Nyhetsbrev om New Orleans

Nyhetsbrev om New Orleans – anmäl gärna nya prenumeranter, skicka en kommentar om brevet
Informationsbrev nr 71 om New Orleans, feb 2014
© sven.gustafsson7@comhem.se
www.neworleans.just.nu
citera gärna men ange källan
JAPT – resor till NO och NY, Luma Park och föredrag
I oktober 2014 ordnar Bosse Scherman och jag jazzresor till New York respektive New Orleans.
Bokning pågår för fullt, men än finns det platser kvar. Enkelrum i USA är ohemult dyra – åker du
ensam men vill ha en rumskompis så försöker vi att ordna detta. Som vanligt samarbetar vi med
resebyrån Travel Gallery och på deras hemsida www.travelgallery.se hittar du alla villkor – priser,
tider, hotell etc. Ett tips – boka snabbt, unna dig en musikresa du aldrig glömmer! I skrivande stund är
8 platser kvar till NY och till NO är grupp A fulltecknad men vi har nu öppnat grupp B och där finns
fortfarande platser.
Fredag den 21 februari är det dags för mat och konsert på Luma Park – denna gång står Swing
Magnifique för musiken. För endast 160 kronor får du en riklig buffé samt 2 set med denna Djangoinspirerade orkester – allt under förutsättning att du bokar plats före den 17 februari. Alla detaljer om
detta evenemang finns som vanligt på min hemsida – men även som ”bilaga” längst ned i detta brev.
Vårens föredrag på Tullstugan, Dörjgränd 6, är i princip fullbokade – men det kan löna sig att ställa
sig på kö. Programmen beskrivs på min hemsida.
Tottie Montana – hövdingarnas hövding
Allison ”Tootie” Montana var den mest kände av Mardi Gras Indian-hövdingarna och den som
förändrade traditionen med våldsamma inslag i paraderna till en tävling om pompa och ståt, dans och
sång. Hans motto var ”stop fighting with your guns, and begin fighting with your suits" och 1982 kunde
han stolt konstatera att “now people run to the Mardi Gras Indians, back in the day people would run
from them”. Inspiration till intresset för Mardi Gras Indians fanns i familjen, både far och farfar var
aktiva “indianer”. Sonen Darryl går i pappas fotspår.
Tottie Montana föddes 1922 i New Orleans och blev tidigt Big Chief of the Yellow Pocahontas tribe.
Han var en talangful kreatör av suites, som Mardi Gras-indianernas fantasifulla kostymeringar kallas,
därtill en skicklig dansare och sångare. I över 50 år handsydde han sina kostymer och paraderade. År
1956 gifte han sig med Joyce Francis, som själv aldrig klädde ut sig men hjälpte Tottie med hans
”suites” med mängder av fjädrar, pärlor och broderier. Traditionen med att afrikan-amerikaner i New
Orleans klär ut sig till indianer går tillbaka till slavtiden, då många som rymde fick hjälp med mat och
flyktvägar av indianerna. I den utmärkta TV-serien Tremé handlar en av de många hopvävda
berättelserna om en ”tribe” och ger goda inblickar i denna kulturyttring.
Av för utomstående svårförståeliga skäl har det länge rått ett spänt förhållande mellan polisen och
paradordnande organisationer, inte minst indianstammarna. Extra illa gick det på Saint Joseph´s Day i
mars 2005 när polisen blockerade paradvägen, våldsamt skingrade deltagarna och även avlossade
skott. Händelsen ledde till ett möte i stadshuset inför New Orleans City Council den 27 juni 2005
(dryga 2 månader före Katrina). Polisens talesperson inledde med att förklara att det hela handlade
om bristande kommunikation. Så småningom äntrade Tottie Montana talarstolen och vittnade vältaligt
om polisens brutalitet och hur illa Mardi Gras Indians under lång tid behandlats i samband med
paraderna. Mitt under sitt vittnesmål fick han en hjärtattack efter att som sista ord om våldet yttrat att
”this has got to stop”, föll till golvet, fördes i ambulans till sjukhus där han förklarades död. Den s k
jazzbegravning som hövdingarnas hövding förärades blev en av de största i stadens historia. Under
sin levnad fick Tottie Montana många kulturella utmärkelser, den senaste innebär att stadsfullmäktige
förklarat karnevalsäsongens första dag – den 6 januari – för Big Chief Tootie Montana Day.
