Gå på pengarna

Rapport 2014:10
Gå på pengarna
Antologi om tillgångsinriktad brottsbekämpning
Gå på pengarna!
Antologi om tillgångsinriktad brottsbekämpning
Rapport 2014:10
Brå – centrum för kunskap om brott och åtgärder mot brott
Brottsförebyggande rådet (Brå) verkar för att brottsligheten
minskar och tryggheten ökar i samhället. Det gör vi genom att
ta fram fakta och sprida kunskap om brottslighet, brottsföre­
byggande arbete och rättsväsendets reaktioner på brott.
ISSN 1100-6676
ISBN 978-91-87335-25-9
URN:NBN:SE:BRA-548
© Brottsförebyggande rådet 2014
Författare: Ann-Marie Ahlqvist, Patricia Arnolds, Maria Becht,
Camilla Brage, Cecilia Faudot Karlsson, Stefan Holm, Lars Korsell,
Stefan Lind, Anders Lindberg, Marcus Nordlund, Lotta Rytter Dufwa,
Erik Sandstedt, Johanna Skinnari, Johan Tegle, Anders Tegsten,
Jan Tibbling, Daniel Vesterhav, Peter Waldau, Pierre Westén,
Helen Örnemark Hansen
Redaktör: Helen Örnemark Hansen
Omslagsfoto: Mostphotos
Produktion: Ordförrådet AB
Tryck: Lenanders Grafiska AB 2014
Brottsförebyggande rådet, Box 1386, 111 93 Stockholm
Telefon 08–401 87 00, e-post: info@bra.se, www.bra.se
Denna rapport kan beställas hos bokhandeln eller hos Fritzes Kundservice,
106 47 Stockholm. Telefon 08–598 191 90, e-post: order.fritzes@nj.se
Innehåll
Förord......................................................................................... 5
Kapitel 1
Vad är tillgångsinriktad brottsbekämpning?................................ 7
Kapitel 2
Åtgärder i kontroll- och rättskedjan.......................................... 17
Kapitel 3
Svart och kriminell ekonomi..................................................... 29
Kapitel 4
Brott och miljöer ...................................................................... 45
Kapitel 5
Spåra, säkra, återföra – att
angripa brottslig­hetens drivkraft............................................... 63
Kapitel 6
Taktik: lägre och högre plan..................................................... 79
Kapitel 7
Fordringar och krav................................................................ 101
Kapitel 8
Internationella perspektiv
– kartläggning, samarbete och instrument............................... 121
Kapitel 9
Hur mäter vi tillgångsinriktad brottsbekämpning?.................. 141
Kapitel 10
Behov – regelförändringar....................................................... 157
Brå rapport 2014:10
Förord
Inom brottsbekämpningen har ett nytt landskap brett ut sig. Som
en följd av ett ökat ekonomiskt fokus på ekonomisk och organi­
serad brottslighet har flera myndigheter blivit allt viktigare aktö­
rer på den brottsbekämpande arenan. Vi har visserligen inte fått
se några ”nya” myndigheter som i vissa andra länder men väl nya
funktioner inom befintliga myndigheter, och framför allt, de sam­
verkar på ett annat sätt än tidigare och använder de tillgångsinrik­
tade verktygen på ett mer medvetet sätt.
Den tillgångsinriktade brottsbekämpningens aktualitet illustre­
ras också av två löpande regeringsuppdrag. Det ena handlar om
myndigheternas samverkan med tillgångsinriktad brottsbekämp­
ning och det andra gäller att ta fram en sammahållen resultatredo­
visning på detta område.
För de flesta praktiker känns det i dag mer eller mindre självklart
att bekämpning av ekonomisk och grov organiserad brottslighet
blir mer effektiv om man kompletterar den traditionella brotts­
bekämpningen med den tillgångsinriktade. ”Gå på pengarna!”
Varför finns det då behov av en antologi av handbokskaraktär
på området? En av anledningarna är att det kommer signaler om
att myndigheterna hittills inte lyckats så bra. Förväntningarna har
varit höga och utfallet har ifrågasatts. Författarna ger här sin syn
på den tillgångsinriktade satsningen och kan bidra till att i ett sam­
manhang sprida kunskap om denna.
Projektidén har tagits fram tillsammans med en rad samverkan­
de myndigheter, som också följt projektet genom en referensgrupp.
Gruppen har bestått av representanter från Brottsförebyggan­
de rådet, Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Polismyn­
dig­heten, Skatteverket, Kronofogdemyndigheten, Tullverket och
Lunds universitet. Antologins författare, som framgår under de
följande titelrubrikerna, har också sina hemvister vid dessa myn­
digheter. Författarna svarar själva för sina bidrag.
Redaktör för antologin har varit docent Helen Örnemark Han­
sen vid Lunds universitet, med Jennie Nordenström, Johan Ram­
klint och Maja Rudling som assistenter.
5
Brå rapport 2014:10
Vetenskapliga granskare har varit rektor för Domstolsakademin
Lennart Johansson och professor emeritus Per Ole Träskman vid
Lunds universitet.
Projektet har finansierats av Rikspolisstyrelsen, Ekobrottsmyn­
digheten, Kronofogdemyndigheten, Tullverket, Försäkringskas­
san, Lunds universitet och Brottsförebyggande rådet.
Stockholm i maj 2014
Erik Wennerström
Generaldirektör
Lars Korsell
Enhetschef
6
Brå rapport 2014:10
Kapitel 1
Vad är tillgångsinriktad
brottsbekämpning?
Lars Korsell, Brottsförebyggande rådet
Helén Örnemark Hansen, Lunds universitet
7
Brå rapport 2014:10
1.1 Nuvarande definition
Det är först med Brås introduktion år 2008 av begreppet ”till­
gångsinriktad brottsbekämpning” som vi i Sverige fick ett enhet­
ligt begrepp för statens insatser för att komma åt vinster från
brottslig verksamhet (Brå 2008:10, s. 17). Det är ett samlingsbe­
grepp för alla former av insatser mot pengar och annan egendom
som härrör från kriminell verksamhet. I denna antologi har vi mo­
difierat begreppet på så sätt att tillgångsinriktad brottsbekämp­
ning riktar in sig mot ”tidigare, aktuella och framtida tillgångar
som härrör från brottslig verksamhet” (jfr kapitel 9 och 10 i denna
antologi). Med tillgång som härrör från brottslig verksamhet avses
både direkt (exempelvis från narkotikaförsäljning eller bedräge­
ri) och indirekt vinst (exempelvis från minskade kostnader genom
skattebrott). Vi talar här om tillgång som synonymt till brotts­
utbyte. Utbyte av brott nämns till exempel i brottsbalken. Eko­
brottsmyndigheten har definierat brottsutbyte som förverkande,
utvidgat förverkande, skadestånd, förverkande enligt MmL (Lag
(2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med finan­
siella instrument) och före­tagsbot. Det är även möjligt att arbeta
med vinstbegreppet om man reflekterar över att kostnaden för den
brottsliga gärningen är avdragen. I så fall blir frågan om man ex­
kluderar dem som misslyckats med att få någon vinst. Begreppet
inkomst är enligt vår uppfattning bra att arbeta med men det kan
leda tanken till legalt anskaffade medel.
Begreppet inkomst definieras i skattebrottslagen. Begreppet till­
gång är mer statiskt. Antingen finns det tillgångar eller så finns det
inte. I de olika kapitlen förekommer de ovan nämnda begreppen.
Att det inte är ett enhetligt begrepp beror på att författarna be­
handlar begreppen beroende på vilket sammanhang de används i.
Det kan vara lagtekniskt, sociologiskt eller anknutet till framtida
lagstiftning.
Den grundläggande strategin för den tillgångsinriktade brottsbe­
kämpningen är att ta bort möjligheten att berika sig på brott. Om
denna strategi ska bli framgångsrik behöver de olika myndighe­
terna ändamålsenliga verktyg. 8
Brå rapport 2014:10
1.2 Tillbakablick – nytt
anslag i brottsbekämpningen
Segervissa tullare med hundar som stolt poserar vid travar med
plastinpackad narkotika. Bilder av poliser som flankerar bord
överfyllda med beslagtagna pistoler, avsågade hagelgevär och när­
stridsknivar. Lika trofébetonade tecken på framgång är presenta­
tioner med tabeller över utdömda fängelseår efter den senaste sats­
ningen mot brottsligheten.
I dag har dessa bilder kompletterats med nya sätt för myndig­
heterna att visa framfötterna (Brå 2011:4). Nu är det inte enbart
mängden narkotika, vapen eller fängelseår som räknas, utan även
penningbelopp. ”Hur mycket?”, är en fråga som ställs angående
pengar och annan egendom som myndigheterna lyckats ta från oli­
ka kriminella aktörer (Korsell 2012). Kanske är det mera träffande
att skriva ”lyckats ta tillbaka från”. Att lägga beslag på pengar,
bilar, motorcyklar, lyxklockor och guldkedjor samt annan egen­
dom som trätt i stället för brottsutbytet – får en närmast symbo­
lisk innebörd där kriminella personer tvingas lämna det de en gång
stulit, rånat eller lurat till sig.
Kronofogdemyndigheten och Skatteverket har förvisso alltid
tänkt i ekonomiska termer. För dessa myndigheter var ”go for the
money” knappast något nytt. Inom rättsväsendet var det signi­
fikant nog Ekobrottsmyndigheten, med sin tydliga inriktning på
skatter och obestånd (brott mot borgenärer), som tydligast ma­
nifesterade den tillgångsinriktade brottsbekämpningen genom att
år 2007 inrätta en särskild brottsutbytesenhet. Men Polisen och
Åklagarmyndigheten var inte heller sent ute med att betona peng­
arnas betydelse; om drivkraften för den ekonomiska och organise­
rade brottsligheten är pengar – och det som kan köpas för pengar
– bör också bekämpningen av brottsligheten ha samma fokus. I
annat fall skjuter brottsbekämpningen inte in sig på det som biter
bäst.
Som en följd av ett ökat ekonomiskt fokus på brottsligheten
har ekonomiskt inriktade myndigheter som Försäkringskassan,
Krono­fogdemyndigheten och Skatteverket blivit allt viktigare ak­
törer på den brottsbekämpande arenan som inte för länge sedan
dominerades av poliser och åklagare (Korsell 2012). Från att tidi­
gare ha försökt förverka utbyte av brott – exempelvis vinster från
narkotikaförsäljning – används i dag ”skattevapnets” olika ingre­
dienser – taxering, eftertaxering, skattetillägg och betalningssäk­
ring – för att minska vinsterna från exempelvis svart arbete (Brå
2007:27 och Brå 2011:7).
Samtidigt omprövar Försäkringskassan bidrag och stöd som be­
talas ut, och återkräver vad som betalats ut felaktigt. Kriminella
inkomster är nämligen osäkra och ojämna (Brå 2007:4). Följden
är att trygghetssystemen har en roll att spela även i den kriminella
9
Brå rapport 2014:10
ekonomin (Brå 2007:4, 2011:7, 2011:12 och jfr kapitel 3). Krono­
fogdemyndigheten har fått ökad betydelse genom att vara på plats
och göra utmätning när tillgångar synliggörs, till exempel för att
de nyss nämnda skatterna ska kunna betalas.
Tillgångsutredare har blivit en ny yrkesgrupp vid sidan av poli­
ser, åklagare och skatterevisorer. Polisen och Åklagarmyndigheten
har nyanställt ekonomer för denna uppgift. De brottsbekämpande
myndigheterna tar lärdom av Försäkringskassans, Kronofogde­
myndighetens och Skatteverkets kunskaper och metodik på det
ekonomiska området (jfr kapitel 9 och Korsell 2012). I sin kamp
mot brottsligheten har dessa ”stillsammare” myndigheter samti­
digt börjat ta efter Polisens offensiva arbetssätt. Exempelvis har
Skatteverket genom sina skattebrottsenheter en brottsutrednings­
funktion som under ledning av åklagare utreder skattebrott och
närliggande brottslighet. På det sättet har skattebrottsenheterna
(SBE) utvecklats till en slags skattepolis och har till och med en
egen underrättelsetjänst. Också Tullverket har sina egna brottsut­
redare.
Försäkringskassan, Kronofogdemyndigheten och Skatteverket
ingår i dag som naturliga samarbetspartner i Polisens och andra
brottsbekämpande myndigheters arbete för att bekämpa organise­
rad brottslighet. Myndigheterna är representerade i regionala un­
derrättelsecentra och deltar i det operativa arbetet (Brå 2011:20,
Brå 2011:7 och ISF 2011:12).
Inom brottsbekämpningen breder onekligen ett nytt landskap
ut sig. Visserligen inga nya myndigheter som i vissa andra länder,
men väl nya funktioner inom befintliga myndigheter, och framför
allt, de samverkar på ett annat sätt än tidigare och använder de
tillgångsinriktade instrumenten på ett mer medvetet sätt. När bör­
jade detta landskap att ta form, och varför?
Som nämnts myntades begreppet tillgångsinriktad brotts­
be­
kämpning i en Brå-rapport 2008:10. Att ”gå på pengarna” är
dess­utom ett viktigt inslag i regeringens satsning mot organiserad
brottslighet. En högre växel lades in år 2008 genom departements­
promemorian ”Mobilisering mot grov organiserad brottslighet”
(Ds 2008:38). Men redan tidigare hade flera myndigheter, fram­
för allt inom ramen för ekobrottsbekämpningen, intresserat sig för
att ”spåra och återföra vinning av brott” (Skr. 2001/02:40). På
1990-talet sågs förverkandereglerna över, något av grundbulten i
en effektiv tillgångsinriktad brottsbekämpning (SOU 1999:147).
1.3 Utländska influenser
Olika händelser i vår omvärld har påverkat den tillgångsinrikta­
de brottsbekämpningen i Sverige. USA:s ”war on drugs” under
1980-talet lade fokus på förverkande av brottsutbytet (Vettori
2006). Penningtvätt ansågs vara hörnstenen inom den organise­
10
Brå rapport 2014:10
rade brottsligheten, inte minst på narkotikaområdet. Genom 1988
års Wienkonvention mot narkotika fick narkotikabekämpningen
internationellt genomslag (FN:s Wienkonvention mot illegal han­
tering av narkotika och psykotropa ämnen antogs den 19 decem­
ber 1988). Den lade grunden för bekämpning av penningtvätt, och
den första svenska lagstiftningen kom år 1993.
Genom penningtvättslagen ökade trycket på näringslivet. Banker, mäklare och andra institutioner och företag som hanterar
stora belopp hamnade i frontlinjen för tillgångsinriktad brottsbekämpning genom kravet på att de ska rapportera misstänkta
transaktioner och ha ordning och reda på vilka de gör affärer med.
Financial Intelligence Units började växa upp i land efter land, för
Sveriges del genom att Finanspolisen inrättades inom Rikskrim­
inalpolisen (Brå 2011:4).
På det internationella planet har knappt någon möda sparats för
att bekämpa penningtvätt (van Duyne 2002). Enligt Levi (2013) är
en förklaring att vitt skilda politiska intressen, från höger till vän­
ster, pekat ut penningtvätt som lösningen på var och ens förordade
”kriminalitetsproblem”. Däremot har intresset varit mindre för att
undersöka effekterna av alla ansträngningar mot penningtvätt el­
ler att fördjupa bilden av hur den svarta och kriminella ekonomin
verkligen fungerar, vilket är ämnet för Johanna Skinnaris bidrag
i denna antologi (jfr Brå 2008:10, Brå 2007:4 och Brå 2011:7).
När den undersökande irländska journalisten Veronica Guerin
mördades år 1996 inrättades en särskild myndighet på Irland med
syfte att konfiskera pengar och annan egendom som härrör från
organiserad brottslighet. Den irländska Criminal Assets Bureau
och andra länders liknande myndigheter har blivit en inspirations­
källa för den tillgångsinriktade brottsbekämpningen. Det är så­
ledes inte tillräckligt att lagföra gärningspersoner utan man vill
även bekämpa drivkraften bakom den brottsliga gärningen (Brå
2008:10 och Johnsson 2010).
Det tillgångsinriktade arbetet är följaktligen ingen nyhet. Under
många år har myndigheterna arbetat med förverkande, kvarstad,
betalningssäkring och andra verktyg. Det nya är att kriminalpoli­
tiken betonar denna bekämpningsmodell, senast manifesterat ge­
nom den nya möjligheten till utvidgat förverkande. Detta är en
del av det svenska genomförandet av art. 3 i det så kallade förver­
kandebeslutet (Rådets rambeslut 2005/212/RIF av den 24 februari
2005).
1.4 Inhemska förebilder
Även om tillgångsinriktad brottsbekämpning har många utländska
förebilder finns också några inhemska förhållanden som haft be­
tydelse för utvecklingen. Den satsning som skedde under 1990-ta­
let mot ekonomisk brottslighet hade bland annat myndighetssam­
11
Brå rapport 2014:10
verkan som modell (Skr. 1994/95:217). En inspirationskälla var
landshövdingen Ulf Adelsohn, som på ett enkelt sätt förde sam­
man cheferna för myndigheterna i Stockholms län för att öka
kraften i ekobrottsbekämpningen. Efter detta mönster bildades på
länsnivå i hela landet samverkansformer mot ekonomisk brotts­
lighet. Under landshövdingens ledning samlades ledande personer
från relevanta myndigheter för att dra upp riktlinjerna för eko­
brottsbekämpningen. Vid sidan av rättsväsendet ingick även Tull­
verket, Skatteverket och i viss mån Försäkringskassan.
Även om denna samverkan inte längre är författningsstyrd och
på många håll har upphört, har samarbetet tagit andra former och
fortsatt. Ett exempel är de regionala underrättelsecentra mot or­
ganiserad brottslighet, som är etablerade på åtta platser i landet
(Brå 2008:10 och Brå 2011:20). På central nivå finns också sam­
verkansformer mot organiserad brottslighet (Operativa rådet och
Samverkansrådet). Budskapet bakom de olika samverkansformer­
na är att brottsbekämpning inte enbart är en fråga för polis och
åklagare. Andra myndigheter har också betydelse, och det gäller
särskilt när inkomster, bidrag och tillgångar hamnar i centrum. Att
svenska myndigheter ”lärt sig” samverka och fått upp ögonen för
varandras kompetens har i grunden förändrat kartan för brottsbe­
kämpningen.
En förklaring till den nämnda utvecklingen är förändringar i
brottslighetens struktur. En något förenklad definition av ekono­
misk brottslighet är kriminalitet som sker inom ramen för en lag­
lig verksamhet, exempelvis skattebrott till följd av oredovisade in­
komster i en restaurangrörelse. Definitionsmässigt skiljer den sig
från organiserad brottslighet där själva verksamheten är illegal,
exempelvis narkotikabrottslighet, oavsett om företag utnyttjas i
verksamheten eller inte. Under senare år har kriminalpolitikens
fokus alltmer flyttats från ekonomisk till organiserad brottslighet
(Korsell 2006 och Korsell 2012). Men samtidigt som denna ut­
veckling ägt rum har de båda brottsområdena mer och mer smält
samman, både faktiskt och i myndighetssamverkan. Ett exempel
är att ”företag i brottslig verksamhet” (Brå 2011:20) är en nati­
onell prioritet i bekämpningen av organiserad brottslighet. Det
innebär att brottsbekämpningen fått en tydlig inriktning på nä­
ringsverksamhet som utnyttjas i kriminellt syfte. Det är detsamma
som att ekonomi hamnar i centrum (jfr kapitel 3).
Slutsatsen är därför att tillgångsinriktad brottsbekämpning för­
stärkts från två håll, dels generellt med arvet från ”war on drugs”
och andra internationella influenser från bekämpning av organise­
rad brottslighet, inte minst trycket på att motverka penningtvätt,
dels med en inhemsk myndighetsgemensam brottsbekämpnings­
profil mot framför allt ekonomisk brottslighet eller åtminstone
kriminalitet där företag figurerar.
12
Brå rapport 2014:10
1.5 Hur stora är brottsvinsterna?
Det tycks inte råda någon tvekan om att behovet av tillgångsinrik­
tad brottsbekämpning är stort då brottsvinsterna internationellt
sett beräknas till astronomiska belopp. Då och då nämns siffror
om den kriminella ekonomins omfattning, både internationellt
och här hemma. Enligt Skatteverket uppgår det så kallade skatte­
felet – som visserligen inte enbart avser skattebortfall genom brott
– till en bra bit över 100 miljarder kronor om året (Skattever­
ket 2008). Statistiska centralbyrån har för Sveriges del uppskat­
tat omsättningen för smuggling, prostitution och annan brottslig­
het till flera miljarder kronor (SCB 2005). FN-organet UNODC
(UN Office for Drugs and Crime) har beräknat att den organise­
rade brottsligheten globalt omsätter 870 miljarder dollar om året,
vilket motsvarar 1,5 procent av världens samlade bruttonational­
produkt. Även penningtvätt brukar nämnas i samma andetag som
organiserad brottslighet, också med ofattbart stora belopp (van
Duyne 2002). I Finansinspektionens riskbedömning av penning­
tvätt i Sverige gör man bedömningen att penningtvätt i Sverige in­
volverar mångmiljardbelopp.
Med sådana belopp på näthinnan väcks givetvis stora förhopp­
ningar om vad den tillgångsinriktade brottsbekämpningen kan ge
för resultat. En ”avkastning” på bara några procent skulle ge en
rejäl slant. Representanter för myndigheterna är knappast återhåll­
samma med att lyfta fram den tillgångsinriktade brottsbekämp­
ningens förtjänster. När sedan generaldirektörer på välbesökta
presskonferenser presenterar siffror på några miljoner uppfattas
det som närmast kaffepengar i jämförelse med de förväntningar
som byggts upp. Den samlade journalistkåren låter sig inte impo­
neras av de blygsamma beloppen.
De siffror som antyder vad den organiserade brottsligheten om­
sätter blir därför ett tveeggat svärd när bokslut sedan görs över de
tillgångsinriktade åtgärderna (Levi 2013). Å ena sidan visar höga
belopp att det finns anledning att ta organiserad brottslighet på
stort allvar. Det i sin tur motiverar resurser till myndigheterna, be­
främjar karriärer och stimulerar politiker att ta initiativ. Å andra
sidan riskerar luften att gå ur när de tillgångsinriktade åtgärderna
inte infriar förväntningarna. Internationellt talas det till och med
om att myndigheter misstänks för att välja enkla vägar, som att
rikta in sig mot kurirer, för att komma över pengar och egendom i
stället för att gå mot svårare måltavlor, allt för att kunna leverera
förväntade siffror (Levi 2013).
Vid första påseende framstår det som tämligen självklart vad
syftet är med tillgångsinriktad brottsbekämpning: att gå på peng­
arna och lägga beslag på så mycket som möjligt. Det är dock en
förenklad och närmast vulgär beskrivning av syftet. Det är som
om syftet med kriminalpolitiken skulle vara att döma ut så långa
13
Brå rapport 2014:10
fängelsestraff som möjligt. Som nyss nämnts har också den till­
gångsinriktade brottsbekämpningens förespråkare sig själva att
klandra genom att de obetänksamt öppnat dörren för förenklade
beloppsresonemang. Men vad som är mycket pengar är relativt.
Åtskilliga personer som involveras i organiserad brottslighet lever
på små marginaler. Det finns få ”kokainbaroner” i den svenska
verkligheten. Därför kan även beslag av mindre värde ha stor be­
tydelse inom ramen för tillgångsinriktad brottsbekämpning.
I brist på djupare kunskap om var de tillgångsinriktade insat­
serna har störst betydelse för att störa brottsligheten, bör områden
med stora tillgångar som härrör från brottslig verksamhet vara en
naturlig inriktning. I kapitel 4 i denna antologi beskrivs olika fall
som genererat stora vinster. Författarna påpekar att det är viktigt
att veta vilka brott som genererar de största vinsterna om brotts­
vinsterna ska vara i fokus.
Flera av de beräkningar av tillgångar som härrör från brottslig
verksamhet som vi pekat på är gjorda utifrån ett internationellt
perspektiv. Frågan är hur vi i Sverige kan beräkna motsvarande
verksamhet.
1.6 Varför en antologi?
Det är angeläget att följa upp det nya landskapet med tillgångs­
inriktad brottsbekämpning eftersom det delvis är obruten mark
vi ser framför oss. Det nya arbetssättet väcker många frågor. Den
grundläggande frågan är vad som ryms under begreppet och vad
innehållet är i myndigheternas verktygslåda. En annan viktig frå­
ga är vad varje myndighet kan göra och var i ordningen de olika
stegen sker, från underrättelsetjänst till beslut, dom och verkstäl­
lighet? Vidare bör man reflektera över vilka rättssäkerhetsfrågor
som kommer upp när olika metoder kombineras vid denna form
av brottsbekämpning. En summering bör göras av de olika myn­
digheternas erfarenheter och hur långt de har kommit. Brås sex år
gamla rapport kan delvis tjäna som referenspunkt tillbaka i tiden
(Brå 2008:10).
Syftet med antologin är att ta fram en rapport av handboks­
karaktär där myndighetsrepresentanter ger sin syn på satsningen
och därmed kan bidra till att i ett sammanhang sprida kunskap
om tillgångsinriktad brottsbekämpning. Tanken är att handboken
ska kunna användas i internutbildning och som inspirationskälla.
Referenser
Brottsförebyggande rådet, Brå (2007). Vart tog alla pengarna
vägen? En studie om narkotikabrottslighetens ekonomihantering.
Rapport 2007:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
14
Brå rapport 2014:10
Brottsförebyggande rådet, Brå (2007). Organiserat svartarbete
i byggbranschen. Rapport 2007:27. Stockholm: Brottsförebyg­
gande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2008). Tillgångsinriktad brottsbekämpning. Rapport 2008:10. Stockholm: Brottsförebyggande
rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Penningtvätt. Rapportering och hantering av misstänkta transaktioner. Rapport 2011:4.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Storskaliga skattebrott. En
kartläggning av skattebrottslingens kostnader. Rapport 2011:7.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Bidragsbrott och skattebrott. Rapport 2011:12. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Bekämpning av organiserad brottslighet. En utvärdering av den myndighetsgemensamma
satsningen mot grov organiserad brottslighet. Rapport 2011:20.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Ds 2008:38. Mobilisering mot grov organiserad brottslighet.
Stockholm: Justitiedepartementet.
van Duyne, P. C. (2002). ”Crime-entrepreneurs and financial ma­
nagement. I: van Duyne, P. C. m.fl. (red.). Upperworld and underworld in cross-border Crime. Nijmegen: Wolf Legal Publisher.
Finansinspektionen m.fl. Penningtvätt – en nationell riskbedömning 30 augusti 2013. Stockholm: Finansinspektionen.
Höjer, H. (2009). Al Capone. Gangstern och den amerikanska
drömmen. Stockholm: Bonniers.
ISF 2011:12. Bidragsbrott och skattebrott. Välfärdens dubbla
kriminalitet. Stockholm: Inspektionen för socialförsäkringen.
Korsell, L. (2006). ”Ekonomisk och organiserad brottslighet.”
I: Nordisk Tidskrift for Kriminalvidenskab, s. 249–273.
Korsell, L. (2012).”Formell kontroll av informell ekonomi”.
I: Bergqvist, M., Pettersson, L. och Pettersson, T. (red.).
Kontrollens variationer. Lund: Studentlitteratur.
Johnsson, E (2010) The establishment of the Criminal Assets
Bureau. Ph.D-avhandling vid Stockholms universitet.
Lag (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med
finansiella instrument (MmL)
Levi, M. (2013). Drug law enforcement and financial investigation strategies. London: International Drug Policy Consortium.
Riksrevisionen, RiR (2010) Statens insatser för att komma åt
vinster från brottslig verksamhet – ett bättre samarbete ger högre
utbyte. Rapport (2010:26).
15
Brå rapport 2014:10
Rådets rambeslut (av den 24 februari 2005) 2005/212/RIF om
förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som härrör
från brott.
Skatteverket (2008). Skattefelskarta för Sverige. Rapport 2008:1.
Solna: Skatteverket.
Skr. 1994/95:217. Samlade åtgärder mot den ekonomiska
brottsligheten. Stockholm: Justitiedepartementet.
Skr. 2001/02:40. Regeringens skrivelse. Lägesrapport om den
ekonomiska brottsligheten. Stockholm: Regeringen.
SCB (2005). Illegal verksamhet – försöksberäkningar av
prostitution, droger samt smuggling av alkohol och tobak.
Stockholm: Statistiska centralbyrån.
SOU 1999:147. Effektivare förverkandelagstiftning.
Stockholm: Fritzes.
Vettori, B. (2006). Tough on criminal wealth: exploring
the practice of proceeds from crime confiscation in the EU.
Dordvecht: Springer.
16
Brå rapport 2014:10
Kapitel 2
Åtgärder i kontrolloch rättskedjan
Lars Korsell, Brottsförebyggande rådet
Helén Örnemark Hansen, Lunds universitet
17
Brå rapport 2014:10
2.1 Syften med de olika verktygen
2.1.1 Inledning
De tillgångsinriktade åtgärder som kommer att redogöras för i av­
snitt 2.2 har inte bara olika syften utan bygger också på olika
teoretiska grunder.1 Det är förklarligt då den myndighetsgemen­
samma satsningen saknar en övergripande reglering. Detsamma
gäller för de olika verktyg som står till myndigheternas förfogande
inom ramen för den tillgångsinriktade brottsbekämpningen. Vi ut­
går från verktygen och söker en generell beskrivning – teori.
1. Allmänprevention
2. Individualprevention
3. Hindra otillbörlig vinning
4. Reparativ effekt
5. Säkra fordringar
6. Skapa gruppsolidaritet
I avsnitt 2.2.6 kommer vi att jämföra de olika verktygens syfte
med syftena för tillgångsinriktad brottsbekämpning.
2.1.2 Syften med de olika verktygen
Som nämnts har myndigheterna tillgång till flera olika verktyg vid
den tillgångsinriktade brottsbekämpningen. Eftersom förverkande
förefaller ha blivit något av ett ”guldägg” koncentreras framställ­
ningen till detta verktyg (jfr Träskman 2013).
Ibland motiveras förverkandet med att det är ett viktigt medel
för att ta ifrån gärningspersonen den förmån som han eller hon
haft av brottet eller den brottsliga verksamheten. I andra fall be­
skrivs förverkandet som ett medel för att förebygga nya brott.
1
18
Forskningsassistenterna Johan Ramklint och Maja Rudling har varit behjälpliga
med detta kapitel.
Brå rapport 2014:10
Denna begreppsbestämning stämmer mycket bra med den defini­
tion av tillgångsinriktad brottsbekämpning som inledde kapitel
1. Man bör ha i åtanke att förverkande är en särskild rättsver­
kan som inte kräver samma proportionalitet som påföljderna gör.
Huru­vida en utökad användning av förverkande stämmer överens
med de principer som i övrigt är accepterade i svensk kriminal­
politik är en fråga som återkommer i kapitel 10.
Nedan presenteras verktygen och deras syften. Här studeras
främst förarbetena till dessa. Det bör påpekas att de äldre förar­
betena till verktygen är svårtydda och syftet med dem är inte alltid
enkelt att utreda (se även Lindberg 2009).
Förverkande: 36 kap. 1 § och 1 b § BrB
Redan i de gamla landskapslagarna fanns bestämmelser om för­
mögenhetskonfiskation, som var ett slags tilläggsstraff vid vissa
grova brott. Konfiskationen var främst repressiv, tydligt tillgångs­
inriktad och kunde omfatta hela eller en del av den dömdes till­
gångar. Tar vi några rejäla kliv fram i historien, till början av
1900-talet, fanns det i den allmänna straffrätten olika bestämmel­
ser om förverkande av pengar, som är av särskilt intresse avse­
ende tillgångsinriktad brottsbekämpning (SOU 1944:69). Det var
dock inte inom den allmänna straffrätten som förverkanderegler­
na främst kom att utvecklas utan inom specialstraffrätten (SOU
1960:28). Under lång tid har förverkandereglerna befunnit sig i
skuggan av de rent straffrättsliga reglerna. Polis och åklagare har i
huvudsak fokuserat på skuldfrågan, varför frågor om förverkande
lätt hamnade något i skymundan (SOU 1999:147). Till detta bör
tilläggas att förverkandereglerna har varit förenade med ett högt
beviskrav, då polis och åklagare har varit tvungna att härleda viss
egendom till ett visst brott.
Förverkandereglerna har under 2000-talet fått förnyad upp­
märksamhet och utgör i mångt och mycket kärnan i den tillgångs­
inriktade brottsbekämpningen. Förverkande riktas inte heller en­
bart mot den enskilde brottsutövaren utan även mot närstående
och juridiska personer med vetskap om den brottsliga verksam­
heten (prop. 2007/08:68, s. 68f.). Förverkandereglerna har dess­
utom kompletterats och getts ett vidare tillämpningsområde sedan
det utvidgade förverkandet introducerades i svensk rätt. Det utvid­
gade förverkandet skiljer sig från det tidigare genom att polis och
åklagare vid grövre brottslighet inte behöver knyta den dömdes
tillgångar till ett visst brott, utan det räcker med att göra det klart
mera sannolikt att tillgångarna härrör från brottslig verksamhet,
än att så inte är fallet.
Syftet med förverkandebestämmelserna har skiftat sedan de in­
fördes. Inom den juridiska litteraturen brukar man kunna urskilja
tre syften med förverkande. Det första är förverkande i repres­
sivt syfte, vilket får en symbolisk-pedagogisk poäng genom att den
19
Brå rapport 2014:10
som begått brott även träffas av en ekonomisk påföljd som an­
knyter till egendom som i allmänhetens ögon förknippas med det
begångna brottet.
Det andra är att avvärja den fara som ett föremål kan utgöra.
Detta berör främst farliga föremål och är därför inte av direkt in­
tresse för den tillgångsinriktade brottsbekämpningen. Det tredje
är att förverka vinning av brott som framstår som otillbörlig. Det
sistnämnda syftet motverkar möjligheterna till ekonomisk vinning
och ser till att ingen kan profitera på sin brottslighet (Thornstedt
1960).
Ofta förefaller dock ett förverkande tjäna mer än ett syfte. Det
kan till exempel handla om att avvärja fara kombinerat med syf­
tet att bestraffa. En ännu vanligare kombination är förverkande
av otillbörlig vinning som samtidigt fungerar som en form av be­
straffning. Denna otydlighet om vilket syfte förverkande ska tjäna
framträder tydligt i förarbetena till strafflagen: ”Att bestämmelser­
na få sin plats i 2 kap., vilket handlar om straffen enligt strafflagen,
torde med strafflagens nuvarande uppställning vara ändamålsen­
ligt. Därav får emellertid icke dragas slutsatsen, att förverkande
alltid skulle tjäna samma syfte eller följa samma regler som straff i
egentlig mening” (SOU 1944:69, s. 67).
I förarbetena till det utvidgade förverkandet framgår syftet tyd­
ligare än i dess äldre motsvarighet. Det anförs att utsikten att upp­
nå ekonomisk vinning är en av de främsta drivkrafterna bakom
många brott. Huvudsyftet med det utvidgade förverkandet är att
komma åt ekonomiska vinster som görs inom ramen för organise­
rad brottslighet. När det gäller rättssäkerhetsaspekten framförs att
förfarandet är godtagbart eftersom domstolen slutligen ges tillfälle
att pröva frågan (prop. 2007/08:68, s. 51).
Att alla verktyg bör ses tillsammans och som en enhet styrks
vidare av att departementschefen framhåller vikten av att myn­
digheterna använder sig av företagsbot. Detta återkommer vi till
i kapitel 10. I förarbetena påpekas vidare att den nya förverkan­
delagstiftningen riskerar att inte ge det önskade utfallet om inte
de straffprocessuella tvångsmedlen förbättras och effektiviseras.
Här åsyftas bland annat kvarstad, förvar, beslag, husrannsakan
och kroppsvisitation (prop. 2007/08:68, s. 48f.). Detta är intres­
sant då det visar hur regeringen ser på samspelet mellan verkty­
gen. Uttalandet ger stöd till ståndpunkten att regeringen betraktar
verktygen som en helhet. Detta diskuteras dock inte vidare i något
av förarbetena.
För att säkerställa att förverkandet förblir ett effektivt institut
finns ett antal tvångsmedel som alla kan användas för olika typer
av förverkanden. Kvarstad används till exempel för att säkerställa
ett värdeförverkande medan beslag kan användas för ett sakför­
verkande. I avvaktan på beslut om kvarstad kan lös egendom tas
i förvar. Sammanfattningsvis kan vi när det gäller förverkande ur­
20
Brå rapport 2014:10
skilja de klassiska syftena inom straffteorin, nämligen de allmän­
preventiva och individualpreventiva syftena. Dessutom kan vi ur­
skilja syftet att motverka otillbörlig vinning. Dessa syften återfinns
under punkterna 1, 2 och 3 i modellen.
Regeringen tar dock inte upp något om brottsoffrens perspektiv
eller rättvisa. I huvudsak handlar det om effektivitet och att mins­
ka brottsligheten, dvs. allmänprevention.
Kvarstad: 26 kap. § 1 RB
Till ”säkerställande av det allmännas anspråk på böter eller annan
ersättning eller målsägandes fordran på skadestånd” och liknande
kan rätten förordna om kvarstad eller skingringsförbud på egen­
dom som tillhör den misstänkte (prop. 1942:5 s. 417). Kvarstad
är särskilt viktigt om det kan befaras att den misstänkte har för
avsikt att undanskaffa egendomen eller föra ut pengar ur landet.
I dessa fall är ett beslut om kvarstad effektivt, men även andra
medel kan användas, exempelvis reseförbud.
Syftet med kvarstad är svårt att läsa ut av förarbetena från 1942.
Kvarstad kan ses från två skilda perspektiv, ett straffrättsligt och
ett civilrättsligt. I propositionen skriver regeringen att kvarstad
syftar till att säkerställa det allmännas anspråk. Denna skrivning
antyder att det viktigaste är samhällets intresse av att säkra sina
medel. Fokus verkar ligga på samhället i stort och inte det enskilda
brottsoffret. Det är därför inte helt osannolikt att betrakta kvar­
stad som ett verktyg som ursprungligen var tänkt för verksamhets­
områdena skatt, tull och exekution.
Det tycks inte finnas så många straffteoretiska tankar kring
kvarstad, men det står klart att verktyget ändå används i dessa
sammanhang. Kvarstaden kan därför ses som ett verktyg som möj­
liggör att både statens och eventuella brottsoffers intressen till­
godoses. Det kan ses som ett arbetsverktyg för myndigheterna;
åtminstone utvecklas inte syftet med kvarstad vad avser den straff­
teoretiska utgångspunkten (punkt 6 i modellen i avsnitt 2.2.6).
Förvar: 26 kap. 3 § RB
Förvar omnämns som en förberedande åtgärd för kvarstad av lös
egendom. I förarbetena från 1942 omskrivs och motiveras inte
feno­menet särskilt utförligt. Förvar används för att säkra lösa
före­mål inför framtida åtgärder. Detta kan vara en del av det till­
gångsinriktade arbetet om det avser en lös sak med ett ekonomiskt
värde och inte bara ett brottsverktyg eller liknande som saknar
ekonomiskt värde på den öppna marknaden (punkt 5 i modellen
i avsnitt 2.2.6).
Beslag: 27 kap. 1 och 14 a § RB
För att bestämmelserna om beslag ska bli tillämpliga måste det
aktuella föremålet skäligen kunna antas ha betydelse för utred­
ning om brott, vara någon avhänt genom brott eller vara förverkat
21
Brå rapport 2014:10
på grund av brott (27 kap. 1 § rättegångsbalken). Beslag får ske
oberoende av brottets beskaffenhet. Att föremålet ägs av någon
annan än den som har det i sin besittning hindrar inte att det tas i
beslag. Beslag förutsätter inte heller att någon kan misstänkas för
det brott som har föranlett beslaget.
Den som med laga rätt griper eller anhåller en misstänkt eller
verkställer häktning, husrannsakan, kroppsvisitation eller kropps­
besiktning får ta sådana föremål i beslag som påträffas vid åtgär­
den. I andra fall får föremål inte tas i beslag utan föregående beslut
av förundersökningsledaren eller åklagaren. Är det fara i dröjsmål
får dock åtgärden vidtas av en polisman utan sådant beslut, om
det inte är fråga om vissa skriftliga försändelser. I propositionen
till det utvidgade förverkandet påpekas vidare att möjligheterna
till beslag, kroppsvisitation och husrannsakan bör vara tillämpliga
i utredningen inför ett förverkande (prop. 2007/08:68, s. 80f.).
När de brottsbekämpande myndigheterna använder sig av be­
slag är det främst som ett verktyg i utredningssyfte. Verktyget kan
i och för sig användas inför ett utvidgat förverkande, såsom ovan
angetts, men det huvudsakliga syftet med beslag är inte att det ska
vara ett tillgångsinriktat verktyg. Beslag används i syfte att säkra
en lös egendom som har betydelse för en brottsutredning. Verkty­
get får därför inte alltför stor betydelse för det tillgångsinriktade
arbetet (punkt 5 i modellen i avsnitt 2.2.6).
Skadestånd: 2 kap. 2 och 3 § SkadestL
Enligt 3 § skadeståndslagen, SkadestL, ska den som allvarligt
kränker någon annan genom brott som innefattar ett angrepp mot
dennes person, frihet, frid eller ära ersätta den skada som kränk­
ningen innebär.
Skadeståndets funktion är främst reparativ. Det talas om kränk­
ningsersättning, vilket innebär att det är kränkningen och ett li­
dande som ska ersättas. Skadeståndet handlar således varken om
allmän- eller om individualprevention utan snarare om offret och
rättvisa och en känsla av upprättelse (punkt 4 i modellen i avsnitt
2.2.6).
Företagsbot: 36 kap. 7 § BrB
Tillkomsten av systemet med företagsbot motiverades av att det
dåvarande sanktionssystemet inte var tillräckligt effektivt för att
komma till rätta med brott begångna inom näringsverksamhet.
Det rådde även bristande proportion mellan de straff som dömdes
ut och de ekonomiska intressen som kunde stå på spel för företa­
gen (prop. 2005/06:59, s. 14). Regeringen talade även om att över­
trädelser i näringsverksamheter ofta är hänförliga till företagets
struktur och organisation. Det verkade därför, från en rättvisesyn­
punkt, otillfredsställande att det är den enskilde som drabbas och
inte företaget. Regeringen ville därför genom företagsboten lägga
22
Brå rapport 2014:10
över ansvaret för mindre överträdelser inom näringsverksamhet
på företaget (prop. 2005/06:59, s. 19). Vidare föreslog Företags­
botsutredningen att företagsboten skulle bli företagsböter och att
ett straffansvar skulle införas för juridiska personer, men det ansåg
inte regeringen var nödvändigt (prop. 2005/06:59, s. 19).
Syftet med företagsboten är därmed huvudsakligen allmänpre­
ventivt. Regeringen tog i samband med propositionen om det ut­
vidgade förverkandet åter upp att företagsboten inte användes till­
räckligt.
Betalningssäkring: 46 kap. SFL
I den ursprungliga propositionen till betalningssäkringslagen an­
förde regeringen att lagen skulle förstärka det allmännas ställning
som borgenär vid indrivning av fordran på skatt, tull eller avgift.
Tanken var att i en risksituation trygga det allmännas fordran till
dess att fordringen betalades på sedvanligt sätt eller drevs in (prop.
1978/79:28, s. 1f.).
Regeringen anförde vidare att skattesystemet bygger på grupp­
solidaritet. Om någon kommer undan från att betala skatt drab­
bar detta direkt de medborgare som betalar sin skatt. Om samhäl­
let underlåter att agera mot de individer som undandrar sig sin
skyldighet att betala skatt sänder det felaktiga signaler till de an­
dra medborgarna. Myndigheternas kontrollverksamhet beskrivs
som meningslös om inte ändamålsenliga verktyg finns för att säkra
det ekonomiska utfallet (prop. 1978/79:28, s. 110f.).
Vidare beskriver departementschefen i propositionen hur viktigt
det är att samhället ges effektiva instrument för att driva in skatter,
tullar och avgifter och hänvisar till dessa fordringars särskilda na­
tur. Staten väljer inte sina gäldenärer, och det är ofta bara gäldenä­
ren själv som har total insyn i sin egen ekonomi. Detta kräver att
en betalningssäkring ska vara förenad med en särskild förmånsrätt
till skillnad från exempelvis kvarstad (prop. 1978/79:28, s.114f.).
Betalningssäkring kan påstås ta sin utgångspunkt i en fordran.
Staten har en fordran på en skatt-, tull- eller avgiftsskyldig med­
borgare och vill inte riskera att förlora denna. I förfarandet ligger
även att samhället bör prioriteras framför andra fordringsägare
med anledning av förfarandets särskilda natur. På det viset kan det
även hävdas att det rör sig om ett gruppsolidariskt syfte där staten
verkar ha större rätt än andra fordringsägare. Vidare förekommer
även resonemang om allmänprevention då staten inte vill att med­
borgarna ska känna sig frestade att skattefuska (punkt 6 i model­
len i avsnitt 2.2.6).
Summerat ger flera av verktygen intrycket att lagstiftaren inte
har ett specifikt syfte, utan tolkningen av när verktygen kan och
bör användas lämnas i stor utsträckning till de brottsutredande
myndigheterna. Undantaget är bestämmelserna om det utvidgade
förverkandet som har en utförligare skrivning av syftet.
23
Brå rapport 2014:10
2.2 Syften med den tillgångsinriktade
brottsbekämpningen
2.2.1 Inledning
Syftena med den tillgångsinriktade brottsbekämpningen framgår
inte av något lagförarbete, men har utvecklats av myndigheter. I
detta avsnitt kommer vi att närmare syna denna utveckling.
2.2.2 Eliminera otillbörlig vinning
och allmänprevention
Som nämnts under avsnitt 2.1 har de olika verktygen – förverkan­
de, betalningssäkring etc. – olika syften och bygger följaktligen på
olika teoretiska grundvalar. De skilda verktygen har också kom­
mit till under olika tidsperioder. De olika syftena är betydligt mer
sofistikerade än att enbart handla om belopp.
Frågan är dock om inte varje verktygs syfte delvis förändras
när det lyfts in i det nya sammanhanget tillgångsinriktad brotts­
bekämpning med dess udd att slå mot tillgångar som härrör från
brottslig verksamhet. Kanske blir det särskilt tydligt när olika
verktyg kombineras med varandra. Vilka syften skulle i så fall
dominera när åtgärder motiveras av tillgångsinriktade brottsbe­
kämpningsskäl? Det sammantagna syftet bör vara att eliminera
otillbörlig vinning (jfr Gallant 2005 och Naylor 1999). Bakom
detta skäl ligger den moraliska uppfattningen att samhället inte
kan tillåta personer att berika sig genom brott. I stället bygger
samhället på att människor ska tjäna sitt uppehälle genom heder­
lig verksamhet, låt vara att marknadsekonomin ofta tar ut sväng­
arna väl långt, både vad gäller hederlighet och verksamhet.
Som nämnts i kapitel 1 är det framför allt ekonomisk och orga­
niserad brottslighet som leder till otillbörlig vinning, antingen di­
rekt, exempelvis genom inkomster från narkotikaförsäljning, eller
genom indirekt vinning till följd av ökad vinst tack vare minskade
kostnader, exempelvis genom att inte betala skatt. Det är denna
otillbörliga vinning som den tillgångsinriktade brottsbekämpning­
en riktar sig mot. På det sättet är tillgångsinriktad brottsbekämp­
ning tillbakablickande, även om syftet egentligen främst är att
blicka framåt och avskräcka från brott.
Om syftet är att eliminera otillbörlig vinning är det angeläget att
ha en realistisk bild av hur mycket som blir kvar när väl drogerna
för eget bruk, arvoden till medarbetarna och kostnaderna för lö­
pande konsumtion betalats (Brå 2007:4). Detta lyftes även fram i
kapitel 1. Det är vanligt att pengarna rinner mellan fingrarna, och
det som myndigheterna lyckas ta kanske ändå representerar en
inte obetydlig andel av den otillbörliga vinningens netto. Givetvis
är det angeläget att ligga nära de svarta och kriminella bruttoin­
24
Brå rapport 2014:10
komsterna, men lika lite som myndigheter har stora utsikter att på
plats kunna stoppa pågående brottslighet är det möjligt att befinna
sig i omedelbar anslutning till penningkranarna (jfr kapitel 3).
2.2.3 Motverka framtida otillbörlig vinning
Om syftet är att eliminera otillbörlig vinning kan det även gälla
framtida otillbörlig vinning med det nyss nämnda moraliska skä­
let som grund, och mer handfast brottsförebyggande, att motverka
framtida kriminell verksamhet (jfr Naylor 1999). Samtidigt som
det är moraliskt förkastligt att brottsvinster berikar gärningsper­
soner riskerar vinsterna att upprätthålla en fortsatt kriminell verk­
samhet och till och med att utveckla den. Tillgångsinriktade åtgär­
der leder därför till en ”inkapacitering” av egendom, ungefär på
liknande sätt som när gärningspersoner hindras från att begå brott
genom fängelsestraff (Levi 2013).
Näringsförbud och att vägra eller återkalla tillstånd eller aukto­
risationer (exempelvis serverings- eller trafiktillstånd) har också en
tydligt framåtblickande avsikt. Det handlar om att försvåra brotts­
lig verksamhet och därmed brottsliga vinster i framtiden.
