Bergsport 132 dec 2006

Svenska Klätterförbundet
#132 december 2006 Pris: 50 sek.
Julbouldering
i Spanien här är det
julafton året om
Massor av snö och is!
Litledal, Lärdal, Romsdalen, Stora Sjöfallet...
Seven Summits
Strapatser på sju berg
ledaren
Snö och is
När dagarna blir mörkare,
kortare och kallare är det gott
att krypa ner under en filt och
försvinna in i lite skön läsning. Det kan du med detta
nummer av Bergsport. Visserligen är det många av de
iskalla artiklarna som får det
att bita av köld i kinderna
bara man läser om äventyren folk har varit iväg
på och nu delar med sig av. Fredrik Eliasson,
Patrik Jacobsson och Kasper Kotake trotsade
snöovädret på Hårstadnebba och Martin Letzter
och Olof Sundström är som bekant ute på Seven
Summits-uppdrag. Vill du testa isklättring utan
att förfrysa så går naturligtvis det också. Tro´t
eller­ ej, men då är Skåne landskapet du skall
sikta på!
Snart är det som bekant jul. Som klättrare är
det aldrig svårt att få ihop en önskelista, men vi
kunde inte låta bli att ge lite justa julklappstips,
kolla in sidan 32.
Juletider är vanligtvis bjällerklang. Själv önskar jag mig en klingande vindmobil gjord av
diverse­ klätterpryttlar som ljuder så där vackert
som bara klättergrejer kan. Tänk vad underbart
att höra ljudet av ”en solig härlig klätterdag” när
man vaknar på morgonen!
SUM
The New
Generation
Belay
Descender Device
Ha nu en skön, vit och isig vinter!
God jul, önskar redaktör Eva
Bergsport utges av Svenska Klätterförbundet, SKF
Adress: Bergsport, Stenvinkelsgatan 8,
302 36 Halmstad
Telefon: 035-12 80 44, 0706-77 80 44
E-post: bergsport@brant.se
Redaktör: Eva Olsson
Layout: Johan Ljungström
Prepress: SG Zetterqvist
Annonsbokning: Ad 4 you media AB,
Thomas Palm, tel: 08-556 960 17, mobil: 070-253 97 56
thomas.palm@ad4you.se
Mikaela Bjarnesson, tel: 08-556 960 18,
mobil: 073-425 95 82, mikaela@ad4you.se
Produceras av: ZetterQvist Förlag AB,
tel: 031-743 20 80, fax: 031-743 20 90
For UIAA Ropes
Ø 9,1 - 10,5 mm
Vd, ZetterQvist Förlag AB, Thomas Molin,
tel: 031-743 20 86
Tryck: SG Zetterqvist, Göteborg
BERGSPORT kommer ut med fyra nummer per år.
Redaktionen ansvarar ej för icke beställt material.­
Texter redigeras och kortas efter behov. Åsikter
i artiklar och debatt­inlägg är författarens
och inte redaktionens.
Omslagsbild: Patrik Svensson på julafton 2005
i El Cogul.­Tyvärr har inte leden något namn, men det
är en 6C+ på den klassiska Beer Action sektorn.
Bild: Martin Arvidsson.
Crux Klätter- och Säkerhetsutrustning AB
Seminariegatan 33 752 28 Uppsala
tel. 018 - 55 84 13 www.crux.se
Seven Summits
– himmel eller helvete?
Litledal
– en välbevarad hemlighet
Romsdalen
– alpinträff med SKF
Lärdal
– snabbguide till de stora blomkålsisarna
Matilda Söderlund
– junior med glimten i ögat
Julbouldering i Spanien
– med dunjackor bland blocken
I maj bar det iväg till Himalaya för Martin Letzter och Olof Sundström.
Lättviktsutrustningen till trots var det skönt att få hjälp av bärstarka jakar.
Bild: Olof Sundström.
Tränarutbildning.................................8
Nytt & Noterat...................................30
Julklappstips.....................................32
Klättring på schemat........................44 förbundsnytt/info
Förnya medlemskapet
Året närmar sig sitt slut och i och med
det upphör ditt medlemskap i klätter­
klubben, ditt försäkringsskydd och så
klart din prenumeration på Bergsport!
För att slippa vara oförsäkrad och för
att inte missa marsnumret av denna
fina tidning så bör du göra följande:
Ta loss inbetalningskortet ur tid­
ningen, fyll i uppgifterna för din klubb
(pg- eller bg-nummer, medlemsavgift,
namn, adress och personnr.) och lägg
i högen med räkningar för betalning i
december!
Kom ihåg att det är olika avgifter för
juniorer och seniorer. Generellt gäller
att man är junior t o m det år man fyl­
ler 20 men lokalklubbar kan ha andra
direktiv. Kolla med din klubb! Vissa
klubbar vill även att man skickar ett
mejl till kassören med namn, adress,
email och personnummer då all den
informationen inte får plats på en
Internetbetalning.
Vet du med dig att du ska resa
utomlands och klättra i år och vill
ha tilläggsförsäkringen betalar du
dessutom in 200 kronor direkt på
SKF:s speciella BG 5822-0328. Ange
endast ditt namn, person­nummer
och klubb på inbetalningen. Detta
bankgiro används exklusivt för tilläggs­
försäkringen så man behöver inte
skriva vad det gäller. Läs mer om
denna på www.klatterforbundet.com
under försäkringar.
Kansliet, SKF
Förbundsmöte
Lördag den 24 mars
Stockholm
Plats och tid kommer att annonseras på webbsidan
Bra att veta – stadgarna säger:
Möteshandlingar sänds till din klätterklubb 14 dagar innan mötet.
Vill du lägga in en motion skall den först behandlas i din klubb
och sedan­ inkomma till SKF senast fem veckor innan årsmötet.
Alla medlemmar är välkomna på mötet, men för att rösta
skall du företräda – vara ombud för din klubb.
Varje klubb har en röst per 100 medlemmar, max fem röster
per klubb, alla ombud ska ha med en fullmakt från klubben.
Minst en representant från varje klubb.
Sök expeditionsbidrag Klättrare och provare
Från och med 2007 gäller ett senaste
ansökningsdatum för expeditions­
bidrag från Expeditionskommittén.
Arbetar du på ett provningslaborato­
rium där man skulle kunna göra test
av rep eller klätterutrustning?
Planerar ni en expedition som startar
under 2007 ska bidragsansökan
vara Expeditionskommittén tillhanda
senast den 19 januari 2007.
Har du erfarenhet eller utbildning för
liknande verksamhet?
Detta för att kommittén skall kunna
göra en mer rättvis bedömning av de
olika ansökningarna.
Mer info: www.klatterforbundet.se
under ”Expedition”.
Då vill Säkerhetskommittén gärna få
kontakt med dig för att få hjälp att
genom­föra en rad planerade tester.
Alla insatser är välkomna!
Hör av dig till
Roger Pyddoke
08-19 81 52,
roger.pyddoke@telia.com
Alpin tjejträff i Romsdalen
Den 19–24 februari ordnar de nor­
ska och svenska klätterförbunden
en alpin träff i Romsdalen – bara
för tjejer. Nybörjare såväl som
ruti­nerade är välkomna.
Se mer info på sidan 8 samt
www.klatterforbundet.se.
Västervik först ut
Det blir en tuff start för bouldrarna
nästa år. Startskottet för Svenska
Bouldercupen går i Västervik redan
den 13 januari. Bara två veckor
där­efter är det Halmstads tur att ta
över stafettpinnen. Vid tävlingarna
i Västervik kommer även priset
till vinnarna av cupen 2006 att
delas ut.
Svenska Bouldercupen 2006
Damer
1. Angelica Lind, Blocstar BK
1. Anja Hodann, Blocstar BK
3. Jenny Bäckström, Blocstar BK
300 p
300 p
216 p
Herrar
1. Henrik Sennelöv, Göteborgs KK 269 p
2. Per Holm, Blocstar BK
180 p
3. Adnan Dzogovic, Helsingborgs KK 174 p
Flytta?
Glöm inte meddela din klätterklubb
din nya adress. Från kansliet eller
redaktionen kan vi tyvärr inte göra
några adressändringar.
Förbundet ser framåt...
I november samlades SKF för att
diskutera strategiska frågor.
Syftet var att följa upp vad som
gjorts under året med de två
huvudmålen (att de som klättrar
ska vara med i SKF och säkerställa
tillgången till klättring) och skärpa
upp aktiviteterna inför 2007 där vi
ansåg det behövas.
Tre grupparbeten genomfördes:
1) Hur vi ska fånga upp dem som
klättrar men inte är med i för­
bundet. 2) Hur vi kan få fler nya
klippor/områden/ hallar inom de
discipliner och områden där det
behövs. 3) Hur vi ska bevara be­
fintliga klippor/ områden (undvika
att de stängs!).
En sammanfattning från mötet
finns på SKFs webbsida.
Att ha ett starkt långsktigt strate­
giskt arbete är en överlevnadsfråga
för Klätterförbundet. Kontakta
gärna mig, Niklaes, Anita eller kom­
mitteerna om ni har synpunkter.
Vi syns vid isfallen i vinter eller på
klipporna till våren!
Adam Blomberg, vice orförande
BORNPROFESSIONALLY
-OREINFORMATIONONWWWGRANITBITENCOM
3 W E D I S H B L O C S T A R ! N J A ( O D A N N O N 0 & / 3 6 I N ( U E C O 4 A N K S 4 E X A S 0 H O T O 3 T E F A N 0 E T T E R S S O N
förbundsnytt/info
Barn- och ungdomsledarutbildning
Nivå 1
Tränarutbildning – Nivå 2
I februari anordnar Svenska Klätterförbundet en fortsättningskurs för
tränare, Tränarutbildning Nivå 2. Denna kurs riktar sig till dem som vill
utvecklas i sin roll som tränare för ungdomar och vuxna.
Kursens mål är att se till att tränarna är väl förtrogna inom grundläggande
träningslära, avancerad teknikträning, upplägg av träningsplanering på lång och
kort sikt samt utvecklande av sin egen pedagogiska roll.
För er som håller på med eller
skulle vilja hålla på med barn och
ungdomsverksamhet kan tränargruppen erbjuda denna tvådagarsutbildning på plats hos er.
För att föra svensk klättring framåt både inom tävlingsverksamheten och
motionsformen klättring behöver klubbarna tränare som har kunskapen och
intresset att ta vara på talanger och intresserade ungdomar och vuxna som vill
utvecklas som klättrare. Denna kurs skapar även ett kontaktnät inom klubbarna
vilket möjliggör tränarna att utbyta erfarenheter utöver kursen.
Er klubb eller vägg kan beställa
kursen­ eller gå ihop tillsammans
med en annan klubb för att få ihop
mer folk. Vi vill att det är mellan 8–12
deltagare på kursen som kostar totalt
6000 kr plus omkostnader för två
kursledare.
Kursen kommer att hållas i Stockholm. Maximalt 12 deltagare per kurs.
Hör av er till kursansvarig Peter North
på peter@northbound.se eller på
0704-403 407.
Anmälan till kursen sker under ikon ”Barn & Ungdom” på webbsidan
www.klatterforbundet.se
För mer information om förkunskap, pris, plats och kursdatum, kontakta:
Torbjörn Olsson, 0704-16 45 68, vertikal@swipnet.se
Kandidater sökes
Valberedningen söker kandidater som vill sitta med i SKF styrelse, reviso­
rer och valberedningen. Är du intresserad eller känner du någon som bör
tillfrågas, kontakta oss nu!
Valberedningen Rafael Jensen 031-46 51 85, 073-324 34 34
Ingo Sundberg 070-535 72 51
Fidde Jönsson 070-674 18 60
19 Februari - 24 Februari 2007
ALPIN TJEJTRÄFF
ROMSDALEN
I
För dig, nybörjare eller rutinerad, som
tillsammans med andra likasinnade vill
utveckla dina färdigheter i fjället. Ett ypperligt tillfälle att knyta nya kontakter i
ett av Skandinaviens bästa områden.
BUMLING
OPEN
:UeARI
7
2N
2007
HALMSTAD
JA
Isklättring med rutinerade instruktörer.
Toppturer med randoné eller telemarkutrustning.
Heldags lavinkurs med UIAGM-guide.
Föreläsningar med bildvisning på kvällarna.
Boende på Åndalsnes vandrarhem med
självhushållning.
Gratis transfer till och från aktivitet/
boende.
Kostnad: 500kr exl. mat och resa till
Romsdalen.
Åldersgräns: 16 år, under 18 krävs målsmans underskrift.
Senaste info finner du på Svenska klätterförbundets hemsida.
Anmälan senast 2007-01-20
Andra deltävlingen i
Svenska Bouldercupen 2007!
Anmäl dig nu på: www.hkk.nu
Halmstad Klätterklubb
www.hkk.nu 035 - 18 86 00
Arrangör:
Norske och svenska
klätterförbundet i samarbete
Svenska
KLÄTTERFÖRBUNDET
Grafiskt material sponsras av:
6¯23*­,&½$$%30¯
-/5.4%6%2%3434/00
3EDANDESSHARVISTRËVATEFTERATTMÚTANATU
RENSKRAVPÍmEXIBLAOCHFUNKTIONELLAPLAGG
SOMGÚRDITTËVENTYRTILLDETBËSTAMÚJLIGA
%TTBRAEXEMPELPÍDETTAËR3PLITlRE*ACKET
OCH3PLITlRE0ANTISOFTSHELLFYRVËGSSTRETCH
SOMËRGJORDAFÚRAKTIVITETERMEDMERPULS
TEXTOPPTUREROCHLÍNGFËRDSSKRIDSKO
6ILLDUVETAMEROM3PLITlREOCHVÍRA
ÚVRIGAVINTERPLAGGGÍINPÍWWWTIERRASE
ELLERBESÚKNËRMASTEÍTERFÚRSËLJARE
3PLITlRE*ACKETn/RANGEBLACK
3PLITlRE0ANTn"LACK
,ADDANERVÍR,AVIN
GUIDEPÍWWWTIERRASE
Att bestiga Everest handlar inte om att lyckas,
det handlar om att inte göra bort sig.
7th Heaven ?
Eller ”Sju sorger, och åtta berg”
Pakistan, mars 2006. Högst upp på UD:s lista över ställen man inte borde
vara på. Karikatyrer som smädade islam hade just publicerats. Ledaren för
The World Police var på väg till Islamabad för krissamtal. Svenska ambassaden och gränsvakterna avrådde oss från att fortsätta resa. Vi kunde helt
enkelt ha valt ett bättre tillfälle att försöka köra bil genom mellanöstern.
Men hey, vi tyckte vi hade viktiga saker för
oss. Klättersäsongen närmade sig i Hima­
laya, vi hade köpt både dyra tillstånd och
nya klätterskor och dessutom var det lika
långt hemåt som framåt. För övrigt skulle
det bara ta ett par dagar att komma till
Indien.­ Hur illa kunde det bli?
Vi kom 13 mil från gränsen. En dålig
väg blev sämre, vår eskort försvann och
kvällen smög sig på. Då, naturligtvis, rasa­
de den hydrauliska kopplingen och jeepen
10
stannade. Närmaste verkstad var ungefär
lika avlägsen som närmaste ambassad och
vi tittade på medan tiotals arga araber med
stora skägg samlas runt bilen. Hmm, any­
one for cricket?
Vilka och vad?
Vi var på väg till Mt. Everest för att klättra
och åka skidor. Pakistan låg så att säga i
vägen. Den enda möjliga färdvägen för oss
och vår bil lastad med ett ton av världens
lättaste klättringsutrustning var att köra
genom­ Turkiet, Iran, Pakistan och Indien.
”Vi” var för övrigt jag Olof, en inte så
överdrivet diplomatisk amatörklättrare från
Stockholm, min flickvän Petra och vår nå­
got mer tålmodiga och fysiskt kompakta
vän Martin. Jag och Martin har fått för oss
att klättra och åka skidor ner för det högsta
berget på jordens sju kontinenter och nu var
vi på väg till det högsta berget i Asien som
det sjätte i serien. Det slutgiltiga målet är att
försöka bli först att åka skidor ner för ”the
Se7en Summits”. Och gärna första svenskar
att bestiga dessa sju berg överhuvudtaget.
Inom den lilla skruvade bransch som
kallas höghöjdsklättring eller alpinism är
detta att vara först oerhört viktigt. Och det
har sina poänger. Den andre mannen som
flög solo över Atlanten flög rakare, snab­
bare, med ett mindre plan på en svårare
rutt. Men vad hette han? Timing is every­
thing. Denna längtan efter att vara först tar
sig dock ofta ganska komiska uttryck och vi
skämtar om den konstant. Förste på styltor
över alperna eller först att bestiga Everest
från nordsidan med högt blodtryck. Hårt
sponsrad av ett läkemedelsföretag. Efter­
som vi har ganska normala
blodvärden och behövde
attrahera några fler finan­
siärer än vår huvudspon­
sor CSN bestämde vi oss
dock alltså istället för att
försöka bli först i världen att åka skidor ner
för the Se7en Summits. Nej, det finns kan­
ske ingen direkt poäng med det. Men vi är
betydligt bättre skidåkare än klättrare. Så,
varför inte?
Everest
Vintercampa. Det är vad det handlar om.
Klättring i Himalaya är till 90% att tälta
på ställen där man egentligen inte borde.
Att bestiga Everest handlar inte om att
lyckas, det handlar om att inte göra bort
sig. Att i två månaders tid inte någonsin
slarva med de små detaljerna: skotta ut
tältet varje morgon, äta de förbenade nud­
larna varje dag trots illamående, vara noga
med hygienen även när man fryser, smälta
vatten varje kväll och dricka fast man inte
är törstig och måste ut mitt i natten för att
tömma pissflaskan, hålla sig torr och inte få
förfrysningsskador, kolla acklimatiseringen
så man inte får höjdsjuka.
det inte direkt en gymnastisk stilstudie i
klippklättring. Allt var tillåtet och jag an­
vände gamla rep, min isyxa, delar av en ste­
ge från 1960-talet, utskjutande klippgrepp
och ren och skär vilja för att klättra upp.
Efter 20 minuter var jag uppe, helt utmat­
tad. Det var dock en skön syn som väntade
mig. Solen gick upp i orange över Lhotse­
massivet, den vassa toppkammen framför
oss ledde upp mot toppen, utsikten var helt
otrolig och känslan av att vi kanske skulle
klara det kom smygande. När Martin kom
upp gick vi sakta vidare och något efter nio
på morgonen den 16 maj tog uppförsbacken
slut och vi stod på toppen av världens hög­
sta berg. Nice.
På med laggen och jag
blev, apropå korkade re­
kord, sannolikt först att
lägga telemarksvängar från
8850 meter. Färden gick ner
i princip samma väg som vi
kom upp och efter några repelleringar över
de vertikala passagerna på nordryggen nåd­
de vi platsen för vårt högläger för en kort
vila innan vi fortsatte. Strax före solned­
gången la vi de sista svängarna på stumma
ben ner till läger ett där vi kraschade in i
tältet. En lång dag var slut.
Tyvärr blev glädjen kortvarig. Tidigt
nästa morgon nåddes vi av den tragiska ny­
heten att vår svenska klätterkollega Tomas
fallit nerför Norton Couloiren. Vi gjorde
oss inga illusioner, ingen överlever ett så­
dant fall, men påbörjade ändå genast ett
sök efter kroppen tillsammans med hans
sherpas, Tsering och Lambabu och foto­
graf Fredrik. Det tog fyra dagar att komma
fram till foten av couloiren och dagen efter,
den 21 maj, lyckades vi bärga Tomas ner till
slutet av glaciären.
Expeditionen var definitivt över. Triumf
och tragedi. Ofta hand i hand på de stora
bergen. Man frågar sig självklart om det
är värt det. Svaret är lika givet: Nej. Ändå
fortsätter man klättra. Man kanske i bästa
fall kan lära sig något, och se det som ett
sorts ansvar mot dem som inte kommer
hem igen att lära sig av olyckorna för att
förhindra att de upprepas. Eller också är det
bara en mänsklig överintellektualisering att
söka mening i allt. Det finns kanske inte
alltid en mening med allt som händer. Det
är bara så svårt att acceptera.
”... och något efter nio på morgonen den
16 maj tog uppförsbacken slut och vi stod
på toppen av världens högsta berg. Nice”
Fördomar
Nu satt vi dock fast i öknen i Pakistan och
kunde inte komma loss. Men, som vanligt
när man tycker att läget ser mörkt ut så be­
ror det på att man har för lite bakgrunds­
information och inte ser utvägarna. I vårt
fall var våra problem byggda på våra för­
domar.
Det nu tjugotal pakistanska män som
samlades runt bilen medan kvällen blev
natt kunde inte anstränga sig nog att hjälpa
oss. Under högljudda diskussioner försök­
te de reparera bilen på plats med verktyg
framtrollade ur tomma intet. När det inte
gick trollade de fram en mekaniker som
kröp runt under huven och sedan materia­
liserade fram en lastbil från första världs­
kriget som bogserade oss till närmaste by.
Vi blev bjudna på mat, fick övernatta på
polis­stationen och togs dagen efter på rund­
vandring i byn medan den bästa mekaniker
som fanns att uppbringa i Noqshi svetsade
till en ny slavcylinder av Gud vet vad och
monterade på den på bilen. Vi fick inte ens
betala för arbetet, vi var gäster i trakten och
behandlades som kungar. Det var inte sista
gången vi hamnade i liknande situationer
i Pakistan och varje gång blev vi bemötta
på samma sätt. Pakistanier är det trevligaste
folk jag någonsin mött!
En vecka senare rullade vi in i Katman­
du och efter en månads acklimatisering i
Nepal körde vi över gränsen till Kina och
såg för första gången världens högsta berg
från nordsidan.
Det spelar ingen roll om man klättrar
is grad VII med ena handen på ryggen eller­
springer maraton på tre timmar blankt
i storskor. Det går utmärkt att klättra i
Himalaya­ ändå. Det är i ärlighetens namn
inte speciellt svårt att klättra Mt. Everest,
det man bara inte får göra är att klanta till
det. Över 5500 meter läker inte kroppen.
En stadig dehydrering, en rejäl diarré eller
några dagar utan motivation och det är bara
att åka hem. Som med all stor klättring sit­
ter det inte i benen, utan i huvudet.
En oromantisk bild, javisst, men en
verklighet man får finna sig i. Det är dock
värt det. Vakna av en jak som letar käk i
förtältet på 6400 meter, vandring genom
”miracle highway” upp till ABC, kantad av
tiotals meterhöga isstoder eller en solned­
gång i världens högsta läger på 8300 meter
är svårslaget.
