Avisa nr. 1 - Jönköping Par Bricole

En annas sida av Michael Agerbring
Bilder från Grad IV
Hayska Rummet
på kansliet
invigt
se sid 7
s t y r p u l p e t e n
Öppenheten
i ett slutet sällskap
Googlar man på ”Par Bricole” får man 2 850 000
träffar. Att följa upp alla dessa är naturligtvis inte
möjligt. Men börjar man undersöka de olika
sidorna så finner man att de ganska snart fjärmar
sig från vårt Par Bricole och börjar handla om helt
andra saker. Dock finns det ett inte föraktligt
antal träffar som behandlar vårt sällskap.
Våra egna hemsidor utgör naturligtvis
basen för den information om PB som
man kan hitta. Men det finns en mängd
andra informationskällor, med historiskt
intressant material såväl som aktuell information om pågående verksamhet. En del
sidor är öppna för vem som helst, andra
kräver inloggning. Facebook har blivit ett
populärt informationsmedium även för vår
verksamhet.
Mången traditionsmedveten vän av ordning ställer sig kanske frågan om denna den
nya tidens mediala öppenhet med i stort sett
omedelbar access till allt som händer kan vara
förenlig med verksamheten i ett slutet ordenssällskap som Par Bricole.
Innan jag går in på den frågan vill jag lägga
till att, om man fortsätter sin forskning i ämnet
genom att med Google´s hjälp göra jämförande
studier i andra ordenssällskap, så finner man –
kanske till sin förvåning – att många sällskap är
tämligen öppna vad gäller information om verksamheten.
Åter till frågan om öppenhet kontra slutenhet.
Vad vi måste ta ställning till är om det finns något
som vi inte vill ska komma ut till allmän kännedom och i så fall varför. Och detta måste man
alltså avgöra utifrån den allmänna utgångspunkten att vi har ett intresse av att nå ut till
allmänheten med information om oss och vår
verksamhet. Hur ska vi annars kunna locka nya
Bacchi Riddersmän till PB?
Vad är det då som vi inte vill avslöja för den
oinvigde. Jo, precis om alla andra ordenssällskap håller vi hårt på att någon information om
ritualerna och ceremonierna i de olika gradgivningarna inte ska komma ut, inte ens till våra egna
medlemmar förrän det är dags att recipiera. Det är
själva kärnan i ordensväsendet att man stegvis ska
få en allt högre insikt om tingens ordning, vad
den nu må vara. PB har främst tillkommit som
en drift med det dåvarande ordensväsendet och
ritualerna är i många avseenden en lite skämtsam
kopia av vad som ägde rum inom andra ordnar.
Men det innebär inte att vi vill släppa på sekretessen
i fråga om våra gradgivningar. Håller vi på det så kan
vi i övrigt vara öppna utan att det är till men för
verksamhetens kärna.
Tänk på det alla ni som bloggar, twittrar, Instagrammar och Facebookar!
Gunnar Gotte
Styrande Kanslär
avisa är en regelbundet återkommande publikation från Det Lysande Sällskapet Jönköping Par Bricole.
Ö Storgatan 6, 553 21 Jönköping, tel 036-16 21 31, fax 036-16 21 01, e-post: jonkoping@parbricole.se
Ansvarig utgivare: Dan Ekström Layout: Mats Anderson TRYCK: Tryckopia
2
A k t e r s p e g l i n g
För 70 år sedan
I en skrift om Sällskapet Par Bricole daterad 1946 kan man läsa om Jönköping
Par Bricole, att hon har hunnit till både mognad och erfarenhet. Något tungsint
vin är det sannerligen inte tal om och det fyller väl sin uppgift att undan
vardagslivets besvär rädda många glada ögonblick i vänskapens famn.
Vidare står det, att under sin
snart 70-åriga tillvara har ”hon”
som alla andra drabbats av nedgångperioder. Året kring sekelskiftet kom det ibland så få
bröder till sammankomsterna
att man inte kunde fylla ämbetena för en gradgivning. Före
det första världskrigets utbrott
fanns faktiskt långt framskridande planer på att lägga ner
bricoleriet i Jönköping.
