music from romania - i
Transcription
music from romania - i
MUSIC FROM ROMANIA 1 MUSIC FROM ROMANIA Recorded live in Romania 1965, by Deben Bhattacharya Mastered by Claes Persson, CRP Recording & Mats Lundell Liner notes by Deben Bhattacharya (1972) & Owe Ronström (2012) Cover picture: Embrodery on leather vest from Romania Photos by Deben Bhattacharya Art direction & layout by Jonas André Executive producer: Marie Wisén Previously issued as CAP 1086 (LP) [P] 1972, 2013 & [C] 1972 Caprice Records, Stockholm, Sweden All rights reserved Made in EU www.capricerecords.se 2 1. Basama Banatu-i-bine 5’53 2. Mărunțel 1’36 3. Saint Peter’s Ballad 5’05 4. The Stranger’s Doina 2’12 5. Song Melody on Trişcă 1’43 6. Văleanca 1’34 7. Signal on Bucium 0’40 8. Leuşteanca 2’32 9. Sheepherder’s Doina 3’58 10. Doina from Oltenia 2’36 11. Doina from Olt 1’28 12. Love Song and Brîu 2’22 13. Joc Ardelenesc 2’24 14. Dance Melodies 2’20 15. Love Song 1’29 16. Geampara 1’39 17. Hai Buzău and Ciocîrlia 4’03 Romanian Folk Music “In 1965 the Indian ethnomusicologist, Deben Bhattacharya, visited Romania seeking to record folk music. Romania was, at the time, one of Europe’s most poverty-stricken countries, and at the same time, musically, one of the richest. Over a long period, Romanian folk music had two fairly different sides. On one side was village music – coupled to rural herders and peasants. On the other side there was urban music – connected to the Romani (Gypsy) musicians, lăutari who played in larger villages and cities all over the country. While village music was very localized, often sung, or played solo on flute or fiddle, the lăutari played a more general repertoire, often in small ensembles, called taraf, consisting of fiddle, clarinet, ţambal (hammered dulcimer), accordion, and bass. After People’s Republic of Romania was established in 1947, a sweeping focus on music education was launched throughout the country. Higher education institutions in music were established, over twenty symphony orchestras were launched, and an even greater number of professional folklore ensembles were founded. In 1965, when Nicolae Ceauşescu took power, one could see the clear outcome of these efforts. Along-side the older traditional music’s two sides, a new third side of Romanian folk music had developed. This new side encompassed songs and dance melodies arranged for virtuosic, professional musicians, playing in large state-run folk music orchestras. During his recording trip, Deben Bhattacharya visited villages in Transylvania and in the neighborhood of Oradea in Bihor, western Romania, as well as the small city of Cîmpulung-Moldovenesc, in Moldavia, in northern Romania. The first nine tracks represent a part of the resulting recordings, showing an obviously living tradition that encompasses an age-old village tradition of lyric songs, ballads, doine, laments, herding calls, and dance melodies. The following eight tracks were all recorded in Bucharest and we hear the characteristic sounds of Romanian folk music’s third side – the national, state-run Orchestra Populară a Radioteleviziunei Romăne. Several of Romania’s most renowned folk musicians are heard in leading roles; panpipe musician Constantin Dobre, cobză player Grigore Kazim, and not least, flute virtuoso Ion Lăceanu. Their repertoire consists of songs and dance melodies taken from village music, but now dressed up in symphonic clothing and transformed into a new national folk music, heard on the radio across the country. A genre typically found in Romanian folk music is doina (doine – plural), and is recognizable by its free-rhythm and somewhat improvised songs or instrumental melodies. Doine are often richly ornamented and performed with an intense emotional expressiveness. The scale is most often diatonic, and the tune switches between moments of melodic motion, and long, sustained tones. The Trişcă players from Central Romania. 