docKatternö 1/2012
download 
Report Transcription
Katternö 1/2012
1•2012 KUNDTIDNINGEN FRÅN DITT ENERGIVERK Swinging in Jeppis Geocaching – modern skattjakt Hur ska framtidens gata lysas upp? När klimatet blev politiskt Till kunderna hos Esse Elektro-Kraft, Herrfors, Jakobstads Energiverk, Kronoby Elverk, Nykarleby Kraftverk och Vetelin Sähkölaitos. Tre frågor Innehåll n Miapetra Kumpula-Natri En oväntad jazzmetropol 4 är på gång med sin tredje period som riksdagsledamot från Vasa. I riksdagen är hon ordförande för stora utskottet och ledamot i ekonomiutskottet. Tidigare arbetade hon som special medarbetare åt stats minister Paavo Lipponen och för organisationen Finland i Europa rf. Miapetra Kumpula-Natri är ingenjör, inskriven i Vasa universitet för fortsatta studier med nationalekonomi som huvudämne. Hon är ordförande för Österbottens förbunds fullmäktige. Vad är klimat frågorna värda? N Ljusa gator, men hur? 12 De förenade puckarnas lag 18 Framtidens energiexperter 22 Klimatet blev politiskt 26 Karolina Isaksson 1. Alla energikällor har sina fördelar och alla har sitt pris. Vad bör vara vägledande när vi i Finland långsiktigt gör våra val i energipolitiken? Utsläppen, kostnaden och självförsörjningsgraden. Gammal teknik kommer knappast att vara aktuell i framtiden. Teknologi som belastar miljön mindre är redan intressant överallt i världen. Det förnuftiga är gå över till förnybara energikällor och ny teknik på ett planerat sätt. Åtgärder som tvingas fram snabbt blir i allmänhet dyra, då investeringarna inte hinner avskrivas. Elkonsumtionen kommer att fortsätta öka i samhället, vilket innebär att det lönar sig att satsa på utsläppsfri och effektivt producerad el. Kärnkraft och vindkraft är en del av det. 2. Hur ska vi förhålla oss i klimatfrågan? 90 procent av världens industriella energiproduktion baseras fortfarande på fossila bränslen och nu finns en ny trend mot fossilt. Klimatförändringen är ett faktum som behöver beaktas. Intresset för förnybara energialternativ är stort överallt i världen. Strävan att undvika utsläpp som påverkar klimatet går ofta hand i hand med att bättre beakta hur man använder naturresurserna. Tysklands brådstörtade och kategoriska kärnkraftspolitik riskerar att leda till ökade utsläpp. Sam tidigt görs omfattande satsningar på ny teknik som använder förnybara energikällor, där en del av syftet är att erövra en del av världsmarknaden. I världens femte största ekonomi, Kalifornien, är ambitionen i fråga om utsläppskriterier till och med är större än i EU. Energi är en nödvändighet för både hushållen och industrin, vilket betyder att energipriset av nationalekonomiska skäl behöver finnas med som en faktor i beslutsfattandet. 3. Vad är livskvalitet för dig? Tid med barn och familj. Den tiden tillbringar vi ofta i en gammal fiskestuga som vi har renoverat, försett med el och som vi värmer med luftvärme pump och vid behov också med elelement. Tre eldstäder minskar elbehovet. Vi har en vattenkran, men vattnet till bastun bär vi in, och biotoaletten använder vi året om. Bo städerna i Vasa och huvudstaden hör till fjärrvärmenätet, lite extra el går till hemelektronik och golvvärmen i badrummet. 2 katternö Ville Niinistös drömjobb 32 Comeback för fossil energi 38 MOT SKATTEN! Familjen Penttala ägnar sig åt modern skattjakt i form av geocaching. Skattkartan finns i GPS:n. Sidan 16. Katternö 1 • 2012 Ansvarig utgivare Stefan Storholm, Storgatan 8, 68600 Jakobstad, tel. (06) 781 5300, fax (06) 781 5322, stefan.storholm@katterno.fi, www.katterno.fi Adressändringar Siv Granqvist, tel. (06) 781 5333, siv.granqvist@katterno.fi Produktion Botnia Information, www.botniainformation.fi Projektledare Petra Nylund Redaktörer Svenolof Karlsson/Storkamp Media, www.storkamp.com, Johan Svenlin, Petra Nylund Layout Glenn Nylund, Annika Lillkvist, Janne Nylund Tryck Forsberg 2012 är jag tillträdde jobbet som VD för Katternökoncernen för tio år sedan tänkte jag mig aldrig att jag skulle hamna i klimatbranschen. Men så ser världen ut i energibranschen i dag att handlingsalternativen till stor del styrs av beslut som politikerna fattat i klimatets namn. Att politikerna lägger spelregler får vi acceptera. Det är deras rättighet och skyldighet som våra folkvalda representanter. Samtidigt har vi som representanter för energibranschen också en rättighet och skyldighet att kräva att de politiska besluten fattas på sakkunniga grunder och att besluten är långsiktigt konsekventa. I det politiska perspektivet är en fyraårsperiod en naturlig utgångspunkt. Men vi i energibranschen måste ofta agera med ett fyrtioårsperspektiv. I investeringsbesluten måste ett stort antal faktorer vägas in och en riskbedömning göras. Osäkerheten gällande framtidens politiska trender är inte sällan den mest svårbestämbara faktorn. Ett exempel på nära håll är Alholmens Kraft, en mycket stor satsning på biobränsle som gjordes på Katternögruppens initiativ utgående från ett miljötänkande och utan statliga subventioner (frånsett ett minimalt investeringsstöd). Efteråt har den politiska miljön förändrats. När Alholmens Kraft planerades, var biobränsle tillsammans med torv en politiskt önskvärd kombination. Senare har torven blivit ’ful’, med en definition som ledande politiker gör med klimatet som argument. I dag finns så många politiskt beslutade variabler i energiekvationerna att ta hänsyn till, både inhemska och internationella, att de är på gränsen till att vara oöverblickbara. Tanken var att koldioxidhandel skulle styra utvecklingen. Nu har vi ytterligare fått krav på andel förnyelsebar energi, effektivitetsdirektiv, krav på biodieselinblandning, investeringsstöd, skogsbränslestöd i olika former, inmatningstariffer och skatter i nya former. Frågan jag ställer mig är hur länge vi verkligen har en fungerande elmarknad. Vad vi också har lärt oss är att anskaffningen av bioenergi är långt svårare i verkligheten än i de teoretiska beräkningarna. Trots idogt arbete i över tio år inom Alholmens Kraft i samarbete med UPM tvingas vi konstatera att bioenergiråvaran ännu står bara för hälften av det totala bränsle behovet. Vi samlar stubbar, ris, hyggesrester och annat, odlar rörflen, bränner energiavfall och importerar bioråvara från utlandet. Frågan är också hur långt vi kan driva biobränsleutvinningen med skattestöd utan att äventyra skogsindustrins råvarutillgång. I Katternögruppen är vi pionjärer i fråga om förnybar och koldioxidfri energi. Senaste exemplet är vårt beslut att investera i vindkraft i Merijärvi, i ett första skede med effekten 14 megawatt. Investeringsbeslutet möjliggjordes av statens löfte om feed-in-tariff i tolv år. Vår nya regering i Finland har inte darrat på manschetten i sin klimatpolitik. Men frågan går ändå inte att undvika: Kommer Finland och Euro pa att fortsätta att gå en egen väg med klimatet som ledstjärna, även om det sker utan att resten av världen följer efter? Orsakar människan klimatkatastroferna? n Gun-May Johansson: n Klaus Rönnqvist: ”Det är inte bara människans fel, men jag lutar nog åt att vi är medskyldiga. Det händer allt flera katastrofer hela tiden. Till och med här i våra nejder är klimatet inte längre sig likt.” ”Jag tror att det är utsläppen från fabriker, jordbruk och trafik som ligger bakom. Vi måste sänka utsläppen och ta i bruk ny, mera miljövänlig teknik.” n Monica Borg-Sunabacka: n Sven-Erik Vikman: ”Det är nog inte bara människans fel, men jag tror att vi bidrar till förändringarna. Vi har en litet överdriven levnadsstandard och skulle kanske klara oss med mindre.” ”Antingen delvis. Eller så inte alls. Det är det ingen som vet. Nog har ju världen också ändrat förr.” stefan storholm VD Katternö Ab katternö 3 Jan Sandvik SCENVANA. Jonte Fagerhed hör till traktens egna eldsjälar som bidrar till det spirande jazzlivet med både musikalisk improvisation och idogt föreningsarbete. Varje sommar ordnar han också Föusjazz i Larsmo, en helkväll med jazzmusik i ett utrymt stenfähus. Staden som det svänger om Under det senaste årtiondet har Jakobstad blivit en metropol på den finländska jazzkartan, med ett jazzliv som beskrivs som unikt i Norden. Musikhusets unga talanger blandas med stadens rutinerade jazzmusiker och publiken fyller O’Learys varje torsdag. 4 katternö katternö 5 Jam suddar ut generationsgränser D Jan Sandvik et är ett par timmar till den första baktakten i veckans torsdagsjazz. Ingela Wiklund och Macke Söderström från arrangörsföreningen Jazzoo riggar upp trummor och förstärkare på O’Learys lilla scen. ”Jamsession är min favorit. Man vet aldrig hur det kommer att bli. Som mest har vi varit ett dussin personer samtidigt uppe på scenen. Det behövs bara att någon sätter bollen i rullning så brukar andra hänga med”, förklarar Macke Söderström. ”Den som vill gå upp och spela behöver bara ha med sig sitt instrument. Vi står för den tunga utrustningen, säger Ingela Wiklund. » Nu strömmar det in förfrågningar från jazzband som vill komma hit och spela, men tyvärr kan vi inte ta emot alla som frågar. « Många strängar Jani Sandvik gör sin steelpedalgitarr spelklar. Han har kört från Terjärv för att få spela sitt instrument ihop med andra musiker. ”Folk förknippar ofta instrumentet med countrymusik, men jag försöker spela olika musikstilar. I USA finns skickliga steelpedalgitarrister som spelar jazz.” Han är självlärd och tränar för det mesta ensam. ”Det hör till världens mest svårspelade instrument. Jag har hållit på sedan jag var 14 år, jag tränar varje dag och har ännu så mycket att lära mig.” Uppe på scenen gäller det att hålla tungan rätt i mun. ”Den steelpedalgitarrist som hävdar att han inte är nervös, han ljuger”, säger Jani Sandvik. tresse för jazz i staden. Han spelade i flera olika orkestrar, ofta på danser. ”Många av låtarna vi spelade då hör ännu i dag till standardrepertoaren för ett jazzband. Problemet på den tiden var bristen på jazzpianister.” Ännu på 1960-talet fanns rätt många band i trakten, men på 1970- och 1980-talen tog rocken över musiklivet i Jakobstad. Mot slutet av 1990-talet vaknade jazzflugan till igen och återtog sitt revir bland stadens musiker. Och suget efter levande jazzmusik växte också hos publiken. ”Jag blev lurad med till en jazzkurs i Arbis regi och fick mitt intresse återuppväckt. Min dotter drev vid den tiden Café Ella på Storgatan så det föll sig naturligt att vi började spela där vissa kvällar”, minns Guy Sandvik. Efter ett tag tyckte han och några andra av stadens jazzmusiker att de ville ha en mer organiserad verksamhet kring jazzen, så de bildade föreningen Jazzoo. ”Ett tjugotal dök upp på det första mötet och inom ett år var vi över 100. Nu har föreningen över 260 medlemmar.” Generationsmix Restaurangen fylls på med publik när klockan närmar sig 21. En av stadens gamla jazzrävar, trummisen Guy Sandvik, slår sig ner vid bordet bredvid scenen. ”Jag vet inte om jag ska upp och spela i kväll. Det finns så många unga duktiga musiker här i staden numera. Och de kan alla gamla låtar också.” Det har han till sin glädje noterat flera gånger under de senaste åren när han jammat ihop med den nya generationens jazzmusiker. ”Jag brukar berätta historier om de klassiska jazzlåtarna som de unga lärt sig från noter. De tycker att det är roligt att spela med oss gamla gubbar.” Samma låtar funkar än TRUMMOR OCH BAS. Guy Sandvik hör till Guy Sandvik blev biten av jazzf lugan på 1950-talet och redan då fanns det ett stort in- med unga musiker, som basisten Mats Ödahl. 6 katternö stadens äldre jazzgarde. Han spelar gärna år, enligt ett schema som följer skolornas läsår. Det hänger också ihop med stadens stora groovegenerator, Musikhuset. Dels utgör eleverna i Musikhuset en viktig del av publiken, dels står eleverna genom olika musikaliska konstellationer för underhållningen en torsdag per månad. ”Vi har stor nytta av varandra. De får utveckla sin scenvana med en livepublik och vi får duktiga musiker på scenen”, säger Ingela Wiklund. Sköna typer Även om många kanske gillar de spontana jamsessionerna bäst så har en rad musikprofiler genom åren uppträtt med regelrätta konserter på torsdagsjazzen. ”Jag kommer speciellt ihåg Pierre Swärd. Han var helt otrolig med sin hammondorgel. Det var proppfullt och god stämning”, säger Ingela Wiklund. ”En annan härlig typ och duktig pianist var Birgit Lindberg, inflikar Macke Söderström. ”För mig har det varit stort att få träffa musiker som jag avgudade på 1960-talet, som Putte Wickman, Svante Thuresson, Claes Crona och senare Scott Hamilton …”, säger Guy Sandvik. Det måste svänga! Så har scenen befolkats av en kvartett som drar igång kvällens musikaliska underhållning. Det är traditionell jazzmusik med trum- Jazztips för nybörjare Enligt Ingela Wiklund, Macke Söderström och Guy Sandvik: Samarbete med Musikhuset Frank Sinatra: Fly me to the moon Grunden i föreningens verksamhet är torsdagsjazzen, en numera etablerad kulturinstitution i Jakobstad, som drar publik vecka efter vecka, år efter år. Dessutom arrangerar man en jazzfestival som ökar i volym varje år i september. ”Visst var det skönt i början att se hur publiken växte för varje vecka. Nu strömmar det in förfrågningar från jazzband som vill komma hit och spela, men tyvärr kan vi inte ta emot alla som frågar”, säger Macke Söderström. Jazzoo ordnar konserter 35 torsdagar per Dinah Washington: What a difference a day makes Dizzie Gillespie: No more blues Duke Ellington: Satin doll Miles Davis: Kind of Blue-skivan Jan Johansson: Jazz på svenska katternö 7 Det svänger på jazzscenen i Jakobstad Jan Sandvik STANDARDS PÅ PARAD. Bandet The Napkins solist Charlotta Kerbs tar ton. Jan Sandvik » Konserter som drar fullt hus vecka efter vecka. Det är unikt i Norden. « mor, bas och piano. Och så en steelpedalgitarr. Torvald Lund sätter sig vid bordet med sin trombon under armen. Han siktar på att gå upp senare och bidra på några låtar, men först ger han en verbal definition på jazz: ”Det är en musikstil där flera musiker spelar nästan samma låt, nästan samtidigt.” Guy Sandvik är en stor vän av bossanova och han har en annan definition: ”Det ska svänga! Man ska inte kalla det för jazz om det inte svänger.” För Macke Söderström är jazzen också en pålitlig humörshöjare. ”Ibland kan man ha haft en dålig dag när man kommer hit, men efter en stund vänder det när någon annan sprider sin positiva energi genom musiken.” En wow-upplevelse Med åren har också nya eldsjälar anslutit sig till Jazzoo. Dit hör nuvarande ordförande Peter Hauptmann, som enligt sin egen utsago kom till ett dukat bord när han flyttade till Jakobstad 2007. ”För mig var det en wow-upplevelse när jag kom till Jakobstad och upptäckte stadens blomstrande jazzliv. Konserter som drar fullt hus vecka efter vecka. Det är unikt i Norden.” Han hade tidigare jobbat med kulturstrategi i flera medelstora städer i Sverige och var van vid att kommunen fick komma in och rädda jazzfestivaler när talkokrafterna tröt. ”Det är ett nöje att få medverka i en aktiv jazzförening med blandad åldersstruktur och erbjuda den jazzintresserade publiken både lokala artister och lite mer experimentella musiker.” Kvällens jamsession flyter på och det byts basister, sångare och trummisar. Guy Sandvik är uppe och kör ett set och visst uppfylls hans kriterium för jazz. Det svänger! johan svenlin GLADJAZZ. Jazzmusik behöver inte vara något svårt, KONCENTRERAD IMPROVISATION. Pianisten bara svängigt, tycker Macke Söderström, Ingela Felix Back hör till stadens unga jazzmusiker. Wiklund och Guy Sandvik. 8 katternö katternö 9 Karolina Isaksson Mats Sandström INTE EN TRÅKIG DAG. Ralf Bertula har levt med energibranschens svindlande utveckling i flera decennier. Nu är det pensionsdagarna som gäller. LEKTRISGÄNGET Fyrtio år i samhällets tjänst n ”Det har varit otroligt intressant att få vara med och skapa förutsättningar för att vårt samhälle ska fungera och utvecklas”, summerar Ralf Bertula sina snart 40 i år i energibranschen. I januari lämnade han sin post som teknisk direktör för Katternö och VD för Herrfors Nät för att bli pensionär. Bertula kom 1974 som ung elingenjör till dåvarande elbolaget Albäck Ab, sedermera Katternö. Det var el som gällde från början: han var en av de första som gick den nystartade Yrkesskolans elmontörslinje i Jakobstad. Men det har inte varit själva eltekniken som fascinerat Bertula mest under hans arbetsliv, utan den samhällsutveckling som elen bidrar till. En av karriärens största utmaningar slängdes han in i som ny i firman, då han involverades i kraftverksbygget i Kaitfors. ”Kaitforsprojektet sammanföll med miljörörelsens uppsving på 70-talet, vilket medförde en hel del dramatik och ändrade planer”, säger Bertula. Politik och ofta motstridiga intressen har styrt och styr fortfarande hur energiproduktionen och energianvändningen utvecklas. Bertula har syssel- 10 katternö satts av allt från den nyvaknade miljörörelsen till museiverket som räddat eventuella fornfynd i samband med kraftverksprojekt. Han har också agerat förhandlare när det gällt att få tillgång till mark för att utveckla elnätet, vilket i synnerhet på 70-talet inte svarade mot de växande samhällsbehoven. ”Jag har suttit både ofta och länge och diskuterat med markägare i de mest varierande situationer för att komma till en överenskommelse som alla varit nöjda med – till och med involverats i husfruns brödbakande.” Hans samhällsintresse har också lett honom till positioner som t.ex. styrelsemedlemskap i branschorganisationen Energiindustrin rf. Kort sagt har klockan aldrig styrt Ralf Bertulas arbetsdagar, så hur ska nu en arbetsnarkoman använda sin nya, omfångsrika fritid? ”Jag ska ge familjen mera tid, fixa på mitt fritidsställe i Vexala och så blir det lite resande och vandrande också.” Pionjären John Albäck Ovanligt varm höst n John Albäck, en förgrundsfigur i Katternögruppens historia, avled den 2 oktober i fjol. Han var född den 10 februari 1925 och var vid sin död alltså 86 år gammal. John Albäck föddes in i det som skulle visa sig bli den ledande entreprenörsfamiljen inom regionens kraftproduktion. Rötterna går tillbaka till 1914, då lantdagsmannen Johan Emil Hästbacka öppnade elverk vid kvarnen och sågen i Sandkulla i Terjärv. 