16 17 ``Allt är svartbyggen, det är min lilla hämnd på

16 DOKUMENT VIKBO
FORTSÄTTNING
FRÅN FÖREGÅENDE SIDA
V kbo gård utanför Köp ng var örsäkrad
ör 20 000 kronor pengar som så smån ngom de ades u
Men när den ende över evande rån
o ycksp a sen Anna Andersson som n e
ägde mer än de k äder hon hade på s g
ersa es med 3 000 kronor ansågs de vara
räck g
Hon fick en vrän a e er maken Axe
på 33 kronor månaden De sänk es
25 kronor när Anna b ev pens onär
D rek e er ka as ro en v e många
Köp ngs rak en göra en nsam ng
örmån ör de e er evande och kon ak er
ogs med kyrkoherden Knu W k und
örsam ngen Men kyrkoherden var n e
a s p gg på de u an örk arade en dn ngs n erv u a m ären redan ova
skö a den de en
Så de b ev ngen nsam ng Däremo
skänk es eksaker och dockor
å aår ga Inger som u m s he a s n am
Fredag 22 oktober 2010
’’
Allt är svartbyggen,
det är min lilla hämnd
på svenska staten
som rev vår gård.
Rune Andersson
RUNE HÖLL LÖFTET nt Väst andas ön ett stenkast rån katastro p atsen hö Rune
Andersson s tt ö te t s n mor e ter V kbokatastro en Här byggde han en stuga
däre ter några t – a t d utan att råga om t stånd ”A dr g vet nte e ter vad
som nträ ade den där oktoberdagen 1960”
Fo o ennye Osbeck
De efterlevandes ersättn ng e er snarare br s på en ans änd g sådan nådde o en ghe ens us örs några år e er hände sen ”En skanda ” menade några av äne s r ksdagsmän som
s u yckades å
mynd ghe erna a ge u en ex ra ersä n ng
anhör ga
några av dödso ren
Rune Andersson m nns a änkorna
mor Anna och Jenny (e er Verner Söderkv s ) fick 5 000 kronor vardera men a
1 500 kronor omgående drogs ska
Han fick s ä v en usen app kompensa on ör a han v ngades a ed g rån
obbe och s ä e ägna flera veckor a
br nga ordn ng öröde sen V kbo sam
a hand om s n mor och brorsdo er
– A var så äv a e änd g e erå säger han
Av en slump kom han a äsa en dn ngsar ke mer än 25 år e er ka as ro en
I den nämndes a en änsassessor v d
namn Nor ng d g u se s ör a h ä pa
anhör ga
o ren
– Jag b ev oerhör örvånad den mannen hade ag a dr g hör av
Rune åk e där ör
änss yre sen bad
a å a a med änsassessorn och fick beskede a han var död sedan änge
– De var nog ur ör honom svarade
Rune upprör
B tterheten har v sserl gen ma a s med
åren men respek en ör v ssa mynd ghe er
ör orades samband med flygka as ro en
Särsk de som berör V kbo gård
– Jag hö ö e
m n mor a bygga
en ny s uga v d s öns s rand Sedan byggde ag en v nke byggnad och en bas u Jag
byggde även en s uga n
m n son
Jan-O o och Car na
Han ys nar sedan kommer eende
– Ve du a är svar byggen De är m n
a hämnd på s a en
De sku e a dr g a a honom n a begära s ånd
– De hade u n e ”dom” när de rev gården på V kbo
B erhe en r k ar s g dock n e mo p o en Magnusson
– Han hörde v sser gen a dr g av s g e er hände sen men om p ane s mo or ys -
17
Fredag 22 oktober 2010
ANNA ANDERSSON örk arade en
nterv u em år e ter traged n att
hon ha t en ”a a t ders kar
maken Axe ”
FOTO PRIVAT
TOMMA LÖFTEN
Jur d ska byrån nom
Försvarets c v örva tn ng
ovade t dn ngs nterv uer
att göra a t ör att reg era
”ersättn ngsprob emet”
som det uttrycktes Anna Andersson erhö 34 kronor
månaden vränta e ter s n make Axe När hon b ev pens onärer
sänktes be oppet t 25 kronor månaden
PÅ BBLAT SE
Läs mer på webben
U drag rån n erv u med
Anna Andersson em år
e er raged n V kbo
e
v där han n e örmå a sör a s na
anhör ga
– Jag har svår a grå a e er raged n
Is ä e har han mes var örbannad
när han änk på V kbo var b er
– För 50 år sedan anns nga kr sgrupper dag ka as de u n så or någon skada e finger
MISTE SIN FAR Ann Sofie Peterson m nns
att brandb ar passerade hennes sko a
senare kom hennes mamma ambu ans
Ann Sofie fick en ugnande spruta sedan
hämtade de storasyster Maud
Fo o ennye Osbeck
nar och p ane or sä er a g dflyga så är
de u n e p o ens e
Rune Andersson 80 år b ckar
baka på
Ann Sof e Peterson tänder a d e us ör
s n pappa Gus a Jonsson v d graven på
årsdagen ör ka as ro en
Hon
var
bara
å a
år
vd
hände sen och har endas vaga m nnen
rån den den
– Jag var sko an och såg brandb ar
och ambu anser åka örb Senare kom
mamma en av ambu anserna och hämade m g Jag fick en ugnande spru a nnan v häm ade m n sys er Maud Ma ma-
Eko nyheter 1960 T dn ngen SE besökte Rune Andersson på V rgatan Köp ng under o ycksdagens kvä och rad on rapporterade om den ruktansvärda traged n Det var tyst
rummet när den över evande Anna Anderson v d köksbordet tog s g ör pannan och hennes barnbarn nger som m st he a s n am
örsökte örstå vad som hänt Övr ga
rummet är Rune Andersson hans hustru Mar anne och sonen Jan O o
FOTO TIDNINGEN SE
sko an och sk u sades
mormor Köp ng
Pappans död b ev en raged där AnnSofie upp ever a mynd ghe erna n e gav
am en h ä p e er s öd
Lan bruke
Laggarbo fick avveck as
och am en fly ade n en ägenhe Ko sva Sorgen b ev än yngre när sys ern omkom som onår ng en rafiko ycka några år senare
nger 58 år är den som ha svåras a bearbe a sorgen under de 50 gångna åren
– Hände sen har präg a he a m
v
men ag har n e orka d sku era den o en g Jag har n e ve a b örkn ppad
som ”V kbo-Inger”
Där ör önskar hon or arande bara
vara Inger de här repor age
Hon var å a år när hon sk ckades
sko an Bro den där ok obermorgonen
1960 Mor och ar och
asys er Lena
sam armor Anna och ar ar Axe s annade hemma ör a a u med röskande
Hon m nns a arbror Rune häm ade
henne sko an a hon fick en ugnande spru a armen på äkars a onen och
a hon e erå örenades med armor och
kus nen Jan-O o hemma Runes ägenhe He a hennes am
V kbo hade radera s u
nger faller grå under sam a e på ars ukv s en
de hus som byggdes upp på
samma husgrund där gården V kbo s od
ram
o yckan
– M na adop v örä drar byggde en
sommars uga på den här husgrunden och
här har ag
br nga mycken r d sedan
dess Gården har unn s m n am
å a
’’
Jag blir fortfarande
berörd när jag hittar
skärvor av porslin i
trädgården.
nger
genera oner a sedan s u e av 1700- ae och ag v n e överge den
Hur de b r ram den de år hennes
barn å bes ämma Även om o yckan präga hennes v har hon ändå unn ro här
u e V kbo – bara någon k ome er rån
r dsparad se Sundänge
Men v ss
hon b r or arande berörd av a em o år e er hände sen finna små ege b ar och pors nskärvor rån
de gam a huse Värs är a d årsdagen
den 26 e ok ober
– M nnen b r ör s arka och ag grå er
Is ä e har Inger de senas e åren ag
ed g rån obbe bege s g med s n man
V kbo
gravarna på kyrkogården
”V kbogrannar” som or arande kan
berä a om upp eve ser rån ka as ro en
fick svara på några rågor Svare b ev a
F ygs aben n e har pengar a ge u ör ändamå e Däremo kunde hon söka pengar
rån en särsk d ond Kunga onden
Inger har däre er sök ersä n ng var e
år och har då kompensera s ör ör orad
arbe s ör äns den 26 ok ober
På sdag ar hon med ung h är a ed g
gen
För t o år sedan og hon s g mod a skr va
e brev
F ygs aben
– Jag undrade om de kunde kompensera m g ör ör orad arbe s ör äns den
här dagen
Hon örk arade oms änd ghe erna och
ULF ENEROTH
■ 0221 365 54
u ene o h@ ng ess se
Bbl/AT s tidigare artiklar om katastrofen
TORSDAG 21 OKTOBER 2010
ONSDAG 20 OKTOBER 2010
12
Onsdag 20 oktober 2010
13
Onsdag 20 oktober 2010
DOKUMENT
VIKBO
Tragedin
inte bara
en slump
KÖPING. Det är den värsta
svenska flygkatastrofen med
civila dödsoffer på marken,
och i nästa vecka är det 50 år
sedan sju människor dog runt
ett köksbord i Vikbo gård vid
Sundänge utanför Köping.
