docSammanfattning EU-reglering - Svenska Fondhandlareföreningen
download 
Report Transcription
Sammanfattning EU-reglering - Svenska Fondhandlareföreningen
Sammanfattning EU-reglering November 2014 Svenska Fondhandlareföreningens Service AB Box 1426 | S-111 84 Stockholm Besöksadress Blasieholmsgatan 5, 6tr | Stockholm Tel +46 (0)8-56 26 07 00 www.fondhandlarna.se Uppdaterad 2014-11-28 Innehållsförteckning VD har ordet 3 Ny politisk karta i Europa – Breda koalitioner och jobbfokus 4 CSDR 7 EMIR 9 Skatt på finansiella transaktioner 12 Automatiskt informationsutbyte i skattefrågor 14 Legal Entity Identifier 16 MAD review 18 MiFID II 20 PRIIPs 24 Ett ramverk för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag 27 Securities Law Legislation 29 Strukturåtgärder i kreditinstitut 32 Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner 35 Öppenhetsdirektivet 36 Direktivet om aktieägares rättigheter 37 Notiser 39 EUs regelprocess och Esma 41 Vi på Fondhandlareföreningen är: Kerstin Hermansson, verkställande direktör tfn + 46 (08)-56 26 07 01, kerstin@fondhandlarna.se Vigg Troedsson, direktör tfn + 46 (08)-56 26 07 02, vigg@fondhandlarna.se Lars Afrell, chefsjurist tfn + 46 (08)-56 26 07 04, lars@fondhandlarna.se Sara Mitelman, jurist tfn + 46 (08)-56 26 07 06, sara.mitelman@fondhandlarna.se Stefan Sonnerstedt, Chef SPIS tfn + 46 (08)-56 26 07 05, stefan@fondhandlarna.se Enel Lundbladh, assistent tfn + 46 (08) 56 26 07 03, enel@fondhandlarna.se 2 VD har ordet Välkomna till höstens utgåva av Sammanfattning EU-reglering! I denna efterlängtade publikation finner du sedvanlig uppdaterad status om de olika regelverk som påverkar oss på värdepappersmarknaden. Den pågående omregleringen av EUs värdepappersmarknad fortsätter med oförminskad kraft. Vi har precis som förutsågs i förra Sammanfattningen allt mer fokus på utveckling av detaljreglerna. De stora komplicerade implementeringarna kommer framför allt under 2016 och 2017. Och det gäller inte bara MiFID II utan också MAD/MAR och Öppenhetsdirektivet. Sedan får vi anta att CSDR också kommer att kräva sin hen (för så heter det väl numera). De nya faktabladen som införs genom PRIIPs blir säkert också en utmaning. Glöm inte Benchmark, Securities Financing Transaction och ändringar i direktivet om aktieägarnas rättigheter. Men är det färdigt nu – kan det verkligen komma mer? Ja, det kommer nog mer, men jag tror inte det nya kommer att vara så omfattande och så omvälvande som det som kommit de senaste åren. För föreningen och servicebolaget fortsätter regelverksutvecklingen att vara i fokus även 2015. Bolaget informerar och stödjer vid implementeringen, medan föreningen påverkar i de särskilt prioriterade frågorna. I det senare samverkar vi mycket med våra nordiska systerföreningar under beteckningen Nordic Securities Association, NSA. Kansliets glöd för att bevaka och delta i regelutvecklingen på värdepappermarknaden är fortsatt stark! Teamet kommer att förstärkas i januari 2015 då Malin Alpen, idag biträdande avdelningschef för finansiell stabilitet på Riksbanken, börjar jobba med Marknads & Infrastrukturfrågor. Sedan oktober månad bevakas EU och andra politiska frågor av Rickard Ydrenäs från Ydrenas Communications. Innan Rickard startade egen kommunikationsbyrå med EU-bevakning som specialområde i höst var han politisk rådgivare till Olle Schmidt, viktig medlem i Europaparlamentet och inte minst skuggrapportör för MIFiD. Rickard medverkar i denna sammanfattning med en artikel om den nya politiska kartan i Europa. Jag vill också passa på att framföra ett varmt tack till Johannes Jarlebring som genom sitt bolag Bring&Co, slussade in oss i EU-världen 2011 och sedan fortsatte vara den gode, analytiske EU-guiden till dess han lämnade oss i somras för en VDroll i en ideell förening utanför finansmarknaden. Kerstin Hermansson PS. Bolagets verktyg för att informera om pågåenderegelverksutvecklingen är - Information i arbetsgrupperna Sammanfattning EU-reglering (ca 2 ggr per år) EU-nytt (varannan vecka, finns på Bankföreningens hemsida och vi svarar för värdepappersavsnittet) Aktuellt i Omvärlden sammanfattar nya förslag och initiativ på internationell och EU-nivå. (ad hoc) Miniseminarium på kansliet eller hos medlemmarna (ring om ni vill ha/behöver en genomgång) 3 Ny politisk karta i Europa Breda koalitioner och jobbfokus Inledning Vi ser en tydlig politisk trend i Europa, starkare högerpopulistiska partier, svagare liberaler och framgångar för vänsterpartier. Polarisering är ett ord i tiden. Detta tvingar fram en samling i mitten, där konservativa partier och socialdemokratiska bildar allianser, både på nationell nivå och europeisk. För ett år sedan gick tyska kristdemokratiska partiet kraftigt framåt i valet, men tack vare att FDP (liberala partiet) förlorade sin plats i Bundestag tvingades Angela Merkel att bilda en koalitionsregering med socialdemokraterna, SDP. I valet till Europaparlamentet i somras gick de högerpopulistiska partierna framåt och de liberala partierna förlorade inflytande på grund av tillbakagång i Tyskland och Storbritannien. Liberalerna har förlorat sin roll som vågmästare, ”king makers”, i Europaparlamentet och mycket talar för att de två stora partigrupperna, den konservativa gruppen EPP och socialdemokratiska gruppen, S&D, kommer att göra upp i ännu större grad i EU-lagstiftningen. I valet i maj nästa år i Storbritannien väntas det nationalistiska partiet, UKIP, växa. I opinionsmätningar får partiet stöd av 15-20 procent av väljarna. Även liberalerna, Libdems, tappar, men valsystemets konstruktion hjälper Libdems att partiet sannolikt kan behålla sin vågmästarroll Men istället för en koalition med konservativa partiet, Tories, kan det bli en koalition med socialdemokratiska partiet Labour, som är den mer naturliga samarbetspartnern för Libdems än Tories. Det är upplagt för en valrysare. Vid en seger för Tories blir det sannolikt omröstning om britterna ska stanna i unionen. Genom detta har Storbritannien redan nu tappat politiskt inflytande vid förhandlingsborden i Bryssel. Sverige kommer vid ”UK-exit” att tvingas hitta andra samarbetspartners, som Polen, för vår frihandelsvänliga linje. Lägg därtill hur illa det står till i ekonomin. I svallvågorna av eurokrisen har tillväxten inte tagit fart i Sydeuropa. Irland har repat sig, men andra krisländer har långt kvar för att få en tillväxt. Och nu börjar också Tysklands tillväxtmotor hacka betänkligt. Hittills har ju den tyska ekonomin kunnat som ett lok dra de andra länderna med sig. Detta är en intressant bakgrund för att förstå vad som händer just nu i Bryssel. Axeln Paris-Berlin, styr fortfarande till stor del tillsammans agendan för Europasamarbetet. Och regeringarna i Paris och Berlins fokus är nu: jobb, jobb, jobb. Europeiska Centralbanken, ECB, försöker på olika sätt stimulera ekonomin. Men de behöver draghjälp från politiskt håll. Topprioritet för Kommissionens nya ordförande Jean-Claude Juncker är därför att öka sysselsättningen, öka investeringarna i ekonomin. Juncker vill satsa upp till 300 miljarder euro i privata och offentliga investeringar. Hur detta rent praktiskt ska gå till är inte bestämt, men sannolikt i form av finansiella instrument som ”projektobligationer”. Under det senaste året har vi fått en bankunion för euroländerna, och därmed en ny mäktig europeisk tillsynsmyndighet i form av ECB för de största bankerna. Till det kan läggas de nya europeiska tillsynsmyndigheterna ESMA, EIOPA och EBA. Skärpta regelverk går hand i hand med skärpt europeisk tillsyn. 4 Britternas återkomst genom Jonathan Hill Storbritannien hade svårt att acceptera att på nytt få en ”regelälskande” fransman som förre kommissionären Michel Barnier skulle få reglera London Citys verksamhet från Bryssel. Därför slogs man hårt för att få en britt som ansvarig för kapitalmarknaderna. Och det fick man – delvis. Det mäktiga DG Markt på Kommissionen delas upp och Jonathan Hill blir ansvarig för kapitalmarknaderna. Ett betydligt mindre ansvarsområde än vad Barnier hade. Makten över den ekonomiska politiken delas mellan Hill och fransmannen Pierre Mascovici, finländaren Jyrki Katainen och letten Valdis Dombrovskis. Att britterna inte skickat en mer namnkunnig person förvånar många. Enligt mina källor satte Libdems, den mer EU-positiva koalitionspartnern i den brittiska regeringen, stopp för flera allt för EU-negativa personer. Jag lyssnade på Hill under hans andra hearing i Europaparlamentets mäktiga ekonomiutskott, som måste godkänna kommissionärskandidaten. Skickligt svarade Hill på frågorna och gav ett intryck av att vara en ”doer”. Men det är allt för tidigt att svara om han kan vrida Kommissionen i en mer brittisk riktning. Jonathan Hill menar att EU:s tre största utmaningar inom finansmarknadsområdet är: Förverkligande av Bankunionen Genomförande av en kapitalmarknadsunion, ”Capital Markets Union”. Incitament för att underlätta finansiering för SMEs. Syftet med en kapitalmarknadsunion är att avskaffa hinder för att förverkliga den inre marknaden för finansiella tjänster, exempelvis fritt flöde av kapital samt att skapa bättre finansiella instrument för finansiering av SMEs. Det handlar om bland annat om att ta fram standarder för ”värdepapperisering”, det vill säga en ”single rule book” för kapitalmarknaderna, minska regelkrångel för SMEs som verkar på den inre marknaden mm. Kommissionen vill minska företagens beroende av lån från banker och istället stödja och stimulera andra finansieringssätt genom finansiella instrument. Hills prioritering är att uppnå tre mål: Skapa en gemensam marknad för finansiella instrument för att fondera medel till SMEs och långsiktiga projekt (såsom värdepapperisering, riktade nyemissioner (private placement), säkerställda obligationer, individuellt pensionssparande, ”gröna” obligationer eller europeiska långsiktiga investeringsfonder, ELTIF och att det blir lättare för dem att få direkt tillgång till kapitalmarknader; Framtagande av en fördjupad regelbok, ”single rulebook”, ”such as in company, securities and insolvency laws, and tackle barriers in other cross-cutting areas such as taxation”. Till fullo utnyttja det nuvarande tillsynssystemet för att förbättra tillsynskonvergens, tillhandahålla investerarskydd och garantera större öppenhet och centralisering av information som behövs för tillsynen. Vid sidan av förverkligandet av Kapitalmarknadsunionen ska enligt Hill den nya Kommissionen prioritera att fullfölja de lagstiftningsförslag som lades fram av Barnier, i synnerhet separering av bankverksamhet (Liikanenrapporten) och lagstiftningsprocessen kring benchmarks. Hill avser också titta på en ny lagstiftning inom ”Recovery Resolution”, RRD, för CCPs. 5 Eller med hans egna ord: ”One of my first priorities will be to take forward work to design a recovery and resolution framework for non-bank financial institutions, most notably Central Counterparties (CCPs).” Hill konstaterade även under sin hearing att han avser komma med ett förslag före nyår om RRD för CCPs och att ”impact assessments” ska tas fram inom kort. Därutöver är Kommissionens och Ekonomiutskottets fokus implementering av påbörjad lagstiftning. Cirka 400 delegerade akter (regulatory technical standards och Implementing acts) måste godkännas av Rådet och Europaparlamentet under mandatperioden. Hill skriver följande till Europaparlamentet: ”The work done by the last Commission therefore provides a clear framework for the next Commission: regulation needs to be stable as well as rigorous. The priority will thus be implementation, enforcement, and evaluation.” Sammanfattningsvis går vi efter de senaste fem årens ”regeltsunami” nu in i en ny fas i EU implementering. Sammanfattning Fokus på tillväxt och jobb för både regeringen och nya EU-kommissionen. Subventioner till byggande av infrastruktur och bostäder, både i Sverige och i Europa. Juncker vill satsa upp till 300 biljoner euro i privata och offentliga investeringar. Fokus i EU inom finansmarknadsområdet är implementering av EU-lagstiftning beslutad under förra mandatperioden, exempelvis CRD IV, MiFID/MiFIR. Få nya förslag om ny lagstiftning att vänta, istället genomförande av redan lagda förslag, exempelvis investeringsfonder (ELTIF), uppdelning av banker och reglering av ”benchmarks”. Det nya regelverket som beslutats de senaste fem åren, inklusive Bankunionen, vill Kommissionen komplettera med en kapitalmarknadsunion. För att öka finansieringen av ekonomin genom små och medelstora företag, SMEs, och underlätta deras finansiering behövs alternativa finansieringskällor till bankutlåning. Därför tas nytt initiativ för att försöka förverkliga drömmen om en gemensam marknad för finansiella tjänster, ”Capital Markets Union”. Nyckelord är värdepapperisering. Svenska regeringen kommer också att fokusera på information och annan kommunikation om finansiella tjänster till konsumenter. Men också implementering av EU-lagstiftning, exempelvis PRIIPS. Kontaktperson/er; Rickard Ydrenäs 6 CSDR Allmänt Kommissionen lade den 7 mars 2012 fram sitt förslag till förordning om förbättrad värdepappersavveckling i Europeiska unionen och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG. Bakom kommissionens förslag att reglera Central Securities Depositories (CSDer) eller enligt svensk terminologi centrala värdepappersförvarare ligger i huvudsak två syften. För det första spelar CSDer en central roll inom infrastrukturen på finansmarknaderna och bör därför vara föremål för en harmoniserad reglering. För det andra vill