Den digitala bokens framtid - Svenska Förläggareföreningen

fritt
ELLER
GRATIS?
Den digitala bokens framtid
Rapport från Svenska Förläggareföreningen
Fritt eller gratis?
Den digitala bokens framtid
Rapport från Svenska Förläggareföreningen
Rapporten kan beställas från:
Svenska Förläggare AB
Drottninggatan 97
113 60 STOCKHOLM
tel 08-736 19 40
info@forlaggare.se
© Författarna och Svenska Förläggareföreningen
Redaktion Redaktörspoolen Ann Pålsson AB
Grafisk form Majbritt Hagdahl
Tryckt hos Linderoths Tryckeri i Vingåker 2013
Stockholm juni 2013
isbn 978-91-976730-7-5
Innehåll
Författare 4
Förord 5
Vad är en (digital) bok? 7
Per Strömbäck
Bokens vägar till läsaren 11
Per Strömbäck
Upphovsrätten, yttrande- och informationsfriheten 17
Jan Rosén
Illegalt publicerade e-böcker och ljudböcker 20
Pia Janné Nyberg
Rättighetsalliansens undersökning 21
Anders Nilsson & Sara Lindbäck
Upphovsrätten och politiken 26
Per Strömbäck
Vad krävs för att den digitala marknaden för böcker ska kunna fungera? 29
Pia Janné Nyberg
3
författare
Pia Janné Nyberg
jurist, Svenska Förläggareföreningen
Per Strömbäck
debattör och författare
Jan Rosén
professor, Stockholms Universitet
Sara Lindbäck jurist, Rättighetsalliansen
Anders Nilsson teknisk expert, Rättighetsalliansen
4
Förord
Boken har tagit sina första steg in i den digitala världen. Film och musik har gått
före och är nu igenom den digitala omvälvningen, medan boken bara är i början av
sin digitala resa. Trots att det är över ett decennium sedan den första e-boken gavs
ut – en följetong av Stephen King – och ljudböcker funnits i våra lurar länge, så har
boken det stora digitala genombrottet framför sig. I den anglosaxiska världen är
e-boken det mest sålda utgivningsformatet. Det visar på en enorm potential. För
den svenska bokbranschen är det nödvändigt att närmare undersöka digitala böckers förutsättningar här i landet. Främst är det tre aspekter som vi bör diskutera:
momsnivån, e-boksutlån på bibliotek och upphovsrätten. I den rapport du nu håller i handen står främst upphovsrätten och dess motsats piratverksamhet i fokus.
Övriga frågor berörs endast mer översiktligt.
Den digitala bokutgivningen innebär utmaningar för bokförlagen av ett helt
annat slag än de traditionellt sett varit vana vid. Den digitala bokfilen är tekniskt
sett densamma oavsett om den tillgängliggjorts på ett fysiskt medium, 0m den
laddas ned för att sparas under viss tid eller är strömmande. Ändå beläggs de senare två formaten med 25 procent moms. Alla andra bokformat har som bekant
6 procent moms. Detta faktum påverkar naturligtvis konsumentpriset och utgör ett
uppenbart bekymmer för bokbranschen. Argumenten för att även nedladdningsbara och strömmande böcker ska ha reducerad moms är många och självklara.
På föreningens hemsida www.forlaggare.se finns ytterligare information kring den
frågan att tillgå.
En annan viktig fråga för förlagen är bibliotekens inköp och utlån av e-böcker.
Endast 10–15 procent av alla e-böcker som säljs till konsumenterna säljs till fullt
konsumentpris. Bibliotekens andel av inköpen och utlåningen är 85–90 procent.
Problemet här är biblioteksutlåningens stora dominans kombinerat med den lilla
intäkt den bidrar med. Ekonomiskt sett går inte ”biblioteksaffären” ihop för vare sig
författare eller förlag. I rapporten Biblioteken och bokmarknaden – från folkskola till
e-böcker1 beskrivs bibliotekens traditionella roll i relation till e-böckerna.
För de svenska bokförlagen är respekten för upphovsrätten central. Utan upphovsrätten kan inte förlagen investera i bokutgivning. Att författarnas upphovsrätt
under reglerade former kan övergå till förlagen för exploatering gör det möjligt att
investera i utgivningen.
Det är dock uppenbart att respekten för upphovsrätten svajar. Såväl ljudböcker
som e-böcker är utsatta för illegal publicering, det visar den undersökning som vi
presenterar här. Detta faktum gör investering i digitala böcker osäker och något
som inte alla författare och förlag vare sig kan eller vill göra. Vad händer då med
yttrandefriheten? Innebär illegal hantering av digitala böcker att yttrandefriheten
begränsas? Professor Jan Rosén beskriver i kapitlet Upphovsrätten, yttrande- och informationsfriheten hur upphovsrätt och yttrandefrihet hänger ihop och hur viktiga
dessa grundläggande rättigheter är för vår demokrati.
Det behövs smidiga tekniska lösningar för att läsning av e-böcker, och därmed
1
Rapport från Svenska Förläggareföreningen december 2012, www.forlaggare.se.
5
förord
försäljning och utlåning, ska ta fart. Några få starka globala aktörer driver framgångsrikt på utvecklingen i delar av världen. I Europa är bilden mer splittrad. Den
praktiska möjligheten att läsa e-böcker är också en förutsättning för den digitala
bokens genombrott. Per Strömbäck berör detta i kapitlet Bokens vägar till läsaren.
Där beskriver han också hur den moderna bokens ”näringskedja” ser ut, från författare till läsare.
Pia Janné Nyberg beskriver var upphovsrätten står idag, hur skyddet för upphovsmännens verk både utvecklats och beskurits, och vad man kan tro om framtiden härvidlag.
Några väsentliga slutsatser kan dras av den här rapporten: att upphovsrätten
fortsatt är viktig, kanske viktigare än någonsin; att politikerna har en central roll när
det gäller attityden till upphovsrätt och därmed yttrandefrihet; att internetoperatörerna måste ta ansvar för vad som pågår i deras nät och stävja brottslig verksamhet.
Först så kan vi i praktiken få en fungerande digital bokmarknad som tar tillvara den
digitala bokens potential, vilket gör det möjligt för aktörerna på bokmarknaden att
verka under rimliga villkor och bidrar till att alla i samhället får samma demokratiska möjlighet att läsa på ett nytt sätt.
Stockholm i juni 2013
Eva BonnierKristina Ahlinder
OrdförandeDirektör
6
Vad är en (digital) bok?
Per Strömbäck
Det finns en fundamental och närmast banal skillnad mellan boken och andra typer av medieuttryck som film och inspelad musik. Där de senare kräver någon apparat – TV, biograf, stereoanläggning, mp3-spelare, mobiltelefon – för att man ska
kunna ta del av innehållet, är boken omedelbart tillgänglig. Öppna den och börja
läsa! Den digitala boken måste däremot ta omvägen över en maskin.
Den digitala boken har två huvudsakliga format: ljudbok och e-bok. Dessa
bägge utgör på var sitt sätt digitala representationer av boken som produkt och
är kommersiellt intressanta för branschen, eftersom det går att ta betalt för dem.
Av samma skäl är de intressanta för pirattjänster, som bygger sin verksamhet på
att sprida andras material utan att dela med sig av eventuella intäkter (från till
­exempel annonser). Men digital spridning påverkar också boken som fenomen och
ställer frågan om vad en bok är. Utöver ljud- och e-böcker finns många slags digitalt skrivande och läsande. Förstås sådant som e-post, sociala medier och forum
som inte är lämpliga för utgivning, men också mycket som historiskt ofta haft
bokformat: recept, motionstips, trädgårdsodling, pyssel- och hobbyverksamhet,
rekord och annan enklare fakta, livsstil, inredning, opinionsbildning och mycket
annat. Allt detta finns förstås alltjämt i inbundna böcker, liksom i tidningar och
tidskrifter av olika slag, men det är områden som förr genererat viktiga intäkter till
förlagen och där tonvikten idag flyttas från bok till nät, vilket medför att förlagens
intäkter minskar.
Det är en helt legitim utveckling som drivs av nya tekniska möjligheter och
förändrade publikvanor (i motsats till olaglig spridning i form av upphovsrättsintrång). Samtidigt blir den utvecklingen en illustration av hur boken som artefakt
utmanas. Det som har varit tydligt avgränsat blir i den digitala sfären otydligt i konturerna. Distributionsformen påverkar innehållet, förändrar det. Äldre format för
att distribuera text, som runstenar och pergamentrullar, hade annat slags innehåll
än dagens böcker. En receptsajt på nätet är annorlunda än en kokbok: kokboken
har gärna en tydlig avsändare som en person medan receptsajten har mycket bättre
sökfunktioner; ingrediensers mängd, volym och vikt kan automatiskt anpassas till
antalet portioner och nya recept kan läggas till. Ett annat tydligt exempel är uppslagsverkens resa från Nationalencyklopedin, via nittiotalets multimedia-lexikon
på cd-rom, till dagens Wikipedia.
Visst har både kokboken och det inbundna uppslagsverket många mervärden
gentemot sina digitala motsvarigheter: kokboken får med åren patina av såsfläckar,
anteckningar och hundöron, uppslagsverket pryder sin plats i hyllan. En tryckt bok
kan man också låna ut till grannen. Men detta är just exempel på mervärden och de
digitala formaten erbjuder andra mervärden (de kommer med omedelbar leverans,
tar ingen plats, är lätta att söka i med mera). Innehållet är likartat men ändras av
formatet. Den tryckta boken låser fast texten och bilderna, det digitala är föränderligt.
Med den digitala formen ändras också läsarnas roll. Läsarna blir användare och
medskapare, som kan sprida, ändra, lägga till och omskapa innehållet. I ­exemplet
7
va d ä r e n ( d i g i ta l ) b o k ?
med receptsajten kan användarna lägga till egna recept, kommentera andras, recensera maträtter, ge rekommendationer. Wikipedia bygger som bekant på att läsarna
skapar innehållet, lägger till nya uppslagsord och redigerar befintliga. I princip alla
sorters digitalt innehåll uppvisar fenomenet att användarna skapar och skapar om.
Mobiltelefonernas kameror har möjliggjort sociala nätverk som Instagram och
Vine där användarna publicerar foton och videofilmer som andra kommenterar
och sprider vidare. Youtube har en kombination av intrångsgörande material (film
och TV-serier) och omtvistat och legitimt användarskapat material (musikvideor
och remixer). Avseende det olovliga materialet visar Youtube samma ambivalens
som exempelvis telebolagen när det gäller att skydda upphovsmännens rättigheter:
man ser sig inte som ansvarig för vad användarna laddar upp, men vill heller inte
förmedla kontakt till användarna. I detta finns också en konflikt mellan motstående ekonomiska intressen: att skapa respektive sprida bygger ofta affärsmässigt på
exklusivitet respektive tillgänglighet.
Tjäna pengar på det andra skapat
Ur rättighetsägarnas perspektiv är detta att tjäna pengar på det andra skapat, utan
att dela med sig av intäkterna och utan att agera mot intrång, ingen större skillnad
gentemot renodlade pirattjänster. I jämförelse med hur bokens roll förändras av
digital distribution och publikens medskapande, är dock Youtube en illustration av
hur fundamental den förändringen är. Människors egna filmer ersätter inte långfilm och TV-serier; de kompletterar men utgör en snabbt växande del av tittandet.
Som mottendens återskapar några av de här plattformarna strukturer från traditionella medier. Youtube, till exempel, tar ett visst utgivaransvar genom att inte
distribuera pornografi. I Wikipedias fall redigerar 2 procent av användarna 75 procent av innehållet2 och bildar därmed en spontant organiserad redaktionskommitté, inte så olik dem som brukat redigera tryckta uppslagsverk.
När bokens innehåll blir digitalt är det inte enbart användarna som påverkar
det, utan också maskinerna. 2004 annonserade Google sin ambition att skanna all
världens böcker till digital form, spara dem i en gigantisk databas och göra texten
digitalt läsbar. Man bedömer att det finns totalt drygt 100 miljoner boktitlar och
våren 2013 har 30 miljoner skannats3. Dessa texter är därmed digitalt sökbara och i
princip läsbara via digitala kanaler. De kan i teorin förändras, redigeras och stöpas
om, och sammantaget utgör de en gigantisk språkdatabas som kan användas för
sådant som att utveckla algoritmöversättning och datorers läsförståelse, liksom för
olika statistiska mätningar (Ngram Viewer, till exempel, är en tjänst som visar hur
vanliga ord har varit i litteraturen genom åren).
Skanningsprojektet har mött hård kritik från förlag och författare som hävdar
2 Lisa Ehlin ”Den flyktiga användaren” ur antologin Myten om internet red. Snickars, Strömbäck
(Volante 2012)
3 Wikipedia
8
va d ä r e n ( d i g i ta l ) b o k ?
att Google bryter mot upphovsrätten när de digitaliserar böcker utan tillstånd från
upphovsmännen. I flera länder – däribland USA, Kina, Frankrike och Tyskland –
har tvisterna kring Google Books hamnat i domstol, vilket tvingat Google att på
olika sätt begränsa tillgängliggörandet och även betala omfattande belopp till rättighetsägare.
Oavsett det juridiska står det klart att boken i sig förändras av att digitaliseras.
Den amerikanske teknikfilosofen Kevin Kelly beskrev det i New York Times i maj
2006 som att alla böcker länkas samman till en enda; de tydliga gränserna mellan
enskilda böcker löses upp och ersätts av en gigantisk databas inte olik world wide
web, där texten ständigt förändras, kommenteras, uppdateras, blir sökbar och kan
bearbetas. Världens enda bok!