Ett övergivet A32 Lansen i
glidflykt över västmanländska
skogar kraschade rakt in i boningshuset.
I 50 år har den tragiska
händelsen alltid betraktats
som ”osannolik”, en slump.
Bärgslagsbladet/Arboga Tidning kan avslöja att slumpen visserligen varit en faktor, men att Flygvapnet i sin
information mörkade och ljög
kring avgörande omständigheter bakom katastrofen som
därmed heller aldrig nått offentligheten och blivit allmänt
känt.
Bärgslagsbladet/Arboga Tidnings Ulf Eneroth berättar nu
historien om vad som egentligt hände.
I DAG: HAVERIET
14 DOkUMENT VIKBO
Köping. Grannarna kom tidigt
till Vikbo gård i Sundänge
utanför Köping. De kom för
att hjälpa familjen Andersson
att tröska det sista av skörden. Som arbetslag hjälpte de
alltid varandra, och nu var det
Anderssons tur att få besök.
Ingegärd Andersson var tacksam,
precis som hennes man Erik. 1958,
två år tidigare, hade de tagit över gården från Eriks föräldrar Axel och
Anna, som bodde kvar på övervåningen.
När grannarna Agne Pettersson,
Verner Söderkvist och Gustaf Jonsson efter ett första arbetspass torkat
svetten ur sina pannor bjöds de in
för dagens första fikapaus i det ombonade gårdshuset. Erik Andersson
hade även sina föräldrar vid köksbordet samt sexåriga dottern Lena.
Alla utom en kom nu att dricka livets sista koppar kaffe och ett glas
saft.
”Filip Blå 3, motorstopp, jag måste hoppa norr om Köping någonstans”.
Fältflygare Uno Magnusson anropade sin flottilj och utnyttjade planets överskottsfart för att stiga till
2000 meter. Farten dämpades till
350 kilometer i timmen och han
hoppade. A32 Lansen vände nosen
nedåt och försvann genom det täta
molntäcket ur hans åsyn.
DeT heRRelösA lAnsenPlAneT glidflög
i drygt 15 kilometer innan det under den sista kilometern först kapade trädtopparna söder om Västlandasjön, studsade på ett stenröse i
kanten av en åker, ändrade riktning,
skalade av och antände taket till en
ladugård innan det med kraft rände
rakt in i boningshuset där sju personer fanns runt ett köksbord.
Den åttonde, Anna Andersson,
överlevde då hon minuterna tidigare
tackat nej till påtår och istället vandrat till tvättstugan 50 meter bort.
fikade runt köksbordet, och händelsen blev för många närstående ett
sorgligt trauma som de burit på genom hela livet. De har känt sig ensamma och bortglömda av myndigheter, nonchalerade av flygvapnet.
Till det kan läggas det upplevda
sveket när myndigheter inte levt upp
till de tidigt utlovade, rimliga ekonomiska ersättningar för den smärta
och förstörelse som det svenska flygvapnet förorsakade.
Lantgården i Vikbo totalförstördes, och tre hårt drabbade familjer
i byns granngårdar kom de följande
åren att ge upp sina lantbruk som en
direkt följd av katastrofen.
OFFRens AnhöRIgA hAR genom livet
förlitat sig till den information om
olycksorsaken som tidningar rapporterat efter kontakter med Flygstabens dåtida presstjänst. Men informationen till media filtrerades och
några för Flygvapnet besvärande omständigheter i haverirapporten kom
att friseras, förvanskas och mörkas.
JAg hAR läsT haverirapporten som
förvaras på Krigsarkivet i Stockholm.
Med förvåning ser jag att Flygvapnet tillät A32 Lansen att flyga, trots
vetskapen om att planet långt före
katastrofen utanför Köping var behäftat med allvarliga brister. Starka
krafter ville inte se en hel flotta med
Lansenplan stå kvar i flyghangarer.
Så när fältflygare Magnusson gav
sig iväg på den ödesdigra flygningen
i slutet av oktober 1960 fanns redan
beslut om att åtgärda bristerna, utan
att det genomförts. Reservdelarna
låg kvar nedpackade på flygflottiljen
F6 i Karlsborg.
På TIsDAg I nästa vecka är det exakt
50 år sedan den osannolika flygkatastrofen inträffade.
Den värsta någonsin i Sverige där
ett havererat flygplan krävt civila
dödsoffer på marken.
Fem familjer miste anhöriga som
TRAGEDINS TIMMAR OCH MINUTER
08.00
Grannar hjälper Anderssons tröska
VIKBO GÅRD, FÖRE KATASTROFEN.
FOTO: PRIVAT
FOTO STORA BILDEN: TAGE BERGGREN/VLT
Onsdag 20 oktober 2010
15
Onsdag 20 oktober 2010
Mor Anna överlevde i tvättstugan
– sju dog vid köksbordet
Grannarna Gustaf Jonsson från Laggarbo, Agne Pettersson från Mossbo och Verner Söderkvist från
Maktlösa kommer till Vikbo gård (bilden) för att hjälpa familjen Andersson i Vikbo med att tröska. Arbetslaget ser tröskverket, kopplat till traktorns remskiva, vänta på dem, och deras förhoppning är att slutföra tröskningen av gårdens 28 tunnland under dagen.
Inne i huset väntar gårdens ägare Erik Andersson på
de hjälpsamma grannarna. Här finns även hans hustru
Ingegärd och sexåriga dottern Lena. På övervåningen
bor föräldrarna Axel och Anna, som några år tidigare
låtit sonen ta över gården och lantbruket. FOTO: PRIVAT
ulF eneROTh
F
ältflygare Uno Magnusson hade
lämnat Karlsborg bakom sig, passerat över Vänern, gjort en sväng
upp mot Arvika innan Lansenplanet efter drygt 20 minuter närmade sig
Kopparberg.
Han skulle egentligen inte ha varit i luften den här morgonen, men hans överordnade kapten Ignell vid F6 i Karlsborg hade
givit order om en väderspaning för att utröna möjligheten att senare under dagen
skicka upp unga flygelever, trots det halvdana vädret.
Kapten Ignell hade förtroende för sin
förste fältflygare som han tyckte var erfaren, lugn och sansad – om än lite långsam.
Uno Magnusson hade rutin efter tretton
år av flygning där han bokförts för totalt
2 096 timmar. 478 av dessa timmar hade
han suttit i en A32 Lansen och nu skulle han snart kunna räkna in ytterligare 40
minuter.
Chefsmekanikern Lundgren ansåg flygplanet vara i gott skick och det var ”B-servat” dagen innan. Dessutom var just det
här planet kompletterat med en särskild
extratank med bränsle som monterats under flygplanet. Allt tycktes vara helt okey
när värnpliktige Nilsson hade tankat Lansen ”Blå K” fullt inför starten.
Axel
Andersson
Erik
Andersson
FRAM TILL KOppARbERg bjöd inte flygningen
på någon överraskning.
Kamrer Gösta Persson hörde ljudet och
blickade ut genom sitt kontorsfönster vid
Kopparbergs verkstad. Han såg hur flygplanet flög lågt i det mulna vädret innan
det försvann söderut.
Men kort därefter inträffade varje pilots
mardröm – att flygplansmotorn inte får
bränsle, och jetmotorn blir tyst.
Piloten Magnusson hade inte sett något
varningstecken på bränsleproblem, och
tvingades snabbt ta ett beslut. Ingen flygare överger lättvindigt sitt flygplan som representerar miljonvärden, och hans alternativ bestod i att ta sig till ett flygfält i närheten eller att försök få igång motorn.
Magnusson gav upp båda de sistnämnda alternativen, utnyttjade överskottsfarten och tog upp planet till 2 000 meter.
Ingegärd
Andersson
Lena
Andersson
MANöVERN I LUFTEN uppmärksammades av
skogsarbetaren Karl Rutger Jansson som
drack sitt förmiddagskaffe tre kilometer
norr om Näverkärrets station.
Han såg Lansenplanet stiga brant från
ganska låg höjd och försvinna upp genom
molntäcket med ett ”starkt tjutande ljud”.