2.2.4 Att göra det svårare eller mer riskabelt
Som konstaterats finns numera omfattande system för att mot­
verka penningtvätt. Klassisk penningtvätt är en tydlig måltavla för
tillgångsinriktade åtgärder eftersom gärningspersonerna strävar
efter att genom tvätten skapa en skenbart legitim bakgrund till
pengar och annan egendom som härrör från brott. I praktiken tar
dock en stor del av penningtvätten i Sverige sikte på att smutsa ner
legitima pengar, typiskt sett genom att förvandla medel på bank­
konton till kontanter för utbetalning av svarta löner (Brå 2011:7).
Definitionen av penningtvätt har blivit så vid att den egentligen
omfattar alla former av hantering av svarta och kriminella pengar
förutom omedelbar konsumtion (Levi 2013). Det kan därför vara
lämpligare att tala om hantering av pengar och annan egendom än
om tvätt (Brå 2011:4 och Levi 2013).
Regleringen mot penningtvätt kan betraktas som ett brottsföre­
byggande inslag i betydelsen att på daglig basis försvåra hantering­
en av svarta och kriminella pengar. Penningtvättslagstiftningen
med kontrollerande och rapporteringsskyldiga verksamhetsut­
övare innebär att det blivit svårare och mer riskabelt för gärnings­
personerna (jfr Brå 2011:7 och kapitel 3). Överlag har det blivit
svårare och mer riskabelt att förknippas med brott och samtidigt
inneha egendom av någon betydelse. Myndigheternas kartlägg­
ning har vidgat fältet betydligt – från att tidigare ha letat efter nar­
kotika och vapen till att ställa frågor om vem som äger bilar, båtar
och annan egendom (Brå 2008:10).
25
Brå rapport 2014:10
De svenska förarbetena lyfter fram vikten av tillgångsinriktad
brottsbekämpning för att försvåra för den organiserade brottslig­
heten (se kapitel 9). Poliser som funderar i strategier för att be­
kämpa organiserad brottslighet är också inne på försvårarspåret.
Det kan betraktas som ett realistiskt perspektiv. I stället för nollvi­
sioner är målet inte större än att brottsligheten ska försvåras.
2.2.5 Stärka gruppsolidariteten
På senare år har de ekonomiska kriserna avlöst varandra. Arbets­
lösheten ligger på en för svenska förhållanden hög nivå. Pensioner
och transfereringar hänger inte med i den allmänna prisuppgång­
en. I dessa ständiga kristider är det särskilt utmanande att gär­
ningspersoner berikar sig genom brott. Att myndigheterna tar de
svarta och kriminella vinsterna på stort allvar kan därför betraktas
som ett led i en samhällelig krisbearbetning. I kapitel 7 beskrivs
arbetet med fordringar och krav. De olika verktygen nagelfars och
författarna belyser vikten av samarbete mellan de olika myndighe­
terna. I kapitel 8 kartlägger författarna samarbete och verktyg i ett
internationellt perspektiv.
2.2.6 Sammanfattning av syftena med den
tillgångsinriktade brottsbekämpningen
I nedanstående modell som presenterades inledningsvis i detta ka­
pitel har vi renodlat sex olika grupper av syften med den tillgångs­
inriktade brottsbekämpningen. Punkterna 1–6 utgör sex olika syf­
ten med den tillgångsinriktade brottsbekämpningen. Olika syften
kan gå in i varandra.
1. Allmänprevention
2. Individualprevention
3. Hindra otillbörlig vinning
4. Reparativ effekt
5. Säkra fordringar
6. Skapa gruppsolidaritet
Av genomgången ovan kan vi se att syftena med den tillgångsin­
riktade brottsbekämpningen återfinns vid de olika verktygen. Det
är dock endast vid förverkandeverktygen som fler syften än ett
återfinns.
26
Brå rapport 2014:10
Nedanstående fråga lämnas till vidare utredning:
Hade det blivit bättre om man använt sig av ett klart syfte med
tillgångsinriktad brottsbekämpning som tidigare, aktuella och
förebygga framtida tillgångar som härrör från brottslig verksamhet och med en klar reglering av de olika verktyg som myndigheterna har att tillgå? Dessa skulle vara samlade i ett och
samma regelverk.
Vi återkommer till detta i kapitel 10.
Referenser
Brottsförebyggande rådet, Brå (2007). Besöksförbud. Rapport
2007:2. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2007). Vart tog alla pengarna
vägen? Rapport 2007:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2008). Tillgångsinriktad brottsbekämpning. Rapport 2008:10. Stockholm: Brottsförebyggande
rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Penningtvätt.
Rapportering och hantering av misstänkta transaktioner.
Rapport 2011:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet Brå (2011). Storskaliga skattebrott. En
kartläggning av skattebrottslingens kostnader. Rapport 2011:7.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Dir. 1990:66 Tilläggsdirektiv till kommittén (1989:01) om ideell
skada. Gallant 2005
Gallant, M. (2005). Money Laundering and the Proceeds of
Crime. Cornwall: Edward Elgar publishing.
Levi, M. (2013). Drug law enforcement and financial investigation strategies. London: International Drug Policy Consortium.
Lindberg, G. (2009). Straffprocessuella tvångsmedel – när och
hur får de användas? Stockholm: Karnov Group.
Naylor, R.T. (1999). Wash-out: A critique of follow-the-money
methods i crime control policy. I: Crime. Law &Social change,
nr 32, s. 1–57.
Skatteförfarandelag (2011:1244) SFL
SOU 1944:69. Straffrättskommitténs betänkande med förslag till
lagstiftning om brott mot staten och allmänheten. Stockholm:
Kungl. Boktryckeriet P.A. Norstedt & Söner
SOU 1960:28. (Thornstedt 1960) Förverkande på grund av brott.
Stockholm: Idun.
SOU 1999:147. Effektivare förverkandelagstiftning. Stockholm:
Fritzes.
27
Brå rapport 2014:10
Träskman, P-O. (2013) Det rätt och skäl ikke är, det kan icke
heller vara lag” Något om oskäligt förverkande. I: Festskrift till
Josef Zila. Västerås: Edita.
Prop. 1942:5 Förslag till Rättegångsbalk.
Prop. 1978/79:28 Förslag till lag om betalningssäkring för
skatter, tullar och avgifter m.m.
Prop. 2000/01:68 Ersättning för ideell skada.
Prop. 2005/06:59 Företagsbot.
Prop. 2007/08:68 Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet.
28
Brå rapport 2014:10
Kapitel 3
Svart och
kriminell ekonomi
Johanna Skinnari, Brottsförebyggande rådet
29
Brå rapport 2014:10
I detta kapitel ska vi titta närmare på den ”kriminella” ekono­
min. I vilken form finns tillgångar från brott och vilka syften fyl­
ler de? Vilka har dessa pengar och egendomar? Hur döljer de sina
tillgångar från myndigheterna? Kapitlet baseras på forskning och
myndigheternas egna lägesbilder och analysrapporter.
3.1 Vad kännetecknar
”kriminell” ekonomi?
I den kriminella miljön kan medbrottslingar, konkurrenter på ille­
gala marknader och myndigheter utgöra ett hot mot tillgångarna.
Stölder och svinn är frekventa problem inom vissa kriminella nät­
verk (jfr Brå 2007:4). Inte minst myndigheterna är duktiga på att
spåra pengar på konton. Det innebär att en vanlig strategi inom den
”kriminella” ekonomin är att inte låta transaktionerna lämna spår
i de legala systemen. Det enklaste sättet upplevs vara att hantera
pengarna helt utanför bankvärlden, det vill säga i kontant form.
Inom i princip all brottslig verksamhet vill de flesta aktörer att i alla
fall något betalningsled utgörs av kontanter (jfr Rikskriminalpoli­
sen 2010:2, Brå 2007:4, Brå 2011:7). Alternativ med anonyma vir­
tuella betalningsmedel som bitcoin har på senare tid uppmärksam­
mats av myndigheterna (se exempelvis Skatteverket 2014).
Dessutom går det mesta som personerna önskar sig att köpa
med kontanter. Den holländske forskaren Petrus van Duyne (m.fl.
2003) använder termen akvarieekonomi för att illustrera att den
största delen av intäkterna från brott stannar i kriminella miljö­
er. Det handlar dels om återinvesteringar i brottsligheten, dels om
konsumtion av obeskattade eller rent av illegala varor och tjänster.
När bolag används för brottsligheten förekommer dock transak­
tioner på konton oftare, vilket är vanligt inte minst vid ekonomisk
brottslighet (jfr Brå 2011:7, se även Engdahl 2010). Även vid ut­
landsbetalningar av exempelvis narkotikapartier förekommer att
pengar överförs genom banktransaktioner eller informella betal­
ningsförmedlare (Brå 2007:4, Brå webbrapport 2006:2, Rikskri­
minalpolisen 2010:2). När verksamheten går ut på att tillgodose
illegala marknader med varor från utlandet finns ett behov av väx­
lingskontor för att få fram rätt valuta. Dessa växlingskontor är
belägna i Sverige eller i utlandet (Brå 2011:7).
30
Brå rapport 2014:10
I stället för växlingskontor – där någon måste exponera sig och
riskerar att bli rapporterad till Finanspolisen eller en utländsk mot­
svarighet – föredrar vissa organisatörer att transportera kontanter
både inom och utom landet (Brå 2011:7, jfr Finanspolisen 2012,
jfr Ekobrottsmyndigheten 2012, Rikskriminalpolisen 2010:2, Brå
2005:11). Det förekommer vid olika former av ekonomisk och or­
ganiserad brottslighet, alltifrån narkotika och människohandel till
svartarbete (Brå 2007:4, Brå 2011:7, Brå 2008:24).
Kontanterna används primärt till tre saker, a) betalningar i den
brottsliga verksamheten, b) konsumtion och i viss mån till c) inves­
teringar på en legal marknad.
3.1.1 Betalningar viktiga för verksamheten
Det finns visserligen organisatörer med både ambition och kon­
kreta affärsplaner att långsiktigt handla med svarta och illegala
varor och tjänster. Detta gäller särskilt vid ekonomisk brottslig­
het, där svarta affärer ofta bedrivs parallellt med helt laglig och
beskattad verksamhet (jfr Brå 2011:7, jfr Brå 2006:6, Ekobrotts­
myndigheten 2013). De flesta aktörer inom organiserad eller eko­
nomisk brottslighet har dock varken strategier eller resurser för
långsiktighet utan tar de uppdrag som bjuds. Aktörer som verkar
på kort sikt har inte samma behov av att arbeta upp förtroende
och vårda kundrelationer, utan kan sko sig på andras verksamhet.
Det medför risker för stölder och att man lurar affärspartner på
betalningar (Brå 2007:4, Brå 2011:7, Brå 2012:6). Därför känne­
tecknas kortsiktiga affärsrelationer av kontant betalning vid leve­
rans. Förtroendet för framtida betalningar är ofta lågt.
För att kunna sköta sina betalningar och bibehålla förtroendet
satsar vissa aktörer på att försöka ha ett kontantlager (Brå 2011:7,
Brå 2007:4, van Duyne och Levi 2005). En vanlig situation är att
kontanter samlas in/ihop inför betalningar. Det handlar om allt
från betalningar av stora partier av illegala varor till avlöning av
svartarbetare. Denna process kan ta några dagar och involvera
flera besök på växlingskontor eller hos kunder för att hämta upp
delbetalningar.
Forskningen är rik på exempel där organisatörer måste an­
stränga sig för att samla ihop tillräckligt med pengar för en över­
enskommen betalning (Brå 2007:4, Brå 2011:7, jfr Brå 2008:24).
Inom exempelvis narkotikabrottslighet har delbetalningar av par­
tier stor betydelse för att bevara en god relation med leverantö­
ren. Konsekvenserna av uteblivna betalningar är avbrutet samar­
bete och ibland indrivning och svartlistning. Det resulterar i dåligt
rykte som ofta sprids vidare till fler än den egna leverantören (Brå
2007:7, Brå 2007:4, Brå 2012:6). Faktum är att forskningen an­
tyder att det är mycket vanligt att krediter missköts inom nar­
kotikahandeln (Brå 2007:4, Brå 2005:11, van Duyne m.fl. 2003,
31
Brå rapport 2014:10
Desroches 2005). Betalningsproblemen fortplantar sig uppåt i
distributörsleden, tills de når någon med pengar i ”lager” – ibland
ända upp till den högnivådistributör som importerat partiet (Brå
2007:4, Brå 2007:7).
Betalningsproblem riskerar att öka upptäcktsrisken, eftersom
normala säkerhetsrutiner ofta frångås i sådana akuta situationer.
Ett vanligt exempel är att man tar kontakter som normalt undviks
eller att man brister i säkerhetsrutinerna vid telefonsamtal (Brå
2005:11, Brå 2007:4). Forskningen antyder också att det pratas
mer om opålitliga affärspartner. När varningar om en persons
opålitlighet florerar på marknaden ökar också myndigheternas
chanser att få upp ögonen för personens brottslighet.
Trots de besvär och risker som betalningsproblem medför är kre­
diter oundvikliga på narkotikamarknaden. Detta eftersom det är
riskfyllt, inte minst i form av fängelsestraff, att inneha narkotika
för vidareförsäljning. Genom att erbjuda t.ex. halva partiet på kre­
dit säljer distributören inte enbart mer narkotika, utan även stör­
re poster, vilket innebär färre kunder och indirekt lägre risk (Brå
2007:4, Brå 2007:7). En bonus med att ge goda kreditvillkor sägs
också vara att man binder upp en kundkrets. En uppenbar risk
med kunder som har stora skulder till en viss distributör är dock
att kunden tipsar myndigheterna om distributören (Brå 2007:7).
Med andra ord kan betalningsproblemen orsaka fler svårigheter
(exempelvis skuldsättning) som underlättar för myndigheterna.
3.1.2 Ekobrottslingar har svårare
att parera betalningsproblem
Eftersom betalningsproblem är vanliga får narkotikadistributörer­
na träna på att lösa problemen. För ekobrottslingar är bilden del­
vis annorlunda. Forskningen innehåller exempel på närmast sön­
derstressade ekobrottslingar som tillhandahåller osanna fakturor
och omvandlar pengar på konto till kontanter för betalning av
bland annat svart arbetskraft (penningmaskering, se Brå 2011:7,
Brå 2007:27). Skälet till stressen är att de nekats kontantuttag på
växlingskontor och banker. De vill inte stöta sig med sina upp­
dragsgivare, eftersom de räknar med att organisatörer som hante­
rar sådana belopp har resurser att köpa indrivning från kriminella
(jfr Brå 2012:6, Brå 2012:12). Om uppdragsgivaren inte får kon­
tanterna som utlovats finns en uppenbar risk att ett dussin bygg­
nadsarbetare står och ilsknar till på en arbetsplats, där huvuden­
treprenören skrivit etiska riktlinjer och verkar för schyssta villkor
i branschen (jfr Brå 2011:7). Med andra ord måste sådana betal­
ningsproblem undvikas för att ekobrotten inte ska upptäckas.
Ekobrottslingar har också stött på en del problem med förbättrad
implementering av åtgärder mot penningtvätt (Brå 2011:7, jfr Brå
2011:4). Till skillnad från exempelvis narkotikabrottslingar är de
32
Brå rapport 2014:10
dock inte lika vana vid att medbrottslingar försöker ge sig av med
pengarna eller att uppdragsgivare och beställare inte betalar för
sina tjänster. Narkotikadistributörer kan inte komma runt att slut­
kunden är missbrukare och att det dessutom är svårt att hitta pålit­
liga medbrottslingar för en helt kriminell verksamhet (Brå 2007:4,
Brå 2007:7, Brå 2005:11). Ekobrottslingarnas huvud­sakliga upp­
dragsgivare eller kund utgörs av företag i det legala samhället med
betydligt bättre betalningsförmåga. Dessutom kan dessa brotts­
lingar delvis rekrytera medarbetare från sin legala och beskattade
verksamhet (jfr Brå 2011:7, Brå 2007:27). Det innebär att eko­
brottslingarna inte har fått samma övning i att lösa störningar i
betalningsströmmarna och att myndigheternas åtgärder rimligtvis
slår hårdare mot dem. De vanligaste betalningsproblemen beror
på att finansiella institutioner nekar till misstänkta transaktioner
vilket leder till kontantbrist hos skattebrottslingarna, i vissa fall så
allvarlig att de inte kan ta vissa uppdrag (Brå 2011:7).
Kontantbristen leder till att ekobrottslingar tvingas prova nya
lösningar. Dessa inkluderar att organisatören själv försöker göra
kontantuttag, med risk att rapporteras till Finanspolisen för den
misstänkta transaktionen (Brå 2011:7). Det förekommer också ne­
gativa saldon på bolagskonton då medhjälparna tagit ut pengar
som ännu inte kommit in på kontot (Brå 2011:7). Förutom en
udda transaktion blir följden också extra utgifter i form av över­
trasseringsavgifter. I andra fall leder akut kontantbrist till att de
osanna fakturorna, som utgör ett led i penningmaskeringen, ”be­
talas” långt efter utsatt förfallodatum. Myndigheterna kan därför
identifiera en del osanna fakturor, eftersom ekobrottslingar trots
sena betalningar slipper dröjsmålsavgifter, eller genom att de ”be­
talar” fakturorna långt före förfallodatum.
Vid både ekobrott och narkotikabrott finns således stora möjlig­
heter att försvåra den kriminella verksamheten genom tillgångs­
inriktad brottsbekämpning som stör betalningar. Det gäller dock
inte för alla brottstyper. Vid människohandel för sexuella ändamål
finns inte samma typ av stora betalningar. Där handlar det snarare
om ”dagskassor” som skickas till utlandet med jämna mellanrum
(Brå 2008:24, Korsell, Vesterhav och Skinnari 2011). De krediter
som möjligen finns rör ofta de prostituerades resekostnader, och i
den mån de inte betalat själva får de arbeta in pengarna. Således
är det knappast organisatören som tar den stora ekonomiska ris­
ken, utan de prostituerade, som dessutom befinner sig i ett tydligt
underläge. Här är således utrymmet för tillgångsinriktad brottsbe­
kämpning betydligt mindre.
3.1.3 Målet med verksamheten är konsumtion
Forskningen betonar att det är så grundläggande att kunna kon­
sumera att det av vissa ses som en naturlig del av en kriminell livs­
33
Brå rapport 2014:10
stil (Hall, Winlow och Ancrum 2008, Brå 2011:7, Zaitch 2002,
jfr Ekobrottsmyndigheten 2012, jfr Rikskriminalpolisen 2010:2,
Rikskriminalpolisen 2005:2b). Att konsumtion är målet med den
brottsliga verksamheten illustreras av att narkotikadistributörer,
enligt en studie, ser konsumtion (av brottsvinster) som en verk­
samhetsrelaterad kostnad (Brå 2007:4). Konsumtionsobjekten
varierar, men innefattar ofta restaurangbesök, resor, kläder, spel,
fordon, smycken och olika presenter till anhöriga (Brå 2011:7,
Junninen 2006, Hall, Winlow och Ancrum 2008, Larsson 2006,
Brå 2007:4, Rikskriminalpolisen 2010:2, Engdahl 2010).
På illegala marknader köps narkotika för egen användning, men
pengar går också till illegala spel, sexköp, stöldgods och i vissa
fall vapen (Brå 2007:4, jfr Ekobrottsmyndigheten 2013, Rikskri­
minalpolisen 2010:2). Konsumtionen upplevs som lustfylld och
kompenserar för den hårda och stressiga livsstil som ett kriminellt
liv i övrigt innebär. När förtjänsten går ner försöker vissa aktivt
hitta alternativa verksamhetsområden, ibland på illegala markna­
der, ibland i det legala näringslivet. Så viktigt är det ekonomiska
utrymmet för konsumtion. Generellt är de konsumtionsvilliga per­
sonerna dock inte särskilt fästa vid sina pengar, de går snabbt åt,
och när de är slut försöker man tjäna nya pengar. Pengarna har
med andra ord bara ett värde om de används.
Särskilt ekobrottslingar uppger ibland att de inledde brottslig­
heten för att försöka bibehålla sin livsstil och position i samhället
(Engdahl 2010, Alalehto 1999, jfr ISF 2011:12). Även personer
inom organiserad brottslighet använder konsumtion för att skapa
en bild av sig själva som framgångsrika. Det är dock viktigt att
myndigheterna inte köper den bilden och likställer personer med
dyra kläder och vanor med viktiga spelare inom kriminella miljöer.
Vissa personer lägger sina pengar på saker som syns, men lever i
övrigt mycket enkelt (Larsson 2008, Hall, Winlow och Ancrum
2008). Andra lånar pengar eller missköter sina betalningar till le­
verantörerna för att tillfredsställa sina ”konsumtionsbehov” (Brå
2008:24, Brå 2007:4).
I den mån konsumtionen sker med kontanter blir personerna
synliga, i alla fall i den utsträckning de gör sina inköp från lega­
la och seriösa företag. Att döma av Finanspolisens årsrapporter
rapporteras få konsumtionsbetalningar; här finns således en out­
nyttjad potential för den tillgångsinriktade brottsbekämpningen
(se Finanspolisen 2012, Brå 2011:4). Det ska dock noteras att en­
bart vissa branscher är ålagda att rapportera. Exempelvis restau­
rangbranschen, där mycket av dessa svarta pengar konsumeras, är
undantagen. Poliser som arbetar i eller i anslutning till krogmil­
jön borde dock rimligen kunna få en del information eller själva
identifiera intressanta aktörer genom de misstänkta konsumtions­
mönstren om de arbetar tillgångsinriktat.
34
Brå rapport 2014:10
3.1.4 Investeringar i nya brott
I synnerhet aktörer som har en långsiktig strategi på illegala mark­
nader återinvesterar en del av omsättningen i nya kriminella pro­
jekt (Brå 2007:7, Brå 2008:24, Brå 2007:4). I vissa fall sker det
genom att kontanter samlas på hög för att sedan användas till att
köpa nya partier av kriminella varor eller bekosta en utvidgning av
verksamheten. En finsk studie av organiserade brottslingar anger
att cirka en tredjedel av vinsten återinvesterades i nya brott (Junni­
nen 2006). Även om denna andel säkerligen varierar mycket mel­
lan olika brottstyper och individer illustrerar uppgiften att vissa
organisatörer samlar betydande belopp för att begå nya brott.
Några poliser som intervjuats i olika Brå-projekt nämner att or­
ganisatörer utan tillgångar kan låna pengar till att utvidga eller
starta upp ny kriminell verksamhet. I viss utländsk forskning finns
uppgifter om finansiärer som, enkelt förklarat, investerar i andra
personers brottsupplägg (Adler och Adler 1992, Brå 2005:11). En­
staka exempel finns också från Sverige, men i vissa studier finns
uppgifter om att det knappast förekommer (Brå 2005:11, Brå
2007:4). Med andra ord spelar finansiärer sannolikt en margi­
nell betydelse. Något vanligare är uppgifter om en grå lånemark­
nad. Där lånar organisatören pengarna från en mindre nogräk­
nad långivare, och betalar ränta. Lånen kan även gälla en legal
sidoverksamhet, som ett restaurangköp eller liknande (Brå 2012,
Brå 2012:12, Brå 2006:6). Om affärerna inte bär sig innebär detta
missnöjda finansiärer och långivare som sannolikt inte drar sig för
att anlita en indrivare (jfr Brå 2012:12, Mayer 2012).
3.1.5 Investeringar i legal
verksamhet för de mest drivna
Det finns även exempel på personer som förvisso har en hög om­
sättning i sin kriminella verksamhet men ändå får pengar kvar när
alla utgifter är betalda. Vissa investerar i företag för att en dag
kunna lämna det hårda livet som kriminell (Brå 2007:4, Junninen
2006). Ambitionen i dessa fall är att hålla företagen separerade
från brottsligheten. Det är dock inte alltid enkelt – av två skäl.
För det första är det lättare sagt än gjort att starta ett eget företag.
Regler ska följas, deklarationer lämnas in, skatter betalas och di­
verse blanketter fyllas i. Om verksamheten inte är lönsam ligger
det nära till hands att ha kvar en fot på en illegal marknad och där
genomföra mindre uppdrag eller projekt för att få in pengar till att
rädda företaget (Brå 2007:4). För det andra löper företagare som
har kontaktytor mot kriminella en förhöjd risk att bli utsatta för
utpressning i olika former (Brå 2012:12).
De startade företagen finns ofta i sektorer som ägaren känner
till, antingen genom sin livsstil eller av egen arbetslivserfarenhet
(Brå 2007:4, Larsson 2006). Dessutom är det statushöjande att
35
Brå rapport 2014:10
äga vissa företag, som krogar i rätt områden. Vid sidan av res­
taurangbranschen görs investeringar i byggföretag, bilverkstäder,
detalj- och butikshandel med livsmedel och import- och export­
firmor (Brå 2007:4, finsk studie i van de Bunt och van der Schoot
2003). Exempel finns också på investeringar i fastighetsbranschen
eller hälso- och skönhetssalonger (Brå 2007:4). Merparten av
dessa sektorer är kontantbranscher; samtliga är kända antingen
som riskbranscher för skattebrott eller penningtvätt (Skatteverket
2006:4, RRV 1998:29, Brå 2011:7, Brå 2011:4).
Företag etableras, sparande startas och fastigheter köps både i
Sverige och i utlandet (Brå 2007:4, Fabre 2003, van Duyne och
Levi 2005, jfr Ekobrottsmyndigheten 2012, Finanspolisen 2012).
Det förekommer att köpen sker kontant, men trots detta rapporte­
rar få mäklare i Sverige misstänkta transaktioner till Finans­polisen
(Brå 2011:4, Finanspolisen 2012). Även här finns således ett ut­
rymme att förbättra underrättelseflödet, denna gång i fråga om
investeringar med kriminella pengar.
3.2 Vilka har tillgångar
som finansierats av brott?
Den kanske tydligaste slutsatsen av tidigare forskning är att in­
komsterna från brott är mycket skevt fördelade. Vid organiserad
brottslighet, oavsett inriktning, medverkar vanligen ett större antal
personer. De som bygger upp störst tillgångar är vanligtvis orga­
nisatörer, distributörer som hanterar större partier och nyckelper­
soner med spetskompetens (Brå 2007:4, Brå 2007:7, Brå 2011:7,
Korsell, Skinnari och Vesterhav 2009, Korsell, Vesterhav och Skin­
nari 2011). De som får minst utbyte är de mest utbytbara medhjäl­
parna som kurirer, personer som ansvarar för inrikes transporter
av illegala varor, målvakter i konkursmässiga bolag och personer
i kriminella nätverk och grupperingar som utför andra riskfyllda
uppdrag. Dessa personer får enbart uppdrag då och då och har säl­
lan regelbundna inkomster från brott.
Generellt visar forskningen att ju längre från det legala samhäl­
let, desto sämre förhandlingsläge befinner man sig i. Ett undantag
är möjligen indrivare, som i vissa fall driver en lönsam verksam­
het, av just det skälet att de är kända för att vara våldsamma (Brå
2007:4, Brå 2012:12). De säljer sina tjänster till andra personer,
både inom och utanför den kriminella miljön, och har en stark för­
handlingsposition. Ofta motsvarar deras arvode, eller vinst om de
köper skulden, åtminstone halva beloppet som ska drivas in (Brå
2012:12, Brå 2007:4). De kan lägga på mer eller mindre ränta
på beloppet. En risk med att lägga på för hög ränta är dock att
man inte får betalt alls (jfr Brå 2012:12, Mayer 2010). Dessutom
har indrivarna förhållandevis låga omkostnader för sina brott. För
36
Brå rapport 2014:10
många personer med ett skrämselkapital är dock indrivning sna­
rare ett extraknäck när pengarna är slut, än en heltidssyssla.
3.2.1 Mest tillgångar hos organisatörer och specialister
I den mån verksamheten går med vinst hamnar pengarna främst
hos distributörer och organisatörer. En viktig kategori specialister
i detta sammanhang är juridisk eller finansiell expertis som ger råd
om penningtvätt eller olika ekobrottsupplägg (Brå 2011:7). Dessa
specialister är också vida kända i utländsk forskning (Di Nicola
och Zoffi 2004, Lankhorst och Nelen 2004, van de Bunt och van
der Schoot 2003, Reuter och Truman 2004, van Duyne och Levi
2005). Det kan röra sig om personer med formell utbildning och
anställning som jurister eller ekonomer på privata företag. I andra
fall är det personer som själva glidit in i ekobrott och lämnat sina
helt legala uppdrag. En uppenbar risk med att anlita en rådgivare
är dock att man blir lurad. Det finns exempel på personer som be­
talat rådgivare höga avgifter för att komma undan vinstskatt på
uttag ur eget bolag (jfr Brå 2011:7). Det förekommer till och med
att avgifterna till rådgivaren blivit högre än det skattebelopp som
personen ville undkomma.
Att tillgångarna tillhör organisatören betyder inte med nödvän­
dighet att de förvaras hos denne. Kontanter lämnas hos nära barn­
domsvänner, släktingar – ibland utanför en kriminell miljö – samt
hos nära brottskompanjoner. Poängen är att det är en person som
man har mycket stort förtroende för, eftersom pengar är stöldbe­
gärliga (Brå 2007:4, Rikskriminalpolisen 2010:2, Korsell, Skinna­
ri och Vesterhav 2009). I vissa situationer behöver förvararen inte
ens vara medveten om att väskan som huvudmannen har lämnat
på vinden eller i annat förvaringsutrymme innehåller kontanter. I
andra fall har förvararna åtminstone goda skäl att tro att de förva­
rar något som har koppling till kriminell verksamhet.
På samma sätt som att anhöriga ibland förvarar kontanter el­
ler upplåter konton åt organisatören, står de ibland som ägare till
företag och fastigheter. I vissa fall är det rena bulvanförhållanden,
något som återkommer i nästa avsnitt om hur man döljer sina
tillgångar. I andra fall har organisatören helt enkelt köpt ett före­
tag eller en fastighet åt en anhörig. Exempel finns med skönhets­
salonger som köptes av huvudmän för svarta pengar, men sedan
drevs av deras flickvänner (Brå 2007:4, Brå 2011:7).
3.2.2 Ekobrott mer lönsamt än traditionell brottslighet
Såväl svensk som internationell forskning betonar att ekobrott
innebär större vinster än traditionell brottslighet som narkotika­
brott, häleri eller människohandel (Brå 2011:7, Skinnari 2008,
Skinnari och Korsell 2006, van Duyne och Levi 2005, jfr Eko­
37
Brå rapport 2014:10
brottsmyndigheten 2013). Två förklaringar som anges är 1) att
ekobrottslingar driver i grunden legal verksamhet som gör att de i
större utsträckning kan utnyttja samhällets strukturer för att skyd­
da och möjliggöra brottsligheten och 2) att ekobrottslingar ofta
har större kapacitet, både i termer av egen kunskap och förmåga
att rekrytera lämpliga medarbetare.
Den högre kapaciteten handlar framför allt om att många eko­
brottslingar är mycket dugliga företagsledare (se exempelvis Brå
2011:7). Vissa driver en schysst verksamhet, men kompletterar
detta med en svart sida, där intäkterna ska ge en guldkant på till­
varon. Andra ”glider” in i ekobrott för att rädda en verksamhet
som går dåligt. Oavsett hur de gick in i brottsligheten gäller att
om vinsterna av den brottsliga delen minskar, ökar incitamenten
att driva hela eller betydligt större delar av verksamheten vitt. Här
har med andra ord tillgångsinriktad brottsbekämpning potential
att driva tillbaka ekobrottslingar in i vit verksamhet.
Även om lönsamheten i den svarta eller kriminella verksamheten
beror på en mängd olika faktorer, finns en generell slutsats att dra:
Det är i princip omöjligt att maximera lönsamhet och minimera
risk samtidigt. Förutom att det ökar stress och problem i tillvaron,
för olika säkerhetslösningar också med sig direkta kostnader. Te­
mat för nästa avsnitt är hur man döljer sina tillgångar från myn­
digheterna.
3.3 Hur döljer man tillgångarna
från myndigheterna?
I detta kapitels första avsnitt delades hanteringen av tillgångar upp
i tre faser: betalningar i den kriminella verksamheten, konsum­
tion och investeringar. Typiskt sett försöker man alltid att dölja
betalningarna, då de är en del av själva brottsligheten. Som re­
dan framgått är den vanligaste strategin att hålla betalningarna
utanför konton och i kontant form. I synnerhet betalningar för
riskfyllda och synliga tjänster, som kuriruppdrag, svartarbete eller
indrivningar sker i princip alltid i kontant form. Här används ofta
mellanhänder som genomför betalningarna och samtidigt skyddar
huvudmännens inblandning (jfr Brå 2007:4, jfr van Duyne och
Levi 2005). En organisatör av svartarbete kallade dessa viktiga
mellanhänder för brandväggar (Brå 2011:7). Brandväggen är en
person som får en extra riskpremie för att framstå som huvud­
man och skydda dem som finns innanför väggen om myndigheter­
na börjar nysta i brottsligheten. Ett problem med detta förfaran­
de är att de som styr verksamheten har svårt att kontrollera vad
som händer utanför brandväggen. Risken är stor att svartarbetet
är bristfälligt utfört och uppmärksammas av kunder, vilket kan få
myndigheterna på spåret innan bolagen hunnit avyttras i flera mål­
vaktsled (Brå 2011:7).
38
Brå rapport 2014:10
En skillnad mellan ekonomisk och traditionell brottslighet är att
man i det senare fallet vill dölja hela betalningen, för att varan el­
ler tjänsten hela tiden är illegal. Vid skattebrott uppstår brottet
först när deklarationer inte ges in, vilket innebär att de betalning­
ar som i andra fall varit känsliga, här kan ske helt öppet. Förfa­
randet liknar traditionell penningtvätt då betalningarna ska döljas
i normala kontoflöden, och svarta och vita pengar ska blandas
tills ursprunget blir oklart, men kan framställas som legitimt. När
myndig­heterna identifierar skattebrottet ska spåren till personerna
innanför brandväggen ha kallnat.
I konsumtions- och investeringsfaserna handlar det inte så myck­
et om att dölja egendomen som vem den tillhör. Organisatörerna
vill kunna köra sina bilar, bo i sina fina hus och titta på sin stor­
bilds-tv. Som redan framgått är en vanlig strategi att låta anhöriga
eller nära vänner på pappret stå som ägare till fordon, fastigheter
eller annan värdefull egendom (Brå 2007:4, Kopp 2004). Aktörer
med ett stort konsumtionsbehov kan dölja detta och sin egendom
genom att leva återhållsamt i Sverige, men spendera betydligt stör­
re summor i utlandet (Brå 2007:4, jfr Junninen 2006).
När vinsterna är stora använder vissa organisatörer rådgivare
för att placera pengarna säkert, både från personer som vill stjäla
medlen och från myndigheter som arbetar med tillgångsinriktad
brottsbekämpning. Detta kan dock vara lättare sagt än gjort. I
vissa fall skapas utlandsbaserade upplägg med bolag där syftet är
att undgå vinstbeskattning och dölja de verkliga ägarförhållande­
na (jfr Brå 2011:7, Rikskriminalpolisen 2010:2). Vissa söker råd­
givare med formell kompetens och till och med anställning i ett
seriöst finansiellt eller juridiskt företag, både för sin egen säker­
het och för att ge investeringarna en legitim yta och dölja dem för
myndigheterna.
En uppenbar risk är dock att pengarna inte enbart döljs för myn­
digheterna utan också försvinner på vägen. Vi har i vår forskning
om ekobrott stött på några ekonomer som placerat andras pengar
i utlandet och i sin tur lurats av en utländsk agent (i projektet Brå
2011:7). Det blir också svårt för kunden att ta myndigheterna till
hjälp för att få tillbaka pengarna; dessa pengar finns ju officiellt
sett inte. Personer inom kriminella gäng och grupperingar med ett
högt skrämselkapital brukar i lägen då pengarna försvinner förlita
sig på sin förmåga att driva in dem. Skrämselkapitalet har dock
tämligen lokal laddning. Det finns intervjuexempel på hur utländ­
ska placerare ignorerat de kriminella symboler som fungerat på
svensk mark och helt enkelt struntat i betalningskrav. Dessa oseri­
ösa placerare kan dessutom anlita egna ”muskler” och hota tillba­
ka. Detta ökar riskerna, och därmed även oviljan bland indrivare
verksamma i Sverige, att ta på sig uppdraget (jfr Brå 2012:12). De
vill veta vad de ger sig in i, vilket är svårt att få utrett i dessa fall.
39
Brå rapport 2014:10
3.4 Varför använda tillgångsinriktad
brottsbekämpning?
Tidigare i denna volym har de rättsliga grunderna för tillgångs­
inriktad brottsbekämpning presenterats. Vad har forskningen om
kriminell ekonomi att berätta om metodens potential?
3.4.1 Prioritera betalningar för att störa verksamheten
Denna analys av den kriminella ekonomin talar för att myndig­
heterna framför allt ska prioritera betalningar i den kriminella
verksamheten. Förutom att detta ligger närmast själva brottslig­
heten skapar det en helt annan turbulens än att minska utrymmet
för organisatörer att gå på krogen eller köpa märkeskläder. Vid
betalningsproblem börjar leverantörer klaga, förtroendet skadas
och lojaliteten kan brista. Indrivare och andra synliga aktörer kan
dyka upp. Med andra ord ökar möjligheterna för myndigheterna
att få information om den kriminella verksamheten.
3.4.2 Prioritera konsumtion för
att stärka laglydig allmänhet
Om syftet med tillgångsinriktad brottsbekämpning också är att
stärka laglydiga medborgare i förvissningen om att brott inte lönar
sig är konsumtion och investeringar också viktiga att prioritera.
Att komma åt de pengar som används till konsumtion tar bort
guldkanten och får möjligen bägaren att rinna över för redan hårt
pressade kriminella. Risken är dock att de fortsätter med brott för
att få in nya pengar eftersom konsumtionsberoendet är grunden
för en hel del av brottsligheten.
3.4.3 Prioritera investeringar för
att testa anhörigas lojalitet
När även investeringar försvinner riskeras lojaliteten hos anhöriga,
som varit mer eller mindre medvetna om brottsligheten. En orga­
nisatör påpekade att hans fru måste ha insett att deras hus och öv­
riga livsstil bekostades av brottspengar (Brå 2011:7). Det var inget
problem för henne förrän pengarna uteblev, då började hon störa
sig på mannens affärer. Både Skatteverket och Försäkringskassan
får en hel del tips om brottslighet från tidigare sambor/makar som
är missnöjda efter en bodelning eller helt enkelt vill skada sin f.d.
partner (Brå 2011:7, ISF 2011:12). Men anhöriga kan även spela en
viktig roll genom att pressa personen att lämna brottsligheten eller
att lämna uppgifter till myndigheterna. Kanske finns förutsättning­
ar att få anhöriga att sätta stopp för brottsligheten om fördelarna de
åtnjuter tas bort genom tillgångsinriktad brottsbekämpning?
40
Brå rapport 2014:10
3.4.4 Öka kostnaderna genom en bild av aktiv
tillgångsinriktad brottsbekämpning
Kritiker av tillgångsinriktad brottsbekämpning räknar ofta på hur
lite pengar myndigheterna faktiskt lyckas dra in. Om man utgår
från situationen på de illegala och svarta marknaderna är dock
det viktigaste att skapa en bild av effektiva myndigheter som pri­
oriterar tillgångsinriktad brottsbekämpning. I studien om narko­
tikabrottslighetens ekonomihantering var det slående hur många
intervjupersoner som hade stor respekt för Kronofogdemyndighe­
ten (Brå 2007:4). Erfarenheten var liten av att polis och åklagare
faktiskt tog deras pengar, men de med skulder visste av erfarenhet
att kronofogdar knackade på dörren. Det ledde till att man priori­
terade sådana betalningar, men inte ansträngde sig särskilt mycket
för att dölja egendomen för polisen.
När liknande historier om tillgångsinriktad brottsbekämpning i
vidare mening börjar florera, drar nog vissa aktörer slutsatsen att
det är dags att anpassa sig och lägga större resurser på att dölja
sina tillgångar. Man bör inte sticka under stol med att myndighe­
terna må prioritera att gå på betalningar i den kriminella verksam­
heten, men det kan vara svårt att nå resultat i enskilda ärenden.
Det är dock sekundärt. Om ryktena går om effektiva myndigheter
som kommer åt tillgångar upplever också aktörerna en ökad upp­
täcktsrisk och drar på sig fler säkerhetskostnader som följd. Ex­
perter ska ha sina procent på tvättade, maskerade eller placerade
pengar. Dessutom kanske dessa rådgivare drar i väg med peng­
arna. Häri ligger den verkliga potentialen för tillgångsinriktad
brottsbekämpning.
Referenser
Alalehto, T. (1999). Motiv eller tillfälle? En studie om ekonomisk
brottslighet i restaurangbranschen. Stockholm: Atlas.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2005). Narkotikabrottslighetens
organisationsmönster. Rapport 2005:11. Stockholm: Brottsföre­
byggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Penningtvätt och
finansiering av terrorism. Kunskapssammanställning av
betalningssystemens användning. Webbrapport 2006:2.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2006). Häleri: Den
organiserade brottslighetens möte med den legala marknaden.
Rapport 2006:6. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2007). Vart tog alla pengarna
vägen? En studie om narkotikabrottslighetens ekonomihantering.
Rapport 2007:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
41
Brå rapport 2014:10
Brottsförebyggande rådet, Brå (2007). Narkotikadistributörer.
En studie av grossisterna. Rapport 2007:7. Stockholm: Brotts­
förebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2007). Organiserat svartarbete
i byggbranschen. Rapport 2007:27. Stockholm: Brottsförebyg­
gande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2008). Sexuell människohandel.
En fråga om tillgång och efterfrågan. Rapport 2008:24.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Penningtvätt.
Rapportering och hantering av misstänkta transaktioner.
Rapport 2011:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Storskaliga skattebrott: en
kartläggning av skattebrottslingens kostnader. Rapport 2011:7.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2012). Utpressning i Sverige.
Tvistelösning, bestraffning och affärsidé. Rapport 2012:6.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2012). Brottslighet och trygghet
i Malmö, Stockholm och Göteborg. En kartläggning. Stockholm:
Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2012). Otillåten påverkan mot
företag. En undersökning om utpressning. Rapport 2012:12.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bunt, H.G.V.D. och Schoot, C.V.D. (2003). Prevention of
organised crime: a situational approach. Haag: Boom
Juridische Uitgevers.
Desroches, F. (2005). The crime that pays: Drug trafficking and
organised Crime in Canada. Toronto: Canadian Scholar’s Press
Inc.
Di Nicola, A. och Zoffi, P. (2004). Italian lawyers and
criminal clients. Risks and countermeasures. I: Crime, Law
and Social change. 42:201–225.
van Duyne, P. m.fl. (2003). Financial investigation of Crime: a
tool of the integral law enforcement approach. Nijmegen: Wolf
Legal Publishers.
van Duyne, P. och Levi, M. (2005). Drugs and money. Managing
the drug trade and crime-money in Europe. London: Routledge.
Ekobrottsmyndigheten (2012). Ekobrottsmyndighetens
underrättelsebild 2012. EBM K-2012/0114. Stockholm:
Ekobrottsmyndigheten.
Ekobrottsmyndigheten (2013). Ekobrottsmyndighetens
underrättelsebild 2013. Stockholm: Ekobrottsmyndigheten.
42
Brå rapport 2014:10
Engdahl, O. (2010). Bortom girigheten. Ekonomisk brottslighet i
bank- och finansbranschen. Umeå: Boréa.
Fabre, G. (2003). Criminal prosperity. Drug trafficking, money
laundering and financial crisis after the cold war. London, New
York: Routledge.
Finanspolisen (2012). Finanspolisens årsrapport 2012. Stock­
holm: Rikskriminalpolisen.
Hall, S.; Winlow, S. och Ancrum, C. (2008). Criminal identities
and consumer culture. Cornwall: Willan Publishing.
ISF 2011:12. Bidragsbrott och skattebrott. Välfärdens dubbla
kriminalitet. Stockholm: Inspektionen för socialförsäkringen och
Brottsförebyggande rådet.
Junninen, M. (2006). Adventurers and risk-takers: Finnish professional criminals and their organisations in the 1990s crossborder criminality. Helsingfors: European institute for crime pre­
vention and control, affiliated with the United Nations (Heuni).
Kopp, P. (2004). Political economy of illegal drugs. London och
New York: Routledge.
Korsell, L., Skinnari, J. och Vesterhav, D. (2009). Organiserad
brottslighet i Sverige. Malmö: Liber.
Korsell, L., Vesterhav, D. och Skinnari, J. (2011). Human
trafficking and drug distribution in Sweden from a market
perspective – similarities and differences. I: Trends in organized
crime. 14: 100–124.
Lankhorst, F. och Nelen, H. (2004). Professional services and
organised crime in the Netherlands. I: Crime, law and social
change, 42:163–188.
Larsson, P. (2006). Opp i røyk! En studie av hasjimporten til
Norge. Paper.
Larsson, P. (2008). Organisert Kriminalitet. Oslo: Pax.
Mayer, R. (2010). Quick cash. The story of the loan shark.
DeKalb, Illinois: Northern Illinois University press.
Reuter, P. och Truman, E. M. (2004). Chasing dirty money. The
fight against money laundering. Washington D.C.: Institute for
International Economics.
Rikskriminalpolisen 2005:2b. Organiserad brottslighet i Sverige.
Sekretessprövad version. Stockholm: Rikskriminalpolisen,
Kriminalunderrättelsetjänsten, Analysroteln.
RRV 1998:29. Svart arbete 3. Struktur. Stockholm:
Riksrevisionsverket.
Skatteverket (2006). Svartköp och svartjobb i Sverige. Del 1:
Undersökningsresultat. Rapport 2006:4. Solna: Skatteverket.
43
Brå rapport 2014:10
Skatteverket (2014). Minnesanteckningar 2013-11-28 för Myndighetsgemensam workshop om Bitcoin. Solna: Skatteverket.
Skinnari, J. (2008). ”Organiserad narkotikabrottslighet – går
den ekonomiska kalkylen ihop?”. I: Alalehto, T. och Larsson, D.
(red.). Den ljusskygga ekonomin: Organiserad och ekonomisk
brottslighet. Umeå: Sociologiska institutionen vid Umeå
universitet.
Skinnari, J. och Korsell, L. (2006). ”Svart på rött – statliga kasi­
non, skattekriminalitet och svart konsumtion”. Bilaga till Kasi­
noutvärderingens betänkande, Internationella kasinon i Sverige
– en utvärdering. SOU 2006:64. Stockholm: Fritzes.
Zaitch, D. (2002). Trafficking Cocaine. Colombian Drug Entre­
preneurs in the Netherlands. Haag: Kluwer Law International.
44
Brå rapport 2014:10
Kapitel 4
Brott och miljöer
Erik Sandstedt, Ekobrottsmyndigheten
Cecilia Faudot Karlsson, Tullverket
45
Brå rapport 2014:10
4.1 Inledning
I detta kapitel behandlas försäljning av varor och tjänster. I samt­
liga fall används företag, och i samtliga fall finns en ”affärsplan”
som bygger på att tillhandahålla marknaden med varor eller tjäns­
ter som efterfrågas. Varorna som omnämns är vitlök, glödlampor,
och tjänsterna är spel och striptease. Vinsterna från verksamhe­
terna är det överskott som skapas efter att samtliga kostnader är
betalda. Kostnaderna har hållits nere genom att redovisa eller de­
klarera felaktiga skatter, tullar eller avgifter. Den felaktiga redovis­
ningen eller deklarationen konstituerar grunden för det brottsliga
förfarandet och har därmed varit utgångspunkten för myndighe­
ternas ingripande. De varor och tjänster som fallen behandlar är
på intet sätt representativa för vinstgivande brottslighet, snarare
tvärtom. Vad fallen illustrerar är att företagande och skatteundan­
dragande är mycket lönsamt under vissa omständigheter, oavsett
om det rör sig om importbranschen eller den inhemska tjänste­
sektorn. Fall från byggsektorn, restaurangbranschen eller för den
delen gränsöverskridande handel med cigaretter är sannolikt van­
ligare exempel på skatteundandragande. Oavsett tjänst eller vara
och oavsett bransch illustrerar de fyra fallen att skatteundandra­
gande kan vara lönsamt och att beskattningsmyndigheternas ar­
bete är nödvändigt för att kunna återta brottsutbytet.
Återtagande av brottsvinster vid utpressning, stöld eller narko­
tikahandel kan inte beskrivas på samma sätt då sådan verksam­
het av naturliga skäl aldrig redovisas för Tullverket och Skattever­
ket. Detta kapitel resonerar således inte kring förverkande- eller
penningtvättslagstiftningen som båda varit under utredning och
före­mål för lagstiftning de senaste 10 åren. Dessa behandlas i ka­
pitel 10. Kapitlet fokuserar på hur Tullverkets och Skatteverkets
fiskala kontrollverksamhet samt Kronofogdemyndighetens indriv­
ning bidrar till den tillgångsinriktade brottsbekämpningen, något
som nämnda myndigheter gjort under en längre tid utan att det
uppmärksammats i vare sig antologier eller departementsprome­
morior.
Kampen om spel- och stripteasemarknaden har vid minst två
tillfällen lett till att dödligt våld använts. Så sent som i januari
2014 sköts en av huvudaktörena ihjäl. Skjutningarna illustrerar
att den så kallade organiserade brottsligheten finns representerad
46
Brå rapport 2014:10
inte bara på narkotikamarknaden utan även i affärsrörelser. Den
öppna försäljningen kräver företag och affärsplaner.
