Manga! - Malmö högskola

Transcription

Manga! - Malmö högskola
Malmö Högskola
Lärarutbildningen
Manga!
Japanska serier och skaparglädje
Manga! – Japanese Comics and the joy of creating
Fredrik Strömberg
Magisterexamen - poäng
Slutseminarium: --
Examinator: Lisbeth Lundgren Torstensson
Handledare: Sven Persson
1
Abstract
This is a study of why Japanese comics, so-called manga, in such
a high degree make Swedish readers eager to write and draw
comics themselves, and what didactic implications this might
have for teachers working in Sweden. To answer this, the author
has put together a focus group of Swedish artists influenced by
manga, and also used a questionnaire at two Swedish art schools,
where young artists are taught how to draw in a manga style. The
results show that it is the compelling storytelling and the focus
on the characters that enthral readers about Japanese comics, but
that it is the seemingly simple style that makes the readers think
they themselves can master it. The fact that the interest in both
reading and creating manga, almost completely overlap with the
so-called period of oppression (between the ages of  and ) when
most students lose interest in creating art, is something that could
and should be used in the Swedish educational system.
Nyckelord/Key words
hämningsperiod/the period of oppression
Japan
kreativitet/creativity
manga
serier/comics

Manga!
Japanska serier och skaparglädje
Fredrik Strömberg

M – J   
(M – J C   J  C)
Grafisk form: Fredrik Strömberg
Omslag: Jakob Hallin (design) & Gert Lozell (illustration)
Korrekturläsning: Göran Ribe
©  Fredrik Strömberg och Seriefrämjandet
Alla foton är, om inget annat anges, © Fredrik Strömberg
Texten i denna bok är en uppsats, vilken lades fram av författaren vid
Lärarutbildningen på Malmö Högskola vårterminen .
Handledare var Sven Persson.
Tryckt hos Ljungbergs AB i Klippan .
Jag vill utöver ovanstående tacka följande personer för deras ovärderliga
hjälp under arbetet med denna skrift: Natalia Batista, Åsa Ekström,
Liv Lingborn, Simon Lundström, Helena Magnusson, Johanna Skoog,
Thomas Storn, Mattias Thorelli & Jimmy Wallin.

I
F...................................................... 
E  ................................................. 
B........................................................
S   .....................................
Frågeställningar........................................ 
Disposition ............................................. 
Upptäckarens väg ............................................ 21
Källor ................................................... 
B     ............ 
K   ..................................
Skapande glädje ....................................... 
Återskapande, omskapande, nyskapande .......... 
Assimilation och ackommodation................... 
Dissociationer och associationer ..................... 

Kultur, estetik och konst .................................. 31
Kulturella tecken ...................................... 
Kommunikation.............................................. 33
Ikonernas kraft ........................................ 
B  ...............................................
Det egna skapandet................................... 
Linjär utveckling? ..................................... 
Interna och externa orsaker .......................... 
Skolans värld och serier ................................... 41
Styrdokument.......................................... 
B  J .......................................
Akademiska studier................................... 
Det japanska utbildningsväsendet .................. 
P .........................
M  J  S ...................... 
D  ........................................
D  .......................................
Manga, manhwa, manhua .......................... 
Världsmanga?.......................................... 
Särdrag hos japanska serier............................... 61
Enkel barnunderhållning? ........................... 
Stiliserade bilder och svallande känslor............. 
Manga i Sverige .............................................. 65
Medveten satsning .................................... 
Vändpunkt ............................................. 
Mangatidningar ....................................... 

Diversifiering........................................... 
Manga och kreativitet...................................... 71
Mangastil............................................... 
Serieskolor.............................................. 
Mangakurser ........................................... 
Amatörtidningar....................................... 
Insändarsidor........................................... 
Teckningstävlingar .................................... 
F   ........................................ 
P   ........................
Varför fokusgrupper? .................................. 
Planering ............................................... 
Rekrytering ............................................ 
Diskussionsledning ................................... 
Bearbetning och analys.................................... 91
Varför manga? ......................................... 
Barnens fascination .................................. 
Inte manga! ............................................ 
Varför är manga populärt? ........................... 
Influenser ............................................... 
Manga kontra Kalle Anka .......................... 
Färdigt språk ..........................................
Teckningar kontra serier .............................
Sammanfattning .............................................103
Stil och berättande ...................................
Lärdomar inför enkätundersökningen .............

Källkritik........................................................105
A   .............................. 
M ........................................................... 
Varför enkäter? ...................................... 
Definition av syfte ................................... 
Urval av population ................................. 
Konstruktion av frågeformulär ..................... 
Datainsamling ........................................ 
Bearbetning och analys...................................115
Ålder och kön......................................... 
Vad är egentligen roligast? .......................... 
Läsvanor............................................... 
Att teckna manga ....................................
Animerad film ........................................
Bildfrågan .............................................
S............................................ 
Resultat................................................
K..................................................... 
»H    F F«.......
M ........................................................... 
Varför observationer?.................................
Val av population .................................... 
Strukturerat eller ostrukturerat .................... 
Datainsamling ........................................
R ....................................................... 
Kulturskolan i Malmö ..............................

Studieförbundet Vuxenskolan i Helsingborg......
Sammanfattning .............................................145
Jämförelse/analys.....................................
Lärdomar ..............................................
K..................................................... 
P  ............
N .................................................. 
Är manga konst?.....................................
Dissociationer och associationer ....................
Acceptans?.............................................
K ............................................ 
Kulturella tecken .....................................
Ikonisk kraft ..........................................
Effektiv kommunikation ............................
Populärkultur .................................................159
Populärkulturens magi ..............................
Populärkultur i skolan ..............................
S ................................................. 
Karaktärsfokus........................................
Marknadsanpassning ................................
Ett visuellt språk .....................................
Manga och hämning ......................................165
Det fria skapandet ...................................
Interna och externa orsaker ........................
Hämningsmotverkande ..............................

M   ........................... 
F ..................................................... 
Externa orsaker.......................................
Populärkulturen i skolan............................
Lustfyllt..........................................................173
Att läsa manga .......................................
Ohämmat skapande .................................
Manga = serier = bildspråk........................
Ett pedagogiskt verktyg?.................................177
M    .......... 
F ........................................ 
Bamse och Kalle kontra manga....................
Bildberättande som uttrycksmedel .................
Seriedagböcker ........................................
Serier som ett språk ..................................
K.....................................
Teoretisk litteratur ..........................................185
Artiklar/kapitel i tidningar/antologier ............187
Serieböcker ....................................................189
Tidningar ......................................................189
Fristående serier .............................................190
Hemsidor .......................................................190
Intervjuer.......................................................191
Övrigt............................................................191

B................................................... 
Bilaga 1: Intervjuguide....................................194
Bilaga 2: Enkät ...............................................197


F
Denna bok har tillkommit med flera olika målgrupper i åtanke.
Jag vill därför inleda med att ge några råd till dig som är i färd
med att börja läsa.
Texten är i grunden en uppsats skriven vid Malmö Högskola. Som
sådan håller den sig till akademiska konventioner, vilka för en mer
allmänintresserad läsare kan förefalla snåriga och/eller ointressanta.
Samtidigt har jag varit medveten om att en allmänpublik troligtvis
skulle komma att läsa i alla fall delar av texten, och har på grund
av detta lagt mig vinn om att använda ett lättillgängligt språk. Jag
hoppas du som läser det här, oavsett vilken grupp du tillhör, har
överseende med dessa ibland motsägelsefulla ambitioner.
Är du mangaintresserad i största allmänhet, men kanske inte så
angelägen om att ta del av akademiska teorier, föreslår jag att du
går direkt till kapitlet Manga i Japan och Sverige och sedan hoppar
till kapitlen Fokus på manga, Alla tecknar manga och »Har du sett
senaste Final Fantasy?«, vilka innehåller mest information om just
japanska serier, att teckna i mangastil etc.

Är du pedagog och har intresse av manga som ett verktyg i din
dagliga verksamhet eller bara vill veta mer om denna företeelse,
rekommenderar jag också att du går direkt till kapitlet Manga i
Japan och Sverige som en orientering i ämnet, läser kapitlen Fokus
på manga, Alla tecknar manga och »Har du sett senaste Final Fantasy?«
som en beskrivning av mangakurser och -utbildningar som just nu
pågår, men kanske framför allt studerar kapitlen Populärkultur och
skaparglädje och Manga i skolans värld, vilka innehåller tankar kring
hur manga relaterar till praktiskt pedagogiskt arbete.
Är du akademiker med intresse för de frågor som tas upp,
rekommenderar jag naturligtvis att du läser allting från början till
slut och hoppas att du får nytta av att jag lagt mig vinn om att göra
min forskningsprocess så genomlyst och tydligt som möjligt.
Förhoppningsvis kan du som läser detta, oavsett vilka specialintressen du har, hitta intressanta delar och få någonting ut av den
information jag insamlat och bearbetat.
En bild av författaren,
tecknad i mangastil av
Natalia Batista.
© Natalia Batista.

En början
Alla böcker börjar någonstans. Eftersom denna
tillkommit i en akademisk miljö inleder jag
traditionsenligt med att så tydligt som möjligt
precisera vad syftet är. Jag hoppas du som läsare
får en lika spännande resa som jag haft när jag
forskat och skrivit.

B
Författaren under en
föreläsning om manga,
tecknad i mangastil av
Liv Lingborn. © Liv
Lingborn.

Alla verkar tala om manga, det vill säga japanska serier, nuförtiden.
För bara några år sedan var manga något bara de mest insatta kände
till, men de senaste åren har den trend som redan erövrat större
delen av västvärlden även nått Sverige.
Jag arbetar som journalist, författare, pedagog och föredragshållare
med tecknade serier som specialområde, och kommer konstant i
kontakt med fenomenet manga. År  fick jag ett stipendium
av Svenska Institutet för »studier av japanskt
samhällsliv« och for till Tokyo för att under
en månad studera den japanska seriekulturen.
Efter hemkomsten har jag skrivit artiklar,
givit föredrag, lett debatter, hållit i festivaler
och rent allmänt blivit utsedd till en expert
på manga – även om jag fortfarande håller
på att lära mig om detta komplexa ämne.
Nyligen erhöll jag ytterligare ett stipendium
för att åka tillbaka till Tokyo och fortsätta
mina studier.
Eftersom jag är utbildad pedagog var det
tidigt en aspekt av manga som fascinerade
mig: att dessa serier i så hög grad verkar inspirera läsarna till att
själva skapa. Jag är kursansvarig på Serieskolan i Malmö och
varje år har vi ett antal elever som enbart vill teckna och berätta
i en stil som är tydligt inspirerad av japanska serier. Sedan ett
par år tillbaka finns serietecknande även på listan över kurser på
Kulturskolan i Malmö, och det tog inte lång tid förrän man fick
införa specialkurser i att teckna i »mangastil«. Lägg därtill det stora
utbudet av läromedel som lär ut hur man tecknar i mangastil, de
svenska mangapublikationernas insändarsidor som fylls av läsarnas
egna teckningar, med mera, med mera – och det verkar som om det
finns något i den japanska seriekulturen som manar läsarna att själva
ta fram papper och penna. Eftersom jag, som praktiserande pedagog
inom bildområdet, vet hur viktig en lustfylld lärosituation är, fann
jag detta intressant. Jag har därför valt att utreda denna skaparglädje,
dess orsaker samt inte minst de pedagogiska möjligheter den leder
till.
Under litteraturstudierna har jag insett att mina planer på att
utreda och dokumentera denna del av ungdomskulturen och
dess pedagogiska implikationer ligger i linje med det arbete som
påbörjades på Högskolan i Malmö med det nationella uppdraget
Kultur och skola (KOS), vilket går ut på att bygga en ny strategi för
skolan i relation till estetikens alla former. Framför allt kände jag
igen mina egna tankar i det som presenterades som den radikala
estetiken:
Den radikala estetiken i skolan kan använda sig av både högt och
lågt, det marknadsestetiska och det finkulturella, det anspråkslöst
glädjefulla lekandet och det anspråksfulla formulerandet, barns
egen kultur och kulturinstitutionernas kultur i sitt arbete så länge
den har meningsskapande som sitt fokus.
En av de saker som efterfrågades i utredningens slutrapport
Kultur och estetik i skolan, var en utveckling av kulturfältet genom
en dokumentation av kulturprojekt »på ett sådant sätt att det i
efterhand går att säga något klokt om dem«. Min förhoppning är
att jag kan leva upp till detta.

S  
Syftet med undersökningen är att ta reda på om japanska serier
ger läsarna en lust att själva skapa och vad det i så fall kan bero
på. Detta är inte enbart ett akademiskt intresse. Jag vill nå fram till
kunskap som är relevant för alla dem som upplever det inte alltid
helt problemfria mötet mellan japanska serier och pedagogisk
verksamhet.
Frågeställningar
För att uppnå det syfte jag ålagt mig behöver jag besvara ett antal
delfrågor, här sorterade i den ordning de utkristalliserat sig under
arbetets gång:
. Vad har skrivits ur ett pedagogiskt perspektiv om barns
bildskapande i allmänhet och i relation till manga i
synnerhet?
. Hur kan begreppet manga och dess förhållande till det egna
skapandet definieras och beskrivas?
. Vad går det att lära av den pedagogiska verksamheten med

inriktning på manga i Malmö, med omnejd?
. Vad är det hos manga som lockar till eget skapande?
. Vilka lärdomar kan man dra av de japanska seriernas inverkan
på läsarna, inför framtida pedagogisk verksamhet?
Disposition
Uppsatsen är upplagd så att jag försöker besvara ovan nämnda frågor
en i taget, i separata kapitel:
Den första frågan behandlas i kapitlet Bildskapande i teori och
praktik. Här sammanställer och diskuterar jag vad olika teoretiker
har skrivit om barns bildskapande och om bildskapande i relation
till manga. Syftet är att nå fram till fungerande definitioner på
grundläggande begrepp, samt ge en teoretisk grund att stå på.
Den andra frågan behandlas i kapitlet Manga i Japan och Sverige.
Här resonerar jag kring vad som särskiljer manga från övriga
tecknade serier, i syfte att ge en förståelse för de japanska seriernas
särdrag och plats i den svenska kulturen. Jag redovisar också de
indikationer jag funnit på att manga ger impulser till eget skapande,
för att ge en bild av relationen mellan japanska serier och svenska
läsares önskan att teckna i mangastil.
Den tredje frågan behandlas i de tre på varandra följande kapitlen
Fokus på manga, Alla tecknar manga samt »Har ni sett senaste Final
Fantasy?«. Här redogör jag för hur jag gått till väga för att samla in
information, samt vilka resultat undersökningarna gav.
Den fjärde frågan behandlas i kapitlet Populärkultur och
skaparglädje. Här utforskar jag det som framkom i de olika
undersökningarna, och försöker genom att återknyta till teorierna
i början av skriften dra slutsatser och komma fram till ett svar på
den övergripande frågan.
Den femte frågan behandlas i kapitlet Manga i skolans värld. Här

sammanfattar jag den process som lett fram till mina resultat, och
diskuterar hur resultaten relaterar till pedagogisk verksamhet.
Min avsikt har hela tiden varit att denna bok skall följa en distinkt
och förhoppninsgvis tydlig röd tråd. Jag vill också poängtera att det
inte är resultatet utan vägen som är viktigast, dvs att hela boken skall

U 
Det grundläggande anslaget i min undersökning har hela tiden varit
induktivt, det vill säga att jag vandrat upptäckarens väg. Jag utgick
visserligen, som jag redovisat, från en allmän känsla av att japanska
serier på något sätt har en unik egenskap som i högre grad än serier
från andra kulturer får läsarna att själva vilja teckna och berätta
– men jag hade inga egentliga bevis för detta påstående, eller teorier
i bagaget som skulle kunna förklara vad det rör sig om. Jag gick in
för att studera detta fenomen med ett så öppet sinne som möjligt,
och de teorier och tankar som redovisar i kapitlet Bildskapande i
teori och praktik har jag funnit under resans gång.
Att skriva denna bok har i mångt och mycket varit en läroprocess
för mig, en process och en resa som – i likhet med hur det varit
med samtliga böcker jag skrivit – inte riktigt ledde dit jag troddde,
men som varit både intressant och spännande.

Källor
Jag har under forsknings- och skrivarperioden lagt mig vinn om
att få tag på så relevanta data som möjligt. I många fall har dock
tidsaspekten gjort att mitt sökande efter information blivit mer eller
mindre ad hoc. Jag har arbetat av och till med denna bok ganska
länge, men hela tiden hållit ögon och öron öppna för användbar
information, vilket gjort att jag känner att jag fått med en hel del
relevanta fakta och teorier.
Litteraturen om barns bildskapande är omfattande, och jag har
bara kunnat skaffa mig en övergripande bild genom ett antal verk
som gett en historisk genomgång av detta forskningsområde. Jag
har dock specialstuderat de teman som visat sig vara relevanta för
min undersökning.
När det gäller den mer specifika litteraturen om och kring just
manga har jag skaffat mig en bra överblick, och läst en stor del av
det som har skrivits på engelska samt de skandinaviska språken.
Förhållandevis lite av detta har visat sig vara relevant för mitt syfte
och mina frågeställningar, då det endast undantagsvis utgått från
ett pedagogiskt perspektiv.
En kommentar om min relation till Aulin-Gråhamn och
Thavenius lär också behövas. När jag fann skrifterna inom
projektet KOS kände jag en direkt samhörighet med deras syn på
populärkulturens roll i skolans värld. På grund av detta har jag ett
antal citat från deras olika texter, framför allt mot slutet av boken,
när det blir dags för analys. Jag valde att genomgående lyfta fram
deras ofta genomtänkta funderingar direkt som citat, snarare än
att, som en dålig journalist, skriva om dem med mina egna ord,
och hoppas det inte framstår som om jag lutar mig alltför mycket
mot deras rön.

Fotnoter
 Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan, Malmö Högskola , s. 
 ibid, s. 


Bildskapande i teori
och praktik
Vad vet vi om barns bildskapande, och om
mangaläsning i relation till att själv teckna? I
detta kapitel går jag igenom vad tidigare forskare
och teoretiker har kommit fram till, samt funderar
över hur det svenska utbildningssystemet ser på
dessa frågeställningar.

K  
Min utgångspunkt är att undersöka om det finns något i de japanska
serierna som ger impulser till eget skapande hos läsarna. Innan
jag undersöker om det verkligen förhåller sig så, samt vad detta
»något« i så fall kan vara, är det viktigt att slå fast vad som menas
med skaparglädje, kreativitet eller vilken beteckning man nu vill
sätta på denna svårgripbara sinnesstämning.
Skapande glädje
SAOL anger följande definition på/synonymer till begreppet
kreativ: »skapande, nydanande, produktiv«. Här påvisas direkt
problemen med detta komplexa begrepp. »Skapande« indikerar
enbart att man gör någonting; »nydanande« däremot antyder att
det man skapar är annorlunda än vad som har gjorts tidigare; och
»produktiv« slutligen indikerar att man gör någonting i en viss takt,
och eventuellt att detta har en nytta i sig.
Vygotskij, en inflytelserik rysk psykolog som verkade i början
av -talet, fokuserar på den mellersta av dessa betydelser:

Kreativitet kallar vi en sådan mänsklig aktivitet som skapar
någonting nytt, oavsett om det skapade är ett ting i den yttre
världen eller bara en konstruktion av intellektet eller känslan, en
konstruktion som bara existerar och ger sig till känna i människans inre.
Vygotskij går vidare genom att skilja på återskapande/reproduktiv
samt kombinatorisk/kreativ verksamhet. En reproduktiv handling
innebär enligt honom att man gör saker efter en viss inlärd
process, till exempel ritar av en annan bild, det vill säga att man
»bara« upprepar något som redan existerar. Motsatsen, den kreativa
handlingen, är en process där hjärnan kombinerar redan befintliga
erfarna kunskaper, vilket även kallas fantasi.
Det mest intressanta med denna uppdelning är att Vygotskij
undviker att falla i den traditionella fällan att ge den kreativa
processen en slags mystisk aura av inspirerat skapande ur ingenting
förbehållet ett fåtal utvalda genier, och istället relaterar det till
tidigare erfarenheter. Han menar att känsla och tanke förenas i
fantasiprocesserna, som kombinerar intrycken till någonting nytt
hos individen. Vygotskij vänder sig mot en idealistisk konstsyn
som behandlar konst som någon andligt och metafysiskt. Konsten
speglar människors sociala liv och samhällets utveckling, vilket inte
får tolkas som att detta utgör en mekanisk återspegling av dessa
förhållanden.
Återskapande, omskapande, nyskapande
De svenska teoretikerna Aulin-Gråhamn och Thavenius har
utvecklat dessa tankar och skiljer på återskapande, som befäster redan
vunna kunskaper genom repetition och kopiering, omskapande,
som handlar om att använda tidigare kunskaper och ge dem en
egen tolkning, gestaltning eller formulering, samt nyskapande, som
trots beteckningen också i viss mån utgår från redan existerande
kunskaper, på premissen att ingenting kan skapas utan att förhålla
sig till det man känner till.

Aulin-Gråhamn och Thavenius har även funderat över den
värdeladdning som olika sätt att se på skapandeprocessen
innebär:
Återigen får vi fundera över vad som menas med att ”skapa”. Att
framföra ett stycke av Evert Taube i en ny tappning, är det att
skapa? Att tälja en slev efter gammal modell, är det att skapa? Det
finns inget kategoriskt svar på detta, det kan vara det, det beror på
hur man gör det och hur involverad man är i arbetet.
Med tanke på de förutfattade åsikter som florerar om tecknade
serier, och då inte minst manga som ofta förknippas med en viss
stil som svenska tecknare vill tillgodogöra sig via mer eller mindre
ren kopiering, är detta milt sagt relevanta tankar.
Assimilation och ackommodation
En annan person som tänkt i liknande banor som Vygotskij är
Piaget, som levde mellan  och  i Schweiz och utförde
omfattande undersökningar om barns mentala och kreativa
utveckling. Han myntade begreppen assimilation och ackommodation
för att särskilja olika sätt att hantera nya situationer. Assimilation
Scott McCloud
funderar i sin bok
Serier – den osynliga
konsten över hur
vi använder våra
tidigare erfarenheter
för att tolka
seriernas ikoniska
kommunikation.
Serier – den osynliga
konsten
© Scott McCloud.

var enligt honom att utgå från sig själv och ordna omvärlden efter
tidigare erfarenheter, vilket är vad barn till exempel använder sig
av vid lek eller i skapande verksamhet. Ackommodation är när
man tvingas lära om i en ny situation där man inte kan utnyttja
tidigare erfarenheter, en process som ofta förekommer i traditionell
skolmiljö. Ett annat sätt är att se det som att ackommodation
betecknar erfarenheter som förändrar individens grundinställning
till något, medan assimilation snarare förstärker redan existerande
uppfattningar. Enligt Piaget är just bildskapandet ett ypperligt
exempel på assimilation, där barn utgår från egna erfarenheter
och därigenom kan bearbeta sina egna tankar för att skapa en
sammanhängande mening.
En intressant slutsats av detta resonemang blir, tvärtemot den
populära uppfattningen, att barns fantasi inte är rikare utan snarare
fattigare är den vuxna människans. Detta eftersom barnets fantasi
inte getts lika stor möjlighet att utvecklas och fyllas på med
erfarenheter som kan användas som byggstenar i nya konstruktioner.
Denna tankes främsta förespråkare är fortfarande Vygotskij,
som i polemik med behaviorister som sätter likhetstecken mellan
inlärning och utveckling, och även Piaget som ser utveckling som
en förutsättning för inlärning, intar den teoretiska positionen att
inlärning utgör en förutsättning för utveckling.
Vygotskij menar att fantasin inte är en förmåga som förunnats
vissa människor utan en mänsklig funktion hos oss alla. Fantasiförmågan ses som en specifik medvetandeform som tolkar
erfarenheter och skapar mening. Den kombinerar intryck, kognitiva
och emotionella, och bearbetar och tolkar dessa till sammanhang.
Denna förmåga är basen för allt skapande och återfinns i barnets
ständiga meningsskapande. Det föreligger på grund av detta ingen
motsättning mellan rationalitet och estetik eller förnuft och känsla.
Fantasiprocesserna är tolkningsprocesser där tanke och känsla
utgör en dialektisk helhet, och detta måste, enligt Vygotskij, få
pedagogiska konsekvenser.

Disassociationer och associationer
Upprinnelsen till fantasiprocessen ligger enligt Vygotskij i
perceptionen. Barnet förnimmer en generaliserad helhet som följs av
en komplicerad bearbetningsprocess bestående av disassociationer och
associationer i de varseblivna intrycken. När intrycken differentieras
styckas helheten upp i delar där vissa består och andra glöms bort.
Detta är en förutsättning för att nya kombinationer skall skapas.
Övergången från differentiering till association sker via förstoringar
och förminskningar, överdrifter och krympningar. En ny helhet skapas
där associationerna förenas med de förvandlade elementen. De
enskilda bilderna systematiseras och skapar tillsammans en ny
sammansatt bild som vill ta gestalt i yttre bilder.
Att hela detta resonemang är relevant i förhållande till manga är inte
svårt att se.Att lära sig göra serier i allmänhet och manga i synnerhet,
handlar till stor del om att genom repetitiv övning, ofta i form av ren
kopiering, tillskansa sig de verktyg, de kommunikationsmedel, man
behöver, innan man kan använda sig av mer nyskapande metoder
för att berätta sin historia.

K,  
Så långt kreativitet och fantasi. Andra begrepp som är relevanta i
sammanhanget är den komplexa och sammanvävda treenigheten
kultur, estetik och konst. Kultur kan ha många innebörder och
omfattar i sin bredaste, antropologiska betydelse de sammanhang
som människor skapar inom små eller stora grupper. På denna nivå
inkluderar begreppet kultur allt från språk till sätt att tänka och
uppfatta världen och blir synonymt med civilisation. Enligt Kant
var kultur »något högre än vad naturen själv kan åstadkomma«,
det vill säga allt som är skapat av människan.
Ett smalare kulturbegrepp kan likställas vid det estetiska och
handlar då om allt vi erfar via våra sinnen. SAOBs definition av
estetik är: »vetenskap(en) om det estetiska, det skönas filosofi«.
Att likställa estetiken med läran om »det sköna« är dock idag
en förlegad syn. En vidare och mer modern definition hittar
man i NE: »filosofiska undersökningar av problem, begrepp och
förutsättningar vid tal om konst och konstupplevelser«.

Om man smalnar av begreppet ytterligare hamnar man på det som
kan kallas finkultur, det vill säga det som ofta bara betecknas som
konst. Återigen vänder jag mig till expertskribenterna i NE:
Ordet konst står i vidare mening för färdighet av något slag; i
snävare mening betecknar det skilda slag av estetisk verksamhet,
och när ordet brukas utan precisering avser det oftast enbart
bildkonst, ev. tillsammans med arkitektur och konsthantverk.
Detta är fortfarande en ganska bred definition, och numera ses oftast
konst som något som förmedlas av olika kulturinstitutioner, det
vill säga att det är de etablerade konst- och kulturinstitutionerna
som definierar vad som får kallas konst.
I förhållande till ämnet för denna bok är det tydligt att manga
utan större problem kan inkluderas i begreppet kultur, samt även
i den bredare definitionen av estetik. Riktigt intressant blir det
dock först när man kommer fram till begreppet konst, där ett
inkluderande eller exkluderande av manga alltså kan sägas bero på
kulturinstitutionernas, inklusive skolans, vilja eller ovilja.
Att göra serier handlar i hög grad om att kommunicera. Eftersom
serier till sin natur inbjuder till att berätta historier gäller detta i ännu

K
högre grad än för skapande av fristående bilder/teckningar.
Kulturella tecken
Det finns många teorier och tankar kring kommunikaton och
pedagogiskt arbete. Om jag återigen vänder mig till Vygotskij, så
menar han att barnet är aktivt, vill lära, skapa mening, och att det
främsta redskapet i detta meningsskapande är kommunikationen
i tal, skrift, bild och drama. Det är i
kommunikationen som betydelser och
mening skapas.
Ett intressant begrepp i sammanhanget
är kulturella tecken. Detta definieras av
Vygotskij som symboler med en betydelse
som utvecklats genom historien. Det
mänskliga medvetandet formas när man
lär sig behärska förmedlande tecken
och när de används i kommunikation
Scott McClouds
definition av ikon.
Serier - Den
osynliga konsten
© Scott McCloud.

McClouds diskussion
om graden av
ikonisering tydliggör
en av de viktigaste
funktionerna
i seriernas
kommunikation med
läsaren. Serier - den
osynliga konsten ©
Scott McCloud.
med andra människor. För att tecken skall omvandlas till redskap
förutsätts en egen handling. Språket blir till ett redskap när det
används. På samma sätt kan bokstäver, penslar och material för
skapande fungera som kulturella tecken som blir till redskap när
de brukas för att kommunicera.
Utvecklingen vad gäller barns användande av kulturella tecken
sker efter vad Vygotskij betecknar som första och andra ordningens
symbolism.Till att börja med kan barns bildtecken ses som grafiska
anvisningar som pekar ut de mest utmärkande dragen hos verkliga
föremål. Bildtecknen ingår då i första ordningens symbolism.
Andra ordningens symbolism inträffar när bildtecknen övergår
till att beteckna ord. Barnets tecknande bygger då på talade ord
och barnteckningen kan ses som en grafisk berättelse. De tidiga
enkla teckningsformerna som barn skapar kan ses som visuella
motsvarigheter till ord, som i sin tur har sin motsvarighet i
kommunikationen med verbala begrepp.
Vygotskij menar också att den estetiska responsen att använda
kulturella tecken kan bidra till fördjupade insikter och ett kritiskt
förhållningssätt till världen genom att tecknen blir till redskap vars
betydelse bestäms av hur de används.Även Piaget funderade i dessa
banor, och ansåg att tecknande är ett led i utvecklingen mot abstrakt
tänkande i form av användandet av symboler.
Ikonernas kraft
Konstarten tecknade
serier kommunicerar
på många olika plan,
och det finns en
uppsjö teorier om
detta. Den aspekt
som känns mest
relevant i detta

sammanhang är den ikoniska kraft som seriefigurer kan besitta.
Detta är något som har diskuterats en hel del, men det var
amerikanen Scott McCloud som populariserade tankarna i sin
bok Serier – den osynliga konsten.
McCloud utgår från det enkla »smiley-ansiktet«, som egentligen
bara är en ring, två prickar och ett streck, men som av de flesta
upplevs som ett ansikte. Detta, menar McCloud, kan också nästan
alla identifiera sig med, på grund av dess allmängiltiga anletsdrag.
I kontrast till detta lyfter McCloud fram ett foto på en specifik
person, som bara en eller ett fåtal personer kan identifiera sig med.
Däremellan återfinns en skala av möjliga grader av stilisering/
ikonisering, som i sig avgör hur många som kan identifiera sig
med ansiktena, och därmed hur effektivt en viss figur kan engagera
en publik.
Serier är en bildmässig kommunikationsform där fokus inte ligger på de
enskilda bilderna, utan på flödet av bilder
och den berättelse de kommunicerar. För
att förtydliga, förenkla och effektivisera
denna kommunikation använder de flesta
serieskapare olika grader av stilisering/
ikonisering. Detta gäller i ännu högre
grad för stora delar av de asiatiska serierna
och den så kallade mangastilen, i vilken
stiliseringsgraden många gånger drivits till
sin spets. De stora ögonen som mangastilen
är känd för används eftersom ögon effektivt
kommunicerar känslor, vilket är viktigt i
de flesta mangaberättelser, där figurernas
känslomässiga utveckling och relation till
andra figurer är drivande faktorer.Av samma
skäl är munnar ofta överdrivna, samtidigt
I den japanska serien
Genshinken försöker
man förklara vår
fascination med
ikoniska bilder.
Genshinken © Kio
Shimoku.