1919 köptes anläggningen av fyra bröder Timmerbacka, som inom kort alla ändrade släktnamnet till Albäck/Ahlbäck, och en kusin till dem, Artur Sandström. Denna klan byggde som driftiga pionjärer efterhand upp ett bolag, med olika sidogrenar, där kraftverket i Björkfors länge var den stora klenoden. John Albäck kom som företrädare för den andra ägargenerationen in i verksamheten som nyutbildad ingenjör 1950, tjugofem år gammal. Han var med i den rafflande process som 1955 ledde till beslutet att grunda Katternö transformatorstation, ursprunget till dagens Katternö Ab. Vid ett styrelsemöte i början av sextiotalet tog Christer Boucht, som var Albäckfamiljens jurist, John Albäck avsides och sade: ”Nu John måste du ta ansvar för det här. Gubbarna talar bara om gamla tider. Nu måste ni tänka framåt!” Bouchts uppmaning ledde till resultat. 1965 antog de olika Albäckbolagen ny bolagsordning och John Albäck blev VD för Albäck Ab. I den rollen drev han bland annat bygget av Kaitfors kraftverk, i dag en viktig produktionsenhet i Katternökoncernen, men under byggnadsskedet ett hatobjekt för miljörörelsen. 1987 slutade en dramatisk process med att ägarna sålde Albäck Ab till Katternö Ab, Korpelan Voima och elverken i Vetil och Evijärvi. Genom en bolagstransformation blev Albäck Ab stommen i det som i dag är Herrfors Ab. John Albäck var inte en person som ställde sig på barrikaderna och hojtade, men ledde skickligt och för det mesta med diplomatisk skicklighet sitt bolag genom många svårigheter. Hans livsverk bäddade för den expansion som Katternökoncernen sedan kunde inleda i början av nittiotalet. Överingenjören John Olof Albäck sörjs närmast av tre barn. n Hösten 2011 blev ovanigt varm i Finland, liksom i ett bälte över nordvästra Ryssland, Barents hav och Karahavet. Som syns av temperaturkloten här intill var mönstret tämligen likartat under månaderna september, oktober, november och december. Detta säger dock ingenting om den globala temperaturutvecklingen. Finland utgör mindre än en tusendel av jordens yta, och stora områden på den var under perioden ovanligt kalla, bland i Centralasien och Afrika. Sammantaget visar serierna för den globala temperaturen att jordens medeltemperatur sjönk med 0,15–0,20 grader från augusti till december. Räknar man fram den statistiska trenden för de senaste femton åren, blir den en helt rak linje. Det vill säga den globala temperaturen har nu varken stigit eller sjunkit, om man räknar genomsnittet för åren 1997–2011. Vad gäller havscirkulationen El Niño/La Niña i Stilla havet, låg den i ett måttligt kallt läge (La Niña) under hösten och håller sig enligt prognoserna fortsatt där under de närmast kommande månaderna. Bland annan statistik kan noteras att höjningen av havsytan, baserat på trenden tre år bakåt i tiden, prognoseras till ungefär 20 cm fram till år 2100, enligt Colorado Center for Astrodynamics Research. Som följd av den varma hösten kom isbildningen i Bottniska viken i gång mycket sent. För Arktis del gäller samma sak för de nämnda Barents hav och Karahavet, medan till exempel västra Grönland fick en tidigare och svårare isvinter än på många år. Kloten visar månadens temperaturavvikelse från medeltalet 1998– 2006. Illustrationerna har gjorts av professorn i fysisk geografi Ole Humlum. Lätta på gasen för grönare körning September Oktober November December n Under skidsemestern kommer många att dra till fjällen. Bilresan tur och retur är ett bra tillfälle att träna på ecodriving, eller sparsam körning. Det finns nämligen upp till 20 procent att spara in på bränsleförbrukning och miljöbelastning genom att ändra sina körvanor och underhålla bilen på rätt sätt. ”Den enklaste åtgärden är att lätta på gasen. Det är också viktigt att undvika ryckig körning, till exempel mellan trafikljus”, säger Christer Sjelvgren som är chaufför på Ahola Transport och lär ut sparsam körteknik till koncernens övriga chaufförer. Många fartsyndare förklarar sin fortkörning med tidsbrist. Ekonomisk körning innebär enligt Sjelvgren inte ens att man förlorar nämnvärt mycket tid. ”Nej, det lönar sig inte att köra fortare än hastighetsbegränsningarna. Om man sänker hastigheten mår alla bättre och även slitaget på fordonet minskar”. Man är inte ensam i trafiken och alla har inte anammat ekonomiska körtekniker. Hur ska man hantera andra medtrafikanter ligger bakom. ”Du ska inte låta andra stressa dig när du kör. När man väl fått in ekonomisk körning i ryggraden går det automatiskt, men det finns alltid nya saker man kan lära sig. För mig har det blivit lite av en sport att få ner förbrukningen.” Han tycker att ecodriving har fått ett fotfäste bland bilisterna. ”Folk kör mycket bättre nu än för tio år sedan, men alla kan minska bränsleförbrukningen genom att finslipa sin egen körteknik. Själv lär jag mig nya saker hela tiden”, säger Christer Sjelvgren. Fem enkla åtgärder som kan spara 3–10% bränsle enligt Sveriges Trafikskolors Riksförbund: 1. Använd motorvärmare max 1,5 timme innan (resten eldar du för kråkorna) 2. Ta av takräcke, skidbox eller liknande när du inte använder det 3. Kolla lufttrycket, läs instruktionsboken speciellt om du lastar bilen full. Tänk på hur mycket tyngre det är att cykla med halvfulla däck 4. Låt inte motorn stå på tomgång, inte ens när du skrapar rutorna 5. Töm bilen på allt som du inte behöver ha med dig Mats Sandström SPARSAM. Christer Sjelvgren lär ut ekonomisk körning och kör ekonomiskt också med sin personbil. ” För mig har det blivit lite av en sport att få ner John Albäck förbrukningen”, säger han. som ung ingenjör. katternö 11 Mats Sandström Våra gator i nytt ljus De flesta kommuner står inför en stor operation när kvicksilverlampan, den vanligaste modellen för gatubelysning i landet, försvinner från marknaden om tre år. Alla väntar på att gatlampor med led-teknologi ska bli bättre och kunna konkurrera prismässigt med andra energisnåla modeller. 12 katternö katternö 13 Mats Sandström Mats Sandström Mats Sandström Mats Sandström SNART SVARTLISTAD. Kvicksilverlampan dras bort från sortimentet eftersom FÖR FRAMTIDEN. Bland de energisnåla gatlamporna är led-lampan energisnålast, BILLIGAST. Högtrycksnatriumlampor är den vanligaste ersättaren för kvick FÄRGSTARK. Metallhalogenlampan används bland annat i gatukorsningar med den drar för mycket el i relation till sin lyskraft. men dess höga investeringskostnader gör att den ännu väntar på sitt genombrott. silverlampan, eftersom den i nuläget är den ekonomiskt mest fördelaktiga. tråkig olycksstatistik för att göra färgåtergivningen på trafikanter och föremål så bra som möjligt. Ökad belysning höjer trafiksäkerheten och motverkar kriminalitet O 14 katternö VD på branschorganisationen Finlands Ljustekniska Sällskap r.f. en optik som riktar och sprider ljuset lika bra som konkurrerande ljuskällor. ”Led-teknologin är inne i en brytningsperiod där detaljer finslipas. Produkterna utvecklas i snabb takt och prisnivån sjunker och därför är det svårt att tajma rätt. Kommunernas situation kan liknas vid hushållens köpbeslut när det gäller att investera i en ny platt-tv”, jämför Heikki Härkönen. Led som platt-tv Den vanligaste ersättaren för kvicksilverlampan är för tillfället högtrycksnatriumlampan. Energieffektiviteten är mycket bättre än hos kvicksilverlampan, hållbarheten är på motsvarande nivå och den är förmånlig att köpa. Nackdelen är det gulaktiga skenet, med en relativt dålig färgåtergivning, som gör den sämre än konkurrenterna ur trafiksäkerhetssynpunkt. De flesta inom branschen är överens om att led-lampor kommer att ta över också inom gatubelysning, men än så länge är en investering i led-produkter kännbart dyrare. Lysdioderna kräver speciella armaturer med kylning och Karl Vilhjálmsson m tre år får kvicksilverlampan inte längre säljas inom EU. Förbudet är en konsekvens av EcoDesign-direktivet som gäller i hela EU och som syftar till att reglera energiförbrukningen så att unionen kan uppnå sitt klimatmål till år 2020. På konsumentmarknaden har glödlamporna redan försatts med försäljningsförbud. När det gäller offentlig belysning dras kvicksilverlampor, och andra modeller som inte uppfyller effektkraven, bort från marknaden från 2015. ”I de flesta kommunerna i landet är gatubelysningsnäten uppbyggda på en ljuskälla som försvinner ur sortimentet från 2015. Övergångstiderna har varit tydliga och en del kommuner har på egna initiativ gradvis ersatt de gamla lamporna för att spara energikostnader, men det finns också kommuner som inte riktigt vaknat ännu”, säger Heikki Härkönen, ”Led-lampor är ännu inne i en stark utvecklingsfas”, säger Heikki Härkönen. Standardkrav bromsar I USA och Kanada har flera städer, däribland Los Angeles, Ancorage och Toronto, under tre–fyra år bytt ut traditionella gatlampor till led-belysning. I LA räknar man med att investeringen på 128 000 led-gatlampor betalar igen sig inom sju år och därefter gör man en energibesparing på 10 miljoner dollar per år. ”I Finland har de hårda standardkraven bromsat sådana initiativ. I stället för att själva utforma tydliga strategier tittar de fle ta kommuner på avstånd på hur utvecklingen av led-produkter framskrider”, säger Heikki Härkönen. De flesta har insett att kvicksilverlampans tid är förbi. ”Jag har hört att en del har skaffat på sig lager för att gardera sig mot förseningar, men ingen kommun placerar längre ut kvicksilverlampor i nybyggda områden. Under en ganska kort tidsperiod vinner man ekonomiskt på att installera mer effektiva lampor.” Ökar säkerheten Generellt ökar belysningen på offentliga platser, bland annat för att den visat sig höja tra- fiksäkerheten och motverka kriminalitet, inte minst våldsbrott och rån. ”I stadsmiljöer blir det också allt vanligare att man lyser upp fasader och konstverk för att höja den estetiska profilen”, säger Heikki Härkönen. Enligt EU-kommissionens beräkningar kommer antalet offentliga utomhuslampor inom unionen att öka från 1,6 miljarder år 2005 till 2,3 miljarder 2020. Finlands Kommunförbund räknar med att det finns 1,3 miljoner utomhuslampor hos landets kommuner. Inom till exempel Jakobstads Energiverks område finns cirka 6 700 lampor och av dessa är 1 700 nya eller utbytta så att de uppfyller EcoDesign-direktivet. johan svenlin katternö 15 Karolina Isaksson Karolina Isaksson Vi hittade skatten! Det började i Beavercreek Karolina Isaksson PÅ KARTAN. Familjen Penttala (från vänster Amy, Monica, Nea, Viggo och Kimmo) från Jakobstad hör till den växande skara som sysslar med geocaching på sin fritid. Viggo hittade familjens tredje skatt. F amiljen Penttala från Jakobstad har just börjat med geocaching. Katternötidningen får följa med när de går på sin andra skattjakt. ”Vi var ute för första gången och letade förra veckoslutet. Jag fick en liten panikkänsla när vi letat en stund utan att hitta skatten. Om vi inte hittar den snart kan det bli svårt att få med de andra i fortsättningen”, berättar pappa Kimmo. Han var den som introducerade den moderna skattletningen för resten av familjen. ”Jag läste kommentarer på Facebook om geocaching och tog reda på mer om vad det handlar om. Kombinationen av skattletning, uteliv och familjeäventyr lät som en given succé för oss.” Geocaching har vuxit från att vara en smal hobby bland GPS-entusiaster till att bli en internationell folkrörelse. Det finns över 1,5 miljoner skatter runtom i världen. Också i våra trakter har intresset vuxit och hundratals skatter finns gömda på platser där människor passerar dagligen. 16 katternö Lyckligtvis hittade familjen skatten på premiärturen, de fick blodad tand och tog genast en till skatt på samma utflykt. ”Vi har nu hittat två skatter. De mest garvade har samlat 2 000 skatter.” I dagens uppgift gäller det att hitta en behållare som finns gömd i närheten av Aspegrens trädgård i Jakobstad. ”Den ska ligga på en halvmeters höjd i muren mot cykelbanan”, läser Kimmo på sin smartmobil. ”Då är det perfekt höjd för dig, Viggo”, säger mamma Monica till familjens minsting. ”Den ska innehålla flera saker, bland annat en slant som rest från Sydafrika till England, den har varit i Cypern och Indien och har kommit hit till Finland i mars 2011”, läser Kimmo vidare. Förutom utekläder är den enda utrustningen som behövs en apparat som har GPSmottagare. Det finns appar att ladda ner gratis och för mer specifika funktioner finns appar att köpa. ”Jag hittade den!” ropar Viggo efter tio minuter av letande. Hans systrar Amy och Nea rusar fram för att se skatten. ”Bra, Viggo! Vad coolt! Läs brevet!” ”Dear Geocacher, take me to your home country … Den här kan vi ta med till USA när vi åker dit och gömma den där”, säger Kimmo. Dagens dos av friskluft är inte ännu uppfylld så familjen Penttala gömmer skatten där de hittade den och drar vidare till nästa skatt. Det finns ungefär 1 615 680 skatter kvar att hitta på jordklotet. johan svenlin ■ Geocaching fick sin start den andra maj 2000, när USA tog bort störningsfunktionen från sina 24 GPS-satelliter. För att testa GPSsignalernas nya noggrannhet gick datakonsulten och GPS-entusiasten Dave Ulmer ut i skogen utanför Beavercreek i Oregon och gömde en hink. På en mötesplats på nätet skrev han koordinaterna och instruktioner till den som hittade skatten. I hinken hade han placerat loggbok, penna, böcker, filmer och en slangbella som pris till den som hittade hinken. ”Ta något och lämna något i stället”, löd de enkla reglerna. Tre dagar senare hade skatten hittats av två andra från samma diskussionsgrupp. De skrev om sina fynd och inom några veckor spred sig skattfebern bland gruppens medlemmar över hela USA. Namnet kommer från kombinationen geo (jorden, geografi) och cache (tillfällig lagringsplats på dator). Snart tolv år senare finns över en miljon skatter spridda över världen, kommenterade och beskrivna med geografisk position på geocaching.com. Karolina Isaksson katternö 17 TAJTA LAGKOMPISAR. Sammanslagningen av Mats Sandström två juniorlag har lyckats bra och lagandan är god intygar lagets kapten Sebastian Rosenqvist (till höger) och vicekaptenerna Eemi Rautianen (mitten) och William Björkman (till vänster). ”Vi blir inte trötta på varandra trots att vi ses nästan varje dag. Vi umgås också på fritiden med lagkompisar.” valde ishockey på grund av det snabba spelet, tacklingarna och målen”, svarar William. ”Jag gillar fotboll också, men man hinner inte med två grenar längre”, säger Eemi. ”Isen känns mera som hemma”, tillägger Sebastian. Pojkarna har nu kommit upp i åldern när juniorlandslagstrupper ska tas ut. Och visst sporrar också ishockeylejonens framgångar pojkarna att träna hårt. ”Det finns så många olika vägar till landslaget. I VM-guldlaget 2011 fanns till exempel en 33-årig landslagsdebutant”, säger Sebastian. Mot toppen! 18 katternö Mats Sandström På kvällens träning får pojkarna nöta in olika spelsituationer, främst öppningar och avslut. ”Visst är det viktigt med tekniskt och taktiskt kunnande, men utan killarnas arbetsmoral och motivation skulle vi inte ha en chans mot lagen vi möter i nationella serien.” Niklas Rosenqvist har en lång spelarkarriär bakom sig och har tränat många av pojkarna i C97-laget sedan de var sexåringar. ”Det är roligt att se hur de utvecklats. Många av dem har sysslat också med andra grenar, men nu har de valt att satsa fullt ut på ishockey.” D et är fredag kväll och veckans fjärde träningspass ska snart börja i Kristallen. I morgon är det bortamatch mot JYP och på söndag kommer S-Kiekko till Jakobstad. För en fjortonåring låter det som ett digert veckoprogram, men ingen klagar. ”Det finns en otrolig arbetsmoral i det här laget. Många av killarna kommer ofta hit med matsäck direkt efter skolan, styrketränar eller hoppar in på något annat lags träningar i väntan på att våra egna träningar ska börja, säger lagets ansvarige tränare Niklas Rosenqvist. Hemma på isen TAKTISK GENOMGÅNG. Måndagar och tisdagar kör laget fysiskt hårda träningar efter helgens matcher. ”Dagen innan match brukar vi nöta in speciellt viktiga spelsituationer. Dit hör spelöppningar för att vi ska komma ur motståndarnas press”, säger ansvarige tränaren Niklas Rosenqvist. killarnas arbetsvilja som den största orsaken till att de kan utmana storklubbar som Kärpät, HIFK och Tappara. ”Visst är det viktigt med Mats Sandström Med samspel och kämpaglöd kommer man långt. Det visar fjortonåringarna i Jeppis Hockey och MuIKs gemensamma lag som i match efter match står upp mot landets storklubbar. SERIÖS SATSNING. Niklas Rosenqvist ser Sebastian Rosenqvist (jo, son till Niklas), Eemi Rautianen och William Björkman hör till lagets tongivande spelare. För dem var ishockey det självklara valet. ”Jag har spelat fotboll och innebandy, men Odlar lagandan tekniskt och taktiskt kunnande, men utan I den nationella C97-serien med 24 lag får de möta eventuella framtida landslagskompisar. Jeppis/MuIK ligger kring mittstrecket i tabellen, som toppas av storklubbarna Jokerit, Kärpät, Blues och HIFK. Där drillas talangerna av heltidsanställda tränare och många av klubbarna i serien har 100–200 spelare som tävlar om en plats i varje årgångs lag. När Jeppis och MuIK:s slår ihop sina 1997:or får man ihop till drygt tre femmor och två målvakter. Tack vare samarbetet kan de ställa upp ett lag som matchar landets storklubbar. ”Vi behövde gå ihop för att kunna samla ett lag som kan spela i nationella serien. Förra säsongen hade vi två lag som spelade i division 2”, säger Sebastian. Även om sammanhållningen är god inom C97-laget gäller det att vårda diplomatin när seniorlagen Jeppis Hockey och MuIK spelar derby. ”Självklart håller man på MuIK”, medger William. ”Men vi talar inte om det i vårt lag”, ler Sebastian som har fått sin hockeyfostran i Jeppis Hockey. inte ha en chans mot lagen vi möter i nationella killarnas arbetsmoral och motivation skulle vi serien.” Mats Sandström GILLAR FART. Skridskoskicklige William Björkman trivs på isen. ”Jag har tidigare spelat johan svenlin fotboll och innebandy också, men jag valde att satsa på ishockey för det snabba spelet, tacklingarna och målen.” katternö 19 un us nu s ne pt ur a sa tu rn us ju pi te r me rk ve uri nu us jo s rd e m n ar s p h lu m au to ak m em ea ak e er is ce re s dvärgplaneter Vårt hem i universum Vi bor i galaxen Vintergatan, där vårt sol system är ett av många. I solsystemet kretsar planeter och andra himlakroppar runt vår sol. ✸ Stenplaneterna Merkurius, Venus, jorden och Mars ligger närmast solen. ✸ Gasjättarna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus följer sedan. ✸ Mellan Mars och Jupiter ligger dvärgplaneten Ceres. ✸ Utanför Neptunus bana finns dvärgplaneterna Pluto, Haumea, Makemake och Eris. Kometer är himlakroppar som kretsar runt solen i en egen bana. ”Stjärnfall” är småbitar från kometer, kallade meteorer. Då de förångas av jordens värme lämnar de ett lysande streck efter sig på himlen, ett ”stjärnfall”. NA SA Om en meteor inte brinner upp på väg ner mot jorden utan slår ner, kallas den för meteorit. Meteoriter väger ofta bara några gram och stora meteo riter är sällsynta. Vetenskapsmän antar att en riktigt stor meteorit slog ner på jorden för 65 miljoner år sedan och att den kan ha del i att dinosaurierna dog ut. arta hål v S Den internationella rymdstationen ISS och en rymdskyttel som dockar (fäster) vid stationen. Fotot togs av en astronaut i en annan rymdfarkost, som var på väg hem från ISS. Människan i rymden Finns det liv där ute? Hejsan jordbor! 