docKlicka & Läs Inlämnad Överklagan Till Kammarrätten
download 
Report Transcription
Klicka & Läs Inlämnad Överklagan Till Kammarrätten
ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 1 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: Helsingborg den 11 mars 2014 Till Kammarrätten i Göteborg Box 1531, 401 50 Göteborg 031-732 74 00, e-post: kammarratten.goteborg@dom.se ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: Där Kammarrättens Avgörande meddelar inte prövningstillstånd och att Förvaltningsdomstolens avgörande står fast. Gällande: Förvaltningsrätten i Malmö Dom, Mål nr 12956-13, 2014-01-15 Kommunfullmäktiges i Helsingborgs stads beslut den 10 december 2013 § 176 Kommunal folkomröstning om kvarteret Ångfärjan SAKEN Begäran om Prövningstillstånd/Laglighetsprövning enligt kommunallagen Kommunfullmäktiges i Helsingborgs stads beslut strider mot Kommunallagens bestämmelser. Undertecknad vill i ärendet åberopa följande: Beskrivning av ärendet: Ett krav om Kommunal folkomröstning om kvarteret Ångfärjan har framställts av ett folkinitiativ med 12 500 namnunderskrifter. Folkinitiativet vill att Helsingborgs stad arrangerar en lokal folkomröstning där medborgarna får säga ja eller nej till frågan: Vill du att Ångfärjestationen delvis rivs och flyttas och att en konferensanläggning med hotell och bostäder byggs på ångfärjetomten? Kommunfullmäktige beslutade i ärendet enligt Kommunstyrelsens förslag: att godkänna giltigheten av folkinitiativet kommunal folkomröstning om Kvarteret Ångfärjan daterad den 15 november 2013; samt att inte hålla en kommunal folkomröstning om kvarteret Ångfärjan i enlighet med folkinitiativ daterat den 15 november 2013. (se nedan bilaga utdrag ur protokoll) Överklagandet gäller andra att-satsen, beslutet strider mot Kommunallagens bestämmelser: att inte hålla en kommunal folkomröstning om kvarteret Ångfärjan i enlighet med folkinitiativ daterat den 15 november 2013. Kommentarer till Kommunfullmäktige Helsingborgs stads argumentering för avslag av folkomröstning. 1) Det är principiellt ev. lagstridigt - att koppla frågan om folkomröstning till ställningstagande till detaljplan. "Kommunfullmäktige kommer att samtidigt med sitt ställningstagande till detta folkinitiativ att besluta om markanvisningsavtal och detaljplan för Ångfärjan och Gamla staden 1:1." Folkomröstningen vill ju att en annan detaljplan möjligen ska upprättas. 2) Kommunstyrelsens huvudargument - som Kommunfullmäktige följer - för att inte tillmötesgå kravet på folkomröstning tycks vara att frågan för folkomröstning avser en fråga som är reglerad i lag och därmed föremål för demokratiskt inflytande. "Ordföranden anser inte att det legala instrumentet folkomröstning ska användas i frågor som rör enskilda detaljplaner. Ställningstagandet grundas i att Sverige och Helsingborg har ett demokratiskt system som bygger på representativ demokrati med folkvalda företrädare. Ordföranden anser därför att folkomröstningar bör användas endast i undantagsfall och vid frågor av större strategisk och övergripande karaktär." ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 2 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: Detta bygger på en missuppfattning i två hänseenden. 1) Det första är att lagen om folkomröstning har införts och har till syfte att balansera de valda kommunpolitikernas politiska inflytande baserat på den representativa demokratimodellen med möjligheter till inflytande direkt för medborgarna baserat på den direkta demokratins modell. Att då använda som argument att den fråga som folkomröstningen avser redan är föremål för demokratiskt inflytande är således uppseendeväckande ologiskt och okunnigt. 2) För det andra hänvisar kommunstyrelsens ordförande till att folkomröstningar bör användas endast i undantagsfall och vid frågor av större strategisk och övergripande karaktär. Detta tycks vara hans privata åsikt som vad jag kunnat se saknar stöd i rättskällorna kring lagen om folkomröstning. Övriga argument som anförs mot folkomröstning, t ex att frågan varit föremål för omfattande och långvarig diskussion i kommunen, pekar enligt mitt förmenande i motsatt riktning, som ett stöd för behovet av en folkomröstning, när man nu inte kunnat komma överens. Argumentering i ärendet: Kommunallagen Kapitel 5,34 a §, innehåller följande skrivning: Har ett folkinitiativ väckts enligt 23 § andra stycket ska fullmäktige besluta att folkomröstning ska hållas, om 1. den fråga som initiativet avser är sådan att fullmäktige kan besluta om den, och 2. inte minst två tredjedelar av de närvarande ledamöterna röstar mot förslaget. Vid sådan folkomröstning ska bestämmelserna i 34 § tredje och fjärde styckena tillämpas. Lag (2010:1414). Vidare åberopas förarbetet och lagens syfte med hänvisning till: Utdrag ur Regeringens proposition Folkomröstningar Prop. 2009/10:80 101 6.2 Förutsättningarna för kommunala folkinitiativ ändras Regeringens förslag: En kommunal