Efter 45 dagar på berget utan större
missöden lämnade vi just detta läger för
att försöka oss på en toppattack. Vår första,
och enda, insåg vi raskt. Man blir ganska
sliten på höjd. Bestigningens enda egent­
liga crux låg framför oss. ”Second step”, en
20 meter hög lodrät klippassage på 8600
meter. Världens högsta crux, kan tilläg­
gas, det ställe absolut flest klättrare vänder
på. Vi kände oss dock starka, klättringen
hade gått relativt fort och trots att det var
över 30 grader kallt svettades vi som grisar
i våra dundräkter. Jag betraktade väggen
medan natten långsamt övergick i gryning.
Ett nervöst ögonblick, just när solen går
upp märker man hur vädret ser ut, minsta
tecken på försämring och det är bara att gå
ner. Men det såg fint ut. Second step kunde
attackeras. Det var ingen vacker syn. Med
tjocka handskar, skidor och gasflaskor på
ryggen och telemarkpjäxor på fötterna var
Sju berg, eller åtta?
De sju kontinenterna tycker man borde
vara relativt väldefinierade och ber man
någon räkna upp dem kommer man för­
hoppningsvis fram till (bergen och våra
bestigningar inom parentes): Nordamerika
(Denali, 6200 m, juli 2003 vår första riktiga
alpina klättring), Sydamerika (Aconcagua
11
klättrat Kozzie. Eller också är vi bara bittra
över att ha misslyckats på Irian Jaya. Vi
har nämligen gjort ett försök på Carstenzs
genom att, i total avsaknad av allt vad till­
stånd heter, segla dit från Australien, söka
nödhamn på Nya Guinea och försöka muta
oss fram till berget. Naturligtvis gick det åt
helvete med sång. Vi blev arresterade och
png:ade ut ur landet.
På väg mot nya äventyr. Mount Everest basecamp, maj 2006.
7000 m, januari 2004, resan där allt gick fel.
Allt.), Europa­ (Elbrus 5700 m, mars 2003),
Afrika­ (Kilimanjaro 5900 m, augusti 2005,
kanske­ sämsta skidåkningen någonsin),
Asien (Everest 8800 m, maj 2006), Antark­
tis (Vinson 4900 m, när det här går i tryck
är vi förhoppningsvis där) och Australien
(Kosciuszko 2300 m, juni 2005). En salig
blandning av mycket svåra och väldigt lätta
berg.
Det finns dock folk som motsätter sig
denna kontinentindelning. De vill istäl­
let för ”Australien” kalla kontinenten för
”Oceanien”, och av någon outgrundlig
anledning har berget Puncak Jaya på Irian
Jaya kommit att betraktas som Oceaniens
högsta berg.
Men konstigare saker har hänt än att
kalla en stenhög i Indonesien för Austra­
liens högsta berg. Vi är nöjda med att ha
Varför?
Vi får ofta frågan varför vi håller på med
vad vi nu håller på med. Ibland försöker vi
ducka frågan genom att säga att våra skäl
att klättra inte i grunden är annorlunda än
för dem som spelar golf. Vi gillar helt en­
kelt bara sporten. Vi gillar att tälta i bergen,
känna människans litenhet medan man
inte känner sina extremiteter, svälta eller
spy upp frystorkat, vara rädda och prome­
nera i snöstorm på trasiga fötter. Men ingen
köper det svaret. Det är inte samma sak
som att spela golf, tydligen.
Istället förväntar sig de flesta mer nobla
skäl, att vi klättrar för något större än oss
själva. Men helt ärligt, det är fel. Klättrare
är conquistadorer av det värdelösa. Det finns
inga altruistiska anledningar till att klättra
stora väggar. Alpinism är ren egoism. Det
är i själva verket det värsta vi vet, denna
självuppblåsta superhjälteaura som många
alpinister försöker omge sig med. Att klätt­
ra är inte så svårt och det är framförallt inte
speciellt viktigt. Jag menar, c’mon, det finns
krig och svält där ute, och vi åker skidor
ner för berg. Man måste behålla någon sorts
perspektiv till vad man håller på med.
Det egentliga skälet till varför är att vi
helt enkelt är snubbar som skulle kunna
vakna upp en morgon, tänka “hmm, var­
för inte åka bil till Tibet och åka skidor ner
för Mt. Everest?”, och utan att hitta några
bra skäl bara dra iväg. Naturligtvis skulle
vi lika gärna kunna vakna upp med tanken
”ey, varför inte segla jorden runt?” eller ”du,
varför inte paddla kajak till Madagaskar?”
och om ingen övertygar oss om att det finns
bra skäl emot så gör vi just det.
Vinson
När du läser det här är vi med största san­
nolikhet på Antarktis för att försöka avsluta
vårt Se7en Summits projekt. Vi hoppas att
det vi upplever är ett berg som för en gång
skull lämpar sig bra för skidåkning. Vi hop­
pas se pingviner, midnattssol på sydklotet,
orörda vita vidder och vi hoppas kunna
lägga svängar ner för oskidade berg. Kolla
på www.se7ensummits.com om det för en
gångs skull blir som vi tror. Och ha en skön
vinter.
Resor är möten. ”Pakistanier är det trevligaste folk jag någonsin mött” säger Olof.
12
Text och bild: Olof Sundström
Tredje gången gillt på
Hårstadnebba
Vi styckar upp mandelmassan i lagom stora bitar, sorterar bort överflödigt
ur packningen och sover ett par timmar innan vi beger oss mot vårt mål
som är Hårstadnebba.
Hårstadnebba är ett 1550 meter högt fjäll
beläget i Litledal (aka Trattdalen) vid den
norska bruksorten Sunndalsöra. Det har
snart gått 50 år sedan fjället fick sin första
klätterled. Sin första vinterbestigning fick
fjället i början av 90-talet, och har därefter
inte repeterats.
Första gången jag hörde talas om Litledal­
var genom en artikel i Bergsport för drygt
tio år sedan. I lyriska ordalag, om än inte
utan ironi, berättade reportaget om lösa
Patrik fastnar i djupsnön på Hårstadnebba,
2004. Bild: Fredrik Eliasson.
14
och gräsbeklädda storväggar. Då min klät­
terkarriär vid denna tid toppades med en
bestigning av ”Spinning Wheel”, en 5+ på
Stora berget i Stugun, gav dessa beskriv­
ningar inte några större associationer. För
ja, det är nog svårt att förstå vad gräsklätt­
ring handlar om, när man inte har någon
relation till disciplinen. Detta till trots lade
jag dalen på minnet, och vid ett besök i In­
nerdalen året därpå, passade jag på att ta
en sväng förbi för att ta mig en titt. Där
fanns de största och mäktigaste väggar jag
någonsin sett, mörka och ogästvänliga. När
jag tittar tillbaka i det prydliga fotoalbumet
från denna semester, märker jag att åtmins­
tone ett par sidor täcks av bilder på Hår­
stadnebba, ur olika vinklar och perspektiv.
Var det här drömmarna och så småningom
ambitionerna började ta form?
Ett par år flyter förbi. Jag kom bland
annat att ägna mycket tid vid klipporna
med Micke Hellberg, mannen som gav
Trattdalen sitt namn (den heter egentligen
Litledal) och som gjorde dalen välkänd (?)
för det svenska folket genom sin artikel i
Bergsport. Det blir en del besök vid den
tidens allra coolaste klippor, Hell, Gubben
i berget, Svanvik, Örnberget – alltid sport­
klippor, borrbultar och korta anmarscher.
Vid något tillfälle frågar Micke mig om jag
har lust att hänga med på ett nytursförsök
på en av väggarna i Litledal, alldeles bredvid
Hårstadnebba. Möjligen är denna uppgift
mig övermogen, men jag hänger förstås på.
Det är väl så man gör. Ser kanske sin chans
att bli bättre. Det blir en blöt sommar i
Trattdalen. Vin i tetraförpackning har just
gjort sitt inträde på marknaden, och regnet
strilar ner så gott som dagligen. Vi spanar
in väggarna några dagar innan vi känner
oss mogna. Efter en strävsam anmarsch står
vi vid insteget till vårt projekt. Den 700
meter höga väggen är brant, mörk, blöt,
ser lös ut och är mycket riktigt bemängd
av allehanda växtlighet. I denna stund drar
ett nytt regnväder in. Vi hinner knappt bli
blöta innan vi väljer att vända tillbaka ner
till bilen. Jag tror att vi båda känner mer
lättnad än besvikelse. Vi slapp försöka...
Första försöket på Hårstadnebba blir i
februari 2004. När jag och Patrik Jacobsson
rullar in i dalen detta år är det tio grader
kallt, solsken och vindstilla. Det mesta ver­
kar perfekt. När vi börjar klättringen nästa
dag stöter vi på ett problem. Vid tidigare
vinterbesök i Litledal har jag blivit varse
gräsets och mossans betydelse. Det är i de
frusna tuvorna man hugger in yxorna och
sparkar in stegjärnen. Som det nu ser ut når
nysnön upp till bröstkorgen, vilket gör att
man bör vara en god snöskottare likväl som
duglig klättrare. Vad som är än värre, är att
under den djupa snön är gräset inte fruset.
Det gör att vi praktiskt taget inte har något
att klättra på – isyxorna glider obarmhär­
tigt rakt igenom grästuvorna. Det känns
som ett ganska förnuftigt val att vända,
vilket vi också gör. Lite bittert känns det
ändå. Vi hittar vår tröst i Togbekken och i
Sunndals krogliv.
Andra försöket blir året därpå. Repla­
get består av Patrik, Magnus Ericsson och
mig själv. Det är tio plusgrader och i det
närmaste sommarförhållanden på Hårstad­
nebba, februari till trots. Gräset är förstås
inte fruset, men vad kan det göra om man
i det närmaste kan klättra barhänt? Vi sik­
tar in oss på en bestigning i somrig stil. Vi
campar i ett grustag nära insteget och kän­
ner oss, om inte segervissa, så vid mycket
gott mod. Men så händer något under nat­
ten. Nordvästanvinden drar in, och med
den en halvmeter blötsnö. Samma förhål­
landen som året innan... Vi drar till Oppdal
och klättrar is istället.
Vid tredje försöket på Hårstadnebba
har det hunnit bli februari 2006. Repla­
get består denna gång, förutom mig själv
och Patrik av Kasper Kotake. En viss press
på oss själva börjar vi känna, åtminstone
Patrik och jag. För oss blir ju detta tredje
gången gillt. När vi på ditvägen passerar
Litledal kan vi konstatera att förhållandena
är optimala, med gammal hård snö och
några grader kallt. Vi kör vidare bilen och
härbärgerar hemma hos den luttrade tratt­
dalsklättraren Eirik. Här hinner vi med lite
taktiksnack samtidigt som vi styckar upp
mandelmassan i lagom stora portionsbitar
och sorterar bort de sista sakerna ur pack­
ningen. Den som tar bort mest prylar vin­
ner. Och alla vill vinna...
Vid fyratiden på morgonen sitter vi
återigen i bilen och pressar i oss resterna av
gårdagskvällens middagslax. Man kan för­
nimma en upphetsad men ändå påtagligt
dämpad stämning i bilen. Bandspelaren får
störst utrymme. Frank Black varvas med
Pixies. Utanför bilen har det börjat snöa.
Ganska rejält med blötsnö. Sludd kallar
man det i Norge. Och så kuling förstås. Vi
kan förstås alla se det, men vi snackar inte
så mycket om det. Dåligt väder känns som
ett känsligt ämne av någon anledning. Det
börjar ljusna så smått när vi scramblar upp
genom skogbranterna. Redan två decimeter
blötsnö... I sådana här förhållanden kan det
bli ett visst mått av lidande, är en av mina
första tankar. För Kasper är det ändå gan­
ska okomplicerat. Han gillar lidande som
få. Det har han sagt flera gånger, och jag
tror honom faktiskt. Min egen taktik är
att härda mig så gott det går i förväg, i den
mån det nu är möjligt på hemmaplan i de
närkiska Kilsbergen. Hur Patrik tänker har
jag ingen tydlig uppfattning om, men han
brukar klättra på i samma godmodiga stil,
oavsett om han sportklättrar i Spanien eller
gräsklättrar i ett kylslaget Norge. Det natur­
Kasper leker polack på Hårstadnebba. Bild: Fredrik Eliasson.
liga en dag som denna hade kanske ändå
varit att sitta kvar i bilen och sura. Vår ge­
mensamma taktik för att bemästra kuling
och snöande blir istället ett litet rollspel. Vi
låtsas att vi är polacker. Vi tänker oss att det
förmodligen bara är polacker som får för sig
att klättra i dylika förhållanden. Vi kom­
mer snabbt på tre polska alter ego: Jerzy­
(Kucuzka), Woitek (Kurtyka) och Lech
(Walesa, ja, vi vet att han inte är alpinist,
men trots allt en gedigen polack...). Hur
fånigt­ det än låter vill jag ändå på allvar
hävda att det hjälpte.
Tanken var från början att försöka
klättra­ leden på två dagar med en bivack. För
säkerhets skull har vi med oss lite extramat
(mandelmassa) för en tredje dag. Det känns
15
nu nästan som det kan ta ännu längre tid
i snövädret. Så gott som hela första dagen
består av lätt skogsklättring, och vi solar det
mesta. Mot slutet av dagen når vi fram till
det parti där den svårare klättringen börjar.
Härfrån återstår cirka 800 meter klättring,
med så gott som eskalerande svårighet ju
högre man kommer. Ett par replängder
hinner vi med innan det börjar mörkna. Vi
sparkar oss ner i snön på en sluttande hylla
tills vi får en hyfsad yta för tältet. Någon
gång halvvägs genom natten vaknar jag och
märker att det inte är möjligt att röra benen
längre. Kasper är också vaken och har kon­
staterat detsamma. Vi inser snart att det är
spindriften som packat in tältet i anseliga
ängder blötsnö. En tältbåge har dessutom
knäckts. Kasper, som tidigare under kväl­
len hade ansvaret att rulla ut sovsäckarna
medan jag och Patrik smälte snö och lagade
mat, får straffet att gå ut i spindriften och
skotta fram tältet.
Nästa morgon är vädret om möjligt ännu
sämre. Monumental spindrift. Hela går­
dagen kände jag mig rätt negativ till hela
projektet, och behöver därför bli lite posi­
tivare. Jag ber att få ta första repan för att
få en ordentlig start på dagen. Det brukar
ofta hjälpa. Med lite tur ökar det självkäns­
lan. Även om man knappast ser var man ska
klättra för allt snöande, känner jag mig trots
allt snart fylld av positiva känslor. Nu är det
bara uppåt som gäller. Det blir en minnes­
värd dag. På någon replängd är spindriften
och smålavinerna så påtagliga, samtidigt
som säkringarna är mindre påtagliga, att
jag nästan lyckas bli förtvivlad bortom ära
och redlighet. Patrik visar sen vilken klätt­
rare av rang han är när han, i förhållanden
som påminner som baksuget från en lastbil
på en snömoddig motorväg, leder 15 sten­
hårda metrar på mindre än en timme. När
jag följer känns det som de svåraste moves
jag gjort i fjällen någonsin. Detta rekord
står sig fram till Kaspers överhängande
hörn några repor senare. Förmodligen 5+
på sommaren, men M14 på vintern med
ryggsäck. Kasper är så exalterad och utmat­
tad när han kommer upp till standplatsen,
att han får för sig att han tappat en av sina
isyxor. Efter en del letande på diverse hyl­
lor nedanför, dyker den till slut upp alldeles
bredvid honom. Sedan blir det raskt mörkt,
utan att vi hunnit upp till den stora hylla
vi hade tänkt komma till under dagen.
Vi hittar till slut ändå en hyfsad plats att
slå upp tältet på. I djupfrysta vantar, isbe­
pansrade byxor, jackor, o s v – kläder som
16
brukar kallas ”funktionskläder” men som
ändå inte fungerar något vidare, försöker vi
slappna av och göra det bekvämt för oss på
denna hylla. Samtidigt händer något med
vädret. Snöandet upphör, vinden avtar och
efter en stund har till och med spindriften
ebbat ut. I takt med att det klarnar upp,
samtidigt som det mörknar, stiger ljuset
upp från Sunndalsöra, tusen meter under
oss. För första gången på turen är jag till­
räckligt avslappnad för att ge mig tid till att
tänka på att det är ett väldigt speciellt ställe
vi är på trots allt. Jag antar att man kan ana
våra pannlampor nere från civilisationen i
byn, men här uppe är vi helt ”ointagliga”.
Det blir en kall och snöfri natt, vilket är
väl med tanke på vårt sargade och numer
helslappa tält.
Nästa morgon är stjärnklar, vindstilla
och kall. Jag går ut och startar köket för ett
kok frukostnudlar. Efter några sekunder
slocknar köket, och verkar livlöst när jag
försöker tända det igen. Slut på bränsle.
Vi delar på den halvliter vatten vi har. Det
fryser till is annars. Den bit med mandel­
massa som finns kvar bestämmer vi oss att
snåla på ett tag till. Detta ger oss trots allt
lite ändrade fysiska förutsättningar. Med
elva rätt svåra replängder kvar beslutar vi
att ta ett enklare utsteg än vi planerat. En
natt till utan mat och vatten vore ju inte
särskilt lyckat. Efter ett par replängder har
vi möjlighet att ansluta oss till orginalleden,
som snarare rundar toppen än attackerar
den. Dagen domineras av en snöränna med
våldsamt djup snö. Vi klättrar löpande och
lyckligtvis ligger snötäcket kvar som det
ska. Så är vi till slut uppe. Det är en skön
känsla. August­ Strindberg verkar veta hur
det känns:
” Jag andas ut för första gången på
länge, sedan jag lämnat den dunkla
trattdalen nere i djupet. Solen
upp­lyser nejden och dess oändliga
horisonter, och alpernas vita
kammar­ sammangå med molnen. Det är vackert som i himmelen!
Månne jorden inrymmer både
himmelen och helvetet, så att det icke finnes några andra ställen för straff och belöning ? Kanske ! ”
(August Strindberg, Inferno).
Text: Fredrik Eliasson
Litled
– äventyret v
Litledalen, några mil
norr om Romsdalen,
är en av Norges
bäst bevarade
alpina hemligheter.
edalen
t väntar
En trång dal med 1500 meter höga pelare,
bigwalls, långa isar och jättelika ”trattar”
däremellan. Lägg till att anmarschen på
dom flesta turerna är cirka en halvtimme
och du har den perfekta träningsplatsen för
lata alpinister! I hela dalen finns mindre än
tio leder och faktum är att inte mer än ett
40-tal klättrare har toppat ut på någon av de
långa turerna. Av dessa har dock ett tiotal
insett vilken undangömd juvel Litle­dalen
är och återkommit upprepade gånger.
Äventyrspotentialen är stor eftersom
det finns ganska lite information om dalen.
En handfull sidor finns att läsa i föraren
”Klatring i Sunndal”, utgiven av den lo­
kala klätterklubben Nordvesten Klyvarlag
De två tydliga pelarna i mitten av bilden är Hårstadnebba (vä) och Langrabbpiggen (hö).
På väggen till vänster om Hårstadnebba går ”En man kort”. Bild: Aslak Aastorp.
(fritt översatt: Shitty Weather Scrambling
Team). I Bergsport nr 88 från 1995 finns
också en härlig artikel om Litledalen av
Mikael Hellberg, titulerad ”Trattdalen: En
gräsklättrares eldorado”.
Här följer en redovisning av några
utvalda turer:
Mest framstående av formationerna i dalen
är den 1500 meter höga Hårstadnebba­
pelaren (5+) som klättrades första gång­
en i sin helhet 1961 av R. Høybakk och
O. Inner­dal. Denna led är Litledalens stora
sommarklassiker. T. Hilde, Ø. Vadla och
A. Aas­torp lyckades med första vinterbestig­
ning av pelaren 1991, efter flera misslyckade
försök av andra klättrare. Hårstadnebbas
väst­vägg fick sin första bestigning vintern
2003, då F. Eliasson, K. Kotake och E. Rosvoll
med leden ”En man kort” (6-/M4/A1) hit­
tade en väg genom västväggen och hade turen
att komma över kanten rakt på toppröset.
Langrabbpiggen (6/A2) är nästa pela­
re inåt i dalen, även denna 1500 meter hög.
J. Bruskeland, U. Hansen och S. Sløgedal
var först upp 1977. Först på vintern var
K. Kotake, E. Rosvoll och E. Aarflot 1999.
Langrabbpiggen är egentligen en mycket
lättare och snällare led än Hårstadnebba
förutom den branta 200 meter långa intro­
väggen. Alternativ för att undvika den svåra
starten är att börja på Hårstadnebba och
17
traversera över i höjd med de största skogs­
partierna eller klättra isen (200 m, 70 – 90°)
i vänsterkant på pelaren. Den mest iögon­
fallande delen av Langrabbpiggen är annars
den 600 – 700 meter höga obestigna nord­
väggen.
Retur för denna del av dalens godbitar
går ner via Haremsdalen på baksidan mot
Sunndalen. Var försiktig ner mot Harems­
dalen på vintern eftersom vissa partier kan
vara mycket lavinfarliga.
Längre in i Litledalen vid Dalavatt­
net ligger den 700 – 800 meter höga Tåg­
veggen. Här går leden ”Skapelsen” (7+)
som svenskarna A. Lundahl och E. Selin
klättrade 1986. Den ansågs av förstabesti­
garna, när den gjordes, vara Norges svå­
raste bigwalltur (ett tiotal 7:a replängder).
Norrmännen hade svårt att tåla detta och
det blev en hel del debatt i norska klätter­
medier. Det dröjde dock 15 år innan ett par
olika replag försökte repetera leden. Ingen
lyckades antagligen hitta helt rätt linje, men
jag tror att jag lyckades hitta Anders Lun­
dahls gamla Ecco-sko vid insteget. T. Hilde
och A. Aastorp gjorde under tolv dagar
1995 första vinterbestigning av Tågveggen
med leden ”Mitt hjertes trell” (A3, 700 m).
Enligt bestigarna är det ”en överraskande
jämn och fin vintertur”.
Bredvid Tågveggen fryser den mäk­
tiga Tågbekken under gynnsamma vint­
rar till en 650 m lång istur (60 – 90°).
A. Fredborg, Ø. Vadla och A. Aastorp
gjorde den första bestigningen 1990. Nästa
replag uppför Tågbekken var Petzl-teamet,
som klättrade isen på bara fyra timmar
2003. Detta är förmodligen det enda till­
fälle då ”utomnordiska superstars” har gäs­
tat Litledalen. Denna bestigning kan ses på
filmen ”Ice-up”.