1957 Än så länge har ingen kunnat bevisa att det finns något som liknar det vi kallar liv på någon annan plats i rymden än på vår planet. Men många söker, bland dem den amerikanska rymdstyrelsen NASA. Där har forskarna med hjälp av teleskop upptäckt en planet kallad Kepler 22b. Den kretsar kring en stjärna som liknar vår sol och beräknas ha en temperatur på 22 grader. Kan det finnas liv där? Tja, några forskare tror att den består mest av gas. Men för säkerhets skull ska man söka efter radiosignaler från planeten. 1961 1969 v Mathew Ho och Asad Muhammad lyckats skjuta upp en legogubbe till 20 kilo meters höjd med hjälp av en heliumfylld väderballong! De fäste också en kamera vid gubben, så hela färden är filmad. Gubben landade 120 kilometer från upp skjutningsplatsen, oskadd. v planeter v Gå in på sök youtube.com och e ac Kanada, har på Lego Man in Sp vill se min du om gymnasieeleverna rymdfärd! I Toronto, Ungefär 70 % av universum består av något man kallar mörk energi. Man vet heller inte vad det är. Men man vet att något gör att universum hela tiden utvidgar sig, blir större och större, och orsaken är troligen den mörka energin. v Legogubbe i rymden! Forskare har kommit till slutsatsen att det vi kan se med till exempel teleskop bara utgör en liten del av det som finns i universum, ungefär 5 %. Vad är då resten? Man har valt att kalla 25 % mörk materia, ”mörk” för att vi inte kan se den. Exakt vad den är vet man inte. Men man har sett att galaxer rör sig som om något osynligt fanns i rymden. v NASA Mysteriet: vad är det vi inte kan se? v RYMDEN Redaktör: Petra Nylund Illustrationer: Annika Lillkvist NA SA n I rymden 1998 finns något som forskar- NA SA na kallar svarta hål och som man tror att kan vara rester av mycket stora stjärnor. Men vad hålen är och hur de fungerar vet ingen med säkerhet. ”Hålen” är inte tomma, utan tvärtom, packade av massa. De fungerar nämligen som en tratt med starkt sug. Allt som kommer i deras närhet dras in i dem. Det beror på att hålen har otroligt stark gravitation, alltså dragningskraft eller tyngdkraft. Vår sol är för liten att en dag bli ett svart hål och jorden kommer heller inte att dras in i något svart hål, eftersom inget finns i vår närhet. I centrum av spiralgalaxen M81, 12 miljoner ljusår borta från oss, ligger ett massivt svart hål, tio gånger större än vår sol. Den här bilden är sammansatt av data från röntgen ”Rymdåldern” börjar. Sovjet unionen sänder upp den första satelliten Sputnik 1 i en omloppsbana runt jorden. Kosmonauten Juri Gagarin blir den första människan i rymden. De första människorna landar på månen 20 juli: astronauterna Neil Armstrong, Edwin ”Buzz” Aldrin och Michael Collins efter en färd på fyra dygn med Apollo 11. USA, Ryssland, Japan, Kanada och Europa startar en gemen sam bemannad forsknings station i rymden, ISS eller International Space Station. ess ruce McCandl Astronauten B bort från sitt längre svävade 1984 gjor t, någon tidig are än rymdskepp de ha en gg er. På ry nästan 10 0 met . or ot tm je ck med han en ryggsä Vill du bli astronaut? Bäst att sätta i gång och träna i så fall! Du bör bland annat: • ha perfekt syn och hörsel • ha starka muskler och god kondition • gilla att träna: i rymden måste man det, annars förtvinar musklerna på grund av tyngdlösheten. • klara av att sova stående mot en vägg observatorium och från teleskop. Själva hålet syns inte. Ljuset i mitten är troligtvis het gas som dras in mot hålet. 20 katternö 21 Positiv energi kring uppfinningar med el Mats Sandström Sol- och vindkraft är de vanliga energikällorna när eleverna i Normens skola konstruerar sina lösningar på vardagliga och globala behov. Mats Sandström D et ska väl inte vara någon omöjlighet att både ha roligt och vara miljövänlig på samma gång. Så tänkte Nykarlebyeleverna Simone Renvaktar, Klara Nybäck och Emilia Östergård när de konstruerade framtidens nöjespark. Den är energiintensiv och drivs med grön el. ”Karusellen går runt med vindkraft, i kiosken görs sockervadd och popcorn med solenergi och när det är mulet kommer el från älven, där vattenhjulet snurrar”, förklarar Klara Nybäck medan hon pekar på de olika delarna av kartongmodellen. ”Vi kallar vår nöjespark för Energy Park”, säger Emilia Östergård och sätter fart på karusellen med en pust. KAFFEBIL. Konstruktörerna utgick ifrån ett chassi som de hittade i locket från en gammal kaffe bryggare. Det elektriska tog de från en gammal leksaksrobot. GiIlar rejäl mekanik De hör till Normens skolas sexor som nyligen genomfört en kurs i fysik och kemi där energins stora och små frågor dök upp. Sexorna hade rätt fria händer att använda olika energiformer för att lösa olika små och stora problem. Femmornas kurs däremot utgick ifrån uppgiften att konstruera prototyper som drivs med elmotor och är användbara i vardagssituationer. De fick bland annat lära sig grunderna i parallellkoppling och seriekoppling. ”Vi plockar isär gamla apparater och blir väldigt glada när vi hittar rejäl mekanik med kugghjul och andra delar vi kan ha nytta av. Vi testar naturligtvis inga nya uppfinningar i vägguttaget, så därför använder vi oftast motorer som går med en annan strömstyrka”, säger läraren Maria Sjöblom. En kasserad kaffebryggare och en gammal leksaksrobot visade sig bli användbara för kvartetten Jonatan Ehrström, Nico Penttinen, Lilian Back och Casper Nordström och deras bakhjulsdrivna elbilsprototyp. Ett stålhjul framme håller bilen på rätt kurs. ”Locket från kaffebryggaren fick bli ram och sedan hittade vi en motor och en strömbrytare inuti roboten. Motorns drivs med ett 9 volts batteri, men det håller på att ta slut nu”, säger Jonatan Ehrström när han knäpper på strömbrytaren och låter bilen rulla över bordet i skolans sciencerum. 22 katternö KREATIVA KONSTRUKTÖRER. Nykarlebybarnen har gjort sig vida kända som skickliga lådbils konstruktörer. I skolan får de lära sig att åter använda material och hitta på nya tekniska maskiner, däribland morsemannen Charlie och nöjesparken Energy Park. Uppfinnarna David Backlund, Anton Björklund, David Blomström, Emil Blomqvist, Sören Uppgård, Jonathan Back, Emilia Östergård, Martin Holmgård, Nikolaj Backlund och Jonatan Ehrström är nöjda med sina prototyper. Det är inget fel på ambitionsnivån hos eleverna. Ofta tar de sig an de stora globala frågorna. Som lärare har Maria Sjöblom mer än en gång fått styra in projekten på vardagligare behov. Hennes ambition med kurserna är att eleverna ska få en inblick i energi, teknik, mekanik och dessutom få en kännedom om olika material. ”Det viktigaste är att intresset vaknar, sedan får teorierna komma senare. Huvudsaken är att de börjar fundera på hur saker funkar och för flickor är det speciellt viktigt att de vågar skruva isär apparater, ta reda på och testa.” Veckotimmen med energiprojekten är efterlängtad för de små uppfinnarna. ”Eleverna är intresserade av energi, men det är samtidigt ganska svårt att förstå allt som hör till energi. Det är till stor hjälp när man kan hitta konkreta uttryck eller göra studiebesök på till exempel fjärrvärmeverket eller Nykarleby kraftverk”, säger Maria Sjöblom. Efter sportlovet börjar en eftermiddagsklubb i science som riktar sig till skolans treor och fyror. Där kommer värme, luft, köld, isolering och nygammal teknik att stå i centrum. ”Jag skulle gärna ha mer klubbverksamhet, gärna med gäster utifrån som kan dela med sig av sina kunskaper. Det brukar alltid uppstå aha-upplevelser när barnen får se och höra hur energi fungerar i verkligheten”, säger Maria Sjöblom. johan svenlin Energy Gateway för framtidens energiexperter ■ Konkurrensen om framtidens arbetskraft väntas bli hård bland arbetsgivarna. Naturvetenskap i allmänhet och energiteknik i synnerhet är inte nödvändigtvis förstahandsvalet när unga gör sina viktiga karriärsval. Därför vill energibranschen i regionen höja sin profil bland barn och ungdom. ”I projektet Energy Gateway utvecklar vi verksamhet kring energifrågor som riktar sig till dagisbarn ända upp till gymnasister och yrkesskol elever”, berättar Jarmo Ahomäki på Merinova. Projektet är ett samarbete mellan Katternö koncernen, Vasek, Vasa Elnät Ab, Österbottensförbund/Europeiska regionala utvecklings fonden och Merinova. ”Vårt mål är att hitta roliga sätt för barn och unga att lära sig naturvetenskap så att de i framtiden väljer studier inom energiklustrets områden.” För närvarande pågår bland annat ett vetenskapsprogram för daghem och olika teknikpro- jekt för eftermiddagsklubbar. Energy Gateway försöker också skapa samarbeten mellan energi företag och högstadier och gymnasieskolor. ”Ett nära samarbete mellan skolor och näringslivet är en nyckelfråga för att stimulera intresset för energifrågor”, säger Jarmo Ahomäki. katternö 23 Kimmo Mäntylä / Lehtikuva Stormarna är inte människans fel Ofta får vi höra att stormarna blivit svårare och katastroferna värre på grund av den globala uppvärmningen. Men ledande forskare håller inte med om det. Dessutom har det inte blivit varmare de senaste femton åren. På de följande sidorna frågar vi hur klimathotet vuxit fram, granskar den senaste rapporten från FN:s klimatpanel IPCC och låter två politiker komma till tals i klimatfrågan, miljöminister Ville Niinistö och ledamoten i Europaparlamentet EijaRiitta Korhola. 24 katternö katternö 25 Klimatregeringen Ny lag ska göra Finland till ett föregångsland i klimatarbetet Hur är regeringens faktakunskaper? Lehtikuva fattning, säger han, att ”extremväder” skulle bli vanligare vid en global uppvärmning: Globala temperaturavvikelser (Celsius) Temperaturförändring (C°) HadCRUT3 månatliga globala temperaturer Sjunkande DIAGRAM 1. Så här kommer temperaturen i Finland Stigande Sjunkande att stiga fram till 2100, enligt forskare vid Meteoro logiska institutet. A2-scenariot visar temperatur utvecklingen om koldioxidutsläppen fortsätter DIAGRAM 2. År 1958 inleddes kontinuerliga mätningar av luftens koldioxidhalt vid Mauna Loa, Hawaii. öka, B1-scenariot visar utvecklingen om utsläppen Fram till och med 2011 hade koldioxidhalten stigit från 316 till 392 ppm (miljondelar). Under samma period ”begränsas effektivt”. har den globala medeltemperaturtrenden varit sjunkande 29 år (1958–1976 och 2002–2011) och stigande 25 år (1977–2001) Räknat på de senaste femton åren är den statistiska temperaturhöjningen noll. Enligt HadCRUT. Med den regering Finland fick i fjol har vi tagit ännu ett steg in i klimatåldern. Vår klimatoch energipolitik ska framför allt fokusera på ”att svara på den globala klimatutmaningen”, och Finland ska vara ett föregångsland i klimathänseende, heter det i regeringsprogrammet. En särskild klimatlag aviseras också. R egeringsprogrammets klimatutfästelser formuleras förutom i ett separat klimatkapitel även i avsnitten om miljö- och energipolitiken. Det återkommande budskapet är att ”klimatförändringen” är en ödesfråga för Finland och världen. Långsiktigt är målet ett koldioxidneutralt samhälle. Under 2012 ska regeringen besluta huruvida den ska stöda målet att redan till 2020 skärpa utsläppsminskningen från 20 till 30 procent, jämfört med 1990 års nivå. Regeringen mål är vidare att Finland ska gå i täten bland annat i fråga om miljökompetens, ren teknik och hållbar naturresurspolitik. ”Syftet är att skapa förutsättningar för ekologiskt hållbar tillväxt och nya arbetsplatser.” I enlighet med den klimat- och energipolitiska framtidsredogörelsen (antagen av Matti 26 katternö Vanhanens regering i oktober 2009) ska en ska förberedas. Miljöfostran av barn och unga finländsk klimatpanel tillsättas för att ge re- ska ”stärkas”. geringen råd och föreslå ”utsläppsbudgetar”. Efter den havererade KöpenhamnskonfeInnan regeringsperiodens slut ska ett sepa- rensen om klimatet i december 2009 har den rat beslut fattas om en klimatlag, för att bland politiska trenden i världen varit att ta några annat reglera en minskning av de utsläpp som steg tillbaka i klimatfrågan. Med regeringsinte omfattas av utsläppshandeln. programmets ambitiösa klimatmål avviker Regeringen säger också att Finland ska ”sta- Finlands regering från mönstret. tuera exempel i EU” för skörd av biomassa och energiträd enligt hållbarhetskriterier. ”Tillräckliga resurser” ska säkerställas för att byggandet av vindkraft ska framskrida smidigt. I fråga om solenergi, energieffektivitet och energisparåtgärder ska Finland ”ta fram innovationer”. Inom jordbruket ska utsläppen av näringsämnen sänkas avsevärt med hjälp av nya metoder och ”vid behov genom att utreda hur ändamålsenlig odlingen är”. Förbud av fors- DIAGRAM 3. Elände, elände… Vad vi har att vänta oss, enligt Sternrapporten, forhaltiga tvättmedel som tagits till grund också av Finlands regering. Regeringen hänvisar i sitt program till den framtidsredogörelse gällande klimatoch energipolitiken som statsrådet godkände i oktober 2009. Vad sägs i denna? R edogörelsen sammanställdes av statsrådets kansli med beredning av de grönas klimatrådgivare Oras Tynkkynen. Underlaget härstammar till delar från IPCC, Sternrapporten och miljöorganisationer, i ett par fall med en känd Greenpeaceaktivist (Malte Meinshausen) som leverantör. Bland annat ges (diagram 1) tre scenarier för den framtida årstemperaturen i Finland. Som synes kommer den att stiga med 5 grader fram till år 2100, om inte relevanta åtgärder vidtas. Den vetenskapliga kritik som finns mot den här typen av datamodeller kommenteras inte. Scenarierna sätts inte i ett historiskt sammanhang och ställs inte i proportion till faktiskt observerade temperaturer. Som jämförelse publiceras ovan (diagram 2) kurvan för den globala medeltemperaturen för åren 1958–2011, enligt den mätserie som upprätthålls av det brittiska Hadley Centre for Climat Prediction and Research i samarbete med klimatforskningsenheten på University of East Anglia (HadCRUT). Som synes har temperaturtrenden i världen nu varit nedåtgående i tio år. Detta trots rekordstora koldioxidutsläpp. Sett i ett något längre perspektiv, från 1850 (då Lilla istiden ännu rådde och då Hadleys temperaturserie börjar), har temperaturen stigit med 0,8 grader. Finlands regering bygger alltså sin politik på antagandet att en svag temperaturökning med 0,8 grader på 160 år kommer att följas av en våldsam temperaturökning med 5 grader på 90 år. I en annan illustration (diagram 3) visas klimatförändringens effekter vid olika uppvärmningsnivåer. Vi står enligt regeringen uppenbarligen inför enorma hot och stora katastrofer. Till exempel sägs att extrema väderförhållanden bli vanligare. Bland dem som inte håller med om detta finns professor Lennart Bengtsson, den mest namnkunnige svenska meteorologen. Det är en missupp- Globalt Den nordiska hemisfären Ackumulerad cyklonenergi (104 knop2) Finlands nya regering den 22 juni 2011. ”Det är temperaturskillnader och inte temperaturen som driver stormarna, det är därför som det blåser mer under senhöst och vinter. Vid en uppvärmning blir därför extrem värme litet vanligare och extrem kyla mindre vanligt […] I många länder är extrem kyla faktiskt värre än extrem värme och ger upphov till större förlust i människoliv. Stormarna har inte heller blivit värre. Den omfattande skadeökningen efter stormarna har sin naturliga förklaring i att jordens befolkning har ökat och människor bosatt sig i utsatta områden där inte minst översvämningar är vanliga. Därtill kommer en våldsam ökning av infrastruktur med bosättningar, vägbyggen och igenasfalterade ytor som förhindrar avrinning. Att föreställa sig att skadeökningarna främst beror på koldioxidutsläppens ökning är naivt och missledande. Det saknar dessutom vetenskaplig substans. […] Jag föreslår som en praktisk åtgärd [för att minska stormskadorna] att man fäller litet mer skog längs vägar, järnvägar och högspänningsledningar för att minska skadorna för trafik och elförsörjning. (Sammandrag ur två artiklar i Svenska Dagbladet) Som jämförelse visas nedan (diagram 4) den globala stormaktiviteten för de senaste fyrtio åren. Något samband med till exempel koldioxidhalter och globala temperaturtrender finns inte. svenolof karlsson DIAGRAM 4. Inte fler stormar. Den ackumulerade energin i stormarna på jorden 1972–2011, enligt Dr Ryan N Maue vid Florida State University. Den undre kurvan visar stormarna i den norra hemisfären, den övre kurvan stormarna globalt. katternö 27 När klimatet blev politiskt Ny studie lyfter fram miljöaktivismens rötter i oljeindustrin Klimatet blev en politisk fråga som följd av ett målmedvetet lobbyarbete av en ganska liten grupp industrialister, politiker och forskare med aktivistisk läggning. Viktig finansiering har lobbyisterna fått bland annat från de enormt förmögna stiftelser som skapades av olje-, ståloch bilmagnaterna Rockefeller, Carnegie, Ford och Agnelli. Henrik Witt I förgrunden biografi över Robert O. Anderson, en av flera oljemiljardärer som gett stora pengar till miljölobbyister. Bland annat borrade Anderson framgångsrikt efter olja i Alaska samtidigt som han finansierade den första Earth Day och var med och planerade den stora miljökonferensen i Stockholm 1972. D et visas i en studie av Jacob Nordangård, doktorand vid Linköpings universitet. Studien, ”Thoughts leading to action” [ung. ’Åsikter som leder till handling’], är ett förarbete i hans pågående doktorsarbete om EU:s biodrivmedelspolitik