Jazzens Museum i Strömsholm
I mitten av januari skickades följande pressmeddelande ut (här något förkortat)
Strömsholms-jazzen lever vidare - Underhållningsproffs tar över
Martin Johnsson, välmeriterad musik- och underhållningspappa från Stockholm, tar över Jazzens
Museum i Strömsholm från Rolf Carvenius och driver sommarkonserterna vidare med toppartister
inom svensk underhållning och jazz.
”Jag kör vidare i Rolfs anda som under 15 år har bjudit på svensk underhållning när den är som bäst”,
säger Martin Johnsson. ”Klara för i sommar är redan Robert Wells, Jan Lundgren, Peter Karlsson med
Blå Grodorna, Östen med Resten och Leif Kronlund.”
Den nye ”Museiintendenten” på Strömsholm, Martin Johnsson, är uppvuxen med musik och
underhållning sedan barnsben. Martins far Torbjörn Johnsson blev för en äldre generation i
televisionens barndom rikskänd som ”Småstadspolisen” i en uppskattad TV-serie. Sonen Martin har
fortsatt i sin fars fotspår. Han har tidigare varit manager för Viktoria Tolstoy, Putte Wickman och
jazzpianisten Jan Lundgren. Martins nuvarande adepter är Filip Jers, svensk munspelare av
världsklass och sångerskan Hannah Svensson. Martin Johnsson tog formellt över Jazzens Museum i
Strömsholm i förra veckan:
”Men jag kan redan lova en sommar med en lång rad toppartister, men också framträdanden av
många ur den nya svenska jazz- och underhållningsgenerationen” säger han. Konsertsäsongen i
Strömsholm inleds någon av de sista dagarna i juni med Jan Lundgren och New Jazz Generation, Filip
Jers och de båda sångerskorna Hannah Svensson och Isabella Lundgren.
Böcker om New Orleans och Louisiana
Under de senaste säg 20 åren har jag samlat på mig rätt många böcker om jazzens födelsestad och
delstaten Louisiana. Förenklat är det dels böcker som är grundläggande och som jag vill behålla som
referenser och uppslagsverk, dels deckare och romaner. För att bereda plats i bokhyllorna och
samtidigt om möjligt få in lite pengar till insamlingskontot för institutioner i New Orleans tänkte jag sälja
de sistnämnda, främst i samband med JAPT-evenamang – 40 kr för pocketböcker och 60 kr för övriga,
pengarna sätts direkt in på insamlingskontot. Många av författarna är etablerade namn, t ex James
Lee Burke, Barbara Hambley, James Sallis m fl, och man lär sig förvånansvärt mycket om staden och
delstaten genom dessa böcker och samtidigt går flygresor och väntetider fort med underhållande och
spännande litteratur i handen. Försäljningen vid terminens första JAPT blev väl ingen toppensuccé
men gav 150 kr till kontot. Fortsättning följer.
De övriga vill jag som sagt behålla – men det är synd att inte fler än jag får njuta av dem. På försök
tänkte jag därför starta en låneverksamhet. I praktiken blir det personer som t ex i samband med
aktiviteterna på Tullstugan enkelt kan hämta och lämna igen. Låntagarna får gärna lämna lämpligt
bidrag till insamlingskontot. Jag börjar provperioden med följande böcker; listan kan även ses som tips
på läsvärda, lärorika böcker:
* Rising Tide, John M Barry – standardverket om Mississippis översvämning 1927, mer spännande än
den allra bästa deckare, välskriven och inträngande, 524 s, (1998)
* Bienville´s Dilemma, Richard Campanella, 68 geografiska/historiska artiklar, 430 s, (2008)
* Louisiana Governors, Cowan/McGuire, ”rulers, rascals, reformers”, 306 s, (2008)
* Bayou Farewell, Mike Tidwell, tankeväckande bok om de hotade våtmarkerna i cajun country, 346 s,
(2003)
* The Ravaging Tide, Mike Tidwell, efter Katrina – går det att rädda våtmarkerna? 194 s, (2006)
* Saving Louisiana?, Bill Streever, om kampen för att rädda våtmarkerna, 190 s, (2001)
* The Good Pirates of the Forgotten Bayous, Ken Wells, om kampen att överleva i våtmarkerna
sydväst om New Orleans efter Katrina, 246 s (2008)
* Mad Madame Lalaurie, Love/Shannon, sanningen (?) om vad som hände 1834 i New Orleans mest
kända spökhus, 144 s (2011)
* The Pirates Laffite, William C Davis, den mest väldokumenterade boken om bröderna Laffite (Lafitte)
och sjörövarverksamheten i Mexikanska Golfen, 706 s, (2005)
* Intimate Enemies, Christina Vella, standardverket om baronessan Micaela de Pontalba, en av New
Orleans många färgstarka kvinnor, 426 s (1997)
* Voodoo Queen, Martha Ward och A New Orleans Voudou Priestess, Carolyn Morrow Long,
grundläggande och moderna böcker om Marie Laveau, 246 resp 296 s, (2004 resp 2006)
* The Earl of Louisiana, A J Liebling, ett porträtt av politikern Earl Long, yngre bror till Huey Long,
252 s, (1960) I detta sammanhang borde jag givetvis ha tagit med Huey Long av T Harry Williams,
som är den grundläggande om Louisianas mest spännande politiker – men den är utlånad och jag vet
inte till vem! Men den rekommenderas å det bestämdaste.