Här måste en varning utfärdas när det
gäller Tågbekkens iskvalitet. Det är enorma
mängder vatten som ska frysa till i en dal
nära havet där vintervädret är mycket om­
bytligt. Det är inte ovanligt att det plötsligt
blir 15 – 20 plusgrader i februari och den
varma föhnvinden, som av lokalbefolkning­
en kallas ”Litledalingen”, drar igång. Kon­
sekvenserna kan du nog tänka dig själv.
Retur för Tågveggen och Tågbekken
går i den tydliga ”Slaktarrennan” strax
bortanför Tågbekken. Denna kan vara
lavin­farlig på vintern och då är det bästa
alternativet firning på leden.
Förutom de ovan beskrivna turerna
finns ett flertal isturer av olika längd och
svårighetsgrad, samt enorma mängder med
lätt till medelsvår alpin terräng. Jag måste
också nämna den helt sjuka bigwallen som
av de mest inbitna Litledalsklättrarna kal�­
las ”Sickface”. Sickface, som är cirka 600
18
meter­ hög, börjar med 300 meter 70 – 80°
terräng och avslutas med 300 meter
100 – 110° överhäng. Väggen är helt klart
klätterbar och några ton av rensningsarbe­
tet är redan gjort. Det hänger dessutom en
del fasta rep upp till ”highpoint”, men det
behövs kanske besök från de forna öststa­
terna innan någon klättrar ända upp.
Känner du att det är svårt att sitta still?
Du kanske redan har hämtat hammare,
bladbult och hexor? Då föreslår jag att du
gör ditt första besök på vintern eftersom
dalens klippkvalité ämnar sig allra bäst för
vinterbestigningar. Ta med ett ordentligt
fjällrack inklusive bladbultar, hexor och
gärna någon warthog eller isskruv att sätta
i frusen mossa.
Litledalen ligger vid byn Sunndalsøra
i Møre och Romsdals fylke i mittnorge.
Från i princip hela Sverige tar det ungefär
lika lång tid att åka till Litledalen som till
Romsdalen. Tänk som vanligt på att inte
parkera bilen där någon markägare kan bli
förargad och var observant på att det finns
en del känsligt djurliv i dalen (läs fåglar).
God tur!
Text: Kasper Kotake
Kasper jumerar på ”En man kort”. Hårstadnebbapelaren i bakgrunden. Bild: Fredrik Eliasson.
Romsdalen
Mellan den 25 februari till den 5 mars tidigare i år anordnade SKF en alpin­
träff i Romsdalen i Norge. Klättrare från hela landet samlades för att njuta
av de fina omgivningarna och inte minst klättra! Dock var det bara en
kvinnlig deltagare.
Lördag – Äntligen på väg
Micke Sundberg och Jimmy Halvarson kommer och hämtar mig
lagom sent i den stora lånade vita folkabussen som Micke lovordar
nästan omgående. Tysk kvalitet...
Färden går söderut via Härjedalen. Väl i Funäsdalen ska både
Micke och Jimmy handla mat i den lokala matbutiken. En dålig
idé visar det sig då hela samlade Stockholm har sportlov och måste
handla chips till sina bortskämda ungar. Butiken är proppfull och
de köar i säkert en timme! Rutinerat har jag handlat min mat hem­
ma i Östersund långt borta från stressade sportlovsfirare. Efter lite
mer köande för att tanka närmar vi oss gränsen och Röros.
En bit in i landet börjar det snöa rejält och fortsätter ända tills
vi kommer fram till campingen vi ska bo på. Vi möts av ägaren
Edmund, en hurtig norsk som visar oss runt. Packar in allt i hyttan
och går och lägger mig. Snön faller lätt hela natten...
Söndag – Mjukstart
Vaknar i stugan och tittar ut. Molnen ligger som ett lock över dalen,
inte en topp i sikte. Patrik Franson har nu också anslutit och han
och Jimmy har stora planer inför dagen. Det snackas om rännor och
nyturer. Jag och Micke tog det lugnt och åkte in till Åndalsnes för
att hälsa på hos Odd-Roar Wik. Ingen alpinstart med andra ord.
Efter lite kaffe och klätterskryt åker vi upp i Romsdalen för
att klättra nå´n fin is nere vid älven. Jag får äran att leda upp den
branta isen. Efter lite tricks toppar jag nervöst ut den branta leden
och kan fira ner. En bra start på veckan. Vi toppar även lite på ett
par rena mixturer innan vi pulsar tillbaks i den halvmeterdjupa
snön. Väl i stugan har fler klättare från hela landet kommit fram.
Ett gäng från Götet och ett annat från Uppsala. Under kvällen
träffas alla och vi får en fin datorpresentation om alpinism och is i
synnerhet av Jimmy under kvällen.
19
Måndag – Teori & praktik
Isklätterseminarium står det på det inofficiella schemat. Hela trup­
pen samlas med Patrik och Jimmy i spetsen. Under dagen varvas
teori med praktik nere vid älven i Romsdalen. Otroligt vackra om­
givningar med fina vattenslipade klippformationer. Snön faller hela
dagen, vilket gör både anmarsch och avmarsch jobbig. På eftermid­
dagen anländer även Mattias Lindvert och Josef Nyström, bördiga
från Jämtland. Höghöjdslegenden tillika dansk, numera götebor­
gare, Rafael Jensen har även han hittat hit. Kvällen tillbringas med
lite teoretisk olycksscenario i Rafaels regi.
Tisdag – Puder & lavinkurs
Snön ligger djup och solen lyser! Äntligen får vi se lite fjäll! Puder­
suget gör sig påmint hos alla inbitna skidåkare så Micke och Patrik
som inte ska vara med på lavinkursen drar iväg mot Kirketaket med
toppen i sikte. Vi andra kör i väg mot avtalad plats nedanför fjäl­
let Skarven för att möta guiden Roger Vigdal. Alpinträffens enda
kvinnliga deltagare, Jenny Borglin, boendes i Åndalsnes men kom­
mer från Halmstad ansluter även hon.
Vi får en underbar dag med solsken och pudersnö så långt ögat
kan nå. Roger visar sig vara en mycket kompetent man som instru­
erar i lavinsök, snöförhållanden, provgrävningar av snö och vägval
på fjället. Dagen avslutas med en efterlängtad topptur av Skarven
och inte minst åket ner! Snön är sanslöst bra. ”Nästan som i Iran!”
skriker jag precis innan jag ramlar. Jag är något ovan, har inte åkt
skidor på flera år...
Tillbaks i stugan möter vi Micke och Patrik, lyriska över sitt åk
ner för Kirketaket.
Onsdag – Topptur & bildvisning
”Alpinism och skidåkning hör ihop”, hör jag någon säga. Så under
rådande förhållanden kan vi inte motstå frestelsen att göra ännu
en topptur ”på ski” som norsken säger. Jag, Josef, Mattias, Jimmy,
Martin Johansson och Jonas Fredrixon drar iväg för att göra en
kombinerad skid- och klättertur. Lite för hård vind hindrar oss ty­
värr att genomföra vår planerade klättring men vi ställer siktet på
Blånebba istället och får en riktigt fin tur. På väg upp på toppen
följer vi en rygg med Romsdalen långt där nere under våra skidor.
Trollveggen ligger respektfullt mitt emot oss. Åket ner blir som
föregående dagen, det vill säga underbart...
På kvällen anländer en av världens bästa klättrare, ingen min­
dre än Robert Caspersen. Med sig har han ett fullmatat diamaga­
sin med bilder från Trangoexpeditionen. Det blir en helkväll med
hisnande bilder och ännu mera hisnande historier från deras över
trettio (!) dagar långa väg mot toppen av Trango Pulpit. Vet inte
om det avskräckte eller inspirerade? Men imponerande var det!
Torsdag – Vila, skidor & is
Redan under onsdagen började jag känna mig sjuk så jag bestäm­
mer att vila under torsdagen. De andra deltagarna åker lite skidor
och klättrar lite is. Jimmy, Patrik, och Nyanlände Erik Massih ger
sig på en nytur på nå´n brant foss men måste avbryta på grund av
Om Norge
• Mycket fjäll!
• Norsken är Hård, hård som granit!
• Annat ord för norska kronan,
myntat(!) av Henrik Lindgren: ­Fjälldollar!
• Norge är dyrt!
• Norge har bättre bröd än Sverige!
20
I Romsdalen varvas klättring med underbar skidåkning. Vila får man göra hemma.
skada. Jimmy har fått en stor isbit i axeln och måste uppsöka sjuk­
hus i Molde, ledsagad av Micke. Jimmy vill ha smärtstillande men
doktorn ser förbryllad ut och undrar om inte det är två knarkande
svenskar som vill ha lite roliga droger. Allt enligt Micke... Men
Jimmys axel är hel, men inte att klättra med.
Fredag – Ännu mer is & bilder
Jag känner mig inte bättre, inte sämre så jag hakar på Rafael,
Mattias­ och Josef för att klättra en lätt foss bakom Hotell Aak.
Det visar sig att anmarschen är lång och jobbig. Men Oscar von
Krusenstierna och Björn Eriksen som klättrat dagen innan lämnat
fina spår åt oss att följa. Tack grabbar!
Jag klättrar med Rafael åt höger och Mattias och Josef åt vän­
ster. Känner mig i dålig form så Rafael får börja. Efter två repor
med moderat brant is känner jag mig mogen att leda och börja
hacka mig uppför. Nå´n garvad alpinist är man ju inte men det går
ganska bra.
Klättringen går över ett ganska brant parti och ska skruva in
en skruv så känner jag genast att den inte kommer att sitta vid ett
eventuellt fall. Bara luft som man säger. Fortsätter nervöst uppåt
och kommer till ett flackare parti. Hugger i yxorna och märker
att det sprutar vatten ur båda placeringarna! Traverserar långsamt
och fokuserat ut till närmaste björk och lägger snabbt en slinga
runt stammen. Känns redan bättre. Gör en standplats och ropar
till Rafael att han kan komma upp. Vi fikar i solen och njuter av
utsikten.
Nere i hyttan möter vi en lycklig Erik som tillsammans med
Patrik lyckats klättra turen de fick avbryta dagen innan. Jimmy ser
lite avundsjuk ut och håller sig för axeln. En eventuell nytur men
inte säkert, ska kollas upp. Under kvällen visar Erik bilder från hela
världen, från boulder till storvägg med fina bilder från hans nytur
på Grönland.
Veckan lider mot sitt slut och vi börjar smått plocka ihop i
hyttan.­
Lördag – Hem igen
En vecka har gått och de flesta ska åka hem, några stannar. Öster­
sundsgänget åker i konvoj mot Trondheim och vi hinner med en
fika i Sunndalsöra. Alla är mer än nöjda och pratar redan om nya
resor och kanske en återträff nästa år... Eller en ren Jenteträff!?
Text och bild: Kaj Söderin
Reds anm: Visst blir det en jenteträff! Se sidan 8.
21
Lærdal
ETT Paradis i is
Text: David Hassler
Kanadensaren Guy Lacelle har gjort en topplista över isklättring i världen
(tidningen Gripped februari 2005). På listan finns Thorfossen, Tre Systrar,
Seltun och Kjørlifossen. Vad är det som är så speciellt med Lærdal?
Ines Papert skriver om sina turer i Lærdal
2005 med Harald Berger i självbiografin Im
Eis som kom ut i september. De mötte Will
Gadd och Andreas Spak vid Thorfossen
och gjorde istället en nytur intill. Nästa dag
upplevde de den suggestivt formade isen på
Thorfossens sista replängd i solnedgången.
Dalen har också attraherat franska
stjärnor som François Damilano. För den
som lever i alperna är Lærdal vildmark,
storslagen som Chamonix fast utan män­
niskor och liftar. Upptäckarglädjen lever.
1977 körde Tomas Carlström tillsam­
mans med Bjørn Basberg och Håkan
Gammel­säter över fjället från Hemsedal mot
Sogne­fjorden. Amerikanerna Rob Taylor­
och Henry Barber skulle göra Vettis­fossen!
De hade klättrat en del is i Hemsedal, och
slogs av hur mycket mer det fanns längs
vägen.­ Det blev fler turer, fler besökare.
– Går du in för det kan du säkert klätt­
ra nya turer varje gång, säger Erik Enitch
som flyttade till Hemsedal 1982. Erik fick
chansen att klättra med David Breashears
(IMAX-filmen om Everest 1996).
– Vi tog den som såg finast ut, Tre Syst­
rar. Rätt upp. Efterhand blir det flackare.
Repet var 45 meter. Då blir första stand
hängande?
– Ja, jo. Men framförallt hade vi pro­
blem på returen. Vi såg inte ner i mörkret.
Vi firade förbi ett överhäng och blev tvung­
na att pendla in till isen för att skruva oss
fast. Vi firade sista biten från en isskruv.
Tre Systrar är tunn även en bra vinter.
De senaste säsongerna har varit bra. Lærdal­
ligger visserligen 20 mil från kusten, men
närheten till Sognefjorden med varma väst­
vindar kan förstöra säsongen. Oftast är det
barmark. Lavinfaran är liten, speciellt där
fjället flackar av när isen slutar. Se upp med
leder som Råken där snö från fjället leds ner
i en tratt. Nordväggar är torrare. Is som hål­
ler efter nattens kyla kan kollapsa när solen
faller på. De första isarna har bildats i janu­
ari, men är stabilare mot slutet av februari. I
slutet av mars är säsongen över vid fjorden,
men med bil tar man sig snabbt upp på fjäl­
let där det är kallare.
• Lærdal Tur Kart 2529 skala 1:50 000 gör det lättare att hitta nya
och gamla turer. Torra extrahandskar gör turerna muntrare.
Utan pannlampa, repsnöre, kniv och krok för isankare (abalakov)
tar det tid att komma ner. Då ringer man kamraterna innan de
ringer fjällräddningen.
• Följ E16 hela vägen till Lærdal från Oslo (fem timmar) via
Fagernes,­ eller ta väg 52 över Hemsedal, lite snabbare. Många
vägtullar, många hastighetskameror. Lærdal Ferie- og Fritidspark
är en bra plats att bo på. Telefon +47 57 66 66 95.
• En tunnel leder till Årdalstangen. Här finns isfall mitt i samhäl­
let. Längre upp i Utladalen mot Hurrungane ligger Vettisfossen.
Söderut från Lærdal leder en lång tunnel till Gudvangen och
vidare­ mot Voss och Eidfjord.
• Många fransmän upptäckte Lærdal efter en artikel i Vertical i
januari 1994. Den bygger på föraren i nummer 27 av Norklat
1986 av Tomas Carlström och Erik Enitch. Tomas Carlström
skriver om förstabestigningen av Kjørlifossen under en isträff
med Norsk Tindeklub i årsboken Norsk Fjellsport 1983. 1998
nämner Jo Wang och Geir Arne Bore Thorfossen, Kjørlifossen
och Tre Systrar i artikeln Isklatring i Norge.
Vid älvens mynning, Laerdalsøyri.
22
Thorfossen. Bild: Per Jergle, 2006.
Per Jergle mot toppen av Thorfossen 2006. Bild: Björn Kihlström.
Thorfossen
500 m WI6. Guy Lacelle, Philippe Pibarot och Bernard Maillot förmodligen 1993
Följ skyltningen från E16 mot Mo och kör
vidare upp i Råsdalen. Stör inte familjen i
bondgården. Thorfossen ligger till vänster,
någon kilometer efter bommen. Två tim­
mars anmarsch i blockterräng.
De första två replängderna (WI4) med
ett par knixar följs av ett snöfält. Ovanför
snöfältet hänger en 30 meter hög tapp följd
av fem meter brant kompakt is. Sen följer
en stor snöhylla. Tappen växer sällan ner i
backen till en pelare WI6. Här finns bult­
linjen Mørkemannen (M8). Annars finns
en isränna till höger. För att nå snöhyllan
gör man en gräsdiagonal från vänster till
höger upp i isrännan. Vik av till vänster
direkt ut på snöhyllan, trots att rännans
fortsättning ser mer inbjudande ut. Efter
en femte och sjätte replängd (WI4) följer en
Kjørlifossen
exponerad fin sjunde (WI5) och en seriös
åttonde (WI6). Här bildas stora paraplyer
av is.
Innan Thorfossen passerar man Sheep’s
Heaven (600m WI5, Ines Papert och
Harald­ Berger). Mellan Thorfossen och
Kjørlifossen finns leden Fokus (500m WI6,
Will Gadd och Andreas Spak).
350 m WI5. Tomas Carlström och Choe Brooks 1980
Längre in i Råsdalen på samma sida som Thorfossen, ligger Kjør­
lifossen. Toppväggen syns från E16. Se till att ta med snökedjor
och spade om du inte ställer bilen vid bommen. Anmarsch någon
timme i rasbranten från vägen, till vänster om bäcken.
Första replängden är en pelare (50 meter, ibland WI6). Där­efter
fyra replängder på löpande säkring över snöfält och bullar av is.
Sedan­ brantare, särskilt i den vänstra delen av den breda toppväg­
gen där sjätte replängden följs av en exponerad sjunde replängd.
Längst upp i Råsdalen finns möjlighet till korta mixade turer.
Magnus Strömhäll på första replängden av Kjørlifossen.
Kjørlifossen från E16 2005.
23
Seltun
200 m WI4. Rune Thrap-Meyer
och Tomas Carlström samt
Ulf Björnberg och Kennet Westman 1980
Den breda isen syns bra från E16 på väg ner mot Lærdal
ovanför gården Seltun, just innan vägen svänger över på
nordsidan av älven. Följ isen upp över några branta steg
eller gå i björkskogen till höger om isen upp till huvud­
väggens fyra ihållande replängder. Fira till vänster eller
gå upp runt en ravin till höger. Det finns mycket is i om­
givningen.
Just efter den tredje korta tunneln längs E16 från
Seltun­ upp mot Tyinkrysset, strax innan väg 52 viker av
mot Hemsedal, syns en tur på tre replängder på andra
sidan älven. Platsen heter Hegg, bäcken Sjurhaugfossen.
Här klättrade Tomas Carlström och Rob Taylor 1977. Det
är en bra tur att börja med, även om den lätt blir blöt i
solen.
Björn Kihlström, Seltunfossen 2006.
Bild: Per Jergle.
Vikaberget
700 m WI4/5. Björn Kihlström och Erik Sandelin
vänster, Scott Johnston och Bill McConachie
höger, 2005. Choe Brooks har klättrat i närheten,
liksom Rob Taylor.
Från Lærdal går vägen längs fjorden genom en kort tunnel.
Strax efter tunneln finns en rastplats. Här börjar en tur som
går hela vägen upp på fjället. Bäcken heter möjligen Skjor­
lenfoss. Huvudväggen är två replängder, brantast till vänster.
Sedan kan man klättra vidare på hammare tre, fyra repläng­
der till.
Fredrik Nilson på första replängden av vänstra huvudväggen,
Vikaberget 2005. Bild: Magnus Åshammar.
Bøafossen
100 m WI5/6. Dag Kolsrud
och David Cuthberson 1980.
Åk E16 från fjorden runt hörnet förbi Tre Systrar. Ta av mot
Mo och åk över älven. Isen syns rakt fram, ett par hundra meter
bakom huset efter bron.
Första replängden är blomkålsis upp till en avsats. Sedan blir
det brantare över kanten, för att flacka av nästan helt.
Det finns ibland mer is på båda sidor om fossen. Mittemot i
solen finns flera raviner, varav en har klättrats hela vägen upp.
Kanske repet räcker till hyllan. Bøafossen 2005.
24
Tre systrar
400m WI6. David Breashears och Erik Enitch 1984
Kör E16 från fjorden. Ta av mot Mo redan 1200 meter efter tunneln mot
Gudvangen. Följ vägen längs södersidan av älven till rakt under tre tunna
strimmor is. Anmarsch en timme i rasbranten.
Starta i en ravin. Med 50 meter rep blir den första standplatsen häng­
ande. Bitvis tunn is, även på standplatserna. Stubbar (isskruvar som är 10
cm istället för 17 cm) är bra att ha med sig, liksom ett rack för mixad klätt­
ring med kamsäkringar från blå Alien till blå Camalot. Gul Alien och gul
Camalot.­ Fira från träd till höger om leden sett nerifrån.
Tre Systrar från E16 2006.
Haugsgjel
300 m WI5. Scott Johnston och Erik Sandelin 2004
En stor västvänd klyfta ett par kilometer
från fjorden på dalens östra sida. Följ skylt­
ningen mot sjukhuset, korsa bron och följ
vägen söderut i två kilometer. Parkera rakt
nedanför klyftan. Anmarsch drygt ett par
timmar i rasbranten.
Väl värt jobbet. Utsikt över Sognefjor­
den. Två standplatser i grottor. Första rep­
längden är brant, 20 meter. Därefter lättare
i fem replängder, om man följer den enk­
laste linjen.
Haugsgjel från E16 2005.
Scott Johnston på väg
mot huvudväggen av Råken.
Bild: Erik Sandelin, 2006.
Råken
1000 m WI4. Erik Sandelin och Scott Johnston
till huvudväggen 2006. Lavinfara.
Högt upp på samma fjäll som Bøafossen syns en stor skål. En lång ravin leder upp
till skålens botten. Ta av från E16 mot Mo vid Bøafossen. Följ vägen och parkera
rakt under turen. Korsa fältet på en grusväg. Ravinen leder till ett långt blockfält i
botten av skålen som övergår i mixad klättring upp till huvudväggen. Ravinen kan
göras som en annorlunda halvdagstur.
Mellan Råken och Bøafossen syns Gorigrovi som en vacker strimma. Guy
Lacelle­ berättar att han efter två och en halv replängd moderat men seriös mix­
klättring kom åt ytterligare två replängder enastående is.
25
Isklätterträff i
Martin på Småfallen.
Stora Sjöfallet
Isklätterträffen i Stora Sjöfallet förra vintern
lyckades locka till sig ett tiotal klättrare
trots den stränga kylan. Minus trettiotvå
grader höll de flesta borta. Men för dem
som trotsade kylan var det fritt fram att
ta för sig av de många och långa isfallen i
detta svenska isklättermekka.
Skelleftegänget.
26
Isklätterträffen är ett årligt evenemang som arrangeras av några få
eldsjälar från klättersektionen i Friluftsfrämjandet Gällivare med
Björn Sundström i spetsen.
Stora Sjöfallets nationalpark ligger långt in i lappländska fjäl­
len, just norr om Sarek. Dalen med den stora Akkajaure flankeras i
söder av den vackra Akka, 2016 m ö h och den ett par hundra meter
lägre Kallatjåkkå i norr. Tillgängligheten är ändå god med bilväg
mesta delen av Akkajaures norra sida. Här finns det hur mycket
som helst att göra för den ihärdige isklättraren. Leder på mer än
400 meter är inte helt ovanligt. När man kallar över 60 meter höga
ispelare för ”Småfallen” kan man ju ana standarden. När solen bör­
jar komma fram ordentligt i början av våren brukar temperatu­
rerna bli ganska humana. Jag säger brukar, för i år hade vi otur på
den fronten. När till och med Kirunas Klätterklubb meddelade att
de stannade hemma på grund av de många minusgraderna anade
vi att det skulle bli en bister vecka. Ofta var det trettio eller fler mi­
nusgrader på morgonen, men när man kommit upp ett par hundra
höjdmeter ur dalen och solen dykt upp över fjälltopparna blev det
riktigt behagligt och man kunde med fördel säkra utan vantar.