inom programmet ’Tema teknik och social förändring’. Klimatfrågans politisering inleddes enligt Jacob Nordangårds kartläggning i slutet av sextiotalet av framför allt amerikanska Aspen Institute for Humanistic Studies och den nära länkade Romklubben. Båda spelade tongivande roller under Stockholmskonferensen, det första stora globala miljömötet i FN:s regi 1972, då en grundsten för dagens klimat- och miljöpolitik lades. Det som aldrig brukar berättas är att finansieringen av klimatlobbyisterna till stor del kommit från fonder skapade av olje- och bilindustrin. ”Gemensamt för aktörerna var att de förespråkade överstatliga metoder för att hantera miljöproblemen. Detta bidrog uppenbart till att också Europeiska Gemenskapen tidigt förde upp klimatfrågan på agendan”, säger Jacob Nordangård. ”Min slutsats är att EU inte i första hand agerat på grund av en genuin miljöoro, utan att klimat- och miljöområdet varit ett område som har kunnat exploateras för att uppnå strävanden om globala styrelseformer”, säger han. Klimatfrågan gav alltså ett redskap för EU att öka den egna makten. Klubbar för inflytelserika En antydan om de olika lobbyistgruppernas kopplingar till varandra ges av uppställningen 28 katternö satsen till utopisk; ”sådant som andra felaktigt tror är bra för en”, enligt Wikipedia). Vid Stockholmskonferensen 1972 riktade representanter från utvecklingsländerna just av det skälet hårda ord mot Romklubbens utsagor, på ett sätt som liknar argumenten vid den nyligen avslutade klimatkonferensen i Durban. ”Västs skyltande med alarmerande miljöhot sågs som ett verktyg för att tvinga kvar dessa länder i deras armod”, sammanfattar Jacob Nordangård. Kritiken tog också fasta på att Romklubben visade odemokratiska tendenser och uppfattades sträva efter en världsordning inspirerad av de multinationella korporationerna. Enas kring miljöhot En grundidé hos Romklubben är att skapa ett ’organiskt’ och holistiskt världssamfund och begränsa nationernas självbestämmande. En metod för att uppnå detta har varit att måla upp olika miljöhot. Ett av dessa är den globala uppvärmningen, enligt klubbens egna skrifter. ”I sökandet efter en ny fiende som skulle kunna förena oss [hela mänskligheten] kom FAKTA ■ Några viktiga aktörer i klimat klustret, enligt Jacob Nordangårds kartläggning. Många av de ton givande personerna finns korsvis med i flera av organisationerna: på högersidan. Med åren har miljö- och klimatklustret vuxit i volym och upprätthåller i dag imponerande stora organisationer med direktlinje in i många regeringskanslier. Till mönstret hör att klubbarna handplockar sina medlemmar bland folk med inflytande och närhet till stora pengar. Det är en elit där man är med i varandras klubbar. Minst av allt är det en gräsrotsverksamhet. En mycket central aktör var, och är, Aspen Institute, ett institut grundat av affärsmannen Walter Paepcke för att befrämja ’upplyst ledarskap’. Många tunga politiker och industrichefer har genom åren varit knutna till institutet, som från sin begynnelse varit storföretagsfinansierat. Ledande Aspengestalter återfinns i Romklubben, grundad 1968 som en diskussionsoch påverkargrupp för politiker och beslutsfattare på hög nivå. Romklubben, finansierad av Fiatfamilen Agnelli, fick världsrykte genom pamfletten Tillväxtens gränser, som gavs ut Stockholmskonferensens år 1972 och fram till i dag har spritts i trettio miljoner exemplar på ett fyrtiotal språk. Fiats andreman Aurelio Peccei var Romklubbens första ordförande. Romklubbens pamflett fick stort genomslag, trots att den också kritiserades av samtiden. Kritiken handlade om metodologiska brister, oförståelse för teknikutvecklingen och om att synsättet var dystopiskt (= mot- Institute for Advance Study, grundat vid Princetonuniversitetet 1930. Byggdes upp av intressena runt Rockefeller och Carnegie, de två rikaste människorna i världen i 1900-talets början. Nyckelperso ner: John von Neuman, Bert Bolin, Jules Charney. Aspen Institute, grundat 1950 av affärsmannen Walter Paepcke. Bland nyckelpersonerna Robert O. Anderson, Maurice Strong, Walter Orr Roberts, William Kellogg, Car roll Louis Wilson. Finansiering: Rockefeller Brothers Fund, Carne gie Foundation, Ford Foundation, Exxon m.fl. vi upp med idén att föroreningar, hotet från global uppvärmning, vattenbrist, svält med mera skulle vara en lämplig metod. […] Alla dessa faror förorsakas av människan och kan bara övervinnas genom en förändring av attityd och beteende. Den verkliga fienden är mänskligheten själv.” (Romklubbens ordförande Alexander King, citat ur hans bok The First Global Revolution, 1991) Energikriserna med deras ransoneringsåtgärder och dramatiska retorik på sjuttiotalet kom ur Romklubbens perspektiv som på beställning. Steg för steg gled frågorna om energin och klimatet in i en allians. Precis som ’extremväder’ i dag ofta tolkas som bevis för mänsklig klimatpåverkan blev vädret en mobiliserande faktor under 1970-t alet. Torka förstörde skördar i Sovjet unionen och den amerikanska mellanvästern, USA drabbades av en ovanligt kall vinter 1971–1972, fisket kollapsade i Peru gå grund av en El Niñorelaterad händelse och Sahel i Afrika hotades av en svältkatastrof på grund av ihållande torka. Romklubben, grundad 1968. Bland nyckelpersonerna Aurelio Peccei, Alexander King, Robert O. Ander son, Walter Orr Roberts, Maurice Strong, Carroll Louis Wilson. Finan siering: Fiats ägarfamilj Agnelli. En av Romklubbens vicepresidenter i dag är den svenske politikern An ders Wijkman. Conservation Foundation, grun dad 1948 av investmentbankiren Fairfield Osborne. Bland nyckelper sonerna Laurance Rockefeller, Wil liam K. Reilly, Walter Orr Roberts. Samarbete med Aspen Institute. Gick 1990 upp i WWF-USA. Finan siering: Laurance Rockefeller. Trilaterala kommissionen, grun dad 1973 av David Rockefeller som ett diskussionsforum mellan USA, Europa och Japan. Bland nyckel personerna Carroll Louis Wilson, Maurice Strong, David Rockefeller, Roy Jenkins. Lätt att förstå EU Att även EU, som är byggt på en tanke om transnationellt samarbete, har anammat tankarna är i sammanhanget inte svårt att förstå, anser Jacob Nordangård. Flera tunga politiker i Europa – som Europakommissionens presidenter Roy Jenkins och Jacques Delors, den senares vicepresident Karl-Heinz Narjes och den tyske förbundskanslern Willy Brandt – fanns med i den inre kretsen till exempel i Aspen Institute, Romklubben och Trilaterala Kommissionen. Det stämmer med logiken att Aspen Institute prisbelönade Jean Monnet, som utarbetade fördraget för Europeiska kol- och stålu nionen (EU:s föregångare) och var dess första ordförande. Särskilt britten Crispin Tickell framstår som en nyckelperson när det gällde att göra klimatet till en europeisk angelägenhet. Tickell var rådgivare åt både Roy Jenkins och den brittiska premiärministern Margaret Thatcher, väckte frågan om klimatet under G7 och har varit/är associerad med Romklubben, Aspen Institute och IIED. IIED (International Institute for Environment and Development), skapat 1971 av Aspen Institute för att organisera Stockholms konferensen. Bland nyckelperso nerna Robert O. Anderson, Maurice Strong, Roy Jenkins, Walter Orr Ro berts, Barbara Ward. Finansiering: Robert O. Anderson. Barbara Ward skrev pamfletten Only One Earth på uppdrag av IIED. UNEP (Unites Nations Environmental Programme), alltså FN:s miljöprogram, skapat 1972 efter Stockholmskonferensen. Bland nyckelpersonerna Maurice Strong, Mostafa Tolba. Maurice Strong har i en paus mellan klimatuppdragen lett oljebolaget Petro-Canada. IIASA (International Institute for Applied Systems Analysis), invigt 1972, utformat av Romklubbens ordförande Aurelio Peccei och Ford Foundations ordförande McGeorge Bundy. Utvecklade klimatmodeller, utsläppsscenarier. WMO (World Meteorological Organization), FN-organ grundat 1950. Viktiga rådgivare: Walter Orr Roberts, William Kellogg. Arrang erade tillsammans med UNEP de viktiga klimatkonferenserna som ledde fram till bildandet av IPCC. RAND Corporation, ursprungligen flygtillverkaren Douglas tankes medja för amerikanska krigsmak ten. Från 1948 formellt oberoende stiftelse. Bland nyckelpersonerna William Kellogg. Har utvecklat klimatmodeller. Beijer Institute, SEI (Stockholm Environment Institute), grundat 1977. Bland nyckelpersonerna Maurice Strong, Bert Bolin. katternö 29 Henrik Witt Vad gäller Margaret Thatcher höll hon alarmistiska tal om klimatet för bland annat Royal Society. Ofta har Thatchers engagemang tolkats som att hennes egentliga syfte var att komma åt de starka gruvarbetarfacken. Genom att göra klimatet till ett argument skulle man kunna lägga ner kolbrytningen och satsa på kärnkraft. Jacob Nordangård: ”Jag vill påstå att skälet till att mänskligt framkallade klimatförändringar så snabbt definierats som en sanning för EU mer har att göra med de tongivande aktörernas egna intressen om att skapa en världsordning, med stärkta internationella institutioner som de själva kontrollerar, än en genuin oro för ett allvarligt miljöhot.” Klimat/miljö/energipolitiken blir då ett verktyg för att förverkliga den europeiska idealstat (och ytterst världsstat) som hägrar i exempelvis Jacques Delors ögon, säger Jacob Nordangård. ’Klimatbibeln’ följer inte de vetenskapliga principerna 30 katternö Donna Laframboise Orden räcker knappast till när FN:s klimatpanel IPCC beskriver sin egen förträfflighet. Panelen har samlat de absolut mest kvalificerade vetenskapsmännen i hela världen, enligt IPCC- ordföranden Rajendra Pachauri. På hög politisk nivå 1 har orga nisationen getts den finaste av belöningar: som bekant fick IPCC Nobels fredspris 2007. Oljepengarnas betydelse Ställt utom allt tvivel är att penningstödet från de nämnda fonderna har betytt mycket för miljö- och klimatlobbyisterna. Det framgår redan av en enkel webbsökning på klanen Rockefeller. ”Till exempel en stiftelse som Rockefeller Foundation är uppbyggd på pengar som kommer från Rockefellerimperiets Standard Oil och senare verksamheter. Studerar man saken mer utförligt, ser man att penningströmmarna från oljefonderna förgrenar sig på ett komplicerat och finmaskigt sätt ner i miljö- och klimatklustret”, säger Jacob Nordangård. Exempelvis Conservation Foundation, som arrangerade den första konferensen om koldioxidens inverkan på klimatet, finansierades av Laurance Rockefeller, som även var med och finansierade New Age-rörelsen, med många beröringspunkter till miljörörelsen. Laurance Rockefeller gav också pengar till en annan av nyckelpersonerna, Walter Orr Roberts, som förutom att han var chef för National Center for Atmospheric Research (NCAR) även var en medlem av Aspen Institutes klimatforskningsprogram, i Romklubben och Conservation Foundation. Ett annat exempel är miljardären Robert O. Anderson, huvudägare i oljebolaget ARCO och vän till David Rockefeller, som ledde Aspen Institute i tre decennier. ”Anderson borrade efter olja i Alaska (mycket framgångsrikt) samtidigt som han gav pengar till bildandet av Friends of the Earth, finansierade den första Earth Day och medverkade i planeringen av Stockholmskonferensen 1972”, säger Jacob Nordangård. IPCC:s rapport visar falsk flagg I Herrelösa pengar i filantropiska fonder utövar stor dragningskraft konstateras i Jacob Nordangårds studie, som är ett förarbete till hans doktorsavhandling om EU:s biodrivmedelspolitik. Medias roll? Varför får vi aldrig höra detta i media? I stället har etablerats en övergripande berättelse att det tvärtom är skeptikerna i klimatfrågan som är finansierade av oljeindustrin. ”Jag har inte en enkel förklaring till att pressen är så flat. Ledningen verkar inte uppmuntra journalisterna att gräva i detta. Det samma gäller bland forskare. Pengarna styr mer än lusten till ’sanningen’. Helt klart är detta är ett tabubelagt ämne.” Jacob Nordangård representerade ännu för några år sedan miljöpartiet i Norrköpings kommunalpolitik. Nu har han skrivit ur sig. ”Att befinna sig i politiken var dock en nyttig erfarenhet för att få en förståelse för det politiska spelet. Det blev tydligt för mig att vetenskap används för att legitimera politiska ställningstaganden. Då håller man fast vid sina uppfattningar på grund av ideologi och kan in- te ompröva sina ståndpunkter även om verkligheten skulle visa att vetenskapen haft fel.” Finns en risk att se på de här slutna elitklubbarnas betydelse alltför konspiratoriskt? ”Jag kan bara beskriva vad jag ser. När man undersöker vilka som är med i nätverken, framträder ett mönster. Däremot kan det vara svårt att komma åt frågan varför. Men man kommer en bit på väg genom att se hur de enskilda organisationerna beskriver sina uppgifter och målsättningar samt hur de får sin finansiering.” Liksom i den internationella storpolitiken ligger det i de globala storbolagens logik att skapa överstatliga strukturer. Som framgått befolkas klubbarna just av människor vana att tänka i de banorna. Därmed blir det logiskt att klubbarna lobbar för ett världsstyre. svenolof karlsson PCC:s stora rapporter (hittills fyra stycken, publicerade 1990, 1995, 2001 och 2007) beskrivs ofta som en klimatbibel och används av många regeringar för politiska beslut, som kostat skattebetalarna tusentals miljarder euro. Till exempel Kyotoprotokollet, som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser, hör hit. Enligt återkommande påståenden råder närmast konsensus bland forskarna om att vi står inför en skenande uppvärmning och att vår enda chans att undkomma katastrof är att omedelbart och radikalt ställa om vårt sätt att leva. Ett exempel på IPCC:s status inom politiken har getts av John Holdren, Barack Obamas vetenskaplige rådgivare. Enligt Holdren vilar IPCC:s konklusioner om klimatförändringarna ”…på en enorm mängd av noggranna studier publicerade i världens ledande peer reviewade vetenskapliga tidskrifter. De har blivit granskade och dokumenterade in i minsta detalj i den mest omfattande, längsta, mest kostsamma, mest internationella, mest interdisciplinära och mest ingående formella undersökning som någonsin genomförts av ett vetenskapligt ämne.” Men hur ser det ut bakom snacket? En grundlig granskning av IPCC:s senaste _____________ 1 Juryn för Nobels fredpris består av fem medlemmar i det norska Stortinget. Donna Laframboise, kanadensisk journalist, bestämde sig för att granska IPCC:s senaste rapport. Hon hittade 5587 källhänvisningar som inte var vetenskapligt granskade. rapport publicerades nyligen av den kanadensiska journalisten Donna Laframboise. Titeln på hennes bok The Delinquent Teenager Who Was Mistaken For The World’s Top Climate Expert (ung. ‘Ungdomsbrottslingen som misstogs för att vara världens ledande klimatexpert’) sammanfattar det hon kom fram till: År efter år har barnet (det alarmistiska klimatsamhället) bemötts med beundran, smicker och beröm. En gränslös självuppskattning har byggts upp, däremot saknas ärlig feedback och konstruktiv kritik, och den urspårade tonåringen får ostörd fortsätta med sin ljusskygga verksamhet. Donna Laframboise researchade om IPCC i två år. Hon fann en organisation där man saknar varje intresse för att diskutera osäkerhet och intressekonflikter. ”Organisationen är så arrogant, så van vid att omvärlden svansar för den, att dess ledare har misslyckats med att vidta ens de enklaste försiktighetsåtgärder”, säger hon. Den här artikeln kan bara ge några korta exempel ur Donna Laframboises bok, där detaljpåståendena verifieras med ett stort mått av källangivelser. De bästa i världen? Hur ser det till exempel ut bakom påståendet att IPCC-forskarna är de bästa i världen? Donna Laframboise ger exempel på en rad personer som fått tunga uppdrag trots att de varit mycket juniora och saknat relevant akademisk examen. Exempelvis Richard Klein, som 1994, redan vid 25 års ålder, gavs uppdrag som lead author för IPCC. (IPCC har tre nivåer av författare: coordinating lead authors/koordinerande huvudförfattare med ansvar för hela kapitel, lead authors/huvudförfattare, som förväntas skriva specifika avsnitt av en text, och contributing authors/biträdande författare, som bistår med kompletterande material.) katternö 31 ”Om dessa akademier är så välinformerade, varför behövdes det en grupp volontärer på Internet för att upptäcka fusket?” Klein har enligt sin egen CV genom åren varit lead author för sex rapporter för IPCC, i tre fall till och med coordinating lead author. Redan vid 28 års ålder, sex år innan doktorsavhandlingen var klar, fick han ta hand om ett helt kapitel i IPCC:s huvudrapport. Ett annat exempel är Laurens Bouwer, som 1999–2000 hade uppdrag som huvudförfattare redan innan han fått klar sin magisterexamen. Ämnet för den var klimatförändringar och vattenresurser, medan kapitlet han medverkade i gällde ’försäkringar och andra finansiella tjänster’. Händelsevis var Bouwer vid tillfället anställd som trainee på ett försäkringsbolag i München. Andra liknande exempel är Lisa Alexander, Jonathan Patz eller Sara Kovats. Den sistnämnda utsågs redan 1994, sexton år innan hon doktorerade och tre år innan hon hade publicerat något akademiskt papper överhuvudtaget, till en av totalt 21 i hela världen för att arbeta med kapitlet om klimatförändringar och människans hälsa. Greenpeacerepresentanter Donna Laframboise fann också att många med ledande positioner i processen hörde eller hade hört hemma i aktivistorganisationer. Exempelvis den nämnde Richard Klein, som under perioder varit kampanjmakare för Greenpeace. Andra exempel är Malte Meinshausen och Bill Hare, som båda under lång tid hört till Greenpeace Internationals klimatteam och varit talesmän för Greenpeace. Hare beskrivs på en Greenpeaceblogg som en ”legend” inom organisationen. Inte desto mindre hade Hare i IPCC-rapporten 2007 uppdrag som både lead author och expert reviewer och var en i kärngänget (core writing team) för den viktiga sammanfattning som kallas Synthesis Report och som syftar till att ge den stora bilden i klimatfrågorna. Meinshausen var involverad i tre kapitel i 2007 års rapport, som även generöst citerar forskningspapper skrivna av honom själv och Hare och tar in en graf som de båda utformat. Katsumi Kasahara Sagan om peer review Till höger Bill Hare, klimatchef för Greenpeace, och till vänster Jørgen Henningsen, ansvarig klimatförhandlare för Europeiska