Barbaratalaren 1912 hade
framfört en ordentlig skrapa
från Moster som han hade träffat i Jönköpings stadspark.
”Vad är det för sätt att dröna till
i slöhetens banér – tror ni att ni
finner nåd för Bacchi öga så har
ni storligen bedragit er”! Det
var ord och inga visor.
En av dem som kom att betyda mycket för att det vände StM Henrik Karnell.
var vår sjätte Styrande Mästare Direktören
ligt men också ordning och en allvarsHenrik Karnell. Han inträdde i sällskapet
stämd solennitet när så krävdes.
vid 22 års ålder och var medlem i 57 år. Det
Karnell och Jönköping Par Bricole
tog dock 30 år innan han fick förtroendet
greps några gånger av en bellmansk lust att
att ingå i De Styrandes krets. 1917 blev
vila vid någon källa i den stundom vildrohan Styrande Kansler, 1925 Deputerad
mantiska småländska naturens sköte.
Styrande Mästare och 1929 Styrande MäsEn augustidag företog ett stort antal
tare, ett ämbete som han hade till sin död
bröder en färd till skogsgården Trollebo
1944. Han var alltså styrande i 27 år varav
utanför Vetlanda där sällskapets DStM
15 år som Styrande Mästare.
Willhelm Lothigius residerade. Det var
Bricoleriet vid Vättern drevs med en
mest fråga om en skämtsam improvisation
friskhet och ett tjuvpojkshumör, som
som bl.a. markerades av att bröderna tåryckte alla, ja t.o.m. den historiska sangade i procession ut i en skogslund, iklädningen, med sig. Det var en smal sak för
da riddarskrud. Skämtet lyste också igeKarnell att i kalasets ystra stämning utnom i de förberedande rådslagen om att
nämna Magnus Ladulås till den förste
Riddareprelaten skulle komma infarande
bricolisten i Småland.
i lunden på en 8 hästkrafters Husqvarna
I protokoll kan man läsa att under Karmotorcykel. Detta avstyrdes dock efternells tid fanns en medryckande festlig fart
som det fanns risk för att hans tillfälliga
och ett strålande humör när det var lämpämbetsdräkt skulle kunna trassla in sig i
hjulen. Det berättas att lantbefolkningen
på avstånd betraktade processionen med
storögd undran.
Efter detta skulle man kunna tänka sig
rött vin, pimpinella och en nyss skjuten
beckasin., men icke så. Det blev rödkokta
kräftor som nyss fångats i Trollebosjön
med tillhörande fluidum kan man tänka.
Dagen därpå ägnades åt filminspelning.
StM Henrik Karnell i frack och hög hatt
mjölkade en bångstyrig ko som letts fram.
I protokollet meddelas att skummjölken
gick till de högre graderna men grädden
till dibröderna.
Tyvärr har jag inte lyckats komma över
filmen.
Par Bricole hade funnits i ca 70 år när
detta skedde och nu kan vi lägga ytterligare nästan 70 år till vår historia. Undrar
vad som kommer att skrivas om vår tid när
vi fyller 200 år om ca 70 år.
Dan Ekström
StM
Jönköpings Bacchanaliska
Akademi för Skalde- och Talekonsten
Högtidssammankomst År 2013
PB-bröder med damer och/eller
andra gäster hälsas välkomna:
Torsdagen den 25 april klockan
sex om aftonen uti Café Stugan i
invid Stadsparkens framkant.
Högtidsföreläsaren Bo E. Karlson talar över ämnet:
”En resa till Södra Vätterbygden
på Bellmans tid.”
Ljusbilder och Ljudbilder av Den Bacchanaliska kören.
Tvenne horn från Den Bacchanaliska musiken.
Efter föredraget en välsmakande supé till ett facilt pris.
Föranmälan är obligatorisk med tanke på
mathållningen.
Inbjudan med anmälningsanvisningar följer.
