Innehåll - Mediahuset

Transcription

Hälsan i centrum
Årgång 54 • 2012 • Nr 3
Medlemsblad för
Distriktssköterskeföreningen.
Utkommer med 4 nummer per år
(mars, juni, oktober och december).
ISSN 0348-5455
Omslagsbild: iStockphoto
Ansvarig utgivare: Kristina Hesslund
Redaktionskommitté
Leila Haapaniemi
leila.haapaniemi@distriktsskoterska.se
Farideh Jam
farideh.jam@distriktsskoterska.se
Ylva Wendle Sundbom
ylva.sundbom@distriktsskoterska.se
Mona Jonsson
mona.jonsson@distriktsskoterska.se
Prenumerationer:
Lisbeth Andersson
lisbeth.andersson@distriktsskoterska.se
Distriktssköterskeföreningen
Ordförande: Kristina Hesslund
Krokusvägen 14, 416 76 Göteborg
Telefon: 0702-14 78 99
kristina.hesslund@distriktsskoterska.se
Innehåll
2 I Fokus
5 Riskbruk – Uppmärksamhetsvecka 45 och 47
8 Blommorna i Falu Hemsjukvård
11 Ny artikelserie – Min vardag som Distriktssköterska
36 Umeåforskares upptäckt lovar unikt läkemedel
mot svårläkta sår
39 Bokrecensioner
40 Styrelse och redaktionskommitté DSF, Kalendarium
Vice Ordförande: Annika Wall
Stockholm
Telefon: 0739-01 51 79
annika.wall@distriktsskoterska.se
Kassör: Lisbeth Andersson
Pilgatan 8, 521 30 Falköping
Telefon: 0515-123 02 bostad
Postgiro: 53 13 84-6
Bankgiro: 616-8991
Medlemsavgift 240:–
(Studerande/pensionär 100:–)
Om Du vill bli medlem i, eller önskar utträde ur
Distriktssköterskeföreningen, skall Du anmäla
detta till föreningens kassör i Ditt län.
Se adressförteckning på hemsidan,
www.distriktsskoterska.se
Annonser:
Mediahuset i Göteborg AB
Helen Semmelhofer
415 02 Göteborg
Telefon: 031-707 19 30
www.mediahuset.se
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
KT
Layout: Peo Göthesson
LIC
EN
SNUMMER 341
3
09
Tryckt hos Å
kessons Tryckeriaktiebolag,
Emmaboda. Tel. 0471-482 50.
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
KT
KT
SNUM ER 341
M
3
09
ÅKESSON
S
YCKERI
TR
MILJÖMÄ
R
LIC
EN
LIC
EN
SNUMMER 341
3
09
I Fokus
Distriktssköterskans vardag
Mycket är tungt men det finns som tur är
oftast ändå tid för lite skratt
E
fter en sommar som inte går till historien som den
varmaste och soligaste har vi nu kommit en bit in i
hösten. Då är det kanske dags att påminnas om hur
det var innan semestern!
På fullmäktige i våras bad redaktionskommittén om
berättelser från distriktssköterskans vardag. Det här numret
handlar till stor del om måndag den 28 maj. Det var Annandag Pingst och för några år sedan var detta en helgdag. I år
var det en vanlig måndag, men kanske ändå inte vilken dag
som helst – varje dag är på något sätt unik.
Den 28 maj var jag i Stockholm på första mötet med referensgruppen för ”Sjuksköterskors samtal om levnadsvanor”
Ett projekt för att implementera Socialstyrelsens riktlinjer för sjukdomsförebyggande metoder som leds av Svensk
Sjuksköterskeförening. Både sjuksköterskor och läkare har
levnadsvaneprojekt. Läkarna har delat upp arbetet utifrån
olika specialiteter men sjuksköterskorna har istället indelat
sig efter de olika levnadsvanorna som riktlinjerna tar upp:
tobak, alkohol, kost och fysisk aktivitet.
Det har varit roligt och intressant att läsa alla vardagsbeskrivningar. Vilket spännande och variationsrikt yrke vi har!
Någon av författarna i tidningen beskriver vårt yrke som
”ett självständigt, stimulerande och mångfacetterat arbete
som kräver en bred kunskap”. En del studenter har spontant sagt ” jag visste inte att man kunde arbeta med sånt som
distriktssköterska!”
Det kan vara svårt att få livet att gå ihop med arbete, familj,
vardagsliv och föreningsliv. Arbetsdagarna blir långa, ofta
med sena eftermiddagar. Vi har också mycket administrativt arbete när allt ska dokumenteras. Förutom journalerna
har vi olika register, websidor för läkemedel, hjälpmedel etc.
Mycket är tungt men det finns som tur är oftast ändå tid
för lite skratt. Det är viktigt att vi får berätta om de dråpliga situationerna för varandra - men också prata av oss om
de tunga. Vi måste försöka få tid till reflektion och fortbildning. Vi får inte heller glömma avkopplingen efter arbetsdagen. Det kan vara att cykla/gå hem, lyssna på musik eller
se på film, träna, äta tillsammans.
Jag tror också att det är viktigt att vi får fortbildning i vårt
yrke. Det kan vara svårt att påverka arbetsgivarens ekonomiska situation men jag hoppas att våra chefer inser att
vi måste på kompetensutveckling för att orka fortsätta att
göra ett bra arbete. En kompetensutveckling kan vara DSF:s
kommande kongress ”Distriktssköterskans vardag och framtid” som blir i Uppsala 25-26 april 2013. Jag hoppas också
att jag träffar en del av er på ordförandedagarna i oktober.
Som distriktssköterskor träffar vi människor i alla åldrar och
i olika skeden i livet. Vi kan arbeta på många olika arbetsplatser: vårdcentraler, BVC och i hemsjukvård, på skolor
och företag, i sjukvårdsrådgivning, med utbildning m.m. Vi
arbetar på små och stora orter – även det gör att arbetet
skiljer sig åt.
Många berättelser speglar tyvärr en stressig arbetssituation och en känsla av att inte räcka till. Vi förväntas lösa
det mesta men har ont om tid för att göra ett kvalitativt bra
arbete. Vi har mycket telefontid, inte bara för rådgivning
utan även för tidbokning till vårdcentraler. Det finns en stor
frustration över hur vi ska lösa behovet av läkartider som
inte finns. Om någon är sjuk eller ledig får vi inga vikarier.
2
H älsan i C entrum 3 • 12 Kristina Hesslund
Ordförande för DSF i Sverige
LOKALFÖRENINGAR
HALLAND
Distriktssköterskeföreningen i Halland inbjuder till höstmöte
torsdagen den 18 oktober kl 18.00 på Falkenberg Strandbad
Maria Ewald från Smith & Nephew kommer och föreläser för oss om
sårvård med tyngdpunkt på deras undertrycksbehandling PICO
Kvällen avslutas med en god middag i restaurangen
VÄLKOMNA TILL EN TREVLIG KVÄLL TILLSAMMANS
Kostnad 75 kr. Anmäl Er genom att skicka ett mail till jeanette75@telia.com.
Skriv namn, telefon och ev specialkost.
Annons
H älsan i C entrum 3 • 12 3
Annons
RISKBRUK
Hur tänker du agera?
Uppmärksamhetsvecka 45 och 47
Distriktssköterskors samtal om riskbruk av alkohol och tobak
gör skillnad och är både kostnadseffektivt och ger goda resultat.
Du som distriktssköterska inväntar
patientens svar innan du fortsätter osv.
– Hur många standardglas dricker
du under en vecka?
– Hur många glas dricker du vid ett
och samma tillfälle?
Riskbruk alkohol vecka 45
Vi distriktssköterskor behöver bli duktigare på att identifiera ett riskbruk av
alkohol och kunna erbjuda ett rådgivande samtal. I samtalet används motiverande strategier som ger motivation
till mer hälsosamma alkoholvanor.
I år har Nätverket levnadsvanor,
Svensk sjuksköterskeförening, Temagrupp Alkoholprevention inom det
nationella HFS- nätverket (Hälsofrämjande sjukvård) tagit initiativ till
en nationellt samordnad vecka 45 i
samarbete med bl.a. Statens Folkhälsoinstitut. För att få så bred genomslagskraft som möjligt har kontakt även
tagits med en rad verksamheter både
inom hälso- och sjukvården och andra
verksamheter i samhället som i någon
omfattning arbetar med ett alkoholförebyggande perspektiv.
Vad gör du som distriktssköterska efter att
ha ställt frågan om veckokonsumtion och
berusnings-dricka?
Initiera samtal. Rådgivande samtal.
Vart kan du hänvisa förutom det som står
i samverkansplanen?
www.alkoholhjalpen.se
–Alkoholhjälpen är självhjälp som har
olika program.
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer
för sjukdomsförebyggande metoder
beskrivs tre typer av rådgivning.
Enkla råd som oftast tar mindre än
5 minuter, det kan bl.a. handla om faktainformation, broschyrer eller hänvisning.
Rådgivande samtal som tar cirka
10 - 15 minuter och där motiverande
strategier används (rekommenderas
vid riskbruk alkohol).
Kvalificerat motiverande samtal
som är mer omfattande och behandlaren har utbildning i ämnet samt utgår
ifrån en strukturerad behandling som
t.ex. bygger på Kognitiv beteendeterapi (KBT) .
Alkoholvanor är den levnadsvanefråga som i studier har visat sig vara
svårast att ställa. Vecka 45 är till för att
frågan om alkoholvanor ska bli självklar att ställa och få alla att tänka till
om sina alkoholvanor och alkoholens
konsekvenser.
Foto: Dominic Morel.
Du har möjlighet att ta vecka 45 som
en möjlighet till mer aktiviteter kring
alkoholvanorna. Veckan kan också
användas för att utveckla det preventiva arbetet kring alkohol. Du kan fundera över hur ditt arbete ser ut. Väntrumsmaterial som utställningar med
standardglas och informationsmaterial
brukar vara tilldragande och uppskattat. Material som affischer, broschyrer
och foldrar kan beställas kostnadsfritt
med tillägg av portokostnad hos www.
fhi.se
Hur ställer jag frågan till patienten?
Det är en nationell uppmärksamhetsvecka kring alkohol, är det ok om vi
kan samtala lite om dina alkoholvanor?
www.alkohollinjen.se
– Alkohollinjen är till för dig som funderar över dina eller någon annans
alkoholvanor. Rådgivning sker per telefon och är kostnadsfri. Du kan vara
anonym. Ring 020-84 44 48.
Var kan du som distriktssköterska få stöd
för samtalet?
www.swenurse.se
– Nätverket levnadsvanor
www.somra.se
– Samtalet om riskabla levnadsvanor,
SOMRA är ett interaktivt kunskapsstöd om Motiverande samtal (MI),
FHI.
Lokala utbildare i ditt landsting hur du
kan samtala, Motiverande samtal MI.
Susanne Hellström
Distriktssköterska,
vårdutvecklingsledare
Riskbruk alkohol,
Centrum för Allmänmedicin,
Stockholm/arbetsgruppen vecka 45
RISKBRUK
Tobaksfria veckan vecka 47
Tema för årets tobaksfria vecka 47 är
” Tobacco industry interference” d.v.s.
tobaksindustrins inblandning i arbetet
med att minska tobaksbruket. Den globala tobaksepidemin dödar nära 6 miljoner människor varje år av vilka cirka
600 000 är utsatta för passiv rök. Om vi
inte agerar så kommer 8 miljoner människor att dö 2030 varav 80 % i lågeller mellaninkomstländer. I Sverige är
det också de grupper som har det sämst
som röker mest och blir därmed sjuka
av sin rökning. Viktiga politiska insatser kan vara varningsbilder på cigarettpaket, neutrala cigarettpaket och försäljningen av cigaretter under disk. Vi
vet att cigaretterna som inte är synliga
i butiken skyddar barn och unga från
att börja röka.
I Socialstyrelsens nationella riktlinjer rekommenderas kvalificerat rådgivande samtal till alla som röker och
önskar sluta. Detta innebär att patienter som besöker vårdcentraler/mottagningar har rätt att får ett strukturerat
stöd.
Runt om i landet finns fortbildning
för dig som är distriktssköterska och
vill arbeta med tobaksavvänjning. Läs
mer på:
www.psychologistsagainsttobacco.org
och www.nursesagainsttobacco.org, där
kan du också hitta en del bra material.
Via www.fhi.se kan du beställa
material att använda under tobaksfria
veckan.
Interaktiv utbildning i hur man
använder det motiverande samtalet
inom tobaksprevention kan du hitta
på www.somt.se
Lena Lundh
distriktssköterska och FPU ledare på
Centrum för Allmänmedicin
Stockholm.
Lena.k.lund@sll.se
Annons
6
H älsan i C entrum 3 • 12 LOKALFÖRENINGAR
VÄRMLAND
Distriktssköterskeföreningen i Värmland anordnar
Distriktssköterskans dag med fokus på äldre
Datum och tid: 2012-12-12 kl. 9-16
Plats: Clarion hotell Plaza, Västra Torggatan 2 i Karlstad
Program:
BraVå – Kvalitetskrav för vård, rehabilitering och omsorg om den äldre
Mitt arbete som demenssköterska i kommunen/Sylvia Asplund,
demenssköterska, Forshaga kommun
Hörselnedsättning hos äldre/Per-Inge Carlsson, läkare ÖNH-kliniken
Centralsjukhuset Karlstad
Äldre och läkemedel/Hans Dahlberg, överläkare Medicinkliniken
Centralsjukhuset Karlstad
Kostnad: 100 kr för pensionärer
200 kr för medlemmar
500 kr för icke medlemmar
(Kostnaden inkluderar lunch och fika)
Anmälan: Anmälan sker via inbetalning på plusgironummer 619 217-3,
ange namn och per-sonnummer.
Sista anmälningsdag, 30/11 2012. Platserna är begränsade, så boka i tid
för att undvika besvikelser.
Information via mail: anne-marie.carlsson@liv.se tfn: 054-61 43 15
Varmt välkomna önskar Distriktssköterskeföreningen i Värmland!
LEDARSKAP
Blommorna i Falu Hemsjukvård
Det informella ledarskapet
En vacker hösthelg i oktober 2011 hade jag förmånen att få
delta vid distriktssköterskeföreningens årliga ordförandedagar. Det var en härlig stämning och mycket intressanta
föreläsningar. Jag lyssnade på föreläsningen om ledarskap
och fick tips om nya infallsvinklar och vad man behöver
tänka på i ledarskapet. Innan denna helg tillfrågades jag om
jag ville säga några ord om mitt arbete som avdelningschef
och distriktssköterska på Falu Hemsjukvård. Vinklingen
skulle vara det informella ledarskapet.
Det informella ledarskapet betraktas ofta som något
negativt. Det kan växa fram när ledningen är svag,
otydlig, eller när personalen drar åt olika håll istället
för att båten ros mot ett bestämt mål. Vid organisationsförändringar är inte alltid målet tydligt, särskilt
inte när det samtidigt är ekonomiska åtstramningar.
Jag tänkte på några informella ledare som jag träffat
på under mina 32 år som sjuksköterska. Bland annat
var det en kollega som var den som bestämde om man
skulle få semester eller inte, och ifrågasatte sökta ledigheter. Hon hade total kontroll på detta, fastän hon självklart
inte ansvarade för att bevilja ledigheterna. Jag tror det hämmade en del från att till exempel ta ledigt för studier. Det
ska ju vara ledningens beslut.
Det kan också vara personer som har lösningar direkt när
ett problem tas upp till diskussion. De har ett svar, som kan
vara: ”det har vi provat förut och det gick inte”, eller ”det gör
vi bara om vi får löneförhandla”. Ibland är det dessa talföra
personer som sätter ribban, och hämmar andra kreativa lösningar genom att alltid tala först i stället för att vänta in dem
som behöver lite längre betänketid. Den första som yttrar
sig i en fråga får ofta lätt gehör för sina synpunkter. Ett sätt
att förbättra detta är att medvetandegöra dessa starka personer om sin makt. Då kan de träna på att släppa fram andra.
Det är viktigt att låta alla komma till tals. Man kan ha turordningslista, eller lyfta fram kloka personer om någon blir
för dominerande. Detta kan alla i gruppen hjälpa till med.
Det är ofta en fördel om olika infallsvinklar förs fram, när
ett problem ska lösas.
Man kan se det informella ledarskapet på ett mer positivt
sätt också. Alla i en arbetsgrupp påverkar faktiskt hur arbetsgruppen fungerar. På min arbetsplats Falu Hemsjukvård är
jag glad att det är så många informella ledare. Man kan också
se personerna som olika roller i en grupp. Alla medarbetare
påverkar faktiskt hur en arbetsplats fungerar. Att den fungerar bra och att det är rolligt att gå till arbetet är viktigt. Dels
för patienterna men också för att kunna utveckla verksamheten, behålla personal och rekrytera ny, samt för att klara
av besparingar och omorganisationer.
8
H älsan i C entrum 3 • 12 En stark, professionell, personalgrupp där man lyfter fram
varandras styrkor är nödvändig för att en verksamhet skall
hålla på sikt. Tillsammans är vi personal starkare än vi är
som enskilda individer. I temaarbete kan vi göra fina insatser inom omvårdnad och medicinska insatser som förbättrar
patienternas livskvalitet och vården i livets slut.