Bokvärlden står på tröskeln till ett fungerande ekonomiskt ekosystem för
­digitala böcker. Två diskurser dominerar: boken som bok och boken som text. Om
boken är en bok, så är den en produkt som kan paketeras i olika format och säljas,
men dess innehåll är intakt. Den kan uppträda som digitala filer i form av e-böcker
och ljudböcker. Den fysiska distributionens villkor förs över till de digitala försäljningskanalerna, läsarna läser på ett sätt som liknar det som används för tryckta
böcker. Exklusivitet är det viktigaste värdet, det behöver försvaras om den ekonomiska modellen med boken som bok ska fungera och det ställer krav på tekniska
och juridiska skydd.
Boken som bok eller som text
Om boken är text så är dess digitala skepnad en annan, mer lik webbsidor. Den
ekonomiska modellen förändras från produkt till tjänst och det är tillgången,
accessen till innehållet, som kan ge intäkter, inte exemplarförsäljning. Affärslogiken
kommer snarare från digitala tjänster med annonser, mikrobetalningar, tredjeparts­
erbjudanden och liknande, än från bokhandelns former. Om boken är text är den,
som Kelly beskriver, en del av en väv av ord som ständigt förändras. Dessa två
former kan existera parallellt och i olika blandformer, men i grunden är det en
konflikt mellan motstående filosofier, tekniker och – faktiskt – affärsintressen.
Amazon kan vara exempel på ett affärsintresse som bygger på boken som bok
– de säljer enskilda titlar. Google är den tydliga motparten som ser boken som text,
information, data, inte särskilt olik data från andra källor. Samma affärslogik som
gjort Google så lönsamt inom många andra områden – sök, mejl, kartor, video –
kan tillämpas på böcker. Det ligger nära till hands att dagens bokbransch trots allt
mår bättre av Amazon-modellen, men samtidigt finns stor potential för nya til�lämpningar och innovation i form av exempelvis nya företag med nya tjänster med
Google-synsättet. I båda fallen är risken tydlig: en dominerande aktör bestämmer
villkoren för alla andra.
Exemplen ovan visar hur digitalisering river bokens pärmar och flyttar ut
texten ur bokvärldens ekonomiska logik. Det gäller snarare facklitteratur än
9
va d ä r e n ( d i g i ta l ) b o k ?
skönlitteratur (även om gränsen inte alltid är tydlig). I prosa och lyrik är författarens
roll en annan, det är dennes inre röst läsaren vill ta del av. Medskapandet sker i
läsarens inre. Det finns förvisso tendenser som tyder på att ett digitalt språng är
förestående även för skönlitteraturen: fan-fiction, webbtjänster för egenpublicering (ibland i kombination med print-on-demand, ibland enbart på webben) och
experiment som sms-romaner. Men skönlitteraturen bidrar i än högre grad till
digitalt medskapande genom att inspirera till diskussioner i bloggar, forum och
sociala nätverk, inte olikt gammaldags bokcirklar. I skönlitteraturen är relationen
mellan författaren och läsaren det centrala; branschens uppgift är att vårda den,
skapa ekonomiska förutsättningar, värna om innehållets kvalitet och exklusivitet.
Format som ljud- och e-böcker är verktyg i den strävan, men de är samtidigt
utsatta för samma problem med att skydda innehållet som alla andra digitala format. Det är inte en kamp som kan vinnas, utan snarare en pågående utveckling
som omfattar både teknik, ekonomi och juridik. Den digitala boken är inte lik den
tryckta – många slags böcker blir helt annorlunda i digital skepnad.
Allt detta ger ledtrådar till den digitala bokens framtid. Den digitala boken är
flyktig, dynamisk, ständigt i förändring. Men bokens ursprungliga format är ändå
det tryckta, dess digitala representationer utgår från den tryckta bokens förutsättningar. Utvecklingen må ändra på det, men till dess är det inte orimligt att den
tryckta boken fungerar som norm när dess digitala motsvarigheter ska bedömas,
både som litteratur och i samhälleliga aspekter såsom juridik och beskattning.
Ur förlagets perspektiv är boken alltjämt en bok: dess upphov är en författare, ett
manuskript. Den kan publiceras i olika kanaler, men det är ett beslut som oftast
fattas först när utgivningen närmar sig. Kvalitet är ett centralt begrepp och boken
har en särställning i vår kultur. Dessa villkor gör förlagets investering möjlig och
motiverad, oavsett distributionsformat.
Det är frestande att tro att de stora förändringar som skett på kort tid med bokens digitalisering har nått en slutpunkt, men det är en villfarelse. Erfarenheterna
från andra områden är att digitaliseringen är en pågående process, utan tydligt slut.
Förändringarna kommer att fortsätta under överskådlig tid: nya format, nya läsare,
nya distributionsformer, nya uttryck.
Slutsatsen blir trots allt att tills vidare betrakta boken som en bok. Att låta den
tryckta boken tjäna som norm för den digitala. Det är inget hinder för innovation,
tvärtom – det är en kompass för att navigera på det digitala havet.
10
Bokens vägar till läsaren
Per Strömbäck
Värdekedjeanalys beskriver leden på vägen från skaparen till konsumenten och
vilka värden varje led tillför. Analysen kan tjäna som utgångspunkt för en diskussion om specifika aktörers intressen och motsättningar. Detta kapitel syftar till att
beskriva den digitala bokmarknadens olika värdekedjor.
Produktionen
Det första ledet i bokbranschen är produktutveckling, i form av en eller flera författare som producerar ett manus. I vissa fall kommer initiativet från ett förlag
och i praktiken är det vanligt att texten produceras i samspel mellan författare och
förlagsredaktör. Värdet som skapas i detta led är innehållet. Detta omfattas av upphovsrätten och författaren kan få intäkter genom rättighetsöverlåtelse till efterföljande led.
Redaktionen
Det andra ledet i bokens värdekedja är i de flesta fall ett bokförlag vars viktigaste uppgifter är kreativt stöd (i form av redaktörsarbete enligt ovan), distribution,
marknadsföring och ekonomi. Distributionen sker via återförsäljare (se nedan) och
i många olika format – inbundet, pocket, ljudbok, e-bok med mera. Redaktörens
yrkeskunnande är en viktig del av författarens arbetsprocess, vilket i ekonomiska
termer kan kallas produktutveckling eller kvalitetssäkring. Redaktörens kvalitetssäkringsfunktion gör förlagets investering möjlig.
Denna investering består till stor del av marknadsföring (i betydelsen planerad
kommunikation som skapar intresse för produkten), vilket sker dels via återförsäljare (och där till exempel skyltfönster, ställ och författarbesök), dels i förlagets egna
utrymmen såsom hemsidor, nyhetsbrev, kataloger etcetera. Mediearbete, till exempel intervjuer och recensioner (de senares betydelse för försäljningen anses dock
minska) och annonsering i olika kanaler är andra viktiga metoder. Evenemang av
olika slag räknas också hit, liksom kampanjer i sociala medier och diverse klubb­
erbjudanden. Uppfinningsrikedomen är stor på denna punkt.
Förlagets ekonomiska risk består därutöver av kostnader för tryck, lager, distribution, inköp av bilder och illustrationer, formgivning, korrekturläsning med mera.
Förlaget hanterar också frågor av administrativ art – avtal och betalningar – och
ger författaren intäkter genom till exempel garantihonorar, royalties och andra ersättningar. Även försäljning av rättigheter till utlandet är en intäktskälla för förlaget
och därmed författaren. Förlagets beslutsprocess är normalt grundinvesteringen i
ett manus, som därefter genererar intäkter i olika kanaler – det vill säga distributionen kan se olika ut från titel till titel, men innehållet är detsamma oberoende av
distributionsform.
11
B OKEN S VÄGA R T I LL LÄ S A R EN
Marknaden
Det tredje ledet i värdekedjan är återförsäljare, traditionellt
bokhandeln i form av fysisk butik och webb. Förlagen kan bedriva försäljning direkt via bokklubbar och egen webbshop,
vilket är ett exempel på vertikal integration (när en aktör i ett
led i värdekedjan äger en aktör i ett annat led). Detsamma gäller förlagsägda återförsäljare. Även biblioteken har enligt denna
analys funktionen som återförsäljare. Återförsäljarens roll är
att leverera produkten till slutkonsumenten – boken till läsaren – och ta in betalning. Mervärden är lokal marknadsföring,
till exempel skyltfönster och lokala annonser. I vissa fall kan
återförsäljaren ge direkta intäkter till författaren, till exempel
ersättning för framträdanden.
Dessa tre är de grundläggande leden i bokens värdekedja.
Därutöver finns specifika stödfunktioner, främst i förlagsledet, såsom tryck, logistik (lager och transport), formgivning, korrekturläsning med flera ofta förekommande uppgifter som sköts av underleverantörer.
Ny teknik och nya distributionskanaler har samma fundamentala funktioner,
men dessa kan skötas av andra aktörer. Om författaren publicerar själv på webbsidor eller genom till exempel print-on-demand, föreligger motsvarande behov av
finansiering, kommunikation, administration och distribution, men författaren
hanterar dessa uppgifter på egen hand, utan stöd från förlag. I teorin gör detta att
författaren behåller en större del av intäkten; i praktiken är dessa intäkter i de flesta
fall dock mycket små.
Biblioteken räknas också till detta led men intar en särställning i och med att
de inte säljer utan lånar ut böcker till läsare. Intäkter fördelas ändå till föregående
led, dels genom inköp av böcker från förlagen, dels genom den så kallade biblioteksersättningen, en statligt finansierad ersättning per lån som fördelas via Författarfonden. När det gäller e-böcker köper biblioteken dock varje e-bok för utlån och
författaren ersätts med royalty per sålt exemplar av förlagen. Oavsett form kommer
pengarna från bibliotekens budget, det vill säga kommunernas anslag, snarare än
läsarnas plånböcker.
Liksom för förlagen påverkas bibliotekens roll av de förändringar som digitaliseringen innebär, vilket gett upphov till debatt – främst om utlåning av e-böcker.
Företrädare för biblioteken vill ha så få inskränkningar som möjligt och helst låna
ut böcker via internet, utan att låntagaren besöker biblioteket. Förlagen hävdar att
olika begränsningar (som exempelvis att nya titlar blir tillgängliga först efter en
viss karenstid) behövs, eftersom den digitala boken inte har den tryckta bokens
inbyggda begränsningar – varje exemplar kan bara lånas ut till en person i taget,
den måste lånas och återlämnas på biblioteket, lånet är begränsat i tid och så vidare. Denna rapport går inte in på detaljerna i den debatten, men det är värt att
påminna om bibliotekens folkbildande uppdrag, som komplement till marknaden.
12
Figur 1. Värdekedjor
Det är inte självklart att bibliotekens viktigaste digitala uppgift är att tillhandahålla
hela utbudet, den kan däremot vara att komplettera den kommersiella utgivningen
baserat på kvalitet och bredd. I det perspektivet bör inte frågan om begränsningar
vara kontroversiell.
Globaliseringen
Den största förändringen i och med de digitala böckernas inträde är en globalisering. Den internationellt dominerande aktören är Amazon.com som med sina
Kindle-läsplattor är störst på de viktigaste marknaderna (USA och Storbritannien).
E-böcker kan läsas på alla möjliga skärmar – surfplattor, mobiltelefoner, datorer –
men det är mest praktiskt för läsaren att läsa på en särskild läsplatta som är kopplad
till en digital butik där böcker finns enkelt tillgängliga. Det löser många problem
med utbud, leverans, betalning och annat. Amazon (och i mindre utsträckning dess
konkurrenter) erbjuder därmed en global bokhandel, både för tryckta böcker på
postorder och för e-böcker. Genom Kindle skapar Amazon en inhägnad marknad
för sin försäljning. Det är inte riktigt fråga om en vertikal integration (förlagen
är alltjämt Amazons leverantörer) utan snarare om en mycket stark återförsäljare
som genom sin ställning kan ställa krav på värdekedjans övriga led. Det är samtidigt tydligt att spridningen av läsplattor är avgörande för e-bokens genomslag, och
på de mogna marknaderna (USA och Storbritannien) är Amazon den aktör som
drivit spridningen. I Amazons butik är priserna på e-böcker normalt lägre än för
samma titlar i tryck i andra kanaler, vilket i kombination med deras dominerande
ställning och praxis att kräva förmånliga villkor av förlagen har lett till konflikter
med andra delar av bokbranschen och andra teknikföretag, i första hand Apple.
Amazon har egen förlagsverksamhet och erbjuder författare som vill publicera själva tillgång till sina kanaler, därtill omfattande postorderförsäljning av annat
än böcker. Mindre känt är att Amazon har betydande intäkter från försäljning av
13
B OKEN S VÄGA R T I LL LÄ S A R EN
tekniktjänster till tredje part. Deras omfattande bokförsäljning har drivit fram nya
tekniska lösningar som man även erbjuder till andra företag, sådant som logistik,
databaser, serverutrymme och e-shoplösningar. Amazon har, i likhet med flera andra internetjättar, fått kritik för sin omfattande skatteplanering.
Denna globalisering innebär också att en inte obetydlig andel av svenska läsares köp av e-böcker går via Amazons digitala butik (och andra liknande tjänster)
och därför inte framgår av försäljningsstatistiken i Sverige. E-boksförsäljningen
kan därför antas vara något högre än de 140 000 sålda exemplar som den senaste
statistikrapporten (2011) visar. Givetvis förekommer dylik parallellimport även av
tryckta böcker som inte heller framkommer i officiell statistik.
”Analog dollars, digital pennies”
Avseende själva produktionen har digitala böcker inga kostnader för tryck, lager
eller frakt, däremot tillkommer andra kostnader jämfört med den tryckta boken.
För e-böcker gäller det anpassning till lämpliga digitala format (ett tjugotal olika
förekommer på marknaden) och för ljudböcker givetvis inläsningen som innebär
kostnader för skådespelare (eller annan), inspelningsstudio, ljudredigering med
mera. Digitaliseringen medför också nya möjligheter för produktutveckling. Genom dataanalys och algoritmer kan dataprogram skriva böcker som publiceras i
ordinarie kanaler. Detta avser idag i första hand fackböcker inom snäva ämnen
(där informationen hämtas från tillgängliga källor på internet), men även experiment inom lyrik förekommer.
