MG Bulletinen - MG Car Club Sweden

Transcription

M.G. Bulletinen
MEDLEMSTIDSKRIFT FÖR THE M.G. CAR CLUB OF SWEDEN NR
6 DECEMBER 2011
MG Midget 50 år!
M.G. BULLETINEN 6.2011
1
THE MG CAR CLUB
OF SWEDEN
Box 15 004
104 65 Stockholm
Telefon 08-7119470
Bengt Sedell
E-post: info@mgcc.se
Klubbens hemsida www.mgcc.se
Plusgirokonto 694779-0
Bankgiro 5029-0923
STYRELSE
Ordförande
Bengt Sedell
Badstigen 2
141 39 Huddinge
tel 08-7119470
bengt.sedell@mgcc.se
Vice ordförande
Jan-Erik Ohlsson
Tingsgatan 6
784 35 Borlänge
tel 070-630 63 91
dalecarlia-centre@mgcc.se
Innehåll
Sid 2
Sid 3
Sid 4 - 7
Sid 8 - 9 Sid 10 - 13
Sid 14 - 17
Sid 18 - 20
Sid 21
Sid 22 - 24
Sid 25
Sid 26 - 27
Sid 28
Sid 29
Sid 30 - 31
Sid 32 - 37
Sid 38 - 41
Sid 40 - 44
Sekreterare
Sture Parkler
Murkelstigen 11
144 40 Rönninge
tel 08-53254035
sture.parkler@mgcc.se
Kassör
Anders Bäcklund
Vikvägen 2
572 40 Oskarshamn
tel 0491-83351
anders.backlund@mgcc.se
Ledamöter
Berndt Aulin
Per Krakaus väg 14
240 13 Genarp
tel 040-480875
berndt.aulin@mgcc.se
Christer Farneman
Åsvägen 11 B
183 30 Täby
tel 08-7687073
christer.farneman@mgcc.se
Jan Eneroth
Folkungagatan 112
116 30 Stockholm
tel 08-643 71 81
jan.eneroth@mgcc.se
Nya medlemmar
Ordföranden har ordet
Jan Levenstam, Lars P. Hedner: MG Midget 50 år.
Sissi Bergstrand: Little Car - A Midget Globetrotter.
Lars P. Hedner: Hur mycket finns kvar av en MG TC efter 59 000 mil?
Gert Assermark: Historisk Trophyvinnare i Sverige.
Ralph Björklund: Stockholm-Sundsvall-Stockholm: 80 mil på en dag med MGA.
Lars Holm: Kvinnlig drivkraft bakom bilhobbyn.
Per Mauritzson: En resa till Italien och Mille Miglia 2011.
Annons
Gert Assermark: 80-årige Gunnar Lewin kör på bana med sin MG.
Björn-Eric Lindh: Mer om MG TA Airline Coupé.
Gunnar Ahlqvist: Debatt: Ideella föreningar - hur länge håller det?
Annonser.
Centrerapporter
Inbjudan till rallyn och träffar.
Annonser.
Vi hälsar nya medlemmar välkomna!
Medl nr Efternamn
Förnamn
Postadress
5162
5163
5164
5165
5166
5167
5168
5169
5170
5171
5172
5173
5174
5175
5176
5177
5178
5179
5180
5181
5182
5183
5184
5185
5186
5187
Britt
Nina
Ditte
Ingemar
Ann-Sofie
Crister
Ingvar
Gustav
Alge
Björn
Jan-Erik
Kjell
Lennart
Thomas
Sven
Elisabeth
Mats
Mikael
Johannes
Håkan
Lennart
Ingegerd
Per-Olov
Paul
Steven
Roland G
Svartsjö
Nyköping
Huddinge
Ulricehamn
Hultsfred
Visby
Visingsö
Stockholm
Mariefred
Lund
Ljungsbro
Grevie
Hunnebostrand
Vetlanda
Åkersberga
Vallentuna
Täby
Malmö
Stockholm
Ystad
Gävle
Tystberga
Hallstavik
Malmö
Lund
Huddinge
Wallentin
Nyblaeus
Freudenthal
Klaesson
Edgren
Persson
Lif
Schmiterlöw
Lundqvist
Aksell
Wikh
Larsson
Hansson
Nilsson
Reiner
Söderberg
Wilhelmsson
Brödsgaard
Linder
Karlsson
Groth
Calälv
Edberg
Hedvall
Young
Olsson
Kommentar
MG TF 160 -04, TRW 643
MGF-98, XTB 504
M Midget-29, CWS 874
MGB-68, HXL 431
MGA-60, FMW 060
MGA-59
MGB -65, MJG 081
MGB GT-66, DTR 686
MGB-73, FEZ 894
MGA-59, EFT 311
MGB-66, ATX 171
MGF-01, EBY 335
MGB-70, ADL 937
MGB-74, RXR 322
MGB-70, ATR 839
MGB-64, PCU 742
MGB-67, APX 574
MGC-69, TUG 085
MG Midget-61, CJS 998
MG TC-48, MG47TC(USA)
MG TF-09, HPS 823
Jan Eneroth, medlemsregistret
Omslagsbild:MG Midget Mk I, en modell som fyller 50 år i år. Foto: Tommy Lyngborn.
2
THE M.G. CAR CLUB
OF SWEDEN
Box 15 004
104 65 Stockholm
Telefon 08-7119470
Bengt Sedell
E-post: info@mgcc.se
Klubbens hemsida: www.mgcc.se
PlusGirokonto 69 47 79-0
Bankgiro 5029-0923
The M.G. Car Club of Sweden bildades 1952 med namnet Stockholms M.G.-Klubb och är landets äldsta aktiva
bilmärkesklubb med idag över 2000 medlemmar spridda
över hela landet såväl som utomlands.
Klubben är öppen för alla som är intresserade av MGbilar och täcker in alla modeller. Klubben är en ideell sammanslutning som utan ekonomiska intressen arbetar för att
främja intresset för och sprida kunskap om MG som bilmärke, inhämtar information om och dokumenterar import
och bruk av MG i Sverige samt verkar för bevarandet, restaurerandet och det fortsatta nyttjandet av alla slags MG.
Klubben verkar också för att genom olika aktiviteter skapa
en god social gemenskap mellan MG-intresserade.
Klubben är ansluten till Motorhistoriska Riksförbundet,
MHRF, som bland annat administrerar de förmånliga
MHRF-försäkringarna, är remissinstans gentemot myndigheterna och representant i den internationella organisationen FIVA – Fédération Internationale des Véhicules
Ancients.
President
Per de Faire
Past Presidents
Göran Linton (1954 – 1960)
Bo Gramfors (1963 – 1965)
Björn-Eric Lindh (1966 – 1978)
Carl-Eric Asp (1979 – 1986)
Leif Asserwall (1987 – 1990)
Lennarth Gustafsson (1991 – 2002)
Jan Borgfeldt (2003 – 2008)
M.G. Bulletinen
Är medlemstidskrift för The M.G. Cars Club of Sweden
och utkommer med 6 nummer per år.
Ansvarig utgivare
Gunnar Ahlqvist
Redaktion och lay-out
Lars P. Hedner, F:a Textbehandling, Lund
Tryck
AM-tryck, Hässleholm
ISSN 1652-4055
¤ Eftertryck utan tillstånd förbjudes. Redaktionen
förbehåller sig rätten att använda och publicera inskickat
material både på klubbens hemsida och i Bulletinen. Redaktionen förbehåller sig också rätten till viss redigering
av erhållna bidrag. Åsikter och synpunkter som framförs i
artiklar och insändare delas icke nödvändigtvis av redaktionen eller klubben, The M.G. Car Club of Sweden.
Gubb- och gummvälde!
Hej alla MG vänner!
Vid det senaste Centrerepresentant mötet, som hölls i Märsta utanför
Stockholm den 19-20 november, visades siffror över bland annat medelåldern
i klubben. Medelåldern är i nuläget 65,2 år. Antalet medlemmar mellan 18 och
40 år är 53 stycken, dvs under 3 procent av medlemsantalet. Man får sig en
tankeställare, var skall detta sluta... Det totala medlemsantalet i klubben är ca
2200 stycken och är ungefär lika många som föregående år.
Klubbens målsättning är att behålla nuvarande medlemmar och att försöka öka
medlemsantalet genom olika aktiviteter. Styrelsen beslöt därför nyligen att via
bilregistret ta reda på hur många MGbilar som finns i Sverige och utifrån
dessa uppgifter beräkna de som inte
är med i klubben. I skrivande stund
ser det ut som om det rör sig om ett
par tre tusen bilar. Man skall då tänka
på att många av dessa utgöres av de
modernare MG bilarna såsom F- och
Z-modellerna, bilar som användes
som renodlade bruksbilar. Ägare till
dessa bilar är givetvis välkomna som
medlemmar, men kanske har klubben
inte så mycket att erbjuda dessa? Ett
utskick kommer i alla fall att göras
med information om klubben och en
inbjudan att bli medlem. Utskicket
kommer att göras till utvalda MG
bilägare .
En genomgång av samtliga
kommittéer och utskott gjordes under
Centrerepresentant-mötet i Märsta.
En del förändringar kommer att ske i
Foto Tommy Lyngborn
framtiden. Styrelsens målsättning är
att de kommittéer och utskott som finns skall vara aktiva. I två Centres, Octagon
och North, är posten som Centrerepresentant ledig. Om du känner för att ta på
dig något av dessa uppdrag, det behöver inte vara särskilt betungande, så hör
av dig till någon i styrelsen eller valberedningen. Två eller flera personer kan till
och med dela på uppdraget.
Årsmötet kommer att hållas i Göteborg den 24 mars 2012. Se information
längre fram i Bulletinen. Då detta skrivs i november har ännu ingen snö kommit
i Huddinge. Jag vill redan nu passa på att tacka för i år och önska alla
En riktigt God Jul och ett Gott Nytt Jubileumsår 2012!
Bengt
3
Föregångaren: Austin Healey Sprite ”Frogeye” 1958 - 1961. Foto Tommy Lyngborn
MG Midget Mk I. Foto Anders Lundbäck.
MG Mid
En populär MG-modell
Jan Levenstam
Mk I hade enkel sufflett och lösa sidostycken tiill sidorutor. Foto Tommy Lyngborn.
Instrumentbrädan i Mk I och II. Foto Anders Lundbäck.
4
Tiden går och våra bilar blir gamla, t.o.m. de
”halvmoderna”. Så har nu även Midget hunnit bli 50 år.
Namnet Midget användes för första gången av MGfabriken redan 1929, då på M-typ Midget. Namnet har sedan
hängt med tillsammans med olika bokstavskombinationer
eller namn, som t.ex. C-type Monthlery eller TA till TD.
Bakgrunden till den MG Midget som nu fyller 50 år
är att Austin-Healey-fabriken 1958 presenterade en liten
sportbil, som var snygg och billig: Austin-Healey Sprite
(Grodögat). Den blev en stor försäljningsframgång.
Samarbetet inom BMC (British Motor Corporation) ledde
till att Spriten producerades av MG-fabriken i Abingdon.
Under 1960 krävde BMC att Healeyfabriken skulle
designa om fronten på sin Sprite (”grodögat”) och att
MG skulle ändra bilens bakdel för att få en öppningsbar
baklucka. Tyvärr utan att informera respektive företag
vad som var på gång, men lyckligtvis enades man om
en gemensam lösning. Resultatet blev en mer praktisk
bil, med konventionell motorhuv och en öppningsbar
bagagelucka. Bilen förlorade dock lite av sitt speciella
utseende. För att bredda marknaden beslöts att en version
även skulle produceras som MG Midget.
Den första MG Midgeten kom i juni 1961 och var en
”badgad” Healey Sprite, men med lite extra krom på
motorhuv och sidor. Bilen hade en 948 cc toppventilmotor
på 43 hk och trumbromsar runt om.
(Forts. på sid 6)
Tvillingmodellen, Austin Healey Sprite Mk II. Foto Tommy Lyngborn
dget 50 år
Utvecklingen steg för steg
Lars P. Hedner
Ursprungsmodellen Austin Healey Sprite
När den stora Austin Healey 100 kommit på marknaden
1953 och gjort stor lycka kom BMC-chefen Leonard Lord
och konstruktören Donald Healey fram till, att det borde
finnas utrymme på marknaden för en liten, öppen och
enkel roadster till lågpris.
Healey fick konstruktionsuppdraget, och 1958 stod den
nya Austin Healey Sprite klar. Karossen var självbärande
och den nödvändiga styvheten för en öppen bil fick
man genom kraftiga tröskellådor och dito kardantunnel,
kraftig torpedvägg och en sluten bakvagn utan utvändig
bagagelucka. Linjerna var ritade av Healeys formgivare
Gerry Coker.
En dansk Midget med BMC:s A-motor på Ring Knutstorp. Foto Carl-Gustav
Victor.
Låga framskärmar gjorde att vanlig montering av
strålkastarna inte nådde reglementerad höjd över marken.
Därför placerades de ovanpå motorhuven, så att bilen fick
en grodliknande uppsyn och smeknamnet ”Frogeye”.
Liksom Austin Healey 100 och MGA skulle Sprite
byggas i Abingdon, där chefen John Thornley såg till att
så mycket standardkomponenter som möjligt plockades
från hyllorna. Det blev BMC:s A-motor på 948 cc,
som försågs med dubbla SU förgasare, växellåda och
kuggstångsstyrning från Morris Minor, framvagn med
trumbromsar från Austin A35, stel bakaxel från A35 men
med bromsar från Morris Minor.
(Forts. på sid 7)
5
Mk III 1972 - 74 hade rundade bakre hjulhuskanter. Foto Tommy Lyngborn.
Triumphmotorn i Mk IV. Foto Anders Jönsson.
Mk III och IV hade ny typ av instrumentbräda. Foto Anders Jönsson.
6
Redan 1962 kom en förbättrad version med större motor och skivbromsar fram, vid sidan av en mängd små
ändringar av inredning, instrumentering och konstruktion.
Både Midgeten och Spriten hade stora försäljningsframgångar vilket resulterade i att konkurrenten Triumph lanserade sin lilla sportbil Spitfire. Konkurrensen
medförde många förbättringar under de närmaste åren.
Så t.ex. kom byte till större motorer, 1098 cc (1964),
1275 cc (1967), 1500 cc (1974) och vevsidorutor, 1964,
suffletten fast monterad i bakkanten (1968). Ändringar
av kofångare och grill, förenklingar av kromlister mm.
1968 kom krav i USA att motorerna skulle ha avgasrening. Systemet medförde att motorerna tappade ca 3
hk. Andra krav från USA innebar även ändring av kofångarna (rubber bumper), som fick till följd att bilen
tappade sitt charmiga utseende ( 1974).
Trots det försämrade utseende levde modellen kvar
ända fram till december 1979.
Vad är då MG Midget egentligen för slags bil?
Det är en lyxigare variant av Austin Healey Sprite, som
hävdade sig väl vid sidan av sin ”storebror” MGB.
Midgeten är en liten sportbil med fantastiskt trevliga
vägegenskaper. Trots de relativt svaga motoralternativen
räcker effekten mer än väl till för sportig körning eftersom bilen är så lätt. Bilen är så populär att det på eftermarknaden finns en mängd alternativ för att ”skrämma”
upp motorn, så att man kan få fartresurser upp mot 150
km/tim.
Bekvämligheten ökade då man bytte sufflettens