* Why New Orleans Matters, Tom Piazza, den första av en lång räcka av böcker som kom efter
Katrina, med rätta hyllad för sin empati för staden, 197 s (2005)
* 1 Dead in Attic, Chris Rose, omistliga artiklar publicerade i Times-Picayune åren 2005-2007, 364 s,
(2007)
*Come Hell or High Water, Michael Eric Dyson, ras- och klassperspektiv på effekterna av Katrina,
258 s, (2006)
* Nine Lives, Dan Baum, lovordad beskrivning av nio färgstarka karaktärer mot bakgrund av orkanerna
Betsy och Katrina, 348 s (2009)
* Path of Destruction, McQuaid/Schleifstein, vinnare av Pulitzer-priset skriver om ”the devastation of
New Orleans and the coming age of superstorms”, 368 s. (2006)
* The Year bofore the Flood, Ned Sublette, ett personligt, musikaliskt och oförglömligt porträtt av New
Orleans, 452 s, (2009) Har även skrivit The World That Made New Orleans.
* Breach of Faith, Jed Horne, Hurricane Katrina and the near death of a great american city, 412 s
(2006)
Blandade notiser
** Tack till Björn Bärnheim, som upptäckte att jag tog fel på lokal i förra nyhetsbrevet vad gällde Jack
Teagardens sista spelning: Den ägde rum på klubben Dream Room på 424 Bourbon Street och inte
på Famous Door. Lokalen hette ursprungligen The Sliver Slipper och senare omdöpt till bland annat
New Slipper Night Club och Your Father's Mustache. I dag heter den Seaport Cafe & Bar och där
sitter minnesplattan.
** Vid förra utskicket fick jag felmeddelande för följande adresser, som tar bort ut registret om jag inte
får fatt i en riktig adress.
Kicki erkers, ingmar bjurel, lars linden, birgitta lind, helena smura, lars olofsson, curt stjrenlof,eva
fingal, pererik wallin, rolf olof olsson, bengt oscarius, lars örtegren, ragnalena, sten koritz, karl
torngren, gunilla qwist, osten johansson, rolf samuelsson, nippe, elisabeth fredell, gunnar strommeus
** Möjligen är min musiksmak väl enkel, men jag erkänner villigt att jag gillar Hank Williams välkända
melodi Jambalaya, som går att spela med två enkla ackord. En begåvad text ger låten ett extra lyft.
Och efter BPs förödande oljeutsläpp 2010 gjordes en satanisk parafras med titeln ”Damn-BP-laya (on
the Bayou)”, lyssna gärna http://www.youtube.com/watch?v=qR2Cu-VFjYo&NR=1 .
** Nu blir det en engelsk läsövning om New Orleans borgmästare: President Barack Obama has
endorsed Mayor Mitch Landrieu for reelection, applauding his efforts uniting New Orleans and
progress moving the city forward. President Obama said, "New Orleans has always been a city of
bold, resilient forward-looking people who believe in a brighter future and are committed to doing their
part to shape it. Over the last four years, no one has embodied those values better than Mayor Mitch
Landrieu. Mitch has been a fierce advocate for the people of New Orleans, helping create jobs,
reduce crime, improve our children's schools and rebuild hard-hit communities. Today, with the city
poised for even more progress, there is no question that Mitch has earned a second term as mayor and I hope the people of New Orleans will give him one."