Philip M Parker är till exempel med över en miljon utgivna titlar världens mest
produktiva författare. Men han skriver inte själv, utan programmerar datorer att
hämta information i källor på internet och sammanställer den i bokform som sedan distribueras som e-böcker eller print-on-demand i mycket små volymer. Dessa
algoritmer har Parker också använt för att skriva poesi och han planerar även
kärleksromaner.
Flera andra slags innehåll har tidigare än litteraturen digitaliserats, däribland
musik, film och dataspel. Även om många förutsättningar skiljer dessa från litteraturen och från varandra, finns det anledning att jämföra några återkommande
mönster.
”Analog dollars, digital pennies” beskriver fenomenet att digitala versioner av
innehållet betingar betydligt lägre pris än fysiska. Detta uppkommer av flera skäl:
olaglig konkurrens (gratis utbud), kundernas förväntningar och upplevt värde,
minskade kostnader, ökade volymer, ökat utbud i förhållande till efterfrågan med
mera.
Gällande dataspel så kostar ett spel i ask flera hundra kronor, medan det i digitala kanaler i de flesta fall är gratis eller kostar några tior. Musikbranschens intäkter
har på senare tid börjat öka efter en lång tids nedgång, tack vare framgångar för
den strömmande musiken. De låga priserna kompenseras i viss utsträckning av
14
B OKEN S VÄGA R T I LL LÄ S A R EN
ökade volymer, men intäkterna är alltjämt betydligt lägre än under den fysiska distributionens era. Filmbranschen uppvisar ett blandat mönster där framförallt den
omfattande piratspridningen har drivit ned värdet på dvd:er. En viss mottendens
finns i digitala tjänster, vilka genom abonnemang och hyrtjänster med tillgänglighet som främsta kundnytta kan sätta priser som är jämförbara med fysisk hyrfilm,
dock långt under köpfilmens tidigare prisnivåer. Priset på biobiljetter följer ungefär
den allmänna prisutvecklingen. Sammantaget stämmer principen om ”analog dollars, digital pennies” relativt väl in på den svenska marknaden, men digitala böcker utgör ett tydligt undantag. Priserna är något lägre än för motsvarande tryckta
böcker, men det handlar om 25–30 procent – inte 99.
Den digitala boken har således bättre behållit sitt värde i den digitala övergången än de flesta andra medieprodukter. Dock med ett viktigt undantag: en majoritet av utbudet i de internationella e-boksbutikerna är gratis, särskilt hos Google
Play men även hos Amazon. Det kan betraktas som två parallella lagliga marknader för e-böcker, en för betalböcker (där priset är nära den tryckta boken) och en
för gratisböcker. Gratisböckerna är antingen äldre verk där upphovsrätten löpt ut,
­finansierade av någon tredje part eller till exempel reklam (en vanlig metod även
för appar). Det återstår att se om digitala betalböcker klarar att hålla värdet uppe.
Förutom prispressen i form av gratisutbudet kan det snabbt växande utbudet
pressa priserna nedåt, enligt lagen om utbud och efterfrågan. Det finns också en
konkurrensfråga; flera amerikanska bokförlag menar att Amazons subventionerade e-böcker är otillbörligt gynnade av bolagets andra intäktskällor.
Agentmodellen
I samarbete med Apple lanserade sex amerikanska bokförlag den så kallade agentmodellen, som bygger på att utgivaren sätter priset och att återförsäljaren (Apple)
får en andel av intäkten. Det är samma modell som används för appar på de flesta
marknadsplatser. Lösningen har dock underkänts i amerikansk domstol. På kort
sikt ser det alltså ut som att den digitala bokens pris kommer att ligga närmare
den tryckta än vad som varit fallet för andra slags kulturprodukter. På längre sikt
är det tänkbart att nämnda faktorer leder till att mönstret med ”analog dollars,
digital pennies” upprepas även avseende böcker. Det i sin tur kan leda till antingen
lägre priser även på böcker i andra format, eller att utgivningen av digitala böcker
minskar i takt med intäkterna.
”Long tail” kallas fenomenet att ett oändligt antal digitala produkter i teorin
kan hållas i lager. Enligt den amerikanske författaren Chris Anderson som populariserat begreppet betyder det att alla produkter i lager också säljer, om än i mycket
små volymer. Tanken är att digitala kanaler driver marknadsutvecklingen bort från
”hits” och mot nischer. Empirin visar dock på motsatsen; Apples Appstore erbjuder
närmare en miljon appar men det är en mycket liten del av dessa som når en större
publik. De allra flesta säljer noll eller ett fåtal exemplar, även de som är gratis. Lik15
B OKEN S VÄGA R T I LL LÄ S A R EN
nande mönster finns på andra marknadsplatser, som Google Play.
En anomali i den digitala bokmarknaden är momsen. Alla bokformat på ­fysiska
bärare (såsom tryckta böcker och ljudböcker på CD) har reducerad moms (6 procent), däremot har nedladdningsbara och strömmande ljudböcker och e-böcker
allmän moms (25 procent). Avseende digitala böcker som säljs via online-tjänster
inom EU redovisas momsen i det land där företaget som driver tjänsten är registrerat, vilket innebär att momssatsen varierar. Vissa länder, däribland Frankrike, til�lämpar reducerad moms även på e-böcker. Ur författares, förlags och återförsäljares
synvinkel är den här förvirringen ett påtagligt hinder för konkurrens på lika villkor
inom EU (den inre marknadens grundtanke) liksom för investeringar i digitala
format och kanaler.
I ett internationellt perspektiv är e-boksförsäljningen i Sverige mycket blygsam,
mindre än 1 procent av den sammanlagda försäljningen (utom avseende ljudböcker
där en betydligt högre andel av försäljningen utgörs av digitala böcker). Enstaka titlar, som den omtalade Femtio nyanser av honom, bryter dock mönstret och antalet
utgivna titlar ökar. Den största delen av e-boksläsandet sker i form av bibliotekslån
och i någon mån köp från utländska e-boksförsäljare. Detta mönster är gemensamt
för övriga Europa, utom Storbritannien. Länder som Frankrike, Tyskland, Nederländerna och Spanien rapporterar en e-boksförsäljning som omfattar 2–3 procent
av den totala bokmarknaden. På de amerikanska och brittiska bokmarknaderna
står e-boken för 20 respektive 13 procent.4 Det beskriver en världsbild där e-boken i
första hand är ett anglosaxiskt fenomen. De starka aktörer som drivit utvecklingen
av e-böcker är också i första hand nordamerikanska. Förutom IT-jättarna Amazon,
Google och Apple står bokkedjan Barnes and Noble med läsplattan Nook för en
väsentlig del av försäljningen av e-böcker, som högst drygt en fjärdedel av USAmarknaden 2009. Den kanadensiska utmanaren Kobo finns i ett dussintal länder
och förvärvades hösten 2011 av japanska Rakuten. Sist men inte minst en annan
japansk aktör: elektroniktillverkaren Sony har en serie läsplattor med tillhörande
e-boksbutik.
Utöver dessa finns ett stort antal nationella aktörer världen över, men än så
länge är det kombinationen av subventionerad hårdvara och integrerade e-boks­
butiker som dominerar utvecklingen. Att lokala marknader globaliseras är ett
tydligt mönster från andra digitaliserade innehållsbranscher, men jämfört med
till exempel musik och dataspel har boken en ytterligare dimension: språket. Det
är den viktigaste förklaringen till den anglosaxiska dominansen och fragmentiseringen i övriga världen.
Digitaliseringen och globaliseringen förändrar villkoren för bokutgivningen
och denna utveckling kommer snarast att accelerera. Frågor om maktförhållanden,
konkurrens, intäkternas fördelning, relationen till publiken och författarnas möjligheter hamnar i fokus i takt med dessa förändringar.
4 Enligt rapporten The Global eBook Market 2013 (O’Reilly Media 2013). Andra studier visar högre
andel e-böcker.
16
Upphovsrätten, yttrande- och
informationsfriheten
Jan Rosén
Upphovsrätt kan enkelt beskrivas som en ensamrätt att trycka, mångfaldiga och
förmedla till allmänheten sådana litterära och konstnärliga verk som är skyddade
enligt lag. Denna rätt rymmer dock många betydelsefulla funktioner som gör den
till kulturlivets viktigaste rättsliga grundval. Den vilar på ambitionen att var och en
som uttrycker sig i litterär eller konstnärlig form bör ha bestämmande inflytande
över det egna arbetsresultatet. Men upphovsrätt ger också möjlighet till ekonomisk
ersättning och driver fram sådant som litterär autenticitet och kvalitet genom att
visa respekt för högst personliga uttryck. Upphovsrätten är alltså nära lierad med
yttrandefrihetens grundvärden.
Om man ser närmare på upphovsrätten så finner man att den är ett instrument
som verkar förlösande för kulturlivets olika marknader, till exempel genom att den
bygger licensordningar och erbjuder ett slags system för finansiering av kulturproduktion. I stort sett all professionell och kvalitativ utgivning förutsätter en investeringsvilja, vilken i sin tur utgår från att investerarna kan skydda sina investeringar.
Utan en fungerande upphovsrätt kan man inte förvänta sig att någon ska betala
räkningen för dyrbara utgivningsprojekt – än mindre att någon kan vilja ägna sig
åt själva skapandet. Snart har världens alla invånare tillgång till internet – webbens
fantastiska lättillgänglighet och snabbhet kommer att addera alltmer kraftfullt till
analoga mediers presentation av litteratur, film, musik, konst, läromedel och allt
som lite slarvigt kan uttryckas som information.
Men även om det har blivit lättare för konsumenten att ta del av litteraturen,
eller andra konstyttringar genom moderna medieformer, så får man inte glömma
bort de kreativa och ekonomiska investeringar som alltid ligger bakom utbudet.
Kort sagt är upphovsrätten den enskilt starkast drivande kraften för att litterära och
konstnärliga prestationer ska komma till och också göras tillgängliga för allmänheten. Upphovsrätten är utan tvekan informationssamhällets viktigaste privaträttsliga reglering.
Som sagt är upphovsrätten lierad med och dessutom en absolut förutsättning
för det vi brukar kalla yttrandefrihet och informationsfrihet, alltså respekt för den
som yttrar sig och det som yttras och att informationsspridning ska stödjas. Det
är ingen händelse att den moderna upphovsrätten fick sitt genomslag inom ramen
för grundlagsskyddad yttrandefrihet redan genom den tryckfrihetsförordning
(TF) som blev en del av 1809 års regeringsform, strax följd av 1810 års TF. Än idag
är upphovsrätten grundlagsskyddad. Dess genomslag i konstitutionen framträder
distinkt, såsom bland annat framgår av § 2:19 i regeringsformen.
Till bilden hör numera att upphovsrätten även har status av att vara en grundläggande mänsklig rättighet och att dess koppling till yttrandefriheten kommit till
uttryck i den Europeiska Konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna (EKMR). Den har i Sverige inkorporerats som lagen (1994:1219) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga
rättigheterna och de grundläggande friheterna. Upphovsrätten och yttrandefriheten kan helt naturligt ses som ett gemensamt uttryck för respekten för människors
17
U P P HO V S R ÄTTEN , Y TT R ANDE - O C H I N F O R M AT I ON S F R I HETEN
skapande behov, för de individuella resultaten av mänsklig kreativitet och rätten att
ge offentligt uttryck åt desamma, att yttra sig.
Upphovsrättens personrättsliga dimension, dess ideellrättsliga sida, visar precis
som yttrandefriheten en respekt för den enskildes rätt att ge en individualiserad
litterär eller konstnärlig form åt en tanke. Det är symptomatiskt att varken yttrandefrihet eller upphovsrätt förekommer i totalitära stater. Individuella uttryck
tolereras inte i diktaturer.
Upphovsrätt och yttrandefrihet är alltså två fenomen som har mycket gemensamt men som också rymmer en inbyggd motsättning: den enes rätt att yttra sig
måste per definition begränsas av att annans upphovsrätt kan omfatta en ensamrätt
till just den form i vilken någon annan skulle vilja yttra sig. Om någon i sitt offentliga yttrande vill återge annans upphovsrättsligt skyddade formuleringar, så framträder onekligen en konflikt mellan rätten att yttra sig och rätten till det yttrade.
Detta är inte så konstigt. Yttrandefriheten underkastas en rad inskränkningar som
vi i allmänhet finner självklara, inte bara till förmån för upphovsrätten utan främst
för sådant som följer av regler om sekretess, förtal och andra former av personliga
integritetskränkningar, otillåtna yttranden eller otillåtna offentliggöranden.
Den antydda konflikten mellan upphovsrätten och yttrandefriheten har sedan
länge fått sin lösning i svensk rätt genom bestämmelser såväl i grundlagarna som
i upphovsrättslagen. Men det är inte någon verkligt besvärlig konflikt och den har
lösts internt inom upphovsrättens ram, främst som en följd av upphovsrättens avgränsande bestämning av vilka objekt som får rättsskydd.
Upphovsrätten skiljer nämligen mellan idé och form, så att det upphovsrättsliga
skyddet inte omfattar uppgifter, sakförhållanden, upplysningar eller idéer utan
bara den originella litterära eller konstnärliga form i vilken något har kommit till
uttryck. Därför finns egentligen ingen riktig konflikt mellan rätten att föra fram
idéer och tankar offentligt och någon annans ensamrätt till en viss framställnings
litterära eller konstnärliga form. Det i vulgärdebatten ofta förekommande påståendet (kanske främst i nätmiljöerna) att en upphovsman som inte vill hålla sina verk
tillgängliga (gratis) för allmänheten därmed skulle hindra annans yttrande- eller
informationsfrihet, framstår som missvisande och poänglöst.