”plocke-pinnlösning” till den fasta suffletten. Man fick
då dessutom större fri volym i bagagerummet. Trots att
det är en liten bil rymmer bagageutrymmet förvånansvärt mycket tack vare att man kan utnyttja utrymmet i
bakskärmarna och utrymmet bakom stolarna. Det har
även tagits fram en ”hard top” till Midgeten.
Liten billig engelsk bil, vågar man lita på den?
Eftersom det är en ”enkel” bil utan en massa elektronik så är den tillförlitlig med normalt underhåll. Självklart kan man råka ut för fel, vanligaste problem är nog
elfel, dålig kontakt i kontakter eller i jordningar, den
elektriska bränslepumpen kan hänga sig efter att ha stått
t.ex. under en vinter (knackas igång).
Händer det något, så är den lättservad och har billiga
reservdelar.
Eftersom det blev en så omtyckt bil så finns det en
mängd litteratur om den. Alltifrån ”road tests” till mer
faktaböcker.
Trots sin ålder är MG Midget en mycket omtyckt liten
sportbil som tilltalar såväl yngre som äldre bilentusiaster.
Sprite Mk II och MG Midget Mk I
1961 tillkom MG-varianten med namnet Midget,
formgiven av Syd Enever på MG, och samma kaross
fick Sprite Mk II. Grodögonen var borta, fram- och
bakskärmar högre, det fanns öppningsbar baklucka
och utseendet blev mera ”vuxet”. Mittsektionen från
”Frogeye” var dock kvar oförändrad, och det tekniska
också. MG:n hade kromlister på sidor och huv och något
annorlunda kylargrill, men annars var Sprite och Midget
identiska och omtalades ofta som ”Spridget”.
Fortfarande var utförandet enkelt: yttre dörrhandtag
saknades, sidorutorna var lösa stycken och suffletten
bestod av många småstycken som måste monteras upp
innan man kunde dra över sufflettväven. Tekniken från
Frogeye var oförändrad med trumbromsar runt om och
bakaxeln upphängd i kvartselliptiska bladfjädrar.
1963 fick Spridget BMC:s A-motor i 1098 cc-version
och skivbromsar fram för att matcha den högre effekten.
Triumph hade nämligen kopierat idén och tagit Herald
som utgångspunkt för sin Spitfire, som från början kom
med 1100 cc motor, och Spridget måste ju kunna hänga
med…
Mk IV med ”rubber bumper”. Foto Anders Jönsson.
Midget Mk II
1964 var det dags för ändring igen. De kvartselliptiska
fjädrarna ersattes av halvelliptiska för att minska
överstyrningstendensen, dörrarna fick vevbara sidorutor
med vridbara ventilationsrutor, och vindrutan gjordes
svagt böjd i stället för som tidigare helt plan. Samma
ändringar gjordes på Sprite.
Midget Mk III
1966 på hösten kom Mk III med fler förändringar.
Motorn blev samma 1275 cc A-maskin som satt i BMC
Cooper S men med vissa skillnader. Kompressionen var
lägre och ventilerna mindre, så effekten stannade vid 65
hk i Spridget mot 75 i Cooper S. Anledningen var att
Spridget med 75 hk skulle bli snabbare än den större och
dyrare MGB, och det gick ju inte an. Som kompensation
fick man en tåligare topp i sin Spridget, och toppfarten
låg ändå runt 160 km/t. En efterlängtad förbättring var
en konventionell, lätt fällbar sufflett, fast monterad i
bakkanten, i stället för den gamla som måste plockas isär
och stuvas i bagagerummet när man ville åka öppet.
1970 gick avtalet med Healey ut och Sprite försvann
från marknaden och MG Midget blev ensam kvar.
1972 tog man bort kromlisterna från Midget och gjorde
de bakre hjulhusöppningarna rundade, i mångas tycke
den snyggaste Midgetmodellen.
Mk IV fick tillbaka de raka överkanterna på hjulhusen bak.
Foto Anders Jönsson.
eftersom det blev för lite kvar. Men 1968 hade BMC gått ihop
med Leyland och MG blev koncernkusin med både Rover och
Triumph. Spitfiremotorn, som vuxit till 1493 cc och klarade
avgasreningskraven bättre, kunde därmed sättas i MG Midget
och växellådan fick följa med.
Nu återgick man till kantiga hjulhusöppningar bak för att få
bättre stabilitet i karossen. Amerikanska krocksäkerhetskrav
gjorde att de gamla snygga förkromade stötfångarna måste
ersättas av klumpiga stötfångare i plast, kallade ”rubber
bumpers” på grund av sitt gummiliknande utseende.
När Midget slutligen lades ner vid årsskiftet 1979/1980 i
den stora rationaliseringsvåg som också ledde till att MGB
försvann och Abingdonfabriken lades ner hade 226 000 MG
Midget tillverkats. Till det kommer drygt 129 000 Austin
Healey Sprite.
Midget Mk IV
1974 gjorde nya avgasreningskrav i USA att motorer
tappade effekt, förödande för små motorer som Midgets
7
Little Car - A Midget Globetrotter
Text : Sissi Bergstrand, Bild: Sissi Bergstrand och Tommy Lyngborn.
När jag var en 5-6 år fick jag ibland
följa med min morbror och hans flickvän i hans röda MGB. Jag fick behändigt plats på hyllan bakom sätena och
åkturen var något jag ofta såg fram
emot.
20 år senare befinner jag mig i England med nytt jobb. Jag letar lägenhet
och efter lägenhetsannonserna fanns
bilannonserna. Idén att köpa en egen
MG dök upp. Diskuterar detta med
kollega på puben en kväll och det visar
sig att han nyligen köpt en MGB. själv.
Han tar med mig ut på en åktur och
hjälper sedan till att hitta en lämplig bil
till mig. Jag fastnade till slut för en blå
”rubber-bumper” Midget från 1979,
som jag hade mycket roligt med innan
den blev påkörd och avskriven. Eftersom jag skulle flytta tillbaks till Sverige
8
igen hann jag inte köpa någon ny.
Tillbaka i Stockholm började jag
leta efter en ny Midget, men tyvärr var
utbudet inte lika stort som i England.
Lagom till sommaren hittade jag en annons på en vit 1961 Mk1 Midget. Jag
åkte och tittade och tyckte att den var
helt OK. Det var en hel del att fixa och
det blev ett flertal vändor till olika verkstäder under sommaren - överhettning,
oljeläcka & ett batteri som laddade ur
hela tiden (jag parkerade alltid högst
upp på en kulle), men överlag en jättekul sommar!
Plötsligt blev det vinter – huh. Körde
till jobbet i Kungens Kurva i halv snöstorm på sommardäck och lyckades
övertala en av sekreterarna att få ett
tillfälligt parkeringstillstånd till platser
vi hade i ASKO-huset – sedan stod han
kvar där hela vintern. Efter vintern flyttade jag och Little Car flyttade tillbaks
till England ett tag. Det var lite oroligt
att parkera på färjan, men han fick
bromsklossar under hjulen, så att han
skulle stå still. I England renoverade
jag motorn (för att fixa oljeläckan) och
lite annat som var billigare där.
Sedan fick jag jobb i Kina. Little
Car fick inte följa med utan jag körde
honom till min morbrors lada i södra
Sverige (genom Channel Tunnel och
på Tyska Autobahn). Efter ett år i Kina
åkte jag till Malaysia. Där fanns det en
MG-klubb, men det var för svårt att få
över Little Car och det kändes inte helt
rätt att köpa en till. Min pojkvän flyttade till Sverige och åkte och hämtade
honom från ladan. Sedan bodde han
i Stockholm en sommar till. Samma
Sissi Bergstrand ute på tur i sin Midget ”Little Car”.
sak hände dock igen – det blev vinter
– var skulle han bo? Vi köpte ett hus,
och en av de avgörande faktorerna var
att Little Car fick flytta in i garaget vid
kontraktsskrivningen.
Jag flyttade hem en sväng och hängde med MG-klubben på en del evenemang sommaren 1998. Det var riktigt
kul! Men, efter ett år flyttade Little Car
och jag återigen till England. Vi bodde
på flera olika ställen och garage var alltid högst upp på listan när vi letade hus.
Det blev dock aldrig av att registrera
om honom där. Försäkringen gällde
så åren bara gick. I England var vi inte
med på så mycket evenemang, men
jag körde desto mer. Vi blev kvar i 10
år innan det bar av till Australien.
Jag förhandlade med min arbetsgivare om att jag ville ta med Little Car
som en del av mitt flyttgods – och fick
OK! Han lastades in bakom sofforna
och torktumlaren och tre månader senare dök han upp i Sydney. Dock var
jag nu tvungen att omregistrera honom.
Det var inte lätt! Via MG-klubben fick
jag till slut fatt på en riktig MG-entusiast som hjälpte mig med mycket jobb
som behövdes. De är mycket noga
med rost etc. så halva golvet fick bytas ut (nu ångrar jag att jag inte gjorde
andra halvan på samma gång). Till
slut fick han ett godkänt registreringsbesiktningsprotokoll. Sedan blev det
stopp igen. Tjejen på bilregistreringen
sa att chassinumret inte stämde. Det
stod 1009 på det svenska registreringsbeviset och GAN1L1009 på besiktningsprotokollet. Det kunde inte
godkännas. Colin från MG-klubben
hjälpte mig igen, vi grävde fram bevis
på att GAN1L stod för MG Midget och
sedan tog han det med sig till sitt lokala
kontor. Denna gång gick det bra. Så i
januari – 6 månader efter att han lämnat
England, blev AOA 832 = AZ 99 RI.
lite för mycket). Efter drygt två år tog
Australienäventyret slut och Little Car
lastades återigen in i en container.
Inregistrering i Sverige var enkelt.
Jan Levenstam hjälpte mig att få igång
honom med lite magi och vi har haft
en mycket trevlig sommar med många
fina turer (förutom den första med klubben då drivaxeln gick av – Janne hjälpte mig då också, stort tack!). Vinterns
projekt blir att dra om elsystemet och
om jag inte hittat något kul jobb i någon
Midgeten, svenskregistrerad, i en höstig solnedgång.
Jag körde mest runt Sydney och
samhällena norr om Sydney. Australien är lite för stort för långa bilturer i en
liten bil med mycket liten bensintank.
Vädret var mestadels soligt och grannarna tyckte han var gullig (men lät
annan del av världen tills dess ser jag
fram emot en fin bilsommar 2012.
9
Text och foto: Lars P. Hedner
Hur mycket finns kvar av en MG TC efter 59 000 mil?
Jotack - om den sköts rätt - alltihop!
Det här handlar om den MG TC
som Bo Gramfors köpte begagnad
1956 med drygt 3000 mil på mätaren.
Bo var ordförande och tävlingsledare
i MG-sektionen av Stockholms
Sportvagnsklubb under 50-talet så
han är en av våra past presidents.
Med det tidsperspektivet förstår vi att
Bo hunnit med många speciella och
intressanta bilar, eftersom bilintresset
varit stort sedan tonåren.
Första bruksbilen var en Oldsmobile
av 1938 års modell, inköpt i början av
50-talet. Den var då en bra begagnad
bil, men betraktades absolut inte som
en veteranbil. Den följdes av en Fiat
Topolino 1950 och en Fiat 600 1955.
Men Bo ville ha en bil som man
kunde tävla med, och därför fick Fiat
600:an lämna plats för en MG TC av
10
1948 års modell, inköpt begagnad
1956 för 4500 kr + accis 200 kr och
registreringsavgift 15 kr. MG:n fick
nu fylla den dubbla funktionen av
bruksbil och tävlingsbil. Den bilen
har Bo kvar än i dag. Efter många år
och mil, 59 300 för att vara exakt, är
den numera en välskött veteran. Men
de första 15 åren i Bos ägo var den
familjens enda bil och fick bekänna
färg med långa resor, både i tjänsten
inom och utom Sverige, och i helgerna
resor mellan hemmet i Stockholm
och sommarstället i Torekov, 60 mil
i vardera riktningen. Däremellan blev
det en del tävlingsmil på banor som
Skarpnäck och Gelleråsen.
För den som i likhet med Bo hade
intresse för speciella bilar var 50och 60-talen en guldålder, då man
ännu kunde göra häpnadsväckande
fynd. Veteranbilsintresset var ganska
nyvaknat, så konkurrensen var inte så
stor och ladorna stod fulla av fynd
Många pärlor passerade revy hos
Bo de här åren, som till exempel
Buick 1929, ”Silverbuicken”, dvs
25-årsjubileumsmodellen, ett ladfynd
som Bo renoverade, en Cord L29 med
rak åtta och framhjulsdrift och Isaac
Grünewald som förste ägare, och
många fler.
Under åren som bruksbil fick
MG:n slita hårt, milen blev många
både på landsväg och på bana,
bråttom var det ofta och mestadels
var det fullgaskörning som gällde.
Det gick att hålla 120 på landsväg,
och hastighetsbegränsningar var
inte påtänkta ännu. Efter c:a 30 000
Ovan: Förarplatsen
efter översynen för 10 år
sedan.
T. vä: Kvittot på bilen
från 1956
mil gjordes en större
motorrenovering
med omborrning och
vevaxelslipning, men
därefter har bara mindre
översyn av motorn
behövts. Bo har varit
mycket
noga
med
oljebyte och oljekvalitet
samt
monterat
ett
modernare
oljefilter.
Efter 59 000 mil är
det alltså fortfarande
originalmotorn
som
sitter i, och växellådan
och bakaxeln har aldrig
varit öppnade. Bromsar
och koppling har ersatts
vid behov som led i
normalt underhåll. För
10 år sedan gjordes
en kosmetisk upprustning med ny
lack och ny klädsel, men karossen
