Dag 3, sid 16-17

16 DOKUMENT VIKBO
Torsdag 21 oktober 2010
17
Torsdag 21 oktober 2010
Haverikommissionens hopmonterade bild av olyckan. Planet plöjde först en cirka 150 meter lång gata genom skogen, kolliderade med marken, ändrade
riktning, studsade och kolliderade med ladugårdsbyggnadens tak (1), och krossade 270 meter senare boningshuset Vikbo gård (2).
’’
FORTSÄTTNING
FRÅN FÖREGÅENDE SIDA
Det var känt, särskilt som chefer, piloter och teknisk personal efter Kalmarhaveriet, och långt före katastrofen i Vikbo, diskuterat de tekniska problemen med
Lansenplanen och tidsschemat för att åtgärda dessa problem. Det fanns till och
med delade åsikter om vem som skulle åtgärda problemen och var det skulle ske.
Den tekniska lösningen på bränsleproblemet fanns redan ett år före katastrofen
utan­för Köping.
Ändå dröjde det innan reservdelar levererades ut till flygflottiljer runt om i landet. På F6 i Karlsborg kom första leveransen först på sensommaren 1960, den 20
augusti. Från det datumet hade flygingenjörerna sex månader på sig att montera in
dem i flygplanen, men reservdelarna kom
aldrig att packas upp före katastrofen den
26 oktober.
Det fanns däremot tid att montera fast
en extratank på det Lansenplan som
fältflygare Magnusson tre veckor senare tvinga­des överge över västmanländska skogar. Visserligen klarade planet åtta
problemfria flygningar med ext­ratanken
fram till olycksdagen, men då inträffade
en exakt upprepning av Kalmarhaveriet.
Hovrättsrådet Arvid Ribbing begav sig redan olycksdagen till Vikbo där han konstaterade förödelsen. Som ordförande i
Flygvapnets egen haverikommission såg
han till att det totalförstörda planet i sina
”tusen beståndsdelar” samlades ihop för
att senare granskas i detalj.
Fyra månader senare, den 15 februari
1961, signerade han kommissionens rapport, där olycksorsaken angavs vara identisk med det tidigare haveriet utanför Kalmar.
foto: FlygVAPNETS Haverikommission
Om så skett
(modifieringen)
hade haveriet
sannolikt inte inträffat.
KUNDE HA UNDVIKITS. Haveriet kunde ha undvikits, menade såväl
Flygförvaltningen som Flygvapnet i sina yttranden.
Flygvapenchefen
LIKNANDE HAVERI KÄNT. Flygförvaltningen och Flygvapnet medger i yttranden
att liknande haverier och tillbud skett redan före katastrofen utanför Köping.
FAKTA MÖRKADES. I slutet av maj 1961 informerar Flygvapnets pressdetalj om
haverirapporten – men inte ett ord om extratanken. Bärgslagsbladet och
Vestmanlands Läns Tidning fick heller inget veta om ett tidigare identiskt
haveri, eller att det fanns nedpackade, omonterade reservdelar till planet
kvar på flygflottiljen.
ÖVERTANKAT. Haverikommissionen i sin rapport våren 1961. En
övertankning i kombination med det inom flyget välkända
problemet med bränsleöverföringen från planets extratank
vållade katastrofen utanför Köping. Tidningarna fick inget veta.
Flygvapnet lät planen flyga, och flottiljer fick sex månader på sig att montera in reservdelarna
I slutet av maj 1961 fick allmänheten
via tidningar och media del av den friserade sanning som förmedlades av Flygstabens pressdetalj, dåtidens presstjänst.
Den Besvärande omständigheten, flyghaveriet i Kalmar, nämndes aldrig för journalisterna.
Istället citerade tidningar ordagrant det
felaktiga påståendet att ”...andra haverier
som inträffat med flygplanet Lansen torde
icke ha förorsakats av just det fel som var
för handen i Vikbo-olyckan”.
Tidningarna vidarebefordrade också mer
felaktig information:
”Orsaken till motorstoppet kan ej med
säkerhet klarläggas...”
Det ska jämföras med hur haverikommissionen formulerade olycksorsaken i
sin rapport:
”Haveriet har med största sannolikhet
uppstått genom...”
Existensen av en extratank som skulle
förse planet med mer bränsle och som utgjorde en viktig pusselbit i olycksförloppet, undanhölls helt för tidningarna. Istället förmedlade journalister ordagrant den
direkt felaktiga uppgiften om ”...tekniskt
fel i överföringen av bränsle från vingtankar till kroppstanken”.
Tidningar och media fick heller inget veta
om förbudet att flyga Lansens jakt­version
med extratank.
Den kritik som Haverikommissionen
förde fram i sin rapport, nämligen att modifieringen av flygplanen borde ha genomförts snabbare, nådde heller aldrig ut till
allmänheten.
– Om så skett hade haveriet sannolikt
inte inträffat, skriver en säkerhetsinspek-
tör senare i sitt yttrande på uppdrag av
chefen för Flygvapnet.
Uppgiften har aldrig tidigare blivit offentligt känd, än mindre publicerad.
När sedan haveriutredningen var slutförd
efter flera års diskussioner, yttranden och
skriftväxlingar mellan berörda flygmyndigheter – och därmed blivit tillgänglig för
den som ville läsa – ja, då följde aldrig tidningar och andra media upp katastrofen.
Inom Flygvapnet tycks heller ingen ha
haft anledning att vilja ändra på den ”allmänna” historie- och olycksbeskrivning
som blev den rådande i återberättandet av
katastrofen.
Inte ens tidningarnas återkommande
felaktiga förnamn på fältflygare Magnusson, Gustav alternativt Gösta, korrigerades.