kommissionen bryta upp existerande nationella monopol för CSDer inom EU (inklusive s.k. de facto monopol) och därmed öka konkurrensen även på denna marknad. Rådet och EP kom på politisk nivå i december 2013 överens om en förordning om förbättrad värdepappersavveckling i EU och om värdepapperscentraler samt ändring av direktiv 98/26/EG (nedan CSDR). Därefter har förordningen varit föremål för tekniska diskussioner och förordningen antogs först den 23 juli 2014. Förordningen har ännu inte publicerats. Förordningen innehåller dels regler om värdepappersavveckling, dels regler om CSD-verksamhet. När det gäller reglerna om värdepappersavveckling så föreskrivs att avvecklingstiden för affärer som utförts på en marknadsplats ska vara T+2 inom EU. Reglerna om avvecklingstiden träder i kraft den 1 januari 2015 (i Norden planeras som bekant övergången från T+3 till T+2 att ske den 6 oktober 2014). För CSD:er som har för avsikt att ansluta sig till T2S föreskrivs att det ska ske en övergång till T+2 senast sex månader före anslutningsdagen, dock inte senare än 1 januari 2016. Avvecklingsreglerna i övrigt innehåller regler för att främja en tidig avveckling genom "progressiva" avgifter och påskynda avveckling av "settlement failures" genom tillräckligt avskräckande avgifter/böter. Reglerna i CSDR ska ersätta reglerna i blankningsförordningen om buy-in. Den andra delen av CSDR innehåller definitioner av vilken verksamhet en CSD får bedriva (huvud- och sidotjänster), krav på en CSD och auktorisationsförfarande för en CSD. En stor del av reglerna är relativt likartade med de regler som gäller för en central motpart enligt EMIR. En CSD ska tillhandahålla minst två av följande huvudtjänster: administration av avvecklingssystem, central förvaring (central safekeeping) samt administration av värdepapper (notaryfunktion). Det bör noteras att i den sistnämnda tjänsten inkluderas inte förande av aktiebok (registrar), vilket är en viktig uppgift för Euroclear Sweden i det svenska systemet. En riktigt svår fråga under förhandlingarna om CSDR i Bryssel har varit om en CSD ska få bedriva bankverksamhet, särskilt riskfylld sådan såsom t.ex. kreditgivning och värdepapperslån. Enligt förordningen får en CSD bedriva viss sådan verksamhet men verksamheten ska vara begränsad. Det bör anmärkas att CSDR uttryckligen godtar det svenska kontoföringssystemet med möjligheten för enskilda investerare att ha konton hos en central värdepappersförvarare. Vidare har den föreslagna regeln om tillämplig lag strukits och även förslaget att sätten för kontoföring skulle regleras på nivå genom s.k. tekniska standarder. 7 Dagsläget CSDR kommer sannolikt att bli publicerat i EUT under hösten 2014. CSDR ska träda ikraft 20 dagar efter offentliggörandet. Som tidigare nämnts finns det särskilda regler för övergången till T + 2. När det gäller reglerna för CSD-verksamhet föreskrivs i förordningen att dessa inte ska börja tillämpas förrän efter det en CSD i medlemsstaten har blivit auktoriserad. Eftersom reglerna i förordningen ska kompletteras med tekniska standarder så är väl en inte alltför djärv gissning att reglerna för CSD-verksamhet tidigast kommer att träda i kraft under år 2016. Ikraftträdandereglerna är emellertid tämligen komplexa och det är en from förhoppning från föreningens sida att det inte blir samma osäkerhet om reglernas tillämplighet såsom beträffande EMIR. CSDR är en förordning och är således direkt gällande i Sverige. Det finns emellertid skäl att anta att CSDR medför att det behövs fler ändringar i den svenska lagstiftningen än de nödvändiga följdändringarna i lagen om värdepappersmarknaden och kontoföringslagen. Esma har under våren konsulterat ett diskussionspapper om kommande tekniska standarder. Diskussionspapperet innehöll dock inte något underlag om böter eller straff för fallerad avveckling. Esma planerar att konsultera förslag till kommande tekniska standarder och delegerade akter sent hösten 2014 (november/december). Esma ska leverera sina förslag till tekniska standarder till kommissionen senast nio månader efter förordningens ikraftträdande (juli 2015?). Det är sannolikt att de tekniska standarderna och den delegerade akten kommer att träda i kraft i slutet av 2015 eller början av 2016. Därefter kan CSD:er ansöka om auktorisation enligt CSDR och de första CSD:erna kommer sannolikt att bli auktoriserade av nationella tillsynsmyndigheter under kvartal 3 och 4 2016. Auktorisationen innebär såsom nämnts att CSDR i sin helhet träder i kraft i det land som auktorisation skett i. För svensk del innebär detta att eventuella ändringar i svensk lagstiftning bör föreligga den 1 juli 2016 och att således propositionen behöver lämnas till riksdagen senast i början av 2016. Ett arbete på att ta fram ett förslag har sommaren 2014 påbörjats av Finansdepartementet. Kontaktperson/er: Lars Afrell 8 EMIR Allmänt I september 2009 kom ledarna i G-20 överens om att alla standardiserade OTC-derivatkontrakt senast vid utgången av 2012 skulle handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform när så är lämpligt och även vara clearade av en central motpart, CCP. OTC-derivatkontrakt skulle också rapporteras till centrala transaktionsregister (trade repositiories - TR). OTC-derivatkontrakt som inte clearas centralt skulle bl.a. bli föremål för högre kapitalkrav. Överenskommelsen implementeras i USA genom Dodd-Frank reformen. Kommissionen presenterade under hösten 2010 ett förslag till motsvarande reglering i EU i form av European Market Infrastructure Regulation (EMIR). Kravet på att derivatkontrakt ska handlas på en börs eller en elektronisk handelsplattform behandlas i MIFID II. Kommissionens förslag kan grovt indelas i fyra avsnitt: 1. Clearing av OTC-derivatkontrakt. 2. OTCderivatkontrakt som inte är föremål för clearing. 3. Rapportering av handel i OTC-derivatkontrakt till centrala transaktionsregister (TR). 4. Auktorisation, tillsyn och regler för CCP och TR. Parlamentet och rådet kom under våren 2012 överens om en förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR). Förordningen innehåller ett stort antal ändringar av kommissionens förslag men huvudprinciperna kvarstår i huvudsak oförändrade, dock ska alla derivatkontrakt, inte bara OTC-derivatkontrakt, rapporteras till en TR. Förordningen trädde i kraft den 16 augusti 2012. EMIR ska kompletteras med ett stort antal tekniska standarder och hittills har 16 stycken antagits såsom förordningar av kommissionen. Det återstår emellertid ytterligare tekniska standarder, bl.a. om vilka krav på säkerställande som ska ställas på OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing och vilka OTC-derivatkontrakt som ska bli föremål för obligatorisk clearing. Clearing av OTC-derivatkontrakt Instrumenten Som OTC-derivatkontrakt definieras derivatkontrakt för vilka avslut inte sker på börs. Begreppet standardiserad bör tolkas så att det är fråga om kontrakt som är lämpliga och möjliga att cleara. Även om ett kontrakt kan clearas, så är det inte alltid lämpligt att ett sådant kontrakt blir föremål för obligatorisk clearing. Att ålägga en CCP att cleara kontrakt för vilka en CCP inte kan hantera riskerna är inte särskilt lämpligt. För att skapa ett system som garanterar att så många OTC-derivatkontrakt som möjligt clearas så innehåller förordningen två ansatser. Den första, ”bottom up” ansatsen, innebär att när en CCP beslutar att cleara en viss typ av kontrakt ska den skicka förslag om detta till den nationella tillsynsmyndigheten. Om tillsynsmyndigheten ger klartecken ska myndigheten underrätta Esma som i sin tur bedömer om det är lämpligt med obligatorisk clearing för den aktuella klassen av kontrakt. Beslut fattas slutligen i form av en teknisk standard av kommissionen. Den andra, ”top down” ansatsen, innebär att Esma tillsammans med European Systemic Risk Board (ESRB) ska avgöra vilka typer av kontrakt som eventuellt ska bli föremål för obligatorisk clearing och för vilka ingen clearingmöjlighet ännu finns. Esma ska föra en förteckning över de klasser av derivatkontrakt för vilka obligatorisk clearing gäller. 9 Parterna Alla finansiella motparter ska omfattas av tvånget att cleara godkända derivatkontrakt. Med finansiella motparter avses bland annat banker, värdepappersbolag och fondbolag. För icke-finansiella företag gäller clearingskyldigheten först när deras totala position överstiger en på förhand fastställd nivå (clearingtröskeln). Vid beräkning av den totala positionen ska man avräkna positioner som tagits för att skydda risker i den affärsmässiga rörelsen till skillnad från mer spekulativ verksamhet. OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing I de fall finansiella företag eller icke-finansiella företag som ligger över clearinggränsen ingår ett OTCderivatkontrakt som inte är upptaget till clearing ska procedurer finnas på plats för att mäta, bevaka och minska operationella risker och kreditrisker. Detta bör bland annat innefatta bekräftelse av villkoren inom en viss angiven tid samt utbyte av säkerheter eller innehav av kapital. Rapportering av handel i derivatkontrakt till centrala transaktionsregister Genom förordningen införs en skyldighet för alla parter att till ett centralt transaktionsregister (trade repository) rapportera alla derivatkontrakt som man ingått och alla förändringar samt avveckling eller förfall. Rapportering ska ske senast arbetsdagen efter avslutet eller förändringen. När det gäller ickefinansiella företag finns det en diskussion om vilka som omfattas av skyldigheten att rapportera till en TR. Kommissionens och Esmas uppfattning verkar vara att kommuner, stiftelser och enskilda firmor samt privatpersoner som erbjuder varor och tjänster till marknaden omfattas av rapporteringsskyldigheten. I centrum för diskussionen är begreppet undertaking (i svenska versionen av EMIR företag) och vad som avses med att erbjuda varor och tjänster till marknaden. Auktorisation, tillsyn och regler för CCP och centrala transaktionsregister Auktorisation och tillsyn av centrala motparter ska hanteras av nationella tillsynsmyndigheten efter hörande av s.k. tillsynskollegier där även Esma är representerad liksom de tillsynsmyndigheter som utövar tillsyn av de största clearingmedlemmarna. Centrala transaktionsregister registreras av Esma som också utövar tillsyn över dem. Dagsläget EMIR trädde som nämnts i kraft den 16 augusti 2012 och är en EU-förordning vilket innebär att reglerna är direkt tillämpbara i alla medlemsstater utan något nationellt införlivande. Förordningen ska som nämnts kompletteras med ett stort antal tekniska standarder, varav 16 standarder har antagits. Svensk kompletterande lagstiftning har trätt i kraft, se lagen (2013:287) med kompletterande bestämmelser till EU:s förordning (EU) nr 648/2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister. Ytterligare lagändringar i syfte att anpassa den svenska lagstiftningen till EMIRS krav har antagits av riksdagen pch trädde i kraft den 1 augusti 2014, se prop. 2013/14:111 Säkerheter vid clearing hos central motpart. Läget vad avser EMIR är i oktober 2014 följande: Beträffande OTC-derivatkontrakt som inte är föremål för clearing trädde reglerna om bekräftelse (konfirmation) av villkor i kraft den 15 mars 2013 medan kraven på portföljförlikning, portföljkompression och tvistelösningsmekanisk trädde i kraft den 15 september 2013. Parterna i ett OTC-derivatkontrakt ska ha 10 riskhanteringsförfarande men de närmare reglerna om säkerhetskrav (marginalsäkerheter) har ännu inte presenterats i EURapporteringen till TR påbörjades den 12 februari 2014. Från och med denna dag ska således alla derivattransaktioner rapporteras till en TR senast dagen efter affärsdagen. Denna rapportering ska fr o m augusti 2014 kompletteras med uppgifter om säkerheter. Införandet av rapporteringsskyldigheten har inte varit problemfritt utan det har varit många oklara punkter hur denna rapportering ska ske. . De fullständiga reglerna för rapportering av äldre transaktioner framgår av Finansinspektionens hemsida http://www.fi.se/Regler/Derivathandel-Emir/Rapportering-tilltransaktionsregister/ Den nationella processen för att godkänna clearingorganisationer enligt EMIR har påbörjats och den första CCP som blev auktoriserad enligt EMIR var NASDAQ Därefter har ytterligare ett antal CCP:er blivit auktoriserade. För den aktuella listan kan hänvisas till Esmas EMIR-sidor. Auktorisationen av CCP.er har aktualiserat frågan om vilka derivatkontrakt som ska bli föremål för obligatorisk clearing. Esma har under sommaren 2014 genomfört två konsultationer om kraven för att ett derivatkontakt ska bli föremål för clearingskyldighet. Beslut i form av tekniska standarder om vilka kontrakt som aktörerna är skyldiga att cleara kommer sannolikt att fattas vintern 2015-16. Det bör slutligen anmärkas att såväl Esma som kommissionen besvarar frågor om tillämpning av EMIR. Dessa frågor och svar uppdateras kontinuerligt på respektive hemsida. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson och Lars Afrell 11 Skatt på finansiella transaktioner Inledning Kommissionen presenterade i september 2011 ett förslag om skatt på finansiella transaktioner. Skatt föreslogs utgå på transaktioner i finansiella instrument där minst ett finansiellt institut medverkar för egen eller kunds räkning. Begreppet finansinstitut var brett och omfattade bland andra värdepappersbolag, kreditinstitut, försäkringsföretag, investeringsfonder, fondbolag, alternativa investeringsfonder (såsom hedgefonder) och företag som bedriver finansiell leasing. Skattesatsen föreslogs bli 0,1 % för vardera parten för alla finansiella instrument förutom derivatkontrakt. För derivatkontrakt föreslogs motsvarande procentsats vara 0,01 %. Kommissionen räknade med att skatteintäkterna årligen skulle uppgå till cirka 55 miljarder euro. En annan förväntad effekt var att omsättningen på värdepappersmarknaden beräknades minska med 20 % och omsättningen i derivatkontrakt med upp till 90 %. Sedan förslaget lades har allt fler länder uttalat sin tveksamma inställning till skatten bl. a. Sverige, Storbritannien, Nederländerna och Luxemburg. Samtidigt har Frankrike från den 1 augusti 2012 redan infört en skatt som är lik den engelska stämpelskatten. Även Europaparlamentet, som inte är beslutande i denna fråga, har vid flera omröstningar ställt sig positiv till införande av en skatt på finansiella transaktioner. I ett yttrande som man antog framhölls bl a ”Förslaget om en skatt på finansiella transaktioner behöver finslipas för att kunna fånga in fler börsmäklare och göra skattesmitning olönsamt.” Den 22 januari 2013 tog rådet ett beslut innebärande att elva länder däribland Tyskland och Frankrike getts möjlighet att etablera s k ”enhanced cooperation” mellan deltagarna för att etablera ett allmänt system för transaktionsskatt inom den finansiella sektorn. I linje med detta beslut presenterade kommissionen den 14 februari ett nytt förslag, vilket i sak bygger på det förslag som presenterades hösten 2011 och med samma skattesatser som föreslogs då d.v.s. 0,1 % för avistaaffärer och 0,01 % för derivat. Det nya förslaget innehåller förstärkta åtgärder för att undvika skatteflykt bl. a genom att skatten också kopplas till var det finansiella instrumentet emitterats varvid skatt ska utgå även om handeln sker utanför de deltagande elva ländernas territorium. Kommissionens nya förslag förhandlas för närvarande i rådet. Vart och ett av de 11 länder som vill anta skatten har vetorätt, vilket bidrar till att diskussionerna går mycket långsamt framåt. Övriga EU-länder får delta i diskussionerna men har ingen rösträtt när skatten ska antas. Den 18 april 2013 väckte Storbritannien talan inför EU-domstolen mot rådets beslut att ge de 11 länderna möjlighet att etablera ett närmare samarbete. UK anför i sin talan att rådets beslut är olagligt då det innebär extraterritoriella effekter som inte respekterar icke-deltagande länders befogenheter och rättigheter, inte bygger på vedertagen internationell rätt, och dessutom medför kostnader för ickedeltagande länder. EU domstolen avvisade dock Storbritanniens talan eftersom det ännu inte förelåg ett beslut om att införa skatten. Även om Sverige beslutar att inte införa skatten kommer skatt ändå att tas ut för vissa transaktioner gjorda i Sverige. Denna skatt ska dessutom, enligt de regler som f n föreslås, överföras till de länder som beslutat införa skatten. Dessutom är de svenska företag och privatpersoner som är berörda av dessa transaktioner solidariskt betalningsansvariga för att respektive motpart betalar sin skatt. 12 I februari 2014 initierade Tyskland och Frankrike nya diskussioner för att försöka föra frågan framåt. Enligt uppgift har man diskuterat en begränsning av skatten till handeln i aktier och aktiederivat samt att skatten skulle tas ut på sätt som liknar den engelska stamp duty. Därmed skulle man, åtminstone initialt, kunna undvika många komplexa frågeställningar och ändå kunna hävda att man inför en skatt. Om man nu får med sig alla elva länder. Några mindre länder har t ex upptäckt att skatten, som ofta ska levereras till de större länderna, inte är ekonomiskt särskilt intressant. Fondhandlareföreningen anser Fondhandlareföreningen, liksom den svenska regeringen och ett antal EU-länder, är negativ till att införa en skatt på finansiella transaktioner även om ett sådant införande begränsas till de 11 deltagande länderna. Kommissionen själv har pekat på ett antal negativa faktorer, bland annat en minskning av BNP. Studier som gjorts visar också på en negativ inverkan på kommande pensioner. Beräknad tidtabell Osäkerheten är stor avseende om och när de 11 länderna kan komma att nå enighet om transaktionsskattens utformning. Under sommaren har ytterligare diskussioner förts mellan de 11 länderna i en riktning som begränsar skatten till aktier och aktiederivat. Fortfarande återstår dock många frågor kring t ex hur skatten ska tas ut. Man får också komma ihåg att även när ett eventuellt beslut föreligger återstår nationell lagstiftning innan skatten kan börja tas ut. Det senast uppsatta målet, att skatten ska börja tas ut från januari 2016, kan därmed alltmer ifrågasättas. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 13 Automatiskt informationsutbyte i skattefrågor Inledning 2010 antogs FATCA, den ökända lagstiftning som ledde till att finansinstitut världen över blev skyldiga att skicka information om sina amerikanska kunder direkt till USAs skattemyndigheter. Sedan dess har särskilda avtal för implementering av FATCA slutits mellan USA och ett antal länder. Sverige skrev på avtalet den 8 augusti 2014. Mer information om det svenska avtalet finns på regeringens hemsida. (länk). Avtalen innebär att finansinstituten i de aktuella länderna kan nöja sig med att skicka information till nationella myndigheter som i sin tur skickar informationen vidare till USA, när FATCA börjar tillämpas i juli 2014. Informationsutlämningen till USA har utlöst krav på att motsvarande information ska utväxlas mellan myndigheter inom EU. Dels har FATCA inneburit att det helt enkelt finns mer data tillgängligt för utbyte mellan EU-myndigheter. Dels har ett EU-land i princip inte rätt att vägra andra EU-länder ett breddat informationsutbyte om ett sådant finns med länder utanför EU. Av dessa skäl pågår förhandlingar om att bredda EU:s sparandedirektiv och handräckningsdirektiv. Därutöver pågår ett parallellt arbete inom OECD för att ta fram ett internationellt modellavtal för automatiskt informationsutbyte. Modellavtalet beskrivs ofta som en ”multilateralisering” av FACTA, men det finns även en nära koppling till regelarbetet inom EU. Bland annat arbetar EU-kommissionen aktivt för att OECDs modellavtal ska överensstämma med kommande EU-regler (och vice versa). Översyn av sparandedirektivet I juni 2013 presenterade kommissionen ett förslag till översyn av sparandedirektivet, dvs. det direktiv som reglerar automatiskt informationsutbyte mellan EU-myndigheter om räntebetalningar till fysiska personer som är bosatta i ett annat EU-land. De viktigaste nyheterna: Definitionen av ränta utsträcks till att även omfatta avkastning från livförsäkringar och fonder som inte är UCITS-fonder. Dessutom omfattas alla värdepapper vars avkastning till minst 95% är fastställd på förhand. Vid identifiering av kunder ska institut inhämta även födelsedatum och födelseplats. Dessutom ska skatteidentifieringsnummer användas i de fall sådana finns. Kravet på institutens due diligens skärps. Även räntebetalningar som kanaliseras via ett tredje land till en person inom EU ska rapporteras om personens identitet är känd. (Denna förändring kan läsas tillsammans med det liggande förslaget till nytt anti-penningtvättdirektiv, vilket bl.a. skärper kraven på institutens riskbedömningar och ställer ökade krav på transparens i ägandet av juridiska personer.) 14 Översyn av handräckningsdirektivet Kommissionen presenterade samtidigt ett förslag till ändringar i handräckningsdirektivet, dvs. det direktiv som ålägger myndigheter inom EU att utbyta upplysningar avseende poster som betalats, säkrats eller innehas av ett finansiellt institut för en fysisk person bosatt i en annan medlemsstat. Viktigast är att informationsutbytet utvidgas till fem nya poster (vilka omfattas oavsett om dessa poster i dag finns tillgängliga hos skattemyndigheten eller ej). Det gäller: 1. 2. 3. 4. 5. utdelning, kapitalvinster, annan inkomst som härrör från tillgångar på ett finansiellt konto, annat belopp som innehas av ett finansiellt institut till förmån för annan (inklusive inlösen) samt behållning på konton. Enligt förslaget ska informationsutbytet om dessa fem poster inledas den 1 januari 2015 (vilket dock knappast är realistiskt möjligt). Det kan noteras att detta är samtidigt som det i dag gällande handräckningsdirektivet träder i kraft fullt ut, och då utsträcks till bl.a. inkomster från anställning, styrelsearvoden, livförsäkringsprodukter, pensioner samt ägande av och inkomst av fast egendom. Denna information ska utlämnas endast om den finns tillgänglig hos den nationella myndigheten. OECDs modellavtal om automatisk informationsutlämning OECD presenterade i februari 2014 ett utkast till ett nytt modellavtal för automatisk rapportering av information till utländska myndigheter. OECD utvecklar också gemensamma tekniska lösningar för rapportering och utbyte av information. Enligt OECD har hittills 42 länder indikerat att de vill använda den nya standarden. Modellavtalet omfattar samma huvudsakliga innehåll som översynen av sparandedirektivet och handräckningsdirektivet (se ovan). Samtidigt finns signaler om att modellavtalet på vissa punkter kan gå längre än EU-lagstiftningen, bl.a. när det gäller vilka institut som omfattas och kraven på due diligence. Det finns en oro för att detta kan ge upphov till överlappande men icke-identiska rapporteringskrav, vilket skulle öka de administrativa kostnaderna för de myndigheter och institut som berörs. Det kan också noteras att eventuella nyheter i OECDs modellavtal med kort varsel kan implementeras i EU genom att föras in i förhandlingarna om sparandedirektivet eller handräckningsdirektivet. Nästa steg Förhandlingarna om sparandedirektivet och handräckningsdirektivet fortsätter under våren i EU:s institutioner. Målsättningen är att förhandlingarna ska slutföras under första delen av 2014, men det är i dagsläget tveksamt om det kommer att lyckas. Båda rättsakterna kräver enhällighet i EU28 för att antas. OECDs modellavtal ska enligt planerna presenteras vid G20s ministermöte i slutet av februari. Därefter är tanken att tekniska detaljer ska färdigställas under 2014 och att avtalet ska kunna implementeras från och med mitten av 2015. Denna tidsplan bedöms dock som mycket optimistisk. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 15 Legal Entity Identifier Den finansiella krisen och särskilt Lehman Brothers kollaps har visat på behovet av att snabbt och effektivt kunna identifiera parterna i finansiella kontrakt. Ett sådant behov föreligger såväl för tillsynsmyndigheterna som därigenom kan identifiera potentiella hot mot stabilititet i det finansiella systemet och vid behov åtgärdas som den privata sektorn som därigenom kan bedöma risken i ett företags exponering. På uppdrag av G20 publicerade Financial Stability Board, FSB, i juni 2012 en rapport, ”A Global Legal Identifier for Financial Markets” som innefattade ett antal övergripande principer samt 35 rekommendationer för att utveckla ett unikt system för att kunna identifiera parterna i finansiella transaktioner. Vid mötet i Los Cabos ställde sig G20 bakom rapporten och uppdrog åt FSB att arbeta vidare med att implementera ett system i enlighet med rapporten. Detta arbete resulterade i att G20 i november 2012 fastställde stadgarna för det nybildade Global LEI System (GLEIS). I januari 2013 övertog LEI Regolatory Oversight Committee (ROC) ansvaret från FSB för den fortsatta utveckling och implementering av GLEIS. ROC har därutöver tillsyn och styrning av det globala LEI-systemet. FSB tillhandahåller sekretariat åt ROC. Bland de nordiska länderna är det bara Norge och Finland som har representanter i ROC. Sverige har ingen representation i ROC men såväl Finansinspektionen som Sveriges Riksbank är observatörer. Det globala systemet består av Global LEI Foundation (GLEIF) som central operativ enhet (COU) samt av lokala operativa enheter (LOU). I avvaktan på att den centrala och de lokala enheterna bildas och upptar sin verksamhet har ROC beslutat att etablera ett tillfälligt LEI-system. Systemet består av pre-LOU under sponsoring/tillsyn av myndighet. Dessa pre-LOU har tilldelats egna prefix. I Sverige har NordLEI (www.nordlei.org/index) blivit ombud för GMEI utility, (Global Markets Entity Identifier utility, tidigare känd som CICI Utility) I USA har CFTC krävt att företag som ska rapportera swappar ska använda sig av CFTC Interim Compliant Identifiers (CICIs) utfärdade av DTCC-SWIFT. CFTC har numera bekräftat, att om ESMA accepterar CICIs för rapportering under ESMAs regelverk kommer CFTC att acceptera General Entity Identifiers GEIs, ett pre-LEI utfärdat av WM Datenservice under tillsyn av BAFIN vid rapportering av swappar under CFTCs regelverk. Denna ömsesidighet kan komma att utsträckas till ytterligare pre-LEI. Själva identitetsbeteckningen består av 20 tecken enligt följande: 1 - 4: Ett fyrställigt prefix som unikt tilldelats varje LOU 5 - 6: Reserverade tecken satta till noll 7-18: Företagsspecifik del som generats av LOU 19 - 20: Två kontrollsiffror enligt ISO 17442 standard. Ytterligare information finns på LEI ROCs hemsida, www.leiroc.org 16 I Sverige har frågan rests om i vilken utsträckning enskilda firmor som gör derivataffärer skulle kunna avkrävas LEI. Slutsatsen har blivit att det är det skatterättsliga synsättet som gäller. Det innebär, beträffande om det är privatpersonen eller den enskilda firman som utför en derivataffär, att affären ska anses utförd av privatpersonen om den inte bokförs i näringsverksamheten. Dessa derivataffärer föranleder således inte krav på rapportering till TR. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 17 MAD Review Allmänt Kommissionen presenterade hösten 2011 sitt förslag till ny marknadsmissbruksreglering. Förslaget består av en förordning om insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (marknadsmissbruk), nedan kallad MAR, och ett direktiv om straffrättsliga sanktioner för insiderhandel och otillbörlig marknadspåverkan (MAD II). Regleringen bygger i viss mån på MiFID II, exempelvis hänvisar definitionsavsnitten i allt väsentligt till definitionerna i MiFID II. Under sommaren 2012 kompletterade kommissionen förslagen till förordning och direktiv med regler om manipulationer av benchmark. Rådet och parlamentet har under sommaren 2013 nått en politisk överenskommelse om MAR och i december 2013 om MAD II. MAR/MAD II kommer att medföra betydande förändringar i marknadsmissbruksregleringen, från förändrade definitioner av nyckelbegrepp såsom insiderinformation till den praktiska hanteringen av frågor om insiders och marknadsövervakning hos banker och värdepappersföretag. Utvidgad räckvidd I MAR utvidgas reglerna till att avse alla finansiella instrument som handlas på en reglerad marknad, MTF eller OTF, dvs. även handel med finansiella instrument som enbart handlas på en MTF eller OTF ska i fortsättningen omfattas. Vidare omfattar reglerna om marknadsmissbruk även handeln med råvaruderivat och utsläppsrätter. Beträffande den utvidgade räckvidden bör även nämnas att det blir förbjudet att avbryta eller ändra en lagd order i de finansiella instrument som insiderinformationen gäller om ordern lades innan personen fick tillgång till insiderinformationen. Administrativa sanktioner Den största nyheten för svensk del är förstås att MAR klargör att medlemsstaterna är skyldiga att införa administrativa sanktioner. Regleringen ger inte någon direkt ledning hur gränsdragning ska ske mellan det administrativa förfarandet och det straffrättsliga. Medlemsstaterna åläggs vidare att införa åtgärder och påföljder som ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. När det gäller sanktionsavgifter ska exempelvis dessa gentemot en enskild kunna uppgå till 5 miljoner EUR. Några närmare regler om det processuella förfarandet vid dessa åtgärder och påföljder föreligger inte. Ett beslut ska dock kunna överklagas. Dagsläget MAR/MAD II har publicerats, se EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 596/2014 av den 16 april 2014 om marknadsmissbruk (marknadsmissbruksförordning) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG och kommissionens direktiv 2003/124/EG, 2003/125/EG och 2004/72/EG och EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV NR 2014/57/EU av den 16 april 2014 om straffrättsliga påföljder för marknadsmissbruk (marknadsmissbruksdirektiv). 18 Ikraftträdande bestämmelserna är inte helt enkla men i huvudsak ska den nya marknadsmissbruksregleringen träda i kraft den 3 juli 2016. 2012 års Marknadsmissbruksutredning (Fi 2012:08)har lämnat sitt förslag till svenskt genomförande, se SOU 2014:46 Marknadsmissbruk II. Betänkandet har remitterats till den 10 november 2014., Esma har sommaren 2014 konsulterat rörande kommande nivå 2 lagstiftning (delegerade akter och tekniska standarder för MAR). Konsultationstiden avslutades den 15 oktober 2014. Fondhandlarföreningens svar på konsultationen återfinns här, länk. Kontaktperson/er: Lars Afrell 19 MiFID II Inledning Den 20 oktober 2011 presenterade kommissionen förslag till ändringar i MiFID (Markets in financial directive). Förslaget är uppdelat i ett direktiv (MiFID) och en förordning (MiFIR), tillsammans nedan MiFID II. Parlamentet blev klart med sin inställning till kommissionens förslag under hösten 2012 medan rådet, efter mycket långa förhandlingar, blev klar med sin gemensamma ståndpunkt i slutet av juni 2013. Därefter inleddes förhandlingarna mellan kommissionen, rådet och parlamentet (s.k. trilog). Regelpaketet antogs den 15 maj och publicerades i OJ den 12 juni 2014. Nivå 1-regleringen ska kompletteras med ett stort antal detaljregler på nivå 2, vilka tas fram av Esma och kommissionen. Under sommaren 2014 genomförde Esma en omfattande konsultation i form av ett Consultation Paper (tekniska råd till delegerade akter) och ett Discussion Paper (tekniska standarder). Ytterligare en konsultation avseende tekniska standarder ska äga rum efter årsskiftet 2014/15. MIFID II-paketet innehåller nya regler inom ett stort antal områden som kommer att påverka alla delar på värdepappersmarknaden; värdepappersinstitut, infrastruktur med marknadsplatserna, investerare och emittenter. Nedan följer en kort sammanfattning av några av nyheterna på nivå 1 och en del av de förslag som diskuteras på nivå 2. Några viktiga frågor MiFID Investerarskydd Nivå 1: Det införs ett förbud mot att ta emot och behålla ersättningar från tredje man (s.k. inducements) i samband med tillhandahållande av investeringstjänsterna portföljförvaltning och s.k. oberoende investeringsrådgivning. Vissa mindre ”non monetary benefits” är undantagna från förbudet. MiFID reglerna om inducements är minimiregler, dvs. det är möjligt för medlemsstaterna att under vissa förutsättningar införa strängare regler i nationell lag. Direktivet uppställer också krav på rådgivares kompetens och på att instituten i samband med en lämplighetsbedömning skriftligen dokumenterar varför ett råd är att anse som lämpligt. Det införs också nya krav på att värdepappersinstitut ska identifiera vilken målgrupp som ett finansiellt instrument ska säljas till och på att ha policys/processer för att säkerställa att produkten enbart säljs till denna målgrupp. Kommuner ska inte längre per automatik klassificeras som professionella kunder och det införs ökade informationskrav för jämbördiga motparter. Inspelnings- och dokumentationskraven vid telefonsamtal utvidgas t.ex. till att omfatta kommunikation via mobiltelefoner och annan elektronisk utrustning. Bestämmelserna om s.k. execution-only tjänster ändras vad gäller vilka instrument som är att anse som komplexa och det införs också ett krav på information till kund vid s.k. cross-selling. Värdepappersbolagen åläggs vidare att årligen publicera de fem mest använda marknadsplatserna. Nivå 2: På nivå 2 kommer en rad bestämmelser om investerarskydd, framför allt i form av delegerade akter. Det är både fråga om helt nya bestämmelser och sådant som tidigare följt av genomförandedirektiv och riktlinjer från Esma. Bland annat kommer detaljregler om inducements (t.ex. vad som är minor non20 monetary benefits), vilken information som ska lämnas till kund om kostnader och andra ersättningar och nya regler om hantering av intressekonflikter vid s.k. underwritingverksamhet. Organized Trading Facility (OTF) Nivå 1: Det inrättas en ny typ av marknadsplats; Organised Trading Facility (OTF) för handel i ickeaktierelaterade instrument (t.ex. obligationer och derivat ). Samma transparensregler ska gälla för handel på en OTF som på en reglerad marknad och en MTF. Huvudregeln är att det inte är tillåtet för en OTF att exekvera kundorder via det egna lagret men undantag gäller för icke likvida statspapper och för handel på s.k. matched principal basis. Viss diskretion tillåts beträffande vilka som ska kunna handla på en OTF. Algoritmhandel m.m. Nivå 1: Det införs krav på att värdepappersinstitut som använder algoritmer i sin handel ska informera tillsynsmyndigheten och marknadsplatserna om detta och även dokumentera användandet. Vidare införs särskilda skyldigheter för värdepappersinstitut som använder algoritmer för market making på en reglerad marknad och för de som tillhandahåller Direct Electronic Access, vilket inkluderar både DMA och sponsored access. Naked sponsored access, dvs. att order skickas direkt till marknadsplatsen utan att gå via särskilda kontroller, blir förbjudet. Den som bedriver handel som en högfrekvenshandlare ska ha tillstånd som värdepappersinstitut. Datakonsolidering m.m. Nivå 1: Det införs s.k. consolidated tape på EU-nivå för post-trade information på aktiemarknaden. Vidare införs nya regler för APA (ett system för publicering av transaktioner) och för ARM (företag som rapporterar in transaktioner till tillsynsmyndigheter). Verksamhet i form av APA och ARM ska kräva auktorisation av behörig myndighet samt vara underkastade särskilda villkor. MiFIR Utvidgade regler för genomlysning och systematisk internalisering Aktiemarknaden Nivå 1: Det införs vissa begränsningar i de undantag som idag finns från genomlysning före handel (pretrade waiver) vad gäller reference price waivers och för likvida aktier vid negotiated trades (på svenska vanligen refererade till som manuella affärer). Bestämmelserna innebär en volymbegränsning av denna typ av waivers på högst 4 % per handelsplattform eller 8 % totalt inom EU av omsättningen i det aktuella värdepapperet under löpande 12 månaders period. Om dessa gränser överskrids får inte någon av dessa två waivers användas för den aktuella aktien de kommande 6 månaderna på den aktuella handelsplattformen respektive inom EU. Det införs även ny definition av systematisk internhandlare samt genomlysningskrav före och efter handel avseende aktieliknande instrument, t.ex. ETF: er. Nivå 2: Arbete pågår att närmare definiera begreppen likvid marknad vilket har betydelse för bl a manuella affärer och vad som ankommer på en SI och systematisk internaliserare samt också närmare utveckla vad som gäller för undantagen från öppenhet före och efter handel. Tick size är ett annat område där ESMA ska sätta en lägsta standard under det kommande året. Market maker och deras roll i marknaden utvecklas också på nivå 2 med bl a regler om när en market maker får avstå från att ställa priser. 21 Icke-aktiemarknaden Nivå 1: Nya regler om genomlysning före och efter handel ska gälla för obligationer och derivatinstrument samt nya bestämmelser som rör handel i sådana instrument via en systematisk internhandlare. Möjlighet till uppskjuten publicering ska gälla för vissa instrument samt för transaktioner över vissa tröskelvärden. Det ska även vara möjligt att ansöka om publicering av transaktioner på aggregerad nivå. Nivå 2: Arbete pågår med att ta fram tekniska standarder för att avgöra vilka instrument som ska anses ha en likvid marknad eller ej och för vilka det ska vara möjligt att ansöka om uppskjuten publicering/aggregerad publicering. Handelsskyldighet/begränsning av OTC-handel avseende aktier Nivå 1: Värdepappersinstitut ska utföra transaktioner i aktier som är upptagna till handel eller handlas på RM eller MTF, på en RM, MTF eller genom en systematisk internhandlare (SI) eller handelsplats i tredjeland som bedömts likvärdig med en RM eller MTF. Enda undantagen när OTC-transaktioner ska vara möjliga är om transaktionerna är a) icke-systematiska, ad hoc etc. eller b) är mellan jämbördiga motparter eller professionella motparter samt transaktionerna inte bidrar till prisformeringsprocessen. Nivå 2: Av tekniska standarder ska framgå när transaktioner inte ska anses bidra till prisformeringsprocessen. Esma söker också förklara vad som avses med det första undantaget från handelsskyldigheten. Skyldighet att handla vissa OTC-derivat på marknadsplatser Nivå 1: Som en följd av G-20 åtaganden, införs en regel om att företag som är clearingskyldiga enligt EMIR måste göra avslut i ”tillräckligt likvida” och clearade OTC-derivat med varandra över marknadsplats, dvs. reglerad marknad, MTF eller OTF. Det ska således inte vara möjligt att handla dessa instrument via en SI. Nivå 2: Detaljregler för att avgöra vilka derivat som är att anse som ”tillräckligt likvida” slås fast av Esma i tekniska standars. Esma ska härvid kunna ta i beaktande om klassen av derivat endast är tillräckligt likvida i transaktioner under viss storlek. Marknadsdata En RM, en MTF och i förekommande fall en OFT, ska på affärsmässigt rimliga villkor göra pre- och posttrade data tillgängliga för allmänheten. Inom ramen för Fondhandlarnas nordiska samarbete har vi tagit fram en modell för prissättning av marknadsdata för att skapa prissättning i konkurrens. Produktförbud Nivå 1: Det införs nya regler enligt vilka såväl nationella tillsynsmyndigheter som Esma under vissa förutsättningar ska kunna förbjuda eller begränsa försäljning av vissa typer av finansiella produkter inom EU. Ingripande ska även kunna ske innan produkten eller tjänsten säljs eller marknadsförs till investerare. Transaktionsrapportering Nivå 1: Det införs utökade krav på innehållet i transaktionsrapporteringen som bl.a. ska innehålla information om kund-id och om den personen eller den datoralgoritm på värdepappersinstitutet som fattat investeringsbeslutet. Även krav på att TRS-rapporteringen ska innehålla uppgift om en transaktion inneburit short selling och om waivers använts vid exekvering av affären införs. 