har aldrig behövt lyftas från ramen.
Golvet i plywood har ersatts en gång,
men träet i karossen är fortfarande
original till nästan 100 %.
Med bra kvalitet från början och
sakkunnig skötsel kan alltså en TC
vara i så här god kondition efter
59 000 mil. Många T-modeller har
risat ihop efter betydligt kortare
körsträckor, vilket oftast beror på att
ägare i andra eller tredje hand varken
haft ekonomi eller förstånd att ta itu
med uppdykande problem innan de
blivit stora, dyra och kanske fatala.
Styrningen är direkt med bara 1 3/4
rattvarv mellan fulla framhjulsutslag.
Styrsnäckan kräver ofta justering och
ibland nya bussningar, men då fungerar
den enligt fabrikens intentioner och
byte till motsvarande från Volkswagen,
vilket har förekommit, förändrar
bilens speciella karaktär och Bo ser
det som att beröva bilen dess genuina
karaktär och äkta identitet.
En åktur i bilen visar, att trots
11
Till vänster: Bo i sin MG TC vid tävling på
Skarpnäck i slutet av 50-talet. Tävlingskörning på Skarpnäck var känd för att gå
illa åt den tidens däck, vilket också kan ses
på bilden.
Mitten: Bo backar ut bilen ur garaget mer
än 50 år senare. Minst lika fint skick nu,
men bilen är alltså inte renoverad, bara
undetrhållen.
Nedan: Ett motorrum i oklanderligt skick,
med ett undantag: Förkoppringen av
kåporna är givetvis inte original utan ett
uttryck för överambitiöst underhåll under
första tiden Bo hade bilen. Därefter har
det dock varit strikt originalskick som
gällt, både vid service och reparationer.
de 59 000 milen finns här alla de
egenskaper som gör TC smått
vanebildande och älskad av sina ägare.
Smala, kurviga skånska asfaltvägar
låter bilen komma till sin rätt. Motorn
svarar rappt på gasen, kopplingen har
mjukt men bestämt ingrepp, växellådan
(aldrig öppnad) har bestämda och
lättfunna lägen. Synkroniseringen är
lite långsam och dubbeltrampning
vid nedväxling underlättar (och
ger extra tillfredsställelse när man
lyckas avpassa mellangasvarvet rätt
och spaken glider in i sitt nya läge
snabbt och motståndslöst). Det aktiva
avgasljudet är vackert men hela tiden
påtagligt närvarande. Fjädringen är
stötig, men på slät asfalt spelar det
knappast någon roll, och krängningen
i kurvor är minimal. På stora vägar
kan farten hållas upp mot 110 km/t
och på mindre vägar är följsamhet och
kontroll ett underhållningsmoment i
toppklass. Styrningen är ett kapitel för
sig. Den är mycket direkt med bara 1 ¾
rattvarv mellan fulla framhjulsutslag,
men kan ändå upplevas som inexakt
och för den som är van vid moderna
bilar känns det osäkert i början. Man
sitter och korrigerar hela tiden, men
kommer så småningom underfund
med att det är bättre att inte försöka
detaljstyra hela tiden utan låta bilen
hitta sitt spår inom de gränser som
man ger med ratten.
Jag lämnar bilen med saknad och en
föresats att lägga upp en sparplan.
12
Ovan t vä: Reparationskostnader från en prismässigt lyckligare (?) tid. Bernhard Olsson var en välkänd Bugattimekaniker i Stockholm.
Ovan t hö: På 50-talet kunde man mestadels ställa ifrån sig bilen vid trottoarkanten var som helst. Men inte i Stockholm....
Nedan: Bo använder sin TC ofta, men de årliga körsträckorna blir inte lika långa nu som förr. Vägmätaren har gått runt några gånger....
13
Historisk Trophy-vinnare i Sverige
Text: Gert Assermark
Foto: Tommy Lyngborn
MG hade sina största framgångar
mellan åren1930 till 1935. Under den
tiden var MG en av de dominerande
tävlingsbilarna i världen. Framgångarna hade uppnåtts såväl med fyrcylindriga modeller som Montlhéry, Ctype Midget och J4 type Midget som
med den sexcylindriga K-3 Magnette. Alla drevs med kompressormatade motorer och hade överliggande
kamaxel. Vid den tiden kördes Mille
Miglia i Italien, LeMans i Frankrike
och den engelska motsvarigheten var
Tourist Trophy.
Tävlingsarrangörerna förbjöd bilar
som hade kompressormatade motorer
inför1934 års tävlingar. Redan på den
tiden var konkurrensen hård bland de
olika bilmärken som tävlade. Kon-
14
kurrenterna gjorde allt för att hindra
andra bilmärken att vinna, genom att
föreslå regeländringar som gynnade
det egna bilmärket. MG-fabriken hade
då ingen lämplig bil. K3 Magnette
ansågs för tung för att vara konkurrenskraftig utan kompressor. I början
av 1934 introducerades NA Magnette
som var den bil som stod tillbuds för
MG-fabriken.
MG-fabriken byggde sju NE Magnette-bilar till det irländska Tourist
Trophy 1934. Bilarna byggdes på NAchassin, med en smal racingkaross av
aluminium. Motorn var samma som i
NA med sex cylindrar på 1271 cc,
med överliggande kamaxel. Effekten
hade ökats från 56 hk vid 5700 v/min
till 74 hk vid 6500 v/min genom högre
kompression, större ventiler, bearbetning av topplocket och större dubbla
SU-förgasare.
MG-fabriken anmälde sex NE-bilar
till det brittiska mästerskapet Tourist
Trophy 1934.Tre av bilarna målades
gräddvita med bruna skärmar och två
bruna ränder längs bilens sidor och förarna var Georgy Eyston, Wal Handly
och Charlie Dodson. Tävlingen kördes på Irland nordost om Belfast på
allmän väg, med fyrtio startande bilar.
Tävlingen vanns av Charles Dodson
med JB 4750 Aramis.
Efter Tourist Trophy på Irland såldes alla bilar utom tre, som byggdes
om till Trial-bilar med lättade MGP-karosser. Bilarna målades som ti-
Åke Andersson i sin MG NE från 1934.
digare men utan de bruna ränderna
på sidorna. MG-fabriken döpte de tre
NE-bilarna efter den franska äventyrsromanen ”De tre musketörerna”
och bilarna som tävlade under namnet Musketeer var JB 4750 Aramis,
JB 4606 Athos och JB 4608 Porthos.
1935 vann Sam Nash Tourist Trophy i
Welsh med JB 4750 Aramis.
Efter att de tre NE-bilarna hade
gjort sitt som fabriksbilar såldes de.
Därefter fick teamet Musketeer nya
Nedan t.v.: Aramis, nr 27 med den första
karossen vann Tourist Trophy 1934.
T.h.: ”The Musketeers” efter seger i Welsh
Rally 1935. Aramis längst till vänster.
MG-modeller till varje års tävlingssäsong fram till 1939. Från 1939 målades bilarna röda. Bilarna hade också
namnen Aramis, Porthos och Athos.
Samtidigt med teamet Musketeer
hade MG-fabriken också ett annat
team, Cream Crackers, som tävlade
under åren 1934-38 med Midget-bilar. Bilarna var målade med gräddvita
sidor och hade bruna skärmar. Överdelen på huven var också brun. Cecil
Kimber måste ha haft sinne för humor
eftersom teamet Cream Crackers är
döpt efter en burk eftermiddagskakor
till teet. De tog också burkens färger
som sin tävlingsfärg.
1935 såldes JB 4750 Aramis till
Bellevue Garage Racing Ltd. Därefter var det ett antal ägare som var
mindre intresserade av att hålla bilen
i originalutförande, utan de inriktade
sig mer på att köra tävlingar på bland
annat Brighton Speed Trials, Prescott
Hill Climb. Brooklands, Goodwood
och Silverstone.
Pat Green var racingentusiast
och när han såg NE-bilarna köra på
Brooklands och vid andra tävlingar,
före andra världskriget, blev han intresserad av dem. Pat Green köpte JB
4750 Aramis 1956. Hans första tävling var på Sport Car Club (VSCC )
Silverstone 1956, därefter körde han
ett antal andra tävlingar med bilen.
Pat Green ville återställa bilen till originalutförandet och han hade börjat
köpa på sig originadelar till en renovering av bilen innan han gick bort.
Peter Green hade som önskemål att
få köpa sin farbrors JB 4750 Aramis
15
Den 6-cylindriga motorn med dubbla SU-förgasare är på 1271 cc.
av Pats fru Thelma och han blev
mycket glad då han fick köpa bilen.
Peter Green lät göra en total renovering av bilen, till den originalspecifikation som bilen hade som trial-bil.
Peter Green ägde JB 4750 Aramis
närmare tjugo år och under denna tid
har bilen givit honom och många
andra förare mycket nöje. De har tävlat i många olika evenemang, främst
de som har organiserats av MG Car
Club och V.S.C.C. Peter Green vann
Triple-M Register Car of the Year
Trophy 1996 och 2001 och Andrew
Taylor vann Triple-M Register Speed
Championship 1996 och 1997.
Peter Green sålde JB 4750 Aramis
till Hans Teimert 2008 och 2010 köpte Åke Andersson JB 4750 Aramis.
Åke Anderson har under sin tid som
ägare av bilen noggrant gått igenom
dokument och bildmaterial och därefter uppgraderat bilen till den originalspecifikation bilen hade som trial-bil,
när den byggdes av MG-fabriken.
Jag frågade Åke Andersson vad
han tänker göra med JB 4750 Aramis.
”Jag ska köra med bilen tillsammans
med grabbarna.” Körde gjorde Åke
friskt på Malmbybanan i höstas. När
vi var hemma hos Åke och fotade bilen, så fick Tommy Lyngborn en åktur med Åke på rallyvägarna bland de
röda stugorna på landet där Åke bor.
Tommy sa efter åkturen: ”Den gick
riktigt fort”. Åke kontrade med: ”Vill
man köra riktigt fort, så går det att
16
Ovan: Utblicken över den långa motorhuven med varvräknaren i synfältet på
instrumentbrädan.
varva motorn till 6500 v/min”.
Det skulle inte förvåna mig om Åke
åter igen dyker upp på någon bankörning med sin JB 4750 Aramis.
Till höger: Till skillnad från NA-vagnarna
har NE-vagnen inte någon kompressor.
Referensmaterial/ person:
Triple M Yearbooks 2004: JB 4750 The T.T. Winning NE Magnette And Musketeer
Aramis.
Gabriel Öhman, registeransvarig för The Triple-M Register i Sverige.
Mike Allinson & Peter Browning: The Works MGs. Second Edition 2011.
17
Stockholm – Sundsvall – Stockholm: 80 mil på en dag med MGA
Text och foto: Ralph Björklund
Satt en kväll och
scannade av E-bay
och Blocket under
sökordet MGA.
Och då dyker den
upp! En hardtop.
Den rätta modellen
tillverkad av den
kända karosserifirman Vanden Plas.
Enligt uppgift byggdes det bara 1450 st i
aluminium i slutet på
50-talet.
Har bara sett några
få till salu under de
senaste fyra åren.
En missade jag när
jag inte ville verka
för intresserad i början och en var i för
dåligt skick.
Den här hardtopen såg riktigt bra ut
på Blocketbilden. Jag kontaktade säljaren och bad honom maila över flera
närbilder på gummilister och innertak.
Gummilisterna var väl inte helt på topp
men vad kan man vänta sig efter c:a 50
år! Nya lister och alla övriga delar till
hardtopen finns att få tag på hos Anglo
Parts. Så det skulle nog ordna sig. Innertaket var helt och verkade bara kräva
en försiktig rengöring.
Hardtopen var ganska nylackerad i
”Old English White”. Tror bara att de
levererades svartlackerade?
Men det såg i alla fall välgjort ut på
bilderna.
Säljaren frågade nu i sitt mail om jag
verkligen ville ha den, för han hade fler
köpare som var ”mycket intresserade”.
Ville inte verka för intresserad men
samtidigt ville jag inte missa tillfället
denna gång.
Bestämde mig i alla fall för att lägga
ett bud som låg en bra bit under säljarens utgångspris.
Fick ett ganska snabbt svar där han
accepterade mitt bud med hänvisning
till att ”jag hade så bra argument”! Nu
var jag så till slut ägare till en äkta Vanden Plas hardtop till min MGA.
18
En kompis frågade om jag nu skulle
börja åka MG även på vintern? Kanske
köpa dubbdäck?
Svarade att det skulle jag inte men
ville absolut ha denna hardtop, som är
ett originaltillbehör från tiden.
Så var köpet klart. Nu återstod bara
att få hem hardtopen till Stockholm.
Hade inte tänkt så mycket över hur den
skulle transporteras från Sundsvall till
Stockholm.
Köpet klart - men transporten?
Att åka med MGA-n ca 40 mil motorvägskörning var inte att tänka på.
Undersökte vad det kostade att hyra en
mindre skåpbil under 24 timmar. Men
det drog iväg till c:a tre tusen kr för
hyra, bensin, självriskeliminering etc.
Fraktgods?
Kostnad c:a femton
hundra men då måste den paketeras
väldigt ordentligt.
Såg framför mig att hardtopen skulle
komma till Stockholm efter några dagar och se ut som ett hopskrynklat papper! Och jag skulle processa med ett
fraktföretag under de närmaste åren.
Hade också hört så många historier
om folk som hade blivit lurade när de
köpte på Blocket.
Jag ville hålla i
hardtopen innan jag
förde över pengarna
till säljaren.
Det mest ekonomiskt fördelaktiga
skulle nog vara att
köpa ett par lastbågar för femton
hundra kronor till
Audin och köra upp
och hämta hardtopen. Men vad skulle
jag göra sen med ett
par lastbågar ? Det
värsta jag vet är att
åka runt med grejer
på taket.
Nu var det fredag
eftermiddag och jag