Jag valde att likna vår personalgrupp som en blombukett, där varje blomma kan ses som en informell ledare. Alla
blommor behövs för att buketten ska komma till sin rätt. För
att buketten ska blomma ännu mer behövs näring, så som
till exempel utvecklingsdagar och möjlighet till fortbildning
på olika nivåer.
Blommorna i Falu Hemsjukvård
Viola: Mycket lång erfarenhet som distriktssköterska. Har
flera fortbildningar, och är van att ta beslut och lösa problem. Stort stöd för Rosa, IVA – sjuksköterska sedan 20 år.
Men Rosa kan mycket som Viola, trots sin långa erfarenhet som distriktssköterska, inte kan. Rosa leder oss på rätt
väg när det gäller subcutan venport, CVK och piccline. Hon
är också van att hantera krisreaktioner i akuta situationer.
Iris, också IVA sjuksköterska sedan mer än 20 år. Sprider
lugn. Är patientsäkerhetsombud – vi tittar på händelser,
system och inte på person. Iris lär oss att det tekniska inte
är svårt.
LEDARSKAP
Dorotea: Den fackliga representanten. Här kan det bli tufft
”så här kan vi inte ha det”, ”finns det något tak?” Viktig
person som företrädare för en hållbar arbetsplats. Vi förenas i samverkan.
Linnea kommer med kloka tankar och nya synvinklar. Är
hon för snäll? Det är bra med en informell ledare som drar
åt det hållet, det balanserar de mer regeltrogna och det som
vill att det ska vara ”exakt lika”.
Veronika, det är distriktssköterskan med magisterexamen
som sköter allt med studenter och Högskolan. Leder målinriktat till nya kunskaper. Handledarutbildning och kandidat- eller magisterexamen höjer kvaliteten på den kliniska
utbildningen, i enlighet med högskolans krav.
Malvorna, de ser till att det blir trivsamt, att det finns kaffe.
Vi pratar inte bara jobb.
Kamomilla lyckas att övertyga alla det är just det här materialet/dessa västar/denna bil vi ska ha.
Bella Donna: Estetisk omvårdnad; vad är det? Snygga bandage, man gör rätt från början, professionellt förhållningssätt.
Några citat innan vi startade vår verksamhet:
”Nu får vi äntligen arbeta som vi ska – med helhetssyn,
omvårdnadsplan och mål, där patienten/närstående är delaktiga”. Åsa, dsk 15 år, innan dess kardiologen m.m.
”Härligt att få arbeta i en sjuksköterskeledd organisation”
Sefija, sjuksköterska på kirurgen 20 år, blir klar dsk 2012.
Det var en stor förändring som genomfördes i Falu primär-
vård 2010. Under de två senaste åren har det arbetats på olika
nivåer för att få fungerande rutiner i hemsjukvården. Länsövergripande och lokala arbeten pågår nu inför den planerade kommunaliseringen. Det blir en utmanande höst 2012,
med intensiv planering inför detta. Personalen kommer att
erbjudas tjänst i den kommunala hemsjukvården och ges
möjligheter att delta i olika arbetsgrupper. Det blir ett arbete
som ska genomföras samtidigt som den kvalificerade hemsjukvården skall fungera, vilket den kommer att göra tack
vare den mycket kompetenta personalen. Förhoppningen
är att det är viljan att arbeta med hemsjukvård och förbättringar av den, gör att flertalet väljer att gå över till den kommunala hemsjukvården.
Har du erfarenheter från kommunaliseringen i din
kommun/ditt län? Tag gärna kontakt med mig så kan vi
utbyta erfarenheter.
Läkarna, är de Salix? De livsviktiga varje dag, ”75 mg” (!) De
vet och kan mycket, tar ofta mer plats. Behöver också lyftas
fram ibland, men andra gånger hålla sig tillbaka. De kan
känna sig ensamma i den stora sjuksköterskegruppen. De är
medicinska ledare, men vi distriktssköterskor ska lyfta fram
våra medicinska kunskaper mer.
Varje blomma i buketten bidrar till helheten; att ge kvalificerad och patientsäker hemsjukvård, och till att arbetsplatsen ska vara utvecklande och trivsam.
Just denna bukett innehåller i detta sammanhang sjuksköterskeblommor. Självklart finns i en större bukett sjukgymnaster och arbetsterapeuter och andra vårdgivande blommor
som behövs för att hemsjukvården ska fungera!
Lite om Falu Hemsjukvård.
Falu hemsjukvård startade sin verksamhet hösten 2010, då
det kom beslut att hemsjukvård inte skulle ingå i vårdcentralernas uppdrag. Det är cirka 200 patienter inskrivna. Personalen består av 16 sjuksköterskor, varav cirka hälften är
distriktssköterskor. Två läkare, en sekreterare, sjukgymnaster och arbetsterapeuter ingår också i organisationen. Vi
har 11 bilar och det är 6 mil till den som bor längst bort.
Vi samarbetar med 27 hemtjänstgrupper, assistentgrupper,
6 vårdcentraler, lasarettet, ambulansen, kyrkan, brukarråd,
anhörig-stöd/-vårdare, demensgrupp, vårdplaneringsteam,
specialiserad palliativ vård, övrig hemsjukvård i länet, korttidshem och ungdomsboende m.m. Förutom det direkta
patientarbetet arbetar vi med patientsäkerhet, strukturerade
läkemedelsgenomgångar, delegeringar, Senior Alert, Palliativa registret, Nutrition och diabetes m.m.
Marianne Spante
marianne.spante@bredband.net
MARIANNE SPANTE
Arbete: Avdelningschef på Falu Hemsjukvård som drivs
med landstinget som huvudman. Skall under hösten 2012
arbeta som projektledare för kommunaliseringen av hemsjukvården i Falun. Det är planerat att Dalarnas hemsjukvård skall kommunaliseras i början av 2013, under förutsättning att beslut om detta tas i 15 kommuner och i
landstinget Dalarna.
Utbildning: Distriktssköterska sedan 19 år. Gick utbildningen Avancerad specialistsjuksköterska (nurse practitioner) i Skövde 2008 – 2010. Har påbörjat magisteruppsats
tillsammans med kollega och blivande distriktssköterska
Sefija Melkic Larsson, Falu Hemsjukvård. Ämnet för enkätstudien är: Hemsjukvårdens kvalitet sett ur patientens
perspektiv.
Distriktssköterskeföreningen Dalarna: Medlem i styrelsen sedan några år.
Annons
MIN VARDAG SOM DSK
Ny artikelserie:
Min vardag som Distriktssköterska
Tusen tack till alla distriktssköterskor som bidragit med
innehållet till Hälsan i Centrum nummer 3, 2012. Vi
kommer att minnas Distriktssköterskans dagbok måndag
28 Maj 2012 resten av våra yrkeskarriärer som en bekräftelse på vårt stimulerande och mångfacetterade arbete. När
man läser samtliga artiklar får man inblick i att vi utför ett
arbete vars dagar är till viss del lika men ändå inte. Våra
möten med människor är så olika. Vi är olika individer som
reagerar olika i olika situationer och därför bli arbetet mer
intressant och lärorikt.
nadsföra vår breda kompetens. Detta nummer av tidningen
är ett gott exempel på att vi kan hantera vårdsituationer i
alla lägen och att vårt yrke är en mycket bra plattform i olika
vårdsituationer. Vi är och kommer alltid att vara stolta över
vårt yrke och vår utbildning. Hoppas våra nyexaminerade
distriktssköterskor har samma känsla.
Vi på redaktionen önskar alltid att få fler artiklar ifrån er,
skicka in material som ni tycker att vi andra ska ta del av,
det gör din tidning mer intressant.
Våra senaste diskussioner, både i föreningsarbetet och på
Farideh Jam
Redaktionkommittén
arbetsplatser har handlat om hur och till vilka vi ska mark-
Ingrid Lörd – Laröd
28 maj 2012. Dagen börjar med en rivstart, flera omlägg-
ningar bokade på telefontiden. Vi har haft en intensiv period
ända sedan före påsk, så det har blivit mycket övertid på sistone. Efter att ha lagt om och lindat ett par bensårspatienter
så kommer E92 år, hon önskar också få sitt ben omlagt och
lindat då det åter uppstått ett litet sår. Jag tror att hon slarvar med sin kompressionstrumpor. Hon är inte direkt ledsen
över att få komma till mig en gång i veckan. Jag duschar
benen och smörjer, lägger om och lindar. Under tiden pratar
vi om vad som händer både lokalt och i världen. Jag tror att
vi båda uppskattar våra samtal.
Hinner ta en snabb kopp kaffe, det blir utan banan idag.
Frukten kommer inte förrän framåt lunch.
Sedan fortsätter dagen med omläggning och provtagning
ur Piccline. Och nästa patient har en nefrostomi som skall
läggas om. Detta är ju de patienter som är svårast sjuka och
det känns angeläget att ge dem lite extra tid så de hinner
prata om de vill. Före lunch har jag ett par små nyfödda som
skall vägas. Det är ju inte bara att väga utan det är viktigt att
ta sig tid så föräldrarna kan få fråga och att vi kan diskutera
eventuella problem och ge den information som föräldrarna
efterfrågar. Mellan besöken försöker jag hinna ringa upp alla
som talat in meddelande på telefonsvararen.
Lunchen består av rester från söndagens middag. Vi har
ingenstans att gå för att äta man får alltid ha mat med sig.
Eftersom det är måndag har vi APT mellan 13 och 14. Idag
går vi igenom det vi pratade om på vår utvecklingsdag förra
veckan och hur vi skall lägga upp våra hälsofrämjande arbeten.
På eftermiddagen har jag bokat in några 5 ½åringar som
skall vaccineras inför skolstarten. Det är alltid lite vemodigt att lämna över barnen till skolhälsovården. En av dessa
familjer har jag känt i flera år eftersom det är deras tredje
barn som skall börja skolan. Det är en av de saker som gör
att jag tycker att jag har världens bästa jobb. Att få lära känna
familjerna och skapa bra relationer med dem.
När klockan hunnit bli 15.30 skall vi börja vaccinera med
Gardasil. De flesta tjejerna skall ha dos 2 men det kommer
någon som skall ha sin första. Det är ett himla liv i väntrummet vissa tjejer är oroliga och har sina föräldrar med. Andra
skall hålla varandra i handen och ibland är det mycket diskuterande innan man väl kommer till vaccinationen. Det gäller
att vara lugn och lite bestämd för att styra upp situationen.
Klockan hinner bli 18.30 innan jag och min kollega har
dokumenterat och låst och larmat. Innan vi skiljs åt säger vi
att så här vill vi inte jobba framöver. Även om man tycker om
sitt arbete och trivs med att möta patienterna så är tempot
för högt och kraven på att producera för höga. Sedan hälsovalets genomförande är det bara ekonomin som är i fokus
och hur vi som jobbar i verksamheten har det har ingen
betydelse.
Ingrid Lörd
VC Laröd
MIN VARDAG SOM DSK
Fanny Djurström – Jönköping
Jag är 39 år och har varit sjusköterska i 17 år och distrikts-
sköterska i 10 år. För tillfället arbetar jag på en vårdcentral i
en mellanstor stad i Sverige. Under mina snart 7 år på denna
arbetsplats har jag arbetet med hemsjukvård, distriktssköterskemottagning, hjärtsviksmottagning och telefonrådgivning. Sedan en månad tillbaka är jag nu placerad på läkarmottagningen efter att i flera år haft min utgångspunkt från
distriktssköterskemottagningen.
Min arbetsdag börjar kl. 07.30. Jag är då ombytt och klar för
att starta dagen. Det är måndag morgon och jag vet att det
kommer vara ett hårt tryck i telefonen idag. En riktigt tuff
dag tar vi emot cirka 250 samtal.
Jag startar datorn och loggar in på fem olika program. Vi
har ett program som heter TeleQ vilket innebär att jag ser
vilket telefonnummer jag ska ringa och vilken tid jag skall
ringa men inte vem jag ringer upp. Jag tar emot ett eller två
samtal och sedan kl 07.50 har all personal på läkarmottagningen ett snabbmöte för att gå igenom dagen. Därefter
börjar jag att ta emot det ena samtalet efter det andra. Det
är en bra dag. Våren är här och de flesta förkylningarna har
gått över. Våren är så pass långt gången att de som är pollenallergiska har börjat med sina medicineringar och mår
relativt bra. Vi ligger i fas! Det innebär att vi håller tiderna
och vi ringer upp patienterna på de tiderna de blivit angivna
enligt TeleQ-programmet. En dålig dag kan det hända att
vi ringer upp en timme senare än angiven tid. Det är inte
roligt och upplevs mycket stressande. Positivt är att vi är bra
bemannade. Vi har en distriktssköterska och en undersköterska som är ute på mottagningen, vilket innebär att jag inte
behöver gå ifrån telefonen för att hjälpa till med till exempel inhalation, EKG eller operation.
12
H älsan i C entrum 3 • 12 Fika klockan 09.30. Ett måste.
Återigen samtal till kl 11.00. Då samlas alla distriktssköterskor, sjuksköterskor och undersköterskor för att sammanställa hur dagen går. Är det mycket? Har vi några läkartider kvar att erbjuda patienten? Hur löser vi resten av dagen
med mera.
Lunch kl. 11.30. Samtal med härliga kollegor och alltid
ett gott skratt med någon.
Återigen samtal
Klockan 13.30 börjar SIM-mottagningen. Idag har jag två
öronspolningar, en bedömning av finger och en omläggning.
Jag konsulterar läkare då en av patienternas öra inte har vax
men patienten upplever ändå en hörselnedsättning. Läkare
skriver remiss till öronspecialist. Fingret är ingen fara med,
men en orolig mamma. Såret på benen är ett klassiskt bensår
som inte läkt på fem veckor trots att patienten lagt om med
salvkompress och lindor. Lägger om och bokar in patienten på distriktssköterskemottagningen där man senare gör
ankeltrycksmätning och fortsatta omläggningar. Roligt att
träffa patienter. Att se dem, att ta på dem, att kommunicera med dem.
Åter igen samtal.
Snabb fika.
Kommer en ung kvinna, 39 år, med bröstsmärtor. Tar
EKG, saturation, blodtryck och puls och läkarbedömning.
Ingen fara. Skönt.
Återigen samtal till klockan slagit 16,30. På eftermiddagarna kommer de långa och jobbiga samtalen.
Då är dagen slut och det är dags att byta om och ta bussen
hem till de små.
Ja, så var det idag. Sammanfattning; Många samtal, lagom
med stress, roligt med mottagning, inga större problem.
Fanny Djurström
VFU-ansvarig
Länssjukhuset Ryhov
MIN VARDAG SOM DSK
Birgitta Stål – Växjö
Måndagen den 28/5. Hela förmiddagen var inbokad med
läkarmottagning på BVC. Tillsammans med en erfaren
BVC-läkare gjordes många trevliga möten med barn i åldrarna 6 v, 6 mån, 12 mån, 18 mån samt några 5 ½ åringar som
var på sitt sista BVC besök. Det är så härligt att ha förmånen att kunna följ barn och familjer från några dagar gamla
till sista besöket som är vid 5 ½ år. Att se barnen utvecklas
och växa.
Därefter var det en välbehövlig lunch. Eftermiddagen
började med några telefonsamtal som talats in på röstbrevlådan under förmiddagen. Därefter var det blandade BVC
besök ex. 10 mån, nyfödd tillväxt, där en liten bebis hade
fått igång mammas amning och nu vänt upp fint i vikt, alla
i rummet tillfredsställda. ”Matprat” med en sjumånaders
bebis, där familjen kommer från Irak, pappa kan ganska bra
svenska. Men med broschyrer och Google translate kan även
mamma vara med i samtalet. Vissa besök brukar jag använda
telefontolk också. De sista två timmarna användes till att
kalla barnen som ska komma på besök i juli samt att förbereda en ny föräldragrupp med start i slutet av juni.
Ännu en dag gången på en BVC-mottagning, där de absolut
allra flesta dagar är otroligt stimulerande och positiva. Och
dessa härliga barn som ger en så mycket energi.
Med hälsningar från en BVC sköterska i Småland.
Birgitta Stål
Distriktssköterska
Carema Vårdcentral
Hovshaga, Växjö
Birgit – Skövde
En dag på Sjukvårdsrådgivningen VGR i Skövde.
Vårt uppdrag är att ge råd i medicinska frågor, kunna hänvisa
till rätt vårdnivå vid rätt tidpunkt, kunna ge egenvårdsråd
och informera om vart man kan vända sig vid olika frågor.
Datorn och vår egen kunskap och erfarenhet är arbetsredskapen. Efter ett hej till alla som jobbar, vi går om lott då vi
har verksamhet dygnet runt, loggar man in i datorn. Vi har
en kort samling och fördelar raster och pratar om det har