Stora Sjöfallets Fjällanläggning erbjuder bra boende och mum­
sig mat till justa priser, bara kilometer ifrån isfallen. På kvällarna
visades klätterfilmer och man fick tillfälle att bekanta sig med de
andra deltagarna, i år från Skellefteå, Boden och Gällivare.
Text och bild: Martin Lindgren, Jonas Stenlund,
Mikael Söderström och Mikael Renström,
KFUM Skellefteå
Isklättring
i Trängslet
Trångt i Trängslet! Småisarna i början av spillrännan.
Bild: Anders Wester.
Under de senaste åren har antalet isklättrare som besöker­ Trängslet ökat rätt ordentligt,
vilket är roligt i sig, men vi i Dalaklubben är ju lite nojiga och börjar direkt fundera på den
dagen då ”markägaren” ska reagera.
Under slutet av förra säsongen togs kontakt med markägaren For­
tum AB och deras chefsjurist och den lokale chefen för Area Dalar­
na, för att komma överens om en mer formell tillåtelse att få klättra
i bl a den så kallade spillrännan. Det vill säga den utsprängda rän­
nan som leder upp till dammluckorna. Efter att ha informerat och
gått igenom vad isklättring är för något och hur vi önskade tillträde
så kom vi överens om en gemensam skrivning som ni kan läsa här
nedan.
Till säsongen 2006/2007 kommer två skyltar med informa­
tion/förhållnings­regler att sättas upp på ställen där vi klättrare rör
oss. Samma­ information kommer även att finnas på Dalaklubbens
hemsida www.dalaklatter.org under ”Anders issida”.
Utdrag ur markägartillståndet:
DKK (läs klättrare) ges tillåtelse att klättra i den ursprungliga älvfåran
nedströms Trängsletdammen samt i den sprängda s k spill­vattenrännan.
Tillåtelse att klättra i spillvattenrännan gäller under perioden 1 de­
cember till 15 april. Det ska klart framgå av skyltning när och var man
får klättra samt gå in och ut ur den sprängda spillvatten­rännan.
Klättring får ske under förutsättning att vattennivån i Trängslet­
dammen inte överstiger tröskelnivån vid utskoven till spillvattenrän­
nan. Detta förhållande råder normalt från årsskiftet fram till mitten
av april, men kan beroende på väderförhållanden mm variera från
år till år. Vid sådan vattennivå utesluts risken för oväntad och plöts­
lig spilltappning. Kontroll av vattennivån skall ske före varje klätter­
tillfälle.
Markägaren har inget ansvar för klättringen på isfallen/klippan
och/eller personer som klättrar där, likaledes inte heller för eventuella
fasta installationer såsom firningsankare.
DKK ansvarar för att skyltning sker på platsen.
DKK ansvarar för att informera klättrare om förutsättningarna
för detta tillstånd.
Vid upphörande av tillståndet skall alla fasta anordningar tas bort
genom DKK:s försorg.
Tillståndet gäller fram till dess att någon­ av parterna önskar bryta
det, dock längst t o m 2014-01-01.
Som ni ser av texten ska man kontrollera vattenståndet i dammen
innan man klättrar isarna i spillrännan så att inte vattenståndet
ligger upp på luckorna (utskoven). Ta er det omaket att åka upp till
luckorna och kolla innan ni klättrar.
På skyltarna kommer det förutom förhållningsreglerna ovan att
finnas en karta samt följande text:
”Vägval för att komma till och från klättringen i spillvattenrän­
nan görs bara genom: att klättra isfallet från gamla älvfåran och fira
eller gå ner. Att komma ner till rännan uppifrån är också möjligt ge­
nom firning. Observera: anläggningen med dammluckorna får inte
beträdas, eller nyttjas för att ta sig ner eller upp från rännan och glöm
inte att parkera fordon så att andra kommer fram.
Genom att följa dessa regler och ovanstående enkla råd samt förstå
innebörden av allemansrätten hjälper vi till med det förebyggande ac­
cessarbetet. Varje klättrare är klättersportens representant mot allmän­
heten. Var en god förebild. Och glöm inte att ha trevligt.”
Nog med förmaningar… Vi i Dalaklubben, i alla fall isklättrar­
skrået, hoppas på en riktigt kall och lång vinter med mycket is och
rolig klättring i Trängslet, och kanske framförallt att kunna klättra
utan att känna oro för eventuella förbud.
Fortum meddelade också att eventuellt kan rännan komma att
göras djupare och något bredare om 2–3 år och då får vi helt nya
isar… och högre. Mer om detta längre fram.
Ha en bra isvinter!
Anders Wester, DKK
27
Is i Skåne
Folk tittar undrande på en när man säger att det
faktiskt finns isklättring så långt ner i Sverige
som i Skåne. Ganska snart brukar man få till svar
att ”det kan ju inte vara så mycket så att det blir
isklättring på riktigt”.
Man skulle kanske kunna säga att det är
som att köra något annat än BMW. Det är
bilkörning men ändå inte riktigt på riktigt.
Det finns is men det är inget som norrmän­
nen åker ner från Rjukan för att klättra på.
Men det finns och det är ju det viktigaste.
Min egen introduktion till sporten
klättring gick förresten genom isklättringen.
Det var inte förrän våren kom och smälte
bort den sista isen som jag var tvungen att
släppa yxorna och börja ta på klippan med
händerna istället.
Efter att ha börjat på en glaciär i Norge
(där bristen på is inte direkt var ett faktum)
så blev min första isklättring på Kullaberg
ganska skräckfylld. Ni tänkte antagligen
redan innan ni började läsa artikeln att det
inte över huvudtaget finns is nog att klättra
på i Skåne men ack så fel ni har. Isen på
Kullaberg bildas så att den är klätterbar un­
gefär fyra av fem vintrar.
Nyfunnen is
Med vad jag då trodde var en ganska upp­
lyst bergsdespot lärde jag mig isklättringens
ädla konst genom den hårda skolan. Efter
mycket snack om fornstora dagar med spe­
cialslipade yxor och enarmspullups i lillfing­
rarna stod vi en vacker dag ute på Kullaberg
i kylan med skälvande knän och darrande
underläpp. Bergsdespoten applicerade ett
topprep på en ispelare som en mellanstadie­
elev med enkelhet hade kunnat omfamna.
Det pratades mycket om back­uper och lite
om statiska fall och jämnviktning. Isen
slingrade sig ner för en gräsränna i närhe­
ten av Visitgrottan på Kullabergs nordsida
och var hård som titan och bräcklig som
en pensionärs lårbenshals. Ett par gångers
klättrande senare började kroppen någor­
lunda acceptera att det var möjligt att ta sig
upp utan att få med sig majoriteten av isen
ner. Efter att ha köttat in yxorna i glaciäris
var omställningen ganska stor mot Kulla­
berg där det är kärleksfulla och väldigt pre­
cisa slag som gäller.
Hovs Hallar
28
Allt eftersom eftermiddagen passe­
rade fick vi utbildning i hur man klättrade
is strax efter att man började göra saker i
brons. Mycket intressanta prylar var på ta­
peten som t ex Fiffikrokar, heltäckande visir
och andra tjeckiska tekniska prylar. Fiffi­
kroken, en fantastisk uppfinning för den
som har ett bra temperament. För oss andra
en prövning av tålamodet på hög nivå. Visi­
ret, redan någon gång efter medeltiden slu­
tade man med eländet då man helt enkelt
kom fram till att det bara är i vägen. Resul­
tatet av att ha det välslitna eländet framför
ansiktet blev ungefär detsamma som att
dricka en liter strohrom. Man fick dimma
i blicken, sikt cirka två centimeter och klart
sänkta orienteringsegenskaper vilket var ett
klart problem i och med att man inte ens
hittade fram till isen vissa gånger.
När termosen var tom, hjälmen spräckt
av en sten och fingrarna var som frysta jord­
gubbar (kalla och röda) tog både dagsljuset
och energin slut. Nöjda och trötta åkte vi
hem. Med vår nyfunna vetskap om isklätt­
ring på Kullaberg såg vi fram emot många
helger med yxor, stegjärn och varm chok­
lad i mängder. Så blev det också – tills vi
en dag hörde talas om den ”Stora isen” på
Hovs Hallar.
Hovs Hallar
Exalterade åkte vi ut till Hovs Hallar en
kall vinterdag för att se om det var någon
som hade drömt om att det fanns is eller om
den verkligen existerade. Vi blev mycket
överraskade över mängden is som vi fann.
Efter ca två timmar av snöpulsning och
”bushwacking” hittade vi toppen ovanför
isen och satte upp ett topprep. Det är myck­
et vegetation ovanför väggen och delar av
den består av väldigt kärvänliga taggbuskar
av olika slag. Efter mycket trassel hade ett
topprep, självklart med backup, arrangerats
och de påföljande timmarna ägnades åt
njutbar isklättring på alldeles förträfflig is.
Senare på dagen då vi var lite varmare och
utmattade leddes även isen. Strax innan för­
steman började klättra verkade det som en
bra idé. När denne hade kommit upp unge­
fär sju meter lät hela isen gradvis ihåligare
för varje slag. Ångesten ökade påtagligt och
ledsuget sjönk dramatiskt. En kavalkad av
ljud kom från klättrarens håll, som en hel
orkester faktiskt. Knän som skakade, tän­
der som skallrade, gnyende klättrare fint
ackompanjerade av det djupa dova ljudet
från isen efter varje hugg vilket lät likt de
stora pukorna i en symfoniorkester.
Det blev inget ledande för min del och
min kamrat var något skärrad när han satte
ner foten på marken igen. Vi konsulterade
våra hjärnor som vi hade glömt i ryggsäcken
och kom inom kort fram till att det kanske
var en god idé att återkomma lite tidigare
nästa år och inte invänta att isen släppt från
väggen. Jag har senare återvänt under bättre
förhållanden och både topprepat och led­
klättrat Hovsfossen. Om man ska klättra is
på riktigt i Skåne så är det här stället det
ska ske på. Isen är solid nog att säkra i med
isskruvar då den är bra bildad och bred nog
för att ge variation.
Isklättring är ju som många av er vet en
ganska kall och blöt, men även ibland en
ganska trevlig, syssla. Det är lite moment
22 över sporten: ”Det är trevligt när det är
lite varmt och skönt i luften men då är isen
som en kvarglömd Piggelin i solen”. ”Det
trevligt när isen är kall och hård men då är
kroppen som en djupfryst Piggelin.”
Text och bild: Mikael Blixt
Glad skåning hittar is.
Fakta:
Hovs hallar
Isen på Hovs Hallar hittar man genom att parkera
vid restaurantens parkering vid Hovs Hallar. För
vägbeskrivning se www.hovshallar.com under
fliken ”hitta hit”.
Gå sedan genom grinden och följ stigen ner till
stranden. Väl nere på stranden gå åt höger och följ
vattnet ett par hundra meter. Man passerar flera
isar på vägen varav flera är klätterbara då de är
välbildade men man misstar sig inte när man har
hittar Stora isen som sedermera är döpt till Hovs­
fossen. Den är cirka 18 meter hög, bredare och
tjockare än de andra isarna. Det finns även en is
till vänster om Hovsfossen som är cirka tolv meter
hög men resten varierar mellan 4–10 meter.
Det är lite svårt att hitta var man ska sätta upp
topprepsankare på isarna då klippan inte har någon direkt kant utan sluttar lite på slutet vilket gör
att man ofta inte ser isen uppifrån. Även den täta
vegetationen försvårar det hela.
Att ha någon form att kommunikationsutrustning samt att ha någon på stranden och någon
ovanför som bygger är ett hett tips för att hitta
rätt. Det finns rikligt med träd att bygga ankare i.
Kullaberg
För vägbeskrivning till Kullaberg och till de olika
klipporna se ”Klatring på Kullen” d v s den senaste
föraren över Kullaberg.
Man kan på ett bra år hitta is på flera ställen på
Kullaberg. Vid Kullamannens Dörr finns det is nästan varje år på orginalruten och även till vänster
om väggen i gräsrännan. Isen på Orginalruten kan
under bra förhållanden bli nästan tio meter hög.
Visitgrottan har två bra pelare som brukar vara
klätterbar under bra förhållanden. Det krävs en
blöt höst för att dessa pelare ska bildas. Problemet
här att man ofta får ha bra spänst för att komma
upp till dem, då de inte alltid bildas hela vägen ner
till marken. Isen är cirka 15 meter hög. Kullens säkraste istips är nog Svaeveflyverväggen som har en
is som under bra år är ledbar. Isen är ca tio meter
hög och heter Mudmax. Varning för lösa stenar i
rännan. Använd hjälm!
Discotaket bjuder på is under bra förhållanden
som är cirka 10–12 meter hög. Den är så tjock att
den även går att leda på isskruvar.
I dalen mellan Kullamannens Dörr och Disko­
taket, som kommit att kallas Knutrännan, bildas två
långa isleder. Dessa är delvis ganska flacka men i
utbyte 20 meter långa och ledbara på isskruvar.
Detta är bara några av platserna med is. Det
finns säkert fler om man bara letar under de kalla
dagarna på året. När och var isen bildas är jättesvårt att säga. Om det är för varmt så fryser inte
vattnet som rinner över väggarna och är det för
kallt så fryser vattnet innan det hinner rinna ner
över väggarna.
Moment 22, visst är det härligt. Generellt sett
kan man dock säga att en regnig höst följt av en
lång period, säg två veckor av temperaturer strax
under nollan ger gynsamma förhållanden.
Det är enkelt att bygga topprepsankare på alla
ställen på Kullaberg. Antingen i träd eller med
traditionella säkringar.
Övrigt
Då det är väldigt långt till isen i Norge eller i
Alperna så är isarna på Kullaberg och Hovs Hallar­
utmärka för att prova på isklättring för första
gången för Skåningar. Alternativet för många blir
nog annars att de inte provar alls.
Mer info om prova-på-isklättringskurser i Skåne
se www.bcaa.se
29
nytt & noterat
Tipsa mig!
Noterat på klipporna
Här kommer några bravader som gjorts ute på klipporna sedan
förra numret. Fortsätt att tipsa Erik på massih@stud.ntnu.no
17-åriga Sanne Lundberg från Luleå
har i sommar klättrat fyra stycken
8/8+: Great Blondino, E-type och
Sexbomb, i Niemisel samt Dr Pepper
på Åberget. Sanne har klättrat i lite
över två år och har en bakgrund som
dansare. Misstänker att vi får höra mer
från denna talang framöver.
Bild: Per Lundberg
Scott Mooney verkar vara i god form
som vanligt. Under hösten har han
repeterat Kristallbandet, 9/9+, på
Svarttjärn. På samma klippa har han
även klättrat Johan Bomans Powertrip,
9. På Svanvik i södra Bohuslän rev han
av Jesus Christ Superstar, 9. Där har
han också passat på att göra Richard
Ekeheds klassiker Rätt Lätt på Häller.
Said Belhaj visar åter att han tillhör
världstoppen när det gäller onsightklättring. På Kalymnos, Grekland, gick
han ytterligare en 8b i första; Rendezvouz with Platon.
Unge Geir Söderin har under hös­
ten onsightat tre stycken 7c+ i norra
Spanien, Sanson Jun San i Baltozola,
L’escamarla i Siurana, samt Everest i
Etxauri.
Anna Gatta redpointade den
branta Batman, 7c+, i grottan i Peillon
utanför Nice.
Simon Brismo har bouldrat
Dreamtime­ i Schweiz, vilket verkligen
är en prestation (se artikel här bredvid).
Sedan så ryktas det om en rekord­
snabb bestigning av Sydpillaren på
Mongenjura i Romsdalen av Pierre
Olsson och en Josef. Mellan två och
tre timmar har jag för mig att de lär ha
behövt för den närmare 1000 meter
höga fjällväggen.
Text: Erik Massih
30
Brismo satte
drömproblem
Han avskyr kostråd, är van vid att leva fattigt
och har sparkats ur landslaget – två gånger.
Simon­ Brismo, 20, har utfört den främsta presta­
tionen i svensk bouldering hittills. I somras satte
han det klassiska värstingproblemet Dreamtime,
8b+, i schweiziska Cresciano.
Dreamtime gjordes av schweizaren Frederic
Nicole år 2000 och kallades världens första
8c-boulder. Därefter har den blivit nedgra­
derad till 8b+ eller V14. Boulderproblemet
har två varianter, utan sittstart blir den 8a+.
Den hårda varianten har bara fått ett tiotal
repetitioner. I denna exklusiva skara klätt­
rare finns kända namn som Dave Graham
och Dai Koyamada. Och nu även Simon
Brismo.
– Det var lite av en dröm att få sätta den.
Jag hade sett den på
film och tänkt ”shit,
vad coolt”. Linjen i
sig är så snygg och
Fred Nicole som sat­
te upp den är en av
mina idoler. Jag har
velat göra den, men
inte känt att det har
varit möjligt, därför
har jag inte gjort
några uppoffringar eller tränat särskilt för
den, säger Simon.
Resan till den lilla schweiziska byn
Cresciano var en ren slump. Det började
med att Simon träffade Nino från Schweiz
under världscupen i longboard i Åre, och
han frågade om Simon ville följa med i bi­
len söderut.
– Jag sade ”I got 12 kronor left”, men
han tyckte att jag i alla fall kunde följa med
till Stockholm. När vi kom till Stockholm
så frågade han igen och då sade jag bara
”kör”.
Det skulle dröja tre månader innan
Simon Brismo kom hem. Han reste runt i
Schweiz, Italien och Frankrike och livnärde
sig bland annat på att fotografera skatebo­
ardtävlingar.
– Jag fick bo gratis hos Ninos föräldrar
på en hästgård utanför Zürich. Jag hjälpte
till att skovla bajs och mata hästarna.
Mot slutet av resan åkte han till Cres­
ciano. Höga berg reser sig kring dalgången
där den pittoreska byn ligger. Stora sten­
block har ramlat ned
från bergväggarna
och samlats på en
platå med kastanje­
träd. Hit vallfärdar
många av världens
bästa bouldrare.
– Det är super­
klass på stenarna.
Området är inte så
stort, kanske lite
mindre än Kjugekull. Graniten är väldigt
finkornig och aldrig vass utan mycket slät.
Problemen är ofta branta och hårda, säger
Simon Brismo.
Det dröjde inte länge förrän han stod
och kritade händerna under Dreamtime.
Han provade först att göra ståstarten, gra­
derad 8a+, och kände direkt att den var
möjlig att göra.
– Några dagar senare slet jag som ett
djur på Dreamtime hela dagen. Till slut
lyckades jag göra 8a+-varianten. Sedan el­
dade några duktiga schweiziska klättrare på
mig och tyckte jag skulle göra hela proble­
met.
Efter en halv dag listade han ut en
sekvens för sittstarten och gjorde den. Nu
gällde det bara att sätta ihop alla moves och
göra hela problemet.
– Jag provade på den varje dag och kom
längre och längre. Efter ungefär sju dagar så
tänkte jag ”jag ska fan göra den här jäveln”.
Mina fingrar var sargade och jag ville bara
gråta.
Simon Brismo började misströsta och
hemresan kom närmare. Men han kunde
ändå inte släppa tanken på att sätta Dre­
amtime. Sista dagen i Cresciano, den 27
augusti, föll Simon i slutet ”där man egent­
ligen inte ska ramla av”.
– Efter sex försök kom jag till slutet
och tänkte ”jag ska fan inte falla av den här
gången”. Jag mantlade mig upp och fick tag
på slutgreppet. Sedan ställde jag mig upp
och skrek, jag var så glad att jag trodde jag
skulle svimma.
Dreamtime följer en överhängande vägg
upp till en kant med dåliga, crimpiga slo­
pers. Man börjar med sittstarten längst ned
till höger på blocket, gör några intensiva
moves och skickar sedan till kanten. Sedan
traverserar man åt vänster och avslutar med
att mantla sig upp.
– Vid traversen har man ofta ena han­
den på kanten och den andra nedanför i
ett undercling eller sidogrepp. Man måste
träffa rätt på greppen, annars flyger man av.
Det är ett långt problem och man har inte
så mycket krut kvar när man når slutet, sä­
ger Simon Brismo.
Problemet med att sätta Dreamtime var
nästan mer psykiskt än fysiskt, tycker han.
– Det var mycket slit och motivation.
Den har ungefär fyra krux som alla är gan­
ska hårda, när man hade gjort det första så
visste man att det var tre krux kvar. Det
gäller att kunna ladda om och pressa sig
igenom alla.
Simon Brismo har ett förflutet i lands­
laget, både som junior och senior. Hans
korta sejourer har varit omdiskuterade.
– Jag blev sparkad från båda landsla­
gen. I juniorlandslaget blev jag petad för
att jag inte var tillräckligt intresserad av
repklättring. Jag tror att det var därför. De
gjorde rätt val, det fanns andra som visade
framfötterna mer än vad jag gjorde och det
kostar mycket pengar att skicka iväg folk på
tävlingar.
– I landslaget gick man ut med ”upp­
repad misskötsel”, vilket jag anser inte är
helt sant. Vi hade ett landslagsläger i Stock­
holm under en helg. På söndagen vaknade
jag upp hemma och hade huvudvärk och
beslutade mig för att inte delta i övningen
den dagen. Jag kunde inte komma i kontakt
med vår tränare Stefan Pettersson. På efter­
middagen ringde en kompis och frågade om
jag skulle vilja följa med på picknick. Jag
kände mig bättre och hängde på. På vägen
hem började vi småklättra på en klippa, då
halkade jag av från toppen och föll i backen
och fick en allvarlig hälfraktur.
– Stefan ringde två-tre veckor senare
och var besviken. Det såg ju inte bra ut att
jag inte hade dykt upp på träningslägret
utan att höra av mig. Det fungerade inte i
hans öron att säga att jag hade varit sjuk.
Jag hade ju varit ute och klättrat. Jag är
jävligt ledsen för hela händelsen, jag tyckte
det var jätteroligt att vara med i landslaget
och fick ut mycket av det. Jag kunde säkert
ha fått tag på Stefan den dagen. Det var en
dum dag med flera dåliga beslut.
Tänker du satsa på en landslagsplats
igen?