** Till notisen ovan om borgmästare Mitch Landrieu kan tilläggas att en lång rad av stadens absoluta
toppmusiker stödjer hans omval med en konsert på House of Blues den 30 januari. "Musicians for
Mitch" kallas konserten, biljetterna kostar 100 dollar och medverkar gör bl a Trombone Shorty, Allen
Toussaint, Irma Thomas, Amanda Shaw, Deacon John, Rockin' Dopsie, Jr., Meschiya Lake,
Preservation Hall Jazz Band och Stephanie Jordan.
** Årets upplaga av New Orleans Jazz & Heritage Festival går som vanligt av stapeln sista helgen I
april och första i maj. Denna jazzfest är nummer 45 och den animerade reklamfilm som sammanställts
om festivalen är rasande skickligt sammansatt, kolla den dryga 2 minuter långa sekvensen på
http://www.youtube.com/watch?v=9EnxshehPDE
** Merparten av New Orleans över 70 officiella festivaler har som huvudmål (sic) med mat och/eller
musik att göra. Men det finns viktiga undantag. Ett exempel är den årliga Tennessee Williamsfestivalen, som i år går av stapeln den 19-23 mars. Alla litteraturintresserade som är i staden under
denna tid bör söka sig till Monteleone Hotel, som är centrum för de många aktiviteterna.
** Dumskallarnas sammansvärjning av John Kennedy Toole är en av de roligaste böcker som skrivits
och dessutom fångar den i sin skildring mycket av New Orleans själ. Nyligen gick ett program på TV
om den spännande historien bakom bokens publicering och författaren fick postumt Pulitzerpriset. Vill
du få 40 minuters kvalificerad underhållning så gå in på SVT Play och beställ programmet
Familjehemligheter.
** Antalet medlemmar i Facebookgruppen New Orleans Vänner är idag 150 personer, vi borde vara
många fler. Inte minst genom att vi den vägen kan ta del av alla rapporter om staden som Cecilia
Kjellgren publicerar därifrån. Hon och hennes familj har länge bott och verkat i New Orleans och det
hon inte kan om staden är inte värt att veta. Tack Cecilia, hoppas du orkar fortsätta att förse oss med
färska nyheter om allt som rör jazzens födelsestad.
** Missa inte http://www.doctorjazz.co.uk/jstcyrjj.html . Johnny St Cyr berättar om sitt liv med jazzen.
Inte minst hans recensioner av ett antal berömda skivinspelningar är intressanta.
** Brylépudding och Crème brûlée är två skilda efterrätter. Den första kallas även crème caramel och
den sistnämnda bör enligt tips intas på Tableau, 616 St Peter Street, New Orleans. För att få största
möjliga sockerbränd yta serverar Tableau den på en halvdjup tallrik och inte som brukligt i en eldfast,
koppliknande form.
Nu är det ordning och reda med JAPT – tack alla läsare
I förra nyhetsbrevet erkände jag med viss sorg att jag dessvärre är dålig på att dokumentera och att
jag inte var klar på hur många föredrag som hållits på Tullstugan. Min gissning att höstterminens 2013
sista föredrag kunde ha varit nummer 100 visade sig vara nr 104 – tack alla läsare som fick ihop en
fullständig förteckning för åren de kritiska åren 2009-2011.