I asiatiska serier
för kvinnliga
läsare är både män
och kvinnor ofta
designade för att vara
kawaii – gulliga.
Snow Drop © 
Choi Kyung-Ah.

som näsor, som inte förmedlar lika mycket informaton om det
inre känslolivet, enbart markeras.
En annan förklaring till det speciella utseendet i mangastilen
kan man finna i det japanska uttrycket kawaii, som betyder ungefär
gulligt. Ett av de högsta idealen i Japan är att vara gullig, oavsett om
det handlar om en kvinna, en man eller ett föremål. Design av allt
från telefoner till bilar, och inte minst seriefigurer, förväntas följa
detta ideal. Ett lätt sätt att se detta är hur man grafiskt särskiljer
en hjälte/hjältinna från en skurk i japanska serier. Hjältarna är
ofta kortare, med proportionerligt större huvuden, stora ögon
etc, medan deras motståndare är långa, smala med små ögon och
skarpskurna anletsdrag. Detta blir riktigt intressant om man vet
att hela denna stil ursprungligen inspirerades av amerikanen Walt
Disneys tidiga animerade filmer, och alltså är lånad från väst.
En teori som framförts av ett antal skribenter är att de japanska
seriernas fokus på denna tydligt ikoniska kommunikation, och
även de japanska läsarnas fascination för serieläsande skulle vara
baserat på att det japanska systemet med skrivtecken ligger närmare
teckningar och ikoniska bilder än vårt mer abstarkta alfabet.
En indikation på detta fick jag när jag var värd för den japanske
serieskaparen
Baron Yoshimotos besök i
Sver ige .
Han berättade
då, efter att ha
befunnit sig i
Sver ige i över
en månad, att
han märkt att
alla svenskar
kunde sjunga
någorlunda,
vilket alla japaner inte kan (därav deras fascination för karaoke),
men att i Japan kan alla teckna, och det kan vi inte i Sverige. Det
senare kopplade han samman med att man i Japan från tidig ålder
undervisas i att teckna och måla alla japanska skrivtecken, inte bara
läsbart utan även etstetiskt tilltalande.

B 
Att uppmuntra barns skapandelust ses idag som en självklarhet, men
har inte alltid varit det. Synen på mer eller mindre fritt skapande
inom den pedagogiska sfären är i ständig utveckling.
Det egna skapandet
Bildpedagogen Herbert Read anses, inte minst internationellt, som
»det fria skapandets« främste företrädare. Han myntade begreppet
självuttryckets aktivitet, vilket innefattade alla människors medfödda
behov av att förmedla sina tankar, upplevelser och känslor. För
honom var skapandeprocessen en förbindelselänk mellan det
medvetna och det omedvetna. Detta skapade en uppdelning mellan
intellekt och känsla som två skilda aspekter i barns medvetande. För
en pedagog innebar detta, menade Read, att barn skall ges frihet
att uttrycka sig och understödjas utan att störas.
Read var del av det som kallas den emancipatoriska konstpedagogiska traditionen, vars åsikter om varför man bör uppmuntra
skaparlust kan delas upp enligt följande schema:

. Det egna skapandet är viktigt av emotionella skäl. Genom
konstnärligt skapande och upplevande av konst uppnås en
emotionell jämnvikt (Read, Deckert, Thomaeus).
. Det egna skapandet stärker personligheten genom att individen
får kunskap om sig själv och en tillit till sin egen förmåga, för att
skapa kunskap om sociala och politiska förhållanden (Bauhaus,
Levande verkstad).
. Det estetiska skapandet som redskap för en allsidig utveckling
av människans resurser. Bildskapande som en väg till kunskap
och förståelse (Reggio Emilia, Levande verkstad).
Andra som funderat i liknande banor är till exempel John Dewey,
som betonade learning by doing. Den högsta formen av erfarenhet
såg han som den estetiska, det vill säga den tillfredsställelse som
en konstnär upplever efter att hängivet och utan att tröttas ha
omvandlat ett motsträvigt material till ett färdigt resultat med nya
och oväntade kvaliteter. Estetisk erfarenhet får man alltså, enligt
Dewey, genom en experimentell och inspirerad process, inte i
passivt betraktande av konstverk.
Just när det gäller tecknandet har bland annat Vygotskij en
hel del att säga. Han menar att i en problemlösningssituation kan
tecknande fungera som tankeredskap för barnet. Tecknandet är
relaterat till det inre talet som barnet använder för egna ändamål,
att skapa betydelser. Genom att visualisera sina tankar och känslor,
ändra och förändra teckningen växer en föreställning fram. När
en vuxen ser och kommenterar bilden kan nya betydelser skapas
och ges mening.
Linjär utveckling?
Teckning är för nästan alla små barn, oavsett kulturell bakgrund,
ett naturligt sätt att uttrycka sig på. Trots det är det få vuxna som
ägnar sig åt att teckna. Någonstans på vägen förlorar vi förmågan
och/eller intresset för att teckna. Frågan är varför.

Den traditionella synen på barns konstnärliga utveckling har
varit att den är linjär. Efterföljare till Piaget, som till exempel
Lowenfeld,  kallar detta för » the stage theory of cognitive
development«, och menar att barn sakta men säkert bygger ut
sina konstnärliga förmågor, helt i linje med Vygotskijs tankar om
att all fantasi baseras på erfarenhet.
Det har dock framförts en hel del kritik mot detta synsätt. Barns
konstnärliga utveckling uppvisar inte alltid en linjär utvecklingskurva och framför allt avstannar utvecklingen ofta någon gång vid
övergången mellan barndomen och tonårsperioden. Read anger
att de flesta barns konstnärliga utveckling avstannar mellan  och
 års ålder på grund av ett förlorat intresse för att skapa. Han kallar
detta för hämning (the period of oppression). Även Gardner och
Davis har beskrivit det fallande intresset för att skapa och liknar
det vid en u-kurva av minskande konstnärlig utveckling, vars lägsta
punkt infaller någon gång under tidiga tonåren.
Just här blir manga extra intressant, eftersom intresset för japanska
serier ofta uppkommer ungefär i tioårsåldern och är som störst just
inom det intervall som anges av Read med flera.
Interna och externa orsaker
Men varför infaller denna period av minskande intresse för att
skapa? Toku anför att det inte finns något enkelt svar på denna
fråga, men att man kan dela upp orsakerna i interna och externa
orsaker. De interna orsakerna hänger ihop med självuppfattning;
barnen börjar inse sina egna begränsningar i att skapa realistiska
teckningar. De börjat också jämföra sig med dem som är bättre
på att skapa och bedöma det relativa värdet av sin egen konst.
De externa orsakerna relaterar till den sociala omgivningen. Här
kan orsaker som att estetiska ämnen inte alltid har så hög status i
utbildningsväsendet, eller att estetiska kurser sällan utformas efter
elevernas intressen påverka i negativ riktning.

S   
Hur förhåller sig då skolan till bildskapande och berättande med
bilder/serieskapande? Ja, att serier inte omnämns specifikt är
naturligtvis inte förvånande. Till och med i Aulin-Gråhamns och
Thavenius annars så vidsynta Kultur och estetik i skolan nämns serier
endast vid ett tillfälle, och då som »...blandformer som serier, graffiti
och video...«.
Styrdokument
Ämnet bild avhandlas naturligtvis utförligt i olika styrdokument.
I Grundskolan: kursplaner och betygskriterier från år  anger man
att:
Kunskaper om bilder och bildkommunikation är en viktig
förutsättning för att aktivt delta i samhällslivet. Utvecklingen
av bildför mågan ökar barns och ungas möjlighet att använda
sin kulturella yttrandefrihet. /…/ I arbetet med bilder gestaltas
erfarenheter och produceras kunskap som blir synlig, gripbar och
möjlig att förmedla. Genom sin estetiska och kommunikativa

karaktär kan bildämnet bidra till att främja skolan som kultur miljö,
kul tur ar be tet i undervisningen samt delaktighet och eget
skapande.
Att man tagit fasta på bildämnets »kommunikativa karaktär« ger
naturligtvis ingångar vad gäller serierna, som i sin essens är gjorda
just för att kommunicera, i än högre grad än fristående bilder. I
en annan del av Grundskolan: kursplaner och betygskriterier kan man
finna mer av Skolverkets tankar om bildämnet:
Utbildningen i ämnet [bild] syftar till att utveckla såväl
kunskaper om bilden som kunskaper i att framställa, analysera
och kommunicera med bilder. Den skall utveckla lust, kreativitet
och skapande förmåga, ge allmänbildning inom bildområdet och
leda till att eleven skaffar sig en egen ståndpunkt i en verklighet
med stort visuellt informationsflöde.
Här är det framför allt önskan om skaparglädje och kreativitet som
känns relevant i förhållande till serier och/eller manga, som ofta
verkar framkalla just dessa känslor.
Serier är som sagt till sin natur berättande, något som ofta förbises
av dem som inte satt sig in i hur denna konstart fungerar. Tanken
om bilden som ett språk introduceras dock redan i pedagogiska
sammanhang i Barnstugeutredningen (SOU :-). I en bilaga
till SOU : ifrågasätter Gert Z. Nordström begreppet fritt
skapande och ser det som en myt, då det främst är kommersialismens
alla uttrycksformer som formar uttrycken. Han anser att bilden
och bildskapandet bör betraktas som ett språk. Den kommersiella
massmediebilden bör angripas praktiskt och kreativt genom att
barnen får förändra bilder, klippa, teckna och manipulera.
I Lgr  moderniserades ämnet bild (som fick det namnet i och
med denna reform) rejält. Här introducerades även tanken om
»bilden som språk« i skolans värld. Enligt målbeskrivningen skulle
eleverna utveckla sin förmåga att självständigt skapa bilder, lära
sig kommunicera med bilder och även tolka och granska bilder
kritiskt.

I Lpo  anges att den skapande verksamheten i bild och form
är ett instrument i utforskandet av verkligheten och bygger på
barnens nyfikenhet och lust att lära. Detta förbinder de estetiska
uttrycksformerna med det rationella kunskapsskapandet, eftersom
barns bildskapande ses som ett redskap för att komma underfund
med saker och främja lärande.
Detta var bara några nedslag i den utveckling som skolans
inställning till ämnet bild har genomgått. För en mer utförlig
presentation rekommenderar jag Bild – Nationella utvärderingar av
grundskolan från .
De tankar som anges i de olika styrdokumenten för ämnet bild
lämnar många möjligheter till att introducera ett berättarmässigt
förhållande till såväl konsumtion som eget skapande av bilder.
Att tecknade serier inte nämns specifikt är inte förvånande, och
troligtvis varken möjligt eller ens önskvärt med tanke på hur
allmängiltiga desssa styrdokument förväntas vara.

B  J
En stor ansamling
tecknare av
amatörserier, så kallad
doujunshi, på en
seriefestival i Tokyo..

De teorier jag hitintills diskuterat är alla framtagna med hänsyn
tagen till barns situation i västvärlden.Ämnet för min studie är dock
japanska serier.Vad skiljer då de japanska barnens bildskapande från
hur det är för barn i andra länder? Ja, att det är populärt att teckna
serier i Japan finns det många indikationer på. På samma sätt som
man på västerländska universitet och högskolor har organiserade
grupper som ägnar sig
åt teater, körsång, sport
med mera, finns det i
praktiken en klubb för
mangatecknare på varje
skola i Japan.
Den tydligaste indikationen är dock Comiket
– världens största mässa
för tecknade serier. Denna
går av stapeln två gånger
om året i Tokyo och har det svindlande antalet   utställare, som
alla är egenpublicerande amatörserieskapare, samt en halv miljon
besökare. Jämför det med motsvarande evenemang i Sverige, som
heter Small Press Expo och går av stapeln i Kulturhuset i Stockholm
en gång om året med i snitt - utställare.
Akademiska studier
Populariteten hos manga är idag ett internationellt uppmärksammat
fenomen och det finns forskare som undersökt de japanska seriernas
inflytande på det egna skapandet. Den japanskättade amerikanen
Masami Toku har studerat unga människors bildskapande i Japan,
och är övertygad om att en studie av manga i relation till pedagogisk
verksamhet är en fruktbar väg att vandra, även för västerländska
forskare:
Serien Genshinken
handlar om
medlemmarna i
en mangaklubb på
en japansk skola.
Genshinken © Kio
Shimoku.
By understanding the mechanism of the influence
of this element of pop-culture in Japanese children’s
artistic development, it may be possible to predict
trends in American children’s artistic development
in the near future.
Toku är också övertygad om att manga i sig
utvecklar läsarnas visuella tänkande, och att
japanska serier fungerar som en brygga över det
som Read kallade för »the period of oppression«/
hämningsperiod:
It appears that while attending and after graduation
school, Japanese children continue to acquire skills
to express visual narratives through this model of
pop-culture, rather than through art education in
schools. Instead of ceasing to express themselves
through art, they develop their problem-solving
skills and learn visual techniques to replicate their
thoughts in the visual narrative of manga.

En annan person som studerat mangans influenser på japanska
skolbarn är amerikanen Brent Wilson. Han har sedan  ägnat
sig åt studier av hur de visuella förebilder som olika kulturer ger
sina barn påverkar hur de ser på sig själva och sin omgivning.
Wilson har bland annat studerat och publicerat resultat om barns
bildskapande i Holland, USA, Egypten, Australien och Finland.
Av alla dessa länder är det den japanska bildkulturen han är mest
imponerad av:
…after children’s manga, most school art is a bit boring – for me.
I wonder if it is for children too. /.../ Manga, it seems, excites
children’s cognitive growth in ways that we adults may not even
have begun to imagine.
Wilson genomförde sin undersökning i Japan  och lät drygt
  elever mellan förskola och sjätte klass teckna en komplett
fungerande historia med bild och text.Wilson ägande sig sedan åt
att klassificera dessa bilder efter deras troliga förlagor och fann att c:a
två tredjedelar av materialet visade tydliga influenser av manga.
Det japanska utbildningsväsendet
Av språkskäl har jag inte tillgång till så mycket information om
hur man ser på läsarnas eget skapande i relation till manga i
ursprungslandet Japan. Ett par indikationer på att man är medveten
om kopplingen har jag dock funnit. Ett tydligt tecken är att det
japanska utbildningsdepartementet på senare år börjat uppmärksamma mangans betydelse i pedagogisk verksamhet.  kom
ett förslag från departementet om att »…använda populärkultur
(manga, illustrationer, foto, video, datorer) för att uttrycka
studenternas tankar/idéer om vad de vill vara«. Detta förslag
för gymnasienivå, som infördes , var den sjunde reformen av
utbildningssystemet i Japan sedan andra världskriget. Det var dock
första gången man uttalat tog hänsyn till elevernas preferenser när det

gäller ämnesval i den
estetiska utbildningen.
Att manga utpekas är
kanske inte förvånande
med tanke på denna
konstforms popularitet
i Japan.
Som svar på denna
refor m har lärare i
estetiska ämnen börjat
leta efter utbildningssystem som inkorporerar manga på olika
sätt. Izumiya föreslår
till exempel ett test
av visuell förståelse som första steget i att implementera manga i
bildundervisningen på gymnasienivå. Detta test skulle innefatta att
rita saker från minnet, för att kommunicera ett vanligt ämne eller
en situation till en annan person.
Nyligen tillkännagavs även att den låga nativiteten i Japan lett
till problem med att upprätthålla antalet elever på högskolor och
universitet, och att man därför bland annat lagt större vikt vid
manga som ett inslag i undervisningen. Kyota Seika University
blev  det första universitet som startade en hel mangafakultet,
men fler lär följa. Runt om i Japan rapporteras också hur populära
serieskapare kopplas in som såväl föreläsare som professorer i den
akademiska världen.
Jag har också under hösten  personligen besökt och
intervjuat representanter för seriefakulteterna på University of Arts
i Osaka och Amusement Media Academy i Tokyo. Båda berättade
om ett ökat intresse från akademiskt håll för att på olika sätt föra
in manga i undervisningen, inte minst för att locka till sig elever i
en tid av ständigt minskande nativitet.
En klass som studerar
serieskapande på
University of Arts i
den japanska staden
Osaka.

P 
En tanke som tidigt inställde sig var huruvida det inte är det
faktum att manga är serier, eller ens att de är från Japan som är
avgörande för det intresse de genererar, utan kanske snarare att
de är en extremyttring av populärkultur specifikt riktad till unga
mottagare.
NE definierar förledet populär- som betydande »folklig,
lättillgänglig, ofta i motsats till fackmässig eller avancerat
konstnärlig«.
Denna lätt nedsättande tolkning mildras något under uppslagsordet populärlitteratur: »Gränsen mellan populärlitteratur och s.k.
högre litteratur anses numera flytande och de flesta verk företer
drag av såväl den förra som den senare.«
Att definitionen av detta begrepp är milt sagt omdiskuterad
kan man till exempel se i följande citat, från Magnus Perssons bok
Populärkulturen och skolan:
”Populär” kan signalera både positiva och negativa egenskaper
beroende på vem som använder begreppet och i vilket

sam man hang. Populär kan betyda omtyckt av många, det
kan betyda någonting ”folkligt”, och det kan förknippas med
utslätning, något där den minsta gemensamma nämnaren styr både
produktionen och mottagandet av kulturella texter.
I den pedagogiska och akademiska världen verkar man ofta försöka
skilja på populärkultur och så kallad »finkultur«, något som bland
annat uppmärksammats av Aulin-Gråhamn och Thavenius:
Med begrepp som hög kultur och låg kultur, finkultur och
populärkultur har man i kulturforskningen försökt visa att kultur
och estetik kan se olika ut och användas med olika syften och i
olika sociala sammanhang.
Oavsett hur man ser på detta begrepp är det tydligt att manga kan
klassificeras som populärkultur. En forskare som också kopplat
samman dessa fenomen är, åter igen, Toku:
Nowadays, it is impossible to ignore the influence of pop-culture
in children’s artistic development regardless of the culture; the
visual attraction of mass media including TV, movies, and
computer games are omnipresent.
Toku avfärdar denna tes i förhållande till manga lite senare i sin
text, då han anser sig kunna bevisa att det är specifika egenskaper
hos mangan, och inte enbart det faktum att det rör sig om
populärkulturell underhållning, som fascinerar:
Put simply, the complexity and drama of the story is the reason
young people are strongly attracted to manga.
Att det dock ligger en hel del i detta synsätt framgår om man
läser alla de skrifter som framför allt Aulin-Gråhamn och
Thavenius har producerat i samband med projektet Kultur och
skola (KOS) på Malmö Högskola. De ägnar populärkulturen en
hel del uppmärksamhet, och lyfter bland annat fram begreppet
marknadsestetik:

Hela denna estetik, som formas nära knutet till kapitalintressen,
kallar vi marknadsestetik. Det här kan man som enskild person
rycka på axlarna åt, svepas med i eller förhålla sig avståndstagande
till.Vad man än gör så är man en del av det hela, på gott och ont.
Skolan bör däremot inte rycka på axlarna, svepas med eller vara
fördömande avståndstagande.
Aulin-Gråhamn och Thavenius fortsätter med att fundera över den
inbyggda motvilja som finns mot att inkorporera populärkulturella
yttringar i undervisningen i det pedagogiska systemet:
De kulturprojekt i skolan som söker och får pengar handlar
ofta om att introducera och utveckla arbetet med de etablerade
konstarter na men den vardagliga pedagogiska praktiken med små
barn drar relativt ofta in de populärkulturella fenomenen.
Denna attityd har jag ofta stött på när jag hållit föredrag om serier
och/eller manga på skolor och bibliotek. Fördomen om serier
som en inkörsport till »riktig« litteratur dyker tyvärr fortfarande
upp allt som oftast.

Fotnoter
 http://spraakdata.gu.se/saol/saol.html
 Lev Semënovic Vygotskij, Fantasi och kreativitet i barndomen, Daidalos , s. 
 Ibid, s.  ff
 Ibid, s. 
 Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan, Malmö
Högskola , s.  ff
 ibid, s. 
 J. Piaget, Språk och tanke hos barnet, Ekstrands Tryckeri AB , s. xx
 Lev Semënovic Vygotskij, Fantasi och kreativitet i barndomen, Daidalos , s. 
 Ibid, s.  f
 Ibid, s.  f
 Ibid, s.  f
 Harry Järv, kultur, NE vol. , Bokförlaget Bra böcker , s. 
 SABOs hemsida: http://g.spraakdata.gu.se/saob/
 Sven Sandström, estetik, NE vol. , Bokförlaget Bra Böcker , s. 
 Sven Sandström, konst, NE vol. , Bokförlaget Bra Böcker , s. 
 Ibid
 Hans-Christian Christiansen, Tegneseriens aesteik, Museum Tusculanums forlag
, s. 
 Lev Semënovic Vygotskij, Fantasi och kreativitet i barndomen, Daidalos , s.

 Ingrid Lindahl, Att lära i mötet mellan estetik och rationalitet, Lärarutbildningen
Malmö Högskola , s. ff
 Ibid
 Ibid
 Scott McCloud, Serier – den osynliga konsten, Epix 
 ibid, s.  ff
 Simon Lundström, Manga är speciellt..., i Manga från Hokusai till Dragon Ball,
Östasiatiska Museet/Bonnier Carlsen , s. 
 Marita Lindqvist, Kawaii, Atlas 
 Paul Gravett, Manga – Sixty Years of Japanese Comics, Laurence King , s. 
 Herbert Read, Uppfostran genom konsten, Natur och Kultur 
 Maria Bendroth Karlsson, Bildskapande i förskola och skola, Studentlitteratur
, s. 
 Ingrid Lindahl, Att lära i mötet mellan estetik och rationalitet, Lärarutbildningen
Malmö Högskola , s.  ff
 Ibid, s.  ff

 V. Lowenfield, Alla barn kan måla, Rabén & Sjögren 
 Herbert Read, Uppfostran genom konsten, Natur och kultur , s.  f
 H. Gardner, Art Education and Human Development, The Getty Center for
Education in the Arts 
 J. Davis, The ”U” and the Wheel of ”C”: Development and Devaluation of Graphic
Symbolization and the Cognitive Approach at Harvard Project Zero,The National Art
Education Association 
 Masami Toku, What is Manga?:The Influence of Pop-culture in Adolescent Art, i The
Journal of National Art Education Association mars 
 Lena Aulin-Gråhamn & Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan, Malmö
Högskola , s. 
 Grundskolan: kursplaner och betygskriterier, Statens skolverk 
 Scott McCloud, Serier – den osynliga konsten, Epix , s.  f
 http://www.skolverket.se/ki/front.aspx?sprak=SV&ar=&infotyp =&skol
form=&id=&extraId=
 Britt Isaksson, Bilder och ord, i Superhjältarnas vara eller inte vara..., Bibliotekstjänst
, s.  f
 Gert Z. Nordström, bilaga till Barnstugeutredningen, SOU :-
 Läroplan för grundskolan: Lgr , Skolöverstyrelsen 
 Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet – Lpo
, Skolverket 
 Bild – Nationella utvärderingar av grundskolan , återfinns på www.skolverket.se/
publikationer?id=
 Frederik L. Schodt, Manga! Manga! – The World of Japanese Comics,
KodanshaInternational , s. 
 Paul Gravett, Manga – Sixty years of Japanese Comics, Laurence King Publishing
, s. 
 Fredrik Strömberg, SPX , i Bild & Bubbla /, Seriefrämjandet ,
s. 
 Masami Toku, What is Manga?:The Influence of Pop-culture in Adolescent Art, i The
Journal of National Art Education Association mars 
 Ibid
 Brent Wilson, Empire of Signs Revisited: Children’s Manga and the Changing Face
of Japan, i Lars Lindström (redaktör), The Cultural Context – Comparative Studies
of Art Education and Children’s Drawings, Stockholm Library of Curriculum
Studies nr , s. 
 Ibid, s.  f

 Masami Toku, What is Manga?:The Influence of Pop-culture in Adolescent Art, i The
Journal of National Art Education Association mars 
 T. Izumiya, Bijyutsushitsu de no manga no tsukiakata [How to Work with Manga
in the Art Room], i Art Education , The Society for Art in Education 
 Greg Stump, Japanese universities turning to manga, The Comics Journal ,
Fantagraphics, s. 
 populär-, i NE , Bra böcker förlag , s. 
 Dag Hedman, populärlitteratur, i NE , Bra Böcker , s. 
 Magnus Persson, Populärkulturen och skolan, Studentlitteratur , s. 
 Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan, Malmö
Högskola , s. 
 Masami Toku, What is Manga?:The Influence of Pop-culture in Adolescent Art, i The
Journal of National Art Education Association mars 
 Ibid
 Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan, Malmö
Högskola , s. 


Manga i Japan
och Sverige
Men vad är då egentligen manga? I detta kapitel
ger jag först en kort bakgrund till vad tecknade
serier är, smt försöker förklara vad som skiljer
japanska serier från dem som vi i väst är mer
vana vid.

D  
Amerikanen Will
Eisners definition
av tecknade serier,
tolkad av Scott
McCloud.
© Scott McCloud.
För att en läsare skall kunna bedöma ett arbete som på något sätt
behandlar serier, måste man känna till författarens definition av
denna undflyende konstart.Väl medveten om detta ägnade jag en
hel bok, Vad är tecknade serier? – En begreppsanalys, åt just frågan om
hur man kan definiera tecknade serier.Vad jag kom fram till, var att
man mycket väl kan ha olika definitioner, beroende på vad syftet
med arbetet är – men att man alltid tydligt
bör ange vilken definition man använder
i ett specifikt arbete. I slutet av boken
föreslog jag därför fem olika definitioner
som jag kan skriva under på.Till denna bok
har jag valt att applicera följande prototypdefinition:
Sidoställda, orörliga bilder i medveten
sekvens.

Denna definition innehåller ett antal kriterier som i sin tur behöver
definieras:
· Sidoställda: Med sidoställd avser jag att minst två bilder skall
befinna sig intill varandra så att betraktaren kan ta dem till sig
samtidigt.
· Orörliga: Med orörliga menar jag att bilder na inte är
animerade.
· Bilder: Med bild avser jag en tvådimensionell föreställande eller
ickeföreställande framställning.
· Medveten sekvens: Med medveten sekvens avser jag att det skall
finnas en avsändare som vill att bilderna avkodas i en viss
ordning.
Att jag ser min definition som en protoypdefinition bygger på
tanken att människor organiserar information i hjärnan kring
en central prototyp, en slags sinnebild av hur det man försöker
definiera är. Runt detta prototypiska objekt finns det andra
objekt som inte är riktigt lika typiska, men som trots det faller
inom begreppets ramar. Skillnaden mot
till exempel komponentanalys är alltså
att man visserligen ställer upp ett antal
grundläggande kriterier, och att det som
uppfyller alla kraven utgör den definierade
gruppens kärna, men att även fenomen som
inte uppfyller alla kriterierna fortfarande
kan tillhöra den definierade gruppen.
Fördelen med en prototypdefinition är att
den kan innehålla alla de drag som intuitivt
borde ingå, utan att för den skull exkludera
extremyttringar. För en närmare definition
av dessa begrepp, se boken Vad är tecknade
serier? – En begreppsanalys.
I boken Vad är
tecknade serier?
försöker författaren
reda ut detta
svårdefinierade
begrepp. Vad är
tecknade serier? ©
Fredrik Strömberg/
Seriefrämjandet.

D  
Boken Manga
– Sixty Years of
Japanese Comics
av den brittiske
författaren Paul
Gravett är för
tillfället den bästa
introduktionen
till den japanska
seriekulturen.

Att definiera vad begreppet manga betyder visade sig vid närmare
undersökning vara komplicerat. Som jag ser det finns det minst tre
olika definitioner man behöver ta hänsyn till.
Manga, manhwa, manhua
Mest grundläggande är vad manga betyder i ursprungslandet Japan.
Ordet manga består i japansk skrift av två kinesiska tecken: »man«
som betyder ungefär ofrivilligt, och »ga«, som betyder bild eller
teckning. Begreppet populariserades av den kände
konstnären Hokusai i mitten av -talet, och för
honom betydde det enklare, roliga teckningar som
inte hade med hans »riktiga« konst att göra. När de
tecknade serierna gjorde sitt intåg på allvar i Japan
under -talet var det just begreppet manga som
användes för att beteckna denna nya form. Idag
innefattar begreppet ungefär detsamma som det
svenska »tecknade serier«.
Manga är även det ord som vi i västvärlden använder
när vi talar om serier från Japan. Här skiljer sig alltså
begreppen åt en hel del. För en japan innefattar ordet
manga alla serier, oavsett geografiskt ursprung, men för
de flesta som bor utanför Japan betecknar begreppet
just serier med japanskt ursprung.
En del personer i väst använder även begreppet
manga för att betekna alla serier från Asien, troligtvis
eftersom serierna i de flesta närliggande länder så tydligt
inspirerats av den dominerande japanska seriekulturen.
Om man skall vara korrekt kallas koreanska serier
manhwa och kinesiska serier manhua.
Det bör även kommenteras att för många betecknar
begreppet manga en specifik teckningsstil. Detta kommer jag att
redogöra för närmare under nästa rubrik, »Särdrag hos japanska
serier«, men kort kan den beskrivas som en kraftigt stiliserad,
kommersiellt inriktad stil som snarare försöker fånga essensen av
det som avbildas än vara fotorealistisk. Det många fastnar för är de
stora ögonen, som skall spegla figurernas inre, samt de förenklade
ansiktsdragen som lämnar mycket kvar åt läsaren att själv fylla i
med sin fantasi.
Serieskapare från de
tre stora asiatiska
seriekulturerna, den
japanska (manga),
koreanska (manhwa)
och kinesiska
(manhua), presenteras
alla i boken Comic
Artists – Asia: Manga
Manhwa Manhua av
Rika Sugiyama.
Världsmanga?
Problem uppstår när de två sistnämnda definitionerna används
överlappande. Många av de svenskar som vill »teckna manga« verkar
mest vara influerade av den kommersiella stilen, och ser sig själva
som mangatecknare. De som använder sig av den andra definitionen
ser dock inte det som möjligt för någon utanför Japan att teckna
manga, och kallar dessa serier för pseudomanga, världsmanga eller
någon annan beteckning. Det senare är hitintills något som främst
är företrätt bland de mer renläriga i till exempel riksföreningen
Mangakai.

Animé, japanska
tecknade TVserier, är på väg
in i de svenska
TV-apparaterna.
Här en bild från
tidningsversionen
av den animerade
TV-serien Beyblade,
som i praktiken
är skapad för att
sälja leksakerna
med samma namn.
Beyblade © Hudson
Soft/Takara.

Jag kommer genomgående använda begreppet manga med
betydelsen tecknade serier från Japan. Den populära, kommersiella
stilen som många associerar med japanska serier kommer jag kalla
mangastil, även om den som sagt inte är allenarådande i de japanska
serierna.
I sammanhanget är det även bra att känna till att det finns
ett relaterat begrepp som kallas animé. Många populära japanska
serier görs också som animerade, det vill säga tecknade,TV-serier
och/eller långfilmer. Dessa kallas för animé – inte manga. Det
har inte sänts så mycket animé i svensk TV än, men det kommer
med största säkerhet att ändras. Hitintills har den svenska publiken
bland annat kunnat se Sailor Moon, Pokemon, Card Captor Sakura,
Digimon och Yu-Gi-Oh!.
S   -
Men vad är det då som särskiljer japanska serier, manga, från serier
i västvärlden? Vad är det som gör att vi talar om manga, och att så
många läser manga idag?
Enkel barnunderhållning?
En fördom många verkar bära på är att manga bara är berättelser för
barn med lätt igenkännliga, storögda figurer och mycket action. Så
är fallet med en hel del manga, speciellt den som är riktad till yngre
läsare, men i Japan betyder ordet alltså bara just tecknade serier.
Tecknade serier är en konstart som vilken annan som helst, och
precis som med till exempel litteratur eller film kan man göra vad
man vill inom den. Det kan vara lättsamt och humoristiskt, men
också faktaspäckat och/eller allvarligt. Det kan vara karikerat och
»roligt« tecknat, men också realistiskt och naturtroget återgivet.
Det kan vända sig till barn och ungdomar, men också till vuxna.
Det kan med andra ord vara precis vad serieskaparen vill att det
skall vara.