– Inte som det ser ut just nu. Nu har
jag andra mål som jag vill uppnå, t ex
finns några nyturer här i Stockholm i övre
8-registret­ som jag vill göra. Men jag vet hur
det känns när man börjar tävla. När man är
så pass tävlingsinriktad som jag är det roligt
att åka på världscuper. Jag saknar att ha en
tränare som hjälper en och ser svagheterna
som man själv inte ser. Men jag saknar inte
dietlära och sådant, jag vill käka det jag
tycker är gott. Jag vill träna och utvecklas
utan att behöva involvera maten.
Text: Andreas Harne
Bild: Arkiv Brismo
31
Äntligen jul!
Ett järn till jul
Nya skor av gammal klättrare
Den
Med Chris Sharma i spetsen utvecklar det nya
skomärket EVOLV Climbing Shoes innovativa
och tekniska klätter­pjuck. Många olika
modeller finns i registret, bland annat
”tjejmodellen” Rockstar som passar lite smalare fötter. Såväl
flickors som pojkars.
na s
köna sko får d
Pris: 1995 kr
www.outside.se
u vä
n ta m
En riktigt stor, härlig bok som tar
dig med på kortare äventyr som
isklättring, utforskning av grottor
och en och annan mindre klippklättring. Men också till aktiviteter
som kalvmärkning av renar i
samebyn. Bland mycket annat.
den
i nte l
ansera
s i Sverige
förrän
i
ja n u
stitt
ul,
då
).
ed till efter j
Frestande lektyr
ari (vi ku
nd
Cyborg från Black Diamond
är ett nytt lätt stegjärn för is
och mixad, mono eller dual
front point – väger bara lite
över två pounds!
n d e i n t e l å t a b l i a t t g e e n l i t e n fö r h
a
Pris: 795 – 895 kr
www.highsport.se
Prisvinnare
Åre – frihet, adrenalin, arv, natur
www.areboken.se
Format: 30 × 30 cm,
250 sidor med 300 bilder. Cirkapris: 525 kr
Välpackat
I Black Diamonds nya BOA
rep/ryggsäck får du plats med
både prylar och rep, samtidigt
som den är bekväm även
för långa anmarscher.
Pris: 999 kr
www.outside.se
Duntröjan LIV har minsann fått silvermedalj i Outdoor Industry Award 06.
Den väger bara 290 gram (strl M)
och ihoppackad ryms den i
innerfickan. Bra alternativ till
fleeceplagg under skalkläder.
Finns även i rött.
Pris: 1901 kr
www.klattermusen.se
Välborstat skall det vara
Julklappen alla har råd att ge bort; Lapis greppborste.
Pris: 50 kr
www.granitbiten.com
Bra grepp
Från Marmot kommer tipset XT Glove,
en smidig och tunn handske för t ex isklättring. Pittard OilTaclädret ger ett grymt grepp i både torrt och blött tillstånd.
Pris: 500 kr
Fredrik Sträng snabbast uppför de sju bergen Sydcupen för juniorer
Fredrik Sträng behövde bara sex månader och sex dagar på sig för
att klättra de sju topparna i ”Seven summits”. Det är snabbare än
någon annan tidigare har klarat av. Bergsport säger jättegrattis,
och hoppas att du får en skööön jul! www.strang.se
Klättergöteborgen
32
Det är många som väntar på att Klättergöteborgen äntligen skall
öppna. Håll ut! Kring årsskiftet räknar klubben med invigning.
Mer info: www.klattergoteborgen.se
Inspirerade av Stockholmscupen har ett antal klätterklubbar i södra
Sverige gått ihop och startat Sydcupen – en klättertävling för barn
och ungdomar i åldrarna upp till 15 år. Första tävlingen genomfördes
i Halmstad den 2 december.
– Barnen tycker det är kul att tävla, men vi kände att det var för
långt för dem att åka till Stockholm varje gång, säger Sofie Ström i
Halmstad Klätterklubb.
– Visionen är att ha två tävlingar per termin och i vår fortsätter
vi i Lund och Helsingborg.
www.granitbiten.com
Tävlingarna genomförs på topprep och målet är att alla ska kunna
vara med, oberoende av tidigare erfarenhet. Alla tävlande klättrar
tre leder var i stigande svårighetsgrad och får poäng för varje grepp
de når. Poängen räknas sedan ihop för de tre lederna. Ingen isolering tillämpas vilket betyder att man kan se medtävlarna klättra.
www.sydcupen.nu
Svenska köttbullar
Shawn Boyes filmprojekt som går under arbetsnamnet ”Swedish
meatballs” ligger på klippbordet och beräknas ha premiär någon
!
En klättrares önskelista till jul kan aldrig bli för lång. Alltid
är det något som behövs. Här kommer en blandad kompott av både
mjuka och hårda förslag på paket. För du har väl varit snäll i år?
Klättrarens själ
Vattentätt tips
Vad är det som driver olika människor att klättra i berg
egentligen? Det försöker ”Klättrarens själ” (168 sidor)
svara på. Gott om underbara klätterbilder.
Är det en ny bevattningpryl till
trädgården? Nej det är en smart
liten manick för vattenflaskan.
Smart Tube passar allt ifrån vanliga pet-flaskor till specialflaskor.
Inget mer krångel med läckande
vattenpåsar!
Medlemmar i en klubb ansluten till SKF får specialpris fram
till februari: 250 kr inkl. frakt. Då får du dessutom boken
signerad av Fredrik Schlyter.
Gå in på www.schlyter.com. Skriv in i orderformuläret att du
är medlem i SKF för att få det rabatterade priset.
Ca pris: 150 kr
www.highsport.se
Text: Per Calleberg. Foto: Fredrik Schlyter
Nordiska Mästerskapen ’06
Här följer vi Peter Bosma och Per Holm i hasorna
under årets Boulder-NM i Stockholm i mars.
Kritdammet flyger och far och spänningen är
olidlig. Klättertävling när den är som bäst!
Längd: 16:51 min
Pris: 100 kr
www.tielma.com
Balansera mera
Spänn upp en slackline – det
är både roligt och ger bra
balans- och koncentrationsträning.
Paketet innehåller allt som
behövs för att komma igång.
Obs! Mannen på bilden är
inte till salu.
Pris: 649 kr
www.sweclimb.se/slackline
Bättre än farmors stickade
Kaffepaus
Less på ljummet kaffe i termosen? Nu kan du njuta av
rykande färskt kaffe när som helst du känner för en paus.
Förutom ett rött Jetboilkök, medföljer såväl kaffepress,
gas och nymalet kaffe i paketet. Självfallet går det att
laga mat på gasköket också.
Håll dig varm om fötterna under vinterklättringen! SmartWool-strumporna är varma,
mjuka, fukttransporteran de och bakteriehämmande. Finns i ett antal modeller i olika höjder.
Prisexempel: Trekking Heavy 290 kr,
Adrenaline Heavy Crew 220 kr.
www.granitbiten.com
Pris: cirka 1095 kr
www.c2safety.com
gång under våren. I filmen får vi följa med klättrarna Dylan Smith
och Carl-Ola Boström på deras månadslånga tur genom Klätter­
sverige, men vi träffar också på många locals som t ex Stefan
Rasmussen, Said Belhaj, Henrik Sennelöv, Magnus Högström och
Anja Hodann.
Gäster som klättrar på väggarna
På Mornington Hotel i Bromma byggs det en klättervägg som beräknas vara klar i december. Höjden är hela 19 meter! Även klättrare
som inte bor på hotellet är välkomna att prova.
Jämställd reklam?
Hur går det med jämställdhetssynen i Europa egentligen?
Ja, det kan man ju undra när man ser en sådan här annons i en fransk klättertidning…
– Intressant fråga för mig som jämlikhetsansvarig
i förbundet och före detta frankrikebo, säger Anna
Halldén.
– Den inkluderar både en jämställdhetsfrågeställning
(kvinna/man) och en mångfaldsfrågeställning (kulturell
skillnad). Det är ovärdigt att bara betrakta kvinnor
som sexobjekt men jag kan se hur fransoser, mest män men även
kvinnor, skrattar gott åt den här annonsen. Som jag uppfattar det
så har de generellt en annan humor än vi. I Sverige så har vi valt att
lagstifta mot sexistisk reklam. Det är bra tycker jag, men vi får inte
glömma att det bara är en första ytlig åtgärd.
Tout ce qu´il faut la ou il faut
(Allt som behövs och på rätt ställe!)
33
Stark vilja och gli m
Matilda Söderlund, 14 år, har snart rest genom halva Europa. Med sin ödmjuk­
het och träningsglädje når hon både högre och längre än andra. Kanske
flyttar hon till Österrike en dag och ägnar sig åt det hon tycker är roligast;
klättring.
Intrycket Matilda Söderlund ger är tryggt
och positivt. Hon har en tonårskropps
långa, smala ben och armar. Håret är långt
och ljust liksom hyn. Ögonen lyser och hon
ler ofta när hon pratar. Ord som kul, ro­
ligt, utmaning och socialt återkommer ofta.
Och klättring är det roligaste Matilda vet.
– Jag tycker att klättring är en kul trä­
ningsform för alla och kan inte komma på
något som är tråkigt med klättring, fortsät­
ter Matilda.
Matilda började friidrotta när hon var
sju år. Favoritgrenar som höjd, längd och
häck gav bra grundträning. Knappast till
nackdel när hon nu ägnar sig helhjärtat åt
klättring.
Efter ett klätterkalas för tre år sedan
följde hon med en kompis och klättrade på
helgerna. Tjejerna deltog efter en kort tids
klättrande i Sverigecupen och Matilda gick
till final. Fyra månader senare var hon med
på SM och kom tvåa. Det gav mersmak och
på den vägen är det.
Fokuserad träning
På plats i träningslokalen är Matilda alltid
fokuserad. Energin läggs på att göra bra
ifrån sig.
– Det är så roligt att träna, säger hon
med ett stort leende.
Fem dagar i veckan tränar Matilda till­
sammans med pappa Anders som också är
Svenska Klätterförbundets läkare. Hon får
även träningshjälp av Peter Bosma, en av
Sveriges bästa klättrare.
– Peter har mycket erfarenhet och är
duktig på att motivera, säger Matilda.
För två år sedan flyttade familjen
Söderlund­ från Saltsjöbaden till Danviken.
– Jag trivs med att bo här. Vi har nära
till allt, säger Matilda.
Närheten till de fyra klätterhallarna i
Stockholm är bra. Matilda tycker att hal­
larna kompletterar varandra men oftast trä­
nar hon på Klätterverket i Sickla.
34
i mten i ögat
– Där finns den enda riktigt branta
inomhusväggen i Stockholm, fortsätter
Matilda.­
Klättringen varvas med både löpning
och styrketräning. Eftersom Matilda ännu
är så pass ung använder hon aldrig vikter
utan bara den egna kroppen som motstånd.
Det blir många sit ups, armhävningar och
pull ups.
Nöjd rookie
Under sitt första år som tävlande inter­
nationellt har Matildas mål varit att lära
sig så mycket som möjligt. Konkurrensen
är mycket större vilket gör det både roli­
gare och mer utvecklande enligt henne
själv.
– Det är roligt att resa och tävla. Man
lär känna de andra som tävlar och får se
många nya platser. Några av städerna där
tävlingarna går skulle jag kanske heller inte
ha valt för en semesterresa, säger hon.
Den här säsongen är det European
Youth Cup som gäller. Matilda har redan
varit till Polen, Bulgarien och Frankrike.
I slutet av november avslutas säsongen
i Slovenien. Och hon ser fram emot att
träffa sina tävlingskompisar från Österrike,
Italien­ och England igen.
Matildas bästa klätterupplevelse hittills
är utan tvekan junior-VM i Österrike i au­
gusti där hon kom 7:a.
– Det var jättekul att få vara där och
klättra på den häftiga väggen. Att det var så
mycket folk var också roligt, säger Matilda­
och hennes lycka går nästan att ta på.
Jämnåriga förebilder
Den stora förebilden är tävlingskompisen
Johanna Ernst, 13 år, Österrike.
– Johanna är mycket duktig, alltid
sportslig och en jättebra förebild för alla,
säger Matilda.
Även 15-åriga David Lama, också från
Österrike, är en person som hon ser upp till.
Matilda pratar om att kanske kunna
flytta till Österrike när hon gått ut skolan
här hemma. Hon skulle kunna tänka sig
att bo i Innsbruck och plugga vidare. Att
dagligen få klättra med några av Europas
bästa klättrare skulle förstås vara en riktig
drömtillvaro.
Utomhusklättringen lockar. Visst har
Matilda provat klättra ute men då bara på
topprep några gånger. Hon vill gärna led­
klättra ute och tycker det är bra träning att
klättra leder på riktig klippa.
– Det finns ju så mycket klippor och fina
leder att göra i Stockholm, säger Matilda.
Trots att Matilda inte gärna pratar om
sina mål och drömmar säger hon ändå med
glimten i ögat;
– En dröm kanske vore att klättra hår­
dare än någon annan svensk tjej har gjort.
Saknar tak
Att utveckla sig och bli bättre är kul. Det
Matilda främst vill förbättra är uthållig­
heten. Den berömda pumpen som de flesta
klättrare känner till. Peter Bosma brukar
envist tjata om att hon ska klättra fortare.
– Han har ju rätt i att det är mindre trött­
samt att klättra en led på två minuter istäl­let
för på fyra, säger Matilda och skrattar.
Tävlingsväggarna internationellt är
branta och så kallade tak förekommer ofta
vilket gör klättringen mer spektakulär. Det
finns dessvärre inga bra väggar att träna
tak-klättring på i Stockholm vilket Matilda
tycker är tråkigt.
– Att klättra tak är roligt, säger hon.
Annars gillar Matilda alla typer av väg­
gar. Hon klättrar hellre på mindre grepp
vilket som hon säger med ett skratt;
– Förmodligen är det lättare när man
har mindre händer.
Matilda må fortfarande vara en ganska
ung tjej men med hennes glädje och starka
vilja att utvecklas har hon förutsättningar
att nå långt.
Matilda Söderlund
Född 21 maj 1992
Familjen Söderlund består av
mamma Margareta, pappa
Anders­ och syster Hanna, 11 år
Resultat internationellt 2006
4:a Gdansk, Polen, European
Youth Cup (juli).
7:a Imst, Österrike, Junior VM
(augusti).
6:a Velika Tanovo, Bulgarien,
European Youth Cup (oktober).
2:a Annecy, Frankrike, European
Youth Cup (oktober).
6:a Kranj, Slovenien, European
Youth Cup (november).
Totalt en 4:e placering i
European Youth Cup 2006 med
229 poäng. Grattis!
Sponsor
Team Granitbiten; Marmot
(kläder) och Madrock (skor och
sele).
Text: Tintin Ågeby
Bild: Jonathan Hjelm
www.fotografjonathanhjelm.se
35
Spansk julaftons­bouldering
Tanken på att ta av sig dunjackan, mössan, luvtröjan och t-shirten på jul­
afton för att sedan täcka händerna med krita och ge sig upp på ett boulder­
problem. Det var det som fick oss att styra vår kosa mot Spanien över jul
och nyår för ett år sedan.
Efter att ha läst om ett nyutvecklat boulder­
ställe i Spanien i en engelsk klättertidning
bestämde vi oss för att det var slut på kalla,
regniga och osäkra dagar i Fontainebleau­
skogarna. Visst, inget klätterställe i världen
går upp mot Fontan, men tanken på att det
fanns ett outforskat ställe i Europa med mer
humana förhållanden under vinterhalvåret
fick oss att genast boka biljetterna. Ingen­
ting går upp mot att upptäcka ett nytt ställe!
Man vet aldrig, det kanske är det nya klätter­
paradiset som ligger där och väntar på en.
Vi försökte ta reda på så mycket som
möjligt om stället innan vi åkte ner, men
det visade sig att det inte skulle bli så lätt.
Ingen hemma hade hört talas om stället
och det fanns knappt någon information
om det på internet. Detta skulle tydligen
bli en resa som kunde sluta i himmel eller
helvete. Som tur var så lyckades vi till slut få
tag på en nätversion av en förare i varje fall.
Denna blev några veckor senare borttagen
från sidan­ så vi hade verkligen tur.
Vi visste att stället låg i närheten av
Lleida som ligger cirka 20 mil väster om
Barcelona. Så det var dit som flyget och
sedan­ bilen kördes. När vi på kvällen kom­
Morgonkaffe.
36
mer fram till staden så visar sig våra pla­
ner på att campa vara ganska bortkastade.
Spanjorerna bara skrattar åt oss när vi frå­
gar om någon campingplats är öppen, det
visar sig att alla campningar i området har
stängt hela vinterhalvåret. Istället börjar vi
leta efter ett hostel som inte får kosta för
mycket, budgeten har ju nu fått sig en re­
jäl törn. Men vi har väldigt tur, mitt inne
i Lleida centrum vid det största torget får
vi tre rum och det var helt klart överkom­
liga priser. Vid detta laget erkänner vi alla
att det kanske är ett bättre alternativ med
hostel än att vakna upp varje morgon tröt­
tare än vad man var när man kröp ner i sov­
säcken. För det skulle visa sig att trots att vi
var 200 mil söderut så kunde det bli rejält
kallt på nätterna, och även på dagarna för
den delen.
Julkörer och kritpåsar
Vi vaknar nästa morgon förväntansfulla
och sugna på att upptäcka hur klättringen
här är. Men först måste vi ju känna av at­
mosfären i staden lite. Trots att det bara
är fyra dagar kvar till julafton så får man
inte några riktiga julkänslor. Visst, den
obligatoriska belysningen hänger där, men
så mycket mer än så är det inte. Det känns
konstigt att sätta sig på torget och dricka
morgonkaffet på en uteservering. Jackorna
var fortfarande på, men bara känslan av att
sitta här fyra dagar innan självaste julafton
och dricka kaffe på en uteservering får oss
alla att känna redan nu att denna resa kom­
mer att bli bra. Att det sedan visar sig att
det bara är vi ”tokiga” svenskar som använ­
der uteserveringen ändrar inte på detta.
När vi sedan på kvällen vandrar genom
staden så får vi dock lite mer julkänsla. Vi
möts på varje litet torg av små stånd som
säljer allt från kritpåsar i alla världens fär­
ger till kaffe, te och örter. De traditionella
jul­körerna som står på gator och torg finns
även här, och känslan när man känner igen
melodin men inte förstår något av texten
var härlig, det gav en annorlunda men här­
lig julstämning.
Bouldering bland olivträden
Men nu var vi ju inte här för att fira jul. Vi
hade ju flytt den svenska julrushen och all
storstadsstress för att pröva ett nytt boulder­
ställe. Och fly stressen det gjorde vi verkli­
gen. Under våra dryga två veckor här nere
träffar vi på sin höjd tio andra klättrare.
På väg ut till boulderområdet som låg
ungefär 20 minuter utanför Lleida hann vi
fundera både en och två gånger på ifall vi
kört fel. Det var ganska dåligt skyltat och
helt plötsligt övergår asfaltsvägen till att bli
en liten kostig. Men efter fem minuters kör­
ning på skumpiga och små vägar så uppen­
barar sig en skylt med namnet El Cogul­
framför oss.
Mitt ute på landsbygden i närheten av
staden El Cogul som innefattar en olivolje­
fabrik och en tobaksaffär ligger det massvis
med block utspridda bland de många oliv­
odlingarna. Sammanlagt finns det 21 olika
sektorer med uppemot 400 problem. Men
det som framförallt slår oss är den utveck­
lingspotential som finns i området. Än så
länge är det bara utvecklat problem dit det i
stort sett går att köra bilen ända fram.
Det märks att det är ett relativt nyut­
vecklat ställe då vi rycker och trampar loss
en hel del fotsteg och handgrepp under tiden­
vi är här. Men trots detta så är det väldigt
bra kvalité på stenen i området. Det är en
sandsten som är lite annorlunda än den
man är van vid ifrån Fontainebleau. Visst
sloparna finns även här, men man får även
en viss känsla av kalkstensklättring. Det är
mycket pockets och annorlunda formationer
i stenen som gör klättringen väldigt spekta­
kulär och utmanande. Det är ofta man löser
problemen på ett helt annat sätt än vad man
först trodde, men så är det väl alltid med
bouldering och det är ju lite av tjusningen.
Massvis med block ligger utspridda bland de många olivodlingarna.
Sammanlagt finns det 21 olika sektorer med uppemot 400 problem.
37
Slöa slappedagar
På vilodagarna hittade vi inte så mycket
intressant att hitta på. En del mellandags­
shopping i Lleida och närliggande stor­
staden Barcelona blev det. Men så mycket
mer än så fanns det inte att göra. En del
rekande bland de olika sektorerna fick bli
höjdpunkterna, men ifall man är sugen på
att klättra med rep så finns det många fina
repklippor i närheten, bland annat toppen­
fina Siurana och även de lite ovanliga klipp­
formationerna vid munkklostret Montser­
rat fem mil utanför Barcelona.
Vädret var inte överväldigande bra,
dimman låg tät de flesta mornar och när
den började släppa vid lunchtid kunde man
utan problem klättra i t-shirt. Men de dagar
dimman vägrade att ge med sig så låg fros­
ten kvar på träden och det var dunjacka,
mössa och vantar som gällde och dessa da­
gar var man inte överambitiös för att reka
bland nya sektorer. Istället fick det bli kaffe
och strosande i Lleida.
Är då El Cogul ett ställe som är värt att
återkomma till? Kanske inte inom de när­
maste åren, för efter två veckors klättring
så märkte vi ganska snabbt att många av de
cirka 400 problemen var väldigt lätta och lite
väl generösa att skriva upp i en förare. I slutet
av vår vistelse så kunde vi med gott samvete
åka hem och lämnade inte så många projekt
bakom oss. Visst det fanns som alltid det där
speciella problemet som man var så nära på
men aldrig fick gjort. Men dessvärre var det
inte så mycket vi lämnade bakom oss så att
det motiverar för ytterligare en resa. Det jag
däremot skulle kunna tänka mig att återkom­
ma för är den otroliga utvecklingspotential
som fanns runt om bland olivodlingarna.
Text och bild: Martin Arvidsson
Fakta: El Cogul
El Cogul är en liten by som är belägen cirka tre mil söder
om staden Lleida som ligger 17 mil väster om Barcelona.
Lättast tar man sig hit genom att flyga till Barcelona och
sedan hyra en bil för cirka 200 euro i veckan.
Boende: Under sommarhalvåret kan man bo på någon
av de tre campningarna s om ligger runt Lleida. Under
vinterhalvåret är det däremot någon av de alla hostels
i staden som gäller. Det finns många olika att tillgå och
även i alla olika prisklasser där de billigaste låg på cirka
10 euro natten efter lite rabatt för många nätter.