hänt något speciellt, planerade driftstopp eller vad som helst.
Det tar en stund innan alla program startat och hörlurarna
kommer på plats sedan dags för första samtalet.
Samtalen är allt ifrån rena nummerupplysningen till de
mest avancerade psykiatrisamtalen, stort som smått. Vi erfar
att samtalen ökar, att många i samhället har en uppfattning
att det är bäst att ringa för säkerhets skull, man litar inte på
egen bedömning eller vill att någon annan tar ansvaret. Vi
upplever också att vi kan göra väldig nytta för många, ge råd,
trygghet, lugna och hänvisa rätt direkt.
Det är en ungdom som haft analsex och blöder, det är
mamman som ringer om det febriga barnet, de som blivit
bitna av fästing, barnet som fått många myggbett. Damen
som behandlas med cellgift och nu fått feber. Många misstänkta skelettskador, åkt skateboard, trillat från stegen. Sår-
skador, sågat sig, skurit sig, gått in i en skåpsdörr. En man
som har jobbigt att andas men vet inte hur han ska göra då
han sköter sin sjuka fru som han inte kan lämna.
Ambulansen ringer, står hemma hos en avliden vill ha ut
beredskapsjouren för konstaterande av dödsfall. Man som
har så ont i magen, känner inte igen det som magkatarr, det
har nu suttit i 3 timmar. Sonen som ringer om fadern som
opererat ljumskbråck och är svart på pungen och på ena
handen. Pojkvännen som ringer för tjejen som bara gråter.
Den gravida i vecka 28 som har ont i magen. En ungdom
som har så ont i halsen, är snuvig och hostig. Damen som har
ont i ryggen med ischiasbesvär. Frun som ringer för maken
som har så ont i bröstet. Killen som sprungit maratonlopp
och har Coca-cola färgad urin.
Vi använder rådgivningsstödet i datorn som hjälp i vår
bedömning, ibland rådgör man med kollegor ibland får man
ringa jourläkare och rådgöra. Vi använder och söker olika
websajter på nätet, t.ex. internetmedicin, FASS, Giftinformationens hemsida, Smittskyddet, vi googlar m.m. m.m.
Vi har många patientkontakter med varierande frågeställningar vilket ger ett väldigt omväxlande arbete.
Birgit
MIN VARDAG SOM DSK
Annika Wilhelmsson – Svenstavik
Min arbetsdag 28 maj startar i hemmet med väckning av två
tonåringar, packning av fotbollskläder och 5 liter hummus
(det var religionsdag på skolan). Ungarna på skolbussen och
sen iväg till Svenstavik.
Jag och mina kollegor på hälsocentralen ska till Östersund
och få uppdatera oss om nyanlända som är ett samlingsnamn för flyktingar, kvotflyktingar, asylsökande och ”kärleksinvandrare”. Det ska handla om vaccinationer, tbc, hälsosamtal m.m.
Vi känner oss förväntansfulla då vi tycker vi är nybörjare
på mycket och det har varit mycket som varit otydligt. Vi
fikar en god och välbehövlig smörgås (frukosten är redan 3,5
timmar bort för en som har lång resväg).
Dagen infriar dock inte mina förväntningar. Det visar sig
att vi inom samma landsting hanterar dessa nyanlända olika
t.ex. vad gäller provtagningar, främst då titar. Hos en del tar
man titrar på flera vacciner och erbjuder gratis kompletterande vaccin och hos en del får de nyanlända betala vaccinet själva (vilket de då inte gör p.g.a. kostnaden). Arbetet
man lagt ner kan många gånger kännas ogjort och frustrerande sådana gånger.
Oklart känns det också huruvida lungröntgen ska göras och
vid vilken ålder för att hitta tbc. PPD sätts av distriktssköterskor på både barn och vuxna ute i en glesbygdshälsocentral men inte på en annan då underlaget känns för få för att
bli rutinerad på detta. Frågor som vem som ska bära kostanden; primärvård eller sjukhusklinik dyker upp i flera sammanhang. Vad är förankrat och hos vem? Kan vi inte centralisera kompetensen (förr fanns hälsoportalen som fungerade
alldeles utmärkt)? Nu är vi många enheter som hanterar ett
mindre antal nyanlända så ingen blir riktigt bra på det.
Vi styr åter bilen mot Svenstavik och vår arbetsplats som
hunnit stänga för dagen.
Annika Wilhelmsson
Distriktssköterska
Svenstaviks hälsocentral
Jennie Stenström – Falkenberg
Hej, så här såg min dag ut den 28/5. Jag arbetar på en privat
vårdcentral i Falkenberg, Hallands län.
07.45 - 08.00 adminstration
08.00 - 10.00 telefonrådgivning och bokning av patienter
10.00 - 10.10 fika
10.20 - 12.00 fyra hembesök ( PK-prov, PK-prov samt
såromläggning, såromläggning samt ögondroppar)
12.00 - 12.45 lunch
12.45 - 13.00 adminstration
13.00 - 15.00 distriktssköterske-mottagning (bl.a. sårkontroll och uppföljning, blodtryck, injektion,
såromläggningar, lindning av ben, sårodling
samt suturtagning)
Tar även emot telefonsamtal till
distriktsköterske-mottagningen.
15.00 - 15.20 fika
15.20 - 16.00 akut hembesök, byta KAD
16.00 - 17.00 telefonrådgivning
Med vänliga hälsningar
Jennie Stenström
Distriktssköterskans Ryggsäck
Du kan nu beställa distriktssköterskeföreningens
specialgjorda ryggsäck.
Beställningen görs via styrelsen i din lokala förening.
Kostnad för ryggsäcken: 200 kronor + ev. frakt.
14
H älsan i C entrum 3 • 12 MIN VARDAG SOM DSK
Anette Engberg Ekedahl – Havdhem, Gotland
Måndagen 28 maj började med en liten promenad med våra
tre glada hundar. Passade lite extra på den minsta, Alice,
eftersom hon gärna vill rymma ner i skogen för att jaga
rabbisar. Freja, den yngre bordercollien, hänger gärna på vid
bästa tillfälle till något bus. Inte bra, varken för de vilda
djuren eller vallningsträningen… Den gamle hunden lufsade tryggt med och hjälpte till att hålla ett vakande öga på
de två ungdomarna.
Frukost, kollade morgonnyheter i tidning och på tv, sedan
en kvarts bilfärd till jobbet på vårdcentralen. Morgonsamling, –Hej, hej, god morgon, jaha, Olle är dagjour. Reflekterar över att det är väldigt ont om läkartider hos alla utom
Anna, som verkar hinna med sin patientlista. Inget lunchmöte denna måndag, Stina ska på utbildning. Sen kommer
tyvärr inte vikarien Greta, hon har blivit sjuk…Ja, vi måste
skicka blommor…
– Hm, verkar ändå bli en hyfsad måndag för oss distriktssköterskor iallafall, hann jag tänka. Två extra distriktssköterskor i telefon, fint, så idag ska vi nog hinna ta hand om
de flesta som väntas ringa. Siffrorna i statistiken har inte
varit så bra under våren, vi går kort eftersom omorganisering av hemsjukvården ska ske i höst, och då vill arbetsgivaren inte lysa ut de fasta tjänsterna på grann-vårdcentralen
som kanske ska gå över dit. Vikariat har varit utlyst, ingen
fast vikarie har dykt upp ännu i alla fall. Vi har förhållandevis ganska många telefonsamtal om man jämför med andra
vårdcentraler på ön sägs det, kanske för att vi finns i glesbygd.
Ser några välbekanta telefonnummer i Flexitid-listan,
tänker att dem ska jag försöka ringa själv, så spar jag lite tid
då det är ”mina” patienter. Ett samtal var 6:e minut numera,
förut var 5:e. Det är faktiskt det nya journalsystemet som har
gjort att vi inte kan hålla riktigt samma kapacitet som tidigare. Väldigt många fler ”musklick” i små plocklistor minskar vår kapacitet och ger ont i armen.
Pratar i telefon med en stackars kvinna som inte orkar jobba
längre på sin konfliktfyllda arbetsplats, hon får under förmiddagen en läkartid och dessutom hinner jag koppla in vår
rehabkoordinator så att de etablerar en kontakt.
– Hinner du ta den här omläggningen? Hon hade glömt
boka tid och hennes man skulle ändå ta pk nu…
– Ja, nej, jo, nja, det lyser rött på telefonlistan, hm, dom
måste ha fått in nåt akut på läkarmottagningen, och dessutom en planerad operation där kanske, som Lotta då får
assistera vid. – Nej, hon får komma tillbaka klockan 11, så
ska jag försöka ta det medan blodtryckspatienten vilar sina
minuter då. Oj, blev de lite besvikna när det inte gick med
en gång, jahaja…
Någon i telefon är inte nöjd med besöket hos läkarvikarien, kräver ett nytt besök hos den ordinarie, som bara arbetar deltid just nu.
– Va, inte förrän om tre veckor, jag vill träffa honom NU!
Förkyld, febrig och hostig ettåring bokas på akuttid, en
diabeteskontroll bokas om tre veckor, provtagning veckan
innan.
Hemtjänstpersonal ringer på den ena av två hemsjukvårdstelefonerna som jag har i fickan idag trots att jag är
i Flexitiden och sen ska ha mottagning. En av oss fem
distriktssköterskor är nämligen ”utlånad” idag till en annan
vårdcentral som saknar två av tre distriktssköterskor. Får be
patient i pågående samtal vänta medan jag tar det.
Hon vill att någon kommer och tittar på en äldre dam
som fått utslag.
Kollar min kalender, jag ska ha hemsjukvård imorgon, får
ta det då. Tänker lite på en annan patient, som är glömsk,
rökare, med dålig cirkulation och jättehögt blodtryck. Har
bett hemtjänsten hjälpa mig få denne att försöka minska
sin cigarettkonsumtion, kanske i alla fall vara med då denne
hanterar eld? Fått till svar att de enligt lag inte kan hindra
någon att göra vad den vill i sitt hem…Suck.
Några förkylda personer får råd, en del beställer recept eller
tider för provtagningar, andra vill ta blodtrycket, en turist
blir besviken när han uppmanas göra det på hemmaplan när
han kommit hem nästa vecka. En annan turist blir arg, säger
att han minsann har väldig huvudvärk och kan jag garantera att han inte får stroke? Bokar honom på en akut läkartid, vill inte gå in i någon diskussion med honom i telefonen, får kolla upp med läkaren hur det gick sen. Hon undrar
sen lite försynt hur jag tänkte när jag bokat det hela som
”akut”, då det visade sig vara något helt annat egentligen.
Får lite sympati av henne, när hon får veta hur det gick till.
Fint, alla nöjda då…
Får mail, vi ska ha lunchmöte ändå, vi måste prata om hur
vi ska slimma bokningarna på de få tider som finns. Varje
läkare ska ta hand om endast sina egna patienter. Vi ska prioritera telefon och hemsjukvården. Inga turister bör bokas
förutom de med akuta besvär, som inte kan vänta tills de
kommit hem till sin egen vårdcentral. Blodtryck kan mätas
på apoteket, endast 40 kr. Inte kan vi ta emot palliativa turister heller, vi måste prioritera våra egna. Magert med semestervikarier. Lena kommer lite sent till mötet, det behövdes assistans och omläggning av patients sår som behövde
sutureras.
Ändå bra med dessa lunchmöten, varje måndag. De är vår
chans att diskutera aktuella saker, gå igenom vårdprogrammen, ”kloka listan” eller aktuella frågor. En gång i månaden
har vi detta lunchmöte tillsammans med läkarna, funkar bra!
Mottagningen på eftermiddagen, det kom två töser
för vaccinationer med Gardasil, några andra patienter för
omläggning, dessutom ett äldre par där den ene har en lindrig demens. Nu var det något viktigt de ville diskutera.
– Ja, vi måste få prata med vår distriktssköterska, idag,
det är väldigt viktigt.
Problemet visade sig vara svartsjuka som nu tar allt större
MIN VARDAG SOM DSK
plats i deras över 60-åriga äktenskap. En nyinflyttad granne
hade helt ovetandes varit i fokus i deras liv en hel vecka,
dygnet runt. Denna misstänksamhet gjorde nu att ingen av
dem fick en lugn stund. Detta besök tog längre tid än planerat, bad nästa patient om ursäkt för väntan.
– Du ska få din Antabus, vänta lite, ska hämta alkometern
bara. - Oj, då, var det rummet upptaget, ursäkta, jag ville bara
hämta en grej. Tack tack, jag ska inte störa mer.
Nästa patient är en ung vuxen med grav övervikt. Hinner
lägga om såren, skulle vilja prata mer om livsstilen, får följa
upp bättre nästa gång.
Får telefonrapport om patient på väg hem från sjukhuset. – Kan du ta hand om medicinerna? – Nej det finns inget
ansvarsövertagande, måste du ha det bara för att åka hem
och lägga i tabletterna i dosetten verkligen? - Nej, vi har inte
vårdplanerat, måste man det? Du ska väl ändå åka åt det
hållet? – Nehej, inte det? Så du menar att vi inte kan skicka
hem patienten då? – Jaså, har dottern full koll på medicinen? Ja då så…
Suck.
Hinner tänka lite på en vårdplanering som ska bli om två
veckor, hemma hos en äldre person, skulle behöva ha den
tidigare kanske… Hon har tacklat av lite sista tiden trots att
hemtjänstpersonalen gör sitt yttersta med omsorger, näringstillskott och även sjukgymnastikträning efter skadan hon
haft för några månader sedan.
Avslutar med blodtrycksmätning, och lyckas sen på
kanske tre minuter skriva FaR-recept och förklara att FaRsamordnaren kommer att ta kontakt för att erbjuda förslag
på aktiviteter förutom dagliga bas-motionen. Dokumenterar det sista.
16
H älsan i C entrum 3 • 12 – Ja, så var det arbetspasset slut. Känner mig nöjd med
att ha lyssnat på ledsna människor, löst några problem, gjort
insatser, ”lagt pussel” i kalendrarna, gett en del råd om egenvård och annat. Har inte ens hunnit öppna några kvalitetsregister, borde ha gjort det annars blir statisktiken inte bra,
pengar är kopplat till antal registrerade patienter.
Stämplar ut.
Åker direkt till HVB-hemmet där jag är timanställd, pratar
med personal och ungdomar om fritidsaktiviteter, skola,
Concerta, planerad flytt till familjehem, eurovisionsschlager och lite allt möjligt. Delar tre dosetter och åker hem.
På vägen hem tänker jag på sonen i stora staden, dottern
i lilla staden och längtar lite efter dem. Väl hemma släpper
jag ut de åtta tackorna utan ungar i större beteshage, varpå
de ganska snart smiter utanför stängslet eftersom strömmen inte är på. Ropar på Freja, som kommer som ett skott
då det kan vankas vallning. Hon tassar runt flocken, lugnt
och sansat numera, driver dem mot mig och tillbaka in i rätt
hage. Berömmer massor, nu går det äntligen bättre.
Går in, äter lite kvällsmat tillsammans med maken/
bonden, som idag mestadels legat under slåtterkrossen och
mekat.
Sätter på datorn, kollar in Facebook och lokalnyheterna
på nätet, ser att det just nu pågår en lägenhetsbrand i det
område där mina patienter bor. En omkommen, kan det
vara x…??
Nästa morgon, tisdag: Jo, det var x som omkom i branden.
Undrar hela dagen hur det gick till, egentligen?
Anette Engberg Ekedahl
MIN VARDAG SOM DSK
Marita Palm Ankarman – Västervik
Måndagen den 28 maj börjar med att en kollega är sjuk och
alltså jobbar vi denna dag med en person kort.
Mitt arbete börjar klockan 08:10 med Tele Q arbete vilket
innebär att personer ringer in till HC och hamnar i en telefonkö i turordning och blir uppringda av oss sjuksköterska
och distriktssköterska. Ärendena är tidsbokning, rådgivning,
receptbeställning m.m. jag ringer upp till klockan är 09:40
och hinner cirka tolv samtal.
Klockan 10:00 har jag att ge en injektion Gardasil till en
person och en suturtagning på buken efter operation på en
annan person.
Klockan 10:30 kommer en person och vill kolla sitt blodtryck på grund av att personen känner sig yr och att det susar
i öronen, blodtrycket visar sig vara bra, yrseln beror troligen
på ”kristallsjukan” personen är nöjd med besöket.
Klockan 11:00 blodtryckskontroll på grund av att personen slutat med sin blodtrycksmedicin på grund av biverkningar, blodtrycket är bra.
Klockan 11:30 en yngre person kommer på grund av stora
blåsor på hälarna efter att gått med nya skor, drar ut vätska
ur blåsorna och lägger på förband.
Klockan 13:00 spolning av en fistel.
Klockan 13:30 kommer en person som har ett långdraget
eksem, skriver Kortisonkräm Grupp 3.
Klockan 14:00 suturtagning ung person med operationssår.
Klockan 15:00 person med långdraget bensår som inte
har varit läkt på det senaste året