Ett av de utmärkande
dragen för japanska
serier är att de tillåts
bli väldigt långa, men
ändå har ett slut.
Serien Dragon Ball
blev hela  volymer
lång. Dragon Ball
av Akira Toriyama
©  Akira
Toriyama/Shueisha
Inc., Tokyo.

Japanska serier har utvecklats till något ganska annorlunda jämfört
med vad vi är vana vid i väst, bland annat tack vare sin isolering från
västvärldens seriekultur. Manga berättas ofta i längre sekvenser,
och det är inte ovanligt att en serie kan vara flera tusen sidor lång.
Detta gör att japanska serieskapare kan berätta på ett annorlunda
sätt och bland annat ge mer plats åt allt från stämningsbilder till
karaktärsutveckling.
Stiliserade bilder och svallande känslor
Även rent grafiskt skiljer sig japanska serier från västerländska.
Troligtvis beroende på den långa tradition av stiliserade tuschteckningar som man har i Japan, förenklas och stiliseras bilderna
ofta mer i de japanska serierna. Tecknarna försöker fånga en känsla
snarare än återge något så naturtroget som möjligt. Många har
även ett mer dynamiskt grafiskt berättande såväl i bilderna som i
rutornas utformning och relation till varandra. En manga är för
det mesta utformad för att läsas snabbare än en västerländsk serie.
En annan viktig skillnad är att japanska serier nästan uteslutande
återges i svartvitt och mycket sällan färgläggs, något som också gör
att man kan avkoda dem snabbare.
Ytterligare en viktig skillnad gentemot situationen i väst är att
serier i Japan är en så stor bransch (c:a  procent av allt som
trycks är serier – jämfört med några få procent i Sverige) att det
finns serier för alla åldersgrupper och intressen. Nästan hälften av
såväl skaparna som läsarna är till exempel kvinnor, en situation
som skiljer sig markant från den mansdominerade seriebranschen
i västvärlden. Det finns även många fler serier som vänder sig till
äldre läsare, något som slagit hål på en av de fördomar vi i väst
fortfarande dras med: att serier bara är för barn.
I manga överdrivs ofta känslor på ett
sätt som förvånar ovana läsare från väst.
Ranma 1⁄2 av Rumiko Takahashi ©
 TAKAHASHI Rumiko.

Japanska serier är
nästan uteslutande
svartvita och har
en mer dynamisk
sidlayout jämfört
med västerländska
serier. One Piece
av Eiichiro Oda
©  Eiichiro
Oda/Shuesha Inc.,
Tokyo.

M  S
Med tanke på den uppmärksamhet manga fått i Sverige den senaste
tiden skulle man kunna tro att det är ett nytt fenomen, men det
har getts ut japanska serier i Sverige under en längre tid. Allra först
var troligtvis boken Gen, pojken från Hiroshima som utkom redan
 på Alvglans förlag. Detta var den första delen i en skakande
självbiografisk berättelse om en ung pojkes upplevelser under och
efter bombningen av Hiroshima.Vid den här tiden var manga inte
ett välkänt begrepp i Sverige och boken översattes däför att det
var en internationellt uppmärksammad berättelse om
atombombningarnas konsekvenser.
Gen, pojken från
Hiroshima var den
första utgåvan av
japanska serier i
Sverige. Gen, pojken
från Hiroshima av
Keiji Nakazawa ©
 Keiji Nakazawa.
Medveten satsning
Den första genomtänkta satsningen på att ge ut japanska
serier kom , då förläggaren Horst Schröder på
förlaget Epix gav ut tidningen Samurai. Huvudnumret
i tidningen var serien Lone Wolf and Cub, en realistisk,
actionladdad och hårdkokt samurajberättelse från -

talet som vände sig till killar i tonåren och äldre. Att det
var frågan om en medveten satsning står klart om man
läser ledaren i det allra första numret:
Japanerna har ju som bekant varit ytterst framgångsrika
med att lansera sina bilar, kameror och elektroniska prylar.
Så man borde ha kunnat förvänta sig en liknande offensiv
när det gäller serier. Men japanska serier har i stort sett
varit mer legend än verklighet på våra breddgrader, fram
till nu.
Tidningen Samurai
var den första
medvetna satsningen
på att ge ut japanska
serier i Sverige.
Förlaget följde  upp Samurai med tidningen Cobra ,
som innehöll mer moderna japanska serier och riktade
sig till en liknande, lite äldre publik.Tiden var dock inte
mogen för japanska serier. Ingen av dessa tidningar slog ordentligt,
och båda lades ner .
Efter detta kom det enbart spridda skurar i utgivningsväg.
Speltidningen Nintendo Magasinet publicerade under ett antal år,
med början , spelbaserade serier som Zelda och Super Mario
World. Båda bestod av kortare episoder som tydligt vände sig till
en ung dataspelande publik. När den populära TV-serien Sailor
Moon sändes i svensk TV kom det även en serietidning med dessa
figurer. Sailor Moon handlar om flickor som får magiska krafter för
att försvara jorden mot övernaturliga hot, och vänder sig till unga
tjejer i  till -årsåldern.
Sailor Moon visades
på svensk TV
och kom ut som
serietidning i slutet
av -talet, men
blev aldrig någon stor
succé. Sailor Moon
av Naoko Takeuchi
©  Naoko
Takeuchi/Kodansha
Ltd, Toei Animation
Co. Ltd.

 kom det två album med den ordlösa serien Gon, om
en liten dinosaurie som upplever äventyr i en värld utan
människor. Samma år började förlaget Atlantic publicera
det klassiska science fiction-dramat Akira i serieantologin
Magnum. Tidningen lades dock ner samma år, långt innan
Akira hann avslutas. Akira vänder sig till pojkar i senare
delen av tonåren.
Vändpunkt
Vändpunkten för de japanska serierna i Sverige kom år
 då Bonnier Carlsen, inspirerat av försäljningen i
Tyskland, började publicera den internationellt framgångsrika serien
Dragon Ball. Skillnaden gentemot tidigare försök var att man nu
publicerade serierna i pocketutgåvor, vilka såldes i bokhandlar och
inte i tidningskioskerna. Succén var på inget sätt omedelbar, men
efter ett par år började försäljningen ta fart och  låg olika
volymer av Dragon Ball på sju av de tio högsta placeringarna i
Svensk bokhandels statistik över barnboksförsäljningen i Sverige.
Dragon Ball handlar om kampsporter och vänder sig till pojkar i
- till -årsåldern.
Bonnier Carlsen genomförde utgivningen av alla  volymer
av Dragon Ball och fortsatte sedan med bland annat One
Piece , DNAngel och Kajika. Även Egmont Kärnan
hängde på trenden och gav ut pocketserier med bland
annat Ranma 1⁄2 och Mästerdetektiven Conan . Båda
förlagen har fortsatt ge ut ett antal ytterligare titlar, varav
de flesta har samma målgrupp som Dragon Ball, det vill
säga pojkar i åldern - år ungefär. Det kommer dock
även renodlade tjejserier, som till exempel Tokyo Mew
Mew.
Dragon Ball är den ojämförligt mest
framgångsrika japanska serien i Sverige,
och den serie som startade mangavågen här.
Dragon Ball av Akira Toriyama © 
Akira Toriyama/Shueisha Inc., Tokyo.
Att just serien Gon
gavs ut i Sverige
är inet så underligt,
då den är ordlös
och därmed lätt att
översätta. Gon av
Masahi Tanaka
©  Masashi
Tanaka.

Mangatidningar
Det första numret
av tidningen Manga
Mania.
År  kom nästa svenska tidning med japanska
serier, Manga Mania.Tidningen innehåller ett antal
olika serier som vänder sig till en läsekrets av  till
-åringar. Enligt undersökningar som redaktionen
gjort är läsekretsen jämnt fördelad mellan könen.
Förlaget är Full Stop Media/Schibstedt, som även
startat Shonen Jump, en svensk version av världens
mest framgångs-rika serietidning. Shonen Jump vänder
sig tydligt till Dragon Ball-läsarna, det vill säga återigen
pojkar i --årsåldern.
År  kom det fler aktörer på marknaden.
Danskägda Mangismo lanserade ett antal nya titlar,
som I.N.V.U., Samurai Deeper Kyo och Demon Diary. Genomgående rör det sig om genreserier som vänder sig till en något
äldre publik än de flesta i Sverige tidigare utgivna japanska serier.
Barn- och ungdomsförlaget B. Wahlströms började också ge ut
asiatiska serier, men satsade på serier från Sydkorea, som till exempel
Ragnarök av Myung-Jin Lee och Snow Drop av Choi Kyung-Ah.
B.Wahlströms har valt att ge ut serier för en publik i sena tonåren,
troligtvis för att skilja sig från de andra utgivarna.
Diversifiering
Som synes är utgivningen i Sverige så här långt till
stora delar begränsad och nästan uteslutande vänd till
pojkar mellan ungefär  och  år. Detta skiljer sig
väsentligt från situationen i Japan, där det ges ut serier
för alla åldersgrupper, kön och intresseområden. Att
förlagen till en början satsar på de serier som bedöms
ha störst kommersiell potential, vilket traditionellt har
inneburit serier för yngre pojkar, är dock inte något

I takt med att mangautgivningen växer kommer
serier för olika grupper. Här Tokyo Mew Mew,
som vänder sig till unga tjejer. Tokyo Mew Mew
©  Mia Ikumi och Reiko Yoshida.
som förvånar. I takt med att manga blir mer och mer populärt lär
det komma serier som har andra målgrupper och/eller konstnärliga
ambitioner.
Denna redogörelse blev ganska lång, men jag anser det viktigt att
förstå vad de svenskar som vill teckna manga har fått sin inspiration
ifrån. Man bör ha i åtanke att många när de lär sig engelska börjar
läsa manga utgiven i USA, och då får ett mycket bredare utbud
att välja från. Redan under  passerade man   utgåvor
med japanska serier i USA per år, och denna siffra har bara ökat
de senaste åren.
Nya aktörer på den
svenska marknaden
poppar hela tiden upp.
Här I.N.V.U. från det
danskägda förlaget
Mangismo. I.N.V.U. av
Kang Won Kim ©
 Kang Won Kim/
Haksan Publishing Co.,
Tokyo.

Några av alla de
manga som ges
ut just nu: Emma
av Kaoru Mori
(Bonnier Carlsen),
XXXHolic av
CLAMP (Bonnier
Carlsen), Inu
Yasha av Rumiko
Takahashi
(Egmont)
och Samurai
Deeper Kyo av
Akimine Kamijyo
(Mangismo).

M  
Så långt själva serierna, men min grundfråga handlar om huruvida
manga ger sina läsare impulser att själva teckna. Jag kommer här
att redogöra för en del av de indikationer jag kunnat observera de
senaste åren på att det är så.
How to Draw Manga
är en internationellt
framgångsrik bokserie,
med över  volymer,
inriktade på olika
specialområden.
Mangastil
I Japan är seriebranschen gigantisk och många
unga japaner drömmer om en karriär som
tecknare. Detta har gett upphov till en uppsjö
instruktions-böcker, vilka även ges ut på andra
språk. Den mest populära bokserien är How to
Draw Manga, en till synes oändlig bokserie där
varje volym fokuserar på ett visst ämne som män,
kvinnor, kläder, fordon och så vidare. Dessa och
de flesta andra liknande instruktionsböcker utgår
från den speciella kommersiella stil som jag tidigare
nämnt – lätt igenkännbar på den höga graden av
stilisering.

Teckna Dragon Ball
Z, en bok om att
teckna i mangastil.
©  Bird Studios/
Shuiesha/Toei
Animation.

Att fenomenet med att teckna i mangastil nått Sverige
gårr inte att ta fel på. Så sent som  kom den första
boken i ämnet: Teckna manga! – en lätt episodisk
instruktionsbok i serieform, vilken utgår från den
populära serien Dragon Ball. Boken blev helt tydligt
framgångsrik, då det i rask takt utkom ytterligare tre
böcker i denna genre. Så tecknar du manga och Teckna
mera manga av den mycket unga Katy Coop – enkla
handböcker i den teckningsstil som många förknippar
med manga, samt Teckna Dragon Ball Z – Den kompletta
teckningskursen – en mer fullödig teckningshandbok
som återigen tar sitt avstamp i Toriyamas populära
Dragon Ball-serier. Förlaget som gett ut dessa fyra
böcker, Bonnier Carlsen, har fått blodad tand och fler
lär följa.
Även instruktioner i hur man tecknar i mangastil av och med
svenska upphovsmän och -kvinnor har börjat dyka upp. När man
år  gjorde en specialsektion i flicktidningen Julia om just
manga hade man en »mangaskola« på två sidor av den svenska
tecknaren Åsa Ekström. I boken Manga – från Hokusai till Dragon
Ball , som togs fram till en utställning på Östasiatiska
museet i Stockholm hösten , ingick bland annat
ett fyrasidigt kapitel med titeln Så gör man en manga.
Vid samtal med redaktörerna för de två svenska
mangatidningarna Manga Mania och Shonen Jump
på Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg, berättade
båda att de skulle införa fasta inslag i respektive tidning
med just instruktioner om hur läsarna själva kan skapa
bilder och serier i mangastil. I skrivande stund har
det kommit igång en sådan »mangaskola« i tidningen
Shonen Jump, skriven av Esbjörn Jorsäter och tecknad
av Kwok-Hei Mak. Denna artikelserie har samlats
Yosh! Teckna manga! av svenska
Yosh, den senaste i raden av
instruktionsböcker. ©  Yosh.
i en bok med titeln Teckna manga. Nyligen utkom även boken
Yosh! Teckna manga! av en svensk serieskapare som använder sig
av pseudonymen Yosh.
Serieskolor
I Sverige finns det två heltidsutbildningar i serieskapande: en i
Hofors och en i Malmö. Båda har elever som är tydligt influerade
av japanska serier.
Utbildningen i Hofors är den äldre av de två och sorterar
sedan  under Högskolan i Gävle som en tvåårig -poängsutbildning med beteckningen Serie- och bildberättarprogrammet.
Johan Höjer,som är kursansvarig, anger att man hade drygt 
ansökningar senast och tog in  elever, varav c:a fem är influerade
av manga. Samma siffra gäller förra årets klass.
Två av de mer meriterade tecknarna i mangastil från utbildningen
i Hofors är Kwok-Hei Mak, som bland annat illustrerar den ovan
omnämnda »mangaskolan« i tidningen Shonen Jump och Jesper
Nordqvist, som kontinuerligt publicerar sina serier på nätet. Av
dem som är på väg anger Höjer själv Linda Westlund samt Irene
Kwok-Hei Mak
är en av de mest
framgångsrika
svenska illustratörerna i mangastil.
Här ett exempel
från serien
Bleckmossen Boys,
som gick i tidningen
Kamratposten. ©
 Kwok-Hei
Serien Kishako
– sportrepor tern från
tidningen Buster,
som illustrerades av
Åsa Ekström i en
mangainfluead stil. ©
 Pidde Andersson
och Åsa Ekström.

Stall Norrsken är
en hybrid mellan
svenskt och japanskt,
men även mellan
tecknad serie och
illustrerad bok. ©
 Noomi Hebert,
Lena Ollmark och
Åsa Ekström.

Löv som framtidslöften. Löv har till exempel för avsikt att
åka till Japan och ansöka om plats som assistent hos en
professionell tecknare.
Serieskolan i Malmö är en eftergymnasial heltidsutbildning med två på varandra följande kurser på vardera
ett år. Söker gör man med arbetsprover och varje år tas det
in  elever till det första året och - till det andra (till
vilket enbart godkända elever från första året eller tecknare
med motsvarande kunskaper kan söka).
Jag är själv en av de kursansvariga för denna utbildning
och har varit det sedan starten .Varje år är det drygt
 sökande till de  platserna på det första året, och ett
antal av dem tecknar mer eller mindre tydligt i mangastil.
Om man ser till antalet sökande finns det en tydlig trend de senare
åren att andelen med mangainfluenser blir fler och fler.Vi har inga
preferenser vad gäller stil i urvalsprocessen, utan tar enbart in på
graden av skicklighet i teckning och berättande. Detta har lett till
att varje klass haft mellan två och fem elever som varit inspirerade
av japanska serier. För att möta detta intresse har vi sedan  en
gång om året arrangerat temaveckor om japanska serier, där alla
eleverna fått prova på att skapa serier i japansk anda.
Bland de Malmö-elever som synts mest finns Liv
Lingborn – som haft hand om mangakurserna på
Kulturskolan och varit en hel del i Japan, Natalia
Batista – som bland annat startat mangastudion Nosebleed,
Allan Kamieniarczyk – som vunnit Seriefrämjandets Stora
Serietecknartävling och skapat serien Villstrå i tidningen
Banzai  samt framför allt Åsa Ekström – som var
den första svensk att bli publicerad i en professionell
mangatidning, har tecknat en sportserie i mangastil
för tidningen Buster, samt illustrerar bokserien Stall
Norrsken.
Nosebleed Studio är en grupp
tecknare som träffades på
Serieskolan i Malmö /.
Det startas just nu ytterligare två utbildningar, dels i
Vingåker under överinseende av den erfarne tecknaren
Reijo Stävenborg, dels på Högskolan i Karlstad. Då
dessa precis startat har jag inte fått någon information
om andelen sökande med mangastil.
Mangakurser
Det finns numera även ett antal specialkurser som inriktar
sig på att lära ut hur man skapar serier i mangastil.
Den första och största svenska mangakursen
arrangerades av Kulturskolan i Malmö, som startade sina
kurser i att teckna serier . Detta alternativ blev snart populärt
och kurserna fick utökas. I dagsläget finns det fyra nivåer som
vardera drivs med upp till sex parallella grupper. Då man insåg
att många var intresserade av att just teckna i mangastil startades en
specialkurs med denna inriktning som snabbt blev två: en för -
år och en för - år. Kurserna leddes initialt av Liv Lingborn och
efter ett tag lämnade hon över stafettpinnen till Johanna Skoog,
båda tidigare elever på Serieskolan i Malmö. För tillfället (läsåret
⁄) ligger dessa kurser på is, men det beror på Kulturskolans
ekonomi och inte på bristande intresse från elevernas sida.
Det finns en uppsjö kurser i att teckna i mangastil. Medborgarskolan i Solna startade en
mangakurs hösten . Kursen
är på fem gånger tre timmar, leds
av Eddi Mak och vänder sig till
elever över nio år. Flera av de
tidigare och nuvarande eleverna
på Serieskolan i Malmö har
även hållit kurser i att teckna
i mangastil runt om i Skåne.
Utställningskatalo
gen Manga – från
Hokusai till Dragon
Ball hade inslag av
mangalektioner. ©
Östasiatiska museet.
Tokyo By Night av
Åsa Ekström var den
första svenska serien
i tidningen Manga
Mania. Tokyo By
Night ©  Åsa
Ekström.

Framför allt ovan nämnda Liv Lingborn och Johanna
Skoog, men även Åsa Ekström, Natalia Batista med flera
har de senaste åren hållit kurser på skolor, studieförbund,
bibliotek med mera. I samband med mangautställningen
Manga – från Hokusai till Dragon Ball på Östasiatiska
museet i Stockholm  höll även ett antal av eleverna
på Serieskolan i Hofors lektioner i att teckna i mangastil.
Fler dyker hela tiden upp och idag finns det ett flertal
personer runt om i landet som ägnar sig åt pedagogisk
verksamhet med inriktning på manga.
Mangaka, en
tidning som
publicerar svenska
amatör tecknare i
mangastil. © Poipoi
Cahn & Mangaka.
I serien I den bästa
av alla världar
kommenterar Åsa
Ekström hur det
är att vara fanzinmakare. ©  Åsa
Ekström.

Amatörtidningar
Det finns ett antal fanzin, det vill säga amatörtidning, som publicerar
svenska serier och teckningar i mangastil.
Det äldsta fanzinet är Mangaka, en antologi som publicerar
serier av, oftast, unga och oerfarna tecknare.Tidningen utkommer
med ett till två nummer per år. Ordet mangaka betyder serietecknare
på japanska och tidningen ges ut i samarbete med Sveriges största
sammanslutning av mangafans – Mangakai – en ideell förening
för alla som är intresserade av manga och animé. Grundtanken
med tidningen är att publicera serier av svenska tecknare som
blivit inspirerade av den speciella berättarteknik, sidlayout och/eller
figurkonstruktion som förekommer i manga. Tidningen har inga
krav vad gäller innehåll, ämnen etc. i serierna, men bidragen skall
vara influerade av japanska serier på något sätt.
Många tecknare trycker eller kopierar också sina egna tidningar,
som till exempel Åsa Ekströms Stilikon eller lägger ut dem på
hemsidor som Jesper Nordqvists Mondo Mecha. Det bästa sättet
att hålla reda på dessa publikationer är att läsa recensionsdelen
Avigserier i kulturtidskriften Bild & Bubbla, i vilken de flesta svenska
seriefanzin recenseras.
Serien Stål mot blått
av svenska Soya, som
vann Mangatalangen
. ©  Soya.
Insändarsidor
Ytterligare en plats där man tydligt kan se den
skaparglädje som japanska serier ger upphov till är
insändarsidorna i svenska mangapublikationer. I såväl
pocketserier som Dragon Ball, One Piece, Ranma 1⁄2 med
flera, som i tidningar som Manga Mania och Shonen
Jump har man en eller flera sidor i varje utgåva, där
man publicerar läsarnas egna teckningar. Här finner
man allt från riktigt unga som gör sitt bästa att teckna
av figurerna från någon av originalserierna till äldre mer
erfarna tecknare som skapar egna figurer. Nästan inga
Mangatalangen är en årligen
återkommande teckningstävling i
mangastil, vars vinnare publiceras
i en gratispocket.

En bild från serien
Prinsessan och
fröken Näktergal av
Natalia Batista, från
Mangatalangen. ©
 Natalia Batista.
andra seriepublikationer i Sverige har dylika insändarsidor, vilket
är talande för just mangans inflytande.
I nummer sex  av Manga Mania började man även publicera
hela serier av svenska serieskapare. Först var Åsa Ekström med Tokyo
By Night, och fenomenet fick en hel del uppmärksamhet i pressen,
där det rubricerades som »den första svenska mangan«. Samma sak
annonserades med buller och bång av redaktionen för tidningen
Buster när serien Kishako – sportreportern debuterade i det första
numret , tecknad av samma Åsa Ekström. Esktröm illustrerar
just nu bokserien Stall Norrsken, som också den annonserades av
förlaget Bonnier Carlsen som »den första svenska
mangan«...
Teckningstävlingar
Sist men inte minst vill jag
uppmärksamma de tävlingar som
anordnas i att teckna manga. Även
om det kommer olika teckningstävlingar med jämna mellanrum är
det tydligt de senaste åren att tävlingar
på temat manga har kommit för att
stanna. Den första stora tävlingen
anordnades av Ser iefrämjandet
i samband med seriefestivalen I
seriernas värld . Tävlingen var
indelad i olika ålderskategorier, och
riktades framför allt mot skolans värld.
Vinnare i den äldsta kategorin blev
Allan Kamieniarczyk med serien
Kiki Riki.

Allan
Kamieniarczyk
vann första pris i
Seriefrämjandets
Stora
Serieteknartävling.
, med sitt
bidrag Kiki Riki
i tydlig mangastil.
©  Allan
Kamieniarczyk.
Mest uppmärksammad har nog tävlingen Mangatalangen blivit.
Denna annordnas av förlaget Manga Media (Schibstedt och Bonnier
Carlsen) och ser i skrivande stund ut att bli årligen återkommande.
Den första omgången år  vanns av pseudonymen Soya, och
förlaget producerade såväl en pocket med de vinnande bidragen,
som en vandringsutställning med detsamma.
Denna som jag hoppas inte alltför långa och detaljerade genomgång
av de japanska seriernas plats i det svenska kulturlivet och de
indikationer som jag funnit på att manga ger impulser till eget
skapande var avsedd att ge en bakgrundsbild mot vilken de följande
kapitlen av mer praktiska undersökningar på detta område skall
förstås.

Fotnoter
 Fredrik Strömberg, Vad är tecknade serier? – En begreppsanalys, Lärarutbildningen
på Malmö Högskola , s. -
 Fredrik Strömberg, Vad är tecknade serier? – En begreppsanalys, Magister Lämpels
bibliotek 
 Frederik L. Schodt, Manga! Manga! – The World of Japanese Comics, Kodansha
International , s. 
 Monica Braw, Hokusai – mannen som uppfann Manga, i Manga – från Hokusai till
Dragon Ball, Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s.  ff
 Simon Lundström, Manga är speciellt, i Manga – från Hokusai till Dragon Ball,
Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s.  ff
 Mikael Andersson, Många manga är det!, i Bild & Bubbla /, s. 
 Simon Lundström, Manga är speciellt, i Manga – från Hokusai till Dragon Ball,
Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s.  ff
 Paul Gravett, Manga – Sixty years of Japanese Comics, Laurence King Publishing
, s. 
 Information om Mangakai finner man framför allt på deras hemsida, på adress
http://hem.bredband.net/hameli/.
 Fred Patten, Watching Anime, Reading Manga, Stone Bridge Press , s.  f
 Simon Lundström, Manga och anime i Sverige, i Manga – från Hokusai till Dragon
Ball, Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s.  ff
 Paul Gravett, Manga – Sixty years of Japanese Comics, Laurence King Publishing
, s.  ff
 Frederik L. Schodt, Manga! Manga! – the World of Japanese Comics, Kodansha
International  , s.  ff
 Paul Gravett, Manga – Sixty years of Japanese Comics, Laurence King Publishing
, s.  f
 Monica Braw, Mangans rötter –  års populärkultur, i Manga – från Hokusai till
Dragon Ball, Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s.  ff
 Simon Lundström, Manga är speciellt, i Manga – från Hokusai till Dragon Ball,
Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s. 
 Peter Duus, Introduction, i Shotaro Ishinomoris Japan Inc. – Introduction to Japanese
Economics, University of California Press , s. xiii
 Kaj Falkman, Bilden förenar haiku och manga, i Svenska Dagbladet /-
 Frederik L. Schodt, Manga! Manga! – The World of Japanese Comics, Kodansha
International , s. 
 Paul Gravett, Manga –  Years of Japanese Comics, Harper Design International
, s.  ff
 Strömberg, Fredrik, Japaner, japaner, japaner... – en serieresa i fjärran Östern, i Bild
& Bubbla /, Seriefrämjandet , s.  ff

 Keiji Nakazawa, Gen, pojken från Hiroshima, Alvglans 
 Samurai, Epix -
 Kazuo Koike & Goseki Kojima, Lone Wolf and Cub (Kozure Ookami), i Samurai,
Epix -
 Horst Schröder, Samuraj /, Epix , s. 
 Cobra, Epix -
 Anders Andersson, Seriekatalogen -, Alvglans 
 Nintendo Magasinet, Atlantic/Pandora -
 Shotaro Ishinomori, Zelda (Seruda no dentsu), i Nintendo Magasinet, Atlantic/
Pandora -
 Charlie Nozawa & Kentaro Takeuma, Super Mario World, i Nintendo Magasinet,
Atlantic/Pandora -
 Naoko Takeuchi, Sailor Moon, Semic Press/Egmont Serieförlaget -,
-
 Masashi Tanaka, Gon, Tago förlag 
 Katsuhiro Otomo, Akira (i Magnum ), Atlantic 
 Magnum, Atlantic -
 Akira Toriyama, Dragon Ball, Bonnier Carlsen -
 Alla topplistor finns arkiverade på www.svb.se/topplistor.
 Eiichiro Oda, One Piece, Bonnier Carlsen  Yukiru Sugisaki, DNAngel, Bonnier Carlsen  Akira Toriyama, Kajika, Bonnier Carlsen 
 Rumiko Takahashi, Ranma 1⁄2, Egmont Kärnan  Gosho Aoyama, Mästerdetektiven Conan, Egmont Kärnan  Mia Ikumi & Reiko Yoshida, Tokyo Mew Mew, Bonnier Carlsen  Manga Mania, Full Stop Media  Johan Cedmar Brandstedt (redaktör Full Stop Media), personlig intervju,
Göteborg  september 
 Shonen Jump, Full Stop Media  Kang Won Kim, I.N.V.U., Mangismo  Akimine Kamiyo, Samuraj Deeper Kyo, Mangismo  Yun-Hee Lee & Kara, Demon Diary, Mangismo  Myung-Jin Lee, Ragnarök, B. Wahlströms Bokförlag  Choi Kyung-Ah, Snow Drop, B. Wahlströms Bokförlag  Over , Manga Volumes in , på hemsidan Icv.com (http://www.icv.com/
articles/news/.html)
 För mer infor mation se den officiella hemsidan, på adress
www.howtodrawmanga.com.
 Akira Toriyama, Teckna manga!, Bonnier Carlsen 

 Katy Coope, Så tecknar du manga, Bonnier Carlsen 
 Katy Coope, Teckna mera manga, Bonnier Carlsen 
 Jens R. Nielsen & Michael Hülse, Teckna Dragon Ball Z – Den kompletta teckningskursen, Bonnier Carlsen 
 Anna Ekström (redaktör Bonnier Carlsen), personlig intervju, Göteborg 
september 
 Julia /, Egmont Kärnan 
 Marie Birde (red.), Manga – från Hokusai till Dragon Ball, Östasiatiska museet/
Bonnier Carlsen 
 Johan Cedmar Brandstedt, personlig intervju, Göteborg  september 
 Johan Andreasson, personlig intervju, Göteborg  september 
 Esbjörn Jorsäter & Kwok-Hei Mak, Teckna manga, i Shonen Jump / Esbjörn Jorsäter & Kwok-Hei Mak, Teckna manga, Bonnier Carlsen 
 Yosh, Yosh! Teckna manga!, B. Wahlströms 
 Närmare information återfinns på hemsidan www.serietecknarskolan.com.
 Johan Höjer, e-postintervju  oktober 
 Ibid
 Närmare information återfinns på hemsidan www.serieskolan.se.
 Banzai, Egmont Serieförlaget  Åsa Ekström, Tokyo By Night, i Manga Mania ⁄, Full Stop Media 
 Åsa Ekström & Pidde Andersson, Kishako – sportreportern, i Buster /-,
Egmont Serieförlaget 
 Noomi Hebert, Lena Ollmark & Åsa Ekström, Stall Norrsken: Eldens gåva,
Bonnier Carlsen 
 Fredrik Strömberg, Nya serieutbildningar, i Bild & Bubbla -⁄, s. ,
Seriefrämjandet 
 Kulturskolans kurskatalog läsåret /, Malmö stad 
 Kulturskolans kurskatalog för /, Malmö stad 
 Kursprogram  – Medborgarskolan Stockholm, Solna (www.medborgarskolan.se/
lokaltbildarkiv/sthlm.pdf)
 Mangaka (redaktör Jonas Nelson), Mangakai  http://hem.bredband.net/hameli/
 Fredrik Strömberg, Serier.nu,Västerås kommun , s. 
 Åsa Ekström, Stilikon, egenpublicerad 
 www.ragathol.com/
 Bild & Bubbla, Seriefrämjandet  Åsa Ekström, Tokyo By Night, i Manga Mania ⁄, Full Stop Media 
 Manga Mania ⁄, Full Stop Media 
 Fredrik Strömberg, I seriernas värld  – tema manga!, i Bild & Bubbla -/,
. 
 Ingela Carlsson & Anna Bävfverfeldt (red.), Mangatalangen, Bonnier Carlsen


Fokus på manga
För att få reda på mer om relationen mellan
manga och det egna skapandet valde jag att sätta
mig ner med ett antal tecknare och diskutera
kring dessa frågor. Jag kommer att i detta kapitel
redogöra för mitt arbete med denna grupp, samt
återge ett antal citat för att ge en uppfattning om
hur diskussionen flöt.