Närmare upplysningar lämnas gärna av:
Ragnar Jonsell , Ständig Sekreterare
036-164413 eller Ragnar.Jonsell@comhem.se
3
StM tackar musikdirektören
för DBM, Erik Nilsson med
10 flaskor skumpa.
Grad IV
Ur en annan synvinkel
De första tre gradgivningarna i all ära och
praktfullhet, men den Fjärde var något
alldeles, alldeles extra. Alla pusselbitar
föll på plats för mig personligen, meningen med Par Bricole framstod plötsligt i all
sin tydlighet och glans.
Torbjörn Berlstedt
Ljuset, symbolen för sinnesfrid, hopp
om återseende och lust för stunden; ljuset
var den röda tråden i Fjärde Gradens ceremonin.
Utan att avslöja den djupaste källan till
min eufori vill jag understryka värmen
som mötte oss recipiender i vintermörkret
lördagen den 2 februari. Tänk er att ställa
in sig i det 21 herrar långa ledet och i knarriga skor, med en lätt svettig överläpp, ledas in i en nedsläckt sal med hundratals
levande ljus i olika former och storlekar.
Skuggspelet utmed väggarna, blickarna
från alla inspekterande Bröder, ögonblickets skönhet och ett lysande skådespel i fyra
små akter av Den Bacchanaliska Teatern.
Vad månne följa på denna upplevelse?
Jag bara undrar. Och ser med spänning
fram mot fortsättningen i detta Lysande
sällskap. Samtidigt som jag gärna blickar
tillbaka ibland.
Kvällen då jag erhöll den Första graden
drog jag lotten att få hålla recipiendernas
tacktal. Ett uppdrag som givetvis förstärkte min premiär ytterligare i Spegelsalen.
Hur det slutade minns jag inte exakt, däremot har öppningsfrasen etsat sig fast och
den påminner jag mig nu om inför varje
intåg i den vackra salongen. Den löd: Så
här måste Mick Jagger ha känt sig när han
adlades.
Liknelsen säger en del om mig, om min
fäbless för fest och fåfänga ritualer, men
framförallt tycker jag den ringar in humorn och vårt ordenssällskaps signum:
den öppna famnen med vilken vi välkomnar fritänkare. Det skriver jag idag som
stolt, nydubbad Durchseende broder under på med den största fjäderpennan och
bästa blecket.
Torbjörn Berlstedt
4
Recepiender • Durchseende Bröder – DB (Grad IV), 2013-02-02: Kenth Andersson, Pär Andersson, Thorbjörn Berlstedt, Tony Belving, Per Ekholm,
Mattias Eklöw, Robert Gustafsson, Jonas Hildingsson, Kjell Jansson, Rolf Johansson, Göran Kohl, Sebastian Littorin, Johnny Lundberg, Thomas
Müllern, Lennart Rosenqvist, Magnus G Rönnberg, Bo Tidebrink, Göran Wahlgren, Magnus Werner, Mats Wiberg och Jonas Zetterlund.
En annan sida:
Michael Agerbring
En Kosmopolit har landat
Moster Ulla Stern, eller Sveriges svar på Karen Blixen om ni så vill bodde i Afrika i över
20 år och till henne åkte Härnösandsgrabben Michael Agerbring 1976. Haile Selassie
var kejsare i Etiopien och där fanns också Gustav von Rosen. Michael var en av de sista
som träffade von Rosen innan han dödades i en gerillaattack den 13 juli 1977.
Oroligheterna gjorde att Michael lämnade
Addis Abeba och vände tillbaka till Sverige där
han förutom födelseorten Härnösand också har bott i Malmö
och Stockholm innan han landade i Jönköping och frisörskolan 1980.
Fast egentligen ville han bli reklamtecknare eller kock samtidigt
som han drömde om en operakarriär. Michael har förmodligen lika
stor passion för opera som kommissarie Kurt Wallander och allra mest
diggar han Giacomo Puccini fast jag
hade förväntat mig Rossini och Barberaren i Sevilla som svar med tanke
på hans profession.
