Hotell Knaust - Sundsvalls kommun

Hotell Knaust
Nuv. Elite Hotel Knaust
Adress: Storgatan 13
Hotell Knausts entré. Utanför stannade
spårvagnen.
Hotell Knaust är kanske Sundsvalls mest kända byggnad. Kanske inte för byggnadens skull utan för den
glansfulla tid i Sundsvalls historia som den vittnar om. Den representerar också en historisk kontinuitet i hotelloch restaurangbranschen som sträcker sig från trävaruhandelns begynnelse i mitten av 1800-talet och genom hela
dess blomstringstid under det följande halvseklet. Huset står alltjämt kvar och är idag åter hotell.
Det berömda hotell Knaust i Sundsvall byggdes upp direkt efter stadsbranden 1888. Byggherre var Adolf Fredrik
Knaust. Det var verkligen i rätt tid, det fanns hur mycket pengar som helst efter de senaste decenniernas
makalösa expansion inom trävaruhandeln.
Från starten på 1890-talet och ett par decennier in på 1900-talet ägde familjen Knaust hotellet och satte sin
prägel på det. Adolf Fredriks son Oscar Knaust fortsatte därefter som källarmästare fram till sin död 1943. Det är
Adolf Fredrik Knausts drömmar som har utformat byggnaden. De tre generationer Knaust som drivit
verksamheten genomsyrar den fortfarande med sina berättelser från förr, från Adolf Fredriks farbror Gustaf
Ferdinand Knaust som startade rörelsen och fram till Oscar Knaust som har vidarebefordrat minnena till
framtiden genom sina böcker.
”Ty Sundsvall är och förblir makalöst. Är det, emedan det byggts i ett makalöst förflutet, och förblir det, emedan
detta förflutna aldrig skall återkomma. Samma stämning av braskande övermod och bullrande livsaptit som i
Sundsvall har jag bara förnummit i en annan stad, och den ligger på andra sidan klotet. Det är Chicago”, skrev
Oscar Knaust i sin självbiografi "Mitt etui".
Innehåll:
Om familjen Knausts tidiga
verksamheter i Sundsvall
Familjen Knaust
Hotell Knaust byggs
Då det begav sig ...
Efter Knausts tid
Sida
2
6
7
12
18
1
Om familjen Knausts tidiga verksamheter i Sundsvall
Casino och Skomakarkällaren
Gustaf Ferdinand Knaust kom till Sundsvall 1856. Han var 21 år. Han kom närmast från Kalmar, där han hade
varit biljardägare, men släkten var från Skåne.
Vid 1800-talets mitt låg det ett värdshus på hamnplan, som hette Casino. Det hade byggts upp av källarmästaren
Enqvist och innehades nu av hans änka Inga Enqvist. Där serverades mat och dryck och ordnades danser,
teaterföreställningar och allehanda nöjen. Det var tidens nöjespalats. Gustaf Ferdinand Knausts första jobb i
Sundsvall blev som biljardmarkör på Casino.
Sundsvall var vid mitten av 1800-talet en stad i stark expansion, ett slags ”Klondike”. Gustaf Ferdinand Knaust
såg snart att här fanns efterfrågan på såväl matservering som inkvartering av bättre standard. Efter några år på
Casino, där han fick hjälpa till med allt fler arbetsuppgifter, kände han sig mogen att starta egen krogrörelse. Fru
Enqvists son Hampus Enqvist drev en tid gästgiveri i den s.k. Skomakarkällaren på nuvarande Rådhusgatan 17.
När den åter blev ledig hösten 1861 övertog Gustaf Ferdinand Knaust den och öppnade där sin första egna
restaurang i början på oktober.
Knaust annonserade i tidningarna den 31 oktober 1861 om ”Friska Berg-Ostron, Färsk Hummer, Rysk Caviar
hos G.F. Knaust.” Den 7 november samma år kunde man läsa: ”Mårtensdagen den 10:e serveras Gås och
Svartsoppa hos G.F. Knaust.”
Hösten 1862 drar sig Inga Enqvist tillbaka. På Casino, som byggts till svart med en ny flygel, öppnar Knaust
hotellrörelse i januari 1863. På hösten samma år gifter han sig med Carolina Sofia Andersson från Halmstad.
Värdshuset Casino inköptes av staden 1866. Knaust hyrde det i ett par år, därefter blev det föreningslokal i
ytterligare några år tills det revs 1873, året efter Inga Enqvists död. Huset var uttjänt och marken behövdes för
järnvägen. År 1875 invigdes järnvägen Sundsvall-Torpshammar och samma år stod järnvägsstationen klar nära
platsen för det gamla värdshuset Casino. Nu drygt 125 år senare har Casino Cosmopol öppnat i Sundsvalls gamla
järnvägsstation, det invigdes den 30 juni 2001. Casino har återuppstått!
Den 17 juni 1870 besökte prins Oscar
Sundsvall. Man flaggade och sköt salut
för prinsen när han anlände med
ångfartyget "Westernorrland". Mycket
folk hade samlats i hamnen för att se
honom gå iland och tas emot av
borgmästare Ahlgren och rektor
Berggren. Men Sundsvalls Tidning skrev
att den "enda vackra dekoration av någon
betydelse fanns å hr Knausts balkong,
vilken på ett särdeles smakfullt sätt blivit
prydd med levande blommor".
Hamnplanen i Sundsvall med gamla Hotell Knaust till vänster,till höger
tullhuset. Sundsvalls Gilles fotosamling.
Gamla Hotell Knaust
Det låg även en annan krog vid Skeppsbroplanen, eller i hörnet vid Storgatan 2. Huset skulle ha flyttats dit från
Högom omkring 1850. Läget var idealiskt så Knaust köpte det huset. Det blev den växande familjen Knausts
bostad fram till branden 1888. Där byggde också Gustaf Ferdinand Knaust upp sin hotell- och restaurangrörelse,
Hotell Knaust. Han köpte senare även in granntomten, Storgatan 4, för att utvidga rörelsen.
2
Gustaf Ferdinand Knaust blev snabbt en av stadens mest ansedda krögare. I juni 1865 öppnar han värdshusrörelse på skarpskyttelägret Carlsborg vid Vindskärsudde och 1866 tituleras han källarmästare. År 1869 var
Hotell Knaust ett av endast fyra ställen i staden som fått utskänkningstillstånd för att servera alkohol. Ölstugor,
som ej behövde sådant tillstånd, fanns dock uppskattningsvis 70-80 stycken och superiet lär ha varit ett stort
problem. År 1878 kom det även klagomål på krogen på nedre botten i källarmästare Knausts hus. Man sade att
verksamheten var störande för omgivningen. Stadsfullmäktige begärde att utskänkningsbolaget skulle dra in hans
tillstånd, men något avbräck i Knausts verksamhet blev det inte. Knaust hade just byggt ut, han flyttade bara upp
serveringen i den nya våningen.
Tivoli
När Casino lagts ned behövde man en ersättare för det. Borgmästaren Magnus Ahlgren avled år 1871.
Grosshandlaren August Sundberg köpte hans bostad på borgmästarlotten på Norrmalm. Där byggde han
tillsammans med Gustaf Ferdinand Knaust och några till upp utvärdshuset Tivoli, som kunde öppnas redan på
hösten samma år. Knaust blev ställets källarmästare.
Här fick Sundsvall en sommarrestaurang av hög klass med representativa festlokaler, något som de nyrika
efterfrågade. Värdshuset Tivoli kom att drivas av tre generationer Knaust, ända till Oscar Knausts bortgång
1943. Därefter var det danslokal i ett par år tills det revs 1945 för lasarettets utvidgning. På dess plats ligger idag
Vårdcentralen Centrum.