rådgivande folkomröstning ska hållas i en fråga om minst tio procent av de röstberättigade begär det. Vid beräkningen av hur många som står bakom initiativet ska endast de räknas med som skrivit under initiativet under den sexmånadersperiod som föregått begäran. För att förhindra att folkomröstning hålls i frågor som helt saknar förankring i fullmäktige ska det finnas en möjlighet för en kvalificerad majoritet om två tredjedelar av fullmäktiges ledamöter att avslå folkinitiativet. Ytterligare från förarbetena angående: Kvalificerad majoritet i fullmäktige för avslag på ett folkinitiativ Som framgår ovan anser regeringen att folkinitiativet bör förstärkas i syfte att öka andelen folkinitiativ som leder till folkomröstning. Folkomröstningar bör dock inte hållas i frågor som helt saknar förankring hos fullmäktiges ledamöter. Det är därför rimligt att det som Grundlagsutredningen föreslår införs en möjlighet för en kvalificerad majoritet av fullmäktige att besluta att ett folkinitiativ inte ska leda till folkomröstning. En sådan spärr kan antas leda till att folkomröstningar inte hålls i frågor som visserligen formellt faller in under vad fullmäktige kan besluta om men som till sin karaktär är sådana att det vore olämpligt att folkomrösta om dem. Exempel på sådana frågor är anställningsärenden och andra ärenden där det finns risk att enskilda personer upplever en folkomröstning som kränkande. Den kvalificerade majoritet som ska krävas för att avslå ett folkinitiativ bör som utredningen föreslår bestämmas till två tredjedelar av de närvarande ledamöterna, dvs. det krävs stöd av endast en tredjedel av ledamöterna för att en folkomröstning ska hållas. ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 3 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: Med hänvisning till skrivningen i förarbetena, Regeringens proposition vill jag påpeka följande: I första stycket beskrivs huvudregeln: ”Ett folkinitiativ ska som huvudregel leda till folkomröstning”. I andra stycket beskrivs undantaget från huvudregeln gällande: ”Frågor som helt saknar förankring i fullmäktige” Kommentar: Regeringens förslag/lagen bör således tolkas enligt följande: I första hand: Om folkinitiativet stöds av tio procent av de röstberättigade samt att tjänstgörande ledamot i kommunfullmäktige biträder förslaget, har deltagit i namninsamlingen eller har framställt likalydande förslag i motion till kommunfullmäktige, skall förslaget biträdas i enlighet med första stycket i Regeringens förslag samt Lagen. I andra hand: Om folkinitiativet stöds av tio procent av de röstberättigade samt att flera tjänstgörande ledamöter i kommunfullmäktige biträder förslaget, har deltagit i namninsamlingen eller har framställt likalydande förslag i motion/motioner till kommunfullmäktige, skall förslaget biträdas i enlighet med första stycket i Regeringens förslag samt Lagen. I tredje hand: Om folkinitiativet stöds av tio procent av de röstberättigade samt att ett eller flera partier i kommunfullmäktige biträder förslaget eller har framställt likalydande förslag i motion/motioner till kommunfullmäktige, skall förslaget biträdas i enlighet med första stycket i Regeringens förslag samt Lagen. Med anledning av ovanstående yrkar jag att Kammarrätten ska bevilja prövningstillstånd och ogiltigförklara och riva upp det av Kommunfullmäktige fattade beslutet från den 10/12 2013 Kommunal folkomröstning om kvarteret Ångfärjan, Dnr 00546/2013 Med vänlig hälsning Rolf Andersson 1945 09 26-4190 Kurirgatan 26 b 254 53 Helsingborg Tel: 0706-94 69 91 raq@telia.com Bilagor: Utdrag av Kommunfullmäktiges protokoll samt Kommunal folkomröstning Lagändringen 1/1 2011 med Utdrag ur Regeringens proposition 2009/10:80, - förarbetena. ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 4 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: Bilaga; utdrag ur Kommunfullmäktiges protokoll: HELSINGBORGS STAD Kommunfullmäktige Sammanträdesprotokoll. Datum 10 december 2013 Plats och tid för justering, Rådhuset den 17 december 2013 HELSINGBORGS STAD Kommunfullmäktige Sammanträdesprotokoll. Datum 10 december 2013 Plats och tid för justering, Rådhuset den 17 december 2013 Kf § 176 Ks § 187 Kommunal folkomröstning om kvarteret Ångfärjan, Dnr 00546/2013 Ärendet Ett folkinitiativ med 12 500 namnunderskrifter, vill att Helsingborgs stad arrangerar en lokal folkomröstning där medborgarna får säga ja eller nej till frågan: Vill du att Ångfärjestationen delvis rivs och flyttas och att en konferensanläggning med hotell och bostäder byggs på ångfärjetomten? Kommunfullmäktige har i ett första steg att ta ställning till folkinitiativets giltighet med avseende på formkrav samt att besluta om en kommunal folkomröstning ska hållas. Ska en folkomröstning hållas kommer valnämnden därefter att bereda ärendet med avseende på hur och när folkomröstningen ska genomföras, för kommunfullmäktiges ställningstagande i ett andra steg. Ett folkinitiativ om en kommunal