kommission. Platsen är Kyoto, december 1997. som rekryterats av WWF. Inom arbetsgrupp 2 deltog WWF-anknutna vetenskapsmän i skrivandet av alla 20 kapitel. I ett kapitel har hela åtta författare en koppling till WWF, i ett annat är de sex. Hur nära relationen mellan IPCC och aktivistorganisationerna är visar IPCC-ordföranden Rajendra Pachauri själv genom att ogenerat skriva förord i Greenpeaces egna publikationer. Till exempel i Greenpeaces rapport New Zealand Energy Revolution, där Pachauri berömmer organisationen för det väl framforskade materialet, och i Greenpeace Internationals Energy [R]evolution, där omdömet är att materialet är innehållsrikt och stringent. Pachauri framträder i dessa publikationer i egenskap av IPCC-ordförande. Med ett försök till analogi: Hur skulle det uppfattas om ordföranden för Finlands Akademi skrev berömmande förord i pamfletter Heribert Proepper Över hundra WWF-forskare I en studie gjord efter bokens publicering har Donna Lafromboise beskrivit hur WWF systematiskt rekryterat forskare och arbetat sig in i IPCC. WWF säger själv att organisationen lyckats rekrytera 130 klimatforskare, varav de flesta samtidigt arbetat för IPCC. Sammanlagt i 2007 års rapport inkluderar 28 av 44 kapitel åtminstone en medarbetare 32 katternö Colin Mcconnell där läkemedelsföretag vill förbjuda konkurrenternas mediciner och tvångsföreskriva sina egna? Eller om justitieombudsmannen hyllade publikationer där aktivister propagerar för olagliga aktioner på industrier? IPCC-ordföranden Rajendra Pachauri. Peer review är ett viktigt begrepp inom vetenskapen. Det betecknar att en sakkunnig kollegial fackgranskning görs av artiklar innan de publiceras i vetenskapliga tidskrifter. Peer review syftar alltså till att kvalitetssäkra innehållet, men processen innebär ingen garanti för att man lyckas i syftet. I vart fall är ett stående påstående att IPCC enbart använder peer reviewat underlag. En bloggskribent som hittade ett exempel på motsatsen fick Donna Lafromboise att undersöka varje fotnot i IPCC-rapporten från 2007. För att lyckas med den stora arbetsuppgiften (rapporten är på 3 000 sidor) bad hon om hjälp på nätet och fick svar från hela världen. Efter fem veckor hade ett fyrtiotal granskare från tolv länder gått igenom alla de 18531 fotnoterna. Resultatet var att 5587 av dem, det vill säga drygt 30 procent, gick till källor som inte var peer reviewade: tidnings- och tidskriftsartiklar, opublicerade akademiska arbeten, referat från diskussioner, dokument sammanställda av Greenpeace och W WF, pressreleaser m.m. Mot bakgrund av IPCC:s mantra om peer review var detta minst sagt en sensation. I april 2010 redovisade Donna Lafromboise och hennes granskargrupp undersökningsresultat i ett pressmeddelande. En talesman för IPCC bekräftade att man var medveten om Donna Lafromboises undersökning, men vägrade ge mediekommentarer. Sex dagar senare publicerades en artikel auktoriserad av Pachauri där det hette att I PCC-rapporten ”citerade omkring 18 000 peer reviewade publikationer”. Men som nämndes hade Donna Lafromboise och hennes grupp hittat färre än 13 000. ”Hundratals – kanske tusentals – av alla dem som arbetat med IPCC-rapporten visste mycket väl att Pachauri vilseledde regeringstjänstemän, politiker och allmänheten varje gång han framförde påståendet om att IPCC bara använde peer review-källor. Men ingen reagerade”, kommenterar Donna Lafromboise. Inte heller media reagerade. Och ingen av alla de vetenskapliga akademier som med sin stora auktoritet gett IPCC sitt stöd. Donna Lafromboise: ”Om dessa akademier är så välinformerade, varför behövdes det en flytelserika personerna i världen, med tanke på hennes centrala roll i klimatfrågan). Men också hon vägrade hjälpa med motiveringen att artiklarna var att betrakta som konfidentiellt material tills de var publicerade. Inte bara det, förklarade Solomon, genom att söka informationen på egen hand hade McIntyre gjort sig skyldig till brott mot IPCC:s stadganden om konfidentialitet och riskerade därför att bli struken från listan med IPCCreviewers. Specialversion för beslutsfattare Stephen McIntyre, statistiker, känd bland annat för att ha visat manipulationerna bakom det ’hockeystick’ som IPCC använt för att illustrera den globala uppvärmningen. grupp volontärer sammanlänkade på Internet för att upptäcka fusket? Varför gjorde inte en enda av dessa akademier ens en rudimentär faktagranskning av Pachauris påståenden?” Sternskandalen Arbetet med IPCC:s rapport ska enligt reglerna följa en strikt process. Att IPCC nonchalerar sina egna regler visas av exemplet med Sternrapporten, en 700-sidig larmrapport om klimatet, publicerad den 30 oktober 2006, sammanställd på uppdrag av den brittiska regeringen under ledning av ekonomen Nicholas Stern. I början av 2007, strax innan del två av den då aktuella nya IPCC-rapporten publicerades, fick Pachauri en fråga av en journalist om man hade tagit hänsyn till Sternrapporten. Pachauris svar var att IPCC:s möjligheter att beakta Sternrapporten var begränsade eftersom den inte var peer reviewed. Donna Lafromboise: ”Döm om min förvåning då vi i vår genomgång hittade hänvisningar till Sternrapporten på 26 ställen i tolv kapitel.” En av dessa hänvisningar gällde IPCC-rapportens påstående att 750 miljoner människor av Kinas och Indiens befolkning är beroende av glaciärerna i Himalaya för sin vattenförsörjning. Påståendet är en ren fantasiprodukt. Och den enda källa som anges är Sternrapporten. Ett annat faktum är att Sternrapporten publicerades långt efter sista deadline för IPCC:s granskningsarbete. Materialet från Sternrap- porten har alltså lagts in i efterhand. Också mycket annat material har de facto lagts in efter deadline. Enbart i kapitel elva i IPCC-rapporten hänvisas till 17 vetenskapliga papper publicerade först under 2007. Ingen transparens Till påståendena hör vidare att IPCC:s arbete sker med absolut transparens. Allt som hävdas i rapporten ska alltså kunna granskas av vem som helst. Många gånger om har Rajendra Pachauri försäkrat: ”Allt vi gör är öppet för noggrann granskning på varje nivå.” Ändå stämmer inte det heller. Ett enda exempel: 2005 inbjöds den kanadensiske statistikern Stephen McIntyre att vara expert reviewer i den IPCC-rapport som var under arbete. Inbjudan förvånade en och annan, efter McIntyre var välkänd som IPCC-kritiker. McIntyre noterade att två påståenden i hans material baserades på artiklar som ännu inte publicerats. För att kunna genomföra sitt uppdrag bad han därför att få ta del av underliggande data för de två artiklarna. I enlighet med IPCC-reglerna vände han sig i ärendet till enheten för ’teknisk support’, vars chef dock två gånger vägrade assistera och förklarade att McIntyre själv fick vända sig till författarna i fråga. Ingendera författaren ville emellertid ge ifrån sig vare sig artiklar eller dataunderlag. McIntyre tvingades vända sig högt upp i hierarkin till Susan Solomon (av tidskriften Time 2008 rankad som nr 56 av de mest in- Som nämndes har IPCC-rapporten ett omfång på omkring 3000 sidor. Med normala mått är texten inte precis läsvänlig. För att politiker och andra beslutsfattare ska slippa läsbesväret gör IPCC en sammanfattning (summary for policymakers) på några tiotal sidor. Denna sammanfattning lever emellertid ett fritt liv i förhållande till underlaget. Forskarna själva levererar bara en draft, ett utkast, till den politiska sammanfattningen, som ord för ord sedan processas fram i stora möten där politiska representanter och tjänstemän från miljömyndigheter och andra myndigheter utgör majoriteten. ”Resultatet är ett rent politiskt dokument”, säger Donna Lafromboise. ”Skulle de här mötena vara öppna, skulle de flesta behöva följa bara ett av dem för att förlora illusionen om att IPCC är en forskardriven organisation, som producerar vetenskapligt baserade rapporter. Men mötena genomförs bakom stängda dörrar. Aktivistorganisationerna får delta som observatörer, medan journalister är portförbjudna.” Medieintresset för att kritiskt granska summary for policymakers ligger trots detta uppenbart nära nollpunkten. Den som följer diskussionen i bloggvärlden kan enkelt försäkra sig om att den konsensus, som IPCC-ordföranden Pachauri hänvisar till, inte finns och att många kvalificerade forskare anser att stora delar av påståendena i IPCC-rapporten vilar på lösan sand. svenolof karlsson katternö 33 Framtidsministern Grön omställning ska skapa framtidens jobb Ja, visst är det här mitt drömjobb, säger Ville Niinistö, miljöminister i Finlands regering sedan juni 2011. ”Jag ser miljöministeriet som ett framtidsministerium, där vi förbereder en stor grön omstrukturering och skapar framtidens jobb med gröna teknologier.” Ö Som ett rikt land bör Finland gå först i säger miljöminister Ville Niinistö. 34 katternö Karl Vilhjálmsson kampen för klimatet, verhuvudtaget är de gröna nöjda med utfallet av regeringsförhandlingarna. ”Sett till helheten fick vi kanske i högre grad än något annat regeringsparti igenom våra krav”, konstaterar Ville Niinistö på sin blogg. Han exemplifierar: ”Regeringen är överens om att ta fram en klimatlag, som ska täcka in de områden som faller utanför utsläppshandeln. Vi ska skapa bättre skydd för skogarna, genom en förnyelse av skogslagen. Bättre skydd av myrarna, även om det ännu återstår att komma överens om finansieringen. Finland ska arbeta för en höjning av EU:s mål för utsläppsminskningen till 30 procent, en utredning om det är på gång. Inga nya konstgjorda sjöar ska byggas för vattenkraften, som Vuotos och Kollaja. Betydande satsningar ska göras för att utveckla en grön ekonomi.” I regeringen såg de gröna till att göra en rivstart. ”Erfarenheten har lärt oss att de 4–5 första månaderna, när en ny regering börjar arbeta, är mycket viktiga för hur det fortsatta arbetet ska gestalta sig”, säger Ville Niinistö. Klimatfrågan är grundpelaren för det gröna bygge som ytterst syftar till ett koldioxidneutralt samhälle. Liksom de flesta politiker vill Ville Niinistö dock inte kommentera vetenskapliga frågor. Han hänvisar till rådgivarna. Inte vill han heller kommentera det faktum att den globala medeltemperaturen står stilla och inte följer klimatmodellerna. ”Det är ett problem att avståndet mellan forskarna och politikerna varit så stort. Men nu har vi tagit in vetenskapen i politiken och ökat dess synlighet, nämligen genom en finländsk tvärvetenskaplig och helt oberoende klimatpanel, där kravet är att alla har doktorerat”, säger Ville Niinistö. Denna klimatpanel tillsattes i december. Det är fråga om tretton ledamöter under ledning av Markku Kulmala, aerosolforskare vid Helsingfors universitet. 1 ”Klimatpanelens uppdrag är att ta fram underlag och ge råd till ministerarbetsgruppen för energi- och klimatpolitiken och för den nämnda klimatlagen. Panelen ska bedöma om utsläppsmålen är tillräckligt ambitiösa för att dämpa klimatförändringen och bedöma vilka åtgärder som är politiskt ändamålsenliga och kostnadseffektiva”, säger Ville Niinistö. Vikten av global klimatpolitik Den hotbild som börjat kallas ’klimatförändringen’ (bestämd form) tvivlar Ville Niinistö inte på. Att klimatförändringarna gör extremväder vanligare och förvärrar naturkatastroferna ”ser vi redan exempel på, till exempel den svåra torkan på Afrikas horn och översvämningarna i Bangladesh”. Ville Niinistö var på plats som aktiv förhandlare vid FN:s sjuttonde klimatkonferens i Durban i december och är nöjd över att Finland spelade en betydande och konstruktiv roll för att få till stånd ett avtal, som han kallar historiskt. ”I nära samarbete med de svenska och danska ministrarna stakade vi ut EU:s strategi i förhandlingarna och återgav EU ledarskapet i klimatpolitiken. Klimatet och miljön är inte räddade, men ännu finns möjligheten att begränsa den globala temperaturhöjningen till två grader. Vi måste bara arbeta ännu hårdare för saken och väcka alla till insikt om situationens allvar.” ______________ 1 Medlemmarna är professorerna Markku Kulmala, Miimu Airaksinen, Ilkka Savolainen, Markku Kanninen, Markku Ollikainen, Sanna Syri, Marja Järvelä, Kai T. Kokko, Pirjo Peltonen-Sainio och Jyri Seppälä samt universitetslektor Hannele Cantell, forskaren Sirkku Juhola och Petteri Taalas, generaldirektör för Meteorologiska institutet. katternö 35 Karl Vilhjálmsson skatten på torv lägre än dess koldioxidutsläpp skulle kräva, anser han. Respiten på tjugo år ger enligt Ville Niinistö energibolagen tid att utveckla alternativ till torven baserade på förnyelsebara energikällor, det vill säga bioenergi. Efter tjugo år har torvpannorna hursomhelst gjort sitt och behöver bytas ut. (Temat torv diskuteras närmare på s. 44–45 i denna tidning.) I Durbanpaketet ingår bland annat • en andra åtagandeperiod under Kyotoprotokollet (även om tydligen bara EU kommer att medverka, vilket täcker in ungefär 10 procent av världens koldioxidutsläpp) • en färdplan till 2015 mot en ny rättslig klimatöverenskommelse som ska omfatta alla • ett arbetsprogram för långsiktig finansiering av 100 miljarder dollar per år för klimatrelaterade åtgärder i fattiga länder • ett ramverk för en ’grön’ klimatfond, för att finansiera projekt som syftar till utsläppsminskningar och anpassning till ett förändrat klimat. Begrepp som Ville Niinistö återkommer till är ’hållbar utveckling’, ’omställning’ och ’grön ekonomi’. ”I dag överanvänder vi naturens resurser. Dagens ekonomiska system, baserat på den tredje industriella revolutionen [som brukar sägas ha fått sin början i och med den första oljekrisen 1973] kommer snart att gå in i väggen. Nu måste vi nå en ny nivå, där vi utnyttjar och återvinner råvaror effektivare, utvinner ett högre förädlingsvärde.” Nästa stora miljökonferens, i Rio de Janeiro i sommar, tjugo år efter den konferens på samma ort 1992 som resulterade i den första klimatkonventionen, blir ett nytt viktigt steg. Ville Niinistö: ”Utmaningen är att utveckla en grön ekonomi i samband med att vi minskar fattigdomen. Vi måste få ut mer av mindre resurser, hitta mer innovativa och smartare lösningar. Också människorna i utvecklingsländerna har rätt att bli rikare, men inte på bekostnad av naturen och klimatet.” Klyfta landsbygd–huvudstad? Finländska utmaningar För Finland är det här i många avseenden ändå goda nyheter, anser Ville Niinistö. ”Som ett rikt land bör vi gå först. Vi ligger långt framme i den miljötekniska forskningen och har alla chanser att muta in nya lösningar och affärsområden. Med skattemedel och olika incentiv kan staten stöda strävandena”, säger Ville Niinistö, som samtidigt framhåller att stödpolitiken bör vara teknikneutral. I fråga om energikällor är mixen i Finland bredare än i de flesta länder. Ville Niinistö vill av klimatskäl ha bort en stor del av energikällorna, som olja, kol och gas och inte minst kärnkraft, trots att denna är utsläppsfri. I regeringsprogrammet sägs att tillstånd för fler kärnkraftverk inte ska ges och att säkerhetskraven ytterligare ska skärpas. Dessutom är kärnkraften helt klart för dyr, säger Ville Niinistö. ”Finland är det enda land som tror att kärnkraft är billigt.” I stället vill han satsa på bioenergi och vindkraft, som enligt honom ”tar ner elpriserna” 36 katternö Finland är moget att steg för steg utveckla en grön ekonomi, anser Ville Niinistö. åtminstone på den nordiska marknaden. När det är vindstilla, ska olika typer av bioenergi vara huvudalternativet. Ett ’smart’ energinät och ny teknik är viktiga faktorer, även solpaneler, bergvärme och egna vindmöllor. De gröna har länge motsatt sig också torven som energikälla, och den linjen är orubbad. Torven ska bort som energikälla inom tjugo år, säger Ville Niinistö bestämt: ”Enligt forskningen ger torven ifrån sig mest koldioxid av alla energikällor. Torvbrytningen skapar miljöproblem i omkringliggande vattenområden. Av de finländska myrarna är numera bara en liten del kvar i naturskick.” Ville Niinistö nämner att de gröna i regeringsförhandlingarna fick igenom en skrivning om att torven ska beskattas hårdare. Nu ligger Hur ser Ville Niinistö på tolkningen att det har vuxit fram en klyfta mellan den världsbild och gröna retorik som präglar eliten i storstaden och den faktiska verklighet som folk har på landsbygden? Är det kanske den klyftan som uttrycks i det stora stödet för Sannfinländarna? ”Jag håller inte alls med om det”, säger Ville Niinistö. ”Jag rör mig mycket ute i landet och människor där månar inte mindre om miljön än andra. Men det är problematiskt att den bild som skapas genom medierapporteringen blir svartvit och polariserad.” Är miljölagstiftningen alltid realistiskt anpassad till förutsättningarna på landet? Ska man behöva ett eget reningsverk vid en sommarstuga, där man vistas bara ibland? Och hur är det med den klassificering i byggnadslagen som faller bättre ut för den som eldar med olja än värmer med el? Ville Niinistö håller med om att de nämnda lagarna till delar blev onyanserade. ”Men lagen om reningsverk har ju nu modifierats. Min filosofi är att den gröna omställningen ska göras så att människor kan bo där de vill. Man ska kunna bo billigt på landet. Många vill bo nära naturen och odla själva, och det ska givetvis inte vara något som missgynnas.” Vad gäller politikerna och väljarna så är det sant att de ofta inte talar samma språk, tillägger Ville Niinistö. ”Jag har lärt av min fru [Maria Wetterstrand, tidigare språkrör för Miljöpartiet i Sverige] vilken skillnad det är i debattklimatet mellan Sverige och Finland. Politikerna i Finland borde börja ta debatten med vanligt folk. Vi har i vårt land en tradition av kabinettspolitik, och den borde vi vara mogna att lämna. Sverige är i det en bra förebild.” svenolof karlsson Den nya religionen Eija-Riitta Korhola skrev avhandling om klimathotet Taina Mertalo London i slutet av 1800-talet var fullt av hästskit. 