Våren 2009 och Hösten 2009 7 st + 6 st
2/2, 16/2 och 23/2, lunchprogram, Swing that Music del 1-3, Bo Scherman
2/3 Highlights ur min klippbok, Christer Fellers
16/3 Musik från Lousianas träskmarker, Gunnar Ståhl och Christer Åberg
20/4 Mary Lou Williams, Bertil Sundin, lunch
11/5 Jazzens museum 10 år, Rolf Carvenius. (tre-rätters för 200 kr, överskottet till Jazzens museum)
14/9 Festivaler i NO, Åke Cederqvist, lunch
5/10 Sidney Bechet, PO Karlström
26/10 Sture Hällströms återutgivningar, Bo Scherman
9/11 Lindeman, Sven Gustafsson, lunch
23/11 Blå toner från Söder,del 1, Jack Lidström
7/12 Jazz Europa, Per-Axel Egnell
Våren 2010 och Hösten 2010 7 st + 5 st
18/1 Duke och hans 1940-talsband, Göran Wallèn, lunch
15/2 En vecka med Parker, Martin Westin
1/3 och 29/3 Morton, Nils Gunnar Anderby
15/3 NO och litteraturen, Torbjörn Haage, lunch
10/5 NO-jazzen och stadens R&B, Per Oldaeus
24/5 Blå toner från Söder,del 2, Jack Lidström
30 augusti "New Orleans revival" PO Karlström
13 september "Lars Gullin" Lars Westin
4 oktober "King Oliver" Kjell Söderqvist
11 oktober, "Ellington - 1950- och 1960-talen" Göran Wallén, lunch
29 november "Jimmie Noone" Bosse Scherman
Våren 2011 och Hösten 2011 4 st + 5 st
17 januari "Kustbandet" Jesse Lindgren
14 februari "Brittisk traditionell jazz. Ett axplock favoriter" Per-Axel Egnell
14 mars "Fats Waller" Martin Westin
16 maj ”Musikalisk inspiration” Sven Gustafsson välgörenhetsmiddag
29/8 Bix Beiderbecke, Kjell Söderqvist
26/9 Johnny Dodds, Bo Scherman
27/11 och 28/11, lunch, Karl Gerhard, Ulf Bagge
5/12 Marsalis - stilbildare eller epigon, Peter Lee
Mer om Burgundy Street Blues och Monette Moore
(text Nils Gunnar Anderby)
Sven Gustafssons nyhetsbrev kom i julhelgen, som vanligt fullstoppat med notiser om New Orleans
och besläktade ämnen. Jag passar på att haka på en notis om hur texten till ”Burgundy Street Blues”
kom till med ytterligare fakta som jag inte ville belasta det ursprungliga mailet med. Du som tycker att
det blir lång läsning kan hoppa över!
När Monette Moore satt i studion den där dagen kunde hon se tillbaka på över trettio år som artist.
Hon gjorde sina första skivinspelningar 1923, men hade då redan jobbat ett par år i Kansas City som
teater- och biografpianist. Hennes huvudsakliga karriär ägde rum i New York där hon sjöng på klubbar
och med olika jazzband – höjdpunkten där var engagemang med Charlie Johnson’s orkester som hon
för övrigt också gjorde skivinspelningar med. Hon hade också jobb i Kansas City med Walter Page’s
Blue Devils, och bland pianister hon samarbetade med kan nämnas Zinky Cohn och Garland Wilson.
Hon kom så småningom att arbeta mer och mer i shower och kabaréer, det var hon som först sjöng ”
A Shine On Your Shoes” i en show som hette ”Flying Colors” 1932. Trettiotalet såg henne också som
Ethel Waters understudy i två stora produktioner ”As Thousands Cheer” och ”At Home Abroad”. I
början av 1940-talet flyttade hon till Västkusten och där kom hon med några få undantag att bli kvar.
Hon var även här väl etablerad och engagerades bland annat i James P. Johnson’s ”Sugar Hill”. Den
jazzhistoriskt bevandrade känner kanske också hennes namn från ett annat sammanhang. Hon var i
hög grad delaktig när Billie Holiday ”upptäcktes” och när hon drev en egen klubb ”Monette’s Supper
Club” på 133 gatan i New York engagerade hon Billie som sångerska där – John Hammond satt varje
kväll och lyssnade på, inte Monette, utan Billie. Så tillbaka till George Lewis Jazz Man-inspelningar.
Om man ville ha någon som kunde sätta ihop en text och sjunga den kunde man nog inte ha hittat
någon bättre lämpad! Det här är texten som hon skrev för hand och framförde med bandet:
I mean, Cy’s Tumble Inn
(The) Blues were born in New Orleans
Yes, near the Caldonia Club
They’re in the heart of each one that you meet.
parade bands start and end
Yes, The Blues were born in New Orleans
Don’t forget Slow Drag’s hangout; it’s fun, at
they’re in the heart of each one that you meet.
Cy’s Tumble Inn.