P  
Tidigt i mitt arbete insåg jag att fokusgrupper kunde vara en
intressant metod att använda för att komma igång med undersökningen, och ge information som leder vidare till senare
moment.
Varför fokusgrupper?
Fokusgrupper är enligt Wibeck en metod som går ut på att man
samlar ett antal personer som under en begränsad tid får diskutera
ett givet ämne med varandra. Gruppen leds av en samtalsledare,
en moderator, som initierar diskussionen och introducerar nya
ämnen efter hand, men inte agerar som en traditionell intervjuare
eftersom målet är att gruppdeltagarna skall diskutera fritt med
varandra. Benämningen fokus anger att debatten skall centreras
kring ett på förhand givet ämne.
Fördelarna med fokusgrupper jämfört med enskilda intervjuer är
att de gruppdynamiska aspekterna gör att en bredare skala av idéer

kan komma fram. Detta gör metoden användbar när en forskare
behöver öka sin förståelse för ett nytt ämnesområde och/eller vill
söka nya lösningar på ett gammalt problem. Det är även ett mer
ekonomiskt alternativ till enskilda intervjuer om man vill testa
frågor, språk etc. inför större enkätundersökningar.
Enligt Morgan bör användandet av fokusgrupper genomgå
fyra stadier: planering, rekrytering, diskussionsledning samt slutligen
analys. Jag har utgått från denna struktur i mitt arbete, och kommer
även redovisa grundtankarna i fokusgruppsmetoden enligt detta
system.
Planering
Planeringen inleds med att man formulerar forskningsfrågan/
forskningsfrågorna eller ringar in ett intresseområde. Tidigt bör
man även reflektera över om fokusgrupper är den bästa metoden
för det planerade projektet, samt om metoden skall användas enskilt
eller i kombination med andra typer av datainsamlingsmetoder,
och i så fall vilka.
I mitt fall blev huvudfrågorna de två sista frågorna från de
grundläggande frågeställningarna för hela boken, det vill säga: »Vad
är det hos manga som lockar till eget skapande?«, samt »Vilka
lärdomar kan man dra av de japanska seriernas inverkan på läsarna
inför framtida pedagogisk verksamhet med manga?«.
Utifrån dessa frågeställningar funderade jag vidare på om
fokusgrupper var den bästa metoden för min undersökning.
Eftersom jag behövde en snabb ingång i ovan nämnda frågor
– frågor som inte så många har funderat på ännu – verkade det
fördelaktigt att sätta samman en grupp med medlemmar som alla
hade personlig erfarenhet från området och låta dem tillsammans
komma fram till förslag på svar. Alternativet hade varit att göra
separata intervjuer, men då skulle de gruppdynamiska aspekterna
utebli och reflektionen riskera att inte bli lika djup.

När man skall lägga upp själva studien finns det ett antal
överväganden att ta hänsyn till:
För det första om det skall vara en ickestrukturerad eller strukturerad
fokusgrupp. En ickestrukturerad fokusgrupp innebär att gruppmedlemmarna i så stor utsträckning som möjligt får tala med
varandra och inte med samtalsledare, den så kallade moderatorn.
Målet blir då en fri diskussion i syfte både att studera interaktionen
i gruppen och komma åt tankar som kommer upp spontant.
Strukturerade fokusgrupper styrs i högre grad av moderatorn
som antingen kontrollerar frågorna eller gruppdynamiken – eller
bådadera.
Det finns för- och nackdelar med båda metoderna. Om
moderatorn styr interaktionen i alltför hög utsträckning finns det
en risk för att hans eller hennes föreställningar och förförståelse
fortplantar sig till gruppmedlemmarna. Å andra sidan kan en aktiv
moderator klippa av ofruktbara diskussioner och återföra debatten
till för undersökningen mer intressanta spår. En ickestrukturerad
fokusgrupp fungerar bäst om man vill fokusera på gruppinteraktionen, och en strukturerad om man vill fokusera på
frågeställningarna.
Jag valde att använda mig av en strukturerad fokusgrupp
eftersom mitt primära mål var att söka svar på mina frågeställningar,
och därför var mindre intresserad av att analysera interaktionen
inom gruppen.
Antalet grupper bör anpassas efter undersökningens mål. Om
fokusgrupper skall användas i kombination med andra undersökningsmetoder kan antalet vara lägre. Det optimala antalet
medlemmar i respektive grupp råder det delade meningar om,
men någon form av konsensus verkar finnas i litteraturen om att
ett minimum är fyra deltagare, eftersom man då har passerat det
antal som inbjuder till polarisering och/eller medling mellan två
parter. En övre gräns anger i alla fall Wibeck till sex personer,
eftersom en större grupp kan leda till gruppbildningar och/eller
att tillbakadragna personer hamnar utanför diskussionen.

Antalet grupper i min studie var en svår nöt att knäcka. Eftersom
det är frågan om en så ny företeelse fanns det ganska få som hade
den specifika erfarenhet jag efterfrågade. Det hela slutade med att
det bara blev en grupp, något som av en del fokusgruppsteoretiker
anses som för få, men godkänns av andra. Antalet medlemmar i
gruppen fick styras av hur många jag rent praktiskt kunde samla
på samma plats och tid, och blev till slut fyra.
I planeringen ingår även att utforma en intervjuguide samt
sammanställa inspirationsmaterial. Intervjuguiden skall vara mer
specifik när det rör sig om strukturerade fokusgrupper. Enligt
Krueger bör fem olika typer av frågor ingå: öppningsfrågor, som skall
få deltagarna att bli bekanta med varandra och öka gruppkänslan;
introduktionsfrågor, som skall introducera ämnet och ge deltagarna
möjlighet att reflektera över egna erfarenheter som har med ämnet
att göra; övergångsfrågor, som skall leda fram till nyckelfrågorna
genom att deltagarna får gå djupare in på sina egna erfarenheter,
nyckelfrågor, som är de viktigaste frågorna i studien (vilka bör vara
mellan två och fem), samt avslutande frågor, som skall ge alla deltagare
möjlighet att uttrycka sin slutgiltiga position.
När jag utformade min intervjuguide, utgick jag ifrån denna
indelning, och försökte hålla mig så kort och koncis som möjligt,
för att inte styra alltför mycket över vad som skulle diskuteras.
Intervjuguiden ligger som Bilaga .
Inspirationsmaterialet kan bestå av artiklar, citat, bilder, filmer
med mera som har anknytning till det ämne som skall diskuteras.
Detta tillställs gruppmedlemmarna antingen i förväg eller under
diskussionen och syftet är att se till att alla ligger på ungefär samma
kunskapsnivå, för att möjliggöra en givande diskussion.
Som ett inspirationspaket satte jag samman ett antal
serietidningar, instruktionsböcker, artiklar, fanzin etc., som alla på
olika sätt berörde frågan om japanska serier och kreativitet (och
som i hög grad motsvarade innehållet i listorna under rubrikerna
Facklitteratur och Serieböcker i litteraturförteckningen).

Rekrytering
När det gäller rekryteringen bör man överväga huruvida
gruppen/grupperna skall vara inbördes homogena eller heterogena.
Ett grundantagande som många fokusgruppsteoretiker utgår
ifrån är att människor som har gemensamma erfarenheter och
intresseområden är mer villiga att dela åsikter med varandra och
lämna ut personlig information. Därför, menar de, är det oftast att
rekommendera att ha grupper som är homogena med avseende på
ålder och socioekonomiska bakgrundsfaktorer.
Jag satte samman en fokusgrupp bestående av fyra tecknare som
hade det gemensamt att de var eller hade varit elever på Serieskolan
i Malmö, samt att de alla tydligt var inspirerade av mangastilen på
olika sätt. Ur den aspekten blev det en homogen grupp, vilket
också var eftersträvansvärt för att få en givande diskussion. Även
om åldern (+) samt intresset för att teckna och för manga var
någorlunda gemensama fanns det stora skillnader, inte minst i
graden av erfarenhet av att läsa, teckna och undervisa om manga.
De som ingick i gruppen var:
• Åsa Ekström – elev på andra året på Serieskolan i Malmö och
•
•
•

etablerad svensk serieskapare i mangastil, med bland annat
bokserien Stall Norrsken.
Liv Lingborn – tidigare lärare på Kulturskolans mangakurser, och
involverad i ett projekt med erotisk manga för ett amerikanskt
förlag.
Johanna Skoog – lärare på Kulturskolans mangakurser och
illustratör i mangastil.
Mattias Thorelli – elev på första året på Serieskolan i Malmö
och bland annat publicerad i Mangaka.
Diskussionsledning
Moderatorns roll ser mycket olika ut beroende på om man valt
att använda ickestrukturerade eller strukturerade fokusgrupper.
I ickestrukturerade fokusgrupper skall moderatorn introducera
ämnet och sedan hålla sig så passiv som möjligt. I en strukturerad
fokusgrupp får moderatorn mer rollen som traditionell intervjuare
som ser till att gruppen håller sig till på förhand fastställda frågor.
Det är dock i båda fallen viktigt att moderatorn framhåller att han/
hon inte är expert på ämnet, inte har de korrekta svaren på frågorna
och inte heller kommer att ta ställning under diskussionen.
Jag följde detta råd och tillsammans med gruppen förde jag
en diskussion som utgick från gruppmedlemmarnas förhållande
till japanska serier och deras skapande, för att sedan glida över
till huvudfrågan om huruvida manga ger impulser till eget
skapande, och i så fall varför. Diskussionen följde i stora drag min
intervjuguide och skedde i biblioteket på Kvarnby Folkhögskola
den  november .
Eftersom jag valde en strukturerad metod var jag aktiv som
Från vänster till
höger: Johanna
Skoog, Åsa Ekström,
Mattias Thorelli och
Liv Lingborn. Foto
taget vid tillfället
för fokusgruppens
diskussion.

moderator och styrde diskussionen. Jag spelade in allt på band för
att kunna analysera det i efterhand. Diskussionen flöt bra efter en
trevande start, när alla kommit över den konstlade situationen och
glömt att en bandspelare rullade på bordet.

B  
Att genomföra en analys av en fokusgruppsdiskussion förutsätter
någon form av transkribering. Ju mer utförlig transkribering
desto mer extensivt kan materialet analyseras. Om fokus ligger
på interaktionen i gruppen bör transkriberingen vara utförlig,
men om fokus ligger på att besvara mer specifika forskningsfrågor
räcker det med en mer summarisk transkribering. Sedan handlar
det om att koda materialet, dela upp det i enheter och söka efter
trender och mönster.
Eftersom jag inte var ute efter att analysera gruppinteraktionen,
utan snarare sökte svar på mina frågor gjorde jag inte en komplett
transkribering. Jag har istället transkriberat de mest intressanta
delarna av diskussionen och grupperat utsagorna tematiskt.
Eftersom jag valde en strukturerad metod kom dessa teman att
sammanfalla ganska väl med min intervjuguide.
För att ge läsaren möjlighet att dra egna slutsatser har jag valt att
återge många och bitvis långa citat. Kommentarer inom [ ]-tecken
är mina förklaringar av facktermer, titlar etc.

The Rose of Versailles
av Riyoko Ikeda
utkom tidigt som
animerad film på
svenska (under titeln
Lady Oskar), och
influerade många. The
Rose of Versailles ©
 Riyoko Ikeda.
Spelet Xenogears hade
figurer i mangastil.
Xenogears © 
Bradygames.
Varför manga?
På frågan om varför de i gruppen fastnade för manga/animé
fick jag ganska olika svar, som alla pekade åt samma håll. Två av
gruppmedlemmarna fick sitt intresse via tecknad film från Japan.
Liv: Jag stötte på stilen på -talet då jag fann animén Lady Oskar
på video. Det var annorlunda, och det gillade jag väldigt mycket.
Det var ett annorlunda berättande, och man tilltalades inte som
ett barn utan fick tänka lite själv också. Sedan var det framför allt
stilen. Det var mycket glitter, guld och flärd.
Johanna: Min första kontakt var också med animé på -talet,
framför allt Starzinger. Det var någonting med stilen, och jag
älskade mecha [robothistorier], fartyg, rymden och så där.
Fast jag ritade inte robotar, det var mer historien som jag
var intresserad av.
De två andra gruppmedlemmarna fick sitt teckningsintresse från andra, likaledes kommersiella, populärkulturella serier, som dock kom från väst.
Mattias: Jag började inte med att rita serier i mangastil. Efter
att ha läst Turtles, var det den stilen jag fastande för. Jag
kom inte i kontakt med manga eller animé först heller, utan
det var Playstation-spelet Xenogears, som hade animerade

sekvenser och illustrationer i mangastil. Jag gjorde inget annat än
att spela det under en tid och när jag hade tröttnat på det tänkte
jag: »Jaha, vad skall jag göra nu? Jo, jag kan ju teckna figurer na.«
Och när jag gjorde det då var det verkligen en aha-upplevelse;
den här stilen vill jag ha!
Åsa: Jag började rita Disney-inspirerade serier. Sedan kom jag
till det stadiet där jag inte tyckte att det fanns några serier för
mig som tjej; när jag insett att Min häst suger, då hittade jag en
mangatidning [Sailor Moon] i en seriebutik i Stockholm och
började aktivt leta efter manga och snöade in på det när jag var
typ tretton. Ganska många har nog ett behov av att snöa in på
någonting under den perioden eftersom allting är så tråkigt och
vardagen bara är misär. Jag fastnade mycket för shoujo [japanska
serier för tjejer] för att det var det naturliga steget för tjejer att
läsa; det fanns kvinnliga huvudkaraktärer och det var mänskliga,
bra förebilder. Och man tilltalades som vuxen, och på flera plan.
Det var dels snyggt, det var häftiga sätt att skildra människor och
miljöer, häftigt berättande, mycket mer dramatik och mer mogna
historier än i andra västerländska serier.
Sailor Moon visades
på svensk TV som
tecknade filmer under
-talet, och gavs även
ut i tidningsform.
Sailor Moon © 
Naoko Takeuchi/
Kodansha Ltd./Toei
Animation Co.
Trots att gruppmedlemmarna kommer från samma åldersgrupp
är det tydligt att vägarna till intresset för manga varit olika.
Oavsett var intresset tog sin början var återkommande teman

under diskussionen en fascination för stilen samt det
annorlunda berättandet som tog läsaren på allvar.
Barnens fascination
Eftersom flera av gruppmedlemmarna hade erfarenhet
av att undervisa barn i att teckna i mangastil ställde jag
även frågan om vad de trodde yngre läsare fascinerades
av och varför de vill teckna i mangastil. Även här var
förklaringarna ganska disparata. En hel del av svaren
fokuserade på det annorlunda berättandet och den till
synes lättillgängliga stilen:
Dragon Ball, lätt att
teckna? Dragon Ball ©
 Akira Toriyama/
Shueisha Inc., Tokyo.
Johanna: Jag har ju baskursen för de allra yngsta [på Kulturskolans
mangakurser], och de läser Kalle Anka och Bamse, men jag ser
aldrig att de vill teckna Bamse eller Kalle Anka. Jag tror att det
är för svårt. För pojkarna är det utan tvekan Dragon Ball som
fascinerar. Det är rappt tempo, samtidigt som det är utdraget
berättande och man får veta väldigt mycket om karaktärer na
när man läser.
Bamse, svår att
teckna? Bamse © 
Egmont Kärnan.
Gruppen var överens om att det fanns en social dimension av
grupptillhörighet och mode som spelar in:
Johanna: Många av eleverna kan redan grunderna. De vill mest gå
där [på Kulturskolans mangakurser] för gemenskapen, och för att
få tid att teckna för de har så mycket läxor. Det är väldigt mycket
gemenskapen. Många söker för att de läser manga och
tecknar manga och vill umgås med likasinnade.
Mattias: Man anordnar väl mangakurser eftersom det är
inne och häftigt just nu. Man kan ju inte ordna Bamsekurser, eftersom ingen skryter med att de läser Bamse.
Troligtvis är förklaringen en kombination av dessa två
olika sätt att se på frågan om mangans fascination, något
som jag granskar närmare i min enkätundersökning.

Inte manga!
Trots att samtliga i gruppen tecknar
i stilar som är tydligt inspirerade av
japanska serier var alla mer eller mindre
ovilliga att rubricera sina serier som just
manga, även om de villigt erkände att de
var inspirerade av mangastilen:
Liv: Någon fick för sig att jag tecknade
manga, och då fick jag börja hålla
kurser i det. Det är en definitionsfråga.
Men ja, jag är helt klart inspirerad av
japanska serier.
Johanna: Jag tecknar manga, men jag
tecknar inte mangaserier utan mest
enstaka bilder. Det är mycket min egen
stil, men den är helt klart inspirerad av
manga.
Mattias: Jag tecknar väl lite i den stilen.
Själv tycker jag inte riktigt att det är så mycket manga. Jag vill
inte kalla det för manga.
En fråga som kom upp var den om hur man definierar manga, och
om en svensk verkligen kan teckna manga:
En illustration av
Liv Lingborn. Är det
manga eller bara i
mangastil? Faery Boy
©  Liv Lingborn.
Mattias: Jag har verkligen alltid tyckt att om man är svensk och
tecknar serier, då tecknar man serier och inte manga. Men sedan
såg jag vad Åsa hade gjort, och då tyckte jag för första gången
att det verkligen såg ut som manga. Det är manga. Så jag vet inte
vad jag skall tycka längre.
Det här är en debatt som är levande bland dem som är aktivt
intresserade av manga, och precis som i den här gruppen är den
förhärskande åsikten att enbart japaner kan göra äkta manga. Det
hindrar dock inte många, kanske framför allt journalister, från att
ändå rubricera serier i mangastil av svenska tecknare som manga.

Bild från en serie av
Mattias Thorelli.
©  Mattias
Thorelli.
Varför är manga populärt?
En av de livligaste debatterna utbröt när jag ställde frågan varför
manga är så populärt. Här fokuserade sig gruppen mest på
berättandet, och inte så mycket på mangastilen. Inte minst var
många inne på det långsammare tempot i berättandet:
Åsa: Det är lätt att ta till sig, det är lätt att konsumera och det är
inte för mycket text utan det är ett ganska utdraget berättande.
Först var det lite underground och då var det häftigt på grund
av det, och sedan när alla läser det är det häftigt på grund av det.
Och att det inte finns några andra serier som man kan läsa om
man har liknande intressen. De fyller ett hål och liknar inget
annat. Det är väl också att det är mognare historier. Jag tror att
man många gånger underskattar läsarna.
Mattias: Jag tror att man sugs in i det just på grund av att
berättandet är så utdraget. I vanliga västerländska serier går
berättandet så fort att man inte hänger med. Men med manga så
är det alltid vilsamt berättat. Man kommer in i berättelsen och
in i karaktärer na.

Just figurernas karaktärer som bärande för berättelserna var något
som ofta återkom i diskussionerna:
Åsa: Det är otroligt mycket karaktärsfokusering jämfört med
västerländska serier, som mest fokuserar på själva handlingen.
Sammantaget kom det många olika förklaringar, som alla dock
fokuserar på skillnaderna gentemot vanliga, västerländska serier.
Det exotiska och annorlunda framhölls tydligt som en del av
fascinationen.
Influenser
Eftersom i princip alla deltagarna hellre verkade vilja prata om
berättande än om själva stilen, fick jag till slut ställa frågan om vad
de tyckte att de hade lärt sig av de japanska serierna vad gäller
just det rent visuella. Här var det svårare att få lätt sammanfattade
svar, men diskussionen kretsade kring det faktum att den friare
sidlayouten i de japanska serierna var något flera i gruppen hade
blivit inspirerade av.
Mattias: Ordet manga ger de flesta en massa bilder i huvudet, och
då framför allt de stora ögonen som jag ju inte använder. Men jag
har definitivt tagit mycket ifrån sättet att lägga upp berättelsen, att
lägga upp bilder på sidorna, att använda rutor eller inte använda
rutor och sådana saker.
En bild från Johanna
Skoogs serie Demo.
©  Johanna Skoog.

Åsa: För mig är det mycket
friheten i manga. Om man skall
teckna Bamse finns det ett fast
system med hur rutorna skall se
ut, att det skall vara trestripp [tre
bildrader per sida] och så vidare.
I manga kan man ha trestripp på en
sida och på nästa sida ha en helbild, och
på sidan efter det kan man bara ha ansikten
som svävar runt, och det är helt OK.
Temat med frihet i skapandet var något som återkom ett
antal gånger, vilket är intressant om man jämför med tankarna
kring de tydliga teckningsregler som gruppen upplever att mangan
erbjuder (vilket redovisas nedan under rubriken Färdigt språk).
När man inom
Disney-koncernen
skulle göra om sina
serier till manga,
fokuserade man på
det yttre och inte
på figurernas inre
utveckling.
Kalle Anka ©
Disney.
Manga kontra Kalle Anka
En intressant diskussion uppstod spontant kring frågan om varför
dagens barn inte vill teckna »Kalle Anka«, vars serietidning säljer
mycket mer än någon mangatidning.
Liv: Du kan ju inte identifiera dig med Kalle Anka. Han är
konstant stillastående. Det händer ingenting. Du kan inte utvecklas
med karaktärerna över huvud taget. Sedan är humorn i Kalle Anka
väldig generell, medan humorn i Dragon Ball är direkt tillvänd
målgruppen, det vill säga unga pojkar, och det är något som inte
riktigt har funnits tidigare. Berättelser na tilltalar läsaren direkt,
till skillnad mot Kalle Anka. Det blir liksom en dialog mellan
läsaren och serien.
Mattias: Det finns inget som helst djup [i Kalle Anka]. Det kan
vara en stunds underhållning, men sedan glömmer man det.
Åsa: Det händer ju ingenting i Kalle Ankas liv. Han bli inte äldre,
ingen i hans närhet dör eller föds, utan det är den världen som
består i all evighet.

Här tror jag att gruppen kom nära en av sanningarna kring vad
som skiljer manga från europeiska serier: att japanska serier tillåts ha
ett slut, medan serier från väst till synes kan hålla på iför evigt. Det
senare leder till att grundförutsättningarna för huvudpersonerna
inte får förändras. Detta står i bjärt kontrast till den traditionella
synen på en »bra berättelse«: att huvudpersonen eller -personerna
är dynamiska, utvecklas och inte är desamma när berättelsen är
slut.
Färdigt språk
Att det är någonting med just stilen på de japanska serierna verkade
alla vara överens om. Eftersom deltagarna alla var tecknare var det
intressant att diskutera vad det är med mangastilen som gör att
man börjar använda den.
Mattias: Stilen var vacker. Det var inte så mycket de stora ögonen,
utan det såg så rent ut, samtidigt som det var konkret. Det såg så
verkligt ut. Jag tror att manga är lite enklare att åtminstone försöka
teckna, eftersom det ser väldigt tydligt ut hur det skall se ut. /.../
Japansk kultur är så annorlunda, och det är serier na också. Man
får en aha-upplevelse av att: »Så här kan man faktiskt göra. Så här
kan serier vara. Och det är faktiskt mycket bättre.«
En bild från Åsa
Ekströms Stall
Norrsken. ©  Åsa
Ekström.

Ganska snart gick diskussionen in på att gruppmedlemmarna alla
upplevt det som om det finns tydligare regler för hur man skall
göra manga jämfört med västerländska serier:
Åsa: Jag tror att det är lite grand som att man får ett färdigt
paket med ett språk som man kan använda sig av. Man har
berättartekniken, man har vissa grejer som fartstreck och andra
symboler, och att karaktärerna skall se ut på ett visst sätt, men
samtidigt är det otroligt mycket frihet i att teckna manga. Och
det ser väldigt enkelt ut eftersom det är så få och stora bilder,
så väldigt visuellt och inte så mycket text. Det är väldigt svårt,
men det märker de [tecknarna] först när de har fastnat i fällan.
[skratt]
Johanna: Det är uttrycket i personen som fascinerade mig, att
man kan fånga en känsla bara genom att teckna ögonen. Om jag
tecknar en kille så kan man se vad det är för en sorts kille bara
genom att göra lite hår och ansiktet med några streck. Det finns
ett färdigt system med tecken att ta till och använda.
Åsa: Det ser lätt ut. Det ser ut som ett språk som är överkomligt
att lära sig. Det är ett färdigt koncept. Man får en massa färdiga
genvägar. Man vet till exempel att en näsa skall se ut på ett visst
sätt. Men sedan kan man variera det själv och skapa sin egen värld.
Det finns helt enkelt färdiga mallar, och om man lär sig hela grejen
så har man ett jätteeffektivt sätt att berätta historier.
Även här tror jag gruppen kom nära en fundamental sanning om
manga och vad som skiljer dem från serier från västvärlden: Att
man som läsare upplever det som att det finns fasta system/enkla
knep att luta sig mot kan göra en mer benägen att själv försöka
skapa serier.

Teckningar kontra serier
En intressant distinktion som kom fram var den mellan att teckna
enstaka teckningar och att teckna serier, där det var tydligt att
gruppmedlemmarna var mer intresserade av det senare.
Åsa: Det jag ville åt var inte så mycket illustrationerna utan istället
sättet att berätta historier på. Fast det tror jag man kommer till
senare, för först ritar man ju bara karaktärer, en på varje sida och
sådana bilder. Men jag ville berätta lite mer mogna, karaktärsfo
kuserade historier.
Gruppmedlemmarna var dock medvetna om att de alla var äldre
än till exempel eleverna på mangakurserna, och att det ofta är
annorlunda för dem.
Liv: Jag kan känna att när jag har kortare kurser så blir ungarna
rent förskräckta när jag talar om att vi skall göra serier. De kommer
dit och så tror de att de skall lära sig någon magisk formel så att
de skall kunna teckna så att det ser ut just så där som de vill att
det skall se ut. Att de sedan också skulle göra serier kommer som
en chock. Så för dem är det ju stilen som är det viktiga.
Johanna:Vissa grupper av barn som jag har, har inte kommit på
det där med serier utan ritar bara bilder. Och då försöker jag med
att föreslå att de kan rita en bild till på samma rad, för då blir det
ju en serie, men då blir svaret oftast att: »Nej, jag vill ju teckna
spelkorten från Yu-Gi-Oh!« En del tecknar längre historier, men
de har inte tagit till sig så mycket av berättartekniken, layouten
och så från mangan.
Åsa: Jag tror att alla som sitter på mangakurserna nu mest tecknar
enskilda bilder; när de senare vill teckna serier, då kommer de att
mer vilja komma åt den sortens berättande. Jag tror att det man
först fastnar för är det visuella, karaktärsdesign och sånt. Och då
menar jag den mer kommersiella, animéstandardstilen. Om man
fortsätter att vara intresserad och har tålamodet att göra längre
serier, vilket de flesta inte har, då tror jag att man upptäcker att
det är berättartekniken som är manga.

Eftersom alla i gruppen både tecknar själva och har undervisat
yngre tecknare är dessa tankar intressanta, och något som jag tar
med mig till enkätundersökningen.

S
Att genomföra denna fokusgruppsdiskussion bekräftade visserligen
en del av de tankar jag redan hade om manga och pedagogiskt
arbete, men tillförde också en del, för mig, nya idéer.
Stil och berättande
Sammanfattningsvis kan man säga att gruppen var förvånansvärt
överens om ett antal saker. Alla var överens om den så kallade
mangastilen var avgörande för att väcka deras intresse, men att
det var det annorlunda berättandet som gjorde att de fortsatte
läsa manga. Just berättandet återkom också ett antal gånger som
förklaringsgrund till mangans popularitet, med olika ingångsvinklar
som långsamt berättartempo, fokus på figurerna och deras inre liv
samt de exotiska/asiatiska inslagen.
Även när det gällde mangastilen kom gruppen fram till en hel
del intressant, framför allt i sina tankar om att det faktum att det ser
enkelt ut är en av de viktigaste faktorerna som gör att svenska barn
och ungdomar vill »teckna manga«, och att man i mangastilen kan

utröna ett slags ikoniskt, visuellt språk som går att lära sig genom
idog träning och kopiering av sina teckninsgsmässiga förebilder.
Lärdomar inför enkätundersökningen
Förutom att jag genom fokusgruppsdiskussionen fick en djupare
förståelse för ämnet fanns det ett antal lärdomar att dra inför
enkätundersökningen:
Gruppens uppdelning av anledningen till fascinationen med
manga hos de yngre i dels den till synes lättillgängliga stilen, dels
en social dimension av grupptillhörighet kändes intressant och
specifika frågor om detta lades därför till i enkäten.
Distinktionen mellan enstaka illustrationer och serier är också
intressant. Är det som gruppmedlemmarna trodde, att de flesta
börjar med enskilda illustrationer för att sedan arbeta sig upp till
bildberättelser? För att kunna ta reda på detta behövde jag lägga
till frågor om vad man tecknar på kursen och kombinera detta
med uppgifter om ålder och hur länge den som svarar har tecknat
manga.
Funderingarna kring ett färdigt visuellt språk var bland de mest
intressanta i hela fokusgruppsdiskussionen och för att utreda om
även de yngre läsarna/tecknarna upplevde det på samma sätt lade
jag till frågor kring detta ämne.
På det hela taget ledde användandet av en fokusgrupp till att
min enkät förbättrades och förfinades. Inte minst kom det fram
ett antal områden som jag inte hade tänkt på utan den hjälp jag
fick av diskussionen.

K
Detta var första gången jag genomförde en fokusgruppsdiskussion,
och i efterhand kan jag säga att jag troligtvis borde ha styrt
diskussionen mer, och inte minst ställt fler följdfrågor.
När jag tittar på svaren känns det också som om gruppen hade
mått bra av att inte vara riktigt så homogen som den var. Konsensus
uppnåddes snabbt i de olika frågorna och även om svaren varierade,
verkade de ofta bygga på liknande grundläggande värderingar.
Med tanke på att denna fokusgruppsdiskussion genomfördes
i syfte att samla material och förstå ämnet inför min enkätundersökning kan man även se det som ett problem att hela gruppen
bestod av personer som tillhör den första mangagenerationen, vilka
kom i kontakt med japanska serier och animerad film under och början av -talet. De som skall svara på mina enkäter tillhör
till större delen den andra mangagenerationen, som upptäckte den
japanska seriekulturen i och med den nya utgivning som tog sin
start i början av -talet.

Ett problem kan naturligtvis även anses vara att jag enbart
genomförde en fokusgruppsdiskussion. Genom att göra en eller
två till hade jag haft möjlighet att anpassa mitt tillvägagångssätt
efter hand som jag lärde mig om denna undersökningsmetod, och
dessutom fått mer information att jämföra mellan. Jag tycker dock
att den fokusgruppsdiskussion jag genomförde tillförde mycket till
min undersökning, och är nöjd med reultatet.
Det största problemet är troligtvis att urvalet för min fokusgrupp
enbart bestod av personer som gick eller vid något tillfälle gått på
Serieskolan i Malmö, vilken jag är kursansvarig för. Därmed finns
det risk för att de redan hade en förförstelse för problematiken,
som de fått genom undervisningen på skolan. Detta var, som jag
redogjort för tidigare, ett bekvämlighetsurval inte minst baserat på
att det vid detta tillfälle inte fanns så många vuxna i Sverige som
tecknade i mangastil. Idag hade det varit lätt att få ihop ett antal
fokusgrupper med en större variation, men det är något jag lämnar
till kommande forskare. Jag upplevde det inte som om fokusgruppen
bara gav svar jag redan visste, utan att den gjorde precis det som
den skulle göra, det vil säga att ge mig nya infallsvinklar och styra
mig vidare mot nästa steg i undersökningen.

