45 44 OSQLEDAREN #5 OSQLEDAREN #5

//INTERNATIONELLT
by, sedan kunde de driva lampor på kvällen. De fick en dag som blev fem timmar
längre. Vi har fått en bra bild över byn
och området och vi har pratat med folk
om vad som faktiskt behövs där nere och
kommit fram till att vi ska fokusera på
vatten. De har tillgång till dricksvatten
men det är jobbigt att ta sig till källan.
Det är barn som bär 20-litersdunkar på
huvudet. Vår tanke är att vi ska installera en pump som mekaniskt kan pumpa
vatten från källan till byn. Den har ingenting med solenergi att göra, men vi
tror att vi hittat ett verkligt behov ändå.
Om vi kan ta fram en mekanisk pump
som kan byggas där och som kan spridas
till andra byar, då har vi kommit långt.
Anna, vad handlar Windmill projektet
om?
– Vi vill utveckla ett vindkraftverk för
mindre bruk och hjälpa folk att få el till
mindre saker, som mobiltelefoner och
datorer. Om det i slutändan blir just ett
vindkraftverk återstår att se men vårt
mål är att försörja Namibias landsbygd
Det finns många fler sätt att ta sig utomlands
och lära sig saker än genom att åka på utbytesstudier. Inte bara genom KTH – det finns
även andra organisationer som årligen delar
ut stipendier för projekt i utvecklingsländer
som ger dig som student möjlighet att göra
skillnad i världen. Här är några av dem.
INNOVED
InnovEd är en plattform för dem
som vill ta sina idéer längre än till ett
vanligt skolprojekt. Osqledaren träffade
Max Helander, som var med och grundade InnovEd och Anna Westring och
Johan Låås som båda arbetar med varsitt InnovEd-projekt. Anna arbetar med
vindkraftverk i Namibia och Johan med
vattenpumpar i Kongo.
Max, berätta lite om tanken med InnovEd.
– Först drog vi igång det här projektet
som Anna gör, Windmill, och sedan utvecklade vi själva plattformen, InnovEd.
Vi tog det här vinkraftverksprojektet
från en HK-kurs, i Integrerad produktutveckling, där vi hade påbörjat utvecklingarbetet. Vi ville ta det vidare för att
44
OSQLEDAREN #5
med el. Vi hoppas bli klara så att det står
ett vindkraftverk där efter sommaren.
Det ska då testas och vi samarbetar med
Polytech, som är den tekniska högskolan
i Namibia. Där har vi fått kontakt med
en eldsjäl, som är jätteintresserad av
projektet. Vi försöker göra så att han
kan ta över projektet när vi inte är där
för att se att allt fungerar som det ska.
Ett av våra mål är att projektet hålls levande fast vi inte är där.
Max förklarar att behovet av el på
Namibias landsbygd är stort.
– Förra sommaren när vi var där nere,
var vi på middag hos en familj på landsbygden. Det är helt mörkt och de sitter
runt en öppen eld. Helt plötsligt kommer sonen ut med sin dator och sin 3Gdongel. Wifi finns och han sitter där vid
elden och facebookar men inga lampor
finns för att lysa upp omgivningarna.
Han laddar sin dator och mobil inne i
stan. Så funkar det idag, eventuellt använder man bilbatteriet.
Okej, så hur ska man göra om man vill
vara med i ett projekt hos er? Ska man
komma med en egen idé eller är det ni
som startar projekten?
– Antingen kan man komma till oss
med en idé. Som ett projektet, Sunegal
som pågår just nu, projektledaren William kom till oss efter en föreläsning när
vi hade presenterat oss och sa att han
hade en idé om Senegal och solenergi. Vi
tyckte det var en bra idé så han fick köra
igång. Så, dels kan man göra så eller så
har vi ju projektet i Kongo som började
som ett MFS-arbete och ex-jobb. De som
gjorde projektet ville att vi skulle ta det
vidare och göra någonting av det. Så vi
tar in projekt från alla möjliga håll och
kanter.
Varför ska man göra ett projekt med
just er?
– Som vi såg det finns det en massa
projekt, som Armada och mottagningen, men inte alls lika många då man
får applicera sina ingenjörskunskaper.