hade bestämt med
säljaren att komma
till Sundsvall på måndag vid lunchtid
och göra upp affären. Började nu bli
lite smått bekymrad över hur jag skulle
lösa transporten till på måndag.
Jag kör med MG:n!
Men så på söndagen fattade jag beslutet att åka MG till Sundsvall och
hämta hardtopen.
Ringde säljaren och sa att jag kör upp
med MG:n. Fick svaret: Oj då!
På söndag kväll följde jag alla vädersidor på nätet och hoppades att det
där lågtrycket som låg norr om Uppsala och längs kusten skulle ha dragit ut
över Östersjön innan jag passerade.
Åkte ut till garaget och fällde upp
suffletten inför resan, och det var ett
klokt beslut skulle det visa sig.
Hardtopen visade sig vara i fint skick.
Även med HT-n på är linjerna
harmoniska
Informerade hustrun om mina planer
på resan till Sundsvall och fick frågan
”du sover väl över på vägen hem”?
Svarade ”jag hittar alltid ett trevligt hotell på vägen”. Men om jag nu skulle
lägga in en övernattning på hotell i kalkylen så hade det nog gått jämnt ut med
hyra av en liten skåpbil. Så i huvudet
hade jag nog redan tänkt vända i Sundsvall och åka söderut på direkten.
Det längsta jag hitintills hade kört i
ett svep var förra sommaren från Borgholm till Stockholm, c:a 45 mil, och det
tog åtta timmar med ett antal mat- och
badpauser.
Klockan kvart i sex på måndag morgon styrde jag ut från garaget i Bromma. Det var gråmulet och regnet var inte
långt borta. Var helt inställd på att det
inte skulle bli en härlig ”myskörning”
på soliga småvägar till Sundsvall. Nu
skulle det bli raka spåret på stora vägar
hela tiden.
Så fort jag kom ut på E 4:an ställde
jag in ”cruise controllen” (högerfoten)
på 3800 varv/110 km/tim.
Ville hålla mig undan från långtradarna. Det är inget trevligt att ha fyrtio
ton flåsande i nacken.
Till Uppsala gick det riktigt fort. Lite
trafik och inget regn än. Det är inte så
ofta man har värmen på i bilen men nu
behövdes det. Värmen i MGA är ju all-
deles förträfflig. Nästan som i en modern bil.
När jag passerade Nedre Dalälven
började regnet. Efter c:a en kvart började det droppa in från kanten mellan
suffletten och rutan. Fick lägga skinnjackan i knät mot det allt ivrigare droppandet. Började också bli lite ”gammal
mjölkaffär” på insidan av rutan. Passerade Gävle i god fart och fortfarande på ganska gott humör, trots regnet.
Nu hade jag snart kört halva sträckan.
Saknade en radio. Har en gammal radio
som jag inte har fått inmonterad men
jag tror ändå inte att det går att lyssna
på en bilradio i en MGA när man rullar
fram i laglig motorvägsfart.
Något mer som jag saknade just nu
var den där 5-växlade Ford Sierra-lådan. Kanske det var en sådan jag skulle
ha satsat på i stället för en hardtop!
Men en Sierralåda får man ju inte ha
för de rättrogna.
Upp mot Söderhamn upphörde regnet. Tack och lov, för det hade bildats
en liten sjö i jackan som låg över mina
knän som skydd och den lilla sjön höll
nu på att rinna över.
Nu hade jag snart kört trettio mil på
raken i tillåten motorvägs fart. Det började kännas, för man är inte tjugofem
år längre. När jag körde förbi Söderhamn på motorvägen funderade jag på
att stanna för kaffe och macka på nästa
ställe.
Funderade på kaffet hela vägen till
Hudiksvall. Där blev det stopp på ett
underbart ”inkört” långtradarfik. Kände
mig som 90 år när jag vecklade mig ur
bilen efter c:a 30 mils nonstopkörning.
Kollade för säkerhet skull oljenivån
innan jag gasade vidare. Inte en droppe
behövdes fyllas på.
Ringde säljaren och meddelade att
jag skulle vara i Sundvall vid elvatiden.
Han blev förvånad över att jag redan
hade passerat Hudiksvall. ”Trodde du
skulle komma hit vid tvåtiden”.
Som MGA-förare håller man alltid
ett öga på tempmätaren. Trots att jag
timme efter timme låg på 3800 – 4000
varv, låg motortemperaturen stadigt på
86 grader. Endast vid några långa uppförsbackar kunde den stiga några grader. Kändes tryggt.
Sista milen in mot Sundsvall var det
segt. Men det var ju i alla fall lite att
titta på utmed vägen, röda stugor, vackert landskap och gamla förfallna industribyggnader. Att sitta mil efter mil på
motorvägen och bara se trista granar
och tallskog är inte kul när man transportåker. Undrade om jag inte i alla fall
skulle lägga in en hotellnatt i budgeten
för hardtop-inköpet. Det kändes väldigt
svårt att nu ens tänka på att köra fyrtio
mil till.
Framme!
Det var tur att jag hade lagt in säljarens adress i min GPS annars hade jag
väl irrat runt i timmar.
Den kraftiga ”silvertapen” sitter
på plats mot regnet.
19
På väg hem blev det ”depåstopp” på ”Dragon Gate”. Otroligt ställe !
Hittade rätt och inspekterade hardtopen och allt stämde med bilderna som
jag hade fått. Monterade på toppen, och
den passade. Det gjorde däremot inte
min högra sidoruta. Efter lite milt våld
gick det att stänga även högerdörren.
Fick med ett extra par sidorutor men de
behöver översyn innan jag kan sätta dem
på bilen. Förde över köpesumman till
säljaren, drack kaffe samt avslutade med
den obligatoriska handskakningen.
Innan jag lämnade Sundsvall för den
här gången blev det inköp på Clas Olsson av en rulle silvertape. Drog en rejäl
remsa i skarven mellan rutan och hardtopen. Nu skulle det inte komma in en
droppe regn den vägen !
Tänkte att jag kör väl så länge jag orkar. Kände mig riktigt pigg efter ”depåstoppet” i Sundsvall.
Återresan
Tankade fullt innan jag åkte ur staden.
Noterade att jag hade haft en förbrukning
på ca 0.9 l/mil. Det är riktigt bra med tanke på att jag precis inte hade ”snålåkt” i
sjuttio på vägen upp.
Jag hade nog haft uppfattningen att
med en hardtop på MG:n så skulle det
nog bli ”nästan tyst” i kupén. Men riktigt
så blev det inte. När jag hade kommit
över 65 km/tim började ett dånande, pipande, visslande och slamrande från alla
håll och kanter. Det kändes som jag satt i
ett vindtunneltest! Hardtopen var ordent-
20
ligt fastskruvad på alla ställen mot karossen, men ändå satt jag den första milen
och oroade mig för att hela taket ”skulle
lyfta” och försvinna ut i skogen.
Efter några mil hade jag så smått börjat vänja mig vid ljudnivån, men det var
inte att tänka på att försöka svara i mobilen när den ringde. Nu hade i alla fall
vädret blivit bättre. Växlande molnighet
och inget regn. När vägen blev bättre
och bredare så ökade jag farten till 105
– 110 km/tim. Ljudet blev nu nästan bedövande, men jag kunde ju inte ligga på
en marsch fart runt 65 km/tim hela vägen till Stockholm. Det var bara att gilla
läget.
På vägen söderut hände inget speciellt
förutom att helt plötsligt fylldes hela min
backspegel av en enorm stor rysk Jeep.
Den låg på ”normalt tittavstånd”, ca
50 cm bakom mig och vi höll nog runt
hundra. Det skulle tas bilder på ”leksaksbilen” och pekas. Jeepen låg så nära
att jag nästan kunde se vilken bländare
de använde på kameran. Tyvärr körde vi
på s.k. vajerväg med bara ett körfält så
jag kunde inte hålla till höger ut på vägrenen. Det kändes väldigt inklämt där ett
tag.
En notering som jag gjorde under den
tråkiga motorvägskörningen var att de
flesta ”hantverks/budbilar” gärna kör
ikapp och lägger sig sen på ”tittavstånd”
(mellan 30 -50 cm bakom). Efter ca två
minuter så kör de om med gasen i bot-
ten. Undrar vad de vill visa? Är en MGA
fortfarande efter femtio år, provocerande
på något sätt? Eller är det bara så enkelt
att alla hantverkare/budbilschaufförer är
närsynta?
På vägen upp hade jag i regndiset
skymtat det mycket udda ”Dragon Gate”
vid motorvägen norr om Tierp och nu på
hemvägen måste jag bara svänga in och
titta på denna skapelse som låg där mitt
ute i skogen. Hela stället verkade ganska ”avsomnat”. Själva hotellet såg inte
ut att vara öppet. Hade ändå inte tänkt
sova över där. Restaurangen verkade gå
på ”halvfart”. Det syns att man hade haft
väldigt stora planer när bygget en gång
i tiden planerades. Tyckte att det gamla
hotellet som låg där en gång i tiden var
trevligare. Tror att det hette Hotell ”Älvkarleby”?
Men nu var jag så trött i huvudet av
allt visslande från sidorutor etc. att jag
monterade av rutorna. Det måste bli lite
lugnare/tystare i cupen! Det blev det
också. Nu var det inte riktigt ett ”vindtunneltest” i full skala längre! Valde den
trevliga riksvägen mot Uppsala. Underbar väg med lite trafik. Middag bestod
av en stor hamburgare i Månkarbo. Men
från Uppsala valde jag att ta motorvägen
mot Stockholm trots att jag tycker att det
är en av Sveriges tråkigaste vägar med
en fullständigt hysterisk trafik. Nu ville
jag bara hem så fort som möjligt! Parkerade i garaget på Ranhammarsvägen vid
sjutiden efter c:a tretton timmar i bilen.
Det blev till slut nästan 80 mil snabbkörning Stockholm – Sundsvall – Stockholm under en dag för att hämta min
hardtop. Känner inte att jag vill göra om
den resan i nästa vecka men så här någon månad senare är det bara ett roligt
minne.
Nästa långfärd?
Vet nu att jag (nästan) och bilen klarar av en långresa till Lybeck/Hamburg.
Dit är det bara c:a 76 mil. Jag får se
”Sundsvallsresan” som ett test inför min,
förhoppningsvis, framtida Europaresa.
Frågan är väl mer om hustrun kommer att orka åka med i bilen eller om hon
kommer att ta flyget med väskorna?
Kvinnlig drivkraft bakom bilhobbyn
Text: Lars Holm
Hos familjen Kaufmann i Schweiz
är det tvärtom mot i andra entusiastbilsfamiljer. Här är det kvinnan som
driver bilbyggandet och arbetar lika
mycket i garaget som mannen.
- Att bygga den här bilen gjorde
att vi växte tillsammans och kom
närmare varandra, säger Köbi
Kaufmann och ler mot hustru Alice
som nickar glatt instämmande.
Dolomiterna – ”MG in the Alps”. Då
en del med bilar och varit brandman,
väcktes idén att försöka plocka ihop en
jobbar nu i byggbranschen.
MG själva.
- Jag kunde längta under eftermidda- Det var min idé, berättar Alice.
garna att få byta om till overallen och
Köbis första reaktion var att jag skulle
vara i garaget och arbeta med händerlugna mig lite och att vi skulle tänka
na, säger Alice.
igenom saken.
De berättar om den stora tillfredsstälMen Alice började leta på Internet
lelse båda kände när det var dags för
och snart kunde de hämta hem några
första provturen. Fast samtidigt började
lådor med gamla delar till en MGA
Alice känna en tomhet!
1959, som de nu
- När vi plockat rent i garaget började
förvandlat till en
jag undra, vad ska vi göra nu då? Jag
bil i kanonskick.
kan inte bara sitta still och titta på TV
- Vi hade
under kvällarna. Jag ville att vi direkt
ingen aning om
skulle börja leta efter något annat att
hur lång tid det
bygga.
skulle ta och hur
Trots att Köbi försökte dämpa hennes
stora kostnaderna
iver hittade de i vintras ett nytt projekt.
skulle bli, berätEn MG TC 1948. De köpte den i delar
tar Köbi. Men vi
som fraktades hem i lådor. Nu pågår argjorde en tidsplan
betet igen i garaget med målsättningen
på två år och tog
att bilen ska vara färdig 2014.
det lugnt, steg för
- Jag har aldrig funderat på varför jag
steg. När det sakär så intresserad av det här. Men jag
nades någon del
tycker det är så spännande och roligt,
hittade Alice den
skrattar Alice.
Alice Kaufmann provsitter familjens MGA-bygge i ett tidigt skede
under arbetet. Foto: Köbi Kaufmann
på nätet.
Ett annat stort intresse är att resa. I
Efter ett år och planeringen finns att komma till RonVi träffar dem vid årets MG Europetio månader och ca 2 500 arbetstimmar
neby i augusti nästa år där EEOTY aran Event of the Year i belgiska Spa. Dit
var det klart.
rangeras.
kom de med sin svarta MGA i ”mint
- Det var en
condition”. De körde ut den ur garaget
verkligt rolig tid,
i vintras efter att under ett par år byggt
försäkrar Alice. Vi
den själva. De köpte den i lådor på Inarbetade tillsamternet. Idén var Alice´s egen.
mans i garaget om
Alice och Köbi bor strax utanför Zükvällarna. Ibland
rich. 2008 köpte de en MGF och åkte
glömde vi bort att
på en MG-träff i schweiziska Zug. Det
äta och drack bara
blev inkörsporten till deras stora och
kaffe. Vi hade ett
delade MG-intresse.
bra teamarbete,
-Vi såg alla fina bilar och mötte treväven när vi stötte
liga människor. Inte samma prestige
på problem.
och näsan i vädret som bland porscheäPå dagarna argare. Hos MG-folket är det inte pengar
betar hon som