Han förvånades av att det våldsamma
motorbuller som brukar komma sekunder
efter snabb stigning denna gång uteblev.
Verner
Söderkvist
Gustaf
Jonsson
BOnIngshus I RuIneR. Lansenplanet krossade människor och boningshus, och
delarna av planet slungades vidare ut på åkern.
OsKADD I TVäTTsTugAn. Anna Andersson avstod påtåren vid köksbordet, och gick istället för att tvätta mattor i det lilla huset intill Vikbo gård. Hon såg aldrig Lansenplanet
FOTO: TAge BeRggRen/VlT
komma, hörde bara den enorma smällen. Och det återstod bara brinnande ruiner av Vikbo gård när hon öppnade dörren. Och alla var döda.
Fältflygare Magnusson anropade hemmaflottiljen:
”Filip Blå 3, motorstopp, jag måste hoppa norr om Köping någonstans”.
”Norr om Köping” upprepade han.
”Har fällt huven...”.
När han sköt ut sig från Lansenplanet
såg han inte marken för det tjocka molntäcket. Men han var medveten om att
SUNNE
09.22
09.25
Start
Grått flygväder
Flygaren taxar ut
Tidig morgon vid flygflottiljen F6 i Karlsborg
vid Vätterns västra
strand. Kapten Ignell
ställer efter en första
väderspaning in dagens första flygpass
för blivande Lansenspiloter. Vädret är för gråmulet, disigt och med
låga molnhöjder.
Förste fältflygare 33-årige Magnusson
startar och
Uno Magnusson taxar ut
fältflygaren
med en A32 Lansen på
har en färdbana 6 vid flygflottiljen
rutt som
F6 i Karlsborg. Kapten
går över VäIgnell vill att Magnusson
nern och till
gör en ny väderspaning
Arvika innan
för att om möjligt kunna
Lansenplaskicka upp flygeleverna
net ska vänsenare under dagen.
da mot Kopparberg.
09.30
Dagboken berättar om Lenas födelsedag
Kaffedags vid Vikbo. Karlarna har kommit in till Anna och hennes sonhustru
Ingegärd samt barnbarnet Lena, och
sätter sig på pinnstolarna i köket. Hembakt vetebröd, limpa och smör för den
som så önskar. När de övriga tar påtår
går Anna ut till tvättstugan. Samtalet
runt köksbordet kan ha berört Axel Anderssons nyinköpta tv, familjens första. Eller Lenas sexårsdag dagen innan.
Allt nedskrivet i Ingegärds dagbok som
återfinns efteråt.
09.44
09.48
Bångbro
Tomt i tanken
Piloten hoppar, planet viker höger
Piloten Magnusson
passerar Kopparberg, och truckförare Hans Kristiansson vid Bångbroverken, van vid flygplan
efter sin tid på F1,
ser jetplanet passera på cirka 500 meters höjd. Han märker inget anmärkningsvärt.
Piloten ser förvånat
att bränslemätaren i
huvudtanken snabbt
sjunker från full tank
mot bottenläge.
Bränsleöverföringen
från den påkopplade
extratanken fungerar
inte. Piloten ämnar
därför avbryta flygningen och flyga mot
F1 i Västerås.
Motorn tystnar när planet flyger på 500 meters
höjd. Piloten Uno Magnusson meddelar flygflottiljen motorstoppet och förklarar att han tänker lämna flygplanet. Magnusson gör inga återstartsförsök, utan tar upp planet med hjälp av
överskottsfarten genom molnen till 2 000 meters höjd. Farten minskar till 350 km/timmen,
och Magnusson stänger enligt egen utsago
bränslekranarna. Därefter skjuter han ut sig från
flygplanet. Han har inte ändrat planets riktning
innan han lämnar planet. Kursen är 125 grader,
men han ser flygplanet vika av åt höger.
09.49
09.50
KOPPARBERG
17
Onsdag 20 oktober 2010
18 DoKumENT VIKBO
Onsdag 20 oktober 2010
19
Onsdag 20 oktober 2010
SKINNSKATTEBERG
SKEDVISJÖN
KOLSVA
SUNDÄNGE
LINDESBERG
FELLINGSBRO
KÖPING
KOLSVA
KÖPING
KARLSTAD
GRUMS
VÄSTLANDASJÖN
HJÄLMAREN
ASKERSUND
TÖREBODA
KARLSBORG
MOTALA
VÄTTERN
SNABBA JoURNALIStER. Köpings-Posten, Bärgslagsbladet och Expressen visade imponerande snabbhet i sin rapportering från olyckan. Katastrofen inträffade strax före
klockan 10 på förmiddagen, och redan samma eftermiddag kom tidningarna ut med nyheten. Det här är ändå femtio år före dagens internet med alla nätupplagor!
’’
FORTSÄTTNING
FRÅN FÖREGÅENDE SIDA
24 MINUTER I LUFTEN. Piloten Uno Magnusson flög Lansenplanet
A32 med numret 32196 i 24 minuter över Vänern och Värmland
innan motorn fick haveri.
KARTA: ANETTE NARFSTRöM
Det har slagit ned ett
plan i Vikbo och alla är
döda. Din mamma är
här i Hagalund.”
Gertrud Åkerlund
landskapet där nere var skogstäckt och
glest befolkat.
KALLE WIEVEgg VId Spaboda i Västra Skedvi,
som också hade kafferast, hörde en explosion ”som en krevadpistol” ovanför molnen, ovanför Högsjön.
Det var Magnussons utskjutning han
hörde och några minuter senare såg han
en fallskärm med en person driva hårt åt
väster under fallet mot marken. Kalle hörde flygplanet, men såg det inte. Han såg
heller inte var piloten landade.
VId AgNAR SödERSTRöMS Diversehandel i
Eriksberg såg affärsbiträdet Per Vestlund,
17 år, flygplanet genom fönstret.
”Egendomligt att det flyger så lågt”,
tänkte han när planet tycktes vagga fram
med vingarna.
Planet fortsatte sin glidflykt söderut och
passerade ett annat trösklag som också
drack förmiddagskaffe i ett kök i Haga,
norr om Västlandasjön.
Allan Eriksson var en av dem som hörde planet flyga över dem på låg höjd, och
de fem personerna i trösklaget rusade alla
ut på gårdsplanen. Därmed kom de att
DOKUMENT
Torsdag 21 oktober 2010
13
Torsdag 21 oktober 2010
Köping. Flygvapnet medgav för sin haveri­
kommission att Vikbo­katastrofen utanför Kö­
ping 1960 kunde ha undvikits. Lansenplanet
flögs nämligen med felaktig utrustning, vilket
Flygvapnet kände till efter ett identiskt haveri
långt tidigare. Piloten Magnusson tilläts ändå
lyfta med planet, vars reservdelar låg kvar i
en låda på flygflottiljen. När tidningar efteråt
ville veta olycksorsaken mörkades sanningen.
Flygvapnet
höll tyst
om felen
IDAG: MÖRKLÄGGNINGEN
ARBOGA
ÖREBRO
VÄNERN
SJÖTORP
12
VIKBO
RAMSBERG
ARVIKA
TRAGEDINS TIMMAR OCH MINUTER
08.00
Onsdag 20 oktober 2010
Herrelöst Lansenplan krossade deras liv
Agne
Pettersson
■■0221–365 54
ulf.eneroth@ingress.se
16 DOKUMENT VIKBO
ANDERS DAhLBERG SAtt i den första brand­
bilen som kom till katastrofplatsen.
Han var nyanställd vid Köpings brand­
kår, och under färden till Vikbo diskutera­
des den kommande räddningsinsatsen.
– Men vi anade aldrig den fruktansvär­
da omfattningen, säger Anders.
Brandmännen möttes av stark hetta,
bränder och utspritt, fräsande aluminium.
Det kom ändå som en chock när de för­
stod att människor funnits i det som åter­
stod av ett tidigare boningshus.
– Vi var många på brandstationen som
fick en mentalt jobbig vecka efteråt.
följa planet under dess sista minut mot
katastrofen.
UTE på VäSTLANdASjöN satt Sven Wilhelm
Gustavsson och fiskade. Planet flög 200
meter från honom, med ett ”brusande”
ljud, och fortsatte på låg höjd över sjön.
Han såg förvånat hur Lansenplanet slog
ned i skogen bortom den sydöstra stranden, hur en eldkula syntes och ett stort
svampliknande moln steg mot himlen.
ANNA ANdERSSON HAdE sagt nej tack till påtår, hon ville istället ut till bryggstugan
och göra färdigt tvätten.