Om det nu är brottsvinster som bör stå i fokus för brottsbe­
kämpningen borde den mest självklara infallsvinkeln vara att veta
vilka brott som genererar de största brottsvinsterna. Få studier har
genomförts på området, och i den mån det finns uppskattningar
kring brottsvinster är de knappast allmänt kända.
Klassiska brott som utpressning, stöld och narkotikaförsäljning
är brott som uppfattas som lönsamma. Men är det kanske så att
skattebrott och tullbrott ger den så kallade organiserade brottslig­
heten i Sverige större vinster? Är detta i så fall känt bland allmän­
het, politiker eller för den delen de brottsbekämpande myndighe­
terna?
4.1.1 Fall 1: Mannen som media kallade Spelkungen
Året var 2005, och finansministern hade just intervjuats i nyhe­
terna på TV4. När intervjun var över och finansministern trodde
att kameran var avstängd spelades ett uttalande in som då väck­
te stor uppmärksamhet: poliserna ”är så jävla slöa”. Uttalandet
skedde i ett sammanhang där finansministern resonerade om pro­
blematiken kring illegala spelmaskiner. Svenska spels Jack Vegasautomater hade mött en ökad konkurrens från illegala spelauto­
mater. Finansministern ansåg att om poliserna bemödade sig med
att kontrollera affärs- och restauranglokaler bättre, skulle det vara
möjligt att stoppa de illegala automaterna. Problemet var bara att
innehavarna påstod att de ”illegala” spelmaskinerna var fullt le­
galt onlinespel, och varje försök från myndigheternas sida att stop­
pa dessa bemöttes med invändningen att spelmaskinerna i själva
verket var webbaserat spel och att verksamhetens säte och därmed
skattskyldighet låg i något helt annat land än Sverige. På så sätt
blev varje försök att förverka automaterna segdragna rättsproces­
ser som inte handlade om illegala spelautomater utan om definitio­
nen av vad en spelautomat i själva verket är.
Bakgrund
Oavsett definitionen av en spelautomat är branschen extremt luk­
rativ, och de fyra svenska bolag som behandlas här gav vinster på
miljontals kronor årligen. Stora summor tjänades dagligen in sam­
tidigt som Svenska spel gick miste om lika stora summor.
Fram till år 2005 bedrevs verksamheten i ett bolag med huvud­
mannen K som företrädare. Efter detta ordnades bolagsstrukturen
på sådant sätt att bulvaner företrädde tre bolag och att den verk­
lige huvudmannen på intet sätt förekom med eget namn i något
av bolagen. Att det första bolagets verksamhet överfördes till tre
nya bolag kan ha varit en följd av den negativa massmediala upp­
märksamheten under år 2005. K ville sannolikt inte framstå som
47
Brå rapport 2014:10
ansvarig för verksamheten utan lät den drivas vidare i tre nya bo­
lag, som företräddes av personer som han utsett.
Polisen i Västra Götaland kände väl till den verklige ägaren,
och genom noggrant kartläggningsarbete kunde bolagsstrukturen
rullas upp för att därefter granskas mer i detalj. För detta arbete
krävdes att Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten involverades.
Ganska snart framkom bilden av hur kontanter från spelverksam­
heten hämtades upp av ambulerande personal som åkte runt till
lokaler där spelmaskinerna fanns utplacerade. Den kringresande
personalen skötte även underhåll av spelmaskinerna och placerade
ut nya eller bytte ut trasiga. Spelmaskinerna fanns i princip i hela
landet med undantag för allra nordligaste Lappland.
Huvudmannen var intressant för polisen, inte bara för dobbleri­
verksamhet utan även för sin roll i samband med ett mordförsök
år 2002 och ett fullbordat mord år 2003. Motiven till morden an­
sågs vara kampen om den lukrativa illegala spelmarknaden. Spel­
maskinerna var utplacerade på pubar, restauranger och i tobaks­
affärer; totalt rörde det sig om 230 spelmaskiner. Kunderna som
spelade på maskinerna betalade i kassan och fick därefter möjlig­
het att spela. Vinsterna betalades ut på plats av den lokala puben
eller restaurangen. De vinster som spelet inbringade fördelades så
att lokalinnehavaren fick 30 procent. Kontanterna från verksam­
heten räknades noggrant, skickades till en värdetransportör och
sattes därefter in på bankkonton som tillhörde något av de tre bo­
lagen. Med hjälp av beslagtaget material kom det fram att bolagen
i betydande omfattning underlåtit att bokföra intäkter och löne­
kostnader och att redovisa arbetsgivaravgifter.
Bedömningen som Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten
gjorde var att de fyra bolagen underlåtit att bokföra minst 45 mil­
joner kronor av intäkterna och lönekostnaderna och att obetalda
arbetsgivaravgifter uppgick till minst 15 miljoner kronor. Att i ef­
terhand uppskatta vilka belopp en rörelse omsatt och vem som
varit löntagare är förknippat med stora svårigheter – i synnerhet
då en stor del av omsättningen skett med kontanter. Beloppen som
myndigheterna kom fram till ska därför ses som ”lågt räknade
uppskattningar” av en lönsam affärsverksamhet.
Roll i mordförsök år 2002
(B 1873-09 Hovrätten för Västra Sverige)
Huvudmannen K säger sig ha flyttat till London år 2000 och slutat
vara verksam i Bolag 1 redan år 2001. Efter denna tidpunkt säger
K att han utvecklade sin verksamhet i Danmark och Tyskland och
att han endast agerade som konsult för det svenska bolaget.
Två anställda i Bolag 1 uppgav däremot att det var K som var
chef för verksamheten respektive ”bestämde allt”, och ingen av
dem gjorde gällande att K:s engagemang i det svenska bolaget
skulle ha upphört år 2001. Liknande uppgifter lämnades av andra
48
Brå rapport 2014:10
personer som var verksamma inom Bolag 1. I utredningen finns
material från år 2004 som visar att K inte enbart varit ledare utan
också styrt verksamheten ”diktatoriskt”.
Efter att ha utsatts för ett mordförsök år 2002 beskrev K:s före
detta Stockholmskompanjon i ett förhör att K var en mycket vålds­
benägen person som lätt fick folk att utföra så kallade uppdrag.
Både den före detta kompanjonens och myndigheternas blickar
riktades därför av naturliga skäl mot K när brottsutredningen efter
det inträffade mordförsöket påbörjades.
Den före detta kompanjonen uppgav att det var K:s diktatoriska
sätt att driva spelföretaget genom att utdela bestraffningar som bi­
drog till att han bestämde sig för att ”starta eget”. Att han startat
en konkurrerande spelverksamhet utgjorde således motivet till att
K ville få bort den före detta Stockholmskompanjonen år 2002.
Den nystartade verksamheten i Stockholm var således motivet
till det mordförsök som ägde rum i Fisksätra år 2002. Parallellt
med utredningen om den ekonomiska brottsligheten pågick även
fortsatta efterforskningar kring omständigheterna vid skjutning­
en i Fisksätra. Att K var faktisk företrädare, eller med andra ord
den som styrde verksamheten i Bolag 1, hade därför betydelse inte
bara för den ekonomiska brottsligheten.
Grovt skattebrott m.m.
(B 1873-09 Hovrätten för Västra Sverige)
Åtalet för grovt skattebrott och grovt bokföringsbrott utgick från
att affärsverksamhet bedrivits i fyra svenska bolag: Bolag 1, Bolag
A, Bolag B och Bolag C. Samtliga bolag har ställt ut maskiner för
spel i lokaler runtom i Sverige och lokalinnehavarna har tecknat
skriftliga avtal med något av bolagen. Bruket av maskinerna har
gett betydande intäkter som delvis bokförts och tagits upp i skat­
tedeklarationer för bolagen.
Under rättegången i hovrätten hävdade bulvanernas advokater
att beskattningen inte skulle ske i respektive bolag, utan att K en­
sam var ansvarig och därmed skattskyldig. Som andra tänkbara
skattskyldiga nämndes det engelska moderbolaget och ett tyskt
bolag. Åklagarna delade advokaternas uppfattning om att K var
ansvarig för all bolagsverksamhet, men bestred att detta skulle ha
konsekvenser i skattehänseende. Hovrätten gick på åklagarnas
och Skatteverkets linje. Beskattningen skulle ske i de fyra svenska
bolagen.
Hovrätten (B 1873-09) fann att K under år 2005 och fram till
den 13 november år 2007 – varit faktisk företrädare för och haft
bestämmande inflytande i Bolag 1, Bolag A, Bolag B och Bolag
C. De omständigheter som hade framkommit vid prövningen av
åtalet för våldsbrotten och övrig utredning visar att K redan före
2005 ledde verksamheten med spelmaskiner i Sverige, som då be­
drevs i Bolag 1. Hovrättens bedömning var att bokföringspliktig
49
Brå rapport 2014:10
verksamhet bedrivits i de fyra svenska bolagen under K:s ledning
och att beskattning skulle ske i bolagen.
Hovrätten (B 1873-09) fann att de belopp som lämnats oredovi­
sade för varje bolag varit ”mycket betydande”. Då bokföringen i
bolagen inte skett på ett tillfredsställande sätt enligt bokföringsla­
gen har följden blivit att myndigheterna inte kunnat följa bolagens
förlopp, ekonomiska resultat eller deras ekonomiska ställning.
De felaktiga deklarationerna till Skatteverket har inneburit fara
för att skatt till ett totalt värde av 15 miljoner kronor undandra­
gits. Som ledare för bolagen måste K ha varit medveten om dessa
brister. Hovrätten (B 1873-09) gick därför på åklagarens linje att
K gjort sig skyldig till skattebrott och bokföringsbrott. Skattebrot­
ten bedömdes som grova eftersom det rörde sig om mycket bety­
dande belopp och brotten hade utförts systematiskt. Även bok­
föringsbrotten bedömdes som grova eftersom åsidosättandet av
bokföringen varit systematisk, innehållit osanna handlingar och
beloppen i bokföringen varit ”mycket betydande”.
Dobbleri
I rättegångarna kom frågeställningen om vilken lagstiftning som
vägde tyngst – den svenska lotterilagen eller EG-rätten. Efter ett
flera sidor långt resonemang kring avgörande domar i EG-domsto­
len och avgörande domar i Regeringsrätten kom hovrätten fram
till att den svenska lotterilagen gäller:
Vid prövningen i förevarande mål av om den svenska regleringen av automatspel – med hänsyn till de aktuella omständigheterna – motsvarar de krav som EG-rätten ställer ansluter
hovrätten sig till Spelutredningens och Regeringsrättens ställningstaganden. Det finns alltså inte av gemenskapsrättsliga skäl
något hinder mot att tillämpa de i målet aktuella bestämmelserna om spel. (B 1873-09)
Under perioden 2005–2007 hade K som företrädare för de fyra bo­
lagen, i olika lokaler i Sverige låtit placera ut cirka 230 maskiner
som kunde användas för spel om pengar. Spelets utgång berodde
helt eller till största del på slumpen. På K:s uppdrag medverkade
bulvanerna i nämnda arbete och tecknade under samma tidsperiod
avtal med lokalinnehavare, underhöll och läste av maskiner eller
tog befattning med kontanter. De utplacerade maskinerna var till­
gängliga för allmänheten, och K hade inte tillstånd för lotteri. Om
utplaceringen av spelmaskiner inneburit ”anordnande av äventyr­
ligt spel om pengar” anser hovrätten följande:
… det saknas anledning att ifrågasätta att det varit möjligt att
surfa på många av maskinerna och att en sådan användning
före­kommit. Det är emellertid för hovrätten uppenbart, bland
annat med hänsyn till de vinstbelopp som betalats ut, att den
helt dominerande verksamheten utgjordes av spel om pengar,
50
Brå rapport 2014:10
något som samtliga som deltog i bolagsdriften måste ha varit
medvetna om. (B 1873-09)
Hovrätten ansåg även att det enligt gällande praxis är den som
låtit ställa ut spelautomater på ett näringsställe som besöks av all­
mänheten som ska anses vara anordnare av spel.
En ytterligare förutsättning för dobbleriansvar är att verksamhe­
ten framstår som äventyrlig eller som ägnad att tillföra anordna­
ren en betydande ekonomisk vinning.
Hovrätten gjorde bedömningen att de intäkter som spelmaski­
nerna genererade visade att spelet på spelmaskinerna var även­
tyrligt och ägnat att tillföra anordnaren en betydande ekonomisk
vinning.
Beträffande de objektiva brottsrekvisiten invändes att spelen
inte hade ägt rum i de utställda maskinerna utan på en databas­
server i Tyskland och därför inte varit tillståndspliktiga i Sverige.
Hovrätten fick ta del av ett tekniskt utlåtande som i sak innehöll
följande: Spelen var lokalt installerade på respektive maskin, ma­
skinerna var uppkopplade till en tysk server som var tjugonde se­
kund fick information om gjorda insatser och utbetalade vinster
men att spelfunktionen inte funnits utanför maskinen. Hovrätten
ansåg därför att spelmaskinerna omfattades av de svenska spelbe­
stämmelserna. Enligt hovrätten hade K gjort sig skyldig till grovt
dobbleribrott medan åtalet mot bulvanerna ogillades.
Företagaransvar
Eftersom åtalet för skattebrott och bokföringsbrott avsåg ansvar
för att olika skyldigheter i bolagen inte fullgjorts, inträdde det så
kallade företagaransvaret. K bedömdes vara faktisk företrädare
för de fyra svenska bolagen, och han hade haft ett direkt ansvar
för verksamheten. För var och en av bulvanerna var utgångspunk­
ten att de hade ett direkt ansvar för verksamheten i bolagen där de
varit ledamöter. Om den ledamoten är ett ”lydigt redskap” i hän­
derna på den faktiske företrädaren har ledamoten endast ett in­
direkt ansvar. Hovrätten fann dock att samtliga bolagsledamöter,
dvs. bulvanerna, i vissa avseenden agerat självständigt. De kände
till att det förekom ”svarta löner” och måste därför känt till att
bokföring och redovisning till Skatteverket inte sköttes korrekt.
Ingen av bulvanerna ingrep i syfte att rätta de felaktiga skattede­
klarationerna. Hovrätten kom därför fram till att bulvanerna haft
ett ansvar för bristerna med avseende på bokföring och felaktiga
uppgifter som lämnades till Skatteverket i respektive bulvanföre­
tag. K hade enligt hovrätten ett direkt ansvar för verksamheten i
samtliga fyra bolag.
Påföljder med mera
Hovrätten dömde i augusti 2009 samtliga tilltalade bulvaner till
fängelse. K dömdes för anstiftan av försök till mord, grovt skat­
51
Brå rapport 2014:10
tebrott, grovt bokföringsbrott och grovt dobbleri. Straffvärdet för
försök till mord uppskattades vara omkring åtta års fängelse. Hov­
rätten bestämde strafftiden för K:s samlade brottslighet till tolv
år. Detta betyder att den ekonomiska brottsligheten betingat upp­
skattningsvis fyra års fängelse. K fick även tio års näringsförbud.
Sammantaget handlade skatteundandragandet mellan 2005 och
2007 om 25 miljoner kronor. Till följd av skönstaxering och betal­
ningssäkring kunde bland annat en bostadsrätt tillhörande K ut­
mätas av Kronofogden. Genom Kronofogdemyndighetens försorg
såldes den utmätta bostadsrätten i maj 2009 för 3,5 miljoner kro­
nor på exekutiv auktion (Ä 6939-09). Totalt hade Kronofogden
lyckats driva in cirka 6,3 miljoner kronor fram till och med 2010
enligt en rapport till regeringen om den ekonomiska brottsligheten
(EBM A-2010/0236).
Fallet illustrerar att samverkan mellan Polisen, Åklagarmyn­
digheten och Ekobrottsmyndigheten tillsammans med Skattever­
ket varit nödvändigt för att klarlägga motivet till ett mordförsök
men även varit förutsättningen för att Kronofogden kunde säkra
brottsutbytet (i det här fallet skatteskulder) för statens räkning.
4.1.2 Fall 2: Mannen som media
kallade Stockholms gangsterkung
År 1994 väckte ett porrklubbsbesök starka reaktioner i media och
bland folk i allmänhet. Vilket som var värst, att besöka en stripp­
klubb eller att låta fackföreningens medlemmar betala notan får
vara osagt. Vad ingen diskuterade var vem klubbens verklige ägare
var, om verksamheten betalade skatt och hur tjejerna på klubben
behandlades. Vid minst två tillfällen efter ovan nämnda besök har
strippklubbarna i Stockholm varit föremål för polisens intresse,
inte på grund av kundernas tvivelaktiga vandel, utan till följd av
de oklarheter som rådde kring driften av klubbarna och av att an­
nan brottslighet utspelade sig i eller kring klubbarna.
Bakgrund
Flera år efter det berömda besöket kom en delegation från Stock­
holmspolisen till Ekobrottsmyndighetens lokaler på Hantverkar­
gatan i Stockholm. Efter en längre tids spaning och polisarbete be­
hövde Stockholmspolisen biträde. Problemet var att man under en
längre tid utrett misstankar kring koppleri och möjligen även män­
niskohandel för sexuella ändamål i ovannämnda porrklubb. Det
visade sig efter ett halvårs spaning att dessa misstankar var mycket
svåra att leda i bevis och att förekomsten av koppleri och männis­
kohandel kanske inte var så stor som man från början misstänkt. I
klubbens lokal i Stockholm kunde gästerna beställa olika varianter
av striptease, och för all del även skölja ner ett och annat glas Pom­
mac i skumbad tillsammans med en ”värdinna”. Klubben hade vid
52
Brå rapport 2014:10
den här tiden inget serveringstillstånd och serverade därför inte al­
kohol. I styrelsen för bolaget som drev klubben fanns en före detta
polis som ledamot och juridiskt ansvarig för bolaget. Han hade
på något sätt lockats in i verksamheten och fanns ofta på plats i
lokalen. En av de verkliga ägarna och senare utpekad som huvud­
man för verksamheten var i själva verket en väl känd person med
digert brottsregister. Den utpekade huvudmannen, M, beskrevs
i kvällspressen som en av Stockholms gangsterkungar. Verksam­
heten genererade inga gigantiska vinster men det som intjänades
genom att debitera kundernas kreditkort var tillräckligt stort för
att kunna föra över flera miljoner kronor till konton i Holland i
syfte att undanhålla beskattning. Slutsatsen efter allt arbete var att
den största inkomsten kom från försäljning av stripteaseuppträ­
danden, skumbad, Pommac och entréavgifter. Koppleri och män­
niskohandel kan ha förekommit men gick aldrig att leda i bevis.
Inte heller intäkter från koppleri gick att spåra. Varken striptease,
skumbad eller försäljning av Pommac är att betrakta som illegala
verksamheter, men kan, om kundtillströmningen är god, generera
säkra vinster. I synnerhet om varje uppträdande kostar flera tusen
kronor och en flaska Pommac säljs för 1 000 kronor.
Genom den utredning som följde kunde Ekobrottsmyndighe­
ten tillsammans med Skatteverket konstatera att runt sex miljoner
kronor hade undanhållits från beskattning och att motsvarande
belopp varit felaktigt bokförda.
Gärningar (B 20219-07 Stockholms tingsrätt domsbilaga 1)
I stämningsansökan till tingsrätten framkom att:
Såsom företrädare för två bolag har N som formell företräda­
re och M i egenskap av faktisk företrädare uppsåtligen underlåtit
att för aktiebolagets räkning till Skatteverket redovisa mervärdes­
skatt och arbetsgivaravgifter i skattedeklarationer och när dekla­
rationerna lämnades, den 10 och den 26 april 2007, lämnat orik­
tiga uppgifter till skatteverket genom att redovisa för låga belopp
(totalt 2 958 671 kronor). Samt för kommanditbolagets räkning
lämnat oriktiga uppgifter i skattedeklarationer genom att däri
redo­visa utgående mervärdesskatt och arbetsgivaravgifter med för
låga belopp (totalt 3 169 881 kronor). Underlåtenheten att lämna
skatte­deklarationer och de oriktiga uppgifterna i deklarationerna
har gett upphov till fara för att skatt skulle undandras det allmän­
na med mycket betydande belopp, drygt 6 100 000 kronor.
I åtalet framförs en hypotes som går ut på att de tilltalade på
olika sätt tagit del i ett upplägg som syftat till att hålla stora delar
av intäkterna från sexklubbarna Club A och Club B utanför bok­
föringen och undan beskattning. De belopp som påstås saknas i
bokföringen och inte heller redovisats för beskattning bygger på
bevisning från kontoutdrag och information från Nederländerna
och Estland.
53
Brå rapport 2014:10
Skatteverkets uppskattningar av storleken på den skatt som på­
stods undanhållen användes också som bevis.
Utöver huvudmannen åtalades även flera andra personer som
ska ha deltagit i att låta penningströmmar passera deras bankkon­
ton som de på olika sätt disponerat. Förutom frågan om att skatter
och avgifter undanhållits staten är den avgörande frågan i målet
vem eller vilka som styrt bolagen.
Företagaransvar
Vid rättegången i tingsrätten beskrev åklagaren en oavbruten sex­
klubbsverksamhet som bedrivits i olika bolag sedan mitten av
1990-talet. Redan år 1998 dömdes M av Svea hovrätt till ett långt
fängelsestraff för sin inblandning i klubbverksamheten och det
faktum att skatter och avgifter inte betalats. Åklagaren menade att
M varit faktisk företrädare för Bolag X och Kommanditbolag Y
under sex månader under år 2007.
Tingsrätten konstaterade att de båda personerna i bolagens sty­
relser inte var klassiska målvakter, dvs. mer eller mindre utslagna
eller missbrukande personer som inte alls intresserar sig för verk­
samheten utan enbart ställer upp med sitt namn på grund av behov
av pengar. Båda har varit aktiva i bolagens skötsel och förefaller
ha visat upp sig i klubblokalerna. I förhållande till personalen har
de presenterats som ägare.
Tingsrätten resonerade om huruvida det ändå fanns en ”över­
rock” i form av en eller flera bestämmande personer och om åkla­
garen kunde styrka att M var en sådan person. Tingsrätten reso­
nerade kring omständigheten att klubbverksamhet tycks ha pågått
oavsett om M var frihetsberövad eller inte. Till exempel har en
klubbvärdinna uppgett sig vara anställd på klubben så sent som i
samband med rättegången.
Vid rättegången presenterade åklagaren en tidsaxel över verk­
samheten som även täckte tidsperioder då M avtjänade fäng­
elsestraff. Tingsrätten resonerade därför kring möjligheten att
personerna i bolagens styrelser på egen hand eller med hjälp av
bokföraren drivit klubbverksamheten under denna period. En an­
nan möjlighet skulle kunna vara att någon eller några andra perso­
ner ligger bakom verksamheten. En faktisk företrädare ska enligt
praxis ha ett bestämmande inflytande över redovisning, medels­
förvaltning och drift samt ha ett ekonomiskt intresse i verksamhe­
ten såtillvida att han ibland är den verklige ägaren eller har satsat
pengar i rörelsen.
M var i tingsrätten vidlyftig och ombytlig i sina berättelser. En­
ligt tingsrätten undvek han medvetet eller omedvetet de för rätte­
gången relevanta frågorna. M sade sig inte ha haft med klubbverk­
samheten att göra förrän N i slutet av år 2006 bad om hjälp. Att
M skulle ha varit anlitad som konsult från slutet av 2006 skulle
54
Brå rapport 2014:10
enligt honom kunna vara en förklaring till innehållet i de avlyss­
nade telefonsamtalen.
Samtalen ger emellertid, genom tonfall och faktiskt innehåll,
tveklöst det intrycket att M har ingående kunskap om verksam­
heten. Hans vilja rörande klubbarna och deras ekonomi åtlyds.
Samtalen visar att M är väl insatt i stort som i smått och att han
tar emot pengar från verksamheten. Även i samtal där M inte del­
tar omnämns han på ett sådant sätt att det framkommer att det är
han som bestämmer.
Sammanfattningsvis fann tingsrätten att de inspelade telefon­
samtalen ställer bortom allt rimligt tvivel att M haft ett bestäm­
mande inflytande över klubbverksamheten och dess ekonomi.
Tingsrätten fann dock att denna slutsats endast kan omfatta pe­
rioden den 4 maj år 2007 till den 28 september år 2007, då det
finns inspelade samtal. M ska därför såsom faktisk företrädare för
Aktiebolaget och Kommanditbolaget bära sitt ansvar för bolagen
för den tidsperioden.
Påföljd med mera
M åtalades i tingsrätten för häleri, grovt bokföringsbrott, rattfyl­
leri, narkotikabrott, grovt skattebrott, försvårande av skattekon­
troll samt grovt vapenbrott. Åtalspunkten angående grovt skat­
tebrott ogillades. I juni 2008 dömde tingsrätten M för brott med
ett sammanlagt straffvärde om två år och tre månaders fängelse.
M meddelades även näringsförbud enligt lagen (1986:436) om nä­
ringsförbud under en tid om tio år.
Skatteverket yrkade på betalningssäkringsbeslut av länsrätten
och åberopade bevis från brottsutredningen. Skatteverket yrkade
i länsrätten att M:s egendom motsvarande ett fordringsbelopp om
4 526 680 kronor skulle betalningssäkras och Skatteverket angav
att det avsåg ställföreträdaransvar enligt 12 kap. 6 § skattebetal­
ningslagen (1997:483). (Länsrätten i Stockholms län 13441-08.)
Tillgångar i form av kontanter, bilar och båtar kunde säkras efter
samverkan mellan Kronofogden och Ekobrottsmyndigheten. Re­
sultatet av Kronofogdens indrivning uppgick till 2,5 miljoner kro­
nor. (Rapport till regeringen om den ekonomiska brottsligheten
EBM A-2010/0236.)
Fallet illustrerar med tydlighet att försäljning av tjänster kan ge
goda vinster. Skattekontroll i samverkan med brottsutredning var
i det här fallet avgörande i jakten på brottsvinster även om det inte
blev en fällande dom avseende grovt skattebrott. För att finna de
avgörande bevisen krävdes en nära samverkan mellan Ekobrotts­
myndigheten och Skatteverket. Även om staten inte kunde tillgo­
dogöra sig hela brottsutbytet resulterade arbetet dock i restföring
av personer och därmed framtida möjligheter att återta brottsut­
bytet – i det här fallet den obetalda skatten.
55
Brå rapport 2014:10
4.2 Ekonomisk brottslighet
ur ett tullperspektiv
4.2.1 Inledning
Tullverket arbetar med många olika arbetsuppgifter där det hu­
vudsakliga uppdraget består i att kontrollera varuflödet, dels för
att säkerställa att medborgare och företag följer in- och utförsel­
regler, dels att de betalar in rätt uppbörd till svenska staten, som
sedan sänder större delen av uppburna tull- och jordbruksavgifter
vidare till EU. Detta i sin tur säkerställer konkurrensneutral han­
del och bidrar till ett säkert samhälle. Det innebär även att Tullver­
ket har till uppgift att bekämpa gränsöverskridande brottslighet.
Det är inom dessa varierande arbetsområden som det finns åtskil­
liga risker för olovlig ekonomisk vinning som gagnar kriminella,
och tillfällena kan te sig lockande för många. Enbart debiteringen
av tullräkningar, där tull, moms och andra skatter på importe­
rade varor ingår, genererar över en miljard kronor i veckan. Det
är alltså inte bara inom de mer klassiska brotten som narkotika-,
cigarett- och alkoholsmuggling som möjligheterna finns att illegi­
timt tjäna pengar.
Utöver möjligheten till dokumentkontroller och fysiska kontrol­
ler vid själva gränspassagen har Tullverket flera viktiga verktyg att
tillgå. Ett sådant, som kan vara till stort stöd i den tillgångsinrik­
tade brottsbekämpningen, är Tullverkets efterkontroller och upp­
följning av att korrekta uppgifter deklarerats samt att import- och
exportvillkoren följs av företagen.
Ett exempel på hur Tullverket kan gå tillväga för att i efterhand
upptäcka ekonomiska brott i varuflödet kan vara följande:
Vid en revision eller annan efterkontroll ute hos aktuellt före­
tag upptäcker man felaktigheter i bokföringen gällande ett antal
deklarerade varuimporter. Det kan bero på mängder av olika fel,
men några exempel är att man finner fler fakturor kopplade till im­
porten än vad som redovisats, att man har deklarerat fel varukod
eller har ”dubbel” bokföring, dvs. en faktura för Tullverket med
låga värden och en med det riktiga priset. Detta kan i sin tur leda
till att det uppdagas att företaget har undandragna avgifter vilket
i sin tur resulterar i att höga belopp måste betalas in i efterhand.
I det här läget saknar det betydelse om aktiviteterna har gjorts
med eller utan uppsåt eller ens systematiskt, tullavgifter och andra
skatter måste betalas in. Är de undandragna beloppen betydande
kan det dessutom bli tal om att lämna över ärendena för vidare
brottsutredning. Vid tillfällen likt dessa kan man använda sig av
betalningssäkring som en åtgärd för att få in de undandragna av­
gifterna.
56
Brå rapport 2014:10
Det finns vissa kriterier som ska vara uppfyllda för att en be­
talningssäkring ska kunna utställas (se kapitel 2). Ett är att tull­
fordran uppgår till betydande belopp och har fastställts eller ska
fastställas och det finns en påtaglig risk att den tullskyldige undan­
drar sig avgifterna. Det är först då Tullverket begär en betalnings­
säkring hos Förvaltningsrätten både för den juridiska personen
och dennes företrädare. Sedan är det Kronofogden som verkstäl­
ler beslutet. Det är samma procedur som vid yrkande på så kallad
kvarstad och förvar, men när det handlar om betalningssäkring be­
höver brott inte styrkas, dvs. det behöver inte ens föreligga någon
skälig misstanke om brott. En förutsättning för att begära en be­
talningssäkring är förvisso att det finns tillgångar som kan säkras.
När det gäller att få in rätt avgifter till EU blir de administra­
tiva åtgärderna som betalningssäkring extra viktiga. Som berörts
tidigare måste tullavgifterna betalas, och innan en betalningssäk­
ring fastställs måste en tillgångsutredning, dvs. ekonomisk kart­
läggning av företaget och dess företrädare, göras. Finns det inga
tillgångar och företaget inte kan betala kan en konkurs begäras
av antingen Skatteverket, enskilda borgenärer eller gäldenärer och
Tullverket inleder en förundersökning om brott. Ett förslag är att
den brottsbekämpande verksamheten använder betalningssäkring
som ett medel att bekämpa illegala aktiviteter.
Inom brottsbekämpande myndigheter finns en förkärlek för och
en lång tradition att arbeta mot narkotikasmuggling, som påstås
generera mycket pengar. Forskning har dock visat att inkomsterna
från dessa brott främst används till att sörja för aktörernas ofta
extravaganta livsstil. Det blir sällan tillgångar över för att kunna
investera i annan egendom som skulle kunna återföras till staten.
Däremot finns det tillfällen i det legala varuflödet från tredje land
till EU som kan genera stora vinster, både för oärliga privatperso­
ner och företagare. Detta kan till exempel ske inom flödet av res­
triktionsvaror, export av avfall, exportbidrag och antidumpnings­
tullar. Som synes är det alltså inte bara vid import man kan göra
pengar, utan även vid export. Tullverkets arbetsområde är som
nämnts ovan väldigt brett och ganska långt från allmänhetens bild
av en uniformerad tjänsteman i ett tullfilter på en flygplats eller i
en hamn. Det viktiga arbetet mot illegal införsel av narkotika, va­
pen och andra varor är oftast det som syns, men det förekommer
också mycket mer som inte får samma uppmärksamhet. Nedan
följer några exempel på fall där stora värden är involverade och
det därmed förekommer höga belopp som är undandragna från
skatter och avgifter. Observera att Tullverkets uppgift när det gäl­
ler uppbörd är att debitera skatt och avgifter för importerat gods,
dvs. så kallat tredjelandsgods, inte som många tror även för in­
ternt EU-gods.
57
Brå rapport 2014:10
4.2.2 Fall 3: Den energisnåla lampan (B 2796-07)
Ett fall där man avsiktligt försökt undvika antidumpningstullar.
Bakgrund
Antidumpningstullar är extratullar som beslutas av EU och under
vissa förutsättningar tas ut vid import av varor som är prisdum­
pande eller där exporten är subventionerad i ursprungslandet, dvs.
varor som har lägre pris vid försäljning för export än på den egna
hemmamarknaden. Dessa tullar kan riktas mot vissa varor och
länder, exempelvis Kina, i kombination med till exempel ett visst
exportföretag, och de varierar kraftigt men kan vara så höga som
uppåt 75–80 procent av tullvärdet. Detta ska jämföras med den
ordinarie tullen som ofta ligger mellan noll och uppåt 10 procent.
Här finns alltså väldigt mycket pengar att tjäna om kunskapen
kring regelverket finns och samvetet är rymligt.
Gärning (B-2796-07)
Ett svenskt företag importerade lågenergilampor från Kina och
åberopade oriktiga ursprungsintyg från Vietnam, allt i syfte att
medvetet kringgå antidumpningsbestämmelserna. Med stöd av
en riskanalys genomförd av Tullverkets underrättelseverksamhet
kunde man urskilja en ändring i importmönstret som visade att
varorna deklarerades med ett annat ursprungsland efter det att
bestämmelserna om antidumpningstull hade inträtt. Det är svårt
att via en revision komma åt fusk av det här slaget eftersom fö­
retagen lägger mycket tid och resurser på att dölja den illegala
verksamheten. Under den tullrevision som inleddes mot bolaget,
och i samband med varuundersökningar, framkom inga uppgifter
som visade att bolaget deklarerat fel ursprungsland. Först i sam­
band med att Tullverket erhöll uppgifter från EU:s bedrägeribe­
kämpningsbyrå (OLAF) rörande en sändning med lågenergilam­
por till bolaget uppkom misstanke om brott mot lag (2000:1225)
om straff om smuggling. Av uppgifterna framgick att lamporna i
sändningen hade tillverkats i Kina och därefter transporterats till
Vietnam för omlastning. Där försågs varorna med felaktiga ur­
sprungsintyg innan de exporterades vidare till EU och levererades
till bolaget i Sverige.
Företagsansvar
I förundersökningen kom det bland annat fram att bolaget vid 24
importtillfällen hade deklarerat felaktigt ursprungsland och åbe­
ropat felaktiga ursprungsintyg för lågenergilampor. Det var kor­
respondens i företagets datorer som avslöjade upplägget. Dessut­
om erkände en av de inblandade tillvägagångssättet. Bolaget hade
då hunnit undandra drygt 16,6 miljoner kronor i tull, antidump­
ningstull och mervärdesskatt. För att säkra tillgångar för kom­
mande fordringar ansökte Tullverket om betalningssäkring hos
58
Brå rapport 2014:10
företaget och dess företrädare. Även kontanta medel togs i förvar i
samband med husrannsakan hos bolagets företrädare. Genom det­
ta kunde en större del av brottsutbytet återföras till staten i sam­
band med att Kronofogden verkställde betalningssäkringen. Totalt
kunde Kronofogden säkra tillgångar till ett värde av drygt 8,5 mil­
joner kronor. (Rapport till regeringen om den ekonomiska brotts­
ligheten EBM A-2010/0236.) Bolaget försattes därefter i konkurs.
Påföljd m.m.
Utredningen ledde till det första målet i EU med fällande dom
avseende antidumpningstullar (B-2796-07). Vd:n och företagets
agent i Hongkong dömdes till två års fängelse vardera för grovt
tullbrott. Dessutom dömdes den tullansvarige och den inköpsan­
svarige till vardera ett års fängelse för medhjälp till grovt tullbrott.
Ärendets gång visar på ett mycket gott samarbete mellan myndig­
heter såsom Tullverket, Ekobrottsmyndigheten, Skatteverket, Po­
lisen, Kronofogdemyndigheten och dessutom EU:s organ för be­
kämpning av bedrägerier, OLAF.
4.2.3 Fall 4: Vitlök – doftande smuggelgods från Kina
Smuggling av vitlök mellan Norge och Sverige med internationell
anknytning (B-2506-10).
Bakgrund
Vitlök importeras lagligt och tullfritt till Norge från Kina, medan
EU har höga tullar på varan. Smuggling över Norgegränsen av
vitlök som tros komma från Kina är ett välkänt till­vägagångssätt,
och en särskild insatsgrupp har tillsatts inom EU för att bekämpa
brotten.
Gärning (B-2506-10)
I juni 2010 kom en lastbilschaufför körande med sin lastbil från
Norge till Sverige via Svinesundsbron. Vid den svenska tullstatio­
nen stannade han en stund, men vände sedan i dörren för att, en­
ligt egen uppgift, köra tillbaka till tullen i Norge för att hämta
nödvändiga papper. Svenska tullen hade observerat mannen och
följde efter lastbilen som dock fortsatte sin resa in i Sverige. I höjd
med en rastplats två mil söder om norska gränsen stoppades for­
donet av de svenska tullarna. När de undersökte lasten fann de
över 28 000 kilo vitlök som inte hade deklarerats. Undandragna
avgifter enbart för denna last beräknades till en halv miljon kro­
nor.
Påföljd och bakomliggande organisation
Lastbilschauffören dömdes mot sitt nekande till 4 månaders fäng­
else för tullbrott och smuggling. Huvudmännen, två män i 35-års­
åldern, båda brittiska medborgare, har av Internationella åklagar­
59
Brå rapport 2014:10
kammaren i Göteborg begärts häktade i sin frånvaro misstänkta
för grovt tullbrott. De båda männen misstänks ingå i en större
organisation som specialiserat sig på smuggling av vitlök. Män­
nen begärdes häktade för att kunna efterlysas internationellt, gri­
pas och sedan utlämnas till Sverige. Detta sista exempel visar med
tydlighet att svenska myndigheter inte är ensamma med problema­
tiken utan är aktörer på en internationell arena som brottslingar
inte tvekar att utnyttja för att förskansa sig tillgångar på EU:s be­
kostnad.
4.3 Avslutning
Våld, vapen och narkotika förknippas intuitivt med organiserad
brottslighet medan vinster från näringsverksamhet i kombination
med undandragna skatter och avgifter inte alltid förknippas med
sådana olagligheter trots att Brå belyst förekomsten av detta i flera
rapporter. (t.ex. Brå, rapport 2008:10.)
Förutsatt att det finns en näringsverksamhet som är beskatt­
ningsbar och att verksamheten uppvisar felaktig redovisning är
förutsättningarna goda för återtagande av brottsutbyte.
För att Skatteverket ska kunna specificera en fordran genom
ställföreträda­ransvar enligt 12 kap. 6 § skattebetalningslagen krävs
i regel att Skatteverket kan säkra bevis som tydligt visar att en
person är ansvarig för en verksamhet. I de två första fallen som
beskrevs ovan kunde Skatteverket i nära samarbete med förun­
dersökningar som bedrivits vid Ekobrottsmyndigheten påvisa ett
ställföreträdaransvar vilket i fallet med spelautomaterna ledde
till att Kronofogdemyndigheten kunde säkra och även sälja en
bostadsrätt. I fallet med sexklubbarna säkrades tillgångar och
huvud­mannen blev restförd, vilket möjliggjorde att tillgångar som
påträffades i huvudmannens ägo löpande kunde säkras av Krono­
fogdemyndigheten fram till dess att huvudmannen sköts till döds
i januari 2014. Bevismaterial från husrannsakan eller hemliga
tvångsmedel är ofta avgörande för ett framgångsrikt arbete för att
återta brottsutbytet.
Tullfallen visar att undandragna skatter, tullar och avgifter i im­
portvaruflödet kan leda till enorma vinster. Fallet med feldeklare­
rade lågenergilampor omfattade undandragna avgifter motsvaran­
de närmare 17 miljoner kronor och i fallet med en lastbilslast med
”vanliga jordbruksprodukter” i form av vitlök uppgick de undan­
dragna beloppen till 500 000 kronor. Oavsett vad slutsummorna
stannar på, visar fallen att manipulerade gränsöverskridande varu­
transporter kan vara en lukrativ sysselsättning och att påföljderna
är relativt milda jämfört med narkotikasmugglingsärenden.
Samverkan mellan Tullverket och Åklagarmyndigheten har stor
betydelse för att den ekonomiska brottsligheten i handelsflödet ska
kunna leda till åtal, fällande dom och återtagande av brottsutby­
60
Brå rapport 2014:10
tet. Som exempel kan nämnas att samverkan mellan tullrevisorer
och åklagare bör underlätta informationsutbytet och bidra till att
tullrevisorerna får en bättre bild av vad åklagaren kräver för att
väcka åtal. Det är även väsentligt att övriga samverkande myndig­
heter har kunskap om Tullverkets roll i bekämpningen av ekono­
misk brottslighet.
Samtliga fyra fall visar att Sverige är en del av en europeisk mark­
nad med fritt flöde av varor, tjänster och kapital lika väl som en del
av en global världsmarknad. Inte minst medlemskapet i EU kräver
att vi agerar och även att involverade myndigheter, både nationellt
och internationellt, interagerar för att hindra brottslighet.
Förutsättningen att utreda en vinstgivande brottslighet finns först
när myndigheterna känner till vilken verksamhet som genererar
vinsterna. De fyra fallen illustrerar att samverkan mellan beskatt­
ningsmyndigheter, brottsutredande myndigheter och Kronofogden
är avgörande för ett framgångsrikt arbete med att återta brotts­
utbyte vid brott i näringsverksamhet. Känner myndigheterna till
varifrån brottsvinsterna kommer finns också förutsättningen att
utreda bakomliggande brottslighet. Lärdomen från de beskrivna
fallen är att myndigheterna i sitt arbete redan på underrättelsesta­
diet ska vara medvetna om att brottsvinster inte alltid genereras
genom hantering av illegala varor eller tjänster. Vinsterna kan lika
gärna komma från en näringsverksamhet.
Referenser
Brottsförebyggande rådet, Brå (2008). Tillgångsinriktad brottsbekämpning. Myndigheternas arbete med att spåra och återföra
utbyte av brott. Rapport 2008:10 Stockholm: Brottsförebyggan­
de rådet.
Ekobrottsmyndigheten (2010) Rapport till regeringen om den
ekonomiska brottsligheten, EBM A-2010/0236.
Förordning (2007:787) med instruktion för Tullverket.
Förordning (EG) nr 1225/2009.
Göteborgs Tingsrätt, Göteborg, 2009-10-01, Mål nr Ä 6939-09.
Hovrätten för Västra Sverige, Göteborg, 2009-08-14,
Mål nr B 1873-09.
Hovrätten för Västra Sverige, Göteborg, 2009-10-30,
Mål nr ÖÄ 4087-09.
Lag (2000:1225) om straff för smuggling.
Länsrätten i Stockholms län, Stockholm, 2008-06-27,
Mål nr 13441-08.
Skatteförfarandelag (2011:1244).
Skatteförfarandeförordning (2011:1261).
61
Brå rapport 2014:10
Stockholms Tingsrätt, Stockholm, 2008-06-18,
Mål nr B 20219-07.
Svea Hovrätt, Stockholm, 2008-03-10, Mål nr B 2796-07.
Svea Hovrätt, Stockholm, 2009-05-20, Mål nr B 6055-08.
Uddevalla Tingsrätt, Uddevalla, 2010-07-29, Mål nr B 2506-10.
62
Brå rapport 2014:10
Kapitel 5
Spåra, säkra, återföra
– att angripa brottslig­
hetens drivkraft
Anders Lindberg, Kronofogdemyndigheten
Stefan Holm, Rikskriminalpolisen
Johan Tegle, Ekobrottsmyndigheten
Cecilia Faudot Karlsson, Tullverket
63
Brå rapport 2014:10
5.1 Inledning
I detta kapitel försöker vi besvara nedanstående grundläggande
frågor:
1. Varför ska man bedriva tillgångsinriktat
underrättelsearbete?
2. Hur går man praktiskt tillväga?
3. Vilka effekter och resultat kan uppnås?
Vi vill åskådliggöra vilka effekter tillgångsinriktat underrättelsear­
bete kan ha samt ge en praktisk vägledning i hur dessa effekter kan
uppnås. Vi försöker visa att man även utan utredning och lagfö­
ring kan uppnå konkreta resultat genom så kallade administrativa
åtgärder och beskriver vad detta innebär rent konkret.
Vi kommer att röra oss från en mer teoretisk ansats till konkreta
tips och visa på de möjligheter som finns att genom en förhållande­
vis okomplicerad process uppnå gynnsamma effekter på kort tid.
Slutligen kan nämnas att de arbetssätt och metoder som behand­
las även kan användas av myndigheter med andra ansvarsområ­
den än författarnas.
5.2 Varför ska man bedriva tillgångs­
inriktat underrättelsearbete?
5.2.1 Inledning
Statsmakterna ställer krav på att de brottsbekämpande myndig­
heterna ska arbeta tillgångsinriktat, vilket framgår av Justitiede­
partementets och Finansdepartementets regleringsbrev för budget­
året 2013. Det tillgångsinriktade arbetet syftar generellt sett till
att säkra, återföra och förverka pengar och annan egendom som
personer besitter eller disponerar genom sin brottsliga verksamhet.
Det tillgångsinriktade underrättelsearbetet fokuserar på brotts­
lighetens brottsutbyte. Detta innebär ett trendbrott från tidigare
synsätt i brottsbekämpande myndigheters underrättelsearbete, där
förundersökning, åtal och dom var målen och den eftersträvade ef­
fekten av en fullbordad underrättelsecykel.
64
Brå rapport 2014:10
5.2.2 Underrättelsecykeln
Inhämtning
Bearbetning
Analys
Delgivning
Som tidigare nämnts i denna antologi är ett tillgångsinriktat un­
derrättelsearbete egentligen inte något nytt i sig. Även tidigare har
ekonomiska förehavanden och tillgångar utgjort komponenter i
brottsbekämpande myndigheters underrättelsearbete. Lagändring­
ar om förverkande av vinning, hjälpmedel och egendom som här­
rör från brott trädde i kraft den 1 juli 2008 i enlighet med Europe­
iska rådets rambeslut (2005/212/RIF artikel 3). Detta har gett en
utökad möjlighet för myndigheter att förverka, inte bara utbyte av
ett visst konkret brott, utan också utbyte av en inte närmare preci­
serad brottslig verksamhet. Det är tillräckligt att det framstår som
klart mera sannolikt att egendomen härrör från annan brottslighet
än att så inte är fallet. Detta innebär att tjänstemän inom Polisen,
Kustbevakningen och Tullverket kan ta egendom i beslag och att
beslaget inte behöver ha ett direkt samband med brottet. En viktig
förutsättning är att förverkandet av brottsutbytet och av annan
vinning ska bli verkningsfulla instrument i de brottsbekämpande
myndigheternas arbete och på ett tidigt stadium säkra ekonomiska
tillgångar.
Det nya är att det underrättelsearbete som bedrivs redan i ett ti­
digt skede kan komma att utgöra underlag för en rad olika åtgär­
der förutom lagföring. Åtgärderna kan dessutom vidtas av flera
av varandra oberoende instanser och myndigheter utan beslut av
åklagare. Det är viktigt att poängtera att det tillgångsinriktade un­
derrättelsearbetet ska vara en naturlig del av det underrättelsear­
bete som är inriktat på lagföring.
Målen med det tillgångsinriktade underrättelsearbetet kan kort­
fattat beskrivas enligt nedan:
• Att kartlägga och dokumentera tillgångar och ekonomiska
förhållanden i övrigt genom att använda metoder och källor
som används i underrättelsearbete i allmänhet.
• Att så snart det är möjligt inleda utredningen om en persons
ekonomiska förhållanden.
• Att i ett så tidigt skede som möjligt överväga vilka administra­
tiva åtgärder som kan tillämpas i det enskilda fallet genom att
underrättelseinformationen delas med parter som kan vidta
åtgärder.
• Att se till att ett dokumenterat underlag delges rätt mottagare
i rätt tid och i rätt form så att denne i sin tur kan vidta åtgär­
der för att säkra, återföra eller förverka tillgångar.
Uppgifter om tillgångar som insamlats och dokumenterats inom
ramen för underrättelseverksamhet kan delges Kronofogdemyn­
65
Brå rapport 2014:10
digheten (KFM) även om en förundersökning inte har inletts.
En förutsättning är emellertid att en sekretessprövning enligt ge­
neralklausulen i 10 kap. 27 § offentlighets- och sekretesslagen
(2009:400) visar att det är möjligt. Utöver vad som följer av 2, 3,
5 och 12–26 § får en sekretessbelagd uppgift lämnas till en myn­
dighet om det är uppenbart att intresset av att uppgiften lämnas
har företräde framför det intresse som sekretessen ska skydda. Att
Kronofogdemyndigheten får del av uppgifter som rör tillgångar
är av stor betydelse om myndigheten inte redan har kännedom
om den aktuella egendomen eller inte vet var den finns. Trots de
tämligen långtgående befogenheter som Kronofogden har är det
ibland svårt att hitta vissa typer av utmätningsbar egendom (jfr
JO:s beslut den 13 juni 2013, dnr 2187-2012). Underrättelsear­
betet kan alltså leda till att egendom som Kronofogden inte har
påträffat i sitt ordinarie arbete kan utmätas om myndigheten får
ta del av uppgifter som har framkommit vid exempelvis spaning.
Ett dilemma uppstår när det anträffas tillgångar och det finns rest­
förda skulder hos Kronofogden samtidigt som förutsättningar för
utvidgat förverkande föreligger.