Fotnoter
Victoria Wibeck, Fokusgrupper: Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod,
Studentlitteratur 
 Ibid, s. 
 Ibid, s.  ff
 David L. Morgan, Planning Focus Groups, The Focus Group Kit, no , Thousand
Oaks, USA, Sage , s.  ff
 Ibid
Victoria Wibeck, Fokusgrupper: Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod,
Studentlitteratur, , s. 
 Ibid, s. ff
 David L. Morgan, Planning Focus Groups, The Focus Group Kit, no , Thousand
Oaks, USA, Sage , s.  f
Victoria Wibeck, Fokusgrupper: Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod,
Studentlitteratur , s.  ff
 Ibid
 R. Krueger, Developing Questions for Focus Groups, The Focus Group Kit, no ,
Thousand Oaks, USA, Sage 
 Ibid
Victoria Wibeck, Fokusgrupper: Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod,
Studentlitteratur , s. 
 R. Jarret, Focus Group Interviewing With Low-Income Minority Populations.A Research
Experience, i David Morgans Successful Focus Groups. Advancing the State of the Art,
Newbury Park, USA, Sage 
 A. Wesslen, Fokusgrupper – En bra metod för hälsoforskning, i Vår föda :-,
Livsmedelsverket 
Victoria Wibeck, Fokusgrupper: Om fokuserade gruppintervjuer som undersökningsmetod,
Studentlitteratur , s.  ff
 Ibid, s. ff
 A. Wesslen, Fokusgrupper – En bra metod för hälsoforskning, i Vår föda :-,
Livsmedelsverket 
 Riyoko Ikeda, Lady Oskar, Cartoon (underetikett till videoförlaget Wendros,
numera Ozon Media) ?
 Leiji Matsumoto & Osamu Tezuka, Starzinger, Cartoon ?
 Teenage Mutant Hero Turtles, Atlantic förlag -
 Xenogears, Square 


Alla tecknar manga
Så var det dags att besöka mangakurserna
och undersöka de yngre tecknarnas relation till
japanska serier. Detta var en intressant och
uppfriskande upplevelse, som gav en hel del
spännande information.

M
Den andra metoden för insamlande av primärmaterial jag
använde mig av var enkäter, vilka utformades med utgångspunkt
från resultaten i fokusgruppsdiskussionen, och applicerades på ett
antal klasser som ägnade sig åt att teckna manga.
Varför enkäter?
Enkäter är ett mätinstrument med vilket man kan mäta människors
beteende, åsikter och känslor genom att låta individerna i
undersökningen berätta om sig själva i någon form av frågeformulär. Fördelar med enkäter är att kostnaderna ofta är låga samt
att det är lätt att hålla en någorlunda hög grad av standardisering
och strukturering av materialinsamlingen. Nackdelarna är att många
frågor är svåra att ställa på ett tillfredsställande sätt i skriftlig form,
och att nyanser i svaren kan gå förlorade.
Att genomföra en enkätundersökning kan naturligtvis göras
på många olika sätt. Jag har valt att utgå från Trosts uppdelning
av arbetsprocessen i följande moment: definition av syfte, urval av

population, konstruktion av frågeformulär, datainsamling samt bearbetning
och analys. Jag kommer nedan gå igenom de viktigaste hänsynstaganden man bör göra i respektive steg, samt presentera relevanta
termer.
Definition av syfte
Innan man gör en enkätundersökning måste syftet preciseras
tydligt. Syftet/problemformuleringen bestämmer hur resten
av undersökningen skall gå till och det är därför viktigt att alla
involverade är överens om vad undersökningen skall leda till. Syftet
med min enkätundersökning sammanföll med huvudsyftet för
uppsatsen, det vill säga att besvara frågan »Vad är det hos manga
som lockar till eget skapande?«.
Urval av population
När det gäller urval av den population som skall undersökas, skiljer
man på slumpmässiga och icke-slumpmässiga urval. Slumpmässiga urval
går ut på att använda slumpgeneratorer för att komma fram till en
population som kan ge ett statistiskt representativt resultat. Till de
ickeslumpmässiga metoderna hör kvoturval (att kvotera så att urvalet
motsvarar populationen som helhet), bekvämlighetsurval (att välja en
population som finns tillgänglig) samt strategiskt urval (att försöka
sprida populationen väl baserat på i förhand valda variabler).
Det hålls, som jag redovisade i kapitlet Manga i Japan och Sverige,
ett antal kurser i mangateckning runt om i landet.Att sända enkäter
till alla, få godkänt av lärare, målsmän etc. var dock inte görligt inom
tidsplanen. Jag gjorde med andra ord ett bekvämlighetsurval och
valde kurserna på Kulturskolan i Malmö. Förutom att de fanns nära
rent geografiskt var dessa de som existerat längst i Sverige, varför
de kändes som det bästa valet. Det faktum att det till skillnad mot
de flesta andra fanns två kurser med olika åldersgrupper var också
ett plus eftersom det innebar en möjlighet till större spridning på
svaren.

En av klasserna
på Kulturskolan i
Malmö.
Eftersom samtliga elever
var minderåriga sändes det
tidigt ut en förfrågan till
vårdnadshavarna om någon
hade något emot att deras
barn ingick i studien. En
beskrivning av undersökningens syfte etc. bifogades
samt ett svarsformulär där
det även angavs att jag
skulle ta fotografier, samla
in och eventuellt återge en
del av elevernas teckningar
etc. Ingen hade något att invända, varför undersökningen kunde
genomföras som planerat.
Då jag, efter genomförda enkätundersökningar på Kulturskolans
kurser, kände att jag behövde komplettera mitt material kontaktade
jag även Liv Lingborn, som håller kurser i mangateckning i
Helsingborg, i regi av Studieförbundet Vuxenskolan nordvästra
Skåne, och genomförde motsvarande undersökningar på hennes
kurser.Även här föregicks besöket av förfrågan till vårdnadshavarna
enligt ovan nämnda metod.
Konstruktion av frågeformulär
Frågorna skall naturligtvis utformas så att de leder till information
som relaterar till syftet med undersökningen. Frågorna kan vara
kvalitativa eller kvantitativa. Ofta är en kombination av dessa två
sorters frågor i en och samma undersökning att föredra, eftersom de
kan belysa olika aspekter av det fenomen man vill undersöka. Ett
annat sätt att se på samma sak är att tala om grad av standardisering
från helt strukturerade frågor, som har fasta svarsalternativ, till öppna
frågor, som lämnar till den som svarar att avgöra vad som är
relevant.

Jag använde mig av en kombination av kvantitativa och kvalitativa
frågor, för att försöka fånga så många olika aspekter som möjligt
av det fenomen jag skulle undersöka. En hel del av mina frågor
hade en hög grad av strukturering och standardisering med fasta
svarsalternativ. Detta för att underlätta för de allra yngsta (kurserna
ges från åtta år och uppåt) att kunna svara. Den stora delen blev dock
en uppgift som gick ut på att eleverna skulle skapa en bild eller en
serie som förklarade varför de tycker så mycket om att teckna just
manga. Den slutgiltiga enkäten ligger som Bilaga .
Inför konstruktionen av mitt frågeformulär gjorde jag en separat
intervju med Johanna Skoog, lärare på Kulturskolans mangakurser,
om hur hon undervisade, hur hon upplevde eleverna, vad de är
intresserade av etc. Resultatet av denna diskussion samt resultatet
från fokusgruppen använde jag sedan för att på bästa sätt utforma
enkäten så att den skulle ge ett intressant och användbart resultat.
Datainsamling
Vid själva insamlandet av informationen är huvudorden reliabilitet
och validitet. Reliabilitet, eller tillförlitlighet, innebär att en
undersökning skall vara stabil och inte utsatt för slumpinflytelser,
det vill säga att om
den genomfördes vid
en ny tidpunkt skulle
den ge samma resultat.
Validitet, eller giltighet,
avser att frågan/undersökningen mäter det
den är avsedd att
mäta.
En av klasserna
på Studieförbundet
Vuxenskolan i
Helsingborg.

När det gäller reliabiliteten är det naturligtvis svårt att uttala
sig om ett så litet urval som jag använde mig av. I och med att jag
gick igenom min enkät med respektive lärare inför undersökningstillfällena, samt att jag och lärarna fanns till hands och kunde
hjälpa de elever som hade svårt med någon fråga, tror jag dock att
reliabiliteten kan sägas vara ganska hög.
Vad gäller validiteten gick jag igenom enkäten ett antal gånger
med mitt syfte och mina frågeställningar framför mig, och tror att
jag till slut kom fram till ett verktyg som korrelerar väl med hela
undersökningens syfte.
Uppgiften att samla in information genomfördes alltså i samråd
med Johanna Skoog respektive Liv Lingborn, som introducerade
mig för klasserna, hjälpte till vid ifyllandet av enkäten etc. Jag
inledde med att presentera mig själv och hålla ett kort föredrag om
manga och min vistelse i Tokyo. Efter det delade vi ut enkäterna
och gick runt och hjälpte dem som fastnade på olika frågor, hade
funderingar om hur man skulle svara etc. För det mesta flöt det
på bra och frågorna verkade inte ställa till det alltför mycket för
kursdeltagarna.

B  
Från de två kurserna på Kulturskolan i Malmö var det  elever som
svarade på min enkät, och från de två kurserna i Studieförbundet
Vuxenskolans regi i Helsingborg var det sammanlagt  som svarade.
Totalt fick jag alltså  svar, med ett borttfall på sammanlagt 
elever som inte var närvarande vid de lektioner jag besökte.
Ålder och kön
Av de  svar jag fick var  från killar och  från tjejer, med andra
ord en jämn fördelning. Sammanlagt var det  kursdeltagare i
ålderskategorin –, nitton i kategorin – och endast två mellan
 och . Trots att alla kurser jag besökte tillåter kursdeltagare
ända upp till  år, var alltså en tydlig överrepresentation för de
yngre åldrarna. Detta stämmer väl överens dels med det faktum
att manga är en förhållandevis ny företeelse i Sverige, dels med
teorin om att många tappar intresset för att teckna någon gång i
tidiga tonåren.

Detta kapitel
illustreras med
teckningar gjorda
för enkäten. Av
sekretesskäl anger jag
inte varifrån en viss
teckning kommer,
eller kön och ålder
på den som tecknat.
Just denna serie läses
för övrigt från höger
til vänster, något som
också anges som ett
skäl till varför manga
fascinerar.

I Kulturskolans klasser i Malmö
var tio elever i ålderskategorin –
, sju mellan – och en mellan
 och . Könsfördelningen var
tolv killar och sex tjejer.
På kurserna i Helsingborg var
 elever i ålderskategorin –,
tolv mellan – och en mellan
 och  (som egentligen var 
år och hade tagit sig in på kursen
mer eller mindre olovandes).
Könsfördelningen var nio killar
och  tjejer.
Här var det tydliga skillnader,
om än inte mellan kurserna på
respektive utbildningställe, så
mellan de olika städernas kurser
som helhet. I Malmö dominerade
de unga killarna, medan de lite
äldre tjejerna var i majoritet i
Helsingborg. Orsakerna till detta kan vara många, och är inget jag
vill spekulera om, men tydligt är att detta påverkade situationen i
klasserna – något jag återkommer till.
Vad är egentligen roligast?
På frågan »Vad är roligast på lektionerna?« kryssade inte förvånande
nästan alla i rutan »Att teckna« ( st.). Femton kursdeltagare
kryssade i rutan för »Att träffa andra som gillar manga«, de flesta i
kombination med »Att teckna«. Endast tre kryssade enbart i »Att
träffa andra som gillar manga«.
När det gäller skillnader mellan Malmö och Helsingborg stod
de senare för en större del (nio stycken) av kryssen för att träffa
andra.Vissa skillnader fanns även vad gäller könen, framför allt var
tjejerna mer benägna att kryssa i rutan för att umgås och killarna
var lite mer benägna att kryssa i rutan för att teckna. Ålder verkar
inte ha påverkat svaren särskilt mycket. De äldre eleverna hade en
aning fler kryss i rutan för »Att träffa andra«.
Bland de övriga svaren återfanns tankar som: »Lära sig om manga,
träffa tecknare… mm.«, »Lära sig nya saker«, samt min favorit »Liv!«
(det vill säga läraren för klasserna i Helsingborg).
Vad kan man då utläsa av detta? Ja, att kursdeltagarna var
intresserade av att teckna var inte förvånande, eftersom det rör sig
om frivilliga kurser. En stor andel av dem har också angett att det
finns en social dimension till det hela, något som är ganska naturligt
med tanke på att manga fortfarande i hög grad är en subkultur i
vilken man vill möta likasinnade.
Läsvanor
På frågan om när de började läsa manga svarade mer än hälften (
stycken) att det var mellan ett och tre år sedan. Bara åtta angav
mindre än ett år och elva kryssade i fyra år eller mer. Dessa svar
sammanföll väl med de ålderskategorier de svarande tillhörde.
Frågan om vad som är roligt med att läsa manga gav
mer intressanta resultat. Inte oväntat var alternativet
»Roliga/spännande berättelser«, dominerande med
nästan alla svarande ( st.). Näst vanligast var hur
teckningarna ser ut, med  kryss. Att läsa baklänges
och att serierna är från Japan fick vardera  respektive
nio kryss. Resultatet motsvarade ungefär mina
förväntningar, baserat på erfarenheter av att prata
med inbitna mangaläsare.Att serierna publiceras
baklänges och är exotiska är intressant, men
det är de medryckande historierna och
de annorlunda teckningarna som fångar
läsarna.
En kommentar till
själva uppgiften.

En elev som fastnat
för mangastilen.
En elev som helt
tydligt utgått från
sitt intresse för serien
Dragon Ball.

Bland de få övriga svar
som inkom, och som oftast
bara underströk de redan
ikryssade alternativen, var
min favorit svaret »Allt!«.
På frågan om vilka
manga de hade läst var
inte oväntat de stora
försäljningsframgångarna
Dragon Ball och One
Piece dominerande, även
bland tjejer na. Ju äldre
kursdeltagarna var, desto mer varierade blev svaren. Bland de äldsta
återfanns en del serier som ännu inte är utgivna på svenska, utan
alltså troligtvis lästs på engelska. När det gällde könen fördelade
de sig i stora drag som förväntat med pojkarna mer intresserade
av shonen manga som just Dragon Ball, One Piece och andra serier
i tidningen Shonen Jump, medan tjejerna var mer intresserade av
shoujo manga som Tokyo Mew Mew och DNAngel. En del av tjejerna
angav även shonen manga, medan pojkarna i praktiken inte hade
några shoujo manga alls i sina listor. Detta beror troligtvis på att
utbudet i så stor utsträckning är tillvänt pojkar att även flickorna i
brist på annat läser uttalade pojkserier.
På frågan om vilken
manga som var deras
favorit svarade pojkarna
genomgående antingen
Dragon Ball eller One
Piece. Flickorna var lite
mer varierade, med svar
som Tokyo Mew Mew,
Power!, Hikaru No Go,
Love Hina, HunterxHunter
med flera. Ett antal av dem
angav W.i.t.c.h., vilket är
intressant eftersom det är
en italiensk serie, som visserligen är tydligt inspirerad av manga.
Frågan om de brukar läsa andra sorters serier besvarades till
största delen med ja. Endast åtta svarade nej, varav hela sex var
pojkar. Alla som svarade nej var dessutom mellan  och , vilket
stämmer väl med förlagens bedömningar att en stor del av
den mest engagerade mangaläsande publiken består av
pojkar mellan  och  år.
Det ojämförligt populäraste svaret på
frågan om vilka andra sorters serier
kursdeltagarna brukar läsa var Kalle Anka.
Detta gällde både pojkar och flickor och
över alla ålderkategorierna. Då Kalle Anka
& C:o är Sveriges bäst säljande serietidning
är detta inte underligt, men jag blev åndå förvånad
eftersom jag trodde att mangaläsarna skulle tycka
att Kalle Anka var för passé. Den enda andra serien
som förekom ett antal gånger var ovan nämnda
W.i.t.c.h., vilket som sagt inte heller är konstigt
då den medvetet är gjord i en stil som skall tilltala
mangaläsarna.
Ögonens betydelse återkommer
i kommentarerna.
En elev som är nöjd
med sin konstnärliga
utveckling på
mangakursen.

Att teckna manga
En elev som fastnat
för mangastilen.
Här framförs
tanken att
teckna manga
är en bra
eskapism.

Frågan om hur länge kursdeltagarna hade tecknat
manga besvarades till största delen med - år (
st.). Tio angav mindre än ett år och fem angav fyra
eller mer. I likhet med frågan om när de började
läsa manga motsvarade svaren till största delen
deras respektive åldrar.
Frågan om vad kursdeltagar na
tecknade mest när de började kursen,
figurer, bilder eller serier, var tänkt
att ge en indikation på huruvida tankarna
från fokusgruppen om att de flesta mest vill teckna fristående
bilder var sann. Och det visade de sig vara. Majoriteten ( st.)
kryssade i »Figurer«. Åtta kryssade i »Bilder« och bara tre kryssade
i »Serier«.
Svaren på den följande frågan, om vad de tecknar efter att ha
gått på kursen ett tag, indikerar dock att det sker någon form av
utveckling, eftersom det här blev  kryss för »Figurer«, 
för »Bilder« och fem för »Serier«. Utbildningen verkar
med andra ord ha fått kursdeltagarna
att diversifiera sitt tecknande.
Frågan om de brukar teckna
annat än manga gav ett intressant
resultat. Det var sexton som svarade
»Nej«, lika många som svarade »Ja,
ibland« och nio som svarade »Ja,
ofta«. Majoriteten tecknade alltså
andra saker än bara manga, vilket
jag nog inte hade väntat mig. Bland
dem som svarade nej var den yngsta
gruppen överrepresen-terad ( st.),
vilket indikerar att de äldre eleverna
skaffat sig en bredare repertoar.
På frågan om vilka
andra saker de tecknar
var det ojämförligt
vanligaste svaret djur
i olika former. Detta
stämmer väl med den våg
av instruktionsböcker i hur
man tecknar djur, människor
och olika föremål som utkommit de senaste åren. Andra svar
inkluderade: »läskiga gubbar«, »streckgubbar och krig«, »bilar,
motorcyklar, hus« och »som att teckna sånt i hemmet«. Intressant
att notera är att trots att de flesta tidigare svarade att de läser Kalle
Anka, var det ingen enda som angav att han eller hon brukade
teckna Disney-figurer. Precis som fokusgruppen trodde verkar
dessa figurer vara för svåra.
När det gäller frågan om skillnaden mellan att teckna manga
och andra sorters serier svarade inte förvånande samtliga att det var
roligare eller åtminstone lika roligt att teckna manga. Mer intressant
blev det i följdfrågan om varför det var så. De vanlig-aste svaren
gick ut på att stilen var mer spännande än den vanliga seriestilen:
»Härlig-are stil och så är det lite nytt och
exotiskt«, »För att mangafigurer
är coolare«, »Det är lättare och
finare«, »Manga är roligt
att teckna för att dom ser
häftiga ut, dom gör ofta roliga
saker«, med flera liknande.
En hel del fokuserade på att
mangastilen ger större frihet och
möjlighet att uttrycka sig: »För att det
är lättare att uttrycka känslor, hitta på
karaktärer och världar. Skitkul!«, »För
att man kan hitta på en värld och
Här inkluderas även
kläderna i det som
tilltalar rent visuellt
med den så kallade
mangastilen.
En elev som inte
tvekade om vad det
var som tilltalade
med manga.

Ett porträtt av
huvudpersonen i
serien Naruto.

karaktärer som är hur konstiga som helst«, »För att manga kan
se ut lite hur som helst. Spretigt hår, stora ögon, annorlunda
klädsel mm«, »För att manga inte behöver vara perfekt«, med
flera liknande.
En del fokuserade på att det är udda att hålla på med
att teckna manga: »Jag tycker det är roligt att teckna
manga för att nästan ingen annan tecknar det och det
är annorlunda.« Mitt favoritsvar var dock: »För mig är
manga så stort. Det är det jag vill hålla på med i mitt
liv.« På det hela taget bekräftade svaren fokusgruppens
tankar om mangans magi.
Svaren på frågan om det var lättare eller svårare att teckna
manga var mer diversifierade än de om det var roligare eller inte.
Svaren var i princip jämnt fördelade ( »Svårare«,  »Lika Lätt«
och  »Lättare«), vilket inte stämmer överens med fokusgruppens
tankar om att manga är lättare att teckna. När jag studerade de svar
som lämnats i den öppna följdfrågan om varför de svarat som de
gjort, visade det sig dock att de
flesta av dem som svarat att det
är svårare troligtvis aldrig blivit
riktigt utmanade i sitt tecknande,
och att det var kraven från lärarna
som gjorde att de upplevde
manga som svårare att
teckna. I denna kategori
återfanns svar som:
»Det är mer noga med detaljer«,
»Sakerna skall se ut på speciella sätt
(oftast)«, »När man ritar manga är
dom ofta i konstiga positioner, det
är svårt att rita«, »För att manga är
väldigt mycket små grejer«, med
flera liknande.
En underbar visuell återgivning av känslan av
att läsa, och kanske också teckna, manga.
Animerad film
På frågan om kursdeltagarna
brukade se på japansk animerad
film svarade inte oväntat de flesta
( st.) att de brukade göra det ofta
eller ibland. Inga särkilda tendenser
syntes här vad gäller kön eller
ålder. På svaren om vad de hade
för favoriter var det dock tydligt
att de yngre såg på de animerade
TV-serier som går på svensk TV
som Yu-Gi-Oh!, medan de äldre såg andra animerade serier som
getts ut på svenska eller engelska DVD och animerade långfilmer
som Spirited Away och Princess Mononoke.
Ett gott betyg till
utbildningen, om än
inte till inredningen.
Bildfrågan
Den allra sista frågan gick ut på att kursdeltagarna skulle
rita en bild eller en serie på baksidan av papperet som
förklarade varför det är kul att teckna i mangastil.
Detta var utan tvekan den fråga som gav roligast svar.
Alla teckningar som illustrerat detta kapitel kommer från
dessa svar.
För de yngre kursdeltagarna var detta helt tydligt en svår
uppgift, och många ritade enbart en mangainspirerad bild.
De lite äldre eleverna gjorde ofta figurer som berättade varför
manga är roligt och en del lyckades faktiskt med att göra en
serie på temat, trots tidsbristen.
En fråga jag ville ha svar på var i hur hög grad
bilderna visade en tydlig influens av mangastilen.
Inte förvånande var det nästan samtliga. Några få
som tecknades av de allra yngsta eleverna såg mer ut
Just intresset för att rita var
naturligtvis dominerande i klasserna.

Ett porträtt av en
av bipersonerna
i serien Dragon
Ball. Svett-droppen
indikerar emotionell
påfrestning.

som traditionella svenska barnteckningar, men alla
andra hade drag som kan härledas till japanska serier.
Detta gällde allt från att de tecknat av existerande
mangafigurer som Naruto, till att de tecknat av sig
själva i mangastil.
En annan fråga som kändes relevant var hur många
som lyckades skapa en serie, det vill säga mer än en bild i
sekvens. Sammanlagt sex av de  svaren utgjordes av serier.
Att dessa uteslutande kom från kurserna i Helsingborg visar
nog bara på att kurserna i Malmö fick för lite tid på sig för att
besvara denna fråga. Om jag tar pratbubblor som kriterium för att
svaren utgör serier ökar dock andelen markant. Hela  av svaren
innehåller figurer som talar i pratbubblor.
Den viktigaste var dock naturligtvis den fråga som ställdes:
»...varför är det så kul att teckna manga?« Av självklara skäl liknade
svaren här dem som angavs i den tidigare
rena textfrågan med samma innebörd. Här
fanns allt från enkla svar som »Kul att rita!«
och »Man lär sig snabbt & det är kul...«, till mer
avancerade svar som kombinerar ord och bild på ett
sådant sätt att det är svårt att beskriva dem enbart i text.
Därav att jag återgivit så många i detta kapitel.
Genomgående för dem som förutom en bild även
inkluderade någon form av text för att svara på frågan var
att de flesta fokuserade på mangastilen, och angav att den var
häftig, cool, enkel att lära sig etc. Detta är naturligtvis inte
underligt, eftersom svaren tillkom samtidigt som eleverna
var fokuserade på att teckna, men ger ändå en indikation på
varför de valt att gå på en mangakurs. Av alla svar var nog
min favorit en tjej som bara ritade ett par ögon.
Vid en jämförelse av svaren på denna sista bildfråga med
textfrågan med samma innebörd tidigare i enkäten är det
en viktig skillnad som framträder. De flesta svarade mer
Ett självporträtt i
mangastil.
välartikulerat och genomtänkt på frågan när de fick kombinera
ord och bild. De som på textfrågan svarade enstavigt lät helt
plötsligt sina figurer berätta i flera meningar om sin fascination
för japanska serier. De som tog sig tid att teckna en hel serie kom
med denna historia genomgående en bra bit längre på vägen
att kommunicera vad som dragit dem till manga, jämfört med
deras svar på textfrågan. Om detta beror på att de blev mer
inspirerade av att få lov attt teckna och göra serier, eller om
det är något med själva serieformen som för dessa elever
gör det lättare att uttrycka sig vet jag inte, men resultatet
talar sitt tydliga språk.
Enavtecknare
som
Ett
författarens
inte tvekarpåom
vad
favoritsvar
frågan
det är
med
manga
om vad
som
fascinerar
fångar
medläsarna.
manga.
En elev som förstått
I manga överdrivs
att man i manga ofta
ofta känslor, för att
överdriver känslor.
tydligt kommunicera
deras betydelse.

S
Ännu en
förespråkare för
mangastilen.
I likhet med fokusgruppsdiskussionen bekräftade en del av
resultaten mina tankar, men även en del av de hypoteser som
framkastades av fokusgruppen.
Resultat
Den kanske mest intressanta tanken från fokusgruppsdiskussionen som kunde verifieras av enkätresultaten var
vikten av den sociala dimensionen, som helt tydligt
vägde in när eleverna valde att gå på de olika
mangakurserna. Att träffa likasinnade var en
viktig faktor, om än inte angiven i lika
stor utsträckning som att teckna.
Detta är dock inte förvånande,
då det rör sig om frivilliga
teckningskurser.

Även fokusgruppens tankar om att det i den ålderskategori
som eleverna på mangakurserna utgjorde mest är mangastilen som
fascinerar, får sägas vara bevisade. Det samma gäller distinktionen
mellan fristående bilder och serier, där de yngre tecknarna helt
tydligt helst ägnade sig åt det förra.
En elev som insett
att det enkla med
att teckna manga
är bedrägligt.

K
Naturligtvis är fyra klasser på i genomsnitt
c:a tio elever vardera ett mycket litet urval,
som inte borgar för statistiskt säkerställbara
resultat, vilka kan extrapoleras för att gälla
hela befolkningen. Mina undersökningar
skall istället ses som fallstudier, vars syfte är att
belysa ett fenomen i dagens ungdomskultur
och dess relation till den pedagogiska
sfären.
Det stora problemet var dock bitvis att de
yngre eleverna hade svårt med enkätfrågorna. Detta
trots att jag försökt hålla dem så enkla som möjligt, samt
att både jag och de ordinarie lärarna gick runt och hjälpte
till under tiden som kursdeltagarna fyllde i enkäten. Inte
minst hade de svårt att förstå meningen med den sista
uppgiften, som gick ut på att de skulle rita något som
visade på varför det var kul att teckna i mangastil. Många,

En underbar teckning av en elev
som helt tydligt förstått att manga
är en visuellt baserad konstform.
framför allt i Kulturskolans klasser som bara hade  minuter långa
lektioner, verkade också uppleva det som stressigt att behöva teckna
något med detsamma. Ett bättre upplägg hade varit att ge denna
del separat, som en hemuppgift till nästa lektionstillfälle. Då hade
alla haft tid att fundera igenom vad de skulle göra, och inte behövt
stressa fram något.
En teckning av en
elev som tagit fasta
på att manga ofta
bygger på starka och
väldefinierade figurer.

Fotnoter
 Jan Trost, Enkätboken, Studentlitteratur , s. 
 Jan Hartman, Vetenskapligt tänkande – Från kunskapsteori till metodteori,
Studentlitteratur , s.  f
 Jan Trost, Enkätboken, Studentlitteratur ,s. 
 Jan Hartman, Vetenskapligt tänkande – Från kunskapsteori till metodteori,
Studentlitteratur , s.  f
 Jan Trost, Enkätboken, Studentlitteratur ,s.  ff
 Ibid, s.  f
 Jan Hartman, Vetenskapligt tänkande – Från kunskapsteori till metodteori,
Studentlitteratur , s.  f
 Jan Trost, Enkätboken, Studentlitteratur ,s.  ff

»Har ni sett senaste
Final Fantasy?«
För att få en känsla för hur det gick till på
lektionerna satt jag med som observatör på ett
antal mangakurser. Detta gav minst lika mycket
information som enkäterna, då jag fick möjlighet
till en inblick i det sociala spel som pågår under
lektionerna.

M
Jag kände instinktivt att enkäter var ett trubbigt verktyg, och ville
komplettera mina resultat för att ge en mer nyanserad bild av vad
som pågick i de klasser jag besökte. Observationer var det självklara
valet för att uppnå just detta.
Varför observationer?
När det gäller insamlande av material anses ofta det som inte
är enkät, intervju eller läsning av sekundärlitteratur vara just
observationer av något slag. Fördelen med observation som metod
för att samla in information är dess möjligheter att ge en nyanserad
och övergripande bild av ett skeende.
Naturligtvis måste man vid observationer genomgå samma
exercis med att fastställa syfte etc. som vid fokusgruppsdiskussioner
och enkätundersökningar. Då detta sammanfaller med de två
tidigare nämnda metoderna väljer jag dock att gå direkt på de
delar som är specifika för just observationer.

Val av population
Efter att ha slagit fast syfte med undersökningen är det dags att
välja vilken typ av fält man skall studera, var och hur man skall
studera det, samt vilka människor man skall fokusera på. Urvalet
när man skall göra observationer följer för det mesta inte samma
principer som vid kvantitativa studier. I vanliga fall använder man
sig inte av någon fast procedur utan låter valet av ort, social enhet
och informanter komma på naturlig väg, allt eftersom förhållandet
till fältet utvecklar sig. Detta tillvägagångssätt kallas ofta för
selektivt urval, och definieras som att man inför fältarbetet utför en
kartläggning av möjliga ställen där studien kan utföras och gör ett
kvalificerat urval, eftersom man inte kan observera »allt«.
När det gällde mitt urval av objekt att observera var det naturligt
att fortsätta besöka de klasser som jag genomfört mina enkätundersökningar i. Detta eftersom jag skaffat mig föräldrarnas tillstånd
att befinna mig där, men även eftersom de var de fasta kurserna i
regionen med fokus på manga.Visst fanns det fler kortkurser, men
de var svårare att pricka in tidsmässsigt. Framför allt ville jag ha
möjlighet att jämföra resultaten mellan enkätundersökningen och
observationerna, och då stod det klart att det inte gick att välja
några andra klassser.
Strukturerat eller ostrukturerat
En människa kan observera och redovisa händelser, beteenden,
ord, kontaktmönster, frekvenser och flöden.Man skiljer ofta på
strukturerade och ostrukturerade observationer, alternativt systematiska
eller osystematiska. All mänsklig observation är subjektiv, men man
kan minska subjektiviteten genom att göra dem mer strukturerade/
systematiska.
En helt ostrukturerad/osystematisk observation innebär att
man beskriver det man ser så som man själv vill. Ytterligheten åt
andra hållet kallas fullständig observation, där de observerade inte vet

om att de är observerade och ett strikt observationsschema används.
Ett observationsschema är en motsvarighet till intervjuformulär
vid intervjuer, med väldefinierade kategorier och möjligheter
att löpande anteckna fenomen i olika kategorier efter ett visst
system.
Det är av naturliga skäl svårt att dra en tydlig gräns mellan dessa
två ytterligheter, och oftast utgörs en observation av en blandning
av dem båda. Ett mellanting är så kallade löpande protokoll, där man
antecknar med egna ord så mycket som möjligt av det som sker
under en viss begränsad tid.
Jag valde att genomföra mina observationer med både
strukturerade och ostrukturerade metoder. Jag hade ett förberett
formulär, i vilket jag gjort plats för att anteckna antalet elever,
könsfördelning, beskrivning av klassrummet etc. När sedan
lektionen var igång valde jag att använda mig av löpande protokoll,
det vill säga att jag antecknade så mycket jag hann om vad som
pågick, men inte efter en viss struktur i form av antalet interaktioner
av ett visst slag etc. Detta eftersom jag inte var intresserad av
statistiskt säkerställbara resultat, utan snarare ville fånga en känsla
av hur det fungerade på lektionerna.
Den fråga jag verkligen ville ha svar på var den som restes redan
under fokusgruppsdiskussionen, det vill säga vilket som verkade
vara viktigast för eleverna, att lära sig teckna manga eller att umgås
med likasinnade. För just detta ändamål lade jag mig vinn om att
anteckna i hur hög grad eleverna verkade ägna sig åt tecknande
respektive socialt umgänge under lektionerna.
Datainsamling
Jag genomförde alltså mina observationer i de fyra klasser jag
även utsatte för min enkätundersökning, det vill säga två klasser
på Kulturskolan i Malmö och två klasser på Studieförbundet
Vuxenskolan i Helsingborg. I Malmö, där lektionerna bara var 

minuter per klass, återkom jag ytterligare en gång efter enkättillfället,
enbart för att observera. I Helsingborg, där undervisningen pågick
i två lektioner om vardera  minuter per klass, använde jag den
andra lektionen till observation.
Man skiljer på utomstående och deltagande observatörer. Den
utomstående deltar inte formellt i den process som observeras
och bör också vara neutral. En deltagande observatör är en del av
det observerade, vilket kan ge partisk och emotionellt engagerad
registrering. Fördelen kan vara att observatören förstår det som
pågår, nackdelen att en för stor förförståelse kan färga tolkningen
av det som sker och göra observatören »hemmablind«.
Jag valde att agera som utomstående observatör så mycket som
möjligt. Jag placerade mig alltså en bit bort i klassrummet och
antecknade utan att kommentera, om jag inte fick en direkt fråga.
Eftersom jag besökt klasserna innan och alla visste vem jag var,
verkade de flesta acceptera detta, och ingen verkade agera som
inför en publik.

