Pojkarna åt snus och pratade finska sid 3 METavisi nr 5 2013 - STR-T

”Pojkarna åt snus och pratade finska”
– Jag minns från lågstadiet att de stora mellanstadiepojkarna åt snus, de
pratade finska och var otäcka. Vi flickor pratade svenska, säger Jessicka
Sörmling, som skrattar gott åt det här speciella barndomsminnet. Sedan ett
år tillbaks är hon med i styrelsen för Svenska Tornedalingars Riksförbund
- Tornionlaaksolaiset.
Hon är född i Kiruna men som så många andra gjorde under 80-talet, flyttade
Jessicka Sörmlings föräldrar till hembyn Kangos. Hon var då sex år gammal.
– De kom flyttandes från olika delar av landet och vi var många barn i byn på
den tiden.
Hemma var det inte så noga vilket av språken som pratades. Alla förstod ändå
och det byttes friskt mellan språken.
– Jag är inte helt tvåspråkig. För mig känns det naturligt att höra meänkieli och
att umgås i en miljö där man pratar det. Ännu känns det inte naturligt att tala det,
jag har fått kämpa för det, säger Jessicka Sörmling.
Många kanske kommer ihåg hennes namn ur olika mediesammanhang. 1999
började hon jobba på radion i Pajala. Till en början såg Jessicka det bara som en
möjlig språngbräda ut i den stora världen. Men de äldre inspelningarna i arkiven
intresserade henne på ett nytt sätt.
Fanns ett värde
– Här på radion började jag först förstå vikten av att känna till mina rötter. Jag
förstod att det fanns ett värde i att ha sin tillhörighet i Tornedalen.
Från jobbet på Sveriges Radio Norrbotten bar det iväg till ett jobb som journalist
på Haparandabladet. Hon var en av dem som gjorde HB till Tornedalens röst i
världen.
– Det var roligt och jag upplevde verkligen hur viktig Haparandabladet är som
budbärare. Alla läser den, även om de inte själv har tidningen. De läser den på
jobbet, biblioteket och grannarna lånar den sinsemellan, säger Jessica Sörmling.
De senaste åren har Jessicka jobbat som ansvarig för ”Ung företagsamhet” i
Luleå, Kalix och Haparanda. Under skoltid handleder hon elever och lärare på
gymnasienivå i hur man startar företag. I oktober börjar hon ett nytt jobb på
Norrlands entreprenörsgymnasium i Luleå, som projektledare för skolans
utvecklingsarbete.
Jessicka tar fram mobilen och ringer sin pappa om att komma med en badring
till Nanny. Snart svänger morfar snällt in på området på Kangosudden.
Tillåtande miljö
De tre föregående somrarna har Jessica Sörmling jobbat med att återta sitt språk
och deltagit i ”Kielipesä”. Det är ett projekt där deltagarna tillsammans med
eldsjälarna Gerd Persson och Kerstin Kruuka, umgåtts och pratat meänkieli
under det att de gjort saker tillsammans.
– Vi har bland annat målat, bakat, fiskat, filmat, och anordnat sångstunder för
barn och allt har skett på meänkieli. I kampen för att återta språket har
”Kielipesä” fungerat till inspiration i en ytterst tillåtande miljö, säger Jessica
Sörmling.
– I dag är jag inte sur på mina föräldrar för att de inte lärde mig meänkieli. Det
är ett språk som går att lära sig som alla andra. Det är enbart min egen
bekvämlighet som hindrar mig att lära mig språket fullt ut.
Ser ljusare ut
Idag finns det enligt henne en större medvetenhet om modersmålets betydelse.
Jessicka Sörmling har märkt att de som haft språket med sig, i större grad är mån
om att även ge det till sina barn. Enligt henne ser det nu ljusare ut för språket
meänkieli än vad det var då hon själv var barn. På en fråga om den badande lilla
flickan, Nanny, ska få lära sig meänkieli, svarar hon:
– När hon börjar skolan bestämmer jag det åt henne. När hon kommer högre upp
i klasserna får hon bestämma själv. Jag hoppas att hon då tycker att det är
viktigt, säger Jessicka Sörmling.
I sin ungdom reste hon ofta på konferenser med STR-T. När hon sedermera, för
ett år sedan, blev tillfrågad om att delta i styrelsearbete kände Jessicka att det nu
var tid att ge tillbaks något av de hon fått sig till livs. Som kvinna har hon aldrig
upplevt några svårigheter med att ta plats i STR-T.
– Vi arbetar i en inkännande miljö i vilken vi lyssnar in varandra innan besluten
tas, säger Jessicka Sörmling.
Hasse Stenudd
Bildtexter:
Jessica Sörmling (foto: Hasse Stenudd).
Nanny Kero – Sörmling ska när hon börjar skolan få läsa meänkieli, i de högre
klasserna ska hon få bestämma själv.