Om tillgångarna förverkas kvarstår skulderna samtidigt som om
de överlämnas till Kronofogden kan det innebära att eventuella
skatteskulder betalas med brottspengar.
Tillgångsinriktat underrättelsearbete kan således leda till prak­
tiska åtgärder som återför tillgångar till staten utan att en förun­
dersökning har inletts.
För att åskådliggöra det nya arbetssättet har vi formulerat ned­
anstående modell.
66
Tillgångsinriktat
underrättelsearbete
Traditionellt
underrättelsearbete
Inhämtning genom spaning,
informatörer, öppna källor (sociala
medier) vilka kan ge information
om tillgångar och ekonomiska
förhållanden i övrigt
Användning av spaning,
informatörer, öppna källor etc.
Bearbetning i syfte att
kartlägga tillgångar
Bearbetning i syfte att belägga
koppling till brottslig verksamhet
Slutsatser och hypoteser om
tillgångar samt rekommenderade
åtgärder
Dra slutsatser och ta fram
hypoteser om personers
brottsliga gärning
Underlag delges den eller
de mottagare som kan vidta
tvångsåtgärder och/eller
administrativa åtgärder
Ta fram beslutsunderlag som
delges åklagare som ska besluta
om att inleda förundersökning
Brå rapport 2014:10
5.2.3 Administrativa åtgärder
som kan motverka brottslighet
Administrativa åtgärder innebär i korthet att den offentliga sek­
torn försvårar förutsättningarna för den grova organiserade
brottsligheten att använda sig av legala möjligheter för illegala än­
damål. Ett exempel på en administrativ åtgärd är betalningssäk­
ring som Skatteverket och i vissa fall Tullverket kan utverka hos
förvaltningsrätten (46 kap. 5 § skatteförfarandelagen och 1 kap.
8 § tullagen). Ett annat exempel gäller tillståndsgivande myndig­
heter som har möjlighet att förhindra att ny verksamhet startas el­
ler att återkalla tillstånd. Restauranger är bara ett exempel bland
många på tillståndspliktig verksamhet. Samverkan mellan myn­
digheter är väsentligt, och det är därför viktigt att klargöra vilka
rutiner de samverkande myndigheterna har och vilka eventuella
sekretesshinder som kan finnas.
Skatteverket
Om man inte lyckas i brottsutredningen men ser att pengar slussats
mellan olika personer finns möjligheten att kontakta Skatteverket
för att ge dem möjlighet att göra en skönsmässig bedömning av
personerna. Skatteverket kan vidta en rad åtgärder, som kontroll
av kassaregister och personalliggare, kontroll av rätten att behålla
skyddade personuppgifter, återkallande av F-skattsedel, kontroller
av ansökningar om ROT-avdrag samt betalningssäkring.
Kommunen
Om ett ärende berör en restaurang kan kommunens alkoholhand­
läggare kontaktas för att få svar på följande frågor:
• Har företaget ansökt om serveringstillstånd?
• Vem har undertecknat ansökan om serveringstillstånd?
• Vilka handlingar har bifogats ansökan?
• Vem eller vilka har alkoholhandläggaren haft kontakt med?
• Hur stor var köpeskillingen när rörelsen förvärvades?
Dessutom har många kommuner kommunala bostadsbolag som
har ett uppdrag att undvika och förebygga grov organiserad
brottslighet. Bostadsbolagen kan hjälpa till med att informera om
det är mycket spring i en trappuppgång och om att det pågår nar­
kotikahandel hos en person. Som hyresvärd kan bolaget också
hjälpa polisen att hitta personer som försöker hålla sig undan eller
som har inflytande över en restaurang.
Ytterligare en tänkbar samarbetspartner är den kommunala in­
stans som har ansvaret för hamnar (om det finns hamnar där man
verkar). Stockholms hamnar arrenderar ut mark till flera restau­
ranger och har också viss möjlighet att identifiera gods kopplat till
den grova organiserade brottsligheten.
67
Brå rapport 2014:10
Även mindre hamnar i Sverige hyr ut områden till personer som
etablerar företag och som kan vara mindre nogräknade när det
gäller att följa lagen. Företagen får en väldigt central roll i hamn­
aktiviteterna, och detta kan utnyttjas av brottslingar. Tullverket
som ofta befinner sig i hamnar har redan ett gott samarbete med
kommunen och de offentligt ägda hamnbolag och hamnoperatö­
rer som sköter hanteringen av godset. Dessa kan bidra till att ge in­
formation om oegentligheter, upptäcka händelser utöver det van­
liga eller avvikelser i godsflödet.
Försäkringskassan
Försäkringskassan (FK) kan kontrollera om det betalas ut ersätt­
ningar i någon form, till exempel sjukpenning, sjukersättning eller
assistansersättning. Försäkringskassan betalar ut ett 40-tal olika
slag av ersättningar, men de ovan nämnda är de vanligast förekom­
mande i de här fallen och handlar också om höga belopp under
en förhållandevis lång period. Genom det myndighetsgemensam­
ma samarbetet har Försäkringskassan också genom egen utred­
ning möjlighet att ringa in personer som har uppburit felaktigt ut­
betalda ersättningar. Det kan i förlängningen innebära beslut om
indragning eller nedsättning av fortsatt ersättning samt krav på
återbetalning av belopp som betalats ut. Vilken arbetsgivare och
vilken inkomst har den misstänkte uppgivit till Försäkringskassan?
Har den misstänkte fått aktivitetsstöd, som beslutas av Arbetsför­
medlingen men som betalas ut av Försäkringskassan. Dessutom
har Försäkringskassan möjlighet att i sina system se vilka personer
som beviljats studiemedel via Centrala studiestödsnämnden, CSN.
I första hand bör dock CSN kontaktas. Försäkringskassans stora
bidrag i en tillgångsinriktad brottsbekämpning är att dra in ersätt­
ning och ställa återkrav på tidigare utbetald ersättning.
Kronofogdemyndigheten
Kronofogdemyndigheten har till uppgift att verkställa utmätning,
betalningssäkring och kvarstad och kontrollera att meddelade nä­
ringsförbud följs. Därutöver har myndigheten ansvar för tillsynen
över konkursförvaltarnas arbete. Detta innebär att Tillsynsmyndig­
heten i konkurser, TSM (Kronofogdemyndighetens team för kon­
kurstillsyn med ansvar för tillsyn av konkursförvaltarna) bland
annat ska kontrollera att egendom inte undandras borgenärskol­
lektivet och att förvaltaren för talan om återvinning m.m. när det
finns förutsättningar för detta. TSM ska också se till att konkursför­
valtarna anmäler misstankar om brott och skäl för näringsförbud.
Tullverket
Förutom att övervaka och kontrollera trafiken till och från utlan­
det har Tullverket instruktioner om att fastställa och ta ut tul�­
lar och skatter för att säkra en riktig uppbörd till Sverige och EU.
Betalningssäkring är ett viktigt verktyg som borde påbörjas redan
68
Brå rapport 2014:10
i underrättelsefasen då åtgärderna blir direkt kännbara för de in­
blandande. En förutsättning är att det finns en påtaglig risk att
någon försöker undandra sig betalning av betydande skatte- eller
tullbelopp (RiR 2010:26, Riksrevisionen).
Innan en efterkontroll görs på ett företag arbetar Tullverkets fis­
kala verksamhet analytiskt och riskbaserat för att upptäcka syste­
matiska felaktigheter. Oriktiga uppgifter av detta slag kan leda till
att mycket stora intäkter går förlorade för staten vilket kan skada
den legala verksamheten och rättssamhället. Om sådana fel upp­
täcks är det mycket viktigt att en kartläggning av tillgångar redan
är gjord för att det ska bli aktuellt med en framställning om betal­
ningssäkring. En kartläggning kan också visa att tillgångar saknas,
och då finns det ingen anledning för Tullverket att lägga resurser
på att utverka ett beslut om betalningssäkring.
När ansökan om verkställighet av Förvaltningsrättens beslut ges
till Kronofogdemyndigheten är avsikten att anvisa egendom som
kan bli föremål för betalningssäkring. Det är bara gransknings­
ledaren som kan ta egendom i förvar i avvaktan på betalnings­
säkring. Ett sådant förvarstagande kan bara gälla lös egendom,
medan ett förvarstagande i ett brottmål enligt rättegångsbalkens
bestämmelser kan gälla all egendom, också fast egendom. Inom
Tullverket är det den nationellt ansvarige chefen för efterkon­
trollverksamheten som är granskningsledare (Tullverkets arbets­
ordning 2012-603) och som skriftligen utfärdar beslut om förvar
(skatteförfarandelag 2011:1244).
5.2.4 Olika sätt att arbeta
Det finns en skillnad i möjligheter till att hämta information mel­
lan arbete inom ramen för en förundersökning och renodlat un­
derrättelsearbete utan förundersökning. Detta gäller framför allt
begäran om uppgifter från andra myndigheter som kan göras med
stöd av inledd förundersökning. Det bör dock poängteras att även
utan förundersökning finns det en rad register och andra källor
som kan användas för att kartlägga tillgångar. Ett exempel är so­
ciala medier.
Frågan om vilka möjligheter som står till förfogande kan också
knytas till vilka behov och vilket syfte en kartläggning ska tillgo­
dose. Detta varierar från fall till fall, och det hänger naturligtvis
också ihop med vilka resurser som är tillgängliga och hur mycket
tid man har på sig att ta fram ett underlag.
I en del fall kan en utvidgad eller fördjupad tillgångsutredning av
en misstänkt person och dennes krets beställas av åklagare, medan
det i andra fall görs en förenklad tillgångsutredning av en per­
son som inte är misstänkt i förundersökning, men som enligt vad
som kommit fram i underrättelsearbetet kan antas vara inblandad
i grov brottslighet. Man kan även tänka sig att underrättelsearbe­
69
Brå rapport 2014:10
tet mynnar ut i en brottsanmälan mot en eller flera personer vilket
i så fall innebär att det påbörjade tillgångsinriktade underrättelse­
arbetet övergår i en ny, mer utvidgad och fördjupad fas genom att
man har ökade möjligheter till inhämtning av uppgifter. I vissa fall
kan det också finnas anledning att göra en ekonomisk kartlägg­
ning som inte syftar till att förverka egendom utan till att klarläg­
ga den misstänktes – eller denne närstående personers – ekonomi
vid en viss tidpunkt eller under en viss period. Anledningen till att
man vill klarlägga den misstänktes ekonomi kan vara att det kan
finnas ekonomiska motiv till att begå brott, vilket ibland förbises
i brottsutredningar.
I många fall löper en tillgångsutredning parallellt med de ordina­
rie utredningsåtgärderna i en förundersökning. På detta sätt utgör
det tillgångsinriktade arbetet en egen separat del av utredningen,
men är samtidigt integrerad i så måtto att dess resultat ska omsät­
tas i åtgärder som beslutas av åklagare. Det är att föredra att det
tillgångsinriktade arbetet inleds samtidigt som underrättelsearbe­
tet mot den misstänkta brottsligheten påbörjas.
5.3 Praktiskt tillvägagångssätt
5.3.1Inledning
För att sökandet efter tillgångar ska bli så effektivt som möjligt
krävs det att man startar letandet så tidigt som möjligt. Informa­
tion om pengar och egendom bör samlas in och dokumenteras på
underrättelsenivå. Motivation och kompetens är av största vikt;
man bör ha insett vikten av sökandet efter tillgångar och att vinn­
lägga sig om att kartlägga de ekonomiska förhållandena i stort.
I Riksrevisionens granskning av statens insatser mot vinning av
brottslighet (RIR 2010:26) framkom följande: ”I granskningen
har det framkommit att insatserna mot vinning av brottslighet ge­
nomgående bör tidigareläggas av samtliga granskade myndigheter.
Det handlar om att såväl inom Kriminalunderrättelsetjänsten som
i brottsutredningar göra kartläggningar av personers ekonomi när
det bedöms som nödvändigt”.
Både underrättelse- och spaningsfunktionen måste engageras så
tidigt som möjligt. Det gäller för spanarna att inte bara ha fokus
på kilon narkotika och antal fängelseår utan även på den grova or­
ganiserade brottslighetens tillgångar och hur dessa har förvärvats.
Har den misstänkte ett flagrant extravagant leverne i förhållande
till sin inkomst? Åker den misstänkte i exklusiva bilar och hur ser
bostadssituationen ut? Åker den misstänkte på lyxiga resor? Görs
investeringar i legala företag? Det gäller att implementera det ”nya
tänket” och redan från början ha med sig det när man är ute på
fältet och arbetar.
70
Brå rapport 2014:10
En tillgångsutredning bör göras i samtliga ärenden där det kan
uppkomma en omfattande betalningsskyldighet eller där tillgång­
ar påträffas som kan bli föremål för utvidgat förverkande. Utred­
ningen måste vara inriktad på att visa att den misstänkte inne­
har egendom, likvida medel eller utställda kreditsäkerheter, som
Tullverket begär för kredittillstånd för att säkra betalning av den
kommande tullskulden (tullar, jordbrukstullar och exporttullar).
Kärnfrågan är om den misstänkte haft legal ekonomisk förmåga
att skaffa egendomen eller intjänat pengarna legalt. Vid utbyte av
brott kan det i vissa fall bli nödvändigt att fastställa eventuella vin­
ster av brottet. Det gäller att uppskatta vilket utbyte den brottsliga
verksamheten kan ha genererat, samt på vilket sätt det uppkom­
mit, omsatts eller dolts.
En tillgångsutredning innebär att den misstänktes inkomster, i
regel de tre senaste åren, jämförs med den egendom personen äger
i dagsläget. Det görs för att kunna utreda om egendomen eller för­
tjänsten byggts upp på laglig väg. Om så inte är fallet kan det vara
sannolikt att egendomen utgör utbyte av brottslig verksamhet. I
tillgångsutredningen ska bara rena fakta redovisas.
Vid en tillgångsutredning görs en översiktlig sammanställning av
uppgifter som kommit fram under undersökningen. Man kan även
bifoga information från till exempel spaning, förhör, köpehand­
lingar och kontantberäkningar. Sammanställningen kan innehålla
information om familje- och inkomstförhållanden, banktillgodo­
havanden, bank- och kreditkort, kapitalplaceringar, fastigheter,
kreditprövningar, skulder och omständigheter som kan vara teck­
en på dold äganderätt. Det viktiga är att personens ekonomiska
förhållande dokumenteras på ett sätt som gör det möjligt att när
som helst vid behov använda underlaget för åtgärder som kan
dyka upp, exempelvis tvångsåtgärder, framställan om förverkan­
de, företagsbot och betalningssäkring.
5.3.2 Kontantberäkning
Ett bra sätt att undersöka om den misstänkte haft legal ekonomisk
förmåga att införskaffa sina tillgångar till sin levnadsstandard är
att använda sig av en kontantberäkning. En kontantberäkning
ligger sedan till grund för kvarstad och eventuella betalningssäk­
ringar. Vid användande av en kontantberäkning används Krono­
fogdemyndighetens förbehållsbelopp som jämförelse. Förbehålls­
beloppet är ett minimibelopp som räknats fram för att man ska
klara sin försörjning, och det förändras varje år i takt med kon­
sumentprisindex. Det består av ett normalbelopp som ska täcka
både allmänna levnadskostnader och bostadskostnad.
71
Brå rapport 2014:10
Kontantberäkningsmall
Inkomster
Person 1 Person 2 Person 3 Person 4
Lön, pension, kostnadsersättningar m.m.
Inkomster av hobbyverksamhet
Ränteinkomster, utdelning m.m.
Inkomster vid uthyrning m.m.
Försäljning av värdepapper, fastigheter m.m.
Inkomst av näringsverksamhet
Utgående moms
Uttag ur, samt övriga inkomster av
näringsverksamhet/handelsbolag
Utbetalningar från skattekontot
Barnbidrag (endast på en av vårdnadshavarna)
Betalning från utlandet
Minskning av bankmedel m.m.
Ökning av skulder
Övrig inkomst 1
Övrig inkomst 2
Övrig inkomst 3
TOTALT BELOPP
Sammanräknat belopp av inkomster i hushållet
0
0
0
0
0
Utgifter
Person 1 Person 2 Person 3 Person 4
Utgifter i tjänst
Utgifter i hobbyverksamhet
Ränte- och förvaltningsutgifter m.m.
Inköp av värdepapper eller fastigheter
Utgifter i näringsverksamhet
Ingående moms
Insättning i samt övriga utgifter i näringsverksamhet/HB
Pensionssparande
Avdragen skatt
A-kassa, fackföreningsavgift
Beräknad hyra, driftskostnader för fastigheter
Inbetalningar till skattekontot
Betalningar till kronofogdemyndigheten
Betalningar till utlandet 10.224.30.38
Ökning av bankmedel
Minskning av skulder
Övrig utgift 1
Övrig utgift 2
Övrig utgift 3
TOTALT BELOPP
0
0
0
0
Sammanräknat belopp av utgifter i hushållet
Överskott/underskott i hushållet
0
Schabloniserat förbehållsbelopp
Överskott/underskott minus förbehållsbelopp
= BETALNINGSUTRYMME
0
72
Brå rapport 2014:10
En kontantberäkning innefattar:
• jämförelse av olika taxeringsår
• utlandsresor
• lyxkonsumtion
• större inköp som bil, båt, konst och bostadsrätt m.m.
• utlandsbetalningar via valutaväxlingsföretag
• utbetalda bidrag från Försäkringskassan
• investeringar i bolag, aktieägartillskott m.m.
• hyra, bil- och fastighetskostnader.
5.4 Äganderätt, bulvanoch besittningsförhållanden
5.4.1Inledning
Åklagaren har bevisbördan att kunna visa domstolen att egendo­
men som förverkandeyrkandet avser ”klart mera sannolikt utgör
utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet” (36 kap. 1 b
§ brottsbalken). Problematiken uppstår inte bara i att visa att den
misstänkte sannolikt haft råd att införskaffa egendomen. Proble­
matiken uppstår lika ofta kring att visa att det är den misstänkte
som är den egentlige ägaren till egendomen eller rörelsen.
Ett vanligt sätt att tvätta pengar är att investera dem i kontant­
intensiva rörelser som restauranger eller annan liknande verksam­
het. Ofta används en legal fasad för att kunna bedriva brottslig
verksamhet. Ett särskilt effektivt sätt är när man blandar legala
inkomster med illegala för att på så sätt få de illegala inkomsterna
in i den legala ekonomin. Ett annat sätt kan vara att köpa en ned­
gången restaurang som lyxrenoveras för brottspengar. Exempelvis
kan det finnas misstanke om att brottsvinsterna har investerats i
en restaurang som är skriven på en annan person. Då uppkom­
mer problemet att visa att den misstänkte är den egentlige faktiske
ägaren och att det inte är den person som formellt står registrerad
som ägare till rörelsen. Observera att restauranglokaler till skill­
nad mot hyreslägenheter ofta har ett värde och går att överlåta.
Spanarnas iakttagelser är av stor betydelse när det gäller restau­
ranger. Spanarna bör ha följande i åtanke:
• Hur uppträder den misstänkte när han kommer till restau­
rangen? Agerar han eller hon som chef gentemot personalen?
• Vem förhandlade om köpet av restaurangen? Möten med kö­
pare och säljare?
• Lån från närstående, går det att kontrollera, finns det skulde­
brev upprättat etc.?
• Har den misstänkte egna nycklar till restaurangen/lokalerna?
• Uppehåller sig den misstänkte i lokaler som inte allmänheten
har tillträde till?
• Sköter den misstänkte kassan?
73
Brå rapport 2014:10
• Det kan vara bra att göra ett provköp för att se vilket organi­
sationsnummer som rörelsen drivs i.
Det finns även andra frågor kring hur en rörelse drivs och hur den
har finansierats som man bör ha i åtanke:
• Rörelsen kan drivas under ett frontföretag vars transaktio­
ner inte återspeglar verkliga affärshändelser utan enbart sker
i syfte att dölja huvudmännens verkliga näringsverksamhet.
• I bolagsstyrelsen kan sitta marionetter eller så kallade mål­
vakter som inte har någon egentlig insyn i verksamheten utan
bara är skuggfigurer på pappret.
• Finns det lån? Ett sätt att få lån är att man etablerar insiders
på finansiella institutioner som sedan erbjuds lyxvaror eller en
”kick back” i form av provisioner på utbetalade lån på upp
till 5 %. Det är viktigt att få klarhet i pengarnas ursprung.
Om det påträffas tillgångar i någon form som den misstänkte dis­
ponerar är det av största vikt att fastställa äganderätten, speciellt
om den är dold. Är tillgången, till exempel bilar, båtar och fast
egendom, skriven på annan person, kan spanarnas iakttagelser
vara av avgörande betydelse för att styrka äganderätten. Man kan
se det som två led, där det första ledet består i att anträffa tillgång­
ar och det andra ledet i att utreda legal anskaffningsförmåga vid
anskaffningstillfället. Finns det fast egendom som amorterats till
höga belopp kan det vara ett tecken på att brottsvinster utnyttjats.
Är det sannolikt att den misstänkte hade råd att skaffa exklusiva
tillgångar då han saknade taxerad inkomst? Vi måste försöka visa
att tillgångarna utgör utbyte av brott. ”Till skillnad mot vad som
gäller vid vanligt förverkande krävs inte att det som förverkas kan
knytas till ett visst konkret brott” (Förverkandehandboken 2010,
s. 22 Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum). Tillgångarna be­
höver med andra ord inte vara kopplade till den brottsliga verk­
samheten. Vi måste också kartlägga den misstänktes ekonomiska
status genom slagningar i olika register som bil-, fastighets- och
spaningsregistret. Inte minst måste en kontroll göras av den miss­
tänktes taxerade inkomst, bidrag och eventuella skulder. Det gäller
även att försöka kartlägga den misstänktes sociala förhållanden,
till exempel eventuella samboförhållanden, levnadsstandard och
vanor vilket kan ge viktig information till kartläggningen.
När det gäller båtar är det av betydelse att konstatera i vilken
utsträckning den misstänkte använder båten. Följande frågor är
också intressanta:
• Vem betalar båtplatsen och vem står för densamma?
• Vem har tecknat försäkring för båten?
• Vem betalar lån eller amorteringar?
• Vilken storlek har båten och finns den registrerad i Transport­
styrelsens fartygsregister?
74
Brå rapport 2014:10
Det uppstår även problem om det är fråga om en fastighet (fast
egendom) där lagfart är presumtion för ägande. För att bryta ige­
nom ett sådant ägande krävs:
• iakttagelser om att X brukar fastigheten
• iakttagelser om att X använder alla rum
• iakttagelser om att X tömmer soporna
• uppgifter om att X betalar försäkringen
• uppgifter om lån och amorteringar
• uppgifter ifrån grannarna om X vistelse på fastigheten
• uppgifter om X byter kläder i fastigheten
• uppgifter om hur el och vatten betalats
• uppgifter om att X disponerar egen nyckel till fastigheten.
Det är ett stort problem om brottsvinsterna investerats utomlands
i exempelvis fast egendom eller i en rörelse som skrivits på annan
person. I de fallen krävs det i regel rättshjälp för att man ska kun­
na angripa brottsutbytet med de verktyg som är mest effektiva i
det enskilda fallet. Anledningen till att man vill dölja sina tillgång­
ar kan vara många. En anledning kan vara att den misstänkte har
stora skulder och därför inte vill visa myndigheterna eller andra
att det finns tillgångar.
Man måste också ha klart för sig skillnaden mellan primär- och
sekundärbrott, där primärbrottet är det initiala brottet som rån el­
ler narkotikabrott och sekundärbrottet syftar till att understödja
den primära och lönsamma brottsligheten. Att återinvestera i den
kriminella verksamheten och få in kapital i den legitima ekono­
min, som att köpa en restaurang, är ett sätt att använda brotts­
pengar. Ett annat sätt kan vara att man köper statusprylar som
guldlänkar, fina bilar etc. Det här skiljer sig dock åt lite beroende
på vilken typ av brottslighet man håller på med. Hur mycket vågar
man visa att man har?
5.4.2 Bolagsverket och Upplysningscentralen
Man kan också få information om bolag genom att vända sig till
Bolagsverket där det finns möjlighet att få kopior på inskickade
handlingar och det kan också finnas anteckningar om inkomna
telefonsamtal.
Ett sätt att kontrollera i vilken omfattning en misstänkt varit
aktiv är att kontrollera med Upplysningscentralen (UC). Där kan
man få svar på vilka kreditgivare som ställt frågor på en persons
kreditvärdighet. Observera dock att Upplysningscentralen har en
skyldighet att skicka en kopia till den person man frågar om.
75
Brå rapport 2014:10
5.5 Exempelfall
Vi går nu vidare med ett exempel som ska belysa samspelet mellan
de olika myndigheterna.
Polisen har fått information om att Bosse sannolikt är involve­
rad i narkotikahantering och möjligen överlåter insmugglad nar­
kotika. Ett underrättelseprojekt sätts igång.
Vid inre spaning (registerkontroll) framkommer att Bosse har
restförda verkställbara skulder hos Kronofogden på 250 tkr och
att han i övrigt inte öppet har några tillgångar. Han är folkbok­
förd på en adress där det endast finns hyresrätter och har utöver
sjukpension inga andra kända inkomster. Internetspaning ger dock
vid handen att Bosse och hans umgängeskrets ofta syns i vimlet på
populära restauranger och nattklubbar, frekvent reser utomlands
och kan kopplas ihop med exklusiva personbilar och motorbåtar.
Vid yttre spaning framkommer att Bosse i stor utsträckning up­
pehåller sig på en lokal restaurang. Det framkommer också att
personer som är kända i narkotikasammanhang hos polisen frek­
vent besöker restaurangen. Spaningen visar också att Bosse använ­
der en Porsche Cayenne turbo årsmodell 2012 som i sin tur visar
sig vara skriven på hans 80-åriga moster boende i Luleå.
Polisen sammanställer ett underlag med kända omständigheter
rörande eventuell narkotikahantering och uppgifter om dolda till­
gångar.
Mer information inhämtas genom yttre spaning. Under spaning­
en kommer det fram att personen i fråga fungerar som faktisk
företrädare för den restaurang där han vanligtvis uppehåller sig.
Restaurangrörelsen drivs av ett aktiebolag. Enligt uppgift är det
den misstänktes syster som äger aktierna i bolaget. Systern är bo­
satt på annan ort och synes inte delta i verksamheten på annat sätt
än att skriva under nödvändiga dokument.
När polisen anonymt besöker restaurangen uppmärksammas att
man använder flera olika kassaregister. Vid betalning erhåller po­
lisen ett kvitto utan ett kontrollnummer. Det uppstår en misstanke
om att det kan finnas oredovisade intäkter av verksamheten. Infor­
mation om iakttagelsen lämnas till Skatteverket.
Efter analys överlämnar polisen materialet till åklagare som ska
ta ställning till om en förundersökning ska inledas. I samband där­
med överlämnas även de uppgifter som kommit fram om perso­
nens ekonomiska förhållanden för eventuell utredning om utbyten
av brott.
Åklagaren bedömer och beslutar sedan, med utgångspunkt i un­
derlaget, att inleda en förundersökning avseende misstanke om
grovt skattebrott, grovt bokföringsbrott och grovt narkotikabrott.
Tack vare den information som åklagaren fått om ekonomiska
förhållanden har han också redan från början siktet inställt på
brottsutbyte och förverkande.
76
Brå rapport 2014:10
5.6 Avslutning
I detta kapitel har vi gett en bild av varför man bör bedriva till­
gångsinriktat underrättelsearbete och hur man praktiskt går till­
väga. Vi har också visat att arbetet kan bedrivas på flera olika ni­
våer med begreppet tillgångsutredning som gemensam nämnare.
Slutligen har vi visat att det går att uppnå effekter av det arbete
man lägger ner även om denna effekt inte stavas brottsutredning,
lag­föring eller fällande dom. Här vill vi poängtera vikten av sam­
verkan och utbyte av information.
Den inställning som vi har försökt förmedla är att i stort sett alla
verksamma inom området omgående kan komma igång med det
praktiska arbetet, till exempel genom att använda sig av den kon­
tantberäkningsmall som bifogas.
Nedan följer några av de framgångsfaktorer som vi identifierat i
det tillgångsinriktade underrättelsearbete som vi förordar:
• gemensamma tillgångsinriktade mål
• fokus på tillgångarna i ett så tidigt skede som möjligt
• noggrann dokumentation av tillgångar och besittningsförhål­
landen
• ekonomisk kompetens
• utnyttjande av alla tillgängliga källor
• ett offensivt förhållningssätt
• underrättelsestyrt och långsiktigt arbetssätt
• vilja att dela information.
Referenser
Riksrevisionen, RiR (2010). Statens insatser för att komma åt
vinster från brottslig verksamhet – ett bättre samarbete ger högre
utbyte. Rapport 2010:26. Stockholm: Riksdagstryckeriet.
77
Brå rapport 2014:10
78
Brå rapport 2014:10
Kapitel 6
Taktik: lägre
och högre plan
Patricia Arnolds, Polismyndigheten
Lotta Rytter Dufwa, Tullverket
Peter Waldau, Tullkriminalen
79
Brå rapport 2014:10
6.1 Inledning
I kapitel 5 tog författarna upp hur man inom underrättelseverk­
samheten kan arbeta både proaktivt och reaktivt med kriminalitet
genom tillgångsinriktad brottsbekämpning. I det här kapitlet vill
vi visa hur man kan arbeta operativt med ett ärende, och vilka
taktiska val man ställs inför. Vi ger praktiska, handfasta tips om
hur man kan göra de valen för att få ett tillgångsinriktat ärende så
framgångsrikt som möjligt. Vi tar också upp vilka hinder man kan
stöta på. Förhoppningen är att de erfarenheter som vi har samlat
på oss även ska komma andra till godo för att fler ärenden ska få
ett tillgångsinriktat perspektiv samt att fler tillgångsinriktade ären­
den ska nå god framgång.
6.1.1Metod
Författaren Patricia Arnolds är analytiker på Polismyndigheten i
Stockholms län, Lotta Rytter Dufwa är sakkunnig på Tullverket
och Peter Waldau är tillgångsutredare på Tullkriminalen i Stock­
holm. Vi har genomfört djupintervjuer och gruppdiskussioner
med Gunnar Appelgren, Aktionsgruppschef på Polismyndigheten
i Stockholms län, Bo Eliasson, Aktionsgruppsledare på Rikskri­
minalpolisen, Mattias Pellberg, revisor och tillgångsutredare på
Polismyndigheten i Stockholms län, Björn Frithiof, åklagare på
Internationella Åklagarkammaren samt Hans Lundwall, utred­
ningschef på Tullkriminalen i Stockholm. Ovanstående personers
erfarenheter utgör materialet i det här kapitlet.
6.1.2 Disposition
För att underlätta för läsaren följer kapitlets disposition kronolo­
gin i det taktiska arbetet med ett ärende. Metodiken i ett ärende
skiljer sig åt beroende på om man befinner sig före eller efter det
att förundersökningen är inledd samt om åtal är väckt. Därför
är kapitlet uppdelat i tre delar: Underrättelseskedet, Förundersök­
ningsskedet samt Åtal väckt. Även om alla ärenden inte går ige­
nom underrättelseskedet, börjar vi där och beskriver de faser som
ärendet går igenom med början i det taktiska valet av personer, do­
kumentationen av tillgångar, samverkan och media. Underrättel­
80
Brå rapport 2014:10
seskedet avslutas med en diskussion om de problem som vanligen
uppkommer under dessa faser. Nästa steg är förundersökningsske­
det. Faserna som behandlas här är dokumentation av tillgångar,
samverkan, hemliga tvångsmedel, media samt tillslag. Även här
avslutar vi med en diskussion om de problem som vanligen upp­
kommer under de olika faserna. Slutligen väcks åtal, och i det ske­
det berörs mediaperspektivet.
6.2 Underrättelseskedet
I det här avsnittet tar vi upp de taktiska val vi ställs inför i under­
rättelseskedet, vilka fördelarna respektive nackdelarna är vid va­
len samt vad man kan stöta på för hinder. Vi går inte in på de olika
metoderna djupare än vad som är nödvändigt för det operativa
arbetet. För en fördjupning av tillgångsinriktade underrättelseme­
toder, se kapitel 5.
6.2.1 Taktiskt val av personer
Inom Polisen kan planeringsstadiet grovt delas in i två steg. I för­
sta steget görs en polisiär bedömning av ärendet och en ram för in­
satsen sätts. I det läget – när ärendet ska specificeras och planeras
– är det optimala att ha en personalsammansättning av en ärende­
ansvarig, en ärendehandläggare samt en person från KUT (Krimi­
nalunderrättelsetjänsten). I nästa steg påbörjas kartläggningen för
att hitta brott ”bakvägen”, det vill säga brott som inte är anmäl­
da, men som inre spaning kan ge indikation om genom avvikelser.
Det är en fördel om personal från Skatteverket och Skattebrotts­
enheten är med i planeringen så att den ekonomiska kartläggning­
en görs från början. Personal med erfarenheter från ekonomisk
brottslighet kan se de avvikelser som polisiär personal lätt kan
missa. Det ideala är att redan i detta läge ha med en åklagare, som
kan erbjuda sitt perspektiv på insatsen och se vilka framgångsfak­
torerna är på lång sikt. På grund av resursbrist hos Åklagarmyn­
digheten är det inte alltid möjligt.
Nätverksanalys
För att kunna göra ett kvalificerat val av vilka personer insatsen
bör rikta in sig på, är förutsättningen att man har gjort en grundlig
nätverksanalys såväl av personens kriminella som sociala kontakter.
På grundval av nätverksanalysen kan man välja målpersoner ef­
ter den så kallade ”kap-metoden”. Kortfattat går ”kap-metoden”
ut på att ”döda trädet genom att kapa grenarna”. Det innebär att
man får värdera var det gör störst skada att rikta insatsen, även
ekonomiskt och socialt. Detta kan man göra på nätverksplanet
och det individuella planet. Om syftet med insatsen är att elimi­
nera en specifik kriminell gruppering, bör man kunna identifiera
81
Brå rapport 2014:10
vilka individer som agerar kontakter mellan olika grupper; vilka
som har nyckelpositionerna ur ett nätverksperspektiv. Det är inte
givet att ledarna är de viktigaste för att nätverket ska kunna fort­
sätta sin verksamhet, ibland kan de snabbt bli utbytta.
Genom nätverksanalysen kan man förhoppningsvis rikta in sig
på ett fåtal individer och ändå tillintetgöra nätverkets eller organi­
sationens handlingsförmåga.
På det individuella planet är fokus en individ vars kapacitet inom
kriminaliteten ska omintetgöras. Förutom de huvudsakliga mål­
personerna kan det innebära att man även fokuserar på exempel­
vis partner och föräldrar. Det kan vara väldigt lockande att väga
in framgångsfaktorn för mycket, då en sådan insats kan visa ett
snabbt och bra resultat med små medel. Väljer man framgångsfak­
torn på bekostnad av ”kap-metoden”, missar man ofta de hållbara
resultaten, de som gör skillnad på sikt. Därför är det viktigt att ha
med sig ett sista perspektiv, tidsperspektivet. Med ett tidsperspek­
tiv kan man fundera över på vilka man bör rikta in sig under en
kort period och på vilka det är lönt att ha ett långt tidsperspektiv.
Här är det viktigt att man försöker tänka utanför ramarna och ut­
anför bekvämlighetszonen. De enkla, de med hög framgångsfak­
tor, kan man välja att rikta in sig på först. Om framgångsfaktorn
är låg, men det ändå anses vara av stor vikt att få målpersonen
dömd, bör man avväga möjligheten att rikta in sig på denne under
ett långt tidsperspektiv. Med tillräckligt mycket uthållighet kan
man nå de flesta målen. Tidsperspektivet är viktigt att specificera
också för att veta hur lång tid man har på sig att samla in tillräck­
lig mängd information om varje individ.
Sammanfattningsvis bör man ha en så pass övergripande och
samtidigt detaljerad plan för insatsen, att det finns ett tydligt mål
med tidsperspektiv för varje individ samt kunskap om vilken in­
verkan varje individs frånkoppling har på andra individer och på
nätverket, både socialt och ekonomiskt. När målpersonerna väl
är definierade utifrån ovan nämnda perspektiv och metoder, bör
man välja vilka personer utöver målpersonerna som det är värt
att bygga upp skälig misstanke på, för att genom dem komma åt
information om målpersonerna. Man bör även arbeta upp skälig
misstanke på så många som möjligt inom det givna kriminella nät­
verket, då det annars lätt kan uppstå svårigheter vid användandet
av hemliga tvångsmedel. På grund av att det finns risk för läcka­
ge, är det viktigt att tänka på att när den misstänkte läggs in som
misstänkt i systemen, hamnar den i misstankeregistret, som väldigt
många har tillgång till.
6.2.2 Dokumentation av tillgångar
Om man i ett tidigt skede påbörjar kartläggning av målpersoner­
nas tillgångar, samt löpande dokumenterar dessa, har man sto­
82
Brå rapport 2014:10
ra möjligheter att nå god framgång i att säkra tillgångar. Målet
är att det ska kännas olönsamt och oglamoröst med en fortsatt
brottslighet för målpersonerna och att det därmed ska vara min­
dre lockande för andra att påbörja en brottslig karriär. I underrät­
telseverksamheten och spaningsverksamheten pågår en kartlägg­
ning av målpersonerna. Om den involverade personalen samtidigt
har med sig tillgångsperspektivet har man mycket att vinna. En
kartläggning av den misstänktes ekonomiska förhållanden påbör­
jas när ett ärende inleds. För att få uppgifter från bank krävs att
förundersökning är inledd. Trots det kan mycket göras redan i det
här skedet. Genom olika registerslagningar och kontakter med an­
dra myndigheter kan man samla in uppgifter om målpersonerna.
Exempel på sådana uppgifter kan vara taxerad inkomst, restförda
skulder och betalningsanmärkningar, fastighets- och fordonsinne­
hav och bolagsengagemang. Man bör även betona tillgångsper­
spektivet för dem som hanterar källor. En registerslagning kan ge
ytterligare information om ägarskap, speciellt när den misstänkte
har varit målsägande i något ärende. Till exempel kan intressanta
uppgifter finnas att hämta vid inbrott i bil (var stod bilen parke­
rad, vem gjorde anmälan?) eller stöld av cykel (stod den ”hem­
ma”, var är ”hemma”?).
Att ta med tillgångsperspektivet vid spaning är viktigt då mycket
av intresse kan observeras om den misstänktes ekonomi. Det är
därför viktigt att ”tänka tillgångar” och dokumentera det man
faktiskt ser under spaning, gärna med foto eller film. Genom en
sådan dokumentation ökar möjligheten att säkra även dolda till­
gångar eftersom besittning är betydelsefullt. Om den misstänkte
kör en bil som är skriven på någon annan, notera när han använ­
der den och framför allt var han nattparkerar den. Notera var den
misstänkte övernattar. Notera var egendomen förvaras då den inte
används. Dokumentera kontakter med banker, fastighetsmäklare
och andra ekonomiska inrättningar. Flera myndigheter har utar­
betat checklistor som kan användas som stöd vid informationsin­
samling av exempelvis dold äganderätt till lös och fast egendom,
spaning och husrannsakan (se bilaga i slutet av detta kapitel).
6.2.3 Samverkan inom myndigheten och med andra
Samverkan mellan brottsbekämpande myndigheter förutsätter att
relevant underrättelseinformation kan delas utan hinder av sekre­
tess. Ytterst får generalklausulen i 10 kap. 27 § offentlighets- och
sekretesslagen (2009:400) användas om det är uppenbart att in­
tresset av att uppgiften lämnas har företräde framför det intresse
som sekretessen ska skydda. Samverkan sker inom ramen RUC
NUC, de regionala respektive det nationella underrättelsecentren
som har skapats just för detta syfte. I ärendet är det viktigt att utse
en person som har det tydliga uppdraget att driva på samver­kan,
83
Brå rapport 2014:10
att någon har det mandet. Det är en roll som tar mycket tid, men
som är ovärderlig. Insatsledaren måste vara stark i sin roll och ha
gjort ett gediget bakgrundsarbete för att kunna få andra myndig­
heter att prioritera ärendet.
Förutom kartläggningen och tillgångsperspektivet är syftet med
samverkan att kunna påbörja ärendet så brett som möjligt för att
sedan smalna av och rikta in sig när ärendet väl har tagit fart och
man ser vilken riktning det tar. Det är även en fördel att kunna visa
åklagaren att ärendet har byggts upp och drivits fram så förutsätt­
ningslöst som möjligt. Samverkan mellan flera olika myndigheter
är en förutsättning för att en kartläggning av den misstänkte och
dennes ekonomi ska bli komplett och för att få med tillgångsper­
spektivet från början. Vilka myndigheter man väljer att samverka
med är beroende på ärendets art. Skatteverket och Kronofogde­
myndigheten är sådana myndigheter som generellt alltid bör vara
med i samverkan initierad av Polisen. Skatteverket har uppgifter
om inkomster och skatteförhållanden, avseende både fysiska och
juridiska personer. Kronofogden har uppgifter om restförda skul­
der. Tullverket har uppgifter om import- och exportverksamhet.
Försäkringskassans kunskap om bidrag är viktig då bidragsfusk
är vanligt förekommande inom den organiserade brottsligheten.
Kustbevakningen kan visa sig vara en givande samverkanspart,
då de ofta har kunskap om fastigheter och restaurangverksamhet
i hamnområden samt om ägarskap av båtar. Samverkan mellan
myndigheter kan också vara viktigt i arbetet med att identifiera
målsäganden, då myndigheter som målsägande annars lätt glöms
bort.
Inom Polisen är det fördelaktigt att även samverka internt med
andra enheter då dessa kan säkra tillgångar från målpersonerna
vid andra brott. Exempelvis kan strategiskt viktiga personers till­
gångar säkras om de till exempel blir gripna för misshandel, då ett
sådant brott ofta leder till skadeståndskrav.
Personal på Polismyndighetens hanterarverksamhet, som rekry­
terar källor och samlar information från dem, är inriktad på att bli
mer ekonomiskt skolad för att kunna ställa rätt frågor samt för att
kunna rekrytera ekonomiska källor. I samverkan med dem kan det
ändå vara bra att påminna om tillgångsperspektivet.
6.2.4 Media skapar möjligheter
Det kan uppfattas som kontroversiellt att använda sig av media
när ärendet är i underrättelsefasen. Det är ändå rekommenderat
att åtminstone ha med denna punkt i planeringen, att man funde­
rar över vilka möjligheter det finns att använda media samt vad
det skulle kunna ge ärendet. På så sätt kan man ta ett väl genom­
tänkt beslut om huruvida media ska användas eller inte. Det är
emellertid viktigt att i kontakt med journalister komma ihåg att
84
Brå rapport 2014:10
deras roll är granskande – de har inte på något sätt ett uppdrag
av någon myndighet. Man ska även ha respekt för att journalis­
ter i synnerhet på landsortstidningar är beroende av en god rela­
tion till polismyndigheten. Detta får inte missbrukas. Oavsett om
man bedömer att man ska använda sig av media eller inte i det
här skedet av insatsen, bör man etablera en bra kontakt redan nu.
Journalister på lokaltidningar har ofta mycket information och
god känne­dom om lokala förhållanden, varför man kan få nyttig
underrättelseinformation av dem. Här avses naturligtvis uppgifter
som bygger på allmän kunskap, inte uppgifter med källskydd.
I Södertäljesatsningen (Södertäljesatsningen är den myndighets­
gemensamma satsning som initierades år 2010 för att komma åt
den grova organiserade brottsligheten i Södertälje med bland an­
nat mord, människorov och utpressningar på agendan) gick in­
satsledningen ut i media i ett tidigt skede, delvis för att förbereda
samhället på att det skulle komma insatser, men främst för att
jobba med relationen till det civila samhället, det vill säga de civila
krafter som behövde känna att det finns hopp om en säkrare och
tryggare framtid (www.lt.se/gangsterkriget 2013-11-26). Inom in­
satsen var det tidigt tydligt att det civila samhällets tillit till Polisen
behövde byggas upp, då det på många sätt var ett slutet samhälle
med en parallellstruktur. Det civila samhället behövde också stär­
kas inbördes. Den mediala insatsen kan ha bidragit till att fler vå­
gade anmäla brott samt att fler vågade vittna. Utan dessa bidrag
från det civila samhället hade Södertäljesatsningen inte varit lika
lyckad.
I ett underrättelsefattigt ärende kan rätt medieexponering gene­
rera mer information från allmänheten. Till exempel kan en artikel
där utsatta berättar om utpressning som de varit med om inspirera
andra utsatta att anmäla alternativt tipsa om det, då de inte längre
känner sig ensamma i sin situation. Exponering i media kan också
ge provokativa effekter om man till exempel vid något specifikt
tillfälle vill skapa osäkerhet inom den valda målgruppen.
6.3 Problem och hinder för
ett framgångsrikt arbete
6.3.1 Taktiskt val av personer
Väljer man att väga in framgångsfaktorn för mycket vid det tak­
tiska valet av målpersoner får man förvisso ett lätt ärende med
gott resultat, men de stora, långsiktiga effekterna riskerar att ute­
bli. Det finns även en risk med för små framgångsfaktorer, då både
motivationen och resurserna snabbt kan minska om resultaten
uteblir. Det är en svår konst att få till den rätta avvägningen av
olika faktorer och perspektiv. I underrättelsefasen är informatio­
nen begränsad. Att få till en korrekt analys som motsvarar verk­
85
Brå rapport 2014:10
ligheten är mycket svårt. Analysen måste därför tas för vad den är
– en kvalificerad uppskattning av reella förhållanden baserad på
begränsat tillgängligt material. Detta gör att det händer att Krimi­
nalunderrättelsetjänsten, KUT, i sin analys överskattar informatio­
nen i ett ärende, vilket upptäcks först när det blir operativt. Om
endast en individ ligger bakom analysen riskerar analysresultatet
och rekommendationerna att bli väldigt personberoende. Ett sätt
att komma runt det problemet är att låta ett flertal personer, både
med underrättelsevana och med förundersökningsvana ta fram
analysen i samråd. Förhoppningsvis kan en sådan diskussion yt­
terligare öka analysens kvalitet.
6.3.2 Samverkan inom myndigheten och med andra
Alla myndigheter har sina inriktningar, prioriteringar och befogen­
heter. Därför är det ibland svårt att få myndigheter att samverka.
Det kan till exempel bero på resursbrist – man är tvungen att av­
stå från samverkan till förmån för den egna verksamheten. Det
finns exempel på myndigheter som på grund av resursbrist enbart
samverkar i ärenden som är beslutade av Operativa rådet, vilket
är ett ytterst fåtal. Ofta krävs det att man är bra på att motivera
samverkan för att få tillgång till de nödvändiga resurserna. Det är
en tung och tidskrävande roll. Eftersom RUC och NUC är kraftigt
underbemannade blir de flaskhalsar och man kan inte alltid lita på
dem som resurs, i stället behöver man skapa egna kontakter. Ty­
värr händer det å andra sidan att myndigheter ibland frånsäger sig
samverkan och i stället hänvisar till RUC respektive NUC.
6.3.3Media
Inom området media stöter man främst på två problem. För det för­
sta kan det vara mycket svårt att få en bra kontaktperson inom me­
dia. För det andra kan man i ärendet ha en utarbetad medietaktik,
och om den inte kommuniceras väl till myndighetens presstalesmän
kan det uppstå problem med vilket budskap som kommer ut.
6.3.4 Lagstiftning och praxis
Många struntar i att göra anmälan om misstänkt penninghäle­
ri; det finns exempel på detta från bland andra bilhandlare och
även mäklare. Det medför att den ekonomiska kartläggningen
kan innehålla brister. Kartläggningen skulle också kunna bli mer
komplett om det fanns möjlighet att samköra register mellan myn­
digheter. Förutsättningen för att kunna förverka tillgångar enligt
bestämmelserna om utvidgat förverkande är att personen döms
för ett förverkandeutlösande brott (vilka brott som är förverkan­
deutlösande regleras i BrB 36 kap. 1 b §). Även om lagstödet för
förverkande har stärkts i och med utvidgat förverkande, är det
86
Brå rapport 2014:10
fortfarande svårt att bevisa att tillgångarna är knutna till brottslig
verksamhet. En omvänd bevisbörda om tillgångar skulle helt för­
ändra läget och innebära att mycket fler av de kriminellas tillgång­
ar kan förverkas. Samverkan med andra myndigheter sker ytterst
med stöd av generalklausulen i sekretesslagen. Dessvärre upplevs
generalklausulen som diffust skriven, varför det ofta uppkom­
mer tveksamheter inför samverkan. Inom myndigheterna uppstår
ibland situationer där individer blir för osäkra på lagstiftningen
för att våga samverka, även om de har fullt lagstöd för detta. Det
kan råda en tvekan under pågående samverkan om hur mycket
samverkan som är tillåten och om det finns fullt stöd för detta i
generalklausulen. Ett behov finns av andra sekretessbrytare i lag­
stiftningen, alternativt att anpassa och tydliggöra generalklausulen
så att samverkan kan ske på ett mer friktionsfritt sätt. Det behövs
också ett omfattande informationsarbete om generalklausulen till
de berörda myndigheterna.