Why, they make you laugh and sing, and you’ll
That’s what you find when you walk down
cry
Burgundy Street.
all the way down Burgundy Street.
St. Philips and Burgundy, round the corner to
You know, on Toulouse and Burgundy
St. Claude
things may seem to you just a little bit wild, just
you’ll find a small church where one can stop
a little bit wild.
and rest and thank The Lord.
That’s on Toulouse and Burgundy
Now as you make the rounds up and down
where, to you, things may seem just a little
you’ll meet girls with charm and grace
wild.
and for the time of your life, whatever you do
But each and every one is having their fun
don’t forget Johnny Matassa’s place
like it should be done, even down to the
that’s the life you’ll find
smallest child.
when you walk down Burgundy Street.
Now, there’s St. Peter Street, Orleans, St. Ann,
and then Dumaine
Yes Beautiful Dumaine.
Let’s go back again, St. Peter Street, Orleans,
and St. Ann,
and then Dumaine
Where sometimes joy gives away to sadness
and you’ll find many hearts filled with pain.
Then there’s the corner near the Caldonia Club
where parade bands start and end.
Then on down to Slow Drag’s hangout
Now it’s a street of mixed emotions,
stamps a memory on your heart you’ll never
lose,
No, you’ll never lose.
Yes, it’s a street of mixed emotions
stamps a memory on your heart you’ll never
lose.
So when you stayed away too long
come back to me where you belong
and we’ll walk Burgundy Street with The Blues
Fotnot: Cy’s Tumble Inn var en populär samlingsplats för New Orleans musiker. Slow Drag Pavageau
var där så ofta att den fick smeknamnet ”Slow Drag’s Hangout”. Klicka på den här länken så får du se
ett foto på baren: http://louisdl.louislibraries.org/cdm/ref/collection/p16313coll4/id/202
Nästa fotnot: John Matassa var en invandrare från Sicilien som hade en liten livsmedelsaffär i hörnet
Rampart/Dumaine. Han startade också J & M Amusement Service tillsammans med Joe Mancuso,
och handlade med jukeboxar och tillbehör, sedermera startade han också i samma lokaler J & M
Music Shop. Johns 19-årige son, Cosimo Matassa, installerade inspelningsutrustning där, och resten
är New Orleans skivhistoria- kolla The Cosimo Code på nätet! http://cosimocode.com/
Ännu en fotnot: I Cary Ginells bok ”Hot Jazz for sale” berättar han om hela George Lewissessionen för
Jazz Man. Han ger en annan inspelningsordning för låtarna än Fält/Håkansson i diskografin ” Hymn to
George”. Det här är Ginells lista: Panama//Lou-Easy_An-I-A/Ice Cream/Doctor Jazz/Down By The
Riverside/When The Saints…/Burgundy Street Blues/Just A Closer Walk With Thee. Jag vet faktiskt
inte, men jag sätter Lennart Fält och Håkan Håkansson mycket högt. Ginell skriver också att man på
grund av bandets nervositet inledde alla orkesterlåtarna med en pianointroduktion av Alton, men den
version av Panama som jag har saknar pianointro. Sessionen gjordes på band, så den kan ju vara
bortklippt i och för sig. Någon därute i etern som har Panama med pianointro?
Och texten, vad blev det av den? Monette Moore behöll sitt handskrivna manus. Don Brown tog över
The Jazz Man Record Shop och förvandlade den till en knutpunkt för samlare och mer traditionella
musiker – Rex Stewart var en flitig besökare. Monette Moore gav så småningom texten till Don. Hon
dog 1962…
Och en sista fotnot: Men varför valde man Monette Moore? Floyd Levin berättar i sin bok ”Classic
Jazz” att när George Lewis band kom för att sitt engagemang på The Beverly Cavern (normalt hemvist
för Kid Orys band) så ordnade medlemmarna i The Southern California Hot Jazz Society så att
bandets medlemmar inackorderades hos olika klubbmedlemmar och dessutom att Monette Moore
som hade ett rymligt hus ordnade flera parties för musikerna och klubbens medlemmar. Så nog hade
de träffats innan den där dagen i inspelningsstudion… (Nils Gunnar Anderby)
+++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
(Bilaga)
Jazz på Luma Park fred 21 feb 2014 med Swing Magnifique
Vårens första konsert på Luma blir den 21 februari 2014 med Stockholmsbandet Swing Magnifique,
se www.swingmagnifique.com). De spelar vad som brukar kallas Jazz Manouche, Gypsy Swing
eller Gypsy Jazz och som främst förknippas med den legendariske belgisk/franske gitarristen Django
Reinhardt (1910-1953) och gruppen Quintette du Hot Club de France ("Franska Hotkvintetten"), som
han bildade i Paris 1934 tillsammans med violinisten Stéphane Grappelli. Musiken har rötterna i 1930talets Europa och är till stor del en fusion av traditionell musik ur den romska traditionen (som Django
själv tillhörde), musettevalser, franska schlagers och amerikansk jazz. Resultatet blev jazz som
pendlar mellan intensivt sväng och romantiskt vemod men den allra viktigaste ingrediensen är energi.