Apropå Spanien så var det nära att
Michael hade bosatt sig där eftersom
hans fru Susanne är uppvuxen på Mallorca.
De träffades när Michael var på semester.
Kärlek uppstod och eftersom Susanne
hade köpt ett hus på Mallorca var det bara
att flytta in för ”Micke.”
Två gånger sprang han med tjurarna i
Pamplona men de fyra sönerna fick honom förmodligen på bättre tankar. Vem
vill ha en pappa spetsat på ett tjurhorn?
Han har också ritat och designat en
del butiker och restauranger, bl.a. Svarta Börsens bar på 1990-talet,
Mat och dryck är ett livselixir men
Michael har också en fäbless för poesi
och teater.
När vi pratar om detta blir Michael lite tystlåten och jag förstår att kultur i olika former
har varit och är hans stora inspirationskälla.
Bakom den drivande kreatören finns passionen och han vågar också visa det.
Nu är han utnämnd till Ordens Providör
vilket är en, om ack så liten revansch för att
han inte fick öppna restaurangen i Gamla Rådhuset som han och kompisen Johan Forsberg
hade planerat. Jönköpings kommun ville an-
norlunda.
1989 startade Michael Mix studio tilsammans med en kompanjon. Nu driver han den ensam sen
tre år i ett av magasinen vid
Munksjön. Där arbetar 12 kreatörer, ett arbete som vi kanske
tycker är glamoröst men som
egentligen består av ett väldigt
hårt arbete. Du ska lyssna in nya trender och
du skall känna till utvecklingen inom modebranschen. Som tack för den kunskapen invaldes Michael Agerbring i branschens mest
exklusiva organisation; Intercoiffure mondial,
som har sitt huvudkontor i Paris.
Jag tror Moster Ulla är glad att Michael
lämnade Addis Abeba. Det har ju gått ganska
bra för pojken.
Dan Ekström
StM
5
K Å SERI :
Nu börjar det
Äntligen sitter flugan rätt… för den ska
väl ligga utanpå kragsnibbarna? Men, så
hårt den sitter! Ska det vara så? På med
fracken nu och in i bilen. Hustrun har lovat att köra mig till stan.
Bor man ute på landet är det knappast
krypavstånd till, eller snarare från, Storan.
”Vad sa du? Hur dags du ska hämta mig efteråt? Inte en aning. Jag ringer när jag vet.
Kan väl inte bli senare än tio eller elva.” Ut
ur bilen. Hoppas jag inte kommer alldeles
för tidigt. Vad ska folk tro, när de ser en frack
komma fladdrande mitt på dagen? Ingen
fara, jag är inte ensam. Det vimlar av frackar överallt. De flesta verkar komma parvis.
Tanken var väl att jag skulle ha en fadder till
hjälp och sällskap, men Bosse flyttade till
huvudstaden för en månad sedan och den
andre faddern känner jag inte. Han har förmodligen bara skrivit på för att Bosse bad
honom. Nåväl, det ordnar sig säkert på något sätt. Uppför trapporna och rakt i famnen på en jovialisk gentleman med band och
medaljer så det både gnistrar och glimmar.
Dessutom klingar medaljerna mot varandra
när han rör sig. ”Betala för graden? Jovisst,
självklart!” Hade inte en aning om det.
Mycket möjligt att Bosse sagt något, men
man kan ju inte komma ihåg allt. Ut i korridoren igen, sammanföst med ett dussin
andra som inte heller har några blanka medaljer eller färgglada band. ”Hej, heter Arne!”
Har inte en susning om vad de andra heter,
men vi uppför oss som man bör, tror jag.
Det blir ganska tyst och lite generad stämning en stund. Vi väntar i en evighet om
minst tio minuter tills nästa medaljgnistrande gestalt gör entré. ”Det är dags för er
och så marscherar vi in i salen och möts av
sång och musik, tror jag åtminstone.
