3:12-reglerna hämmar tillgången på riskkapital

BALANS nummer 12/2012
regeringen, FAR och Svensk Näringsliv
har jag kommit fram till en kompromiss,
som innebär obligatorisk byrårotation
efter 14 år, men begränsat till finansiella
institutioner – det är ju dessa som haft
störst problem under finanskrisen!
Ett tänkbart alternativ är den linje som den
liberala gruppen föreslår i rättsliga utskottet, det vill säga rotation efter 14 år och
att en upphandling ska göras under denna
period.
Var vi landar efter förhandlingar med
kommissionen och medlemsländerna är
svårt att säga. Men jag tror att det blir
svårt att undvika byrårotation.
Vem som ska sköta tillsynen av revisorerna är en flitigt återkommande diskussion. Den liberala gruppen är anhängare
av att ge den europeiska tillsynsmyndigheten ESMA dessa uppgifter.
Kritiken mot ESMA brukar vara att
de har allt för begränsade resurser för att
hantera alla sina uppgifter. I det aktuella
fallet diskuteras även om ESMA har
rätt kompetens. Kay Swinburne har i
Ekonomiutskottet föreslagit EGAOB (en
expertkommitté under kommissionen) i
stället för ESMA. I mina kontakter med
ESMA hävdar de emellertid att de har
tillräckliga ekonomiska och personella resurser för att hantera dessa nya uppgifter.
Det övertygar mig om att ESMA klarar
av sitt nya uppdrag.
Att återskapa en del av det förtroende
som gått förlorat i finanskrisen är viktigt.
Kvaliteten i revisionstjänsterna måste
åter bli fokus för debatten. Konkurrensen mellan ”de fyra stora” måste bli
större. Bättre självreglering är en del av
detta, men nu svänger pendeln kraftigt åt
regleringshållet. Fler och strängare regler
är att vänta. Jag kämpar för att hålla emot
detaljregleringen, men det känns ibland
som att jag är en röst i öknen.
Olle Schmidt är europaparlamentariker (FP) och
den liberala gruppens förhandlare i Ekonomi­
utskottet när det gäller EUs nya revisionspolitik.
a
Debatt: 3:12-reglern
per h börjesson svarar:
3:12-reglerna hämmar
tillgången på riskkapital
3:12-debatten i Balans har missat de
viktigaste problemen: inlåsningseffekter, minskad tillgång på riskkapital och
tung administrativ börda för företagen.
Det skriver Per H Börjesson i en replik.
Med intresse har jag noterat debatten om
3:12-reglerna i Balans. Den har fokuserat på
vilka som tjänar på de nuvarande reglerna,
men jag menar att det finns andra aspekter
som är mycket viktigare. Fåmanslagarna
(3:12-reglerna) tillhör de mest komplexa
och krångliga i det svenska skattesystemet.
Ingen som startar ett
svenskt fåmansbolag
kan förutse hur stor skatten blir när bolaget
en dag ska säljas. Skattesatsen beror på
lönesummor, statslåneräntan, sparade uppskovsbelopp, basbeloppet med mera och
varierar från 20 till 57 procent beroende på
alla dessa faktorer. Utöver det osäkra skatteläget hämmar 3:12-reglerna tillgången
på riskkapital för nya företag, eftersom de
leder till inlåsningseffekter.
En fåmansföretagare betalar skatt på
löneuttag, som alla andra löntagare och, för
att ta utdelning, måste bolaget först betala
bolagsskatt, som alla storföretag. När företagaren efter 20 eller 30 års arbete därtill ska
betala 20, 37, 43 eller 57 procent på själva
försäljningen av bolaget känner de som
60
drabbas av de högre skattesatserna att det är
orättvist. Effekten blir då att man arbetar
vidare med bolaget i stället för att sälja det.
Det innebär att Sverige i stället för att få
affärsänglar, som med kapital, kunnande
och kontakter kan hjälpa nya företagare,
får allt äldre företagare. 25 procent av alla
svenska företagare är 40-talister och den
stora utförsäljningsvåg som det har spekulerats om har aldrig inträffat, för många av
dem fortsätter att driva sina bolag.
Dessutom innebär 3:12-reglerna att de
som faktiskt säljer sina bolag måste vara
passiva i fem år för att få tillgång till kapitalet för att göra nya investeringar i onoterade
bolag. Ett avskaffande av 3:12-reglerna
skulle därför öka tillgången på riskkapital
i Sverige, vilket skulle få stora positiva effekter på arbetstillfällen då kapitaltillgången
för nya företag som behöver ett mindre
kapital i dag är mycket begränsad.
de krångliga 3:12-reglerna att svenska fåmansföretagare måste
ta hjälp av bokföringsbyråer, revisorer och
advokater för att varje år bland annat fylla
i K10-blanketten och beräkna uppskovsbelopp. Under planeringen av en eventuell
försäljning blir det ännu mer arbete för
dessa specialister. För att komma runt
3:12-reglerna lockas många företagare att
Inte minst innebär
göra avancerade utländska skatteupplägg
som i många fall inte fungerar och alltid
ger mycket stora kostnader i den löpande
förvaltningen av utlandsuppläggen. De
stora vinnarna på 3:12-reglerna är därför
konsulter som dessutom ofta med stora
lönesummor kan utnyttja den förmånliga
utdelningsbeskattningen för egna uttag. Att
minska regelkrånglet för småföretagare har
varit en politisk målsättning under många
år. Ett avskaffande av 3:12-reglerna skulle
vara ett stort steg i detta arbete.
Sammanfattningsvis är 3:12 reglerna
orättvisa då de särbehandlar fåmansföretagare, minskar tillgången på riskkapital
och ger en stor regelbörda för mindre
företag. Det kan inte heller vara rimligt
att börsspekulanter som behåller aktier i
några mikrosekunder alltid får 30 procents
beskattning när ett antal fåmansföretagare
som utvecklat sina företag under en hel
livstid får 57 procent i skatt.
Per H Börjesson är VD på Investment AB Spiltan.