Klockan 15:30-16:00 Injektion Gardasil till 4 tonårsflickor
Marita Palm Ankarman
Distriktssköterska
HC Stora Trädgårdsgatan
Västervik
Kristina Blommé
Jag arbetar nu som personlig assistent åt en man med en
neurologisk sjukdom som bl.a. innebär avsaknad av gripförmåga i händerna. Den 28/5 började passet kl 05.30 (normal
tid) med att hjälp upp till sittande ställning i sängen, av ventilatorn, sätter på TV med textnyheterna som läses innan
dagen börjar, hjälp till rullstolen och ut till badrummet.
Morgonbestyren är klara två timmar senare efter dusch,
påklädning och frukost.
Idag var det läkarbesök på sjukhuset för utprovning av
annan typ av ventilator p.g.a. flytt till detta landsting. Han
kör egen bil. I arbetet ingår att vara medveten om alla tider
och att plocka ihop allt som ska med. Restid 45 min, hitta
lämplig p-plats 5 min, hjälp ur bilen 5 min, promenad till
entrén 5 min, kötid i receptionen 10 och oförutsett 15 min.
Vi åkte hemifrån 1,5 timme innan besöket. Ventilatorn skulle
med då inställningarna saknades i den rekvirerade läkarjournalen.
Mina arbetsuppgifter under besöket: möblera om i
rummet, lyft till och från sängen, koppade hans personliga
näsmask till den nya slangen, sätta allt på plats och lägga
honom tillrätta i sängen för test av nya ventilatorn. Då jag
såg slangens fäste visade jag det för honom och han tog
genast upp samtal med läkaren om hur den slangen fungerade för honom och att det var därför han fått nuvarande
ventilator.
Hemma, tog in posten, öppnade kuverten och ordnade
med sen lunch. Plockade upp och satte ihop den gamla ventilatorn som ska användas i natt (i morgon resa till tandläkaren i Stockholm).
På eftermiddagen ringde han några samtal och förberedde
med att jag fick ta fram de papper han behövde läsa igenom.
Under samtalen får jag vara beredd på att göra anteckningar.
Sen eftermiddag, alla göromål i samband toalettbesök och
eftermiddagsvila.
Där den assistansberättigade befinner sig är också min
arbetsplats vilket medför vitt skiftande miljöer med olika
förutsättningar för arbetet.
Kristina Blommé
Distriktssköterska
Två timmar senare lämnades mottagningen och båda venti-
latorerna med hem. Den nya ventilatorn är vad landstinget
ska använda sig av och den är ämnad för en patientkategori
som ligger still. Inför uppföljning efter sommaren ska olägenheter noteras.
Annons
MIN VARDAG SOM DSK
Chatrin Persson – Umeå
En dag på jobbet
Jag arbetar vid institutionen för omvårdnad, Umeå universitet, 50 % som lärare och 50 % som internationell kontaktperson. Som lärare är jag i vår kursansvarig för en valbar kurs
på avancerad nivå. Den kan väljas som del av program i flera
av våra specialistutbildningar, exempelvis i distriktssköterskeutbildningen. Jag ansvarar också för en kurs i grundutbildningen, termin 6, och är klinisk lärare vid en av Umeås
vårdcentraler. Som internationell kontaktperson informerar
jag om möjligheterna att genomföra delar av utbildningen
utomlands. Jag ansöker om medel och rapporterar vad vi
gjort med de pengar vi beviljas inom ramen för våra utbytesavtal med länder i och utanför Europa.
Jag tar emot inkommande studenter och lärare och reser
en del i mitt arbete för att besöka våra samarbetspartners
och för att planera för nya avtal.
Så här kan en dag på mitt arbete se ut. Klockan 8.00 tar jag
Botniabanans tåg till Örnsköldsvik resan går snabbt, cirka
55 minuter. I Örnsköldsvik har institutionen ett av sina fyra
Campus (de andra finns förutom Umeå i Skellefteå och
Lycksele). Idag ska tre studenter i Ö-vik berätta om sina
erfarenheter av utlandsstudier som två genomfört i Tanzania och en i Ghana. Studenterna har mycket att berätta och
visar bilder från vårdcentraler där de genomfört sina verksamhetsförlagda studier. Kurskamrater, lärare och studenter
från andra årskurser är med och lyssnar, ställer frågor och
blir tagna av berättelser om ett arbete som skiljer sig mycket
från en dag på en svensk vårdcentral. Vårdcentraler både i
Tanzania och i Ghana är små minisjukhus med avdelningar
för inneliggande patienter och förlossningsavdelning där det
föds många barn varje dygn. Ibland tänker jag att vi är på
väg dit att vårdcentraler blir minisjukhus. Patienter skrivs
hem snabbt från sjukhus och mycket av vården ska skötas
i hemmet kanske blir det behov av en ”mellanvårdplats” för
patienter som är för sjuka att skickas hem men som inte
behöver specialistvård.
Jag är imponerad av studenternas presentationer och dom
har säkert inspirerat andra studenter att söka utlandsstudier
under utbildningen. Jag äter lunch med studenter och lärare.
Det finns ett arbetsrum där för ”gästlärare” i Ö-vik så jag
stannar där och jobbar. Den valbara kursen som jag ansvarar för är huvudsakligen nätburen. Jag loggar in på webbplattformen vi använder och svarar på meddelanden från
studenter. Det är frågor kring slutuppgiften och praktiska
frågor kring nästa möte på nätet. Den andra kursen som jag
är kursansvarig för ligger också delvis på nätet, där finns det
inlämningsuppgifter att läsa och kommentera. Jag kan i lugn
och ro läsa inlämningsuppgifterna, det är fördelen med att
sitta i Ö-vik, jag blir inte avbruten en enda gång av personer
som söker mig i olika ärenden. Sedan är det mail som ska
besvaras, de flesta är från studenter som vill åka på utlandsstudier eller studenter som ska komma hit från andra länder.
Jag sätter mig sedan och funderar över hur vi ska organisera
arbetet i den internationella grupp som jag är ansvarig för
på institutionen, vad vi gjort de senaste åren och vad ska vi
göra de kommande. Jag tar 16.00-tåget hem till Umeå, stiger
av vid östra station strax efter 17.00 och är ganska nöjd med
min arbetsdag. Minnet av en berättelse som en av studenterna hade med sig från Tanzania dröjer sig kvar hos mig.
Visst är hälsan ojämlik i Sverige men blickar man ut globalt
så är skillnaderna i vissa fall avgrundslika.
Chatrin Persson
International coordinator
Umeå
Hanna Hansson
Hej!
Jag arbetar som distriktsköterska i hemsjukvården. En
arbetsdag kan se ut så här: Morgonmöte 7.30, närvaro personal, vem har jourtelefonen på förmiddag resp. eftermiddag, vem sitter i tele Q (tel. tid 10-11). Sedan delar vi upp
arbetet, är i regel 8-10 hembesök var som är inbokade, sedan
tillkommer akuta bedömningar (hemtjänst ringer på jourtelefon), vårdcentralen ringer om någon patient som inte kan
ta sig dit o.s.v. Jag är ute hela förmiddagen, brukar ta fika i
bilen, sen in till lunch, stämmer av med kollegor vad vi har
kvar, vad som tillkommit m.m.
Efter lunch dokumenteras besöken, bokas om, bokningsunderlagen ska justeras, vid behov behöver journaler läsas,
faxar/ringer vårdcentral om patient, kan röra sig om patient
som försämrats i sitt tillstånd, patient som ska in på apodos,
läkemedelslistor som behöver justeras. Faxar/ringer hemtjänst om patient förskriver hjälpmedel, tar hand om inkommande fax och åtgärdar dessa. Kan bli fler hembesök som
man inte hunnit eller som tillkommer. Ja, sittandes sysslolös blir man aldrig…
Hanna Hansson
Distriktssköterska
MIN VARDAG SOM DSK
Grötö. Foto: Lena Olsson
Lena Olsson
En dag på jobbet
Har nu kommit hem från en som alltid intensiv, rolig och
givande dag på jobbet som distriktssköterska på vårdcentral.
Måndag är alltid en dag då telefonen går varm och det är
många som vill ha en tid till läkare, mottagningssköterska,
distriktssköterska eller bara få råd. Idag började jag nio och
det var skönt med sovmorgon efter helgen. Mina kollegor
har varit igång sedan halv åtta och har fullt upp med att ta
alla samtal i Tele Q. Vi hjälps alltid åt med telefonen på morgonen, distriktssköterskor och mottagningssköterskor. Det
är redan mycket folk i väntrummet. Jag startar upp datorn
och funderar samtidigt på hur denna dag ska gestalta sig,
hur många samtal ligger i kö, vad har jag på min kalender,
är det någon som ska handla lunch tro? Självfallet hänger
sig datorn och jag får börja om med min ”uppstart”. Till slut
har jag loggat in på telefonen, i Medidoc och rådgivningsstödet. Jag startar upp Tele Q och det ser rätt bra ut för att
vara måndag, runt tjugo samtal i kö.
Tillsammans med mig går en distriktssköterskestudent
och det är hennes sista av fem veckor. Hon har nu fått ökat
självförtroende i sin roll som blivande distriktssköterska och
arbetar självständigt tillsammans med mig. Jag har ett ärende
liggande sedan i fredags som jag vill ta med läkaren direkt.
20
H älsan i C entrum 3 • 12 Är det okej med en telefontid eller är ett besök nödvändigt?
Tittar i mitt postfack på vägen. Meddelande från en av våra
läkare, en äldre man har problem med trängningar och läkaren vill att jag hjälper till med miktionslistor. Jag får kontakta mannen för att boka tid men just nu hinner jag inte.
Telefonen väntar.
Första samtalet är en pappa vars son har besvärliga allergi-
symtom trots medicinering. Ögonen svullnar igen, det kliar
och rinner och näsan är tät. Kan inte gå till skolan idag. Ger
egenvårdsråd och lovar prata med läkare. Vilken tur att barnläkaren är här som kan ge råd, pappan får en tid för pojken.
Samtalen fortsätter, recept behöver förnyas, vill ha akuttid
till läkare, har opererats och behöver hjälp med suturtagning,
ska resa till Thailand vad behövs för vaccin osv. Ofta behövs
ingen tid bokas utan egenvårdsråd räcker och de flesta blir
nöjda med det. Ringer upp och pratar en stund med en äldre
man som jag har kontakt med varje vecka. Det är en trygghet för honom och så småningom kanske vi kan glesa ut
samtalen lite. Han mår lite bättre idag och det känns skönt.
Många äldre behöver stöd både när det gäller sin medicinering och diverse problem i vardagen. Ett samtal då och då
kan minska oro och kanske undvika ”onödiga” besök i vården.
MIN VARDAG SOM DSK
Nästa patient som är bokad är en ung tjej som ska ha hjälp
med en järninjektion. Går till akutrummet där vi ger järninfusioner som Venofer och liknande. På vägen dit möter jag
en ”gammal bekant” och får en välkomnande kram. Tjejen
har remiss med från sin hemort, hon är bara på besök här
i Göteborg. Jag har aldrig gett just det här läkemedlet och
inte min student heller så vi får läsa på i FASS. Vi småpratar lite med patienten, sätter en venös infart, blandar injektionen och ger den utan problem.
Väl tillbaka på mitt rum ringer maken vars hustru haft
en stroke, pratar lite om hur det går för dem. De behöver
förnya beställning på inkontinensmaterial. Loggar in i sesam
och fixar detta. Akutsköterskan tittar in, har talat med en
mamma vars barn har vattkoppor, önskar recept på Tavegyl
för att lindra klåda. Lovar göra detta så fort jag hinner men
först ska jag och mina distriktssköterskekollegor ha möte.
Idag är det semesterschemat vi behöver prata om och hur
ska vi göra med drop-in för TBE-vaccination? När mötet
är klart sätter jag mig och dokumenterar samt skickar iväg
det där receptet jag lovade innan vi tar en halvtimmes lunch.
Efter lunch har vi en patient som behöver hjälp med sår-
omläggning. En kille som har kört omkull med motorcykel och skrapat sig rejält på armar och knän. Det är besvärligt att få loss de gamla förbanden som fastnat ordentligt så
omläggningen drar ut på tiden. Under tiden min student
sköter omläggningen så tar jag nästa patient som ska ha en
första dos TBE-vaccin. Därefter kommer en dam som ska
kontrollera blodtrycket inför receptförnyelse. Samtidigt vill
hon passa på att beställa inkontinensprodukter både till sig
och till sin man. Skriver ner vad hon behöver så ordnar jag
med det senare.
Nu har klockan snart hunnit bli tre och jag har ordnat en
genomgång av Klara-Svpl, ett it-stöd för regiongemensam
rutin för samordnad vårdplanering, med alla mottagningssköterskor inför sommaren. Jag fixar med rummet där visningen ska vara och visar samordnaren vägen. Under tiden
ska jag vara ”akutssköterska” så att alla mottagningssköter-
skor kan vara med på genomgången. Det ligger ett samtal
till mig i Tele Q men det får vänta en stund.
Första patient på akutlistan är en man som ska ha hjälp
att spola sina öron inför besök på hörselcentralen. Han har
använt Revaxör några kvällar så det går lätt att spola. Därefter kommer en mamma och hennes två barn som ska ha sin
tredje dos TBE-vaccin, och ytterligare en mamma som vill
ha TBE-vaccin till hennes lilla dotter. En man behöver nytt
recept på medicin och har med sin medicinlista, det visar sig
att han har ett uttag kvar. Berättar att han fortfarande har
besvär, medicinen har inte hjälpt så bra. Lovar att prata med
doktorn så får vi höra av oss. En mamma kommer med en
liten flicka som är lite röd och svullen på ena foten. Vet inte
vad hon gjort och hon har inte direkt ont men det ser lite
misstänkt ut, ber en doktor titta. Tillsammans beslutar vi för
att avvakta tills imorgon, ger egenvårdsråd så får hon en tid
till mig för uppföljning imorgon.
Väl tillbaka på mitt rum har vi en kontroll av brännskada,
vår distriktssköterskestudent tittar så allt ser fint ut och det
gör det. Det är nu dags för henne att gå hem och jag avslutar dagen med ytterligare en såromläggning. När jag är klar
tittar vår undersköterska in och vill att jag ska titta på ett
barn med misstänkt vattkoppor, hon finns på infektionsrummet. Det ser onekligen ut som vattkoppor och jag ger
egenvårdsråd.
Nu är klockan redan kvart över fem och jag måste dokumentera, beställa inkontinenshjälpmedel och registrera vaccinationer i Svevac. Sen var det ju den här maken jag inte
hunnit ringa än så jag slår honom en signal, hans fru har det
lite besvärligt med värk och skulle vilja att jag kom vägen om
och tittade. Vi bestämmer en tid för hembesök.
Tio i sex loggar jag ut efter en som vanligt intensiv och
rolig dag på jobbet, och nåt fika, det har inte hunnits med…
Lena Olsson,
Distriktssköterska på en vårdcentral i Göteborg
Bidra till att förbättra tidningens
innehåll, vi tar gärna emot material!
Låt tidningen spegla din och andra
distriktssköterskors vardag, vision
och situation!
Hälsningar redaktionskommittén
Annons
MIN VARDAG SOM DSK
Carina Hedwall
Beskrivning av en Företagssköterskas arbetsdag.
En företagssköterskas uppgift är ju inte bara att dels utföra
de omvårdnadshandlingar som är beställda av kunden, dels
även som i så många andra yrken planera väldigt noggrant
både med den medicinska apparaturen men även att läsa på
de teoretiska kunskaperna.
Denna dag börjar med att se till att få med sig alla medicinska hjälpmedel som naturligtvis är kalibrerade inför
stundande kontroll på ett företag som beställt hörselkontroll och kontroll av anställda som arbetar inom livsmedelsbranschen. Alltså behövs en audiometer, spatel, otoskop,
örontrattar samt en ficklampa.
Ett plastkort med magnetremsa kommer väl till pass för
att ta sig in på företaget och skyltar strax innanför dörren
uppmanar alla besökare att vara så vänlig att ta på sig blåa
plasttossor utanpå skorna. Då jag inte skall in i själva produktionsdelen så behövs ingen rock eller huvudbonad. Sedan
får jag skriva in mig med namn och tid man anlänt och
göra likadant när jag går därifrån, allt för att de ska veta hur
många som befinner sig i byggnaden vid eventuell brand.
Därefter pratar jag alltid med personalen för att höra mig