folkomröstning kan väckas av minst 10 procent av de röstberättigade kommunmedlemmarna under en period om sex månader undertecknar folkinitiativet. Formkraven för ett undertecknande av folkinitiativ är flera. Den daterade namnunderskriften ska följas av namnförtydligande, adress och personnummer. Stadskansliet har gjort ett större antal stickprov av de 12 500 inlämnade namnunderskrifterna mot folkbokföringen. Av 100 stickprov på namnunderskrifterna uppfyllde 88 formkraven för ett folkinitiativ. Tolv namnunderskrifter godkändes inte då fyra undertecknare angivit fel personnummer och åtta saknade datum för underskrift. Det är stadskansliets bedömning att inkommen skrivelse daterad den 15 november 2013 uppfyller 5 kap. 23 § kommunallagens formkrav för ett giltigt folkinitiativ. Kommunstyrelsens synpunkter Kommunfullmäktige kommer att samtidigt med sitt ställningstagande till detta folkinitiativ att besluta om markanvisningsavtal och detaljplan för Ångfärjan och Gamla staden 1:1. Planeringen av kvarteret Ångfärjan har alltsedan den första medborgardialogen år 2008 engagerat stadens invånare. Av samrådsredogörelse, daterad den 13 september 2013, som ingår i ärendet om detaljplan för Gamla staden 1:1 framgår att sakägare har beretts tillfälle till samråd efter personlig kallelse och berörda bostadsrättsinnehavare, hyresgäster och boende samt sammanslutningar och övriga intressenter har inbjudits genom annons i lokaltidning den 25 maj 2013, att delta i ett gemensamt samrådsmöte den 31 maj 2013 på Dunkers Kulturhus. Berörda förvaltningar och myndigheter har tillsänts planskissen för eventuella synpunkter. Länsstyrelsen och lantmäterimyndigheten har avgivit yttrande enligt PBL 5 kap 20 §. Därutöver hade vid samrådets slut åtta yttrande inkommit från berörda förvaltningar samt 24 skrivelser från allmänheten. Ordföranden vill framhålla att stadens medborgare i allmänhet och berörda sakägare i synnerhet under den fem år långa processen haft rikliga möjligheter att framföra synpunkter och delta i samråd. Många av dessa uppfattningar och förslag är också beaktade. ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 5 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: Ordföranden anser inte att det legala instrumentet folkomröstning ska användas i frågor som rör enskilda detaljplaner. Ställningstagandet grundas i att Sverige och Helsingborg har ett demokratiskt system som bygger på representativ demokrati med folkvalda företrädare. Ordföranden anser därför att folkomröstningar bör användas endast i undantagsfall och vid frågor av större strategisk och övergripande karaktär. Kommunstyrelsens förslag Kommunstyrelsen beslutade den 26 november 2013 föreslå att de i ärendet aktuella åtgärderna ska godkännas. Yrkanden i kommunfullmäktige Rickard Persson (MP) med instämmande av Mounir Mansour (V), Annika Román (MP), Michael Rosenberg (SD), Kent Kjellgren (SD), Bengt Lindahl (SD) och Anna-Maria Myszka- Gustafsson (MP) som ändring: Att godkänna giltigheten av folkinitiativet och att hålla en kommunal folkomröstning om kvarteret Ångfärjan i enlighet med detta. Peter Danielsson (M) med instämmande av Tonka Frodlund (S), Jan Andersson (S) och Tomas Nordström (S): Bifall till kommunstyrelsens förslag. Proposition Efter ställd proposition finner ordföranden att kommunfullmäktige beslutar att bifalla kommunstyrelsens förslag. Omröstning begärs. Följande propositionsordning framläggs och godkänns. Ja-röst för kommunstyrelsens förslag. Nej-röst för Rickard Perssons (MP) m.fl. ändringsyrkande. Med 50 Ja-röster mot 15 Nej-röster beslutar kommunfullmäktige i enlighet med kommunstyrelsens förslag (protokollsbilaga 1, § 176). Kommunfullmäktige beslutar att godkänna giltigheten av folkinitiativet kommunal folkomröstning om Kvarteret Ångfärjan daterad den 15 november 2013; samt att inte hålla en kommunal folkomröstning om kvarteret Ångfärjan i enlighet med folkinitiativ daterat den 15 november 2013. Reservation Annika Román (MP), Mounir Mansour (V) och Michael Rosenberg (SD) anmäler för respektive partis ledamöter reservation till förmån för eget yrkande. Expedieras till Rune Celvinsson Ordförandes signatur………………………. Justerandes signatur ……………………….. ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 6 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: Bilaga; Kommunal folkomröstning Lagändringen 1/1 2011 med Utdrag ur Regeringens proposition 2009/10:80 Kommunal folkomröstning Lagändringen 1/1 2011. Kommunallagens bestämmelser Kapitel 3 Fullmäktiges uppgifter 9 § Fullmäktige beslutar i ärenden av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt för kommunen eller landstinget, främst 1. mål och riktlinjer för verksamheten, 2. budget, skatt och andra viktiga ekonomiska frågor, 3. nämndernas organisation och verksamhetsformer, 4. val av ledamöter och ersättare i nämnder och beredningar, 5. val av revisorer, 6. grunderna för ekonomiska förmåner till förtroendevalda, 7. årsredovisning och ansvarsfrihet, 8. folkomröstning i kommunen eller landstinget, och 9. extra val till fullmäktige. Fullmäktige beslutar också i andra frågor som anges i denna lag eller i andra författningar. Lag (2010:1414). Kapitel 5 23 § Ärenden i fullmäktige får väckas av 1. en nämnd, 2. en ledamot genom motion, 3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband med revisionsuppdraget eller om ärendet gäller granskningen, 4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit det, 5. den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom landstinget, om fullmäktige har beslutat det (medborgarförslag), eller 6. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§, om fullmäktige har beslutat det för särskilda fall. Ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får i fullmäktige också väckas av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar (folkinitiativ). Initiativet ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, uppgifter om när namnteckningarna gjorts, namnförtydliganden, personnummer och uppgift om deras adresser. Vid beräkningen av antalet initiativtagare ska endast de räknas med som har skrivit under initiativet under den sexmånadersperiod som föregått inlämnandet. Lag (2010:1414). Hur ärendena bereds 34 § Fullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett ärende som fullmäktige skall handlägga skall inhämtas synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstinget. Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller något liknande förfarande. Vid opinionsundersökning eller liknande förfarande får valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt inte hindras av det. Skall synpunkter inhämtas genom en omröstning får fullmäktige besluta att det, med tillämpning av 5 kap. vallagen (2005:837), skall framställas röstlängd och röstkort för omröstningen. Närmare föreskrifter om förfarandet vid folkomröstning finns i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar. Kommunalförbund får inte anordna folkomröstning eller anlita valnämnden i kommun som är förbundsmedlem. Lag (2005:842). 34 a § Har ett folkinitiativ väckts enligt 23 § andra stycket ska fullmäktige besluta att folkomröstning ska hållas, om 1. den fråga som initiativet avser är sådan att fullmäktige kan besluta om den, och 2. inte minst två tredjedelar av de närvarande ledamöterna röstar mot förslaget. Vid sådan folkomröstning ska bestämmelserna i 34 § tredje och fjärde styckena tillämpas. Lag (2010:1414). ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 7 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: Utdrag ur Regeringens proposition Folkomröstningar Prop. 2009/10:80 101 6.2 Förutsättningarna för kommunala folkinitiativ ändras Regeringens förslag: En kommunal rådgivande folkomröstning ska hållas i en fråga om minst tio procent av de röstberättigade begär det. Vid beräkningen av hur många som står bakom initiativet ska endast de räknas med som skrivit under initiativet under den sexmånadersperiod som föregått begäran. För att förhindra att folkomröstning hålls i frågor som helt saknar förankring i fullmäktige ska det finnas en möjlighet för en kvalificerad majoritet om två tredjedelar av fullmäktiges ledamöter att avslå folkinitiativet. Vidare: 23 § Ärenden i fullmäktige får väckas av 1. en nämnd, 2. en ledamot genom motion, 3. revisorerna, om ärendet gäller förvaltning som har samband med revisionsuppdraget eller om ärendet gäller granskningen, 4. en fullmäktigeberedning, om fullmäktige har föreskrivit det, 5. den som är folkbokförd i kommunen eller i en kommun inom landstinget, om fullmäktige har beslutat det (medborgarförslag), eller 6. styrelsen i ett sådant företag som avses i 3 kap. 17 och 18 §§, om fullmäktige har beslutat det för särskilda fall. Ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får i fullmäktige också väckas av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna enligt lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar (folkinitiativ). Initiativet ska vara skriftligt, ange den aktuella frågan samt innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, uppgifterom när namnteckningarna gjorts, namnförtydliganden, personnummer och uppgift om deras adresser. Vid beräkningen av antalet initiativtagare ska endast de räknas med som har skrivit under initiativet under den sexmånadersperiod som föregått inlämnandet. I paragrafen regleras initiativrätten för förslag i fullmäktige. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Andra stycket behandlar s.k. folkinitiativ. Ändringarna innebär att ett ärende om att hålla folkomröstning i en viss fråga får väckas i fullmäktige av minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna. Vidare har begreppet folkinitiativ förts in i lagtexten. Kraven på utformningen av folkinitiativet motsvarar de som gäller enligt de nuvarande bestämmelserna med undantag för att namnteckningarna i initiativet ska vara daterade och att initiativtagarna ska uppge sina personnummer. I tredje stycket, som är nytt, har en tidsgräns för insamlandet av namnunderskrifter införts. Vid beräkningen av hur många som står bakom ett folkinitiativ ska hänsyn inte tas till den som undertecknat initiativet tidigare än sex månader före det att folkinitiativet lämnats in till kommunen. 