Hon tog med sig en termos och en kaffekopp – och beslutet räddade hennes liv
när det herrelösa flygplanet krossade boningshuset och dödade samtliga sju personer runt köksbordet.
Inne i bryggstugan hörde hon den fruktansvärda smällen, kröp ihop med händerna över huvudet och trodde att den lilla stugan skulle falla över henne. När hon
vågade sig ut möttes hon förödelse och
knaster från brinnande, söndertrasade
aluminiumdetaljer. Inget mänskligt ljud
hördes. Ingen skrek, ingen ropade.
Flygbränslet brann på många ställen
längs en kilometerlång brandgata som
flygplanet plöjt. Det brann vid den första
nedslagsplatsen där planet ändrat riktning
på stenar som släkten Anderssons förfäder på gården på 1920-talet under stenrensning av åkern valt att inte ta bort. Det
brann vid den andra nedslagsplatsen, ladugården, som fått taket avskalat – och
så brann det totalförstörda boningshuset,
och en närliggande stuga.
09.51
gOdSägARE INgVAR SödERbERg på Västlandaholm tre kilometer väster om sjön hade
hört smällen, sett rökmolnet och kastat
sig i bilen tillsammans med hjälpredan
Sandor Havay. De var inte först till Vikbo, där fanns redan länsskogvaktare Helge Eriksson och hans assistent som jobbat
inne i skogen strax intill. Anna Andersson
hade tagit stöd mot skogvaktarens axel och
runt omkring dem rådde förödelse och utspridda, svårt brända och ännu brinnande kroppar. Ingvar Söderberg identifierade Erik Andersson som var minst bränd,
innan han tog sig upp till den brinnande
ladugården och släppte ut djuren.
En chockad Anna berättade att ”...alla
suttit i köket, och alla var döda”.
NU gIcK LARMEN i bygden till polis, brandkårer och räddningskårer.
Vidden av katastrofen trädde fram.
Anna fördes till grannarna Åkerlunds i
Hagalund, där Gertrud lyfte telefonen och
ringde till Annas son Rune Andersson i
Köping.
– Din mamma är här, Rune. Det har
slagit ned ett flygplan i Vikbo och alla är
döda.
FORTSÄTTNING PÅ NÄSTA UPPSLAG
09.52
09.54
RUNE ANDERSSoN hAR aldrig glömt tele­
fonsamtalet. Han anade direkt samban­
det med de brandkårssirener han hört
strax innan, och han och hustrun Marian­
ne kastade sig iväg i parets lilla folkvagn.
Tankarna snurrade, men de åkte aldrig
fram till gården i Vikbo.
Istället hämtade han mor Anna och kör­
de till Bro skola där de hämtade brorsdot­
tern Inger. En åttaårig flicka som på mor­
gonen lämnat hemmet i Vikbo och som
nu förlorat hela sina familj – mor, far och
lillasyster samt farfar.
– Jag tog Anna och Inger till läkarstatio­
nen där de fick lugnande sprutor.
Han körde dem till sitt hem i Köping
och återvände själv till katastrofplatsen.
I granngårdarna fick familjer besök av en
tröstande kyrkoherde Knut Wiklund och
provinsialläkare Harry Hartford som de­
lade ut lugnande sprutor.
bRöLLOpSFOTO åTERFANNS. I ruinerna efter Vikbo
gård återfanns det gamla och efter katastrofen
svedda bröllopsfotot med Axel och Anna
Andersson.
09.58
bRäNdER. Brandmännen från Köping fick hjälp av kollegor från Kolsva att släcka av bränderna.
FOTO: TAgE bERggREN/VLT
Flygbränslet ”duschade” markerna över mer än ett halv kilometer.
10.00
10.30
10.45
11.10
”Det tjuter”
”Det störtar i sjön”
Explosion
Pilot i mosse
Larmet går
SK 16 spanar Pilot hämtas
Chockbesked
Lantbrukare Len­
nart Eriksson,
Laksta i Väst­
ra Skedvi, håller
på att tanka sin
traktor ute på
gården. Ser och
hör planet kom­
ma över över hu­
vudet, det ”tju­
ter förskräck­
ligt”.
Karl Georg Pettersson gräver vid
sitt torp i Fröänge alldeles norr
om Västlandasjön. Han hör ett
”underligt” ljud, ser ett flyg­
plan likt ett segelflygplan i glid­
flykt komma på cirka 200 me­
ters höjd. Det förlorar höjd. ”Det
kommer att störta i Västlanda­
sjön”, tror han. Han ser planet
fortsätta över sjön, nära stran­
den vid Sundänge.
Lantbrukare Karl Pet­
tersson ute på gården
i Mossbo, någon kilo­
meter från Vikbo, hör
ljudet av ett flygplan,
tycker det låter som
en ”flygande tunna” .
Han hör ett hackande
ljud, hör en explosion,
följt av flera knallar
och springer till Vikbo.
Det brinner för fullt.
Piloten driver
med sin fall­
skärm in över
en liten tjärn,
Högsjön, och
han styr mot en
mindre mosse.
Nedslaget blir
mjukt.
Brandkåren i Kö­
ping och rädd­
ningskåren lar­
mas. Sju minuter
senare går larmet
vid brandkåren i
Kolsva. Lansen­
planet har mejat
ned skogen under
störtningen.
Tornet på F1 i Väs­
terås får beske­
det från F6 i
Karlsborg om att
ett flygplan have­
rerat ”i närheten
av Köping”. En
SK 16 som redan
är i luften ser en
brand och anger
läget.
Rune Andersson mår
Första rap­
inte bra och stan­
porten från
nar hemma från job­
olycks­
bet. Han hör redan vid
platsen.
10­tiden sirener hem­
Sju döda.
ma i Köping och und­
rar vad som hänt. Se­
nare ringer telefonen:
”Det har slagit ned ett
plan i Vikbo och alla är
döda. Din mamma är
här i Hagalund”.
FOTO: ULF ENEROTH
FOTO:
HAVERIKOMMISSIONEN
Magnusson har
brett ut sin fall­
skärm för att
snabbare upp­
täckas. En spa­
nande SK 16
ser fallskär­
men, och pilo­
ten hämtas av
en helikopter
och flygs till F1
i Västerås.
7 döda
11.30
Lugnande sprutor
Rune hämtar sin chockade
mor Anna i Hagalund och
åker till Bro skola för att
hämta brorsdottern Inger,
åtta år. Efter att mor Anna
och flickan fått lugnan­
de sprutor på läkarstatio­
nen i Kolsva skjutsar Rune
dem hem till sin bostad i
Köping. Sedan beger han
sig åter till Vikbo gård och
förödelsen.
SLÄcKNINGSARBEtEt pÅGIcK I timmar och
Rune Andersson stannade vid Vikbo un­
der hela eftermiddagen.
Han såg hur militären och tidningar,
radio och tv vällde in, och hur den ene
höga militären efter den andre inspekte­
rade platsen.
MILItÄREN VAKtADE. En sammanbiten överste Henrik
Nordström från F1 i Västerås och en kulsprutebeväpnad vakt utanför vedboden dit liken fördes.
Militären kallades in för att hålla nyfikna borta från
Vikbo gård. Helgen efter katastrofen vallfärdade
många tusen människor förbi gården, och bilarnas
registreringsskyltar med dåtidens länsbokstäver
avslöjade att folk kom från ”halva Sverige”.
Kyrkoherden åkte runt och tröstade
och läkaren gav ut lugnande sprutor
’’
upptäckte jag många år senare i ett källar­
fönster i Arboga, säger han.
Jag såg familjens
speciella järnmortel
många år senare i ett
fönster i Arboga
Rune Andersson om plundringen
– Där gick alla fina ”honoratiores” med
händerna bakom ryggen, minns Rune.
Få tog notis om Runes närvaro, ingen
tog hand om de döda.
– Alla tycktes vara handlingsförlamade.
Rune fick själv med vännen Söderberg
på Västlandaholm ordna så att liken un­
der ett plastskynke kom under tak, att en
begravningsbyrå kontaktades och att kis­
tor bars fram.
Förödelsen var total. Vrakdelar, blan­
dat med familjen Anderssons ägodelar, låg
spridda över stora delar av trädgården och
ute på närliggande åker.
Gården kom de närmaste dagarna att
vaktas av militär, men Rune Andersson
minns än i dag med avsmak hur männis­
kor försåg sig av de utspridda prylar som
fortfarande var oskadade.
– Familjens mycket speciella järnmortel
MoR ANNA och hennes barnbarn Inger blev
blottställda, och ägde bara de kläder som
de bar katastrofdagen. Så när en byråchef
från försvarets civilförvaltning två dagar
senare kom hem till Rune Andersson, och
ställde ned skrivmaskinen på köksbordet
för att fylla i rutorna med ersättningskrav,
ställde Rune lite försynt en fråga:
– Är 5 000 kronor för mycket?