för om dagsläget och eventuella förändringar av arbetsuppgifter.
Varje besök hos mig inleds med att jag tillsammans med den
anställde går igenom den hälsodeklaration för livsmedelsarbete enligt 10§ Statens Livsmedelsverks kungörelse (SLV
FS 1996:36) och som innehåller föreskrifter och allmänna
råd om personhygien. Den innebär i stort att det finns frågor
om eventuell diarrè, utomlandsvistelse, eventuella husdjur,
återkommande förkylningar, hudutslag och eventuell misstanke om paronyki. Expektans sker därefter av hudkostymen,
händer och hals/ svalg- allt för att upptäcka eventuella risker
med att arbeta med livsmedel och eventuell kontaminering
av densamma. Därefter görs en hörselskontroll och avstämning av huruvida skyddsutrustning används.
En sådan hälsokontroll brukar ta cirka 45 minuter med
dokumentation. Vid misstanke av något avvikande avgör jag
själv om det ska skrivas remiss till andra instanser och om
läkarbesök krävs för vidare uppföljning. Vid frågor som den
anställde själv önskar hjälp med måste personen i fråga höra
med sin chef om det är ok med ett läkarbesök eftersom det
genererar en kostnad för företaget.
Vid nyanställning är det extra viktigt att personen får råd
om vikten av hygien, att följa de bestämmelser som finns och
att lämna avföringsprov om personen nyligen varit utomlands för att spåra eventuell Salmonella eller liknande. Uppfyller en nyanställde alla krav så utfärdar jag ett tjänstbarhetsintyg som är en sorts godkännande av att kunna arbeta
inom företaget.
Då jag utfört kontrollerna skriver jag ut mig så de vet att
jag gått för dagen!
Carina Hedwall
Företagssköterska
Eva Örnskog – Jönköping
En helt vanlig måndag på en mindre vårdcentral utanför Jönköping….
Dagen började som vanligt med att jag parkerade bilen och
gick in på baksidan av huset. Vårdcentralen är nyrenoverad
och vi flyttade in i september förra året. Fantastiska lokaler, med stor potential till en verksamhet som skulle kunna
breddas och bli mer omfattande än den är just nu.
Jag stämplade in och gick och bytte om. Just denna vecka
fanns ingen läkare på plats alls. Den här lilla vårdcentralen
har, liksom många andra, brottats med problemet att det
finns så få distriktsläkare. Vi har haft stafettläkare under
vintern, men nu har det blivit brist igen. Men hemsjukvården måste fortsätta fungera. Den tar inte ledigt bara för att
läkare fattas.
Jag gick som vanligt runt och hejade på alla som jobbade: BMA på labbet, sekreteraren i receptionen, sjuksköterskan i telefonrådgivningen och min kära kollega. Det var
alla denna dag.
Min dag var uppdelad i att mellan klockan 8 – 9 göra
hembesök och ge insulin bland annat. Mellan klockan 9 – 10
sitta i telefonrådgivning. Mellan klockan 10.15 – 12 ha mot-
tagning. Övrig tid vara ute i hemsjukvården. Vi var ju två
denna dag, utan undersköterska.
Det var många besök. Solen sken större delen av dagen, och
det var vackert vårväder. Det var långa tidspass i bil. Många
besök ute på landet, blev det. Jag tillryggalade säkert 6 – 7
mil totalt. Hjälpte flera vårdtagare med att lägga om sår, två
provtagningar, sondmatning, överräcka läkemedel. Många
telefonkontakter blev det denna dag, oftast via mobiltelefonerna.
Tankarna gick ibland till den förestående kommunaliseringen av hemsjukvården, som skulle komma till stånd vid
årsskiftet. Denna vecka skulle erbjudande om anställning
från kommunen komma…
Nästkommande dag skulle jag på styrelsemöte med
distriktssköterskeföreningen på kvällen – det såg jag fram
emot!
Eva Örnskog
Distriktssköterska,
kassör i distriktssköterskeföreningen i Jönköpings län
MIN VARDAG SOM DSK
Berit Grahn – Skellefteå
Dagbok 28/5
Det är måndag morgon och ny vecka. Idag har jag ställt
väckaren på 06.00 och vaknar ganska pigg. Det är soligt och
blåser motvind idag, hos grannen står flaggvimpeln rakt ut.
Motvind betyder mer motstånd och mer träning för jag har
tänkt cykla 10 km till jobbet. Igår var det sommarvärme, idag
vantar på. Det är en fin cykelväg längs Skellefteälven. Svettig och nöjd kommer jag fram.
Arbetspasset börjar 08.00. Jag hinner via datorn beställa
några inkontinensskydd som jag ej gjorde i fredags, innan
morgonträff med kollegor. Vi pratar en stund, går iväg ut
eller stannar kvar inne beroende på vad våra uppgifter är.
Jag jobbar inne med mottagning, callme, BVC och asylärenden. För tillfället väntar jag på att läkare skall ge mig
ordinationer på vad jag skall vaccinera tre barn från Afghanistan. Jag har gjort hälsosamtalen med hela familjen. Det
är inte helt enkelt att ordinera vaccinationer när barnen är
i olika åldrar, jag begär en tydlig ordination, jag väntar på
besked.
Min första patient har en power port som skall spolas
och prover som skall tas. Patienten mår inte bra och besöket
handlar om andra saker, vi pratar mest om dem. Jag måste
ha fingertoppskänsla i hur jag uttrycker mig i samtalet så
patienten inte blir mer orolig än han redan är.
Nästa patient dyker inte upp, jag får ringa och efterlysa
honom. Han svarar inte i sin mobil, särbon svarar inte heller,
sjukhuset som behandlar honom regelbundet tror att han är
hemma. Till slut efter 5:e försöket får jag kontakt. Han hade
glömt bort tiden med mig. Vi kommer överens om ny tid.
Även nästa patient har missat tiden med mig. Vi bokar en
ny BVC-tid i eftermiddag. Mina kollegor har bokat in nya
fall så jag jobbar vidare. Jag träffar en ung flicka med klåda
och allergi, lyssnar på mamman och flickans historia. Jag
inspekterar utslaget och hämtar en salva och ger råd. Jag har
hunnit konsultera en läkare innan, mamman har ringt tidigare, hon har följt våra råd men de hjälper inte.
Jag ringer upp en mamma som har sökt mig. Hennes
dotter har lös mage och är 11 månader, hon har frågor och
hon önskar råd från mig. Det är lättsamt att prata med föräldrar som man känner sedan tidigare. Jag ger några tips och
vi avslutar samtalet.
Sedan gör jag ett Boel-test. Jag förundras av hur barn
utvecklas och har eget driv att lära sig nya saker. Det är
roligt att se samspel mellan barn och föräldrar när det fungerar fantastiskt bra. Dessa duktiga föräldrar som uppmuntrar sina barn och gör rätt saker så naturligt och smidigt. Vi
pratar matupplägg nu när gossen är så duktig på att krypa,
sitta, härmar sin storebror. Viktkurvan planar lite.
Förmiddagen avslutar jag med att lägga om en Piclinekateter. Patienten ger mig ett tips som jag inte kände till och
jag använde det direkt, helt perfekt.
24
H älsan i C entrum 3 • 12 Det är roligt att lära sig nya saker som känns gruvensamma först och går sedan bra att utföra. Jag har ett utvecklande jobb, alltid något nytt…
Innan jag går på lunch anmäler jag mig till personalklubbens ”Gå, Lunka, Löp” arrangemang på 6 km. Jag har tänkt
gå med mitt barnbarn Emilia snart 4 månader. Hon gör mig
så glad. Jag sjunger sånger när jag går med henne, sånger jag
ej sjungit på 30 år. Hon och jag pratar på, hon gurglar, gör
bubblor, ljud, ler och glittrar med ögonen. Kanske kommer
hon att sova med.
På eftermiddagen träffar jag några BVC-föräldrar som jag
visar hur man tvättar rent ett barn i ljumskar så det inte
blir svamp och rött. Jag uppmuntrar och berömmer för att
dom har skött om ett sår som har försvunnit från den andra
ljumsken.
Fortsätter eftermiddagen med att ta bort suturer, lägga
om bensår, försökte att överrapportera en omläggning till
en annan vårdcentral. Patienten har sin sommarstuga närmare den. De hade inte tid med mig, nytt försök i morgon.
Glädjande att träffa patienten med fula såret på underarm/hand. Såret läker fortare än jag förväntat mig, kanske
bara 2 – 3 veckors sårläkning kvar?
Dagen avslutades med ett möte med kollegor vid 16-tiden.
En kollega skall sluta hos oss, hur ska vi jobba framöver? Jag
var tvungen att gå från mötet, en kurator från hörselhabiliteringen ringde. Vi diskuterade ett fall, jag fick råd om hur
jag skulle gå vidare i handläggningen. Ser sedan en lapp om
att jag skall ringa upp en förälder som ville byta tid för 4-års
kontroll, det var mer saker som kom upp än att bara byta tid.
Sedan var det dags att sätta på sig träningsoverallen och
cykelhjälmen, det är medvind hem, härligt.
Berit Grahn
distriktssköterska i Skellefteå.
MIN VARDAG SOM DSK
Distrikssköterska
Vissa måndagar tillhör de bättre och andra de sämre. Just
den här måndagen kunde placeras in i kategorin sämre,
kanske med tanke på att den egentligen var en helgdag men
sedan några år bytts ut till att vara en alldeles vanlig vardag.
Låt vara att det blir en ledig dag den 6 juni i stället, men
just den här dagen kändes det som det var ett dåligt byte.
När jag gick där och smågnällde för mig själv kunde jag
inte drömma om vart just den här måndagen, som egentligen var en helgdag, skulle ta mig.
Att jag skulle få ta del av ett människoöde som hämtat
ur en spänningsroman eller film. Att jag på några timmar
skulle få kliva in i en värld fylld av förtryck, människohandel, kriminalitet och våld. Få möta en patriarks järngrepp
om sin familj, om uppgjorda äktenskap där människor ingår
i affärsuppgörelser. Om barn som hålls som gisslan mot en
av sina föräldrar.
Men jag skulle också mötas av en ung pappas gränslösa
kärlek till sitt barn.
Den här berättelsen återges med tillstånd av mannen det
handlar om. Jag har ändrat en del detaljer för att han inte
ska gå att känna igen.
Under förmiddagen den här måndagen blev jag ombedd
att prata med en ung man som kommit spontant till vårdcentralen. När jag visat in honom på ett rum och frågat hur
jag kunde hjälpa honom svarade han på bruten men fullt förståelig svenska: Jag måste få hjälp, jag kan inte sova, måste
få träffa en doktor.
Min följdfråga, har du någon tanke själv varför du inte
sover, var som att öppna Pandoras ask. Blixtrande svarta
ögon: Jag är arg, men det kanske inte är det rätta ordet på
svenska. Jag är inte rädd men jag är rädd för mitt barns skull.
Jag tror nog du får berätta.
Jag kommer från ett land i norra Afrika. Tills för två år sedan
levde jag ett bra liv. Mina bröder och jag hade ett litet företag som gick bra, min pappa hade ett större företag som gick
ännu bättre. Jag hade snart tjänat ihop så mycket pengar så
jag kunde köpa ett litet hus och gick och samlade mod för
att fria till min flickvän sedan flera år. Tyckte jag haft tur
i livet och försökte hjälpa de som hade det sämre. En dag
kom en stor man och ville köpa pappas företag och eftersom pappa fick ett bra bud och så mycket pengar för det så
att han och mamma kunde leva gott resten av livet så gick
han med på att sälja det. Det är klart, den här stora mannen
är inte heller en som man säger nej till men det var ok för
pappa att sälja. Den här mannen hade ”affärer” i hela norra
Afrika och i Europa och bodde med sin familj i Sverige där
han hade restauranger. Men vad min pappa inte förstod när
han skrev på kontraktet var att även jag ingick i köpet, för
jag skulle gifta mig med den här mannens ena dotter. När jag
förstod det vägrade jag, pappa blev förtvivlad, men har man
en pistol mot tinningen så är man inte så tuff, som du kanske
förstår. Det blev ganska otäckt och jag förstod att jag kunde
få hela min familj dödad och då var mitt val ganska enkelt.
Men ändå inte. Jag skulle ge upp hela mitt liv och flytta till
ett land jag knappt hört talas om och gifta mig med någon
jag inte sett. Vad det handlade om var att han gifte bort sina
döttrar till unga män, placerade ut dem i olika städer i olika
länder för att använda dem i sin egen kriminella värld som
består av varusmuggling och beskyddarverksamhet, kanske
droghandel. Vi, jag och min fru, hamnade här efter att vi gift
oss. Jag kanske gjorde några mindre ”saker” men efter att vårt
barn fötts vägrade jag. Han hotade och slog mig men jag vill
aldrig mer göra något sådant! Så nu har han tagit mitt barn.
Min fru och barnet är hos honom, jag får inte prata med
dem, han säger jag får träffa dem men då måste jag flytta
dit och arbeta för honom. Igår kom det här. Han visade ett
papper från tingsrätten där kvinnan begär skilsmässa och
egen vårdnad av barnet.
Jag vill inte att mitt barn ska växa upp hos honom, han är
en ond man och mitt barn ska bli en god människa. Jag vill
anmäla min svärfar men då vet han att det är jag och jag får
aldrig träffa mitt barn mer och han kommer att döda mig.
Om jag flyttar tillbaka till Afrika kommer hans kompisar att
döda mig. Vad ska jag göra? Han grät när han pratade om
barnet, visade en bild på sin telefon där de är tillsammans,
en liten krabat på några månader.
Ja, vad skulle han göra? Vad skulle jag göra? Jag fick göra
precis vad jag ville, bara jag hjälpte honom, och nu handlade
det, förklarligt nog, inte om sömnproblem längre.
Det fanns bara en sak jag kunde göra: Ringa kommunens
familjevåldsrådgivare. Som givetvis var ledig den här dagen,
fick jag veta i växeln, men eftersom denna tjänsteman även
är min syster så var jag fräck nog och ringde henne hemma.
Ge mig två timmar så är jag där, var svaret jag fick.
Vad som hände? Hon fick höra samma levnadshistoria som
jag fick men med fler detaljer. Ordnade en advokat för hjälp
med skilsmässan och att kämpa för sitt barn, jag vill ha delad
vårdnad, ett barn har rätt till sin mamma oavsett vem som
är morfar. Har följt med på förhandlingar i tingsrätten, haft
stödjande samtal flera gånger per vecka. De har tillsammans
även tagit viss kontakt med polisen. Vi skulle vilja göra så
mycket mer för honom, men det är David mot Goliat, men
kanske inte med samma lyckliga utgång som i den berättelsen.
Den här mannen kommer att kämpa för sitt barn och
sina rättigheter, som pappa, som människa. Med stort mod
och lagliga medel kommer han att göra allt för att rädda
sig själv, barnet och barnets mamma. Jag kan bara hoppas
att det svenska samhället, som han hamnade i utan att själv
söka sig hit, kan skydda honom bättre än vi lyckades skydda
och hjälpa Fadime, Pela, Jihan, Maria och flera, av oss inte
kända män och kvinnor.
Vad jag vet är att måndagen den 28 maj 2012, dagen som
egentligen var en helgdag men blev en vardag, blev ingen
vanlig dag för mig.
Annons
MIN VARDAG SOM DSK
Ingegerd Skoglund – Enköping
Här kommer min redogörelse för min arbetsdag 28/5. Jag
sitter med i distriktsköterskestyrelsen för Uppsala län.
Jag arbetar som skolsköterska på Örsundsbroskolan i
Enköpings kommun. Ofta kan jag cykla till skolan och så
gjorde jag den här dagen. Det är 8 km enkel väg, ett utmärkt
sätt att starta dagen.
När jag kommer till skolan möter jag många elever vid
cykelparkeringen och på vägen mot skolan. När jag hälsar
på dem säger jag deras namn, om jag kan det. Jag tränar på
att lära mig alla namn. Det är ett bra sätt att bli sedd på och
jag märker själv hur bra det känns när någon ropar ”Hej
Ingegerd”.
Ibland möter jag elever som vill träffa mig. Inte så sällan
har eleven fått en skada under helgen och föräldrar skickar
barnen till mig på måndagen. Sådana ärenden kan vi hänvisa till primärvården och vi har en vårdcentral nära skolan.
Men det är inte lätt. Det blir krångligare för barn och föräldrar och eleven kanske har något annat på hjärtat också.