11 000 hästar drog de dåtida droskorna och var och en gav ifrån sig 6–12 kilo skit om dagen. I tidningen Times varnades 1894 för att staden år 1950 som följd av den förväntade trafikökningen skulle vara täckt av ett lager på mer än tre meter hästskit. H ästskiten var ett lukt-, hälso- och hygienproblem också i andra storstäder och togs upp som ett tema vid den allra första stadsplaneringskonferensen några år senare, i New York 1898, utan att man kunde se någon rimlig lösning för hur man skulle få bort och hantera skiten. ”Den här historien finns i olika versioner och har drag av en urban legend”, säger EijaRiitta Korhola. ”Den uttrycker en egenskap som vi människor tydligen har. Vi extrapolerar trender utgående från dagens situation och tror att de bara ska bli värre. Vi kan inte föreställa oss teknikutvecklingen.” Exemplet finns i inledningen till Eija-Riitta Korholas doktorsavhandling Ilmastonmuutos ilkeänä ilmiönä (ung. ”Klimatförändringen som ett ondskefullt fenomen”), som just nu (i slutet av januari) ligger för bedömning på Helsingfors universitet. Eija-Riitta Korhola är välkänd som politiker, efter tretton år i Europaparlamentet, som tidigare partisekreterare i Kristdemokraterna, senare viceordförande i Samlingspartiet och som en allt mer kritisk röst mot Finlands och Europas energi- och klimatpolitik. Eija-Riitta Korhola är också akademiker inom vetenskapsområdet filosofi. Hon blev licentiat 1994 med en studie om den franske filosofen Jacques Ellul, känd för sin kristna anarkism. Avsikten var att doktorera, men precis när hon fått stipendium för detta, i början av 1999, fick hon frågan om kunde tänka sig att kandidera i det förestående valet till Europaparlamentet. ”Min syn på politik var då närmast föraktfull, men jag tänkte att det just därför kunde vara en nyttig erfarenhet för mig att se vad ett val innebar. Det var det första val jag ställde Klimatfrågan har spårat ur och fått drag av läste miljöorganisationernas varningar och studerade den vetenskapliga litteraturen i ämnet. Jag förvånade mig över att klimatfrågan inte var en del av politikernas agenda.” I dag är läget det omvända. Eija-Riitta Korhola: ”Nu har vi nått ett stadium där man inte kan tala om något utan att hänvisa till klimatförändringen.” Klimatfrågan har hon arbetat med i Europaparlamentet i många roller, bland annat som medlem i det första utskottet för klimatfrågor och i beredningsarbetet för det första direktivet för utsläppshandeln. 2006 och 2007 var hon rapportör för Europeiska folkpartiets (som hennes gruppering i Europaparlamentet är en del av) energi- och klimatrapporter, 2008 för partiets ståndpunkt gällande utsläppshandel i det energi- och klimatpaket som då beslutades. 2009 fick Eija-Riitta Korhola priset (MEP Awards) som mest förtjänta ledamot i Europaparlamentet inom området energifrågor. frälsningslära, anser Eija-Riitta Korhola, som är aktuell med en doktorsavhandling där hon analyserar EU:s klimat- och energipolitik. upp i och jag hade aldrig i mitt liv kunnat tro att jag skulle bli invald.” Aktivaste Europapolitikern Eija-Riitta Korhola fick 28 000 röster och valdes in som oberoende kandidat för Kristdemokraterna. Strax före följande Europaval 2004 bytte hon parti till Samlingspartiet, vilket inte hindrade att hon valdes in med över 35 000 röster. I följande val, 2009, ökade rösterna till 51 500. Eija-Riitta Korhola är den aktivaste av Finlands ledamöter i Europaparlamentet, enligt statistiken över närvaron och beslutsförslag, medlem i bland annat parlamentets utrikesutskott och under perioder också utskotten för miljö- och människorättsfrågor. Vid sidan av parlamentsuppdraget har hon bland annat varit ordförande i människorättsorganisationen First Step Forum sedan 2002. Framför allt har Eija-Riitta Korhola profilerat sig i energi- och klimatfrågorna. Redan som kolumnist i de grönas tidning Vihreä Lanka 1994–1999 skrev hon om klimathotet. ”Jag var bekymrad över följderna av klimatförändringen för naturen och samhället. Jag Reviderat synsätt Under åren i parlamentet har Eija-Riitta Korhola fått revidera sitt synsätt rejält: ”Den linjära mall man använder inom vetenskapen fungerar inte i politiken, eftersom politiker måste se till helheter och ta ansvar för dem. Om till exempel utsläppsminskning på ett ställe leder till utsläppsökning på ett annat, så måste man räkna in det i ekvationen.” ”Jag förstod småningom något väsentligt: bara för att man erkänt klimatförändringen som ett problem, betyder det logiskt inte att man kan lösa det på ett klokt sätt. EU:s klimatpolitik har trots de goda föresatserna misslyckats.” ”Jag menar att de gångna tjugo åren på sätt och vis har gått till spillo. De politiska besluten har medfört enorma kostnader, men ändå har utsläppen bara ökat, inte bara relativt utan i absoluta siffror.” Eija-Riitta Korhola nämner Kyotoprotokollet, som sågs som ett stort framsteg när det trädde i kraft 2005. ”EU har beskrivit Kyotoprotokollet som ett moraliskt lackmustest, men EU har själv inte minskat sina utsläpp lika mycket som till exempel USA, som ställde sig utanför Kyotoprotokollet och har fått mycket klander för det.” katternö 37 ” Klimatet har blivit en megatrend, som gör det möjligt att posera som världsförbättrare i politikens rampljus.” Ett otal irrationella lösningar… ■ ”EU:s klimat- och energipolitik kännetecknas av ett otal irrationella lösningar. Man började med utsläppshandel som på konstlad väg höjer priset på elektricitet och ökar kostnaderna, vilket knappast är positivt för vare sig klimat eller miljö. Man införde vindkraft där det inte finns någon vind. Inmatningspriser har lett till att sådant som aldrig borde vara lönsamt blivit lönsamt. Intäkter har flyttats från industrin till företag som producerar elektricitet för aktiemarknaden. Tidsramen för målen för förnybar energi är så orealistisk att ett hållbart skogsbruk hotas. […]Med hänsyn till allt detta förstår jag inte hur parlamentet kan vara så angeläget att höja våra ensidiga mål för att minska utsläppen, när de globala miljöfördelarna är minimala jämfört med den belastning det innebär för industri och arbetsmarknad.” Eija-Riitta Korhola i inlägg i Europaparlamentets sammanträde den 22 juni 2011 Saken har förvärrats av ”en enorm aningslöshet och brist på sakkunskap”, säger EijaRiitta Korhola: ”Eftersom jag själv var på plats i parlamentet kan jag säga att antalet sakkunniga vid omröstningen om utsläppsrättigheterna var sex [av då totalt 632 ledamöter]. Vi köpte grisen i säcken, trots att beslutet ledde till en enorm strukturförändring i den europeiska energipolitiken!” Miljörörelsen har misslyckats En annan slutsats i avhandlingen är att miljörörelsen har misslyckas gravt, både i strategin mot klimatförändringen och i andra avseenden. ”Åter ett bevis för att ett gott syfte inte är någon garanti för en klok strategi. Miljörörelsen ser till exempel ekonomisk tillväxt som en fiende till miljön, trots att verkligheten visar att just där det finns ekonomisk välfärd har människor intresse av att värna miljön.” Det värsta miljöhotet är fattigdomen, säger Eija-Riitta Korhola. ”Men i miljöretoriken romantiserar man fattigdomen. Jag ser också att det i miljörörelsens recept i klimatfrågan finns förvånansvärt mycket mekanismer som direkt skapar fattigdom och ojämlikhet.” 38 katternö En annan myt Eija-Riitta Korhola vill sticka hål på är att det lönar sig att gå i täten när det gäller ’gröna’ lösningar: ”EU-lagstiftningen visar något annat: den straffar nästan systematiskt dem som går först. Det här gäller både i fråga om utsläppshandeln och förnybar energi.” Eija-Riitta Korholas sätt att se på frågorna har alltså förändrats under resans gång. ”Jag har tvingats fråga vilka förhandsuppfattningar jag egentligen haft. Det jag vet är att jag inte vill vara en politiker som kommer dåligt till rätta med fakta.” Med sin kristna livssyn säger hon också så här: ”En del av de ideologiska bakgrundsantaganden som hör ihop med klimatpolitiken bottnar i religiösa föreställningar. Ibland kan jag inte undgå tanken att religiösa känslor och förhållningssätt har kanaliserats i en frälsningslära för planeten. Klimatet har blivit en politisk och kulturell megatrend, en bekväm sanning som gör det möjligt att posera som världsförbättrare i politikens rampljus.” Förenklat megaproblem Det är inte så att vi inte ska ta klimatförändringarna på allvar, säger Eija-Riitta Korhola. ”Men vi måste erkänna att klimatförändringen inte är ett problem som vi kan definiera en gång för alla. Processerna är komplexa och mycket långsamma, över generationer. Vilka framtidsscenarier vi än gör måste vi räkna med farsoter, krig, fattigdom, ojämlikhet, svält. Det handlar i vilket fall som helst om att vi måste försöka anpassa oss till nya och varierande förhållanden. Att förenkla allt till ett megaproblem [koldioxiden] som ska få sin megalösning fungerar inte.” I praktiken har klimatfrågan kannibaliserat stort på andra miljöfrågor. Man har gjort koldioxiden till den stora fienden och nonchalerat annat. ”Till exempel visar forskning att sotpartiklar från förbränning av ved och annat organiskt material har stor betydelse för processerna i atmosfären. Det mesta av detta sot kommer från fattiga länder där man inte har andra alternativ än att elda med ved. Billig och trygg elförsörjning är den bästa motåtgärden.” Vi bör också nyktert acceptera observerade fakta, säger Eija-Riitta Korhola. ”Temperaturen på jorden har nu stått still i femton år. Åtminstone de värsta framtidsscenarierna blir för varje år allt mer osannolika. Världen går inte under i morgon. Vi har fortfarande tid på oss att utveckla långsiktigt hållbara lösningar.” Taina Mertalo Det politiska IPCC Eija-Riitta Korhola beskriver i sin avhandling politiseringen av klimatfrågan på ett sätt som mycket liknar Jacob Nordangårds (se s. 26–28). Stockholmskonferensen 1972 och Riokonferensen 1992 är viktiga historiska milstolpar. En annan viktig händelse var att FN grundade sin klimatpanel IPCC 1988. ”Men man måste se IPCC för vad det är: en organisation som inte forskar själv och som har ett uttalat politiskt uppdrag, nämligen att som ett organ underordnat regeringarna göra utvärderingar som underlag för de politiska besluten. ” Eija-Riitta Korhola noterar att IPCC fått massiv kritik från forskarhåll, utan att det haft synbara effekter på organisationen. Till exempel redovisade det oberoende internationella vetenskapliga rådet IAC (Inter Academy Council) vid granskning av IPCC en lång rad allvarliga brister, som skadar organisationens trovärdighet, allt från bristande professionell ledning och politisering av de vetenskapliga slutsatserna till intressekonflikter och jäv situationer i arbetsmetoderna. Eija-Riitta Korhola ägnar ett avsnitt i avhandlingen åt ”klimatförändringens konceptuella evolution”. Sammanfattningsvis har klimathotet med tiden börjat få status som allomfattande förklaring till världens problem. Hon hittar våldsamma överdrifter och inte sällan ett bildspråk med ekofascistiska drag. Till exempel den kampanjvideo No Pressure, producerad med brittiska skattepengar, där skolelever sprängs i bitar för att de inte tar koldioxidhotet på allvar. ”Det vi måste fråga oss är hur barn och unga människor påverkas av att framtiden beskrivs som en samling hotbilder.” ”Med åren har utvecklats ett slags klimat ortodoxi och klimatpuritanism med en egen vokabulär av tillåtna och förbjudna ord. Klimatfrågan har blivit ett medel för att klassificera vilka som är rättfärdiga och vilka som är ’onda’. Jag har själv känt det i skinnet många gånger när jag tagit rollen som kritiker”, säger Eija-Riitta Korhola. svenolof karlsson Eija-Riitta Korhola i Europaparlamentet i Stras bourg. ”Det vi måste fråga oss är hur barn och unga människor påverkas av att framtiden beskrivs som en samling hotbilder”, säger hon. katternö 39 Lehtikuva Hur långt räcker stubbarna? En imponerande hög med stubbar, men hur långt räcker den som källa i energiproduktionen? Om vi samlar så mycket stubbar, ris, hyggesrester, sågavfall och annan biomassa som vi kan, även bioråvara som vi kan köpa i utlandet, hur mycket el kan vi producera då? Till vilka kostnader? Och varför är vissa energikällor bättre än andra? Hur är logiken? Till exempel är torv enligt definitionen en förnybar energikälla de första hundra åren av sin tillväxt, men inte efter det. Läs mera om detta på de följande sidorna! 40 katternö katternö 41 Den fossila energins återkomst Har de förnybara alternativen nått vägs ände? En fossil våg går just nu över världen. Tyskland byter från kärnkraft till kolkraft, USA och Storbritannien satsar på skiffergas. Och på havsbottnen har man hittat frusen gas som räcker för mänskligheten i tusen år. I klimatdiskussionen är grundfrågan om energikällorna producerar koldioxid (eller andra växthusgaser) eller inte. Den underförstådda utgångspunkten är då att koldioxid är dåligt, eftersom den är en av de förstärkande faktorerna i växthuseffekten. Energikällor som producerar väsentliga mängder koldioxid är de fossila bränslena kol, olja, naturgas, torv och biobränslen. Energikällor som producerar inget eller bara litet koldioxid är sol, vind, vattenfall, vågor, geoenergi (till exempel bergvärme), geotermisk energi och kärnkraft. Trots att koldioxiden är den stora boven för dem som oroar sig för global uppvärmning, är det inte så enkelt att denna grupp säger nej till alla fossila bränslen och ja till alla alternativ. Till exempel vill de klimatoroade normalt tillåta biobränslen, med motivering att dessa återväxer inom rimlig tid (= träds livsålder), medan olja, naturgas och kol kommer från organismer som levde för miljoner år sedan. Med förnybara energikällor syftas främst på vatten, vind, sol och bioenergi, den senare tack vare den nämnda ständiga tillväxten. Torven ger ett definitionsproblem. Också den tillväxer hela tiden och är alltså förnybar, men eftersom den började växa redan efter den senaste istiden är huvuddelen av torven alltså väsentligt äldre än träden, men långt yngre än olja och kol. Vad gäller kärnkraft vill många klimatoroade (men inte alla) förbjuda den, trots att den är koldioxidfri. Vattenkraft är från de flesta synpunkter överlägsen som energikälla. Nackdelen är att den kräver ingrepp i vattendragen, vilket miljörörelsen allmänt motsätter sig. I det platta landet Finland är vattenkraftresurserna dessutom relativt små. 42 katternö Pete Souza Finland tvingades i fjol importera ungefär en sjättedel av elen. Knappt 30 procent av den producerades från energikällor som enligt den gröna definitionen är godkända. » Vi kan tycka vad vi vill om det, men en snabb rubbning av detta skulle oundvikligt skapa en världskris. « Vind 0,6 % Energikällor för elproduktionen i Finland 2011 en tredjedel mindre koldioxidutsläpp än kol eller olja. Miljöorganisationerna har allmänt protesterat mot skiffergasen, som emellertid av många politiker har tagits emot som ett välkommet nytt alternativ i ett läge där kostnaderna skenat. För USA ger skiffergas en möjlighet att frigöra sig från beroendet av importerad olja. Även den klimatfokuserade brittiska regeringen verkar vara på gång med en helomvändning. Dråpslaget mot dem som vill säga nej till skiffergasen gavs av president Barack Obama i hans tal till nationen den 25 januari i år: Vattenkraft 14,6 % Kärnkraft 26,4 % Biomassa 11,9 % Avfall 0,8 % Naturgas 10,9 % Nettoimport 16,4% Olja 0,4 % Stenkol 11,8 % Torv 6,2 % Olika i olika länder Klimatfrågans konsekvenser Världens länder har mycket varierande tillgång till de olika energikällorna. Norge har till exempel mer vattenkraft än landet behöver (plus enorma olje- och gasfyndigheter i havet). Sverige klarar halva sin elförsörjning med vattenkraft och nästan halva med kärnkraft. Danmark saknar i stort vattenkraft och har ingen egen kärnkraft. Finland bygger på en ovanligt mångsidig blandning av energikällor (se bilden här intill). Ett problem är att vi inte är självförsörjande, utan tvingas importera mycket el från framför allt Ryssland och Sverige. Det här betyder också att frågan om energiförsörjningen ser olika ut i olika länder. Som konsekvens är det svårt att tillämpa enhetliga internationella regler i energifrågor, eftersom reglerna ofrånkomligt kommer att gynna vissa länder och missgynna andra. Till exempel är det enkelt för Sverige att kräva koldioxidfri el, eftersom landets elproduktion redan är näst intill koldioxidfri. Medan till exempel Polen, med enorm tillgång till billigt kol, är helt beroende av denna ’koldioxidbov’. Eija-Riitta Korhola beskriver i sin doktorsavhandling (se s. 37–39) hur klimatfrågan vuxit fram inom politiken. Året 2007 nåddes ett slags klimax, då IPCC:s senaste rapport publicerades och IPCC och Al Gore fick Nobels fredspris. I framför allt den industrialiserade västvärlden, med EU som pådrivare, har politikerna åren efter millennieskiftet fattat en mängd beslut som syftar till en övergång från fossila bränslen till förnyelsebara. Särskilt har produktion av vind-, sol- och bioenergi fått omfattande stöd med skattepengar eller genom prisgarantier till producenterna (till exempel feed-in-tariffer för vindkraftsel i Finland), medan de fossila bränslena belagts med allt högre skatter. En annan metod att försökat styra energiproduktionen är handeln med utsläppsrätter, som inom EU inleddes på försök 2005–2007 och drivs reguljärt 2008–2012. Sannolikt besluts om en ny period beslut senare i år. Principen är att den som förorsakar koldioxidutsläpp ska betala för dem med utsläppsrätter, som prissätts fritt i handeln. Priset på utsläppsrätterna har som högst varit omkring 30 euro per ton koldioxid, men har under senare tid hållit sig på nivån 7 euro. Enligt en studie av finansbolaget UBS kostade utsläppsrätterna fram till 2011 köparna 287 miljarder dollar, men har haft ”nästan noll effekt” på de faktiska utsläppen i EU. Enligt studien kunde samma pengar ha gett en 40-procents utsläppsminskning, om de i stället hade använts för att modernisera den befintliga kraftproduktionen. Trenden har vänt Efter den havererade klimatkonferensen i Köpenhamn i december 2009 har det internationellt blivit tystare i klimatfrågan. Anledningarna är säkert flera, till exempel den ekonomiska krisen i EU och vetskapen att temperaturen inte stigit så som klimatmodellerna säger. Men dessutom har alternativen vind- och solenergi visat sig bli mycket dyra. Medvetenheten har också vuxit om att vind- och solenergi bara fungerar ibland och alltså kräver ständig reservkraft. Flera stor tillverkare av solceller och vindkraftverk har nyligen gått i konkurs eller har bantat verksamheten radikalt. Inte heller de gröna jobben har skapats så som förespeglats. Bland annat visar en rad studier 1 att det snarast är motsatsen som