R
Undervisningssalen
på Kulturhuset
Mazetti i Malmö var
ganska stor och lite
opersonlig.
Eftersom mycket sammanföll vad gäller lokaler, lärare, upplägg etc.
har jag valt att redovisa mina observationer gemensamt för kurserna
på respektive skola, för att sedan under en egen rubrik avslutningsvis
jämföra dem, diskutera skillnader och likheter etc.
Kulturskolan i
Malmö
När jag anländer till
Kulturhuset Mazetti,
en renoverad gammal
chokladfabrik mitt i
Malmö, anmäler jag
mig till receptionisten
och hänvisas till hissen
och andra våningen.
Efter att ha letat mig

fram genom ytterligare en
foajé, en omärkt dörr och
en korridor kommer jag in
i Kulturskolans lokaler och
finner Johanna i den undervisningslokal man använder
för serieundervisningen.
Det visar sig vara en stor
industriliknande lokal som
används till många olika
aktiviteter under en normalvecka, varför den ger ett lite
spritt intryck. På väggarna
finns teckningar av såväl elever som gästlärare. Johanna förevisar
bland annat stolt en stor inramad teckning av japanen Baron
Yoshimoto, som var på besök ett par år tidigare. Eftersom jag
kommit tidigt hinner Johanna även visa upp de uppkopierade
tidningar som varje kurs gör en gång per termin, vilka innehåller
verk av alla elever, samt det modesta mangabibliotek som hon och
de andra lärarna lyckats skrapa ihop.
Rummets bortre del domineras av ett enda, stort avlångt bord,
med många stolar placerade runt det. Stolarna är lite lägre än
vanliga stolar för att passa även de yngre eleverna, och försedda med
uppskurna tennisbollar på varje stolsben, för att inte föra för mycket
oväsen när de dras fram och tillbaka på det kala stengolvet.
Efter hand börjar eleverna anlända. Några kommer av olika
anledningar rejält i förtid, och anmodas av Johanna att sätta sig ner
och börja teckna så länge. Medan vi pratar har hon lagt ut papper,
pennor och suddgummin runt om på bordet. De som kommer
tidigt är alla ganska unga och sitter mest ner och gör ingenting. Efter
hand fylls klassrummet på, och till slut är det sammanlagt tio (av 
anmälda) elever närvarande, varav sex killar och fyra tjejer. Två av
Lärar/elev-interaktion
på Kulturskolan i
Malmö.

Full koncentration i
fortsättningsgruppen
på Kulturskolans
mangakurs.

tjejerna är mycket unga, och
två är i övre tonåren. Killarna
är mer jämnt fördelade åldersmässigt.
Johanna inleder med att
berätta om den slututställning
som klassen skall göra och den
tidning de skall producera.
Efter en kort förklaring ber
hon alla sättta igång med
att teckna material till dessa.
Johanna går sedan runt och
hjälper dem som behöver
hjälp. Efter en stund sätter hon på radion och tar in en kommersiell
kanal med popmusik. Tydligen är detta normalt, eftersom ingen
kommenterar det hela.
Tyvärr kan jag ganska snabbt märka ett könsfördelat beteende
i klassen. Killarna dominerar fullständigt. De två yngre tjejerna
sitter nedböjda över sina papper och tittar nästan aldrig upp, och
de två äldre tjejerna pratar tyst sinsemellan. Killarna däremot pratar
högt och brett med alla och envar, kastar suddgummi på varandra,
springer omkring i lokalen med mera. Ljudnivån är bitvis hög,
och kommentarer om olika dataspel, animerade filmer etc. duggar
tätt.
Ett lugn uppstår när Johanna själv börjar teckna och det visar
sig att hon tecknar av alla i mangastil, till omslaget på tidningen.
Alla vill se sig själva och lämnar sina platser för att kommentera, be
om att få se ut som en speciell figur etc. Här får Johanna ett tydligt
övertag och ger eleverna ultimatum om att de måste genomföra sina
uppgifter, om hon skall teckna så som de vill. Det är mest killarna
som har önskemål, och vill bli tecknade som kung, »med mantel
och så«, eller som jediridddare, »med häftigt svärd«.
När jag mot slutet av lektionen går runt och försiktigt tittar
på vad de gör är det tydligt att ett par av eleverna fortfarande är
ofokuserade och har svårt att motivera sig till att faktiskt teckna.
De flesta har dock kommit igång med tecknandet och blir mer
och mer tystlåtna allteftersom tiden går. Detta kreativa lugn infaller
dock först när det är mindre än tio minuter kvar på lektionen.
När den första lektionen är slut, går eleverna motvilligt hem
och trots att det är en kvart tills nästa lektion skall börja står redan
eleverna till nästa kurs och väntar utanför dörren. Johanna ber dem
stiga in och ger dem samma instruktioner som i den förra gruppen,
det vill säga att de kan sitta ner och börja teckna.
Denna grupp visar sig bli mindre, bara sex elever sammanlagt,
och då kommer den sista en dryg kvart in på lektionen.
Fördelningen är denna gång fyra killar och två tjejer, det vill
säga sex av de tretton som är anmälda till kursen. Denna grupp
är fortsättningsgruppen, vilket innebär att de redan gått ett år på
mangakurs, men åldersmässigt är det ingen
större skillnad mot den förra gruppen.
Även här startar Johanna lektionen med
att tala om att alla måste producera serier
och teckningar till avslutningsutställningen
och den gemensamma tidningen. Denna
grupp får dock i uppgift att göra en serie
om hur det varit att gå på kursen. Johanna
går sedan runt och hjälper till, entusiasmerar
och försöker få igång dem som inte själva
tar tag i något. En av killarna som blankt
vägrar göra uppgifter övertalas till slut att
göra en nidbild av Johanna.
I denna grupp är det lugnare än i den
förra. Kanske beror det på att eleverna gått
längre på kursen, kanske på att de är färre,
Omslaget till en
av de tidningar
som tillverkades
på Kulturskolans
lektioner.

men samtliga ägnar sig åt uppgiften efter ett tag. Den yngsta tjejen
är bara åtta år, och säger inte ett ord under hela lektionen, förrän
Johanna sätter sig ner bredvid henne och ber henne kommentera
vad hon tecknar. Även i denna klass diskuteras det en hel del, men
under lugnare former. Ämnet är den nya Star Wars-filmen, samt
serien Mästerdetektiven Conan, och återigen är det mest killarna som
pratar, medan tjejerna ritar.
När jag går runt och tittar är det få som faktiskt ritar på den
uppgift som Johanna har delat ut. De flesta har egna teckningar och
serier som de vill arbeta på. En av killarna kommenterar att »Jag
tecknar bara fiktion«, en annan att »...det är bara så tråkigt«.
När de  minuterna har gått verkar alla vilja sitta kvar, men
Johanna förkunnade att lektionen är slut och ber alla avsluta det
de håller på med, samt informerar om att de nästa gång skall göra
färdigt allt det de håller på med inför slututställningen.
Foto från första
klassen i Helsingborg:
I Helsingborg var
undervisningslokalen
liten och trång.

Studieförbundet Vuxenskolan i Helsingborg
Jag anländer till Helsingborg med bil tillsammans med Liv som
också kommer från Malmö, och hittar därför lätt Studieförbundet
Vuxenskolans lokaler. Själva undervisningslokalen visar sig vara
ett mycket litet rum, precis
innanför dörren. I det får
det plats ett långsmalt
bord, ett antal stolar och
en whiteboard och inte
mycket mer. Ute lyser
solen skarpt genom de
många fönster som vetter
ut mot gatan, och Liv drar
ner alla rullgardiner, vilket
ger rummet ett intryck
av att befinna sig under
jorden.
Eftersom det är första lektionstillfället
för terminen ägnar sig Liv åt att diskutera
praktiska detaljer med skolans företrädare,
och först efter en lång stund märker
någon att eleverna börjat samlas utanför
huset, och inte kommer in eftersom
dörren är låst. Ingen har dock knackat
på, utan alla står snällt och väntar.
Alla eleverna samlas inne i klassrummet och sätter sig ner, varefter Liv
prickar av dem på listan över klasssen.
Elva av tolv anmälda har kommit. Klassen
består av fem killar och sex tjejer, där
killarna är tydligt yngre än tjejerna. Efter
att ha introducerat sig själv lämnar Liv över
till mig, som under den första lektionen
genomför enkätundersökningen, som jag
beskrev i förra kapitlet.
Efter en paus, då alla uppmanas gå ut och röra på sig, köpa
godis etc., startar Liv den första lektionen. Allra först får eleverna
presentera sig själva. Detta går ganska bra, även om många är
nervösa. Inte förvånande ingick frasen »jag gillar att teckna« i
samtligas presentationer. Efter detta inleder Liv med att hålla en
kort föreläsning om manga och vad som skiljer de japanska serierna
från de västerländska. Liv tecknar hela tiden på tavlan och visar hur
man kan bygga upp figurer genom att börja med streckgubbar för
att hitta rätt kroppsställningar etc. Detta följer hon sedan upp med
att dela ut kopior på sidor ur en volym av How to Draw Manga,
som handlar om just anatomi och framför allt hur man tecknar
ansikten. Klassen får sedan i uppgift att konstruera en figur, först
som streckgubbe, och sedan som en fullt ut tecknad figur.
Foto från andra
klassen i Helsingborg.
Djup koncentration.

En av klasserna i
Helsingborg, som
spontant satte
sig enligt strikt
könsuppdelning.

Det som slår mig, efter att
ha besökt de två klasserna i
Malmö, är hur tyst och
lugnt det är. Alla eleverna
sätter genast igång med
uppgiften, och Liv behöver
inte en enda gång förmana
eller tillrättavisa någon. Det
förs diskussioner, men de är
mer lågmälda, och för det
mesta tecknar alla flitigt, och
det enda som hörs är prasslet
av godispåsarna. Efter ett
tag sätter Liv på en radio, med lite äldre popmusik, något som
föranleder en del kommentarer men snabbt accepteras.
Sittplaceringen i rummet är milt sagt talande. På den ena
långsidan av bordet sitter alla tjejerna och på den andra sitter
killarna. De samtal som förs, sker också enbart med dem som sitter
närmast och inte tvärs över bordet. Liv går för det mesta runt, men
sitter ibland på den ena kortsidan.
När det är fem minuter kvar av den andra lektionen förkunnade
Liv att det börjar närma sig slutet och uppmanar alla som inte
hunnit färdigt med uppgiften att göra resten hemma till nästa
vecka.
Efter en kort paus, när eleverna till nästa kurs anländer, börjar
nästa tvålektionerspass. Jag inleder återigen med att hålla föreläsning
och dela ut enkäter under den första lektionen. Efter en paus,
återigen med inköp av godis, drar Liv igång den ordinarie undervisningen. Hon inleder med att be alla skriva ner vad de vill lära sig
under terminen, samt efter det teckna en serie på temat vad man
har gjort under sommaren. Liv ritar också, efter allmän förfrågan
från eleverna, en serie på samma tema på tavlan.
När samtliga är klara med den första uppgiften får de som inte
hunnit med den andra, den i läxa tills nästa gång. Sedan håller
Liv en föreläsning, och eftersom detta är fortsättningskursen, är
den lite mer avancerad än i den förra klassen. Lektionen handlar
om hur man kan påverka de signaler som en serie sänder genom
att använda olika effekter i bakgrunderna. Även till detta har Liv
uppkopierade sidor från en av volymerna av How to Draw Manga.
Uppgiften blir att rita en och samma ruta med en figur i, med tre
olika bakgrunder.
I denna klass anlände samtliga tolv, vilka utgörs av åtta tjejer och
fyra killar. Tjejerna är äldre än killarna. Sittplaceringen är inte lika
segregerad som i den förra klassen, men det är tydligt att de flesta
har någon kompis som de sätter sig bredvid. »Kompisparen« utgörs
nästan uteslutande av elever av samma kön och ungefärliga ålder.
Även här sätter Liv efter en stund på musik, och en rolig
diskussion utbryter, där eleverna till stor munterhet över huvud
taget inte känner till Livs favoriter som Duran Duran och Depeche
Mode, och kritiserar hennes försök till att lansera en mer modern
favorit i The Ark. Samtalstonen är livlig och öppen och alla deltar.
Liv bjuder en hel del på sig själv, vilket eleverna tydligt uppskattar.
Efter ett tag glider diskussionen in på film, och en av killarna undrar:
»Har ni sett senaste Final
Fantasy?« (animerade
filmer som i grunden
bygger på TV-spel). »Ja«,
ropar Liv, »ni måste bara
se Final Fantasy: Advent
Children!« Ännu en häftig
diskussion om var man
kan få tag på denna film
utbryter, vilken får de
flesta att sluta teckna för
en stund.
Fokus på uppgiften,
i en av klasserna i
Helsingborg.

Annars tecknar alla flitigt. Inom kompisparen visar en del
för varandra vad de håller på med och diskuterar det, men det
förekommer också en hel del förstulet sneglande på de andras
alster. Här finns det också en liten tjej som döljer sin teckning
med hela kroppen när jag går en runda för att se vad de håller på
med. Även denna klass får cirka fem minuters förvarning innan de
motvilligt får gå hem.

S
Detta var min sista undersökning, och även den gav en hel
del insikter – inte minst vid jämförelse med de två tidigare
undersökningarnas resultat.
Jämförelse/analys
Det var, som framgår av ovanstående beskrivningar, stora skillnader
mellan situationerna på kurserna i Malmö och Helsingborg.
Huruvida skillnaden i stämning berodde på elevunderlaget, lärarna
eller klassrummet är svårt att säga. En anledning kan vara att jag
genomförde undersökningarna i Malmö mot slutet av vårterminen,
då eleverna vant sig vid läraren. I Helsingborg däremot var jag i
klasserna i början av höstterminen, när eleverna precis började sina
kuser, och eventuellt var mer osäkra på situationen. Helt tydligt
var dock att Liv hade kontroll på sina klasser och fick eleverna att
arbeta med sina uppgifter, medan Johanna hade större problem
med att få lektionerna att hålla en viss riktning.

Social interaktion
under lektionerna på
Kultursolan i Malmö.
En stor skillnad låg i att eleverna
i Malmö bara fick en -minuters lektion, medan eleverna
i Helsingborg fick två på
varandra följande lektioner på
vardera  minuter. Det senare
var helt tydligt att föredra, då
det tog ett tag för eleverna att
finna sin plats, få fram material,
komma på vad de skulle arbeta
med, finna ett lugn att skapa i
och så vidare. Eleverna i Malmö
verkade precis ha kommit igång när de helt plötsligt skulle gå
hem.
Vad gäller min huvudfråga, om socialt umgänge kontra
teckningsintresse, gav eleverna i Malmö tydligt mer intryck av
att vara inriktade på att umgås med likasinnade, medan eleverna
i Helsingborg var mer inriktade på att lära sig teckna manga. De
öppna och livliga diskussionerna i Helsingborgsklasserna visade
dock att denna aspekt var en av faktorerna även där. Framför allt är
resultatet intressant i jämförelse med svaren på enkäterna, som angav
diametralt motsatt resultat, det vill säga att det var i Helsingborg
man var mest benägen att ange de sociala aspekterna som skäl till
att gå på mangakurs.
Lärdomar
Vad har jag då lärt mig av att observera dessa klasser? Ja, kanske
egentligen inte så mycket som jag inte redan visste.Vad gäller det
rent pedagogiska var båda lärarna först och främst tecknare och
inte utbildade pedagoger, och höll sig till förvånansvärt traditionella
undervisningsmetoder, med föreläsningar, uppgifter, läxor etc.

Att det fanns elever som värdesatte den sociala gemenskapen
högst och såg tecknandet som mer eller mindre en bisak var
som sagt tydligt, inte minst i klasserna på Kulturskolan i Malmö.
Samtalen gick bitvis höga och handlade om allt från serier till film
och TV-spel. Detta gav upphov till ett fenomen som jag inte riktigt
hade väntat mig. Trots att alla eleverna var på dessa lektioner av
eget val, var det bitvis svårt för lärarna att få dem att genomföra
sina uppgifter.
Ingången till manga verkar i dessa klasser i hög grad vara
könsbunden, inte bara i hur eleverna agerar i klasserna utan också
vad gäller i vilken ålder intresset verkar vara som störst. Medan
killarna är som mest intresserade i åldrarna -, behåller tjejerna
intresset högre upp i åldrarna. Detta stämmer väl överens med mina
erfarenheter från Serieskolan i Malmö, som är på eftergymnasial
nivå, och också har flest tjejer som är inspirerade av mangastilen.

K
Jag inser i efterhand att det hade varit bra om jag hade haft en högre
grad av struktur på mina observationer, för att mina resultat skulle
bli tydligare och lättare akademiskt reproducerbara. Å andra sidan
vet jag inte hur mycket ett sådant tillvägagångssätt hade tillfört för
förståelsen av den situation som jag skulle undersöka.
Jag har naturligtvis i viss mån fallit offer för selektiv perception,
det vill säga att jag sett det jag ville se. Jag försökte dock undvika
att analysera saker och ting på plats, och bara anteckna efter hand
som det skedde saker i undervisningssalen.
Min förhoppning är att beskrivningarna av det som skedde i
dessa klassrum inte bara dokumenterar vad som pågick för framtida
forskning, utan även kan användas som en inspirationskälla för
andra som vill prova på att föra in manga i sin undervsining på
ett eller annat sätt.

Fotnoter
 Jan-Axel Kylén, Att få svar – Intervju • enkät • observation, Bonnier Utbildning
, s. 
 Katrine Fangen, Deltagande observation, Liber , s.  ff
 Leonard Schatzman & Anselm M. Staruss, Field research. Startegies for a natural
Sociology, Prentice Hall 
 Jan-Axel Kylén, Att få svar – intervju • enkät • observation, Bonnier Utbildning
, s. 
 Conny Svenning, Metodboken, Lorentz Förlag , s. 
 Ibid, s. 
 Jan-Axel Kylén, Att få svar – Intervju • enkät • observation, Bonnier Utbildning
, s. 
 Lena Rubinstein Reich & Bodil Wesén, Observera mera!, Studentlitteratur ,
s. f
 Jan-Axel Kylén, Att få svar – Intervju • enkät • observation, Bonnier Utbildning
, s.  f
 Conny Svenning, Metodboken, Lorentz Förlag , s. 


Populärkultur
och skaparglädje
I detta kapitel analyserar jag resultaten från
undersökningen, och redovisar de slutsatser jag
dragit med hänsyn till huvudfrågan om vad det
är med manga som får läsarna att själva ta till
penna och papper.

N
När nu all insamlad information presenterats, såväl primär som
sekundär, är det dags att fundera över vad allt det här egentligen
betyder.
Är manga konst?
Redan i början av arbetet med denna bok, när jag läste om
definitioner av konst och relaterade begrepp, kände jag instinktivt
att det fanns en motsättning mellan den etablerade synen på konst,
och den process av reproduktion som man som serieskapare
måste lära sig. Att skapa serier handlar ofta om att avbilda ett visst
föremål, figur eller liknande många gånger och på ett sådant sätt
att läsaren inte blir förvirrad i fråga om vad som är vad och vem
som är vem. Till skillnad mot en målande konstnär, som kanske
bara behöver avbilda ett visst motiv en gång, kan en serieskapare
vara tvungen att teckna samma objekt tusentals gånger. Om
man skall bli effektiv som serieskapare måste man på ett plan bli
duktig på att massproducera bilder, och för att klara detta måste

man lära sig att kopiera. Vägen till att utvecklas som aspirerande
serietecknare innebär ofta att kopiera tidigare skapare och försöka
lära sig genom dem.
För manga, som i än högre grad än västerländska serier bygger
på ikonisk kommunikation, är detta verkligen sant. Precis som
fokusgruppen kom fram till, verkar man inom manga (eller i alla
fall inom den så kallade mangastilen) finna ett regelverk av ikoniska
beståndsdelar, vilka man behöver lära sig genom kopiering för att
sedan kunna kommunicera effektivt.
Detta vore kanske inte så problematiskt, om det inte stod i
kontrast till ett konstbegrepp som många gånger verkar bygga på
tanken om att skapa något nytt, annorlunda och revolutionerande.
Av de definitioner på konst jag presenterade i teorikapitlet är
troligtvis den som säger att konst är det som de ledande konstinstitutionerna anser vara konst, rådande idag. Om skolan, som en
av dessa normativa institutioner, bygger sitt konstbegrepp på ovan
nämnda premisser kan elever som vill prova på att uttrycka sig via
serier/manga få problem.
Jag fann dock en nyansering iVygotskijs motsatspar återskapande/
reproduktiv och kombinatorisk/kreativ och Aulin-Gråhamns/
Thavenius återskapande, omskapande och nyskapande. Genom att
dela upp tanken på skapande på detta sätt och underlåta att ge
alltför starka positiva eller negtiva laddningar till dessa begrepp
har olika teoretiker etablerat ett sätt att tänka inom pedagogiken
som talar för en acceptans av populärkulturella fenomen som
manga. Framförallt undviker man, genom att relatera den kreativa
processen till tidigare erfarenheter, att fastna i den traditionella
synen på konstnären med stort K. Detta stämmer väl överens
med hur tecknade serier fungerar, med just en kombination av
återskapande, omskapande och nyskapande.

Dissociationer och associationer
Även Piagets tankar om assimilation och ackommodation via
förstoringar, förminskningar, överdrifter och krympningar stämmer
väl överens med mina resultat. Just denna process av att bryta ner
intrycken i hanterbara enheter, för att sedan omforma dem och
presentera en ny helhet är exakt vad man förespråkar i alla de böcker
om konsten att teckna manga som idag säljer i stora upplagor.
Denna process kunde jag också observera när jag jämförde
serierna de äldre tecknarna i fokusgruppen gjorde, med dem som
eleverna i de fyra mangakurserna tecknade och skrev. De yngre
hade för det mesta tagit till sig de yttre attributen från de japanska
serierna, medan de äldre serieskaparna gått längre och även brutit
ner det japanska sättet att berätta i sina beståndsdelar, för att sedan
sätta samman det igen till nya helheter. Personligen tycker jag att
det är först på detta stadium, när svenska serieskapare verkligen har
förstått vad det är i manga som gör att det fungerar och använder
det för att berätta sina egna berättelser, som det verkligen blir
intressant, både konstnärligt och pedagogiskt.
På ett mer filosofiskt plan handlar Piagets tankar om hur barn
bygger upp sin verklighet genom denna process av att ständigt ta isär
alla intryck och omforma dem för att de skall passa i en hela tiden
växande världsbild. Kanske ligger en del av förklaringen till varför
det är just yngre personer som fastnar för att göra serier i mangastil
i hur nära serier kommer denna djupt mänskliga process.
Acceptans?
Men hur är det då med skolans inställning till manga? Jag fann i min
genomgång av de styrdokument som den svenska skolan har att rätta
sig efter att det inte fanns något som talade emot att manga kunde
inkorporeras i undervisningen. Det har även varit min erfarenhet
att pedagoger numera visar ett stort intresse och en öppenhet för

serier i allmänhet och manga i synnerhet.Visserligen befann sig alla
kurser jag undersökte utanför den allmänna skolan, men jag har
under de senaste åren stött på ett flertal bildlärare som använder
manga i sin ordinarie undervisning.Till exempel var intresset stort
när den ideella riksorganisationen Seriefrämjandet hösten 
gjorde ett utskick till större delen av Sveriegs skolor i samband
med anordnandet av Seriefrämjandets Stora Serietecknartävling och
utställningen Manga - de japanska seriernas intåg.
Här finns dock en risk, som alltid uppstår när en subkultur
anammas av en bredare allmänhet, och kanske framför allt av
officiella instutioner, vilket bland annat Toku funderar kring:
Mangaka [japanska serieskapare] and editors have a fear that young
people may lose interest for manga if manga is taught through
art education schools.
Detta är dock inte något jag tror vi behöver oroa oss för i Sverige,
då manga, trots ovan nämnda positiva signaler, lär fortsätta vara ett
mer udda inslag i svensk undervisning.

K
Serier handlar till stor del om kommunikation, något som blev
tydligt i alla tre delmomenten av undersökningen.
Kulturella tecken
Vygotskijs tankar kring meningsskapande genom kommunikation
i tal, skrift och bild stämmer väl överens med de bevis jag funnit
på att mangaläsarna i hög grad inte nöjer sig med att »bara« läsa,
utan även vill prova på att själva skapa. Genom att de tar till sig de
olika teknikerna som används i japanska serier och använda dem
för att berätta blir dessa till aktiva kulturella tecken, redskap som
kan användas för att kommunicera i Sverige.
Även här ser jag paralleller, framför allt till de äldre sereskaparna
i fokusgrupen som så tydligt tagit de japanska seriernas byggstenar
och gjort dem till sina egna. När de aktivt använt sig av de olika
teknikerna i de japanska serierna har dessa gått från att vara
exotiska tekniker till att bli mer eller mindre självklara redskap för
att kommunicera i Sverige.

Ikonisk kraft
Frågan om den ikoniska kraft som serier i allmänhet och manga i
synnerhet besitter, och som till exempel Scott McCloud diskuterar,
dök upp ett antal gånger i min undersökning. Framför allt de
yngre tecknarna i mangakurserna var helt tydligt fokuserade på just
figurernas utseende, och hade som mål med sina studier att lyckas
fånga detta utseende i sina teckningar. Även de äldre tecknarna
var inne på att utseendet på figurerna tillhörde det som intialt
attraherade dem till manga.
Huruvida detta har att göra med specifika karaktärsdag hos de
japanska serierna, eller om det rör sig om mer allmänmänskliga
psykologiska reaktioner som renodlats i den japanska seriekulturen,
låter jag vara osagt. Helt tydligt är i alla fall att det oftast är den
kommersiella mangastilen som lockar, och inte manga i allmänhet,
som i praktiken kan anta vilken form som helst.
Effektiv kommunikation
Det verkar finnas något i manga som står för en direkt och effektiv
kommunikation. Det avskalade och förenklade bildberättandet talar
direkt till läsarna, tvärs över geografiska och kulturella gränser.
Denna renodling kan ha tillkommit som ett resultat av den snabba
produktionstakt de japanska serieskaparna arbetar efter, eller kan
det vara andra faktorer som spelar in. Likheterna mellan den
strikta japanska diktformen haiku och manga är många, något som
KajFalkman, ordförande i Svenska Haiku Sällskapet har funderat
över. Han framhåller det tydliga systemet med rutor och sidor,
det avskalade teckningssättet och de korta texterna som påtagliga
indicier på detta släktskap.
Oavsett anledningen står manga för ett effektivt kommunicerande, såväl vad gäller dess ovan nämnda psykologiska effekt
som det faktum att man bara behöver papper och penna för att

kunna komma igång. Dessa faktorer, tillsammans med den önskan
att skapa som manga verkar framkalla, talar för att manga kan vara
användbart som ett verktyg i den pedagogiska arsenalen.

P
Manga är till stor del ett populärkulturellt fenomen. Är det
då de japanska serierna i sig, eller »bara« det faktum att det är
populärkultur som fångar intresset och inspirerar?
Populärkulturens magi
Eftersom mangautgivningen i Sverige så här långt har fokuserat på
de mer populära och lättillgängliga serierna från Japan, skulle man
kunna säga att svaret på ovan ställda fråga är ja, det är i hög grad ett
populärkulturellt fenomen som de svenska läsarna reagerar på.
Samtidigt visar svaren från både fokusgruppen och enkäterna
att fascinationen för manga är mer komplex än så. Efter att ha gått
igenom allt material, och inte minst själv läst en stor mängd manga,
är jag böjd att hålla med Toku om att det snarare är det engagerade
berättandet som bibehåller läsarnas intresse. Mangastilen är ofta
det som initialt väcker uppmärksamhet, men det är berättelserna
och deras fokus på figurernas inre liv som engagerar och

upprätthåller läsarnas intresse i det långa loppet. Huruvida även
dessa karakteristika faller inom definitionen för populärkultur kan
naturligtvis diskuteras, men jag anser i vilket fall som helst att det
är mangans unika karaktärsdrag som fångar och enagerar läsarna,
och inte något som bara kan viftas bort med en hänvisning till
populärkulturens förförande natur.
Populärkultur i skolan
Faktum kvarstår att serier/manga av tradition i hög grad har
setts som populärkultur, och att man från skolans håll ofta har ett
problematiskt förhållande till just populärkulturen. Magnus Persson
har bland annat följande att säga om detta:
Att populärkulturen spelar en central och helt avgörande roll i
de flesta ungas liv är alltså uppenbart. Lika uppenbart är att detta
från skolhåll oftast betraktas som problematiskt.Tittar man på det
historiskt ser man att den svenska skolan traditionellt har sett som
sin uppgift att bekämpa populärkulturen och att skydda barn och
ungdomar från dess lockelser och inflytande.
I en undersöking som nyligen genomfördes på hemsidan Bcmanga,
som blivit hemvist för en stor del av den svenska mangagenerationen,
anser  procent att deras lärare inte vet någonting över huvud
taget om manga, och de övriga  att dessa på sin höjd vet vad det
är men inte mycket mer.
Detta baserar sig ofta, enligt min egen erfarenhet, på okunskap
om de populärkulturella fenomen som engagerar och intresserar
den yngre generationen, snarare än ett underbyggt och medvetet
motstånd. Denna okunskap kan bero på allt från genuint ointresse
till brist på tid att sätta sig in i nya saker. Det behövs med andra ord
metoder för att införa mer kunskap om manga i den pedagogiska
världen, eller som Aulin-Gråhamn/Thavenius uttrycker det:

Kultur i skolan står alltså i ett spänningsfält mellan tre institutioner,
marknaden, skolan och konsten, var och en med sin estetik
samtidigt som de olika estetikerna inte är helt skilda åt. /…/
Hur skolan ska förhålla sig till konsten och marknaden måste
det finnas en strategi för och då måste vi veta något om vad det
är för slags estetik det handlar om.
När det gäller just manga, hoppas jag att denna bok kan hjälpa till
att ge en inblick i den estetik som de japanska serierna står för.