3 texts are embroidered with themes of unrequited love, longing, lamenting about poverty and a hard life, as well as the beauty of the landscape and nature. Instrumental doine, also often describe longing and unrequited love, but they can also build small stories, like the telling of a sheepherder who loses his flock, then looks for it, and finally finds it (track 9). This theme is heard over a large part of Eastern Europe. Doina has long been a beloved genre among Romanians, and remains so today, with its musical and emotional content and the artistic execution developed by generations of musicians. A large and important part of the folk music repertoire is dance music, which is often connected to personal and family life celebrations, seasonal rituals, and religious and national holidays. Circle and chain dances are common all over the country; the ubiquitous hora and sîrba, and a number of special dances such as the fast and often, virtuosic men’s dance, brîu (track 12). Couple dances are also found in large numbers and in several styles, such as the mărunţel (track 2), joc (track 13), and geampara (track 16). There is also a rich repertoire of competitive solo dances for men, performed at special rituals during Christmas, Easter, and Pentecost, or as entertainment at weddings and local celebrations. Village Tradition Mihai Lăcătuş in Cîmpulung-Moldovenesc plays Tilincă, an overtone flute without finger holes. 1. Basama Banatu-i bine A doina sung by Maria Sălăjan, in Lăzăreni, Oradea, Bihor. The text begins, “Perhaps it is better in Banat. Here, people are poor and they travel to Banat to find work.” 2. Mărunţel Mărunţel is a fast couple dance from Transylvania. Gavril Ţenţ plays the fiddle, accompanied by rhythmic chords from a re-tuned viola, in Lăzăreni, Oradea, Bihor. amazed over the poor traveler’s intrusiveness. They tell him that the party is in honor of a rich guest and it is not possible to entertain a stranger. Saint Peter, described as heaven’s gatekeeper, continues his journey until he comes to a poor man’s house. When he asks for some food, the man replies that there is hardly anything to eat, but he is, at any rate, welcome to partake in their meal. Saint Peter eventually returns to heaven and God asks him to tell about what he saw. Saint Peter answers that the home of the rich is burning in the fires of hell, but the home of the poor resembles paradise. 3. Saint Peter’s Ballad A ballad about Saint Peter’s travels through the world, sung by Florian Tiponuţ, in Lăzăreni, Oradea, Bihor. The rich family, just beginning a big feast, is 4 4. The Stranger’s Doina A doina played on the fluer by Marica Larion, in Leşul Iliei, Transylvania. The fluer (fluier) is a common type of duct flute with six finger holes and is made in several sizes. This one is 71 centimeters long and made of brass. A little longer flute is often used when playing doine, providing a deeper tone, which makes it easier to produce a desirable, hissing tone quality. 5. Song Melody on Trişcă A melody played on three trişcă flutes, one short and two long, by Ilie Trifu, Ioilă Persică, and Marica Larion, in Leşul Iliei, Transylvania. A trişcă is a flute with a U-shape carved in the upper end, allowing a particular blowing technique and a characteristic whistling tone quality. This simple melody is varied by playing in octaves, and by using both a call-andresponse and canon forms. 6. Văleanca This melody is played on the tilincă by Mihai Lăcătuş, in Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavia. The tilincă is an overtone flute made from wood or metal, and has no finger holes. The pitches are regulated by blowing the air against the edge of the mouth hole in various amounts, sometimes referred to as “overblowing.” This technique produces different overtones, and is aided by using one finger that covers and uncovers the lower end of the flute. The tilincă was formerly a typical shepherd’s instrument, commonly found throughout a large part of Eastern Europe. 7. Signal on Bucium Signals and herding calls played on bucium by Viorel Mîndrilă, in Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavia. The bucium is a large birch-bark trumpet that occurs in both straight and curved forms. It is used as a signal instrument by herders. By blowing air in various amounts, one can vary the pitch, and by changing the blowing technique, various effects can be performed that cause the music to be heard over great distances. 8. Leuşteanca A dance song played on fluer by Ilie Cazacu, accompanied by Petruţ Ţăranu on cobză, in Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavia. Leuşteanca, Romanian for the herb lovage, is a dance in 2/4 meter. The flutes are made of brass and are 27 centimeters long, with a diameter of 12 millimeters. The cobză is a short-necked, plucked lute with a pear-shaped body. It is used for the accompaniment of songs, or like here, dance melodies. The flute melody, which is heavily ornamented with trills and shimmering vibrato, is contrasted by the cobză’s rhythmically picked accompaniment that changes between a few chords. Petrut Ţăranu in Cîmpulung-Moldovenesc, playing Cobză, ta lute with three pairs of strings. 