Utvärdshuset Tivoli på 1870-talet.
Parken är nyanlagd och i hamnen
ses segelfartyg.
Resandes situation i Sundsvall fram till 1870-talet
Vid 1800-talets mitt saknades det hotell av god standard i Sundsvall.
Näringslivet hade börjat sätta fart, kontakterna med utlandet utvecklades. Utländska affärsmän och industriidkare
som besökte Sundsvall inkvarterades privat som gäster hos grosshandlare och andra. För dem som reste på egen
hand utan kontakter i stan fanns bara enkla inkvarteringar. I Sverige fanns sedan 1600-talet skjutsväsendet med
krogar och gästgivargårdar längs landsvägar och i hamnar. Det systemet var nu föråldrat, både kapacitet och
standard var otillräcklig vid 1800-talets begynnande industrialisering.
Ute i Europa hade det börjat röra på sig. I industrialismens spår hade även resandet ökat. Bättre kommunikationsmedel utvecklades såsom ångfartyg och järnvägar med ånglok. I England hade redan under slutet av 1700talet hotell börjat byggas i de större städerna för de resandes bekvämlighet. Vid samma tid hade även ett
nöjesresande till olika hälsobrunnar utvecklats.
Tekniken och resandet spred sig och hotell växte upp i Europas större städer. Nordens första hotell byggdes i
Köpenhamn 1795 och omkring 1830 började hotell byggas i Sverige. Hotel Continental i Ystad från 1829 var ett
av de första. Hotellens standard steg, i Stockholm byggdes Hotell Rydberg vid Gustaf Adolfs torg 1852-56.
3
Sundsvalls första hotell
Ännu 1875 stannade resande som kom norrifrån gärna kvar i Härnösand för att Sundsvall saknade hotell med
godtagbar standard. Fritz von Dardel, som i september 1875 besökte Sundsvall, har i sina dagboksanteckningar
uttryckt sig rätt kritiskt mot ”Sundsvalls stora hotell”, dvs stadshusets hotell, som byggts 1868, det var smutsigt
och hade dåliga sängar. Hotell Nord som stod färdigt 1876 blev ett välbehövligt tillskott.
Hotell Knaust – alltså gamla hotell Knaust - var ett av Sundsvalls allra första hotell. Ännu i Sundsvalls
adresskalender 1880 fanns bara fyra hotell nämnda, Stadshuset, Hotell Knaust, Hotell Nord och Hotell Norrland.
Av dessa fyra kom familjen Knaust att under längre eller kortare tid inneha tre.
Stadshuset
Stadshuset var på 1870-talet stadens största hotell. Hotell- och restaurangrörelsen där arrenderades ut på
sexårsperioder. Det gav ett visst anseende att inneha stadshusets hotell och restaurang och det lockade Gustaf
Ferdinand Knaust. År 1881 sökte han och fick arrendet. Villkoret var dock att han under arrendetiden icke
idkade någon annan källar- eller schweizerirörelse inom staden, utvärdshusen oräknade. Under tiden hyrde han
ut Hotell Knaust.
Gustaf Ferdinand Knaust avled dock redan 1883. Hans änka Carolina Sofia Knaust fick ta över. Gustaf
Ferdinands brorson Adolf Fredrik Knaust, som kommit till Sundsvall 1870 och arbetat hos sin farbror, övertog
utvärdshuset Tivoli på Norrmalm.
När stadshusets hotell- och restaurangrörelse arrenderades ut för nästa sexårsperiod 1887, sökte Adolf Fredrik
Knaust men fick det inte. Det gick till källarmästare Dahné, som vid den tiden även drev Rullans restaurang.
Storgatan från järnvägsparken, närmast
Knausts båda fastigheter, Storgatan 2-4. Under
åren 1881-87, då Knaust drev Stadshusets
hotell och restaurang, hyrde han ut sina lokaler
vid gamla Hotell Knaust, bl.a. till kollegorna
Enqvist och Dahné.
Hotell Nord
I hörnet Bankgatan-Storgatan byggde handlaren S.M. Jacobsson ett magnifikt trähotell, som öppnades den 4
november 1876. Det blev Norrlands största hotell och hade ett 70-tal rum. Ingången var från hörnet mot den
nyanlagda parken Vängåvan.
Från porten leddes man in i en tvådelad trappa, vars make man aldrig tidigare skådat, den liksom ormade sig upp
till de övre regionerna i hotellet. På nedre botten låg schweizeriet med röda plyschsoffor och tofsprydda gardiner
och draperier. Runt salens väggar glittrade förgyllda kristallspeglar. Allt var utformat enligt senaste mode.
4
Hotell Nords schweizeri, här brukade man dricka kaffe
med konjak.
Vängåvan då det begav sig, i fonden Hotell Nord.
I festsalen uppträdde jonglörer, trollkarlar, eldslukare, sångare och musiker för gästerna medan punschen
glimmade i glasen eller ångan från den varma romtoddyn blandade sig med cigarröken. Sundsvall hade fått ett
hotell av internationell klass.
Den 1 oktober 1887 övertar Adolf Fredrik Knaust Hotell Nord. Här fick han möjligheter att utveckla sin
hotellrörelse.
Detta nöjespalats fick bara stå i tolv år. Knaust fick inte ens ha det i ett. I juni 1888 sopades allt bort i den stora
stadsbranden. Av interiörerna finns inte mycket dokumenterat, inte ens av trappan finns mer än
ögonvittnesskildringar.
Stadsbranden och stadens återuppbyggnad
Hela centrala staden brann ner. Både stadshusets hotell och restaurang, Hotell Nord och Hotell Knaust strök
med. Men på norra sidan av ån fanns Rullan och Tivoli kvar.
Oscar Knaust, som själv upplevde stadsbranden som tvååring, berättar i sina memoarer "Mitt etui" om sin mor
Anna Knausts rådiga ingripande vid branden för att rädda så mycket som möjligt. Hon organiserade en
langarkedja från Hotell Nord till Tivoli. Allt lösöre av värde, linne, duktyg, kuddar och madrasser bands ihop till
stora knyten som fylldes med silvret och dyrbarare husgeråd. Dessa knyten langades ut ur farozonen och
forslades därifrån vidare till Tivoli. Där ordnade man sovplatser. Tivolis provisoriska hotell fylldes till
bristningsgränsen av hotellets gäster plus så många andra husvilla som fick plats. För personalen inreddes andra
rum. Anna Knaust fick senare diplom från försäkringsbolaget för sitt rådiga handlande.
Efter branden uppförde Knaust ett provisoriskt hotell i trä på
Kyrkogatan 8 trots avslag i byggnadsnämnden. Bara några
månader efter branden, den 26 oktober 1888 skrev sedan
Adolf Fredrik Knaust på köpebrevet till tomten vid Storgatan
där det permanenta hotellet skulle uppföras. Samma dag som
det nya stora Hotell Knaust öppnades, stängdes provisoriet.
Trähotellet nedmonterades och fraktades till Åre. Dit strömmade nu turisterna i stora skaror i järnvägens fotspår och det
rådde stor brist på hotellrum. Knausts provisoriska hotellbyggnad, som bara använts några få år, återuppfördes som
Grand Hotell Åre, vilket invigdes 1896. Byggnaden står
alltjämt kvar mittemot järnvägsstationen och utgör idag en del
av Hotell Diplomat.
Entrén till provisoriska Hotell Knaust efter branden.