som räknas utan alla är ”more like a
läkarsekreterare
family”, säger Köbi.
och Köbi, som I den här familjen är det kvinnan som är den drivande entusiasten.
Sedan blev det ytterligare en träff i
tidigare arbetat Foto: Lars Holm
21
En resa till Italien och
Mille Miglia 2011
Text och Foto: Per Mauritzson
Vi är tre sportbilsentusiaster med d:o
fruar, som länge har drömt om att åka till
Italien och se på Mille Miglia. På nyårsdagen 2011 bestämde vi oss. Nu skall det bli
av! Omgående startar planeringen. När går
årets tävling? På internet hittar vi att årets
lopp körs 12 - 14 maj. Hur skall vi åka dit?
Köra bil? Åka biltåg? Nej, vi valde att ta
ekonomiflyg från Köpenhamn till Milano
och att förbeställa hyrbil med god plats
Till
höger:
En C-type
-32:a som
kördes av ett
engelskt par
vid namn
Watts
22
för 6 personer plus bagage. De två första
övernattningarna bokades också i god tid .
Den 11 maj gav vi oss iväg till Copenhagen
Airport. Ankomst Malpensaflygplatsen tidig kväll och sedan vi kvitterat ut hyrbilen,
raskt i väg mot hotellet intill Lago di Iseo,
förnämligt ledda av GPS:n. Efter installation på våra rum, en drink i lobbyn och litet
snack om nästa dags färd, gick vi snart till
sängs.
Efter en icke-typisk (=bra) italiensk frukost, bar det iväg för en liten titt på omgivningarna kring hotellet och sjön, varefter
kosan ställdes mot Brescia. Väl inne i stan
och efter litet körning hit och dit i gatorna
och några frågningar om vägen, hittade
vi en bra parkeringsplats nära de centrala
stadsdelarna. Starten går från Brescia på
kvällen, men hela dagen pågår incheckning och besiktning av anmälda bilar, vars
förare sedan letar sig in till centrum och
parkerar här och var i gatorna och på öppna
platser. Vilken härlig syn! Helt fantastiska
bilar som man bara sett på foto - om ens
det! Ferrari från 50-talet, Aston Martin och
Alfa Romeo från 30-talet, Talbot-Lago,
Bugatti, Amilcar, Osca, Siata, Cisitalia,
Lancia, Arnolt Bristol, Jaguarer....och inte
minst sju MG-bilar...ja, listan kan göras hur
lång som helst. Drömmen hade blivit verklighet! Vädret var det bästa tänkbara, vad
kan man mer begära? Bara att strosa omkring och njuta av skönheterna, fotografera
och trängas med alla andra bilälskare, sitta
ner på någon av alla uteserveringar och äta
äkta italiensk pizza och dricka en ”birre”.
Mot kvällen rörde vi oss ut från den
Ovan: En K 3 från 1934, kördes av ännu ett engelskt par, Beardshaw.
egentliga stadskärnan och tog plats vid den
gata som utgjorde startsträckan och kunde
här få en bra överblick över många av de
378 startande ekipagen. Speciellt spanade
vi givetvis efter nummer 243, den blåa Porche Spydern RS ( 1955 ) med gula ränder
tvärs i fronten och som kördes av Janne
”Flash” Nilsson och prins Carl Philip.
När skymningen började falla, letade vi
oss tillbaka till parkeringen och vår hyrbil.
Vi turades om att köra och denna kväll var
det min uppgift att ta oss tillbaka till hotellet.
Nästa dag blev det transport i sydostlig
riktning, förbi Cremona, Parma och Bologna. Därefter rakt söderut medan vi inriktade oss på att hitta lämplig övernattning
nära Futapasset, vilket vi blivit tipsade om
som en bra observationsplats. Vi hittade
en liten bergsby med ett öppet hotell ( det
var ju ganska tidigt för turistsäsong ) där vi
fick bra rum och utmärkt italiensk middag.
Nästa dags för-middag ( lördagen ) tog vi
oss på knappt en halvtimme till Futapassets
nedre del och kunde, tack vare att vi var i
god tid, finna en bra parkering. Inte bara
det -- även en bänk att sitta på! Strax intill fanns ett hotell med restaurang och bar,
så vi kunde förpläga oss som vi behagade.
Solen sken och det var lika fint väder som
de tidigare dagarna. Efter en dryg timme
började det dyka upp några ekipage.
Först en lång rad med Ferraribilar, mest
Till höger:
Ännu en bild på
K 3:an från 1934.
Bilen tillverkades
endast i 33 st
exemplar.
23
Ovan: En Mercedes-Benz 300 SL från 1952. Tävlingskördes för fabriken i Mexiko.
nyare modeller, som hade någon slags firande och inte ingick i det egentliga loppet,
men så småningom kom de första tävlingsbilarna. En av de första var den blivande
slutsegraren, en vit Aston Martin Le Mans
1933, med italiensk besättning.
Nu skulle man köra upp genom passet
och sedan vidare mot Bologna, därefter
mot målet i Brescia. Hela sträckan Brescia -- Rom och åter är 160 mil, så det kan
för en del vara ganska påfrestande i en litet obekväm öppen bil med ålderdomlig
styrning, frikoppling mm..... men det är ju
det som är poängen! Mille Miglia står för
tusen mil, som är det gamla måttet på vägsträckor, alltså en mil = 1,6 km ( som eng.
Ovan: C-type -32:an från sidan 22, här i full fart!
24
miles ). För att få starta, skall bilen var tillverkad mellan 1927 och 1957. Bilmodellen skall någon gång ha varit representerad
i loppet. Anmälan skall göras i mycket god
tid, men alla kan ändå inte få plats. Startavgiften är ganska hög, c:a 30 - 35 000 SEK,
hörde vi.
Efter några timmar blir man ganska mätt
på att se bilarna accelerera uppför vägen,
tillsammans med vanliga lördagslediga bilister i standardbilar eller i nyare sportbilar,
dessutom också en hel del motor-cyklister.
Det kom också mer och mer mötande trafik nerför backen och vi var litet förvånade
över att man inte ledde in denna trafik på
alternativa vägar, då poliser i bilar och på
motorcyklar fanns på plats. Men OK,
detta är ju Italien -- på gott och ont.
Vi återgick sent på eftermiddagen till vår
bil och drog vidare. Nu hade vi fyra hela
dagar att fylla med nya upptäckter tills vi
skulle flyga hem. Men det är en annan historia.
På youtube.com kan man hitta filmavsnitt från olika år av Mille Miglia. På ”Vi
bilägares” hemsida kan man se ett trettiotal bilder från Saabs deltagande med tre
stycken 93:or.
Peter Gustafson med sin MGA på Malmbybanan
Foto Tommy Lyngborn
MG med fart!
2012 års aktiviteter:
Den 14 april genomförs en introduktionskurs för förare vid Linköpings Motorstadion Sviesta.
Kennet ” Kåge ” Gustafsson och Peter Gustafson från Octagon Sportscar kommer svara för
kursen.
Den 2 juni genomförs en bankörningsdag vid Linköpings Motorstadion Sviesta med
Kenneth ”Kåge” Gustafsson som ansvarig instruktör.
Vi kommer att dela upp förarna i tre grupper, för att varje förare ska kunna köra i sin egen takt och
känna sig säker på banan. Grupp A: debutanter, Grupp B: tidigare erfarenhet , Grupp C: vana förare. Det
kommer också att finnas tillfälle för familjeåkning med passagerare på banan under dagen, då med en
föråkarbil.
Vi kommer också under året att samordna en gemensam anmälan för de förare som vill gå en
licenskurs. Licenskursen arrangeras av Östergötlands Bilsportförbund där Kenneth ”Kåge”
Gustafsson är en av instruktörerna.
Det kommer senare en särskild inbjudan till respektive aktivitet.
Gert Assermark
25
Gunnar Lewin på banan i sin MGB GT. Foto Tommy Lyngborn.
80-årige Gunnar Lewin kör på bana med sin MG
Text: Gert Assermark
Gunnar Lewin började tidigt, som
de flesta grabbar på 40-talet, att intressera sig för motorcyklar. Gunnar bodde då i Umeå. Han minns särskilt det
Nordiska Mästerskapet 1947 på 1000
meters rundbana med alla storfräsare.
1950 flyttade han till Stockholm där
han hade sin bror Thore Lewin. Thore
hade en svart och röd MG TC 1947.
Thore var med när MG-klubben bildades den 26 januari 1953 i Stockholm och var en av 16 medlemmar.
Han fick medlemsnummer 10. Gunnar
Lewin var då med sin bror på många
MG-träffar som klubben ordnade på
50-talet.
Gunnar köpte sin första motorcykel
1951, en BSA. När Gunnar 1981 besökte en veteranmarknad i Södertälje
fick han tips om en AJS 1927. Den
var i dåligt skick och saknade vissa
delar, säger Gunnar, men han köpte
26
den ändå. Eftersom det var svårt att
få tag på originaldelar till den byggde
han om den till en bancykel och gick
med i MCHK-Racing. Det var så det
började med Gunnars banåkande. Det
blev många besök på Gunnars hemmabana Sviestad och även på Gelleråsen, Falkenberg, Knutstorp, Saxtorps
50-årsjubileum 1989 och Hedemora.
Han körde också på Våler i Norge och
Alastaro i Finland. Det blev dessutom
några backtävlingar.
Gunnar har sex historiska engelska
racingcyklar och två landsvägscyklar,
Rudge 1935 och BSA 1948, som är inregistrerade. Gunnar är också medlem
i Automobilhistoriska Klubben sedan
1958. Han var också med vid bildandet av Motorcykelhistoriska Klubben
1965 och bildandet av Automobilsällskapet i Nyköping 1968.
Gunnar Lewins intresse för MG
har under alla år varit stort. Under
några år på 60-talet hade han en MGA
som bruksbil, men den blev för liten
när det kom flera familjemedlemmar. Därefter funderade han många
gånger under åren på att skaffa sig en
MG TC. Vid ett tillfälle var han och
Gunnar Lewin med sin AJS på
hemmabanan Sviesta.
Gunnar Lewin provsitter en MG TC på Malmbybanan. Foto Gert Assermark.
tittade på en TC 1947 som var till salu
i Göteborg. Han bestämde möte med
säljaren i Jönköping. TC:n var lackerad i en ovanlig färg för en MG, säger
Gunnar. Han var beredd att köpa bilen
om säljaren drog av vad en lackering
skulle kosta, men det gick säljaren
inte med på. Gunnar säger att det var
synd att det inte blev någon affär, för
det var den TC 1947 som hans bror
tidigare hade ägt på 50-talet. 1985
fanns det en TC 1948 som kom från
Irland och var till salu i Stockholm.
Gunnar köpte bilen och körde hem
den till Oxelösund. Väl hemma med
bilen började han undersöka den. Det
visade sig då att den var i ett sämre
skick än vad han hade förväntat sig.
Han bestämde sig då för att göra en
totalrenovering. TC:n blev klar sommaren 1996 och den har samma färger
som hans brors TC hade, med svarta
skärmar och röda sidor. 2009 köpte
Gunnar också en röd MGB GT.
Jag frågar Gunnar varför han, som
erfaren banåkare på motorcykel, har
anmält sig till MG:s förarutbildning
och bankörning. Han säger att han vill
pröva sina bankunskaper för bil, det
kan skilja lite mellan motorcykel och
bil på bana, och även kolla upp sin
förmåga om säker bilkörning.
som Gunnar tog till Malmby.
Gunnar säger, efter att han har delGunnar kom på åttonde plats i Dritagit i förarutbildningen på Sviestabavers Open på Malmbybanan: ”Jag
nan: ”Många deltagare hade kommit
hade en trevlig dag på Malmbybaoch Kåge tog upp spårval teoretiskt
nan med körning på konbana och på
och ute på banan. Intresset för körbanslinga. Det var en nyttig övning,
ning på banan var stort och t.o.m.
man fick tillfälle att kolla hur MGB
några deltagare kunde tänka sig börja
GT:n uppförde sig i kurvorna, som
tävla. Trevligt och intressant att höra
man sällan eller aldrig får känna vid
Nils-Fredrik Nyblaeus berätta och
normal körning. För mer frekvent
visa filmavsnitt från sitt deltagande i
bankörning bör man nog ha en bil där
fjolårets LeMans Classic. Förarkursen
man kan acceptera vissa skador och
var mycket uppskattad och genomförhögre slitage”, säger en pigg 80-årig
des under stort gemyt”.
Gunnar Lewin när han lämnar MalmTill Malmbybanan hade Gunnar
bybanan med sin röda MGB GT.
tänkt
köra
med sin MG
TC 1948 om
vädret
var
bra och solen
sken.
Men
när han skulle
köra ut bilen
ur
garaget
hade det läckt
ut olja från
bakaxeln vid
ena hjullagret,
så det blev den
välrenoverade
Gunnar Lewins MG TC 1948
MGB
GT:n
27
Mer om MG TA Airline Coupé
Apropå reportaget om MG TA Airline
Coupé i MG Bulletinen nr 5 skriver vår
Past President Björn-Eric Lindh:
Tja, det är ju mycket man ångrar här i
livet, och det här är en av dom. När Gabriel Öhman, Carl-Eric Asp och jag var på
en av våra många skrotinsamlingsresor i
England fanns TA-n hos bröderna Bone i
Greenwich. Året var troligen 1970 och jag
provkörde bilen 25 meter framåt och backade sedan tillbaka. Vi hade alla andra renoveringsobjekt på gång och tyckte att priset
var väl högt - så ingen av oss köpte. Dumt!
Och det är samma bil - det existerar bara
en enda TA Airline.
Jag bifogar en bonusbild som är tagen
ungefär samma år. Vår trogna Duett, som
bara användes för de årliga skrotinsamlingsresorna till England) håller här på att
bli lastad hos bröderna Terry och Barry
Bone i Greenwich (the famous ”Boneyard”). På bilden Terry Bone och Carl-Eric