6.4Förundersökningsskedet
6.4.1 Dokumentation av tillgångar
När förundersökning är inledd kan flera uppgifter om den miss­
tänktes ekonomi inhämtas. Från banker och andra finansiella in­
stitut kan man få information bland annat om bankfack, konton,
kontokort, värdepappersinnehav och utförda transaktioner. För
att utreda äganderätten kan man i en kontoanalys titta på vem
som betalar amorteringar och ränta på ett lån för en fastighet,
vem som betalar reparation och underhåll, försäkringar, el, vatten,
sophämtning m.m. Detsamma gäller lös egendom. En annan källa
till ekonomisk information kan vara uppgifter som framkommer
i samband med hemliga tvångsmedel. Misstänkta kan tala om till­
gångar som sina trots att någon annan officiellt äger dem. Även
samtal där bolagsengagemang berörs är viktiga att notera. Doku­
mentation av samtalen kan användas som bevis för ägande, och
tillgångarna kan komma att förverkas. I samband med husrann­
sakningar kan tillgångar säkras och handlingar som beslagtas kan
ge information om äganderätt till egendom, tillgångar i utländska
banker eller innehav av fastigheter utomlands. Vid förhör med be­
rörda personer och vittnen bör frågor om den misstänktes eko­
nomi, levnadsförhållanden och eventuella tillgångar och skulder
ställas i ett tidigt skede för att få fram mer underlag och för att
kontrollera eventuella förändringar.
6.4.2 Samverka så brett som möjligt
Vilka man bör samverka med beror på ärendets art, men det är
en fördel att arbeta så brett som möjligt och ha så många samver­
87
Brå rapport 2014:10
kansparter som möjligt. Under förundersökningsskedet blir ofta
kommunen en viktig samverkanspart. Generellt kan man säga att
ju mindre kommun, desto viktigare samverkanspart. Att kommu­
nerna är tillstånds- och tillsynsmyndigheter gör dem väldigt ut­
satta för otillåten påverkan, och därmed blir de centrala i fusket
mot välfärdssystemet. Till detta hör att kommunerna har väldigt
mycket kunskap bland annat om planerade större fastighetsköp,
nybyggnationer, restaurangverksamhet etc. Många kommuner age­
rar redan aktivt mot kriminella grupperingar, exempelvis preven­
tivt genom köp av fastigheter för att förhindra en viss kriminell
grupperings köp. I ett sådant fall kan kommunen behöva hjälp att
skilja desinformation från information.
En annan form av samverkan, där det handlar om informa­
tionsinhämtning snarare än informationsutbyte, är till exempel
med arbetslöshetskassorna, som kan vara bra för att upptäcka bi­
dragsfusk, samt försäkringsbolagen för dolda tillgångar. När det
gäller försäkringsbolagen saknas dessvärre en bra rutin för sam­
verkan. Identifiering av de målsägande och frågor om skadestånd
bör tas med inom ramen för samverkan, då arbetslöshetskassor,
försäkringsbolag och Försäkringskassan som målsägare ofta mis­
sas. I förundersökningsskedet är sekretesslagstiftningen tydligare
då åklagaren tar besluten om informationsutbyte och styr samver­
kan, problemet från underrättelseskedet är därmed inte aktuellt.
6.4.3 Hemliga tvångsmedel
Hemliga tvångsmedel ska användas för att även hitta tillgångar.
Än så länge pratar de i ärendet misstänkta ofta ganska öppet på
telefon om ekonomi. Detta kommer troligtvis att ändras ju fram­
gångsrikare vi blir på att använda hemliga tvångsmedel även till
detta. Att tänka på är att lyssna efter orden ”min”, ”mitt”, ”hem”
och liknande, då det kan bli en viktig del i att hävda ägarförhål­
landen. Vad gäller hemlig telefonavlyssning (hemlig avlyssning av
elektronisk kommunikation regleras i 27 kap. rättegångsbalken)
är det fördelaktigt att under ärendets gång ha en nära dialog med
de operatörer som lyssnar på samtalen, så att det tillgångsinrik­
tade perspektivet inte går dem förbi. Operatörerna kan också an­
vända olika taggar på samtalen för att underlätta det kommande
analysarbetet. Har man inte en välfungerande struktur i början
av ärendet blir det svårt att senare komma i fatt, då material från
telefonavlyssning ofta kan växa i mycket snabb takt. Ett exempel
på detta är när polisen efter dubbelmordet på Oasen i Södertälje
som mest hade telefonavlyssning på över 40 teleadresser samtidigt.
Analysen av den samtalstrafiken pågick sedan i flera månader ef­
ter. Inhämtade samtalslistor (hemlig övervakning av elektronisk
kommunikation regleras i 27 kap. rättegångsbalken) kan bli en
viktig del i en tillgångsutredning. Först är det viktigt att knyta te­
88
Brå rapport 2014:10
leadressen alternativt telefonen till den misstänkte, vilket kan gö­
ras bland annat genom att analysera kontakterna. En analys kan
sedan bland annat visa var den misstänkte bor, var den misstänkte
jobbar (eller inte jobbar), i ungefär vilken omfattning den jobbar
samt övriga aktiviteter. Samtalslistorna kan också användas för
att jämföra med exempelvis uppgivna tidredovisningar, vilket till
exempel användes i ett ärende inom Södertäljesatsningen för att
visa på grovt bedrägeri mot Försäkringskassan (ärende Selma, TR
mål B 2700-12).
6.4.4 Media skapar möjligheter
Det finns åtminstone två syften med att använda sig av media i det
här skedet. Det ena är att nå ut till den kriminella grupperingen/
organisationen som man jobbar med. Det kan man vilja göra ex­
empelvis för att provocera fram något samtalsämne på avlyssning­
en, eller för att få dem att besöka en specifik plats. Ett exempel på
det sistnämnda är när en målperson hade flyttat sin lyxbåt från en
marina. För att kunna spåra båten igen, gick polisen ut med infor­
mation i media som skapade osäkerhet hos målpersonen om var
båten faktiskt var. Man kunde då följa honom till båten, när han
ville säkerställa att den verkligen stod kvar. Sådana insatser görs
genom exempelvis TV-programmet ”Efterlyst”. Det andra syftet
är att nå ut till andra kriminella grupperingar och organisationer.
Exempelvis kan det visa på internationell samverkan och ge sig­
naler till de kriminella att var de än är, kommer de brottsbekäm­
pande myndigheterna åt dem. Ett exempel på detta är den förre
ledaren för ett kriminellt nätverk i Södertälje, som i flera år höll sig
utomlands, främst i Venezuela, och som slutligen greps av spansk
polis (www.svt.se/nyheter/sverige/ledare-for-sodertaljenatverk gri­
pen 2013-11-26). Förutom att nå ut till kriminella grupperingar
och organisationer, var syftet med informationen till media även
att nå ut till det civila samhället i Södertälje där uppbyggnaden av
förtroende för polisen var viktig.
6.4.5 Tillslag och sökande efter tillgångar
Redan vid planering och utsättning inför tillslag är det viktigt att
trycka på att det ekonomiska perspektivet ska finnas med även
här. Ge tydliga instruktioner om vad man ska leta efter. Till ex­
empel kan man titta efter vem som verkar bo på fastigheten om
ägandefrågan inte är helt utredd. Man kan titta efter personliga
tillhörigheter, kläder och liknande samt post. Nycklar till lös egen­
dom kan också vara viktiga att notera, nyckeln till båten kanske
återfinns i den misstänktes bostad.
Vid tillslaget är det viktigt att samordna med övriga inblanda­
de myndigheter, till exempel Kronofogdemyndigheten, så att de
kan omhänderta tillgångar direkt efter tillslaget. Samordning med
89
Brå rapport 2014:10
Kronofogdemyndigheten i syfte att tillgångssäkra förutsätter att
det finns, eller att det i ärendet kommer att finnas, fordranskrav
mot aktuell person. Kronofogdemyndigheten kan även i vissa fall
hjälpa till med en värderare. Om inte tillgångar säkras vid till­
slaget finns en stor risk att de flyttas efter tillslaget och blir svåra
att hitta. Man bör komma ihåg möjligheten att beslagta och ta
egendom i förvar som kan antas bli förverkad. För att underlät­
ta för åklagaren bör interimistisk kvarstad sökas hos tingsrätten
före tillslaget. Eftersom ett sådant beslut är offentligt finns det en
risk att informationen hamnar i fel händer och att tillslaget röjs.
För att minimera den risken bör ansökan göras hos tingsrätten
så sent som möjligt dagen innan. Tillslag bör göras på alla plat­
ser samtidigt, för att säkra samtliga tillgångar på en gång. Annars
finns risken att tillgångar flyttas från de övriga tillslagsplatserna
och blir svåra att hitta. Även banktillgångar bör tas i förvar samti­
digt som tillslaget sker för att minska risken att de flyttas. Väldigt
mycket information, som kan vara intressant för ärendet, finns i
it-utrustning som mobiltelefoner, smartphones och datorer. Tyvärr
är det mycket tidskrävande att gå igenom dem. Vid planeringen
av ärendet bör man därför ta detta i beaktande. Vid de så kallade
24:8-förhören bör eventuella skuldförhållanden utredas. Både frå­
gan om den förhörde står i skuld till någon samt om någon står i
skuld till den förhörde bör ställas, gärna vid två separata tillfällen.
Frågor om bostad och telefonnummer bör också ställas. Det kan
också vara så att den misstänkte är så fokuserad på delgiven miss­
tanke att det kan kännas skönt för dem att få en andhämtning och
prata om ”allmänna frågor”.
6.5 Problem och hinder för
ett framgångsrikt arbete
6.5.1Samverkan
Resursbrist hos de olika myndigheterna är ett stort problem vid
samverkan. Detta märks till exempel genom att det händer att
åklagarna inte prioriterar det tillgångsinriktade perspektivet. Pro­
blemet med resursbrist är genomgående och märks framför allt på
andra kammare än den internationella.
6.5.2 Hemliga tvångsmedel
De hemliga tvångsmedlen kan generera väldigt mycket informa­
tion, som blir svåranalyserad på grund av den stora mängden.
Analytiker och tillgångsutredare som kan bearbeta och analysera
materialet är en knapp resurs. Som det ser ut i dag finns risken för
att många ärenden inte når sin fulla potential. Att använda sig av
hemliga tvångsmedel, som att ta in samtalslistor, är ofta mycket
90
Brå rapport 2014:10
dyrt, speciellt i mer komplexa ärenden. Är budgeten snäv finns det
därför en risk att man av ekonomiska skäl tänker efter en extra
gång innan man tar in samtalslistor. Samtidigt är det av stor vikt
att få tillgång till listorna då de ofta är avgörande för chansen att
lyckas i ärendet. Den senaste teknikutvecklingen och förändring­
en av hur kommunikationen sker har gjort att det i nuläget finns
en stor diskrepans mellan kommunikationsmetodiken och myn­
digheters kunskapsnivå i ämnet. Exempelvis sker en större del av
kommunikationen i dag genom forum, olika chattar och program
än via sms (se t.ex. www.dn.se/ekonomi/appar-popularare-an-sms/
2013-11-23), vilket myndigheterna idag har svårt att avlyssna.
Kunskapsnivån hos myndigheterna ligger efter, både att använda
sig av tekniken och av lagstiftningen. Även lagstiftningen i sig lig­
ger efter, till exempel finns det enbart utrymme inom lagstiftningen
för hemlig rumsavlyssning (lag (2007:978) om hemlig rumsavlyss­
ning, HRA) att avlyssna en fysisk plats, inte en person eller en rör­
lig plats. Vi har börjat tappa vårt analysunderlag och det som ofta
ligger till grund för en stor del av bevismaterialet. Risken finns att
vi snart kommer att få svårt att komma i kapp.
På många håll finns en felaktig uppfattning om lagstiftningen
kring hemliga tvångsmedel i allmänhet, och man övertolkar ofta
lagen för att vara säker på att inte göra fel. En vanlig feltolkning
är att beslut om hemlig telefonavlyssning gäller en viss misstänkt
person och inte en teleadress, som är fallet. En annan vanlig fel­
tolkning är att man endast skulle få lyssna efter information om
det brott som personerna är misstänkta för, vilket innebär att ut­
redarna ofta går miste om viktig information. Hur åklagarna be­
dömer att överskottsinformation från hemliga tvångsmedel får an­
vändas är väldigt personberoende, vilket skapar osäkerhet bland
operatörerna om hur de ska behandla sådan information. Ope­
ratörerna på telefonavlyssningen är inte alltid tillgångsinriktade,
vilket gör att mycket viktig information går förlorad. Båda dessa
problem tros bero på resursbrist och mycket hård belastning hos
operatörerna.
6.5.3Tillslag
Det finns inget krav på att kunna förklara de tillgångar man har,
vilket upplevs som en stor brist. Tillgångsutredarna uppskattar att
endast en liten del av tillgångarna som kommer från brottslig verk­
samhet kan förverkas. Omvänd bevisbörda vad gäller tillgångar
skulle därför vara en möjlig väg att gå. Trots att förverkandelag­
stiftningen om utvidgat förverkande har underlättat i arbetet att
komma åt tillgångarna är det många tillgångar som man inte kom­
mer åt.
Vid tillslag kan det vara svårt att avgöra vem som äger en till­
gång samt att lokalisera kända tillgångar. Här kan ett gediget spa­
91
Brå rapport 2014:10
nings- och analysarbete ibland lösa problemet. Risken finns också
att uppgifter om tillslag läcker de gånger man söker om interimis­
tisk kvarstad i och med att uppgifterna då blir offentliga. Bank­
medel som inte ska vara tillgängliga för den misstänkte bör tas i
förvar i samma stund som tillslaget är, för att minska risken att
dessa flyttas. Trots att bankerna är duktiga på att hantera detta,
finns det en risk med att det ofta blir en eftersläpning på någon
timme. I sökandet efter tillgångar är det en brist att det saknas ett
register över ägandet av icke-noterade aktier samt för ägandet av
bostadsrätter.
6.5.4 Övriga problem
Den nya lagstiftningen om samtalslistor (HÖK – hemlig övervak­
ning av elektronisk kommunikation), har skapat mycket merar­
bete och administration hos Polismyndigheten. En åtgärd som ti­
digare tog tio minuter att genomföra, tar nu en halv arbetsdag
på grund av att beslut om övervakningen ska tas av tingsrätten.
Konto­uppgifter från bankerna levereras med få undantag via fax
eller brev, trots upprepade förfrågningar om att få dem digitalt.
Det här gör informationen mycket svårbearbetad och svårana­
lyserad. Informationen måste bearbetas manuellt i stället för att
använda de avancerade analysverktyg som finns till förfogande i
dataprogram. Manuell bearbetning kräver onödigt mycket resur­
ser, men mest graverande är att en stor del signifikant information
och kopplingar går om intet. Man bör vara medveten om att sök­
ning i tjänsten Fastighetsfakta inte är helt tillförlitlig, då tjänsten
tycks uppdateras med ojämna mellanrum. En fullt korrekt sök­
ning kan därför enbart göras med direktkontakt med Lantmäte­
riet. Det upplevs ofta som extra provokativt att gå efter en persons
tillgångar, varför personal i ärendet kan känna sig väldigt utsatt.
Kronofogdemyndighetens personal uppfattas som särskilt utsatta.
6.6 Åtal väckt
6.6.1 Media i slutskedet
När åtal är väckt och rättegången snart är ett faktum har man via
media möjlighet att stärka de inblandade myndigheternas varu­
märke gentemot samhället genom att visa på förmågan att få de
misstänkta gärningsmännen dömda för brott samt att visa på för­
mågan att återta brottskapitalet. En bieffekt kan förhoppningsvis
även bli att man minskar nyrekryteringen genom att visa på den
oglamorösa sidan av kriminalitetet och genom att minska värdet
på de kriminella organisationernas varumärke.
92
Brå rapport 2014:10
6.7Sammanfattning
I kapitlet har vi gått igenom ett tillgångsinriktat ärendes gång, från
underrättelseskedet till förundersökningsskedet, tills åtal är väckt.
Vi har tagit upp hur ärendet initieras på bästa sätt med rätt perso­
nalsammansättning samt vilka perspektiv man kan ha när målper­
sonerna väljs ut. Dokumentationen av tillgångarna bör initieras ti­
digt och ske fortlöpande under ärendets gång, genom spaning och
underrättelseverksamhet. En återkommande aspekt i det tillgångs­
inriktade ärendet är samverkan, både inom myndigheten och mel­
lan den egna myndigheten och andra myndigheter. I underrättelse­
skedet sker samverkan i speciella underrättelsecentra med stöd av
generalklausulen. Att även sprida det tillgångsinriktade perspekti­
vet i samverkan är viktigt. Vi har fört en diskussion om hur man
kan arbeta tillsammans med media redan i underrättelseskedet,
vad man har för möjligheter samt vad medieexponering kan till­
föra ärendet. I det tillgångsinriktade arbetet stöter man på flera
problem som gör att arbetet inte flyter på som önskat. En del av
dessa problem har vi tagit upp när vi avslutade avsnittet om under­
rättelseskedet. Svårigheterna ligger bland annat i det taktiska valet
av målpersoner, där det kan vara svårt att få till den rätta avväg­
ningen av de olika faktorerna och perspektiven som ger ett håll­
bart ärende med goda, långsiktiga resultat. Problem uppkommer
ofta vid samverkan då resursbrist hos många myndigheter samt i
underrättelsecentren ibland tvingar personalen att bortprioritera
samverkan. När ärendet har gått in i förundersökningsskedet kan
dokumentationen av tillgångar ske mer utförligt då uppgifter från
banker och liknande kan adderas till tidigare spaning och regis­
terslagningar. Under förundersökningen är samverkan med ett så
brett urval av samverkansparter som möjligt viktig. Informations­
utbyte med kommunen kan visa sig vara mycket värdefullt efter­
som kommunen är tillstånds- och tillsynsmyndighet och sitter på
mycket kunskap. Hemliga tvångsmedel spelar ofta en stor roll i
ärenden. Vi har tagit upp vad man kan lyssna efter och vikten av
att ha en bra dialog med operatörerna som lyssnar på samtalen
samt hur man kan använda informationen från telefonuppkopp­
lingar. Exponering i media kan under förundersökningen dels an­
vändas i provokativt syfte, dels för att komma ut med ett önskvärt
budskap.
Därefter tog vi upp tillslaget, som bör samordnas med övri­
ga inblandade myndigheter. Här är det viktigt att trycka på det
ekonomiska perspektivet. Samtliga tillslag bör, i största möjliga
mån, utföras på samtliga platser samtidigt. Banktillgångarna bör
tas i förvar samtidigt som tillslaget sker. Redan i de första förhö­
ren bör den misstänkte få frågor om sin ekonomiska situation,
främst eventuella skulder och krav. Skuldfrågan bör utredas i de
första förhören. I förundersökningsskedet, precis som i underrät­
93
Brå rapport 2014:10
telseskedet, stöter man vanligtvis på flera problem. Resursbrist är
ett återkommande problem då det ofta påverkar det tillgångsin­
riktade arbetet. Till detta hör den stora mängden data som behö­
ver bearbetas och analyseras. Kontoutdrag kommer i format som
är mycket svårbearbetade och svåranalyserade. Resultatet blir att
många ärenden inte når sin fulla potential, och att vi går miste om
mycket information.
Även vad gäller hemliga tvångsmedel går mycket information
om intet då tekniken och användarvanor har sprungit förbi lag­
stiftningen och praxis på myndigheterna. Ett exempel är hur
den senaste tidens teknikutveckling med användningspraxis runt
främst smartphones har kommit att förändra det potentiella ana­
lysunderlaget. Om man ser att utvecklingen på kommunikations­
sidan troligtvis kommer att fortsätta åt samma håll, blir det än mer
brådskande att hitta nya utredningsvägar. Ett framtidsscenario där
vi kommer att ha ett mycket litet analysunderlag ses som troligt.
Slutligen väcks åtal i ärendet och den sista delen i kapitlet hand­
lar därför om detta. I det skedet kan man använda en medieex­
ponering till att stärka de inblandade myndigheternas varumärke
samt till att förebygga ny brottslighet genom att visa på förmågan
att återta brottskapitalet.
94
Brå rapport 2014:10
Bilaga – checklistor vid
spaning och husrannsakan
Tillgångskort utformade av Ekobrottsmyndigheten:
Följande checklistor syftar till att tjäna som stöd vid informations­
insamling, vare sig det sker underrättelsemässigt eller inom ramen
för en pågående förundersökning. Notera dock att den enskilde
polismannen/tjänstemannen själv ska pröva de rättsliga förutsätt­
ningarna i det enskilda fallet. All inhämtad information faller un­
der 5 kap 1§ SekrL.
Kontrollera alltid förekommande skulder hos Kronofogden och
Skatteverket.
BROTTSUTBYTE / TILLGÅNGAR – DOLD ÄGANDERÄTT
Utredning för att säkra verkställighet av framtida fordringar så­
som förverkan av utbyte av brott, skadestånd och företagsbot
samt betalningssäkring för kommande skatteskuld.
Utredning av äganderätt ska lämnas till Kronofogden senast vid
begäran om verkställighet. Observera presumtion för äganderätt
vid verställighet: besittning!
Lös egendom
Förvärvet
• Finns köpeavtal? Gåvoavtal? Arvshandlingar?
Bodelningshandlingar?
• Finns information från säljare/förmedlare?
Löpande kostnader
• Vem betalar lån? Amorteringar? Ränta?
• Vem betalar reparation och underhåll?
• Vem betalar försäkringar?
Brukande/besittning
• Vem är den huvudsaklige användaren?
• Var finns egendomen när den inte används?
• Vem har eventuella nycklar, t.ex. till bil, båt, garage,
förvaringsutrymme?
Fast egendom
Förvärvet
• Finns köpeavtal? Gåvoavtal? Arvshandlingar?
Bodelningshandlingar?
• Finns information från säljare/mäklare/förmedlare?
• Finns information hos pantbrevsinnehavare, t.ex. bank,
privatperson etc?
95
Brå rapport 2014:10
• Vad var syftet med förvärvet?
• Kontakta:
Underlag för lagfart: Lantmäteriet
Förvärvstillstånd för jordbruksfastighet: Länsstyrelsen
Löpande kostnader
• Vem betalar lån? Amorteringar? Ränta?
• Vem deklarerar räntekostnaden?
• Vem betalar reparation och underhåll?
• Vem sköter kontakt med hantverkare, kommun etc?
• Vem har ingått avtalet respektive vem betalar för el, vatten,
värme, sophämtning etc?
• Vem betalar försäkringar?
Brukande/besittning
• Vem/vilka bor på fastigheten (post, fast telefon etc)?
• Vems/vilkas tillhörigheter finns i fastigheten?
BROTTSUTBYTE / TILLGÅNGAR – HUSRANNSAKAN
Inhämta alternativt dokumentera (foto, film, pm):
Fast egendom (fastigheter)
• Byggnadens fasad och även adressen.
• Handlingar som klargör äganderätt (dvs. visar på innehav,
köp eller försäljning) t.ex. lagfart, lånehandlingar och faktu­
ror från hantverkare eller avtal.
Lös egendom, företagsengagemang m.m.
• Fordon: bilar, MC, mopeder, båtar etc. Reg.nr synligt på
bild. Besittning är avgörande!
• Bilnycklar eller handlingar som knyter personen till fordon
som inte finns på platsen.
• Kapitalvaror: kontanter, smycken, klockor, konst antik­
viteter, mattor, verktyg, datorer, TV, stereo, övriga tekniska
produkter och annat lösöre som kan vara av värde.
• Framsidan på kontokort, bankpapper, anteckningar med
kontonummer och/eller transaktioner.
• Handlingar som visar på registrering eller andra kopplingar
till företag.
• Handlingar utvisande aktuella företagstillgångar t.ex.
bokföring m.m.
• Handlingar som klargör äganderätt (d.v.s. visar på innehav,
köp eller försäljning) av fordon, kapitalvaror och annat
lösöre av värde.
• Om personen inte är skriven på adressen, foto/video av
objekt som styrker att personen bor där, t.ex. kläder, post
eller andra personliga tillhörigheter.
• Andra objekt eller handlingar som kan antas vara av
ekonomiskt värde.
96
Brå rapport 2014:10
BROTTSUTBYTE / TILLGÅNGAR – SPANING
Dokumentera (foto, film, pm):
Fastigheter
• Fastigheter där personen övernattar eller har en fast anknyt­
ning till. Dokumentera även var personen parkerar sin bil
nattetid.
Lös egendom, kontakter m.m.
• Bruk av fordon/båt. Notera reg.nr, modell, tidpunkt plats,
datum och vem som kör fordonet. Besittning är avgörande!
• Kontakter med banker, fastighetsmäklare, kapitalplacerare
eller andra ekonomiska inrättningar och företag.
• Personens inkomstkällor som exempelvis arbete samt utgif­
ter som exempelvis spelande.
97
Brå rapport 2014:10
Tillgångskort utformade av Polisen Helsingborg:
BrB. 36 kap. 1b § Utvidgat förverkande.
Förverkandeutlösande brott
Brott för vilka det är föreskrivet fängelse sex år eller mer och har
varit av beskaffenhet att kunna ge utbyte.
Gäller även följande brott om brottet har varit av beskaffenhet
att kunna ge utbyte.
1. människohandel enligt 4 kap. 1a § 3 st., koppleri, ocker som
är grovt, olovlig befattning med falska pengar som är grov,
eller grovt dobbleri,
2. narkotikabrott enligt 1§ narkotikastrafflagen (1968:64) eller
olovlig befattning med narkotikaprekursorer enligt 3b § för­
sta stycket samma lag,
3. dopningsbrott enligt 3§ första stycket lagen (1991:1969) om
förbud mot vissa dopningsmedel,
4. narkotikasmuggling enligt 6 § första stycket lagen (2000:1225)
om straff för smuggling, eller
5. människosmuggling enligt 20 kap. 8 § första stycket utlän­
ningslagen (2005:716) eller organiserande av människo­
smuggling enligt 20 kap. 9 § första stycket samma lag.
Även försök, förberedelse eller stämpling till ovanstående brott.
Förverkande får ske om det framstår som klart mera sannolikt att
egendomen utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är
fallet.
Förverkande får inte beslutas om det är oskäligt.
Avrapportering:
Finns förutsättningar för utvidgat förverkande, ta separat beslag
och skriv en kort förklarande promemoria. Om egendomen ej tas i
beslag dokumenteras egendomen utförligt i promemoria.
Förhör i tillgångsfrågor:
Tänk på följande: Att ställa frågor och följdfrågor om ekonomin.
Inkomst, utgifter, skulder, lån.
Försäkringskassan:
Sammanboende (bostadsbidrag och/eller underhållsstöd betalas
ut): Varför har paret inte samma folkbokföringsadress? Var har
mannen/kvinnan sina tillhörigheter? Namn och adress till den per­
son där mannen/kvinnan uppger sig vara bosatt? Till vilken adress
har man sin post? Bevis på att mannen/kvinnan faktiskt bor på
folkbokföringsadressen? Egna nycklar?
98
Brå rapport 2014:10
Assistansersättning:
Finns det hjälpmedel för funktionshindrade i lägenheten? Används
dessa? Är lägenheten anpassad? Hur rör sig den funktionshindra­
de? Tal, intellekt? Om assistansersättning betalas ut, vem finns i
lägenheten; personnummer och namn? Är någon assistent?
Sjukpenning/sjukersättning:
Vad utför personen? I vilken omfattning? Var utförs det eventuella
arbetet? Företagsnamn, adress? Chefens namn och eventuellt tele­
fonnummer? Utbetalas ersättning? Från vem?
Uppgifter som kan erhållas:
Adressuppgifter, Anhöriga, Arbetsplats, Telefonuppgifter, Uppgif­
ter om pågående ersättning, uppgifter om familjeförhållanden.
Helsingborgs stad
Försörjningsstöd (socialbidrag):
Finns några ekonomiska tillgångar eller värdesaker? Utför person
arbete men saknar inkomst? Mantalsskriven på annan adress än
faktisk bostad?
Kontakta närpolisen i Helsingborgs operative koordinator för
kontroll av bidrag.
Uppgifter som kan erhållas:
Om person förekommer som bidragstagare eller inte. Endast ett
Ja eller Nej.
Skatteverket
Uppgifter som kan erhållas:
Taxerad inkomst. Inkomst av tjänst eller näring. Betalar de fastig­
hetsskatt, Ja eller Nej, samt hur mycket? Får svar på om de äger
fastigheten som de bor i.
Kronofogden
Uppgifter som kan erhållas:
Utmätningsbeslut. Alla uppgifter om skulder.
Närpolisen och Specialsektionen i Helsingborg
Utgiven i november 2012.
99
Brå rapport 2014:10
100
Brå rapport 2014:10
Kapitel 7
Fordringar och krav
Ann-Marie Ahlqvist, Kronofogdemyndigheten
Camilla Brage, Skatteverket
Stefan Lind, Kronofogdemyndigheten
Marcus Nordlund, Försäkringskassan
101
Brå rapport 2014:10
7.1 Inledning
För att egendom ska kunna utmätas, beläggas med kvarstad el­
ler betalningssäkras måste det finnas en exekutionstitel, dvs. en
dom eller ett beslut som kan ligga till grund för verkställighet hos
Kronofogdemyndigheten (3 kap. utsökningsbalken, UB). Vid till­
gångsinriktad brottsbekämpning är det därför viktigt att inte bara
tillgångarna utan också skulderna kartläggs i ett tidigt skede. Det­
ta eftersom det tar tid att ta fram det underlag som behövs om till
exempel kvarstad för utvidgat förverkande ska utverkas. Vidare
krävs ett omfattande arbete hos Skatteverket, eller i vissa fall Tull­
verket, när det är aktuellt med betalningssäkring. Det gäller i syn­
nerhet om någon annan har anmält brott, och revision eller annan
granskning inte har inletts. Om det finns misstankar om bidrags­
brott måste det dessutom ske en utredning hos Försäkringskassan
eller i förekommande fall annan bidragsgivande myndighet.
När det finns misstankar om grov organiserad brottslighet eller
allvarlig ekonomisk brottslighet är det angeläget att interimistiska
beslut om kvarstad och betalningssäkring kan verkställas vid till­
slaget eller när värdefull egendom ska lämnas tillbaka på grund av
att beslag m.m. hävs
Vi riktar oss i första hand till tillgångsutredarna hos de brottsut­
redande myndigheterna och de poliser som arbetar med att kart­
lägga misstänktas ekonomiska förhållanden.
Vi redogör därför för olika möjligheter att fastställa fordringsan­
språk. Vidare beskriver vi förfarandet hos Kronofogdemyndigheten
vid verkställighet av kvarstad, betalningssäkring och utmätning.
7.2 Kartläggning av skulder
I ett tidigt skede av en brottsutredning kartläggs i regel den miss­
tänktes tillgångar och hans eller hennes ekonomiska förhållanden
i övrigt. Vissa grundläggande kontroller, till exempel om personen
har skulder hos Kronofogdemyndigheten, görs numera så gott som
alltid. De brottsutredande myndigheterna bör emellertid göra en
mer omfattande kontroll hos Kronofogdemyndigheten och Skatte­
verket. När uppgifter tas in från dessa myndigheter är det viktigt att
komma ihåg att det i Skatteverkets uppgifter ingår att göra en ut­
redning om gäldenärens ekonomiska förhållanden för att bestäm­
102
Brå rapport 2014:10
ma vad som är en lämplig åtgärd enligt borgenärslagen (2007:324).
Det kan till exempel gälla om en ansökan om konkurs ska ges in
eller om talan om betalningsansvar för någon annans skatteskulder
ska föras. Vidare är det Skatteverket som har till uppgift att bevaka
statens fordringar och statens rätt i övrigt i konkurser.
Det är också viktigt att ta reda på vilka skulder som kan komma
att fastställas under den närmaste tiden och om betalningen kan sä­
kerställas genom kvarstad eller betalningssäkring. I första hand bör
kontrollen omfatta: förverkandeanspråk m.m., rätt till skadestånd
för den som har utsatts för brott, skatter och avgifter som inte har
betalats eller redovisats, återkrav av felaktiga ROT- och RUT-ut­
betalningar och utbetalningar från välfärdssystemen, ansökningar
hos Kronofogdemyndigheten om betalningsföreläggande och olika
möjligheter att rikta betalningsanspråk mot tredje man.
Genom denna modell illustreras den process som leder fram till
ett beslut om kvarstad eller betalningssäkring. Vidare illustreras
hur beslut om uppdebitering av skatter m.m. och beslut om åter­
krav av felaktigt utbetalda medel från en förvaltningsmyndighet,
som kan ligga till grund för utmätning, kommer till.
Utredning
Ansökan till
domstol
Kvarstad/förverkande m.m. Betalningssäkring
Verkställighet
hos Kronofogdemyndigheten
Utredning
Kommunikation
med motpart
Beslut
Restföring
Utmätning
7.2.1 Förverkandeanspråk med mera
Åklagaren är skyldig att utreda om det finns förutsättningar för
förverkande och företagsbot. Möjligheten att få till stånd beslut
av detta slag ska därför alltid analyseras (Åklagarmyndigheten
2012:10). När förutsättningarna för förverkande utreds måste det
beaktas att det finns två olika former av förverkande: sakförver­
kande och värdeförverkande.
Ett sakförverkande innebär att viss specifik egendom förklaras
förverkad, medan ett värdeförverkande innebär att någon förplik­
tas att till staten betala ett belopp som motsvarar värdet av viss
egendom eller vissa förtjänster. Vidare får ett sakförverkande till
följd att den egendom som har förverkats inte kan utmätas. De
medel som flyter in vid försäljning av den egendom som har förver­
kats tillfaller staten fullt ut utan konkurrens från andra borgenärer.
Under kartläggningsarbetet är det viktigt att tänka på att målsä­
gandens rätt till skadestånd har företräde framför ett förverkande
(BrB 36:17 andra stycket). Vid bedömningen av om förverkande
ska yrkas ska det alltså beaktas om det finns anledning att anta
att skadeståndsskyldighet i anledning av brottet kommer att åläg­
103
Brå rapport 2014:10
gas eller annars bli fullgjord (BrB 36:1 a). Det finns också anled­
ning att tänka på att det genom NJA 2010 s. 374 har klargjorts att
utrymmet för sakförverkande vid utvidgat förverkande är större
än vad som tidigare har antagits (prop. 2004/05:135 s. 86–87, ds
2006:17 s. 100 och prop. 2007/08:68 s. 65f.). Härtill kommer att
skattebrott inte kan ligga till grund för förverkande av utbyte av
brott (skattebrottslagen 13 a §) och att grovt skattebrott inte utgör
ett förverkandeutlösande brott.
7.2.2 Skadestånd på grund av brott
När det gäller enskilda anspråk som grundas på brott som hör un­
der allmänt åtal är åklagaren skyldig att föra talan för målsägan­
dens räkning om det kan ske utan väsentlig olägenhet (RB 22:2).
Målsäganden ska underrättas om detta (förundersökningskungö­
relsen 13 a § första stycket). Om målsägandeanspråk anmäls får
åklagaren yrka kvarstad om förutsättningarna för en sådan åtgärd
är uppfyllda. Däremot är åklagaren inte behörig att ansöka om
verkställighet hos Kronofogdemyndigheten. Åklagaren ska bara
informera målsäganden om att denne själv måste ansöka om verk­
ställighet och underrätta honom eller henne om kvarstadsbeslutet
(Lindberg 2009, s. 364).
Om misstankarna gäller systematiska bedrägerier, till exempel
fakturabedrägerier, är det ofta ett stort antal enskilda fysiska och
juridiska personer som anmäler målsägandeanspråk på grund av
att de har lidit ekonomisk skada. När det finns misstankar om
bidragsbrott kan Försäkringskassan, eller någon annan bidrags­
givande myndighet, ha önskemål om att åklagaren för talan om
skadestånd. Om åklagaren inte för talan kan det få till följd att det
inte går att få fram en exekutionstitel till den dag då husrannsak­
ningarna ska genomföras. De regler som gäller för Försäkrings­
kassan innebär att ett återkravsförfarande tar tid. Vidare anmä­
ler Skatteverket målsägandeanspråk om det finns misstankar om
bedrägerier avseende ROT- och RUT-avdrag. Åklagaren kan, till
skillnad från vad som är fallet vid ett återkravsförfarande, föra ta­
lan om skadestånd mot företrädarna för det bolag som har tagit
emot de medel som Skatteverket har betalat ut.
Det bör tilläggas att det i en promemoria från Finansdepartemen­
tet, som nyligen remissbehandlats, föreslås att återkrav av ROToch RUT-utbetalningar ska kunna bli föremål för betalningssäk­
ring. De nya reglerna föreslås börja gälla den 1 januari 2015.
7.2.3 Skatter med mera som kan bli föremål för
snabbrestföring eller betalningssäkring
När Skatteverket har anmält misstankar om skattebrott och bok­
föringsbrott har skatteutredningen i regel kommit så långt att det
finns underlag för att begära betalningssäkring. Också när någon
104
Brå rapport 2014:10
annan har anmält brott, och misstankarna gäller en helt annan
typ av brottslighet, bör det alltid kontrolleras om det finns obe­
talda skatter som är föremål för uppbörd (skatten har fastställts,
men indrivning har ännu inte begärts) och kan snabbrestföras.
Snabbrestföring innebär att skulderna lämnas tidigare än normalt
till Kronofogdemyndigheten (skatteförfarandelagen, SFL 70:2 p.
2). När detta förfarande används kan indrivning begäras utan att
en uppmaning att betala först skickas till den betalningsskyldige.
Även om revision eller annan granskning inte pågår bör till­
gångsutredarna kontrollera hos Skatteverket om det finns skatte­
skulder som inte har fastställts. Vidare bör utredarna ta reda på
om Skatteverket anser att det är möjligt att utverka betalnings­
säkring och om förutsättningarna för ett interimistiskt beslut, dvs.
beslut om betalningssäkring utan att den som åtgärden riktar sig
mot först hörs, är uppfyllda. Det är i detta sammanhang också vik­
tigt att tänka på att en så resurskrävande åtgärd som betalnings­
säkring endast blir aktuell om det finns tillgångar som kan säkras.
Dessutom är det viktigt att kontrollera vad som framkommit vid
Skatteverkets borgenärsutredning. En sådan utredning gäller gäl­
denärens ekonomiska förhållanden och liknar i vissa avseenden
den utredning som görs under en förverkandeutredning.
7.2.4 Tullverkets fordringar
Kontroller motsvarande de som görs hos Skatteverket bör göras
också hos Tullverket, som i sin beskattningsverksamhet har möj­
lighet att begära snabbrestföring och utverka betalningssäkring.
Vidare är bestämmelserna om förverkande tillämpliga när det gäl­
ler brott som ska utredas av Tullverket (smugglingslagen 16–17 §).
Till detta kommer att grov smuggling är ett förverkandeutlösande
brott.
7.2.5 Felaktiga utbetalningar från välfärdssystemet
När det finns misstankar om bidragsbrott ska kartläggningen all­
tid omfatta Försäkringskassans, och i förekommande fall andra
bidragsgivande myndigheters, krav på återbetalning. Också Ar­
betsförmedlingen och Pensionsmyndigheten m.fl. har en skyldig­
het att anmäla brott om det kan misstänkas att brott enligt bi­
dragsbrottslagen (2007:612) har begåtts. Om oriktiga uppgifter
har lämnats om till exempel funktionsnedsättningar, skador av
olika slag eller inkomstförhållanden, och åklagaren bedömer att
uppsåt eller grov oaktsamhet kan styrkas, kan den misstänktes till­
gångar säkras snabbt om kvarstad utverkas i brottmålet.
Även om någon annan än Försäkringskassan har anmält brott
bör det kontrolleras om kassan har några fordringar på den miss­
tänkte. Det förekommer att en utredning om återkrav har påbör­
105
Brå rapport 2014:10
jats när en förundersökning som gäller någon annan typ av brotts­
lighet inleds eller att en exekutionstitel redan har utverkats.
Exempel på missbruk av trygghetssystemen
Oriktiga uppgifter om funktionsnedsättningar, sjukdomar, in­
komst- och boendeförhållanden m.m. har i stor omfattning visat
sig ligga till grund för utbetalningar från Försäkringskassan (Brå
2011:12 och SOU 2012:6). Om Försäkringskassan får kännedom
om att oriktiga uppgifter ligger till grund för utbetalningar av till
exempel assistansersättning kan ersättningen dras in och felaktiga
utbetalningar återkrävas sedan kassan gjort en egen utredning som
visar att det finns skäl för detta.
Ett annat exempel på missbruk av trygghetssystemen gäller ut­
betalningarna av underhållsstöd. När föräldrarna inte bor, eller
påstår att de inte bor tillsammans, utbetalar Försäkringskassan ef­
ter ansökan från den förälder hos vilken barnet eller barnen bor
underhållsstöd till honom eller henne om underhållsskyldigheten
inte fullgörs. Det belopp som den andra föräldern ska betala till
kassan bestäms då utifrån hans eller hennes fastställda taxerade
inkomst, medan fullt underhållsstöd, för närvarande 1 273 kro­
nor per månad och barn, utbetalas till boföräldern. Om det går att
visa att den förälder som har försörjningsskyldighet har en högre
betalningsförmåga än vad som har uppgetts kan Försäkringskas­
san besluta om höjning av det belopp som ska betalas till kassan
(socialförsäkringsbalken, SFB 19:34–39). En förutsättning är att
den taxerade inkomsten har höjts av Skatteverket.
7.2.6 Närmare om kontrollen
hos Kronofogdemyndigheten
Det ska alltid kontrolleras om den misstänkte har skulder som
är föremål för verkställighet. Om detta är fallet ska det anteck­
nas vilken typ av skulder det är och till vilket belopp de uppgår.
Därutöver bör det kontrolleras om det finns några ärenden om
betalningsföreläggande hos Kronofogdemyndigheten, då ärenden
av detta slag är ett tecken på att verkställighet i enskilda mål kan
komma att begäras inom en snar framtid. Vidare är det viktigt att
ta reda på hur långt indrivningsärendena har kommit, till exempel
om någon del av fordringsbeloppet har säkerställts genom utmät­
ning eller om indrivning nyligen har begärts. I det senare fallet bör
det noteras om den tid inom vilken gäldenären bereds tillfälle att
betala innan verkställighet sker, den så kallade avitiden, har gått
till ända (UB 4:12 första stycket).
Under kartläggningsarbetet är det genom kontakterna med Kro­
nofogdemyndigheten och Skatteverket också viktigt att försöka få
klarhet i om personen brukar betala när indrivning har begärts
eller om skulderna av något annat skäl kan falla bort. Kan det
106
Brå rapport 2014:10
till exempel tänkas att exekutionstiteln kommer att upphävas före
tillslaget? Vidare är det viktigt att ta reda på om den misstänkte
eller bolag med anknytning till honom eller henne har försatts i
konkurs eller om det är troligt att detta sker inom en snar framtid.
Frågan om det kan antas att konkurs inträffar är viktig, eftersom
tillgångarna om det blir konkurs ska omhändertas av den som ut­
ses till konkursförvaltare. Utmätning, kvarstad och betalningssäk­
ring får inte verkställas om gäldenären har försatts i konkurs (kon­
kurslagen, KonkL 3:7).
7.2.7 Betalningsanspråk mot tredje man
När egendom har placerats hos närstående eller bulvaner är det
viktigt att ta reda på om dessa personer har några skulder som är
eller kan bli föremål för verkställighet hos Kronofogdemyndighe­
ten inom en snar framtid. Det är emellertid inte särskilt vanligt att
tillgångsbulvaner, fysiska eller juridiska personer, har egna skulder.
Syftet med att anlita bulvaner av detta slag är att skydda sin egen­
dom mot utmätning.
I praktiken är det svårt att bevisa dold äganderätt när det gäl­
ler till exempel en bil eller en fastighet som har registrerats på en
bulvan. Det är därför en fördel om någon form av betalningsan­
språk går att göra gällande direkt mot den eller de personer som
misstänks vara bulvaner för den som egentligen äger egendomen.
Förverkande
Talan om utvidgat förverkande mot annan än den som åtalet rik­
tar sig mot kan enligt 3 § lagen (2008:369) om förfarandet vid för­
verkande av utbyte av brottslighet i vissa fall väckas först när do­
men i målet om det förverkandeutlösande brottet har vunnit laga
kraft. I praktiken förs det därför inte någon talan mot tredje man.
Även när det gäller andra former av förverkande kan förverkan­
deanspråk riktas mot fler personer än den misstänkte. Detta gäl­
ler bland annat den som efter brottet förvärvat egendomen genom
gåva. Det är emellertid även i dessa fall sällsynt att förverkandean­
språk riktas mot tredje man.
Företrädaransvar för skatter med mera
Skatteverket har möjlighet att utverka så kallat sidoansvar för
före­trädarna för juridiska personer. När det gäller handelsbolag är
betalningsansvaret strikt och fastställs genom beslut av Skattever­
ket. I fråga om andra juridiska personer krävs att uppsåt eller grov
aktsamhet kan styrkas för att förvaltningsrätten ska kunna besluta
om personligt betalningsansvar.
Återbetalning av assistansersättning
Försäkringskassans möjligheter att besluta om återkrav av assistans­
ersättning har den 1 juli 2013 utvidgats till att avse också den för­
107
Brå rapport 2014:10
säkrades förmyndare, annan ställföreträdare eller den till vilken er­
sättningen har betalats ut, dvs. assistansanordnaren (SFB 108:9 a).
7.2.8 Återvinning m.m. vid konkurs
Om konkurs inträffat eller kan antas vara nära förestående är det
viktigt att analysera vad som händer med olika fordringsanspråk
under en konkurs. Detta gäller också möjligheterna att agera för
att brottsutbyten ska kunna återföras till konkursboet och på så
sätt komma borgenärerna till del.
Konkursförvaltarens uppgift är att se till att all egendom som in­
går i boet omhändertas och realiseras och att de medel som infly­
ter fördelas mellan borgenärerna enligt bestämmelserna i förmåns­
rättslagen. Vidare kan förvaltaren föra talan om återvinning när
det gäller rättshandlingar som har skett viss tid före konkursen.
Den som är närstående till konkursgäldenären kan till exempel bli
skyldig att lämna tillbaka gåvor som har mottagits under de tre se­
naste åren (KonkL 4:6). Dessutom kan förvaltaren föra talan om
återbäring av olovlig vinstutdelning eller annan olovlig utbetal­
ning från bland annat aktiebolag (KonkL 7:5 p. 3).
En konkurs innebär också att utmätning som har skett inom
tre månader efter det att konkursansökan gavs in ska återvinnas
(KonkL 4:13). Om en utmätning ska gå tillbaka är borgenären
hänvisad till att bevaka en oprioriterad fordran i konkursen. För­
verkandefordringar m.m. är så kallade efterställda fordringar och
har alltså sämre ställning än till exempel skatter som inte har be­
talats och skulder till leverantörer. När det gäller värdeförverkan­
den och företagsbot är staten berättigad till utdelning först sedan
alla andra borgenärer fått full betalning (förmånsrättslagen 19 §).
Fordringar som ligger till grund för kvarstad eller betalningssäk­
ring kan, även om fordringsanspråket ännu inte har fastställts, be­
vakas i en konkurs. En annan sak är att säkerhetsåtgärder, till skill­
nad från vad som gäller för utmätning, inte medför förmånsrätt.
Kvarstad eller betalningssäkring kan emellertid i ett enskilt fall ha
utmätningsverkan. Om den egendom som belagts med kvarstad
eller betalningssäkrats senare har utmätts för en annan fordran än
betalningssäkrings- eller kvarstadsfordringen har den samma ställ­
ning i förmånsrättshänseende som utmätningsfordringen, det vill
säga förmånsrätt i den egendom, i vilken verkställighet skett (UB
16:15 andra stycket).
Att tänka på när lönegarantibedrägerier misstänks
Länsstyrelsen i Stockholm, Skatteverket, Försäkringskassan, Eko­
brottsmyndigheten och Kronofogdemyndigheten representerad av
Tillsynsmyndigheten i konkurser har tillsammans tagit fram en
rapport Missbruk av statlig lönegaranti, 2011. Rapporten visar att
lönegaranti i ett stort antal fall har utbetalats till personer som inte
108
Brå rapport 2014:10
utfört något arbete i det företag som gått i konkurs. I andra fall
har utbetalningarna varit för höga på grund av att oriktiga upp­
gifter lämnats om anställningsförhållanden m.m. Konkursförval­
tarna har beslutat om lönegaranti, då bland annat falska kontroll­
uppgifter och osanna anställningsavtal har åberopats. Dessutom
har det vid några tillfällen visat sig att förvaltarens namnteckning
på beslutet om lönegaranti var förfalskad.
Ett beslut från länsstyrelsen om återkrav utgör en exekutionstitel
som kan ligga till grund för verkställighet. För att ett sådant beslut
ska kunna fattas krävs i regel att dom har meddelats i ett brottmål
eller att domstol efter talan av Tillsynsmyndigheten i konkurser
har fastställt att arbetstagaren inte är berättigad till lönegaranti.
När det finns misstankar om brott har åklagaren möjlighet att
föra talan om skadestånd för länsstyrelsens räkning. Om åklaga­
ren gör detta kan flera personer bli återbetalningsskyldiga om de
har delat på den lön eller annan ersättning som har utbetalats av
länsstyrelsen. Det har visat sig att det förekommer att personer,
som med stöd av falska anställningsavtal har uppgivit sig vara an­
ställda i ett företag som gått i konkurs, endast har fått en mindre
del av de medel som betalats ut. Ersättningen från lönegarantin
har i övrigt gått till huvudmännen, dvs. till de personer som har
stått för upplägget.