Det är nu minnet börjar fladdra betänk-
ligt. Vi vacklar fram över något vi inte vet
vad det är och känner oss både förvirrade
och lite mobbade. Påminner en aning om
diverse insparkar man varit med om. Någonstans bugar jag för Bacchus och lovar
honom möjligen något, men anar inte vad
det kan handla om. Det mesta rör sig segt i
en lätt dimma i mina minnesvirvlar. En del
kommer jag ihåg klart, annat är lite suddigt
och mycket har jag definitivt glömt. Sen
hålls det flera tal och förmaningar innan vi
behängs med det där ynkligt smala bandet
och tratten. Alla andra hade breda färgglada
band minsann, men man får väl ta det som
det är, så här i början. Någon pratar länge
om Gradens Reglor. Det heter väl inte reglor? Det borde väl heta regler eller förordningar? Innan jag grubblat mig fram till
någon egen åsikt i frågan, har han slutat
prata. Jag tror inte att jag hört en stavelse.
Middagen kommer jag däremot ihåg det
mesta av, det vill säga att jag satt och försökte komma på ett lämpligt tacktal såsom
representant för recipienderna. Jag minns
nästan hela talet ännu. Av flera anledningar
hoppas jag att alla andra har glömt det. Fick
dock med det viktigaste: hur man riktar sig
till den Högst upplyste, Högt upplyste ända
ner till öfrige Bröder. Det fick jag medalj för,
tror jag. Strax efter midnatt stuvar en härdad hustru in mig i bilen och muttrar något
om klockan tio eller elva.
Det känns som om det hände på senaste
Barbara, men är faktiskt 20 år tillbaka. Det
jag kommer ihåg från 1993 är samma nu
som dagen efter min allra fösta Barbarahögtid, tror jag. Konstigt det där med minnet.
Det blir snabbt sämre nu för tiden, men jag
vill inbilla mig att den där första gången
stannar kvar i oförändrat skick. Jag njöt
faktiskt hela dagen och det tror jag att jag
är säker på!
Arne Levén
KMR
Nytt avtal med Taxi Jönköping.
Nu får vi
20% rabatt
För PB:s medlemmar finns
kort att hämta på kansliet.
6
Ordens
Providör
ökar
möjligheterna
Traktörgruppen bildades på initiativ av
Leif Thor 2002 efter en modell från Moderlogen. Tanken var att Traktörerna
skulle kunna bli den grupp av tjänande
Bröder som Luculli Gilli hade avvisat när
det gällde att arbeta som ämbetsmän
och tjänande bröder vid vår ordinarie
logeverksamhet.
Traktörernas arbete har fungerat mycket bra och har varit uppskattat av oss och
övriga bröder. Traktörerna har varit en
talanggrupp direkt underställda De Styrande.
Thomas Candemar har lett verksamheten och önskar nu över ansvaret till någon
annan men ville vara kvar i gruppen. Vi
säger tack till Thomas och gör samtidigt
en förändring inom de olika ansvarsområdena som gällt för Providörer och Traktörer.
Från och med den 1 januari 2013 har
vi en Ordens Providör vilket innebär att
titeln Traktörordförande försvinner. Ordens Providör fördelar ansvar och uppgifter inom Traktörgruppen på det sätt han
finner lämpligt. Han föreslår och ansvarar
för bokning av lokaler till våra gradgivningar, han diskuterar och föreslår menyer och kostnader, samt genomför måltidskalas och andra liknande aktiviteter.
Ordens Providör är ämbetsman enligt
Sällskapets statuter och är alltså underställd De Styrande. Michael Agerbring är
utnämnd till Ordens Providör.
Traktörgruppen består i dag av;
Michael Agerbring, Christer Ackeby, Kaj
Andersson, Lars Boll, Thomas Candemar,
Mats Eriksson, Robert Gustavsson, Roger
Heikenström, Åke Lindholm, Claes Loberg,
Tomas Qunnerstedt, Anders Schönborg,
Peter Sjöström, Anders Sundberg och
Klaus Timmann.