Högsäsong: Säsong börjar i december då det fortfarande kan vara lite kallt och dimmigt. Framåt februari ska
det tydligen vara som bäst enligt de lokala klättrarna och
från april/maj börjar det bli riktigt varmt där nere.
Guidebok: Vi fick tag i en bra nätförare som de senare
tog bort ifrån webbsidan. Annars har sportaffären i Lleida
38
bra koll på klättringen runt staden och kan ge er tips och
bra vägbeskrivningar.
Rekommenderade sektorer
#1 L’universitat som är en ganska liten sektor men de
problemen som finns där håller hög klass.
#6 Beer Action kanske den kändaste och populäraste
sektorn med många fina problem i 6-graderna.
#11 Lo Pallare är kanske en av de mer svåråtkomliga sektorerna där man får köra bil på riktiga traktorstigar en bit.
Men det är det väl värt för här finns många fina problem
och en hel del lite hårdare också.
#16 – 19 L’Albagés som vi helt klart tyckte var de finaste
sektorerna. Det är fyra sektorer som ligger inom gångavstånd av varandra och här får man nästan lite fontan­
känsla över klättringen.
Klätterfilm
Bergsports filmpojkar fortsätter att kika på klätter­
rullar och säga vad de tycker.
No permanent address
Under 2004 tar en ett års lång resa sin början för klättrarna Aaron Black
och Sean Easton. En resa både fysisk och mental, vars slutdestination
är förstabestigningen av ”Call of the granite”. En 23 pitcher lång led,
vackert belägen i Eldred Valley i Canada.
Inte nog med att killarna skall klättra leden, den skall rensas också,
och på vissa ställen skall det bultas. Hängivenheten är fantastisk och vi
som åskådare får även bevittna detta förarbete. När Call of the granite
väl är färdigputsad återstår bara en sak... träning!
Filmen följer Aaron under ca sju månader, där han möter upp sina
vänner för att förbereda sig för det som komma skall. Det visas bl a
sportklättring i El Potrero Chico, bouldering i Hueco och multipitch i
Yosemite.
Vi får under dessa månader se Aarons och hans polare brottas med
sina demoner till krux.
Grymt inspirerande. Jean Gamilovskij som gjort filmen bjuder på
vacker natur, mycket känsla och en hel del runt omkring klättringen.
Scenerna är bra filmade och då klätterfilmer är mer regel än undantag
när det gäller schysst musik, så serveras allt detta med givetvis schysst
Tjugo på Kjuge
Det första ni frågar er är; är inte
Bergsport lite sena med den här
recen­sionen? Kom inte Tjugo på
Kjuge för typ hundra år sen, så
varför recensera den nu?
Nja, hundra år sen vill vi ju
inte säga att det är men nu när vi
väl satt igång och börjat recensera film, så tycker vi att det är
i sin ordning att säga några ord
om den här filmen, hur sent det
än må vara.
För alla som inte vet vad
Kjuge­kull är eller var det ligger bör fundera på
om klättring faktiskt är något för er. När ni väl gjort det går ni till datorn
och surfar in på www.kjuge.nu där det mesta står om detta otroligt fina
klätter­område.… och förresten, på Kjuge bouldrar man…
Tjugo på Kjuge är regisserad av Shawn Boye som har filmat under
några år nu. Han har tidigare lagt upp lite småfilmer från bl a Kjuge och
Lövsta på sin hemsida som alla kunnat ladda hem och se, men med
Tjugo på Kjuge gick han hela vägen och samlade ihop de bästa klättrarna på Kjuge för att göra en riktig klätterfilm.
Här borstas, skickas, tickas och nöts några av Kjuges mest klassiska
problem. Vi får stifta bekantskap med skogsmulle själv; Harald Bohlin.
Mannen som bl a har skrivit föraren till området och verkar leva och
andas Kjugekull. Andra namn är Carl-Ola Boström, Johan Andersson,­
Tina Yu m fl. Alla personer som är med i filmen får alla tid att visa upp
hur duktiga de är, även om det inte hade skadat att haft lite fler representanter från det motsatta könet. Slå er fram, tjejer!
musik, och mycket varierad
sådan. End of that story.
Det är tunnt med extra­
material till filmen. Tre
minu­ter som varken säger
bu eller bä.
Men som tidigare
nämnt så är det mer än
bara klättring i själva filmen, så det extra­
mate­rialet vi efter­frågar skulle bara vara en ren bonus.­
Det grymma med ”No permanent address”,­ är dock helhetsbilden. Man
slungas rätt in i en story, och får följa med på hela vägen. Ett mycket bra
upplägg och en påtaglig varia­tion gör hela filmen mycket intressant. Sju
månader tenderar att gå snabbt och filmens klimax står snart för dörren. Aaron och Sean återser sitt gigantiska skötebarn igen, och inleder
försöket till förstabestigningen av Call of the granite, och hur det går för
dem... Ja det får ni se själva!
Pris: 250 kr på www.tielma.com
Produktionen är bra men inte revolutionerande. Ibland kan man
tycka att viss klippning är slarvig eller struktureringen av bilderna (påminner lite om tv-serien ”24”) inte passar i filmen. Men samtidigt tycker
vi det är bra av Shawn att prova sig fram så han kan hitta sitt sätt att
berätta och förmedla. Det drar inte ner på filmupplevelsen i sig.
Dvd:n är helt okej som den är. Menyerna ser bra ut och det är lätt­
överskådligt bland scenval etc. Vi får en hel del extramaterial att gotta
oss åt, bl a ser vi en gästklättring från allas vår Said Belhaj.
Något som måste nämnas är musiken. Artister som Kung Kodum
och Kultiration sätter verkligen rätt stämning i filmen (Kultiration är
även med på NM-filmen, även den regisserad av Shawn). I extramaterialet kunde filmen dock innehålla lite fakta om området Kjugekull och
kanske även lite om access, trivselregler eller allmänna pekpinnar i området, då filmen faktiskt utspelar sig exklusivt i just det området.
Vi tycker att Tjugo på Kjuge är en mycket bra produktion. Det är otroligt
roligt att se att någon tar sig tid att göra en sådan här bra produktion
med så små medel som har funnits. Klättrarna ska självklart också tackas för att de ställde upp och var med i filmen samt för all fin beta vi tittare fått. Förhoppningsvis gör sådana här filmer att fler blir inspirerade
att filma, även om man bara har små medel till sitt förfogande.
Pris: 250 kr på www.tielma.com.
Här kan du även kolla in trailers på båda filmerna.
Text: Jonas Samuelsson och Fredrik Palm
Känner du till någon mer klätterfilm som borde sättas under lupp?
Mejla till bergsport@brant.se
39
Betablox
i Lund
Med SM i både boulder och
dyno bjöd Skånes KK i Lund
till en härlig klätterfest under
namnet Betablox sista helgen
i september. Lokalen var fylld
till bredden av publik och klättrarna hade fantastiska problem
att lösa på väggarna. Kvalet
gick på lördagen och finalerna
på söndagen och där drog Anja
Hodann och Magnus Högström
de längsta stråna.
d
e?
e
r
ro
it
up
Af
p.
Glädje! Anja Hodann, SM-1:a 2006.
An
r
g elic a Lin d vä
m
Tight värre! Finalkampen var hård
men elastisk.
Herren på täppan. Inget kunde stoppa
Magnus­ Högström (Göteborg).
Resultat Dyno-SM
Damer
1. Tina Yu Skånes KK
2. Karin Hallén Skånes KK
2. Elisabeth Fridh Skånes KK
Herrar
1. Carl-Ola Boström Skånes KK
2. Gustav Kamf Skånes KK
2. Christopher Sjödin Blocstar BK
En dag på kontoret. Gustav Kamf och Carl-Ola Boström,
kolleger på Skånes KK.
Beta? Fråga Henrik Sennelöv
(Göteborg).
Resultat Boulder SM
Damer
1. Anja Hodann, Blocstar BK
2. Angelica Lind, Blocstar BK
3. Jenny Förander, Göteborgs KK
Herrar
1. Magnus Högström, Göteborgs KK
2. Henrik Sennelöv, Göteborgs KK
3. Carl-Ola Boström, Skånes KK
Nytt blod. De unga talangerna
var många, här David Sjöquist
(Halmstad).
40
För fullständig resultatlista,
se www.klatterforbundet.com
Hjärterum!
Bild: Ivan Warfvinge
Boulderlandslaget på nya äventyr
En världscupsäsong – två starka bouldrare. Följ med på en tillbakablick
från tävlingsåret som gått...
Birmingham, Storbritannien 17–19 mars
Angie & Anjie laddar
upp i landslagsdressen.
Färgglatt i Birmingham med Björn Strömberg som gästspelar.
Kiev, Ukraina 1–2 april
Sex timmars häng
på Kievs flygplats... i
väntan på Pouvreaus
försvunna klätterskor.
I bussen med de tävlande till hallen...
Ukrainskt kroppsideal? Dansuppvisning!
Veliko Tarnovo, Bulgarien 21–22 april
Och så lite
klättring på
äkta plyfa.
Resultat världscupen i bouldering 2006
Totalt sju deltävlingar
DamerHerrar
  1: Olga Bibik, RUS
1: Jérome Meyer, FRA
  2: Juliette Danion, FRA 2: Kilian Fischhuber, AUT
  3: Anna Sthör, AUT
Anja laddar med
Flaggorna på plats.
bulgarisk sallad inför
semin i Veliko Tarnovo.
Fransyska på väggen och
repklätterskan Angela Eiter
i boulderform.
3: Gérome Pouvreau, FRA
  8: Anja Hodann, SWE
26: Angelica Lind, SWE
Totalt antal deltagare: 77
Grindewald, Schweiz 9–10 juni
Alphyttor och Eiger Nordwand i bakgrunden.
Ryska Yulia Abramchouk och Olga Bibik till topps.
Rovereto, Italien 12–14 maj
Kultur och bouldering i Rovereto.
...samt en historisk
pallplats till Sverige.
Lund, Sverige 30 september – 1 oktober
Ryskan och
WC-vinnaren
Olga Bibik i final.
Avslutande SM på hemmaplan i Lund.
Anjie & Angie in da House!
Bild: Angelica Lind, Anja Hodann, Björn Strömberg och Betablox
41
Malin
Holmberg
I somras flashade hon Privililége de serpent,
7c+, i Ceüsé och redpointade Abstrakt, 9-,
på Hylteberget i Götet. I tillägg kan hon
titulera sig Svensk Mästarinna i svårighet
efter segern i Norrköping i våras. Hon bor
sedan tre år tillbaks i Göteborg där hon i
våras tog examen som dietist. Jag tror att
det är många med mig som imponerats av
henne som klättrare, så jag tog och mejlade
över några frågor för att Bergsports läsare
skall kunna få en aning om vem Malin är
och hennes förhållande till klättringen.
Kan du beskriva din klätterkarriär.
Hur började du?
– Jag blev supertaggad att testa klättring efter
att ha läst en artikel om sporten i en tidning,
men det dröjde innan jag fick chans att testa.
Jag tog kontakt med Kiruna­ klätterklubb och
de sa att jag skulle ta med den utrustning jag
hade och komma till inomhusväggen vilket
avskräckte mig lite – jag ägde ju inte en klät­
terpryl. Senare annonserade de om prova på
klättring och jag nappade så klart direkt och
klättrade till och från under en period (reste
en del samt åkte skidor vilket höll mig borta
från klättringen) fram till hösten 2002 då det
blev mer regelbundet.
Vilka är dina starka och svaga sidor?
– Min styrka är träningsmotivation tror jag.
Vad gäller svagheter så är det nog framförallt
styrka, teknik och psyke – det är nog inte värre
än så :)
Vad gör du åt dina svagheter?
– Jag går in för att träna mina svagheter, men
jag tycker det är svårt att veta vad som är den
svagaste länken, klättring är ju komplext!
Sedan­ gäller det att hitta en effektiv tränings­
metod också för att förbättra sig.
Ambitioner i klättring. Drömmar? Mål?
– Min ambition är att utvecklas som klättrare
generellt, jag har inga särskilda mål vilket kan
låta ambitionslöst men det passar mig inte att
42
25-åriga Malin Holmberg från
Kiruna har under de senaste åren
klättrat sig till en position som
en av Svergies bästa klättrare,
med en rad hårda bestigningar
av såväl kilsäkrade ”testpieces” i
Bohus som borrbultade klassiker
på sitt samvete.
ha ett konkret mål i form av att t ex klättra en
viss grad. Jag är rädd att det skulle ta bort min
klätterglädje. Jag tycker om att klättra och
träna och gör det gärna på ett sådant sätt som
förbättrar min teknik, styrka o s v och då kom­
mer förhoppningsvis progressionen som bonus.
Är det någon händelse i din klätter­
karriär som betytt särskilt mycket för
dig. Typ en vändpunkt, uppenbarelse
eller nå’t?
– Möjligen de gånger jag inte har klättrat
under­ längre perioder och insett hur mycket
jag saknat det.
Är det nå’t som du är särskilt stolt över
klättermässigt?
– Vet inte, kanske de gånger jag lyckats över­
tala mig själv att gå på en led trots att det
varit långt mellan bultarna i min mening
(exempelvis Dresden och Mirage).
Är det nå’t som du inte är särskilt stolt
över som du kan tänka dig att dela med
dig av?
– Att jag nästan alltid prioriterar klättringen
först, många kompisar som inte klättrar har
insett att om det är finväder är det ingen idé
att ringa mig för att hitta på något.
att det finns ett gäng som tränar ihop för att
behålla träningsmotivationen tills snön från
klipporna tinar bort.
Var klättrar du helst?
– Det finns många ställen som jag tycker
mycket om och jag är övertygad om att det
finns ännu fler som jag ännu inte hunnit besö­
ka, men Bohuslän, Ceüsé, Lofoten, Kvalöya,
Hylteberget är några favoriter.
Vad inspirerar dig?
– Mina vänner, klättrare som ickeklättrare,
att se riktigt duktiga klättrare i action samt
alla häftiga platser man möter i och med
klättringen, många av de platserna skulle jag
aldrig besökt om det inte vore för klättringen.
Kan du beskriva den del av ”klättersce­
nen”/klättermiljön som du är en del av?
Andra klättrare runt dig som betyder
något för dig o s v.
– Göteborg är min hemmaplan, det är där jag
tränar och klättrar mest. För mig är Göteborg­
det bästa stället i Sverige att bo på om man
vill klättra mycket, här finns alltid någon att
klättra med, massor med leder och utesäsong­
en är lång.
Klättrar helst med?
– Solsken! Klättring när det är kallt diggar
jag inte då kör jag hellre ett inomhuspass.
Får du motivation av linjer/leder eller av
andra klättrare?
– Både och, men en snygg linje finner jag väl­
digt tilltalande och det skapar klätterbegär.
Både du och Johanna Tiensu Stålnacke
är ju från Kiruna, finns det nå’t sam­
band tror du?
– Svårt att säga om det finns något samband
eller om det är mer en tillfällighet, men det är
ett väldigt skönt gäng som klättrar i Kiruna,­
folk man blir glad av. Det finns några riktiga
entusiaster bland kirunaklättrarna, vilket
så klart bidrar mycket till att klättersporten
hålls i liv i Kiruna. Inomhussäsongen är väl­
digt lång där uppe såvida man inte är isklätt­
rare förstås och då är det extra betydelsefullt
Jag misstänker att du tränar en del
förutom bara klättrar ute. Hur?
– Jag tränar mest på Klätterfabriken, men vi
får snart en ny vägg i Göteborg och jag kom­
mer säkert hänga en hel del på greppen där
också. Hur jag tränar och med vem varierar,
jag har haft väldigt ostrukturerad träning
tidigare men försöker styra upp det lite. Jag
hade förmånen att delta på ett träningsläger i
Göteborg i våras med bl a Magnus Lindstedt
och jag lärde mig massor vilket förbättrar trä­
ningskvalitén mycket.
Föregående sida:Malin bouldrar på
Kjugekull. Bild: Per-Ola Andersson.
Till höger: Malin Holmberg på Slavrekka (-7)
på Tiberg i Skjomen söder om Narvik.
Bild: Lars Thulin, www.topptur.nu
Gillar du organiserade tävlingar och
vad gör dig till en bra tävlingsklättrare?
– Jag tycker bättre och bättre om tävlingar
tack vare att jag blir mindre nervös för varje
gång jag tävlar, men än så länge tycker jag inte
att det är så kul att jag vill lägga ner mycket
tid och pengar på det. Under hösten och vin­
tern tänkte jag delta i några tävlingar, när
det inte är utesäsong känns tävlingar mer ak­
tuellt. Bra tävlingsklättrare??? – Jag känner
mig inte som en bra tävlingsklättrare, men jag
kanske kan bli om jag fortsätter tävla.
Hur ser du på klättringens framtid?
– Jag tror att klättring är en sport som kom­
mer öka, särskilt tävlings- och sportklättring,
vilket mest baseras på känsla, medlemsantalet
i SKF ökar väl, eller? I och med att tränings­
metoder förbättras tror jag att framtidens
klättrare kommer ta sig upp för det mesta!
Laster?
– Kaffe! Jag dricker definitivt mer och fel sorts
kaffe än de vad svenska näringsrekommenda­
tionerna säger om kaffe.
Du klättrar ju en hel del naturligt säk­
rade leder. Många sätter ju denna typ
av klättring i polaritet till borrbultad
klättring. Personligen tycker jag att det
mesta av den kilsäkrade klättringen i
bohuslän också är sportklättring. Jag
tycker att om man nu nödvändigtvis
måste skilja på olika facetter av klätt­
ringen så kanske det vore mer logisk
att se på ”approachen” d v s huruvida
man tillåter sig att t ex träna på en led,
jobba in på TR, ticka grepp, placeringar
och steg. Har du några reflektioner och
kommentarer angående detta?
– Att redpointa en tradled och testa ut alla
säkringsplaceringar skiljer sig inte särskilt
mycket från sportklättring i min mening, för­
utom att tekniken kan skilja sig en del samt
om det är en lång led kan det bli en hel del ut­
rustning att släpa på vilket så klart gör det lite
jobbigare. Däremot onsight sport vs trad skil­
jer sig mer, trad kräver mycket mer utrustning
och måste hitta bra placeringar, jag tycker det
är mycket imponerande när folk sätter hårda
grejer onsight trad.
Har du några åsikter och funderingar
om att det skulle vara fritt fram att
choppa bort bultar som man tycker är
onödiga och på så sätt ”förbättra” stilen
på en led?
– Först och främst tycker jag att sprickor gärna
får förbli obultade, men om det inte går att
säkra en led bra med kilar mm så har jag inget
emot bultning. För mig är säkerheten mycket
viktig! Överhuvudtaget tycker jag inte om att
tala om ” förbättring” av stil på en led, för
mig känns det konstigt att trad skulle vara en
”bättre” stil att klättra en led på än sport. All
klättring är lika rätt i min mening!
Text: Erik Massih
43
Klättring på schemat
Ja, visst låter det som en dröm att få klättra på skoltid!?
Möjligheten finns för er som snart skall välja gymnasie­
program. Bergsport har sonderat terrängen en aning.
Det finns som bekant väldigt många olika gymnasieprogram idag. De som har klättring på schemat skiljer
sig åt en hel del sinsemellan. En del bygger hela
utbildningen kring friluftsliv och turism, medan andra
har en valbar, kortare kurs i klättring i en annars helt
teoretisk utbildning. Det finns många fler skolor med
klättring på schemat än dem vi presenterar här. Fråga
din studievägledare. De skall veta…
Skola: Spånga gymnasium
Skola: Vadstenagymnasiet
Skola: Naturbruksgymnasiet i Osby
Program: Naturvetenskapsprogrammet, inriktning Adventure
Program: Natur- och frilufts­
programmet
Program: Naturbruk – inriktning
Vildmark & Äventyr
Vad läser man? Nv-adventure är
en traditionell naturvetenskaplig
utbildning med en inriktning som
innehåller kurserna Friluftsliv A,
Friluftsliv B och Fritidsturism (tot 300
poäng). Inom ramen för individuella
valet finns ytterligare möjligheter
att fördjupa sig i friluftsliv, liksom
i projektarbetet. Förutom klättring
står alpin skidåkning, grottkrypning,
kajakpaddling med mera på schemat.
I årskurs 3 kan man välja att fördjupa
sig ytterligare i klippklättring och
läsa sig till följande kursdiplom
enligt Svenska klätterförbundet:
Ledkort inomhus, grundkurs utomhus,
fortssättningskurs utomhus och
räddningskurs 1. Du som är flitig har
chans att bli auktoriserad inomhusinstruktör.
Vad läser man? Utbildningen ger
eleverna möjlighet att utöva många
former av friluftsliv och uppleva den
svenska naturen. Klättringen sker på
allt från inomhusväggar till Ombergs
och Kilsbergens branter. Eleverna lär
sig att bevara och utveckla förutsättningarna för friluftsliv och medverka
till att höja friluftslivets status i
Sverige. Förutom kärnämnena
läses bland annat Klättring (50 p),
Fjällkunskap (50 p), Fritidskunskap
(50 p), Hälsopedagogik (50 p), Pedagogiskt ledarskap (100 p), Utveckling,
livsvillkor och socialisation (200 p)
med mera. Som valbara kurser finns
Psykologi (50 p), Dykning (50 p),
Naturridning (50 p) med mera.
Ger behörighet till
universitet/högskola: Ja
Har riksintag: Ja
Vad läser man? Under gymnasie­
utbildningen provar eleverna på
klättring, dykning, kajakpaddling,
skidåkning mm. Inför årskurs 3 väljs
en eller två aktiviteter de vill satsa
på. Skidlärarutbildningen ges i den
svenska fjällvärlden. Klätterutbildningen genomförs till stor del på
Kullen, men också på andra platser
med lämpliga klippor. Kursen motsvarar en fördjupad variant av Svenska
Klätterförbundets kurs ”Fortsättningskurs klippklättring”. Kajakutbildningen är i åar, sjöar och i havet.
Dykarutbildningen förläggs beroende
på strömmar och vind antingen runt
Kullen eller på Skånes ostkust och i
Blekinges skärgård. Andra ämnen:
Ledarskap, gruppdynamik, stresshantering (200 p), Säkerhet, riskanalys
(50 p), Friluftsteknik sommar/vinter
(50 + 50 p), Upplevelseturism (50 p).
Har riksintag: Nej
Mer info:
www.spangagymnasium.se
Ger behörighet till
universitet/högskola: Ja
Mer info:
www.vadstenagymnasiet.se
Skola: Naturbruksgymnasiet,
Älvdalen
Program: Naturbruksprogrammet,
Naturguidning-Vildmarksturism
Vad läser man? I utbildningen ingår
flerdagsturer med övernattningar
utomhus både sommar och vinter.