Vissa invändningar mot upphovsrätten på grundval av yttrandefriheten kan
verkligen vara besynnerliga. Skulle den som vill yttra sig i någon sakfråga verkligen
behöva andras böcker, spelfilmer, musikinspelningar eller dataspel för att kunna
säga sin mening? Yttrandefrihet handlar ju om att fritt få framföra idéer, kritik och
analys av samhällsfenomen – inte att fritt få konsumera andras verk! Inte heller
berikar man samhällsdialogen genom att själv ta sig rätten att publicera en text
som någon annan redan har publicerat. Det ökar inte förekomsten av verk i allmänhetens ägo och gynnar inte heller förutsättningarna för dialog och diskussion.
Nätmiljöernas gratisätare har inga argument baserade på yttrandefrihet.
En tryggad upphovsrätt möjliggör en sådan oberoende ställning som utvecklar
konstnärskap och opinionsbildande. En väl respekterad upphovsrätt gör det i sin
18
U P P HO V S R ÄTTEN , Y TT R ANDE - O C H I N F O R M AT I ON S F R I HETEN
tur möjligt för allmänheten att få tillgång till alla slags litterära och konstnärliga
prestationer, eftersom det då finns skäl att satsa på utgivning, något som självfallet
befordrar såväl yttrande- som informationsfriheten och det goda informationssamhället. Yttrandefriheten förutsätter nämligen inte bara en formell rätt för var
och en att uttala sig utan censur, det krävs också att den enskilde verkligen får ett
stöd för att uttrycka sig publikt och att yttrandet förmedlas på ett attraktivt sätt.
För det fria meningsutbytet är det dessutom av värde att veta varifrån åsikterna
kommer. Genom upphovsrätten kan upphovsmannen eller hans rättsinnehavare
kontrollera hur det som skrivits kommer till användning och att det används med
respekt; rätten att bli nämnd och att kunna motsätta sig förvanskningar av det som
skrivits är avgörande förutsättningar för ett äkta meningsutbyte. Autenticiteten är
också det kvalitativa grundvärdet hos alla slags litterära eller konstnärliga uttryck.
Det är viktigt att ”motsättningen” mellan upphovsrätten och yttrande- och informationsfriheten lösts upp genom upphovsrättslagens speciella konstruktion.
Upphovsrätten genombryts nämligen av många så kallade legala inskränkningar i
ensamrätten till förmån för yttrande- och informationsfriheten. Här radas många
förfoganden upp som kan ske utan upphovsmannens eller rättsinnehavarens medgivande, såsom möjligheten att citera ur offentliggjorda verk och att återge skyddade verk vid nyhetsförmedling och vid offentliga debatter. Att allmänna handlingar ska lämnas ut till den intresserade allmänheten oavsett upphovsrätt utgör
offentlighetsprincipens grundpelare.
För den breda allmänheten framträder nog upphovsrätten på detaljnivå som
nebulös och svårbegriplig. Det finns onekligen ett inbyggt förklaringsproblem i upphovsrättens intrikata regelverk, något som inte precis lösts upp genom den svallvåg
av paragrafer som möter den som nalkas den upphovsrättsliga lagstiftningen. Det
är symptomatiskt att snart sagt varje tid har haft sin eldfängda diskussion om immaterialrätters raison d’être, vilken inte sällan berott på endera partens påtagligt
skeva uppfattning om rättens innebörd. Det finns dock en hög medvetenhet om
förklaringsproblemet numera, något som kommit till uttryck i sittande regerings
ambition att göra upphovsrätten mer begriplig för såväl professionella tillämpare
som för allmänheten, nämligen genom uppdraget till en särskild utredare att ta
fram en omarbetad och språkreviderad upphovsrättslag. Resultatet har presenterats i SOU 2011:32, En ny upphovsrättslag.
Upphovsrätten är onekligen teknikdriven och har helt klart utvecklats genom
alla de teknikskiften som ständigt sker inom såväl medieproduktion som metoder
och tekniker för att adressera publiken. De eviga värden som nyss skisserats ändrar dock inte valör bara för att pappersboken framträder som ljudbok, laddas ned
digitalt eller görs tillgänglig i molnet. Som absolut nödvändigt framstår upphovsrättens stöd för det publika erbjudandet och att den ger incitament till produktion
och marknadsaccess och lön för möda. Att kvalitetskontroll, kvalitetsgaranti och
respekt för ideellrättsliga värden också kommer med på båten är upphovsrättsliga
bonusar.
19
Illegalt publicerade e-böcker och ljudböcker
Pia Janné Nyberg
Svenska Förläggareföreningen har låtit genomföra undersökningar för att bilda sig
en uppfattning om hur stort problemet med illegal kopiering av böcker på internet är. Under våren 2008 gjordes en undersökning av fildelningswebbplatsen The
Pirate Bay för att få reda på i vilken omfattning e-böcker och digitala ljudböcker
finns att ladda ned därifrån. Webbplatsen var då den mest använda för illegal fildelning. Svenska Förläggareföreningen anlitade Antipiratbyrån, som idag heter
Rättighetsalliansen, för undersökningen. Denna undersökning låg sedan till grund
för rapporten Ljudböcker och e-böcker på The Pirate Bay – en kartläggning av illegal
fildelning.5
Under våren 2010 gjorde Antipiratbyrån en undersökning som visade hur
långa releasetiderna var för illegalt publicerade ljudböcker, det vill säga hur lång
tid det tog innan en ljudbok dök upp som piratkopia på internet efter att förlaget
publicerat den.
I nästa avsnitt redogörs för Rättighetsalliansens senaste undersökning åt
Svenska Förläggareföreningen. Den är inriktad på att ta reda på i vilken utsträckning som digitala böcker, det vill säga e-böcker och ljudböcker, finns tillgängliga
som piratkopior på internet, var de finns tillgängliga, var i sökresultaten den ille­
gala publiceringen dyker upp vid en Google-sökning och hur lång tid det tagit
innan en illegal kopia gjorts tillgänglig efter förlagets publicering.
Undersökningar visar att piratpublicering är ett reellt problem för den svenska bokmarknaden och att problemen hållit i sig sedan 2008. De flesta verk som
Rättighetsalliansen sökt efter på nätet finns att tillgå som piratkopior på olika fildelningstjänster på internet.
5 Rapport från Svenska Förläggareföreningen juni 2008, www.forlaggare.se/ljudbocker-oche-­bocker-pa-pirate-bay-en-kartlaggning-av-illegal-fildelning.
20
Rättighetsalliansens undersökning
Anders Nilsson & Sara Lindbäck
Rättighetsalliansens undersökning genomfördes mellan den 5 och 25 februari 2013.
Syftet var att undersöka om illegalt publicerade e-böcker finns på internet och i så
fall i vilken omfattning.
Rättighetsalliansen har utgått från 100 boktitlar som utgetts som e-bok och/eller ljudbok. Svenska Förläggareföreningens medlemsförlag valde själva ut vilka titlar som skulle ingå i undersökningen. Titlarna har getts ut under år 2012 och 2013.
Rättighetsalliansen har inte laddat ned verken. Innehållet i filerna har därför inte
undersökts. Syftet med undersökningen har endast varit att undersöka spridningen
och omfattningen av piratkopierad litteratur.
Rättighetsalliansen har undersökt
1. förekomsten av illegala kopior på en så kallad Scen-server,
2. tidsskillnad mellan legal respektive illegal releasetid för böcker,
3. sökning på Google för att se var i sökresultatet som den illegala kopian
placerats, och
4. förekomsten av illegala kopior på fildelningstjänsterna.
Scenen
Scenen kallas det dolda världsomspännande nätverk av pirater som tillgängliggör
filer på internet och distribuerar dem över hela världen. Scenen är hierarkiskt uppbyggd i flera skikt. Högst upp finns de mest respekterade releasegrupperna som
tävlar mot varandra i att snabbast tillgängliggöra upphovsrättsskyddat material på
Figur 2. Den högsta nivån i pyramiden utgör den så kallade Scenen.
21
R ÄTT I GHET S ALL I AN S EN S U NDE R S ÖKN I NG
Scenen. Dess medlemmar är ofta it-kunniga och ser pirateri som en livsstil. Grupper inom Scenen har specialiserat sig på olika områden såsom film eller spel. Verken sprids via FTP-servrar6 som finns spridda över hela världen, en stor del av
dessa är placerade i Sverige. Grupperna kan via dessa byta releaser med varandra.
Hastigheten i nätverken är hög och en release kan inom några minuter kopieras till
hundratals servrar. För detta får releasegruppen poäng och status. Materialet når
därefter de slutna illegala fildelningstjänsterna, vilka kräver medlemskap, och inom
kort tid, ibland endast några timmar, kan det finnas tillgängligt på fildelningstjänster öppna för alla, såsom The Pirate Bay, Fenopy och Isohunt.
1. Förekomsten av illegala kopior på en så kallad Scen-server
Underlaget i undersökningen har hämtats från en piratserver, en FTP-server, inom
den så kallade Scenen som innehåller majoriteten av alla utgivna piratkopior av
e- och ljudböcker.
Merparten av de svenska piratkopierade ljudböckerna släpps av releasegrupperna LzY och CTA. Båda grupperna är svenska och har funnits i flera år. Release­
grupper ”taggar” ofta sina piratkopior med gruppens namn. CTA har dock på senare tid slutat tagga piratkopiorna med releasegruppens namn och märker dem
istället med exempelvis författarens namn. Förmodligen gör de detta för att inte
exponera sig för eventuella brottsutredare.
När det gäller piratkopierade e-böcker så är den svenska releasegruppen
DAGSTiDNiNGEN den dominerande gruppen. Även om releasegrupperna har en
stark ställning så släpps en mängd piratkopior initialt av privatpersoner i peerto-peer-nät7, det vill säga utanför Scenen och den organiserade piratstrukturen.
Denna företeelse är inte ny och möjliggörs av att det är förhållandevis enkelt att
kopiera e-böcker och ljudböcker. När det gäller programvara krävs särskild kunskap för att forcera kopieringsskydden och piratkopiera dem. Det är därför väldigt
ovanligt med peer-to-peer-releaser av programvara.
2. Tidsskillnad mellan legal respektive illegal releasetid för böcker
Undersökningen visar att releasetiderna varierar kraftigt. Endast en titel i undersökningen har kommit ut på en fildelningstjänst före den legala releasen (fem dagar före). Bland de 59 titlar för vilka det funnits releasetider är genomsnittet för
releasetiden 64 dagar.
3. Sökning på Google för att se var i sökresultatet den illegala kopian placerats
I denna del av undersökningen har Rättighetsalliansen använt sig av Google för att
se var i sökresultatet den illegala kopian placerats. Vid en första sökning har man
6 En server som använder sig av filöverföringsprotokollet FTP. Alla Scenens servrar har det som
krav.
7 Peer-to-peer-nät (p2p) är ett icke-hierarkiskt nätverk. I detta sammanhang avses de piratkopior
som släpps utanför releasegruppstrukturen.
22
R ÄTT I GHET S ALL I AN S EN S U NDE R S ÖKN I NG
angett bokens titel utan några tillägg. I de fall sökträff uteblivit har söksträngen
kompletterats med tillägget ”ljudbok” eller ”e-bok”. Vid ytterligare en sökning har
söksträngen kompletterats med ordet ”torrent” (information om var ett specifikt
verk finns att tillgå). Vissa titlar har eftersökts genom olika sökningar bland de 100
första träffarna på Google. Den första sökningen visade att 68 titlar inte hamnade
bland de 100 första sökträffarna. Då sökordet kompletterades med ”torrent” dök 23
av dessa titlar upp bland de första sökträffarna. 18 av titlarna dök upp bland de 50
första sökträffarna vid en sökning endast på titeln.
Av genomförda sökningar på Google framgår att majoriteten av de 100 titlarna
gick att hitta på internet som piratkopia. I de fall en lättläst version av ett verk
släppts senare än ljudboken eller e-boken har den lättlästa versionen ingen spridning. Efterfrågan på lättlästa verk verkar vara begränsad i piratversion. Förmodligen sprids inte dessa eftersom den ursprungliga versionen finns att tillgå. Om en
ljudbok finns tillgänglig som piratkopia visar undersökningen att den konkurrerar
ut e-boken. En e-bok med samma titel som en ljudbok släpps då inte som piratkopia. Det finns naturligtvis en risk för att beteendet kommer att förändras om
efterfrågan på e-böcker blir större.
Titlarna som ingått i undersökningen har varit av varierande karaktär. Den
­illegala spridningen av lättläst litteratur är begränsad. Rättighetsalliansen drar slutsatsen att tillgången på piratkopierade verk är titelstyrd och att topplisteböcker
­piratkopieras i större omfattning.
4. Förekomsten av illegala kopior på fildelningstjänsterna
De fem mest använda fildelningstjänsterna i Sverige är Sparvar, Fenopy, Kickass
Torrents, Filmfix och The Pirate Bay.
Sparvar
Sparvar.org är en av de största privata svenska fildelningstjänsterna och har funnits i flera år. Den bygger på Bittorrent-teknik, en typ av fildelningsteknik som är
decentraliserad. Med privat avses att medlemskap krävs för att använda tjänsten.
Sparvars servrar och system finns placerade i Kanada, men tjänsten är enbart riktad mot svenska användare och det är med största sannolikhet svenskar som driver
tjänsten. Verksamheten finansieras genom donationer från medlemmarna.
I februari 2013 tillhandahöll Sparvar 3 506 ljudböcker. Dessa ljudböcker består till största delen av svensk populärlitteratur. Sparvar tillhandahåller därtill
drygt 2 300 e-böcker som till största delen är svensk litteratur. Sparvar har totalt
30 740 torrentfiler och nästan 8 000 registrerade medlemmar. Domänen sparvar.org
registrerades den 2 maj 2009.