Asp. Bilen hette Halö Fisk och Skrot, efter
ägarnas initialer - Hellborg, Asp, Lindh och
Öhman. Den lastade tre gånger mer än vad
Volvo tänkt sig, men man fick använda ettan för att på hemvägen komma uppför de
allra värsta backarna norr om Göteborg. Vi
brukade börja med att langa in fyra motorer, fylla upp med axlar, växellådor och
lösa delar och sedan lasta ett antal ramar på
taket.
Those were the days!
Björn-Eric Lindh (Past President)
Ovan: Björn-Eric Lindhs bilder på TA
Airline Coupén som den såg ut 1970. Till
höger Duetten som fungerade som laståsna
när MG-delar hämtades hem från England.
Till vänster MG TA Airline Coupén som
den ser ut i dag (Foto Rune Björck).
28
Debatt
Ideella föreningar – hur länge håller det?
Sverige lär vara ett av de länder i världen där
ideellt föreningsliv förekommer som allra mest.
Frågan är om inte det beror på att vi haft en
grundmurad demokrati och där vi värnat och
tagit vara på varandra i århundraden. Men, frågan är – håller detta ideella föreningsliv på att
ebba ut och på sikt att försvinna?
Hur ser det ut? I MG-klubben har vi under de
senaste fem-sex åren stått och stampat på runt
2.000 fullbetalande medlemmar. Det är bra och
gör klubben till den enskilt största bilmärkesklubben av importbilar till Sverige. Men ingen
direkt utveckling alltså. Ett antal medlemmar
försvinner årligen pga att de sålt eller tröttnat och
ungefär lika många tillkommer. Kanske beror
det på att de nya ägarna gått med i klubben för att
man kan erhålla en bra och billig försäkring, eller
bara för den förre bilägaren var medlem. De så
kallade moderna bilarna MGF, TF och Z-modellerna har möjligen också bidragit till att medlemskadern kunnat hållas i stort sett oförändrad.
Tittar vi på ålderstatistiken i klubben ligger
medelåldern på 65+ och tendensen är att denna
ökar år för år. Varför finns det ingen påfyllnad av
yngre människor? Läget är inte särskilt annorlunda i andra veteran- och fordonsklubbar. Styrelsemedlemmarna i de flesta klubbarna grubblar över samma sak nämligen, hur skall vi få
ungdomarna att engagera sig? MHRF redovisar
också tapp av medlemmar bland klubbarna. Det
är också klart att den vikande konjunkturen som
råder f.n. har satt sina spår. Många fordonsägare
har dragit åt svångremmen och koncentrerat sitt
medlemskap till en eller ett fåtal klubbar. Vid senaste årsstämman med MHRF var det en delegat
som tog till orda och berättade om sina ansträngningar att få med sin son i klubbgemenskapen.
Sonen som uppenbarligen var motorintresserad
och hade skaffat sig en moppe. Nä, svarade sonen – vi behöver ingen klubb, vi ringer varandra
på mobilen, eller håller kontakt via internet. Och
så bestämmer vi träffarna där. Styrelse och en
massa administration är onödigt och tar bara tid,
fortsatte sonen...
En av Volvoklubbarna har infört halv medlemsavgift för ungdomar under 20 år eller om
det var 25 år och fått en viss medlemstillströmning pga detta. Är det den rätta medicinen? Är
det bara bristen på engagemang från den yngre
generationen som gör att tillväxten stagnerar i
de ideella föreningarna? Nej knappast, det är
nog sättet att förhålla sig till ideell verksamhet
som håller på att förändras. Hur ser det ut i MGklubben? Det finns ett antal funktionärer i form
av styrelse, CR, modell- och registerrepresentanter. Huvudparten av alla aktiviteter produceras av
dessa och det är i och för sig en diger lista som
presenteras varje år. Men, skall sanningen fram
så är det huvudsakligen en upprepning av vad
som skett året innan och många av träffarna är
gemensamma med andra klubbars, samt många
gånger i någon annans regi. I två Centre´s saknas
CR och dessa vakanser är utannonserade sedan
länge. Vad beror det på? MG bilar och medlemmar i dessa geografiska områden saknas inte.
Varför vill man då inte engagera sig? Kanske
man känner sig uppbunden? Kanske man bara
vill ställa upp när man har lust, tid och möjlighet.
Och så inser man att det knappast passar in i en
klubb som ska ha en planerad verksamhet enligt
fastställda regler och statuter.
soner med kunskaper inom visst ämnesområde,
hyrs in mot ekonomisk ersättning. Det kan vara
förarutbildning i bankörning och där deltagarna
får dela på utbildningsledarens gage. Hade kompetensen funnits inom den egna medlemskåren,
hade då personlig ersättning utgått? På eftersommaren annonserades det ett rally till MHRFankutna klubbar, inklusive MG-klubben, som
kallades Öresund runt. Deltagaravgiften uppgick
till ca 2.500 kronor per ekipage för att köra ett
familjerally från Köpenhamn via Öresundsbron
till Malmö och vidare utmed kusten till Helsingborg. Därefter tillbaka med färjan till Danmark
och kustvägen tillbaka till Köpenhamn. Bro- och
färjeavgifter tillkom. I detta rally fanns också en
regularity klass. Blev detta rally producerat av
ideella krafter tro?
I dagens samhälle ställs det också andra krav
på individen i vardagslivet än för bara 10-15 år
sedan. Information av olika slag sköljer över oss.
Vi kan välja och vraka, men det kan också vara
svårt att hitta fram till en sak, ett ämne, en hobby
som man brinner för. Man blir lite vilsen och vill
vara med än här och än där. Individualiteten är
också viktig i dag. Många lever efter devisen –
sköt dig själv och skit i andra! Tidigare fanns ett
mera utbrett kollektivt tänkande och handlande.
Man ställde helt enkelt upp för varandra. Planering av klubbverksamheten skedde medlemmar
emellan som var fysiskt närvarande och under
gemytliga former. På den gamla goda tiden
fanns det en glädje i att få vara med att arrangera
klubbaktiviteter. Planeringen fram till genomförandet var nästan lika kul som själva aktiviteten.
Undertecknad säger detta av egen erfarenhet.
I dag är det i stället strikta och en smula torra
telefonmöten som gäller i en klubb som ska ha
en decentraliserad verksamhet. Visst har det väl
alltid funnits medlemmar som aldrig ställer upp
och hjälper till, men som gärna är med då det arrangeras en träff eller rally. Dessa ”medglidare”
till trots, så fanns det förr en ära i att arbeta för
klubben och göra det trevligt för många andra.
Det behöver inte vara fel att ta betalt för människors prestationer. Kan man få betalt för att arrangera något som medlemmarna uppskattar, är
det alldeles säkert OK. Kravet ökar naturligtvis
på den som arrangerar då han eller hon tar betalt.
Dessa personer kan då inte luta sig tillbaka och
säga – gör något själv, om kritiken infinner sig!
Tar man betalt är det kvalitet och ”kundnytta”
som gäller. Eventuellt missnöjda kommer att
vara hårda i sina omdömen, då man har betalt för
något som man är missnöjd över. Å andra sidan
kommer säkert insatserna från den eller de arrangerades sida att vara mera motiverade för att
det skall bli bra, då man tillåts ta betalt för sina
insatser.
Hur ser då framtiden ut? Kommer kommersialismen att övervinna idealismen? Oavlönat klubbarbete som syftar till att medlemmarna skall få
fördelar och trevliga aktiviteter kommer nog att
minska. Även om kostnader för privata utlägg ersätts, så kommer vi nog att få se en sinande skara
av entusiaster som är beredda att ställa sin tid till
förfogande gratis. Redan idag kan vi se och höra
talas om att det arrangeras träffar och rallyn där
anmälnings- och/eller deltagaravgiften är så hög
att arvoden till arrangörerna är, om inte uppenbara, så mycket sannolika. Är detta fel? Både ja
och nej. Eftersom alla klubbarna inom MHRF´s
medlemskader kallar sig för ideella föreningar
så är det fel. Ideell verksamhet innebär att man
huvudsakligen bedriver oavlönat klubbarbete.
Men hur ser det ut vid vissa evenemang? Per-
Med större inflytande av kommersiella krafter
och förehavanden inom klubben kommer det att
ställas nya krav på redovisning och skattskyldighet. Klubben är då inte längre en ideell förening,
utan en ekonomisk förening. Momsplikt och reklamskatteskyldighet är bara ett par av de krav
som kommer att infinna sig. Men det kan också
finnas fördelar. Momsavdrag för inköp, försäljning av annonser och reklam tillåts i mycket högre utsträckning. Frågorna kvarstår dock: Finns
det en framtid för klubben att fortsätta som ideell
förening? Kommer det finnas klubbfunktionärer
som är beredda att arbeta oavlönat? Vad händer
med medelåldern och medlemsutvecklingen?
Jag sticker ut hakan och ställer frågan. Är medlemmarna beredda att indirekt betala personliga arvoden på t.ex. 20.000 kronor till den eller
de personer som ställer upp och arrangerar ett
SMGM i framtiden med allt vad det innebär?
Med indirekt menas att arrangörerna tillåts kalkylera evenemanget med en vinst på 20.000
kronor som tillfaller dem själva som skattepliktig
inkomst.
Gunnar Ahlqvist
29
T-type tur i Skåne 19-20 maj 2012
Har du en T-type Midget från 1936-1955 är du välkommen att deltaga i årets T-type tur som går av stapeln 19-20 maj i
Mellanskåne. Flera danska bilar med besättningar förväntas komma.
Vi möts på hamnplanen i Borstahusen norr om Landskrona, lördagen den 19 maj kl 11.30. En sight-seeing-tur på vackra
och klassiska vägar står på programmet efter lunchmåltiden på restaurang Pumphuset. Föredrar du hellre egen picnic korg
går det också bra. Det finns gott om bänkar och bord i hamnområdet. Kvällens grillbuffé och övernattning sker på Röstånga
Gästgivaregård.
Efter frukost på söndagen blir det ytterligare en tur med bilarna. Den avslutas med lunch på slottet Citadellet i Landskrona.
Ytterligare information, prisuppgifter och anmälningsformulär finns på www.mgcc.se eller genom att kontakta Gunnar
Ahlqvist, 0410-248 80, 070-764 53 00, gunnar.ahlqvist@mgcc.se.
Begränsat antal platser. Först till kvarn... Efteranmälningar i mån av plats. Senaste anmälnings- och betalningsdag den 25
mars 2012. Välkomna!
Gunnar & Catarina Ahlqvist
Berndt & Eva Aulin
30
European MG Event 1-5 augusti 2012 (EMGE)
Den 1-5 augusti firar vi klubbens 60 års jubileum med ett 5 dagars evenemang i Blekinge och på Ronneby Brunn Hotell. Vi har bjudit in de flesta
MG klubbarna i Europa och väntar oss många, många MG bilar med besättningar. I broschyren (bilaga till tidningen) kan du läsa mer om jubileumsaktiviteterna. Inbjudan har öppnat, så missa inte att anmäla er till
nästa års höjdpunkt. Se också www.mgcc.se. Där fyller du i EMGE formuläret och skickar in din anmälan. Du kan också rekvirera formuläret från
Gunnar Ahlqvist, Kantarellvägen 16 A, 231 75 Beddingestrand, tel. 0410248 80, 070-764 53 00, gunnar.ahlqvist@mgcc.se. Begränsat antal bilar och
deltagare. Först till kvarn...
Välkomna!
Evenemangskommittén
ÅRSMÖTE!
Årsmötet avhålls i Göteborg lördagen den 24 mars 2012.
Detaljer om tidpunkt, lokal mm. kommer i M.G. Bulletinen nr 1 2012.
Motioner ska vara styrelsen tillhanda senast 60 dagar innan årsmötet.
Kallelsen och årsmöteshandlingarna kommer med Bulletinen nr 1 som utkommer
omkring den 23 februari 2012.
Styrelsen
31
this and that
blandat
Maintaining the breed
Rapporter och info
From the chairman’s desk
South Centre
Ordföranden har ordet
Nostalgiafestival Ronneby
10-års jubileum
Klubben har deltagit i alla Nostalgiafestivaler sedan starten
och självklart var vi på plats även i år. Klubben representerades
av 10 bilar, men det fanns ytterligare ett antal M.G. på plats
som deltog i andra klubbars utställning. I montern fanns bilar
från M.G. TF 1954 till MGTF 2005 och Peter Miltons fina
M.G. Midget var ute på sin första utflykt efter genomgång.
Som vanligt fanns det mycket att titta på och uppleva och
när vi alla körde hem var det efter en varm, men trevlig dag i
Ronneby Brunnspark.
P-O Nigrell
Per-Ove.Nigrell@mgcc.se
Fotograf är Thomas Hartog
32
South Centre
Skanör-Falsterbo
Classic & Sports
Car Show 2011
Skanör och Falsterbo är ju välkända
för sin sol och sina stränder, men i år
så slog man regnrekord i juli månad,
inte sedan 1927 har det fallit så mycket
regn som i år 373 mm!
Arrangörerna av Classic & Sports
Car Show hade dock dragit en
vinstlott då lördagen den 16:e juli
kom med strålande sol vilket bidrog
till ett mycket trevligt evenemang.
Man hade i år flyttat från Falsterbo till
Skanör och lät också alla bilar ställa
ut i årsmodellsordning, ett trevligt
grepp som gjorde att det blev mycket