22 Nivå 2: Detaljreglering ska tas fram vad gäller informationen om bl.a. vilken person eller datoralgoritm som har fattat investeringsbeslutet. Tillträde till handel och clearing Nivå 1: Det införs nya krav på icke-diskriminerande regler och transparens vad gäller regler för tillträde till marknadsplatser och clearing samt benchmarks. Informationsutbyte m.m. mellan marknadsplatser Nivå 1: Det införs ett utökat informationsutbyte mellan reglerade marknader, MTF:er och OTF:er, t.ex. vid handelsstopp. Beräknad tidtabell MiFID II träder ikraft den 3 januari 2017. Tidsplanen avseende nivå 2 ser ut som följer: Esma ska överlämna tekniska råd till kommissionen avseende delegerade akter i december 2014. De delegerade akterna ska sedan antas av kommissionen juni 2015. Esma kommer att konsultera ytterligare en gång avseende de tekniska standarderna, vilket sannolikt blir någon gång under perioden januari -mars 2015. Kommissionen ska anta de tekniska standarderna i slutet på 2015 (regulatory technical standards) respektive i början på 2016 (implementing technical standards). Värdepappersmarknadsutredningen, som tar fram förslag om ändringar i svensk lag för implementering av MiFID och för att få överensstämmelse med reglerna i MIFIR, väntas bli klar i januari och förslaget blir sedan föremål för remissförfarande. Senast den 3 juli 2016 ska den nya lagstiftningen antas och publiceras. Kontaktperson/er: Kerstin Hermansson och Sara Mitelman 23 PRIIPs Inledning Kommissionen började redan 2007 undersöka om det fanns behov av att regelera paketerade investeringsprodukter, s.k. PRIPs (Packaged Retail Investment Products). I juli 2012 presenterade kommissionen ett förslag till en förordning om faktablad för paketerade investeringsprodukter för ickeprofessionella investerare. Vid förhandlingar mellan rådet och parlamentet kom förslaget att utvidgas till att också omfatta försäkringsbaserade investeringsprodukter. Den utvidgade förordningen, Förordningen om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priips), ska börja tillämpas två år och 20 dagar efter publicering i OJ, som beräknas ske under senhösten. Förordningen syftar till att införa en gemensam standard för produktinformation, faktablad, till ickeprofessionella kunder. Faktabladet (Key information document, KID) ska på lättfattligt sätt lämna information om paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter. Texten ska göras konsumentvänlig genom att vara kortfattad och enkel att förstå. Dokumentet ska innehålla basfakta om produkten samt information om vilka risker och kostnader som är förenade med en investering i produkten. Det ska framgå om en investerare kan förlora pengar eller inte och hur komplex produkten är. Den som tar fram eller har utvecklat en investeringsprodukt riktad till icke-professionella investerare är skyldig att ta fram ett basfaktadokument för produkten. Genom att basfaktadokument för olika produkter har gemensam struktur, innehåll och presentation kan konsumenter använda dokumentet för att jämföra olika investeringsprodukter och välja den som passar dem bäst. Produkter som omfattas av förslaget Förordningen täcker de flesta investeringsprodukter riktade till icke-professionella investerare. Som investeringsprodukt (Priips-produkt) definieras en investering där det belopp som ska betalas tillbaka till investeraren är utsatt för fluktuationer på grund av exponering mot referensvärden eller som är beroende av avkastningen av en eller flera tillgångar som inte direkt förvärvats av den icke-professionelle investeraren. Utmärkande är att dessa investeringsprodukter paketeras av banker, värdepappersbolag etc. och marknadsförs och säljs till icke-professionella investerare. Kommissionen anser att paketeringen gör att kostnaderna och komplexiteten ökar samt gör investeringsprodukterna svåra att jämföra. Exempel på instrument som omfattas är t.ex. strukturerade produkter och derivat. Även investeringsfonder omfattas men övergångsvis (under 5 år) kommer redan befintliga regler att gälla för dessa (UCITS IVdirektivet). Exempel på instrument som inte omfattas är produkter där avkastningen är bestämd för hela löptiden, t ex aktier och obligationer vars utfall inte fluktuerar med något underliggande värde. Med försäkringsbaserade investeringsprodukter avses i förordningen en försäkringsprodukt som har en löptid eller ett återköpsvärde som helt eller delvis är direkt eller indirekt exponerat mot marknadsfluktuationer. Undantagna är t.ex. försäkringsprodukter som inte erbjuder investeringsmöjligheter t.ex. beloppsmässigt avtalade livförsäkringar. Under en övergångsperiod undantas också privata pensionsprodukter och tjänstepensionsprodukter som har till syfte att ge investeraren en inkomst efter pensionering. 24 Kommissionen ska inom fyra år efter det att förordningen trätt ikraft utvärdera undantaget för pensionsprodukter. Faktabladet (KID) Faktadokumentet ska vara koncist och kortfattat och undvika tekniska termer. Dokumentet ska kunna förstås av den genomsnittlige eller typiske icke-professionella investeraren och vara utformat på ett gemensamt sätt så att investeraren lätt kan jämföra olika investeringsprodukter. Jämförelse ska kunna göras över produktgrupperna. Faktadokumentet ska vara avfattat på högst tre A4-sidor. Faktabladet ska vara ett fristående dokument klart avskilt från marknadsföringsmaterial. Det får innehålla hänvisning till andra dokument, inklusive prospekt, dock endast om hänvisningen rör information som ska ingå i faktabladet. Dokumentet ska inledas med, förutom beteckningen Faktablad, ett i förordningen fastlagt meddelande. Därefter ska beteckningen eller namnet på investeringsprodukten anges samt vem som tagit fram eller utvecklat produkten. I ett särskilt avsnitt med rubriken Vad innebär produkten? ska anges Priip-produktens natur och huvuddrag. Under rubriken Vad är riskerna och vad kan jag få för avkastning? ska en kortfattad beskrivning lämnas om risk- och avkastningsprofil. I ett avsnitt med titeln Vad händer om /produktutvecklaren/ inte kan göra några utbetalningar? ska en kort beskrivning lämnas av huruvida förlusten täcks av en kompensationsordning eller garantiordning för investerare. I ett avsnitt med titeln Vilka är kostnaderna? ska anges kostnaderna för investering i Priips-produkten och redovisningen ska omfatta både direkta och indirekta kostnader både uttryckt i monetära termer och i procent. I avsnittet Hur länge bör jag behålla investeringsprodukten och kan jag ta ut pengar i förtid? ska bland annat anges eventuell ångerfrist eller uppsägningstid, uppgift om rekommenderad eller föreskriven kortaste innehavstid, möjlighet till och villkor för avveckling under löptiden samt konsekvenser av en förtida inlösen. Vidare ska finnas ett avsnitt om hur man kan klaga samt ett avsnitt med övrig relevant information. Kommissionen ska, efter förslag från de europeiska tillsynsmyndigheterna, genom tekniska standarder närmare lämna föreskrifter om presentationen och innehållet i respektive informationsavsnitt och om den metoden som ska tillämpas för framtagande av indikatorer för presentation av risk/avkastning respektive kostnader. Faktabladet ska avfattas på språket i den medlemstat där produkten säljs eller översättas till det språket. Den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten ska upprätta faktabladet för produkten. Även den som gjort ändringar i en investeringsprodukt som innebär att kostnaden eller riskprofilen för produkten förändrats ska upprätta ett faktablad. Faktabladet ska publiceras på webben innan produkten får säljas till icke-professionella kunder. Informationen i faktabladet ska hållas aktuellt och vid behov uppdateras. Kommissionen kommer att genom tekniska standarder lämna detaljerade föreskrifter om detta. Har en investerare litat på faktabladet vid sin investering och det senare visar sig att dokumentet inte följer kraven som uppställts i förordningen kan investeraren kräva skadestånd av den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten. Det ankommer då på den som utvecklat eller tagit fram investeringsprodukten att visa att faktabladet var i överensstämmelse med reglerna i förordningen. Friskrivningsklausul med annat innehåll är inte bindande för den icke-professionella investeraren. 25 Den som säljer en investeringsprodukt till en icke-professionell kund ska i god tid innan transaktionen avslutas överlämna faktabladet till kunden. I vissa undantagsfall får dokumentet överlämnas omedelbart efter det att transaktionen gjorts. Kommissionen får genom delegerade akter närmare bestämma vad som ska anses vara ”i god tid”. Huvudregeln är att dokumentet ska överlämnas till investeraren i pappersform. Under vissa förutsättningar får också information lämnas på annat varaktigt medium eller via en hemsida. Den som utvecklat eller tagit fram en investeringsprodukt ska ha rutiner på plats som innebär att en ickeprofessionell kund som har klagomål relaterade till ett basfaktadokument inom rimligt tid får svar på sådant klagomål. Medlemsstater får kräva att behöriga myndigheter begär in faktabladen innan marknadsföring av produkten påbörjas. Medlemstaterna ska införa effektiva, proportionerliga och avskräckande administrativa sanktioner för de fall reglerna i förordningen inte följs. Behöriga myndigheter och EIOPA får möjlighet att under vissa förutsättningar förbjuda försäljning av Priips-produkter inom EU (ESMA har liknande möjlighet under MiFID 2). Nästa steg De europeiska tillsynsmyndigheterna (ESMA, EBA och EIOPA) ska gemensamt arbeta fram förslag till tekniska standarder avseende bl.a. faktabladets innehåll. Förslagen väntas publiceras och bli föremål för konsultation mot slutet av 2014. Kontaktperson/er: Sara Mitelman och Kerstin Hermansson 26 Ett ramverk för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag Rådet och parlamentet har i december 2013 träffat en politisk överenskommelse om förslag till ett direktiv om återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersbolag. Förslaget innebär att det införs harmoniserade regler för återhämtningsplaner och rekonstruktionsplaner. Medlemstaterna ska utse en myndighet med ansvar för rekonstruktion och förse den med rekonstruktionsbefogenhet och rekonstruktionsverktyg. Förslaget kan sägas innehålla regler om förebyggande och förberedande åtgärder, återhämtning och rekonstruktion. Förslaget omfattar kreditinstitut och större värdepappersbolag, vilka definieras som ett värdepappersbolag som ska ha ett initialt kapital enligt CRD IV om motsvarande 730 000 euro. I vissa fall kommer också holdingbolag till kreditinstitut och värdepappersbolag att omfattas av direktivet. Rekonstruktionsmyndighet Varje medlemsstat ska utse en eller flera rekonstruktionsmyndigheter utrustade med rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter. Direktivet anger inte vilken myndighet som bör utses till rekonstruktionsmyndighet utan detta avgörs av varje medlemsstat. Återhämtningsplan Företag som omfattas ska ta fram en återhämtningsplan som ska hållas aktuell och uppdateras minst en gång per år. Tidiga åtgärder utifrån återhämtningsplaner kan förhindra upptrappning av problem och minska risken för att företaget hamnar på obestånd. Återhämtningsplanen ska innehålla åtgärder som planeras vidtas vid olika tänkbara stresscenarier. Vilka scenarier som planen ska innefatta kommer EBA att fastställa i samråd med ESRB. I annex till direktivet finns en detaljerad förteckning med uppgifter som ska ingå i en återhämtningsplan. Planen ska godkännas av tillsynsmyndigheten och rekonstruktionsmyndigheten har möjlighet att lämna synpunkter på planen. Koncerner ska lämna återhämtningsplaner både på koncernnivå och för de enskilda instituten i koncernen. Rekonstruktionsplan Med återhämtningsplanen som grund ska rekonstruktionsmyndigheten, i samråd med tillsynsmyndigheten, förbereda en rekonstruktionsplan för ett företag eller, i förekommande fall, en grupp företag. Vid utarbetandet av planen har rekonstruktionsmyndigheten rätt att få all information den behöver från institutet. Utifrån rekonstruktionsplanen ska myndigheten bedöma om ett institut kan rekonstrueras eller avvecklas. Om rekonstruktionsmyndigheten, i samråd med tillsynsmyndigheten, finner hinder för en rekonstruktion får myndigheten kräva att institutet ska vidta åtgärder för att underlätta sin rekonstruktion. Sådana åtgärder kan bland andra innefatta begränsningar i individuella och aggregerade exponeringar, diversifiera tillgångarna, lägga ner eller begränsa verksamheter, begränsa eller förhindra nya verksamheter eller produktutveckling samt göra förändringar i institutets juridiska struktur. 27 Tidiga ingripanden Direktivet ger tillsynsmyndigheten befogenheter att tidigt ingripa när ett instituts finansiella situation eller solvens försämras. Befogenheterna innebär bland annat rätt att ålägga institutet att genomföra åtgärder enligt återhämtningsplanen, utforma ett åtgärdsprogram med tidsplan för genomförandet, inkalla eller ålägga ledningen att inkalla en stämma, ta fram en plan för omläggning av skulder i förhållande till borgenärerna eller göra förändringar i sin affärsmodell. I vissa speciella situationer kan tillsynsmyndigheten också byta ledningen och utse en särskild förvaltare. Villkor för rekonstruktion Rekonstruktion får tillgripas och rekonstruktionsverktygen användas när tillsynsmyndigheten, efter konsultation med rekonstruktionsmyndigheten, finner att institutet är insolvent eller mycket nära insolvens. Åtgärder från den privata sektorn ska med hänsyn till tidsfaktorn eller andra omständigheter vara uteslutna samtidigt som en rekonstruktion ska kunna motiveras av allmänintresset. Rekonstruktionsverktyg 1. Försäljning av hela eller delar av verksamheten 2. Broinstitut. Tillse att ett av rekonstruktionsmyndigheten helt eller delvis ägd institution övertar viktiga funktioner från den fallerande institutionen. 3. Avskiljande av tillgångar. Risk och problemtillgångar överförs till särskild förvaltning. 