23
R ÄTT I GHET S ALL I AN S EN S U NDE R S ÖKN I NG
Fenopy
Fenopy är en så kallad indexeringstjänst som länkar till andras torrentfiler. Tjänsten är internationell och länkar till närmare 6 500 000 torrentfiler. Drygt 280 000
av dessa är litteratur. Fenopys servrar har tidigare funnits i Sverige men flyttades nyligen till Kanada. Rättighetsalliansen har anledning att tro att det
är svenskar som driver tjänsten. Domännamnet fenopy.se registrerades den
30 november 2012.
Kickass Torrents
Tjänsten Kickass Torrents (kat.ph) fungerar på samma sätt som Fenopy och är en
indexeringstjänst som indexerar och länkar till andras torrentfiler. Kickass Torrents är storleksmässigt mindre än Fenopy, men har troligtvis fler användare. Drygt
226 000 länkar som pekar på litteratur finns tillgängliga. Registreringsinformation
för domänen kat.ph saknas, men tjänsten har varit tillgänglig i ett flertal år.
Filmfix
Filmfix är en Bittorrent-tjänst som länkar till andras torrentfiler och kopierar andras
magnetlänkar. Tjänsten drivs delvis som en social nätverkstjänst, en så kallad community, där varje medlem betalar en mindre summa per månad i medlemsavgift
till tjänsten. De ansvariga bakom Filmfix tillhandahåller ingen statistik gällande
antalet medlemmar, men Rättighetsalliansen uppskattar antalet till över 18 000.
Utbudet på Filmfix är stort och omfattar över 600 torrentfiler med svensk litteratur.
Tjänsten är svensk och har svenska medlemmar. Domänen filmfix.se skapades den
7 november 2007.
The Pirate Bay
The Pirate Bay, kallad TPB, är den största Bittorent-tjänsten i världen. Tekniken
bygger på magnetlänkar, men tjänsten har också torrentfiler. Antalet användare
och antalet torrentfiler uppgår till flera miljoner. TPB är en publik tjänst och kräver i normalfallet ingen registrering av medlemmarna. Domänen thepiratebay.org
registrerades redan år 2004.
Slutsats
Man kan konstatera att det är enkelt att hitta piratkopierad litteratur på internet. Det
finns flera publika illegala fildelningstjänster som har både e-böcker och ljudböcker
i sitt utbud. I princip alla de stora fildelningstjänsterna använder Bittorrent-teknik.
Fildelningstjänster med annan teknik, till exempel moln-tjänster, har betydligt
24
R ÄTT I GHET S ALL I AN S EN S U NDE R S ÖKN I NG
färre användare. Rättighetsalliansen kontrollerade förekomsten av piratkopierad
litteratur i både slutna och publika tjänster. De slutna tjänsterna har i regel färre
användare men antalet titlar behöver nödvändigtvis inte vara färre. Piratkopior av
böcker blir först tillgängliga i slutna tjänster för att senare spridas vidare till publika
tjänster som till exempel The Pirate Bay.
Jämfört med resultatet från tidigare studier är det Rättighetsalliansens uppfattning att problemet för bokbranschen ökat. Det finns ingenting som tyder på
att bokbranschen avviker från den utveckling som tidigare skett för musik- och
filmbranscherna. Rättighetsalliansen har också noterat att det kommer fler tjänster som inriktar sig särskilt på böcker, till exempel den slutna tjänsten Bibliotik,
theaudiobookbay, som är en publik tjänst, och den publika tjänsten eebookee.
Rättighetsalliansen föreslår att internetoperatörerna kontaktas och att man ber
dem upphöra att förse de illegala tjänsterna med internet-uppkoppling, att releasegrupperna liksom de illegala fildelningstjänsterna polisanmäls samt att Ipred-ansökningar lämnas in till tingsrätten då intrång uppmärksammas.
25
Upphovsrätten och politiken
Per Strömbäck
Den digitala tekniken delar Sveriges politiker i två läger. Det ena värnar om upphovsrätten, det andra om tekniken. Konflikten skär tvärs över blockgränserna.
Sverige odlar gärna i offentliga sammanhang en image av hög teknikmognad,
uttryckt i begrepp som bredbandspenetration eller digitala tjänsteföretag. I egenskap av IT-minister har Anna-Karin Hatt (c) tagit initiativ till en ”Digital agenda
för Sverige” vars mål är att ”Sverige ska vara bäst på att använda digitaliseringens
möjligheter”, för att ta ett exempel. Hennes inställning är inte ny. Hatts kollega Carl
Bildt (m) skickade 1994, i sin egenskap av statsminister, mail till USA:s president
Bill Clinton, vilket var världens första e-post mellan två regeringschefer. Som utrikesminister har Bildt fortsatt använda digital teknik för att väcka uppmärksamhet.
2007 invigde han en digital replika av Sveriges ambassad i Washington i onlinevärlden: Second Life. Detta är förstås exempel på symbolpolitik, men i konkreta
frågor har teknikperspektivet vägt tungt i svensk politik jämfört med i omvärlden.
Sverige var exempelvis näst sist av medlemsländerna att implementera det så kal�lade Ipred-direktivet som syftade till att skydda upphovsmännens rättigheter i digitala miljöer, vilket gjorde att EG-domstolen vid två tillfällen utfärdade miljonböter
till Sverige.
Sverige är också hemland för Piratpartiet, vars uttalade mål är ”radikal reformering av immaterialrätten”. I EU-valet 2009 fick Piratpartiet 7,1 procent av de svenska
väljarnas röster och därmed två mandat i Europaparlamentet. I riksdagsvalet 2010
lyckades partiet dock betydligt sämre med 0,65 procent av rösterna. Piratpartiets
valframgångar i EU-valet kan förklaras med att frågor om internet fick stor uppmärksamhet strax före valet, med FRA-debatten om cyberterrorism och övervakning hösten 2008, Ipred-lagens införande samt rättegången mot fildelningstjänsten
The Pirate Bay i april 2009. Tillbakagången i riksdagsvalet året efter kan förklaras
med interna stridigheter och oklara budskap, inte minst i frågor som barnpornografi, svekdebatten kring The Pirate Bay när det blev känt att grundarna försökt
sälja verksamheten för 60 miljoner kronor samt att väljarna har andra prioriteringar i nationella val än i EU-val.
Det privata och det politiska
De etablerade partierna har haft svårt att ta tydlig ställning i de digitala frågorna.
Inför riksdagsvalet 2006 uttalade både dåvarande s-ledaren Göran Persson och
Fredrik Reinfeldt (m) att upphovsrättsbrott på internet inte bör vara en fråga
för rättsväsendet. Som Reinfeldt uttryckte det: ”Vi ska inte jaga en hel ungdoms­
generation.” I handling har dock regeringen Reinfeldt infört Ipred-lagen med stöd
i riksdagen av Socialdemokraterna samt inrättat särskilda resurser för immaterialrättsbrott inom polis- och åklagarväsendet. Bland övriga partier förespråkar Väns­
tern och Miljöpartiet fri fildelning för ”icke-kommersiellt bruk”, liksom Centern.
Folkpartiet och Kristdemokraterna står däremot på upphovsrättens sida.
Den i svensk politik som haft allra svårast att hantera den här konflikten är
26
U P P HO V S R ÄTTEN O C H P OL I T I KEN
näringsminister Annie Lööf (c), som i en intervju i SVT Aktuellt den 31 augusti 2011
uttryckte att hon vill legalisera all fildelning för ”privat bruk”. Hon fick då kritik för
att ha tre olika ståndpunkter i frågan: en som minister (”upphovsrättsintrång är
olagliga även på internet”), en som partiledare (”det finns ett kongressbeslut om att
olaglig fildelning ska tillåtas för privat bruk”) och en som privatperson (”jag laddar
inte ned olagligt av principiella skäl”). Tydligare än så kan knappast de politiska
svårigheterna i den här frågan illustreras.
Lööfs partikamrat, dåvarande IT-ministern Anna-Karin Hatt, hade redan in­
nan med tydlighet presenterat sin ståndpunkt. I januari 2011 höll hon ett tal i EUparlamentet för att presentera ovan nämnda digitala agenda. Så här började talet
(översatt från engelska):
För fem år sedan bjöd ett av världens största skivbolag, EMI, in en grupp ton­
åringar till sitt kontor i London för att tala om trender och lyssnarvanor. När mötet var slut tackade EMI-personalen dem för medverkan och synpunkter. Cheferna erbjöd dem att ta vad de ville från ett bord fullt av nya CD-skivor. Inte en enda
skiva tog de, trots att dessa var gratis. Ingen av tonåringarna ville ha.
Om du är chef för ett företag och upptäcker att du inte ens kan ge bort dina
produkter gratis, kommer du troligtvis till slutsatsen att du har något slags
­problem.
Det är svårt att uppfatta detta uttalande som något annat än ett hån av musikbranschen. IT-ministerns antydan att skivbolagen inte är intresserade av förnyelse är
ett argument som hämtats från piratdebatten, där det används som ursäkt för att
ladda ned illegalt. Särskilt märkligt blir detta med tanke på regeringens tydliga
ställningstagande i konkret handling för upphovsrätten på internet. Centerpartiet
är alliansens svarta får i den här frågan, men inte entydigt immaterialrättskritiskt
– i november 2011 gav regeringen genom Näringsdepartementet 20 miljoner till
Patent- och registreringsverket (PRV) och Verket för innovationssystem (Vinnova)
för att under två år ”hjälpa de små och medelstora företagen att skydda och hantera
sina immateriella tillgångar”.
Het debatt utanför Sverige
Inte bara i Sverige har frågor om innehållets värde i digitala kanaler varit föremål för
het debatt. I EU-parlamentet har De gröna anslutit sig till Piratpartiets linje, liksom
S&D (den socialistiska och socialdemokratiska gruppen), om än i något otydligare
ordalag. 2012 blev handelsavtalet ACTA, som syftade till att harmonisera skyddet för
immaterialrätt i stora delar av världen, föremål för en intensiv debatt med tydliga
drag från FRA-debatten i Sverige fyra år tidigare: ledamöternas inkorgar översvämmades av protestmejl och i flera städer förekom demonstrationer. ACTA-avtalet röstades ned av EU-parlamentet med bred majoritet den 4 juli 2012.
27
U P P HO V S R ÄTTEN O C H P OL I T I KEN
USA upplevde liknande protester mot de bägge lagförslagen SOPA (Stop Online Piracy Act) och PIPA (Preventing Real Online Threats to Economic Creativity
and Theft of Intellectual Property Act) som skrinlades i januari 2012. SOPA behandlades i representanthuset och rörde möjligheterna att driva rättsliga processer mot
internettjänster och digitala mellanhänder utanför USA:s gränser. Värt att notera är
att det innehöll en bredare definition av mellanhänder än många liknande förslag
i andra länder; utöver internetleverantörer räknades även bland annat annonsörer
in. PIPA behandlades av senaten och syftade till att blockera eller begränsa tillgången till webbsidor med olaglig verksamhet.
Den amerikanska staten var tidigt ut med reglering kring digitalt innehåll: 1997
införde Clinton-administrationen ”Digital Millennium Copyright Act”, vilken gav
mellanhänder som teleoperatörer ansvarsfrihet för abonnenternas intrång, samtidigt som den gav rättighetsägare möjlighet att driva civilrättsliga processer mot
intrång på internet. Liknande regler infördes senare även i Europa. Till skillnad från
dessa kräver den amerikanska lagen dock att telekombolaget har en policy eller
­mekanism för att hantera överträdelser. Motsvarande krav finns inte i Europa.
28
Vad krävs för att den digitala marknaden för
böcker ska kunna fungera?
Pia Janné Nyberg
Digitala böcker på internet
Den svenska e-boksutgivningen är under snabb utveckling. Antalet titlar ökar och
tillgången till digitala böcker förbättras stadigt. Det finns en flora av webbplatser
på internet där böcker finns att tillgå, till exempel www.bokia.se, www.bokus.com,
www.adlibris.com, www.cdon.com och www.storytel.se. Det går att låna e-böcker och digitala ljudböcker avgiftsfritt från biblioteken. De lagliga alternativen på
marknaden är enkla att använda och har försetts med betalsystem som är säkra.
Det finns också webbsidor med böcker vars upphovsrätt gått ut.8
Ändå står det idag klart att det finns en mängd piratkopierade böcker på internet. I stort sett alla kommersiellt tillgängliga ljudböcker finns illegalt publicerade
på olika fildelningssajter till exempel The Pirate Bay. Vi vet nu, efter Rättighets­
alliansens senaste undersökning (se sidan 21), att det också finns en mängd
e-böcker att tillgå illegalt på internet från olika illegala fildelningstjänster. Säkerligen återstår mycket att göra, men bokbranschen är på god väg i utvecklandet av
legala digitala tjänster och det är felaktigt att hävda att man måste piratkopiera
böcker för att få tag i dem.
Det finns releasegrupper som tävlar sinsemellan om att ladda upp böcker som
sedan hamnar på olika fildelningstjänster. Ibland framförs att avsikten inte varit att
sprida dem utanför den så kallade Scenen, men det har ingen relevans eftersom de
faktiskt sprids. Skadan blir stor för rättighetshavarna när verken laddas upp olagligt
på internet. Det räcker att en person någonstans i världen laddar upp ett verk, vilket tekniskt inte är svårt, för att detta snabbt ska spridas till en mängd olika illegala
fildelningstjänster. Både den som laddar upp boken och gör den tillgänglig på internet och den som laddar ned boken begår upphovsrättsintrång.
Vilka lagar är det som gäller på internet?
De lagar som reglerar verksamhet på internet är desamma som i övriga samhället. Lagar som kan komma i fråga vid piratkopiering och spridning av böcker på
internet är upphovsrättslagen och andra lagar som tillämpas även i andra fall
utanför internet, såsom allmänna straffrättsliga bestämmelser i brottsbalken och
allmänna regler i skadeståndslagen. Det finns också regler som utformats särskilt
för internet, som e-handelslagen och BBS-lagen.9 Lagarna har kommit till vid olika
tidpunkter och är inte alldeles enkla att tolka tillsammans.10 Det finns inget samlat
regelverk som tar upp ansvaret för upphovsrättsintrång på internet.