Eleverna får känna på skog och
fjäll, kanot och kajak, överlevnadsturer samt is- och klippklättring.
Den arbetsplatsförlagda delen av
utbildningen sker på olika fjäll- och
turistanläggningar samt aktivitetsoch äventyrscentra. Förutom kärnämnena finns kurser som Friluftsteknik
sommar (150 p), Friluftsteknik vinter
(150p), Ledarskap (100 p), Säkerhet
och livräddning (50 p), Naturbrukshistoria (50 p), Naturkunskap (50 p)
och Psykologi (50 p).
Ger behörighet till
universitet/högskola:
Har riksintag: Ja
Mer info: www.alvdalen.com
Ger behörighet till
universitet/högskola: Ja
Har riksintag: Nej
Mer info:
www.naturbruksgymnasiet.osby.se
Skola: Utsikten, Dals-Eds
gymnasium
Program: Turismledarprogrammet
Vad läser man? Innehållet på
kurserna är utformat tillsammans
med turismnäringen för att vara så
verklighetsförankrad som möjligt.
Möjlighet till praktik inom och utom
landet finns. Förutom kärnämnena läses till exempel Natur och
Friluftsliv (150 p), Oragansisation och
ledarskap (50 p), Turism (totalt 200
p) och Vildmarksturism eller Marknad
för turism (100 p). Som valbara kurser
finns klättring (50 p), skidåkning
(totalt 100 p), kajak (50 p), ridning
(50 p), överlevnadskunskap (50p)
med mera.
Ger behörighet till
universitet/högskola: Ja
Har riksintag: Ja
Mer info: www.utsikten.info
44
Hallå där Erika, 16 år som går första terminen på Vildmark & Äventyr
på Naturbruksgymnasiet i Osby!
Vad fick dig att välja det här gymnasieprogrammet ?
– Jag är intresserad av klättring och natur. Men en bidragande anledning är att jag praoade på skolan en
vecka, vilket skapade en mycket bra bild av skolan och inriktningen.
Nu har du ju inte gått så länge, men har det varit som du hade tänkt dig hittills ?
– Ja, i stort sett. Under första året har vi nästan bara teori, men under andra och tredje året blir det mer
praktik, så man längtar lite.
Har ni klättrat något än ?
– Hittills har vi bara klättrat på fritiden på klätterväggen i idrottshallen. Väljer vi klättring på Individuellt
val så kommer det att bli en hel del klättring.
Hur är det att bo på internat ?
– Att bo med sina klasskamrater skapar en viss gemenskap. Varje eftermiddag och kväll finns det en jour
att ringa om man behöver hjälp eller t ex vill ut och paddla.
Du slarvar väl inte med maten ? ;-)
– Nej då. Förutom frukost har vi även lunch, fika och kvällsmat. Alltihop är väldigt gott.
Något tips du vill dela med dig av årets 9:or som snart skall välja program ?
– Praoa på den skola som ni har tänkt söka till. Eller be om att få komma på besök en dag. Känner ni
någon som går på skolan så be om en utförlig rapport.
När erfarenhet
blir en risk
A life without adventure
is likely to be unsatisfying,
but a life in which adventure
is allowed to take whatever
form it will, is likely
to be short
Bertrand Russell
Att det råder stor skillnad mellan
upplevd risk, då vi frågar allmänheten
eller sportens­ utövare, tror jag vi alla
är överens­ om. Vi som klättrar får ofta
höra hur farligt det verkar vara. Men
att klättra anses av oss utövare som en
mycket säker sport.
Trots denna höga nivå av säkerhet kan dock olyckan drabba oss
alla. Och till en av de vanligaste hör fotledsskador – en skada jag
själv har erfarenhet från. Hur vi kan undvika denna typ av skada
och andra klätterrelaterade skador ämnar denna artikel belysa.
Och det fokus som gäller har en koppling till risker på ett teoretiskt
plan med exemplifieringar från vår klättervardag. Att detta skrivs
har en enkel förklaring: Att lyfta fram risker med koppling till den
breda teoribildning inom riskforskningen, är att nyttja modeller
som ger stöd till varför risker ibland uppkommer, vilka signaler vi
ska leta efter och samtidigt ge idéer om hur vi kan förhindra att
risker uppstår. Eftersom risker ofta diskuteras utifrån praktiska ex­
empel menar jag att det finns utrymme för denna typ av teoretiskt
resonerande. Och det är just ur erfarenhetens olika nivåer vi ger oss
i kast med riskerna. Den bild jag hoppas leverera är att då erfaren­
heten gör sitt intrång och vi lär oss utföra saker som ett rinnande
vatten, som reflexmässiga handlingar uppstår en helt ny form av
risk. Nämligen risken att utföra ett moment baserat på en felaktig
bild av verkligheten. Risken med klättring kan således ses i relation
till dess exponering. Men vad innebär detta i realiteten?
Den teoretiska ram vi kommer att röra oss inom är hur risker
hanteras respektive utvecklas inom ett intervall av olika kunskaps­
nivåer. Detta intervall kan liknas vid hur vi å ena sidan utför hand­
lingar i ett så kallat steg för steg förfarande, å andra sidan genom
reflexmässiga handlingar. Den första typen av handlingar vi bekan­
tar oss med är baserade på ny kunskap, dvs då vi för första gången
möter något nytt, ofta i en lärare-elev situation. Ett exempel ur det
praktiska livet är då vi för första gången knyter den bekanta klätter­
åttan eller kliver i en sele. Det som för en van klättrare anses vara en
självklarhet är för den oinvigde svårt och kan ta tid. Man kan tänka
Topprepsklättring är korrekt utövad ett bra sätt att bekanta sig med
några av klättringens utmaningar. Per på El culo electrico, 6; Fjärdhundra, Enköping.
sig detta tillfälle av nya knutar och selar som ska på som, en form av
bredvidgång, upplärning under överinseende av en instruktör. Ny
kunskap lärs ut och steg för steg går vi mot en ökad förståelse.
Vilka är då riskerna vid denna typ av aktivitet? En viktig del i
detta är självklart att klättringen lärs ut enligt konstens alla regler,
följer uppsatta normer och genomförs under ledning av kunniga,
certifierade instruktörer, i lämpliga miljöer. Om så sker är utbild­
ningsdelen en tämligen riskfri aktivitet, (se bild 1). Att den är risk­
fri bör dock belysas på ett mer nyanserat sätt. Vi ser här hur den
kunskap som lyfts fram är en, för vår elev, tankemässigt långsam
process. Instruktören presenterar ny information som ska omsättas
i handling. Om detta inte går enligt planerna är miljön den räd­
dande ängeln. Det är just därför vi lär oss knyta våra första knutar
på fast mark och inte hängandes i ett crux. Med andra ord, skulle
något oönskat inträffa brukar konsekvenserna stanna vid att man
får knyta om eller tilldelas mera hjälp för att fullfölja aktiviteten.
Detta tolkat ur en lärar-elev situation. För den som lär sig klättra på
egen hand och läser sig till det ”rätta” gäller andra förutsättningar.
Vi kan t ex få problem med tolkning av informationen, det är inte
alltid någon står bredvid och hjälper till, någon som kan korrigera.
Det är med andra ord brist på barriärer eller olika former av system
som kan ”fånga upp” och bromsa den felaktiga eller oönskade hän­
delseutvecklingen.
När sedan klättringen, det nya, övergår till mera rutinartade
aktiviteter börjar det bli lite mer komplicerat. Komplicerat i den
bemärkelsen att vi inte alltid kan avgöra om den kunskap ofta om­
satt till en regel, är den bästa av alla regler att tillämpa för tillfället.
På en tankemässig nivå är det svårt att avgöra om vi har en korrekt
föreställning av situationen i vårt huvud. Har jag tolkat allt rätt?
45
lärdomar. En fråga jag naturligt ställde mig var hur detta överhu­
vudtaget kunde hända?
Den skarpsinnige läsaren har säkerligen förstått att klättring
och andra aktiviteter rör sig i ett spann mellan dessa olika tanke­
mässiga nivåer. Den erfarne som lär sig något nytt är tillbaka på
steg för steg nivån och nybörjaren som snart knutit sin hundrade
åtta går mot den högre tankemässiga nivån, den reflexmässiga.
Med andra ord, jag visste hur en åtta knyts. Problemet var situatio­
nen när den knöts. Jag blev helt enkelt avbruten under aktivitetens
gång. Intresset för ett alternativt insteg stal mitt fokus. När sedan
detta lagt sig klättrades leden i tron om att knuten var korrekt. Det
var den inte, jag klättrade leden med en felaktig bild av verklighe­
ten (eller med andra ord: det är för att jag klättrade med en minnes­
bild av hur jag knöt min knut
färdig, som ställde till det för
mig. Vilket representerar den
vanliga knutsituationen).
Det som sker reflexmässigt
och inte skapar unika minnes­
bilder är till föga hjälp i risk­
fyllda aktiviteter. Lösningen
i detta fall är förstås att inte
avbryta eller stjäla varandras
fokus när kritiska aktiviteter
genomförs. Men det som är kri­
tiska aktiviteter kan egentligen
bara identifieras i efterhand.
Det finns en idé om att expo­
Hur går vi då tillväga? Ett
neringen står i proportion till
bra alternativ är att alltid, så
mängden olyckor. Och visst är
som klättring lärs ut, vara flera
det så. Den som å ena sidan väl­
(se bild 2). Det som en individ
jer att inte klättra löper obetyd­
Spotting vid repklättring fram till första bulten är klippt för att lindra
brister på i uppmärksamhet
lig risk för klätterrelaterade oönskade fall. Patrik under överinseende av författaren. Leden: Sök
kan någon annan kompensera
olyckor, å andra sidan medför och finn.
för två par ögon ser bättre än
just erfarenheten en ökad risk­
nivå. Och vi går återigen till det tankemässiga planet. När kun­ ett. Detta förutsätter dock att risk och säkerhet tas på allvar av alla
skapen har gått bortom nivån då vi måste så att säga tänka till, inblandade parter. Det handlar om att vi som klättrare hjälper var­
den regelbaserade nivån, kan den mentala processen liknas vid en andra till skadefria upplevelser och inte minst uppmuntrar till att
reflexmässig nivå, som att göra saker på ren rutin. Vi tänker således berätta om risker, att lära varandra på lokal och regional nivå om
inte efter innan vi handlar. Det är som i gamla filmer: skjut först hur klättringen bäst bör utföras. Detta på sikt leder till nyskrivna
och fråga sen. På denna nivå finner vi således handlingar och ak­ normer och förbättrade regler kring hur vi, på bästa sätt, bör be­
tiviteter som utförs reflexmässigt. En person som kan sitt yrke och driva våra aktiviteter.
förstår sina processer, kan sägas utföra sitt arbete på denna nivå. Att
cykla är ett annat bra exempel. De risker som kan kopplas till denna Sammanfattningsvis kan vi således se klättring som en aktivitet
kunskapsnivå kommer i form av att den information som mentalt på olika tankemässiga nivåer, där var och en av dessa nivåer har sina
processas inte alltid ger tydliga spår i vårt minne. Ju oftare vi utför respektive för och nackdelar. För att överbrygga deras nackdelar
ett moment desto mindre säkra är vi på att momentet minns som kan klätterrisker bland annat betraktas ur ett relationsperspektiv:
en unik händelse. Ett bra exempel är att jag ber dig berätta om hur det är i mötet med vår instruktör som dina frågor och funderingar
du knöt din åtta sist? Det är inte säkert att det du återhämtar ur ditt måste lyftas fram så att du får en grundlig insikt i varför klättrare
minne är från den senaste gången du knöt.
gör som de gör, att du lär dig om klättringen på rätt sätt. Att du
Ni kan säkert finna andra exempel av mera huslig karaktär: i ovana situationer ber om råd och hjälp och inte minst frågar dig
låste jag dörren, stängde jag av kaffebryggaren? Problemen är så­ om du använder en lämplig regel innan olyckan är framme. Och att
ledes relaterade till de minnesbilder vi skapar eller inte skapar. Det du, innan du ger dig iväg, ber din partner kontrollera din utrust­
som på en grundkurs i klättring sätter tydliga spår i vårt minne pro­ ning och inte förlitar dig på en felaktig föreställning av situationen.
cessas på en helt annan nivå när aktiviteten utförs reflex­mässigt.
Klättersäkerhet fungerar bäst om vi förstår på vilket sätt riskbil­
Varför är då detta ett problem? Det är ett problem när vi sätter den förändras allteftersom kunskapen går mot nya nivåer och inte
igång en aktivitet, till exempel att klättra, med en bild av att allt är minst hjälper varandra.
rätt gjort medan det i själva verket är felaktigt. Ett exempel ur egen
erfarenhet är klättring inomhus. Då jag klättrat upp till toppen på Den nyfikne läsaren finner mer att hämta om olika modeller
väggen såg jag att den knut jag klättrat med, inte var fullbordad. för kunskapsbearbetning i Rasmussens m fl, New Technology and
Att jag upptäckte detta var att det helt enkelt kändes annorlunda human error, från 1987 eller i Reasons Human Error, från 1990.
i selen eftersom lasten från repet uteblev då jag skulle firas ned.
Först då tittade jag ner på min oknutna åtta. Ur detta följde flera
Tommy Torsne, juni 2006
Är mina handlingar baserade på ett korrekt beslutsunderlag? Vi
kan i detta fall exemplifiera med de tillfällen man som klättrare
står inför ett moment man tidigare gjort men kanske för tillfället
glömt bort. Man måste således plocka fram, dra sig till minnes,
den gamla kunskapen för att utföra momentet. Ett bra exempel är
vid de tillfällen man som sällan-klättrare ska knyta loss sig ur ett
rep och förbereda för en firning (här kan vi lätt dra oss till minnes
artiklar om hur man knyter sig ur ett ankare på ett säkert sätt).
För det första är miljön i detta sammanhang viktig att poängtera
eftersom följderna blir allvarliga om man gör fel. Om vi tittar på de
regler som finns är det i detta sammanhang t ex regeln om att sitta
i minst två punkter, m a o redundanta system. Men regler kan även
ta andra former. Har jag som klättrare full kontroll på den typ av
ankare jag sitter i och hur man
lämpligen agerar kring detta?
Vad får det för konsekvenser
om jag lyfter min inknytnings­
punkt över ankaret, och så vi­
dare? Frågorna är många och
för den etablerade klättraren
finns svaren ofta nära tillhands.
Men det innebär ingalunda att
erfarenheten är lösningen på
klättringens alla risker – det är
snarare tvärt om!
46
klubbadresser
Klubb
Kontaktperson
Adress/Box
Alingsås Klätterklubb
Anders Hummel
Västra Långgatan 39
PostadressTelefon
441 33
Alingsås
070-970 48 77
Arboga Klätterlubb
Marcus Grönberg
Runeberg
732 97
Arboga
0589-50903
Avesta Klätterklubb
Kalle Andersson
Myrg. 38 a
774 40
Avesta
0226-54 110
Billingens Klätterklubb
George Peterson
Gustav Lakes väg 10
541 32
Skövde
BlocStar Boulderklubb
Jenny Bäckström
Hornstullstrand 11
117 39
Bohusläns Klätterklubb
Rikard Larsson
Skredvikshogen 7
Borås Klätterklubb KFUM
Anne Vainonen
Bromma KFUM-KFUK
Dalarnas Klätterklubb
Ena Boulder och Klätterklubb
Plus-/BankgiroMedlemsavgift
BG 5477-2488
Senior 250 kr, junior 150 kr
0500-48 60 04
PG 524519-6
Senior 400 kr, junior 200 kr
Enskede
073-344 20 89
BG 5006-7115
Senior 280 kr, junior 200 kr
451 95
Uddevalla
070-773 67 84
PG 4169907-5
Senior 350 kr, junior 200 kr
Björksätersgatan 3
506 46
Borås
033-20 00 72
PG 579259-3
Jonas Thorén
Box 140 23
167 14
Bromma
08-26 27 52
PG 58670-1
Johan Johannesson
Tistelgatan 4
784 65
Borlänge
0243-21 55 35
PG 617440-3
Tobiaz Brisegård
Salagatan 9
745 34
Enköping
0702-565582
BG 5839-4875
Eskilstuna Klätterklubb
Box 6030
630 06
Eskilstuna
073-022 42 69
PG 128029-6
Senior 400 kr, junior 300 kr
Expedition Altitud Klätterförening Matfors Björn Rosfjell
Tallskogsv. 16 B
864 33
Matfors
0706-77 78 80
BG 5899-0946
Senior 300 kr, junior 200 kr
Gällivare Klätterklubb
Jan Pemberton
Sömmerskevägen 26
982 38
Gällivare
0970-121 05
BG 5868-5843
Gästrike Klätterklubb
Minna Carlson
Kyrkvaktargan 5B
802 81
Gävle
PG 4308268-4
Senior 400 kr, junior 400 kr
Box 11076
404 22
Göteborg
031-431386
PG 726169-6
Senior 350 kr, junior 250 kr
PG 454503-8
Senior 300 kr, junior 200 kr
PG 421218-9
Senior 400 kr, junior 200 kr
Göteborgs Klätterklubb
Halmstad Klätterklubb
Slottsmöllan
302 31
Halmstad
035-18 86 00
c/o Dalhems Fritidsgård
Annerovägen 54
254 62
Helsingborg
042-22 94 28
Hexans Klätterklubb
Per van Riemsdijk
Sörbyvägen 51
74 172
Hjälteby
073-5086733
Hvitfeldskas Klätter och Friluftsklubb
Johan Lindström
Rektorsg.2
411 33
Göteborg
031-3670674
Helsingborgs Klätterklubb
Senior 480 kr, junior 280 kr
Härjedalens Klätterklubb
Martin Hallén
Olskroken, Rullbo
820 50
Los
0657-31022
Höga Kusten Klätterklubb
Per Öhman
Maltv.22
894 31
Själevad
0660 - 173 93
PG 859096-0
Höglandsklättrarna, Småland
Johan Ragnarsson
Vetlandav 26
575 38
Eksjö
0381-160 19
PG 609833-9
Jönköpings Klätterklubb
c/o Racket centrum
Mässvägen 1
554 54
Jönköping
Jösse Klättersällskap
Martin Jurander
Hagaberg Rådane
671 93
Arvika
070-5635830
BG 5606-3860
Kalmar Klätterklubb
Fredrik Nilsson
Gripgatan 38
392 30
Kalmar
0480-411825
PG 221533-3
Karlskrona Bergsport Förening
Örjan Nolén
Box 17
371 32
Karlskrona
0455-151 76
PG 8354378-5
Karlstads Klätterklubb
Mattias Hedberg
Schervingeg 11
681 35
Kristinehamn
0550-411124
PG 4548024-1
Senior 400 kr, junior 100 kr
Kiruna Klätterklubb, K3
Fredrik Prost
Högalidsgatan 3
981 35
Kiruna
070-3518313
PG 352622-5
Senior och junior 200 kr
Klätterklubb Granit
Palmgren
Ängåsvägen 4
375 34
Mörrum
0454 - 508 49
Klätterverket Klätterklubb
Trevor Cooper-Williams
Marcusplatsen 17
131 34
Nacka
08-641 10 48
Kungsbacka Klättring
Patrik Dahlgren
Box 13
439 21
Onsala
070-777 18 88
BG 5784-1397
Senior 350kr, junior 250kr
Kviberg Klätterklubb
Jenny Högström
Rönngården 2
435 31
Mölnlycke
031-780 47 42
BG 5865-5127
Linköpings Klätterklubb
Hangaren , Hotsportcenter
Rydsv. 5a
584 31
Linköping
Ljungby Klätterklubb
Daniel Nygren
Kungshögsgatan 29a
341 33
Ljungby
Luleklättrarna
Anders Strömberg
Flodv. 12
961 44
Boden
Malmö Klätterklubb
David Blixt
Lagmansgatan 6B
214 66
Malmö
Nordingrå Klätterklubb
Janne Smedberg
Petsamovägen 8
870 31
Mjällom
Norrköpings Klätterklubb
Louise Sixtensson
Lillsjövägen 6c
616 34
Norrtälje klätterklubb
Johannes Pennström
Vigelsjövägen 17C
761 51
Postens Klätterklubb
Posten AB
Terminalvägen 24
105 00
Stockholm
Skellefteå Klätterklubb KFUM
Skellefteå Klätterklubb
Stationsgatan 19
931 32
Skellefteå
Skånes Klätterklubb
PG 148519-2
BG 5104-8742
Senior, junior 300 kr
Senior 300 kr, junior 300 kr
Senior 425 kr, junior 325 kr
0372-130 87
PG 6294110-9
Senior 300 kr, junior 125 kr
040-929250
PG 6450247-9
Senior 400 kr, junior 200 kr
Åby
0709-20 39 98
PG 4301634-4
Senior 300 kr, junior 200 kr
Norrtälje
0709-325790
08-781 28 93
BG 5682-6027
Postanställd 300 kr, junior 150 kr
0910-108 58
PG 4359548-7
Östra Torngatan 2
224 68
Lund
PG 967107-4
Slagörnbergets KK
Peter Björklund
Ramselev.18
833 35
Strömsund
PG 649131-8
Solna Klätterklubb
Anne-Marie Ljungström
Teknologgatan 7
113 60
Stockholm
0704-918294
BG 5829-8985
Senior 300 kr, junior 200 kr
Stockholms Klätterklubb
Dick Andersson
Kindstugatan 10-12
111 31
Stockholm
073-026 64 35
PG 151553-5
Senior 300 kr, junior 150 kr
Storumans Klätterklubb
Claes Hedin
Trädgårdsv.13
923 32
Storuman
Sundsvalls Klätterklubb
Joakim Jenhagen
Furubergsgatan 10
856 43
Sundsvall
Söderköpings KK/Friluftsfrämjandet
Björn Holst
Ströms väg 1C
614 33
Tunabergs Högfjäll och Klätterklubb
Tommy Schultz
Karlsund, Vena
577 92
Umeå KFUM
Tina Nilsson
Järnvägsallén 20
903 28
Umeå Klätter & Högfjällsklubb
Senior 350 kr, junior 250 kr
PG 943499-4
Senior 260 kr, junior 140 kr
070-680 14 08
PG 4107248-9
Senior 300 kr, junior 150 kr
söderköping
0121-40054
PG 516982-6
Hultsfred
0495 - 601 33
PG 4400783-9
Umeå
090-18 57 09
090-19 37 62
Senior 250 kr, junior 115 kr
Box 7044
907 02
Umeå
Uppsala Klätterklubb
Björn Bergman
Blodstensvägen 19
752 58
Uppsala
Vara Klätterklubb
David Johansson
Odeng. 13
534 31
Vara
0708-151598
Varbergs Klätterklubb
Jan-Anders Eliasson
Utmarksgatan 12
432 75
Träslövsläge
0340 - 673 328
Vertikal Klätteridrottsklubb
Joakim Ståhl
Landsv 32
172 63
Sundbyberg
070-738 45 96
Visby Klätterklubb
Paula Zielinski
Torsgård
621 73
Bro, Visby
0702-000 662
Värnamo Klätterklubb
Tomas Andersson
Västbovägen 10B
33133
Värnamo
070-5831020
0490-37466
PG 4795196-7
PG 6208461-1
Senior 300 kr, junior 200 kr
BG 5482-6615
Senior 300 kr, junior 200 kr
Västerviks Klätterklubb
PG 518863-6
PG 818491-3
PG 417188-0
Senior 300 kr, junior 200 kr
PG 171818-8
Senior 350 kr, junior 175 kr
Södra Varvsgatan 50
593 31
Västervik
Västerås klätterklubb
c/o Torsne
Rekylgatan 14 7tr
723 38
Västerås
Åredalens Klätterklubb
Marcus Henningsson
Ullåvägen 12
830 13
Åre
070-5720805
Årjängs Klätterklubb Friluftsteknik
Hans Binsell
Bråten Finntjärn
671 94
Brunskog
0570-530 31
Ölands Klätterklubb
Hans-Gustaf Ekholm
Nyborgsgatan 13
387 20
Borgholm
0485-822 22
Örebro Klätterklubb
Joakim Victorin
Christinelundsv. 39
713 30
Nora
0587-15 366
PG 491139-2
Senior 250 kr, junior 100 kr
Östersunds Klätterklubb
Daniel Borg
Rådmansgatan 12
83242
Frösön
063-123125
PG 838608-8
Senior 400 kr, junior 150 kr
Österåkers Klätterklubb
Sandra Ehlers
Margaretelundsbacken 3
184 61
Åkersberga
Junior eller senior ? Kontakta din klubb för just era åldersgränser.