Gunnar Gotte
StK
Det Hayska rummet invigt
Det var en förnimbar känsla av dåtid och nutid som speglade
det första Guvernementsmötet i vårt nya efterlängtade rum
på kansliet.
I många år har Par Bricole framfört önskemål om att få disponera hörnrummet i kanslilokalerna och redan när kontraktet
förnyades i början av 2000-talet skrevs det in en klausul om
dispositionsrätt. Barbarasalongen har varit ett vattenhål och en
tillflykt när Bellmansalen varit upptagen av andra aktiviteter
och vi får fortfarande disponera salongen när den är ledig.
Och så sitter vi här plötsligt och funderar över framtiden i
det rum vi beslutat tillägna den kanske främste industrimannen som Jönköping haft, den mäktige tändsticksdisponenten
Berhard Hay som var Sällskapets Styrande Mästare 1899-1906.
Vår tanke från början var att försöka återskapa den miljö
som kännetecknade Bernhard Hays tid och miljö. Styrande
Mästare Dan Ekström erbjöd sig då att skänka sällskapet sin
matsalsmöbel och iordningställa rummet enligt Guvernementets beslut. Dan fick vår fullmakt och jag tror att Bernhatd Hay
skulle känna sig väldigt hemma om han steg in i rummet idag.
Historien omkring möblemanget som består av Matsalsbord i
massiv ek, en skänk och tio stolar i röd sammet är tillverkad i
Sverige i slutet av 1800-talet. Den har stått på ett gods i Västergötland i många år varefter en av arvingarna tog ner möbeln
till sitt hem i Schweiz. 1990 hamnade möbeln åter i Sverige.
Dan fann möbeln hos en antikhandlare och nu påminner den
oss om den tid som var, eller som Dan brukar säga; ett steg
tillbaka är alltid två steg framåt. Till bordet finns två skivor
vilket gör att 10 personer kan sitta ståndsmässigt kring ett dukat bord om så skulle behövas.
Till detta har Dan låtit sy nya gardiner i sammet, ett tyg som
faktiskt börjar bli på modet igen. Ingemar Boman skänkte för
flera år sen kungatavlorna på Oscar II och Gustav V som nu
flyttats in i rummet. Mellan kungarna hänger Bernard Hays
vapensköld överst och under den är det tänkt att de tre Styrandes sköldar skall hänga. Oscar II var kung när Jönköping Par
Bricole bildades 1879 och båda kungarna regerade under Hays
livstid 1835-1914.
Ett porträtt på Hay hänger på en annan vägg. Det finns
också en tidstypisk kakelugn och en charmig avsats med en
rund soffa. På skänken har vi plaserat de kristaller och gåvor vi
fått från Moder- och Systerloger vid olika jubileum.
Hay ligger begravd på Slottskyrkogården och på hans minnessten finns vårt Sällskaps symbol den skinande lampan.
Nu finns vår andre Styrande Mästare Bernhard Hay åter i
var mans mun. åtminstone när man besöker våra ändamålsenliga lokaler på Östra Storgatan 6. Vi har inget eget ordenshus,
men vi kan vara stolta över ett nyrenoverat kök, en vacker
Bellmansal, ett tidstypiskt rum från sekelskiftet som bär Hays
namn och tills vidare även Barbarasalongen.
Bernt Lindqvist
DStM
Bernt Lindqvist, Ulf Linnman, Dan Ekström, Gunnar Gotte och Anders Rehnqvist
vid guvernementsmöte.
7
Med Bellman på kyrkogården
av Mats Areskoug/DN
Naturen blommar i fullt prål,
Nu börjas Floras göromål;
Nu Landtmannen
Den Lata ej tål.
Den friska Kullan med sin harf,
Uppkastar skylar i fler hvarf;
Hon öker
Sin ränta och arf.
Och Bonden vid sin spada står,
I hettan sig bak örat klår;
Han tänker
Han grubblar och spår.
Hvad spår han bredvid plog och häst?
Jo, att snart fås Lovisas fäst.
