Margarita Escarpa

Utgiven av Svenska gitarr- och lutasällskapet
4 / 2013
Årgång 46
Margarita
Escarpa
Anders Miolin mästare
med 13-strängar
Juan Falú i Uppsala
Lille Bror Söderlundh
och gitarren
Gitarr och Luta 4 | 2013
INTERVJUER | REPORTAGE | RECENSIONER
1
INNEHÅLL
29
17
12
15
9
INNEHÅLL NR 4 2013
5Ledare
6 Aktuellt & Notiser
7 Lilla festivalen/Carlos & Celia
9 Johan Söllscher
Vår ungdomsambassadör
11
12
Uppsala gitarrfestival
Margarita Escarpa
Klassisk gitarrist
15 Juan Falú
Argentinsk folkmusik på gitarr
2
Gitarr och Luta 4 | 2013
Gitarr och Luta 4 | 2013
17
Lille Bror Söderlundh
och gitarren
22 Notbilaga
29Anders Miolin
Intervju efter konsert i Lund
35
Från vänster till höger
Jag bytte sida
7 Märkligt år i brittiskt musikliv
3
39Recensioner
45Konsertkalender
3
LEDARE
GITARR OCH LUTA
Utgiven av SGLS, Svenska gitarr- och
lutasällskapet.
Om mötesplatser
SENASTE NYTT HITTAR DU ALLTID PÅ
www.sgls.nu och SGLS facebook-sida
Redaktör & ansvarig utgivare:
Jan Rudling
e-post: jan.rudling@gmail.com
Uppsala gitarrfestival har nyss varit, höstens stora mötesplats med konserter,
seminarier och annat som ger inspiration. För oss i montern för Gitarr
och Luta och SGLS blev det intensiva dagar med många möten – med nya
ansikten, gamla bekanta, nya idéer och tankar. Kanske är det mötena på
tu man hand som är mest givande. Man får höra de senaste nyheterna, lära
sig nya saker och bli inspirerad. Och inspiration behövs nu när vi går in i
den mörka årstiden med mer tid för eget spel och lyssnande.
Annonser: Kerstin Bjelkeman
e-post: kerstin@bjelkeman.se
Konsertkalender: Helena Björzén
e-post: helena.bjorzen@comhem.se
Grafisk form:
Johannes Kitselis
johannes@kitselisguitars.com
Katharina Erngren
katharina.erngren@gmail.com
Uppsala gitarrfestival har inspirerat till andra festivaler. När du läser detta
har Vallentuna just haft sin festival och andra är på gång. Vi följer dem
med stort intresse, tacksamma för alla som vågar satsa. Det fordras mer
arbete än man tror.
Distribution:
Gabriella Oxenstierna
e-post: gabriella.oxenstierna@gmail.com
Musiken skapar möten mellan länder och kulturer. Det märks när
man är ute och reser med musiken i bagaget. För några veckor sedan
var vi i Bromma gitarrkvartett på Mallorca. Det blev en intensiv vecka
med övande, utflykter, besök hos gitarrbyggare och tid att umgås. Mest
minnesvärda var de konserter som vårt lokala stöd, Kerstin Bjelkeman,
ordnade på kort varsel. I klosterkyrkan i Lluc mötte vi en internationell
publik med vår blandning av svenska visor, jazzstandards, ragtime och
spansk musik. Konserten i kyrkan i Kerstins hemby Bunyola med lokal
publik blev ett fint möte trots språkbarriären. Kanske kan Mallorca bli en
av våra framtida mötesplatser för gitarrister.
Övriga redaktionsmedlemmar:
Margareta Rörby
e-post: margareta.rorby@gmail.com
På omslaget: Margarita Escarpa
fotograferad av Johannes Kitselis
Utgivning: Tidskriften Gitarr och Luta
utkommer fyra gånger per år:
1 mars, 1 juni, 15 september, 1 december
Vi behöver fler mötesplatser där vi gitarrister kan träffas, lära av varandra
och spela tillsammans. Men även möta andra musiker. Ingesundsveckan
är en sådan given plats. Men det är ett år mellan mötena. Kan vi skapa
nya fora där vi kan mötas och spela tillsammans? Kan vi ordna resor
tillsammans där vi möter andra kulturer?
Manusstopp: 1 februari, 1 maj,
15 augusti, 1 november
Medlemskap: Som medlem i SGLS får du
tidskriften Gitarr och Luta 4 ggr/år.
Årsavgiften för 2013 är 270 kr inom
Sverige, 320 kr för utrikes adresser.
Plusgiro: 40 93 55-5
IBAN: SE60 9500 0099 6034 0409 3555
BIC: NDEASESS
Tidningen är också en mötesplats för alla som vill berätta och rapportera
om allt som rör gitarren, lutan och musiken. Du är alltid välkommen att
höra av dig! I det här numret möter du artister från Uppsala gitarrfestival,
en svensk gitarrprofessor med 13-strängad gitarr, historiska kompositörer,
unga svenska gitarrister, nya noter, recensioner, konsertkalendarium och
mycket annat.
Adressändring: Roland Hogman
e-post: hogmanton@swipnet.se
Övriga upplysningar: Stefan Löfvenius
tfn: 0707–30 34 48
e-post: stefanlo@bahnhof.se
ISSN 0283-474X
Jan Rudling, redaktör
4
Gitarr och Luta 4 | 2013
Gitarr och Luta 4 | 2013
th
a
L a r ina
yo E
ut rn
& g re
gr n
afi
k
Ka
ta
Ko R ö
rr rb
ek y
tu
r
re
ga
ar
M
rs
t
A n in B
n o je
ns lke
an m
s v an
ar
ig
Ke
Bj
ö
Sk rzé
r ib n
en
t
a
en
el
J
L a o ha
yo nn
ut es
& K
fo i t s
to e l
g r is
af
Ga
Ro
lf
Sk Ni
r ib l s é
en n
t
www.4sound.se
ÖV R IG A ME DA R B E TA R E
b
T i r ie l
dn la
in O x
gs e
re n s
da t ie
k t rn
io a
ne
n
H
Humidefier GH
Luftfuktare
5
AKTUELLT & NOTISER
Flamencogitarristen
Niño Miguel död
Niño Miguel (Miguel Vega de la Cruz), den
plågade flamencogitarristen från Huelva i
Spanien, avled den 23 maj på sjukhuset i Huelva,
där han legat inlagd en månad i sviterna efter
en lunginflammation. Niño Miguels karriär
blev inte så vacker som man kunde tro när han
debuterade på 1970-talet. Han jämfördes då
ofta med Paco de Lucía och Manolo Sanlucar
och spåddes en lysande framtid. Under 70-talet
spelade han in två LP-skivor (La guitarra del
Niño Miguel och Diferente), men de kom att bli
de enda inspelningar som släpptes under hans
livstid. I stället fastnade han i drogmissbruk och
fick småningom även diagnosen schizofreni.
Under decennierna efter 70-talet försvann han
från konsertscenerna och levde ett kringvandrande liv i hemstaden Huelva under svåra
omständigheter. Flamencogitarristen Juan Carlos
Romero hjälpte till att påminna omvärlden om
Niño Miguels livsöde genom att dela scen med
honom under en konsert i Sevilla 2005. År 2009
tillägnades han en hyllningskonsert i Huelva och
en dokumentärfilm spelades in om hans liv (La
sombra de las cuerdas, recenserad i Gitarr & Luta
1/2013) och man uppkallade ett torg efter honom
i hemstaden. Men ingen lyckades hjälpa Niño
Miguel till ett friskare liv.
Barrueco spelar Medea
Manuel Barrueco har släppt en ny CD med
inspelning av bl. a. flamencogitarristen Manolo
Sanlucars musik till flamencobaletten Medea.
På skivan spelar Barrueco sju solostycken av
Albeniz och Granados innan han tillsammans
med Teneriffas Symfoniorkester under ledning av
dirigenten Victor Pablo Perez framför Medea.
Medea skrevs som en balett för den Spanska
Nationalbaletten 1984 och var baserad på den
grekiska dramatiska myten om Medea. År 2002
arrangerade Manolo Sanlucar om musiken och
framförde den i en konsert på Sevillas tjurfäktningsarena La Maestranza med Leo Brouwer
som dirigent. Barrueco har, med kompositörens
välsignelse, arrangerat om sex av den ursprungliga balettens 14 satser för gitarr och orkester.
”It’s somewhere between flamenco and Spanish
classical music”, säger Barrueco. ”So it’s sort of in
between what Manolo is and what I am.”
Torvald Nilsson avliden
Den 11 oktober avled Helsingborgs store
gitarrmaestro Torvald Nilsson efter en tids
sjukdom. Torvald blev 67 år och ända sedan
tidiga tonåren hade han gitarren i fokus. Torvald
startade sin bana som jazzgitarrist och blev
tidigt professionell sådan och flyttade från
födelsestaden Helsingborg till Stockholm för att
jobba i dåtidens jazzband som spelade till dans.
Hans intresse flyttade efterhand över till den
klassiska gitarren och studier inleddes, först för
Svea Hammarberg, Ulf G Åhslund och Gunnar
Hansson. 1971 tog han gitarrpedagogisk examen
för Per-Olof Johnson och kom därefter att arbeta
som gitarrlärare vid kommunala musikskolan
i Helsingborg, vid Sundsgårdens Folkhögskola
och vid Malmö Musikhögskola. En lång rad
av Torvald Nilssons elever från kommunala
musikhögskolan vann inträde till utbildningar
vid musikhögskolan i Malmö. Bredvid sin
pedagogiska verksamhet konserterade Torvald
Nilsson under många år, både i Sverige och
utlandet. Torvald Nilsson har också publicerat
en serie gitarrhäften, Chitarra (på Gehrmans
förlag), med intressanta etyder och arrangemang
för gitarr.
Jonatan Bougt vinnare i
Uppsala
Vid gitarrfestivalen i Uppsala hölls tävlingen
Unga förmågor. Alla fyra finalisterna briljerade
men vinnare blev Jonatan Bougt som tog hem
segern med ”sin naturliga musikalitet, professionalism, koncentrerade scennärvaro och tekniska
briljans”. Jonatan är känd för många läsare som
2011 års Rörbystipendiat och är även medarbetare
i denna tidning. Han har nyligen påbörjat
sina studier i klassisk gitarr vid Royal College
of Music i London. Priset var, kanske något
överraskande, en Ibanez Premium elgitarr och en
Ibanez Jemini distpedal designad av Steve Vai.
Musikskatt hotad
Sveriges Radios grammofonarkiv i Stockholm
har en av världens största och finaste musiksamlingar. Arkivet är finansierat av svenska folket via
tv-licensen. Besparingar inom arkivverksamheten
har pågått sedan 2007. Men nu ska public
service-bolagen – Sveriges Radio, Sveriges
Television och Utbildningsradion spara rejält för
att få loss pengar till annan verksamhet, vilket
betyder stora och kortsiktiga nedskärningar i
arkiven. Nedskärningarna är så drastiska att man
kan säga att Grammofonarkivet läggs ner i sin
nuvarande form. Mer information och möjlighet
att säga ifrån finns på www.musikskatt.se
Gitarraktiviteter på Lilla Akademien
Höstterminen på Lilla Akademiens musikskola i Stockholm rivstartade för gitarristerna och har varit
fullspäckad av små och stora gitarrhändelser. Under september hade skolan besök av Eva Norée och
Gunnar Lif, som gav en konsert där de även delade med sig av sina äventyr med gitarren under sina långa liv.
Veckan därefter inledde Mårten Falk sin serie konserter kring gitarrmusikens
utveckling med att spela diverse stränginstrument i musik från renässans
och barock.
Oktober präglades naturligtvis av Uppsala Gitarrfestival, men även på
Lilla Akademien hade gitarristerna fullt upp. I början av månaden fick
skolan besök av den israeliske lutenisten/mandolinisten Alon Sariel som
gav en uppskattad konsert och masterclass, sedan framförde Mårten
Falk andra delen i sin serie, denna gång med 1800-talsmusik, och i slutet
av månaden gästades vi av Celia Linde och Carlos Barbosa-Lima vilka
undervisade i en masterclass som fokuserade på musik av Brouwer,
Villa-Lobos och Castelnuovo-Tedesco.
JENNY HORN
Lilla Gitarrfestivalen
Efter förra årets succé återkommer Lilla Gitarrfestivalen till Stockholm.
Denna gång som samproduktion mellan Lilla Akademiens musikgymnasium
och Länsmusiken i Stockholm.
Festivalen äger rum 17–19 januari 2014 på Lilla Akademien,
Norrtullsgatan 14 och Musikaliska på Nybrokajen 11.
17 januari kl 19.00
Öppningskonsert med Abreu Sisters på Lilla Akademien
18 januari kl 10.00–14.00
Workshops på Lilla Akademien med Jenny Horn och Mårten Falk
18 januari kl 16.00
Konsert med Jakob Lindberg på Musikaliska
18 januari kl 19.30
Konsert med Raphaëlla Smits på Musikaliska
19 januari kl 10.00–17.00
Masterclasses med Raphaëlla Smits och Jakob Lindberg på
Lilla Akademien
19 januari kl 19.00
Elevkonsert
Abreau sisters, Ariadna (gitarr) och Lissy (violin) är virtuoser på
sina instrument och spelar en blandning av kubansk traditionell
och nyskriven musik. Raphaëlla Smits räknas som en av vår tids
främsta gitarrister och spelar över hela världen på sina
åtta-strängade gitarrer och diverse historiska instrument.
Jakob Lindberg är en av världens ledande lutspelare och mångsidig
barock- och renässansmusiker.
Bokning och frågor: lillagitarrfestivalen@hotmail.se
STIFTELSEN
ALBIN HAGSTRÖMS MINNESFOND
STIPENDIET
I KUNGL. MUSIKALISKA AKADEMIEN
2014
På turné
DELAR UT
STIPENDIERNA KAN SÖKAS AV
PERSONER FÖDDA 1978 ELLER SENARE,
VERKSAMMA INOM
POPULÄRMUSIKENS OMRÅDE
OBS! STIPENDIERNA ÄR EJ
AVSEDDA FÖR GRUPPER
ANSÖKAN SKA VARA INSKICKAD SENAST
19 DECEMBER
2013
6
STIPENDIER
SÖKAS
S T IATT
PE
N DAVI E T
2014
DRAGSPELARE
& GITARRISTER
ANSÖKNINGSBLANKETT SAMT YTTERLIGARE INFORMATION
www.musakad.se/hagstrom
tel: 08-407 18 02 epost: adm@musakad.se
Gitarr och Luta 4 | 2013
Celia Linde bjöd in den brasilianske gitarristen Carlos Barbosa-Lima till
en turné i Sverige som nyligen genomförts. De besökte Norrköping,
Falun, Stockholm och Lund. Båda gitarristerna har en diger meritlista.
Celia har fått musik skriven för sig av spännande tonsättare som
Tommie Haglund, Sven-David Sandström och Per Nörgård. Carlos
Barbosa-Lima är välkänd för många SGLS-medlemmar då han vid
ett par tillfällen på 70-talet var en inspirerande gästlärare på Liten
Gitarr och Luta 4 | 2013
Gitarrakademi. Han är en formidabel arrangör av brasiliansk och
latinamerikansk musik. Det demonstrerades i deras gemensamma
repertoar. Paret framförde också Celias härliga stycke Imeldas Waltz.
Ett stort tack till Celia Linde, som har ordnat denna turné och gett
oss möjlighet att lyssna till dessa två tillsammans!
HELENA BJÖRZÉN
7
TEXT: JAN RUDLING
Jörgen Rörbystipendiet 2014
Johan Söllscher
Vår ungdomsambassadör
SGLS stipendiefond till Jörgen Rörbys minne har som huvudsakligt syfte att
främja musikalisk undervisning och utbildning genom att dela ut stipendier
till unga lovande gitarrister och lutenister. Inför 2014 utlyses härmed
Stora Jörgen Rörby-stipendiet
på 20.000 kronor
Stipendiet kommer att delas ut under SGLS
kursvecka Liten Gitarrakademi, på Ingesunds
folkhögskola 20–26 juli 2014. Det kan
komma att avgöras genom en tävling mellan
finalisterna.