Swing Magnifique vann andra pris i riksfinalen av Jazztävlingen 2013 arrangerad av Föreningen
Klassisk Jazz. Bandet består av Josefin Peters (sång), Terese Lien Evenstad (violin), Tom Buhre
(gitarr), Åke Jonsson (gitarr), samt Filip Berglund (kontrabas).
Jonas Albertsson och hans trevliga Luma-personal ser till att vi innan konserten blir väl försedda
med mat och dryck. Observera att vår matservering börjar först kl 13.30 för att vi ska få bästa
möjliga mat och service.
Lokal: Restaurang LUMA PARK, Lumaparksvägen 7 – tvärbanan till hållplats Luma eller färja från
Barnängsbryggan på Södermalm till Sjöbussbryggan är några av många alternativ.
Tid: fredagen den 21 februari, kom INTE tidigare än 13.00 till Luma, första insläpp 13.30!
Mat och dryck: Lunchen påminner om en frukostmiddag. Den består av en gedigen salladsbuffé,
hembakat bröd och minst två huvudrätter att välja mellan. Bordsvatten och kaffe på maten ingår.
Andra drycker köper du i baren.
Musik: För musiken svarar Swing Magnifique, se http://www.swingmagnifique.com/
Pris: Jättelunchen OCH musikfesten kostar tillsammans endast 160 kronor – om du förbokar några av
de ca 160 platserna. Grundtips: boka direkt!
Program:
13.00
13.30-14.00
14.30-16.15
Tidigast kl 13 kan du lösa bokade biljetter i foajén
Insläpp och intag av lunch i restaurangen
Konsert 2 x 45 min av orkestern i foajén – baren och caféet är öppna hela tiden
Bordsplacering: Du väljer själv var du vill sitta i restaurangen. På försök slopar vi den tidigare
gruppindelningen och släpper in alla som löst sin bokade biljett allteftersom det blir platser lediga i matsalen.
När du ätit färdigt (njut av den goda maten och missa inte salladsbordet och det hembakade brödet) är
det fint om du placerar din bricka med tallrik, glas och bestick i brickställen. Sedan är det dags att ta
plats i kaféet/foajén på valfri plats (obs, det är inte tillåtet att markera plats innan du ätit). Där kan
du också hämta en ”kaffe på maten” i baren. Och i baren kan du givetvis såväl till maten som under
konserten köpa drycker av alla de slag, t ex vin och öl. Kaféstolarna kommer inte att räcka till alla –
men du får ta med dig en stol från matsalen (men snälla, lova att sätta tillbaka den efter
konserten!). Och givetvis blockerar vi inte in- och utgångar med stolarna.
Biljetter:
Alla biljetter som bokas senast den 17 februari kostar 160 kronor – klart prisvärt eller hur? Eventuellt
överblivna platser säljs i kassan den 21 februari för 200 kronor – det ska löna sig att förboka! Beställ helst via epost, sven.gustafsson7@comhem.se Vi har 160 platser – först till kvarn gäller…..
Eventuellt överskott går oavkortat till behövande organisationer i New Orleans. Varmt välkomna!
Du får alltid bekräftelse på din bokning med vändande post.
PS
Sven Gustafsson Dörjgränd 6, 116 68 Stockholm, Sweden
sven.gustafsson7@comhem.se http://neworleans.just.nu tel: 08-640 84 28 eller 0738-800 128
Beställ gärna mitt nyhetsbrev om New Orleans