5
Familjen Knaust
Släktens ursprung
Släkten Knaust härstammar från Dresden. På 1680-talet föddes där en Christian Knaust. Under Karl XII:s
vistelse i Sachsen 1706-1707 tog han anställning som betjänt till friherre Casten Feif i den svenska armén. Efter
slaget vid Poltava flydde han tillsammans med dem till Bender och följde sedan med till Sverige. Han slog sig
ner i Ystad, dit han kom omkring 1715.
Med tiden spred sig släkten Knaust över Skåne. Några bosatte sig i Helsingborg. Där föddes bröderna Johan
Jacob och Gustaf Ferdinand Knaust. Johan Jacob blev skomakarmästare i Helsingborg. Gustaf Ferdinand flyttade
till Halmstad, där han arbetade en tid som biljardmarkör. Han flyttade vidare till Växjö och etablerade sig som
biljardägare och sedan till Kalmar där han fortsatte med den verksamheten.
Familjen Knaust etablerar sig i Sundsvall
Gustaf Ferdinand Knaust var en entreprenörssjäl. Han måste ha hört ryktena om Sundsvall och anade att här
hände något spännande. År 1856 flyttar han till Sundsvall och tar anställning som biljardmarkör på värdshuset
Casino vid hamnen. Han var då 21 år. Sex år senare, ungefär när Gustaf Ferdinand startar sin egen restaurang,
kommer Carolina Sofia Andersson från Halmstad till Sundsvall. I september 1863 gifter de sig. De blir ett
framgångsrikt krögarpar. Fru Sophi föder även tio barn av vilka sju överlever de första barnaåren, men inget av
barnen kommer att fortsätta med hotell- och restaurangrörelsen.
Gustaf Ferdinands bror Johan Jacob, skomakaren i Helsingborg, hade två söner som kom att flytta efter till
Sundsvall. Gustaf Oskar Knaust kom hit 1869. Han kom dock inte att arbeta i restaurangbranschen utan
grundade firman Knaust & Larsson diversehandel. Han satt också med i en mängd styrelser och blev ledamot av
stadsfullmäktige under lång tid, därav nio år som stadsfullmäktiges ordförande. Gustaf Oskar Knaust gifte sig
1882 med Kristina Lovisa Svensson från Tuna i Kalmar län.
År 1872 kom även Gustaf Oskars bror Adolf Fredrik Knaust efter
hit. Han var då 16 år och hade gått på läroverket i Helsingborg. Han
började arbeta som kypare hos sin farbror Gustaf Ferdinand Knaust,
som vid den tiden var etablerad restaurangägare.
Ett mycket tidigt porträtt av Gustaf Ferdinand Knaust med sin hustru
Carolina Sofia.
Adolf Fredrik Knaust
Adolf Fredrik Knaust avancerade snart till bokförare och kassör. Efter elva års tjänstgöring hos G.F. Knaust fick
han anställning som hovmästare på Phoenix i Uppsala. Strax kallades han dock tillbaka till Sundsvall. Gustaf
Ferdinand Knaust avled plötsligt i maj 1883. Hans änka Sophi Knaust behövde hjälp med att sköta de bägge
rörelserna, Stadshuset och Tivoli.
6
Adolf Knaust med
familj och personal på
1890-talet. I mitten ses
Adolf och Anna Knaust
med sönerna Oscar
och Nils framför.
Gustaf Oskars fru Stina hade en syster som hette Anna och var en framgångsrik restauratris på den luxuösa
ångaren ”Strömkarlen”, som trafikerade Ångermanälven mellan Härnösand och Sollefteå. Adolf Fredrik Knaust
hade blivit bekant med henne redan när han arbetade hos sin farbror Gustaf Ferdinand. Anna Svensson tog hjälp
av A.F. Knaust för inköpen till fartygsrestaurangen. Han vidarebefordrade också matrecept och annat till henne
och gav goda råd. I april 1885 gifte sig Adolf Fredrik Knaust och Anna Charlotta Svensson.
I januari 1886 får Adolf Fredrik och Anna Knaust sonen Oscar, som sedermera kommer att ta över familjens
hotellrörelse. Våren 1887 får de ytterligare en son, Nils, som med tiden kommer att bli civilingenjör i Alby.
Hotell Knaust byggs
Ett hotell i sten
Adolf Fredrik Knaust hade köpt en tomt i hörnet mellan Storgatan och Trädgårdsgränd – nuvarande Nybrogatan.
Där skulle Hotell Nord återuppbyggas, men i sten.
Sundsvall hade blivit en internationell storstad. Det nya Hotell Knaust skulle bli ett internationellt storhotell. Det
skulle se ut som de hotell man sett i Europas storstäder, i London, Paris, Hamburg, Köpenhamn! Och det skulle
ha Hotell Nords fantastiska trappa. Arkitekten Sven Malm kontaktas för att rita huset. Det skulle bli stadens
ståtligaste hus!
Det blir ett fyravåningshus i ljusgrå puts i tysk renässansstil med kraftfulla listverk och fönsteromfattningar.
Ingången blir från hörnet liksom på Hotell Nord och
markeras med ett hängande hörntorn. Fasaden utmed
Storgatan smyckas med paradbalkonger i huvudvåningarna. Hotell Knaust öppnas den 9 november 1891.
Den 9 november 1891 öppnade det nya Hotell Knaust i hörnet
Storgatan – Nybrogatan. Annons samma dag i Sundsvalls Tidning.
7
Ett hotell i sten. Hotell Knaust är
färdigt.
Sundsvalls Tidning skrev om hotell Knaust den 5 nov 1891 att det var "ur smakens och skönhetens synpunkt" ...
"en av de värdigaste insatser" som gjorts vid stadens återuppbyggnad. "Hotell Knaust är icke desto mindre mera
sparsamt utstyrt än många andra. Stilens renhet och soliditet utgör det dominerande hufvuddraget" var den tidens
omdöme. Sven Malm blev sedermera stadsarkitekt i Sundsvall, från 1893 och fram till sin död 1895.
Trappan
Hotellet är byggt kring den stora trappan. Hotell Nords trappa, fast ännu större och i finaste marmor och
kalksten!
På hotell Nord var det husets placering i hörnet av Vängåvan som gav entrén från hörnet vilken i sin tur skapade
den diagonalställda trappan. Det nya läget är egentligen inte idealiskt. Här finns ju inget torg eller annan öppen
plats som framhäver entrén till ett så stort hotell. Det blir lite inklämt. Normalt brukar huvudentrén placeras mitt
på huvudfasaden. Men en sådan trappa kräver hörnentré. Vart vänder då den sig? Naturligtvis, man får se litet
längre bort: Entrén vänder sig mot hamnen och järnvägsstationen, varifrån gästerna numera förväntades komma!
Trapphuset är stort, mycket stort. Trappan är utsvävande, överdådig. Dess stora mun liksom slukar en och suger
en med uppför trappan! Stegen är belagda med vit carraramarmor från entrén till festvåningen en trappa upp.
Placeringen på diagonalen skapar en stark rörelse genom hela huset.
Tidningsmannen och kulturhistorikern Gustaf
Näsström skrev: Det finns "två nämnvärda
trappor i den västerländska kulturens historia.
Den ena är Propyléerna i det gamla Atén. Den
andra är trapphuset i hotell Knaust i
Sundsvall."
Trappan inramas av ett par kraftiga vridna
järnkolonner på var sida om första trappsteget,
vilka binds samman upptill av en valvbåge
som följer trappans och rummets rundning.
Järn-kolonnerna stiger upp ur urnor
dekorerade med fruktklasar, vilka står på
fundament klädda med samma bröstningspanel
som går igen i väggarna.
Trappans monumentala nedre lopp för en upp i
ett runt kupolrum med fönster i hörnet mot gården.
Trappans vindlingar. Hotell Nord har återuppstått!