30 a § Fullmäktige får besluta om extra val till fullmäktige utan föregående beredning. I paragrafen, som är ny, behandlas frågan om beredning vid extra val. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2. Av paragrafen framgår att fullmäktige får behandla frågan om extra val utan föregående beredning. 34 a § Har ett folkinitiativ väckts enligt 23 § andra stycket ska fullmäktige besluta att folkomröstning ska hållas, om 1. den fråga som initiativet avser är sådan att fullmäktige kan besluta om den, och 2. inte minst två tredjedelar av de närvarande ledamöterna röstar mot förslaget. Prop. 2009/10:80 321 Vid sådan folkomröstning ska bestämmelserna i 34 § tredje och fjärde styckena tillämpas. I paragrafen, som är ny, behandlas hur ett folkinitiativ ska hanteras av fullmäktige och vad som gäller för en framställning med anledning av ett sådant initiativ. Övervägandena finns i avsnitt 6.2. Har ett folkinitiativ väckts ska enligt första stycket fullmäktige besluta att en folkomröstning ska hållas om den fråga som ett folkinitiativ avser är sådan att fullmäktige kan besluta om den (första punkten) och inte minst två tredjedelar av de närvarande ledamöterna röstar mot förslaget (andra punkten). Bestämmelsen innebär att det finns en presumtion för att ett folkinitiativ ska leda till att en folkomröstning hålls om den fråga som initiativet avser är sådan att fullmäktige kan besluta om den. Hänvisningen i andra stycket till 34 § innebär att lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar ska tillämpas vid en folkomröstning som beslutats efter ett folkinitiativ samt att fullmäktige får besluta att det med tillämpning av 5 kap. vallagen (2005:837) ska framställas röstkort och röstlängd för omröstningen. ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 8 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: 36 § Ett ärende ska bordläggas eller återremitteras, om det begärs av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. Enkel majoritet krävs dock om ärendet tidigare bordlagts eller återremitterats på begäran av en minoritet. För bordläggning eller återremiss i fråga om val krävs enkel majoritet. Ett ärende om extra val ska dock alltid bordläggas första gången det tas upp till behandling. Motiveringen till ett beslut om återremiss ska bestämmas av de ledamöter som begärt återremittering. Vid flera motiveringar får ordföranden pröva vilken motivering som biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna. I paragrafen finns bestämmelser om bordläggning och återremittering av ärenden som beslutas av fullmäktige. Övervägandena finns i avsnitt 5.3.2 Av ändringen i andra stycket framgår att ett ärende om extra val alltid ska bordläggas första gången det tas upp till behandling. Denna bestämmelse kompletterar den nuvarande bestämmelsen om bordläggning eller återremiss. Det innebär att det inte finns något hinder mot att frågan om extra val bordläggs vid flera tillfällen. Det saknas emellertid möjligheter för en minoritet i fullmäktige att efter yrkande om val. Det förutsätts att ett beslut om bordläggning eller återremittering har stöd hos en majoritet i fullmäktige. 6 Folkomröstningar Prop. 2009/10:80 101 6.2 Förutsättningarna för kommunala folkinitiativ ändras Regeringens förslag: En kommunal rådgivande folkomröstning ska hållas i en fråga om minst tio procent av de röstberättigade begär det. Vid beräkningen av hur många som står bakom initiativet ska endast de räknas med som skrivit under initiativet under den sexmånadersperiod som föregått begäran. För att förhindra att folkomröstning hålls i frågor som helt saknar förankring i fullmäktige ska det finnas en möjlighet för en kvalificerad majoritet om två tredjedelar av fullmäktiges ledamöter att avslå folkinitiativet. Grundlagsutredningens förslag överensstämmer med regeringens. Remissinstanserna: En stor majoritet av remissinstanserna lämnar förslaget utan erinran. Förslaget tillstyrks av Skåne läns landsting och Medborgarrättsrörelsen. Även Östersunds kommun ställer sig i huvudsak positiv. Växjö kommun tillstyrker förslaget att det ska krävas kvalificerad majoritet i fullmäktige för att avslå ett folkinitiativ. Det gör även Folkkampanjen för sjukvården som dock samtidigt menar att ett initiativ även fortsättningsvis bör kunna väckas av endast fem procent av de röstberättigade samt att det under vissa förutsättningar borde kunna förekomma att folkomröstningar blir beslutande. Av företrädare för allmänheten framförs även synpunkten att ett folkinitiativ bör vara bindande för fullmäktige. Av de remissinstanser som särskilt yttrat sig över förslaget