Det var för mycket, 3 000 kronor fick
det bli. Pengarna som betalades ut omgå­
ende skulle även täcka den kommande
begravningen.
RUNE ANDERSSoN ÄGNADE många veckor att
reda upp i förödelsen på fädernegården.
Han hade inga tankar på att lämna
kranföraryrket för att istället ta över fa­
miljen Anderssons genom sju generatio­
ner ärvda lantbruk. Däremot lovade han
sin mor Anna att bygga henne en ny stu­
ga på gården. Men nu i backen ned mot
Västlandasjön.
– Mor tyckte så mycket om platsen, för
där brukade korna ligga i eftermiddagens
solsken. Hon hade tidigare kunnat se dem
från köksfönstret.
ANNA ANDERSSoN och åttaåriga Inger bodde
till en början hemma hos Rune och Ma­
rianne i Köping innan de flyttade till en
egen lägenhet.
Inger trivdes med sin farmor, men kom
efter några år till en fosterfamilj med släkt­
skap till hennes mamma Ingegärd.
Fosterföräldrarna reste ett nytt hus på
Foto: tAGE BERGGREN/VLt
samma betonggrund som det utplånade
gårdshuset i Vikbo, och huset har därefter
tjänat som ett sommarhus i Ingers familj.
Djupt skakad anhörig dog
– fler kunde ha suttit vid köksbordet
ANNA VALDE Att flytta till egen lägenhet på
Hagavägen och levde tills hon fyllde 92
år.
Hon tog under många år efter katastro­
fen sömntabletter för att kunna sova.
– I sömnen får jag vara ifred, sade hon
i en tidningsintervju fem år efter katastro­
fen.
Från Skaderegleringsbyrån vid Riksför­
säkringsanstalten erhöll hon en livränta
efter sin make på 33 kronor och 40 öre
i månaden efter katastrofen. När hon se­
nare fyllde 67 år sänktes livräntan till 25
kronor i månaden.
– Man lär sig att livet kan vara hårt,
sade hon.
KöpING. Vikbokatastrofen krävde indirekt ett åttonde
dödsoffer, berättade Bärgslagsbladet några dagar efter
händelsen. Ingvar Eriksson, hjärtsjuk bror till Ingegärd
Andersson, ska ha blivit så djupt skakad av tragedin att
han avled.
Katastrofen kunde ha tagit ännu fler liv.
Sjuåriga Ann­Sofie Jonsson hade nämligen som dag­
lig rutin att hämta mjölk hemma hos Andersson i Vik­
bo, och brukade bege sig till granngården i samband
med deras förmiddagskaffe. Den här oktoberdagen
hann hon inte dit.
Lennart Karlsson vid Långmossen kunde också ha
hamnat runt köksbordet med en kaffekopp i handen.
Han skulle nämligen till Vikbo för att hämta halm, men
det planerade förmiddagsbesöket blev aldrig av.
Lägg därtill de två anställda vid Lyftinge eldistribu­
tionsavdelning som den här morgonen skulle leverera
och installera en frysbox till Anderssons i Vikbo. Men
installationsarbeten i Bro kyrka bedömdes vara mer
brådskande, och arbetsordningen ändrades därför i sis­
ta stund.
■■0221–365 54
ulf.eneroth@ingress.se
Läs mer på webben.
Fotografen Tage Berggren
berättar historien bakom
sina bilder från katastrofen.
höNS och pLÅtSKRIN. Mitt i kaoset på katastrofplatsen sprang hönsen runt bland alla slangar på
gårdsplanen. Överallt fanns krossade möbler, husgeråd och tillhörigheter till familjen Andersson. Mor Anna
var bekymrad över att plåtskrinet med 1 500 kronor – pengar som tillhörde syföreningen – förstördes. Det
Foto: tAGE BERGGREN/VLt
var pengar som samlats ihop för att senare överlämnas till Ersta Diakonianstalt.
TRAGEDIN – DAGARNA EFTERÅT
De följande dagarna
Tidig teori hyschas ned
Militären samlar ihop vrakdelar för att senare söka orsaken till olyckan. Det finns
tidigt en teori om problem
med Lansenplanets bränsleförsörjning, särskilt som indikationer tyder på en upprepning av en tidigare flygolycka med ett Lansenplan.
Men det berättas aldrig för
journalister och media.
(Foto: tAGE BERGGREN, VLt)
30 oktober 1960
Kaos när 10 000 åker till Vikbo
Kaos på katastrofplatsen, när nyfikna invaderar Vikbo för att skåda förödelsen. Enligt polisen och medias uppgifter finns 10 000 personer i bilkaravaner ut från Köping och Kolsva.
Karavanen slingrar sig fram till stugområdet
Sundänge och når sitt mål en kilometer senare
i Vikbo. Rune Andersson blir smått förtvivlad
när han ser sitt krossade barndomshem invaderas av nyfikna som inte drar sig för det simplaste av människans beteende. Plundring. ”Jag
såg själv med egna ögon hur folk stoppade på
sig ägodelar från gården.”
4 november 1960
Kungen kondolerar från Italien
Kung Gustaf Adolf kondolerar från Italien
sitt varmaste deltagande till de närmast
anhöriga. Begravningen sker i Bro kyrka,
där alla utom Verner Söderkvist begravs.
Sorgeakten i en fullsatt kyrka leds av kyrkoherde Knut Wiklund, och ute på kyrkogården spelar Flygets Musikkår Sorgemarsch av Chopin. Ett 100-tal personer
från Flygvapnet är närvarande och paraderar i såväl kyrkan som längs kyrkogången.
Det är Flygets personal som bär kistorna.
(Foto: UtLÅNAt AV ARKIV VÄStMANLAND)
”Flygarna är främlingar...”
Signaturen Sven O skrev i Bärgslagsbladet om begravningsceremonin ”Flygarna
är som främlingar här i dag. De paraderar
unga och allvarliga runt den stora graven
och bildar häck längs kyrkogårdsgången.
De väller in sex gånger sju stycken i koret
för att bära döda till graven. De spelar vid
gravsättningen. Men de är alla främlingar eftersom de inte sörjer Axel eller Erik,
Ingegärd eller Lena, Agne, Gustaf eller Verner, utan sju offer för ett störtat militär(Foto: UtLÅNAt AV ARKIV VÄStMANLAND)
plan”.
Bbl/At
i morgon:
Torsdag 21 oktober 2010
15
Torsdag 21 oktober 2010
Köping. Flygvapnet medgav för sin
haverikommission att katastrofen i Vikbo 1960 kunde ha undvikits. Lansenplanet flögs nämligen
med felaktig utrustning som upptäckts efter ett identiskt haveri
långt tidigare. Fältflygare Uno
Magnusson tilläts ändå lyfta med
planet, vars reservdelar låg kvar i
en låda på flygflottiljen.
Axel Andersson, Erik Andersson, Ingegärd Andersson, Lena Andersson, Verner Söderkvist, Gustaf Jonsson och Agne
Pettersson räknades in som civila dödsoffer på marken, och kom därför aldrig in
i Flygstabens skrämmande statistik för
1960.
Det var året då 24 svenska stridspiloter
och passagerare omkom i flygkrascher redan före katastrofen i Vikbo, och där den
följande månadens tre Lansenhaverier (!)
kom att kräva ytterligare tre dödsoffer.
Sverige må ha varit nummer tre bland
världens militära flygnationer vid den här
tidpunkten, men den svenska flygsäkerheten var katastrofal.
Haverikommissionens HopmonteraDe bilD av olyckan. Planet plöjde först en cirka 150 meter lång gata genom skogen, kolliderade med marken, ändrade
riktning, studsade och kolliderade med ladugårdsbyggnadens tak (1), och krossade 270 meter senare boningshuset Vikbo gård (2).
’’
Bärgslagsbladet och Dagens Nyheter
efter vilseledande information
från Flygstabens pressdetalj
deT hAndlAr Om en Lansenkrasch utanför
Kalmar den 12 juni 1959, kusligt likt den
som kom att inträffa i Vikbo, 16 månader
senare:
n Båda Lansenplanen testades med
extra bränsletank under flygkroppen.
n Båda Lansenplanen hade cirka 25
minuters flygtid fram till motorstopp.
n Bränslemätarna i båda planen indikerade felaktigt full tank trots att de tömts.
n Båda övergivna flygplanen hamnade
i herrelös glidflykt och ”vaggade” genom
luften innan de slog ned i bebott område.
n I Kalmar slog Lansenplanet ned i marken och studsade rakt in i en ladugård.