8
Trappan på Knaust.
"Praktfulla räcken av
smidesjärn följa den åt
under krumbukter och
konster, vridna barockkolonner markera dess
kupoltäckta avsatser i en
middagssoldallrande
fönsterrotunda" skrev
Gustaf Näsström. All
originalpanel och alla
stucklister är alltjämt kvar
i trapphallen. Foto
Paul Lindgren 1966.
Sundsvalls mage
När man kommit in genom hörnentréns ekportar med dess etsade glasrutor, passerar man genom en liten foajé
innan man kommer in i det stora trapphuset. Efter Adolf Knausts tid kom foajén år 1908 att dekoreras med två
stora landskapsmålningar av konstnären Carl Brandt från Örebro. I varma livliga färger målade han Indalsälvens
dalgång i olja direkt på putsen. På södra väggen återgavs ett fjällmotiv med jordbruksbygd nere i dalen och på
den västra väggen en fors mot en kvällshimmel. Dessa målningar är idag åter framtagna efter att ha varit
övermålade sedan 1949.
Man fortsätter in i trapphuset. Till vänster låg kaféet, eller schweizeriet, som det kallades på 1800-talet. I
anslutning till spegelsalen fanns enskilda rum samt biljardsal. Mot gården låg hotellreceptionen och hotellets
kontor.
Kaféets största rum, spegelsalen, var möblerat med runda järnbord med marmorskivor och gjutjärnsstöd och
traditionella caféstolar med rottingsitsar. Där fanns palmer och röda plyschsoffor. Väggarna var panelklädda och
målade med dekorativa blomrankor av målarmästaren
C A Wallin i Sundsvall. I väggfyllningarna mellan
fönstren satt förgyllda speglar med lampetter. Och
ovanför alltihop svävade – och svävar alltjämt – det
konstnärligt målade glastaket med kompositörerna
J.A. Josephson, A.F. Lindblad, Ludvig Norman och
August Söderman avporträtterade i hörnen. Adolf
Knaust var själv bland annat kvartettsångare och en
av stiftarna av Norrlands sångarförbund. Han hyllade
konstmusiken med dess klassiskt skolade tonsättare
och ville med målningarna framhäva hotellets
exklusivitet.
Spegelsalens tak, detalj kring takkrona. Foto Paul
Lindgren.
9
Spegelsalens väggar, dekormåleri från 1902 av
J. Thulin, påbättrat 1960 av Bernhard
Johansson. Foto Anna Porsmyr.
År 1902 byggdes spegelsalen om. Mellanväggen som delade rummet revs och Wallins blomdekor på väggarna
målades över av den kände dekorationsmålaren J. Thulin, det är hans målningar vi ser idag. I samband med
ombyggnaden 1960 kom de sedan även att bättras på av målarmästaren Bernhard Johansson.
Till höger i vestibulen hade man restaurangen. Matsalen låg utmed Storgatan och köket i källaren under den.
Den gamla matsalen finns kvar och är idag hotellobby. Den är inredd i tysk renässans med mörka panelklädda
väggar, indelade med pilastrar och listverk till mindre väggfält. I fyllningarna finns flera hantverks- och
verksamhetssymboler. Ovanför panelen är väggarna klädda med imiterade japanska gyllenläderstapeter. Uppe
vid taket sitter en list med inskriptioner i ålderdomlig stil, där man alltjämt kan läsa: "Apetit är then bästa krydda
– AD 1891 – Som man kokar får man äta" på den västra väggen. På den östra väggen står numera: "Migh vääl
ingen illa – Res 1931 – Lika barn leka bäst", man har infogat årtalet för matsalens renovering i inskriptionen.
Förebilden till matsalsinredningen finner man på slottet Gripsholm, som restaurerades vid slutet av 1800-talet.
Man hade där funnit mörka väggpaneler från 1500-talet med intarsiainläggningar. Just kring 1890 blev sådana
väggpaneler högsta mode. I Knausts matsal har man dock nöjt sig med intarsiaimitation i rödbrun lasyr.
Gamla matsalen mot Storgatan. Uppe vid taket kan
man läsa: "Migh vääl ingen
illa – AD 1891 – Lika barn
leka bäst".
10
Ovanför restaurangen låg festvåningen. Den
hade fem rum i fil längs gatan och var en
upplevelse för dåtidens Sundsvallsbor.
Längst i väster mot Storgatan låg en större
festsal, därefter förmak med balkong, ett
kabinett och en salong i hörnet med
burspråk, vilket upplevdes som mycket
vackert. Rumsfilen avslutades med ett
mindre rum längs Trädgårdsgränd,
nuvarande Nybrogatan. Festvåningen
upplystes med venetianska kristallkronor
och lampetter. Stora salen hade speglar på
väggarna.
Hotell Knaust öppnades 9 november 1891.
Den 1 december samma år invigdes
Sundsvalls stadshus i samband med den
årliga Oscarsbalen. Där tändes då Sundsvalls
första elektriska ljus. Snart skulle ljuset
flöda även på Hotell Knaust!
Utsnitt ur Hotell Knausts fasad mot Storgatan. Fasaden, som är mycket detaljrik, smyckas av paradbalkonger i festvåningen
och våningen ovanför. Putsytan är rusticerad, indelad i rektanglar för att imitera huggen sten. Fönsteromfattningarna är rikt
dekorerade med bl a groteska djurlika människoansikten, s k maskaroner. Foto Anders Stjernberg.
Knaust bygger till
Adolf Knaust hade från början köpt även den intilliggande tomten längs Storgatan, fram till Vängåvan. År 1903
sålde han den till Sundsvalls Handelsbank. Men hotellet gick bra och följande år ville han expandera. Han köpte
i stället tomten mot söder längs Nybrogatan. Här byggde han 1906 till hotellet med ett fyravåningshus, det så
kallade annexet, efter ritningar av stadsarkitekten Natanael Källander.
Vid den tiden var arkitekturstilen en helt annan, det var jugend som gällde. Fasaderna har blivit betydligt slätare
och formspråket friare. Man gör nu svängda former och stora burspråk. Knausts annex har grågula slätputsade
fasader med två burspråk mot söder och en lång balkong som sammanbinder dem. I våningen 2 tr upp har man
smyckat burspråken med girlanger, s k festonger, över fönstren.
I bottenvåningen hade man ursprungligen butikslokaler mot båda gatorna. I resten av huset var det hotellrum, i
de två översta planen främst uppackningsrum för resande försäljare samt deras övernattningsrum. Här fanns
också ett par större lägenheter som inte
ingick i hotelluthyrningen. I våningen 2
trappor upp kom familjen Knaust att ha
sin privata bostad.
Knausts annex, vykort. Fotot är taget före
1930 och visar det ursprungliga takets form.
På våningen 2 tr upp ses festonger över
fönstren på burspråken.
11
Då det begav sig ...
Medan stenstaden byggdes upp
omgavs stadskärnan av provisorisk träbebyggelse. Foto taget i
maj 1891, sett från järnvägsparken. Hotell Knaust är snart
färdigt.
En fläkt av den stora världen ...
Det nya Hotell Knaust på Storgatan öppnas den 9 november 1891. Hotellprovisoriet på Kyrkogatan 8 – som var
ett svartbygge - stängdes den åttonde. Det berättas att två av gästerna den sista kvällen, grosshandlare Carl
Behrendt och en man som hette Kinch, stannade kvar ända tills det slog igen sina portar. Sedan gick de raka
vägen till det nya hotellet och satte sig på trappan och väntade tills portarna öppnades där.