7.3 Vad krävs för att få
fram en exekutionstitel?
Innan en exekutionstitel kan utverkas måste vanligtvis flera oli­
ka frågor utredas hos de brottsutredande myndigheterna och de
myndigheter, vars fordringsanspråk det är aktuellt att säkerställa.
Genom ett nära samarbete mellan berörda myndigheter finns det
goda förutsättningar att hitta det mest effektiva sättet att i det en­
skilda fallet säkra tillgångar.
7.3.1 Förverkande med mera
Vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för att få till stånd
ett beslut om förverkande varierar beroende på vilken typ av för­
verkandeanspråk som det är fråga om. Om det är aktuellt med
utvidgat förverkande måste det göras en omfattande ekonomisk
utredning. Det måste då undersökas om skillnaden mellan för­
värvsförmågan och innehavet av tillgångar är så stor att tillgångar­
na inte gärna kan ha förvärvats på laglig väg. Vidare är det viktigt
att tänka på att det kan vara svårt att visa att förutsättningarna för
ett sakförverkande är uppfyllda. Åklagaren kan därför ha anled­
ning att framställa ett alternativt yrkande om värdeförverkande.
109
Brå rapport 2014:10
Utbyte av brott
Utbyte av brott ska förklaras förverkat om det finns ett direkt
samband med brottet om det inte är uppenbart oskäligt. När den­
na bedömning görs ska det bland annat beaktas om det finns an­
ledning att anta att skadeståndsskyldighet i anledning av brottet
kommer att dömas ut (BrB:36:1–1 a).
Ekonomiska fördelar från näringsidkare
Om det har uppkommit ekonomiska fördelar för näringsidkaren
till följd av ett brott som har begåtts i utövningen av näringsverk­
samhet ska värdet därav förklaras förverkat om det inte är oskä­
ligt och det inte är möjligt med vanligt förverkande eller annars
är särskilt föreskrivet. När denna bedömning görs ska bland an­
nat beaktas om det finns anledning att anta att annan betalnings­
skyldighet som svarar mot de ekonomiska fördelarna av brottet
kommer att åläggas näringsidkaren eller annars fullgöras av denne
(BrB 36:4).
Utvidgat förverkande
Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet (BrB 36:1 b) kan
ske när det gäller brott för vilket fängelse i sex år eller mer in­
går i straffskalan och brottet har varit av beskaffenhet att kun­
na ge utbyte. Vidare gäller detta de brott som räknas upp i den
kompletterande brottskatalogen. Det bör tilläggas att vinningen
av skattebrott, trots att grovt skattebrott inte utgör ett förverkan­
deutlösande brott, kan beaktas inom ramen för den prövning som
ska göras när en person har gjort sig skyldig till ett förverkan­
deutlösande brott, till exempel grovt narkotikabrott (NJA 2010
s. 374).
Förverkande av utbyte av brottslighet blir aktuellt om det inte
är möjligt att få till stånd ett beslut om vanligt förverkande och
det inte är oskäligt. När denna bedömning görs ska hänsyn bland
annat tas till om annan betalningsskyldighet har ålagts den tillta­
lade. Vid utvidgat förverkande behöver den egendom som förver­
kas inte utgöra utbyte av ett specifikt brott. Det är tillräckligt att
åklagaren kan visa att det framstår som klart mera sannolikt att
egendomen utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är
fallet. Åklagaren måste alltså visa att den misstänkte inte haft eko­
nomiska möjligheter att förvärva egendomen på något annat sätt
än genom pengar som kommer från brott. Det får inte finnas några
andra rimliga förklaringar till innehavet av viss egendom.
Under en förverkandeutredning är det inte egendomens försälj­
ningsvärde som ska uppskattas, utan värdet vid den tidpunkt då
egendomen förvärvades. Vidare gäller att bevisning som kan ha
betydelse för utredning om förverkande av utbyte av brottslig
verksamhet får efterforskas vid husrannsakan (RB 28:1) och säk­
ras genom beslag (RB 27:1).
110
Brå rapport 2014:10
Företagsbot
En förutsättning för att ett beslut om företagsbot ska kunna med­
delas är att brott har begåtts i utövningen av näringsverksamhet
och att brottet inte har varit riktat mot näringsidkaren (BrB 36:7).
Vidare krävs det att näringsidkaren inte har gjort vad som skäligen
ska kunna krävas för att förebygga brottsligheten eller att brottet
har begåtts av en person i ledande ställning eller en person som
annars haft ett särskilt ansvar för tillsyn eller kontroll av verksam­
heten.
Kvarstad för skadestånd och förverkandeanspråk med mera
Om en person är skäligen misstänkt för brott och det finns risk att
han eller hon avviker eller gör egendom oåtkomlig för verkställig­
het får tingsrätten besluta om kvarstad på ett belopp som motsva­
rar det fordringsanspråk som görs gällande i brottmålet (RB 26:1).
Detta gäller såväl ersättning till målsäganden som värdeförver­
kanden och företagsbot. Vidare ska det, liksom vid all tvångsme­
delsanvändning, göras en proportionalitetsbedömning. Kvarstad
får beslutas endast om skälen för åtgärden uppväger det intrång
eller men i övrigt som åtgärden innebär för den misstänkte eller
något annat motstående intresse.
7.4 Obetalda skatter och avgifter
Ett beskattningsbeslut kan ligga till grund för utmätning (UB 3:1
p. 6 och 3:24) och ska, om beloppet inte har betalats i rätt tid,
överlämnas till Kronofogdemyndigheten för indrivning. Detta gäl­
ler även om beslutet inte har vunnit laga kraft (UB 3:23 tredje
stycket).
7.4.1 Sidoansvar
Sidoansvar innebär att mer än en person åläggs betalningsskyldig­
het för en och samma skatt (prop. 2010/11:165 s. 904 f.). När det
är möjligt att utverka sådant ansvar är det angeläget att förutsätt­
ningarna för betalningssäkring hos företrädarna utreds. Många
gånger finns det en påtaglig risk för att företrädarna undandrar
sig betalning. De har ofta tagit ut vinst från det eller de företag där
brotten har begåtts. Vidare är det inte ovanligt att bolagen har gått
i konkurs när förundersökning inleds.
Förutsättningarna för företrädaransvar för juridiska personers
skatter och avgifter och hur förfarandet går till när sådant ansvar
utverkas regleras i skatteförfarandelagen (SFL 59:12-21). Betal­
ningsskyldighet för företrädare för till exempel ett aktiebolag el­
ler en ekonomisk förening, beslutas av förvaltningsrätten på ansö­
kan av Skatteverket och kräver att uppsåt eller grov oaktsamhet
kan styrkas. När det gäller bolagsmännen i ett handelsbolag är det
111
Brå rapport 2014:10
däremot Skatteverket som beslutar om betalningsansvar, och det
finns inte några subjektiva rekvisit som måste vara uppfyllda (SFL
59:11).
7.4.2 Betalningssäkring
Om betalningsskyldigheten för skatter m.m. inte är fastställd får
betalningssäkring beslutas om det är sannolikt att betalningsan­
svar kommer att fastställas till det belopp som yrkas och det finns
en påtaglig risk för att den som är betalningsskyldig drar sig un­
dan skyldigheten att betala. Det krävs också att den tidsperiod
som betalningsskyldigheten avser har gått till ända och att det är
fråga om betydande belopp (SFL 46:6–8 och tullagen 1 kap. 8 §).
Vidare får betalningssäkring bara beslutas om skälen för åtgärden
uppväger det intrång eller men i övrigt som beslutet innebär för
den som det gäller eller för något annat motstående intresse (pro­
portionalitetsprincipen).
För att en företrädare för en juridisk person ska kunna bli före­
mål för betalningssäkring måste det finnas sannolika skäl för att
skatterna kommer att fastställas mot den juridiska personen och
att företrädaransvar döms ut.
7.4.3 Återkrav av ROT- och RUT-utbetalningar
När det gäller felaktiga utbetalningar, på grund av att oriktiga
uppgifter har lämnats som underlag för skattereduktion vid bygg­
nadsarbeten och hushållsnära tjänster, kan Skatteverket besluta
om återkrav. Ett beslut om återkrav av ROT- och RUT-utbetal­
ningar kan enligt 14 och 23 § lagen (2009:194) om förfarandet vid
skattereduktion, till skillnad från vad som gäller vid återkrav av
felaktiga utbetalningar av bland annat assistansersättning, sjuker­
sättning eller bostadsbidrag, ligga till grund för verkställighet hos
Kronofogdemyndigheten utan att en särskild exekutionstitel först
måste utverkas.
Om det finns misstankar om bedrägeri ingår det i Skatteverkets
rutiner att göra en brottsanmälan. Åklagaren kan då utverka kvar­
stad för Skatteverkets målsägandeanspråk. Skatteverket anmäler i
normalfallet sina anspråk på ersättning först när förundersökning­
en har kommit så långt att åklagaren kan bedöma mot vem eller
vilka som en talan om skadestånd kan föras. I brottmål kan, till
skillnad från när Skatteverket beslutar om återkrav, flera personer
bli återbetalningsskyldiga.
7.5 Försäkringskassans fordringar
Om Försäkringskassans utredning visar att utbetalningar har skett
på grund av att oriktiga uppgifter har lämnats kan kassan besluta
112
Brå rapport 2014:10
om återkrav. När ett sådant beslut meddelas får personen 30 dagar
på sig att betala skulden. Om betalning inte sker inom denna tids­
frist måste Försäkringskassan ansöka om betalningsföreläggan­
de hos Kronofogdemyndigheten för att få fram en exekutionsti­
tel. Först när ett utslag har meddelats i den summariska processen
eller betalningsskyldigheten fastställts av allmän domstol, sedan
före­läggandet bestritts av den som kravet riktar sig mot, finns det
ett beslut som kan ligga till grund för utmätning. Härtill kommer
att i de fall då omprövning av beslutet om återkrav begärs eller om
beslutet överklagas går Försäkringskassan i regel inte vidare med
indrivningsärendet förrän det finns ett slutligt avgörande. Detta
beror på att det finns risk för två parallella tvister, en i allmän för­
valtningsdomstol och en i allmän domstol.
Tidigare kunde ett beslut av allmän förvaltningsdomstol om
återbetalningsskyldighet ligga till grund för verkställighet. I NJA
2013 s. 413 har Högsta domstolen, där Kronofogdemyndighetens
beslut i verkställighetsärenden kan prövas, frångått sin tidigare
praxis. I det nya avgörandet har det ansetts att ett sådant beslut,
som meddelats sedan Försäkringskassans beslut har överklagats,
inte utgör en exekutionstitel om myndighetsbeslutet inte är ett så­
dant beslut.
7.5.1 Betalningsföreläggande har meddelats
I de fall ett beslut om återkrav inte är föremål för verkställighet,
sedan målet hos Kronofogdemyndigheten återkallats efter avslu­
tad tillgångsundersökning, kan Försäkringskassan på nytt ansöka
om utmätning. En förutsättning för att kassan ska göra detta är
att man får information om att det finns tillgångar som kan anvi­
sas för utmätning.
7.5.2 Särskilda regler för underhållsstöd
När det gäller underhållsstöd ska det tilläggas att indrivningen av
sådana fordringar handläggs som allmänt mål. Detta innebär att
verkställighet hos Kronofogdemyndigheten, till skillnad från åter­
kravsbesluten som utgör enskilda mål, kan ske utan att en särskild
exekutionstitel först måste utverkas.
7.6 Behovet av att tillgångar kan
säkras i anslutning till tillslaget
I regel är det angeläget att interimistiska beslut om kvarstad eller
betalningssäkring kan verkställas i anslutning till att husrannsak­
ningarna genomförs. Om kvarstad ska verkställas är ett alternativ
att åklagaren i stället för att utverka kvarstad lämnar direktiv till
113
Brå rapport 2014:10
polisen om att egendom som påträffas vid tillslaget ska tas i för­
var. Vidare är det inte nödvändigt med säkerhetsåtgärder om den
misstänkte har skulder som är föremål för verkställighet till ett
belopp som överstiger värdet av kända tillgångar. Det kan emel­
lertid även i denna situation finnas skäl som gör att kvarstad el­
ler betalningssäkring bör utverkas. När åklagaren, Skatteverket
eller Tullverket tar ställning till detta måste det beaktas att inte­
rimistiska beslut ska verkställas med största skyndsamhet och att
gäldenären inte behöver underrättas före förrättningen. Vidare är
det en fördel att det är ett specialverkställighetsteam, ett team hos
Kronofogdemyndigheten som arbetar med särskild inriktning mot
ekonomisk och organiserad brottslighet (ett S-team), som alltid
ansvarar för verkställigheten av betalningssäkringar. Handlägg­
ning på S-teamet blir också aktuell vid kvarstad eller utmätning
när det finns misstankar om organiserad brottslighet eller allvarlig
ekonomisk brottslighet.
Den tidpunkt vid vilken det är viktigt att exekutionstitlar har
utverkats kan också vara när beslag avseende värdefull egendom
ska hävas eller när större utbetalningar ska ske från skattekontot.
Utbetalningarna är i vissa fall en följd av beslut om återkrav av fel­
aktigt utbetalda ersättningar från välfärdssystemet.
7.7 Förfarandet hos
Kronofogdemyndigheten
Det är angeläget att planeringen av den kommande verkställighe­
ten innefattar hur ansökan om verkställighet, som ska innehålla en
kopia av domstolens beslut om kvarstad eller betalningssäkring,
snabbt kan ges in till Kronofogdemyndigheten. Om kvarstad för
målsägandens räkning har utverkats är det dessutom viktigt att
tänka på att det endast är målsäganden som är behörig att ansöka
om verkställighet. Erfarenheterna visar att det inte är ovanligt att
målsäganden inte har förstått att han eller hon själv måste ge in en
ansökan till Kronofogdemyndigheten. Vidare förekommer det att
målsäganden inte särskilt upplyser myndigheten om att egendom
har tagits i förvar av åklagaren.
Förutom verkställighet hos de personer som är misstänkta för
brott är det vanligt att betalningssäkring ska ske också hos juri­
diska personer. Vidare ska kvarstad och utmätning ofta verkställas
på flera platser samtidigt. Det är därför angeläget att de brottsutre­
dande myndigheterna alltid har kontakt med Kronofogdemyndig­
heten före tillslaget så att verkställigheten kan förberedas och sam­
ordnas. När det gäller kvarstad och utmätning ska det tilläggas att
det är viktigt att den information som lämnas till Kronofogdemyn­
digheten visar att det finns skäl att flytta handläggningen till ett
S-team om gäldenärerna inte redan handläggs av ett sådant team.
114
Brå rapport 2014:10
7.7.1 Kvarstad och betalningssäkring
När det är aktuellt med kvarstad är det inte lika vanligt som vid
betalningssäkring att ett interimistiskt beslut utverkas. Detta beror
på att åklagaren har möjlighet att ta all egendom som kan beläg­
gas med kvarstad, även fast egendom, i förvar i avvaktan på att
kvarstad utverkas hos tingsrätten.
Förvarstagande enligt 26 kap. 3 § RB
Bestämmelserna om åklagarens möjligheter att göra ett förvarsta­
gande, som är ett förstadium till kvarstad, kan användas för att sä­
kerställa såväl målsägandeanspråk som utvidgat förverkande och
”vanliga” förverkanden m.m. Om den egendom som tillhör den
misstänkte tas i förvar ska verkställighet hos Kronofogdemyndighe­
ten ske först när det finns ett beslut om kvarstad. Detta gäller också
om den egendom som påträffas tas i beslag för att säkra bevisning.
I detta sammanhang bör det nämnas att även granskningsleda­
ren hos Skatteverket eller Tullverket har befogenheter att ta egen­
dom i förvar. Detta gäller emellertid endast lös egendom. Härtill
kommer att skatteutredningen måste ha kommit långt. Om en an­
sökan om betalningssäkring inte lämnas in till förvaltningsrätten
senast inom fem dagar efter det att ett förvarstagande har gjorts
måste egendomen lämnas tillbaka (SFL 46:12). I regel används
därför möjligheten att ta egendom i förvar i avvaktan på betal­
ningssäkring endast när Skatteverket vid en revision eller en bevis­
säkring ”ramlar över” värdefull egendom.
7.8 Utmätning
När en utmätningsförrättning ska ske är det viktigt att det i förväg
klarläggs att förutsättningarna för att Kronofogdemyndigheten
ska ha rätt att gå in i gäldenärens bostad är uppfyllda och att gäl­
denären inte behöver underrättas i förväg. Tillträdet till bostaden
måste stå i rimlig proportion till verkställighetsärendet.
Om Kronofogdemyndigheten bedömer att det föreligger särskil­
da skäl är det tillåtet för myndigheten att bereda sig tillträde till en
bostad i innehavarens frånvaro (UB 2:17 andra stycket). Särskilda
skäl kan vara att någon egendom inte har påträffats vid tidigare
utmätningsförsök, att gäldenären på heder och samvete uppgivit
att han eller hon inte äger någon egendom eller att en tidigare ut­
satt förrättning har ställts in på grund av att gäldenären inte var
hemma och inte heller därefter hört av sig till myndigheten. Om
polisen i någon av dessa situationer lämnar information om att
värdefull egendom påträffats samtidigt som skulderna är relativt
stora är i regel förutsättningarna för att myndigheten ska ha rätt
att ta sig in i bostaden uppfyllda. När ett tillslag ägt rum är gälde­
nären vanligtvis inte hemma när Kronofogdemyndigheten genom­
115
Brå rapport 2014:10
för sin förrättning. Han eller hon har då i regel anhållits eller tagits
med till förhör.
Förrättning får genomföras även om någon underrättelse om
målet inte har lämnats om det finns risk att egendom försvinner
eller förstörs eller om saken av något annat skäl är brådskande
(UB 4:12 andra stycket). Detta gäller också om gäldenären saknar
känt hemvist och Kronofogdemyndigheten inte tidigare har kun­
nat klarlägga var personen vistas. Det blir aktuellt med verkstäl­
lighet utan att gäldenären underrättas om målet när Skatteverket
eller Tullverket begär snabbrestföring eller om åklagaren eller nå­
gon annan borgenär har visat på omständigheter som innebär att
det finns risk att verkställigheten saboteras.
7.8.1 Distansutmätning när beslag hävs
Om beslag ska hävas eller kvarstad har utverkats efter det att
egendom har tagits i förvar kan utmätning av den egendom som
har omhändertagits av de brottsutredande myndigheterna verk­
ställas genom vad som brukar kallas distansutmätning (UB 4:7).
När verkställigheten sker på detta sätt fattas beslutet om utmät­
ning, kvarstad eller betalningssäkring vid ett telefonsamtal (UB
16:13 och SFL 69:15). Den myndighet som förvarar egendomen
förbjuds då att lämna ut egendomen till någon annan än Krono­
fogdemyndigheten. Därefter säkerställs utmätningen, kvarstaden
eller betalningssäkringen genom att Polisen, eller i förekommande
fall annan myndighet där egendomen förvaras, delges ett förbuds­
meddelande.
I varje enskilt fall måste det bedömas om det är lämpligt att göra
en distansutmätning eller om personal från Kronofogdemyndig­
heten ska bege sig till den myndighet där egendomen förvaras. Vi­
dare ska Kronofogdemyndigheten alltid göra en egen bedömning
av om förutsättningarna för utmätning är uppfyllda och på vilket
sätt verkställigheten ska genomföras.
7.9 Omprövning med
mera av exekutionstiteln
Beslut om kvarstad kan bli föremål för omprövning hos tingsrät­
ten, och betalningssäkring hos förvaltningsrätten. Beslut om kvar­
stad och betalningssäkring kan också överklagas till högre dom­
stol. Om inhibition (förbud mot fortsatt verkställighet) meddelas
måste verkställigheten avbrytas. Ett förbud mot fortsatt verkstäl­
lighet innebär att ytterligare egendom inte kan säkras, men den
egendom som redan har belagts med kvarstad eller betalningssäk­
rats förblir detta i avvaktan på att det senare bestäms om åtgärden
ska bestå eller upphävas helt eller till viss del. Om exekutionstiteln
116
Brå rapport 2014:10
upphävs måste däremot den egendom som har belagts med kvar­
stad eller betalningssäkrats genast lämnas tillbaka om domstolen
inte har förordnat om något annat. Vid utmätning gäller delvis
andra regler.
7.9.1 Verkan av att beslut om kvarstad
eller betalningssäkring upphävs
Om en kvarstad upphävs måste Kronofogdemyndigheten, även
om åklagaren har överklagat beslutet, i regel lämna tillbaka den
egendom som har belagts med kvarstad, utan att först avvakta
att beslutet vinner laga kraft. Endast om saken är tveksam och en
omedelbar återgång skulle medföra olägenheter som det är svårt
att avhjälpa om högre domstol kommer till ett annat resultat kan
domstolen göra ett förordnande om att verkställigheten inte ska gå
tillbaka (UB 3:22 första stycket).
Också vid betalningssäkring är huvudregeln att den egendom
som har säkrats omedelbart ska lämnas tillbaka. Efter mönster
av de möjligheter som finns att hejda återgången av kvarstad kan
domstolen besluta att detta inte ska ske förrän beslutet har vun­
nit laga kraft (SFL 69:14). En förutsättning är att det är fråga om
en svårbedömd rättsfråga och att det finns en påtaglig risk att en
omedelbar återgång av verkställigheten medför att prövningen i
högre domstol i praktiken annars skulle sakna betydelse (prop.
1989/90:3 s. 33f. och 46).
7.9.2 Andra regler vid utmätning
Om en dom eller ett beslut som ligger till grund för utmätning i
enskilt mål upphävs är huvudregeln att utmätt egendom inte ska
lämnas tillbaka förrän avgörandet har vunnit laga kraft (UB 3:22
första stycket fjärde meningen). Domstol kan emellertid besluta
att verkställighetsåtgärderna omedelbart ska gå tillbaka om det
föreligger starka skäl. Det blir till exempel aktuellt om betydande
olägenhet uppstår om utmätningen tills vidare ska bestå (prop.
1980/81:8 s. 334f.).
Huvudregeln, att egendomen inte ska lämnas tillbaka förrän
beslutet att upphäva exekutionstiteln har vunnit laga kraft gäl­
ler inte i allmänna mål (UB 3:23 första stycket). Vidare medför
anstånd med betalningen av skatter och avgifter (63 kap. SFL) att
den egendom som har utmätts i allmänna mål omedelbart måste
lämnas tillbaka (NJA 1989 s. 137).
7.10 Fordringen har fastställts
Det är viktigt att det inte uppstår något ”glapp” när domstolen i
samband med att brottmålet avgörs tar ställning till om ett beslut
117
Brå rapport 2014:10
om kvarstad ska bestå. Av detta skäl föreskriver domstolen i regel
att kvarstaden ska bestå viss tid efter det att domen har vunnit laga
kraft. Syftet är att åklagaren och målsäganden ska hinna ansöka
om utmätning innan kvarstaden upphör att gälla. Om utmätning
inte kan verkställas dessförinnan är det meningslöst att utverka
kvarstad.
Risk för ett sådant ”glapp” finns inte vid betalningssäkring.
Skatteverket, eller i förekommande fall Tullverket, ska hos för­
valtningsrätten begära att beslutet upphävs på grund av att det
belopp som betalningssäkringen gäller får drivas in (SFF 11:2 och
tullförordningen 3 a §).
7.10.1Förverkande med mera
I åklagarnas rutiner ingår att yrka att beslut om kvarstad ska bestå
två månader efter det att domen i brottmålet har vunnit laga kraft
(ÅM:s och EBM:s handbok Förverkande m.m. – Åtgärder mot
ekonomiska fördelar av brott, s. 41). Att åklagaren formulerar sitt
yrkande på detta sätt är mycket viktigt då fordringar i brottmål
som utgör särskild rättsverkan av brott inte får verkställas förrän
domen eller beslutet har vunnit laga kraft (UB 3:23 andra stycket).
Härtill kommer att det tar tid innan Rikspolisstyrelsen begär in­
drivning. Om det inte kommer in en begäran om utmätning innan
kvarstaden upphör måste Kronofogdemyndigheten lämna tillbaka
den egendom som har belagts med kvarstad om personen i fråga
inte har några andra skulder för vilka utmätning kan ske.
När det gäller sakförverkande bör det tilläggas att egendom
som har förverkats ska säljas, eller i vissa fall förstöras, av Poli­
sen, eller annan myndighet som har verkställt beslaget när domen
har vunnit laga kraft. Bestämmelser om detta finns i 4–6 § lagen
(1974:1066) om förfarande med förverkad egendom och hittegods
m.m. Då den egendom som förverkas i regel har tagits i beslag för
att säkerställa yrkandet om förverkande behöver det i regel inte
ske någon verkställighet hos Kronofogdemyndigheten.
7.10.2 Rätt till skadestånd
Utdömda målsägandeanspråk kan ligga till grund för utmätning
även om domen inte har vunnit laga kraft (UB 3:6). Målsägan­
den, som själv måste ansöka om utmätning, kan alltså göra det­
ta så snart dom har meddelats. En kopia av domen från Krono­
fogdemyndigheten med en fråga om han eller hon vill ansöka om
verkställighet skickas emellertid inte ut förrän domen har vun­
nit laga kraft (UF 2:3 andra stycket). Enligt 25 a § förordningen
(1990:893) om underrättelse om dom i vissa brottmål, m.m. är
det bara när det gäller fysiska personer som avgöranden om ska­
destånd ska skickas till Kronofogdemyndigheten.
118
Brå rapport 2014:10
7.10.3Skattefordringar
Om betalning inte har skett när den fordran som har legat till
grund för en betalningssäkring har fastställts har Skatteverket, och
också Tullverket, möjlighet att begära verkställighet utan att först
skicka ut en betalningsuppmaning (SFL 70:2 p. 2 och indrivnings­
förordningen 4 § sista stycket). Skatteverket får även besluta om
tidigareläggning av förfallodag för att få till stånd utmätning så
snabbt som möjligt (SFL 62:9 andra stycket).
Referenser
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Bidragsbrott och
skattebrott – Välfärdens dubbla kriminalitet. Rapport 2011:12.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Ds 2006:17 Utvidgat förverkande m.m.
Gregow T. (2011) Utsökningsrätt, fjärde upplagan, 2011, s. 103–
104 (Avbrytande av förfarandet och återgång av vidtagna åtgär­
der) och 389 f. (Förmånsrätt) Stockholm: Norstedts juridik.
Kronofogdemyndighetens handbok, Utmätning, KFM 901,
utgåva 6, s. 420f. (Förmånsrätt) och 422f. (Förverkande m.m.
och Skadestånd till målsäganden).
Lindberg G. (2009). Straffprocessuella tvångsmedel – när och hur
får de användas? andra upplagan, december 2008. Stockholm:
Thomson Reuters.
Promemoria från Finansdepartementet, Förbättringar av
husavdragets fakturamodell, december 2013 (Fi 2013/4585).
Prop. 1980/81:8 Utsökningsbalk s. 334 f. (Upphävande av
exekutionstiteln).
Prop. 1980/81:84 Följdlagstiftning till utsökningsbalken s. 217–
221, 408f. och 426f. (Konkurrens mellan förverkande och
utmätning).
Prop. 1989/90:3 om ändringar i betalningssäkringslagen s. 33f.
och 46 (Verkan av beslut om hävning).
Prop. 2002/03:49 Nya förmånsrättsregler s. 75f. och 152f.
(Efterställda fordringar).
Prop. 2004/05:135 Utökade möjligheter att förverka utbyte av
och hjälpmedel vid brott m.m. s. 86–87 (Utbyte av brott).
Prop. 2007/08:68 Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet
s. 78f. (Förhållandet mellan förverkande och utmätning.).
Prop. 2010/11:165 Skatteförfarandet s. 904f. (Betalningssäkring,
företrädaransvar och andra s.k. sidoansvar).
Prop. 2012/13:1 utg. Omr. 9, Ändring i socialförsäkringsbalken.
119
Brå rapport 2014:10
Slutrapport från SAMEB-projektet i Stockholms län den 30 no­
vember 2011, Missbruk av statlig lönegaranti.
SOU 2012:6 Åtgärder mot fusk och felaktigheter med assistans­
ersättning.
Walin G. m.fl., (2009). Utsökningsbalken – En kommentar.
Fjärde upplagan. Stockholm: Norstedts juridik.
Åklagarmyndighetens och Ekobrottsmyndighetens handbok
Förverkande m.m. – Åtgärder mot ekonomiska fördelar av brott,
utgåva 3.
Åklagarmyndighetens handledning (RättsPM 2012:10) Ett nytt
arbetssätt – utredning av förverkande m.m.
120
Brå rapport 2014:10
Kapitel 8
Internationella perspektiv
– kartläggning, samarbete
och instrument
Maria Becht, Kronofogdemyndigheten
Cecilia Faudot Karlsson, Tullverket
Jan Tibbling, Ekobrottsmyndigheten
Pierre Westén, Rikskriminalpolisen
121
Brå rapport 2014:10
8.1 Inledning
Internationellt samarbete i brottsutredningar har blivit en avgö­
rande faktor för att bekämpa organiserad gränsöverskridande
brottslighet. I detta kapitel vill vi beskriva polis-, åklagar- och tull­
väsendets samt Skatteverkets, Försäkringskassans och Kronofog­
demyndighetens tillgångsinriktade arbete mot utlandet.
Utredningar stannar ofta inom den egna landsgränsen av den
enkla anledningen att man inte känner till vilket stöd och biträde
man kan få vid internationellt polis- eller åklagarsamarbete. Sär­
skilt aktuellt blir detta när vi pratar om kriminellas brottsvinster,
dvs. brottsutbyte som omsätts, döljs eller via till exempel bolag
flyttas utomlands och utom räckhåll för rättsvårdande svenska
myndigheter.
Om svensk polis eller tull griper en utländsk gärningsperson
med ett parti narkotika i en bil på svenska sidan av Öresundsbron
kan detta leda till omedelbara utrednings- eller underrättelseåtgär­
der via de internationella brottsbekämpande nätverk som Sverige
är medlem i.
När en brottsutredning startar kan betalningssäkring aktualise­
ras eller så finns det redan restförda skulder hos Kronofogdemyn­
digheten som är eller blir föremål för handräckning i ett annat
land. Skatteverket, Försäkringskassan och Kronofogdemyndighe­
ten har i olika stadier möjlighet att få reda på tillgångar utomlands
eller gå på pengarna med assistans av utländska kollegor.
8.2 Polisväsendets
internationella möjligheter
Det finns ett flertal organisationer, organ och verktyg som brotts­
bekämpande myndigheter kan kontakta och använda inom ramen
för sitt arbete att spåra och återföra brottsvinster. Nätverk och
kontor finns i Sverige representerade på Rikskriminalpolisen (Fi­
nanspolisen) samt Ekobrottsmyndigheten (Brottsutbytesfunktio­
nen) och är: ARO – Asset Recovery Office och CARIN – Camden
Asset Recovery Inter-Agency Network.
Nätverkens huvudsakliga uppgift är att spåra brottsutbyte, dvs.
leta efter kriminellas tillgångar som kan ha flyttats, överförts elek­
122
Brå rapport 2014:10
troniskt eller investerats i princip var som helst i världen. Man frå­
gar om gärningspersonen äger fast egendom, lägenheter, fordon
eller båtar i ett annat land eller om han eller hon är delägare i bo­
lag eller liknande. Det kan även i vissa fall gälla bankinformation,
som utländska konton, eller om någon är dömd för något brott.
Informationen kan tjäna som underlag för en kommande rättslig
hjälp till ett specifikt land i en pågående förundersökning, där man
önskar frysa tillgångar på grund av brott (förverkande).
ARO-kontor finns i EU:s alla 28 medlemsländer och är inrätta­
de på uppdrag av EU-kommissionen. CARIN fungerar ungefär på
samma sätt, men är ett informellt nätverk för informationsutbyte
mellan polis och åklagare som arbetar operativt i ärenden kring
kriminellas tillgångar i annat land.
CARIN-nätverket, som grundades i Dublin 2004, har ett större
antal medlemsländer som i huvudsak finns i Europa men även ut­
anför. Medlemsländer utanför EU är Australien, Georgien, Gib­
raltar, Kanada, Guernsey, Island, Isle of Man, Israel, Jersey, Lux­
emburg, Makedonien, Moldavien, Monaco, Montenegro, Norge,
Ryssland, Serbien, Turkiet, Israel, Sydafrika, Schweiz och USA.
Flera internationella institutioner och organisationer såsom Euro­
just, Egmont Group, EU:s bedrägeribyrå (OLAF) och FN är ob­
servatörer inom CARIN, och sekretariatet är placerat vid Europol.
Både ARO och CARIN samarbetar med andra regionala nätverk
kring efterforskande av tillgångar (brottsutbyte). Detta kommer
kort att beskrivas nedan.
GAFISUD – Grupo de Acción Financiera de Sudamérica/Finan­
cial Action Task Force of South America. Nätverket kallas också
RRAG (Red de Recuperacion de Activos). Nätverket har ett större
antal länder från Latinamerika som medlemmar. Sekretariatet har
sitt säte i Argentina. Deras uppgift är att utbyta information om
fysiska och juridiska personer som rör exempelvis misstänkt pen­
ningtvätt eller grova narkotikabrott och eftersökande av tillgång­
ar, dvs. tillgångar som har sitt ursprung i en brottslig verksamhet.
ARINSA – Asset Recovery Inter-Agency Network of Southern
Africa. Nätverket är uppbyggt enligt ungefär samma principer
som CARIN, det vill säga för eftersökande av tillgångar. ARINSA
har sitt säte i Sydafrika med angränsande länder som medlemmar.
StAR – The Stolen Asset Recovery Initiative. Internationella an­
strängningar för att återta brottsutbyte inom företrädesvis korrup­
tion, och återföra dess värde till ursprungslandet. Nära samarbete
med Interpol, UNODC (United Nations Office on Drugs and Cri­
me) och Världsbanken. Cirka 100 länder är medlemmar.
CARIN arrangerar årliga möten som utmynnar i ett antal re­
kommendationer till medlemmarna om hur ett effektivt brotts­
utbytesarbete bör bedrivas. Nedan följer några åtgärder som be­
döms som viktiga i det här sammanhanget.
123
Brå rapport 2014:10
• Effektiviteten av åtgärder för att ta ifrån kriminella deras
olagliga förtjänster bör stärkas. I alla större utredningar bör
fokus ligga på att återföra brottsutbyte där så är möjligt.
• Brottsbekämpande myndigheter ska verka för att skapa
”Joint Investigation Team”/JIT, där förundersökning bedrivs
inom två eller flera länder samtidigt inom området för ”åter­
tagande av brottsutbyte”.
• Uppmuntra att utredningar och kartläggningar görs interna­
tionellt. Detta för att utreda faktiskt företrädarskap för bolag
där man misstänker bulvanförhållanden, så att de inte kom­
mer undan lagföring.
• Öka medvetenheten hos utredande personal att hitta de kri­
minella nätverkens svaga punkter där de försöker undkomma
myndigheter och samarbeta operativt kring detta.
Inom Norden finns ett väl fungerande polisiärt samarbetsavtal.
Detta innebär att det både för polis och åklagare är möjligt att
begära biträde med att hålla förhör i ett annat nordiskt land utan
rättslig hjälp. Frågor om tillgångar och besittningsförhållanden
med mera kan ställas vid förhör också i andra länder.
Enheten för internationellt polissamarbete (IPO) på Rikskrimi­
nalpolisen är kontaktpunkt för samordning av Interpol-, Euro­
pol- och Schengensamarbetet samt det nordiska polis- och tull­
samarbetet kring sambandsmän. IPO arbetar efter single point
of contact-principen (SPOC) som betyder att polisen vänder sig
till IPO med begäran om assistans i något avseende. IPO väljer i
sin tur vilken kanal de ska utnyttja. De polisiära kanalerna ersät­
ter inte de mer judiciella, men utgör ett komplement och går ofta
snabbt att använda både för polis och åklagare.
8.3 Åklagarväsendets
internationella möjligheter
Även Åklagarväsendet har tillgång till CARIN och ARO. En vä­
sentlig skillnad från vad som gäller för de polisiära förfrågning­
arna till ARO och CARIN är att förundersökning måste vara in­
ledd. Vad gäller CARIN fungerar samarbetet så att åklagare eller
utredare i ärendet kontaktar en CARIN-kontaktperson som sedan
ställer frågan till sin motsvarighet i det land som berörs. Åklagaren
brukar få svar inom några dagar.
Varje land har utsett två kontaktpunkter, en utredare och en
åklagare. Det innebär att information som efterfrågas före för­
undersökning ska ställas till ARO eller CARIN på Finanspolisen.
Sverige är representerat i CARIN genom två kontaktpersoner: dels
på Rikskriminalpolisen/Finanspolisen, dels vid Ekobrottsmyndig­
heten/Brottsutbytesfunktionen.
124
Brå rapport 2014:10
Samarbetet fungerar i praktiken så att åklagare eller utredare i
ett ärende där förundersökning är väckt kontaktar något av de två
svenska ARO-kontoren som sedan ställer frågan till ARO-konto­
ret i det land som berörs. Kontakten sker i enlighet med ett for­
mulär på engelska (Annex A eller Annex B) och sänds via Euro­
pols säkra kommunikationssystem SIENA. Svaret brukar erhållas
inom några dagar. Aktuella rättsakter stadgar att svar ska ges se­
nast inom 14 dagar och i vissa fall inom 8–24 timmar när en per­
son är frihetsberövad, anhållen eller häktad. (Rådets rambeslut
2006/960/RIF)
Det är viktigt att frågeställaren anger vad som tyder på att det
skulle kunna finnas tillgångar i det land som tillfrågas. På så sätt
förkortas handläggningstiden. Detta ger bättre förutsättningar att
alls få svar. Så kallad ”fishing expedition” eller planlöst letande ef­
ter tillgångar får inte användas. Det ska finnas en någorlunda kon­
kret omständighet som talar för att man kan finna tillgångar eller
annan finansiell information i just det landet.
8.3.1 Rättslig hjälp
Rättslig hjälp kan fås utomlands med förhör, bevisupptagning vid
domstol, kvarstad m.m. I samband med att en fråga ställs genom
ARO eller CARIN kommer inte sällan fram att det behövs rättslig
hjälp för att få del av uppgifter som kontoutdrag. En fördel med
att använda dessa nätverk är att det ofta är samma personer som
handlägger både frågorna om brottsutbytet och den rättsliga hjäl­
pen, vilket sparar tid. En annan fördel med att först fråga ARO
eller CARIN är att dessa kontakter ofta ger svar snabbare än via
rättslig hjälp.
En ansökan om rättslig hjälp kan normalt skickas direkt till
nordiskt land, EU-stat, Liechtenstein eller Schweiz. Det finns ock­
så andra länder utanför EU som tillåter direktkontakt. Internatio­
nella enheten vid riksåklagarens kansli, internationella funktionen
vid Ekobrottsmyndigheten, Justitiedepartementet (BIRS) eller det
Europeiska rättsliga nätverket (EJN) kan besvara vilka dessa län­
der är. Information återfinns också på respektive myndighets hem­
sida eller intranät.
Till övriga länder gäller i princip att ansökan skickas till Justitie­
departementet, Enheten för brottmålsärenden och internationellt
rättsligt samarbete (BIRS). BIRS tar emot, granskar och vidare­
befordrar framställningar till och från Sverige i ärenden om bl.a.
internationell rättslig hjälp i brottmål, utlämning för brott över­
förande av straffverkställighet, internationellt samarbete som rör
lagföring för brott och rättslig hjälp i civila mål och ärenden.
Svenska åklagares möjlighet att begära rättslig hjälp utomlands
är i princip oreglerad. Lagen om internationellt samarbete innehål­
ler endast ett fåtal bestämmelser. I övrigt får alltså en svensk åkla­
125
Brå rapport 2014:10
gare begära rättslig hjälp utomlands i den utsträckning den andra
staten tillåter. Om och i vilken utsträckning svenska åklagare kan
påräkna bistånd från utlandet är alltså en fråga som styrs av lag­
stiftningen i det aktuella landet och de internationella åtaganden
som landet har gjort i förhållande till Sverige. I tveksamma fall bör
internationella enheten vid riksåklagarens kansli, internationella
funktionen vid Ekobrottsmyndigheten, BIRS eller EJN kontaktas.
8.3.2 Europeiska rättsliga nätverket
Varje medlemsstat inom EU har utsett ett antal EJN-kontaktpunk­
ter som ska fungera som aktiva mellanhänder för att underlätta
det rättsliga samarbetet. Dessa kontaktpunkter återfinns på http://
www.ejn-crimjust.europa.eu/ejn/. Kontaktpunkterna ska snabba
på det rättsliga samarbetet samt tillhandahålla juridisk och prak­
tisk hjälp.
8.3.3 Eurojust
Eurojust är ett samarbetsorgan för medlemsstaternas åklagarmyn­
digheter som inrättades 2002. Eurojusts primära behörighetsom­
råde är i princip grov organiserad gränsöverskridande brottslighet,
men Eurojust har möjlighet att hjälpa till även vid andra brott.
Den nationella medlemmens uppgift är att bistå svenska åklagare
då dessa behöver hjälp med samordning och samarbete vid brotts­
utredningar som berör två eller fler medlemsstater. Eurojust ska
vara en länk mellan de olika myndigheterna och rättssystemen i
medlemsländerna. Kontakter knyts mellan svenska åklagare och
rätt myndigheter i utlandet. Begärda åtgärder följs upp och på­
skyndas.
8.3.4 Europeiska frysningsbeslut
Tillgångar i EU som blir kända eller påträffas efter t.ex. ovan
nämnda kontakter kan säkras genom frysning. Ett frysningsbeslut
är varje åtgärd som vidtas av en behörig rättslig myndighet i den
utfärdande staten i syfte att tillfälligt hindra förstöring, omvand­
ling, flyttning, överföring eller överlåtelse av sådan egendom som
kan omfattas av förverkande eller utgöra bevismaterial (Rådets
beslut 2003/577/RIF).
Om det i en förundersökning kommer fram att det kan finnas
tillgångar i annat EU-land är det lämpligt att börja med att ställa
frågor genom ARO. Det är viktigt att agera snabbt för att egendo­
men ska kunna säkras genom ett europeiskt frysningsbeslut. Enligt
huvudregeln ska frysning verkställas skyndsamt och om möjligt
inom 24 timmar från det att mottagande åklagare fått beslutet och
det intyg som ska åtfölja beslutet. Svenska ARO kan hjälpa till att
126
Brå rapport 2014:10
kommunicera åtgärderna med ARO-kontoret i det andra landet.
Till detta kommer att många länder utanför EU har motsvarande
regler för att säkerställa yrkande om återförande av brottsutbyte.
I de fallen krävs ansökan om rättslig hjälp.
Svenska åklagare är behöriga att fatta frysningsbeslut om beslag
av föremål som skäligen kan antas ha betydelse för utredning av
brott. På yrkande av åklagare fattar domstol beslut om kvarstad
enligt 26 kapitlet rättegångsbalken – ett svenskt frysningsbeslut
som avser värdet av förverkad egendom. EU:s rambeslut om för­
verkande omfattar även beslut om utvidgade förverkanden (Rå­
dets beslut 2006/783/RIF).
Exempel:
I Sverige pågår en brottsutredning om smuggling av större
mängder narkotika. Åklagaren kommer att kunna yrka förver­
kande av utbyte av brott med stora summor. Hos de misstänk­
ta finner man vid en husrannsakan kontoutdrag på spanska
bankkonton med betydande summor och andra handlingar
som indikerar ett innehav av en fastighet i Spanien. Genom
förfrågan via ARO får man snabbt bekräftat att en av de miss­
tänkta äger en fastighet i Spanien och att bankkontona existe­
rar. Åklagaren begär kvarstad, och grunden för kvarstaden är
att säkra verkställigheten för ett framtida yrkande på förver­
kande av utbyte av brott. Domstolens beslut om kvarstad är
ett s.k. frysningsbeslut. Kronofogdemyndigheten informeras.
Tillsammans med ett intyg skickar åklagaren på egen hand be­
slutet till den behöriga myndigheten i Spanien för erkännande
och verkställighet där. Frysningsbeslutet ska genom ömsesidigt
erkännande inte ifrågasättas av den spanske åklagaren. Denne
granskar enbart att de formella kraven är uppfyllda. Den verk­
ställande myndigheten i Spanien verkställer sedan det svenska
frysningsbeslutet omedelbart. När det finns ett lagakraftvun�­
net förverkandebeslut ansöker Kronofogdemyndigheten om
verkställighet.
8.3.5 Särskilt om USA
Utöver CARIN, som kan besvara frågor om en misstänkt har till­
gångar i USA, finns det möjlighet att få viss hjälp direkt från FBI.
Detta gäller såväl poliser som åklagare. FBI har sedan slutet av
2012 en sambandsman stationerad på USA:s ambassad i Stock­
holm. Sambandsmannen kan konsulteras i frågor om förhör, an­
nan bevissäkring eller bevisupptagning, säkring av datatrafik och
datalagring, annat som har anknytning till USA eller till annan
stat där vi saknar kontakter samt utdrag ur fordonsregister, be­
lastningsregister och fastighetsregister. Även Drug Enforcement
127
Brå rapport 2014:10
Administration (DEA) med representation i Köpenhamn kan vara
behjälplig.
Ansökan om rättslig hjälp i USA avseende bankinformation ska
enligt önskemål från USA ske med stöd av ett särskilt formulär
(avtal mellan EU och USA om rättslig hjälp).
8.4 Tullverkets
internationella möjligheter
Tullverkets möjligheter i tillgångsinriktad brottsbekämpning föl­
jer i många hänseenden polisens och åklagarens både regelmässigt
och arbetsmässigt.
Grov olovlig befattning med smuggelgods där straffet kan bli
fängelse i lägst sex månader och högst sex år gör att utvidgat för­
verkande kan användas. Brottet olovlig befattning med smuggel­
gods gör att varor som är föremål för tullbrott blir ”smittade”.
Personer som inte varit inblandade i själva undandragandet av av­
gifter men väl i hanteringen av varorna efter det att avgifterna un­
dandragits kan också straffas. I fall där brottsligheten är organise­
rad och det finns en organisation för omlastning, distribution och
försäljning kan alltså även de personer som sköter dessa uppgifter
straffas. Därmed är det möjligt att ingripa straffrättsligt i varje led
av en organiserad kriminell verksamhet. Denna brottsliga befatt­
ning med smuggelgods förekommer ofta i det tillgångsinriktade
arbetet (LPK, prop. 2004/05:149, SL och 36 kap. 3 och 4 § BrB).
Ansvar för olovlig befattning med smuggelgods kan vidare dö­
mas ut även i fall där ingen döms för tullbrott. Det är alltså till­
räckligt att det kan konstateras att varorna varit föremål för tull­
brott för att ansvar för olovlig befattning med smuggelgods ska
kunna dömas ut.
Förverkande regleras i smugglingslagen, och dessa bestämmel­
ser har gjorts tillämpliga på brotten olovlig förflyttning av punkt­
skattepliktiga varor. Vara, utbyte och egendom som använts som
hjälpmedel och vad någon tagit emot som ersättning för kostnader
i samband med ett brott kan förverkas. Smugglingslagens bestäm­
melser om förverkande tillämpas även vid brottet olovlig förflytt­
ning av punktskattepliktiga varor.
Förutom de tidigare nämnda internationella nätverken använ­
der sig Tullverket av PTN-sambandsmän (Polis och Tull i Nor­
den). Samarbetet mellan EU:s tullförvaltningar regleras i Neapel
II-konventionen. Ömsesidigt bistånd och samarbete inom ramen
för brottsutredningar om överträdelser av tullbestämmelser, exem­
pelvis gränsöverskridande olaglig handel med varor och punkt­
skattepliktiga varor är möjlig inom EU (Rådets akt av den 18 de­
cember 1997).
Deltagande i en kriminell organisation och penningtvätt som
härrör från överträdelser i tullbestämmelserna nationellt eller
128
Brå rapport 2014:10
inom EU ingår också i samarbetet. Tullverken i medlemsstaterna
kan därmed stödja varandra i tvångsåtgärder, telefon- och pen­
ningtvättsspårning, beslag, förvar, kvarstad och förverkande av
brottsutbyte. Detta fungerar bäst i de länder där tullverken har
dessa befogenheter. Annars måste uppdragen vidarebefordras till
annan behörig myndighet.
Från medlemsländer finns det ett flertal Neapel II-biståndsfram­
ställningar, som leder till nya förundersökningar i Sverige. Därmed
kan utbyte av tillgångar säkras i form av förverkande och beslag.
Exempel:
En miljon kronor i kontanter påträffades vid en tullkontroll
utanför Sveriges gränser och togs i beslag. Fordonet var på ge­
nomresa och på väg mot södra Europa. De misstänkta uppgav
att pengarna skulle användas till att köpa ett hus. Med stöd
av Neapel II-konventionen kunde det framställande landet få
bistånd från Sverige där en förundersökning pågick, vilket re­
sulterade i att tillräckliga bevis lades fram och pengarna be­
slagtogs. Enligt den förundersökning som pågick i Sverige och
kopplingar till narkotikabeslag kunde man yrka på ett utvid­
gat förverkande, och pengarna överlämnades till behörig myn­
dighet i det land där beslaget gjordes. Sverige kommer i sin tur
att begära en återbetalning efter förverkande av pengarna via
en framställan om rättslig hjälp mellan ländernas åklagaräm­
beten. Så återförs brottsutbyte från kriminella organisationer
till staten i syfte att minska organisationernas vinning.