Han gissar
Jag gissar därnäst.
a
a
65 år Ivan Letterfors (9 april)
70 år Anders Rehnqvist (18 mars)
En tysk, en engelsman och två Bellman.
Alla ligger de begravda i det sydöstra
hörnet av Norra begravningsplatsen i
Solna. Tysken är konditorn Berns, Engelsmannen är teknikern Owens och de
två Bellman är Carl Michael Bellmans
hustru Lovisa och sonen Adolf.
Att strosa runt på kyrkogårdar är ett rofyllt tidsfördriv. (Så här års får man dock
vara beredd att pulsa lite i drivor och borsta snön av stenar.) Kända och okända
namn, lokal och global historia. Dessutom
känns det bra att fortfarande tillhöra de
levandes skara.
Lovisa Bellman och sonen Adolfs grav
återfinns i den södra spetsen av kvarteret
1A på kyrkogården. Lovisa överlevde sin
diktande och rumlande make Carl Michael med 52 år och var imponerande 92
år gammal när hon gick bort 1847. Hon
överlevde dessutom parets samtliga fyra
barn. Lovisa Fredrika Grönlund föddes
1755, trots att det står 1757 på gravstenen.
Hon var dotter till kryddhandlaren Gabriel Grönlund och Maria Engel Friedlein.
Carl Michael lär ha uppvaktat Lovisa flera
år innan de 1777 gifte sig i Klara kyrka (där
för övrigt både Bellman och Hallman ligger begravda, red.anm) och naturligtvis
tillägnades hon dikter. Som denna till sin
namnsdag 1775:
Våra Jubilarer
Göran Laurelii (7 april)
Göran Petersson (13 april)
Jan Svefors (24 april)
Claes von Sivers (13 maj)
Lars Nordqvist (30 maj)
Lennart Grann (21 juni)
Lennart Gabrielson (10 juli)
75 år Per Lagerlund (23 februari)
Björn Lindén (7 april)
Anders Hugoson (29 april)
Bo S Hedström (3 maj)
Ragnar Jonsell (27 maj)
Fredrik von Essen (29 maj)
Lovisa fick ett långt liv, vilket tyvärr inte
hennes och Carl Michaels söner fick. Gustav, född 1781, blev militär, men drog på
sig skulder och flydde utomlands. Han
fortsatte inom det militära och stupade i
Spanien under Napoleonkriget. Elis, född
1785, dog redan som tvååring i smittkoppor. Carl, född 1787, blev sjöman, men
rymde från sitt skepp i England. Därefter
finns inga spår av honom.
Adolf, född 1790, blev en framgångsrik
sidenhandlare, men drabbades av mentala
problem i fyrtioårsåldern. Han dog 1834
under en simtur utanför Djurgården. Därmed försvann den siste i Carl Michael
Bellmans blodlinje. Kanske läge för någon
fiffig författare att återuppväcka den i England försvunne Carl Bellman och skriva en
ny Leonardo da Vinci eller Nils Strindberg-kod?
80 år Lennart Mölne (2 mars)
Olof Björklund (21 april)
Eric Skoglund (4 maj)
Ingemar Boman (5 juni)
Torsten Hedlund (7 juli)
S t o r t g r at t i s !
G r a d k a le n d a r i u m
Sammankomster
2013
Årsmöte, Grad II 2/3
RGK 27/4
Ordensbal
OBS!1/6
Grad III 21/9
Grad VI, gåsmiddag (ev) 9/11
Grad V 20/11
Barbara, Grad I och VIII 23/11
Reservation för ev ändringar.
Notera!
Århundradets
Ordensbal
vid Munksjöns strand
Lördag 1 juni
Kansliets expeditionstider: måndagar 18–20, torsdagar 9–12 Kansliet mottager tacksamt Brödernas eventuellt ändrade adressuppgifter, både vanlig och e-post. Östra Storgatan 6, 553 21 Jönköping, tel 036/16 21 3, e-post: jonkoping@parbricole.se Bankgiro 517-1962, Plusgiro 385629-1