Ansökan ska bestå av en CD AUDIO med
högst 10 minuters musik på klassisk gitarr
eller luta inklusive obligatoriska stycken.
För gitarrister ska följande stycken ingå:
Sex miniatyrer av Rolf Martinsson
(musiken finns på Stim/Svensk musik)
Obligatoriskt stycke för sökande som spelar
renässansluta:
The Fairy Round av Anthony Holborne
Obligatoriskt stycke för sökande som spelar
barockluta:
Phantasie A-moll av David Kellner
Söker man på luta spelar man antingen
renässans- eller barockstycket som obligatoriskt. Man måste inte men får naturligtvis
spela båda.
Bifoga en kort presentation av dig själv
(ålder, musikstudier, adress, kontaktuppgifter
etc.). Sökande bör ej ha avslutat sin högskoleutbildning.
FOTO: EMMA HARALDSSON
Välkommen med din
ansökan som ska vara
stipendiefonden tillhanda
senast den 11 april 2014.
Bifoga ett frankerat och
adresserat kuvert om du
vill ha CD:n i retur.
SGLS stipendiefond
c/o Mats Jacobson
Tulegatan 41
113 53 Stockholm
GitarrMed
ochenLuta
söker
medarbetare!
annons
i Gitarr
och Luta
Tycker du om att skriva? Har du något du vill berätta? Det kan vara allt
från en kortare notis till en längre artikel. Tveka inte, hör av dig till
når
ut tillförden
svenska
gitarrvärlden!
Jan Rudling
somdu
är redaktör
tidningen,
jan.rudling@gmail.com.
Du kanske sitter på bilder som kan passa våra artiklar eller ge inspiration
till nya reportage. Maila
till Johannes och
Kitselis
som arbetar med
bilder och
För information
annonsbokning
kontakta:
tidningens
layout,
johannes@kitselisguitars.com
Kerstin Bjelkeman kerstin@bjelkeman.se
Gitarrbyggare
Heikki Rousu
when people talk guitar
www.guitarissimo.com
när du behöver fina gitarrer, noter,
tillbehör eller gitarrundervisning.
www.gitarrmakare.se
Sand 213, 881 91 Sollefteå, Sweden
062 02 24 21 0705 94 95 87 heikki.rousu@hotmail.com
1
tel. 08 661 9910
Vi stödjer SGLS.
Gitarr och Luta 4 | 2013
9
Från kafét där jag sommarjobbade.
Tre generationer, Göran, Johan och
Bernt Söllscher.
A
lla organisationer måste förnya
sig för att utvecklas. Det är lätt
att fastna i ett arbetssätt och
stagnera. För Svenska gitarr- och
lutasällskapet (SGLS) är det viktigt med
återväxt av unga som vill ägna sig åt gitarren
och utveckla sitt gitarrspel. Det gäller såväl
de som vill ha gitarren som en hobby och de
som vill bli musiker och/eller lärare.
Glädjande nog ökade ungdomsinslaget
på årets Ingesundskurs och det finns andra
tecken på att intresset för gitarren och lutan
ökar bland ungdomar. Viktiga insatser för
att skapa intresse bland unga talanger är
Rörbystipendiet som delas ut varje år och
tävlingen Unga förmågor på gitarrfestivalen i
Uppsala.
Det är viktigt att ungdomar är representerade i styrelsen för SGLS. Därför blev
Johan Söllscher, 22 år, invald i styrelsen vid
senaste årsmötet. Han har ett uppdrag som
ungdomsambassadör, en idé som väcktes av
vår redaktionsmedlem Kerstin Bjelkeman.
Ambassadör kanske leder tankarna till främmande land men i dagens samhälle finns
ungdomar ofta i långa utbildningar och lever
ett liv ganska skilt från vuxenvärlden.
Nyfiken på vad Johan har i tankarna
träffade jag honom för ett samtal på Uppsala
gitarrfestival i en paus mellan seminarier,
masterclasses och andra aktiviteter.
Vi kommer snabbt in på frågan om hur
intresset är för den klassiska gitarren bland
dagens ungdomar.
– Jag är optimistisk. I dagens bullriga och
digitala samhälle är det nästan aldrig helt
tyst och allt ska gå så fort hela tiden. Ingen
har tid att stanna upp och tänka efter eller,
klichéartat, “leva i nuet”. Jag är övertygad
om att det kommer en reaktion mot det
snart och där ligger gitarren väldigt bra till.
Att som kontrast få lyssna till eller spela
något som är ganska ljudsvagt med vacker
ton och som tar flera år att bemästra tror jag
kommer att bli eftertraktat i framtiden.
Det känns som en bra utgångspunkt
för det fortsatta arbetet och kanske är vi
i en uppåtgående våg för gitarren. Och vi
kommer osökt vidare på vad Johan har för
tankar om vad han vill göra som ungdomsambassadör.
– I och med att jag fortfarande går på musikhögskolan, är ute och spelar och undervisar,
så rör jag mig i en miljö med många unga
gitarrister. Förhoppningsvis vet jag lite hur
vi tänker och vilka frågor som är viktiga för
oss. Jag kan fungera som en länk mellan
redaktionen, styrelsen och unga gitarrister
och lutenister och se till att deras frågor och
intressen får plats i tidningen och i SGLS.
Men också att göra tidningen och webben
mer känd bland ungdomar och hitta yngre
personer som vill skriva för tidningen eller få
sin musik spridd. Jag tycker det är kul med
utmaningar och det kändes både hedrande
och kul när jag blev tillfrågad om jag ville bli
ungdomsambassadör för SGLS.
Musiken självklar
Johan har i högsta grad en musikalisk
uppväxt. Pappa Göran behöver väl inte
någon närmare presentation. Man kan ju tro
att Johan vänligt men bestämt försetts med
en gitarr och en packe klassiska gitarrstycken
så snart han var mogen. Men så var det inte.
Johan berättar:
– Jag började spela piano och gjorde det
mycket fram tills jag var så där 14–15 år.
Men en morgon så hade jag bara bestämt
mig. Jag ville spela gitarr, jag och en kompis
skulle starta rockband. Jag köpte en elgitarr
FOTO: KAYA ÅLANDER & JOHANNES KITSELIS
och kompisen köpte en elbas, det blev
powerchords och Nirvana dag och natt i
tre månader. Sedan blev det Metallica några
månader och så där höll det på ett tag.
Efter ungefär ett år med gitarren i hand
fick jag kontakt med PG Sjöberg, lärare på
Kulturskolan i Simrishamn som med varlig
hand ledde in mig i jazz- och bluesvärlden.
Efter gymnasiet gick jag ett år på Folkhögskolan Sundsgården och sökte sedan vidare.
Jag kom in på Musikhögskolan i Stockholm
på IE (instrument- och ensemblepedagog)jazzgitarr.
Något år senare hade jag ett sommarjobb
på ett kafé där det var lugnt i perioder.
Jag köpte en enkel, men otroligt nog helt
okej, gitarr på Netto och tog med litet
klassiska gitarrnoter för att träna upp min
avistaläsning. Det tog inte lång tid innan jag
upptäckte att det var det här jag ville göra,
spela klassisk gitarr. Så nu har jag bytt från
jazz- till klassisk gitarr.
Och svaret dröjer inte länge när jag frågar
vad han vill göra när han är klar med
utbildningen.
– Jag gillar att spela och undervisa så
förhoppningsvis får jag hålla på med det i
framtiden också.
När våra vägar skilts åt känns det
hoppingivande. Möten med Johan och andra
ungdomar på festivalen har fått mig att sluta
tvivla på den klassisk gitarrens framtid och
inse att vi har något värdefullt att ge. I stället
bör vi ställa frågorna: Hur gör vi för att väcka
intresset och lusten att spela? Hur når vi de
ungdomar som redan är intresserade av klassisk
gitarr?
Det är säkert fler som vill vara med i arbetet
med att få fler ungdomar intresserade av
klassisk gitarr och se de möjligheter som
SGLS erbjuder med Ingesundskursen,
webben och tidningen.
Vad ska vi satsa på framöver? Hur ska vi
arbeta för att nå ut bättre?
Ni är välkomna att kontakta Johan
johan.sollscher@gmail.com eller någon av oss
redaktionen.
Ny Ibanez Premium Elgitarr och Ibanez
JEMINI distpedal designad av Steve Vai
10
Uppsalafestivalen är nu en av de största i Europa och den är viktig för att öka intresset
för gitarrmusik, entusiasmera elever och lärare från många håll. För festivalledningen med
Stefan Löfvenius och Klas Pontvik i spetsen börjar redan arbetet med nästa års festival,
8–12 oktober 2014.
Johannes
Kitselis
Förstapris i Tävling Unga Förmågor under
Uppsala Internationella Gitarrfestival 2013
Mejla jonatan.bougt@rcm.ac.uk
för mer information och/eller bilder.
Festivalen slog nytt rekord med 450 deltagare dagtid och ca 6000
konsertbesökare. Också antalet utställare slog rekord. Som tidigare år var
vi där med egen monter för att presentera Gitarr och Luta och SGLS.
Hur går vi vidare?
Till salu!
Pris 10 000 kr
Uppsala gitarrfestival 2013
Bygger
och reparerar
gitarrer
k itselisguitars.com
johannes@kitselisguitars.com
tel 073-500 90 69
vällingby/stock holm
Gitarr och Luta 4 | 2013
Gitarr och Luta 4 | 2013
11
TEXT: EVA NORÉE
FOTO: DEWAN SHAHRIAR & JOHANNES KITSELIS
– Matematik är en lek för mig, säger hon
och försöker överbrygga min tveksamhet.
Jag fascineras av det logiska, av möjligheter
till utveckling. Det är som att lösa Sudoku.
Det finns ett starkt samband mellan musik
och matematik. För mig var det svårt att
välja. Men så fick jag problem med en hand.
Plötsligt stod det klart för mig att jag inte
kunde bli musiker. Under ett och ett halvt
år höll jag mig ifrån gitarren. Under tiden
avslutade jag mina matematiska studier.
Det långa uppehållet i mitt gitarrspel löste
problemet i handen och jag kunde spela igen.
Då upptäckte jag hur stor saknaden varit.
När jag åter fick ge mig hän åt gitarren blev
det som en explosion av uppdämd längtan.
Det gav mig en oerhörd kraft. På två
månader hade jag både teknik och repertoar
tillbaka.
Nu vet Margarita att det är musiker hon
är. Hon har ställt upp i otaliga tävlingar och
vunnit nästan lika många. Det har givit
henne solokonserter men även konserter
med flöjt och gitarrkvartett. Hon spelar i
huvudsak klassisk musik. Den ligger henne
närmast.
Margarita Escarpa
klassisk gitarrist
M
argarita växte upp utan syskon.
Pappa var postmästare och
mamma designade och sydde
kläder. Familjen hade ett brinnande intresse
för klassisk musik, konst och litteratur. Men
ingen var utövande musiker eller konstnär.
Det fanns en spännande faster som varit
skådespelerska. Jag undrade om Margarita
upplevt henne på scenen. Hon skakar på
huvudet. Hon minns henne som för skör för
det hårda artistlivet: ”Bara för att hon var
så bra, öppen och hudlös blev hon kantstött.”
Fastern betydde mycket för Margarita
liksom hela hennes uppväxt bland de sköna
konsterna.
Föräldrarna märkte att Margarita lyssnade
intensivt på Chopin, Schubert och all annan
klassisk musik som genomströmmade hemmet. De frågade henne om hon skulle vilja
spela. Hon var 8 år och fick välja instrument.
Piano tyckte hon var intressant men av någon
anledning blev det gitarr. Pappa köpte en
Ramirez för nybörjare. Den kostade 1.800 pts.
Det var en lyckodag!
Uppsala gitarrfestival bjöd på ett brett
spektrum av gitarrister i olika genrer.
En ny intressant profil var den spanska
gitarristen Margarita Escarpa. Eva Norée
har träffat henne.
12
Gitarr och Luta 4 | 2013
Gitarr och Luta 4 | 2013
Hon studerade till en början privat vid sidan
av skolan vilket innebar ett par timmar två
dagar i veckan. När hon fyllde 12 år kom hon
in på musikskola och gick sedan vidare till
konservatoriet.
Jag hade gärna blivit
bildkonstnär
Margarita spelade av lust utan tanke på
karriär. Hon insöp intryck från omgivningen
och översatte det till sitt gitarrspel. Ifrån
bildkonsten hämtade hon färgernas skiftande
nyanser för att överföra det klingande i
tonerna.
– Jag är djupt engagerad i bildkonst och
färger, säger hon. Hade jag haft tid hade
jag gärna blivit bildkonstnär. Hon målar
fortfarande i mån av tid.
Samtidigt pluggade Margarita med samma
lust och framgång matematik på hög nivå.
Det gick strålande. Innan avslutade studier
blev hon erbjuden arbete.
– Jag ser varje ton som en personlighet, säger
hon. Den ska ha en egen färg och karaktär i
dynamiken och aldrig bli statisk.
Numera bor Margarita i Vigo i norra
Spanien där hon tillsammans med två andra
lärare undervisar ett 20-tal barn i klassiskt
gitarrspel. Hon är en hängiven och varmhjärtad pedagog som inte tar några genvägar
från sin musikaliska övertygelse. Det fick vi
uppleva på hennes masterclass under Uppsala
gitarrfestival.
Vykort ska den CD heta som snart är
färdig för utgivning. Margarita har spelat
in spansk och fransk musik, där de utvalda
styckena visar hur de båda länderna påverkat
varandra musikaliskt.
Hon har också hunnit med att resa och
konsertera under ett tjugotal år. Det mest
exotiska hon upplevt är Finland, säger hon,
för det skiljer sig på alla sätt från Spanien.
Jag invänder att det borde väl i så fall Sverige
också göra. Då skrattar hon och säger att här
talar alla spanska och här möts hon av idel
bekanta som till exempel en av hennes lärare,
David Russel och hans fru. De är hennes
grannar i Vigo. Här känner jag mig som
hemma, säger hon.
Sist ställer jag den känsliga frågan om
naglarna.
– Nja, jag vet inte, säger hon och tvekar, det
är lite speciellt. Jag använder staniolpapper
och en sked. Det gäller att inte bli tagen för
narkoman i tullen. Staniolpapperet skyddar
jag fingertopparna med. Skeden värmer
jag och formar nageln som jag vill ha den.
Det håller hela dagen. Jag använder ingen
förstärkning, inget lack.
Jag slutar med att citera UNT-kultur 13-10-12
och Per A F Åbergs recension:
”Escarpa hade glöden. Hennes ton är
kristallklart tydlig, ibland på gränsen till hård
och hennes teknik snarare tyglar än framhäver
känslosvallet.”
13
blackbird_akustikken:Layout 1
17/08/12
17:04
Side 1
Blackbird singing in the dead of night
take these sunken eyes and learn to see
all your life, you were only waiting for this moment to be free
TEXT: EVA NORÉE
FOTO: KAYA ÅLANDER
Juan Falú
Argentinsk folkmusik
på gitarr
På årets Uppsalafestival gav Juan Falú en uppskattad konsert
och en workshop. För Eva Norée blev det ett kärt återseende
av en gammal vän.
BLACKBIRD Written by John Lennon and Paul McCartney ©1968, ® 1996 Sony/ATV Tunes LLC. ©2011 C.F. Martin & Co. martinguitar.com
Martin Guitars Sverige
Akustikken
Gitarr och Luta 4 | 2013
15
– Jag blev väldigt inspirerad av den
brasilianska musiken och överförde
mina nya musikaliska upplevelser till
den argentinska traditionen. Juan
fortsätter:
P
oeten, dramaturgen och översättaren
Mario Romero bjöd hem mig och
Juan Falú på middag. Året var 1989.