FÖrSTA TeSTeT miSSlyckAdeS. Juni 1959, första testet med Lansenplan utrustat med
extratank för bränslepåfyllning. Det fungerade inte. Planet störtade och studsade...
rAkT in i lAdugårdSTAkeT på en BOndgård nOrr Om kAlmAr. Piloten överlevde fallskärmshoppet, och bonden som fanns i ladugården undkom utan skador. Han lär dock ha blivit
Bilder: FlygvApneTS hAverikOmmiSSiOn
ordentligt överraskad, och chockad, när Lansenplanet slog ned. Men en av bondens kvigor träffades och dödades.
n I Vikbo slog Lansenplanet ned i ett
stenröse på en åker, ändrade riktning och
studsade in i en ladugård.
förbud för jaktversionen av Lansen, J32B,
med extratank tills vidare.
SedAn Skiljer Sig haverierna åt:
n I Kalmar dödades en kviga i ladugården, men en vettskrämd bonde hann ta
skydd.
n I Vikbo dödades sju människor när
Lansenplanet, efter att ha träffat ladugården, med våldsam kraft studsade in i ett
boningshus.
deT vAr mAjOr Sven-Erik Lange som var
pilot vid Kalmarhaveriet.
Han fick motorstopp under en provflygning med jaktversionen av Lansen, J32B,
som för första gången utrustats med en extra bränsletank monterad under flygplanskroppen. Bränsleöverföringen, som tidigare skett endast från vingtankar till den
så kallade kroppstanken, skulle nu testas
även från extratanken. Det fungerade inte
och motorn ”dog”. Major Lange gjorde tre
misslyckade försök att starta om motorn
innan han hoppade. Haveriet medförde
AndrA mOdeller Av Lansen tilläts dock fortsätta flyga med extratank, trots att Flygvapnets egen haverikommission snabbt
fann olycksorsaken till haveriet i Kalmar.
Det var det nya bränslekopplingssystemet som fallerade. Planets ”huvudtank”,
kroppstanken, tömdes på allt sitt bränsle,
drygt 1600 liter, utan att det märktes på
bränslemätaren som under hela flygningen indikerade ”full tank” .
När sedan mätaren slog över till ”tom
tank” på några sekunder var det omöjligt
att pumpa in mer bränsle från extratanken
till jetmotorn. Motorn stannade.
Bränsletanken drabbades av så kallad
”hopsugning”. Motorn får bränsle via en
kroppstank, och i takt med förbrukningen
ska mer bränsle föras över till kroppstanken. Antingen från vingtankar eller, som
testades i det här fallet, extratanken.
Men här fungerade inte teknikernas
konstruktion med extratank. Det blev
problem med lufttillförsel, blockerat tryck
och bränslefyllda tryckluftsledningar. När
kroppstanken inte fick någon påfyllning
sögs tankens invändiga gummiduk ihop,
en ”hopsugning”.
Därmed var major Lange vid spakarna
under premiärturen över Kalmar chanslös
att starta om motorn. Det var även piloten Magnusson när han 16 månader senare tilläts flyga ett Lansenplan som enligt
den tekniska rapporten till haverikommissionen ”i viss grad övertankats”. I kombination av extratank och oförändrat bränslesystem drabbades planet av flyghaveri.
FlygvApneTS cheFer TOg därmed en kalkylerad risk.
Förbudet att flyga med extratank på
jaktversionen av Lansen kvarstod visserligen, men att koppla på en extratank till attackmodellen av Lansen accepterades.
Det framkom aldrig till medierna efter
haverierna, men var givetvis känt i militära flygkretsar.
FORTSÄTTNING
PÅ NÄSTA UPPSLAG
Flygvapnet testflyger för
första gången ett Lansenplan, J32, med extra bränsletank. Men
bränslet når inte fram
till motorn som slocknar, och piloten tvingas överge planet över
Kalmartrakten. Planet
studsar in i en ladugård
när det störtar.
13 juni 1959
HovrättsråDet arviD ribbing begav sig redan olycksdagen till Vikbo där han konstaterade förödelsen. Som ordförande i
Flygvapnets egen haverikommission såg
han till att det totalförstörda planet i sina
”tusen beståndsdelar” samlades ihop för
att senare granskas i detalj.
Fyra månader senare, den 15 februari
1961, signerade han kommissionens rapport, där olycksorsaken angavs vara identisk med det tidigare haveriet utanför Kalmar.
Om så skett
(modifieringen)
hade haveriet
sannolikt inte inträffat.
kunDe Ha unDvikits. Haveriet kunde ha undvikits, menade såväl
Flygförvaltningen som Flygvapnet i sina yttranden.
Flygvapenchefen
liknanDe Haveri känt. Flygförvaltningen och Flygvapnet medger i yttranden
att liknande haverier och tillbud skett redan före katastrofen utanför Köping.
fakta mörkaDes. I slutet av maj 1961 informerar Flygvapnets pressdetalj om
haverirapporten – men inte ett ord om extratanken. Bärgslagsbladet och
Vestmanlands Läns Tidning fick heller inget veta om ett tidigare identiskt
haveri, eller att det fanns nedpackade, omonterade reservdelar till planet
kvar på flygflottiljen.
övertankat. Haverikommissionen i sin rapport våren 1961. En
övertankning i kombination med det inom flyget välkända
problemet med bränsleöverföringen från planets extratank
vållade katastrofen utanför Köping. Tidningarna fick inget veta.
flygvapnet lät planen flyga, och flottiljer fick sex månader på sig att montera in reservdelarna
I slutet av maj 1961 fick allmänheten
via tidningar och media del av den friserade sanning som förmedlades av Flygstabens pressdetalj, dåtidens presstjänst.
Den besväranDe omstänDigHeten, flyghaveriet i Kalmar, nämndes aldrig för journalisterna.
Istället citerade tidningar ordagrant det
felaktiga påståendet att ”...andra haverier
som inträffat med flygplanet Lansen torde
icke ha förorsakats av just det fel som var
för handen i Vikbo-olyckan”.
tiDningarna viDarebeforDraDe också mer
felaktig information:
”Orsaken till motorstoppet kan ej med
säkerhet klarläggas...”
Det ska jämföras med hur haverikommissionen formulerade olycksorsaken i
sin rapport:
”Haveriet har med största sannolikhet
uppstått genom...”
Existensen av en extratank som skulle
förse planet med mer bränsle och som utgjorde en viktig pusselbit i olycksförloppet, undanhölls helt för tidningarna. Istället förmedlade journalister ordagrant den
direkt felaktiga uppgiften om ”...tekniskt
fel i överföringen av bränsle från vingtankar till kroppstanken”.
tiDningar ocH meDia fick heller inget veta
om förbudet att flyga Lansens jaktversion
med extratank.
Den kritik som Haverikommissionen
förde fram i sin rapport, nämligen att modifieringen av flygplanen borde ha genomförts snabbare, nådde heller aldrig ut till
allmänheten.
– Om så skett hade haveriet sannolikt
inte inträffat, skriver en säkerhetsinspek-
tör senare i sitt yttrande på uppdrag av
chefen för Flygvapnet.
Uppgiften har aldrig tidigare blivit offentligt känd, än mindre publicerad.
när seDan HaveriutreDningen var slutförd
efter flera års diskussioner, yttranden och
skriftväxlingar mellan berörda flygmyndigheter – och därmed blivit tillgänglig för
den som ville läsa – ja, då följde aldrig tidningar och andra media upp katastrofen.
Inom Flygvapnet tycks heller ingen ha
haft anledning att vilja ändra på den ”allmänna” historie- och olycksbeskrivning
som blev den rådande i återberättandet av
katastrofen.
Inte ens tidningarnas återkommande
felaktiga förnamn på fältflygare Magnusson, Gustav alternativt Gösta, korrigerades.
Namnet var Uno.
Haverirapporten förpassaDes till att samla damm på en hylla i en källare hos Krigsarkivet i Stockholm, där den nu plockats
fram av Bärgslagsbladet/Arboga Tidning
som femtio år efter tragedin lusläst de flera hundra sidorna – och även andra haverirapporter och handlingar.
Handlingarna avslöjar att tragedin inte
enbart var en olycklig slump – utan helt
enkelt onödig. Katastrofen i Vikbo hade
inte behövt inträffa.
Haverikommissionens orDföranDe arviD
Ribbing antyder inget om han anser planet flygdugligt eller inte, men ifrågasatte om inte kortare tid än sex månader för
modifieringen borde ha anbefallits.