9. Sheepherder’s Doina An instrumental story played on the fluer by Ilie Cazacu, accompanied by Petruţ Ţăranu on the cobză, in Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavia. The beginning of the story describes how the sheepherder loses his flock, and this is expressed musically by a free-rhythm motif. Later in the story, the music changes to a danceable rhythm when he finally finds his sheep. 5 Urban Tradition Tracks 10–17 were recorded with Orchestra Populară a Radioteleviziunei Romăne in Bucharest. The orchestra was founded in 1949 and during the years 1960-1989 was under the leadership of composer and conductor, George Vancu. The orchestration consists of violin, viola, double bass, ţambal, cobză, clarinet, fluer and nai (panpipe). The style that was developed by the orchestra, and which was popularized through countless radio programs with leading Romanian artists as soloists, became a role model for similar ensembles all over Romania. orchestra; with ţambal, bass and viola as accompaniment to the violins, which double the melody of the nai with its characteristic whistle sound heard at the end of the melodic phrases. 14. Dance Melodies Grigore Kazim on cobză with the orchestra. Two dance tunes from Dobrogea in southeastern Romania. The first is in a 7/16 meter and the second in 6/8. 15. Love Song 10. Doina from Oltenia Ion Lačeanu, virtuoso soloist in Bucharest Radio’s folk ensemble plays Cimpoi. The sack of sheep or goat is covered with beautiful embroidered fabric. Radu Negut sings with the orchestra. This freerhythm song is accompanied by the ţambal, which divides the chords into different rhythmic patterns. 16. Geampara 11. Doina from Olt Ion Lăceanu on fluer with the orchestra. 12. Love Song and Brîu Ion Lăceanu on caval with the orchestra. A slow love song followed by a brîu – a fast men’s dance. The caval is a long wooden duct flute with five finger holes. By combining different finger holes and using various overtones, one can play three octaves. 13. Joc Ardelenesc Petre Săbădeanu sings with the orchestra. A couple dance tune from central Transylvania. In this arrangement one hears all the instruments of the 6 Ion Lăceanu on okarina with the orchestra. The melody is divided into two parts and stems from the line dance, sîrba, with its characteristic 6/8 meter. Ion Lăceanu on cimpoi with the orchestra. A fast couple dance in 7/16 meter from southeastern Romania. The cimpoi is a bagpipe of the Eastern European type, with one melody pipe and one drone pipe – both with single reeds. The bag is often covered with a beautiful embroidered fabric. 17. Hai Buzău and Ciocîrlia Constantin Dobre on nai with the orchestra. “Hai Buzău” is a song in the newer style that became popular mostly after WWII. It is followed by the well-known “Ciocîrlia” (“The Lark”), a popular show number for panpipe and orchestra in the “café-concert” style which was used by, among others, George Enescu, in his first Romanian Rapsody. The nai is a panpipe, which in earlier times had either seven or eight pipes, but has been modernized (with twenty or more pipes) and popularized since the beginning of the 1900s by, among others, the well-known virtuoso, Fănică Luca. The nai became a typical instrument in Romanian folk orchestras through Luca’s many outstanding students, among them, Constantin Dobre, Radu Simion, and Gheorghe Zamfir. Deben Bhattacharya (1972) Owe Ronström (2012) Viorel Mīndrilă in Cîmpulung-Moldovenesc, playing Bucium, a horn of bark used by shepherds in Northern Romania. 7 Rumänsk folkmusik Ilie Cazacu, in Cîmpulung-Moldovenesc, playing Fluer, a short six-holed flute in wood or, as here, in metal. 8 1965 besökte den indiske musiketnologen Deben Bhattacharya Rumänien för att spela in folkmusik. Rumänien var då ännu ett av Europas fattigaste länder, samtidigt ett av de musikaliskt allra rikaste. Sedan länge hade folkmusiken haft två ganska olika sidor: en bymusik knuten till landsbygdens herdar och bönder och en stadsmusik knuten till zigenska musiker, lăutari, verksamma i större byar och städer över hela landet. Medan byarnas musik var mycket lokal och ofta solistisk, sjungen eller spelad på flöjt och fiol, så spelade lăutari en mer allmän repertoar, i små band, taraf, med fiol, klarinett, ţambal (hackbräde), dragspel och bas. Efter folkrepublikens införande 1947 satsades stort på musikutbildning över hela landet. Högre musikutbildningar inrättades, ett tjugotal symfoniorkestrar och ännu fler professionella folkloreensembler bildades. 