är regeln. Till exempel kom en studie (Alvarez) till att varje skapat grönt jobb i Spanien kostade 2,2 förlorade jobb i andra sektorer. I Italien såg kalkylen ännu sämre ut. I Tyskland konstaterades nyligen att skattebetalarnas subventioner till solceller nu överskrider 100 miljarder euro. Totalt producerade President Barack Obama släppte en energipolitisk bomb i sitt tal till nationen den 25 januari genom att förklara att hans regering härefter målmedvetet avser stödja utvinningen av skiffergas. solcellerna 18 TWh under 2011. För 100 miljarder euro hade Tyskland kunnat få tjugo nya kärnkraftverk, med kapacitet att producera 260 TWh, alltså fjorton gånger mer. På köpet har Tyskland som bekant efter Fukushimaolyckan beslutat att lägga ner alla sina kärnkraftverk. Det enda rimliga alternativet blir att ersätta dem med nya kolkraftverk och att ytterligare öka Tysklands redan i dag betydande import av kärnkraftsel från Frankrike. Nya fossila energikällor Vad gäller de fossila energikällorna kommer vi under lång tid att fortsätta vara beroende av dem. 90 procent av världens industriella energiförbrukning bygger på fossila bränslen (olja 37 procent, kol 30 procent, gas 23 procent). Vi kan tycka vad vi vill om det, men en snabb rubbning av detta skulle oundvikligt skapa en världskris. Samtidigt är faktum att mängden utvinningsbara fossila energiresurser gång på gång har fått skrivas upp. Ju dyrare energin blir, desto fler olje- och gasfyndigheter öppnar för lönsamhet. Ett exempel är de mycket stora mängderna av oljesand i Kanada och Venezuela. En helt ny faktor är skiffergasen, som finns i enorma mängder på olika håll i världen (bland annat USA, England, Polen och Estland, men inte i Finland – vår berggrund är för gammal) och som genom ny teknik (fracking) kan utvinnas till relativt lågt pris. Skiffergasen ger ” Vi har naturgasresurser som kan räcka för Amerika i nästan hundra år, och min administration kommer att ta varje tillfälle i akt för att på ett säkert sätt utveckla denna energikälla. Experter tror att detta kommer att innebära mer än 600 000 arbetsplatser i slutet av årtiondet. Jag kräver av alla bolag som borrar efter gas på federal mark att de meddelar vilka kemikalier de använder. Amerika ska utveckla denna resurs utan att riskera medborgarnas hälsa och säkerhet.” Till råga på allt meddelades nyligen om ännu en banbrytande upptäckt, nämligen att det på bottnen runt om i haven finns frusen naturgas i en nästan ofattbar mängd: mer än alla kända kol-, olje- och gasfyndigheter tillsammans. Tillräckligt för mänskligheten i tusen år. Finlands roll Vi finländare utgör mindre än en tusendel av jordens befolkning. Våra koldioxidutsläpp är något större än en tusendel. Vad vi än företar oss i energifrågan ger det inte ens en mätbar effekt på global nivå. Därmed inte sagt att vi ska nonchalera klimatfrågan. Men det kan inte vara fel att försöka se proportionerna. svenolof karlsson ______________ 1 Till exempel Gabriel Calzada Alvarez vid Juan Carlos-universitetet i Madrid, Carlo Stagnaro & Luciano Lavecchia vid Istituto Bruno Leoni, Henrik Lund et al vid Aalborgs universitet. katternö 43 Naturens gåva till Finland Nya Vapo-chefen tar strid för torven som energikälla Torven är unik som energikälla genom att den är helt inhemsk, sysselsätter många människor och ger positiva ekonomiska effekter i många led. Samtidigt är det viktigt att vi begränsar de negativa miljöeffekterna av torvhanteringen så långt det bara är möjligt. D nya VD Tomi Yli-Kyyny, med föräldrarna från Kauhajoki. 44 katternö Karl Vilhjálmsson Sista ordet är knappast sagt om torvens framtid, tror Vapos et säger Tomi Yli-Kyyny, som börjat sin tid som VD på torv- och bioenergikoncernen Vapo med att byta ut hela den gamla ledningen och anta en ny tuff miljöstrategi. 9,1 miljoner hektar, hela 29 procent av Finlands yta, klassificeras som torvmarker. Inget land i världen har tillnärmelsevis så mycket torv i förhållande till sin geografiska storlek. Länge betraktades torven allmänt också som en naturens gåva till Finland genom de enorma energiresurser den innehåller, mer än de samlade olje- och gastillgångarna i Nordsjön. Torvskördar för energiändamål kom i gång på allvar på sjuttiotalet. I dag används torven för 5–7 procent av Finlands energiproduktion. Vid sidan av Finland är Irland, Sverige, Estland och Lettland de länder i EU som skördar torv. Av Finlands torvmarker används ändå bara 0,6 procent i energiproduktionen. Tjugo gånger så stora torvmarker, 12 procent, är skyddade i lag. Den årliga torvtillväxten är större än torvskörden (tillväxten motsvarar omkring 40 TWh per år, medan torvskörden motsvarar 20–30 TWh per år). Torv används i omkring 55 av Finlands kraftverk för produktion av el och värme och vid ytterligare omkring 120 för produktion av fjärrvärme. I två av de största är Katternögruppen huvudägare, Alholmens Kraft och kraftverket i Haapavesi (genom Kanteleen Voima). ”De här siffrorna visar att vi har en närmast outtömlig energipotential i torven och att den på ett genomgripande sätt hör hemma i Finlands energiproduktion”, säger Tomi YliKyyny. Det är också så att torv (eller alternativt kol) i de flesta värmepannor behöver finnas med som en ingrediens vid förbränning av bio- När torven blev ’ ful ’ ■ Torven klassificeras av Finland och klimatpanelen IPCC som en långsamt förnyelsebar energikälla, men av EU som en fossil ickeförnyelsebar sådan, vilket betyder att torven omfattas av kravet på utsläppsrätter. EijaRiitta Korhola, medlem i Europaparlamentet, berättar om en avgörande episod: ”I november 2000 godkände Europaparlamentet på mitt förslag definitionen att torven skulle betraktas som förnyelsebar till den del den tillväxer årligen. En enkel och vetenskapligt logisk definition. Den kan jämföras med den årliga räntan på ett kapital. Vi skulle kunna ta av räntan men inte tulla på kapitalet. En torvskörd som understiger den årliga tillväxten skulle alltså betraktas som förnyelsebar.” Även EU-kommissionen ställde sig bakom definitionen. ”Den ledande tjänstemannen i beredningen menade att det skulle vara ’kriminellt’ av Finland att inte driva den här linjen, eftersom torven var viktig framför allt för oss”, berättar Eija-Riitta Korhola. Som det sista steget skulle också EU:s ministerråd godkänna definitionen. ”Men i början av januari 2001 föll saken just där. Motståndet kom från Finland. Vi hade en grön miljöminister”, säger Eija-Riitta Korhola. bränslen. Annars uppstår korrosion, särskilt vid förbränning av snabbväxande energigrödor. Ny miljöstrategi Vad vill Tomi Yli-Kyyny som Vapos nya VD? ”Vi ska förbättra processerna i miljöhänseende. En del av kritiken mot torvhanteringen har varit berättigad, vi vill nu markera att vi tar miljöaspekterna på stort allvar”, säger han. En strategi för detta antogs av Vapos styrelse i december. Vid all torvproduktion ska system byggas där bästa möjliga teknik används för att humus och andra ämnen från torvbrytningen inte ska kunna förorena omgivningen och angränsande vattendrag. ”En bortre deadline för detta bestämdes till slutet av 2014. Totalt betyder det här investe- ringar för oss på 29 miljoner euro”, säger Tomi Yli-Kyyny. Torvmarker där Vapo inte klarar att genomföra vattenskyddsåtgärder på ett rimligt sätt kommer att tas ur produktion. ”Vapo har redan erbjudit miljöministeriet fjorton torvområden på olika ställen i Finland som anses ha särskilda natur- och skyddsvärden. Vår förhoppning är att av staten i byte få motsvarande marker på annat håll för torvbrytning, alternativt att staten löser in områdena för marknadspris”, säger Tomi YliKyyny. En annan nyhet är att Vapo den här vintern placerar ut sju mätanläggningar i landet som kontinuerligt ska registrera flödena av kväve och fasta partiklar. I nästa skede ska mätvärdena kunna avläsas på Vapos hemsidor. ”Vi skärper också avsevärt bevakningen av våra produktionsplatser, över 400 stycken, så att vi med 2–4 veckors intervaller säkerställer att vattenbehandlingssystemen fungerar i enlighet med driftvillkoren. Även Vapos många underleverantörer får ögonen på sig. I den nya avtalsmall som tas i bruk ingår paragrafer om kompensationer för dem som sköter sina åtaganden ansvarsfullt och sanktioner för dem som inte gör det. ”Transparens är ett nytt ledord. Namnen på alla ansvarspersoner i fråga om produktionen och miljön för alla våra produktionsenheter kommer att läggas ut på våra hemsidor. Målet är att bli den mest ansvarstagande aktören i vår bransch och att omvärlden ska uppfatta oss så.” Möjligheter Det finns också andra typer av utmaningar. Till exempel att koncentrera produktionen till de bäst lämpade torvmarkerna (som finns i ett nordsydgående bälte inne i landet där markkemin och torvens ålder är gynnsamma). Det är även viktigt att försöka bygga upp lager, eftersom efterfrågan på torv ofta är större än tillgången. En del av problemet är att torvskörden är mycket väderberoende. Efter ett regn krävs fem dygns torka innan skörden kan börja. Sedan skördar man det översta lagret på mossen en gång om dagen tills nästa regn kommer. En aspekt som direkt griper in i klimatdiskussionen är den här: ”Torvmarker där allt är skördat kan med för- del tas i bruk för odling av ny mossa. Om detta sker sakkunnigt, till exempel genom reglering av vattennivån, bildas mossa i en mängd motsvarande 2, 4–4,5 ton per hektar och år. Det betyder att nya skördar kan tas med 50–100 års intervaller”, berättar Tomi Yli-Kyyny. I så fall är torv förnybar energi enligt gällande definition. 12 000 arbetsplatser Torven har som alla energikällor sina nackdelar, men också fördelar. En av dem är att torven skapar omkring 12 000 arbetsplatser i Finland, till stor del i områden där det är svårt att hitta alternativa arbeten, säger Tomi Yli-Kyyny. Miljöminister Ville Niinistö är tydlig med att torven ska betraktas som en energikälla på väg att tas ur bruk. Som framgår i intervjun (s. 34–36) ger han den en respit på tjugo år. Hur kommenterar Tomi Yli-Kyyny det? ”Jag är övertygad om att vi i miljöhänseende kan sköta torvanläggningarna ansvarsfullt. Men en faktor vi inte kan styra över är givetvis de politiska besluten.” Klassificeringen i klimathänseende och beroendet av utsläppsrätter är sådana faktorer. Liksom de nya skatter på torven som aviseras i det aktuella regeringsprogrammet. ”Det är slående att Sverige har valt en annan väg än Finland. Genom beslut år 2004 inkluderade den svenska riksdagen torven i systemet med så kallade gröna certifikat. Även om torven omfattas av utsläppshandeln är det ändå ekonomiskt positivt att elda med torv i de svenska kraftvärmeverken”, konstaterar Tomi Yli-Kyyny. En annan kritisk faktor är kostnaderna för bioenergin. ”Skogstillväxten i Finland är betydande och borde kunna räcka långt. Men det är illa om prisstödet till bioenergin leder till att trä som lämpar sig för massaindustrin bränns upp.” svenolof karlsson katternö 45 V arför talar vi förbi varandra? I miljökonfliktens kärna finns känslans kamp mot reflektionen Karl Vilhjálmsson I sitt doktorsarbete djup intervjuade Minna Näsman ett tjugotal personer som på olika sätt varit delaktiga i två utdragna miljökonflikter i Åboland, dels Korpo Lång vikens Naturastatus, dels Högsåra vindkraftverk. Hennes övergripande fråga: Hur försöker individen få andra att omfatta den egna övertygelsen? D et blev tydligt att förhållningssättet i miljökonflikterna hör nära ihop med människors livsåskådning. I praktiken talar de olika sidorna i hög grad förbi varandra. Måste det vara så? Här återges utdrag ur ett samtal mellan Svenolof Karlsson på Katternötidningen och Minna Näsman, vars avhandling ingår i det tvärvetenskapliga projektet INTERARC. Varför har de olika sidorna i miljökonflikter ofta så svårt att förstå varandra? Det jag såg var hur lätt det är att förstå varje intervjuperson när man koncentrerar sig på dennes livssituation. Även åsikter som jag inte själv delar började se logiska ut när jag hade bekantat mig med den intervjuades livsvillkor. De villkoren är sällan aktivt valda. Alla föds någonstans, man kan inte bestämma det själv. Man är alltså djupt rotad i sitt sammanhang, i sin identitet. Identiteten är levande, men ändå relativt stabil – det liv som vi har levt definierar oss. Det finns rum för viljehandlingar, men det är inte de punktvisa viljehandlingarna, utan de samlade erfarenheterna som utvecklar identiteten. I intervjuerna blev skillnaden stadsborlandsbygdsbor tydlig. Vindkraftsmotståndarna var i regel sommargäster, stadsbor. De fastboende såg mera till vad vindkraftverken betydde för deras by, det var för dem naturligt att utnyttja naturen. Stadsborna kritiserade dem för att göra detta alltför lättvindigt. Idealet var en natur där människan inte satt några spår. 46 katternö Miljöengagemanget är moraliskt, och det språk som används när moraliskt engagerade individer försöker övertyga varandra uttrycker främst känslor, värderingar och tro. Metaforer används ofta. Men jag vill påpeka att så fungerar också den politiska retoriken, oberoende av ämnesområde, och mycket av språket i massmedierna. I miljörörelsens beskrivning finns att biodiversiteten minskar på jorden, att arter dör ut, och att den utvecklingen påskyndas av global uppvärmning. Frågan om döden är alltså central för miljörörelsen, och den får extra tyngd av att döden inte bara uppfattas röra individer utan hela arter. Frågorna inom miljörörelsen liknar därmed dem som bearbetas inom religionerna: Vad händer när andra dör? Vad händer när jag dör? Är allt slut eller fortsätter livet på något sätt? Vad gäller frågeställningarna har miljörörelsen likheter med religionen, men inte nödvändigtvis vad gäller svaren. Det som däremot är lika i miljöengagemanget och religionerna är det moraliska engagemanget. Oberoende av hur föreställningarna om döden varierar uppfattas döden som någonting allvarligt som ställer oss frågan hur vi har levt. Har vi tagit vårt ansvar gentemot andra människor och de kommande generationerna? Är det en speciell typ av människor som vill rädda miljön? En grundläggande sak när man försöker förstå miljökonflikter är att känslokommunikation ofta vinner över reflektion, säger Minna Näsman, som nyligen disputerade i teologisk etik vid Åbo Akademi med avhandlingen ”Livsåskådningars roll i miljökonflikter”. Gestaltade sig konflikterna enligt något speciellt mönster? Konflikterna var ofta mer mångfacetterade än de först kunde verka. Till exempel Långvikenkonflikten stod inte bara mellan markägare och miljömyndigheter. Också miljömyndigheter och medier stod i konflikt, så också politiska representanter och markägare. Miljöorganisationens representant stod i konflikt med både politiker och markägare. De fors- kare, som de olika sidorna stödde sig på, stod i konflikt med varandra, nej-sidans forskare därtill med myndigheterna. Har synen på naturen drag av religion? Kännetecknande för religioner är att de utnyttjar metaforer som en språklig resurs, att de innehåller föreställningar om tidens slut och att de bearbetar frågan om vad meningen är i ett liv som kommer att ta slut. I min studie fanns många exempel på starkt engagemang för närmiljön till exempel hos vanliga familjefäder, med varierande arbetsbakgrund. Vi tänker oss gärna miljöaktivister som ”yrkesaktivister”, representanter för en alternativ livsstil, en marginell och högljudd grupp i samhället… Den gruppen finns. Men samma slags engagemang går att hitta hos var och varannan av oss, bara problemen kommer tillräckligt nära oss själva. I ljuset av detta ser jag på saken så här: Om vi ställs inför ett hot att vi inte kan fortsätta leva i vår närmiljö såsom vi gjorde förr, händer det lätt att vi formulerar det vi tror på som allmänna sanningar, dogmer. Vi generaliserar och etiketterar, det är ett drag i språket. Risken för ”dogmatism” ligger latent i detta. Att uttala ”objektiva” sanningar blir ett sätt att bekräfta sin egen (grupps) identitet som en gränsdragning mot det annorlunda. Dogmatism känns alltså igen som ovilja att diskutera fakta som motsäger de sanningar som talaren binder sig till. Besjälar människan naturen? Speglar hon sig i den? Natura-motståndarna kunde beskriva ”naturvännernas” synsätt som att ”de tittar för länge i sälens vackra ögon”. Deras egen bild var att naturen är en ganska rå institution. En av dem uttryckte det till och med i moraliska termer att djuren inte är sådana ”förtingligade kramdjur” som naturvännerna ser dem som. Miljöaktivisten talade inte så här om djuren, men använde nog poetiska uttryck som ”att bära vidare detta livets ornament” och att ”bevara fosterlandets modersansikte” för kommande generationer. En skillnad syns alltså mellan ett mer realistiskt och ett mer poetiskt sätt att beskriva naturen. Men det handlar nog sällan om väldigt olika syn på naturvetenskapen. En vanlig syn på naturen och klimatet är att de i ett av människan orubbat tillstånd är ’i balans’. Harmoni råder tills människan kommer och stör. Men finns det verkligen ett ´nolläge´ för naturen? Är naturen inte till sin natur dynamisk? Jag delar uppfattningen att det inte finns något naturligt nolläge. Men jag tycker nog man kan säga att naturen i vissa lägen söker balans. Inom marinbiologin talas till exempel om hur överskridande av vissa tröskelvärden i Östersjön kan leda till ett regimskifte. Dessutom måste väl de kemiska och fysikaliska följderna av de mänskliga handlingar som finns med i naturens kretslopp ingå i den nya ”balansräkningen”. Resilienstanken är ett sätt att beskriva detta. Jag uppfattar att människan rumsterat ganska bekymmerslöst med naturresurserna, förflyttat element från ett ställe till ett annat på jorden, i en hastigare takt än de naturliga processerna. Ur den synvinkeln kan man se människans inverkan i de naturliga processerna som en ”störning”. Hur ser du på beskrivningen av människan som jordens cancer? ”Cancer” är här en metafor. Det som jämförs är en sjukdom och en kraftig tillväxt av den mänskliga inverkan på biosfären. ”Cancer” är ett negativt värdeord: en sjukdom, som kan vara både (döds)allvarlig och aggressiv. Jag kan förstå om en sådan syn på människan känns kränkande. Det är så bilder fungerar. De förmedlar effektivt ett känsloinnehåll. Det är viktigt att förstå att sändaren inte kan styra hur bilden i sista hand