En konsert var arrangerad i Kulturhusets
stora sal. Juan och jag skulle dela på den och
Mario tyckte det var trevligt att vi träffades
över en middag dagen innan.
Jag hade några inspelningar av Juan
som jag ofta spelade. Han tillhör mina
favoriter. Frågan var hur det skulle gå
att kombinera min flamenco med Juans
mjuka, vackra och rytmiskt hisnande
virtuosa spel. Efter middagen frågade
Juan: ”Vad kan vi spela tillsammans?”
Till min förvåning dröjde det inte
länge förrän vi hade en liten gemensam
repertoar att lägga in i dialogen mellan
våra egna musikstycken. Konserten var
för mig helt olik allt annat jag gjort.
Det var fest och ” jam session”! Jag har
tyvärr inte varit med om någonting
liknande igen. Juan däremot är lika
mycket omtalad för sin musik som för
sin fantastiska förmåga att improvisera.
Nu ses vi åter på Uppsala gitarrfestival.
I Tucuman fanns en politisk
medvetenhet
Juan föddes i Tucuman i norra Argentina.
Pappan var advokat och spelade gitarr och
sjöng till husbehov. Farbrodern Eduardo
Falú var en välkänd folkmusiker, gitarrist
och kompositör. Han inspirerade Juan som
började på musikskola där han studerade
gitarr i 3 år. Sedan övergav han gitarrstudierna för att enbart spela på gehör. Han blev
psykoanalytiker och arbetade som det under
fyra år.
Juan och hans fyra bröder var hårt
politiskt engagerade. I Tucuman fanns
en politisk medvetenhet och ett massivt
motstånd mot diktaturen. När Juans bror
Lucho blev mördad av den militära juntan
förstod Juan att han var tvungen att lämna
landet. Han reste till San Paulo i Brasilien
där han stannade i åtta år. Under exilen
återvände han till gitarren. Han tyckte om
den vänliga, brasilianska atmosfären och det
rika musiklivet.
– Jag tror att musiker som lever i exil
och inte kan återvända hem lever
starkare i minnet av hemlandet än de
som är kvar. För min del går jag helt
in för den argentinska traditionen
även i mina egna kompositioner. I
Brasilien gjorde jag en inspelning
med mina kompositioner på vinyl.
Jag for över till Europa och fick
god respons på mina konserter. Där
blev jag vän med gitarristen Jorge
Cardoso. När han hörde att jag
inte kunde noter stängde han in mig i sin
lägenhet och släppte inte ut mig förrän jag
kunde skriva ner min egen musik. Det tog en
månad. Den månaden är jag honom oändligt
tacksam för.
Juan återvände till Argentina 1983. Han
nådde snabbt ut med sin musik både i
Sydamerika och Europa. Han öppnade upp
den gamla traditionen och gav den rikare
musikaliska vägar. Jag kommer att
tänka på Astor Piazzolla som under
sin exil gav den argentinska tangon
ny rymd.
att fungera kreativt solistiskt, i ensemble,
komposition och arrangemang.
Jag undrar hur man får elever att
improvisera när de hunnit så pass långt i sin
utbildning och kanske är notbundna. Juan
svarar att de är 26 lärare. Alla är professionella, konserterande musiker. De har endast
sex elever var. Den pedagogiska idén är att
arbeta mycket med elevens egen kreativitet.
I och med att läraren är aktiv musiker läggs
undervisningen på en professionell nivå nära
instudering. Relationen lärare – elev blir
mycket stark och bidrar till stor tillit och
ömsesidig lyhördhet. Eleverna blir mycket
drivna musiker. Samma grupp lärare har
en vidareutbildning för åldern 25–30 på
”Universidad de San Martin”.
Lille Bror Söderlundh
och gitarren
50 år – ett halvsekel
med gitarren!
– Den 13 november 1964 gav jag min första
konsert. Det firar jag med en dubbel-CD.
Den innehåller musik av och med mig
och med inbjudna gäster. I samma
anda ger jag en stor konsert. Det blir
också en bok utgiven med mina egna
och andras artiklar med musikaliska
reflektioner och anekdoter.
Juan ger ett 50-tal konserter om
året, har givit ut ett 20-tal CD, ca 150
kompositioner för sologitarr, gitarr och
sång.
– 1964 var också mitt debutår, säger jag
och tänker att det var ju ett sammanträffande.
– Geniet Yamando Costa är galen i att
spela! Och det är jag också, muttrar
Juan och blinkar trött mot den brutala
höstens skarpa ljus. Har vi väl börjat
kan vi inte sluta att spela tillsammans.
Det blev två nätter till klockan 5!
Vi som fick höra dem bägge på respektives
konserter spela ihop är tacksamma för den
spellusten.
Med gitarren spelklar på teatern. Foto Curt Trepte
TEXT: JAN RUDLING
Lille Bror Söderlundh är nog mest känd för sina tonsättningar av Nils Ferlins dikter som han sjöng till eget
gitarrackompanjemang. Och det var som vissångare han fick sitt stora genombrott i början på 1940-talet och blev
Lille Bror med svenska folket. Men han komponerade också ett stort antal instrumentalverk – även för gitarr.
En bra lärare är lyhörd för
elevens egen kreativitet
Lille Bror, som egentligen hette Bror Axel,
föddes 1912 och växte upp i Värmland. Han
hade en äldre och en yngre bror men Lille
Bror var så etablerat att han i vuxen ålder
valde att använda det som artistnamn.
Hemmet var musikaliskt, mamma Lisa
sjöng och spelade luta1 och pappa Wenzel,
sedermera postmästare i Kristinehamn,
spelade klarinett i ett musikkapell.
Pappan som var en sträng person beslöt att
den musikbegåvade sonen, tolv år gammal,
skulle börja ta fiollektioner. Lille Bror tog
även pianolektioner men valde senare fiolen
som sitt huvudinstrument. Som tonåring i
Arvika undervisades han av Lars Zetterquist,
professor och violinpedagog på Folkliga
I Buenos Aires var Juan med och
grundade ”Conservatorio Manuel
de Falla”. Det har blivit bättre
ekonomiskt i Argentina, berättar
Juan, och det finns en stor lust att
studera. Eleverna är i 20-årsåldern
och har grundläggande musikaliska
förkunskaper. De får lära sig den
argentinska folkmusiken, som är
komplicerad med alla sina rytmiska
nyanser och provinsiella egenskaper.
Men framför allt får de lära sig
Det handlade här om den svenska Brocklutan som då var vanlig i
vissammanhang och användes bland annat av Evert Taube.
Lutan har 6 strängar stämda som en gitarr plus ett antal bassträngar
placerade ovanför greppbrädan och som spelas öppet.
musikskolan i Ingesund, dock utan att vara
inskriven som elev.
Välutbildad musiker
Lille Bror Söderlundh bestämde sig tidigt
för att satsa på musiken och efter realexamen 1929 flyttade han till Stockholm. Där
påbörjade han violinstudier för Tobias
Wilhelmi, som också var konstnärlig ledare
för Stockholms kammarorkester. Söderlundh fortsatte sina violin- och pianostudier
på Musikkonservatoriet och bedrev även
studier i harmonilära, kontrapunkt och
komposition.
För att försörja sig gav han lektioner och
spelade restaurangmusik i olika ensembler.
Restaurangmusiken höll ofta en hög klass
på 1930-talet och gav stor spelvana. Han
satt även med som violinist i Stockholms
kammarorkester. Under en tid vistades han
i Köpenhamn för fortsatta violinstudier.
Söderlundh var definitivt en välutbildad
musiker även om han aldrig avlade någon
formell examen. Tidigt 30-tal började han
komponera kammarmusik, i början för
piano och stråkensemble.
Visorna
I början av 1930-talet kom han i kontakt med
poeten Nils Ferlin, också han bördig från
Värmland. De fann varandra och samarbetet
1
16
Gitarr och Luta 4 | 2013
17
Kompositören Söderlundh
ledde till flera tonsättningar av Ferlins dikter
som En valsmelodi, När skönheten kom till
byn, Får jag lämna några blommor, En liten
konstnär och Vilse. Den första vissamlingen
med Söderlundhs tonsättningar hette När
skönheten kom till byn och utkom 1939. Den
blev snabbt populär och har kommit ut i
många upplagor. Merparten av texterna är av
Ferlin men även två andra kända visor, som
Du Lasse Lasse liten med text av Söderlundh
själv och Den vackraste visan av Ture
Nerman, finns med i samlingen.
En viktig orsak till att tonsättningarna
av Ferlin blev så populära var Söderlundhs
eget framförande till gitarr. Han hade en
karakteristisk tenorstämma som blev så känd
genom radioframträdanden att han enligt
uppgift kunde använda den som legitimation.
Under 1940-talet kom ytterligare två
vissamlingar med egna tonsättningar,
Prästkrage säg... och Sorgmantel med texter
av bland andra Nils Ferlin, Dan Andersson,
Moa Martinson, Ture Nerman, Gunnar
Ekelöf, Pär Lagerqvist och Shakespeare
(översatt). Han tonsatte också andra texter
som inte publicerades i egna samlingar.
men även arbetet med att leda en teaterorkester
på turné med Tolvskillingsoperan, att skriva
musik för scenen och filmen, uppträda med
visorna och mycket annat.
Han gifte sig 1935 med Christel Hedström
men äktenskapet blev kortvarigt, och 1939
gifte han om sig med keramikern Lisbeth
Jobs. Det första barnet föddes året därefter.
Intressant att nämna är att Lisbeth Jobs
och hennes syster Gocken, också en känd
formgivare, har illustrerat flera av Söderlundhs
visutgåvor.
I hopp om att få en lugnare tillvaro flyttade
familjen Söderlundh till Västanvik i Leksand
1943. Men livet som kompositör, vissångare,
dirigent och körledare m.m. innebar inte
att arbetsbördan minskade nämnvärt. Han
levde ett hektiskt och arbetsintensivt liv
och avled i hjärtinfarkt 1957 endast 45 år
gammal. Söderlundhs sista uppdrag blev
som kommunal musikledare i Borlänge,
kanske ett försök att få mer tid för sig själv
och familjen.
Kapellmästare och
musikledare
Man kan med fog säga att hans berömmelse
som vissångare kom att stå i vägen för hans
arbete som kompositör av seriös musik, som
han såg som sin huvuduppgift. Efterfrågan
på vissångaren Lille Bror Söderlundh var
stor och tonsättarkollegor som hade svårt att
acceptera hans framgångar som kompositör
av konstmusik ansåg att han borde hålla sig
till visorna.
Christina Mattsson har i Lille Bror
1936–40 var Lille Bror Söderlundh
kapellmästare på restaurang Bellmansro på
Djurgården i Stockholm. Förutom att leda
ensemblen ingick även att uppträda som
Bellman och sjunga Fredmans epistlar och
sånger. I början av 40-talet fortsatte engagemangen som kapellmästare på revyscenen
18
Hög produktivitet i
många genrer
Söderlundh – tonsättare och viskompositör
(innehåller också en CD med hans musik)
gett en ingående beskrivning av Söderlundhs
liv, hans musikaliska utveckling, hur de olika
verken kommit till och hur han togs emot av
sin samtid. I boken finns också en verkförteckning som omfattar 37 sidor (!) uppdelad
på instrumentalmusik, skådespelsmusik,
vokalmusik, filmmusik, körmusik, musik för
barn m.m. Mycket är inte utgivet utan finns
i manuskript. En del verk är ofullbordade.
Bland instrumentalmusiken som omfattar
ca 100 verk kan nämnas en violinkonsert,
sviter för stråkorkester, pianosonater och
mycket annat. Här ingår också de tre
folkliga valserna som ofta framförs. Listan
över filmmusik omfattar mer än 20 filmer,
som Vägen till Klockrike och Rasmus på luffen
och ungefär lika många skådespel. 1957 ville
Ivo Cramér sätta upp baletten Den förlorade
sonen på Operan med musik av Söderlundh.
Dåvarande hovkapellmästare Sixten Ehrling
lade partituret åt sidan utan att öppna det,
med motiveringen att en visdiktare inte
skulle förekomma på Operan. Balettsviten
Kejsaren av Portugallien med musik av
Söderlundh sattes dock upp på Göteborgs
stadsteater.
Lille Bror Söderlundh tog tidigt ställning
mot nazism och fascism och var en tid
kapellmästare hos Karl Gerhard och senare
hos andra revysällskap. Han har gjort musik
till många revyer. Till den berömda visan
Den ökända hästen från Troja med sin vassa
och modiga kritik av Nazityskland har
Söderlundh komponerat musiken till versen
och gjort arrangemanget.
Man kan inte annat än förundras över
denna höga produktivitet inom så många
olika genrer och som avsatt så varaktiga
intryck. Och då ska man inte glömma att
Söderlundhs arbete som kapellmästare,
dirigent, körledare, arrangör, musikledare
och mycket annat tog en stor del av hans
tid i anspråk. Arbetsbördan och alla krav på
medverkan här och där, på nya kompositioner
och tonsättningar måste nog tidvis ha känts
övermäktig för Söderlundh och även för hans
familj. Det kan säkert ha bidragit till hans
alltför tidiga bortgång.
Gitarren viktig
Den som lyssnar på Lille Bror Söderlundhs
egna insjungningar av visorna hör en gitarrist
som lägger ett genomarbetat ackompanjemang som komplement till sången. Här är
det inte någon som dunkar fram några enkla
gitarrackord utan en skolad musiker som
framträder.
Det är oklart hur Söderlundh lärde
sig spela gitarr. Klart är att han började
framträda med gitarr i mitten av 30-talet, då
för att ackompanjera sina egna tonsatta visor.
Det mesta talar för att han är självlärd, i så
måtto att han inte tagit lektioner av någon
utbildad gitarrist. Som framgår av Martin
Giertz bok om den klassiska gitarrens
Gitarr och Luta 4 | 2013
Första vissamlingen med illustration av Gocken Jobs
Hemma i Västanvik. Foto Tage Ulmerudh
historia fanns det mycket få utövande
gitarrister som höll en hög teknisk kvalitet på
den tiden. Gitarrens genombrott som seriöst
instrument med akademiutbildade gitarrister
kom först på 1960-talet.
Troligt är att Söderlundh inspirerats av
sin mammas lutspel och lärt sig grunderna
i hemmet men att han senare i livet gått
vidare med självstudier i någon form. Han
kan också ha lärt sig av andra gitarrister
han mött. Säkerligen har hans gedigna
musikutbildning bidragit till att utveckla
gitarrspelet.
Söderlundh föredrog att spela med
sensträngar och gick över till nylonsträngar
när de blev tillgängliga i slutet av 1940-talet.
Kanske blev det också en del stålsträngat på
lutan. Gitarrerna som han spelade på höll väl
inte den klass som vi förväntar oss idag av en
välbyggd gitarr.
Gitarrackompanjemang
av god klass
När skönheten kom till byn omfattar 12
visor, de flesta med text av Nils Ferlin. Till
alla visorna hör ett noterat gitarrackompanjemang med genomtänka intron och
mellanspel. Ackordsanalyser saknas. I de
senare samlingarna Prästkrage säg... och
Sorgmantel och andra visor har de flesta
visorna gitarrstämma, i några fall med
ackordbeteckningar.
Söderlundh har också hjälpt många andra
visdiktare inklusive Ruben Nilsson och
Gitarr och Luta 4 | 2013
Evert Taube med nedteckningar av melodier,
harmonisering och gitarrackompanjemang
i vissamlingar som dessa givit ut. Han har
även givit ut en samling med Almqvists
Songes med gitarrackompanjemang.