1965, det år då Nicolae Ceauşescu tog över makten, kunde man se tydliga spår av satsningen. Bredvid den gamla traditionella musikens två sidor, hade det nu växt fram en ny, tredje sida av rumänsk folkmusik, sånger och dansmelodier arrangerade för virtuosa professionella musiker i stora statliga folkmusikorkestrar. På sin inspelningsresa besökte Deben Bhattacharya byar i Transsylvanien och i trakten av Oradea i Bihor, västra Rumänien, samt den lilla staden Cîmpulung-Moldovenesc, i Moldavien, norra Rumänien. De första nio spåren utgör en del av resultatet: en synnerligen levande och delvis mycket ålderdomlig bytradition av visor, ballader, doine, klagosånger, lockrop och dansmelodier. De åtta spåren som följer är alla inspelade i Bukarest. Det är den rumänska folkmusikens tredje sida vi hör – den statliga Orchestra Populară a Radioteleviziunei Romăne, med några av Rumäniens mest kända folkmusiker i framträdande roller – panflöjtisten Constantin Dobre, cobză-spelaren Grigore Kazim och inte minst flöjtvirtuosen Ion Lăceanu. Repertoaren är sånger och dansmelodier hämtade från byarnas musikliv, men nu uppklädda i symfonisk dräkt till en ny nationell folkmusik att avlyssnas i radio över hela landet. En vanlig genre i rumänsk folkmusik är doina (plur. doine), frirytmiska, delvis improviserade sånger eller instrumentala melodier, ofta rikt ornamenterade och framförda med starkt emotionellt uttryck. Melodierna är oftast diatoniska och växlar mellan rörliga partier och långa uthållna toner. Texterna broderar över teman som obesvarad kärlek, längtan, klagan över ett fattigt och hårt liv, landskap och natur. Också instrumentala doine skildrar ofta längtan och obesvarad kärlek, men kan också byggas som små berättelser, som den om herden som förlorar sin flock, söker och sedan återfinner den (spår 9), ett tema spritt över stora delar av östra Europa. Doina har länge varit och är ännu en högt älskad genre bland rumäner, för sitt musikaliska och emotionella innehåll och för det konstfulla utförande som utvecklats av generationer av musiker. En stor och viktig del av folkmusikrepertoaren är dansmusik, knuten till familjelivets fester, årstidsritualer, religiösa och nationella helgdagar. Ring- och kedjedanser är vanliga över hela landet, de allmänt förekommande hora och sîrba, och en mängd mer speciella danser, som den snabba och ofta virtuosa mansdansen brîu (spår 12). Också pardanser förekommer i stor mängd och i många former, som mărunţel (spår 2), joc (spår 13) och geampara (spår 16). Det finns också en rik repertoar av ekvilibristiska solodanser för män, utförda under speciella ritualer vid jul, påsk och pingst, eller som underhållning och tävling på bröllop och byfester. Bytradition 1. Basama Banatu-i bine Doina sjungen av Maria Sălăjan, i Lăzăreni, Oradea, Bihor. Texten börjar ”Kanske är det bättre i Banat. Här är folk fattiga och de far till Banat för att få arbete.” inte finns mycket att äta, men att han ändå är välkommen att delta i måltiden. Sankte Per återvänder så småningom till himmelen och Gud Fader ber honom berätta vad han sett. Sankte Per svarar då att de rikas hus brinner av helvetets eldar medan de fattigas hus liknar paradiset. Dobre Constantin, one of the foremost virtuosos in the 1960s on the modernised concert version of the Romanian panpipes: Nai. 2. Mărunţel Mărunţel är en snabb pardans från Transsylvanien. Här spelar Gavril Ţenţ, fiol, sekunderad av rytmiska ackord på en omstämd altfiol, i Lăzăreni, Oradea, Bihor. 3. Sankte Pers ballad Ballad om Sankte Pers resa genom världen, sjungen av Florian Tiponuţ, i Lăzăreni, Oradea, Bihor. Den rika familjen, som just håller gästabud, häpnar över den fattige resenärens påflugenhet och svarar honom att man har fest till en rik gästs ära och inte har möjlighet att undfägna en främling. Sankte Per, beskriven som himmelens portvakt, fortsätter sin färd tills han kommer till en fattig mans hus. När han där ber om mat får han svaret att det visserligen 4. Främlingens doina Doina spelad på fluer av Marica Larion, i Leşul Iliei, Transsylvanien. Fluer (fluier) är en vanlig typ av spaltflöjt med sex fingerhål som finns i många storlekar. Den här är 71 cm lång och tillverkad av mässing. Till doine används gärna lite längre flöjter som ger djupare ton och som man lättare kan få att frambringa en väsande tonkvalitet. 