Hotell Knaust var mötesplatsen framför andra. När man hade kommit hit hade man kommit hem. Arkitekten
Sven Malm som ritade Knaust blev en av dess första stamgäster. Han flyttade in på Knaust när det var färdigt
och bodde kvar till sin död. Han avled i slaganfall redan 20 oktober 1895, bara 51 år gammal. Den dagen
hissades hotellets flagga på halv stång.
I Medelpadsdelen av Sverige i ord och bild beskrev Ludvig Nordström miljön på Knaust:
”Trädde främlingen in i det rökuppfyllda kaféet, såg han alla bord överfyllda, musiken från en damorkester i vitt
överröstades av skratt, rop, skallande röster, armar viftade, pannor och näsor glödde, och drottninglika
uppasserskor gledo mellan borden upptagande order som ämbetsmän och delande ut nickar och småleenden som
romanhjältinnor.
För hela det övriga Norrland, med undantag av sydligaste delen, reste sig den tidens Sundsvall som toppen av
mänskligt liv, att promenera på dess stolta Storgata var mer värt än att promenera i Kungsträdgården i
Stockholm, att tillbringa en kväll på Knaust var ett minne för livet."
Interiör av Knausts schweizeri på 1890-talet med några
av dåtidens stamgäster. Vid
mittbordet sitter till vänster
krögaren Adolf Knaust, och
längst inne i hörnet ses
arkitekten Sven Malm, som
tog in på Knaust så snart det
var färdigt och bodde kvar
till sin död. Väggarna har
den ursprungliga dekormålningen av målarmästaren C
A Wallin i Sundsvall, det
målades senare över av
dekorationsmålaren J Thulin.
12
Kungabesök
Hotell Knaust höll sig till och med med en kunglig svit. Men någon kung tycks aldrig ha bott där. Sedan hotell
Knaust kom till har det dock hela tiden ansetts som stadens förnämsta hotell. Vid kungabesök i Sundsvall
dessförinnan var stadens hotell inte fina nog. När kung Oscar II och kronprinsen var här i samband med
utställningen i Sundsvall den 19 juli 1882 till exempel, fick såväl familjen Knausts dåvarande hotell, stadshuset,
som Hotell Nord nobben. De kungliga gästerna bodde hos grosshandlare Nils Wikström, vars palats vid
Vängåvan ansågs vara stadens förnämsta.
Inte heller nästa gång kung Oscar kom till Sundsvall, besökte han hotell Knaust. Det var sommaren 1894 i
samband med Härnösand-Sollefteåbanans och norra stambanans färdigställande, och kungen gjorde en rundresa
med tåg och ångbåt på de nya färdlederna. Källarmästare Knaust fick i alla fall äran att svara för middagen på
ångaren Indalen.
En kung har dock blivit förknippad med hotell Knaust, kung Chulalongkorn av Siam, nuvarande Thailand.
Sommaren 1897 besökte han Sverige. Kung Chulalongkorn betraktas som det moderna Thailands grundläggare
och genomförde en rad reformer efter västerländsk förebild. Han anlände till Stockholm den 13 juli och inledde
med några dagar där som kung Oscar II:s gäst, varvid de även såg på Stockholmsutställningen. Därefter följde en
fyradagars turistresa i södra Norrland, samma rutt som den svenske kungen gjort några år tidigare, och som den
1885 bildade Svenska Turistföreningen nu ville lansera som turistled.
Ångbåtstrafik hade upprättats längs Ångermanälven och Indalsälven och järnvägsnätet hade byggts ut, så nu
kunde man resa med ångbåten "Strömkarlen" uppför Ångermanälven till Sollefteå och därifrån med järnväg till
Bispgården. Från Bispgården fick man åka med häst och vagn den korta sträckan till Edset vid Indalsälven
varifrån andra ångbåtar gick nedför den älven till Bergeforsen. Denna resa gjorde Kung Chulalongkorn den 18 –
19 juli 1897. Norrlandsbesöket inleddes i Härnösand och avslutades i Sundsvall. Men Kung Chulalongkorn reste
med sin jakt "Maha Chakri" ända upp till Nyland i Ådalen och bodde ombord på den. En enda gång övernattade
han i land, på Hotell Appelberg i Sollefteå.
Längs färdvägen gick folk man ur huse ner till stränderna där kungen passerade. Det var århundradets händelse i
bygderna! Spelmän spelade svensk folkmusik, folk plockade blommor och gav åt kungen, ett bröllopsfölje
visade upp sig i sina bröllopskläder, det var ett mycket exotiskt möte från båda sidor. Samtidigt fick kungen se
den omfattande sågverksindustrin längs kusterna och timmerflottningen på älvarna. Idag har en thailändsk
paviljong byggts i Utanede, nära det Edset där kungen gick ombord på ångaren "Liden", som minne av det möte
mellan ländernas kulturer som denna resa innebar.
Hjulångaren
"Indalen", på vilken
A.F. Knaust vid två
tillfällen serverat
kungamiddag, först åt
kung Oscar II 1894
och sedan åt kung
Chulalongkorn 1897.
13
Vid Glimån lade man till och bytte från ångaren "Liden" till "Indalen" för den fortsatta färden ner till
Bergeforsen. Kungen fick också tillfälle att se på Glimårännan, där timmer från Holmsjön störtade ner i
Indalsälven för att flottas vidare ner till kusten. På "Indalen" serverades middag, vilken Källarmästare Knaust
från Sundsvall stod för. Maten som serverades under norrlandsresan var nog ovan för thailändarna, det blev
mycket lax, särskilt gravlax, och lite grönsaker. I Bergeforsen bytte man åter båt samtidigt som kungen fick se
timmerflottarna styras genom forsen. Den sista etappen med "Turisten" ner till Sundsvall, där kungens jakt
"Maha Chakri" väntade, skedde under musik av en orkester från Skönviks Skyttegille. Kapten på hela resan
längs Indalsälven hade Adolf Nordberg varit, initiativtagaren till ångbåtstrafiken på denna älv.
Nästa dag, den 20 juli, gick Kung Chulalongkorn i land i Sundsvall. Han inledde med ett improviserat besök på
Kubikenborg, han ville se ett sågverk i drift. Därefter ställdes färden in till staden. Nu ville kungen köpa en
svensk nationaldräkt och åkte till Vävnadshandeln som låg i hörnet av Storgatan och Bankgatan. Expediten torde
ha blivit ganska överrumplad, och något sådant hade de ej på lager!
Klockan 13 serverades lunch i festvåningen på hotell Knaust. Därmed avslutade kungen sitt besök i Sverige och
for vidare med sitt fartyg mot England.
Kung Chulalongkorn av Siam med följe utanför Knaust den 20 juli 1897. Foto O W Olsson.
När man skar guld med täljkniv...
Den s k kungliga sviten användes bland annat som bröllopssvit. Åren kring 1900 kunde de nyrika grosshandlarna
eller disponentdirektörerna vältra sig i pengar. Det berättas om ett brudpar en gång som bodde i den sviten, att de
morgonen efter bröllopsdagen uppvaktades med en check på en miljon kronor på frukostbrickan som
morgongåva ...
De egentliga ”sågverkspatronernas” tid var förbi när man kom in på 1900-talet, men industrierna blomstrade
alltjämt och det var ofta bolagsbildningar och andra sammanträden av vikt som skulle firas. Och det gjorde man
naturligtvis på Knaust. Mat och dryck flödade och inte skulle man vara småsnål. Man försökte övertrumfa
varandra i konsten att leva gentilt. Och om det hade gått för våldsamt till på en fest så glas och porslin och andra
dyrbarheter blivit krossade, stegade gästen bara ogenerat in nästa morgon och betalade kalaset – med råge.