Det finns några projekt som syftar till
TEXT OCH FOTO//KATJA RANTALA
ILLUSTRATION//KARL BOLMGREN
det vi hade påbörjat inte bara skulle gå
till spillo, utan ta vara på resultatet och
faktiskt driva projektet vidare. Tanken
är att InnovEd ska facilitera den här
typen av projekt. Projekten ska vara
ingenjörsmässiga, de ska vara hållbara
och syfta till att göra världen bättre. De
ska också göras på så kallade «emerging
markets». Vi vill också att de ska syfta
till utbildning i det land man utför projektet i, och att lära andra människor om
nyttan med projektet. Det ska inte vara
någonting som man gör ett år utan det
ska vara någonting som man driver, utvecklar och realiserar i slutändan, alltså
ska det finnas ett långsiktigt perspektiv.
Plattformens grundtanke är att utveckla
tjänster som är behovsanpassade, för
vad vi tror är behovet är ofta en helt annan sak än vad som faktiskt behövs. Vi
kan aldrig förstår hur saker funkar i ett
annat land och hur kulturen ser ut om
man inte är på plats för att se hur de
lever.
Att det faktiska behovet inte alltid
är det man tror har blivit väldigt tydligt
när det gäller Johans projekt i KongoKinshasa. Han berättar:
– Jag, tillsammans med fem andra
studenter, driver projektet Lightening
Menikongo. Menikongo är ett område
i Kongo-Kinshasa som består av tretton
byar. Projektet går ut på att förbättra
livsstandarden för de som bor i området.
Det är människor som inte förlitar sig på
någon teknik överhuvudtaget, de har ingen elektricitet. Det var från början ett
exjobb där de installerade solceller i en
Anna Westring, Max Helander och Johan Låås
OSQLEDAREN #5
45
Alright, THS är sjukt gammalt. KTH ännu äldre. Så vi tänkte
att det måste ju finnas så otroligt mycket intressant historia mellan dessa anrika väggar. Och det gör det. I vår artikelserie «Arkivet» går vi igenom viktiga delar från en tid
som flytt. Femte delen handlar om – Mottagningen.
//INTERNATIONELLT
att göra något på emerging markets och
göra saker bättre där men det är få, eller egentligen inga där man får applicera
sina ingenjörskunskaper så mycket som
hos oss. Och man får installera saker
på plats, och göra världen till en bättre
plats. Sedan är det väldigt kul, det är en
fantastisk upplevelse att åka ner till de
länderna.
Så, är du intresserad av att vara med
i ett InnovEd projekt kan det bli verklighet. Eftersom tanken är att projekten
som görs ska vara långsiktiga kommer
alla de pågående projekten överlämnas.
Till hösten kommer man att kunna söka
till de nya projektgrupperna för dem,
kanske blir det du?
[ www.innoved.se ]
MFS – MINOR FIELD STUDIES
Det är inte bara med InnovEd som
man har chansen att ta sig utomlands
för att ha möjlighten till att göra världen
åtmistone lite bättre. MFS står för Minor Field Studies och är ett stipendium
som delas ut av Sida till studenter som
vill göra fältstudier i 2–3 månader. De
här fältstudierna måste genomföras i
ett utvecklingsland och överrensstämma med de mål som satts upp för Sveriges utvecklingssamarbete. Ofta
brukar MFS-projekt göras i
samband med examensjobb, men det är inget
måste, däremot
måste det resultera i en rapport på 15–
30 hp. Har du en idé som du tror skulle
kunna göras som en MFS-studie är det
viktigt att du får kontakt med både en
handledare på KTH men också i det
landet som du vill åka till. Vad du också
måste tänka på är att projektet måste
vara inom ditt ämnesområde och att du
tagit minst 150 hp. Sedan är det bara
att ansöka, något som Robbin Åsberg
gjorde. Robbin gjorde sitt MFS-projekt
i samband med sitt kandidatarbete i Industriell Design.
– Jag var i Tadzjikistan och utvecklade
ett handverktyg för jordbruk, berättar
Robbin, det var spännande att möta en
annan kultur, lära känna folket och arbeta med dem. Jag har fått erfarenheter
som jag tror att jag kommer ha mycket
användning av om jag jobbar utomlands
någon annan gång.
Har du någon projektidé som du tror
skulle kunna göras som ett MFS, surfa
in på KTH:s hemsida. Där finns all information som kan behövas. Undrar du
något mer är det bara att kontakta Lennart Johansson (lennartj@kth.se) som
är MFS-handläggare på KTH.