I dagsläget (2014) finns det cirka trettio gemensamma nordiska
tull- och polissambandsmän i ett 20-tal länder runt om i världen
som verkar för att på ett effektivt sätt bekämpa grov organise­
rad brottslighet. Oberoende av vilket land som stationerat ut sam­
bandsmannen arbetar han eller hon på de nordiska ländernas väg­
nar och ger stöd i brottsutbytesfrågor, både i underrättelsefasen
och i brottsutredningar.
Utöver samarbetet inom ramen för Neapel II-konventionen och
PTN använder Tullverket sig av bilaterala avtal med Ryssland och
USA och det nordiska multilaterala avtalet med Norge och Island
för att bekämpa tillgångsinriktad brottslighet. Därtill har Tullver­
ket möjlighet att använda sig av de avtal som EU har inom det tul�­
ladministrativa området (dvs. säkerställning av korrekta tull- och
skatteavgifter) med ett antal länder utanför EU.
När det gäller den internationella leveranskedjan av varor finns
många olika aktörer som är verksamma, till exempel tillverkare,
exportör, speditör, lagerhavare, tullombud, fraktförare och impor­
tör. Tullverket genomför certifieringar för säkerhet och skydd av
dessa aktörer, och om företagen finns på internationell nivå kon­
taktas andra länders tulladministrationer för att klarlägga att inga
129
Brå rapport 2014:10
oegentligheter finns på den ekonomiska eller brottsliga arenan.
Genom certifieringar säkerställs således också att riskerna mini­
meras vid hantering och användning av svenska tullager (5 kap.
7–12 § TL).
De företag och personer som har tillstånd att driva tullager ska
styrka att det finns ett ekonomiskt behov, och Tullverket gör en
bedömning av den sökandes risk för obestånd vid tullager och en
kreditbedömning kan göras. Vid vissa fall ska den som söker kre­
dittillstånd kunna säkra betalning av den kommande tullskulden
(tullar, jordbrukstullar och exporttullar gentemot EU). Utgångs­
punkten för kreditprövningen relateras bland annat till den sö­
kandes ekonomiska ställning, eventuella betalningsanmärkningar,
företagets status (nystartat eller vilande), företagsstruktur och om­
bildningar efter fusion eller konkurs (4 kap. 8 § TL).
8.5 Skatteverkets
internationella möjligheter
Skatteverket har möjligheter att inhämta information vid beskatt­
ning. Det finns olika former av internationellt informationsutbyte på
skatteområdet (bl.a. skatte- och handräckningsavtal, OECD, EU:s
handräckningsdirektiv och LÖHS). Skatteverket kan lämna infor­
mation i form av kontrolluppgifter till andra länder och på begäran
av annat land. Gemensamma revisioner och utredningar är också
möjliga tillsammans med annat lands beskattningsmyndighet.
Överföringen av internationella kontrolluppgifter och informa­
tion sker på tre olika sätt:
På begäran – Skatteverket begär att det andra landet inhämtar
upplysningar. Behovet av informationen ska finnas för utredande
av en skattskyldigs inkomstförhållanden. Exempel på information
är uppgifter om betalningar som har skett mellan skattskyldiga el­
ler om ett bankkonto som disponeras i det andra landet.
Spontant – Utan begäran skickar ett land upplysningar som man
bedömer vara av intresse för det mottagande landet. Vanligen är
det upplysningar som man påträffar i normal kontrollverksamhet.
Automatiskt – Information om person bosatt eller hemmahö­
rande i utlandet och som vidarebefordras till hemviststaten. Avser
vanligen lön, pension, royalty, räntor, utdelning m.m. Normalt fö­
religger särskilt avtal eller överenskommelse om sådant informa­
tionsutbyte.
Andra former av informationsutbyte är simultan revision eller
samtidig skatteutredning. Det innebär att två eller flera stater av­
talar om samtidig granskning. De nordiska länderna har utarbetat
riktlinjer för att en utredningsman från ett nordiskt land kan när­
vara vid utredning i ett annat nordiskt land. Den närvarande tjäns­
temannen kan inte utöva någon officiell funktion i det andra landet.
130
Brå rapport 2014:10
Viktigt att tänka på är att avtal och överenskommelser ofta inne­
håller bestämmelser om sekretess. Det kan finnas bestämmelser
som begränsar rätten att använda informationen till annat än taxe­
ring och uppbörd. Det innebär att sekretessreglerna måste beaktas.
Tidigare i denna antologi har betalningssäkring framhållits som
ett verktyg vid den tillgångsinriktade brottsbekämpningen (kapitel
2 och 7). Skatteverket ansöker om betalningssäkring hos förvalt­
ningsdomstol. Kronofogdemyndighetens internationella möjlig­
heter att få dessa interimistiska beslut verkställda beskrivs när­
mare nedan.
Skatteverket kan som statlig borgenärsföreträdare begära att ett
insolvensförfarande ska inledas i en annan EU-medlemsstat. Av­
görande för i vilken stat ett huvudförfarande kan inledas är var
gäldenären har sina huvudsakliga intressen. Om staten genom
Skatteverket bör agera för att en gäldenär med internationella
kopplingar försätts i konkurs får bedömas med ledning av Skatte­
verkets riktlinjer för borgenärsarbetet (Skatteverket 2011, Interna­
tionell insolvensrätt, avsnitt 22 och insolvensförordningen).
I en svensk konkurs har konkursförvaltaren möjlighet att om­
händerta tillgångar inom EU som hör till konkursboet. I Danmark,
Island och Norge har svensk konkursförvaltare ingen behörighet
att själv utöva tvång, men kan med hjälp av domstol eller annan
myndighet ta hand om egendom. I förhållande till Finland kan
konkursförvaltaren omhänderta tillgångar precis som i övriga EU
(med undantag för Danmark). Konkursförvaltare kan också ha
möjlighet att föra talan om återvinning m.m. i utländsk domstol.
Vid insolvensförfaranden utanför EU och Norden gäller respek­
tive stats egna regler för om exempelvis svenska staten kan ansöka
om konkurs eller om en svensk konkursförvaltare förordnad i en
svensk konkurs tillåts omhänderta tillgångar på sådant område
(Skatteverket 2011, Internationell insolvensrätt, avsnitt 22 och
nordiska konkurskonventionen).
8.6 Försäkringskassans
internationella möjligheter
Ett brottsutbyte som uppstått på grund av bedrägeri kan medföra
återkrav på till exempel bostadsbidrag, barnbidrag, sjukpenning
och livränta. Försäkringskassan kan inför ett förfarande inom EU
återkräva felaktigt utbetalda eller tillhandahållna förmåner på so­
cialförsäkringsområdet. Ett sådant avräkningsförfarande är också
obligatoriskt innan en ansökan om utlandsverkställighet lämnas
till Kronofogdemyndigheten. Försäkringskassan har möjlighet att
göra motsvarande avräkningar i Liechtenstein, på Island, i Norge
och Schweiz (Kronofogdemyndigheten 2013, avsnitt 3.4, socialtil­
lämpningsförordningen och parallellavtal).
131
Brå rapport 2014:10
8.7 Kronofogdemyndighetens
internationella möjligheter
Kronofogdemyndigheten bidrar till den internationella brottsbe­
kämpningen genom att få tillgångar säkrade eller utmätta i ut­
landet. Kronofogdemyndigheten är nämligen behörig myndighet
att skicka och ta emot ansökningar om indrivning till och från de
nordiska staterna, staterna inom EU och några utomeuropeiska
stater som Indien och USA.
Med stöd i olika instrument kan svenska skatter, socialavgifter,
tullar, återkrav på socialförsäkringsförmåner, böter, viten, rätte­
gångskostnader i brottmål och värdeförverkanden drivas in utom­
lands. På ett ännu tidigare stadium kan Kronofogdemyndigheten
med vissa begränsningar vända sig till stater inom Norden och EU
med interimistiska svenska domstolsbeslut avseende skatter och
sociala avgifter.
Beslut om att säkra eller utmäta tillgångar får bara röra tillgång­
ar inom en stats eget territorium. Kronofogdemyndigheten utreder
om det finns tillgångar att säkra respektive utmäta i Sverige innan
handräckning får begäras utomlands.
8.7.1 Internationell verkställighet
av interimistiska domstolsbeslut
Som förklarats tidigare i kapitlet (8.3) kan åklagare ansöka om
frysning i utlandet av beslagtagen egendom för återföring av
brottsutbyte. Åklagare har en lagstadgad skyldighet att underrät­
ta Kronofogdemyndigheten innan ett frysningsbeslut skickas för
verkställighet till en annan medlemsstat i EU. Redan på utrednings­
stadiet bör åklagare ha en dialog med Kronofogdemyndighetens
behöriga myndighetsfunktion för att klarlägga om handräcknings­
möjlighet i utlandet finns i ett senare skede. Kronofogdemyndighe­
ten anvisar sedan den frysta egendomen när det blir dags att få det
slutliga beslutet verkställt av utländsk myndighet.
I de fall Kronofogdemyndigheten verkställer kvarstadsbeslut för
skadestånd i brottmål och får reda på tillgångar i EU-stat mås­
te åklagare informeras av Kronofogdemyndigheten. Åklagare får
bedöma om kvarstadsbeslutet, som är ett svenskt så kallat frys­
ningsbeslut, ska verkställas i EU. I så fall upprättar åklagare ansö­
kan till aktuell stat utan Kronofogdemyndigheten som mellanhand
(Kronofogdemyndigheten 2013 avsnitt 4.2.3.1, frysningslagen och
frysningsförordningen).
Vid kvarstad som ska verkställas i Norden ska åklagaren vända
sig direkt till det andra nordiska landet utan inblandning av Kro­
nofogdemyndigheten för att säkra tillgångar till betalning av fram­
tida skadestånd.
132
Brå rapport 2014:10
Betalningssäkring för skatter och socialavgifter på initiativ av
Skatteverket har behandlats i tidigare kapitel och även i detta
(8.5.2). Kronofogdemyndigheten kan begära säkerhetsåtgärder
grundat på svensk förvaltningsdomstols beslut om betalningssäk­
ring i andra EU-stater i den omfattning som den anmodade sta­
tens lagstiftning medger. Möjligheter finns också i Norden, men i
särskilt Danmark måste nyttan med åtgärden vägas mot process­
kostnaderna. (EU:s indrivningsdirektiv, biståndslagen, socialtil­
lämpningsförordningen, parallellavtal, Nordiska skattehandräck­
ningsavtalet och Kronofogdemyndigheten 2013 avsnitt 3.1.3).
Handläggningen fungerar så att Skatteverket vänder sig till spe­
cialverkställigheten inom Kronofogdemyndigheten med det betal­
ningssäkringsbeslut som ska verkställas. Försök görs att verkställa
i Sverige. Specialverkställighetshandläggaren upprättar en prome­
moria om vad som gjorts i verkställigheten, vad som återstår att
verkställa och annan information som är värdefull för verkställig­
heten, exempelvis anvisad egendom i utlandet. Kontroll ska också
ha gjorts med Skatteverkets processförare att betalningssäkringen
förväntas följas av ett beskattningsbeslut på inte obetydligt belopp.
Därefter överlämnas dokumentationen jämte förvaltningsdomsto­
lens beslut om betalningssäkring och Skatteverkets ansökan om
betalningssäkring (till förvaltningsdomstolen) till utlandsverkstäl­
ligheten för ansökan om utlandshandräckning.
Inom utlandsverkställigheten görs en bedömning om det är möj­
ligt eller lämpligt att begära säkerhetsåtgärder mot bakgrund av
olika länders nationella regler (information finns i EU-kommissio­
nens CIRCABC-databas), processläget för Skatteverket, kostnads­
aspekter för Kronofogdemyndigheten m.m. Det kan också bli ak­
tuellt att först skicka en informationsbegäran om vilka tillgångar
som är kända i det andra landet om Skatteverket inte kunnat ge
information om utländska tillgångar.
Det finns en del hinder att skicka betalningssäkringar, till exem­
pel i förhållande till EU-medlemsstater som inte accepterar den
här typen av interimistisk verkställighet för ännu inte fastställda
skattefordringar. Det är generellt avsevärt svårare att få en svensk
betalningssäkring verkställd utomlands än hemmavid.
Om Kronofogdemyndigheten beslutar att en ansökan om sä­
kerhetsåtgärder ska skickas, ska det ske skyndsamt. Den behöriga
myndighetsfunktionen hos Kronofogdemyndigheten kontrollerar
hela den föregående handläggningen, att ansökan har fyllts i kor­
rekt av utlandsverkställigheten och att alla handlingar finns med.
Det finns inget krav på översättning av dokumentet, men inom
EU har mottagande myndighet vid behov rätt att begära att Krono­
fogdemyndigheten översätter förvaltningsrättens beslut till deras
officiella språk eller till ett annat språk enligt överenskommelse.
För att undvika komplettering ”paketeras” därför betalningssäk­
133
Brå rapport 2014:10
ringen väl, vilket leder till en så snabb verkställighet som möjligt i
det andra landet.
8.7.2 Internationell verkställighet
av fastställda fordringar
Statens fastställda och internationellt indrivningsbara fordringar
hanteras av Rikspolisstyrelsen när det gäller böter, viten, rätte­
gångskostnader i brottmål och förverkanden, av Skatteverket när
det är fråga om skatter, avgifter och socialavgifter, av Tullverket
vid tullavgifter samt av Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten
och arbetslöshetskassor när det gäller återkrav på socialförsäk­
ringsförmåner.
Uppgifter om tillgångar utanför Sveriges gränser är av stor bety­
delse för en lyckad indrivning. Kronofogdemyndigheten ägnar sig
inte åt planlöst letande i andra länder. Det är därför viktigt att de
myndigheter som söker verkställighet anvisar kända tillgångar ut­
omlands (indrivningsförordningen).
På Kronofogdemyndighetens förfrågan kan utländska myndig­
heter lämna information om till exempel adress och tillgångar el­
ler spontant om återbetalning av skatter eller avgifter. Adressinfor­
mation kan leda till kontakt med och betalning från den som är
skyldig att betala. Kronofogdemyndigheten kan också med hjälp
av informationen skicka en indrivningsbegäran till ett visst land.
Rikspolisstyrelsens fordringar
Det internationella straffrättsliga samarbetet syftar främst till att
underlätta en effektiv brottsbekämpning. Samarbetet bygger på
olika överenskommelser mellan stater. Till de nordiska länderna
kan Kronofogdemyndigheten överföra böter, viten och förverkan­
den för verkställighet på ett mycket enkelt och smidigt sätt. Be­
loppsgräns saknas.
Kronofogdemyndigheten kan överföra svenska bötesstraff till
andra medlemsstater i EU för verkställighet. Beloppsgräns saknas
med undantag för ett fåtal medlemsstater som har 70 euro som
lägsta gräns. Med bötesstraff avses främst böter och företagsbot i
brottsbalkens mening. Verkställighet får ske i en medlemsstat i ta­
get, vilket innebär att Kronofogdemyndigheten inte får arbeta med
indrivning i Sverige under pågående utlandsärende. Indrivet be­
lopp stannar i den verkställande medlemsstaten om överenskom­
melse inte träffas om annat (Rådets beslut 2005/214/RIF, EU-bö­
tesstrafflagen och EU-bötesstrafförordningen).
Förverkande av hjälpmedel vid brott och brottsutbyte enligt
lagakraftvunnet beslut meddelat av svensk domstol kan Krono­
fogdemyndigheten överföra för verkställighet till annan EU-stat.
Verkställigheten ska vara skyndsam och får ske i flera medlems­
stater samtidigt, inklusive i Sverige. Indrivet belopp under 10 000
134
Brå rapport 2014:10
euro tillfaller den verkställande staten. Högre belopp ska delas
mellan den utfärdande och den verkställande staten om överens­
kommelse inte träffas om annat. (Rådets beslut 2006:783/RIF, EUförverkandelagen och EU-förverkandeförordningen).
Fr.o.m. den 1 juli 2014 har Kronofogdemyndigheten lagstöd för
ansökan om verkställighet av svenska beslut om så kallat utvidgat
förverkande i medlemsstater i EU där den dömde har tillgångar
(bet. 2013/14:JuU22). Som förklarats tidigare i antologin är sådant
förverkande utbyte från den dömdes brottsliga verksamhet utan att
egendomen kan knytas till ett visst konkret brott.
Kronofogdemyndigheten har möjlighet att överföra bötesstraff
och beslut om förverkande till land utanför EU under förutsätt­
ning att det finns en överenskommelse mellan Sverige och det ak­
tuella ”tredje landet” (IVL och SOU 2013:21; Internationell straff­
verkställighet med förslag om ny lagstiftning).
Tullverkets fordringar
I stort sett kan alla tullfordringar som överstiger 1 500 euro drivas
in i EU. Huvudregeln är att Kronofogdemyndigheten får begära
indrivning i de fall fordran inte är bestridd av den som ska beta­
la, dvs. omprövning eller överklagande ska inte pågå. Tullverket
i Sundsvall bistår Kronofogdemyndigheten med kompletteringar
och svar på frågor (indrivningsdirektivet, biståndslagen och Kro­
nofogdemyndigheten 2013).
­Sverige har tullavtal med indrivningsbestämmelser med några
EU-stater och några stater som inte är medlemmar i EU. Tullverket
är här behörig myndighet att på egen hand ansöka om indrivning
direkt i andra stater.
Skatteverkets fordringar
I Norden finns ett multilateralt skattehandräckningsavtal som om­
fattar alla skatter, även fordonsskatt. Lägsta beloppsgräns för in­
drivning är 2 500 svenska kronor. I förhållande till EU-staterna i
Norden – Danmark och Finland – använder Kronofogdemyndig­
heten vid indrivning oftast det nordiska avtalet tack vare lägre be­
loppsgräns och enklare hantering jämfört med att göra en ansökan
med stöd av EU:s indrivningsdirektiv.
I EU kan alla skatter och därtill hörande avgifter som ingår i
restförda skattekontounderskott drivas in enligt indrivningsdirek­
tivet. Lägsta beloppsgräns för indrivning är 1 500 euro. En huvud­
regel vid handräckning är att den som ska betala inte driver ett
pågående omprövningsärende eller överklagande.
Med stöd av indrivningsdirektivet kan Kronofogdemyndigheten
begära upplysningar i annan EU-stat om till exempel adress för att
sedan kunna skicka en underrättelse till den som är skyldig att be­
tala. Upplysningar kan först begäras om tillgångar för att avgöra
om det är motiverat att begära indrivning i en annan EU-stat. Det
135
Brå rapport 2014:10
kan även spontant komma information från annan EU-stat, med
undantag för mervärdesskatt, om återbetalning av skatter i syfte
att Kronofogdemyndigheten omgående ska begära indrivning för
utmätning av skatteåterbäringen.
Kronofogdemyndigheten använder fastställda EU-formulär som
skickas via ett särskilt mailsystem till olika brevlådor i de andra
medlemsstaterna. Samarbetet är väl utbyggt och fungerar mycket
bra med de behöriga myndigheterna inom EU (indrivningsdirekti­
vet, biståndslagen och Kronofogdemyndigheten 2013, avsnitt 3.1).
I förhållande till USA och Indien använder Kronofogdemyn­
digheten dubbelbeskattningsavtal med indrivningsbestämmelser.
Beloppsgränser saknas. I förhållande till vissa utomeuropeiska
länder, som Australien, kan indrivning ske med stöd av Euro­
paråds- och OECD-konventionen om ömsesidig handräckning i
skatteärenden.
Indrivning kan ske i Norden av socialavgifter, dvs. arbetsgivar­
avgifter och egenavgifter, som ingår i restförda skattekontounder­
skott. Beloppsgränsen är 2 500 svenska kronor. I EU är belopps­
gränsen 350 euro för att begära indrivning av socialavgifter i en
annan medlemsstat. Avtal finns mellan EU och Schweiz respek­
tive EU och Liechtenstein för indrivning av socialavgifter (nord­
iska skattehandräckningsavtalet, socialtillämpningsförordningen,
parallellavtal Schweiz–EU och Kronofogdemyndigheten 2013, av­
snitt 3.4).
Försäkringskassans fordringar
Vid återkrav av socialförsäkringsförmåner ska Försäkringskassan
ha försökt få avräkning hos aktuell socialförsäkringsmyndighet i
en annan medlemsstat i EU innan en ansökan om utlandsverk­
ställighet lämnas till Kronofogdemyndigheten. Försäkringskassans
återkravsbeslut är inte direkt verkställbara, utan ansökan kräver
en exekutionstitel, dvs. en dom eller ett utslag efter betalningsföre­
läggande. I ansökan till Kronofogdemyndigheten är det viktigt att
Försäkringskassan särskilt upplyser om att verkställighet bör ske
i en annan medlemsstat om den återbetalningsskyldige har adress
eller tillgångar där. Vid återkraven från Försäkringskassan behö­
ver Kronofogdemyndigheten därför uppmärksammas på att verk­
ställighet inom EU bör övervägas för det fall Kronofogdemyndig­
heten inte kan driva in skulden i Sverige. Lägsta beloppsgräns för
indrivning i en annan medlemsstat är 350 euro.
Avtal finns mellan EU och Schweiz respektive EU och Norge som
gör att Kronofogdemyndigheten kan få indrivning i Schweiz res­
pektive Norge på ungefär samma sätt som inom EU (socialtillämp­
ningsförordningen, parallellavtal EU–EES-länderna Island, Liech­
tenstein och Norge samt parallellavtal EU–Schweiz).
136
Brå rapport 2014:10
8.8 Avslutning
Till följd av globaliseringen och ny teknik har möjligheterna att
snabbt flytta pengar på olika sätt till andra länder ökat. Denna
utveckling kan förutspås fortsätta. Det är inte längre tillräckligt
att bedriva brottsutredningar och arbete med att spåra och åter­
föra brottsutbyte endast inom Sveriges gränser. Vi måste samar­
beta med andra länder i mycket högre utsträckning än vad som
sker i dag.
I kapitlet har vi kort försökt lyfta fram de mest centrala inter­
nationella möjligheterna för staten att bekämpa brott med inrikt­
ning på tillgångar. Efter genomgången står det klart för oss att vi
måste bli bättre på myndighetssamverkan i utlandsfrågorna. En
ändamålsenlig och snabb samverkan mellan svenska myndigheter
bör eftersträvas för att ta reda på vilka kontaktvägar och verktyg
som kan användas i det enskilda ärendet för att uppnå optimalt
resultat.
För närvarande finns hinder mot en sådan önskad utveckling.
Kunskapen om kontaktvägar, verktyg och arbetssätt är generellt
för låg. Ett verkligt effektivt och globalt brottsutbytesarbete krä­
ver att de som handlägger ärenden där det kan bli aktuellt att åter­
föra brottsutbyte vet vad som ska göras för att spåra och säkra
brottsutbytet, vem som gör vad inom ”brottsutbyteskedjan” och
vem som kan hjälpa till när den egna myndigheten saknar möjlig­
het att göra något.
Tullverket kan öka förståelsen hos andra myndigheter för tull­
relaterade ekobrott genom att bland annat förklara lämpligt ar­
betssätt på den internationella arenan. Om tullrevisorer involveras
mer i internationella ärenden kan detta ge rätt information för att
slutligen kunna återfå brottsutbyten.
Utvecklingen skulle också gynnas om det blir känt för övriga
myndigheter vilka möjligheter Kronofogdemyndigheten har i ut­
landsverkställighetsprocessen. För att beskattningen inte ska bli en
tandlös tiger behöver Kronofogdemyndigheten betydligt fler verk­
tyg för indrivning utanför EU exempelvis på skatteområdet, dvs.
fler avtal med indrivningsbestämmelser.
Referenser
Avtal mellan EU och USA om rättslig hjälp. Bilateralt instrument
och konsoliderat avtal om rättslig hjälp mellan Sverige och USA.
Avtalet trädde i kraft den 1 februari 2010. (Bilaga 2 till prop.
2004/05:46)
Betänkande 2013/14:JuU22. Erkännande och verkställighet av
beslut om utvidgat förverkande inom Europeiska unionen.
Biståndslagen. Lagen (2011:1537) om bistånd med indrivning av
skatter och avgifter inom Europeiska unionen.
137
Brå rapport 2014:10
Brottsbalken, BrB.
EU-bötesförordningen. Förordningen (2009:1428) om erkännan­
de och verkställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen.
EU-böteslagen. Lagen (2009:1427) om erkännande och verk­
ställighet av bötesstraff inom Europeiska unionen.
EU-förverkandeförordningen. Förordningen (2011:578) om
erkännande och verkställighet av beslut om förverkande inom
Europeiska unionen.
EU-verkställighetslagen. Lagen (2011:423) om erkännande
och verkställighet av beslut om förverkande inom Europeiska
unionen.
Frysningsförordningen. Förordningen (2005:501) om erkännande
och verkställighet inom europeiska unionen av frysningsbeslut.
Frysningslagen. Lagen (2005:500) om erkännande och verkstäl­
lighet inom Europeiska unionen av frysningsbeslut.
Handräckningsdirektivet. Rådets direktiv 2011/16/EU av den
15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om
beskattning.
Indrivningsdirektivet. Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16
mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar
som avser skatter, avgifter och andra åtgärder.
Indrivningsförordningen. Indrivningsförordningen.
Insolvensförordningen. (1993:1229).
Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000
om insolvensförfaranden.
Internationella rättshjälpslagen. Lagen (2000:562) om
internationell rättslig hjälp i brottmål.
IVL. Lagen 1972:260 om internationellt samarbete rörande verk­
ställighet av brottmålsdom, internationella verkställighetslagen.
Kronofogdemyndighetens handbok Internationell verkställighet,
nätupplaga, 2013. Kronofogdemyndigheten 2013.
LPK. Lagen (1998:506) om punktskattekontroll av alkoholvaror,
tobaksvaror och mineraloljeprodukter.
LÖHS. Lagen (1990:314) om ömsesidig handräckning i
skatteärenden.
Neapel II-konventionen. Konventionen om ömsesidigt bistånd
och samarbete mellan tullförvaltningar.
Nordiska konkurskonventionen. Nordiska konkurskonventionen
införlivad med svensk rätt i lagen (1981:6) om konkurs som om­
fattar egendom i annat nordiskt land.
Nordiska skattehandräckningsavtalet. Nordiska skattehandräck­
ningsavtalet införlivad med svensk rätt genom lagen (1990:226)
om handräckning i skatteärenden mellan de nordiska länderna.
138
Brå rapport 2014:10
NVL. Lagen (1963:193) om samarbete med Danmark, Finland,
Island och Norge angående verkställighet av straff m.m.
OECD. Europaråds- och OECD-konventionen.
Parallellavtal EU-EES-länderna Island, Liechtenstein och Norge.
Parallellavtal undertecknat 2012-06-01 mellan EU och EES-län­
derna Island, Liechtenstein och Norge till socialförsäkringsför­
ordningen (EG) nr 883/2004.
Parallellavtal EU-Schweiz. Parallellavtal undertecknat 2012-0401 mellan EU och EFTA-staten Schweiz till socialförsäkringsför­
ordningen (EG) nr 883/2004.
Prop. 2004/05:149 om straffrättsliga åtgärder mot skatteundan­
draganden avseende alkoholvaror, tobaksvaror och mineralolje­
produkter.
Rådets beslut 2003/577/RIF om verkställighet i Europeiska unio­
nen av beslut om frysning av egendom eller bevismaterial.
Rådets beslut 2005/214/RIF om tillämpning av principen om öm­
sesidigt erkännande på bötesstraff.
Rådets beslut 2006/783/RIF om tillämpning av principen om öm­
sesidigt erkännande på beslut om förverkande.
Rådets rambeslut 2006/960/RIF av den 18 december 2006 om
förenklat informations- och underrättelseutbyte mellan de brotts­
bekämpande myndigheterna i Europeiska unionens medlemssta­
ter.
Skatteverket 2011. Handledning för borgenärsarbetet, SKV 237
utgåva 2, 2011. Stockholm: Fritzes.
SL Lagen (2000:1225) om straff för smuggling.
Socialförsäkringsförordningen. Europaparlamentets och rådets
förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samord­
ning av de sociala trygghetssystemen, ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 988/2009 av den 16
september 2009 om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om
samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande
av innehållet i bilagorna.
Socialtillämpningsförordningen. Europaparlamentets och rådets
förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr
987/2009 av den 16 september 2009 om tillämpningsbestäm­
melser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de
sociala trygghetssystemen.
SOU 2013:21. Statens Offentliga Utredningar 2013:21
– Internationell straffverkställighet.
Tullagen (2000:1281).
Tullfördraget. Rådets akt av den 18 december 1997; Fördraget
om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar.
139
Brå rapport 2014:10
Åklagarmyndighetens handbok – Erkännande och verkställighet
inom EU av frysningsbeslut, uppdaterad mars 2012. Åklagaren
2012.
140
Brå rapport 2014:10
Kapitel 9
Hur mäter vi
tillgångsinriktad
brottsbekämpning?
Daniel Vesterhav, Brottsförebyggande rådet
Anders Tegsten, Rikskriminalpolisen
141
Brå rapport 2014:10
Att använda sig av svaga mått för att mäta uppfyllandet av relevanta målsättningar är lika vanskligt som att använda relevanta
mått för att mäta uppfyllandet av felaktiga mål.
(Caulkins and Reuter, 2008)
9.1 Inledning
Hittills i antologin har vi bland annat fått läsa om angreppspunk­
ter, strategier och metoder vid tillgångsinriktad brottsbekämpning.
Några centrala frågor kvarstår dock. Hur vet vi att de åtgärder
som vi vidtar inom tillgångsinriktad brottsbekämpning har öns­
kad effekt? Hur följer vi upp myndigheternas tillgångsinriktade
insatser på ett så bra sätt som möjligt?
9.2 Varför mäta?
Det finns två huvudsakliga avsikter med att mäta tillgångsinriktad
brottsbekämpning. Den första avsikten är att följa upp om myn­
digheterna arbetar effektivt med denna inriktning, det vill säga att
de vidtar åtgärder för att aktivt spåra, säkra, förverka och återföra
vinster av brott.
Den andra avsikten är att klargöra om de åtgärder som vidtas
inom tillgångsinriktad brottsbekämpning har önskad effekt. Med
andra ord behöver vi veta att strategin och dess åtgärder fungerar
för att uppfylla sitt givna syfte. För att kunna besvara denna fråga
krävs att vi vet vad syftet med denna inriktning är. Vi ska därför
börja med att titta närmare på grundtanken bakom tillgångsinrik­
tad brottsbekämpning i Sverige.
9.3 Vad vill vi uppnå med tillgångs­
inriktad brottsbekämpning?
Om man går igenom en del av det som har skrivits internationellt
om tillgångsinriktad brottsbekämpning får man en bild av att in­
riktningen att försöka förverka och återföra brottsutbyten kan vila
på flera olika grundantaganden.
142
Brå rapport 2014:10
1.Det första är av moralisk art och tar avstamp i att samhäl­
let inte kan tillåta att någon gör en vinst på kriminella akti­
viteter (Gallant 2005, Naylor 1999). En uttalad strategi att
”gå på de kriminella pengarna” stärker med andra ord det
allmänna rättsmedvetandet.
2.Det andra grundantagandet handlar om effektivitet. Stra­
tegin slår mot själva drivkraften för brottsligheten, nämli­
gen pengarna. Om det blir svårare att tjäna pengar på brott
minskar följaktligen motivationen att begå brott (Harvey
2005, Levi 2006 och Naylor 1999).
3. Även det tredje grundantagandet handlar om effektivitet.
Genom att återföra brottsutbyten förhindras finansiering av
ny kriminalitet (Naylor, 1999).
4. Ett fjärde, ofta mindre uttalat, grundantagande är att in­
riktningen på utbyte av brott genererar inkomster till sta­
ten (Gallant 2005, s. 76–77, refererar Blumenson och Nil­
son 1998, van Duyne och Levi 1999, jfr Chamberlain 2002,
s.161).
I de svenska betänkanden och förarbeten som finns på området
lyfts de tre första grundantagandena fram (Bet. 2004/05:JuU31,
rskr. 2004/05:237, prop. 2004/05:135). Starkast betoning får
grundantagande två, det vill säga att syftet är att minska gärnings­
personernas incitament att begå brott genom att frånta dem ut­
bytet av brotten. Detta syfte betonas även i regeringens budget­
proposition för år 2012. Det fjärde grundantagandet, att strategin
genererar inkomster till staten, nämns inte i något av de nämnda
dokumenten, även om termen ”återföra vinster av brott” används.
En tolkning som kan göras mot bakgrund av dessa skrivelser är att
den tillgångsinriktade brottsbekämpningen i Sverige huvudsakligen
ska betraktas som ett redskap i arbetet för att försvåra för de indivi­
der eller konstellationer som ägnar sig åt vinstdrivande kriminalitet.
9.4 Vad vet vi om effekterna av de
tillgångsinriktade åtgärderna?
Om man vill ha en förståelse för om de tillgångsinriktade insatser­
na har önskad effekt måste man följaktligen göra en bedömning av
till vilken grad och på vilket sätt insatserna har försvårat för dem
som ägnar sig åt vinstdrivande kriminalitet. Någon sådan effekt­
utvärdering av tillgångsinriktad brottsbekämpning i Sverige finns
inte i dag. Följden blir att det tillgångsinriktade arbetet baseras
på ett antagande om att det har effekt på drivkraften för att begå
brott. Det blir också svårt att ha en strategi kring de olika åtgär­
derna när det saknas empirisk forskning som beskriver vilken typ
av åtgärder som är effektiva mot olika typer av brottslig verksam­
het, individer och konstellationer.
143
Brå rapport 2014:10
9.5 Hur vet vi om myndigheternas till­
gångsinriktade arbete är effektivt?
De senaste två decennierna har regeringen ställt ökade krav på
myndigheterna när det gäller att redovisa uppnådda verksamhets­
resultat. Återrapporteringskraven handlar om att få en bild av effektivitet för olika områden, det vill säga graden av måluppfyllelse
i förhållande till resursanvändning. Regeringen ställer i reglerings­
breven för år 2012 och 2013 krav på Polisen, Ekobrottsmyndig­
heten, Tullverket, Kronofogden och Åklagarmyndigheten att till
regeringen återrapportera sitt arbete med brottsutbytesfrågor:
Myndigheterna ska redovisa de åtgärder som myndigheten har
vidtagit för att vidareutveckla arbetet med brottsutbytesfrågor
på såväl strategisk som operativ nivå. Myndigheten ska också
redovisa och kommentera det kvantitativa resultatet av myndighetens arbete att spåra, säkra, förverka och återföra vinster
av brott.
Regeringens regleringsbrev är vanligtvis uppbyggda genom att
det för varje område anges en målformulering samt ett återrap­
porteringskrav. En intressant notering när det gäller tillgångsin­
riktade insatser är emellertid att regleringsbreven inte innehåller
någon målformulering för detta område utan endast ett återrap­
porteringskrav. Frågan är om detta ska tolkas som att målet med
de tillgångsinriktade insatserna helt enkelt är att komma över så
stora belopp som möjligt. Om denna tolkning är korrekt innebär
det rimligtvis, givet det tidigare nämnda syftet, att tillgångsinriktat
arbete baseras på ett antagande om att ju större belopp som säk­
ras och återförs desto mer har man försvårat för kriminella indivi­
der och konstellationer. Det finns emellertid vissa problem förenat
med denna utgångspunkt, vilket vi kommer att återkomma till i
den sammanfattande diskussionen.
Det finns även ett återrapporteringskrav för den myndighetsge­
mensamma satsningen mot grov organiserad brottslighet. I reger­
ingsuppdraget om satsningen ingår en instruktion om att årligen
redovisa resultaten av den särskilda satsningen för att bekämpa
den grova organiserade brottsligheten. I instruktionen betonas att
”det är av särskild vikt att den satsning som nu genomförs också
kan följas upp på samma sätt som sker beträffande annan polis­
verksamhet”. I återrapporteringen för år 2010 lyfts dock fram att
det är problematiskt att följa upp verksamheten på ett likartat sätt,
eftersom förutsättningarna i flera avseenden avviker mycket från
det som typiskt gäller för polisverksamheten. Ett av de argument
som nämns är att resultatet för den särskilda satsningen inte enbart
omfattar polisens arbete utan även övriga samverkande myndighe­
ters. Ett annat argument är att tillgångsinriktad brottsbekämpning
är ett fundament för den myndighetsgemensamma satsningen, och
144
Brå rapport 2014:10
vid denna tidpunkt hade polisen inga etablerade resultatmått för
tillgångsinriktad brottsbekämpning.
9.6 Vad ska redovisningen
till regeringen innehålla?
Eftersom regleringsbreven eller det nyss nämnda regeringsuppdra­
get inte innehåller några närmare anvisningar om vad de kvantita­
tiva resultaten ska återspegla är det upp till myndigheterna själva
att avgöra på vilket sätt och på vilken detaljnivå de vill redovisa
siffrorna. En tumregel är emellertid att resultatredovisningen ska
vara överskådlig, rättvisande, tillförlitlig, relevant, jämförbar, be­
griplig och transparent (ESV 2012:42). När man diskuterar upp­
följningar och resultatredovisningar bör man skilja på prestationer
och effekter (ESV 2012:42). Prestationer omfattar vad som har
genomförts och kommit ut från verksamheten och effekter är vad
det har lett till. Resultat är en sammanvägning av prestationer och
effekter. I avsaknad av bra eller relevanta mått på effekter kan ett
utfall redovisas. ESV illustrerar detta med följande modell.
Uppgifter
Mål
Finansiering
Verksamheter
(aktiviteter)
RESULTAT
Prestationer
Utfall/Effekter
När det handlar om myndigheternas redovisningar till regeringen
av prestationer inom ramen för tillgångsinriktad brottsbekämp­
ning räknas bland annat antal förverkandeyrkanden, antal fram­
ställda kvarstadsyrkanden, antal utförda tillgångsutredningar,
antal analyser inom underrättelseverksamhet och betalningssäk­
ringar.
Utfall är i dessa exempel antal men kan också i vissa fall handla
om belopp. I sin årsredovisning för år 2012 redovisar exempelvis
Åklagarmyndigheten att 341 yrkanden om förverkande registre­
rats med belopp på drygt 121 miljoner kronor.
För att förstå vad effekt är måste man vända sig till det formule­
rade målet för verksamheten, och det är här det blir problematiskt,
till följd av att regleringsbreven inte innehåller någon målformule­
ring. Inte heller myndigheternas verksamhetsplaner eller årsredo­
visningar innehåller några specifika mål för det tillgångsinriktade
arbetet. De formuleringar som finns är allmänt hållna och tar sikte
på att det tillgångsinriktade arbetet ska vara en prioriterad verk­
samhet för myndigheten. Ekobrottsmyndigheten uttrycker exem­
pelvis att de ”ska verka för återförande av brottsutbyten i samtliga
fall där förutsättningar finns”. Tullverket, och en del polismyndig­
heter, lyfter i stället fram grov och organiserad brottslighet som
prioriterade områden men nämner tillgångsinriktad verksamhet
som ett av flera verktyg för att ”försämra förutsättningarna för att
145
Brå rapport 2014:10
bedriva grov och organiserad brottslighet i Sverige” (Polismyndig­
heten i Stockholms län, 2013).
Även för den myndighetsgemensamma satsningen mot grov or­
ganiserad brottslighet är det svårt att hitta ett tydligt definierat
mål. Om man läser regeringsuppdraget från år 2008 tar det främst
sikte på sjösättandet av satsningen genom målformuleringen ”vid­
ta åtgärder för att säkerställa en effektiv och uthållig bekämpning
av den grova organiserade brottsligheten”. Den årliga redovis­
ningen för den myndighetsgemensamma satsningen innehåller inte
heller ett tydligt formulerat övergripande mål. Det framgår emel­
lertid att syftet med satsningen är att reducera, och helst eliminera,
strategiska personers förmåga att utöva samhällsfarlig kriminali­
tet samt att kartlägga personens nätverk. En strategisk person är
i satsningen en benämning på individer som bedöms vara särskilt
samhällsfarliga, på grund av deras kapacitet och deras strategiska
position inom den grova organiserade brottsligheten (RPS 2013).
9.7 Vad säger redovisningarna om till­
gångsinriktad brottsbekämpning?
En slutsats som kan dras utifrån myndigheternas resultatredovis­
ningar är att det är svårt att få någon övergripande bild av resul­
tatet av tillgångsinriktad brottsbekämpning. Det beror på att det
är en inriktning som i grunden baseras på myndighetssamverkan
i olika kronologiska steg. En sammanhållen uppföljning av till­
gångsinriktad brottsbekämpning förutsätter därför att resultatet
ses utifrån föregående och nästkommande led i processen. Poli­
sens arbete och dess mål och resultatmått skiljer sig exempelvis
avsevärt från de som gäller för Kronofogden. Det innebär att det
inte finns någon röd tråd som i lagföringsprocessen, där brotts­
typer och brottskategorier utgör en jämförbar måttstock. Myndig­
heternas årsredovisningar bli därför endast nedslag i en viss fas av
brottsutbyteskedjan, och för vissa myndigheter handlar återrap­
porteringen i huvudsak om försök att spåra, säkra, förverka och
återföra utbytet av brott. Återrapporteringen säger mindre om hur
mycket pengar som man i slutändan faktiskt lyckades komma åt.
Eftersom tillgångsinriktad brottsbekämpning vilar på en sam­
verkan mellan olika myndigheter kan man fråga sig om det är
lämpligt att årligen redovisa det kvantitativa resultatet på myndig­
hetsnivå. I den myndighetsgemensamma satsningen mot grov or­
ganiserad brottslighet försöker man ge en bild av myndigheternas
samlade prestationer och utfall från hela brottsutbyteskedjan. Til�­
läggas bör dock att denna redovisning endast omfattar de insatser
som beslutas av Operativa rådet (från och med redovisningsåret
2013 redovisas även utfallet för tillgångsinriktad brottsbekämp­
ning i det operativa arbete som blivit en konsekvens av beslutade
146
Brå rapport 2014:10
underrättelseärenden som arbetats upp i de Regionala underrät­
telsecentren). Redovisningen avser därför enbart en avgränsad del
av arbetet med att spåra, säkra, förverka och återföra vinster av
brott.
9.8 Avslutande kommentarer
Tillgångsinriktad brottsbekämpning har snabbt kommit att bli en
viktig inriktning inom den svenska kriminalpolitiken, inte minst i
arbetet mot organiserad och ekonomisk brottslighet. Hos berörda
myndigheter finns en stark vilja och ett stort engagemang att ar­
beta tillgångsinriktat, och utvecklingen på området går hela tiden
framåt (Brå 2008:10).
Ett område inom tillgångsinriktad brottsbekämpning som fort­
farande har stor utvecklingspotential är, som detta kapitel visat,
mätning och uppföljning av det tillgångsinriktade arbetet. Det
största problemet är att det är svårt att använda redovisningarna
till att bedöma hur framgångsrikt det tillgångsinriktade arbetet är.
Redovisningarnas primära funktion är i nuläget snarare att synlig­
göra myndigheternas arbete och utgöra en ”sporre” för att uppvi­
sa att de gör det som de är ålagda att göra enligt regleringsbrevet.
Denna ”sporre” var mycket viktig under den tid som tillgångsin­
riktat arbete var något nytt i Sverige. Inte minst behövdes verk­
samhetsstatistik för att synliggöra arbetet och därmed skapa inci­
tament för myndigheterna att arbeta på detta sätt (Brå 2008:10).
Flera av de mått som används har förmodligen också tillkommit
förhållandevis hastigt.
Nu när det tillgångsinriktade arbetet mer och mer har blivit en
integrerad del i myndigheternas arbete räcker det emellertid inte
längre med att genom verksamhetsstatistik få ett kvitto på att
myndigheterna gör det som de är ålagda att göra. Det behövs ock­
så någon form av svar på frågan vad insatserna har lett till givet
syftet med inriktningen, det vill säga att försvåra för de individer
eller konstellationer som ägnar sig åt vinstdrivande kriminalitet.
9.8.1 Så länge det ökar är det framgångsrikt
Som man frågar får man svar, lyder ett gammalt välkänt talesätt.
När regeringen ålägger myndigheterna att återrapportera sitt arbe­
te med brottsutbytesfrågor, utan att ange en tydlig målformulering
för brottsutbytesarbetet, är det just det som inträffar. Konsekven­
sen blir att myndigheterna sammanställer och redovisar uppgifter
över olika prestationer som de har utfört och olika kvantitativa
utfall.
Naturligtvis blir det lockande att mäta strategins framgång i be­
lopp. På så sätt får man en konkret summa att förhålla sig till när
man kommunicerar resultat. Matematiken är enkel; ju mer åter­
147
Brå rapport 2014:10
förda tillgångar och ju fler utförda åtgärder, desto större framgång.
Den brottsförebyggande och brottsbekämpande effekten mäts så­
ledes i antal åtgärder samt återförda kronor och ören. Även Riks­
revisionen använder sig av detta förenklade synsätt i sin gransk­
ning av statens insatser mot vinning av brottslighet (RiR 2010:26).
Det finns emellertid en rad problem med att redovisa tillgångsin­
riktad brottsbekämpning på detta sätt. Vi ska därför avsluta ka­
pitlet med att belysa några aspekter som vi anser bör utredas och
utvecklas vidare.
9.8.2 Behovet av relevanta jämförelsepunkter
Ett problem med att myndigheternas resultatredovisningar tar sik­
te på antal åtgärder och belopp är att det ofta saknas relevan­
ta jämförelsepunkter, vilket gör det svårare att värdera resultatet
(jfr Andersson 2008). Resultatet måste helt enkelt relateras till en
norm eller ett mål för att bli meningsfullt. Enligt den gängse re­
dovisningsprincipen är resultatet enbart baserat på ett kalenderår
som jämförs med motsvarande resultat under de två föregående
åren. Det innebär att år 2013 betraktas som en framgång och en
bekräftelse på att verksamheten går i rätt riktning om man lyckas
överträffa utfallet från föregående år. Fler åtgärder och större be­
lopp än föregående år likställs med framgång. En minskning av
beloppet förklaras däremot ofta av att det, under det föregående
året, utföll osedvanligt stora summor i ett fåtal ärenden.
9.8.3 Individuella redovisningar av ett lagarbete
Som beskrivits i tidigare kapitel är tillgångsinriktat arbete ett lagar­
bete, och nyckelordet är myndighetssamverkan. Kriminalunder­
rättelsetjänsten och regionala underrättelsecenter fyller exempelvis
en viktig funktion genom att redan på underrättelsestadiet samla
in finansiell information. Förundersökningsledaren ska på ett ti­
digt stadium ta ställning till om den misstänkte haft en ekonomisk
vinst av brottet och utreda möjligheterna att förverka vinsten.
Brottsutbytet kan behöva säkras genom tvångsmedel, vilket sker
genom ett domstolsyrkande. Kronofogden verkställer domar och
beslut. Utöver dessa straffprocessuella åtgärder tillkommer andra
former av tillgångsinriktat arbete, exempelvis att Kronofogden
kontrollerar om det finns några fordringar att kräva in och verk­
ställer dem. Skatteverket gör skatterevisioner. Försäkringskassan
och andra utbetalande myndigheter ser över om det finns några
återkrav eller skadeståndskrav till följd av felaktigt utbetalda bi­
drag.
Det är med andra ord en rad olika aktörer och processer i gång
samtidigt, och tillgångsinriktade åtgärder kan ske både parallellt
och oberoende av varandra samt som en följd av tidigare åtgärder.
148
Brå rapport 2014:10
Tidshorisonten är dessutom lång. Åtgärderna genomförs med oli­
ka tidsmellanrum och det kan ta flera år från det att en tillgångsut­
redning inleds till att ett brottsutbyte slutligen har återförts.
Som nämnts är statistiken om tillgångsinriktad brottsbekämp­
ning i nuläget begränsad till myndigheternas respektive årsvisa re­
sultatredovisningar. Det saknas en övergripande sammanställning
av det samlade arbetet mot tillgångsinriktad brottsbekämpning.
Konsekvensen blir att informationen är fragmentarisk, och det är
svårt, för att inte säga omöjligt, att få en överblick av detta om­
råde. Myndigheternas respektive redovisningar av belopp baseras
ofta på relativt få ärenden som har stor påverkan på utfallet. En­
skilda ärenden kan generera mycket stora belopp utan att det mot­
svarar den insats som gjorts från myndigheterna i förhållande till
ärenden med betydligt lägre belopp. Konsekvensen blir att resulta­
tet blir mycket känsligt för slumpmässiga variationer.
I myndigheternas årsredovisningar för 2012 och i polisens åter­
rapportering av den särskilda satsningen mot grov organiserad
brottslighet finns flera exempel på stora skillnader i utfall och pre­
stationer utifrån vilka de bedömer att det inte finns möjlighet att
dra någon slutsats. Det är inte heller ovanligt med stora varia­
tioner mellan åren i myndigheternas redovisningar av resultatet
för tillgångsinriktad brottsbekämpning. Ekobrottsmyndigheten
har exempelvis i sin årsredovisning redovisat en minskning av yr­
kade belopp från 219,9 till 63,6 miljoner kronor och förverkade
belopp från 58,7 till 3,7 miljoner kronor mellan åren 2010 och
2012. Denna förändring förklaras med att de år 2010 hade ett få­
tal ovanligt stora ärenden (EBM 2013).