Stora affärer och stora bolagsstämmor avslutades med lika stora middagar. Festerna blev allt större. Man bjöd
generöst och man bjöd många. En gång planerade en direktör en stor fest men fann festsalen för liten. "Då slår vi
ut en vägg" sade Anna Knaust utan att tveka. Och så gjorde man. Efter festen murades väggen upp igen.
Ingenting var omöjligt här.
14
Festvåningen på Knaust. Till höger
den vägg som tillfälligt togs bort för
en fest och därefter återuppbyggdes.
Den revs sedan vid ombyggnaden
1956. Idag är hela festvåningen
ombyggd till hotellrum.
Familjen Knaust levde själva flott. På söndagarna dukades det alltid i stora matsalsrummet innanför matsalen för
hela släkten, så många som ville och kunde komma, aldrig mindre än tolv, men ofta över tjugo personer. Fri
utspisning naturligtvis och i regel serverades två sorters vin, berättade Oscar Knaust. Det var en gammal
tradition från hans fars allra första tid som inte fick brytas.
Under Adolf och Oscar Knaust upplevde hotellet sin storhetstid. Hit kom utländska köpmän, skutskeppare och
flygarpionjärer, gästande teater- och cirkussällskap och alla möjliga andra och beblandade sig med sundsvallsområdets trävaruhandlare och deras gäster. Alla möttes här och trivdes. Det låg alltid en stämning av glädje och
fest över hotell Knaust. Det har berättats åtskilligt om festerna där, inte minst av Oscar Knaust, som var en stor
underhållare och historieberättare. Under årens lopp har det nog broderats ut och påbättrats en hel del, men i
berättelserna ligger dock en stor del av hotell Knausts själ.
Skådespelare och musiker
På Knaust träffades alla. På Knaust ljöd alltid sång och musik. Adolf Knaust var själv sångare. På 1890-talet
skall en flottningsstämma ha hållits på Knaust. Det berättas att flottningsinspektören Dahlmark efter mötet ville
sjunga och behövde någon som ackompanjerade honom. Han sägs ha ropat till sig en ung man som han fick syn
på i schweizeriets entré. ”Kan du klinka den här biten pojk” skall han ha frågat honom. Visst kunde han det.
Dahlmark blev mycket nöjd. ”Gosse, du kunde ju alla ackorden. Vad heter du pojk?” frågade han efter numrets
slut. ”Wilhelm Stenhammar” blev svaret. Han hade givit en stor konsert i Sundsvall samma kväll.
Sång och musik flödade på Knaust. I spegelsalens
tak finns porträtt av några av det sena 1800-talets
mest populära tonsättare, här Ludvig Norman.
Foto Anna Porsmyr.
15
Skådespelarna tog undantagslöst in på Knaust, som för dem hade en särskilt förmånlig teaterinackordering.
Gösta Ekman d.ä. var där med sitt teatersällskap en jul. Och den gamle skådespelaren och filmpionjären Victor
Sjöström bodde där många gånger. Han skulle alltid ha rum 205. Personalen mindes att han hade egna mörka
gardiner med sig när han reste, som de fick montera framför fönstret.
Carl-Gustaf Lindstedt och Arne Källerud besökte hotellet en vinter. Men vinternattens köld var så hård att de
vägrade att lämna hotellet förrän klimatet blivit vänligare. Så det blev en helkväll för personalen!
En av de ofta återkommande gästerna på Knaust var operettcharmören Kalle Kinch i Stockholm. Första gången
var han fem år och reste tillsammans med sin far, sista gången över åttio och "still going strong". Han skall ha
blivit så förtjust i en viss ostsort (som hette Pelikan), att han sedan flera gånger skickade efter den från Knaust.
Operasångaren Jussi Björling i
kupolrummet i Knausts trappa i
samband med Skid- och friluftsfrämjandets fest på Stadshuset 1955.
Foto Paul Lindgren.
Oscar Knaust har kallat den ena delen av sin självbiografi för "Mitt etui". När han vid 15 års ålder skulle resa
iväg för utlandsstudier, fick han av sin far köpa ett cigarrettetui i silver som en kund lämnat som betalning för en
skuld långt tidigare. Han fick betala ett hutlöst pris – till sin egen far – men accepterade, eftersom han hade fått
kontanter också. Oscar Knaust inledde resan med att besöka en släkting i Stockholm - som lät gravera in hans
monogram, ”O. K.”, på etuiet.
När Oscar Knaust i fortsättningen träffade kända personer, kom han att ta för vana att gravera in deras namn på
etuiet. Det har med åren blivit många namn, de flesta svenska artister och kändisar från hans tid finns med.
Sickan Carlsson, Ulla Billquist, Zarah Leander, med flera har sina namn ingraverade, likaså simmaren Arne
Borg och författaren Ludvig Nordström. Där står inalles 283 namn.
Kända utländska artister som besökt Sundsvall, har likaså bott på Knaust. Louis Armstrong var en av dem.
Personalen mindes länge hans värme och utstrålning. En annan gång gästade popstjärnan Gilbert O'Sullivan
hotellet medan han låg högt upp på de internationella listorna. För att han skulle få vara ostörd på hotellet
utannonserades hans ankomst två dagar tidigare än den verkliga. När han sedan kom kunde han lugnt gå in och
bevara sin anonymitet.
Mer uppmärksammade gäster och goda vänner bjöds in till ”hissrummet”. Från köket i källaren gick en mathiss
upp till matsalen. Intill denna hiss fanns ett litet rum med ett bord, där åtta personer med litet god vilja kunde
tränga ihop sig. Där fick man maten direkt från spisen, utan att den gått genom hissen. Oscar och hans mor Anna
brukade äta där till vardags. Många kända personer har under årens lopp gjort dem sällskap vid matbordet, i
synnerhet teaterfolk och konstnärer, som de trivdes särskilt bra tillsammans med.
16
Hotellets inre liv
Knaust var känt för god stämning och trivsel. Hotellet var ständigt belagt. Källarmästaren och hans fru levde
bland sina gäster och behandlade dem som gamla vänner. Oscar Knaust var en sällskapsmänniska och en
nattmänniska och tyckte om att vara i glada vänners lag.
Hela hotellets personal var som en enda stor familj och Oscar Knaust tog sig alltid tid till en liten pratstund i
portierlogen innan han gick hem på nattkröken. Hans son Olle däremot sade någon gång, när Oscar kom hem
sent fram på morgonkvisten: "Mamma nu måste jag gå upp och gå till skolan för nu kommer pappa hem".
Oscar Knaust var alltid pigg på att medverka när något hände, han engagerades till allt möjligt, att vara
fotbollsledare, smokingskrudad speaker i en boxningsring eller konferencier på en teaterscen eller annat. Och
han var så känd över hela landet att det räckte att adressera ett brev "Oscar, Sverige" för att det skulle nå honom!
Vid jultiden hade man i seklets början ofta teatersällskap som repeterade inför helgens föreställningar. De fick
fira jul på hotellet. Och det var ett julfirande som de aldrig skulle glömma! Alla som bodde på hotellet, även
ensamma hotellgäster av andra kategorier, bjöds då in att fira julkvällen tillsammans med familjen Knaust och
alla anställda som inte hade egna familjer i stan.
Julbordet trotsade all beskrivning, helstekta spädgrisar låg på jättefat med äpplen i munnen! Risgrynsgröt fanns
förstås också, och till den måste man rimma. Det var inte alltid så lätt för en del gäster. En gång hade man tre
finska sjökaptener och en ryss som julgäster, deras fartyg hade frusit inne i Sundsvalls hamn. Rimmandet vållade
dem stort huvudbry.