8 Se t.ex. http://www.gutenberg.org/wiki/Main_Page
9 Lagen (1998:112) om ansvar för elektroniska anslagstavlor.
10 För en bra genomgång, se Hans Nicander, Upphovsrätten och medverkansansvaret i en digital miljö,
SvJT 2012 s. 258 ff.
29
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
Upphovsrätten och tekniken idag
I Sverige har vi haft regler för upphovsrättsskydd sedan 1810 då upphovsrätten reglerades som en del av tryckfrihetsregleringen. Det upphovsrättsliga skyddet gällde i
början i all evighet. Skyddstidens längd har därefter varierat. Den inskränktes först
till 20 år men blev därefter förlängd. År 1960 gällde skyddet intill 50 år ­efter upphovsmannens död, vilket också är den internationella minimitiden enligt Bernkonventionen11 som reglerar upphovsrätten internationellt. Då EU:s skyddstids­direktiv
implementerades i svensk rätt den 1 januari 1996 förlängdes skyddstiden till att
gälla i 70 år för alla verk efter upphovsmannens död. Skyddstiderna harmoniserades med direktivet inom hela EU. Ibland höjs röster för att korta skyddstiden. Det är dock viktigt att komma
ihåg att upphovsrätt är en immateriell rättighet och en egendom som vilken annan
egendom som helst. Det räcker att läsa årsredovisningen för ett företag för att förstå
vilket värde immateriella rättigheter har. De har ett stort värde även för enskilda,
både emotionellt (vem tycker om att bli kopierad mot sin vilja?) och ekonomiskt.
Det är en egendom som upphovsmannen ska kunna bestämma över och i bästa fall
leva på under sin livstid och kunna ge vidare i arv. Det finns ingen anledning att
särbehandla immateriella rättigheter jämfört med annan egendom. Inte heller att
differentiera det upphovsrättsliga skyddet så att vissa upphovsmän eller vissa verk
ska ges ett kortare eller längre skydd.
Det är upp till alla och en var att hålla reda på vem som har upphovsrätten till
ett verk. Upphovsrätt är en mänsklig rättighet.12 Det är däremot ingen mänsklig rättighet att kopiera någon annans verk.
Den svenska upphovsrättslagstiftningen har påverkats av ett flertal EU-direktiv
– datorprogramdirektivet, uthyrnings- och utlåningsdirektivet, satellit- och kabeldirektivet, skyddstidsdirektivet, databasdirektivet, Infosoc-direktivet, direktivet
om vidareförsäljningsersättning av konstverk, Ipred13-direktivet om civilrättsliga
sanktioner – och nu senast direktivet om ändring av direktivet om skyddstiden
för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter som föreslår att skyddstiden för
ljudupptagningar förlängs till 70 år14) samt direktivet om anonyma verk15 som ska
implementeras i svensk lag senast den 29 oktober 2014.
Möjligheterna att utnyttja upphovsrättsligt skyddade verk har ökat kraftigt
med den digitala utvecklingen, som gjort det möjligt att kopiera och överföra verk
snabbt till obefintlig kostnad mellan personer och länder. Ett enda verk som görs
tillgängligt på internet kan få en enorm spridning.
11 Bernkonventionen är en internationell överenskommelse om upphovsrätt. Konventionen
administ­reras av FN-organet Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten, WIPO.
12 Se FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, artikel 27: ”Var och en har rätt till
skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga
verk till vilka han eller hon är upphovsman.”
13 Ipred är akronym för Intellectual Property Rights Enforcement Directive.
14 Se förslag till lagändringar med anledning av direktivet i Ds 2012:44, Förlängd skyddstid för musik.
15 Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/28/EU av den 25 oktober 2012 om viss tillåten användning av anonyma verk.
30
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
Upphovsrättslagstiftningen inom EU och Sverige har behövt anpassas till digitaliseringens möjligheter. Internationellt har nya fördrag arbetats fram inom
Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten ,WIPO, och EU. År 1996
antogs WIPO-fördraget om upphovsrätt (WIPO Copyright Treaty, WCT) och fördraget om framföranden och fonogram (WIPO Performances and Phonograms
Treaty, WPPT). Inom EU antogs direktiv 2001/29/EG om harmonisering av vissa
aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, det så
kallade Infosoc-direktivet som bygger på de två WIPO-fördragen.
Infosoc-direktivet16 utgår från en hög skyddsnivå eftersom upphovsrätten anses
ha en avgörande betydelse för det intellektuella skapandet. Flera förändringar som
syftade till att värna upphovsrätten i den digitala miljön genomfördes i och med direktivets införande i svensk upphovsrättslag. Det infördes en uttrycklig ensamrätt
för upphovsmän att överföra sina verk till allmänheten, och rätten att framställa
kopior för eget bruk begränsades något. Det infördes en uttrycklig bestämmelse
om att kopior av verk som lagts ut på internet utan upphovsmannens tillstånd inte
får kopieras för privat bruk. Böcker, både analoga och digitala, får inte kopieras för
privat bruk i sin helhet utan endast i begränsade delar eller om de är av begränsat
omfång. Det infördes nya bestämmelser om skydd för tekniska åtgärder, som innebär att digitala eller analoga spärrar eller andra tekniska åtgärder som hindrar eller
begränsar framställning av exemplar eller tillgängliggörande för allmänheten av
upphovsrättsligt skyddade verk, inte får kringgås.
De förändringar som infördes då Infosoc-direktivet implementerades gjordes
för att upphovsmännen skulle få en skälig ersättning då deras verk utnyttjas. En
del menar visserligen att det borde vara lagligt att för privat bruk kopiera illegalt
publicerade verk från nätet. Med det resonemanget skulle det dock inte längre finnas någon marknad för verket. Varken förlag eller författare skulle få betalt för sina
investeringar då antalet potentiella köpare skulle minska kraftigt. Som skäl för
införandet angav regeringen att ”det krävs en tydlig markering från lagstiftarens
sida av att det inte är acceptabelt att använda sig av olagligt material” och ”att lagstiftningen är tydlig och konsekvent i denna grundläggande fråga är viktigt för att
stimulera och ge sunda förutsättningar för utvecklingen av lagliga alternativ”. Att
återinföra inskränkningen i lagen är alltså inte realistiskt, och man bör heller inte
ge allmänheten intrycket av att så kommer att ske.
16 Infosoc-direktivet är implementerat i svensk rätt genom prop. 2004/05:110 Upphovsrätten i samhället – genomförande av direktiv 2001/29/EG, m.m. Direktivet skulle ha implementerats av medlemsstaterna senast den 21 december 2002. Sverige stämdes inför EG-domstolen, som den 18 november
2004 fastställde att Sverige underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet. Regeringen
överlämnade propositionen Upphovsrätten i samhället till riksdagen den 10 mars 2005.
31
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
”Upphovsrätten har visat sig fungera genom alla teknikskiften”17
Efter en viss anpassning till ny teknik har upphovsrätten visat sig fungera bra i den
digitala miljön. Då upphovsrättslagen tillämpas av domstol ska domstolen göra en
helhetsbedömning av effekten av det upphovsrättsliga förfogandet (det vill säga
effekten av att ett verk använts med beaktande av om det använts på ett sätt som
upphovsmannen har ensamrätt till enligt upphovsrättslagen). Effekten är det viktiga, inte tekniken.18 Grunden för upphovsrätten, att upphovsmannen ensam ska
ha rätt att bestämma över sitt verk, är densamma oavsett teknik. Rättighetshavarna
har däremot svårt att hinna med att ställa dem som kränker deras rättigheter till
svars, vilket betyder att det behövs nya lösningar för att tillvarata sin rätt på internet, såsom till exempel mellanhandsansvar för internetoperatörer.
I Sverige och Norden har vi sedan sextiotalet en möjlighet att licensiera rättigheter genom kollektiv avtalslicensiering. Det är en licensieringsform som innebär
att det är enklare att licensiera skyddade verk i vissa fall, då en organisation som
företräder rättighetshavarna för en viss typ av verk och användning kan ingå avtal
om användning som får verkan även för rättighetshavare som inte är medlemmar i
organisationen. Kollektiv avtalslicensiering har visat sig fungera bra vid masslicensiering av rättigheter. Regeringen har föreslagit att området för licensieringen ska
utökas.19 Det finns inget som hindrar att parterna på marknaden, användare och
rättighetshavare, i framtiden kommer överens om licensiering av verk på nätet.
Att genomföra sin rätt på nätet – Ipred-lagen
Under lång tid fanns det inte någon möjlighet att göra sin upphovsrätt gällande
­civilrättsligt på internet. En upphovsman som upptäckt sitt verk på en illegal fildelningsplats var hänvisad till att göra en polisanmälan. Civilrättsligt fanns det ingen
möjlighet att ta reda på vem som hade ett visst ip-nummer, från vilket det begicks
upphovsrättsintrång, förrän efter det att Sverige implementerat Ipred-direktivet.20
Upphovsmän och rättighetshavare som blivit utsatta för upphovsrättsintrång på
internet kan nu inleda ett Ipred-ärende, en ansökan om informationsföreläggande,
vid domstol. Om rättighetsinnehavaren där kan visa att intrång på sannolika skäl
skett i hans eller hennes rättigheter, kan domstolen besluta om ett informations­
föreläggande. Ett informationsföreläggande innebär att internetleverantören åläggs
att lämna ut identiteten på den person som innehar den IP-adress varifrån intrånget har begåtts.
17 Jan Rosén, Upphovsrätten – viktigare än någonsin, Rapport från Svenska Förläggareföreningen
2013, s. 44. Rapporten finns tillgänglig på http://www.forlaggare.se/upphovsratten-viktigare-an-nagonsin.
18 Prop. 2004/05:110 s. 74.
19 Prop. 2012/13:141 Förbättrade möjligheter till licensiering av upphovsrätt.
20 Direktivet skulle ha varit implementerat senast den 29 april 2006 men regeringen överlämnade
propositionen till riksdagen den 4 december 2008 efter att återigen ha blivit fälld av EU-domstolen för
att inte ha genomfört ett upphovsrättsligt direktiv i tid.
32
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
Syftet med Ipred-direktivet är att säkerställa en hög, likvärdig och enhetlig
skyddsnivå för immateriella rättigheter på den inre marknaden. Ett IP-nummer
är unikt och kan användas för att identifiera en abonnent som är uppkopplad
mot internet. För att identifiera ett visst IP-nummer var man tvungen att införa
Ipred-lagen, eftersom lagen (2003:389) om elektronisk kommunikation i 6 kap.
20 § föreskriver tystnadsplikt för internetleverantörer (och andra aktörer som tillhandahåller ett elektroniskt kommunikationsnät) för uppgifter om abonnemang.
Uppgifterna kunde före förändringen endast lämnas ut till polis och åklagare.
Enligt lagen om elektronisk kommunikation, 6 kap. 22 §, ska uppgift lämnas ut
till åklagarmyndighet, polismyndighet eller annan myndighet om det finns misstanke om brott. Före den 1 juli 2012 fanns bara en skyldighet att lämna ut uppgifter
då det förelåg misstanke om brott för vilket fängelse är föreskrivet och det enligt
myndighetens bedömning kan föranleda annan påföljd än böter. Under lång tid
kunde därmed inte heller polisen få ut uppgifter om identiteten på den som begått
upphovsrättsintrång på nätet. Med hänsyn till den tekniska utvecklingen och det
sätt på vilket brottsligheten på internet har utvecklat sig, ansåg lagstiftaren att det
finns behov av att kunna få ut uppgifter även vad gäller brott som bara har böter i
straffskalan, till exempel vid ärekränkningsbrott.21
Ipred-lagen var länge inte tillämpbar
Ipred-lagstiftningen trädde i kraft den 1 april 2009. Svenska Förläggareföreningen
hjälpte fem ljudboksförlag att driva det första Ipred-ärendet i Sverige.22 Ärendet
drog ut på tiden. Motparten, internetleverantören Ephone (Perfect Communication Sweden AB), gjorde invändningar mot att Ipred-lagen skulle kunna användas.
Ljudboksförlagen vann i Solna tingsrätt, men förlorade sedan i Svea hovrätt som
med minsta möjliga marginal ansåg att ljudboksförlagens bevisning inte räckte för
att visa sannolika skäl för upphovsrättsintrång. Två av fyra domare var skiljaktiga
och menade att bevisningen räckte. Ljudboksförlagen fick sedan prövningstillstånd
i Högsta domstolen i januari 2010.
Den 25 augusti 2010 beslutade domstolen att ansöka om förhandsbesked från
EU-domstolen – inte i någon fråga som direkt rörde ärendet utan om hur Ipred-lagen förhåller sig till Datalagringsdirektivet, som ännu inte implementerats i svensk
rätt. I EU-domstolens svar av den 19 april 2012 meddelades att Datalagringsdirektivet inte hindrar en tillämpning av Ipred-lagen i Sverige. Därefter återupptog Högsta
domstolen målet och den 21 december 2012 meddelade den slutligen ett beslut om
informationsföreläggande till ljudboksförlagens fördel. Ephone hann under tiden
gå i konkurs. Bolaget gjorde ett par försök att överlämna abonnemangsuppgiften
till ljudboksförlagen, först ett avtal över stadsnätet i Mjölby som inte sade någon21 Se Prop. 2011/12:55 De brottsbekämpande myndigheternas tillgång till uppgifter om elektronisk kommunikation.
22 Ombud var advokat Peter Danowsky.
33
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
ting om intrångsgörarens identitet och sedan en mängd log-uppgifter lagrade på en
cd-skiva. Uppgifterna var oanvändbara. I och med detta prövades i alla fall Ipredlagen av Högsta domstolen, vars beslut är ett viktigt prejudikat för framtiden.