4. Skuldnedskrivningsverktyget (Bail-in). Aktieägare och fodringsägare utan säkerhet ska i första hand bära förlusterna. Vissa skulder är undantagna, såsom t.ex. korta skulder, insättningar garanterade under insättargarantin och säkerställda obligationer. En bärande regel vid användning av skuldnedskrivningsverktyget är att ingen fordringsägare ska behöva ta större förluster än han skulle ha gjort i ett normalt insolvensförfarande. Rekonstruktionsverktygen kompletteras med en möjlighet för rekonstruktionsmyndigheten att införa ett moratorium som längst får vara till klockan 17.00 följande bankdag. Rekonstruktionsfinansiering Direktivet föreskiver att varje medlemsland ska skapa en rekonstruktionsfond som ska uppgå till minst 1% av summan av alla insättningar täckta av insättargarantin. Fondens medel får användas för åtgärder i anslutning till rekonstruktion såsom bidrag till ett broinstitut, köp av tillgångar från ett institut men inte för att täcka förluster eller för att rekapitalisera en institution. Övrigt Finanskriskommittén som har haft i uppdrag att föreslå de ändringar som direktivet kräver för att genomföras i svensk rätt avlämnade i juli sitt slutbetänkande Resolution - en ny metod för att hantera banker i kris (SOU 2014:52), länk. Betänkandet remissbehandlas för närvarande. Remisstiden utgår den 31 oktober 2014.. Kontaktperson/er: Thomas af Jochnick 28 Securities Law Legislation Inledning Under ett antal år har det bedrivits två projekt med i huvudsak samma syfte, nämligen att åstadkomma harmoniserade regler för innehav och dispositioner med kontoförda värdepapper. Ett av projekten har genomförts i regi av UNIDROIT och resulterade hösten 2009 i en konvention, Geneva Securities Convention. Kommissionen har drivit ett liknande projekt som avslutades hösten 2008 med att gruppen lämnade sina slutliga råd om en framtida EU-reglering av kontoförda värdepapper (Second Advice of the Legal Certainty Group). Därefter har kommissionen vid två tillfällen konsulterat rörande en framtida Securities Law Legislation (SLL), nämligen våren 2009 och årsskiftet 2010/2011. Svårigheterna att komma överens i dessa frågor inom EU har varit och är fortfarande betydande. Det kan delvis förklaras med att det är fråga om centrala och svåra civilrättsliga principer och frågor där medlemsstaternas lagstiftning uppvisar stora olikheter. Beroende på juridisk tradition och inte minst marknadernas funktion har regleringen av kontoföring av finansiella instrument fått olika uppbyggnad och innehåll i medlemsstaterna. Därtill kommer säkert konkurrensfaktorer. Kommissionen har under hösten 2012 aviserat att man överväger att införa en annorlunda reglering som skulle bygga på ett ekonomiskt angreppssätt på frågorna och att man skulle frångå den funktionella reglering som föreslagits av bl.a. Legal Certainty Group. Viktiga frågor i en sådan reglering skulle enligt kommissionen vara hanteringen av säkerheter och behovet av kunskap om vem som äger vad rörande finansiella instrument. Från kommissionen har också inhämtats att det pågår diskussion om vilken typ av rättsakt (direktiv/förordning) som är lämpligast. Några viktiga frågor och föreningens uppfattning Funktionell reglering Legal Certainty Group och kommissionen förespråkar en funktionell reglering, vilket innebär att tyngdpunkten ska ligga på effekten av en viss åtgärd. Ett av skälen är att man vill undvika att trampa in för mycket på den centrala civilrätten i medlemsstaterna. Inställningen kan verka vara attraktiv men den bör enligt föreningens mening kopplas till de enskilda förslagen. En av de stora fördelarna med en harmoniserad reglering är att antalet rättskapande åtgärder och metoder begränsas inom EU och att rättslig säkerhet skapas för vissa generella metoder att t.ex. överföra rätt till kontoförda värdepapper. Utrymme för undantag för medlemsstaterna borde därför vara begränsat. Den svenska modellen När det gäller kontoföring brukar man skilja mellan indirekta system och direkta system. Med indirekta system avses sådana där det förekommer en eller flera mellanhänder (förvaltare) mellan den centrala värdepappersförvararen och värdepappersinnehavaren. Direkta system kännetecknas av att värdepappersinnehavaren har en direkt relation med den centrala värdepappersförvararen och även emittenten. Det svenska systemet är en blandning eftersom både direktregistrering och förvaltarregistrering tillåts. Även om det svenska (nordiska) systemet har accepterats i Genevekonventionen och i Haag-konventionen om tillämplig lag, har det ifrågasatts i den europeiska debatten. 29 Förutom möjligheten att vara direkt kontoförd hos en central värdepappersförvarare är det systemet med kontoförande institut som vanligen skapar problem vid internationella regleringar. Systemet har fungerat bra i de nordiska länderna och har erbjudit investerarna ett mycket kostnadseffektivt sätt att hantera och förvara sina dematerialiserade värdepapper. Enligt föreningens mening är det viktigt att en framtida reglering från EU är anpassad även till det svenska systemets särdrag. Geneve-konventionen Föreningen anser att det är av stor vikt att ett kommande förslag till SLL är helt i linje med Genevekonventionen. Konventionen bör helt enkelt utgöra benchmark för ett framtida SLL och det bör krävas mycket tungt vägande skäl för att EU ska avvika från denna på ett sätt som gör det omöjligt för EU att ratificera konventionen. Tillämplig lag Haag-konventionen om tillämplig lag för dematerialiserade eller immobiliserade värdepapper kommer med stor sannolikhet inte att antas av EU (i vart fall inte inom överskådlig tid). De regleringar som finns i dag inom EU i bl.a. Finalitydirektivet och direktivet om finansiella säkerheter är enligt föreningens uppfattning inte tillräckligt klargörande. Det behövs således en mer preciserad reglering. Med hänsyn till att osäkerhet rörande var kontoförda värdepapper ska anses finnas – legalt sett - medför stora kostnader och onödiga risker för finansmarknaderna bör en preciserad reglering ske på EU-nivå. Tillstånd för kontohållare En fråga inom EU är om kontoföring ska lyftas upp och bli en investeringstjänst enligt MiFID (från att vara en sidotjänst). Att den ska lyftas upp är väl helt klart men frågan är om en sådan lösning passar helt. För institut som redan omfattas av MiFID, banker och värdepappersbolag, kan den säkert fungera men för CSD:er och för det nordiska systemet är det mer tveksamt. Pro rata-frågan och “no credit without debit” En omdiskuterad fråga både i Bryssel och i Geneve har varit hanteringen av en brist som uppkommer hos en mellanhand. Problemet kan illustreras med följande exempel. Antag att investerarna har sammanlagt 100 000 aktier enligt mellanhandens kontoföring men mellanhanden har bara tillgång till 60 000 aktier. Scenariot innebär med all sannolikhet att mellanhanden är insolvent. Ska man då försöka spåra ”vem som har förlorat aktierna” (s.k. tracing) eller ska förlusten fördelas pro rata inom ett aktieslag eller fördelas på samtliga investerare i förhållande till mellanhandens innehav av kontoförda värdepapper? I en gränsöverskridande värld är nog spårning omöjligt och hur identifierar man vem som har förlorat ”sina” värdepapper. Föreningens uppfattning är att en pro rata lösning är acceptabel för svensk del. I spåren av pro rata diskussionen har det också förts en diskussion om det ska vara ett rättsligt krav att en kreditering kan bindas ihop med en motsvarande debitering. Problemet är dock samma som beträffande spårning, dvs. det går inte i en gränsöverskridande värld att ta reda på var den relevanta debiteringen har skett. För några medlemsstater är det en viktig fråga att det för en kreditering av ett konto krävs en debitering av ett annat konto (no credit without debit). Såsom skäl för denna regel anförs vanligen risken för inflation av värdepapper och att regeln är nödvändig för kontrollen att antalet värdepapper på konto överensstämmer med antalet utgivna. 30 Helt ny inriktning på ett kommande förslag? Som inledningsvis nämnts finns det tankar inom kommissionen på ett förslag till SLL med helt annan inriktning och utformning än de förslag och tankar som varit föremål för konsultation. Från föreningens sida ställer vi oss mycket tveksamma till en sådan ändring av inriktningen på ett kommande förslag till SLL. Dessutom kan man ställa sig frågan till om inte ett helt ändrat förslag borde bli föremål för en öppen konsultation innan det läggs fram för rådet och parlamentet. Kommissionen har under 2013 presenterat ett arbetsdokument med en ny inriktning. Arbetsdokumentet fick dock inte ett särskilt positivt bemötande av medlemsstaterna och bl.a. har tre större stater i brev till kommissionen begärt att kommissionen håller sig till de ursprungliga tankarna. Beräknad tidtabell Kommissionen har sedan 2010 vid ett flertal tillfällen aviserat ett förslag. I dagsläget har projektet SLL skjutits till 2015 och en ny kommissionär. Kontaktperson/er: Lars Afrell 31 Strukturåtgärder i kreditinstitut Inledning Kommissionen har den 29 januari 2014 presenterat ett förslag till Förordning om strukturåtgärder i kreditinstitut, COM (2014) 43. Det föreslagna regelverket utgör en uppföljning av den rapport om strukturreform inom banksektorn som presenterades i oktober 2012 av en högnivågrupp ledd av Erkki Liikanen. Förslaget kan också sägas vara en europeisk version av Volcker-regeln i USA. Syftet med reglerna är att motverka att kreditinstitut blir alltför stora och systemviktiga för att kunna läggas ned eller omstruktureras. Reglerna omfattar därför i första hand de största kreditinstituten. Vilka institut kan behöva genomföra strukturreformer? Reglerna omfattar (i) kreditinstitut som är etablerade inom EU, (ii) grupper vars moderbolag är etablerat inom EU och som omfattar åtminstone ett kreditinstitut eller (iii) EU-grenar av kreditinstitut etablerade utanför EU, förutsatt att de uppfyller följande kriterier: 1. De har identifierats som globalt systematiskt viktiga institutioner, eller 2. De har under tre år i följd haft: a. totala tillgångar lika med eller överstigande 30 miljarder euro, och b. handelsaktiviteter som överstigit 70 miljarder euro eller 10% av de totala tillgångarna. ”Handelsaktiviteter” beräknas som det totala bruttovärdet av vissa värdepapper samt alla derivatpositioner, dividerat med två (se artikel 23). 29 europeiska kreditinstitut förväntas uppfylla de angivna kriterierna och kan därmed behöva genomföra vissa strukturreformer. Majoriteten av dessa har säte i eurozonen medan övriga anges vara från UK och Sverige. Eventuellt berörs även vissa banker i USA och Japan, men dessa kan undantas om det konstateras att de redan omfattas av motsvarande regler i sina hemländer. I tidiga versioner av kommissionens förslag fanns dessutom möjlighet för ansvarig myndighet att tillämpa reglerna även på andra (minde) kreditinstitut. Denna möjlighet finns dock inte med i den slutliga versionen av förslaget. Aktiviteter som förbjuds eller kan behöva avgränsas För de kreditinstitut som omfattas av reglerna införs ett generellt förbud mot egenhandel (proprietary trading) och mot att äga, stödja eller vara exponerade mot alternativa investeringsfonder. Förbudet mot egenhandel beskrivs på ett relativt snävt sätt och omfattar enbart: o användande av eget kapital och/eller lånade pengar för att ta positioner med enda syfte att göra vinst för egen räkning, när detta görs o utan koppling till kundaktiviteter eller hantering av institutets risker och o genom deskar, enheter, avdelningar eller enskilda handlare som är specifikt ägnade åt att ta sådana positioner. 32 Förbudet avseende alternativa investeringsfonder tar sikte främst på hedge fonder. Särskilda undantag görs för riskkapitalfonder och fonder som är stängda (close ended) och obelånade. Däremot omfattar förbudet t.ex. derivat eller index som är kopplade till hedgefonder om det enda syftet är att göra vinst för egen räkning. Dessutom ges ansvarig myndighet omfattande befogenheter att förbjuda kreditinstitut att ägna sig åt vissa handelsaktiviteter. A. Dels måste myndigheten i vissa fall förbjuda ett kreditinstitut att utföra handelsaktiviteter som rör market-making, investering i eller stödjande av värdepapperfiering, eller vissa derivat, förutsatt att inte institutet kan visa att detta inte behövs med hänsyn till finansiell stabilitet mm. B. Dels får myndigheten möjlighet att förbjuda alla handelsaktiviteter som utförs av ett kreditinstitut om aktiviteterna undergräver målsättningarna med strukturreform eller om det finns ett hot mot institutets finansiella stabilitet eller mot det finansiella systemet i dess helhet. Villkoren för när förbud måste införas är endast delvis beskrivna i förslaget. Det framgår att förbudet ska tillämpas när vissa gränsvärden är uppfyllda avseende handelstillgångarnas storlek, hävstångsgrad, motpartskreditrisker, derivathandels komplexitet, handelsintäkternas lönsamhet, marknadsrisk, sammankoppling (interconnectedness) samt vissa kredit- och likviditetsrisker. Men exakta gränsvärden för dessa variabler samt övriga villkor ska definieras först på nivå II, i delegerade akter. Separation av förbjudna aktiviteter De aktiviteter som förbjuds måste separeras från kreditinstitutets verksamhet enligt särskilda regler. Bland annat får kreditinstitutet inte hålla aktier eller ha rösträtt i den separerade enheten och alla kontrakt och andra transaktioner mellan dem måste äga rum på ”armlängds avstånd” (se artikel 13). Den separerade enheten får bl.a. inte ta emot insättningar som omfattas av statlig insättningsgaranti eller erbjuda betalningstjänster (se artikel 20). De kreditinstitut som omfattas måste presentera en separationsplan som ska utvärderas och få godkännande av ansvarig myndighet. Särskilda undantag från förbuden Vissa handelsaktiviteter är uttryckligen undantagna från förbuden och ansvarig myndighets förbudsbefogenheter. Det gäller särskilt: All handel som på något sätt rör statsobligationer utfärdade av ett EU-medlemsland (artikel 6.2a och 8.2) Användande av eget kapital för cash management processer (6.2b) Handelsaktiviteter som syftar enbart till prudentiell hantering av ett kreditinstituts kapital, likviditet och finansiering (artikel 11) Ränte-, valuta-, råvaru- eller kreditderivat som omfattas av krav på central motpartsclearing och som säljs till försäkringsinstitut och pensionsinstitut enbart i syfte att hantera dessas risk (artikel 12) Dessutom får EU-länder som har nationella regler om bankstruktur på vissa villkor avvika från vissa av EUreglerna (dock ej förbudet mot egenhandel och exponering mot alternativa investeringsfonder). Länder som vill använda denna möjlighet ska lämna in ansökan till EU-kommissionen som antingen kan godkänna eller avvisa ansökan. Bland annat krävs att det nationella regelverket ska ha samma syften och vara kompatibelt med EU-reglerna om strukturreform. 