tolkas. I det här fallet vill sändaren rimligtvis göra andra uppmärksamma på någonting som han eller hon upplever som allvarligt. Människan har blivit både onaturlig och skadlig för helheten, en anomali. Jag har under arbetet med avhandlingen blivit mera känslig för starka bilder överlag. Jag har sett att vi verkligen inte tänker efter hur vi talar. Men kanske ska man se något trösterikt i att till exempel miljöfilosofen Pentti Linkola, som är cancerbildens upphovsman i Finland, inte är beredd att agera enligt sin uppfattning och avlägsna ”cancersvulsten” människan. Han gör alltså skillnad mellan ord och handling. Däremot är det oroande att spärren mellan tal och handling kanske saknas hos vissa personer. Till exempel hade skolskjutaren i Jokela inspirerats av Linkola. Det som sker när bilderna har en så stor kraft att mottagaren slår dem ifrån sig är att sändaren inte uppnår sitt mål. Mottagaren viftar bort argumentationen som orealistisk och smaklös. Sändaren vill dela med sig av sin känsla av obehag. Kanske för att det ska bli lättare att uthärda. Ofta pratar deltagarna i miljökonflikter alltså förbi varandra. Måste det vara så? Jag tror vi behöver utgå från att känslokommunikation ofta vinner över reflektion. Och att det är ytterst svårt att inte kommunicera känslor när man själv är engagerad. En metod att motverka detta är att försöka se med distans på de omedelbara uttryck som man själv använder och att reflektera över de egna bilderna och värdeorden. En annan metod är att försöka tala i första person, att ta ansvar för att det sätt att förstå verkligheten som jag uttrycker är mitt eget, och att jag inte förväntar mig att alla andra måste se saken på samma sätt. Då skapas utrymme för kommunikation om detta som engagerar oss så starkt: våra uppfattningar om hur livet ska vara, när det är gott. svenolof karlsson katternö 47 Vill du ställa frågor till Jalle – gå in på www.katterno.fi Varför blir en hit en hit? James Thew Innebär mycket solfläckar mer värme? Blir det varmare när det är mycket solfläckar? Hur mycket varierar solstrålningen och vad innebär variationen för oss på jorden? Jalle: Solens strålningseffekt kan variera med omkring en procent mellan solfläcksmaximum och -minimum, vilket inte räcker till för att direkt förändra klimatet mätbart. Men numera anser man att det finns indirekta effekter, inte via variationerna i solens totala effekt, utan via variationerna i ultraviolett strålning. Den ultravioletta strålningen påverkar stratosfären (på ca 12–50 km höjd) som i sin tur påverkar klimatet längre ner (i troposfären). Denna mekanism är troligen orsaken till att kalla klimatperioder alltid sammanfallit med perioder av mycket låg solaktivitet (långvarig avsaknad av solfläckar). Solfläckarna kan ibland med blotta ögat ses som mörka prickar på solens yta, till exempel i solnedgången, då solen på grund av ljusbrytningen i atmosfären syns förstorad och inte bländar så starkt. Solfläckarna är något kallare den övriga solytan, vilket hör ihop med störningar i solens magnetfält. Mängden solfläckar varierar kraftigt i cykler som är ungefär elva år. Just nu är vi på väg mot ett solfläcksmaximum. Var går gränsen för datakapaciteten? Datakapaciteten förbättras hela tiden. En mobiltelefon från nittiotalet är ju rena stenåldern jämförts med dagens telefoner. Och man lägger in elektronik överallt utan att den egentligen verkar kräva något utrymme. Var går gränsen för utvecklingen? FLÄCKEFFEKTER. Genom indirekta effekter påverkar solfläckarna troligen vårt klimat. Kalla perioder sammanfaller alltid med låg solaktivitet. AP Photo/David Guttenfelder, Pool, File Man har hittat cesium i Finland från Fukushima. Är det farligt? Hur inverkar cesium? 48 katternö Adelaide när hon var 15 år. Jag upplevde konserten som tråkig (trots vissa krumelurer) jämfört med till exempel D-dur- och G-durkonserterna, som jag misshandlat bakom stängd dörr. Adelaide har getts ut på skiva med världsberömda violinister, bland andra Yehudi Menuhin, men äktheten har ofta ifrågasatts. Numera är det bevisat att Adelaide skrevs omkring år 1930 Cesium i Finland från Fukushima? Jalle: Man kan mäta otroligt små mängder av cesium, och de nu uppmätta mängderna är inte farliga. Radioaktivt cesium (Cs-137) har samma kemiska egenskaper som kalium (och delvis natrium) och kan bara förekomma som vattenlösligt salt (själva metallen är instabil). Trots att halveringstiden är lång, 30 år, gör vattenlösligheten att cesium ändå tvättas ut ur marken rätt snabbt. Problemet är den del som absorberas i växtligheten och sedimenten. Samma växter som tar upp kalium tar också upp cesium. På det avspärrade området vid Tjernobyl bor människor som vet vilka lantbruksprodukter och grönsaker de kan äta (så- n Min dotter Lotta fick som läxa Mozarts violinkonsert dana som inte heller upptar kalium) och vilka de inte bör äta. Med tiden utarmas jorden på cesium, men en liten del blir kvar i markens sediment. Huvuddelen av föroreningarna nära Fukushima består av cesium, men mängderna är mycket mindre än vad som finns runt Tjernobyl. Man planerar genom marksanering att snart kunna göra området dugligt för boende och lantbruk igen. Om man misslyckas eller inte har råd, är det bara att vänta. Väntar man 90 år utan att göra något alls, har aktiviteten av sig själv gått ner till en åttondedel. Jalle: Intressant fråga. Den här utvecklingen började i december 1947 med uppfinningen av transistorn, som utvecklades till integrerade kretsar, som utvecklades till mikroprocessorer, som i dag finns i snart sagt alla manicker. Det märkliga är att kapaciteten på de här intelligenta minnena ökat i jämn takt ända sedan 1947. Transistorns uppfinnare Gordon Moore har formulerat en ’lag’, Moores lag, som betecknar det fenomen att antalet transistorer som får plats på ett chip fördubblas var 24:e månad. Hittills har det stämt, i dag får man plats för flera miljarder transistorer på ett enda chip! Någonstans kommer förstås gränsen emot, kanske hittade IBM en sådan för en tid sedan, då bolaget meddelade att man hade skapat världens minsta magnetiska minne. På bara tolv järnatomer har man lyckats lagra 1 bit. Det innebär att det bara krävs 96 atomer för att lagra 1 byte (en byte = 8 bitar). I stället för att hitta metoder för att krympa minnena, hade IBM:s forskare använt sig av en omvänd metod och lagt till en järnatom i taget, för att se hur många som krävs för att spara en lagringsbar magnetstruktur. När IBM:s minimala minne är tillräckligt kostnadseffektivt för att användas i praktiken är en annan sak. Själv tänker jag att en gräns kommer emot när tekniken ger mera möjligheter än människan förmår och hinner utnyttja. Anta att mobilen börjar hålla reda på ditt blodtyck, din kolesterolhalt, pulsfrekvens, etc. etc., kanske får du då lust att slänga den lilla hälsofascisten i väggen! All utveckling är business, för att utvecklarna ska kunna få sin lön måste deras arbetsresultat vara kommersiellt gångbart. Var gränsen går för vilka tilläggsfunktioner som går att sälja vet jag inte, men för mig personligen har gränsen passerats för länge sen. Jag använder mobilen enbart som telefon numera. Och njuter av att gå ut i skogen utan att ha den med. av Marius Casadesus, som ville bevisa för sig själv och omgivningen att han var en lika begåvad komponist som Mozart! Casadesus ljög att han hittat noterna som Mozart sades ha tillägnat en fransk prinsessa. Med facit i hand ser man att Adelaide är kemiskt fri från avvikelser. Bra musik måste överraska (annars somnar publiken), men överraskningarna måste vara smarta och ”smyga sig på”. Inget dataprogram med inprogrammerade överraskningar klarar att skriva bra klassisk musik eller en vinnarlåt i Euro visionsschlagerfestivalen. Många kompositörer samtida med Mozart var bättre meriterade och mer berömda än han. Men deras musik spelas inte i dag. Varför? Ett exempel: I den långa sopranarian i Mozarts opera Cosi van Tutte sjunger sopranen en glättig lång sekvens, som borde fortsätta på ett visst sätt. Men durmelodin bryts då ett d-mollackord på valthornen smyger in, stämningen och sopranen bli melankolisk. Lyssnaren får kalla kårar. Så komponerar ett geni! Men inte Mozarts samtida, och inte Marius Casadesus. Numera samlar våra Adelaidenoter damm längst bak på nothyllan. ✦ ✦ ✦ En vinnarlåt måste ha en bra melodi. Men överraskningsregeln gäller. En av Beatles stora låtar är Hey Jude. B-delens ackordföljd och melodi avviker kraftigt från den tidens dussinlåtar och som bonus kommer trallen som modulerar ett helt tonsteg ner från grundtonarten. Även många av Beatles övriga låtar är omväxlande på liknande sätt. Vad gäller ABBA är gruppens sound visserligen nästan lika i alla låtar. Men den som vill veta varför musiken håller år ut och år in rekommenderas att ta gitarren och spela och sjunga från ett ABBA-häfte. Det är svårare än du anar! Musiken är mer komplicerad än den skenbart verkar, den är variationsrik och överraskande. Ingen konstnär eller vetenskapsman har blivit berömd av att fortsätta i samma hjulspår och upprepa det som alla redan sagt. Det är uppfinningsrikedomen och fantasin som skiljer människan från en maskin. jarl ahlbeck UTSATTA. Arbetare på väg in till kärnkraftverket i Fukushima. Ännu läcker anläggningen radioaktivitet, men i Finland har inga farliga mängder av radioaktivt cesium uppmätts. katternö 49 Mats Sandström SLUT PÅ LUT. Ellinjen som går rakt över Haarusjärvi har ersatts av en ny linje som går runt sjön och är lättare att underhålla. Ny linje ersätter stolpar i sjön ESSE ELEKTRO-KRAFT n Närmast är inte alltid bäst. Den gamla 20 kV:s ellinjen som gått tvärs över sjön Haarusjärvi i Kauhava har sett sina bästa dagar och under vintern har Esse Elektro-Krafts montörer dragit en ny linje runt sjön. ”Stolparna som står i sjön är gamla och det har varit svårt att sköta underhållet på ett bra sätt”, säger Ingvar Kulla, VD på Esse Elektro-Kraft. Den nya linjen går runt Haarusjärvisjön och är dragen på stolpar som står stabilt på landbacken. ”Den går över ett område där man har hittat stenåldersboplatser. Museiverket gjorde därför en undersökning på platsen för varje stolpe som sattes upp på boplatsområdet.” De gamla stolparna härstammar från en tid när vattennivån i sjön var lägre och därför står de numera omgivna av vatten. Mats Sandström Mats Sandström Esse Elektro-Kraft Trafikanter behöver starkt sken Kolla din förbrukning på nätet Bra flyt för vatten kraften JAKOBSTADS ENERGIVERK NYKARLEBY KRAFTVERK VETELIN SÄHKÖLAITOS Fakturafrågor: 020 766 1912, Johanna Stubb n Vikten av vägbelysning blev uppenbar tidigare under vinterns beckmörka period, innan snön och en reflexvästkampanj kom och hjälpte till att lysa upp trafikanterna. ”Vi följer noggrant med rapportering från lokala trafikolyckor och anpassar belysningen i problemkorsningar”, säger Henrik Snellman och Tommy Bäck på Jakobstads Energiverk. I samband med att kvicksilverlampan dras bort från marknaden från år 2015 (se s.12–15) förnyas gatubelysningen också i Jakobstad. Principen är att de dyrare och klarare metallhalogenlamporna installeras inne i centrum och på tättrafikerade platser, medan bostadsområden blir upplysta med de billigare natriumlamporna. Lysdiodlampor (led) är ännu inte riktigt konkurrenskraftiga i gatubelysning varken ljuskvalitetsmässigt eller prismässigt, trots att de har en längre livstid. ”De led-lampor som vi testat lämpar sig bäst för punktbelysning, där det inte krävs samma optik som kring gatlampor”, säger Henrik Snellman och Tommy Bäck. n Informationsteknologin gör nya insteg på Nykarleby Kraftverk. Inom kort kan kunderna följa upp sin förbrukning via Internet. ”Ungefär två tredjedelar av våra elmätare och snart sagt alla fjärrvärmemätare är nu fjärravläsningsbara, vilket är en förutsättning för att man ska kunna följa med sin förbrukning via nätet”, säger VD Tony Eklund. Med sitt förbrukningsplatsnummer och kundnummer loggar man in på kundweb.nkab.fi. Tjänsten visar förbrukning per dygn och månad och temperatur. ”På sikt kan samma tjänst användas för att visa vattenförbrukning, men ännu är det oklart hur utbredd fjärravläsningen av vattenmätare kommer att bli. Till en början är det sannolikt de största industrikunderna som är intresserade”, säger Eklund. Också de driftansvariga och dejourerna har numera större hjälp av IT för att hålla koll på sina ansvarsområden. Tack vare pekdatorer kan de följa med data från övervakningssystemen, t.ex. vattennivån i vattentornet och i älven. Datorerna ger rörelsefrihet kombinerad med helhetskontroll. n Förra året blev ett rekordår för elproduktionen i Vetils två vattenkraftverk, Patana och Pihlajamaa. Jämfört med året innan genererade vattenturbinerna 47 procent mera el under 2011, eller 5,5 miljoner kWh mot 3,7 miljoner kWh. ”Elproduktionen från våra egna kraftverk motsvarade en femtedel av vår elförsäljning 2011. Det har bidragit till att vi kunnat hålla elpriset till våra kunder på en låg nivå”, säger Jouko Kivioja, VD på Vetelin Sähkölaitos. Höjdpunkten för den egna elproduktionen inföll under perioden juli– oktober, när sensommarens regn höjt på vattennivåerna. ”Vi har kört båda kraftverken kontinuerligt och kunnat utnyttja de stora vattenflödena maximalt.” Det ser bra ut också inför vårens smältperiod. ”Vattennivån i sjön är nu högre än vid motsvarande tid förra året. Turbinerna är relativt nya och behöver endast små regelbundna servicearbeten”, säger Jouko Kivioja. www.eekab.fi Mats Sandström Leo Saari Karolina Isaksson VIKTIGT ATT SYNAS. ”I Jakobstad förlitar vi oss mest på högtrycks SKYDDAR LINJEN. Fallande träd är en vanlig orsak till strömavbrott. Rainer Kåla håller Kronoby Elverks linjegata trädfri. Kronoby stormsäkrar KRONOBY ELVERK n Även om julhelgens stormar inte förorsakade större problem på Kronoby Elverks område satsar elverket på kontinuerlig trädröjning längs linjegatorna. ”Vi röjer i förebyggande syfte. På lång sikt är naturligtvis den bästa lösningen att gräva ned ledningarna, vilket vi också gör när det gäller nya linjer på byggplaneområden och i vissa fall på övriga områden”, säger VD Carl-Johan Kronström. Elverket har 250 km 20 kV ledningar som omgärdas av en trädfri zon på tio meter. Elverket kan också röja träd utanför den egentliga linjegatan ifall det föreligger risk för att något träd ska falla över linjen. I praktiken röjs varje linjesträcka i medeltal vart femte år, med hänsyn till linjens utsatthet för träd. ”Att flytta linjer under marken blir troligen aktuellt för de flesta i samband med sanering av linjerna. Ett mycket gott alternativ till jordkabel är att flytta ut linjesträckningar ur skogen och förlägga dem längs med vägar”, säger Kronström. n Levererar el till delar av Pedersöre, Kortesjärvi, Alahärmä, Nykarleby (Markby) och Kronoby (Jeussen) Kunder: 3 500 • Årsleverans: 42 GWh Tel. växel: 020 766 1900 Felanmälningar efter kontorstid: 766 2023 Kundtjänst: 020 76 6 1912, 020 766 1911 VD Ingvar Kulla Herrfors n Levererar el till Maxmo, Oravais, delar av Pedersöre, Terjärv, Ylivieska och Alavieska Kunder: 14 000 • Årsleverans: 338 GWh Tel. växel: 781 5300 (Jakobstad), (08) 411 0400 (Ylivieska), 766 7242 (Kållby), 385 0050 (Oravais), 867 5001 (Terjärv) Felanmälan, utanför kontorstid: 723 4521 (Oravais, Pedersöre, Terjärv), (08) 426 350/044 781 5375 MODELLBILD. Vindkraftpaken i (Ylivieska) • Fakturafrågor: 781 5312 (Jakobstad), Merjärv kommer att placeras alldeles (08) 411 0401 (Ylivieska) • www.katterno.fi VD Stefan Storholm intill ortens slalombacke. Mera vindkraft för Herrfors Jakobstads Energiverk n Levererar el till Jakobstad, Larsmo och Sandsund i Pedersöre Kunder: 15 303 • Årsleverans: 291 GWh Tel. växel: 786 3111 • Felanmälan: 723 0079 Fakturafrågor: 786 3448 VD Ole Vikström www.jpenergy.net HERRFORS n Herrfors satsar ytterligare på egen produktion av koldioxidfri energi i form av vindkraft. Under ett par års tid har bolaget jobbat på att skapa en vindkraftpark på totalt 15 MW på Ristivuori i Merjärv, norr om Alavieska. Projektet förverkligas av Katternös produktionsbolag Perhonjoki. Alla tillstånd är redan klara och under hösten kommer sex vindmöllor att stå klara på bergsknallen. ”Vi har utfört vindmätningar i drygt ett års tid och det har visat sig att platsen har goda vindförhållanden med tanke på att den ligger inne i landet. Dessutom kommer vi att använda oss av en turbintyp som är lämpad för just de här förhållandena”, säger Ralf Bertula, VD för Herrfors Nät-Verkko. Fördelen med Ristivuori är också läget intill stamnätet, vilket håller kostnaderna för att distribuera elen rimliga. Kronoby Elverk n Levererar el till delar av Kronoby, Pedersöre och Karleby • Kunder: 3 080 • Årsleverans: 40 GWh Tel. växel: 824 2200 Felanmälan: 824 2200 /0400 126 005 Fakturafrågor: 824 2200, Å. Hagnäs, M. Käld www.kronoby.fi/elverk VD Carl-Johan Kronström Nykarleby Kraftverk n Levererar el inom staden Nykarleby Kunder: 4 900 • Årsleverans: 110 GWh Tel. växel: 785 6111 Felanmälan: 785 6111, kvällstid 722 0050, 723 4520 Fakturafrågor: 785 6252, 785 6251 www.nykarlebykraftverk.fi VD Tony Eklund Vetelin Sähkölaitos n Levererar el till Vetil (utom Polso, Kivikangas och Nykänen) Kunder: omkring 2 000 • Årsleverans: 29,2 GWh Tel. växel: 866 3600 • Felanmälan: 866 3600 Fakturafrågor: 866 3600, Tarja Naskali KOLL PÅ LÄGET. Daniel Westerholm STRID STRÖM. Vattennivåerna är nu på Nykarleby Kraftverk kan numera högre än vid samma tid rekordåret natriumlampor som ersättare för följa med alla viktiga data via 2011. kvicksilverlampor”, säger Henrik pekdator. www.vetelinsahkolaitos.fi VD Jouko Kivioja Snellman och Tommy Bäck. 50 katternö katternö 51 MIN ENERGI Röster om personliga kraftkällor den relseglädjen – Dansglädjen, rö r va g ja n ed mig se har jag haft m ed m a ut sl a man liten. Varför sk glädje? en r ge m något so t ing mag iskt i at Det fin ns nånt en ls iken och röre dansa. När mus det fram en er ig känns rätt st sig la, som sprider befriande käns k ar st en Det är i hela kroppen. en väcks till liv, m m so se el upplev är er sk m so är exakt vad det er Jag bara känn . ga sä t at t år sv g ja r nä mig själv att jag helt bl ir . går in i dansen h den energin oc jen äd Den gl la med mig åt vill jag gärna de andra. des, A nna Stephani tagare re fö , danslärare VI JOBBAR FÖR REGIONENS ENERGI