DISCOVERYSTIPENDIET
Discoverystipendiet är ett stipendium som delas ut av Discovery
Channel till ingenjörsstudenter en gång
om året. Man samarbetar med Uppsala
och Lunds universitet men också Chalmers – men du som KTH-student kan
självklart också vara med. Årets projekt
genomförs tillsammans med ActionAid, då man som student kan få åka till
Kambodja och arbeta för att säkra vattenförsörjningen i byn Sna Sangream.
Ansökningstiden har tyvärr gått ut för
i år, men man vill att det här ska kunna
bli ett årligt förekommande stipendium.
Så, håll utkik till nästa år, kanske blir det
ett projekt som passar dig då.
[ www.discoverystipendiet.se ]
Stockholm 10/10 1958
N0LLEUPPDRAG VI MINNS
”Hur mår mamma? Jag mår inte alls bra. Jag är en slemmig
nolla och då får man inte må bra, säjer dom gamla pojkarna
som gått många år här på skolan. Att vara nolla är något
mycket hemskt och dåligt. Alla som börjar i skolan kallas
nollor. I min klass är vi 60 nollor och alla är lika rädda.
Ibland går vi ut i en stor skog som finns här bakom, och
gråter tillsammans.”
Ovanstående öppna brev från en
nyantagen student till sin mor kunde
man läsa på en insändare i en dagstidning i 10 oktober 1958. Vilken tidning
det är har inte gått att fatställa, ska
nämnas i sammanhanget – men om
det nu är sant är det ett intressant
tidsdokument.
Ja – dagens mottagning skiljer sig
väldigt mycket från dåtidens nollning.
För att ta ett exempel hade Osqledaren förr i tiden ett särskilt “nollenummer” där man visade bilder på exakt
hur schlemmig n0llan varit under
n0llningen.
Att säga att dåtidens n0llning var
mer kontroversiell än dagens mottagning är en underdrift av rang. Vet ni
hur maskin-nollan blev maskin-ettan
på 60-talet? Hen avrättades. På skoj,
dårå – med bland annat «elektriska
stolen» i vilken det satt 20 st inmonterade blixtkuber. Giljotin och köttkvarn var andra «avrättningsmaskiner»
som också förekom.
Kontrovers skedde år 1992, när
man på framsidan av Osqledaren hade
en avrättningsscen av två phösare som
står med varsina svärd över två livlösa
n0llan. Att detta skedde två år i rad är
också intressant att anmärka på.
När mottagningen hotades i
fjol av en keff läsårsplanering satte
sig MR – Mottagningsrådet – ned och
specificerade ett uttalat syfte med
mottagningen – både för de nyantagna, och för faddrarna/phösarna – för
att motivera varför man ska ha mot-
Osqledarens n0llenummer 1992 (t.v), och hur mottagningsnumret från 2011/2012 såg ut (t.h).
46
OSQLEDAREN #5
1970-TALET: PARKSOFFAN
«n0llan fick i uppdrag att köpa en
parksoffa, samma modell som fanns
i staden, och helt enkelt bära runt på
den. Efter ett tag blev man stoppad av
polisen, men då man kunde visa upp
kvittot fick man fortsätta. Gänget stoppades några gånger av polisen, och
efter ett tag gick polisen ut med ett
meddelande till alla patruller i staden
som uppmanade samtliga poliser att
«låta studenterna bärandes på parksoffan vara». Studenterna, som lyssnat in
sig på polisradion, gav klartecken till
femtio n0llan som diskret skruvade loss
stadens parksoffor och bar bort dem.
Uppemot hundra soffor ska ha kidnappats på detta sätt. Böterna betalades
av en «överste på Östermalm» som
uppskattat upptåget.»
tagningen. Man utgick ifrån kärnärdena
och kom fram till ett gäng vitala saker.
I stora drag: Ha kul. Lär dig saker om
KTH. Lär dig hitta i Stockholm. Skapa
gemenskap bland de i din klass, och i
övriga årskurser. Lär dig samarbeta. Få
inblick i vad man kan göra efter studierna.
Somliga av den äldre skolan
skulle nog tycka att det är lite
småtråkigt och
kanske... mesigt.
Men jag tror alla
kan skriva under
på att uthängningsbilderna på
nakna n0llan är en
sak vi gladeligen
förpassat till historieböckerna.
BÄST I KLASSEN?
OSQLEDAREN #5
47