motsätter sig en majoritet en ändring av nuvarande ordning. Uppsala kommun, Luleå kommun, Norrbottens läns landsting samt Sveriges Kommuner och Landsting avstyrker förslaget. Uppsala kommun anser att ett förstärkt folkinitiativ riskerar att ge olika särintressen ett kraftfullt verktyg för att påverka politiken och att det bör vara fullmäktigeförsamlingens majoritet i den enskilda kommunen eller landstinget som avgör om och när en folkomröstning ska genomföras. Liknande synpunkter förs fram av Sveriges Kommuner och Landsting och Luleå kommun. Luleå kommun ställer sig även tveksam till möjligheten att på ett godtagbart sätt kontrollera att den namninsamling som ligger till grund för genomförandet av en folkomröstning uppfyller bestämmelserna. Även Samhällsvetenskapliga fakulteten vid Göteborgs universitet är kritisk till förslagen. Den anser bl.a. att folkomröstningar som baseras på folkinitiativ bör förses med någon form av kvorumregel som innebär att resultatet av omröstningen i vissa fall, när valdeltagandet varit lågt, ska förklaras ogiltigt. ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 9 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: Vidare framförs synpunkten att tio procent av de röstberättigade är en för låg andel i små kommuner medan det samtidigt kan vara en för hög andel i stora kommuner och landsting. Växjö kommun anser att förslaget i stället bör utformas så att andelen som krävs är beroende av det totala antalet röstberättigade i kommunen; i en större kommun skulle det krävas en mindre andel jämfört med en mindre kommun. Även Åre kommun ifrågasätter på liknande grunder gränsen tio procent. Några remissinstanser ställer sig tveksamma till förslaget att initiativtagarna ska ange sitt personnummer. Umeå tingsrätt anser att det finns en uppenbar risk att det sådant krav kan leda till att enskilda avstår från att underteckna initiativet av rädsla för att personnumret inte hanteras på ett Prop. 2009/10:80 102 betryggande sätt. Liknande synpunkter framförs också av Växjö kommun. Skälen för regeringens förslag Ett folkinitiativ ska som huvudregel leda till folkomröstning I kommunallagstiftningen finns sedan 1977 bestämmelser som gör det möjligt för kommuner och landsting att anordna folkomröstningar. Enligt 5 kap. 34 § kommunallagen (1991:900, KL) får fullmäktige besluta att det som ett led i beredningen av ett ärende som fullmäktige handlägger ska inhämtas synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstinget. Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller något liknande förfarande. Ett sådant beslut fattas med enkel majoritet i fullmäktige. Närmare föreskrifter om förfarandet finns i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar, som bl.a. innehåller bestämmelser om rösträtt och omröstningsdistrikt. Den 1 juli 1994 infördes en möjlighet för kommun- och landstingsmedlemmar att väcka ett ärende i fullmäktige om att hålla folkomröstning i en viss fråga, s.k. folkinitiativ (5 kap. 23 § KL). I syfte att klargöra att folkomröstningar endast borde avse för medlemmarna viktigare frågor infördes ett krav på att minst fem procent av de röstberättigade kommun eller landstingsmedlemmarna måste stå bakom initiativet för att fullmäktige ska vara tvungen att behandla frågan. Bestämmelserna bygger på frivillighet i den meningen att fullmäktige kan välja att avslå eller bifalla initiativtagarnas begäran om folkomröstning. När bestämmelserna om folkinitiativ infördes motiverades det med att det skulle stärka den lokala demokratin och öka enskilda kommunmedlemmars inflytande på den kommunala verksamheten samtidigt som förslaget ansågs väl avvägt i förhållande till den representativa demokratin (prop. 1993/94:188 s. 49 f.). Avsikten var att regleringen skulle leda till att fler kommunala folkomröstningar hölls. De utredningar som har utvärderat folkinitiativet har funnit att alltför få initiativ lett till folkomröstning och att syftet med bestämmelserna inte till fullo har uppnåtts. Fram till hösten 2008 hade endast tolv av 139 folkinitiativ resulterat i en folkomröstning. Den slutsats som flera av utredningarna har dragit är att folkinitiativet mot denna bakgrund riskerar att framstå som skendemokratiskt. Flera olika förslag till hur reglerna om folkinitiativ bör ändras har presenterats genom åren. Demokratiutvecklingskommittén föreslog t.ex. att bestämmelserna skulle ändras så att det skulle krävas en kvalificerad majoritet i fullmäktige för att avslå ett folkinitiativ (SOU 1996:162). Därefter föreslog Kommundemokratikommittén att en kommun eller ett landsting skulle vara skyldig att hålla folkomröstning i en viss fråga om minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna begärt det (SOU 2001:48). En majoritet av remissinstanserna avstyrkte dock förslaget eller var tveksamma till det på olika grunder. Regeringen gjorde bedömningen att frågan borde bli föremål för ytterligare överväganden och anförde att den