blandning när man promenerade förbi
bilarna.
Det kom ca 200 bilar från gammal
T-Ford till den senaste Ferrarin så
blandningen och spännvidden var
stor.
Klubben fick möjlighet att ha ett
tält för att kunna göra reklam och där
ställde Tommy Jensen ut sin Midget
MkII 1965 med information om
Midget för att fira modellens 50-års
jubileum.
Totalt var där ett dussin MG bilar
från K1 Magnette Special till MGF
Trophy som förgyllde utställningen.
Som sammanfattning så var
det en trevlig träff och att vi
fick förhoppningsvis
några nya
medlemmar till Klubben då det var
ett antal som insåg att en MG är
trevlig att använda och inte bara stå i
garaget. Nästa år blir denna träff den
5 augusti.
P-O Nigrell
Per-Ove.Nigrell@mgcc.se
Bilden nedan: Klubbens tält. Tommy Jensen
t.v. och P-O Nigrell t.h
Dan Olsheds MGA 1600 1960
P-O Nigrells MGB 1973 med publik på utställningen.
33
West Coast Centre
Höstutflykten 2011
Dan Svensson har skickat nedanstående bilder från evenemang med MG-representation i
Boråstrakten.
Det hade blivit september och det
var dags för vår sista åkaktivitet. Det
känns alltid en smula vemodigt och
i år var det extra tungt då vi haft en
mycket regnig höst.
Vi blev fem tappra bilar som samlades på Götaplatsen för att åka till
Skårs Gård där vi skulle avnjuta deras
goda brunch. Vi var tre täckta bilar
och två som åkte öppet, en MGA och
en Sunbeam Tiger. Det hade regnat
som tusan på morgonen men nu var
det uppehåll. Vi gav oss iväg och då
vi bara var fem bilar gick det ganska
bra att hålla ihop gänget genom stan.
Vi hade uppsamling i Mölndal och det
var bra för då hade vi tappat de två
sista vid ett rödljus. Nu kunde vi fortsätta i samlad tropp på småvägarna
söderut till Skårs Gård. Det var grönt
och fint i naturen då löven ännu inte
skiftat färg.
Väl framme möttes vi av Ulf och
Ingela som åkt direkt i GT:n. Vi fick
ställa upp våra fina bilar på ett eget
ställe lite bortanför den vanliga parkeringen.
Nu var det gott med mat och här
fanns det mesta att välja på. För dem
som inte var utsvultna gick det bra att
bara ta kaffe och våffla.
Vi fick en trevlig stund tillsammans
då vi inte var så många och alla kunde
sitta runt ett bord. Anders Hammarström anslöt då vi börjat äta men det
fanns plats till honom med.
När alla var mätta och belåtna betalade vi för oss i gårdsbutiken och sen
bar det av in mot Göteborg igen för nu
skulle vi ta Alice in på Liseberg men
det är en annan historia.
Hansi Borgström
34
Ovan: Verktygsboden i Borås ordnade tillsammans med Sjuhäradsbygdens Motorveteraner en
sportvagnsträff i Hoffnäs vid Torpa Stenhus sommaren 2011. Trots dåligt väder kom 550 bilar
och ett stort antal besökare. MG var som framgår av bilden väl representerat.
Nedan: Bilder från Motorveteranernas Torgträffar i Borås, de flesta tisdagar under sommaren.
West Coast Centre
Rapport från WCC november
2011
Då har vi snart lagt 2011 bakom oss
och har ett nytt MG-år att se fram emot.
Vi har haft gott om trevliga träffar men
tack vare det dåliga vädret på senare
delen av sommaren blev det lite glesare
med deltagare. Har precis kommit hem
från ett givande centremöte i Stockholm
där vi dragit upp riktlinjer för klubbens
fortsatta verksamhet.
Vi hade en trevlig filmafton i slutet av
oktober där vi bjöd in UBCC och fick på
så vis ihop 16 personer. Nu återstår Hjulträffen och så var detta året till ända.
Vi ser fram emot 2012 då klubben fyller 60 år och MGB:n 50 år. Här i WCC
tänkte vi belysa detta på Tjolöholm där
vi ska försöka få fram så många olika
typer och färger av MGB:n som finns,
så har du en udda MGB ser jag gärna att
du är med och ställer ut den.
Vi börjar året med kallstarten i Var-
berg 3:e mars och sen blir det årsmöte i
Göteborg 24:e mars. I övrigt kör vi våra
traditionella träffar både i MG-klubbens
regi och tillsammans i UBCC. Jag hoppas också att vi får till en Norsk/svensk
MG-träff vilket vi jobbade på redan förra året men fick då inte till ett bra datum
som passade båda sidor.
Ta nu hand om dig och din MG så att
du är redo för jubileumsåret 2012.
GOD JUL och GOTT NYTT MG-år
önskar Hansi Borgström
Dalecarlia Centre
Romme Alpin
Dalecarlia Centres säsongsavslutning
höll vi den 24 september vid ”årets tillväxtföretag inom turistnäringen”: Romme
Alpin i Borlänge. Vi, tillsammans med den
mycket aktiva Jaguarklubben, arrangerade
detta under värdskap av den dynamiska
ägaren av utförsåkaranläggningen Bo
Funke. C:a 25 MG och Jaguarer, hade mött
upp, så det blev 40 personer.
Romme har växt till den största skidanläggningen utanför de svenska fjällen,
med c:a 250 000 besökande under 100
skiddagar. Anläggningen har under 22 år
byggts ut avsevärt, och det senaste är ett
mycket snyggt hotell, i bästa Aspen-stil.
Intressant att höra trenderna under året. Nu
satsar familjerna betydligt mer på mat. Inte
bara hamburgare längre. Upp till 40 bussar
per dag kommer från Mälardalen till Borlänge.
Efter visning av hotelldelen körde vi upp
till toppstugan. En ståtlig timmerbyggnad,
även den med USA-inspiration. Trä och
sten i en smakfull blandning. Här diskuterade vi tillsammans med Bo om att göra
någon form av engelsk bilträff vid motsvarande tid 2012. Olika idéer finns om detta.
Det är en perfekt anläggning för en bilträff.
Jag återkommer i frågan. Efter en god
lunch, avslutade vi denna mycket trevliga
träff.
Jan Erik Ohlsson
35
Middle East Centre
Reflection time
Ett händelserikt år 2011
ligger snart bakom oss, och av 35 planerade aktiviteter har vi genomfört 34
(vi blev tvingade att ställa in Ålandsturen i augusti p.g.a. för få deltagare).
Förutom alla ”körträffar” har vi träffats
17 torsdagskvällar – 7 gånger på puben
Bishop´s Arms och 10 gånger vid Gärdetstugan.
Samtliga evenemang har varit välbesökta och uppskattade, och jag vill tacka
alla som deltagit samt alla som oegennyttigt varit med om att arrangera dem–
det är tack vare er som evenemangen blir
så lyckade!
Årets höjdpunkt var givetvis SMGM i
juni som den här gången hade givits en
någon annorlunda utformning än tidigare
år. M.G.-körning med traditionella prov
blandades med kulturella inslag som
stadsvandring i Sigtuna och hästpolo
vid Almare Stäket. Många deltagare uttryckte sin uppskattning över denna ”nyordning”!
I slutet av oktober deltog vi i bilutställningen Gran Turismo Expo i Nacka
Strand utanför Stockholm – se separat
artikel i detta nummer!
Den 10 december träffades vi för det
traditionella julkaffet och i år hade vi
tillfälle att vara i MHS nya klubblokal i
Näsby Park.
Planeringsarbetet inför 2012 är nu
avslutat, och alla planerade aktiviteter
framgår av kalendern som bifogas detta
nummer av Bulletinen. Planeringen finns
givetvis också på hemsidan!
Nästa år kommer vi att uppmärksamma inte mindre än två jubiléer, nämligen
att klubben fyller 60 år samt att det är 50
år sedan den första MGB:n tillverkades.
Mer om detta kommer i kommande nummer av Bulletinen!
Om Du inte redan är med på MiddleEast Centre`s mailinglista men önskar
bli det – maila mig Din E-mailadress på
middle-east-centre@mgcc.se så lägger
jag in Dig på listan. Om Din mailadress
har ändrats ber jag Dig meddela mig det;
i dag kommer en hel del mail i retur på
grund av på felaktiga adresser.
Jag rekommenderar att Du besöker
klubbens hemsida www.mgcc.se då och
då. Där uppdateras aktivitetslistan efterhand som nya aktiviteter kommer till eller ändringar sker.
God Jul, Gott Slut, Gott Nytt År och väl
mött 2012!
Christer Farneman
Gran Turismo Expo
29 - 30 oktober avhölls bilmässan
Gran Turismo Expo i Nacka Strand.
Klubben var givetvis där med flera bilar
- Åke Andersson ställde ut en tävlingsutrustad MG NE 1934 (bilden nedan till vänster) och Peter Gustafsson ställde ut sin.
banracingkonverterade MGB V8 med över
400 hk (bilden nedan till höger). Dessutom
36
fanns Bengt Sedells MG TF 2003 på plats
i MG-montern.
Mässan blev en stor succé med 8500 besökare, och intresset för vår verksamhet var
stort och vi lyckades intressera flera potentiella nya medlemmar.
Nacka Strand är äkta bilhistorisk mark
och utställningsbyggnaden heter fortfarande ”Bilfabriken”. Under många decen-
nier hade Philipsons Automobil AB sin
importanläggning här (området hette då
Augustendal), och på 1940-talet hade man
en sammansättningsfabrik i just denna
byggnad där man monterade amerikanska
bilar som levererades i delar från fabrikerna.
Christer Farneman
South East Centre
Per de Faire ny centrerepresentant
Kort bakgrund och
programförklaring
Anders Wolving önskar avgå efter
nästan tio år som centrerepresentant.
Familjelivet och det nya kvalificerade
arbetet kräver sin tribut. Jag blev
tillfrågad om jag kunde tänka mig att
åter axla den purpurröda cr-manteln
och gav omgående ett positivt svar på
den försynta frågan.
Scenen är välkrattad då South East
Centre, under Anders ledning, varit
väldigt aktivt.
Målsättningen har varit, och kommer
att vara, en aktivitet per månad året om,
dock gärna några fler under högsäsong.
Det är ju träffarna som är ryggraden i
klubbens verksamhet.
Till historien skall också läggas att
vi under Anders´ ledning arrangerade
SMGM 2003 och 2009.
Den framtida organisationen kommer
att ha följande utseende:
I centrets samordningsgrupp ingår,
förutom undertecknad, Anders Wolving,
Lars Larsson, Sven Ordell, Ulf Laurent
och Gerry Gardelin.
Samordningsgruppens huvudsakliga
arbete kommer att inriktas mot SMGM
2013.
För att få ett levande centre inrättas
en områdesansvarig klubbrepresentant
för varje MG-relevant kommun.
Organisationen kommer att vara
enligt nedan:
Nyköping: Tord Persson
Norrköping: Tomas Jaksch
Linköping: Anders Barkland
Finspång: Åke Liljedahl
Mjölby: Håkan Wass
Vadstena: Lars Nilsson
Motala: Samordningsgruppen
Ambitionen är att medlemmarna,
precis som nu, skall få utbyte av sitt
medlemskap via vintriga teknikträffar
och trevliga, informella utflykter
under högsäsongen. I skrivande stund
har förslag på hela 24 aktiviteter
inkommit för det kommande året. En
annan ambition är att andra engelska
märkesklubbar alltid skall vara
välkomna till våra träffar.
De områdesansvariga representerar
klubben på sina hemorter och tar
kontakt med nya medlemmar och
leder dem rätt i klubblabyrinten, samt
arrangerar, själva eller tillsammans
med andra, träffar i det egna området
och ser därefter till att dessa ger
genljud i kommande Bulletiner. Även
andra aktörer är naturligtvis varmt
välkomna. Både nya och gamla uppslag
välkomnas.
”Damernas tur” är just en sådan
gammal goding, som nu tycks ha
kommit på avvägar, men som någon
gång förhoppningsvis hittar hem
igen. En renässans skulle applåderas
av många av våra fruar. Det ligger,
för övrigt, en stor poäng i det faktum
att våra respektive alltid deltar i våra
utflykter, vilket är aningen ovanligt i
andra föreningsliv..
Avslutningsvis är min absoluta
förhoppning att verksamheten i centret
kommer att bli lika livaktigt och
trevligt som tidigare.
Och allra sist vill jag önska er alla en
God Jul och ett riktigt Gott Nytt År!
net upphörde så småningom och hela
50 bilar av varierande märken kom till
start. Efter en trevlig rallyslinga på ca
5 mil utomordentligt vackra vägar, var
det målgång vid Nävekvarns Folkets
Park. Det verkade som om alla var nöjda med rallyt och även om det kom en
skur i samband med prisutdelningen, så
kunde inga sura miner ses.
Gladast var nog det segrande paret
Janne och Sylvia Magnani i en MGB.
Glada som vanligt var också Leo och
Britta Tatti, som slutade på en hedrande
8:e plats. I den ”inofficiella matchen”
mellan inbjudna MG- och Morganbilar
vann MG med 6 bilar före Morgan som
deltog med 1 bil.
Tord Persson
MG-bilar vid målet.
Med bästa hälsningar
Per de Faire
MG-seger i Gästabudsrundan
2011 års Gästabudsrunda, som arrangeras av Automobilsällskapet i Nyköping och till vilken MG- och Morganklubbarna i år var speciellt inbjudna,
hade som vanligt starten förlagd till
Nyköpingshus. Morgonen den 29 maj
började med regn, tidvis i riklig omfattning. Regnet avskräckte dock inte
långväga tävlande från bl.a. Ljungsbro,
Linköping och Vallentuna från att komma till start, även om någon valde en
täckt bil istället för en öppen MG. Reg-
Ännu en deltagande MG, en RV8.