Under de tre och ett halvt år som gick innan Högsta domstolen meddelade
sitt beslut var Ipred-lagen i princip verkningslös, och merparten av de få Ipredärenden som anmäldes blev vilandeförklarade. Först efter den 21 december 2012
kunde Ipred-lagen tillämpas. Ett problem återstår dock, och det är att införa en
skyldighet för internetoperatörerna att lagra de uppgifter som kan lämnas ut enligt
Ipred-lagen. Det finns idag inte någon sådan skyldighet reglerad i lag. Det är helt
överlämnat till internetoperatörerna att själva välja hur länge de vill lagra uppgifterna. Dessa får till exempel lagras för fakturering och marknadsföring. Enligt
information på Tele2:s hemsida lagrar företaget bara uppgifter som kan lämnas
uti ett Ipred-ärende i 14 dagar. Datalagringsdirektivet reglerar endast skyldighet för operatörerna att lagra uppgifter som de är skyldiga (och får) lämna ut till
brottsbekämpande myndigheter.
I juli 2009, bara några månader efter att Ipred-lagstiftningen trädde i kraft, tillsatte regeringen en särskild utredning med uppdrag att utvärdera tillämpningen
av Ipred-lagstiftningen. Utredningen överlämnade sitt betänkande till regeringen i
augusti 2012, innan Högsta domstolens vägledande beslut meddelats.23 Utredningen analyserade de Ipred-ärenden som kommit in till domstolarna. Det var bara 11
stycken, trots att den beräknade ärendetillströmningen varit 400–800 ärenden om
året. I 3 fall hade informationsföreläggandet bifallits. Utredningens slutsats blev att
det finns tillräckliga rättssäkerhetsgarantier i lagstiftningen för att upprätthålla en
balans mellan den enskildes integritet och skyddet av immateriella rättigheter.
Utredaren belyser att det finns en diskrepans mellan det allmänna rättsmedvetandet hos delar av befolkningen och lagstiftningen, när det gäller tillgängliggörande av upphovsrättsligt material på internet.
Utredningen betonar att för att motverka illegal fildelning behövs en fortsatt utveckling av lagliga tjänster och en aktiv samhällsdebatt för att påverka människors
attityder. Man redogör för de 3 fall som lett till informationsföreläggande. I det
första hade internetleverantören raderat informationen trots att tingsrätten vid vite
hade beslutat om säkerhetsåtgärd. I det andra fick rättighetshavarna endast ut en
e-postadress och en uppgift om att kunden fanns utanför EU – rättighetshavarna
kunde därmed inte vidta några åtgärder med anledning av informationen. I det
tredje ärendet fick rättighetshavaren ut information om identiteten på två möjliga intrångsgörare.24 Utredningen förknippar svårigheterna med att få ut uppgifter
från internetleverantörerna med det faktum att det inte finns någon skyldighet att
lagra uppgifter. Utredningen kommer trots detta fram till att det inte finns skäl att
föreslå införande av en sådan skyldighet i lag. Man motiverar det med att Högsta
domstolen ännu inte meddelat sitt beslut i det första Ipred-ärendet, som ljudboks23 SOU 2012:51 Utvärdering av IPRED-lagstiftningen – Betänkande av Utredningen om utvärdering av
vissa lagändringar som gäller skyddet av immateriella rättigheter på Internet.
24 A.a. s. 29.
34
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
förlagen drev.25 Högsta domstolens beslut som alltså meddelades den 21 december
2012 innehöll dock inte något resonemang kring frågan om skyldighet att lagra
uppgifter som ska lämnas ut i ett Ipred-ärende.
Ipred-lagen ger som sagt rättighetshavarna en legitim möjlighet att med domstols hjälp kunna fråga efter identiteten på den som på sannolika skäl begår intrång
i deras rättigheter. Men det är inte hela svaret på problemet med illegal kopiering
på internet. Vad gäller det ärende som ljudboksförlagen drev fick de inte heller ut
någon uppgift från internetoperatören. Det kan ifrågasättas om alla operatörer har
kunskap kring vad det är för uppgifter som ska lagras och som ska lämnas ut i ett
Ipred-ärende. En skyldighet i lag att lagra uppgifter som ska lämnas ut i ett Ipredärende bör införas.
Post- och telestyrelsen (PTS)
Post- och telestyrelsen, PTS, är en central förvaltningsmyndighet och sektors- och
tillsynsmyndighet inom områdena elektroniska kommunikationer och post. Myndigheten har bland annat till uppgift att meddela tillstånd och utöva tillsyn över
operatörerna på marknaderna för elektroniska kommunikationer och post, och
följa och främja utvecklingen inom dessa områden.
PTS lyder under Näringsdepartementet. En av PTS uppgifter är att främja tillgången till säker elektronisk kommunikation och PTS kan enligt Lagen (2003:38)
om elektronisk kommunikation utfärda bindande föreskrifter och allmänna råd
som ger uppfattning om PTS inställning i någon fråga. Myndigheten har beslutat
om föreskrifter och allmänna råd kring hur operatörer ska skydda trafikuppgifter
som lagrats för brottsbekämpande ändamål, vilka trädde i kraft den 1 december
2012. Syftet är att de uppgifter som operatörerna lagrar ska hanteras säkert och vara
skyddade. Lagen om elektronisk kommunikation är dock inte tillämplig på själva
innehållet som överförs i elektroniska kommunikationsnät.
PTS ska arbeta för att det av riksdagen fastlagda målet, att Sverige ska vara bäst
i världen på att använda digitaliseringens möjligheter, ska nås26 och har enligt regeringens strategi för it-politiken, ”It i människans tjänst – en digital agenda för
Sverige”27, inom sitt ansvarsområde digitalt innanförskap, nätsäkerhet, internets
robusthet och förvaltning. Den digitala agendan har en tydlig utgångspunkt i itanvändarens perspektiv.
Enligt ”Den digitala agendan för Sverige” är det regeringens uppfattning att det
är viktigt att stimulera och främja skapande verksamhet, och avsikten är att upphovsrätten ska värnas samtidigt som förutsättningarna för dem som vill få tillgång
till kreativt innehåll bör förbättras.28 Uppgiften att nå det målet ligger dock inte
25 A.a. s. 38.
26 Regleringsbrev för budgetåret 2013 avseende Post- och telestyrelsen inom utgiftsområde 22 Kommunikationer.
27 Dnr N2011/342/ITP.
28 A.a. sid 55.
35
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
under PTS. Regeringen borde vidga perspektivet från det ensidiga användarperspektivet och ge PTS i uppdrag att verka för att internet utvecklas på ett även för
tjänstelevererande företag gynnsamt sätt. Detta eftersom någon statlig myndighet
borde ges ett helhetsansvar för internet.
En skyldighet i lag att lagra uppgifter som ska lämnas ut i ett Ipred-ärende bör
införas. PTS borde utfärda föreskrifter och allmänna råd kring vilka uppgifter operatörerna ska lämna ut i ett Ipred-ärende och hur de ska lagra dessa uppgifter.
Vems integritet är det som kränks?
Piraterna har varit framgångsrika i sin opinionsbildning när det gäller att hävda att fildelare har ett stort behov av att skydda sin integritet när de fildelar
upphovsrättsskyddat material. Detta har resulterat i att lagar implementerats för
sent och att politiker inte vågat stå upp för upphovsrätten. Fildelarnas integritet
har stått emot rättighetshavarnas behov av skydd för sina rättigheter. Om vi tittar
på nätet idag så står det klart att rättighetshavarnas rättigheter kränks i hög grad.
Fildelarnas integritet är säkerställd genom Datakommunikationsdirektivet29 som
implementerats i svensk lag.
Datakommunikationsdirektivet syftar bland annat till att harmonisera bestämmelserna om rätten till integritet vid behandling av personuppgifter vid elektronisk
kommunikation.
Ipred-lagen säkerställer fildelarnas intresse av en balanserad prövning mot
rättighetshavarnas intresse av att få stopp på upphovsrättsintrången. Rättighetshavarnas intressen av att få skydd för sin egendom, upphovsrätten, kränks dock
fortfarande. De kränks då deras böcker finns uppladdade för var och en att ladda
ned från olagliga fildelningstjänster. Ipred-lagen föreskriver att domstolen ska ta
hänsyn till behovet av skydd för integriteten och pröva om man behöver förelägga
en internetoperatör att lämna ut information eller om en mindre ingripande åtgärd räcker. Frågan har mest kommit att handla om skydd för integriteten hos
internetanvändare och fildelare snarare än behovet av skydd för upphovsmännens
rättigheter.
Upphovsrättsintrång – ett allvarligt brott
Upphovsrättsintrång är ett brott som kan beivras genom att rättighetshavaren gör
en polisanmälan om intrång. Regeringen uppdrog i mars 2005 till Rikspolisstyrelsen, Åklagarmyndigheten och Ekobrottsmyndigheten att göra en översyn av
brottsbekämpningen med avseende på immaterialrättsliga brott. Översynen resulterade i att Rikspolisstyrelsen och Åklagarmyndigheten fick i uppdrag att öka
kvaliteten och effektiviteten i bekämpningen av immaterialrättsliga brott. Polis
29 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation.
36
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
och åklagare har satsat resurser för att kunna utreda de ofta komplicerade brotten.
Enligt Rikspolisstyrelsens senaste tillsynsrapport30 anmäls förhållandevis få brott
till polisen. Både antalet anmälda och uppklarade brott ökar dock i antal. I tillsynsrapporten lämnas en rekommendation om att bilda en större nationell enhet
vid en polismyndighet för att samla den immaterialrättsliga verksamheten och öka
utrednings­kapaciteten.
Den som laddar upp verk utan tillstånd på internet begår upphovsrättsintrång.
Svea hovrätt dömde dem som grundade fildelningstjänsten The Pirate Bay till
10, 8 respektive 4 månaders fängelse som straff för medverkan till upphovsrättsintrång.31 Pirate Bay-domen står fast efter att Högsta domstolen inte meddelat prövningstillstånd och har därmed i viss mån blivit vägledande. Hovrätten skriver att
”upphovsrättsintrång genom illegal fildelning är ett samhällsproblem” och att ”det
står klart att den olagliga fildelningen snabbt antagit proportioner som gör att de
allmänpreventiva hänsynen måste tillmätas stor vikt i rättstillämpningen”. När det
gäller just denna form av upphovsrättsintrång finns det, enligt hovrättens mening,
därför alldeles särskilda skäl att hänföra brottet till sådan art att påföljden normalt
ska bestämmas till fängelse.”32
Det finns idag flera domar där domstolar dömt till straff för internetrelaterade upphovsrättsintrång. Svea hovrätt dömde till exempel år 201233 en tilltalad till
villkorlig dom och böter för medhjälp till brott mot upphovsrättslagen för att ha
tillgängliggjort ljudupptagningar med uppsåt eller åtminstone av grov oaktsamhet.
Han hade anordnat och drivit en fildelningstjänst, en så kallad Direct Connecthubb som var öppet sökbar på internet. Vem som helst kunde ansluta sig till hubben som hade cirka 850 användare. Tre av användarna gjorde minst 12 500 verk
tillgängliga och det var tillgängliggörandet som den tilltalade dömdes för. Enligt
domstolen är det från straffvärdesynpunkt lika allvarligt att göra sig skyldig till
medhjälp till upphovsrättsintrång som att dömas som gärningsman.
Riksåklagaren överklagade den 8 maj 2013 en dom om fildelning till Högsta
domstolen och yrkade på strängare straff. Fildelaren hade framställt exemplar av
60 filmverk och överfört 57 av dem till allmänheten för vilket han dömdes till 160
dagsböter. Riksåklagaren vill att Högsta domstolen ska uttala sig om vilken påföljd
som ska väljas för brott som begås vanemässigt.
Samhällsansvar
Medvetenheten om vad det innebär att begå upphovsrättsintrång på internet måste
öka. Det är ett rättssamhälles ansvar att se till att alla förstår vad upphovsrättsintrång är och att det är ett brott som domstolarna ser allvarligt på. Av dagens debatt kan allmänheten felaktigt få intrycket av att det är fel på de upphovsrättsliga
30
31
32
33
Tillsynsrapport 2013:2 Polismyndigheternas handläggning av ärenden om immaterialrättsliga brott.
Se Svea hovrätts deldom av den 26 november 2010 i mål B 4041-09 (Pirate Bay).
A.a. s. 47.
Svea hovrätt, dom den 27 april 2012, B 7972-11.
37
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
lagarna, att dessa inte hänger med tekniken och att de kommer att ändras. Det är
allas vårt ansvar att se till att den information om upphovsrätten som ges till allmänheten är riktig. Intrång har alltid begåtts och kommer att begås. Det är inte möjligt
att kontrollera all illegal kopiering, men man kan försöka begränsa den så gott det
går och åtgärda åtminstone de mest uppenbara fallen av upphovsrättsintrång.
Flera utredningar har dragit slutsatsen att man vid sidan av arbetet med de
legala möjligheterna måste utbilda allmänheten. Politiker får inte vara rädda för
att försvara upphovsrätten. Det måste gå att tala om hur en digital marknad på
internet borde fungera och hur de uppenbart kriminella elementen, såsom de illegala fildelningstjänsterna, ska rensas bort. Den så kallade Renforsutredningen,
Musik och film på internet – hot eller möjlighet, Ds 2007:29, föreslog att en referensgrupp skulle tillsättas med representanter för upphovsmän, utövande konstnärer,
producenter och användare, eftersom kunskapen om vad upphovsrätten innebär
och vilka funktioner den fyller behöver förbättras. Renforsutredningen var medveten om att en långsiktigt trygg och säker rättslig miljö krävs för att investera i nya
affärsmodeller. Även Ipred-utredningen34 kom fram till att allmänheten behöver
utbildas.