I början av 50-talet gav Söderlundh ut
Bellmans samtliga epistlar (82 st) med
utskrivet gitarr- och pianoackompanjemang
i ett vackert band. Denna utgåva har tyvärr
fallit i glömska. Roland Bengtsson, som 1962
gav ut sin samling med Bellmans epistlar och
sånger i urval med utskrivet gitarrackompanjemang plus ackordbeteckningar, hade
större framgång. Kanhända kom den i rätt
tid. Båda dessa utgåvor håller enligt min
uppfattning hög klass på gitarrstämman men
det finns intressanta skillnader dem emellan.
Gitarrskolan
Till Lille Bror Söderlundhs många engagemang hörde även Gitarrklubben Visan. Här
hade han åtagit sig att arrangera ett stort
antal visor för gitarr för medlemmarna i
klubben. Totalt blev det 48 visor.
Gitarrklubben fick en fortsättning med
en gitarrskola i form av en korrespondenskurs med 15 studiebrev som Söderlundh
tagit fram. Här ges en grundlig genomgång
av gitarrspel från nybörjarstadiet till
avancerat ackompanjemang med många
exempel i ökande svårighetsgrad. Kursen
är lika mycket en musikutbildning som en
kurs i gitarrspel. Söderlundh har i studiebreven ett lättsamt och personligt tilltal
och ger många goda råd till den blivande
vissångaren. I studiebrev nr 12 hittar jag
följande tänkvärda passage:
”Nu vill jag gärna rikta uppmärksamheten på
ett par saker, som enligt min mening sällan
beaktas tillräckligt. Man måste göra klart
för sig, att en visa i allmänhet är episk, d.v.s.
berättande. Därför står naturligtvis texten
och musiken i mycket nära förhållande till
varandra. De bör tillsammans utgöra en
sluten enhet, ”flyta” gemensamt och stå på
samma nivå i alla avseenden. Detta är en
sak, som även gäller ackompanjemanget.
Följaktligen måste den person, som vill våga
försöket att framföra en visa offentligt eller i
en trängre krets, på förhand noga ha instuderat
verket som helhet. Övning är en sak, som nog
tyvärr sällan respekteras tillräckligt av amatörer.
En mera professionell sångare gör sällan eller
aldrig ett framträdande, som inte är noga
förberett.”
Kompositioner med gitarr
Kanske är Lille Bror Söderlundh den första
svenska kompositör som skrivit verk för gitarr.
1944 framfördes Liten vals för två guitarrer
med kompositören och Bror Mogren i
konserthuset i Stockholm (se notbilagan i
detta nummer). Mottagandet hos musikkritiken var mycket positiv och kompositören
Kurt Atterberg beskriver den som ”en intressant provkarta på vilka klangliga läckerheter
man kan få ut av gitarren när den behandlas
riktigt och inspirerat”.
19
Lieder o
Vissångaren Söderlundh i det fria.
Foto: Gullers
2
Valse Naïve
#3
& #4
Ê=D
‰ 2 œ3
˙™
u
J
4
œœ œœ
œ œ
‰ 2œ3
J
˙™
1
œœ œœ
œ œ
mp dolce e rubato
‰
˙™
œ œ
œœœœœ
J
$
UU
œ
œ 3 ™™1 ˙ œ œ œ œœ œ‰
J
˙ ™ ‰ ‚ ‰˙ J
™
Œ
II__________
II_________________
-.
‰
# œ œ œ œ ‰- œ œœ œ œœ œ ‰ œ31 œœ œ œœ Â
œœ œœœœœœ
2
&#œ
œ 3˙ J
œ œ2 œ0 œ œ
3
˙™
Œ
˙J
œ œ 4˙ 0 ‰
˙™
œ 3œ 0œ
™
‰ Œ
II____________
,
b4 ˙ ™
˙
œ œ 4œ1œ œ
# 4˙™
œ œ ˙™
4
& # ‰ 2 œ1 œ œ œ œ ‰ nœ3 œ œ œ œ ‰ œ œ œ œ œ Ó™ 3 2œ0œ 2 ‰˙™œœ œœ œ ‰ œœœ œ œœ œ
J
b˙™ J
˙ ™J
˙™
˙ ™J
˙ ™J
1 2
˙™
I________________
f
‚
„
‰
˙‰ œ œ
˙ œ
#
œ‰
œ‰
œ‰
& # 1 Ϫ
‰ 2 œ0 J œ œ 0 œ ˙ ™ œ J œ œ ‰œ™ œ J œ œ œ 3 ‰ 2 œ0 J 1 œ œ œ 0 ‰œ ™ œ0 J œ ™ œ
J
J ˙™J
J ˙0 J
J
J J
˙™J
œœ
„
˙™
„
54
Andra gitarrister har arrangerat musik av
Söderlundh. De mest kända visorna har
arrangerats för sologitarr. Roland Bengtsson
gav i början av 60-talet ut ett häfte, Visor på
gitarr (Nordiska musikförlaget, 1960), med
flera kända visor i arrangemang för sologitarr
med följande visor av Söderlundh: Får jag
lämna några blommor, Den vackraste visan,
Midsommarblomster och Du Lasse Lasse liten.
I Nils Larssons Gitarrboken (Nils-Georgs
musikförlag 1953) finns två arr, En valsmelodi
och Narrens visa. Valsmelodin har spelats på
konsert av bl. a. Göran Söllscher och Per
Skareng.
20
Att lyssna på och spela
Av Lille Bror Söderlundhs kompositioner
finns de mest kända visorna inspelade med
många olika artister. Varför inte börja med
att lyssna på originalet, Söderlundh själv, och
höra hur han trakterar gitarren? Har man
tillgång till Naxosbiblioteket (ett bra skäl att
bli låntagare på Musik- och Teaterbiblioteket)
finns det flera inspelningar att välja på. Det
finns också många inspelningar utlagda på
Youtube.
Av instrumentalmusiken finns inspelningar bl. a. av Concerto per violino ed
orchestra, Folklig vals nr 1–3, Concertino för
oboe och stråkorkester, Allegro concertante för
två violiner och stråkorkester, Havängssvit för
1.
VII__
VII_______
II_______________
‚
#
œ 1œ # œ3 œ 3 œ˙1 œ #4œ 4œ1 #œœ œ 0 ‰˙ œ Œœ 1 œ2 œ 4œ œ œ œ ˙
4
0 2
2
& # 1 œ˙™2 œ 3
œ0 œ œ ˙
1‰ œ œ œ œ œ
1
œ 1 ˙0™ J
Œ
˙™J
poco rubato
poco rubato
2
26
f
(II)______________
rall.
˙™
mp
a tempo V____________
mf
a tempo
rall.
‚
,‰
œ œ œ
œ œ œ0œ3 1 #œ 2 œ0œ3 œ1 œ œ
2 0 1
Ó
˙ „ œ
rall.
meno
II____________________
1
mp
Œ ˙
mp
#
&#
67
Œ
˙™
‰
˙˙
˙
#˙
1 ˙
˙
Œ
I_______________
Œ nœ Œ
œ
nœ™ bœ œ
b ˙™ J
2
1
p
j
‚
Œ ˙
j ‰ b œ œ nœ
#
nœj œ œ
œ™ ˙bœ œ ˙ ™2 1 2 3œb4œ ˙™ ˙˙
& # œ ™ œ #œ4œ 1nœ ™ ˙4
3
Œ
Œ
2 ˙ 0 J3
˙™
˙™
™
˙™
˙™
˙™
61
Git. 3
j
bœ
˙˙ ™3 œnœ œb œ
1
˙ ™™
‰
p
U
accel.
rall.
<n> œj œ œ
‰ j
‚ œU
œ œ„‰
4 2
4 3œ œ
O 0œ œ œ œ
œ 2 œ 0 3 0 1 œ2 œ
0
œ œ 1œ4 œ 1œ 4 œ 1
„
‚
Œ
Œ
Â
1
mf
f
rall.
72
Valse naïve
Mikael Mannberg studerar för närvarande
masterutbildning i gitarr vid Musikhögskolan i Piteå, för professor Jan-Olof Eriksson.
Vid sidan om gitarren har han även studerat
komposition för Johan Ramström och
Björn Linnman. Mikael började vid tidig
ålder, starkt inspirerad av kompositörer som
Brouwer, Villa-Lobos och Domeniconi,
att komponera musik både för sologitarr
och större sättningar. På senare år har
kammarmusiken kommit att ta stor plats.
Inspirationen har riktats åt kompositörer
som Schubert och Beethoven, men också
starkt åt 1900-talets kompositörer och deras
kompositionsmetoder. Här kan nämnas
kompositörer som bland annat Weill,
Andriessen och Assad.
meno
IV____________
p
mf
Copyright © Mikael Mannberg 2013
Git. 4
f
.
j
#
œ˙
Œ #˙ œ
œœ œœœœœ
œ #œ
œ œœ œ œ #œœ 2 Œœ™ œ0 œ b1 Œœ4œ #œ ™ ˙ J œ œ
& # 2 œœ œ Œœ Œ #œ œ
˙™
0˙
œ
Ó
Œ
Π.
˙ ™1
tempo primo
Git. 2
mf
j
Œ œ Œ ˙
j
# œ˙ „
œ œbœ œ ™ œ œ œ œ™41 œœJ œ ˙ œJ ˙
& # #œ3 0 1 œ 2 œœ œ œ1 #œœ œ™
Œ ˙
‰˙™
3
Œ ˙
1
Œ
Œ
˙™
1 ˙™
˙™
>
‰
mp
>
> > œ bœ
31
œ
# œ
#œ œ‰ œ4 3 œ2 œ ˙‰ œ œ œ œœ œ œ 4 1œ 3 œ2 œ œ ˙™ 0 œœ œœ
3J
3
& # 4‰ œ œ œ4 ‰ Jœ 4 ˙™
3
0
2‰ œ
J
œ œ
˙™J
˙™
˙™
˙ 1™ J
Man kan undra över vad Lille Bror Söderlundh hade kunnat åstadkomma om han
fått leva längre. Gitarren fick sin upprättelse
som ett seriöst instrument på 60-talet. Till
skillnad från många andra kompositörer
behärskade Söderlundh gitarren och hade
redan på 40-talet komponerat för instrumentet.
Kanske hade vi idag haft flera verk av
Söderlundh som tillhört standardrepertoaren
för gitarr.
När en kompositör från en tidigare epok
förs på tal ställs ofta frågan. ”Var detta
en stor kompositör”? Frågan är fel ställd
enligt min uppfattning, om man inte
tydligt kan precisera vad man menar och
så är sällan fallet. I Lille Bror Söderlundhs
stora produktion finns givetvis stycken
som fallit i glömska, snabbt komponerade
verk för speciella tillfällen och sådant som
återanvänts i andra kompositioner. Men kvar
står finstämda tonsättningar av visor som
blivit klassiker och mycken annan musik som
lever vidare och det är stort nog.
6=D
3
&4
∑
∑
∑
œ œ
œ œ
œ
3 Œ Œ #œ œ œ œ #œ œ œ œ #œ œ
&4
p
3
& 4 Œ Œ œœœœ œœœœœ œ œœ œœœœœ œ œ
p ohne Worte,
Lieder
3
& 4Opus
œœ œœ œ
œœ œ˙ œ œ œ œ67 nr
œœ 5
œœ œ˙ œ œ œ œ
˙
pPeder Riis har arrangerat det här pianostycket
Impressionismen och neoklassicismen i
Frankrike under tidigt 1900-tal är en stark
inspirationskälla, och just detta stycke är # œ .
tillägnat den franska kompositören
Lili
10 &
Boulanger.
Lili, som var syster till den anrika läraren
Nadia Boulanger (med elever som Piazzolla,œ œ
Carter, Gismonti och många fler),
10 hyllades
& Œav
sin syster som den största kompositören av de
två. Redan vid 19 års ålder vann hon Prix du
Rome, och trots att hon dog redan vid 24 års
ålder, så hann hon färdigställa ett10stort&antalœ .
kompositioner av hög kvalité. Detta stycke är
skrivet med Lilis tonspråk och hennes något
impressionistiska uttryck i sina kompositioner
10 & Œ
i åtanke.
Valsen finns inspelad med kompositören på:
https://soundcloud.com/mikael-mannberg-1/
valse-na-ve”https://soundcloud.com/mikaelmannberg-1/valse-na-ve
för gitarrkvartett. Det skrevs av Felix
Mendelssohn 1845. Vill man höra hur stycket
kan låta på piano kan man gå in i Naxosbiblioteket och hitta olika tolkningar.
œ Där
œ œ œ œ med
œ enœ .inspelning
œ œ English
œ #œ.
finns
œ œockså
œ œGuitar
Quartet. Man kan också hitta inspelningar
på Youtube.
p
œ Liten
œ œ œ vals
œ œ œ för
œ œ œ två
œ œ
˙
Œ œ
p Œ
guitarrer
œ
1944 av kompositören och Bror Mogren i en
i Stockholms konserthus. Långsam
Πkonsert
vals, œrimligt tempo
110. Tematœtill œ
œ . MM
œ œvals nr 1.
p œ icaœFolklig
valsen återfinns bearbetat
Den finns inspelad med Örebro Chamber
Orchestra 1994, ”Lille Bror Söderlundh” Intim
music IMCD036. Finns i Naxosbiblioteket.
3 Har du inget företag och behöver få hjälp med att fakturera för giget?
• Mattsson, Christina: Lille Bror Söderlundh,
Tonsättare och viskompositör Stockholm
2000, Atlantis bokförlag.
3 Vill du har mer tid över till musiken och slippa sköta bokföring och
skatteinbetalningar?
• Giertz, Martin: Den klassiska gitarren
Stockholm 1979, P.A. Norstedt och
söner.
Då kan du anlita AMA!
Läs mer på ama.se
eller ring oss idag! 042-13 39 08
Gitarr och Luta 4 | 2013
œ œ.
œ.
œ œ œ œ œ.
œ stycket
œ här
œ Söderlundh
# œ . œ œ œ skrev
œ œ det
#Lille
œ # œBror
som publicerades 1942.
p Det uruppfördes
Fakturera för giget
utan att ha företag!
Källor
Gitarr och Luta 4 | 2013
mf
To Coda
Bild&Reklam Visby
Arr för gitarr
Folklig vals nr 1–3 har arrangerats för gitarrorkester av Jan-Olof Eriksson och man kan
konstatera att de klingar alldeles utmärkt
för gitarrensemble. I Bromma gitarrkvartett
spelar vi vals nr 2 i en ”svit” med andra
Ferlin/Söderlundh-visor. Torvald Nilsson har
arrangerat Bollelåten för gitarrtrio. Det finns
säkert fler utgivna arrangemang för gitarr
som jag inte känner till. Jag tar tacksamt
emot tips.
p
‰‰ œ œ ‰ œ œ
1œ
œ
œ œ
# ‰ œ j
œ
œ
œ œ 1œ3 œ 0 œ 2
& # œ ˙ œ œ œ œ œ œ œ œ 3 ˙ 2 œJ4 œ œ œJ œ
2 0
˙™
Œ
˙
œ
˙™ p
˙™
œ ˙™
En stor kompositör?
Andra verk med gitarr är: Lyrisk svit för
violin, viola och gitarr (Intrada och allegro,
Soave, Menuett, Burlesk), Visor i följd för två
röster, gitarr, klarinett och stråkorkester,
Fröken Rosita eller Blommornas språk,
skådespelsmusik för två gitarrer, piano samt
sånger.
Det är inte omöjligt att det finns fler verk
som är avsedda eller lämpade för gitarr i
det efterlämnade arkivet på Musik- och
Teaterbiblioteket.
mf
21
dolce
1
‰ jœ œ
‰ j
j
œ œœ œ œœ œ œ œ œ œ œ œ ˙˙
˙™
˙™
˙™
‰
∏∏∏∏∏
p
&
mf
16
piano och stråkorkester, Christina-musik för
stråkorkester, Liten svit för klarinett och piano,
Pastoral för violin och piano. Mats Bergström
och Georg Riedel har nyligen spelat in Får
jag lämna några blommor på albumet Visor
utan ord.