Humber Sceptre 1964.
37
Inbjudan till rallyn och träffar 2012
FÖR INFORMATION OM
EVENEMANG KONTAKTA DIN
CENTREREPRESENTANT
South Centre
Staffan Silvegren
Allarp 844
260 70 Ljungbyhed
tel 0435-44 14 51
south-centre@mgcc.se
West Coast Centre
Hansi Borgström
Linnekullavägen 13
439 32 Onsala
tel 0300-268 24
west-coast-centre@mgcc.se
Sunny Coast & Lake Centre
Anders Bäcklund
Vikvägen 2
572 40 Oskarshamn
tel 0491-833 51
sunny-coast-lake-centre@mgcc.se
South East Centre
Per de Faire
Klyvaregatan 5,
591 72 Motala
tel 0141- 56904
south-east-centre@mgcc.se
Octagon Centre
Vakant
octagon-centre@mgcc.se
Middle East Centre
Christer Farneman
Åsvägen 11 B,
183 30 Täby
tel 08-768 70 73
middle-east-centre@mgcc.se
Dalecarlia Centre
Jan Erik Ohlsson
Tingsgatan 6,
784 35 Borlänge
tel 070-6306391
dalecarlia-centre@mgcc.se
North Centre
Vakant
north-centre@mgcc.se
38
SOUTH CENTRE
Staffan Silvegren, tel 0435-44 14 51
11/12 2011: Luciakaffe. Östra Forestad kl
14.00. Info: Staffan Silvegren 0768-262500.
11/2: Sjöbevakningens ledningscentral
Info: Curt Borgenstam 046- 775930
31/3: Hans Hennevelt kåserar Forestad
Info: Staffan Silvergren 0768-262500
9/5, 23/5: Onsdagsträffar i Åhus
Info: Magnus Spåre 0733-998818
13/5: Caférundan, ”ett kafferally”
19-20/5: T-Typ tur Landskrona
Info: Berndt Aulin 040-480875
26/5: Grillkväll med brittisk pub Forestad
3/6: Trädgårdsrundan
Staffan Silvergren 0768-262500
6/6: Motorhistoriska dagen Kristianstad
Magnus Spåre 0733-998818
9/6: Norra Vram Memorial Billesholm
Tomas Axelsson 0435-10416
WEST COAST CENTRE
Hansi Borgström, tel 0300-26824
3/3: Kallstart Varberg
Info: Hasse Schröder 0346-80288
24/3: Årsmöte MGCC
Info: Hansi Borgström 0300-26824
1/5: Vårupptakt MG-Center Kungsbacka
6/5: Vårfika Gottskär
Hansi Borgström 0300-26824
20/5: Tjolöholm classic car
20-26/5: British Car Week UBCC Göteborg
18/8: Hallandsträff Varberg
Pontus Grönwall 0340-10221
9/9: Höstutflykt Göteborg
15/11: Filmafton Göteborg
6/12: Hjulträff Göteborg
18/8: British Sports Car Meeting
Info: Mats Månsson 0730-211720
26/8:Veteranmarknad Eskilstuna
Bengt Sedell 08-7119470
2/9: Vallentuna Flyg & Motordag
Gösta Johansson 08-54022046
15/9: Höstutflykt, samarr. Austin-Healey och
Triumphklubbarna
Bengt Sedell 08-7119470
MIDDLE EAST CENTRE
15/12: Julavslutning Stockholm
Christer Farneman 08-7687073
Christer Farneman, tel 08-7687073
10/12 2011: Julavslutning. Stockholm.
Info: Christer Farneman 08-7687073.
Bulletinens redaktionsgrupp
Gunnar Ahlqvist, Ansv. utg.
brg@mgcc.se
Lars P. Hedner, Redaktör
mgbulletinen@mgcc.se
Per-Ove Nigrell
per-ove.nigrell@mgcc.se
Tommy Lyngborn
tommy.lyngborn@mgcc.se
12/1, 9/2, 8/3, 12/4, 11/10, 8/11, 6/12: Pubkväll
Stockholm
Info: Jan Levenstam 08-361832
Webmaster
Carola Pettersson
webmaster@mgcc.se
26/4, 25/5, 7/6, 21/6, 5/7, 9/8, 23/8, 6/9, 20/9: Vattenhål Stockholm
Info: Jan Levenstam 08-361832
Medlemsregister
Jan Eneroth
tel 08-643 71 81
jan.eneroth@mgcc.se
5/5: Sörmlandsrundan
Info: Bengt Sedell 08-7119470
Johan Fischerström 08-7744023
12/5: Vårutflykt Stockholm
Info: Christer Farneman 08-7687073
20/5: Rollout Västerås
Info: Carl-Eric Gullberg 018-366614
27/5: Hammarby Apotek
Info: Leo Tatti 08-51179348
SUNNY COAST & LAKE CENTRE
Anders Bäcklund, tel 0491-83351
26/5: MG Touring Målilla
Ann & Anders Lundbäck 0495-21246
5/6: Kvällstur Nässjö
Sven Stenquist 0380-370010
15-17/6: Touring på Gotland
Mats Häglund 0122-29049
Björn Kihlman 0480-477140
16/6: MGCC 60 år Stockholm
17/6: Rally Högland Nässjö
Sven Stenquist 0380-370010
1/8: Nyköpings Hamnträff
11/8: Uppsala högar.
Tjellvar Harbom 018-228966
Regalia
Vakant
9/6: Döderhultsracet Oskarshamn
Lisa & Lars Nilsson 0491-64044
2/6: Bankörning Sviestabanan Linköping
8/6: Annicas picnic
Info: Annica Raap 08-54248002
Företagsannonser
Håkan Sigemark
tel 042-29 07 37
hakan.sigemark@mgcc.se
11/8: Touring på Öland
Jan-Erik Olsson 0485-10486
18/8: Träff under Kungsrallyt, Öland
Björn Kihlman 0480-477140
29/9: Höstmöte Stenslanda
Carl Liljeblad 0470-33329
REGISTERANSVARIGA
RV8/V8
Steven Muskantor
031-282676
rv8@mgcc.se
MGF/TF + Z-modeller
Håkan Sigemark
042-290737
mgf@mgcc.se
39
THE M.G. CAR CLUB
OF SWEDEN
1/8: Hamnträff Nyköping
Tord Persson 0155-281219 0705-933121
9/8: Onsdagsträff Vadstena
Lars Nilsson 0143-14273
18/8: Medeltidstur Mjölby
Håkan Wass 0142-16028
1/9: Slottstur, prel. Sparreholms slott
Tord & Marianne Persson
0155-281219 070-5933121
Valberedning
Johan W Fischerström (sammank.) valberedning@mgcc.se
Per de Faire
per.de.faire@mgcc.se
Steven Muskantor
rv8@mgcc.se
Revisorer
Anders Ericsson (sammank.)
anders.ericsson@mgcc.se
Lars-Erik Vesterlund
Kjell-Arne Stamvall (suppleant)
Europasamordnare
Gunnar Ahlqvist
gunnar.ahlqvist@mgcc.se
Försäkringskommitté If
Jan Levenstam
jan.levenstam@mgcc.se
Bengt Sedell
bengt.sedell@mgcc.se
Försäkringskommitté MHRF
Anders Bäcklund
Gösta Johansson
gosta.johansson@mgcc.se
Kontaktperson för
MHRF-försäkringen
Anders Bäcklund
Vikvägen 2
572 40 Oskarshamn,
Miljö- och bilsäkerhetskommittén
Gösta Johansson
gosta.johansson@mgcc.se
Historiska kommittén
Anders Bäcklund
Berndt Aulin
berndt.aulin@mgcc.se
MG med fart
Gert Assermark
mg-med-fart@mgcc.se
40
20/10: Teknikträff på Carlsund
Lars Larsson 0141-219249
SOUTH EAST CENTRE
Per de Faire, tel 0141-56904
11/2: Bildvisning på Carlsund
Per de Faire 0141-56904
31/3: Avgasreningsträff på Carlsund
Sven Ordell 0141-217175
21/4: Teknikträff på Carlsund
Lars Larsson 0141-219249
10/5: Fikaträff Medevi
DALECARLIA CENTRE
Jan Erik Ohlsson, tel 070-6306391
24/5: Fikaträff Medevi
27/5: Gästabudsrundan Nyköping
Tord Persson 0155-281219 0705-933121
2/6: Gamla Linköping
Ulf Thörnquist 013-63438
14/6: Fikaträff vid Bruket Mjölby
Håkan Wass 0142-16028
28/6: Fikaträff Oskarshäll
Tomas Jaksch 011-343115
12/7: Fikaträff Bergs slussar
Ulf Thörnquist 013-63438
26/7: Fikaträff Kornettgården
Tommy Petri 013-130873
MG med FART
Gert Assermark, tel 0151-10114
14/4: Bankörningsteori Linköping
Kenneth Gustavsson 019-66560
Gert Assermark 0151-10114
2/6: Bankörning Sviestabanan
Kenneth Gustavsson 019-66560
Gert Assermark 0151-10114
MODELL-REPRESENTANTER
MGF/TF/Z
MMM
Gabriel Öhman
tel 08-755 69 01
triple-m@mgcc.se
Håkan Sigemark, 042-290737
14 - 16/1: TF 10 Anniversary Run to
Brussels.
Info: Håkan Sigemark 042-290737
9/6: Norra Vram Memorial, Billesholm.
10/6: Gavnö Classic Motor Show.
Bilutställning.
23 - 24/6: MG Live. Silverstone.
1 - 5/8: European MG Event 2012,
Ronneby.
Vi är distributör av Xparts originaldelar till
MG, Rover och Mini i Sverige.
På vår hemsida finner du alla auktoriserade
MG Rover verkstäder i Sverige.
MGRoverparts Sweden
Industrigatan 21 C, SE- 234 35 Lomma
Tel: 040-410100 Mobil: 0703-547181
E-mail: info@mgroverparts.se : www.mgroverparts.se
4 - 5/8: Copenhagen Historical Grand
Prix.
Hos HAGEN Classic AB kan Du med
förtroende lämna över ansvaret gällande allt
från oljebyte till del- eller hel renovering
Till MG TC
Till MG Magnette Variton 1957
ZA, ZB
Åke Andersson
tel 08-560 333 30
Magnette Mk III, IV
Ilya Meyer
tel 031-69 44 31
farinamagnette@mgcc
Midget
Jan Levenstam
tel 08-36 18 32
midget@mgcc.se
MGA
Tommy Ollars
tel 08-591 162 66
mga@mgcc.se
MGB
Harald Sonesson
tel 042-891 48
mgb@mgcc.se
Original instruktionsbok och original
servicebok april 1936 till februari 1948.
H-B eller bud.
KÖPES
T-typer
Lennarth Gustafson
tel 08-774 58 66
1100, 1300
Jan Stenwall
tel 0340-85 566
1100-1300@mgcc.se
SÄLJES
Kent Johansson tel 0730-347845 eller
031-293204
S, V, W, Y
Mats Månsson
tel 08-768 39 65
va@mgcc.se
MGC
Sven Ordell
tel 0141-21 71 75
mgc@mgcc.se
Välkommen med Ditt uppdrag till oss!
Ring 0550 600 60 eller 070 605 35 07
alt. mail: stefan@hagenclassic.se
besök gärna vår hemsida
Verktyg, domkraft, pump. glas bakljus,
bladfjädrar till en sida, extraljus, navkapslar, instruktionsbok, huvudcylinder som
är OK, stänkskydd med MG-logga
Tomas Skoog, Malörtsvägen 15,
266 52 Vejbystrand
Telefon 0431-83108 Mobil 0738267494
Mail tomas.skoog@bjarenet.com
MGB V8
Thomas Brandt
tel 08-15 51 72
v8@mgcc.se
RV8
Steven Muskantor
tel 031-28 26 76
rv8@mgcc.se
MGF och senare
modeller
Kjell Johansson
tel 035-581 41
modern@mgcc.se
Kvartssida : enl. tidigare upplägg
41
Annonser
Obs!
Skriv alltid både för- och efternamn
samt telefonnummer i din annons,
och gärna e-postadress. Postadress
publiceras endast om så uttryckligen önskas. Bulletinen ansvarar ej
för riktigheten i annonserna. Gäller
endast privatannonser.
The M.G. Car Club of Sweden
ikläder sig inte något ansvar för
medlemmarnas affärstransaktioner.
Redaktionen förbehåller sig rätten
till strykningar i inkommet material.
”På begäran”:
Gotlandstouring 2012 !
Välkommen till vår tredje träff på Gotland helgen 15-17 juni under temat
Kulturrunda med fart / M.G.klubben Fyller60 år/MGB 50 år
Skicka din annons till redaktören:
Lars P. Hedner
Sölvegatan 8 B
223 62 Lund
eller via e-post:
Du kan också annonsera på klubbens hemsida
Vill du sätta in en köp-sälj eller
bytes-annons på klubbens hemsida
skickar du annonsen till
webbannonser@mgcc.se
För vidare information, se klubbens
hemsida www.mgcc.se.
Annonser under Köp, Byt och Sälj
är gratis för medlemmar.
Annonspriser för företagsannonsering:
- 1 spalt
150:- 2 spalt
350:- Halvsida
550:- Helsida
1000:- Baksida i färg 2500:För andra alternativ, eller del i
utskick, begär offert.
Klubbens hemsida www.mgcc.se
42
Vi kommer även detta år att vara förlagda i Bunge
Vandrarhem. Det kommer även att finnas andra
alternativ till boende, du avgör själv vilket
alternativ som passar dig bäst. Vi kommer att
kunna åka både från Oskarshamn och Nynäshamn.
Denna gång kommer vi att förlägga rundturen till
Södra Gotland. Dessutom testar vi våra MG på
Bunge flygplats.
Notera detta datum2012-06-15-17 i din
almanacka. Så, välkommen till Gotland,
Östersjöns pärla! Vi kommer med närmare
information i nästa Bulletin.
Arrangörskommittén .
Material till M.G. Bulletinen
Alla bidrag till M.G. Bulletinen är välkomna. Bilder kan
skickas som pappersbilder,
dia eller digitalt via mail.
Digitala bilder behöver ha en
storlek på 500 kB eller mer
för att bli bra i tryck. Större
bilder eller flera bilder kan
behöva brännas på en CD och
skickas per post i stället för
via mail.
Skriv gärna en bildtext till
bilderna, det underlättar!
E-postadressen är
Postadress till red. är
Lars P. Hedner
Sölvegatan 8 B
223 62 Lund
Har du några frågor är du
välkommen att ringa på
046-146812 eller
0707-910042
Utgivningsplan 2012
Nr 1 (februari)
Manusstopp och annonsstopp 27/1
Hos medlemmarna v 8
Nr 2 (april)
Manusstopp och annonsstopp
30/3
Hos medlemmarna v 17
Vi kan erbjuda: Original reservdelar, Service/Reparation, Däck/
Fälg, Hjulinställning, AC-service samt Plåt- och Lackeringsarbeten i vår auktoriserade MG Rover-verkstad.
Vi har alla specialverktyg samt diagnosutrustning (T4) som erfordras för utförande av service- och reparationsarbeten på ett betryggande sätt så att Du ska känna Dig trygg i vår verkstad.
Våra mekaniker är utbildade hos MG Rover Group i Longbrige,
England.
Vi erbjuder ofta specialpriser på reservdelar och service/reparationsarbeten.
Kontakta oss för mer information eller besök oss på vår hemsida
Adressändring?
Ny adress, telefon eller förändrat bilinnehav meddelar
du på klubbens adress eller
via hemsidan (gå in under
medlemssidorna -> medlemseller bilregistret och gör dina
ändringar samt klicka på
sänd).
Amilonsvägen 8 . 213 76 Malmö
Tel. 040-219800
Fax: 040-212004
Hemsida: www.auto-service.se Email: info@auto-service.se
43
44

MG Bulletinen - MG Car Club Sweden

Transcription

Similar documents

Circulation of Roman Coinage in Northern Europe in Late Antiquity

Klicka här för att se ett bildspel som pdf

Volkswagen Passat og Passat stasjonsvogn

MG Bulletinen - MG Car Club Sweden

EN TITT PÅ SMGM 2002

All informAtion på ett och sAmmA ställe

Bulletinen nr 1 2013 - Reumatikerförbundet

Emmy är född med AV-block

the print version

Nr. 4 - Lejonfastigheter

Highlights from the International Maserati Rally in Båstad Sweden

- Kreismusikschule SÃ¼dwestpfalz

VL_årsb_2004 med engelska.indd

enthusiast - Austin Healey Club Sweden

Developments in driver`s licence holding among young people