S
Att mangaläsarna i högre grad än läsare av andra serier är benägna
att ta till papper och penna anser jag bevisat. Min huvudfråga var
dock varför det är så. Under resans gång har jag funnit ett antal
möjliga förklaringar till detta fenomen.
Karaktärsfokus
En grundläggande faktor är det fokus man lägger på att låta
figurerna i manga utvecklas och ha ett eget liv, såväl yttre som inre.
Detta leder inte i sig till att läsarna tar till papper och penna, men
det är det som gör att de fastnar för manga, vilket sedan leder till
en önskan om att själv skapa egna verk i samma form. Stilen spelar
naturligtvis också in, men det i det närmaste fanatiska intresse som
läsare ofta visar för sina favoritserier har minst lika mycket att göra
med att de i så hög grad kan identifiera sig med huvudpersonerna
och leva sig in i berättelserna.
Även när det gäller berättandet har man genom en oerhört utsatt
marknadsposition sett till att anpassa historierna så att de tilltalar

en så stor publik som möjligt. Det faktum att man i Japan tillåter
skaparna behålla rättigheterna till och bestämmanderätten över sina
verk, innebär dock att detta inte behöver betyda att resultatet blir
strömlinjeformade löpandebandsprodukter.
Marknadsanpassning
En annan viktig faktor är att den så kallade mangastilen vuxit fram
i Japan under mer än sextio år, och genom en hård marknadsutsättning utformats så att den har en universell appeal. Stilen
tilltalar helt enkelt många på ett djupt mänskligt plan, vilket också
leder till att man vill lära sig att teckna så själv.
Intåget av animé på den svenska marknaden är säkerligen också
en faktor här. Den så kallade mangastilen är intimt förknippad med
animé, i vilka de förenklade, ikoniska dragen inte bara används
för att kommunicera effektivt, utan också är en förutsättning för
att kunna animera snabbt nog för den alltid hungriga japanska
marknaden.
Japanernas fascination för det gulliga, som lett till sådana populära
fenomen som kawaii och moe, är också en del av förklaringen.
Den oemotståndliga känsla av tilltal vi upplever vid åsynen av en
hundvalp, en kattunge o.s.v., har de japanska serieskaparna och
animatörerna fokuserat på i årtionden för att utröna precis hur
man skall fånga en publik och hålla den kvar.
Ett visuellt språk
Den viktigaste faktorn tror jag är att den form som dominerar
mangastilen ger intryck av att vara förhållandevis enkel att lära sig.
Läsaren verkar uppleva det som om det finns ett fast antal knep/
verktyg eller hur man nu vill uttrycka det, som man bara behöver
lära sig för att sedan kunna börja berätta.

Detta har jag funnit många exempel på, inte minst i svaren från
min fokusgrupp. Det faktum att det finns så många böcker om
hur man tecknar i mangastil, men fortfarande ingen om hur man
berättar i mangaform, talar också sitt tydliga språk om hur populär
stilen är hos dem som vill lära sig teckna serier.

M  
Att det fanns en relation mellan manga och skaparlust var en av
mina utgångspunkter för denna bok, och något som jag tittat
närmare på i alla delmoment av undersökningen.
Det fria skapandet
Den emancipatoriska konstpedagogiska traditionen framhåller olika
skäl till varför man bör uppmuntra till skaparlust, vilka alla passar
väl ihop med manga och resultaten från min undersökning. Att
det egna skapandet är viktigt för emotionell utveckling stämmer
till exempel väl överens med mangans inriktning på just känslor
och det inre livet, samt inte minst det passionerade förhållande de
flesta läsare av japanska serier verkar ha till manga. Bildskapande
som en väg till kunskap och förståelse fungerar såväl vad gäller
konsumtion av manga, vilket ger insikter om det japanska samhället
och kulturen, som det egna skapandet, vilket ger förståelse för såväl
de fysiska ting som skall avbildas som de mer komplexa skeenden
och känslor som berättelserna bygger på.

Interna och externa orsaker
Om man applicerar Tokus uppdelning av interna och externa
orsaker till hämningsperioden på mina undersökningsresultat,
framkommer en del mönster. Vad gäller de interna orsakerna, att
barn och tonåringar upplever att det de skapar inte lever upp till
deras förebilder är resultatet att mangastilen upplevs som enklare
att klara av än många andra relevant. Det finns helt tydligt en
uppfattning om att det är möjligt att bemästra mangastilen, och att
det skulle kunna vara en positivt verkande faktor, precis som Toku
också kom fram till från sitt amerikanska perspekiv.
Vad gäller de externa faktorerna är det troligtvis, precis
som jag kom fram till i det förra kapitlet, till stor del upp till
utbildningsväsendet att se till att inte nedvärdera manga, och
andra kulturyttringar som intresserar och engagerar barn och
ungdomar.
Hämningsmotverkande
Den mest talande teorin i relation till manga var utan tvekan Reads
tankar om hämningsperioden mellan - år. Detta eftersom
denna åldersperiod i det närmaste överenstämmer fullständigt
med när intresset för manga verkar vara som störst. Detta kan
naturligtvis tillskrivas antingen den svenska mangautgivningens
inriktning och/eller det tillåtna åldersintervallet inom de klasser jag
besökte, men av de elever som ingick i min enkätundersökning var
nästan samtliga i ovan nämnda åldersgrupp.Att manga verkar fånga
ungefär samma åldersgrupp i länder runt om på jorden säger dock
att detta inte är något som enbart gäller mina forksningsresultat.
Alldeles oavsett anledning är det intressant att denna konstforms
tydliga tendenser till att uppmana till eget skapande går stick i stäv
med de etablerade teorierna om barns och tonåringars konstnärliga

Fotnoter
 Fredrik Strömberg, I seriernas värld  - tema manga!, i Bild & Bubbla -/,
Seriefrämjandet, s. 
 Masami Toku, What is Manga?: The Influence of Pop-culture in Adolescent Art, i The
Journal of the National Art Education Association mars 
 Kaj Falkman, Bilden förenar haiku och manga, i Svenska Dagbladet / 
 Magnus Persson, Populärkulturen och skolan, Studentlitteratur , s. 
 www.bcmanga.se
 Undersökning genomförd på www.bcmanga.se. Ej publicerad, men tillsänd
författaren.
 Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan, Malmö
Högskola , s. f


Manga i skolans värld
Vad skall man då ha all denna kunskap till?
I detta sammanfattande kapitel funderar jag
kring hur undersökningsresultaten skulle kunna
användas i den pedagogiska världen.

F
Den mest grundläggande lärdomen jag tror mig kunna dra av allt
det material jag ansamlat är behovet av en förståelse för konstformen
serier/manga från dem som arbetar med pedagogik.
Externa orsaker
För att eleverna skall kunna/vilja/våga ägna sig åt att läsa och skapa
manga i skolmiljö måste det finnas inte bara en förståelse och en
acceptans av denna konstart, utan till och med en genomtänkt
strategi för hur man kan integrera manga och andra populärkulturella företeelser i den existerande undervisningen.Att det inte
finns några formella hinder för detta i skolans styrdokument har jag
slagit fast, men det finns troligtvis fortfarande en ovilja och/eller
ett ointresse från lärarkårens sida.
Märk väl att jag inte är intresserad av att marknadsföra
serier/manga som något slags universalmedel, en lösning på alla
pedagogiska problem. Denna ungdomsinriktade konstform bör
dock tas på allvar och från pedagogiskt håll tillåtas existera i skolan,
parallellt med alla andra relevanta kulturyttringar, gärna utifrån

ett påläst och genomtänkt perspektiv. Eller som Aulin-Gråhamn/
Thavenius uttrycker det:
Det duger inte att bara hävda att det estetiska ska finnas i skolan för
att barnen ska ha roligt. Då blir man mycket sårbar. Argumenten
måste formuleras seriöst och ta spjärn mot dokumenterade
erfarenheter och teorier. Teorier för det estetiska förväxlas ofta
med ”visioner” formulerade av färgstarka personligheter och
eldsjälar. Visionerna framstår som något som går att genomföra
om bara ”de andra kunde fatta” eller om de gamla lärarna byts
ut mot nya.
Detta är verkligen inte vad jag är ute efter att uppnå med denna
bok. Istället skriver jag under på Aulin-Gråhamns och Thavenius
direkta fortsättning på ovanstående tankebanor:
Teorierna för Kultur i skolan måste istället vara verktyg framtagna
utifrån den dokumenterade praktiken, för att tillsammans med
filosofiska, sociala eller historiska resonemang från andra tider
och sammanhang ge fältet perspektiv.
Förhoppningsvis är det just det jag förmedlar med denna bok.
Populärkulturen i skolan
En stor del av problemet med manga, om det nu finns ett sådant,
ligger troligtvis i att, som jag konstaterat tidigare, japanska serier
till stor del utgörs av vad som kan rubriceras som populärkultur,
och skolans ofta problematiska inställning till densamma. Detta är
inte precis nya tankar, vilket kan visas till exempel med ett citat
från en utredning av Skolkommittén från :
Om skolan i sin verksamhet skall utgå ifrån, och ta tillvara barns och
ungdomars egna erfarenheter och kunskaper är deras kulturella
yttringar en viktig del av dessa. Inte minst spelar medievärlden
en stor roll. Det finns, menar vi, en tendens i vuxenvärlden, som
också har avspeglats i riktlinjer och anvisningar till skolan, att
framför allt se som skolans uppgift att motverka populärkulturen

och att lära barn och ungdomar att ställa sig kritiska till dess
yttringar. Vi menar att det är viktigt att se mediekulturen som
en berikande del av barns och ungdomars liv. Skolan bör därför
arbeta med att öka elevernas möjligheter att lära sig förstå, att ta
till vara och att använda sig av kulturen, snarare är att motverka
den, även om förståelsen också handlar om att dekonstruera och
att kritiskt granska.
Även Aulin-Gråhamn och Thavenius har varit inne på detta spår:
Skolan har genom att vara alltför modest i sitt arbete med kultur
och estetik inte haft något aktivt förhållningssätt till det vi kallar
”marknadsestetik”, som blir en allt viktigare kraft att ha kunskap
om och en strategi för.
En förståelse för detta problem finns alltså såväl hos Skolverket
som i den akademiska forskningen. Frågan är naturligtvis hur långt
vi har kommit med att implementera dessa tankar i det praktiska
pedagogiska arbetet.

L
En andra viktig lärdom är att man kan dra nytta av den lustkänsla
som manga inger, och kanalisera den i pedagogiskt arbete.
Att läsa manga
När någonting nytt blir populärt bland barn och ungdomar, och
vuxna inte riktigt förstår eller hänger med har vi en förmåga att bli
oroliga. Manga är inget undantag från denna regel och har bitvis
setts som något katten släpade in i skolans värld. Manga är dock
enbart ytterligare en form av (visuell) litteratur och alla undersökningar visar att all form av läsning föder önskan till mer läsning.
Manga är en uppenbar inkörsport till läsandets glädje i alla former,
och inte ett hot mot densamma.
Tvärt emot den allmänna uppfattningen om serier som en enkel
kommunikationsform, är att läsa och inte minst själv skapa serier,
att kommunicera med både ord och bild, oerhört komplicerat,
och utvecklande på ett antal plan. Att läsa serier är på grund av

den intima kombinationen av ord och bild, samt det komplexa
bildberättandet som övergångar och relationer mellan olika bilder
innebär, till exempel utvecklande för logiskt tänkande. Att läsa just
manga tillför en ytterligare dimension, i och med att dessa serier ger
en inblick i det japanska samhället och den japanska kulturen.Toku
har följande att säga om detta, baserat på studier i Japan:
As a result of reading manga and discussing it with their peers,
young people’s literacy is growing.
Manga kan även användas som ett medel för att skapa kontakt
mellan elev och pedagog. Thomas Ziehe anser att de estetiska
formerna kan levandegöra kunskaperna genom nya betraktelsesätt.
De estetiska formerna gör eleverna nyfikna på det okända och
kan utgöra mötesplats mellan elever och pedagoger. Därigenom
menar Ziehe att skolan kan knyta an till barns och ungdomars
intresse för det estetiska som framträder i deras intressen för bild
och musik.
Ohämmat skapande
Intresset för manga, såväl att läsa som att själv skapa, sammanfaller
som jag tidigare konstaterat med den så kallade hämningsperioden,
- år. Här finns en möjlighet att skapa en lustfylld läroprocess,
och inte bara i ämnet bild. Att använda manga/serier kan också
vara ett led i det som Aulin-Gråhamn och Thavenius kallar estetiska
läroprocesser:
Med hjälp av estetiska kategorier som ljud, ljus, rytm, rörelse, färg
och form, av konst och konstnärliga uttryck, gör man erfarenheter
tillgängliga så att man kan använda dem. Men medierar alltså sina
upplevelser så att de blir tillgängliga för en själv och för andra,
man ger dem form.

Ser man det på detta sätt blir manga en av många olika former med
vilka eleverna kan uttrycka sig, såväl för att utvecklas kontsnärligt
som för att utveckla olika sinnen, tillgodogöra sig nya sätt att kommunicera och förstå både fysiska ting och mer abstrakta saker som
processer, känslor, filosofiska problem etc. Detta ligger väl i linje
med Aulin-Gråham och Thavenius övergripande slutsatser, som
summeras i begreppet Den radikala estetiken:
Den radikala estetiken kan gestaltas i en bred estetisk praktik som
tar in både barns och ungas egen kultur i olika mediefor mer,
populärkulturen och konsten i alla skolans ämnen och
kunskapsområden. Den är främst i skolan barn och ungas kulturella
yttrandefrihet måste kunna utövas och yttrandekompetens såväl
som mottagarkompetens uppövas.
Här är det återigen relevant att ta upp den emancipatoriska konstpedagogiska traditionen. Att det egna skapandet är viktigt för en
emotionell jämvikt kan omsättas i praktiskt pedagogiskt arbete
genom att låta eleverna berätta om sina liv, sina tankar, önskningar
och funderingar med hjälp av teknikerna i manga. Att ta dessa
japanska kommunikationsverktyg och använda dem för att berätta
utifrån våra svenska förhållanden är en intresssant väg att vandra,
vilket jag sett många exempel på, istället för att låta eleverna kopiera
såväl uttryckssätt som innehåll.
Detta ansluter även till tankarna inom Bauhaus/Levande verkstad, om att man genom eget skapande kan ge individer kunskap om
sig själva, en tillit till sin egen förmåga och kunskap om sociala och
politiska förhållanden. Man kan till exempel tänka sig en utveckling
av ovan nämnda tankar så att lärare i svenska, samhällskunskap och
historia tillåter inlämnande av grupparbeten i mer eller mindre
illustrerade former, där serier/manga kan vara en möjlighet.
Även tankarna inom Reggio Emilia-skolan om estetiskt skapande som en väg till kunskap och förståelse är direkt applicerbar

då man, när man skall återge något i bild och kommunicera det till
en läsare på ett för honom eller henne förståeligt sätt, blir tvungen
att själv verkligen förstå detta, vare sig det är ett fysiskt objekt eller
något mer efemärt som en tanke, en känsla eller en idé.

E  
Slutligen, varför skall man då som lärare bry sig om manga, som bara
är en av många kulturyttringar som dykt upp inom ungdomskulturen de senaste åren? Ja, som sagt, manga är inte ett universalmedel
mot alla problem i skolan, men det är inte heller produktivt att
bara ignorera detta fenomen.
Manga = serier = bildspråk
Manga är i sig intressant, men jag är övertygad om att det i slutänden
är det faktum att det är serier det rör sig om som är det som är
avgörande. Och serier är i sig en underavdelning till bildberättelser,
och när vi kommit så långt ner eller upp i hierarkin, hur man nu ser
på det, rör vi oss inom områden som är mycket basala och naturliga
för en stor del av befolkningen, även om de inte alltid ges plats i
vårt utbildningssystem som är i så hög grad inriktat på ordet.
Kreativitet är en naturlig kraft inom alla människor som behöver
kanaliseras och ges verktyg/utlopp. och som jag ser det har svenska

barn ett uppdämt behov av att teckna som inte fångas upp av det
svenska utbildningsväsendet. Inte minst borde skolan ge bildmänniskor en möjlighet att uttrycka sig i bilder på olika sätt, och inte
bara förväntas att de ska anpassa sig till ett system där ordet är allena
rådande som kommunikationsmedel.
En sista gång tänker jag citera min favorit Vygotskij:
Bäst skriver barnet om sådant som intresserar det mycket, speciellt
om det orienterat sig om detta. Man måste vänja barnet vid att
skriva om sådant som intresserar det starkt och som det funderat
mycket och grundligt över, som det väl känner till och som det
har inhämtat mycket kunskaper om.
Frånsett att jag inte tror mangafansen skulle vilja bli beskrivna som
barn, är detta såväl en bra beskrivning av hur många förhåller sig
till manga, som av hur svenska pedagogoger skulle kunna agera.
Manga, tillsammans med västerländska serier, animerad film, TVspel och andra bildinriktade uttryck inom ungdomskulturen, borde
bjudas in i skolans värld på bred front. Hur det skall ske är däremot
en helt annan fråga.

Fotnoter
 Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan, Malmö
Högskola , s.  f
 ibid, s. f
 Skolkommittén 
 Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan, Malmö
Högskola 
 Masami Toku, What is Manga?:The Influence of Pop-culture in Adolescent Art, in the
Journal of the National Art Education Association mars 
 Thomas Ziehe, Kulturanalyser. Ungdom, utbildning, modernitet. Symposium Bokförlag

 Lena Aulin-Gråhamn och Jan Thavenius, Kultur och estetik i skolan, Malmö
Högskola 
 ibid, s.  f
 Lev Semënovic Vygotskij, Fantasi och kreativitet i barndomen, Daidalos , s.
, s. 


Manga i den
akademiska världen
Vart skall vi då ta vägen med denna kunskap om
de japanska serierna och deras relation till dagens
svenska barn och ungdomar? I detta avslutande
kapitel har jag samlat mina funderingar kring
intressanta ämnen inom detta område, där jag
anser att det skulle vara intresssant med vidare
forskningsinsatser.

F
Jag hoppas att min uppsats kan utgöra början till en förståelse för
denna i pedagogiskt hänseende intressanta konstform. Det behövs
dock många fler undersökningar för att vi verkligen skall kunna
förstå dem. Nedan följer några områden som jag under skrivandets
gång känt skulle vara intressanta att gå vidare med, men som föll
utanför avgränsningarna för min uppsats.
Bamse och Kalle kontra manga
Något som skulle vara spännande vore att se en jämförande undersökning av serierna i Bamse och Kalle Anka kontra mangastilen
ur perspektivet hur de fungerar som arbetsmaterial i undervisning
i bildberättande. Alla indikationer jag har fått är att mangastilen
är överlägsen när det gäller att inbjuda till eget skapande, men det
vore intressant att få veta om det verkligen är så.

Bildberättande som uttrycksmedel
Manga kan kombinera ett flertal för skolan intressanta områden,
såväl när det gäller läsande av existerande japanska serier som skapande av egna serier. Detta gör att det inte enbart är inom ämnet
bild som manga skulle kunna vara användbart. Det skulle därför
vara intressant att se en undersökning om hur bildberättande kan
användas i pedagogisk verksamhet, gärna som ett ämnes-överskridande projekt i samarbete mellan bild- och svensklärare men även
andra ämnen som samhällskunskap, historia etc.
Seriedagböcker
Manga/serier är idag någonting som lärs ut till de mest intresserade,
men det vore spännande att se hur denna form av kommunikation
fungerar som en väg in i bildkommunikationen med ett bredare
elevunderlag. För att testa detta skulle man kunna genomföra en
undersökning baserad på de metoder som används i japanska skolor,
där eleverna skriver och ritar dagböcker i serieform. Genom kombinationen av en före- och en efter-studie av elevernas förmåga att
såväl ta till sig som själva tillverka visuell kommunikation, tror jag
att man skulle kunna få fram en hel del intressanta rön.
Serier som ett språk
En väg som jag knappt vandrat alls i denna bok är en vidareutveckling av tanken på manga som en ikonisk kommunikation.
Om man drar denna tanke till sin spets hamnar man i frågan
om huruvida det går att bryta ner en japansk serie i dess minsta
kommunikativa beståndsdelar, för att sedan kunna presentera ett
visuellt alfabet för såväl läsare som skapare. Försök till detta har
gjorts av tecknare i olika böcker om hur man skapar manga, men
det skulle vara intressant att se hur en forskare i semiotik angriper
samma problem.


K
Teoretisk litteratur
Anders Andersson, Seriekatalogen -, Alvglans 
Aulin-Gråhamn, Lena & Thavenius, Jan, Kultur och estetik i skolan, Malmö
Högskola 
Bendroth Karlsson, Maria, Bildskapande i förskola och skola, Studentlitteratur

Birde, Marie (red.), Manga – från Hokusai till Dragon Ball, Östasiatiska
museet/Bonnier Carlsen 
Christiansen, Hans-Christian, Tegneseriens aesteik, Museum Tusculanums
forlag 
Coope, Katy, Så tecknar du manga, Bonnier Carlsen 
Coope, Katy, Teckna mera manga, Bonnier Carlsen 
Davis, J., The ”U” and the Wheel of ”C”: Development and Devaluation of
Graphic Symbolization and the Cognitive Approach at Harvard Project Zero,
the National Art Education Association 
Fangen, Katrine, Deltagande observation, Liber 
Gardner, H., Art Education and Human Development, The Getty Center for
Education in the Arts 

Gravett, Paul, Manga – Sixty Years of Japanese Comics, Harper Design
Inter national 
Hartman, Jan, Vetenskapligt tänkande – Från kunskapsteori till metodteori,
Studentlitteratur 
Holmberg, Claes-Göran & Ohlsson,Anders, Epikanalys – En introduktion,
Studentlitteratur 
Jorsäter, Esbjörn & Mak, Kwok-Hei, Teckna manga, Bonnier Carlsen

Krueger, R., Developing Questions for Focus Groups, The Focus Group
Kit, no , Thousand Oaks USA, Sage Kylén, Jan-Axel, Att få svar
– intervju • enkät • observation, Bonnier utbildning 
Lindström, Lars (red.), The Cultural Context – Comparative Studies of Art
Education and Children’s Drawings, Stockholm Library of Curriculum
Studies nr , Stockholm Institute of Education Press 
Lindahl, Ingr id, Att lära i mötet mellan estetik och rationalitet,
Lärarutbildningen Malmö Högskola 
Lindqvist, Marita, Kawaii, Atlas 
Lowenfield,V., Alla barn kan måla, Rabén & Sjögren 
Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet
- Lpo , Skolverket 
McCloud, Scott, Serier – den osynliga konsten, Epix 
Morgan, David L., Planning Focus Groups, The Focus Group Kit, no ,
Thousand Oaks, USA, Sage 
Nielsen, Jens R., Hülse, Michael, Teckna Dragon Ball Z – Den kompletta
teckningskursen, Bonnier Carlsen 
Patten, Fred, Watching Anime, Reading Manga, Stone Bridge Press 
Persson, Magnus, Populärkulturen och skolan, Studentlitteratur , s.

Rubinstein Reich, Lena & Wesén, Bodil, Observera mera!, Studentlitteratur

Piaget, J., Språk och tanke hos barnet, Ekstrands Tryckeri AB 
Read, Herbert, Uppfostran genom konsten, Natur och kultur 
Schatzman, Leonard & Staruss,Anselm M., Field research. Startegies for
a natural Sociology, Prentice Hall 
Schodt, Frederik L., Manga! Manga! – The World of Japanese Comics,
Kodansha International 

Strömberg, Fredrik, serier.nu,Västerås kommun 
Strömberg, Fredr ik, Vad är tecknade serier? – en begreppsanalys,
Lärarutbildningen på Malmö Högskola ,
Strömberg, Fredrik, Vad är tecknade serier? – en begreppsanalys, Magister
Lämpels bibliotek 
Sugiyama, Rika, Comics Artists–Asia: Manga Manhwa Manhua, Harper
Design International 
Svenning, Conny, Metodboken, Lorentz förlag 
Toriyama, Akira, Teckna manga!, Bonnier Carlsen 
Trost, Jan, Enkätboken, Studentlitteratur 
Vygotskij, Lev Semenovic, Fantasi och kreativitet i barndomen, Daidalos

Wibeck, Victoria, Fokusgrupper: Om fokuserade gruppintervjuer som
undersökningsmetod, Studentlitteratur 
Yosh, Yosh! Teckna manga!, B. Wahlströms 
Ziehe, Thomas, Kulturanalyser. Ungdom, utbildning, modernitet. Symposium
Bokförlag 
Artiklar/kapitel i tidningar/antologier
Andersson, Mikael, Många manga är det!, i Bild & Bubbla /, s. 
Braw, Monica, Hokusai – mannen som uppfann Manga, i Manga – från Hokusai
till Dragon Ball, Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s. ff
Braw, Monica, Mangans rötter –  års populärkultur, i Manga – från Hokusai
till Dragon Ball, Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s. ff
Duus, Peter, Introduction, i Shotaro Ishinomoris Japan Inc. – Introduction to
Japanese Economics, University of California Press , s. xiii
Falkman, Kaj, Bilden förenar haiku och manga, i Svenska Dagbladet /
Hedman, Dag, populärlitteratur, i NE , Bra böcker förlag , s. 
Isaksson, Britt, Bilder och ord, i Superhjältarnas vara eller inte vara...,
Bibliotekstjänst , .s f
Izumiya, T., Bijyutsushitsu de no manga no tsukiakata [How to Work
with Manga in Art Room], i Art Education , The Society for Art in
Education 

Jarret, R, Focus Group Interviewing With Low-Income Minority Populations. A
Research Experience, i David L. Morgan Successful Focus Groups.Advancing
the State of the Art, Newbury Park, USA, Sage , s. -
Jorsäter, Esbjörn & Mak, Kwok-Hei, Teckna manga, i Shonen Jump
/Järv, Harry, kultur, NE vol. , Bokförlaget Bra böcker , s. 
Kulturskolan kurskatalog läsåret /, Malmö stad 
Kulturskolans kurskatalog för /, Malmö stad 
Lundström, Simon, Manga och anime i Sverige, i Manga – från Hokusai till
Dragon Ball, Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s. ff
Lundström, Simon, Manga är speciellt, i Manga – från Hokusai till Dragon
Ball, Östasiatiska museet/Bonnier Carlsen , s. ff
Nordström, Gert Z., bilaga till Barnstugeutredningen, SOU :-
Läroplan för grundskolan: Lgr , Skolöverstyrelsen 
populär-, i NE , Bra böcker förlag , s. 
Sandström, Sven, estetik, NE vol. , Bokförlaget Bra böcker , s. 
Sandström, Sven, konst, NE vol. , Bokförlaget Bra böcker . s. 
Strömberg, Fredrik, I seriernas värld  - tema manga!, i Bild & Bubbla
-/, s. 
Strömberg, Fredrik, Japaner, japaner, japaner... – en serieresa i fjärran Östern,
i Bild & Bubbla /, Seriefrämjandet , s. ff
Strömberg, Fredrik, Nya serieutbildningar, i Bild & Bubbla -⁄,
Seriefrämjandet , s. ,
Strömberg, Fredrik, SPX , i Bild & Bubbla /, Seriefrämjandet
, s 
Stump, Greg, Japanese universities turning to manga, The Comics Journal ,
Fantagraphics USA, s. 
Toku, Masami, What is Manga? The Influence of Pop-culture in Adolescent Art,
i Art Education /, National Art Education Association, s. -
Wesslen, A, Fokusgrupper – en bra metod för hälsoforskning, i Vår föda ,
Livsmedelsverket , s. -
Wilson, Brent, Empire of Signs Revisited: Children’s Manga and the Changing
Face of Japan, i Lars Lindströms (redaktör), The Cultural Context –
Comparative Studies of Art Education and Children’s Drawings, Stockholm
Library of Cur riculum, Studies nr , s. 

Serieböcker
Aoyama, Gosho, Mästerdetektiven Conan, Egmont Kärnan Carlsson, Ingela & Bävfverfeldt, Anna (red.), Mangatalangen, Bonnier
Carlsen 
Hebert, Noomi, Ollmark, Lena & Ekström, Åsa, Stall Norrsken: Eldens
gåva, Bonnier Carlsen 
Ikumi, Mia & Yoshida, Reiko, Tokyo Mew Mew, Bonnier Carlsen 
Kamiyo, Akimine, Samuraj Deeper Kyo, Mangismo Kim, Kang Won, I.N.V.U., Mangismo Kyung-Ah, Choi, Snow Drop, B. Wahlströms Bokförlag Lee, Myung-Jin, Ragnarök, B. Wahlströms Bokförlag Lee,Yun-Hee & Kara, Demon Diary, Mangismo Nakazawa, Keiji, Gen, pojken från Hiroshima, Alvglans 
Oda, Eiichiro, One Piece, Bonnier Carlsen Sugisaki,Yukiru, DNAngel, Bonnier Carlsen Takahashi, Rumiko, Ranma 1⁄2, Egmont Kärnan -
Tanaka, Masashi, Gon, Tago Förlag 
Toriyama, Akira, Dragon Ball, Bonnier Carlsen -
Toriyama, Akira, Kajika, Bonnier Carlsen 
Tidningar
Banzai, Egmont Serieförlaget 
Bild & Bubbla, Seriefrämjandet Cobra, Epix -
Magnum, Atlantic -
Manga Mania, Full Stop Media Mangaka, Mangakai NintendoMagasinet, Atlantic/Pandora -
Sailor Moon, Semic Press/Egmont Serieförlaget -, -
Samurai, Epix -
Shonen Jump, Full Stop Media Stilikon, Åsa Ekström – egenpublicerad -

Serier i tidningar
Andersson, Pidde & Ekström,Åsa, Kishako – sportreportern, i Buster -/,
Egmont Serieförlaget 
Ekström, Åsa, Tokyo By Night, i Manga Mania /, Full Stop Media
Ekström, Åsa, Gör din egen manga, i Julia /, Egmont Kärnan 
Ishinomori, Shotaro, Zelda (Seruda no dentsu), i Nintendo Magasinet,
Atlantic/Pandora -
Koike, Kazuo & Kojima, Goseki, Lone Wolf and Cub (Kozure Ookami), i
Samurai, Epix -
Nozawa, Charlie & Takeuma, Kentaro, Super Mario World, i Nintendo
Magasinet, Atlantic/Pandora -
Otomo, Katsuhiro, Akira, i Magnum , Atlantic 
Hemsidor
Bcmanga (www.bcmanga.se)
Bild - Nationella utvärderingar av grundskolan  (www.skolverket.se/
publikationer?id=)
Grundskolan: kursplaner och betygskriterier, Statens skolverk 
(http://www.skolverket.se/ki/front.aspx?sprak=SV&ar=& infotyp
=&skolform=&id=&extraId=
How to Draw Manga (www.howtodrawmanga.com/)
Kursprogram  – Medborgarskolan Stockholm, Solna
(www.medborgarskolan.se/lokaltbildarkiv/sthlm.pdf)
Mangakai (http://hem.bredband.net/hameli/)
Mondo Mecha (www.ragathol.com/)
Over , Manga Volumes in , på hemsidan icv.com (http://
www.icv.com/articles/news/.html)
SAOB (http://g.spraakdata.gu.se/saob/)
SAOL (http://spraakdata.gu.se/saol/saol.html)
Serietecknarskolan i Hofors (www.serietecknarskolan.com/)
Serieskolan i Malmö (www.serieskolan.se)
Skolverkets kursplan för ämnet Bild / (http://www. skolverket.se/
ki/)
Svensk bokhandel (www.svb.se/topplistor)

Intervjuer
Andreasson, Johan, personlig intervju, Göteborg  september 
Cedmar Brandstedt, Johan, personlig intervju, Göteborg  september

Ekström, Anna, personlig intervju, Göteborg  september 
Ekström, Åsa, gruppintervju, Malmö  november 
Lingborn, Liv, gruppintervju, Malmö  november 
Thorelli, Mattias, gruppintervju, Malmö  november 
Övrigt
Ikeda, Riyoko, Lady Oskar (video), Cartoon (underetikett till videoförlaget
Wendros numera Ozon media) ?
Matsumoto, Leiji & Tezuka, Osamu, Starzinger (video), Cartoon ?
Undersökning genomförd på www.bcmanga.se. Ej publicerad, men
tillsänd författaren.
Xenogears (dataspel), Square 


B
På de följande sidorna har jag samlat de underlag jag anser vara
relevanta för att bedöma arbetet med de undersökningar som ligger till grund för denna bok, inklusive fler exempel på teckningar
från enkätundersökningen.