För den som sätter sig ned och går igenom
Söderlundhs omfattande produktion finns
det nog en hel del som passar utmärkt att
arrangera för en eller flera gitarrer eller
i kombination med andra instrument.
Det stora efterlämnade arkivet innehåller
säkert intressant material som väntar på sin
upptäckare.
För den visintresserade gitarristen erbjuder
Söderlundh i original en inspirationskälla.
Av visutgåvorna kan särskilt rekommenderas
När skönheten kom till byn, Fredmans epistlar
och Almqvists Songes. Dessa samlingar har
med en noterad gitarrstämma och går att få
tag i på antikvariat. Även Prästkrage säg... och
Sorgmantel med visor som är mer bortglömda
är väl värda ett studium för den som vill hitta
ny repertoar.
U
## ŒO ™ œœ œ œœ œ
a tempo
˙
#
œ œ ˙ ™ œ œ œ ™ œ œ œ œ ‰˙ œj0 œ 1 œ3 œ0 œ 3 ‰˙4 œ 2 œJ œ œ0 œ
& # 1 ˙™
‰
3
™J
J
2
˙™3 Jœ 4 œ œ 0‰˙™ Jœ œ œ 0 ‰ œJ
1
Œ
˙™
1
‰
p
rall.
42
48
mp
Git. 1
mf poco pesante
mf
II______________
1
0
2
6
11
j
‚
œ # œ œ 3 œ œ # œ 4œ œ œ œj œ
œ
j, œœ
™™ œ œ œ
˙ ™ 4 1 1 ‰ 1 1 4 œ œ 4 Œ ™1 4˙œj 1 2nœ0 œ œ
˙™
˙
œ0 ˙ 0 0œŒ 4b œ ™ 0 œ™
0
3
u 2
Ê
f
p
# ˙™
& # 4 ‰ 3 Jœ ˙
˙
Œ
VII__________________________
(a tempo) 2.
36
∏∏∏∏∏∏∏
q = 120
Guitar
rall.
M. Mannberg
NOTKOMMENTAR
Moderato
In memoriam Lili Boulanger
Även via mobilsurf
ama.mobipage.se
Scanna QR-koden med en
QR-readerapp i din mobil
så kommer du till oss.
21
œ.
Œ
cr
NOTBILAGA
© Nordiska Musikförlaget/2007 Gehrmans Musikförlag AB. Tryckt med tillstånd
2
NOTBILAGA
In memoriam Lili Boulanger
rall.
$
UU
œ
œ
œ
œ
œ
œ
## 3 œ43 œ œ œ œ œ31 œ œ œ œ œ œ œ œ œ Œ 3 œ ™ ˙
‰ 2J
‰ J
™1 ‰ œ œ œ œœ œ‰
œ
Guitar & 4 ‰ 2 J
2
J
J
™
˙
˙
‰
‚
™
™
™
˙
˙
˙™
Ê=D
u mp dolce e rubato
II_________________
6
‰- œ œ
.
## œ œ œ œ œ ‰ œ œ œ œ œ ‰ œ13 œœ œ œœ Â
œ œœœœœœ
œ
œ
˙
œ
œ
2
&
œ3 J
œ 0 œ2 0
J
4
3
˙™
Œ
˙
œ
˙™
œ ˙™ ‰
œ 3œ 0œ
q = 120
II__________
## 4 ˙ ™
& ‰ 3 œJ ˙
˙
36
Œ
‰ Œ
II____________
œ
™
™
˙
b
˙
˙
œ
œ
œ
## 4 ‰ œ œ 4 ‰ œ œ 4 ‰ œ œ Ó™ 4 1 3 œ œ œ œœ œœ ˙‰ ™ œ œ ,
œ œ œœ
1
˙™
3
2 0
&
œ
œ
œ
œ
n
œ
œ
œ
œ
œ
œ
2
‰
œ
œ
œ
2J
J
J
b ˙ ™2 J
J
˙
˙
˙
˙
™
™
™
™
1
˙™
42
f
‚
„
‰
‰
‰
‰
˙‰ œ œ
## œ™ 0 œ œ
˙ 0œ œ
œ
œ
Ϫ
œ
™
3
0
& 1 ‰ 2 œJ J œ 0 œJ ˙ ™ œJ J œ œJ ‰ œJ J œ œJ ‰ 2 œJ J 1 œ œJ 0 œ‰ 0 œJ J œ ™ œ
˙™
˙™
˙
œœ
„
˙™
„
54
p
mf
p
‰
## ‰ œ œj œ œ œ œ œ œ œ ‰ œ41 œœ œ œœ œ ‰ œ œœ œ œœ
œœ
œ
œ
0 2
œ
3
˙
˙
œ
1
& œ
œ 3 2J
2 0
˙™
Œ
˙J
œ
˙™ p
˙™
œ ˙™
21
VII__
VII_______
II_______________
‚
26
œ
œ
œ
œ
œ
## œ œ 3 œ 1œ # œ3 3 ˙1 #4œ 4 1 #œœ œ 0 ˙‰ œ Œœ 1 2 œ 4œ œ œ œ ˙
4
0 2
2
& 1 ˙™2
1‰ œ œ œ œ œ
1
˙0™ œJ0 œ œ ˙
œ
Œ
˙™J
1
poco rubato
poco rubato
2
f
rall.
a tempo V____________
31
mf
Copyright © Mikael Mannberg 2013
a tempo
‚
,‰
œ3œ œœ0œ3œ œ œ œ
œ
œ
0
œ
#œ 2 Ó 1
2 0 1
˙ „ œ1
œ œ
œ œ
˙
œj œ œ œ œ ‰ œj œ œ œ œ ‰ œj ˙
˙™
˙™
˙™
‰
mp
mf
II____________________
j
Œ œ Œ ˙
## 3œ ˙ „ œ œ œ œ œ™ œj
œ
& #œ 0 1 œ 2 œ 1 #œ Œ ˙ œbœ œ ™ ˙ œ œ 3 œ™41 œœJ œ ˙‰ œJ ˙
Œ
˙™
1
Œ
Œ
˙™
1 ˙™
˙™
>
‰
rall.
meno
mp
#
&#
61
2
œ˙ ™
™
j
‚j
Œ ˙
b
œ
‰
œ
j
n
œ
n
œ
œ
2
1
œ œ™ bœ œ
œbœ ˙™ ˙˙
2
œ #œ4œ 1nœ ™ ˙4
3
4 3
˙˙ ™™
J
Œ
Œ ˙
˙™
0 3
˙™
˙™
˙™
mp
##
&
67
Œ
˙™
˙˙
˙
Œ
I_______________
Œ nœ Œ
œ
J bœ œ
n
Ϫ
b ˙™
2
1
p
Œ ˙
mp
>
> > œ bœ ˙
œœ œ 4 œ 1œ œ
## œ
œ
#
œ
œ
2
4
œœ œœ
œ
œ
œ
œ
4
3
œ
œ
œ
‰3 3 3 J ‰ J
2 0 œ ˙™ 0
& 4‰ œ œ œ4 ‰ œJ ˙™
3
2‰ œ
œ œ
˙™J
˙™
˙™
˙ 1™ J
(II)______________
dolce
rall.
˙™
mf
To Coda
1.
&
mf
16
p
Uœ œ
## ŒO ™ œ œ œ œ
a tempo
## ˙™ œ œ ˙ ™ œ œ
œ œ ‰ œj œ œ3 œ0 œ 3 ˙‰ œ 2 œ œ œ œ
œ
™
1
& 1 ‰ 3 œ 4 œ œ 0‰ œ œ œ 0 œ‰ œ œ
˙
˙4™ J J 0 J
3 0
J
J
2
˙™
˙™
J
1
Œ
˙™
1
‰
mp
rall.
I________________
48
11
0
mf poco pesante
mf
II______________
j
‚
œ
œ
œ
œ
œ
œ
,
œ
#
œ
#
œ
œ
j
j
œ
œ
œ
˙
n
œ
3
™™ œ œ
˙ ™ 4 4 1 1œ ‰ 1 œ 1 4 œ œ 4 Œ ™1 4 œj 1 2 0 œ œ
0
0
˙™
œ b œ ™ 0 œ™
˙
œ
˙
0Œ
4
0
3
u 2
Ê
f
p
∏∏∏∏∏
M. Mannberg
VII__________________________
(a tempo) 2.
j
bœ œnœ
˙˙ ™™3
œb œ
1
˙™
‰
p
U
accel.
rall.
j
U
‰ <n> œ œ œ
‰ j
‚
„‰
œ
œ
œ
4 2
œ
3
œ
œœ
4 3
0
0
œ O 0œ œ œ
œ
2
1
#˙
œ
0
2
1
œ
œ œ œ œ œ1 4
1 ˙
1 4
‚
Œ
˙
 „ Œ
∏∏∏∏∏∏∏
Valse Naïve
mf
f
f
IV____________
.
j
œ˙
Œ #˙ œ
##
œœ œœœœœ
œ
œ
œ
œ
Ϫ
œ
œ
œ
b
œ
œ #œ
œ œ #œ 2 Œ œ0 1 Œ 4œ #œ ™ ˙ J œ œ
& 2 œœ Œ Œ #œ œ
˙™
0˙
œ
Ó
Œ
Π.
˙ ™1
tempo primo
rall.
meno
72
mf
p
3
##
&
78
II_________________________
Œ ˙œ
œ™ ˙J
˙™
˙ œ
˙ J
‰˙™
œ
˙
Œ
U‚
‚
j
Œ nœ Œ
œ œ œ œ ™ œj œ ‰ 1œ œ œ œ œ
œ
œbœ
4
œ
2 1
˙
˙
0 2
J œ œ0 œb3œ2 0
™
nϪ
œ
b ˙™
1˙
™
mf
f
1
Git. 2
1
Git. 3
1
Git. 4
D.S. al Coda
rall.
U
nœ œ œ œ œ ‰ j
œ œ
Œ œ 3œ
œ
œ
nœœ
O
œ
œ
œœ
0
2
˙™
œ œ ˙™ u u
Œ œ ˙
Â
∏∏∏∏∏
∏∏∏∏∏
j
œ œ#œ œ
œ
œ
œ
#
œ
œ nœ œ
j
j œ™ œ ˙ j
œœ
## œ œ œ
œ
œ
˙
‰
œ
œ
Œ
™
&
œœ
Ϫ
˙
bœ ™
œ ˙™
˙™
VII____________________________ rall.
Ø
mf
œ
## ˙‰ ™ œ œ b ˙‰ ™ œ œ ˙‰
œ œœ œÓ™ œ œ œ œ ˙™ œœ œœ
&
œJ œ œ nœJ œ œ <#>œJ œ œ
‰ œ œ œ
b˙™
˙
˙
˙ ™J
™
™
˙™
rall.
a tempo
mp
, b˙™
nœ
œœ 1˙ ™ 4 œœ œœ ˙™ 40 œœ 3œœ
1
1 œ
‰ bœ 1
œ
œ ‰ 2 œ 3 œ œ 1‰ 2œ
œ0 œ
4J
J
J
b˙™
˙™
˙™
0
3
p
VII__________________________
mp
p
& œ.
10
& Œ Œ
∑
Œ
Œ
œ #œœœœ œ œ œ œ œ œ
œ
œ.
p œœœ œ œ
œ œ œ œœ œ œœœœœ œœœ œ
œœœœœ
œ˙ œ œ œ œ
œœ
œ œœ
œ
Œ ‰
F
œ. œ œ
J
p F
œ . œ# œ œ
p F
‰Œ
œœ ..
p
∑
œ
œ.
j
j
œœ œ œ œ œ œ
œ.
œ.
Œ
œ. œœœ œ œ œ œ œ œ œ œ œ
œ œœ
ß
œ œ œ œ œ œ œ œ.
˙
œ
œœœœ œœ
Œ Œ œ
ß
. . . . .
.œ œ. œ. œ. œ œ œ œ œ œ .
ß
cresc.
.
œ. # œ. n œ. œ. œ. œ. œ œ. œ. œ
cresc.
ß
. . .
œ
œ #œ nœ œ
œ œ ˙
œ
œ
˙
œ
Œ ‰ œ
cresc. J
œ.
Œ Œ
œ
F
˙
œ
œ œ. œ. .
œ œ.
˙
˙
˙
œ
œ
œ.
œ ˙
p
œ. œ. œ. œ .
p
œ. œ. œ. œ .
p
Œ.
˙
œ
˙
œ
œ œ œ. œ. œ.
œ.
œœœ
œ
J ‰ Jœ œJ œ Jœ
œ
œ œ œ œ œ œ #œ.
œ. #œ#œ œ #œ. œœ œ œ
ϧ
. œ. œ. œ. œ. œ . œ œ œ. . .
.
.
œ
.
œ
.
œ
œ œ œ . œ œ œ œ. œ. œ. œ .
nœ œ
cresc.
œ.
F. Mendelssohn
œœœ
‰Œ
. . œ. œ. œ. œ . œ
œ. œ. œ œ
f
. . . œ.
.œ œ. œ. œ. œ œ œ œ
f
cresc.
œ. # œ. n œ. œ. œ. œ. œ. œ
cresc.
f
. . .
.‰ œ # œ n œ œ
œ ˙.
˙
˙ cresc.
œ ˙f
cresc.
-7-
19
&
19
&
19
&
19
&
28
28
œ
œ-.
#œ.
∑
∑
œ. œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ #œ. œ
p
œœ œœ œœ œœœœ œ œ œ
˙
Œ œ
p Œ
œœ œœ
#œ #œ œ #œ. œ œ œ œ œ œ œ
p
10
rall.
‚ 4 OOO ™™™
‚
## ˙
3‚
Œ
œ
œ
œ 4 1 2
& 2‰
œ
œ
1
œ
1
3
œ œ œ
„ ‚ Ê ‰ ‚
˙™ J 1 3 0
˙™
∑
œ œ
œ œ
3 Œ Œ #œ œ œ œ #œ œ
&4
p
3
& 4 Œ Œ œœœœ œœœœœ œ œœ
p
3
& 4 œ œœœœœ
œœ œ˙ œ œ œ œ
œ ˙
p
œœ
& Œ
rall.
p
a tempo
&
3
&4
10
VI_____________
,
˙™ j œ œ
˙™ j œ œ
œ
j
œ
œ œ œ œ ‰ œ œ œ œ œ ˙™ œ œ œ œ œ
‰
œ
œ
‰ œ
‰
J- œ œ œ ˙™
˙
˙™
™
0
˙™
## ˙ ™
& 2
10
mf
f
## ˙‰ ™ œœ œ O ™
&
œJ œ œ œ
˙™
˙™
6=D
a tempo
p
f
II____________
Git. 1
accel.
f
œ œœ
#œ.
Moderato
1
b˙
## œ œ œ™ œj
4 ˙
Œ
&
˙ œ b ˙13™ b˙
œ
mf
Lieder ohne Worte op 67 nr 5
I____________
I__________
84
NOTBILAGA
28
28
&
œ . œ œ œ. œ. œ. œ . œ œ œ. œ. œ. œ . œ œ
. . œ. œ œ
œ. œ. œ. # œ . # œ œ œ. œ œ
π
dim.
rit.
a tempo F
œ . œ œ œ. b œ. œ. œ œ œ. . . œ
œœ
œ œ. œ. œ. œ œ œ. œ. œ. ‰ œ œ œ
JJ
π
dim.
rit.
a tempo F
œ œ œ. œ. œ. œœ œ œ. œ. œ. œœ œ . . .
œ œ œ œœ . œ # œ˙ œ. œ. œ. # œ . œ œ
dim.
π
rit.
a tempo F
∑
œ ˙
œ ˙
#œ œ Œ
œ
˙
œ ˙
œ ˙ dim. œ ˙
π œ ˙ rit. a tempo
#œ.