I kaféet hölls julklappsutdelning. Hela personalen fick julklappar som Anna Knaust själv varit ute och köpt. Hon
hade noga valt något som skulle passa var och en av dem. Därefter flyttades pianot ut i den stora trapphallen, där
akustiken var som en riktig konsertsal. Det var mycket högtidligt när Adolf Knaust stämde upp Adams julsång i
den ståtliga trappan som avslutning på kvällen.
På Oscar Knausts tid var det på juldagen stor julfest för släkt och vänner och hela det stora hotellets personal.
Oscar Knaust stod för underhållningen. Han spelade piano eller knäppte på mandolin eller banjo, och ledde
jullekar och dans kring granen. Mellan varven höll han tal för julen eller berättade historier.
Lyx och flärd har alltid hört samman med Knaust. Under Gunnar och Bo Wilöfs tid stod det ett ymnighetshorn som kallades
"Bågskytten" i baren mot Storgatan. Det var en tung silverpjäs inköpt till Knaust 1953, som påstods ha tillhört Carl XV.
Tillverkningsåret var 1882 och det skall ha varit en av de stora sevärdheterna vid utställningen i Stockholm 1897, själva
hornet var ett naturhorn från en stäppoxe. Foto Paul Lindgren.
17
Efter helg kommer vardag. Och den var ofta slitsam för personalen. En
stor del av hotellets gäster utgjordes av handelsresande. För dem hade
man särskilda s k uppackningsrum där de visade sina varor för
kunderna. I början på 1900-talet reste dessa försäljare med tåg och hade
tunga koffertar med sig som kunde väga omkring 100 kilo. Det ingick i
hotellvaktmästarnas jobb att transportera gästens bagage från tåget till
hotellrummet. Det var kanske 13 ankommande tåg per dag att passa,
och om tåget var försenat fick de vänta. Det kunde ibland bli ett par
timmars väntan på stationen, på vintern i kanske 20 graders kyla…
Städning och klädvård var tunga jobb. Ett par dagar varje höst och vår
skulle alla madrasser och alla sängkläder tas ut och vädras och piskas.
Mattorna körde man upp till foten av Södra berget och "snöpiskade"
rena!
I oktober 1966 firade Hotel Knaust 75-årsjubileum. Det blev en fest i
dagarna nio, som inleddes med ett jättefyrverkeri över Sundsvall. Sedan
följde en lång rad artistuppträdanden. Bland dem som inbjudits fanns
operasångarna Rolf Björling, Busk Margit Jonsson, Per Grundén och
Kjerstin Dellert, trubaduren William Clausen med flera. Under
festdagarna arrangerade värdparet Karin och Gunnar Wilöf dessutom
en speciell jubileumsmiddag i Knausts festvåning, dit alla som fyllde
75 år under oktober var inbjudna.
Hösten 1966 firade Hotell Knaust 75-årsjubileum. Annons i Sundsvalls
Tidning 1 oktober1966.
Efter Knausts tid
Den sista generationen Knaust
Adolf Fredrik Knaust avled 1907. Sonen Oscar befann sig vid den tiden utomlands. Han hade sedan 1901
praktiserat på olika hotell i Tyskland, England och Frankrike och gått i hotellskolor utomlands och kom inte hem
förrän 1908. Änkan Anna Knaust drev hotellet vidare i Sundsvall.
1900-talets första decennier var en blomstrande tid för Hotell Knaust. Än fanns det förmöget folk här i stan som
gödslade med pengar. Oscar Knaust kom tillbaka till Sundsvall som källarmästare av internationell klass. Han
lockade skådespelare och artister till hotellet, som gjorde det känt i hela landet för sin personliga atmosfär. Hotell
Knaust i Sundsvall fick rykte om sig att vara ett av landets allra trivsammaste hotell.
Efter Anna Knausts död 1917 drev Oscar rörelsen vidare med bistånd från brodern Nils. Men nu vid slutet av
första världskriget blev det kärvare tider. Hotell Knaust ombildades till aktiebolag 1921 och den 4 augusti
samma år sålde bröderna Knaust fastigheten till det nybildade bolaget. Oscar Knaust kvarstår som källarmästare
men fabrikören Zadig Hirschfeldt tar över ledningen. Hirschfeldt flyttar även in i familjen Knausts privata
våning 2 trappor upp i jugendhuset.
18
Ett gammalt omodernt hotell
Under 1930-talet förändrades det svenska samhället i botten. Bostadsstandarden förbättrades radikalt,
centralvärme, varmvatten och WC blev standard. Borta var den gamla vedspisen, den ersattes med gas- eller
elspis.
Bilismen och semesterlagen förändrade resandet, nu kunde breda folklager plötsligt ge sig ut på nöjesresa! En ny
typ av semesteranläggningar växte fram. Reso, Folkrörelsernas rese- och semesterorganisation, grundas 1937
och därmed har resebyråerna gjort sitt intåg. Även den statliga hotell- och restaurangkoncernen SARA liksom
SJ började vända sig mot en bredare publik och byggde upp anläggningar med enklare karaktär. Många byggdes
utanför stadskärnorna, längs trafikleder eller i friluftsområden.
De gamla hotellen från 1800-talet var omoderna. Smaken hade också förändrats nu, det skulle vara funkis!
Lyxhotell? Som är omodernt?
Vem vill ha det?
År 1930 inrättas ett modernt kök med eldrift.
Hotellet måste anpassas till den nya tiden. Hirschfeldt gjorde en omfattande ombyggnad 1930. Hotellrummen
moderniserades och fick rinnande varmt och kallt vatten. Gården byggdes över och där gjorde man ett nytt
restaurangkök, som blev ett av Europas modernaste med både frysanläggning och elektriska spisar. Den gamla
personalbyggnaden revs och ersattes med en ny och i källaren inrättades garage.
I annexet mot Kyrkogatan inreddes en ny extra matsal som förbands med spegelsalen. Den gamla gårdsinfarten
murades igen. Spegelsalen kunde därmed förlängas med en musikestrad som placerades i den gamla
gårdsgången.
Och Knaust lever vidare
Under Hirschfeldts tid förblev Oscar Knaust hotellets källarmästare. Sedan 1920-talet innehade han även
sommarrestaurangen Tivoli. År 1943 avlider Oscar Knaust, endast 57 år gammal. Tivoli läggs därmed ner, två år
senare rivs det. Med Oscar Knausts död gick en epok i Sundsvalls nöjesliv i graven.
Men Hotell Knaust lever vidare. I början på 1930-talet hade Gunnar Wilöf arbetat på Knaust som servitör. Han
hade därefter drivit flera hotell i landet och var vid mitten av 1940-talet innehavare av Stadskällaren i Östersund.
År 1947 avgick Hirschfeldt. Gunnar Wilöf återkommer till Knaust och tar över ledningen. Då var hotellet ganska
nedgånget.
Gunnar Wilöf bygger ut hotellet och moderniserar rummen, varje rum skall ha egen toalett. Han lägger även in
heltäckningsmattor i trapphallen och bygger om entrén. Det behövdes ett vindfång. Entrédörrens etsade glas gick
lätt sönder, de flyttas i stället till vindfångets glasväggar. Foajéns väggar fanerkläs och Karl Brandts
väggmålningar målas över av Bernhard Johansson 1949.
19
När Gunnar Wilöf tog över i slutet på 1940talet flyttade han matsalen till spegelsalen,
där heltäckningsmattor lades in.
Restaurangdelens olika utrymmen omdisponeras när Gunnar Wilöf tar över. Restaurangen flyttas till spegelsalen,
där caféets gamla röda plyschsoffor och järnbord åker ut och heltäckningsmattor läggs in. Den gamla matsalen i
förnäm tysk stil ändras utan alltför stora ingrepp till bar och extra matsal. I början av 1960-talet förses den sedan
med en bardisk med baldakin. Den tidigare matsalen i annexet byggs om till gillestuga och baren "Jakthyddan".