Vill du komma till en klubbs webbsida kan du gå in på www.klatterforbundet.com. Där finner du länkar till de klubbar som har webbsidor.
47
förbundsadresser
SKF Kansli/Generalsekreterare
Anita Rostén, Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm.
Tel 08-618 82 70, fax: 08-657 82 40, e-post: kansliet@klatterforbundet.com Webbsida: www.klatterforbundet.com
Pg: 67 32 65-5. Org nr: 889202-3063
FUNKTION
NAMNADRESS/BOXPOSTADRESSTELEFONE-POST
Ordförande
Niklaes Nathén
Litsvägen 26 A
831 41 Östersund
070-258 85 99
Vice Ordförande
Adam Blomberg
Dalheimersgatan 2B
413 20 Göteborg
073-902 31 21
viceordforande@klatterforbundet.com
Kassör
Anders Linder
Historiegränd 4c
907 34 Umeå
070-298 69 67
kassor@klatterforbundet.com
Sekreterare
Stina Nilsson
Stensövägen 54
392 47 Kalmar
073-350 71 00
sekreterare@klatterforbundet.com
Ledamot
Malin Herzig
Robert Almströmsg. 8, 5 tr
113 36 Stockholm
070-656 21 04
ledamot@klatterforbundet.com
Suppleant
Magnus Glans
Raketgatan 13
413 20 Göteborg
070-350 08 30
m.glans@actsafe.se
Suppleant
Christian Lund
Istidsgatan 42
906 55 Umeå
070-654 72 16
christian.lund@educ.vannas.se
Valberedning
Rafael Jensen
Ingo Sundberg
Fidde Jönsson
Allhelgonagatan 12
Köpmnag 59 b
Pl 4038 Uråsa
415 13 Göteborg
831 33 Östersund
360 14 Väckelsång
031-46 51 85
070-535 72 51
070-674 18 60
ingo.sundberg@swipnet.se
fiddejonsson@jmail.com
Utbildningskommittén Panda Ekvall
Lokförargatan 17 B
222 37 Lund
070-350 33 05
utbildning@klatterforbundet.com
Tävlingskommittén
Doktor Lindhs gata 4
413 25 Göteborg
070-421 35 37
tavling@klatterforbundet.com
Expeditionskommittén Björn Kihlström c/o Möller Björkhagsplan 9, 6tr
121 53 Johanneshov
073-651 08 20
expedition@klatterforbundet.com
Accesskommittén
Ulrika Tiegs
Tuengen Allé 21B
0347 Oslo Norge
+47 93 49 47 16
access@klatterforbundet.com
Säkerhetskommittén
Roger Pyddoke
Kyndelsmässogränd 7
126 37 Hägersten
070-519 89 86
sakerhet@klatterforbundet.com
Projektanställd
Peter North
Ekbacksstigen 14
137 94 Västerhaninge
070-440 34 07
peter@northbound.se
Kebkursansvarig
Mikael Amlert
Laxforsen 162
981 62 Kiruna
070-568 00 91
mikael.amlert@arcticalpin.com
Förbundskapten
Lars Högström
Pl 3386
437 34 Lindome
070-467 74 84
larshogstrom@hem.utfors.se
Förbundsläkare
Anders Söderlund
Västra Finnbodavägen 1
131 71 Stockholm
070-491 70 43
anders.soderlund@proxima.ptj.se
Expeditionsläkare Johan Holmgren
Karlbergs gård 4 B
791 36 Falun
073-679 02 54
johan.holmgren@ltdalarna.se
Bergsports redaktion
Eva Olsson
Stenvinkelsgatan 8
302 36 Halmstad
035-12 80 44
bergsport@brant.se
Internationella representanter
UIAA anti-doping Kommission
(Ledamot)
Anders Söderlund
Västra Finnbodavägen 1
131 71 Stockholm
070-491 70 43
anders.soderlund@proxima.ptj.se
UIAA Medicin Kommission
(Ledamot)
Johan Holmgren
Karlbergs gård 4 B
791 36 Falun
073-679 02 54
johan.holmgren@ltdalarna.se
ICC Regel Kommission
(Ordförande)
Krukmakargatan 36
118 51 Stockholm
070-730 28 32
geoscope@gmail.com
Centrumslingan 49
171 45 Solna
073-500 00 27
mn@drnil.com
Karin Sterky
Åke Nilsson
UIAA Säkerhetskommission
Martin Nilsson
(Ledamot)
Att köpa från Kansliet
Att köpa från författare
Gör på följande sätt: Betala in på plusgiro 67 32 65-5, skriv ditt
namn och adress tydligt samt skriv vad du beställer. Alla priser
inkluderar moms. För beställning mot faktura tillkommer 50 kr i
expeditionsavgift.
Klätterförare
Bohusförare 2002. Beställes på www.bohusguide.tk,
350 kr + frakt
Böcker
Stora Klippklättringsboken
av Per Calleberg, 200 kr + 50 kr i frakt för fler än
ett ex oavsett antal (rekpris butik 269 kr).
Klättring i Göteborg, Göteborgs Klätter­klubb, 350 kr,
beställes via www.gbg-guiden.info
Firning och Klättring
av Försvaret, 600 kr. 600 kr + 50 kr i frakt för fler
än ett ex oavsett antal.
Klättring i Sverige 1996, 37 klippor – 450 leder!
290:- Pg 168 34 23-6, Patrik Leje
Loggboken, 80 kr inkl porto + 50 kr i frakt för fler
än ett ex oavsett antal.
Kompendium
Topprepsklättring inomhus
Kurskompendium av Rasmus Jansson,
70 kr + 50 kr i frakt för fler än ett ex oavsett antal.
Fyrkantenområdet, 1997, 120 kr. Älvsbyn-BodenNiemisel-Piteå, Pg 629 41 10-9, Luleklättrarna
Jämtland, Östersunds KK
Sportklättring i Västervik, Linköping och Höglandet,
1999, 150:- Pg 479 51 96-7
Stegeborg och Söderköping 2001, Björn Holst,
tel 0121-400 54
Uppsala, Uppsala Klätterklubb
Umeå, Umeå Klätterklubb
Kebnekaiseförare del 1 (kopia av Rossipals) 40 kr.
Ågelsjön, 1995, 198:- Pg 476 11 16-5, Fredrik Schlyter
Kebnekaiseförare del 2 (leder efter 1952) 30 kr.
Instruktörsmärke 50 kr inkl ett kategorimärke.
Ny förare på gång från Örebro KK. Både föraren
”Klättring och Bouldering i Rosendal”­ och ”Bouldering i Närke” är slut och kommer inte ges ut på nytt.
Örebro KK jobbar på en ersättare för förarna och
målet är att den är klar under våren. För mer info och
beställning, se www.orebroklatterklubb.com
Fler kategorimärken 10 kr st. Endast till auktoriserade instruktörer.
Klättring i Södermanland, 2007. 329 kr (inkl frakt).
Pg 100 14 83-5. Mer info på www.dangerzone.se
märken
SKF:s tygmärke 30 kr.
SKF:s pins 15 kr.
48
ordforande@klatterforbundet.com
Kompendier
Att klättra på väggarna – en handledning
för inomhusklättring 60 kr + porto, Pg 467 96 58-7,
Johan Lindström, Godhemsgatan 13, 414 68 Göteborg.
e-post: johanuk@spray.se
Klättring – handledning för nybörjare. Officiellt kursoch nybörjarkompendium. Priset inkluderar moms.
Enstaka ex beställes genom att sätta in 70:- på
Bg 5465-3324, Verbio AB.
Vid beställningar under tre ex tillkommer 20 kr i
porto. Större beställningar görs skriftligen till Bogi
Palfay, Lidköpings­vägen 7a, 121 39 Johanneshov,
bogi@verbio.se. Vid beställning av fler än 30 ex ges
5% rabatt.
Höghöjdsmedicinskt kompendium, 95 kr plus porto.
Beställes direkt genom författaren, Johan Holmgren,
Karlbergs gård 4b, 791 36 Falun, tel: 0736-79 02 54.
Daniel Bidnerfondens brevkort. Tio olika brevkort
med kuvert. Unika fotomotiv. 140 kr (inkl porto 40 kr)
Pg 97 05 64-1.
Svensk klättring – pionjärerna 180 kr inkl. porto och
moms. Pg 618 93 95-4.
förbundsnytt/info
Ny kurs!
Hjälpinstruktör klippa
Svenska klätterförbundet presenterar nu hjälpinstruktörskurs klippa. En kurs för alla som är intresserade av
att bli auktoriserade klätterinstruktörer eller bara vill
hjälpa till på klätterkurser ibland.
Vägen till auktoriserad klippklätterinstruktör kan upplevas
som både lång och krävande och många blivande in­
struktörer­ har efterlyst ”ett steg på vägen”. Med hjälp­
instruk­törskursen får man ett sådant naturligt steg där
man för­bereds för sin instruktörsroll och där man får en
bekräft­else på att man har tillräckligt med kompetens som
klättrare för att kunna assistera en auktoriserad instruktör
på klippklätterkurser.
Tanken är att en godkänd hjälpinstruktör ska kunna in­
struera relativt självgående i de flesta moment som brukar
ingå i en grundkurs och dessutom ha sådan färdighet att
man även kan assistera en auktoriserad instruktör på mer
avancerade kurser.
En av fördelarna med en ”kvalitetskontroll” av det här
slaget är att den ansvariga instruktören på en kurs vet att
alla godkända hjälpinstruktörer håller en viss ”lägstanivå”
och därmed är det lättare både för instruktörer och blivan­
de instruktörer att arbeta tillsammans på kurser. De flesta
som idag instruerar i klättring, men som inte är auktori­
serade är mycket kompetenta, dock finns det undantag.
Hjälpinstruktörskursen garanterar en hög säkerhetsnivå på
våra kurser, vilket är viktigt inte minst för eleverna.
Förhoppningsvis kommer även alla de företag runt om
i landet som sysslar med grupparrangemang där firning,
klättring och annan repaktivitet ingår, att börja använda
sig av utbildad personal som åtminstone gått hjälpinstruk­
törskursen. Detta skulle höja säkerhetsnivån avsevärt på
många av dessa arrangemang.
Hjälpinstruktör klippa kommer att hållas av erfarna
auktoriserade instruktörer runt om i landet. Utbildnings­
kommittén uppmanar lokalklubbar att om möjligt arrang­
era hjälpinstruktörskurser, eventuellt med ekonomiskt
Instruktörsseminarium på Kullaberg juni 2006, där det nya
utbildnings­steget diskuterades ivrigt.
stöd till deltagarna. Kursen är än så länge bara en rekom­
mendation men tanken är att den med tiden kommer att
ingå som ett obligatoriskt steg på vägen till auktoriserad
klippklätterinstruktör.
Tycker du, instruktör eller blivande instruktör, att det
här verkar intressant? Se www.klatterforbundet.com. De
nya normerna hittar du under ”Utbildning”. Om du vill gå
en hjälpinstruktörskurs, ta kontakt med en auktoriserad
instruktör, antingen genom din klubb eller privat. Lista på
auktoriserade instruktörer hittar du också på webbsidan.
Om du har frågor eller undrar något angående kurs­
normen, kontakta: Bobo, 0708-38 50 26
Panda, 0703-50 33 05
Bobo Gustafsson
Tips till dig som vill bli auktoriserad instruktör
Alltför många aspiranter blir under­
kända på instruktörsexaminationen.
När man förbereder sig är det viktigt
att man skyndar långsamt och samlar
på sig erfarenhet under många år.
Man bör försöka klättra på många
olika klippor och inom olika discipli­ner
men med fokus på naturligt säkrad
klättring. Det krävs att man har gedi­
gen erfarenhet av att klättra långturer
på flera replängder eftersom man,
som auktoriserad instruktör, ska kunna
ta med sig elever på liknande turer.
Förutom dina egna färdigheter
när det gäller klättring, repteknik
och räddning så testas självklart din
förmåga att undervisa elever under
examinationen.
Innan du anmäler dig till instruktörs­
kursen är det viktigt att du har en bred
och djup teknisk kompetens och har
gått alla de förberedande kurserna:
• Grundkurs i klippklättring
• Fortsättningskurs
• Räddningskurs 1
• Räddningskurs 2
• Aidkurs
• SKF:s kurs i Dolomiterna
eller Kebnekaise
• Hjälpinstruktörskurs
Detta är viktigt då instruktörskursen
inriktar sig på hur du ska lära ut de oli­
ka momenten. Då är det ju uppenbart
en förutsättning att du själv behärskar
teknikerna. Som instruktör ska du
kunna hålla alla kurser. I vissa fall kan
man kanske tillägna sig kunskaperna
utan att gå kurs men risken är att man
då får tekniska brister som i vissa fall
kan ställa till det på en examination.
Tänk på att de tekniker som man lär
sig på en kurs måste övas och nötas
in för att man verkligen ska kunna
utföra dem i en pressad situation.
Bobo Gustafsson
49
förbundsnytt/info
Fornborgar skall vi vara rädda om
Med anledning av att klättring ibland bedrivs på fornborgar vill accesskommitén informera Sveriges nytursmakare
om vissa begränsningar som rör fornlämningar. Läs detta så slipper du hamna i finkan – i alla fall ovetandes om
vilka regler som gäller.
Till varje fast fornlämning hör ett så stort område
på marken eller på sjöbotten som behövs för att
bevara fornlämningen och ge den tillräckligt utrymme med hänsyn till dess art och betydelse.
Detta område benämns fornlämningsområde.
Fornlämningsområden är kulturreservat och inkluderas i Kulturminneslagen. Kulturreservat är
en relativt ny skyddsform. Nationalpark och naturreservat är mer kända skyddsformer.
Lämningar i form av fornborgar finns från
bronsålder till vikingatiden med kulmen under den
oroliga folkvandringstiden, 400 – 550 e. Kr. I Sverige finns cirka 1000 registrerade fornborgar. Ofta
anlades fornborgarna på befintliga klippartier.
Klippan gav en strategisk utsikt och gjorde borgen svårintaglig. Många fornborgar ligger dock
på klippor utan strategiskt värde och tros därför
inte varit militära utan av kultisk betydelse. De
tyckte kanske som oss att klippor är vackra.
Fornlämningsområdet omfattar som sagt naturen
i anslutning till ruinen och vanligtvis inkluderas
även de hett eftertraktade klipporna. Huruvida
de uppsatta lederna på Gåseborg i Stockholm, läs
Bergsport #131, ligger inom reservatsgränserna
kände accessansvarig i Stockholms KK inte till.
Förvaltande myndighet gör en prövning av varje
enskilt fall och klättringen har uppenbarligen inte
ansetts vara något problem hittills. Vidare hantering lämnas till det lokala accessarbetet.
För drygt två år sedan skedde en incident i
Göteborg­ då klippartiet nedanför Hakereds fornborg bultades. Att bultningen var olovlig och inom
reservatsgränserna visade sig då förvaltande
myndighet gjorde en inventering och upptäckte
bultarna. Enligt arbetsrutinerna förbereddes en
polisanmälan. Av en lycklig slump är Petra Rudd
antikvarie/arkeolog vid Göteborgs Stadsmuseum, vilket är en nyckelposition i sammanhanget.
Petra är klättrare och använde mycket av sitt förtroendekapital, men lyckades övertala de övriga­
tjänstemännen att inte skicka iväg polisanmälan.
Här hade den som bultade tur, vilket man inte kan
hoppas på nästa gång.
Vad man skulle dömas till vet vi inte då det
inte prövats rättsligt, men det är kan vara bra
att veta att man kan dömas till sex månaders
fängelse för fornminnesbrott. Främst vill vi undvika att någon råkar illa ut men det finns risk för
ytterligare en konsekvens. I dagsläget finns inte
ett enda prejudikat som berör borrbultar. Det är
mycket oförutsägbart vilka följder ett prejudikat
om brott mot Kulturminneslagen skulle få, då det
skulle bli det enda fall då borrbultar tas upp. Risk
att det spiller över på andra bultar? Vi vill undvika
ett prejudikat då det riskerar långtgående konsekvenser inte bara för den som döms utan hela
klättersverige.
I fallet Hakered trodde nytursmakaren att han
hade markägartillstånd då han fått ett jakande
från den lokala­ bonden. Tyvärr finns det mer än ett
fall då bultar satts med fel persons tillstånd. Om
missförstånd uppstår om juridisk rätt att ge bultningstillstånd, samt att man prickar en fornborgsklippa så ligger bultaren illa till. Enligt lagen är det
den som planerar eller utför ett arbete som skall
se till att skador på kulturmiljön om möjligt undviks eller begränsas. Det är alltså inte markägaren som ansvarar utan den som utför
åverkan. Det är du som utför jobbet som är
skyldig att se till att rätt tillstånd söks och
beviljats. Uppstår frågetecken kontakta
gärna Accesskommittén.
SKF Accesskommitté
Calle Martins, vice ordförande
Granskad av
Petra Rudd
antikvarie/arkeolog,
Göteborgs Stadsmuseum.
”Ett mark- eller vattenområde får förklaras som kulturreservat i syfte att bevara värdefulla kulturpräglade landskap. På ett sådant område skall bestämmelserna i 4 – 6 §§ tillämpas.
Att det inom ett område finns en byggnad eller anläggning som är skyddad som byggnadsminne, kyrkligt kulturminne eller fast fornlämning enligt kulturminneslagen hindrar inte att
området förklaras som kulturreservat.”
Kulturreservat, Miljöbalken, 7 kap. 9§
”Till böter eller fängelse i högst sex månader döms för fornminnesbrott den som av uppsåt eller oaktsamhet
1. tillägnar sig eller eljest förvärvar, gömmer, skadar, ändrar eller avyttrar föremål som enligt 4 § skall tillfalla staten eller hembjudas till staten eller
2. olovligen rubbar, tar bort, gräver ut, täcker över eller genom bebyggelse, plantering eller på annat sätt ändrar eller skadar en fast fornlämning.
Om brott som avses i första stycket har begåtts uppsåtligen och är att anse som grovt döms för grovt fornminnesbrott till fängelse i högst fyra år. Vid bedömande av om brottet är grovt
skall särskilt beaktas om gärningsmannen har använt särskild utrustning eller annars visat särskild förslagenhet, om gärningen utförts vanemässigt, avsett fornfynd av större värde
eller omfattning eller medfört en omfattande förstörelse av ett fornminne.”
Kulturminneslagen 2 kap. 21§
50
Branta klippor har
älskats i alla tider.
Illustration: Eva Olsson.
.
bergsguiden
som leder dig den rakaste vägen till
utrustningen och arrangemangen.
ACONCAGUA
Scandinavian Ascents
Resor & Expeditioner
- till topps!
www.scandinavianascents.com
Tel: 031-3336680
Sveriges lägsta pris
- direkt till Dig utan mellanhänder -
oxo- optik.se
www.
6EMHARSAGT
ATTKLÊTTERUTRUSTNING
MÌSTEKOSTA
SKJORTAN
TEL
God Jul &
Gott Nytt År !
Nästa nummer ute den 15 mars
Materialstopp för redaktionellt material är den 10 februari.
E-posta till bergsport@brant.se
51
Svenska Klätterförbundet, Lagerlöfsgatan 8, 112 60 Stockholm
Posttidning B
Porto betalt
.UFINNSDETOLIKASOVSËCKARI
+LËTTERMUSENSSORTIMENTALLAMED
SAMMASMARTAËRMÚPPNINGLËTTATT
MORGONFIKAIBIVACKEN
4ORKFICKAINUTISËCKENOCHUPPHËNGNING
FÚRNEDERDELENSÍATTDUKANSTICKAUT
BENENOCHGÍOMKRINGISOVSËCKEN
+OMPRESSIONSPÍSESOMSTËNGERLËNGS
GÍENDESÍDUSLIPPERENSTORRUNDBOLLI
PACKNINGEN$UHITTARMERAINFORMATION
OCHMÍNGATIPSPÍHURDUSOVERSKÚNT
UTOMHUSIVÍRKATALOG
-!'.%
GRAMDUN
FILLPOWER
KOMFORTTEMPERATUR
VIKT
FËRG#HARCOAL
"2!'%
GRAMDUN
FILLPOWER
KOMFORTTEMPERATUR
VIKT
FËRG#HARCOAL
$)3%2
GRAMDUN
FILLPOWER
KOMFORTTEMPERATUR
VIKTCAGRAM
FËRG"URNTRUSSET
'!,$%2
GRAMDUN
FILLPOWER
KOMFORTTEMPERATUR
VIKTCAGRAM
FËRG"URNTRUSSET
4)6!2
GRAMDUN
FILLPOWER
KOMFORTTEMPERATUR
VIKTCAGRAM
FËRG"URNTRUSSET
+LËTTERMUSEN!"¿REVËGEN¿RE
4%LEMAILKLATTERMUSEN KLATTERMUSENSE