avsåg att återkomma till riksdagen rörande frågan om hur folkinitiativet som ett led i samrådet med medborgarna skulle kunna stärkas (prop. 2001/02:80 s. 49 f.). Riksdagen Prop. 2009/10:80 103 tillkännagav i samband med behandlingen av propositionen att den fortsatta beredningen av frågan i Regeringskansliet borde syfta till ett förslag av innebörd att en folkomröstning ska hållas om tio procent av de röstberättigade begär det (bet. 2001/02:KU14 s. 84). I promemorian Samråd efter folkinitiativ (Ds 2004:4) föreslogs att fullmäktige skulle kunna besluta att samråd, bl.a. folkomröstning, ska ske om minst tio procent av de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna väcker ett ärende om samråd i en viss fråga, under förutsättning att förslaget biträds av minst en tredjedel av de närvarande ledamöterna och ärendet rör en fråga som ska handläggas av fullmäktige. Förslagen har dock inte lett till lagstiftning. Regeringen anser liksom Grundlagsutredningen att det är ett värdefullt inslag i den lokala demokratin att en grupp kommun- eller landstingsmedlemmar får möjlighet att även mellan valen framföra sin uppfattning i för dem viktiga frågor. Folkinitiativet skapar förutsättningar att föra in medborgarna i den politiska processen och erbjuder dem en kanal för direkt påverkan, samtidigt som det sker inom ramen för det representativa ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 10 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: systemets beslutsformer. Folkinitiativet bidrar på så sätt till att förena deltagardemokratin med den representativa demokratin. De praktiska erfarenheterna av tillämpningen av de nuvarande bestämmelserna om folkinitiativ tyder dock på att dessa inte har stärkt den kommunala demokratin på det sätt som varit avsett. Det finns en risk att nuvarande ordning, som hittills inneburit att de medborgare som har engagerat sig och samlat in ett tillräckligt stort antal namnunderskrifter i flertalet fall fått sina initiativ till folkomröstning avslagna i fullmäktige, skapar besvikelse och missnöje bland medborgarna samt en känsla av att inte bli tagna på allvar. En sådan ordning riskerar snarare att försvaga den kommunala demokratin än att stärka den. Det finns även en risk för att ordningen framstår som skendemokratisk. I likhet med Grundlagsutredningen anser regeringen att folkinitiativet bör förstärkas. I syfte att öka andelen folkinitiativ som leder till folkomröstning bör huvudregeln vara att en folkomröstning ska hållas när en viss andel av de röstberättigade ställer sig bakom initiativet. Krav på starkare stöd för ett folkinitiativ I likhet med Grundlagsutredningen anser regeringen att kraven på initiativets stöd bör sättas något högre än enligt nuvarande ordning. Ett högre krav på andelen initiativtagare balanserar den inskränkning som den föreslagna huvudregeln för folkinitiativ innebär för fullmäktiges möjligheter att besluta om den politiska dagordningen. Ett krav på högre andel initiativtagare kan även bidra till att folkomröstningar inte hålls i mindre viktiga frågor. Av rapporten Referendums in Europe – an analysis of the legal rules in European states (CDLAD [2005]034), som sammanställts av Europarådets kommission för demokrati genom lag (Venedigkommissionen), framgår att den andel av de röstberättigade som måste stå bakom ett folkinitiativ i de stater där den beslutande lokala eller regionala församlingen är bunden av ett initiativ oftast är ganska hög, t.ex. tjugo procent i Italien och Makedonien och tio procent i Malta. Flera Prop. 2009/10:80 104 stater har också olika krav beroende på kommunernas storlek; i större kommuner ställs lägre krav på andelen initiativtagare än i mindre kommuner. Några remissinstanser, bl.a. Växjö kommun, anser att andelen initiativtagare även i det svenska systemet på motsvarande sätt borde differentieras i förhållande till en kommuns eller ett landstings befolkningsmässiga storlek. När det gäller hur stor andel av de röstberättigade som måste stå bakom ett folkinitiativ för att fullmäktige ska behandla frågan om folkomröstning anser regeringen att ett enhetligt krav är bäst ägnat att ge likartade förutsättningar för demokratiskt inflytande inom alla kommuner och landsting i landet. En folkomröstning kan vidare ske i en hel kommun eller ett helt landsting eller i enbart en del av en kommun eller ett landsting. Den kan också omfatta enbart ett urval av medlemmarna (prop. 1993/94:188 s. 50). Förutsättningarna för att få till stånd ett folkinitiativ i dessa skilda fall bör inte vara beroende av hur många röstberättigade som bor inom den region som omfattas av initiativet. Tröskeln för folkinitiativ bör enligt regeringen som utredningen föreslår därför sättas till tio procent av samtliga röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmar. Kontroll av namnunderskrifter Enligt 5 kap. 23 § andra stycket KL ska ett folkinitiativ vara skriftligt, ange den aktuella frågan och innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, namnförtydliganden och uppgift om deras adresser. Det finns för närvarande ingen särskild reglering som avser kontrollen av initiativtagarnas namnteckningar. Det är upp till respektive kommun eller landsting att bestämma hur denna kontroll ska gå till. Av förarbetena framgår att anledningen till att folkinitiativet ska innehålla initiativtagarnas egenhändiga namnteckningar, namnförtydliganden och uppgift om deras adresser är att kommunen eller landstinget ska ha möjlighet att i tveksamma fall kontrollera att en viss person, vars namn finns på initiativet, verkligen har skrivit under det. I normalfallet torde kommunerna och landstingen dock kunna utgå från att så är fallet (SOU 1993:90 s. 353 f.). Ett förstärkt folkinitiativ, där huvudregeln är att en folkomröstning ska hållas när tio procent av de röstberättigade stödjer initiativet, innebär att det kan finnas anledning att i vidare utsträckning än för närvarande kontrollera att de som undertecknat ett folkinitiativ är behöriga att ta ett sådant initiativ. Enligt regeringens mening förutsätter ett förstärkt folkinitiativ att kommunerna och landstingen ges goda möjligheter till kontroll av initiativtagarnas namnunderskrifter. Kontroller av namninsamlingar torde i normalfallet kunna ske genom att ett större antal stickprov görs. Ett sätt att underlätta kontrollen är vidare, som utredningen föreslår, att införa krav på att initiativtagarna ska ange sitt personnummer. Om det ska uppställas krav på personnummer har tidigare diskuterats av Kommundemokratikommittén, som ansåg att ett sådant krav inte borde införas eftersom det enligt kommittén sannolikt skulle försvåra möjligheterna att väcka ett folkinitiativ (SOU 2001:48 s. 419 f.). Umeå Prop. 2009/10:80 105 tingsrätt och Växjö kommun framför invändningar mot Grundlagsutredningens förslag på motsvarande grund. Regeringen har förståelse för dessa invändningar och konstaterar att det inte går att bortse från risken att ett krav på att uppge personnummer kan avhålla vissa personer från att underteckna ett folkinitiativ, t.ex. av rädsla för att personnumret ska ÖVERKLAGAN AV KAMMARRÄTTENS AVGÖRANDE Sidan 11 av 11 Kammarrätten i Göteborg Avdelning 3, Mål nr 588-14, 2014-02-20: missbrukas i något sammanhang. Trots dessa farhågor är det regeringens uppfattning att kommunerna och landstingen bör ges de förbättrade kontrollmöjligheter som förslaget innebär. I likhet med utredningen anser regeringen således att det bör införas ett krav på att de som undertecknar en namninsamling lämnar uppgift även om personnummer. Om det i en framtid skulle visa sig att detta krav leder till att enskilda i mer än endast ringa omfattning avhåller sig från att delta i folkinitiativ bör frågan övervägas på nytt. Genom detta förslag bör, trots de farhågor som Luleå kommun ger uttryck för, kontroller av om villkoren för ett folkinitiativ är uppfyllda kunna genomföras på ett godtagbart sätt. Utredningen föreslår att det ska införas en tidsgräns för insamlandet av namnunderskrifter. Genom en tidsgräns blir det möjligt att säkerställa aktualiteten av de insamlade namnunderskrifterna. En tidsgräns kan också förväntas bidra till att endast aktuella frågor, i vilka det finns en stark folkopinion, kommer att bli föremål för folkinitiativ. Regeringen delar utredningens bedömning att en tidsgräns bör införas och att den bör sättas till sex månader. Kvalificerad majoritet i fullmäktige för avslag på ett folkinitiativ Som framgår ovan anser regeringen att folkinitiativet bör förstärkas i syfte att öka andelen folkinitiativ som leder till folkomröstning. Folkomröstningar bör dock inte hållas i frågor som helt saknar förankring hos fullmäktiges ledamöter. Det är därför rimligt att det som Grundlagsutredningen föreslår införs en möjlighet för en kvalificerad majoritet av fullmäktige att besluta att ett folkinitiativ inte ska leda till folkomröstning. En sådan spärr kan antas leda till att folkomröstningar inte hålls i frågor som visserligen formellt faller in under vad fullmäktige kan besluta om men som till sin karaktär är sådana att det vore olämpligt att folkomrösta om dem. Exempel på sådana frågor är anställningsärenden och andra ärenden där det finns risk att enskilda personer upplever en folkomröstning som kränkande. Den kvalificerade majoritet som ska krävas för att avslå ett folkinitiativ bör som utredningen föreslår bestämmas till två tredjedelar av de närvarande ledamöterna, dvs. det krävs stöd av endast en tredjedel av ledamöterna för att en folkomröstning ska hållas. Det bör uppmärksammas att förslaget med krav på kvalificerad majoritet i fullmäktige för avslag på ett folkinitiativ inte innebär att det införs någon generell möjlighet för fullmäktige att fatta beslut om folkomröstningar utan stöd av fullmäktiges majoritet. Det är endast om förslaget om folkomröstning har väckts genom ett folkinitiativ som denna regel ska gälla.