Namnet var Uno.
Haverirapporten förpassades till att samla damm på en hylla i en källare hos Krigsarkivet i Stockholm, där den nu plockats
fram av Bärgslagsbladet/Arboga Tidning
som femtio år efter tragedin lusläst de flera hundra sidorna – och även andra haverirapporter och handlingar.
Handlingarna avslöjar att tragedin inte
enbart var en olycklig slump – utan helt
enkelt onödig. Katastrofen i Vikbo hade
inte behövt inträffa.
Haverikommissionens ordförande Arvid
Ribbing antyder inget om han anser planet flygdugligt eller inte, men ifrågasatte om inte kortare tid än sex månader för
modifieringen borde ha anbefallits.
Dessutom borde, menar Ribbing, fältflygare Magnusson ha uppmärksammat
bränslemätarens felaktiga indikation långt
tidigare. Och därmed avbrutit flygningen.
PÅ BBLAT.SE
Läs mer på webben.
Utdrag ur pilotens rapport
till haverikommissionen.
Flygsäkerhetstjänsten vid F6 Karlsborg svarade på kritiken om den utdragna tiden för att modifiera flygplanen, och
skyllde på att flygverkstaden på F6 endast
hade plats för tre Lansenplan. Men att det
pågick en ombyggnation som skulle skapa mer utrymme för att montera in beslutade reservdelar i planen.
– Men vid tidpunkten för Vikbokatastrofen hade vi inte överskridit tiden för
genomförandet, sex månader!
Kungliga
Flygförvaltningen
medgav i sitt yttrande om haverikommissionens slutsatser att flygkatastrofen sanno-
likt aldrig inträffat om beslutade modifieringar genomförts. Senare formulerade sig
chefen för Flygvapnet på samma sätt i sitt
yttrande.
Flygförvaltningen försvarade sig med
att beslutet om respittid på ett halvår tagits efter ”noggrannt övervägande”. Alternativet, ”kort tid”, hade inneburit många
markbundna flygplan.
När katastrofen i Vikbo följdes av ytterligare tre haverier med identiska Lansenplan – och tre dödsoffer – under påföljande månad kallade flygvapenchefen sina
högsta medarbetare i landet till ett krismöte.
Flygsäkerheten diskuterades, men trots
alla ruskiga olyckor försvarade flygledningen Lansenplanet:
– Jämfört med tidigare införande av
flygmodellerna J29 Tunnan och 34 Haw-
ker Hunter har vi haft färre totalhaverier
med Lansen – räknat per 100 000 flygtimmar.
Dagarna efter krismötet beslutade ändå
Flygförvaltningen att genomföra modifieringar av tankluftssystemet inom loppet
av tre dagar (!) och uppmanade samtidigt
flottiljerna att införa tryckledning till Lansens kroppstank snarast.
ULF ENEROTH
■■0221–365 54
ulf.eneroth@ingress.se
FRÅN HAVERI I KALMAR TILL KATASTROF UTANFÖR KÖPING
26 oktober 1960
Lansen i glidflykt
Katastrofen i Vikbo
utan­för Köping inträf­
far. Fältflygare Uno
Magnusson skjuter ut
sig från sin attackver­
sion av Lansen, och
planet glidflyger 15 ki­
lometer innan det tar
mark och kraschar
rakt in i ett bonings­
hus där sju personer i
köket omkommer.
18 november 1960
26 november 1960
30 november 1960
Två haverier
Två döda
Krismöte
Två Lansenplan stör­
tar samma dag. Pi­
loten överlever i pla­
net från F6 i Karls­
borg men meteorolog­
assistenten omkom­
mer. I den andra olyck­
an överlever såväl pi­
lot som passagerare
när Lansenplanet från
F17 i Blekinge får mo­
torstopp.
Nytt Lansenplan
kraschar (hög­
ger). Två dö­
das när pilo­
ten efter att
ha kommit ge­
nom molnen
mötts av, en­
ligt tidnings­
texten, ”en
vägg framför
planet”.
Trollhättans Tidning, 29 november 1960
Flygvapnets ledning i krismö­
te efter nya haverier med fle­
ra omkomna. Förtroendet för
Lansenplanen är dock fortsatt
gott. ”Den närvarande perso­
nalen uttalade undantagslöst
sitt förtroende för FV flygma­
terial”. Istället införs begräns­
ningar av flygningar i nedsatt
sikt i avvaktan på en noggrann
omprövning av gällande väder­
bestämmelser.
Blekings Läns
Tidning, 19 novem­ber 1960
Maj 1961
Valda delar i haveriutredningen berättas
n Döda piloter
n ”Lyckade” fallskärmshopp
Statistik 1960
förd av Presstjänsten vid Flygstaben
Försvarets pressdetalj, dåtidens presstjänst, ger ut lite informa­
tion kring haveriutredningen kring olyckan i Vikbo utanför Kö­
ping. Tidningar informeras om troliga olycksorsaken, fel på
bränslesystemet, och att piloten är utan skuld till haveriet. När
planet utan pilot sakta glider nedåt från 2 000 meters höjd är
det en ren slump – ”en på miljonen i dessa glesbebyggda trak­
ter” – att Lansenplanet ska skada någon person på marken när
det störtar. Offren i Vikbo har en fruktansvärd otur som befin­
ner sig på fel plats vid fel tidpunkt. Flera tidningar, inklusive
Bärgslagsbladet, rapporterar att katastrofen inte föranletts av
något fel som vållat något tidigare flyghaveri. Ingen väljer heller
att granska detta felaktiga påstående. Inte förrän nu.