Medborgarnas kunskap om vikten av en stark upphovsrätt och vad det innebär att begå upphovsrättsintrång måste öka. Regeringen tog genom Näringsdepartementet i november 2011 initiativ35 till att tilldela Patent-och registreringsverket,
PRV, och Verket för innovationssystem, Vinnova, 20 miljoner kronor för att stärka
företagens medvetenhet om hur de kan skydda och hantera sina immateriella tillgångar på ett mer affärsstrategiskt sätt. Ett liknande initiativ för att öka medvetenheten hos människor i allmänhet skulle kunna vara ett sådant sätt.
Vilket ansvar har operatörerna?
Operatörerna ger internet levererar internettjänster som mellanhand i relationen
mellan dem som levererar tjänster och dem som använder dessa. Det krävs en anmälan till PTS för att få bedriva operatörsverksamhet. Verksamheten ska sedan bedrivas i enlighet med Lagen om elektronisk kommunikation. Kraven på internet­
operatörernas verksamhet borde utökas.
Operatörerna underlåter att informera sina kunder, det vill säga internet­
användarna, om upphovsrättsintrång och vad kunderna riskerar om de gör intrång
i andras rättigheter. Detta skulle kunna göras exempelvis i samband med att avtal
mellan operatör och kund skrivs. Tvärtom kan man idag till exempel läsa följande
på internetoperatören Bahnhofs hemsida: ”Vi skyddar din IP-adress tillsammans
med vår samarbetspartner genom att byta ut den mot en av våra anonyma IPadresser.” Internetanvändarna förleds att tro att deras egen integritet är det enda
som är viktigt att skydda. Författare och andra kreatörer vill kunna försörja sig på
34 Se s. 34.
35 Pressmeddelande finns på http://www.regeringen.se/sb/d/15363/a/181511.
38
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
sitt skapande. Genom illegal publicering försvåras detta.
Eftersom IP-numren är sekretessbelagda genom lagen om elektronisk kommunikation är det uppenbart att informationen avser att ”hjälpa” kunderna att undgå
att deras identitet kan lämnas ut i ett Ipred-ärende eller till brottssökande myndigheter vid misstanke om brott. Polisen kan givetvis komma runt anonymiseringstjänsterna om det skulle behövas. Det tar bara lite längre tid att utreda brotten. Det händer också att användare inte vet om de begår brott eller inte, eller att
webbplatsen de besöker är olaglig. Detta är streamingtjänsten Swefilmer ett exempel på. Det är helt klart att själva tjänsten är olaglig – tillgängliggörande av upphovsrättsligt skyddade filmer utan tillstånd är ett upphovsrättsbrott – men det är
inte helt klart om användarna som streamar filmerna begår upphovsrättsintrång eller inte. EU-domstolen kommer förhoppningsvis med ett klargörande i den frågan
senare i år.36 Ett mellanhandsansvar har vuxit fram genom Pirate Bay-domen och domen
mot Black Internet och Portlane (som beskrivs på sidan 41), men ansvaret borde
göras tydligare.
Medverkan till upphovsrättsintrång
Enligt 53 § upphovsrättslagen döms den som beträffande ett verk vidtar åtgärder
som innebär intrång i upphovsrätten – uppsåtligen eller av grov oaktsamhet – till
böter eller fängelse i högst två år. Medverkan till upphovsrättsintrång är straffbelagd enligt brottsbalken 23 kap. 4 § 1 st. Den som medverkat till upphovsrättsintrång genom anstiftan eller medhjälp kan dömas till ansvar, även i det fall ingen
kan dömas som gärningsman.
I Pirate Bay-domen från Svea hovrätt prövade domstolen frågan om straffansvar för medverkan till brott mot upphovsrättslagen. Domen har blivit vägledande sedan Högsta domstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd i målet.37 Hovrätten kom efter en prövning av var och en av grundarnas del i fildelningstjänsten fram till att tjänsten hade främjat upphovsrättsintrång och grundarna
dömdes till 1o, 8 respektive 4 månaders fängelsestraff för medhjälp till brott mot
upphovsrättslagen. Enligt upphovsrättsexperten Johan Axhamn betyder domen
att alla tillhandahållare av tjänster via internet i praktiken åläggs en skyldighet att
reagera på konkreta påståenden om intrång, vilket bland annat kan vara en effektiv
metod för att minska mängden upphovsrättsintrång på nätet, eftersom mellanhänderna kan behöva vidta förebyggande åtgärder för att säkerställa att deras kunder
inte begår upphovsrättsintrång.38 36 Högsta domstolen i Österrike har bett EU-domstolen om förhandsbesked i frågan, mål C 314/12,
UPC Telekabel Wien GmbH.
37 Högsta domstolen meddelade i februari 2012 att den inte meddelar prövningstillstånd i målet
varmed domen från Svea hovrätt vunnit laga kraft.
38 Se Johan Axhamn, Något om ansvar för medhjälp till upphovsrättsintrång, NIR 2012 s. 42.
39
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter meddelade den 13 mars 2013 i
ett enhälligt beslut att Pirate Bay-grundarna Fredrik Neijs och Peter Sunde Kolmisoppis överklagan av domen från Svea Hovrätt inte ska tas upp till prövning.39 Grundarna menade att Svea hovrätts dom, där de dömdes till fängelse och skadestånd
om 46 miljoner kronor, strider mot Europeiska konventionen om skydd för de
mänskliga rättigheterna, och att deras rätt till yttrandefrihet enligt artikel 10 hade
kränkts. Europadomstolen skriver i sitt beslut att fildelning – eller att tillåta andra
att dela filer på internet, även upphovsrättsskyddade – visserligen skyddas av artikel 10 som stadgar ett skydd för frihet att ta emot och sprida uppgifter. Europadomstolen menar dock att svensk domstol gjort en riktig avvägning av denna frihet
mot vikten av ett upphovsrättsligt skydd, som är en mänsklig rättighet. Efter Pirate Bay-domen har Rättighetsalliansen märkt att internetoperatörer
är mer benägna att ta bort uppkopplingen till olagliga fildelningstjänster. Illegala
tjänster har stängts ned, slutat frivilligt eller flyttat från Sverige. Rättighetsalliansen
ser en tydlig tendens till att de illegala tjänsterna flyttar från halvseriösa till helt
oseriösa internetleverantörer.
Operatörerna kan med anledning av Pirate Bay-domen redan idag vara skyldiga att vid en konkret upplysning om ett upphovsrättsintrång agera genom att sända
ett brev, ett så kallat notice and take down-krav, till den vars ip-adress intrånget
begåtts ifrån, eller i vissa fall tvingas stänga av internetuppkopplingen. Eftersom
Pirate Bay-domen uttalar vad mellanhänder har för ansvar borde en statlig utredning klargöra vilket ansvar operatörerna faktiskt har.
E-handelsdirektivet
E-handelsdirektivet40 är implementerat i Sverige genom e-handelslagen41 och syftar till att underlätta elektronisk handel och tjänster som utförs via internet (informationssamhällets tjänster). Både företag och invånare ska ha rättssäkerhet på
internet. Enligt lagen ska tjänsteleverantörer som fungerar som mellanhänder, det
vill säga sådana som bara överför eller lagrar information som lämnats av andra
och som bedriver viss verksamhet av rent teknisk karaktär, under vissa förutsättningar få ansvarsfrihet beträffande innehållet i den information som de överför
eller lagrar. I e-handelsdirektivet finns möjligheter att balansera ansvarsfriheten för
internetleverantörerna, men dessa har inte överförts i svensk lagstiftning ännu.42
EU-kommissionen har tagit initiativ till att se över e-handelsdirektivet och
detta förmodas resultera i en rapport före sommaren. Kommissionen har meddelat att det är dags för ett system med ”notice and action procedures” för mellan39 Beslutet finns på Europadomstolens webbplats: http://www.echr.coe.int/echr/
40 Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter
på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden.
41 Lag (2002:562) om elektronisk handel och andra informationssamhällets tjänster.
42 Se Johan Axhamn, Mellanhandsansvar på internet – En rapport kring internetleverantörers roll och
ansvar (Netopia, 2010), s. 9. Rapporten finns tillgänglig på http://www.netopia.se.
40
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
händer.43 Ett sådant förfarande ska börja då någon upplyser en internetleverantör
om att det finns illegalt innehåll på internet och sluta då internetleverantören
agerat med anledning av upplysningen. Innehållet kan vara rasistiskt, det kan
vara barnpornografi, spam eller annat oönskat material. Förhoppningen är att det
också ska avse material som innebär upphovsrättsintrång.
Blockering vid vite
Svea hovrätt ålade internetleverantörerna Black Internet och Portlane att vid vite
sluta tillhandahålla internetuppkoppling för tjänster som används för att begå
upphovsrättsintrång. Svea hovrätt meddelade den 21 maj 2010 interimistiska vitesförbud mot Black Internet AB och Portlane AB som innebar att de44 förelades vid
vite ett förbud mot att medverka till upphovsrättsintrång genom att tillhandahålla
Internetuppkoppling till The Pirate Bay och trackrar som används vid fildelning.
Beslut togs också beträffande Fredrik Neij och Gottfrid Svartholm Warg innebärande förbud mot att medverka till upphovsrättsintrång genom att delta i driften
av fildelningstjänsten The Pirate Bay. Beslutet från domstolen visar att möjligheten
att vid vite tvinga internetoperatörer att stänga av internetuppkoppling alltså finns
idag.45
Mellanhänders ansvar på andra områden och självsanering
I rapporten Mellanhandsansvar på internet – En rapport kring internetleverantörers
roll och ansvar jämförs det ansvar som åläggs mellanhänder på internet med andra
områden i samhället där mellanhandsansvar redan finns tydligt reglerat i lag. Anledningen till att mellanhänder ges ansvar är att de har en nyckelroll och möjligheter att effektivt genomdriva förändringar. Mellanhandsansvar finns reglerat till
exempel för banker för att förhindra penningtvätt.
Det finns också flera rättsområden där det inrättats system för egenåtgärder och
självsanering. Inom marknadsföringsområdet finns normer och etiska regler för
marknadsföring liksom nämnder och organ för övervakning. På telekom­området
finns Etiska Rådet för betalteletjänster som enligt sina stadgar har till uppgift att
upprätta och vidmakthålla etiska regler för innehållet i betalteletjänster och deras
marknadsföring samt att pröva ärenden som gäller innehåll och marknadsföring
av sådan information. På pressens område finns sedan 1916 Pressens Opinionsnämnd och Pressombudsmannen liksom pressetiska regler.
43 Se information från EU-kommissionen på http://ec.europa.eu/internal_market/e-commerce/
notice-and-action/index_en.htm.
44 Svea hovrätt, mål nr Ö 7131-09, Ö 8773-09 och Ö 10146-09.
45 Åklagare ansökte vid Stockholms tingsrätt om förverkande av domännamn knutna till The Pirate
Bay. Tingsrätten har ännu inte tagit ställning i frågan om förverkandet.
41
VAD K R ÄV S F Ö R ATT DEN D I G I TALA M A R KNADEN F Ö R B Ö C KE R S KA K U NNA F U NGE R A ?
En slutsats i rapporten Mellanhandsansvar på internet – En rapport kring internetleverantörers roll och ansvar är att det finns ett behov av att lagstiftaren utreder
frågan om självsanering i branschen. Eftersom en självsanering kan leda till begränsning av yttrandefriheten, så kallade chilling effects, krävs att en statlig utredning klargör ansvaret.
Branschsamtal
Försök att få operatörerna att frivilligt samarbeta för att stävja upphovsrättsbrott
på internet har inte lett någonstans. Idag förs inte några samtal över huvud taget
mellan parterna, det vill säga företrädare för användare, rättighetshavare och internetoperatörer. Sådana samtal är viktiga. Renforsutredningen föreslog 2007 att det
skulle införas en skyldighet för internetleverantörer att medverka till att intrång i
upphovsrätten upphör. Enligt förslaget skulle rättighetshavare kunna begära vid
domstol att internetleverantören vid vite ska föreläggas att vidta åtgärder för att
intrången ska upphöra. Regeringen samlade därpå sommaren 2008 företrädare för
upphovsmän, producenter, distributörer av böcker, film och dataspel, konsumentföreträdare, leverantörer av internettjänster och telekomföretag till branschsamtal
om den illegala fildelningen. Dessa syftade till att få till stånd frivilliga överenskommelser mellan de berörda branscherna för att minska upphovsrättsintrången
på internet. Samtalen ebbade dock ut inför valet hösten 2010 efter motstånd från
telekomföretagen, som vägrade gå med på åtgärder för att begränsa den illegala
fildelningen med hänvisning bland annat till frågor om integritet, yttrandefrihet
och portokostnader. Renforsutredningens förslag är utmärkta och behöver tas upp
till diskussion igen. Likaså behöver branschsamtalen återupptas. För att de ska leda
någonstans behövs ett tydligt incitament för telekomföretagen att samarbeta, såsom hot om lagstiftning.
Sammanfattningsvis krävs följande för att vi ska få en bättre fungerande digital
marknad på internet:
• lagstiftarens stöd för att öka medvetenheten hos medborgarna för vad upphovsrättsintrång är för något, vad det kan innebära att begå upphovsrättsintrång
och hur det kan undvikas,
• en genom lag införd skyldighet för internetoperatörer att lagra uppgifter som
ska lämnas ut i ett Ipred-ärende,
• en statlig utredning som klargör vad internetoperatörerna har för ansvar för
att stävja upphovsrättsintrång på internet och hur deras ansvar kan göras tydligare,
• ett uppdrag för PTS som inkluderar att följa att upphovsmännens rättigheter
upprätthålls på internet,
• ett uppdrag för PTS att lämna föreskrifter och allmänna råd till internetoperatörerna kring hur uppgifter ska lagras för att lämnas ut i ett Ipred-ärende.
42
Svenska Förläggare AB
Drottninggatan 97
113 60 Stockholm
tel 08-736 19 40
www.forlaggare.se