Gunnar Wilöf hade innan han övertog Knaust även varit restaurangchef vid Tylösand om somrarna. I Sundsvall
fick han arrendera Sundsvalls Segelsällskaps klubbhus Vindhem på Alnö från och med sommaren 1948. Efter
några år köpte han det och renoverade och byggde ut. Sommarrestaurangen Tivoli hade återuppstått i ny
skepnad! Wilöf köpte också en båt, Aramis, som skötte transporterna till Vindhem. (Vid den tiden fanns det
ingen bro utan man åkte alltid båt till Alnön.) Skeppare var Johan Sjögren, "Bölja" kallad, som var en riktig
entertainer. Han spelade dragspel och var även jultomte på Knaust.
På hotell Knaust fortsätter man att öka kapaciteten. Festvåningen en trappa upp längs Storgatan byggs ut 1956 så
den blir betydligt rymligare. Den vägg som tillfälligt hade tagits bort för en fest, rivs. Väggarna förses med stora
infällda speglar och i stora salen byggs en scen.
Under 1960-talet hade man levande dansmusik i
spegelsalen. Danska Erik Flattings trio, som var mycket
populära, spelade där i 8 år. Rörelsen gick mycket bra
under denna tid. Några år hade man även roulett.
1964 blev Gunnar Wilöf ensam ägare av hotell Knaust.
Baren Jakthyddan i annexet. Foto Paul Lindgren.
20
Ägarskiften och ombyggnader igen
År 1969 avgick Gunnar Wilöf och sonen Bo blev ägare till såväl fastigheten som hotell- och restaurangrörelsen.
Bo Wilöf hade vuxit upp på Knaust och därefter liksom sina företrädare gjort internationell praktik. Under Bo
Wilöfs tid hade man frukostbar i gamla matsalen. Han byggde också en konferensvåning. Vid årsskiftet 1978-79
lade han ner hotelldelen. I samband med nedläggningen förklarades Hotell Knaust år 1978 som byggnadsminne.
De kulturhistoriskt skyddade delarna är byggnadens exteriör, trapphuset i alla fyra våningsplanen samt
spegelsalen och f d matsalen.
Statliga Patent- och Registreringsverket flyttar ut från Stockholm 1980. De hyr Knausts hotelldel i tio år. Bo
Wilöf driver restaurangverksamheten vidare under namnet Knaust salonger AB. År 1984 säljer han hela rörelsen
inklusive fastigheten till hotell- och restaurangföretaget SARA för att de skall fortsätta verksamheten.
SARA sålde rörelsen vidare 1987 till en privatperson, som byggde om spegelsalen till diskotek och
barverksamhet. År 1990 lämnade han landet med obetalda skulder. Fastigheten såldes till ett fastighetsbolag i
Stockholm – som sålde vidare till ny ägare – som sålde vidare till ytterligare en ny ägare – som gick i konkurs
omkring 1990. I början av 1990-talet var alltså både fastigheten och rörelsen försatta i konkurs.
Fastigheten står tom till 1995. Ny ägare igen och ny ombyggnad. Nu ska det bli bostäder i den gamla hotelldelen
och saluhall i bottenvåningen.
Restaureringar
Ombyggnaden till saluhall innebar ett stort ingrepp i byggnadens fasad mot Storgatan. En ny entré togs upp
mittpå och kontakten bröts mellan rummen i den ursprungliga restaurangdelen.
Det var dock ingen ny tanke att ta bort hörnentrén och ersätta den med en entré från Storgatan. Det planerade
man att göra redan 1930. Då hade man till och med tänkt plocka ner den berömda marmortrappan! Det blev
lyckligtvis inte gjort, men mycket av skiljeväggarna i entrén togs bort.
Vid ombyggnaden 1995-97 togs i gengäld den ursprungliga gårdsportiken mot Nybrogatan upp igen för
direktentrén till saluhallen. De kulturhistoriskt värdefulla delarna av Hotell Knaust, entrén, trapphallen och
matsalarna, behöll också sin ursprungliga utformning. Byggnaden börjar restaureras.
Den nya entrén mot Storgatan monteras in snett i förhållande till paradbalkongen! Restaureringen slutförs inte.
Fastigheten säljs igen 1999 till Danielssons Entreprenad AB, DEAB. Denna gång är dock avsikten att återskapa
hotellverksamheten.
Rörelsen övertas 2001 av Elite Hotels. Ny ombyggnad, men till hotell igen. Restaureringen återupptas. Den nya
entrén mot Storgatan tas bort och den ursprungliga fasaden återskapas. Det blir ett hotell av internationell
standard med möbler och inredning av senaste snitt.
Invändigt bygger man om helt. Av den gamla
festvåningen blir det hotellrum. Men trappan och
spegelsalen blir kvar och här och var ser man detaljer
som påminner om hotellets svunna storhetstid.
I oktober 2002 öppnas åter hotell i fastigheten efter
25 års uppehåll. Hotell Knaust har återuppstått.
Spegelsalen på Knaust är alltjämt ett av Sundsvalls mest
kända och omtyckta offentliga rum. Där har café- eller
restaurangverksamhet pågått nästan oavbrutet sedan 1891.
Här några musiker i en paus vid flygeln i början på 1950talet. Foto Paul Lindgren.
Inger Söderholm 2009
21
Samtliga foton är hämtade ur Sundsvalls museums fotosamling där ej annat anges.
Läs vidare i:
Anders Stjernberg
Knaust från hotell till hotell
Sundsvall
2002
Helge Höglund
Knaust 75 år, minnesskrift
Sundsvall
1966
Sven Mohlin
Hotel Knaust
Sundsvall
1978
Anders Stjernberg och Per-Åke Sundholm I portgången till en ny tid
Byggförlaget
1996
Peter Sundborg
Sundsvalls stenstad arkitekturguide
Sundsvalls museum 1996
Oscar Knaust
Mitt etui
Wahlström & Widstrand 1943
Helge Höglund
Hus och människor
Sundsvall
1981
Ludvig Nordström
Medelpad (Ur Sverige ... av Eigil Schwab)Bonniers
1937
Britt och Ingemar Tunander
Livet i Gamla Sundsvall
Bonniers
1962
Åke Hanaeus
Norrmalm – Stadsdel i förvandling
ST:s årsbok
1991
Magnus Adlercreutz och Barbro Björk
Såsom en stad av någon betydenhet …
Sundsvalls museum 1986
Anders Diös
Byggenskap och stadsbild i Sundsvall
Uppsala
1975
Sundsvalls stad
Handlingar om staden 1863-1892
Sundsvall
1892
Nils Ahnlund
Sundsvalls historia, del IV
Uppsala
1921
J E Nilsson
Sundsvalls historia, del V
Sundsvall
1943
Tedebrand
Sundsvalls historia, del III
Sundsvalls Kommun 1997
En krönika om Sundsvall och Medelpad Sundsvalls-Posten 1853-1900
Sundsvall
1959
En krönika om Sundsvall och Medelpad Sundsvalls-Posten 1916-1921
Sundsvall
1976
Sundsvalls Tidning
En 100-årskrönika från Medelpad
Sundsvalls Tidning 1941
Siam Saenkhat
I Kung Chulalongkorns fotspår
Bispgården
2001
Sundsvalls Gille m fl
Från stad och bygd i Medelpad 1945
Sundsvall
1945
Erika Moll
Destination Kasino
Sundsvall
2002
22