”Att vara tillgänglig och välkomnande är viktigt för en skolsköterska”. Då kanske eleven vågar komma när det verkligen
gäller. Dessutom står det i nya skollagen att vi ska erbjuda
eleverna ”enkla sjukvårdsinsatser”, vad nu det är i praktiken.
Den här måndagsmorgonen kom ingen elev på morgonen
utan dagen började med möte i arbetslaget 8.15. Då träffas
kurator, psykolog, specialist pedagoger och jag i elevhälsoteamet, EHT. Vi pratar om elevhälsoarbetet på skolan, hur
vi mår, vad vi arbetar med och vad vi har framför oss. Den
här dagen höll vi på längre, vi hade också utvärdering av läsåret. Vi hann också med några elevärenden.
Mellan klockan 8.30 och 10.30 har jag öppen mottagningstid. Förhoppningsvis kommer eleverna då med sina
krämpor och problem och droppar inte in under hela skoldagen.
Under mötet gick jag till mitt rum några gånger, jag
hade inget meddelande på dörren. En elev kom med sår på
handen som han fått förra veckan. Rengöring och plåster på,
som det ofta blir, och meddelande hem.
På förmiddagen kom ytterligare tre elever, en med skada
på foten, en med huvudvärk och en med hälsmärtor. Elever
med hälsmärtor, som är vanligt, får med sig ett informationspapper hem med egenvårdsråd till exempel skoinlägg.
Strax innan min lunch brukar det alltid dyka upp elever
med skador. Då har dem haft rast ett tag och ramlat på skolgården eller trillat ur klätterställningen. Ibland blir det allvarligare skador. Min puls ökar när kompisarna kommer
springande med andan i halsen och ropar att någon gjort
illa sig. Hur allvarligt är det? Jag är ensam med sjukvårdsutbildning på skolan. Som tur är har jag många bra andra
vuxna att konferera med, men ibland svårt att veta vad som
är vettigast. Kalla in föräldrar? Kalla på ambulans? Avvakta?
Vid lindrigare skador kan jag be eleverna komma tillbaka
senare. Ibland protesterar dom och säger att då kan det ju
ha gått över.
Lunchen äter jag oftast i skolmatsalen. Jag försöker undvika att prata arbete med lärarna. Om eleverna söker upp
mig ger jag dem en tid senare. Korridorkonsultationer är
inte bra på en skola heller.
Efter lunchen, den här dagen, hade jag bokat in hälsobesök
med en förskoleklasselev som kom med en förälder. Besöket tog lång tid, över en timme, föräldern hade många frågor
och funderingar.
Efter hälsobesöket träffade jag en grupp tjejer från en
klass för pubertetssnack. Det ingår i vår skolas basprogram.
Jag hade i förväg fått frågor från eleverna och visste vad dom
funderade på.
Det blev bra diskussion med bra frågor. Jag hoppas dom
lärde sig något också.
Några elever ifrågasatte undervisning i pubertet, och
senare sexualkunskap. Då berättade jag att Sverige var först i
världen, redan 1955, att införa sexualkunskap i skolan. Något,
åtminstone för vuxna, att vara stolta och tacksamma över.
Resten av eftermiddagen gick åt till administration, främst
dokumentation, som jag ägnar mycket tid åt. Vi dokumenterar och har tidbok i dataprogrammet Asynja.
Kvar var cykelturen hem. Den är mycket skön och välgörande, ett bra sätt att rensa hjärnan på efter arbetsdagen.
Ingegerd Skoglund
Skolsköterska Örsundsbroskolan.
MIN VARDAG SOM DSK
Anna-Carin Lundvall – Pålsboda
En distriktssköterskas dag, 28 maj 2012
Vaknar upp med en kvardröjande känsla av fest och njutning.
Igår var det ju mors dag och efter besök och uppvaktning av
mor och svärmor med nyplockade liljekonvaljer blev jag själv
uppassad och firad hela eftermiddagen och kvällen. Ligger
kvar i sängen och låter känslan av njutningen i att bli bortskämd finnas kvar en stund till, sedan vaknar jag till ordentligt, idag ska jag ju till Hjortkvarn. Kollegan Charlotta har
semester och jag ska rycka in och ta hand om filialen där.
Jag arbetar sedan 8 år på en liten vårdcentral i Pålsboda,
Närke, cirkaa tre mil från Örebro.
Vi är en privat vårdcentral som drivs på entreprenad. På
alla tre tätorterna som ligger i distriktet finns distriktssköterskemottagning och barnavårdscentral. Min kollega Charlotta Hallin ansvarar för filialen i Hjortkvarn och jag för den
i Sköllersta. Pålsboda som är störst och har mest öppettider delar vi på.
Jag åker först till vårdcentralen och hämtar lite saker
sedan åker jag de dryga två milen till vår filial i Hjortkvarn.
Det är öppet en gång i veckan här, varje måndag förmiddag
samt en onsdag i månaden då det är BVC hela dagen. Efter
telefontiden kommer patienterna på drop-in-mottagning
mellan 9.00-10.00. Idag kommer det bara tre patienter. En
kille som vill kolla blodtrycket, han har mycket mediciner
och behandlas på sjukhuset, ska nu kontrolleras efter ytterligare en medicinändring.
Nästa patient är en man som fått ett sår på ena underbenet då han var utomlands. Efter komplikationer och sårinfektion börjar han nu vara otålig,”tre månader har ju gått”.
Nu sedan vi börjat linda benet är dock läkningen på god väg.
Slutligen kommer en Waran - behandlad patient för att
ta PK-prov.
Nu börjar drop-in tiden för barnvägning. Det har fötts
fem barn hittills i år i Hjortkvarn, vilket är rekord på många
år. Orten är liten och utflyttningen har varit stor. Sedan sågverket lades ned har många arbetstillfällen försvunnit och
oron för bygdens överlevnad har ökat.
Idag kommer en mamma med sin 4 månader gamla flicka,
det är familjens första barn. Allt är bra, amningen fungerar
och barnets tillväxt är fin. Vi bokar en tid för nästa besök
om en månad, då ska vi ge vaccination nr 2.
När mottagningsarbetet i Hjortkvarn avslutats bär det av
tillbaka till Pålsboda. Jag lyssnar av telefonsvararen där det
finns lite meddelanden efter helgen. De flesta är från patienter som vill ha förnyad förskrivning av inkontinenshjälpmedel.
Efter lunchen har jag bokat patienter som kommer för
omläggningar.
En man med bensår har fått sina kompressionsstrumpor som jag provade ut förra gången vi sågs. Han får efter
omläggningen hjälp att ta på strumpa på ena benet. Andra
benet där såret är får vi fortsätta att linda tills det har läkt.
28
H älsan i C entrum 3 • 12 Han tycker det känns riktigt skönt att slippa den tjocka
lindan åtminstone på ena benet.
Så var det dags för lite barn igen. En 5-månaders flicka
ska få sin andra vaccination. Storasyster som är knappt tre
år är lite bekymrad över att vi ska ge hennes bebis sprutor.
Efter att vi kommer överens om att hon kan få hjälpa sin
syster att välja ett klistermärke efteråt tycker hon att det nog
ska gå bra i alla fall.
Sommaren närmar sig och efter sommarlovet ska en ny
barnkull börja förskoleklass. I slutet på denna dag har jag
bokat in några 5 ½-årsbesök. Då mäter vi och väger barnet.
Vaccinerar mot difteri, kikhosta, stelkramp och polio. Vi går
tillsammans med föräldrarna igenom hur det varit med hälsa
och utveckling sedan barnet föddes. Vi skriver sedan en sammanfattning i BVC-journalen och efter samtycke från föräldrarna lämnas journalen över till skolhälsovården när skolorna börjar i augusti.
Första 5 ½-åringen kommer inte, de har glömt bort tiden
visar det sig när jag ringer till mamma. Hon ber så mycket
om ursäkt, ”det har varit mycket nu” Vi bokar en ny tid om
några veckor när mamma har semester, då blir det lite lät�tare att komma till BVC.
Dagens sista besök är en pigg och glad kille som har läng-
tat lite efter det här, alla kompisarna på förskolan har ju varit
här och fått 6-årssprutan redan. Han som fyller i slutet på
året har fått vänta och är bland de sista som kallas till BVC.
Han vill sitta själv när sprutan ges och säger efteråt att det
gjorde ju bara lite ont. På plåstret har jag gjort min specialare
till 5 ½-åringarna och ritat en glad gubbe. Det är minst lika
viktigt som klistermärket man får efter sprutan. Barnen visar
stolt upp armen för kompisarna på förskolan när de varit på
BVC-besöket så det sprider sig i barngruppen.
MIN VARDAG SOM DSK
En gång gjorde jag inte specialaren, en flicka var så fruktansvärt rädd och ledsen och skrek hysteriskt. När sprutan var given kom jag på att jag glömt rita på plåstret men
det kändes som det inte var läge för något annat än tröst i
pappas famn och hon fick ett alldeles vanligt plåster utan
ögon, näsa och mun. Hon tittade på armen och fick gråthickande fram ”men gubben då?” Det var bara att byta plåster, sedan var hon ändå ganska nöjd. Man blir lite stor när
man har gått igenom det där med 6-årssprutan, då får man
ju börja förskole-klass.
Ja det var en dag på mitt arbete. Även om besöken ser likartade ut när man tittar i tidboken blir inte den ena dagen
den andra lik. Vi träffar olika individer som reagerar olika i
olika situationer. Vi måste finnas där och stötta och hjälpa
dem alla och möta varje individ utifrån just deras förutsättningar. Det är det som gör vårt jobb så roligt och intressant.
Mitt arbete här i Pålsboda är idag ganska unikt, åtminstone
i detta län. De flesta vårdcentraler har lagt ner de små filialerna och alla mottagningar har förlagts på vårdcentralerna.
Det finns inte många jobb kvar där man som min kollega
och jag få ha ”egna” mottagningar där vi träffar människor i
alla åldrar och arbetar med både distriktssköterskemottagning och BVC.
Jag tycker det här arbetet är mycket roligt och trivs fantastiskt bra. Jag kommer folk jag möter nära och ser dem
ofta i ett större socialt sammanhang eftersom jag träffar flera
generationer ur samma familjer. Det är nog det som är den
gamla sortens distriktssköterska.
Anna-Carin Lundvall
Distriktssköterska Pålsboda vårdcentral AB
Annons
MIN VARDAG SOM DSK
Eva Andersson – Stockholm
(kommunikationsprogram med sjukhusen) och vårdguiden. Svarar på sjukhusens frågor och ger patient tider över
nätet. Svarar i telefon. Det är högt tryck som det alltid är
på måndagar. Runt halv 9 brukar alltid hemtjänst och personliga assistenter titta förbi. Det är mycket inkontinensbeställningar (att hålla reda på beställningstalongerna går
liksom inte) någon patient har blivit dålig, någon vill veta
när distriktssköterska kommer till den boende m.m.
Raskt hinner klockan bli 09.45 och det är dags för fika. Vi
Tar vespan till jobbet vid strax före halv åtta. Mycket vägbyggen och bilar idag men med en vespa drar man förbi
alla köer och hinder så efter 10-15 minuter svänger jag in på
jobbet. Det sitter redan några patienter utanför och väntar
på att klockan ska bli åtta. Som vanligt på en måndag. Två
börjar på en gång berätta sina historier, ber dom vänta tills
vårdcentralen öppnar. Hittar ID-kortet och kommer in på
jobbet. Är inte först så jag slipper larma av, skönt att inte
behöva tänka på det så här tidigt på morgonen.
Småpratar med kollegor om hur helgen varit, hur veckan
ska bli, när det kommer material m.m. medan jag hämtar nya
kläder och byter om. Går till personalrummet och tar första
koppen te samtidigt som jag som vanligt har glömt lunchen i mitt rum. Ska försöka komma ihåg att sätta in lådan
i kylen innan lunch. Pratar med en doktor om ett gruppboende där personalen ringer hela tiden ofta om samma saker,
ingen verkar lyssna på vad vi säger. Som vanligt.
Hinner även skriva på två innerfönster vilka som gör vad
idag.
Sitter själv i dörren, det vill säga tar hand om alla som bara
dyker upp, hjälper doktorer med allt möjligt, mest EKG. Har
även patienter som kommer för såromläggningar. Mellan allt
detta så svarar jag i telefonen. Första patienten vill ha hjälp
med insmörjning av kroppen. Hon fixar allt själv förutom
ryggen så jag visar in henne i det vanliga rummet. Tar sedan
hand om de som står i kö. De flesta vill ha akuta tider hos
doktor. Det är mycket pollenallergi just nu. Helst ska man
få tid inom 5 minuter om man hostat i 10. Men det kommer
också några som är riktigt dåliga. Skickar en patient med en
arm i konstig vinkel i taxi till akuten. En patient som ramlat
på en plåt måste sys som, tur var har jourdoktors patient inte
dykt upp så han får snabbt sina fingrar sydda och omplåstrade. Efter en timme så är det lugnt igen. Går in till patient
som vill ha hjälp med insmörjning. Vi pratar om senaste tidningsrubrikerna som vanligt. Kollar sedan igenom webCare
30
H älsan i C entrum 3 • 12 pratar helg och patient i fikarummet.
Efter fikan är det dags för en stor såromläggning. Den
tar nästan 1 timme. Sedan är det EKG och inhalationer som
väntar. Hinner även med en bokad KAD-spolning. Det
kommer också patienter som vill boka tid, bara prata lite,
vill att distriktssköterska ska titta på utslag m.m. Svarar även
i telefon när jag hinner. Ser också att familjen Råtta är ute
med en liten unge. Den är jättesöt. Vi har bra utsikt mot ett
varmeutblås under ett metallskåp så familjen Råtta har ett
varmt bo året runt. Lastbilen som hämtar och lämnar mat
till sjukhemmet högre upp i våra hus stannar precis utanför
för så de har Holliday in med all inclusive.
Vips är klockan 12.30 och det är dags för lunch. Har
naturligtvis inte kommit ihåg att sätta in lunchen i kylen.
Tur att det var tålig mat. Annars hade det blivit en tur till
sushistället rakt över gatan. De har samma höga tempo som
vi så det går undan. Det blir en del skratt under lunchen om
dråpliga situationer som vi varit med om. Vi skulle kunna
ge ut en bästsäljare om vi fick skriva ner allt roligt och dråpligt som vi upplever.
MIN VARDAG SOM DSK
Efter lunchen är det dags att sitta i telefonen på heltid. Man
hinner svara mycket mer om man inte blir störd hela tiden.
Nu på eftermiddagen är det många som vill ha förnyade
recept. De flesta ringer några dagar innan medicinen tar slut
men det ringer också dom som har tagit sista tabletten och
vill ha receptet bums. Berättar att doktorr skriver ut efter
klockan 16.00. Vid 14-tiden är det dags att gå på hembesök. Lämnar apodoser, delar dosset och lägger om ett litet
sår. Patienten bor på samma gruppboende så det tar inte mer
än 30 minuter. Väl inne på mottagningen igen så blir det att
skoja med kollega, vi skrattar mycket. Resten av dagen är
det telefonsamtal, prat med kollegor om allt som rör patient.
Hinner även se en skata ta en stor fetmask och flyga iväg
med. Hennes/hans ungar blev något glada. Ser också en hare
skutta förbi, stanna upp och beta lite och sedan skutta igen.
Även som jag arbetar i city så är djurlivet rikt. Halv 5 är det
dags att byta om, på med hjälpen och ta Vespan hem igen.
Det var en helt vanlig dag med nöjda och mindre nöjda
patienter, stunder med för mycket att göra och stunder som
var lugnare, många samtal med alla möjliga människor, skratt
och prat med kollegor, allt i en enda härlig röra.
Eva Andersson
Distriktssköterska på Gärdets Vårdcentral
Stockholms innerstad.
Helena Johansson – Falkenberg
28 maj, arbetsdag mellan kl 8-17, på Synapsen som
bedriver hemsjukvården i Falkenberg
Startar dagen med samtal och rapport från kollega som arbetat helg samt sökning över tid i data HSL journal, för att få
ta del av det som är noterat över helgen. Långt telefonsamtal med anhörig, en dotter till patient med minnesproblem
och hur vi ska gå vidare, samt hur vi säkrar patientens läkemedels hantering. Fax till PAL om läkemedelsövertag och
påskrift. Samtal med hemtjänsten, för inhämtning av aktuell
status gällande en patient med psykiska problem. Förmedlar det samtalet, samt tidigare information till handläggare
per telefon. Får söka handläggare via växel eftersom det var