Det finns därför behov av statistik om tillgångsinriktad brotts­
bekämpning som tar hänsyn till myndigheternas samlade insatser
och den långa tid som kan förflyta från att en tillgångsutredning
har inletts eller att egendom har säkrats till att ett belopp slutligen
har återförts. En sådan överblick kräver långa tidsserier och en
uppdelning av summorna i olika underkategorier. En lösning skul­
le kunna vara att, när så är möjligt, redovisa utfallet i aggregerade
årsperioder, vilket skulle minska sannolikheten för slumpmässiga
fel och därmed öka värdet av redovisningen.
9.8.4 Minskar drivkraften för att begå brott?
Redovisade belopp och antal åtgärder ger dock inte mycket väg­
ledning i frågan om huruvida det tillgångsinriktade arbetet upp­
fyllt sitt syfte och således bidragit till att minska drivkraften för att
begå brott. Hur avgör man exempelvis om ett samlat utfall på 50
förverkade miljoner är ett bra resultat?
Det finns en stor risk för att man enbart stirrar sig blind på siff­
rorna, och i förlängningen kan det även innebära att myndighe­
terna endast inriktar sig på ärenden med god avkastning. För att
149
Brå rapport 2014:10
kunna bilda sig en uppfattning om huruvida det tillgångsinriktade
arbetet har lett till resultat givet syftet måste insatserna bedömas
utifrån sitt sammanhang. Det är inte beloppen i sig som är det in­
tressanta utan vilka konsekvenser insatserna haft för kriminella in­
divider och deras kriminella verksamhet. Kvantitativa klumpsum­
mor tar ingen hänsyn till vilket strategiskt värde de säkrade eller
förverkade tillgångarna haft. För en gruppering som sysslar med
narkotikahandel kan exempelvis ett förverkande på 100 000 kro­
nor innebära en stor del av utbytet från deras kriminella verksam­
het medan en ekobrottsling kanske skulle betrakta samma summa
som en obetydlig förlust.
Det är emellertid både problematiskt och resurskrävande att ge­
nomföra relevanta mätningar av effekterna av tillgångsinriktad
brottsbekämpning. Det kan knappast heller anses vara vare sig
ekonomiskt försvarbart eller nödvändigt att genomföra denna typ
av effektutvärderingar varje år. Med tanke på hur stora resurser
myndigheterna årligen lägger ner på tillgångsinriktat arbete vore
det dock lämpligt att basera strategins inriktning på något mer än
ett antagande om att det har önskad effekt. Det skulle därför be­
höva genomföras en effektutvärdering av det tillgångsinriktade ar­
betet, inte minst för att få ett underlag för strategiska beslut.
9.8.5 Tillgångsinriktad brottsbekämpning
som störande strategi
En annan viktig aspekt att ha i beaktande är att en frånvaro av för­
verkade tillgångar inte nödvändigtvis behöver betyda att strategin
inte varit framgångsrik. En ökad ansträngning från myndigheterna
att kartlägga och försöka komma åt gärningspersonernas tillgång­
ar har sannolikt en försvårande effekt på den kriminella verksam­
heten, även om myndigheterna inte lyckas fullt ut med att komma
åt pengarna. De motstrategier som gärningspersonerna blir tvung­
na att tillämpa för att skydda sina kriminella inkomster, till exem­
pel penningtvätt och andra skyddsåtgärder, medför ökade kost­
nader för deras kriminella verksamhet (Brå 2007:4, Brå 2011:7,
Brå 2011:20). I förlängningen resulterar det i att det blir svårare
att tjäna pengar på den brottsliga verksamheten. Tillgångsinriktad
brottsbekämpning kan med andra ord vara ett viktigt verktyg för
att försvåra för kriminell verksamhet utan att det nödvändigtvis
genererar så mycket pengar åt staten.
9.8.6 Varifrån kommer pengarna?
Ett annat problem är att de uppgifter som redovisas inte kopplas
till någon specifik brottstyp, utan redovisningarna sker endast på
ett generellt plan. Om en jämförelse görs mot kriminalstatistiken
så redovisas anmälda brott, lagföringar och misstankar i brotts­
150
Brå rapport 2014:10
typer och brottskategorier. En redovisning av kriminalstatistiken
utan koppling till de olika brotten hade varit tämligen intetsägan­
de och oanvändbar.
När det gäller tillgångsinriktad brottsbekämpning är det dock
precis den redovisningsmetod man använder sig av. Utfallet av den
tillgångsinriktade brottsbekämpningen mäts oftast i antal presta­
tioner och belopp utan att kopplas till brottstyp eller brottska­
tegorier. Ett första steg mot att göra resultatredovisningarna om
tillgångsinriktad brottsbekämpning mer användbara skulle där­
för kunna vara att redovisa antal åtgärder och utfall nedbrutet i
brottstyper. På så sätt får man en bild av vilken typ av kriminell
verksamhet som man främst har arbetat tillgångsinriktat mot och
hur stort återförandet av kriminella medel har varit.
Ett ytterligare steg i att öka möjligheten för att bedöma siffrorna
utifrån ett sammanhang är att komplettera siffrorna med kvali­
tativa data. Det kan exempelvis ske genom intervjuer med myn­
dighetspersoner, uppföljningsformulär och fallbeskrivningar. På så
sätt kan man få en ökad förståelse för vilka typer av arbetssätt,
strategier och åtgärder som fungerar bra i vissa givna samman­
hang och mot vissa givna brottstyper. Informationen kan även an­
vändas till att skapa resultatmått för de aktiviteter som är viktiga
inom detta område.
9.9 Mot en mer sammanhållen statistik
I skrivande stund har Brottsförebyggande rådet fått ett reger­
ingsuppdrag att i samverkan med Rikspolisstyrelsen, Åklagar­
myndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Tullverket, Skatteverket och
Kro­nofogden utveckla en modell för en sammanhållen resultatre­
dovisning avseende myndigheternas arbete med att återföra vinster
av brott. Uppdraget ska redovisas senast den 31 oktober 2014.
Referenser
Andersson, G. (2008). Kalkyler som beslutsunderlag. Kalkylering
och ekonomisk styrning. Lund: Studentlitteratur.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2007). Vart tog alla pengarna
vägen? En studie av narkotikabrottslighetens ekonomihantering.
Rapport 2007:4. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2008). Tillgångsinriktad brottsbekämpning. Rapport 2008:10. Stockholm: Brottsförebyggande
rådet.
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Storskaliga skattebrott
– En kartläggning av skattebrottslingens kostnader. Rapport
2011:7. Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
151
Brå rapport 2014:10
Brottsförebyggande rådet, Brå (2011). Bekämpning av organiserad brottslighet. Utvärdering av den myndighetsgemensamma
satsningen mot grov organiserad brottslighet. Rapport 2011:20.
Stockholm: Brottsförebyggande rådet.
Bet. 2004/05: JuU5 Godkännande av rambeslut om förverkande
på grund av brott. Justitieutskottet.
Caulkins, J.P. and Reuter, P. (2008), “Toward a harm-reduction
approach to enforcement: background essay”, unpublished paper
prepared for UK Drug Policy Commission. Refererad i: Mack­
enzie, S. och Hamilton-Smith, Niall (2011), Measuring Police
Impact on Organised Crime. Performance management and harm
reduction. I: Policing: An International Journal of Police Strategies & Management Vol. 34 Nr. 1, 2011, s. 7–30.
Chamberlain, K. (2002). Recovering the Proceeds of Corruption.
I: Journal of money laundering Control. Vol. 6, nr 2, 2002, s.
157–165.
van Duyne, P. och Levi, M. (1999). Criminal Financial Investiga­
tions: A Strategic and Tactical Approach at a European Level. I:
Transnational Organized Crime, vol. 5, nr 1, s. 37–66.
Ekobrottsmyndigheten. Årsredovisning 2012.
Ekonomistyrningsverket 2001:16 (omarbetad 2007).
Verksamhetslogik. Ger överblick, åstadkommer delaktighet
och skapar förståelse. Stockholm: Ekonomistyrningsverket.
Ekonomistyrningsverket 2012:42. Handledning resultat­
redovisning. Stockholm: Stockholm: Ekonomistyrningsverket.
Försäkringskassan, 2013. Försäkringskassans kontroll­
utredningar 2012. Resultatuppföljning. Enheten för
kontrollfrågor. Stockholm: Försäkringskassan.
Försäkringskassan. Försäkringskassans årsredovisning 2012.
Stockholm: Försäkringskassan.
Gallant, M. (2005). Money Laundering and the Proceeds
of Crime. Cornwall: Edward Elgar Publishing.
Harvey, J. (2004). Compliance & Reporting Issues Arising for
Financial Institutions from Money Laundering Regulations: A
Preliminary Cost Benefit Study. Journal of Money Laundering
Control, vol. 7, nr 4, s. 333–346.
Kriminalvården. Årsredovisning 2012.
Kronofogden. Årsredovisning 2012.
Kustbevakningen. Årsredovisning 2012.
Levi, M. (2006). The preventative Control of Organised Crime in
Europe: The Emerging Global Paradigm? I: Aromaa, K. och Vil­
janen, T. (red.) International Key Issues in Crime Prevention and
Criminal Justice. Helsingfors: Heuni.
152
Brå rapport 2014:10
Naylor, R. T. (1999). Wash-out: A critique of follow-the-money
methods in crime control policy. I: Crime. Law & Social change,
nr 32, s.1–57.
Polismyndigheten i Stockholms län, 2013. Verksamhetsplan.
Prop. 2004/05:135. Utökade möjligheter att förverka utbyte av
och hjälpmedel vid brott m.m.
Prop.2011/12:1 Regeringens budgetproposition för 2012.
Regeringen. Finansdepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Kronofogdemyndigheten.
Regeringen. Finansdepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Skatteverket.
Regeringen. Finansdepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Tullverket.
Regeringen. Försvarsdepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Kustbevakningen.
Regeringen. Justitiedepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Ekobrottsmyndigheten.
Regeringen. Justitiedepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Kriminalvården.
Regeringen. Justitiedepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Rikspolisstyrelsen och övriga
myndigheter inom polisorganisationen.
Regeringen. Justitiedepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Åklagarmyndigheten.
Regeringen. Socialdepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Försäkringskassan.
Regeringen. Finansdepartementet, 2011. Regleringsbrev för
budgetåret 2012 avseende Kronofogdemyndigheten.
Regeringen. Finansdepartementet, 2012. Regleringsbrev för
budgetåret 2013 avseende Skatteverket.
Regeringen. Finansdepartementet, 2012. Regleringsbrev för
budgetåret 2013 avseende Tullverket.
Regeringen. Försvarsdepartementet, 2012. Regleringsbrev
för budgetåret 2013 avseende Kustbevakningen.
Regeringen. Justitiedepartementet, 2012. Regleringsbrev för
budgetåret 2013 avseende Ekobrottsmyndigheten.
Regeringen. Justitiedepartementet, 2012. Regleringsbrev för
budgetåret 2013 avseende Kriminalvården.
Regeringen. Justitiedepartementet, 2012. Regleringsbrev för
budgetåret 2013 avseende Rikspolisstyrelsen och övriga
myndigheter inom polisorganisationen.
Regeringen. Justitiedepartementet, 2012. Regleringsbrev för
budgetåret 2013 avseende Åklagarmyndigheten.
153
Brå rapport 2014:10
Regeringen. Socialdepartementet, 2012. Regleringsbrev för
budgetåret 2013 avseende Försäkringskassan.
Riksdagsskrivelse 2004/05:237.
Rikskriminalpolisen. Finanspolisens årsrapport 2012
Rikspolisstyrelsen (2011). Redovisningen av resultatet av den
särskilda satsningen mot den grova organiserade brottslighet.
Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten
2010. Stockholm: Rikspolisstyrelsen.
Rikspolisstyrelsen (2012). Redovisningen av resultatet av den
särskilda satsningen mot den grova organiserade brottslighet.
Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten
2011. Stockholm: Rikspolisstyrelsen.
Rikspolisstyrelsen (2013). Redovisningen av resultatet av den
särskilda satsningen mot den grova organiserade brottslighet.
Myndigheter i samverkan mot den organiserade brottsligheten
2012. Stockholm: Rikspolisstyrelsen.
Rikspolisstyrelsen. Polisens årsredovisning 2012. Stockholm:
Rikspolisstyrelsen.
Riksrevisionen 2010:26. Statens insatser för att komma åt vinster
från brottslig verksamhet – ett bättre samarbete ger högre utbyte.
Stockholm: Riksrevisionen.
Skatteverket. Årsredovisning för Skatteverket 2012.
Tullverket. Årsredovisning 2012.
Utvecklingscentrum Stockholm, december 2010. Förverkande
m.m. – Åtgärder mot ekonomiska fördelar av brott. Åklagar­
myndigheten och Ekobrottsmyndigheten.
Åklagarmyndigheten. Årsredovisning 2012.
154
Brå rapport 2014:10
Bilaga. Resultatmått inom den
myndighetsgemensamma satsningen mot GOB.
Beslag annat:
Ange i löpande text ev. beslag av annat.
Antal skatteärenden; skrivbord o revision:
SKV (som inletts under månaden)
Antal förundersökningar:
Antal gäldenärer:
SBE, SKV (som inletts under månaden)
Varav strategiska personer
KFM (som inletts under månaden)
Yrkade belopp i mål om verkställighet:
KFM (som inletts under månaden)
Ärenden med indragen ersättning (indragning, nedsättning)
KFM (som yrkats under månaden)
Avslutade antal skatteärenden:
SKV (som beslutats under månaden)
Höjning av skatt efter beslut, kronor:
SKV (som avslutats under månaden)
Betalningssäkring, antal:
SKV (som beslutats under månaden)
Betalningssäkring, kronor:
SKV (som beslutats under månaden)
1. Säkrade tillgångar i mål om betalningssäkring:
KFM (som säkrats under månaden)
Till ett värde av:
2. Säkrade tillgångar i mål om kvarstad eller förvar:
KFM (som säkrats under månaden)
Till ett värde av:
3. Utmätta tillgångar:
KFM (som utmätts under månaden)
Till ett värde av:
Antal ärenden med återkrav
FK - Ange i antal
Ställda återkravsbelopp, till ett värde av
FK - Ange i kronor
Antal ärenden med skadestånd*
FK - Ange i antal
Skadestånd, till ett värde av*
FK - Ange i kronor
Förverkandeyrkande (antal):
ÅM/EBM - ange i antal
Förverkandeyrkande (kronor):
ÅM/EBM - Ange i kronor
Andra yrkanden avseende kvarstad etc. (antal):
ÅM/EBM - Ange i antal
Andra yrkanden avseende kvarstad etc. (kronor):
ÅM/EBM - Ange i kronor
*Resultatmått från och med år 2014.
155
Brå rapport 2014:10
156
Brå rapport 2014:10
Kapitel 10
Behov – regelförändringar
Jan Tibbling, Ekobrottsmyndigheten
Helén Örnemark Hansen, Lunds universitet
157
Brå rapport 2014:10
10.1 Inledning
Mycket har hänt sedan år 2007 då regeringen väckte tanken
om mobilisering mot den grova organiserade brottsligheten (Ds
2008:38 och Ramklint, s. 14). Denna satsning har varit uppmärk­
sammad och det råder delade meningar om hur väl man lyckats.
Delar av advokatkåren har ställt sig tveksamma till en intensi­
fierad samverkan myndigheter emellan (Brandberg och Knutson
2012, s. 27f). I denna antologi har myndigheterna själva visat att
man aktivt vidtar åtgärder för att spåra, säkra, förverka och åter­
föra tillgångar som härrör från brottslig verksamhet. De olika bi­
dragen visar att myndigheterna lyckas med sina ärenden, men de
ger också en bild av vad som kan bli bättre. Att få dessa bilder
samlade i en antologi är nyttigt för såväl domare och forskare som
för lagstiftare, media med flera. I antologin har representanter från
Brottsförebyggande rådet, Ekobrottsmyndigheten, Försäkrings­
kassan, Kronofogdemyndigheten, Polisen, Rikskriminalpolisen,
Skatteverket, Tullverket och Lunds universitet deltagit.
Författarna uppmärksammar många viktiga frågor, exempelvis
hur tillgångsinriktad brottsbekämpning ska definieras och mätas,
i vilken utsträckning myndighetssamverkan sker samt om de verk­
tyg som finns är tillräckliga och ändamålsenliga. Detta kapitel tar
utgångspunkt i dessa frågor. Vidare ges förslag på vad myndighe­
terna kan bli bättre på, vad som kan göras med den lagstiftning
som berör området samt på vad det skulle vara värdefullt att satsa
nya forskningsresurser.
10.1.1 Att mäta tillgångsinriktad brottslighet
Valet av mätmetod är avgörande för vilket resultat eller utfall som
kan redovisas. Avgränsningar genom definitioner får också stor
betydelse för vad som kan mätas. I kapitel 1 modifieras beskriv­
ningen av tillgångsinriktad brottsbekämpning till att gälla tidigare,
aktuella och framtida tillgångar som härrör från brottslig verk­
samhet. Utgångspunkten är den samlingsbeteckning för alla for­
mer av insatser som riktar sig mot svarta eller kriminella pengar
samt svart eller kriminell ekonomi som presenterats i Brå-rapport
2008:10 (se punkt 1 i figuren nedan). Detta är det vidaste begrep­
158
Brå rapport 2014:10
pet. Det har också konstaterats att brottsutbytesbegreppet anses
ha samma innebörd som i brottsbalkens bestämmelse om förver­
kande. Arbetet med att återföra brottsutbyte är då endast att hän­
föra till yrkande och beslut om förverkande, eller straffprocessu­
ella åtgärder som syftar till att säkra kommande förverkande (se
punkt 3 i figuren nedan). Av figuren framgår alltså både en vid och
en mycket snäv definition av begreppet.
1.
Tillgångsinriktad
brottsbekämpning
2.
EBM:s
definition
3.
Brottsutbyte
Utöver dessa två definitioner kan Ekobrottsmyndighetens de­
finition läggas in i figuren ovan. Den är ett mellanting eftersom
den även inkluderar skadestånd, förverkande enligt MmL (Lag
(2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med fi­
nansiella instrument) och företagsbot. Dessutom tas brottsutbyte
inom skattebrottsområdet in (den skatt som inte betalas). Den får
plats nummer 2 i ordningen. Ju snävare definition som väljs desto
lättare är det att mäta resultatet av myndigheternas arbete, vilket
framgår av kapitel 9 i denna antologi. I kapitel 9 framhålls dess­
utom vikten av att kunna mäta för att se om myndigheterna arbe­
tar effektivt och om de åtgärder som vidtas har önskad effekt. Här
påpekas också att mätning och uppföljning är behäftad med stora
brister. I antologin framkommer vidare att det är svårt att veta vad
som ska mätas när det är oklart vad som ryms inom ovan nämnda
begrepp. För närvarande har de olika myndigheterna själva möj­
lighet att välja vilken egendom de vill följa.
En annan svårighet är frågan om vem som återför de tillgång­
ar som härrör från brottslig verksamhet. Om begreppet återföra
brottsutbyte endast innebär att tillgångar fråntas den orättmätige
innehavaren och ges tillbaka till den som de rätteligen borde till­
falla så är det endast Kronofogdemyndigheten som återför. Vidare
har de olika myndigheterna även i dessa fall möjlighet att själva
avgöra om det rör sig om tillgångar som härrör från brott.
Följande fall kan tjäna som exempel på svårigheterna med att
mäta.
159
Brå rapport 2014:10
En person har vilseletts att betala 500 000 kronor för en traktor
som aldrig levererades. Polisen utreder brottet och försöker förgäves spåra tillgångar. Åklagaren åtalar säljaren som döms till
ansvar för bedrägeri. Åklagaren företräder även målsäganden i
skadeståndsfrågan och säljaren ådöms skadestånd motsvarande
den skada som köparen drabbats av. Domen vinner laga kraft
och Kronofogdemyndigheten utmäter men utan framgång. Utbytet av brottet uppgår i detta fall till 500 000 kronor men summan återförs inte. I detta fall har således polisen inte återfört
något brottsutbyte, men de har utfört ett antal åtgärder som
möjliggjort lagföring samt några som skulle kunnat leda fram
till att brottsutbytet återförs. Inte heller Åklagarmyndigheten
har återfört något, men yrkande om detta har framställts. Detta
yrkande kan redovisas som ett resultat. Kronofogdemyndigheten har inte heller återfört något.
Exemplet har hittills rört begreppet brottsutbyte. Nu går vi vidare
och prövar huruvida olika myndigheter har uppnått något utifrån
det vidare begreppet ”tillgångsinriktad brottsbekämpning”. Säl­
jaren, i vårt exempel, kommer att restföras (jfr kapitel 7 i denna
antologi). Denna åtgärd kan vara användbar vid en kommande
brottsutredning mot samma person där förhållandena är de mot­
satta, i det fall kontanter påträffas vid en husrannsakan som ge­
nomförs av polisen och det saknas grund för att återföra brotts­
utbyte i det fallet. Detta förutsätter att polis och åklagare före
husrannsakan kontrollerat om det föreligger någon restföring och
att de med stöd av generalklausulen i OSL (offentlighets- och sek­
retesslagen) 19 kap. 27 § har informerat Kronofogdemyndigheten
om att det finns kontanter som kan användas för att betala den
restförda skulden.
I ovan angivna fall har polisen inte återfört något, men medver­
kat till återföring i det fall vi väljer det vidare begreppet tillgångs­
inriktad brottsbekämpning. Vad gäller polisens insatser så är det
mer rättvisande att mäta enligt detta mått. Polisen skulle kunna få
”assistpoäng” för den passning som leder till resultatet. Det skulle
kunna ge polisen ökat incitament att lägga ned arbete på att infor­
mera Kronofogdemyndigheten med mera. Resultatet kan, som det
ser ut i dag, endast redovisas hos Kronofogdemyndigheten, i GOBsatsningen och hos Skatteverket (jfr kapitel 9).
I kapitel 9 framhålls även att det krävs förfinade mätmetoder för
att den tillgångsinriktade brottsbekämpningen ska kunna bedrivas
på ett effektivt sätt. Brå har därför fått i uppdrag att se hur detta
arbete ska mätas på ett mer ändamålsenligt sätt.
En uppenbar risk när något är prioriterat och viktigt men sam­
tidigt abstrakt och svårt att mäta – särskilt för de säkrande myn­
digheterna – är nämligen att för mycket fokus läggs på konkre­
ta och tydliga åtgärder. Sådana åtgärder lämpar sig väldigt bra
i handlingsplaner, och de är i sig mätbara men inte alltid adek­
160
Brå rapport 2014:10
vata. Ett exempel på en sådan konkret och tydlig åtgärd är att
det ibland föreslås att tillgångsutredningar ska göras i alla fall där
någon ska lagföras för brott. Det är sannolikt inte möjligt och i
vart fall inte önskvärt eftersom det då måste finnas en ”fordran”,
det vill säga någon grund att återföra brottsutbyte som är föremål
för förundersökningen (detta gäller även i utökad mening, det vill
säga restföringar, skadestånd och dylikt). Saknas sådan grund bör
tillgångsutredning i princip inte göras, om det inte finns särskild
anledning härom som exempelvis har att göra med utredningen
av själva brottet – till exempel för att utreda eventuella motiv. En
annan sak är att tillgångsutredningar kan och bör göras i under­
rättelsearbetet. De mätmetoder och definitioner som kommer att
väljas får inte begränsa det goda arbete som bedrivs inom områ­
det för den tillgångsinriktade brottsbekämpningen. Fel mätmetod
kan leda till att insatserna begränsas till det som är mätbart. Det
kan leda till att arbetet koncentreras till arbete med till exempel
förverkande.
10.1.2 Myndighetssamverkan
Försäkringskassan, Polisen, Skatteverket och Tullverket hör till de
säkrande/utredande myndigheterna. Ekobrottsmyndigheten, Skat­
teverket och Åklagarmyndigheten tillhör de yrkande myndigheter­
na, domstolarna tillhör de dömande och beslutande myndigheterna
och Kronofogdemyndigheten är den verkställande myndigheten.
Tillsammans utgör dessa myndigheter den så kallade brottsutby­
teskedjan. Samtliga, med undantag för domstolarna, deltar i det
tillgångsinriktade brottsbekämpningsarbetet.
Kapitel 4 illustrerar att samverkan mellan Polisen, Åklagarmyn­
digheten, Ekobrottsmyndigheten och Skatteverket har varit nöd­
vändigt för att säkra brottsutbyte. Betydelsen av sådan samverkan
belyses även i kapitel 5. Här poängteras att det går att nå ett gott
resultat genom tillgångsinriktat underrättelsearbete. Att brottsvin­
sterna försvinner utomlands ses som ett stort problem.
Under arbetet med denna antologi har det framkommit att ett
avgörande hinder mot en effektiv myndighetssamverkan är se­
kretesslagstiftningen (jfr kapitel 6). Detta gäller bland annat
överföring av information från underrättelse- till förundersök­
ningsstadiet. Lagstiftningen rörande detta uppfattas som relativt
svårtolkad, och dessutom tolkar olika myndigheter och myndig­
hetshandläggare lagstiftningen mycket olika. Detta kan leda till
att ärendehandläggningen tar lång tid och i värsta fall att värdefull
information inte delges. När det gäller att säkra pengar är tidsfak­
torn avgörande, men även i andra fall kan den omständigheten att
det är besvärligt att få ut information leda till att man avstår från
att eftersöka den. Samma förhållande föreligger även gällande in­
formation från taxeringsstadiet till förundersökningsstadiet och i
161
Brå rapport 2014:10
förhållandet mellan till exempel polis/åklagare och Kronofogde­
myndigheten.
10.1.3 Verktygen
I kapitel 2 ställer författarna frågan om det inte hade blivit bättre
om det funnits en klar reglering av de olika verktygen som myndig­
heterna har att tillgå. Alla myndigheter har inte tillgång till samt­
liga verktyg (jfr kapitel 7). Avsaknad av kunskap om befintlig lag­
stiftning och de verktyg som erbjuds har uppmärksammats i flera
rapporter om den tillgångsinriktade brottsbekämpningen, senast i
Rikspolisstyrelsens inspektion av polismyndigheternas handlägg­
ning av förverkande av utbyte av brott och brottslig verksamhet
(RPS, Inspektionsrapport 2012:7, s. 3, Brå-rapport 2008:10 och
Ramklint, s. 55). Dessutom påpekas i kapitel 6 att då det gäller
hemliga tvångsmedel går mycket information om intet då tekni­
ken och användarvanor har utvecklats i en snabbare takt än vad
lagstiftning och praxis på myndigheterna har hunnit omfatta. Ett
exempel är hur smartphones har kommit att förändra det potenti­
ella analysunderlaget.
Denna antologi kommer förhoppningsvis att kunna användas
för att fylla vissa kunskapsluckor. Men det är inte tillräckligt med
utbildning eftersom lagstiftningen är i behov av en översyn.
I antologin behandlas flera olika verktyg; förverkande, kvarstad,
förvar, beslag, skadestånd, företagsbot och betalningssäkring. I
detta avsnitt ska vi ge en bild av behovet av att slipa dessa verktyg.
Förverkande
Förverkandet har fått en särställning och verkar ha fått en betydel­
se av att vara ett riktigt ”guldägg” (Träskman 2013). Anledningen
till detta kan diskuteras, men det finns flera utredningar som visar
hur man arbetat för att utveckla förverkandemöjligheten.
I detta sammanhang kan nämnas att det saknas möjlighet att an­
vända frysning för att verkställa beslut om utvidgat förverkande
av brottsvinster inom EU (prop. 2013/14:66, här föreslås att detta
ska bli möjligt med ikraftträdande den 1 juli 2014).
Vidare pågår en utredning om utvidgat förverkande. Åklagar­
myndigheten har i sitt remissyttrande anfört att åklagarens be­
viskrav rörande den brottsliga verksamheten sträcker sig längre i
Sverige än i övriga nordiska länder (ÅM-A 2006/1452). Förhopp­
ningen är att beviskravet lättas i enlighet därmed.
Förvar och kvarstad
Utöver förverkande bör det göras möjligt att säkra egendom ge­
nom förvar och kvarstad som den misstänkte överlåtit till annan
till dess att huvudtalan vunnit laga kraft. Åklagarmyndigheten har
i remissvar över Ds 2006:17 (om Utvidgat förverkande m.m.) på­
162
Brå rapport 2014:10
talat att det ”... bör (...) finnas möjligheter att använda tvångsåt­
gärder såsom kvarstad och förvar mot ”tredje man” redan vid den
tidpunkt då man använder tvångsåtgärder mot gärningsmannen,
om det skäligen kan antas finnas ett anspråk på ”den tredje man­
nens” egendom. För det fall man inför en sådan möjlighet torde
det krävas särskilda bestämmelser som reglerar under vilka förut­
sättningar och hur länge åtgärden får bestå” (ÅM-A 2006/1452
s. 7).
Företagsbot
Frågan om hur företagsboten ska beräknas har ställt till besvär
i vart fall inom ekobrottsområdet. Riktlinjer för hur yrkanden
om företagsbot beräknas har tagits fram av Ekobrottsmyndighe­
tens rättsenhet. Dessa är givetvis inte bindande men de kan åstad­
komma att fler (och riktigare) yrkanden framställs och därmed att
rättsläget klargörs i praxis.
Betalningssäkring
I Brå-rapport 2008:10 framförs att det inte är tillräckligt med Skat­
teverkets betalningssäkring när det gäller att komma åt brottsut­
byte. Man efterlyser också förverkande vid sidan av betalningssäk­
ring (s. 42). Här kan man tillägga att oavsett vilket verktyg som
används, så angrips brottsvinsten. Finns det andra verktyg för att
säkra ytterligare brottsutbyte ska dessa naturligtvis användas.
Att reglerna om utvidgat förverkande är svårtillämpade framgår
av följande dom från Göteborgs tingsrätt (2012-07-27, målnr B
11926-11):
Domen (s. 405f) behandlar frågan om gränsen för utvidgat för­
verkande. Den dömde befanns ha begått ett bedrägeri som gav ho­
nom ett utbyte på cirka 1,5 mnkr. Detta utbyte säkrades och för­
verkades enligt 36 kap. 1 § b BrB. I samband med husrannsakan
hittades utländska pengar, inplastade i ett kassaskåp, uppgående
till cirka 1,4 mnkr. Pengarna togs i beslag och yrkades förverkade
enligt 36 kap. 1 § BrB. Tingsrätten fann att pengarna förvarats un­
der sådana omständigheter att det är klart mera sannolikt att de
utgör utbyte av brottslig verksamhet än att så inte är fallet. Men
också:
”MG åläggs (...) omfattande skadeståndsskyldighet, vilken
överstiger det belopp som yrkas förverkat. Det framstår dessutom som sannolikt att det belopp som påträffats hos MG utgör
utbyte av just den brottslighet som han döms och åläggs skadeståndsskyldighet för. I den utsträckning detta är fallet skulle
ett förverkande av beloppet innebära att MG åläggs att betala
både skadestånd motsvarande utbytet av brottet samtidigt som
det förverkas. Det hade blivit en oproportionerlig reaktion på
brottsligheten. Tingsrätten ogillar därför yrkandet om förver-
163
Brå rapport 2014:10
kande. Beslutet om kvarstad hävs därför i den utsträckning det
beslutats för att täcka anspråket på förverkande”.
Nyckelorden är ”det belopp som påträffats hos MG utgör utbyte
av just den brottslighet som han döms och åläggs skadeståndsskyl­
dighet för”.
Tingsrätten hänvisar till jämkningsbestämmelsen i 36 kap. 1 § b
4 stycket BrB (”Förverkande enligt denna paragraf får inte ske om
det är oskäligt”) men detta borde inte vara nödvändigt. Det som
gör att det inte är möjligt att förverka mer än vad brottsligheten
genererat är att egendom som yrkas förverkad ska utgöra utby­
te av brottslig verksamhet. I detta fall föreligger ingen ytterligare
brottslig verksamhet än den som han är dömd för, och utbytet av
denna brottslighet förverkas genom 36 kap. 1 §. Det utvidgade
förverkandet är subsidiärt och bestämmelsen är inte tänkt att åter­
föra annat än det som härrör från brott.
Det typiska tillämpningsområdet för 36 kap. 1 § b är när brotts­
lig verksamhet som kan ge utbyte föreligger. Denna är emellertid
svår att beräkna om tillgångar påträffas samt att de framstår som
orimligt stora med hänsyn till innehavarens reella möjligheter att
på laglig väg bygga upp och bibehålla en förmögenhet.
För att nå framgång med ett utvidgat förverkande krävs att den
brottsliga verksamheten kunnat generera mer än det som kan bli
föremål för förverkande enligt 36 kap. 1 § och att det framstår
som klart mer sannolikt att den egendom som påträffas härrör
från brott än att så inte är fallet. Det räcker alltså inte att egen­
domen påträffas under sådana omständigheter att det tyder på att
den härrör från brott. Domen visar hur svårtillämpliga reglerna är
i praktiken. Ett slags juridiskt idealtillstånd är när de som på olika
sätt tillämpar rättsregler kan förutse vad ett utslag kommer att bli
givet att vissa omständigheter föreligger. Det gäller oavsett om til�­
lämparna är poliser, försvarare, åklagare eller domare. Lika fall
ska behandlas lika. Det är också det som kallas rättssäkerhet. I ett
sådant idealt tillstånd ligger fokus på bevisfrågor (jfr kapitel 6 som
behandlar frågan om omvänd bevisbörda).
Följande uttalande från HD-fallet visar hur svårtolkad och där­
med svårtillämpad lagstiftningen är.
”Vad som kan förverkas är enligt lagtexten egendom som ”utgör
utbyte av brottslig verksamhet”.
Formuleringen ger, liksom vissa uttalanden i motiven, närmast in­
tryck av att möjligheten till sakförverkande skulle vara begränsad
till konkret utbyte av brott och egendom som trätt i sådan egen­
doms ställe. Detta skulle innebära att sakförverkande aldrig skulle
kunna komma i fråga när utbytet av den brottsliga verksamheten,
som vid skattebrott, inte utgörs av någon konkret egendom.
”I praktiken skulle det emellertid med en sådan tolkning, mot
bakgrund av svårigheterna att binda viss egendom till en inte
164
Brå rapport 2014:10
närmare specificerad brottslig verksamhet, knappast heller vid
sidan härav vara möjligt med sakförverkande (jfr t.ex. prop.
2004/05:135 s. 87). Alternativet skulle vara värdeförverkande
beräknat efter den vinning som den icke specificerade brottsliga
verksamheten skulle ha genererat. Det ligger dock i öppen dag att
det inte är möjligt att göra några meningsfulla beräkningar av vil­
ken vinning som en inte specificerad brottslig verksamhet genere­
rat (jfr prop. 2007/08:68 s. 65). ”Mot den bakgrunden måste det
ifrågasättas om avsikten verkligen varit att sakförverkande skulle
ha ett så begränsat tillämpningsområde och om detta kan anses
vara förenligt med rambeslutets föreskrifter” (HD aa s. 381 p.13).
Liknande svårigheter har framkommit inom närbesläktade frå­
gor rörande företagsbot (HD 3/12-12 B 5960-10) och dubbelbe­
straffningsförbudet (se bl.a. HD 16/7-13, Ö 1526-13 och 29/9-11,
B 5302-10).
Otydlig lagstiftning är ett centralt problem, och går det inte
att åtgärda grundfelet (tillräcklig tydlighet) måste de involverade
myndigheterna skapa förutsättningar genom metodutveckling.
10.2 Lösningsförslag
10.2.1 Inledning
Det är inte endast svårigheten att mäta resultat som leder till upp­
fattningen att den tillgångsinriktade brottsbekämpningen inte är
så framgångsrik som önskat. Andra orsaker som nämns är okun­
skap och otydlig eller ”tandlös” lagstiftning (se t.ex. Brå-rapport
2008:10 och RRV 2010).
Hur kan då myndigheterna bli bättre på att arbeta tillgångs­
inriktat? Skulle lösningen vara att ge ytterligare riktlinjer i reg­
leringsbrev, mer ändamålsenlig lagstiftning och möjlighet till ny,
gemensam strategi efter utländsk förebild?
Vad gäller såväl definition, myndighetssamverkan och verktyg
krävs en tydlig extern vägledning i form av lag eller förordning.
Detta skulle ge den myndighetsgemensamma satsningen mot grov
organiserad brottslighet och ekonomisk brottslighet en tydligare
struktur. Det innebär i sin tur ökad rättssäkerhet och större insyn
för den enskilde (jfr Ramklint s. 62f).
10.2.2 Definitionen och mätningar
I figuren i början av detta kapitel visas tre olika definitioner. Om
ytterligare en läggs till avseende det utvidgade förverkandet förfi­
nas mätmöjligheterna ytterligare. Ett tillägg skulle vara det utvid­
gade förverkandet och den skulle få nummer 3a i figuren. Se även
förslag i kapitel 9.8.3.
165
Brå rapport 2014:10
Myndighetssamverkan
Som ovan nämnts finns ett behov av en strategi som ska jämka
samman myndigheternas insatser.
I sammanhanget kan nämnas advokat Thomas Olsson, som
bland annat var försvarare i det så kallade Södertäljemålet (Sö­
dertäljesatsningen behandlas i kapitel 6). Han anser att satsningen
också har en baksida. Dessutom uttalar han att fokuseringen på
grov brottslighet och terrorism ”är förklarlig, men den ter sig rätt
överdriven. Dessutom får den motivera en ökad repression i sam­
hället, som inte alltid förefaller vare sig proportionerlig eller ända­
målsenlig” (Brandberg och Knutson s. 27).
Med anledning av uttalandet ovan kan nämnas att det vid utfor­
mande av regleringsbrev är viktigt att beakta rättssäkerhetsaspekt­
erna i och med att flera myndigheter tillsammans får starka verk­
tyg då de går tillsammans. Syftet med olika tvångsmedel behandlas
i kapitel 2 och 9 och borde studeras närmare.
Vidare skulle det vara önskvärt med en översyn av sekretesslag­
stiftningen avseende informationsutbyte mellan myndigheter inom
Sverige men även med andra EU-länder. Inledningsvis noterades
att det finns olika uppfattningar om myndighetssamverkan.
Verktyg
Det framgår av antologin att verktygen inte är tillräckliga. Pro­
blemet är inte enbart att det saknas en övergripande reglering för
verktygen utan att den som finns, se exemplet ovan, är svår att
tillämpa (Ramklint s. 67). Lagstiftningen, och framför allt meto­
den ”tillgångsinriktad brottsbekämpning”, är relativt nya. Stora
utbildningsinsatser har genomförts, och nya planeras. De upplevda
problemen torde därmed minska på sikt. Frågan är emellertid om
orsaken till att det finns relativt få avgöranden om framför allt ut­
vidgat förverkande beror på att de som tillämpar reglerna inte kan
reglerna, för att reglerna är svårtillämpade, eller för att de inte är
tillräckligt effektiva. Frågan kommer förhoppningsvis att besvaras
av den utredning som tillsatts (Dir. 2013:14 Tillämpningen av reg­
lerna om förverkande av utbyte av brottslig verksamhet).
I Norge används en omvänd bevisbörda för förverkande. Den
misstänkte måste göra sannolikt att den aktuella egendomen har
förvärvats på lagligt sätt. Detta kan vara problematiskt ur rättssä­
kerhetssynpunkt. En variant skulle kunna vara ett förfarande likt
det norska enligt följande: Först måste det konstateras att ett brott
blivit begånget. Om det är ställt utom rimligt tvivel att den miss­
tänkte begått ett brott, kan detta motivera en omvänd bevisbörda
(jfr Ramklint, s. 67).
Penningtvätt – ej att betrakta som verktyg i egentlig mening
men är ett hjälpmedel vid tillgångsinriktad brottsbekämpning
Den nya penningtvättslagstiftningen träder i kraft den 1 juli 2014.
Den kommer att innehålla vissa lättnader rörande förbrott i för­
166
Brå rapport 2014:10
hållande till nuvarande regler om penninghäleri. Vad som framför
allt är viktigt är att det uttrycks att penningtvätt är ett brott, och
då även ”självtvätt”. Därtill införs ett dispositionsförbud. Regler­
na kan förväntas få stor betydelse för möjligheterna att ”gå på
pengarna” men det kommer att krävas en stor utbildningsinsats
för att de ska få full effekt. I kapitel 6 framförs att i nuläget ”strun­
tar många i att göra anmälan om misstänkt penninghäleri”.
10.2.3 Gemensam strategi
Myndighetssamverkan
De signaler som sänts angående att arbetet med den tillgångsinrik­
tade brottsbekämpningen inte fungerat så väl som den borde och
heller inte gett det utfall som varit önskvärt saknar en följdfråga.
Hur bra borde myndigheterna vara? Detta framgår inte i något
sammanhang och det saknas jämförelser med andra länder. I kapi­
tel 8 påpekas att det internationella samarbetet i brottsutredningar
blivit en avgörande faktor för att bekämpa organiserad gränsöver­
skridande brottslighet. Det händer att brottsutredningar stannar
av på grund av att de tjänstemän som ansvarar för ärendet inte
känner till vilket stöd och biträde som finns att få vid internatio­
nellt polis- och åklagarsamarbete.
Internationella jämförelser skulle kunna utgöra en utgångspunkt
för att bestämma ett önskat läge för den tillgångsinriktade brotts­
bekämpningen om till exempel fem år.
Beaktas bör också att Sverige är ett relativt litet land med rimli­
gen, och i jämförelse med större länder, mindre brottslighet. Det är
därmed inte givet att exempelvis den svenska grova organiserade
brottsligheten omsätter samma summor som i större länder som
Frankrike eller Storbritannien. Vidare har tidigare forskning visat
att de kriminella gärna konsumerar sina brottsvinster på flyktig
lyxkonsumtion utan bestående värde snarare än att investera den
eller köpa till exempel fast egendom (jfr kapitel 3). Metoden att
”gå på pengarna” är inte effektiv i en sådan verklighet. Utvidgat
förverkande förutsätter ju att utmätningsbara tillgångar finns i be­
håll vid säkringstillfället.
En ytterligare väsentlig skillnad mellan vårt nationella system
och exempelvis Irland är att vi i första hand angriper konsumtion
som inte motsvarar intjäningsförmågan genom beskattning med
eller utan betalningssäkring. Skatteverket har en stor och välfung­
erande organisation för detta, och lagstiftningen är effektiv. När
förutsättningar föreligger för att återföra beskattningsbara inkom­
ster på detta sätt saknas ofta anledning att inleda en brottsutred­
ning för att säkra misstänkta brottsvinster. Detta är som nämnts
resurseffektivt. Statens resurser är begränsade, och det är inte
önskvärt att ”alla springer på samma boll”, men det leder till att
återförandet av brottsutbyte i strikt mening blir motsvarande min­
167
Brå rapport 2014:10
dre än i länder som har system som i första hand bygger på att
brottsvinster återförs med straffrättsliga verktyg.
Utöver detta kan följande övervägas
avseende myndighetssamverkan och mätning:
Såväl Polisen som Åklagarmyndigheten behöver centrala funktio­
ner som ansvarar för utveckling och metodutveckling. Vad gäller
den Allmänna polisen behövs en central operativ polisiär brottsut­
bytesfunktion. Denna skulle kunna inrättas efter mönster av PIAC
(Plate-forme d’identification des avoirs criminels, en enhet inom
den franska nationella polisen som ska identifiera tillgångar och
utföra finansiella utredningar m.m.) och till exempel utgå från Fi­
nanspolisens tillgångsgrupp. Funktionen skulle behöva förstärkas
personellt och kompetensmässigt. Framför allt skulle en underrät­
telseenhet behöva tillföras. Förmågan att använda open-sourcekällor behöver vässas, och programvara för denna sökning och
dess strukturering behöver införskaffas.
Funktionens roll skulle vara att utbilda, operativt stötta, arbeta
upp egna ärenden och utföra vissa avgränsande utredningsuppgif­
ter avseende brottsutbyte (spåra tillgångar) i större ärenden.
Funktionen skulle utgöra ett polisiärt ARO och ha en Carinkontaktpunkt.
Vad gäller Åklagarväsendet så behövs en central strategisk judi­
ciell brottsutbytesfunktion. Funktionens roll skulle i första hand
vara att utbilda och operativt stötta samtliga åklagare. Om funk­
tionen dessutom skulle kunna utgöra ett AMO (Asset Manage­
ment Office) skulle gemensam statistik över brottsutbytesarbete i
hela Sverige kunna erhållas. Om det franska systemet med förvalt­
ning av ett särskilt konto avseende beslagtagna, kvarstadsbelagda
och förverkade medel kopieras (liksom datastödet) blir det också
möjligt att mycket detaljerat följa upp och därmed styra brottsut­
bytesarbetet.
10.2.4 Avslutande kommentar
Om problemen och lösningarna kan följande sägas:
• Definition och mätning
• Verktyg
• Myndighetssamverkan
Skulle kunna åtgärdas med hjälp av regleringsbrev och lagstiftning:
• Avskräckande effekt
• Finna nya brott som inte behöver vara grov organiserad
brottslighet utan endast organiserad
• Att få fler personer som vågar vittna
Skulle kunna uppnås genom gemensamma strategier efter utländsk
förebild och medial uppmärksamhet. Sammanfattningsvis kan sä­
168
Brå rapport 2014:10
gas att myndigheterna inte är så dåliga på att återföra brottsutbyte
men det kan bli bättre!
Referenser
Brandberg och Knutson (2012) Politik & juridik. Artikel i
tidsskriften Advokaten, nummer 7, 2012. Stockholm: Sveriges
advokatsamfund
Brottsbalk (1962:700)
Brottsförebyggande rådet, Brå (2008). Tillgångsinriktad brottsbekämpning. Rapport 2008:10. Stockholm: Brottsförebyggande
rådet.
Dir.2013:14 Tillämpningen av reglerna om förverkande av utbyte
av brottslig verksamhet.
Dom från Göteborgs tingsrätt (2012) målnummer B11926-11.
Ds 2006:17 Utvidgat förverkande m.m.
Ds 2008:38 Nationell mobilisering mot den grova organiserade
brottsligheten – överväganden och förslag.
HD (2012) målnummer B 5960-10.
HD (2013) målnummer Ö 1526-13.
HD (2011) målnummer B 5302-10.
Lag (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel med
finansiella instrument
Offentlighets- och sekretesslag (2009:400)
Prop. 2013/14:66 Erkännande och verkställighet av beslut om
utvidgat förverkande inom Europeiska unionen.
Prop. 2004/05:135 Utökade möjligheter att förverka utbyte av
och hjälpmedel vid brott m.m.
Prop. 2007/08:68 Förverkande av utbyte av brottslig verksamhet.
Ramklint, J (2013) Den myndighetsgemensamma satsningen mot
grov organiserad brottslighet ur ett rättssäkerhetsperspektiv.
Examensarbete vid Lunds universitet.
Rikspolisstyrelsen, RPS (2012). Rapport utbyte av brott – Polisen. Inspektionsrapport 2012:7. Stockholm: RPS Tryckeri
Riksrevisionen, RiR (2010) Statens insatser för att komma åt
vinster från brottslig verksamhet – ett bättre samarbete ger högre
utbyte. Rapport (2010:26).
Träskman, P-O. (2013) Det rätt och skäl ikke är det kan icke
heller vara lag” Något om oskäligt förverkande. I: Festskrift till
Josef Zila. Västerås: Edita.
Åklargarmyndighetens yttrande (2006). Yttrande över Ds
2006:17 Utvidgat förverkande m.m. ÅM-A 2006/1452
169
Brå rapport 2014:10
170
Brå rapport 2014:10
171
Brå rapport 2014:10
172
Följande myndigheter har deltagit i arbetet med antologin:
Ekobrottsmyndigheten, Försäkringskassan, Polismyndig­
heten, Skatteverket, Kronofogden, Tullverket, Brottsföre­
byggande rådet samt Lunds universitet.
Brottsförebyggande rådet/National Council for Crime Prevention
box 1386/tegnérgatan 23, se-111 93 stockholm, sweden
telefon +46 (0)8 401 87 00 • fax +46 (0)8 411 90 75 • e-post info@bra.se •
isbn 978-91-87335-25-9 • urn:nbn:se:bra-548 • issn 1100-6676
www.bra.se
RAPPORT 2014:10
Den här antologin är tänkt att fungera som en handbok på
området där flera centrala aktörer bidrar till att sprida kun­
skap om hur man arbetar med dessa frågor. Försäkringskas­
san, Kronofogden och Skatteverket ingår idag som naturliga
samarbetspartner i Polisens och andra brottsbekämpande
myndigheters arbete. Tillgångsutredare har blivit en ny
yrkes­grupp vid sidan av poliser, åklagare och skattereviso­
rer. Att gå på pengarna har blivit ett allt viktigare kriminal­
politiskt spår.
GÅ PÅ PENGARNA – ANTOLOGI OM TILLGÅNGSINRIKTAD BROTTSBEKÄMPNING
Tillgångsinriktad brottsbekämpning är ett samlingsbegrepp
för alla former av insatser mot egendom som härrör från
kriminell verksamhet. Den grundläggande strategin för den
tillgångsinriktade brottsbekämpningen är att ta bort möjlig­
heten att berika sig på brott. Om drivkraften för den ekono­
miska och organiserade brottsligheten är pengar – och det
som kan köpas för pengar – bör bekämpningen av brottslig­
heten ha samma fokus. För att denna strategi ska bli fram­
gångsrik behövs ändamålsenliga verktyg.