33 Preliminär svensk ståndpunkt Av regeringens faktapromemoria i ärendet framgår att man är tveksam till ex ante-separation eftersom det kan försvaga bankernas balansräkningar. Regeringen anser att det är lämpligare att arbeta med åtgärder som kapitalkrav och ex post-separation. Man anser dessutom att beslut om separation bör baseras på institutets risktagande och inte dess storlek. Åtgärder såsom kapitalkrav och ex post-separation skulle vidare beröra även de banker som inte omfattas av de föreslagna gränserna som enligt förslaget fortfarande får bedriva egenhandel med insättningsgaranterade medel. Kontaktperson/er: Vigg Troedsson 34 Rapportering av vissa värdepapperstransaktioner Kommissionen har den 29 januari 2014 även presenterat ett förslag till Förordning om rapportering och genomlysning av SFT (Securities Financing Transactions), COM (2014) 40. Förslaget till förordning utgör en uppföljning av grönboken om den så kallade ”skuggbanksektorn” som presenterades av kommissionen i mars 2012. Såsom konstaterades i grönboken är denna sektor stor redan i dag och kan komma att växa ytterligare när myndigheterna stärker regleringen av banksektorn. Kommissionen menar att detta kan leda till ett svårgenomträngligt finansiellt system som blir svårare för ansvariga myndigheter att kontrollera. Mot denna bakgrund föreslår kommissionen skärpta rapporteringsregler avseende återköpstransaktioner (repor) och värdepapperslån. Dessa transaktioner samlas under paraplybegreppet ”Securities Financing Transactions” (SFT), vilket förutom repor och värdepapperslån även anges omfatta alla andra transaktioner som har motsvarande ekonomisk effekt och skapar liknande risker. Det anges inga särskilda gränser för vilka SFTs som ska rapporteras (jämför EMIR), vilket innebär att rapporteringsskyldigheten kan bli omfattande. Enligt förslaget ska motparter (inklusive icke-finansiella sådana) till en SFT rapportera information om dessa transaktioner till särskilda transaktionsregister. Vidare ska förvaltare som är auktoriserade under UCITS eller AIFMD informera sina investerare om hur de använder SFT och andra finansieringsstukturer. Vissa närmare detaljer om dessa krav på motparter och förvaltare anges i ett annex till förslaget. Informationen i de nya register som byggs upp ska lagras centralt och vara direkt och enkelt tillgängligt för myndigheter, såsom ESMA, ESRB och ECB, i syfte att identifiera och övervaka risker mot finansiell stabilitet. Förslaget till förordning innehåller även vissa skärpta krav för ”återpantsättning”. Begreppet återpantsättning ska emellertid enligt kommissionen tolkas brett och således även omfatta säkerställande genom äganderättsöverföring (transfer of title). Innan ett instrument som har mottagits som säkerhet kan ”återpantsättas” ska det ha överförts till ett konto öppnat i den mottagande partens namn. Pantsättaren ska också informeras om riskerna med återpantsättning och ge sitt uttryckliga godkännande till denna. Fondhandlareföreningen har ställt sig frågande till omfattningen av rapporteringsskyldigheten, dvs. att alla transaktioner oavsett storlek ska rapporteras samt ställt krav på en klar definition av vad som avses med återpantsättning. Beräknad tidtabell I rådet har förslaget diskuterats vid några tillfällen medan EP inte har börjat sin behandling. Det är därför svårt att göra en prognos för när förslaget kan komma att antas. Kontaktperson/er: Lars Afrell 35 Öppenhetsdirektivet Allmänt Rådet och EP kom under våren 2013 överens om ett direktiv om ändring av det s.k. öppenhetsdirektivet (2004/109/EG). Ändringsdirektivet (2013/50/EU) trädde i kraft den 26 november 2013 och ska vara genomfört i medlemsstaterna senast den 26 november 2015. Några viktiga nyheter Flaggningsreglerna Reglerna om flaggning utökas från att avse aktier och finansiella instrument som ger rätt att förvärva aktier som redan getts ut till att även avse finansiella instrument som ger ett ekonomiskt utfall som liknar det som ett innehav av aktien skulle ge oberoende av om det sker en fysisk avveckling eller inte. Definitionen av de instrument som fortsättningsvis ska omfattas av flaggningsreglerna görs bred och skall täcka nuvarande och framtida finansiella instrument som har ett liknande ekonomiskt utfall som ett innehav av aktien oberoende om instrumentet ger rätt till fysisk leverans eller inte. Det röstetal som skall rapporteras på grundval av dessa instrument utgörs av det nominella röstvärdet på underliggande aktie. För finansiella instrument som refererar till ett index, en korg av aktier eller liknande kommer Esma att föreslå en metod för hur röstvärdet skall beräknas. Vid rapporteringen ska det totala röstvärdet på innehavda finansiella instrument relaterade till samma emittent redovisas. Endast långa positioner skall tas med. Korta positioner får således inte avräknas. Vid rapporteringen skall röstetalet för aktierna redovisas för sig och röstetalet för övriga finansiella instrument för sig. Kvartalsrapporter Kommissionen föreslog att kravet på kvartalsrapport och delårsredogörelse skulle upphävas. Lösningen blev emellertid att det överlämnades till medlemsstaterna att bestämma i nationell lagstiftning om detta krav. Dagsläget Ändringsdirektivet ska kompletteras med nivå-2 reglering. Regeringen har tillsatt en utredare för att lämna förslag till de lagändringar som krävs i svensk rätt för att genomföra ändringarna i öppenhetsdirektivet. Utredaren har dessutom fått i uppdrag att analysera och i förekommande fall lämna förslag till hur tillsynen över emittenters finansiella rapportering (redovisningstillsyn) bör organiseras (Dir. 2013:109). Utredaren som biträds av experter och sakkunniga ska redovisa uppdraget senast den 30 september 2014 Kontaktperson/er: Lars Afrell 36 Direktivet om aktieägares rättigheter Inledning Kommissionen har i april 2014 lagt fram ett förslag till ändringar i bl.a. direktivet om aktieägares rättigheter (2007/36/EG). Ändringarna syftar till en mer aktiv ägarstyrning och ökad öppenhet samt ska främja aktieägarengagemang och underlätta för aktieägare att utöva inflytande över gränserna. Under våren och sommaren har några möten om förslaget ägt rum i rådet medan parlamentets inställning ännu inte är känd. Allmänt om förslaget Förslaget kan något förenklat delas in i fyra delar. Den första delen omfattar regler för att ett bolag ska kunna identifiera sina aktieägare samt regler om informationsflödet mellan bolaget och dess aktieägare. Den andra delen innehåller krav på öppenhet om sitt engagemang i bolag för institutionella investerare, fondförvaltare och s.k. proxy advisors. Den tredje delen rör bolagens ersättningspolicy och innehåller bl.a. en rätt för aktieägare att rösta om sådana principer. Den fjärde delen omfattar regler för vissa närstående transaktioner. Fondhandlareföreningen har lämnat synpunkter på förslaget till Justitiedepartementet för egen del och även tillsammans med Bankföreningen och Svenskt Näringsliv. I det gemensamma svaret påpekar organisationerna att någon erinran inte finns mot syftet med förslagen men att det enligt organisationernas uppfattning är tveksamt om man kan påvisa något marknadsmisslyckande i Sverige på de områden som berörs av förslaget. I stället föreligger en betydande risk för att nya administrativa bördor läggs på värdepappersmarknaden och att förslagen resulterar i ökade kostnader för samtliga aktörer på värdepappersmarknaden utan att det är visat att förslagen medför en motsvarande nytta. När det gäller reglerna om identifiering av aktieägare, överföring av information och möjliggörande av utövande av aktieägares rättigheter har föreningen framfört bl.a. följande synpunkter. Dessa frågor har länge diskuterats och utgör en del av det arbete som resulterat i kommissionens Legal Certainty Group Second Advice och UNIDROITs Genèvekonvention. Eftersom kontosystemen ser olika ut inom EU är föreningen inte helt övertygad om lämpligheten att nu särreglera dessa delar samtidigt som någon harmonisering av kontoföringen inte sker inom EU (jämför Securities Law Legislation, ett projekt som gång på gång skjutits på framtiden av kommissionen). I förslaget tar ingen hänsyn till det arbete som nedlagts av branschen för att förbättra överföringen av information m m på detta område. Arbetet som går under namnet ”Standards for General Meeting” har pågått under ett antal år och går ut på att förenkla administrationen av information om bolagshändelser till aktieägare från bolaget. I stället vill kommissionen nu lagreglera att medlemsstaterna ska tillförsäkra att mellanhänderna erbjuder bolagen en möjlighet att identifiera aktieägare. Denna regel ställer ett antal frågor. Det är som nämnt förslag på ändringar i ett direktiv och därmed kan genomförandet ske på olika sätt i olika medlemsstater så man kan ställa sig frågan hur en medlemsstat kan, vid flera led av mellanhänder även utanför statens jurisdiktion, garantera denna identifikation? Utöver tekniska begränsningar på grund av olika genomförande så föreligger det en begränsning i rummet, nämligen till EU. Därtill kommer frågor om sekretess och överförande av personuppgifter. Dessutom krävs för att förslaget ska fylla sitt syfte att 37 definitionen av aktieägare har samma innebörd i samtliga medlemsstater. Föreningen är tveksam om så är fallet, jämför begreppet ”beneficial owner” och skillnaderna i hur kontosystemen är uppbyggda. En fråga som inställer sig är hur kostnaderna för att bygga upp det system som krävs i EU och den information inklusive bekräftelser som ska skickas mellan bolag, mellanhänder och aktieägare ska fördelas? Vidare finns i förslaget en delegation till kommissionen att i genomförandeakter specificera detaljerna för informationsöverföringen mellan aktieägare och bolagen. Någon sådan delegationsrätt finns inte i det ursprungliga direktivet. Föreningen är skeptisk till delegationsrätten, bl.a. på grund av att de föreslagna reglerna på nivå-1 är så allmänt hållna och att det därför är svårt att förutse vilka regler som kan komma på nivå-2. Föreningen noterar att om förslagen rörande identifikation av och information till aktieägare genomförs krävs icke oväsentliga systemändringar samt arbete för att få system i olika jurisdiktioner att samverka. Det är därför av väsentlig vikt att marknadsaktörerna får åtminstone ett år på sig att genomföra dessa ändringar räknat från den dag som genomförandeakterna offentliggörs i EUT. Beräknad tidsplan Vår bedömning är att nivå-1 regleringen tidigast kan komma att antas under 2015. Om nivå-1 regleringen ska kompletteras med nivå-2 reglering är omstritt. Enligt föreningens mening är det inte sannolikt att de föreslagna reglerna kan komma att tillämpas förrän tidigast 2017. Kontaktperson/er: Lars Afrell 38 Notiser I detta avsnitt lämnas kortfattade uppgifter om lagstiftning som trätt i kraft. Blankning och kreditswappar Blankningsförordningen trädde i kraft den 25 mars 2012 och tillämpas från och med den 1 november 2012. Även kommissionens delegerade förordningar och genomförandeförordning har trätt i kraft. Samtliga rättsakter har antagits i förordningsform och är därmed direkt gällande i Sverige. Den svenska lagstiftningen som kompletterar reglerna om blankning och kreditswappar trädde i kraft den 1 januari 2013. Blankningsförordningen har utvärderats av kommissionen och Esma. Den övergripande slutsatsen från kommissionen var att reglerna hade fungerat väl och att det var för tidigt att föreslå förändringar i regelverket rörande blankning (COM(2013) 885 final). Storbritannien m.fl. har vänt sig mot möjligheten för Esma enligt blankningsförordningen att fatta beslut som ersätter den nationella tillsynsmyndighetens beslut och bl.a. anfört att artikel 114 om den inre marknaden utgjorde en felaktig grund för att delegera en sådan befogenhet till ett EU-organ. EU-domstolen har i en dom i januari 2014 i mål C-270/12 uttalat att de befogenheter som avses i artikel 28 i blankningsförordningen faktiskt syftar till att förbättra villkoren för upprättande och funktionen av den inre marknaden på finansområdet. Blankningsförordningen, länkar EU-förordning EU nr 236/2012 EU-kommissionens delegerade förordning (EU) nr 826/2012 EU-kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 827/2012 EU-kommissionens delegerade förordning (EU) nr 918/2012 EU-kommissionens delegerade förordning (EU) nr 919/2012 Lagen (2012:735) med kompletterande bestämmelser till EU:s blankningsförordning Esmas information och dokument om blankningsreglerna Ändringar i prospektdirektivet Ändringsdirektivet som reviderar prospektdirektivet antogs av parlamentet och rådet 2010. Syftet med ändringarna är att förenkla direktivet, minska emittenternas administrativa kostnader och bördor samt att stärka investerarskyddet. Ändringarna innebär bland annat en anpassning av begrepp till andra rättsakters definitioner, lättnader för mindre företag att utnyttja marknaden, i vissa delar ett höjt investerarskydd, en sammanfattning av erbjudandet som skall innehålla nyckelinformation samt ansvar för innehållet i ett prospekt. Medlemsstaterna ska ha implementerat direktivet senast den 1 juli 2012. 