svårt att komma fram. Samtal från en personlig assistent om
feber för en LASS-patient med sondvälling och insulinbehandlad diabetes. Ringer till Laurentius Vc och bokar telefon tid med PAL.
Då klockan har blivit 8.45 samlas vi alla för gemensamt
morgonkaffe, som kollega med köksansvar ställt iordning,
samt genomgång av veckan och fram för allt, fördela dagen
inklusive telefon kopplingar. Mötet varar i 30 minuter och
det är hög prioritet att närvara eftersom det i princip är enda
tillfället vi alla träffas under dagen. Eftersom personalmötet
utgår tar vi även ett litet mini p-möte i anslutning till morgonmötet, då verksamhetschefen delger oss det senaste, samt
att vi tar lite arbetsbelastning.
Efter mötet är klockan 9.30 och det är dags att lyssna
av telefonen, samt besvara inkomna meddelanden, resonera
med, bedöma och stämma av dem och det tar ca 30 minuter. När väskan är packad, ringer handläggaren, just innan jag
ska ut på hembesök och jag blir fast i telefon i ca 20 minuter,
för att diskutera en dement patient som bor hemma, men
ger sig ut och får hämtas av polis, tack vare ett spårningssystem som patienten bär med sig. Patienten har inga aktiva
anhöriga, inga barn och enbart en god man som ska sörja
för patienten. Diskussion om patientens livskvalité, att få bo
kvar hemma och riskerna med det. Jag föreslår ansökan om
förvaltare eftersom det har fallerat med apodos-betalningar
några gånger och patienten då inte får ut sina mediciner.
Blir nu lite försenad till hembesöken, eftersom jag även
dokumenterar det som skett hitintills, för att undvika att
samla på mig för mycket till slutet på dagen. Äntligen dags
för planerat hembesök. Har inte så många idag eftersom vi
har föreläsning i eftermiddag. Tar som vanligt cykeln och tar
mig uppför Arvidstorpsbacken, till en patient med svårt läkt
ankelsår som nästan är läkt efter PICCO-behandling och
numera ZipZoc och fyrlagers Profore-kompression.
Uppdaterar patientens sårvårdsjournal i hemdok, jämför och
visar patienten såravritningar och för ett motiverande samtal
om decubitus madrass, för att påskynda sårläkningen samt
förebygga. Vidare till nästa patient för en injektion mot reumatism samt nybedömning av skrapsår på arm och fot, när
jag ändå är där! Lägger på lämpligt förband, som jag har i
väskan, samt lämnar några.
Mellan besöken lyssnar jag av inkomna meddelanden och
sjukhuset vill bli uppringt, samt några av hemtjänstpersonalen. Jag ringer dem i en gatukorsning, solen skiner vackert
och det doftar gott med syrén under tiden!
Väl inne på kontoret igen, har klockan blivit 12 och idag är
det bjudlunch med produktinformation för allergimedicin.
Vi brukar regelbundet bjuda in för att uppdatera förskrivningsrätten. Efter mötet, några telefonsamtal och journalföring efter förmiddagens händelser, samt planering, framöver och planering av hemgångar.
Hinner precis till klockan 13.30, då vi har bjudit in en
läkare från Hjärthuset i Varberg för föreläsning om förmaksflimmer och hjärtsvikt. Föreläsningen varar i 2 ½ timmar
inklusive bensträckare för kaffe. Vi har bestämt att vi bjuder
in till Synapsen istället för att några få åker iväg på kurs. Så
får alla ta del av det och det ger bättre kompetens för oss.
Sen är klockan 16 och det är dags att avsluta dagen, planera för kvällen och morgondagen samt stämma av med
kvällskollega som arbetar 17-21.
Så såg min dag ut på Synapsen som bedriver hemsjukvård
på avtal med Falkenbergs kommun i Falkenberg.
Helena Johansson
distriktsköterska i Synapsen
LOKALFÖRENINGAR
SKÅNE
Distriktssköterskeföreningen i Skåne hälsar välkommen till höstmöte
med föreläsning om
Distriktssköterskans upplevelse av förskrivningsrätten
onsdagen den 17 oktober 2012 kl. 18.00 på Hotell Stensson i Eslöv
En lätt förtäring dukas fram kl 18.00. Därefter, kl. 19.00, följer en föreläsning av distriktssköterskorna Katarina Lindqvist och Selma Sehic, som
kommer att presentera resultat från intervjuer med distriktssköterskor
i hemsjukvård om hur de upplever sin förskrivningsrätt. Både Katarina
och Selma arbetar i hemsjukvård i Malmö.
Kvällen beräknas vara slut ca 21.00.
Kvällens måltid får ni liksom tidigare betala, 100 kronor. Denna summa
sätts in på postgiro 632412-3 före årsmötet eller betalas vid ankomsten
till mötet.
Icke medlemmar/kollegor är välkomna till ett pris av 150 kr. Inbetalas
till postgiro 632412-3 före årsmötet.
Anmälan är bindande.
Anmälan senast 2012-10-07 till dsk Bodil Jönsson
Fax: 0415-251339
e-post: anna-bodil.jonsson@skane.se
HJÄRTLIGT VÄLKOMNA!
Styrelsen
ANMÄLAN
Namn: ____________________________________________________
Arbetsplats: _____________________________ Tfn: ______________
Specialkost: _______________________________________________
32
H älsan i C entrum 3 • 12 MIN VARDAG SOM DSK
Ann-Sofie Nydén – Varberg
På väg till jobbet idag på morgonen funderar jag över hur
det gått för mina patienter som jag inte hann dokumentera
färdigt om i torsdags innan jag gick hem. Skulle ha slutat
kl. 16.15 men på grund av många planerade hembesök och
extra oväntade besök under dagen så fick jag snällt stanna
kvar. Dessutom skulle förrådet beställas, vilket en kollega
gjorde tillsammans med mig innan hon kunde lämna arbetet. Alltid svårt att få ihop dagen innan ledig dag. Var alltså
ledig i fredags.
Väl på jobbet idag efter att ha bytt om och flexat in börjar
min arbetsdag i hemsjukvården kl. 07.30.
Dagen börjar med att läsa igenom dokumentationen som
är gjord på mina/våra patienter i min grupp sedan jag arbetade senast. Kolla igenom om det ligger några bevakningar
på våra patienter i gruppen. Det vill säga information som
mina kollegor lagt under helgen om uppgifter som skall
göras eller information som är viktig att ta del av. Dessutom skall mailen kollas av.
Vi är fyra sjuksköterskor i min grupp. Två av dessa arbetar mot barn/unga vuxna med funktionsnedsättningar och
jag och min kollega arbetar mot kundvalsföretag. I min
kommun får patienterna välja antingen kommunen eller
något kundvalsföretag när de har behov av hemtjänst i sitt
ordinarie boende. Själv arbetar jag mot två kundvalsföretag.
Cirka kl. 08 samlas de av oss i gruppen som är i tjänst
denna dag. Idag är vi två som arbetar på fältet. En sitter i
Tele Q och den fjärde kollegan arbetar kväll.
Vi två fördelar arbetsuppgifterna efter patientansvar. Idag
har jag fem planerade hembesök. Men innan det första besöket passar jag på att beställa inkontinensmaterial till några
patienter, ringer upp några av de som jag skall besöka under
tidig förmiddag, talar med enhetschefen på ett av kundvalsföretagen om hur det gått för en av patienterna som har
blivit allt mer förvirrad under den sista tiden och som fått
hämtas hem av polisen. Dessutom talar jag med en kanslist
om jag kan ha en extra delegationsutbildning i läkemedel i
vår då behovet är stort inför sommaren.
Min första patient denna dag är en dam som är 102 år. Hon
är helt klar och orienterad, fortfarande nyfiken på livet och
bor själv i sin lägenhet. Vilken gåva att få göra dessa besök.
Att få träffa människor med en sådan oerhörd livserfarenhet.
Anledningen till besöket är att damen åter fått besvär med
variga ögon enligt rapport från helgen. Jag gör en bedömning efter symtom och undersökning att behandling kan
avvaktas med och att patienten kan höra av sig via hemtjänsten om besvären skulle tillta. Däremot berättar damen
att hon fått besvär med spasticitet i vänster sida i hand och
ben. Hade för tre år sedan en stroke med pares i vänster
sida. Men efter målmedvetet tränande har patienten rehabiliterats mycket bra. Lider nu av att hon känner sig ostadig vid promenad med rollatorn. Går varje dag en promenad utomhus och känner dessutom stickningar i både hand
och ben. Är medveten om att det förmodligen inte finns så
mycket att göra men önskar få ett utlåtande av PAL. Lovar
att ordna detta åt damen.
Nästa besök är en dam på drygt 55 år med en tidigare
stroke och lungcancer. Hon har sedan i fredags behandlats
för urinvägsinfektion. Fått byta antibiotika igår då hon fick
besvär med svullen tunga och svullna läppar och har sedan
igår kväll kräkts och har huvudvärk. Vid besöket är patienten inte på humör. Tycker att det har varit för mycket för
henne. Efter samtal med patienten, kontroll av blodtryck och
puls som är utan anmärkning tar jag kontakt med PAL som
ger råd att avsluta behandlingen för UVI då besvären inte är
så uttalade och ger rådet att patienten skall åka till sjukhuset om inte kräkningarna och huvudvärken försvinner. Har
inte några tecken på ny stroke men dessa symtom är ju något
alarmerande. Patienten tackar på det bestämdaste nej till att
åka till sjukhuset. Men säger att hon skall tala med sin dotter
och att de eventuellt beslutar att hon skall åka dit när dottern kan i eftermiddag om besvären fortsätter.
Besök nr 3 är hos en man med bursit i sin armbåge
som behöver hjälp med omläggning. Det har fortsatt att
vätska rikligt trots behandling med antibiotika och jag tar
därför kontakt med patientens VC. Får besked om att PAL
kommer att kontakta mig under eftermiddag.
Besök nr 4 är PK provtagning hos en patient som fått
lungemboli i efterförloppet av en höftplastik. Patienten är
60 år. I vår kommun skrivs de in i den kommunala Hälsooch sjukvården som får hjälp med omvårdnad. Oftast blir det
aktuellt när personen behöver hjälp med dusch.
Efter provtagningen skall provet till sjukhuset. Efter att
ha lämnat provet där är det dags för handledning med en av
de hemtjänstgrupper som jag har. Vi träffas varje måndag kl.
11 och målet är att det skall ta 30 min. I verkligheten tar det
vanligtvis 1 timma då företaget har många som är inskrivna
i den kommunala hemsjukvården. Även dagens handledning tar en timma.
Snabbt tillbaka till kontoret. Snabb koll på datorn om det
kommit några bevakningar. Det vill sägas information/hembesök som tillkommit under förmiddag via sjuksköterskorna
som sitter i Tele Q. Jag skall ringa en sjuksköterska på Palliativa teamet idag.
Avstämning med min kollega om hur hennes förmiddag
gått och hur hon ligger till inför eftermiddag.
Klockan 12.25 är det dags för lunch och intag av den medtagna matlådan. Middagsrasten är 45 min men idag skall
jag vara hos nästa patient kl. 13 beroende på att hemtjänsten kommer till patienten vid denna tid.
Detta är en dam med gravt nedsatt syn och dessutom
nästintill blind. Situationen i damens hem har varit nästintill
ohållbar under en längre tid och närstående har varit mycket
bekymrade över hennes situation. Idag skall omsorgshandläggaren och jag informera om och erbjuda ett annat
boende. Varför är då jag med? Jo, ofta har vi som sjuksköterskor besökt patienten vid ett flertal tillfällen och därigenom skapat förtroende och tillit som i detta specifika fall var
MIN VARDAG SOM DSK
mycket väsentligt. Efter information och gett patienten svar
på ett antal frågor får damen två dagar på sig att bestämma
om hon vill tacka ja eller nej till erbjudandet.
Kl. 14.10 är jag åter tillbaka på jobbet. På väg tillbaka har
doktorn på VC ringt. Han meddelar att han önskar göra ett
hembesök hos mannen med ”bursiten”. Vi planerar in det
till imorgon kl. 14.
Nu ringer jag sjuksköterskan på Palliativa teamet. Får rapport om en svårt sjuk cancerpatient som kommit hem från
sjukhuset. Han har legat mycket högt i sitt p-glukosvärde,
på grund av kortisonbehandling och det skall nu följas upp.
Imorgon skall ett fastevärde tas av mig samtidigt som jag gör
ett första besök hos denna svårt sjuka patient. Efter samtalet ringer jag upp patientens hustru och kommer överrens
om tiden för morgondagens provtagning.
Dags för dokumentation om ovan nämnda rapport och
om dagens hembesök. Dessutom uppföljning och dokumentation efter dagens handledning. Det innebär bl.a. förberedelse av hembesök imorgon, information till PAL imorgon
och tre beställningar av inkontinensmaterial. Lägger även in
statistik för tid av uppgifter som är delegerade och som vi
gör åt Primärvården s.k. avrop.
Faxar uppgifter till distriktsläkaren som kommer imorgon
förmiddag. Stämmer av med kollegan om hur hon har det.
Nu är kl. 16.20 och det är dags att gå hem. Min arbetstid är 7.30 – 16.15.
Denna dag har varit en bra arbetsdag. Har hunnit med det
som jag hade förutsatt. Oftast kommer flera tillkommande
besök under dagen som inte sällan omkullkastar planeringen.
Jag upplever att mitt arbete är fantastiskt stimulerande.
Det är ett självständigt, stimulerande och mångfacetterat
arbete. Det kräver en bred kunskap då du möter en blandning av uppgifter från bedömning av små sår till avancerad
medicinteknisk sjukvård i hemmet. Tyvärr är tiden allt för
knapp för att göra ett kvalitativt bra arbete och där ingår
inte minst den omfattande dokumentationen. Ändock är
arbetet oerhört givande och stimulerande och ger mig en
känsla av att vara betydelsefull för många inte sällan väldigt
ensamma människor.
Ann-Sofie Nydén
kommunsköterska i Varberg
Christina Köhlström
En helt vanlig arbetshelg!
Denna helg var vi som vanligt 2 ssk på omr X och 1 ssk vardera på område Y och Z. ( Jag väljer att skriva ssk istället för
sjuksköterska/distriktssköterska)
Y och Z ssk har utöver sina hemvårdsområden också
ansvar för var sina vård- och omsorgsboenden. Där finns
korttidsplatser förutom de äldre och sjuka med behov av
tillsyn och omvårdnad dygnet runt. Korttidsplatser är som
vi känner till mer resurskrävande. Det tar tid att lära känna
varandra, de som kommer dit och deras anhöriga har förväntningar, och de kommer framförallt dit för att de är i stort
behov av vård och omsorg dygnet runt.
Y och Z ssk hade ett antal sondmatningar som inte var
utdelegerade. Så det blev en hel del farande fram och tillbaka både på morgonen och under dagen.
När jag kom till jobbet lördag morgon, hade vi ett oväntat
dödsfall. Nattsjuksköterskan var på plats tillsammans med
läkaren och anhöriga var på väg. Jag åker dit och löser av
nattsjuksköterskan kl. 7.30 och blir kvar där tills kl. är över 9.
Min kollega hade samtidigt ett inplanerat besök, som tar
när jag är dit ca en timme. Efter det besöket skulle hon hem
till nästa patient och koppla på ett dropp och göra en större
omläggning.
Tack och lov hade vi denna morgon inga instabila diabetiker med insulin eller personal utan delegering.
Efter den morgonen känns det gott med lite kaffepaus.
34
H älsan i C entrum 3 • 12 Samtidigt som vi dricker kaffe diskuterar vi vårt arbete.
Jag hade två patienter på mitt område som varit på akutmottagningen kvällen innan och som kommit hem lite
senare. Den ena med gipsad handled och den andra som
slagit i huvudet. Kollade upp att allt fungerade runt dem i
hemmet.
Jag gick sedan och pratade med personalen i vars grupp
kvinnan som avlidit tillhört. Det känns självklart lite jobbigt också för dem. Det finns frågor och funderingar kring
döden. Tidigare erfarenheter och episoder lyfts fram och vi
pratar om detta en stund.
Resten av dagen flyter på. Vi äter lunch tillsammans
under vårt måltidsuppehåll. Telefonen ringer några gånger.
Vi dokumenterar och gör annat administrativt arbete. Passar
på att läsa mailen, och svara på några av dem, det har samlats en hel del i korgen. Jag arbetar dessutom en del fackligt.