œ. œ. œ. œ . œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ# œ œ œ œ œ œ# œ œ œ œ œ œ# œ œ œ œ
...
œœ .œ œ œ œ œœ
& # œœ .. # œ œ
. . .
.
œ
œ
.
& # œœ. . œ œœ œœ
œ.
&
œ . œ. œ. œ.
ß dim.
œœ œœœœ
# œœ ..
‰Œ
ß dim.
# ˙œœ .. œ œ œ œ œ œ
Œ
ß dim.
œ
dim.
˙
ß
ß dim. p
œœ # œ n œ œ
œ
ß dim.p
cresc.
p
œ œ œ œ# œ œ œ œ œ # œ œ œ œ # œ
ß dim. p
cresc.
p
j
œ œ œ œ œ œ œ œ #œ œ. œ
cresc.
p
ß dim. p
p
œ œ œ
cresc.
œ œ œ
œ #œ.
œ
J
œ
œ.
Œ Œ
Œ
œ œœ
f
œ ‰ œ œ œœ œ
J Œ ‰ œ # œœ
fJ
ß
‰
œ
œœ œ
œ
# œ # œ œ # œ . œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ # œ . œœ œœ
ß
f
œ
˙
ß
œ
∑
#œœœœ œ
a tempo
œœ œœ
œ.
ß
œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ.
a tempo
˙
œ. œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ œ
œ œœ
∑
œ # œœœ œ œ
œ œœ œœœœœ
œ œœ
a tempo
œ˙ . œ œ œ œ œ
œœ
œ˙ œ œ œ œ
œœ
œœ
œ
f œ #œ œ
U
∑
U
œ œ œ œ œ œ œ˙ . · VII
u
U
œœ œ œ œ œ œ œ œ œœ œ ˙ .
∑
œ # œœœ œ
œ œœ œœœœœ
œ.
œ ˙
œœœ
œ
œ˙ œ œ œ œ
j
j U
œœ œ œ œ œ œ ˙œ . ˙
u
-8-
26
Gitarr och Luta 4 | 2013
Gitarr och Luta 4 | 2013
27
.se
BRUNE LUFTFUKTARE B125 MED
BIO-FILTER
För privatpersoner eller musiklärare som
har flera fina gitarrer och vill skydda dem
från den torra inomhusluft som uppstår
när det blir kallt väder utomhus.
Det är inte roligt när gitarrerna spricker!
Gitarrer mår bäst i ett klimat som har
50-60% relativ luftfuktighet vid normal
rumstemperatur.
Brune luftfuktare B 125
För rum upp till 60 kvm.
Teknisk information:
Dimensioner (B x H x D): 44 x 28 x 30 cm
Vikt ca.: 4,5 kg
Elförsörjning: 230 V/50 Hz
Strömförbrukning: ca. 25 Watt
Intervju med
PRIS: 2895:�
Din resurs för gitarrdelar och tillbehör
Arvid Mörnes väg 1 i Bromma. Mån-Tors 11-18, Fre 11-16.30 (Lunch 13.15-14)
www.gitarrdelar.se
info@gitarrdelar.se
08-380208
Anders Miolin
Jag träffade Anders Miolin en vårdag efter
att han givit en härlig konsert i staden Lund
(den första i Sverige på ca 12 år!) där han
fortfarande har kvar en lägenhet, eftersom
han har släkt i staden och tillbringar delar av
sommaren här.
Vi satte oss på Grand Hotel och pratade om
Miolins karriär och hans syn på gitarren,
musiken och inte minst pedagogiken. Det blev
ett mycket expansivt samtal som bitvis kom att
dra in de flesta aspekter av mänskligt liv, allt
efter hur Miolins reflektioner över musiken
utvecklades.
TEXT:
ROLF NILSÉN
Gitarr och Luta 4 2013
|
FOTO: ARSÈNE SAHEURS, ROLF NILSÉN OCH STEPHAN WEISS
29
Du har ju en stor spännvidd i din musik,
som t. ex. den senaste skivan med titeln
“Christmas dreams”, det är något nytt
där, eller hur?
– Ja, det är min första CD för BIS där jag
gjort friare arrangemang. Tidigare har jag
ju gjort alla de här med Satie, Debussy,
Ravel och Granados som är noggranna
transkriptioner. Den nya kan man säga är
fantasier kring julsånger, med element av jazz
och folkmusik.
Jag ser inte mig själv som gitarrist utan
som musiker. Jag gjorde en jazzkonsert
förra veckan i New York tillsammans med
en amerikansk pianist – det
är en utmaning för en
klassisk musiker att vidga
sina horisonter. Det finns
egentligen inga gränser inom
musik och varför ska man
bygga upp gränser när de
inte finns? Det motverkar
utvecklingen. Idag har vi
möjligheten att höra alla typer av musik från
hela världen. Varför då inte utveckla i stället
för att begränsa musiken? Det har alltid
funnits en interaktivitet mellan folkmusik
och s. k. konstmusik, de hade aldrig kunnat
leva utan varandra.
Nej, genreindelningen är ju egentligen
något suspekt, det kan verka som en
praktisk vägledning men när man börjar
skrapa på ytan blir det mer och mer
tveksamt...
– Det är lite detta som jag försöker visa i
mina program också. Jag börjar med Sanz
som ju är “klassisk” musik baserad på folkmusik. Sedan kommer Mertz och hela den
eran med bl. a. honom och Schubert som är
inspirerad av folksångstraditionen. Därefter
Gershwin som är ovanlig i det att han var vit
musiker och kompositör och intresserade sig
för den svarta musiken. Och Piazzolla som ju
också är gränsöverskridande.
Vilket år var det?
Apropå gränsöverskridanden, när var
det du flyttade till utlandet?
– Ja, det är den professur som Konrad
Ragossnig hade en gång. Han var både i
Wien och i Zürich, och i Basel. Men han
hade nästan inga elever kvar, så jag fick
bygga upp en klass från scratch. Nu har
klassen växt och jag har elever från hela
världen, Asien, Europa...
– Jag bodde i Lund till jag var 25, men jag
är född i Stockholm. Kom till Lund när jag
var fem och känner mig som lundensare
även om jag inte pratar skånska. Jag kom in
på musikhögskolan i Köpenhamn när jag
var 15 och studerade där i sju år och tog två
examina där, pedagog och konsertdiplom.
Gitarren, den är bra därför
att den är outvecklad, den
är inte färdig.
Jag gjorde också två år i Malmö med
solistdiplom för Per-Olof Johnson (även i
Köpenhamn för Per-Olof Johnson). Sedan
ville jag utomlands och då var Oscar Ghiglia
i Basel så jag tänkte att jag sticker dit, och
jag gjorde inträdesprovet där och kom in.
Och sedan blev jag kvar där. Jag gick tre år
för Oscar och tog ett andra solistdiplom och
fick sedan jobb som gitarrlärare på några
musikskolor och gav många konserter där.
Och sedan till slut så fick jag professuren i
Zürich som jag har nu.
Eller “fick professuren”, det låter ju lite fel.
Det var i en stor tävling med folk från hela
Europa, fem blev utvalda att spela, intervjuas
och undervisa inför en stor jury. Och jag fick
jobbet!
– Låt mig tänka, det var 16 år sedan...1997!
Och det är en välkänd professur,
eller hur?
Numer spelar du bara på den
13-strängade gitarren “Chiavi-Miolin”
har jag förstått, men när du gick för
Per-Olof Johnson, spelade du 6-strängad
gitarr då?
– Ja, för Per-Olof spelade jag 6-strängad.
Och altgitarr förstås – som alla andra på den
tiden.
Altgitarr är ju inte riktigt i ropet
längre...
– Nej det försvann med Per-Olof tror jag.
Det är lite tråkigt... Jag lärde mig att spela
altgitarr, hela den repertoaren. Men sedan
tror jag faktiskt att jag var först att börja
spela annan musik på altgitarr. Satie och
sådant. Jag tänkte att “På det här instrumentet
kan man göra andra saker!” Jag gjorde
Skrjabin, Satie, Granados – lite intimare
pianomusik, vilket lämpade sig extremt
bra. Och sedan när jag kom till Schweiz så
hittade jag av en ren slump en helt fantastisk
10-strängad gitarr av en schweizisk byggare
som jag då använde för den normala
repertoaren. Då ville jag ha en 10-strängad
gitarr och den är lite starkare än altgitarren
som ju är lite intim av sig. Tills en dag då
jag sa att jag vill ha en 13-strängad gitarr
som täcker hela det här registret. Och den
här gitarren jag har fungerar också som en
altgitarr eftersom jag har en capodastro som
täcker alla strängarna så att jag kan variera
tonhöjden. Fast det handlar egentligen inte
så mycket om tonhöjden utan om färgen, du
får en helt annan klang.
Jag kommer att tänka på Narciso Yepes
som väl var tidigt ute med att spela
på 10-strängad gitarr. Han gjorde ju
det för att få lika mycket resonans
från bassträngarna för hela den
kromatiska skalan på diskantsträngarna i melodistämman.
– Ja, det där beror ju lite på vilken skala
man spelar i, men det stämmer att man
får helt olika övertonsserier och olika
klangfärger med de här basarna. Det
är väldigt komplext detta och svårt att
jobba med, men samtidigt har man
mycket mer möjligheter med extra basar.
Man får ju också ett större jobb att
dämpa strängar när man spelar med
basar som klingar med. Det blev ju
Yepes efterhand lite trött på...
– Precis. Det är som när man spelar
Bach, då måste man hålla linjerna rena.
Men om man spelar t. ex. Roland Dyens
Saudade No 3 (som Miolin framförde
i sin konsert) så vill Dyens ofta att
strängarna ska få vibrera, han vill ha det
där med bordunerna...
Men då tänker han väl utifrån
6-strängad gitarr?
– Jo, men jag vet att Roland tycker om
min inspelning. Det är samma sak när jag
spelar Satie, även om det är en annan sfärisk
atmosfär i de styckena.
Hur stämmer du din 13-strängade
gitarr?
– De 6 normala strängarna i vanlig stämning, och de övriga (basarna) stämmer jag
efter stycket, d.v.s. D, C/Ciss, H/B, A, G/Giss,
F/Fiss, E.
Men jag vill ju också framhålla, särskilt
eftersom intervjun är för en gitarrtidskrift,
att detta är ju inget angrepp på den
6-strängade gitarren. Det är viktigt att säga,
eftersom någon annars kan tro att jag vill
ersätta något annat med den 13-strängade
gitarren. Nej, det är inte så. Det är ett helt
annat instrument. Den 6-strängade gitarren
ska fortsätta att existera som den är, och man
kan om man vill utveckla saker i den. Jag är
väldigt mycket för teknisk utveckling – hade
vi inte haft den tekniska utvecklingen så
hade vi inte haft pianot idag! Men cembalon
fortsätter ju att existera, det finns ingen
anledning till att instrument ska upphöra att
existera.
Det tråkiga är kanske att lutan slutade
att utvecklas, plötsligt så hände inget mer
på den fronten. Jag vet att det finns försök
nu med t. ex. liutoforte, att göra ett starkare
30
Gitarr och Luta 4 | 2013
Foto: Rolf Nilsén
lutinstrument, men det är inget angrepp på
den vanliga lutan. Det finns ju egentligen
inga gränser för vad man kan göra, och det
är det som är så intressant. Jag hade ett långt
samtal med Carlo Domeniconi, vi är alltid
på samma festivaler, och han sa: “Gitarren,
den är bra därför att den är outvecklad, den
är inte färdig. Den är inte som en fiol, den är
färdig. Men en gitarr kan du utveckla.”
Gitarr och Luta 4 | 2013
ett självändamål. Jag spelar inte gitarr för
att jag vill spela gitarr utan för att jag vill
spela musik. Jag spelar 13-strängad gitarr
för att jag vill spela en viss slags musik som
uppfyller min inre klangbild. När jag första
gången provade min 13-strängade gitarr så
var det som att höra min egen själ! Om jag
istället sitter med ett instrument som jag inte
kan förverkliga min klangbild med – då är
det ju frustrerande! Då är det som en
målare som bara har några få färger och
inte ens kan blanda dem för att få fler
nyanser...
Apropå ljudhålet som du nämnde,
det är faktiskt inte en helt ny idé, utan
det var en gitarrbyggare i Madrid på
30-talet som delade upp klanghålet i
två halvor och satte dem högst upp på
varsin sida om greppbrädan och sa att
det var en gitarr kallad El Toro.
Jag pratade med min gitarrbyggare,
Ermanno Chiavi, om ljudhålet och han
säger att ljudhålet har egentligen bara
en funktion, att låta luften cirkulera!
Hålet kan alltså egentligen placeras på
olika ställen, även på sargen som ibland
är fallet. Och med den placeringen som
min gitarr har så blir det en större yta
av locket som kan vibrera. Jag tycker
själv att det är lite häftigt, lite som en
Picasso!
Foto: Rolf Nilsén
Det är något vi kan skryta med faktiskt,
alla olika gitarrtyper som finns. Det är
fantastiskt!
Harpgitarren var ju en gitarrtyp som
liknar det instrument du spelar på
lite. Ljudhålets placering är ny för mig
men annars verkar det finnas många
likheter...
– Nej det stämmer, det har ju funnits
harpgitarrer, Sor spelade en 10-strängad
sådan, Aguado likaså och
Mertz. Men för mig har det
mer att göra med frågan
“Vad behöver jag för att spela
en viss typ av musik?” Och
man kan egentligen inte
spela Bachs lutmusik på ett
tillfredställande vis om man måste kastrera
baslinjerna. På 6-strängad gitarr ska man
spela violin-partitorna eller cellosviterna, det
passar fantastiskt väl. Men om man ska spela
lutmusiken eller Weiss, då är man väldigt
begränsad på en 6-strängad gitarr.
Ja, det är ju ett musikaliskt val man
gör, som man också har ett ansvar
för: det här instrumentet och den här
musiken...
– Precis. Man får inte glömma att ett
instrument är bara ett instrument och aldrig
Ja, det är ju också mycket musik
som är ungefärligen samtida med
Picasso som du spelar på den, så
det passar ju bra!
– Ja just det!
När vi nu är inne på den musik du
spelat på den 13-strängade gitarren,
Satie t. ex., så är det ju musik som inte
så ofta spelats på gitarr och som man
kanske inte så lätt föreställer sig skulle
passa på gitarr. Även om jag blivit helt
övertygad om den möjligheten av dina
inspelningar...
– Ja...alltså, man måste vara klok i vad man
väljer att spela och transkribera. Frågan är:
“Tänk om Ravel hade skrivit
ett gitarrstycke. WOW”
bidrar man med något till musiken? Det är
ett stort frågetecken. En transkription eller
en bearbetning ska ta fram någonting som
redan finns där och förstärka den istället för
att begränsa den. Till exempel så passar ofta
spansk pianomusik bra på gitarr eftersom
pianot imiterar gitarren och då tar man
tillbaks musiken till dess rötter, så det är helt
OK.
Min idé med Satie, Debussy och Ravel,
vad vill jag ta fram där? Ravel var den
svåraste av dem, virtuost och tekniskt. På
pianot kan du göra så mycket som du inte
31
Det är väl också så att det inte finns så
väldigt mycket skrivet för gitarr från
den perioden, eller hur? Ska gitarristerna gå miste om den perioden?
– Segovia träffade Ravel vid något tillfälle
och Ravel lovade att skriva ett gitarrstycke,
men det blev aldrig av. Det är ju en sådan
slump i musikhistorien som påverkar väldigt
mycket: tänk om Ravel hade skrivit ett
gitarrstycke. WOW! Och jag tänkte när jag
hörde om detta att det får vi ta igen och då
började jag transkribera Ravel.
Samma sak med Debussy, även om det
var för tidigt för Segovia. Det fanns inte
någon kontakt med gitarren, ofta är det ju
personliga kontakter som avgör det hela.