5. Vismelodi på trişcă Melodi spelad på tre trişcă-flöjter, två långa och en kort, av Ilie Trifu, Ioilă Persică och Marica Larion, i Leşul Iliei, Transsylvanien. Trişcă är en flöjt med en u-formad utkarvning i den övre änden, vilket medger en speciell anblåsningsteknik och en karaktäristisk 9 visslande tonkvalitet. Den lilla melodin varieras genom att framföras i oktaver, som fråga och svar och som kanon. Melodi spelad på tilincă av Mihai Lăcătuş, i Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavien. Tilincă är en övertonsflöjt av trä eller metall utan fingerhål. Tonhöjden regleras genom att blåsa olika starkt mot kanten av röret för att få fram olika övertoner och med ett finger som omväxlande täcker och öppnar mynningen. Tilincă var tidigare ett vanligt herdeinstrument över stora delar av östra Europa. Dansmelodi från Moldavien spelad på fluer av Ilie Cazacu, ackompanjerad av Petruţ Ţăranu, cobză, i Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavien. Leuşteanca, rumänska för kryddörten libbsticka, är en dans i 2/4-takt. Flöjten är av mässing, 27 cm lång, med 12 mm diameter. Cobză är en korthalsad luta med päronformad kropp som använts till ackompanjemang av sång, eller som här, instrumentala dansmelodier. Flöjtmelodin, som är starkt utsmyckad av drillar och vibraton, framträder i stark kontrast till cobzăn, som med rytmiskt plektronkomp växlar mellan några få ackord. 7. Signal på bucium 9. Fåraherdens doina Signal eller lockrop spelad på bucium av Viorel Mîndrilă, i Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavien. Bucium är en stor näverlur som förekommer i rak och i krökt form och används av herdar som signalinstrument. Genom att blåsa olika starkt kan tonhöjden varieras och genom att variera anblåsningstekniken kan olika effekter fås fram som får musiken att höras över stora avstånd. En instrumental berättelse spelad på fluer av Ilie Cazacu, ackompanjerad av Petruţ Ţăranu, cobză, i Cîmpulung-Moldovenesc, Moldavien. Berättelsens motiv är fåraherden som i det första frirytmiska avsnittet förlorat sin flock, men som sedan i ett dansant rytmiskt avsnitt återfinner den. 6. Văleanca Clay ocarina with eight finger holes. Ocarinas spread from Italy in the late 1800s and became a popular second instrument among many folk music ensembles’ flute soloists. 8. Leuşteanca Stadstradition Spår 10–17 är inspelade med Orchestra Populară a Radioteleviziunei Romăne i Bukarest. Orkestern, som bildades 1949 och som 1960–1989 leddes av kompositören och dirigenten George Vancu, består av fioler, altfioler, kontrabas, ţambal, cobză, klarinett, 10 fluer och nai, panflöjt. Den stil som utvecklades av orkestern, och som populariserades genom otaliga radiosändningar med ledande rumänska artister som solister, blev skolbildande för liknande ensembler över hela Rumänien. 10. Doina från Oltenien 16. Geampara Radu Negut sång, till orkester. Den frirytmiska melodin ackompanjeras av hackbrädet ţambal som bryter ackord i rytmiska mönster. Ion Lăceanu, cimpoi, orkester. Geampara är en snabb pardans i 7/16 från sydöstra Rumänien. Cimpoi är en säckpipa av östeuropeisk typ, med en spelpipa och en bordun, båda med enkla rörblad. Säcken är ofta klädd med ett vackert broderat tyg. 11. Doina från Olt Ion Lăceanu, fluer, orkester. 17. Hai Buzău och Ciocîrlia 12. Kärleksmelodi och brîu Ion Lăceanu, caval, orkester. En långsam kärleksvisa följd av en snabb brîu, en dans för män. Caval är en lång spaltflöjt av trä med fem fingerhål. Genom att kombinera fingerhål och olika övertoner kan man få fram tre oktaver. 13. Joc Ardelenesc Petre Săbădeanu, sång, orkester. En pardansmelodi från mellersta Transsylvanien. I arrangemanget hörs orkesterns hela instrumentarium, med ţambal, bas och altfiol i kompet, fioler som dubblerar melodin och panflöjten nai med sitt karaktäristiska visslande i slutet av melodifraserna. 14 Dansmelodier Grigore Kazim, cobză, orkester. Två dansmelodier från Dobrogea i sydöstra Rumänien, den första i 7/16, den andra i 6/8. Constantin Dobre, nai, orkester. Efter Hai Buzău, en sång i den nyare stil som spreds framför allt efter andra världskriget, följer den välkända Ciocîrlia, ”Lärkan”, ett populärt uppvisningsnummer för panflöjt och orkester i ”café-consert”-stil, som bland annat använts av George Enescu i hans första rumänska rapsodi. Nai är en panflöjt som i äldre tid hade sju-åtta pipor, men som moderniserades och populariserades under början av 1900-talet av bland andra den kände nai-virtuosen Fănică Luca och som blev allmänt spridd i rumänska folkmusikorkestrar genom hans många framstående elever, bland dem Constantin Dobre, Radu Simion och Gheorghe Zamfir. Ţambal dulcimer: The Romanian folk music ensembles’ prime motor, rhythmically and harmonically. Deben Bhattacharya (1972) Owe Ronström (2012) 15. Kärlekvsisa Ion Lăceanu, okarina, orkester. Melodin är tvådelad, i en för kedjedansen sîrba karaktäristisk 6/8 rytm. 11 12