En förtvivlad kollega i ett område vill ha råd och stöd i sitt
arbete, en annan kollega undrar över vilka rättigheter och
skyldigheter man har enlingt avtal. Protokoll från samverkan ska läsas igenom och jag ska skriva under som justerare.
Nya kallelser till möten ska tas del av och planeras in osv.
Kl. 15.30 kommer kvällssjuksköterskan för att ta rapport
och löser sedan av oss och vi går hem kl. 16.
På söndag morgon var det lugnare. Jag tog det planerade
besöket kl 8 som för mig tog dryga timmen. Min kollega
hjälpte mig att koppla på ett dropp hos en annan patient.
MIN VARDAG SOM DSK
Kollegan fick också akut göra ett hembesök hos en kvinna
som hade andningsproblem. Hon fick medicin och det lät�tade på efter en stund, medan kollegan stannade kvar. Vi
tog vår kaffepaus och pratade en del om vår arbetsmiljö.
Telefonen ringde några gånger, men det var mest råd till
omvårdnadspersonalen, personal ville ha lite omläggningsförband osv.
Lite administrativt arbete sedan ringer telefonen om att
en kvinna har ramlat och slagit i huvudet. Personal är på
plats. Jag tar med mig min väska och lite förband och åker
dit. Kvinnan har slagit sig mitt i ansiktet. Ett hemmatom
har spridit sig från näsroten till ena ögonvrån. Hon är lite
omtumlad och skakad. Inga öppna sår. Vi hjälper henne till
sängen. Sitter där en stund och samtalar. Kollar upp hur hon
mår samt mäter puls och blodtryck innan jag far vidare till
nästa patient vars dropp ska kopplas bort. Kvinnan jag var
till har nyligen varit på sjukhuset p.g.a. infektion och är trött
och blek. Stannar en stund och pratar med henne. Kollegan
som har lite lugnare på sitt område idag, hjälper mig samtidigt att koppla bort droppet hos en annan patient. Lite
administrativt arbete sedan dags för dagens måltidsuppehåll. Telefonen ringer som vanligt några gånger, men den
här gången hos kollegan. Det var inget akut, så hon hinner
äta sin mat i lugn och ro.
En av omvårdnadspersonalen kommer förbi, hon ska gå
hem på sina lediga timmar, och tycker det känns jobbigt.
Hon berättar att de jobbar varannan helg och har ett 10
veckors schema med två delade turer. Omvårdnadspersonalen har det verkligen slitit, man ser knappt skymten av dem
på helgerna.
På eftermiddagen är det ganska lugnt. En av omvårdnadspersonalen kommer upp och berättar att en kvinna som åkt
in till akuten igår kommer hem från AVA, inget nytillkommet och inga medicinändringar. SSK från AVA har ringt
gruppen. Personalen berättar också att hon upplever att det
är mer rörigt nu på jobbet. De har slagit ihop sin grupp med
1 ½ annan grupp och hon upplever det stökigt på morgonen.
Telefonen ringer och en omvårdnadspersonal som ska gå
hem till en patient och ge klockan-14 medicinen får inte
gå dit för patienten. Hon har pollenallergi och patienten
tror hon är förkyld. En kollega har sagt till henne att ringa
ssk. Jag talar om att hon får be någon av sina andra kollegor om hjälp.
Telefonen ringer igen. En kvinna har fått en allergisk
reaktion och omvårdnadspersonalen berättar att de gett en
antihistamintablett med god effekt.
Fortsätter med lite administrativa arbete. kl. 15.30 kommer
kvällssk och tar rapport och löser sedan av oss.
Vad jag vill säga med detta på tal om att ”vi ska gå ensamma”
på X helger och samarbeta med Y och Z:s ssk.
Det här har varit en helt vanlig helg. Vi har idag "luft i
schemat" för att kunna ta oss an akuta medicinska bekymmer som uppstår och det är för mig ett helt ok arbetssätt.
Vi finns också där för att och ge omvårdnadspersonalen råd
och stöd. Det inträffar i undantagsfall helger som är väldigt
lugna för oss. Men det innebär inte att vi sitter på vår kammare och virkar. Det finns alltid saker att göra på en arbetsplats som denna. Vi kan om vi vill ta oss tid med att läsa in
om aktuell forskning och annat som berör vårt arbete för att
arbeta evidensbaserat m.m.
Det som är märkligt är att när det händer, det kan vara
allt i från trasiga elsängar det ligger någon i till trasiga värmepannor i hus där det bor en gammal människa som håller
på att frysa ihjäl och de närmaste anhöriga bor i Skåne,
till att någon förvirrad gammal människa går ut tunnklädd
mitt i vintern eller någon vi ska gå till inte öppnar och vi
har ingen nyckel. Jag har t.o.m. varit inblandad i en allvarlig
brand i ett höghus som tillhörde mitt arbetsområde en lördagsmorgon. Händer det, så händer det på helger, framförallt storhelger när enhetschefer, arbetsterapeuter, sjukgymnaster, biståndshandläggare och chefer är lediga samtidigt
som vi är få i tjänst. Som distriktssköterska upplever jag det
stimulerande och utvecklande med en viss del oförutsedda
händelser. Men det förväntas ibland lite för mycket av oss
som ssk, att vi ska lösa det mesta, i alla fall hålla det flytande
tills nästkommande vardag.
Om vi leker med tanken att jag varit ensam ssk på X tillsammans med ssk på Y och ssk på Z på lördagen. Mina
kollegor var upptagna med sina uppgifter. Deras patienter
behövde t.ex. sin frukost (sondnäring).
Jag hade fått prioritera, och det riktigt tufft. Givetvis
skulle jag ta mig an det oväntade dödsfallet i första hand.
Nattsjuksköterskan som arbetat 10 timmar behövde få gå
hem. De anhöriga som var ledsna och chockade behövde få
ett professionellt bemötande. Det är inte bara att rusa iväg,
och sitta som på nålar i sådana situationer, det måste få ta
sin tid, och de ska känna att vi bryr oss och engagerar oss. I
detta fall hade jag tre anhöriga att prata med, två barnbarn
och sedan lite senare kom dottern till den avlidna kvinnan.
Detta skulle innebära att den planerade patienten kl. 8
inte skulle få sin hjälp från mig förrän framåt kl. 9.30. Jag
skulle ringa gruppen och säga till dem att de var tvungna
att ta sig an denna patient, vilket de ville eller ej. Patienten
skulle bli mycket upprörd och arg. Det går inte att stressa
eller ifrågasätta något här, då tar det bara ännu längre tid,
här gäller det att lirka och försöka vara så tillmötesgående
man kan. Detta är inget medicinskt avancerat vi utför, men
det ligger på oss ssk eftersom det är problem att få omvårdnadspersonalen att ta över detta arbete. Och framförallt tar
det väldigt lång tid eftersom patienten är så omständlig och
noggrann.
Den andra patienten som ska ha dropp kopplat vid
9-tiden, skulle få vänta och bli ”låst” i hemmet hela dagen
p.g.a. detta. Droppen tar cirka fyra timmar att gå in och vi
ska sedan koppla bort det.
Jag skulle be mina kollegor att låsa ut morgonmediciner
som personalen ska ha till olika patienter som av olika anledningar förvaras hos oss ssk.
Det skulle nog inte bli varken kaffepaus eller måltidsuppehåll, kanske en sen sådan.
MIN VARDAG SOM DSK
På söndagen skulle jag självklart prioritera kvinnan med
andningsproblem. Det skulle bli samma visa igen med den
planerade kl 8 patienten och den som ska ha dropp kopplat vid 9-tiden o.s.v.
Om jag redan hunnit påbörja arbetet hemma hos den
planerade kl 8 patienten, och fick telefonsamtalet om kvinnan med andningsproblem, skulle jag tvingas be personalen
ringa efter en ambulans. Att här ringa runt till de andra kollegorna som också de var upptagna på morgonen, skulle bara
försinka att kvinnan med andningsproblem fick snabb och
adekvat hjälp. Jag skulle få fara och flänga runt och så här
vill inte jag ha det på helgerna, det tror jag inte mina kollegor heller vill ha. Det måste finnas luft i våra arbetspass på
helgerna för att vi ska kunna utföra de arbetsuppgifter som
vår kommunala arbetsgivare åtagit sig angående hälso - och
sjukvård upp till sjuksköterskenivå.
Ibland händer det att det saknas personal som är delegerade att ge insulin, och då måste vi hinna med det också.
Vi ska hinna med att ta både kaffepaus och måltidsuppehåll under nio timmars tjänstgöring. Vi ska hinna med att
reflektera, dokumentera och utföra ett patientsäkert arbete.
Jag tycker vi ska fortsätta att jobba undan och underlätta
så mycket vi kan för våra kollegor som arbetar kvällar och
nätter.
Att försöka dela upp insatserna på kvällar och helger
mellan Vård och omsorgsboendena och hemsjukvården
tycker jag är en utmärkt idé. Först då kan det vara aktuellt
som jag ser det att minska på antalet ssk dagtid på helgerna
i hemsjukvården.
Christina Köhlström
Distriktssköterska
Umeåforskares upptäckt lovar
unikt läkemedel mot svårläkta sår
Ett nytt, unikt läkemedel som kan starta och
påskynda läkningen av diabetiska och andra kroniska sår håller på att utvecklas vid Umeå universitet. Efter flera års framgångsrik experimentell
forskning är det nu moget för klinisk prövning.
En cellinje för att producera plasminogen i större skala
finns också framtagen och målet är att kunna inleda kliniska
prövningar så fort finansiering för detta är ordnat. Förhoppningarna är höga eftersom plasminogen är ett kroppseget
ämne som inte kan antas ha svårare biverkningar.
B
Behovet av ett biologiskt läkemedel för att behandla svår-
akom nyheten ligger en grupp forskare vid Institutionen för medicinsk kemi och biofysik som har
gjort det unika fyndet att proteinet plasminogen är
en regulator som startar och påskyndar sårläkning genom
att sätta igång den inflammatoriska reaktionen. Deras upptäckt publicerades tidigare i år högrankade tidskriften Blood.
– Vi har idag den kunskap som behövs för att ta fram ett
läkemedel, kommenterar professor Tor Ny som är en av författarna till artikeln. Huvuddelen av den prekliniska forskningen är slutförd och vi har haft kontakt med läkemedelsverket för att diskutera program för klinisk prövning.
Plasminogen är ett välkänt plasmaprotein som produceras i levern och finns i alla kroppsvätskor. Umeåforskarna
har omvärderat dess roll och kunnat visa att koncentrationen av plasminogen ökar dramatiskt i och runt sår, vilket är
en viktig signal för att starta den inflammatoriska reaktion
som krävs för läkningen. Vid diabetiska sår stiger inte nivån
av plasminogen på samma sätt och det verkar vara orsaken
till att dessa sår inte läker. På möss och råttor har forskarna
kunna visa att läkningsprocessen startar direkt när man sprutar in plasminogen vid såren, som sedan fullständigt läker ut.
36
H älsan i C entrum 3 • 12 läkta sår är mycket stort. Diabetiska sår med nedsatt eller
utebliven läkning är den svåraste typen av kroniska sår och
drabbar årligen milliontals människor. Bland världens totalt
ca 350 miljoner diabetespatienter utvecklar många diabetiska fotsår och 10-15 miljoner av dessa måste så småningom
amputeras. Dagens behandling av diabetiska sår innehåller
främst traditionell sårvård med kompresser och bandage;
effektiva läkemedel saknas.
Umeåforskarna koncentrerar sig till att börja med på diabetiska sår, men medlet har också goda möjligheter att fungera på andra typer av svårläkta sår. Det gäller också skador på
trumhinnan och tandlossning (parodontit). Det nya medlet
har dessutom visat sig kunna användas för att bekämpa
infektioner av antibiotikaresistenta bakterier (MRSA).
Referens
Yue Shen, Yongzhi Guo, Peter Mikus, Rima Sulniute, Malgorzata
Wilczynska, Tor Ny, Jinan Li: Plasminogen is a key proinflammatory regulator that accelerates the healing of acute and diabetic
wounds Blood. 2012 May 4. [Epub ahead of print]
Källa; Umeå Universitet
Annons
RECENSIONER
Den bloggande patienten
D
enna bok handlar om sociala
medier och framförallt om sjukdomsbloggarnas värld. Sociala medier
är en relativt ny företeelse i vården
och det är inte lätt att veta hur vi, som
vårdpersonal, ska förhålla oss till detta.
Patienter skriver om sina sjukdomar
och behandlingar helt öppet. Många
gånger får de stöd och uppmuntran via
sjukdomsbloggar av familj och vänner
men även av främlingar. Personer med
samma eller liknande diagnos söker sig
fram till bloggarna. Sara Natt och Dag,
författare, har här intervjuat ett antal
bloggare samt personer inom vården
för att diskutera etiska och moraliska
frågeställningar. Hon tar även upp van-
liga frågor och funderingar som brukar
dyka upp när hon föreläser om sociala medier. Bör vi läsa våra patienters
bloggar, och bör vårdpersonal själva
blogga om sina sjukdomar? Hur påverkas patient, anhörig och vård av detta?
Inga enkla frågor men intressant och
aktuell läsning!
Ylva Wendle Sundbom
Redaktionskommittén
Författare: Sara Natt och Dag, socionom
och kurator på Stockholms Sjukhem
samt författare och föreläsare. Gothia
förlag, 2012.
Moderslycka – vart tog glädjen vägen?
N
är Helena föder sitt första barn
drabbas hon av en förlossningsdepression. Ärligt och utlämnande
berättar Helena här om sina känslor och tankar. Om hur det känns ”när
gråten aldrig tar slut trots att man borde
var som allra lyckligast”. Hon synliggör ett laddat och skuldbelagt ämne
och vill med denna bok vara till stöd
för andra föräldrar i liknande situationer. Författarens önskan är att den
också får fungera som ett diskussionsunderlag för vårdpersonal.
Boken är värdefull läsning för alla
yrkesverksamma som möter gravida
och småbarnsföräldrar i sitt arbete. Den
är fint och vackert skriven, ger fördjupad förståelse av depressionsperioder i
samband med förlossning och lämnar
läsaren med en önskan att få läsa mer
av Helena Askén.
Ylva Wendle Sundbom
Redaktionskommittén
Författare: Helena Askén,
Förlag: SKL Kommentus Media
STYRELSEN
DSFs Styrelse 2012
Kristina Hesslund
Annika Wall
Ordförande
Göteborg
0702-14 78 99
Lisbeth Andersson
annika.wall@distriktsskoterska.se
Eva Gunnarsson
Birgitta Forsén
Sekreterare, Webmaster
Tierp
070-263 45 35
birgitta.forsen@distriktsskoterska.se
Kassör
Falköping
070-343 28 38
Vice Ordförande,
Klubbmästare
Stockholm
0739-01 51 79
Leena Granström
Klubbmästare
Uppsala
0709-73 23 00
eva.gunnarsson@distriktsskoterska.se
Chatrin Persson
Katarina Persson
Ledamot
Östersund
0703-04 34 80
katarina.persson@distriktsskoterska.se
Ledamot
Piteå
0706-33 14 78
leena.granstrom@distriktsskoterska.se
Kristina Rendahl-Laage
Ledamot
Umeå
0702-60 47 45
chatrin.persson@distriktsskoterska.se
Ledamot
Säffle
kristina.rendahl-laage@distriktsskoterska.se
Redaktionskommittén 2012
Kalendarium
Leila Haapaniemi, distriktssköterska,
vårdutvecklingsledare CeFAM
E-post: leila.haapaniemi@distriktsskoterska.se
2012
Farideh Jam, distriktssköterska,
E-post: farideh.jam@distriktsskoterska.se
27-28 Konferens om övervikt och fetma, Stockholm
September
Oktober
Ylva Wendle Sundbom, distriktssköterska
E-post: ylva.sundbom@distriktsskoterska.se
11 Specialistsjuksköterskans Dag, Stockholm
19-20 Ordförandedagar, Uppsala
26 Manusstopp Hälsan i Centrum nr 4
Mona Jonsson, distriktssköterska
E-post: mona.jonsson@distriktsskoterska.se
November
Redaktionskommittén tar tacksamt emot manus.
Nästa manusstopp: 26 oktober 2012
40
H älsan i C entrum 3 • 12 23-24 Styrelsemöte DSF
Följ nya händelser på hemsidan

Innehåll - Mediahuset

Transcription

Similar documents

Personlig presentation Annica Dupevåg

HÄLSAN i CENTRUM

HÄLSAN i CENTRUM

Englisch StraÃe - Kinderhaus Eigensinn

NatÃ¼rliche Hormone sorgen fÃ¼r innere Balance

Uppdrag kunskap

EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet

Pulserat monokromatiskt ljus - kan det påskynda läkningen

hemsjukvård

Showtajm - Mora Träsk

Uppsalas