Hela Segovia-repertoaren, alla dessa Torroba,
Turina, Tedesco, Rodrigo – Segovia kände
ju dem.
De tillhör ju generationen av
kompositörer som kommer
efter...
– Ja, Segovia skapade ju en repertoar genom att han satt tillsammans med dessa kompositörer och
i stort sett medkomponerade. Jag
är ju elev till Oscar Ghiglia som
var Segovias favoritelev, så jag har
hört väldigt mycket inside stories
om Segovia, hur han jobbade. Jag
tror att Tedesco var den ende som sa ifrån att
“Nej, jag vill ha det så här!”
Hur avgör man vilken musik som passar
att transkribera för gitarr?
– Först måste det fungera tekniskt, att
du kan återge det material som är skrivet,
alla harmonier, alla melodilinjer, alla
stämföringar t. ex. När jag gjorde min
Granados-skiva så var just de här sakerna
viktiga för mig: stämföring, harmonier och
baslinjer. Och det är viktigt att man inte
bara slumpvis anpassar arrangemanget efter
vad som är möjligt på gitarren så att man har
en baslinje som är huller-om-buller bara för
att det inte går på något annat sätt. Det är
ett kriterium. Och det är något att beakta:
Om man inte kan hålla dessa kriterier så att
man respekterar kompositionen, då ska man
låta bli.
Om man tittar på Debussy så är det ju
ibland väldigt “breda” ackord...
– Ja, och där har jag valt vilka preludier jag
tar med, jag har ju t. ex. inte försökt mig på
Den sjunkna katedralen. Det är ett fantastiskt
32
Foto: Arsène Saheurs
kan på gitarr. Men det jag ville ta fram där
var färgerna, som jag tycker finns där men
som man inte alltid hör på piano eftersom
pianot inte har samma möjligheter till klangskiftningar som gitarren har. Där lade jag
mitt fokus i det arbetet. Det var en recensent
på svensk TV som sa att alla färgerna fanns
på rätt platser i min inspelning, och det
gjorde mig glad – då var det någon som hade
hört det som jag försökte åstadkomma.
stycke, men att försöka transkribera det för
gitarr, det hade naturligtvis varit att inte
göra stycket rättvisa. Även Rachmaninovs
preludium, det kända i ciss-moll, det gav
jag mig på, men det hade blivit begränsat...
Barbers Nocturne, också ett fantastiskt
stycke, men det är för komplext!
ett legato där, beroende på vad som är lättast
att göra. Det här jobbar jag medvetet med
med mina studenter, att de ska förstå hur
man artikulerar. Jag menar egentligen att
om man inte kan sjunga ett stycke så kan
man inte heller spela det. Man ska arbeta
med musiken i tre steg: Sing – Read – Play.
Först sjunga, sedan läsa noterna och därefter
Ok, det är en aspekt. Men klangerna då? spela stycket. Jag jobbar ofta med noterna
– Jag tror att orkestermusik, det kan man
utan att spela först, sätter mig ner och läser
transkribera för gitarr, man kan återge
så att jag ser styckets struktur. Om man
mycket av orkesterklanger på gitarr
börjar med att spela blir man så upptagen
med själva spelandet att man missar 50% av
Det finns ju många klanger i
informationen. Läsa först och försöka se alla
en orkester...
stämmor, försöka se harmoniska strukturer
– Ja, det beror ju på stycket förstås. Men
och när du har förstått det så, för det första
det måste finnas något i stycket som du tar
kan du memorera allting och du ser också
ut och visar i ett strålkastarljus. Det finns
vad som är viktigt att föra fram.
tillräckligt med bra musik att transkribera
En annan sak jag alltid tänker på när jag
om man vill syssla med det. Till syvende
undervisar är att försöka sätta in musiceoch sist handlar det om innehållet, hur kan
randet i ett större sammanhang. Sätta in
man få fram innehållet så att man förstår
gitarren i ett större musikaliskt sammanhang,
strukturen och upplever stycket. Och det
t. ex. att eleverna lär sig spela i ensemble, lär
kan man då göra på vilket instrument som
sig följa en dirigent, att jobba med sångare
helst som passar.
är mycket bra just för att kunna förstå de
melodiska linjerna. Och för sångare är det
De tre kompositörerna Ravel, Satie
bra att jobba med gitarrister för då lär de sig
och Debussy som du transkriberat är
de harmoniska strukturerna. Men också att
ju så stora ikoner och deras musik så
sätta in musiken i ett större sammanhang så
välkänd...
att man vet i vilket koncept, vilket politiskt,
– Ja, det är lite riskabelt. Det är lite att tigga
historiskt sammanhang det här stycket
om stryk. Satie var den första jag spelade in
kom till. All konst är ju en produkt av den
historiska situationen och den
sociala situationen, vilket också gör
Per-Olof var en stor musikalisk musiken mer spännande eftersom
man plötsligt befinner sig i historien
förebild för mig på alla vis,
istället för att bara spela ett lösryckt
stycke.
men även en förebild som
Jag tycker att det är lite av vårt
människa och som lärare.
ansvar som musiker att veta vad vi
gör. Och vad kan jag som musiker
göra för att motverka barbari och
och den fick god kritik. Och sedan Debussy, fascism, fundamentalism, allt bakåtsträvande
där kommer jag ihåg att jag gav konsert
– vad kan jag göra som musiker? Jo, kunskap
i Schweiz på ett ställe där jag fick låna
och utbildning. Det finns så mycket kunskap
Krystian Zimermans pianostol, han har ju
som inte kan sammanfattas i en bok, ett
gjort fantastiska inspelningar av Debussy.
musikstycke innehåller så oerhört mycket
Där satt jag på hans stol och spelade
information.
mina transkriptioner och kände mig helt
blasfemisk och tänkte: “Nu kommer någon
Abstrakt information?
att straffa mig för detta!” Men han tyckte det
– Ja, abstrakt information. Konst är vetande
var helt OK.
som vi ger vidare från generation till
Jag lyssnar gärna på andra instrument
generation. Bra musik är för mig musik som
och är uppvuxen i en skola som snarare var
återspeglar alla möjliga själsliga aspekter. Det
en violinskola där man lyssnade på Heifetz
gör Bach som ett exempel. Om jag spelar t. ex.
och Oistrach, sättet att skapa en klang och
Chaconne så brukar jag sätta ord på olika
linjer... och sång, vilket ju är hela basen för
harmonier som “Nåd”, “Förtvivlan”, “Ilska”,
musiken.
“Säkerhet”, “Hopp”, “Kärlek” – du har allt där
hos Bach!
Man diskuterar ju ofta hur man ska få
gitarren att bli sjungande...
– Ja, det finns i gitarrvärlden en dåligt
utvecklad artikulationstradition. Om man
tittar i ett partitur eller något så har du
artikulationen utskriven. Det har du inte
för gitarren, utan det är mer slumpartat:
plötsligt har du ett strängbyte, plötsligt har
du inte ett strängbyte, du har ett legato här,
Skriver du ut orden i notskriften också?
– Ja, ibland. Men jag behöver inte göra det
för jag vet det, jag hör det direkt. Jag säger
det till mina studenter också: “Vad betyder
den här harmonien?” Och det finns många
nyanser av t. ex. “Hopp”, “Kärlek”, “Förtvivlan”... Allt finns där, och det kommer av
hans harmoniska arbete, naturligtvis.
Gitarr och Luta 4 | 2013
Gitarr och Luta 4 | 2013
33
Gunnar Hansson (pensionerad gitarrlärare
i Malmö som varit lärare för Miolin)
berättade för mig efter din konsert igår
att Per-Olof Johnson betraktade dig
som den mest musikaliska av alla hans
elever. Och det var ju en hel del namn
som passerade där...
– Det visste inte jag... det var rörande att
höra. Jag och Per-Olof hade en väldigt nära
relation, en stor vänskap. På sätt och vis
var han som en far för mig. Min pappa dog
när jag skulle fylla 17 år och jag minns att
Per-Olof tröstade mig och tog sig tid extra
att prata med mig. Per-Olof var en stor
musikalisk förebild för mig på alla vis, men
även en förebild som människa och som
lärare.
Jag kom att tänka på Per-Olof Johnson
eftersom du spelade Capricho Árabe
igår, och Per-Olofs inspelning av det
stycket har för mig blivit lite av en norm
hur jag tycker att stycket ska spelas.
– Per-Olofs inspelning är fantastisk. Och
det är den tradition vi har från Tárrega, den
linjen som går direkt från Tárrega över Scheit
till Per-Olof och sedan till mig – det är en
rak linje! Sedan kan man ju säga att på andra
sidan kommer jag från Segovia över Oscar
Ghiglia, så jag har bägge skolorna i mig!
Jag vill säga om traditioner också att alla
unga vill ju ifrågasätta traditionen, och det
tycker jag är väldigt hälsosamt. Och det har
jag också gjort, t. ex. med Oscar Ghiglia,
jag gjorde alltid helt andra fingersättningar
än Segovias, och om det inte hade varit jag
så hade han skällt ut mig, för han skällde ut
alla som ändrade på Segovia. Men jag kunde
argumentera med honom, “avsikten med den
här fingersättningen är det och det” – och då
accepterade han det. Jag tror man måste titta
på traditionen och lära sig av den, för det är
mycket erfarenhet bakom den. Men man
måste också se om det finns någon annan
möjlighet att göra det här på? Det värsta
man kan säga är: “Jag har alltid gjort på det
här viset och kommer alltid att göra på det här
viset.” Jag försöker ifrågasätta mig själv varje
dag – och då håller man sig vaken.
ergonomi, hur arbetar jag med instrumentet
och inte mot instrumentet? Även neurologiska aspekter, vad händer i hjärnan när du
övar? Och sedan förstås psykologin, varför
spelar jag? Vad händer när jag sitter på scenen?
Vad har du för projekt på gång här
framöver?
– Jag skriver en bok som ska heta “The Art of
the Classical Guitar”. Det är ett stort projekt
som ligger mig varmt om hjärtat eftersom
det finns många saker som jag vill få ned på
pränt. Det är ett slags skola, men det blir lite
mer heltäckande, tvärvetenskapligt. Mycket
Foto: Stephan Weiss
TEXT: MIKAEL MANNBERGFOTO: PAULIN THORSELL
Pro Guitar Tuner
Stämapparaten för din iPhone och iPad
Pro Guitar Tuner är en kromatisk stämapparat med
hög noggrannhet för den kräsne.
Stäm alla typer av stränginstrument.
Appen innehåller också ett stort bibliotek med
verkliga ljudsamplingar för de flesta
typer av stämningar för gitarr. Du hittar även
stämningar för Mandolin, Ukulele, Banjo,
Balalajka mm.
För dig som inte har en iOS enhet så ska du inte
vara besviken. Använd vår gratisapp för datorn som
du hittar på:
www.proguitartuner.com
34
Gitarr och Luta 4 | 2013
Mikael Mannberg spelar gitarr
Från vänster till höger – Jag bytte sida
Hur ska en vänsterhänt göra? Lära sig anslag med högerhanden eller stränga om gitarren och
slå an med vänstern? Kan man efter många års spel byta hand? Det är svårt, men det går!
J
ag är övervägande vänsterhänt. Vilken
hand som jag använder till vilken
aktivitet varierar; jag skriver med vänster men spelar tennis med höger. När jag vid
elva års ålder började spela gitarr var det med
strängarna uppochner. Ingen styrde mig.
Jag övade de första månaderna på en felvänd
gitarr, improviserade melodier och plockade
ut låtar på gehör. Kanske påverkades jag av
Paul McCartney (vänsterhänt) och kanske av
att många tyckte att det var imponerande att
jag spelade ”bakvänt”.
Mina föräldrar ville att jag skulle börja
spela för en lärare och det blev Lars
Elénius som byggde upp mitt intresse för
klassisk gitarr. Jag strängade om gitarren
så att strängarna låg rätt och spelade med
vänsterhandsanslag de kommande sju åren.
Vi diskuterade aldrig om jag skulle vända på
gitarren, tror inte att jag funderade på det.
År 2008 hade jag gått ut gymnasiet och
Gitarr och Luta 4 | 2013
sökte till Kammarmusikprogrammet på
Mälardalens högskola för att studera för Per
Skareng. Jag sökte med J.K. Mertz Tarantelle
och kom in. Detta var ett glädjande besked
för de senaste två åren hade jag mest spelat i
band och övat mer elgitarr än klassiskt. Jag
var glad att få studera för Per och återigen
lägga fokus på den klassiska gitarren.
Per hade ett villkor, att jag redan från
början skulle vända på gitarren. Det tog
En naturlig tillflykt
lång tid innan jag tog det på allvar. Den
första lektionen tog jag med två gitarrer
med olika strängning, i förhoppning att jag
skulle spela med ”högergitarren” som en
extra tillgång. Men Per gjorde klart att jag
endast skulle spela med högerhandsanslag.
Vi diskuterade mycket vilka positiva följder
detta kunde innebära. Först och främst så
skulle det underlätta undervisningen, både
den jag fick och den jag skulle komma att
ge. Utbudet av gitarrer blir större och man
kan spela på andra gitarrer. Det kunde även
ha spännande tekniska följder: skulle jag
få ett starkt legato, och skulle jag kunna
utföra specialtekniker med vänsterhanden?
Jag kände ett stort
engagemang och var
på resultatet.
blev pianot. spänd
Under den första
tiden kände jag ett
visst illamående när
jag övade. Först kunde jag knappt trycka
ned en sträng med vänsterhanden och
anslaget i högerhanden resulterade endast
i tafatta ljud. Det var en overklig känsla
att ha detta projekt framför sig. Min glädje
35
över att ägna mig åt musik och att studera
tion. Effektiv övning sitter inte bara i
på Kammarmusikprogrammet gjorde att
kroppen utan även i huvudet. Kunskaper
jag inte hade några stora invändningar.
man har sedan tidigare hjälper till att
Men så småningom började jag känna
snabba upp arbetet. Enligt min åsikt
mig underlägsen de andra studenterna,
kan ett välplanerat byte innebära mindre
familj och vänner frågade varför jag skulle
jobb än det som annars skulle uppträda
vända på gitarren. Under det första halvåret
i efterhand. Och som jag alltid har sett
hindrade det mig från att öva. Många
på saken: en nystart behöver inte alltid
dagar spelade jag mest ”vänstergitarr” och
vara en dålig sak, det har gett mig många
så spelade jag elgitarr i ett band.
värdefulla insikter både som människa
Jag spelade till en början mest kammaroch musiker.
musik och gömde mig bakom de andra
musikerna, försökte att inte synas eller
höras. Men visst saknade jag uppmärksamheten från publiken, och med en tafatt
Tillägg från redaktören
blick försökte jag hitta någon som ville säga
En snabb fråga på mejlen
någonting uppmuntrande efter konserten.
till några välrenommerade
När jag fick en vänlig kommentar så var
gitarrpedagoger gav ett tydligt
det väl för att man ville vara snäll, tänkte
svar. När en vänsterhänt elev
jag. Ibland spelade jag konsert på den
börjar spela gitarr så försöker
gamla ”vänstergitarren” – solo, klassiskt
man få denne att lära sig
eller med bandet. Då var konserterna på en
rätt från början, anslag med
annan nivå, folk i publiken ville plötsligt
högerhanden. Detta för att
komma och tacka. Ofta frågade de varför
man får ett större utbud av
jag skulle vända på gitarren och det gjorde
gitarrer, att man kan spela på
ju inte saken lättare.
orkestergitarrerna och andras
En naturlig tillflykt blev pianot. Jag
gitarrer. I de flesta fall kan den
började ägna mer tid åt att komponera och
problem; jag började känna mig mer som en
vänsterhänte lära sig spela
arrangera. För övningens skull tvingade
självständigt tänkande musiker. Under andra
med högern. Men om eleven
jag mig själv så småningom att överföra all
året satte jag upp ett nytt mål: Sergio Assads
tydligt föredrar att slå an med
teoretisk och kompositionsmässig övning
Aquarelle. En sats ur detta verk spelade jag in
vänster hand så är det givetvis
från pianot till gitarren. Det blev ett bra sätt
och skickade som bidrag till Unga förmågor
accepterat. Kanske finns det
att alltid öva högerhänt. Nästa steg var att ta
under Uppsala Gitarrfestival 2012. Jag var en
flera åsikter i frågan? Välkomna
att höra av er.
mig i kragen, bestämma vad jag ville göra och av fyra som gick till final. Även om det inte
sätta upp klara mål och riktlinjer: ingen mer
blev förstaplats, så var det en fantastisk känsla
”vänstergitarr”, mindre
att sitta där
Sammanfattade synpunkter
Det är idag en självklarhet och spela
piano, jag skulle spela
från Johannes Kitselis,
Mertz Tarantelle med
styckena
gitarrbyggare:
för mig att spela som en på min
högerhandsanslag på
Gitarren är normalt inte
examenskonserten och
”högersymmetriskt konstruerad
högerhänt.
jag skulle vidareutbilda
gitarr”.