Dessutom borde, menar Ribbing, fältflygare Magnusson ha uppmärksammat
bränslemätarens felaktiga indikation långt
tidigare. Och därmed avbrutit flygningen.
PÅ BBLAT.SE
Läs mer på webben.
Utdrag ur pilotens rapport
till haverikommissionen.
Flygsäkerhetstjänsten vid F6 Karlsborg svarade på kritiken om den utdragna tiden för att modifiera flygplanen, och
skyllde på att flygverkstaden på F6 endast
hade plats för tre Lansenplan. Men att det
pågick en ombyggnation som skulle skapa mer utrymme för att montera in beslutade reservdelar i planen.
– Men vid tidpunkten för Vikbokatastrofen hade vi inte överskridit tiden för
genomförandet, sex månader!
Kungliga
Flygförvaltningen
medgav i sitt yttrande om haverikommissionens slutsatser att flygkatastrofen sanno-
likt aldrig inträffat om beslutade modifieringar genomförts. Senare formulerade sig
chefen för Flygvapnet på samma sätt i sitt
yttrande.
Flygförvaltningen försvarade sig med
att beslutet om respittid på ett halvår tagits efter ”noggrannt övervägande”. Alternativet, ”kort tid”, hade inneburit många
markbundna flygplan.
ker Hunter har vi haft färre totalhaverier
med Lansen – räknat per 100 000 flygtimmar.
Dagarna efter krismötet beslutade ändå
Flygförvaltningen att genomföra modifieringar av tankluftssystemet inom loppet
av tre dagar (!) och uppmanade samtidigt
flottiljerna att införa tryckledning till Lansens kroppstank snarast.
när katastrofen i Vikbo följdes av ytterligare tre haverier med identiska Lansenplan – och tre dödsoffer – under påföljande månad kallade flygvapenchefen sina
högsta medarbetare i landet till ett krismöte.
Flygsäkerheten diskuterades, men trots
alla ruskiga olyckor försvarade flygledningen Lansenplanet:
– Jämfört med tidigare införande av
flygmodellerna J29 Tunnan och 34 Haw-
n 0221–365 54
ulf.eneroth@ingress.se
ulf enerotH
FRÅN HAVERI I KALMAR TILL KATASTROF UTANFÖR KÖPING
19 augusti 1959
16 september 1959
19 september 1959
21 mars 1960
2 april 1960
7 juni 1960
20 augusti 1960
6 oktober 1960
Förbjuds
Saabförslag
”Modifiera”
”Kartlägg”
Tidsfrist
Tillåts
Godkänns
Reservdelar levereras - men blir kvar i lådorna
Extra tank
Haverikommissionen
föreslår att flygning med extratank på flygplan
J32 B (bilden intill)
förbjuds i avvaktan
på vidare prov.
Saab föreslår i en rapport till haverikommissionen att en extra luftledning från
tankluftssystemet införs till kroppstanken
på J32B.
Tekniska ledamoten föreslår
att Saabs modifiering införs
på alla Lansen
flygplan, typ 32
A, B och C.
Haverikommission vill se
en noggrann kartläggning av bränslesystemets funktion.
Flygförvaltningen utfärdar order om modifiering på flygplan 32 av Lansen. Den ska
ske senast sex
månader efter
leverans (!) av
materiel.
Modifieringen
tillåts utföras
ute på flygflottiljer.
Saab meddelar
att modifiering
eliminerar risken för ”hopsugning”, och föreslår att modifieringen godkänns.
Första leveransen av reservdelar för att modifiera Lansenplanen anländer till F6 i Karlsborg. Men i brist på tid
och utrymme blir ”reservdelarna” tills vidare kvar i lådorna. Nästa leverans till F6 kommer en månad (22 november) efter katastrofen i Vikbo.
Extratank nr 122
(600 liter) monteras den här dagen
på fältflygare Magnussons A32 Lansen (bilden) som
senare kommer att
haverera. Åtta flygningar med extratanken sker dock
utan problem fram
till olycksdagen.
FOTO: SAAB
Den tekniska lösningen på bränsleproblemet fanns redan ett år före katastrofen
utanför Köping.
Ändå dröjde det innan reservdelar levererades ut till flygflottiljer runt om i landet. På F6 i Karlsborg kom första leveransen först på sensommaren 1960, den 20
augusti. Från det datumet hade flygingenjörerna sex månader på sig att montera in
dem i flygplanen, men reservdelarna kom
aldrig att packas upp före katastrofen den
26 oktober.
Det fanns däremot tid att montera fast
en extratank på det Lansenplan som
fältflygare Magnusson tre veckor senare tvingades överge över västmanländska skogar. Visserligen klarade planet åtta
problemfria flygningar med extratanken
fram till olycksdagen, men då inträffade
en exakt upprepning av Kalmarhaveriet.
foto: flygvapnets Haverikommission
’’
FORTSÄTTNING
FRÅN FÖREGÅENDE SIDA
Det var känt, särskilt som chefer, piloter och teknisk personal efter Kalmarhaveriet, och långt före katastrofen i Vikbo, diskuterat de tekniska problemen med
Lansenplanen och tidsschemat för att åtgärda dessa problem. Det fanns till och
med delade åsikter om vem som skulle åtgärda problemen och var det skulle ske.
Andra haverier med
flygplanet Lansen tor­
de icke ha förorsakats
av just det fel som var
för handen i Vikbo­
olyckan.
som ger en helt annan bild av katastrofen. Det finns nämligen flera hänvisningar till ett tidigare flyghaveri med identisk
orsak, och som vid den här tiden föranlett
såväl flygförbud som beslut om modifieringar av felaktig utrustning på Flygvapnets Lansenplan.
18
Stockholm. Med dagens
säkerhetstänkande skulle Lansenplanet aldrig ha
fått lämna startbanan.
Den slutsatsen kan dras
efter att den svenske flygvapenchefen Anders Silwer, numera titulerad flygvapeninspektör, diskuterat haverikommissionens
rapport med Bärgslagsbladet/Arboga Tidning.
– identiskt haveri redan
före vikbo-katastrofen
Första testet
FOTO: SVENSKT PRESSFOTO/SCANPIX
17
Torsdag 21 oktober 2010
Haveriorsaken
mörkades
12 juni 1959
mörkades
Torsdag 21 oktober 2010
Torsdag 21 oktober 2010
26 oktober 1960
Lansen i glidflykt
Katastrofen i Vikbo
utanför Köping inträf­
far. Fältflygare Uno
Magnusson skjuter ut
sig från sin attackver­
sion av Lansen, och
planet glidflyger 15 ki­
lometer innan det tar
mark och kraschar
rakt in i ett bonings­
hus där sju personer i
köket omkommer.
18 november 1960
26 november 1960
30 november 1960
Två haverier
Två döda
Krismöte
Två Lansenplan stör­
tar samma dag. Pi­
loten överlever i pla­
net från F6 i Karls­
borg men meteorolog­
assistenten omkom­
mer. I den andra olyck­
an överlever såväl pi­
lot som passagerare
när Lansenplanet från
F17 i Blekinge får mo­
torstopp.
Nytt Lansenplan
kraschar (hög­
ger). Två dö­
das när pilo­
ten efter att
ha kommit ge­
nom molnen
mötts av, en­
ligt tidnings­
texten, ”en
vägg framför
planet”.
Trollhättans Tidning, 29 november 1960
Flygvapnets ledning i krismö­
te efter nya haverier med fle­
ra omkomna. Förtroendet för
Lansenplanen är dock fortsatt
gott. ”Den närvarande perso­
nalen uttalade undantagslöst
sitt förtroende för FV flygma­
terial”. Istället införs begräns­
ningar av flygningar i nedsatt
sikt i avvaktan på en noggrann
omprövning av gällande väder­
bestämmelser.
Blekings Läns
Tidning, 19 novem­
ber 1960
Maj 1961
Valda delar i haveriutredningen berättas
n Döda piloter
n ”Lyckade” fallskärmshopp
Statistik 1960
förd av Presstjänsten vid Flygstaben
Försvarets pressdetalj, dåtidens presstjänst, ger ut lite informa­
tion kring haveriutredningen kring olyckan i Vikbo utanför Kö­
ping. Tidningar informeras om troliga olycksorsaken, fel på
bränslesystemet, och att piloten är utan skuld till haveriet. När
planet utan pilot sakta glider nedåt från 2 000 meters höjd är
det en ren slump – ”en på miljonen i dessa glesbebyggda trak­
ter” – att Lansenplanet ska skada någon person på marken när
det störtar. Offren i Vikbo har en fruktansvärd otur som befin­
ner sig på fel plats vid fel tidpunkt. Flera tidningar, inklusive
Bärgslagsbladet, rapporterar att katastrofen inte föranletts av
något fel som vållat något tidigare flyghaveri. Ingen väljer heller
att granska detta felaktiga påstående. Inte förrän nu.