39 Direktivet kompletteras av tre ändringsförordningar på nivå 2 som alla har trätt i kraft. Riksdagen antog i maj 2012 regeringens förslag till Nya regler om prospekt och därmed ändringar i lagen (1991:980) om handel med finansiella instrument, i lagen (2000:1087) om anmälningsskyldighet för vissa innehav av finansiella instrument, i aktiebolagslagen (2005:551) samt i lagen (2007:528) om värdepappersmarknaden. Reglerna började gälla den 1 juli 2012. Ändringar i prospektdirektivet, länkar Lag (1991:980) om handel med finansiella instrument ändrad t.o.m. SFS 378:2012 Nya regler om prospekt (Prop. 2011/12:129) Prospektdirektivet (2003/71/EG) Ändringsdirektiv (2010/73/EU) Prospektförordningen (EG) nr 809/2004 Ändringsförordning (EU) nr 486/2012 Ändringsförordning (EU) nr 862/2012 Ändringsförordning (EU) 759/2013 Föreskrift (FFFS 2012:3) om ändring i föreskriften (FFFS 2007:17) om verksamhet på marknadsplatser Esmas uppdatering av CESR:s rekommendation för tillämpning av kommissionens förordning om prospekt Esmas frågor och svar om prospekt (januari 2014) Granskning av prospekt - en vägledning 40 EUs regelprocess och Esma Erfarenheter av den nya regleringsprocessen Inledning Sedan början av 2000-talet har Lamfalussymodellen tillämpats för EU-lagstiftningen på värdepappersmarknaden. I den modellen antog, på nivå 1, Europeiska unionens råd (rådet) och Europaparlamentet (parlamentet) rättsakter (förordningar eller direktiv) innehållande huvudprinciperna efter förslag från kommissionen. I rättsakten delegerades vanligen till kommissionen att besluta om detaljreglering i form av genomförandeförordningar eller genomförandedirektiv på nivå 2. Lissabonfördraget medförde ändringar av processen för lagstiftningen på nivå 2 och därmed av Lamfalussymodellen. Genomförandebestämmelserna på nivå 2 har ersatts med möjligheten för rådet och parlamentet att i en rättsakt delegera till kommissionen att anta sekundär lagstiftning i form av delegerade akter och genomförandeakter. Utöver delegerade akter och genomförandeakter kan rådet och parlamentet även delegera till kommissionen att anta tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande på förslag av någon av de europeiska tillsynsmyndigheterna. Från den 1 januari 2011 består strukturen för finansiell tillsyn i EU av de tre europeiska tillsynsmyndigheterna; Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten(EIOPA) samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma). Strukturen omfattar också en europeisk systemrisknämnd. Det är i detta sammanhang viktigt att skilja mellan direktiv och förordningar från EU. Direktiv behöver införlivas av medlemsstaterna med nationell rätt medan förordningar, oavsett om det är förordningar som har antagits av rådet och parlamentet eller av kommission efter delegation, är direkt gällande i samtliga medlemsstater. Lagstiftningsförfarandet (nivå I) Sedan Lissabonfördragets ikraftträdande den 1 december 2009 tillämpas det så kallade ordinarie lagstiftningsförfarandet för större delen av de lagstiftningsakter som antas inom EU. Undantag gäller bland annat för skattefrågor för vilka det finns särskilda beslutsregler. I det ordinarie lagstiftningsförfarandet deltar såväl EU-kommissionen som rådet och parlamentet. Svenska statsorgan deltar i lagstiftningsförfarandet genom rådet och dess kommittéer och arbetsgrupper. I dessa representeras Sverige av politiker samt tjänstemän från departement och/eller myndigheter. Svenska ledamöter finns även i parlamentet och kommissionen. Förfarandet inleds genom att kommissionen presenterar ett förslag till lagstiftning och sänder detta till parlamentet och rådet. Dessa behandlar och diskuterar förslaget i upp till två omgångar. Efter både första och andra omgången kan den nya lagstiftningen antas om institutionerna är överens. Den stora merparten lagstiftning antas redan i den första omgången, vilket är möjligt genom att det förs tidiga informella förhandlingar mellan representanter från de tre institutionerna. Om institutionerna inte har enats efter två behandlingar vidtar arbete i en förlikningskommitté. När en överenskommelse har nåtts i förlikningskommittén skickas den för en tredje behandling i 41 Europaparlamentet och rådet. När båda institutionerna har godkänt överenskommelsen signeras och publiceras den. Lagstiftningen publiceras slutligen i Europeiska unionens officiella tidning och kan därefter träda i kraft. Delegerade akter Kommissionens rätt att anta delegerade akter framgår av artikel 290 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter. Dessa akter ska vara av allmän räckvidd men får inte utgöra lagstiftningsakter. Däremot kan kommissionen genom en delegerad akt ändra eller komplettera icke-väsentliga delar av lagstiftningsakten. Av andra stycket framgår att innehåll, omfattning och varaktighet för en delegering ska anges i den grundläggande rättsakten. Vidare erinras i samma stycke om att de väsentligaste delarna av ett område ska förbehållas lagstiftningsakterna. I punkten 2 i artikel 290 ges regler för hur rådet och parlamentet kan invända mot en delegerad akt och även återkalla en delegation. Reglerna för rådets och parlamentets kontroll av en delegation ska fastställas i den grundläggande rättsakten. Genomförandeakter Kommissionens rätt att anta genomförandeakter framgår av artikel 291 i Lissabonfördraget. Av artikeln framgår att rådet och parlamentet kan delegera till kommissionen att anta vissa akter om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsakter krävs. Av punkten 3 framgår att rådet och parlamentet genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet i förväg ska fastställa allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebestämmelser. Sådana regler fastställdes den 16 februari 2011 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter. Tekniska standarder I en rättsakt kan rådet och parlamentet ge Esma (eller någon av de andra europeiska tillsynsmyndigheterna) i uppdrag att ta fram tekniska standarder för tillsyn och även för genomförande. Reglerna för framtagande av tekniska standarder för tillsyn framgår av artikel 10 – 14 och för tekniska standarder för genomförande av artikel 15 i Esma-förordningen. När det gäller standarder för tillsyn krävs att rådet och parlamentet har delegerat denna befogenhet till kommissionen i enlighet med artikel 290 och att standarderna syftar till att sörja för en konsekvent harmonisering inom de områden som anges i lagstiftningsakten. Standarderna ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska avgränsas av de lagstiftningsakter som de grundas på. För dessa standarder ska Esma lägga fram förslag till kommissionen för godkännande. Tekniska standarder för genomförande är något svåra att skilja från standarderna för tillsyn, men standardernas genomförande ska vara tekniska, får inte innebära strategiska beslut eller policyval och deras innehåll ska syfta till att fastställa villkoren för tillämpningen av lagstiftningsakterna. På samma sätt som för tekniska standarder för tillsyn ska Esma ta fram förslag och kommissionen anta standarderna genom en förordning eller ett beslut. Tekniska standarder för tillsyn liksom för genomförande ska således antas av kommissionen genom en förordning eller ett beslut. De tekniska standarderna blir därefter direkt gällande inom EU. Det bör 42 anmärkas att kommissionen inte får ändra i ett förslag till tekniska standarder från Esma utan att samråda med tillsynsmyndigheten. Avslutande reflektioner De delegerade akterna och genomförandeakterna samt de tekniska standarderna kommer att antas av kommissionen i form av förordningar. Det innebär att rättsakterna blir direkt gällande i EU. Något svenskt genomförande ska inte heller ske av förordningar. Däremot kan en förordning kräva att justeringar och tillpassningar behöver göras i svensk rätt. Det nya förfarandet med delegerade akter och tekniska standarder har hittills kännetecknats av mycket korta konsultationstider och en stor brådska att reglera. Något som Esma inte kan lastas för, snarare är problemet de mycket snäva tidsramar som har beslutats av EU-institutionerna. Processen efter det Esma har avlämnat sina råd till delegerade akter eller sitt förslag till standarder får anses som ganska dåligt genomlyst. Ett än större och viktigare problem är de mycket korta tiderna för genomförande av reglerna för marknadens aktörer och övriga intressenter. Det kan i längden inte vara acceptabelt att nya regler offentliggörs först någon eller några veckor före ikraftträdandet och att tidsplanerna är allmänt osäkra. För ett genomförande i ordnade former krävs att marknaden får åtminstone sex till nio månader på sig efter det alla, även de detaljerade, reglerna är kända. Dessutom måste en koordinering ske av rättsakterna på nivå 1 med de delegerade akterna och tekniska standarderna. Tidpunkterna för ikraftträdande behöver vara väl avstämda och planerade i detalj med beaktande av marknadens berättigade krav på förberedelsetid. Det får absolut inte förekomma att en rättsakt träder i kraft utan att klara besked kan inhämtas från lagstiftare eller tillsynsmyndigheter om vad detta ikraftträdande innebär för medborgarna i EU såsom är fallet med förordning om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EMIR). En trend sedan många år är att EU-lagstiftningen innehåller fler och mer detaljerade regler som blir direkt gällande i medlemsländerna. Detta drivs framför allt av den i grunden vällovliga ambitionen att skapa en välfungerande inre marknad med högt konsumentskydd och hög grad av finansiell stabilitet. Men det har också utsatt EU:s lagstiftningsapparat för stora ansträngningar och lett till att den lagstiftningsprocess som förutses i EU-fördragen i vissa avseenden åsidosätts. Viktigast är att lagstiftningen på nivå 1 i allt större utsträckning förhandlas fram vid informella möten inom och mellan EU-institutionerna. Dessa möten är slutna och involverar en begränsad krets personer vilket gör det möjligt att förhandla och sluta politiska överenskommelser. Men det innebär också att insynen i lagstiftningsprocessen blir begränsad och att viktiga frågor snarare löses genom politiska kompromisser än på basis av fakta och expertis. De frågor som av olika skäl inte kan lösas politiskt delegeras till teknisk nivå. Det vanligaste är att frågorna delegeras till nivå 2 där de får hanteras av ESMA och kommissionen, även om de innebär svåra politiska överväganden. Allt vanligare är också att lagstiftaren låter tekniska grupper granska och klargöra de politiska överenskommelserna på nivå 1 innan rådet och parlamentet slutligen antar texten. Vid förhandlingarna om CSDR och MiFID review lämnades viktiga och svåra frågor till den tekniska granskningsgruppen att reda ut trots att de inte var avklarade vid den politiska överenskommelsen. Avslutningsvis ska påpekas att strukturen för finansiell tillsyn i EU är föremål för översyn men att något förslag på förändringar sannolikt inte kommer förrän en tid efter det att en ny kommission tillträtt hösten 2014. Kontaktperson/er: Lars Afrell 43 Det ordinarie lagstiftningsförfarandet Europaparlamentet (EP) tar fram ändringsförslag Nyckelaktör: ”rapportören” och ”skuggrapportörer” från de största partigrupperna Kommissionen (KOM) lägger förslag till ny lagstiftning Nyckelaktör: enhetschef i ansvarig enhet och ansvarig kommissionär +medarbetare Diskussioner mellan rådet och EP (+KOM) För att nå enighet kan ärendet behandlas upp till tre gånger i varje institution. Enighet nås vanligen i första behandlingen Lagstiftningen (nivå I) delegerar ansvar att ta fram ytterligare detaljregler på nivå II Nyckelaktör: ESMA, nationella myndigheter (FI) och kommissionen Rådet tar fram ändringsförslag Nyckelaktör: ordförandeskapet (just nu Italien) samt de största ländernas representanter i den arbetsgrupp som behandlar frågan. Sverige representeras av finansdepartementet. Tid från KOMs förslag till lagstiftning varierar kraftigt, men snittiden är ca 2 år 44 Heat Map, Nov 2014 Prio 5 4 3 2 1 MiFID II Securities Law ESAreview Resolution regime infrastructure Long-term investment Close out netting EU-USA Trading agreement IFRS Early discussions SFT (Shadow Banking) CSD Share holders rights BenchStruktur-mark reform = Liikanen CRD IV PRIIPS EMIR Market abuse Investor protection Transparency directive Deposit guarantee IMD Corporate Governance SSM Money Market Funds Long-term investment funds Commission close to proposal Resolution regime CRA 3 UCITS V Negotiations in Council and EP Swedish Securities Dealers’ Association AIFM Level 2 ESMA Implementation in Sweden 45