Bilaga : Intervjuguide
INTERVJUGUIDE
I 
S: A     
M: Ö  –   

. ÖPPNINGSFRÅGOR
B      
H        
- 
-  
V       

-    
. INTRODUKTIONSFRÅGOR
V      
-   
-      
-      

. ÖVERGÅNGSFRÅGOR
V   
V    
-       
   
. NYCKELFRÅGOR
V       

- 
-   D M
-  
-   
Ä    ,      
- 
-  
-  
-  

. AVSLUTANDE
FRÅGOR
R  
S  
Ä      

Bilaga : Enkät
FRÅGOR
. HUR
GAMMAL ÄR DU?
[ ] -
. ÄR
OM MANGA
[ ] -
[ ] -
DU:
[ ]  [ ] 
. VAD
ÄR ROLIGAST PÅ LEKTIONER NA?
(        )
[ ]   [ ]   
  
[ ]  : _____________________________
. NÄR
BÖRJADE DU LÄSA MANGA?
[ ]     
[ ] -  
[ ]     

. VAD
ÄR DET SOM ÄR ROLIGT MED ATT LÄSA MANGA?
(        )
[ ] /  [ ]    
[ ]   
[ ]    
[ ]  : ______________________________
. VILKA
MANGA HAR DU LÄST?
__________________________________________
__________________________________________
. VILKEN
MANGA ÄR DIN FAVORIT?
_________________________________________
. BRUKAR
[ ] 
. OM
DU LÄSA ANDRA SORTERS SERIER?
[ ] , 
[ ] , 
DU BRUKAR LÄSA ANDRA SORTERS SERIER,
VILKA BRUKAR DU LÄSA?
__________________________________________

. HUR
LÄNGE HAR DU TECKNAT MANGA?
[ ]    
. VAD
[ ] - 
[ ]    
TECKNADE DU MEST NÄR DU BÖRJADE MAN-
GAKURSEN?
[ ] 
. VAD
[ ] 
BRUKAR DU TECKNA MEST NU?
[ ] 
. BRUKAR
[ ] 
. OM
[ ] 
[ ] 
[ ] 
DU TECKNA ANDRA SAKER ÄN MANGA?
[ ] , 
[ ] , 
DU TECKNAR ANDRA SAKER, VAD BRUKAR DU
TECKNA DÅ?
_____________________________________________
. ÄR
DET ROLIGARE ELLER TRÅKIGARE ATT TECKNA
MANGA ÄN ANDRA SERIER?
[ ] 
[ ]   [ ] 

. VARFÖR?
__________________________________________
__________________________________________
. ÄR
DET LÄTTARE ELLER SVÅRARE ATT TECKNA
MANGA ÄN ANDRA SERIER?
[ ] 
[ ]  /
[ ] 
. VARFÖR?
__________________________________________
__________________________________________
. BRUKAR
DU SE PÅ JAPANSK TECKNAD FILM?
[ ]  [ ] , 
. OM
[ ] , 
DU SER JAPANSKA TECKNADE FILMER, VILKEN
ÄR DIN FAVORIT?
__________________________________________
. RITA
EN BILD ELLER EN SERIE SOM FÖRKLARAR
VARFÖR DET ÄR SÅ KUL ATT TECKNA MANGA.

Bilaga :Teckningar från enkäten






R
A
ackommodation , , 
Akira 
animé 
assimilation , , 
associationer 
Atlantic 
Aulin-Gråhamn, Lena , ,
, , , , , ,
-
Avigserier 
B
B. Wahlströms 
Bamse , , 
Banzai 
Barnstugeutredningen 
Baron Yoshimoto 
Batista, Natalia , , 
Bauhaus , 
Bcmanga 
bekvämlighetsurval 
Beyblade 
Bild & Bubbla 
Bild - Nationella utvärderingar av
grundskolan 
Blekmossen Boys 
Bok- och Biblioteksmässan i
Göteborg 
Bonnier Carlsen , 
Buster , 
C
Cahn, Poipoi 
CLAMP 

Cobra 
Comic Artists Asia: Manga Manhwa
Manhua 
Comiket 
Coope, Katy 
D
Davis, J. 
deltagande observatörer 
Demo 
Demon Diary 
Dewey, John 
Digimon 
dissociationer 
Disney, Walt , , , 
DNAngel , 
doujunshi 
Dragon Ball , , , ,
, , , 
E
Eisner, Will 
Ekström, Åsa -, , ,
, -
emancipatorisk konst-pedagogik
, 
Emma 
enkäter 
Epix 
estetik 
estetiska läroprocesser 
F
Falkman, Jan 

Final Fantasy 
Final Fantasy: Advent Children 
finkultur 
fokusgrupp , , , 
fokusgrupp, ickestrukturerad 
fokusgrupp, strukturerad 
Friberg, Emelie 
frågor, strukturerade 
Full Stop Media/Schibstedt 
fullständig observation 
förminskningar 
förstoringar 
G
Gardner, Howard 
Gen, pojken från Hiroshima  
Genshinken , 
Gon 
Gravett, Paul 
Grundskolan: kursplaner och
betygskriterier , 
H
Hebert, Noomi 
Hikaru No Go 
Hofors serieskola. Se Serie- och
bildberättarprogrammet
Hokusai, Katsushika 
How to Draw Manga , ,

HunterxHunter 
hämning , , , 
Högskolan i Gävle 
Högskolan i Karlstad 
I seriernas värld 
I.N.V.U. , 
Ikeda, Riyoko 
Ikumi, Mia 
Inu Yasha 
kulturella tecken , 
Kulturhuset i Stockholm 
Kulturhuset Mazetti 
Kulturskolan i Malmö , ,
, , , , ,
, 
Kvarnby Folkhögskola 
Kyota Seika University 
Kyung-Ah, Choi , 
J
L
Jorsäter, Esbjörn 
Julia 
Lady Oskar 
learning by doing 
Lee, Myung-Jin 
Levande verkstad , 
Lgr  
Lingborn, Liv , , , ,
, , , , , ,
-
Lone Wolf and Cub 
Love Hina 
Lpo  
löpande protokoll 
Löv, Irene 
Högskolan i Malmö 
Höjer, Johan 
I
K
Kajika 
Kalle Anka , , , ,
, 
Kamieniarczyk, Allan , 
Kamijyo, Akimine 
Kant, Immanuel 
karaoke 
kawaii 
Kim, Kang Won 
Kishako - sportreportern , 
kombinatorisk/kreativ , 
konst , 
KOS , , 
Krueger, Richard A. 
krympningar 
kultur 
Kultur och estetik i skolan , 
Kultur och skola , 
M
Magnum 
Mak, Eddi 
Mak, Kwok-Hei , 
Malmö Högskola 
Manga - de japanska seriernas intåg

Manga - från Hokusai till Dragon
Ball , , 

Manga - Sixty Years of Japanese
Comics 
manga, betydelsen av 
Manga Mania , , , , 
Mangaka , , 
Mangakai , 
Mangatalangen 
manhua , 
manhwa , 
marknadsestetik , 
McCloud, Scott , -, 
Medborgarskolan i Solna 
medveten sekvens 
Min häst 
Mondo Mecha 
Mori, Kaoru 
Mästerdetektiven Conan , 
One Piece , , , , 
orsaker, interna och externa 
N
radikala estetiken, den 
Ragnarök 
Ranma 1⁄2 , , 
Read, Herbert -, , 
Reggio Emilia , 
reliabilitet 
Rose of Versailles, the 
Nakazawa, Keiji 
Nintendo Magasinet 
Nordqvist, Jesper , 
Nordström, Gert Z. 
Nosebleed Studio 
nyskapande , 
O
observationer 
observationer, ostrukturerade 
observationer, osystematiska 
observationsschema 
Oda, Eiichiro 
Ollmark, Lena 
omskapande , 

P
period of opression, the , 
Persson, Magnus , 
Piaget, Jean , , , 
Pokemon 
populärkultur , , , 
Populärkulturen och skolan 
populärlitteratur 
Power!, 
Princess Mononoke 
Prinsessan och fröken Näktergal 
pseudomanga 
R
S
Sailor Moon , , 
Samurai Deeper Kyo , 
Samurai , 
Schröder, Horst 
Serie- och bildberättar program
met 
Seriefrämjandets Stora Serietecknartä
vling , 
Serier - den osynliga konsten , 
Serieskolan i Malmö
, , , , 
Shimoku, Kio , 
Shonen Jump , , , , 
shoujo , 
sidoställd 
självuttryckets aktivitet 
Skolkommittén 
Skoog, Johanna , , ,
, , , , , ,
, , -, 
Small Press Expo 
Snow Drop , 
Soya 
Spirited Away 
stage theory of cognitive
development, the 
Stall Norrsken , , , , 
Starzinger 
Stävenborg, Reijo 
Stilikon 
Studieförbundet Vuxenskolan
nordvästra Skåne ,
, 
Studier av japanskt samhällsliv 
Stål mot blått 
Sugiyama, Rika 
Super Mario World 
Svenska Haiku Sällskapet 
Svenska Institutet 
symbolism, andra ordningens 
symbolism, första ordningens 
Så gör man en manga 
Så tecknar du manga 
T
Takahashi, Rumiko , 
Takeuchi, Naoko , 
Tanaka, Masahi 
Teckna Dragon Ball Z – Den
kompletta teckningskurs 
Teckna manga 
Teckna manga! , 
Teckna mera manga 
Teenage Mutant Hero Turtles 
Thavenius, Jan , , , ,
, , , , ,
, , 
Thorelli, Mattias , , ,
-
Toku, Masami , , ,
, 
Tokyo , 
Tokyo By Night , 
Tokyo Mew Mew , , 
Toriyama, Akira , 
U
urval, icke-slumpmässiga 
urval, slumpmässiga 
urval, strategiskt 
V
W.i.t.c.h. , 
Vad är tecknade serier? – En
begreppsanalys , 
validitet 
Westlund, Linda 

Wibeck,Victoria , 
Villstrå 
Wilson, Brent 
Vingåker 
Vygotskij, Lev Semënovic ,
, , , , , 
världsmanga 
X
Xenogears , 
XXXHolic 
Y
Yosh , 
Yosh! Teckna manga! 
Yoshida, Reiko 
Yu-Gi-Oh! , 
Z
Zelda 
Ziehe, Thomas 
Å
återskapande/reproduktiv ,


S   S

Studies published by the Swedish Institute for Children’s Books
ISSN -
 Bergman, Pär: Studier kring Tant Grön,Tant Brun och Tant Gredelin. Stockholm:
Bonnier, . – Summary: On the picture-books about Aunt Green, Aunt Brown
and Aunt Lavender by Elsa Beskow.
 Winqvist, Margareta: Den engelske Robinson Crusoes sällsamma öden och äventyr
genom svenska språket. Stockholm: Bonnier, . – Summary:The strange surprizing
adventures of Robinson Crusoe of York through the Swedish translations.
 En bok om Astrid Lindgren. Red. Mary Ørvig. Stockholm: Rabén & Sjögren,
. – Med en bibliografi av Lena Törnqvist. Summary: A book about Astrid
Lindgren.
 Kåreland, Lena: Gurli Linders barnbokskritik: med en inledning om den svenska
barnbokskritikens framväxt. Stockholm: Bonnier, . – Zusammenfassung: Gurli
Linders Kinderbuchkritik: mit einer Einleitung über die frühe Entwicklung der
schwedischen Kinderbuchkritik. Diss Uppsala.
 Mählqvist, Stefan: Böcker för svenska barn –: en kvantitativ analys av
barn- och ungdomslitteratur i Sverige. Stockholm: Gidlund, . – Summary: Books
for Swedish children –: a quantitative analysis of children’s literature in
Sweden. Diss Uppsala.
 Fagerström, Gudrun: Maria Gripe, hennes verk och hennes läsare. Stockholm:
Bonnier, . – Summary: Maria Gripe, her work and her readers. Diss Lund.
 Bilden i barnboken. Red. Lena Fridell. Göteborg: Stegeland, . – Summary:
On pictures in children’s books.
 Bergsten, Staffan: Mary Poppins and myth. Stockholm: Almqvist & Wiksell
International, .
 Children’s books in translation: the situation and the problems. Proceedings of the
third symposium of the International Research Society for Children’s Literature held at
Södertälje, August –, . Ed. by Göte Klingberg ... Stockholm: Almqvist &
Wiksell International, .
 Toijer-Nilsson, Ying: Berättelser för fria barn: könsroller i barnboken. Göteborg:
Stegeland, . – Summary: Stories for free children: sex roles in children’s
books.

 Edström,Vivi: Barnbokens form: en studie i konsten att berätta. Göteborg: Stegeland, . – Summary: Form in children’s books: a study in narrative art.
 Kåreland, Lena: Möte med barnlitteraturen: studiehäfte utarbetat vid Svenska barnboksinstitutet. Lund: Liber läromedel, . – Summary: Encounters with children’s
literature.
 Tornell, Brita: Linnea: tidning för barn utgiven av Onkel Adam –. Göteborg: Gothia, . – Summary: Linnea: a magazine for children edited by Uncle
Adam –.
 Tellgren, Christina: På barnens bokmarknad: utgivningen av barn- och ungdomslitteratur i Sverige –. Stockholm: Bonniers Juniorförlag, . – Summary: On
the children’s book market: the publications of books for children and young people
in Sweden –. Diss Uppsala.
 Netterstad, Märta: Så sjöng barnen förr: textmaterialet i de svenska skolsångböckerna
–. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: School songs in the
past: song texts in Swedish songbooks, –. Diss Stockholm.
 Svensson, Sonja: Läsning för folkets barn: Folkskolans Barntidning och dess förlag
–: med en inledning om fattiga barns läsning på -talet. Stockholm: Rabén
& Sjögren, . – Summary: Reading matter for working class children: ’The
Elementary School child’s magazine’ and its publishing house –: with an
introduction on poor children’s reading in the nineteenth century. Diss Uppsala.
 Hedén, Birger: Individ, våld och klassamhälle: en studie i Harry Kullmans ungdomsböcker. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Individual, violence and
class society: a study of Harry Kullman’s books for young people. Diss Lund.
 Mählqvist, Stefan: Biggles i Sverige: en litteratursociologisk studie av W E Johns
Bigglesböcker. Stockholm: Gidlund, . – Summary: Biggles in Sweden.
 Kåreland, Lena & Werkmäster, Barbro: Möte med bilderboken: ett studiematerial.
Malmö: Liber, . – Summary: Encounters with the picture-book.
 Alfvén-Eriksson,Anne-Marie: Brottslingen – villebråd eller medmänniska?: bilden
av brottslingen i svensk barn- och ungdomslitteratur mellan åren  och . Stockholm:
Rabén & Sjögren, . – Summary:The criminal – hunted animal or fellow man?:
the concept of the criminal in the Swedish literature for children and young people
–. Diss Lund.
 Wrede, Petra: Fru Sola-trilogin: en studie i Irmelin Sandman Lilius berättarkonst.
Stockholm: Bonniers Juniorförlag, . – Summary: The Sola Trilogy: a study of
the narrative art of Irmelin Sandman Lilius. Lic avh Åbo Akademi.
 Klingberg, Göte: Besök i brittiska barnbokslandskap. Stockholm: Sjöstrand, .
– Summary:Visits to British children’s book landscapes.

 Wallinder, Alvar: Vem bestämmer?: svensk barnlitteraturutgivning: människor,
miljöer, värderingar. Gävle: Cikada, . – Summary: Who decides?: children’s book
publishing in Sweden: people, settings, and values.
 Toijer-Nilsson, Ying: Minnet av det förflutna: motiv i den moderna historiska
ungdomsromanen. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Re-living the
past: themes of modern historical novels for young readers.
 Kjersén Edman, Lena: Fotboll och frihet: studier i Max Lundgrens författarskap.
Stockholm: Bonniers Juniorförlag, . – Summary: Football and freedom: studies
in Max Lundgren’s authorship.
 Klingberg, Göte: Denna lilla gris går till torget och andra brittiska toy books i
Sverige –. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: British toy books
in Sweden –.
 Duvdrottningen: en bok till Astrid Lindgren. Red. Mary Ørvig ... Stockholm:
Rabén & Sjögren, . – Med en bibliografi av Lena Törnqvist. Summary: To
Astrid Lindgren: queen of the doves.
 Thorson, Staff an: Barnbokens invandrare: en motivstudie i svensk barn- och
ungdomslitteratur –. Göteborg: Tre böcker, . – Summary: Immigrants
in books for children: a motif study in Swedish literature for children and young
people –. Diss Göteborg.
 Lindvåg,Anita: Elsa Olenius och Vår Teater. Stockholm: Rabén & Sjögren, .
– Summary: Elsa Olenius and Vår Teater. Diss Lund.
 Klingberg, Göte & Bratt, Ingar: Barnböcker utgivna i Sverige –: en kommenterad bibliografi. Lund: Lund university press, .  vol. – Summary: Children’s
books published in Sweden –: an annotated bibliog raphy.
 Nikolajeva, Maria: The magic code: the use of magical patterns in fantasy for children.
Stockholm: Almqvist & Wiksell International, . – Diss Stockholm.
 Böcker ska blänka som solar: en bok till Vivi Edström / . Red. Boel Westin.
Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Let books shine like suns: a book
for Vivi Edström.
 Ørvig, Mary: Flickboken och dess författare: ur flickläsningens historia. Hedemora:
Gidlund, . – Summary:The girls’ story and its authors: girls’ reading in historical perspective.
 Först och sist Lennart Hellsing. Red. Marianne Eriksson ... Stockholm: Rabén
& Sjögren, . – Med en bibliografi av Cecilia Östlund. Summary: To Lennart
Hellsing: a book of friendship and festivity.
 Lindström, Ingegerd: Anna Maria Roos: inte bara Sörgården: ett reportage bland
böcker och brev. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Anna Maria Roos:
a reportage from books and letters.

 Toijer-Nilsson, Ying: Minnet av i går. Stockholm: Rabén & Sjögren, .
– Summary: Calling back yesterday.
 Sagor och berättelser från invandrarbarnens länder: urval och historik av Mary
Ørvig & Margit Blanc. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Fairy tales
and other stories from immigrant children’s countries.
 Klingberg, Göte: Till gagn och nöje: svensk barnbok  år. Stockholm: Rabén
& Sjögren, . – Summary: For instruction and delight: the Swedish children’s
book:  years.
 Bäckström, Lars: Mannen utan väg och hans kusin Vitamin: om barn- och ungdomslitteratur, ibland under jämförelse med de vuxnas litteratur. Stockholm: Rabén &
Sjögren, . – Summary: Essays on literature for children.
 Vår moderna bilderbok. Red.Vivi Edström. Stockholm: Rabén & Sjögren, .
– Summary: The modern Swedish picture-book.
 Nordlinder, Eva: Sekelskiftets svenska konstsaga och sagodiktaren Helena Nyblom.
Stockholm: Bonniers Juniorförlag, . – Summary: The Kunstmärchen in turnof-the-century Sweden: Helena Nyblom and her tales. Diss Uppsala.
 Mählqvist, Stefan: Kaos i tiden: en läsning av Alan Garners Red Shift. Uppsala:
Aber, . – Summary: Chaos in time: reading Alan Garner’s Red Shift.
 Edström,Vivi: Astrid Lindgren – vildtoring och lägereld. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Astrid Lindgren – campfire rebel. (Ny tryckning )
 Bergstrand, Ulla: En bilderbokshistoria: svenska bilderböcker –. Stockholm:
Bonniers Juniorförlag, . – Summary: The history of Swedish picture-books
–.
 Rhedin, Ulla: Bilderboken: på väg mot en teori. Stockholm:Alfabeta, . – Summary: The picture-book: towards a theory. Diss Göteborg. (Ny rev. upplaga )
 Ollén, Bo: Heidenstam som barnboksförfattare: om svenskarna och deras hövdingar.
Hedemora: Gidlund, . – Summary: Heidenstam as a children’s author: on The
Swedes and their chieftains. Diss Stockholm.
 Löfgren, Eva Margareta: Schoolmates of the Long-Ago: motifs and archetypes
in Dorita Fairlie Bruce’s boarding school stories. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings
Bokförlag Symposion, . – Diss Stockholm.
 Läsebok: en festskrift till Ulf Boëthius / . Red. Carina Lidström.
Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, . – Summary:
Reader: a book for Ulf Boëthius.
 Klingberg, Göte: Folklig vers i svensk barnlitteratur. Stockholm: Natur och Kultur, . – Summary: Poetry from oral tradition in Swedish children’s literature.

 Kåreland, Lena: Möte med barnboken: linjer och utveckling i modern svensk barnoch ungdomslitteratur. Stockholm: Natur och Kultur, . – Summary: Encounters
with books for children and young people. (Reviderad utgåva .)
 Lundqvist, Ulla: Tradition och förnyelse i svensk ungdomsbok från sextiotal till
nittiotal. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Traditional patterns and
new ones. Swedish books for young adults from the sixties to the nineties.
 Om flickor för flickor: den svenska flickboken. Red.Ying Toijer-Nilsson & Boel
Westin. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Books for girls about
girls.
 Wåhlin, Kristian & Asplund Carlsson, Maj: Barnens tre bibliotek: läsning av
fiktionsböcker i slukaråldern. Stockholm/Stehag: Brutus Östlings Bokförlag Symposion, . – Summary: The three libraries for children. Reading of fiction in the
age –.
 Kåreland, Lena & Werkmäster, Barbro: Livsvandring i tre akter: en analys av
Tove Janssons bilderböcker Hur gick det sen? Vem ska trösta Knyttet? Den farliga resan.
Uppsala: Hjelm, . – Summary: Life’s journey in three acts: an analysis of Tove
Jansson’s picture-books ”The book about Moomin, Mymble and little My”, ”Who
will comfort Toffle?” and ”The dangerous journey”.
 Granlund-Lind, Rigmor: Anpassning och protest: ungdomslitteratur i DDR.
Stockholm: Opal, . – Zusammenfassung:Anpassung und Protest: Jugendliteratur
in der DDR. Diss Stockholm.
 Lindvåg, Anita: Möte med barnteatern. Stockholm: Liber Utbildning, .
– Summary: Encounters with children’s theatre.
 Från Sörgården till Lop-nor: klassiska läseböcker i ny belysning. Red. Bo Ollén.
Stockholm: Carlsson, . – Summary: From idyll to exotism: classical readers
in new light.
 Toijer-Nilsson,Ying: Jeanna Oterdahl: liv och verk. Stockholm: Rabén & Sjögren,
. – Summary: Jeanna Oterdahl.
 Bergstrand, Ulla: Bilderbokslandet Längesen: från -tal till -tal med Heinrich Hoffmann, Lorenz Frølich, Marie von Olfers, Ernst Kreidolf och Sibylle von Olfers.
Uppsala: Hjelm, . – Zusammenfassung.
 Bratt, Ingar: Barnböcker utgivna i Sverige –: en kommenterad bibliografi.
Lund: Lund university press, . – Summary: Children’s books published in
Sweden –: an annotated bibliography.
 Svensson, Conny: Tarzan i slukaråldern. Stockholm: Rabén Prisma, .
– Summary: Tarzan in the book devouring age – boyhood reading.
 Edström,Vivi: Astrid Lindgren och sagans makt. Stockholm: Rabén & Sjögren,
. – Summary: Astrid Lindgren and fairy-tale power.

 Krusten, Reet; Priedite-Janelsina,Aija; Urba, Kestutis: Barnboksgrannar: barnlitteraturen i Baltikum. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summaries.
 Klingberg, Göte: Den tidiga barnboken i Sverige: litterära strömningar, marknad,
bildproduktion. Stockholm: Natur och Kultur, . – Summary: Early children’s
books in Sweden: literary movements, the book market, picture production.
 Helander, Karin: Från sagospel till barntragedi: pedagogik, förströelse och konst
i -talets svenska barnteater. Stockholm: Carlsson Bokförlag, . – Summary:
From fairy-tale plays to children’s tragedy: education, amusement and art in Swedish
children’s theatre during the twentieth century.
 Kåreland, Lena: Modernismen i barnkammaren: barnlitteraturens -tal. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Modernism in the nursery: Swedish
children’s literature in the s.
 Hellsing, Lennart: Tankar om barnlitteraturen. Stockholm: Rabén & Sjögren,
. – Ny utökad utgåva med efterord av Sonja Svensson (första utgåvan .
 Wolf, Lars: Snabbare, högre, starkare: idrottsmotivet i svensk ungdomslitteratur
–. Stockholm: Bonnier Carlsen, . – Summary: Faster, higher, stronger:
the sports motif in Swedish youth literature –.
 Teodorowicz-Hellman, Ewa: Svensk-polska litterära möten: tema: barnlitteratur.
Stockholm: Svenska Institutet, . – Streszczenie: Szwedzko-polskie kontakty
literackie Literatura dla dzieci i mlodziezy. Summary: Swedish-Polish Literary
Relations Children’s Literature.
 Edström,Vivi: Astrid Lindgren: a critical study. Stockholm: R&S Books, .
– Svenska originalets titel: Astrid Lindgren – vildtoring och lägereld, Rabén &
Sjögren,  (ny tryckning ).
 Toijer-Nilsson,Ying: Skuggornas förtrogna: om Maria Gripe. Stockholm: Bonnier,
. – Summary: In the confidence of the shadows: on Maria Gripe.
 Lundqvist, Ulla: Kulla-Gulla i slukaråldern. Stockholm: Rabén & Sjögren, .
– Summary: Kulla-Gulla in the book devouring age – girlhood reading.
 Andræ, Marika: Rött eller grönt?: flicka blir kvinna och pojke blir man i B.Wahlströms ungdomsböcker –. Stockholm: B.Wahlström, . – Summary: Red
or Green?: girl becomes a woman and boy becomes a man in B.Wahlströms books
for young adults –. Diss Uppsala.
 Klingberg, Göte: Tryckta skrifter –/Veröffentlichungen –/
Publications –. Stockholm: Svenska barnboksinstitutet, . – Förord av
Sonja Svensson. Inledning av Lena Törnqvist. Parallelltext på tyska och engelska.

 Kåreland, Lena: En sång för att leva bättre: om Lennart Hellsings författarskap.
Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Med en bibliografi av Cecilia Östlund.
Summary: A song for a better life: the works of Lennart Hellsing.
 Fagerström, Gudrun: Människan och makterna: icke-kristna religioner gestaltade i
barn- och ungdomslitteratur. Lund: Bibliotekstjänst, . – Summary: Man and sacred
realities: non-Christian religions as portrayed in young people´s literature.
 Lundqvist, Ulla: Pippi i Palestina. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary: Pippi in Palestine.
 Ulfgard, Maria: För att bli kvinna – och av lust: en studie i tonårsflickors läsning.
Stockholm: B. Wahlström, . – Summary: Becoming a woman – and out of
pleasure: a study in the reading of teenage girls. Diss Lund.
 Läslust och lättläst: att förebygga och reparera lässvårigheter och bevara läslust. Red.
Inger Norberg. Lund: Bibliotekstjänst, . – Summary: Eager readers – easy
readers.
 Ehriander, Helene: Humanism och historiesyn i Kai Söderhjelms historiska
barn- och ungdomsböcker. Lund: Litteraturvetenskapliga institutionen,  (Critica
litterarum lundensis nr ). – Summary: Humanism and view of history in Kai
Söderhjelm’s historical novels for children and young people. Diss Lund.
 Ehrenberg, Maria: Sagans förvandlingar: Eva Wigström som sagosamlare och sagoförfattare. Stockholm: ETC förlag, . – Summary:Transformations of the fairy tale:
Eva Wigström as collector and author of fairy tales. Diss Lund.
 Friman, Wiveca: Växandets gestaltning i Peter Pohls romansvit om Micke. Lund:
Litteraturvetenskapliga institutionen,  (Critica litterarum lundensis nr ).
– Zusammenfassung: Die Gestaltung des Wachsens in Peter Pohls Romanfolge
über Micke. Diss Lund.
 Edström, Vivi: Kvällsdoppet i Katthult: essäer om Astrid Lindgren diktaren.
Stockholm: Natur och kultur, . – Summary: Midnight dip at Katthult: essays
on Astrid Lindgren.
 Simonsson, Maria: Bilderboken i förskolan – en utgångspunkt för samspel.
Linköping:Tema Barn,  (Linköping Studies in Art and Science nr ). – Summary: Picture books in preschool – an interactional perspective. Diss Linköping.
 Larsson, Nisse: Hela Hellsing. Stockholm: Rabén & Sjögren, . – Summary:
All about Lennart Hellsing – his life and his works.
 H. C. Andersens underbara resor i Sverige. Red. Ivo Holmqvist. Göteborg &
Stockholm: Makadam, . – Summary: Hans Christian Andersen’s wonderful
adventures in Sweden.

 Modig och stark – eller ligga lågt. Skönlitteratur och genus i skola och förskola. Red.
Lena Kåreland. Stockholm: Natur och Kultur, . – Summary: Be strong and
brave – or be cool. Fiction and gender in school and pre-school.
 Lindskog, Gerda Helena: Vid svenskhetens nordliga utposter. Om bilden av
samerna i svensk barn- och ungdomslitteratur under -talet. Lund: BTJ Förlag, .
– Summary: On the northern margins of Swedishness. The portrayal of the Sámi
in twentieth century Swedish child and adolescent literature.
 Magnusson, Helena: Berättande bilder. Svenska tecknade serier för barn. Göteborg
& Stockholm: Makadam, . – Summary: Narrative pictures. Swedish comics for
children. Diss Stockholm.
 Fagerström, Gudrun: Förebild eller nidbild. Läraren i svensk barn- och ungdomslitteratur. Eslöv: Brutus Östlings Bokförlag Symposion. . – Summary: Revered
or reviled? The teacher as portrayed in Swedish books for children and young
people.
 Barkefors, Laila: Knut Brodin. Musik som livsämne. Hedemora/Möklinta:
Gidlunds, . – Summary: Knut Brodin – Music as an element of life
 Theander, Birgitta: Älskad och förnekad. Flickboken i Sverige –. Göteborg
& Stockholm: Makadam, . – Summary: Loved and denied: girls’ fiction in
Sweden –. Diss Lund.
 Rehal,Agneta: Den lömska barnboksförfattaren – studier i Tove Janssons muminverk
och dess tillkomsthistoria. Göteborg & Stockholm: Makadam, . – Summary:The
trixter children’s book author:Tove Jansson and the metamorphosis of the moomin
oeuvre. Diss Göteborg.
 Ur-Pippi. Originalmanus av Astrid Lindgren med förord av Karin Nyman och
kommentarer av Ulla Lundqvist. Stockholm: Rabén & Sjögren: . – Summary:
Ur-Pippi. Original manuscript by Astrid Lindgren with preface by Karin Nyman
and commentary by Ulla Lundqvist.
 Strömberg, Fredrik: Manga! Japanska serier och skaparglädje. Malmö: Seriefrämjandet: . – Summary: Manga! – Japanese comics and the joy of creating.