Piloter fick utföra
vansinniga flygningar
Köping. Svenskt flygvapen var i den här tidseran inte
piggt på att låsa sina flygplan till marken.
Det bekräftar Bo Widfeldt som är flygexpert och har
skrivit en rad böcker om det svenska flygvapnet och
alla dess flygplan.
– Det var en omvälvande tid, med snabb utveckling
av jetdrivna ”rea-flygplan”. Det var ju mitt under Kalla krigets dagar och Sverige hade ett oerhört forcerat program för att hålla sig med ett starkt rustat flygvapen.
Bo Widfeldt är välbekant med de flesta svenska flyghaverier, och häpnar emellanåt över hur lättvindigt
flygvapnet på den tiden tillät tveksamma flygningar.
– Piloter skickades upp med bristfällig utbildning,
och gavs knapphändiga, hastiga instruktioner att manövrera flygplan som tekniskt sett inte var färdigutvecklade. Det var flygplan skulle flygas i mörker, på
låg höjd, i dåligt väder och allmänt dåliga förhållanden.
Det var riskfyllt, och det framgår också av den dystra statistiken över omkomna piloter.
Widfeldt minns ett särskilt, upprörande fall:
– En pilot på ”repmöte” skickades direkt upp för en
nattflygning, fullständigt vansinnigt!
Brister, som i dag upptäcks i
flygplanen, följs av noggranna,
metodiska kontroller. Om så behövs skapas viktigt rådrum – tid
– innan planen tillåts flyga igen,
menar Anders Silwer.
dET vaR andRa tider under Kalla
kriget för femtio år sedan, när
det svenska flygvapnet fick förlita sig på att vara självförsörjande på avancerade stridsflygplan
– att inte köpa avancerad militärtek
Han tar emot i Försvarsmaktens
kolossala högkvarter ett stenkast från Stockholms stadion,
söker upp ett obokat konferensrum, bjuder på kaffe i plastmugg
och får ett anlete av förvåning
när Bbl/AT:s artikelserie läggs
fram på bordet.
Anders Silwer har visserligen
läst in sig på delar av haveriutredningen kring Vikbokatastrofen, men nu konfronteras han
med rubriker om att Flygvapnet
mörkat viktig information kring
väsentliga delar kring haveriet,
med avslöjanden om flygförbud
för Lansen med viss utrustning
och att beslutade utbyten av felaktig utrustning ännu inte påbörjats när olycksplanet brakade in i köket på Vikbo gård utanför Köping.
Han rör inte sidorna på bordet framför sig, utan låter blicken skumma över det material
som presenteras.
– Jag ser ingen anledning att
försvara vad som gjordes inom
Flygvapnet för 50 år sedan, säger han.
Anders Silwer upprepar sin
åsikt i den delen vid ytterligare
tillfällen under samtalet.
UlF EnEROTH
Lansen – dödsfällan
i svenska flygvapnet
Köping. Flygplanet Saab-Lansen var en veritabel dödsfälla som tilläts flyga i nästan 25 år. När flygvapnet i
slutet av 70-talet tog planet ur tjänst hade vart tredje (!) av de 450 tillverkade flygplanen havererat eller brunnit. 95 piloter, navigatörer, meteorologer eller
andra medföljande passagerare hade omkommit.
Lansen tillverkades i tre modeller under en femårsperiod fram till år 1960. Attackplanet A32A tillverkades i 287 exemplar. Jaktversion J32B med en utvecklad motor tillverkades i 120 exemplar, medan fotospaningsversionen 32C tillverkades i 45 exemplar.
Inga andra svenska flygplan har krävt så många
dödsoffer under sin tjänstgöringstid.
113 haverier krävde 66 piloters och passagerares liv
när de flög attackplanet A23A.
38 haverier krävde 21 piloters och passagerares liv i
jaktversionen, J32B.
14 haverier krävde 12 piloters och passagerares liv i
fotospaningsversionen 32C.
Lägg därtill sju döda på marken i Vikbo utanför Köping.
MEn EFTER aTT ha läst haverirapporten reagerar han på dåtidens
beslut att ge de svenska flottiljerna sex månader på sig att åtgärda en allvarlig brist i Lansenplanens bränsleöverföring. Än mer
anmärkningsvärt finner han att
beslutet gällde sex månader från
det att flottiljer mottagit (!) reservdelar.
– Det innebar att det inte sattes någon tidsgräns när det skulle genomföras, i dag skulle vi
aldrig sätta en sådan odefinierad
tid, säger han.
Antingen åtgärdas problemen
omgående, eller också flygs planen med omfattande restriktioner och begränsningar – eller
står kvar på marken.
Källa:
Svenska Vingar 4, In Memoriam av Bo Widfeldt.
säKERHETEn annORlUnda idag. Flygvapeninspektör Anders Silwer
anser sig inte ha någon anledning att försvara vad som gjordes för
m
Piloten tog flygtragedin väldigt hårt och begärde avsked en tid efter katastrofen
Köping. Fältflygare Uno Magnusson var en
rutinerad pilot med över 2 000 flygtimmar
när han övergav det flygplan som under
sin fortsatta färd vållade katastrofen. Haverikommissionen antydde att han borde
ha varit mer uppmärksam med att kontrollera bränslemätaren under flygningen,
men chefer inom Flygvapnet kom till hans
försvar.
19
Torsdag 21 oktober 2010
Planet borde inte ha fått starta
FRÅN HAVERI I KALMAR TILL KATASTROF UTANFÖR KÖPING
Kraschorsaken
16 DOKUMENT VIKBO
Vi fick aldrig veta sanningen bakom flygkatastrofen i Vikbo utanför Köping. Flygvapnets egen presstjänst undanhöll viktig, och för Flygvapnet besvärande fakta och omständigheter i sin information till tidningar. Det framkommer i Bbl/AT:s
granskning inför minnesdagen av katastrofen nästa vecka.
Ändå hAr TrAgedin utanför Köping i femtio
år betraktats som slumpartad. Osannolik
och en följd av olyckliga omständigheter.
Tidningar och andra media har lagt allt
fokus på att lyfta fram den otroliga slumpfaktorn. ”En risk på miljonen att ett herrelöst flygplan glider 15 kilometer, studsar och ändrar riktning vid nedslaget och
krossar ett boningshus där sju personer
har förmiddagskaffe.”
Ingen tycks ha läst haverikommissionens rapport efter att den blev tillgänglig.
Bärgslagsbladet/Arboga Tidning har 50 år
efter händelsen letat fram haverirapporten
ULF ENERoth
ULF ENERoth
PÅ BBLAT.SE
14 DOKUMENT VIKBO
– Det vore olämpligt att kräva av piloterna att på ett exakt klockslag (tio minuter efter starten hade föreslagits) kontrollera bränslemätaren. Piloterna har ändå
tillräckligt med uppgifter under en flygning!
Haverikommissionens kritik mot fältflygare Magnusson fick landsfogden i Skaraborgs län, Emil Nyström, att 18 måna-
der efter haveriet granska om piloten gjort
sig skyldig till tjänstefel.
Uno Magnusson hade redan tre månader efter katastrofen i Vikbo valt att lämna
flygarkarriären bakom sig genom att begära avsked. Enligt några av hans vänner,
som Bbl/AT varit i kontakt med, tog Uno
Magnusson händelsen hårt. När tv-bilder
från katastrofplatsen kablades ut i Aktu-
ellt ville han inte titta, utan fäste blicken
i golvet.
Han är sedan många år avliden, och
hans anhöriga vill i dag inte att händelsen
ges ny publicitet. Än mindre vill de kommentera för Bbl/AT vad flygare Magnusson genom åren berättat om det som blev
en mardröm.
Han deltog inte vid begravningen av
offren, och det är obekant om han någonsin besökte olycksplatsen.
Fältflygare Magnusson blev efter avslutad flygarkarriär bensinmacksföreståndare, men kom att återvända till sin gamla
flygflottilj F6 redan ett år senare. Då för
att genomföra sin första, sex veckor långa
”repövning”. Magnusson muckade från
repövningen den 3 maj 1962, och dagen
efteråt kom beslutet att landsfogde Nyström inte skulle inleda en förundersökning mot den tidigare fältflygarens agerande i flygolyckan.
Nyström grundade sitt beslut på att det
förelåg ovisshet om bland annat bränslemätarens funktion i det havererade Lansenplanet.
UlF EnEROTH
Uno Magnusson