(balkningen under locket, intomig.
Kan mitt arbete med att vända gitarren och
nering i stallsadeln och halsens
Det enda jag minns från den följande tiden
specialövning av vänsterhanden ha hjälpt mig
profil). Vissa gitarrer lämpar sig
på Kammarmusikprogrammet är övning eller
att spela den komplexa Aquarelle? Det tål att
inte för omsträngning, i andra
komponerande. Jag övade ofta avistaspel,
fall är det möjligt att justera
tänkas på.
gitarren så att den fungerar för
spelade nästan allt som jag kunde hitta och
Numera konserterar jag ofta, både som solist
vänsterhandsanslag.
hoppade av bandet som jag spelade i. Nu var
och kammarmusiker. Sedan jag vände på
det bara klassiskt som gällde. Jag var glad att
gitarren har jag medverkat i över 150 konserter.
ha Per som lärare. Han var noggrann med de
Jag är positiv till
tekniska grundpelarna och bra på konstruktiv mitt byte och
kritik. Jag blev mer noga med att anteckna de
skulle aldrig vilja
tekniska övningar som han rekommenderade
ändra mitt val.
Jag säljer gitarrer i världsklass.
och att öva mer efter lektioner och konserter.
Det är idag en
Med tiden kom ett större mod att prägla mitt
självklarhet för
spel.
mig att spela som
Nu ville jag vidareutbilda mig. Jag hade hört en högerhänt. Det
mycket om Jan-Olof Eriksson i Piteå, både
var fyra år sedan
Ny model dubbeltop.
som arrangör och lärare och bestämde mig för
jag sist höll i en
att resa till Piteå och söka. Antagningsbeskedet ”vänstergitarr”.
var till min stora glädje positivt. På examensSkulle jag få
Göran Söllscher
konserten i Västerås klarade jag målet att spela frågan om jag
spelar sine konserter på en sådan.
Mertz Tarantelle som en högerhänt!
rekommenderar
Studierna på Musikhögskolan i Piteå innenågon annan att
bar nya möjligheter. Konsertverksamheten tog göra detta byte så
Gitarrist, Carsten Grøndahl
snabbt fart och med Jan-Olofs hjälp hittade
skulle jag svara
Tel.
+45-24893285
· guitar@carsten.nu
jag musiklitteratur och fick tips till effektiv
positivt, om det
www.carsten.nu
övning och interpretation. Att spela som en
sker i rätt tid och
högerhänt kändes inte som ett livsavgörande
med rätt motiva-
∑
Casimiro Lozano
∑
∑
LOZANO_Advertising_Sweden.indd 1
36
TEXT: STIG-ARNE WIDÉN
Märkligt årtal
i brittiskt musikliv
Reflektioner kring tre stora brittiska musikpersonligheter och ett verk för gitarr
V
ad är det som är märkligt med året
2013? Jo – det är i år 450 år sedan som
man anser att John Dowland föddes,
100 år sedan Benjamin Britten föddes, och
under året så fyllde en av gitarrvärldens allra
största artister, Julian Bream, 80 år!
Det skapades en komposition för gitarr
av Benjamin Britten som skulle knyta de
tre samman för evigt: Nocturnal after John
Dowland, Reflections on Come, heavy sleep.
Stycket räknas som ett av de allra främsta
inom den moderna gitarrmusiken.
Här följer några korta biografiska notiser:
john dowland (1563–1626). Tonsättare
och lutenist. Mycket känd i sin samtid.
Levde långa tider utomlands. Konverterade
till katolicismen. Han kände sig hindrad i
”karriären” då han flera gånger sökte men
inte fick platsen som hovlutenist i England.
Tjänstgjorde vid det danska hovet ett antal
år. År 1612 fick han så den eftertraktade
tjänsten vid engelska hovet. Han skapade
under sin tid många odödliga verk. Sånger,
instrumentalmusik och musik för consort.
Den större delen av dem trycktes under
hans livstid bl.a. First, Second och Third
Booke of Songs, Lachrimae m.fl. Dowlands
lutkompositioner är bland de yppersta som
skrivits.
(1913–1976). Tonsättare
och pianist. Började komponera redan vid
fem års ålder! Privatelev till Frank Bridge.
Studerade sedan bl.a. komposition för John
Ireland vid Royal College. Blev med tiden
en av Storbritanniens allra främsta tonsättare
genom tiderna. Behärskade i stort sett allt
inom konstmusikens kompositionsvärld
vilket syns i hans omfattade produktion:
orkestermusik, körmusik, solostycken för
instrument eller röst och opera. Ett antal
operor spelas fortfarande som Peter Grimes,
The turn of the screw och A midsummer night’s
dream m. fl.
I detta sammanhang måste Brittens
livskamrat Peter Pears (1910–1986) nämnas.
Tenorsångare och mycket skicklig uttolkare
av Brittens musik. Hade liksom Britten
ett starkt intresse för den äldre brittiska
musiken, och de två framträdde med både
modern och äldre musik på repertoaren.
f. 1933. Bream kom in på Royal
College of Music som 15-åring, där han var
inskriven som elev i klasserna för piano och
cello. Han var redan då en driven gitarrist.
Hans far var en skicklig jazzgitarrist, som
under hans tidiga år hade uppmuntrat
honom i hans spel. Bream lyckades att
utveckla sitt gitarrspel parallellt med sina
ämnesstudier vid Royal College, och han
hade också börjat att ägna sig åt att studera
lutspel och väcka liv i den brittiska luttraditionen, som då förde en tynade tillvaro.
Under sin långa karriär har Julian Bream
alltid mötts av stor respekt för sin skicklighet
och inlevelse i såväl den klassiska som den
moderna repertoaren, sitt fulländade spel
och sin musikaliska bredd.
julian bream
Om vi nu tar vår utgångspunkt i Nocturnal
och dess tillblivelse, så visar sig många
intressanta aspekter och omständigheter.
Banden i tid och rum är magiska…
Julian Bream berättar att han flera gånger
på 1950-talet hade bett Benjamin Britten att
skriva ett solostycke för gitarr. De två hade
träffats första gången på Aldeburgh-Festivalen
1952 där Bream hade spelat. På ett party efter
konserten föreslog Peter Pears att Bream och
han skulle framföra några stycken för luta
och sång spontant. Det blev startskottet för
ett samarbete de tre emellan som fortsatte
under många år.
Under årens lopp ackompanjerade Bream
ofta Peter Pears vid olika konserttillfällen.
Det berodde på att Britten tid som annan
behövde koncentrera sig på komponerandet.
En stark vänskap växte fram mellan de tre.
Med tiden väckte Julian Bream Benjamin
Brittens intresse för gitarren. Britten tyckte
redan mycket om lutan som instrument och
den tradition som den stod för, men kände
att det kunde vara på sin plats att komponera
för gitarr. Det resulterade i några arrangemang av folkmusik för gitarr och sång
och en sångcykel, Songs from the Chinese.
Stycken som uppskattades mycket. Men
Bream släppte inte önskemålet att Britten
skulle skriva ett soloverk för gitarr. Detta
resulterade så småningom i att Britten 1963
komponerade Nocturnal after John Dowland.
benjamin britten
Jag stödjer
Svenska Gitarr och Luta Sällskapet
&
Svenskt Gitarrliv
Luthier Lars Jönsson
Bygger och Reparerar Knäppinstrument
05.06.2013 14:19:20 Uhr
Gitarr och Luta 4 | 2013
Gitarr och Luta 4 | 2013
37
RECENSIONER SKIVOR
Valet av utgångspunkt för detta solostycke
stämde mycket väl överens med Benjamin
Brittens intresse för den äldre brittiska
musiken. Britten valde att utgå från stycket
Come, heavy sleep, Nr 20 i John Dowlands
First Booke of Songs or Ayres of Four Parts
(1597). En sång med lutackompanjemang.
sammanhang. Bream var övertygad om att
Britten skrev musik utifrån sig själv. Han
anpassade gitarren till sitt eget musikaliska
språk, snarare än att anpassa detta till
gitarren. Bream sade om Britten: ”I’m sure
he understood the instrument better than I
do; in fact, I know he did!”
Vad finns då sagt om Come, heavy sleep? I
sin stora biografi om John Dowland skriver
Diana Poulton: ”This most beautiful and
expressive song is another masterpiece of
absolute simplicity, and here Dowland makes
use of his knowledge of the special sonorities
of the lute with moving effect, particular of
the junction of the fourth and fifth lines.”
Hur formade Benjamin Britten kompositionsmässigt Nocturnal? Han låter gitarren
först spela åtta variationer av stycket, och
därefter låter han det hela landa i Dowlands
eget tema. Till sin karaktär anspelar Brittens
komposition på hans egen oro för natten,
drömmar och sömn. De olika satserna bär
namn som anspelar på detta.
Hur såg Julian Bream på Nocturnal som
komposition och vad var hans uppfattning
om Benjamin Britten? Bream hade mycket
stor respekt för Benjamin Britten både som
kompositör och som person. När Nocturnal
var färdig så kände Julian Bream ett stort
ansvar att kunna tolka detta stycke som
Britten hade skrivit för honom. Det ställde
stora tekniska krav, och Bream berättar att
han fick låna ett litet hus på Mallorca av
en god vän för att ostörd kunna öva in sig
på stycket. Bream berättar vidare om vissa
svåra passager i Nocturnal, som han alltid
under årens lopp har haft på sitt dagliga
övningsschema.
Jag har en RCA-LP som jag lyssnar på då
och då, ”20th Century Guitar”, med Julian
Breams inspelning av Nocturnal. Varje
gång jag lyssnar på denna musik blir jag
omsluten av en speciell atmosfär. Vad gäller
Nocturnal så är det en typ av komposition
som man sällan möter. Ett verk som man
”förs in i” på ett intensivt sätt.
Tre stora brittiska musikpersonligheter
har jubileum i år och Nocturnal firar som
komposition 50 år! Den blev färdig på
senhösten 1963 – ett mästerverk !
källor och litteratur
•
Tony Palmer: Julian Bream, A life on the road (Macdonald 1982)
•
Grammophone: Julian Bream interview, “Emma Baker meets the influential
guitarist“ (2007)
•
The New Grove Dictionary of Music and Musicians (2:a uppl.)
•
Diana Poulton: John Dowland (Faber & Faber 1982, 2:a uppl.)
•
Sohlmans Musiklexikon
•
Nationalencyklopedin
Cifras selectas de guitarra..
- Santiago de Murcia.
Carpe Diem CD-16299 Musiken på denna skiva är hämtad från en nyligen upptäckt handskrift
med musik för gitarr av den kände spanske gitarrkompositören Santiago
de Murcia, Cifras selectas de guitarra. Handskriften, som kan dateras
till 1722, upptäcktes av Alejandro Vera 2003 i ett antikvariat i Santiago,
Chile, och Vera har publicerat både handskriften, transkription och
kommentarer i A-R Editions serie Recent Researches in the Music of
the Baroque Era. Vera har också försett skivan med ett intressant
texthäfte. Handskriften förvaras nu i Biblioteca de Humanidades
vid Pontificia Universidad Católica de Chile. Andra handskrifter med
musik av samme Murcia har återfunnits i Mexico (Passacalles y obras de
guitarra samt Códice Saldivar no. 4). Det är dock knappast troligt att de
Murcia själv har besökt vare sig Mexico eller Chile så handskrifterna
har troligen medföljt spanska emigranter. Dessa områden i Amerika
var ju också under stort spanskt kulturinflytande. Musiken på skivan
består huvudsakligen av danssatser (troligen ej tänkta att dansas till!),
både aristokratiska och mer folkliga, samt passacailler.
Murcia råder själv gitarristen att spela nära stallet i ensemblespel, men
i solosammanhang ”spela mjukt i mitten av gitarren”. Som vanligt ger
Murcia inga anvisningar om besträngningen av barockgitarren, men
Gutiérrez använder den franska varianten. Exekutören på skivan, Cristian Gutiérrez, är chilenare, men är bosatt i Nederländerna. Europa ger
kanske flera arbetsmöjligheter för en barockgitarrist/lutenist. Gutiérrez
spelar på en modern kopia efter Juan Pagés, som är tillverkad av Julio
Castaños i Malaga. Pagés tillhör förvisso gitarrbyggarna en generation
senare än musiken på skivan, men spanska femkoriga barockgitarrer
från början av 1700-talet är rätt sällsynta (om det ens finns några
bevarade!) och Pagés är ingen dålig förebild som gitarrkonstruktör.
Gutiérrez spel är virtuost, rytmiskt energiskt och hans tolkningar av
musiken är helt övertygande. Han anger tonen redan i den inledande
Jacaras por la E med sin harpliknande virtuosa inledning. Speciellt
gillar jag hans rasguedoutförande som är perfekt balanserat med
melodispelet. Jag tror att detta är hans debutskiva som solist, men
han har gjort många inspelningar och konserter med olika ensembler.
Cristian Guitérrez är ett namn värt att lägga på minnet!
Rent allmänt så var Julian Bream djupt
imponerad av Brittens insikter och förmåga
att skriva initierat för gitarren som soloinstrument. Gitarren var inget instrument
som Britten hade intresserat sig för tidigare.
I fråga om knäppinstrument så var det lutan
och harpa som Britten höll högt. Ändå,
berättar Bream, var det ytterst lite som han
kände att han måste korrigera efter det att
han fått Nocturnal. Han berättar att Britten
från början hade funderingar att skriva för
luta, men blev avrådd av Bream.
Britten funderade länge kring Nocturnal
och han hade, enligt Julian Breams uppfattning, lutans klang i sitt medvetande. För,
som Bream säger, Britten använde gitarren
på ett sådant sätt i slutet av Nocturnal att
man nästan tror att man lyssnar på en
luta… (!) Britten fick gitarren att låta på
ett sätt som han själv ville. Bream pekar
också på att Britten under 1960-talet var
fascinerad av ”natten”. Det kom igen i flera
av hans kompositioner. Gitarren är ett
mycket ”reflekterande” instrument. Speciellt
vad gäller atmosfären, vilket passar i detta
38
Cristian Gutiérrez barockgitarr
KENNETH SPARR
Gitarr och Luta 4 | 2013
Gitarr och Luta 4 | 2013
Bruno Giuffredi
plays guitars made by Pietro Gallinotti
Sinfonica SDVD-017
(CD + DVD)
Den italienska gitarristen Bruno Giuffredis senaste inspelning bygger
på ett nytt koncept som jag endast sett en gång tidigare: inspelningen
presenterar såväl Giuffredis tolkningar av de framförda kompositionerna som de gitarrer han spelar på. I detta fall är det framför allt
gitarrer byggda av Pietro Gallinotti som figurerar på inspelningen,
tio stycken byggda mellan 1933 och 1965. Dessutom förekommer två
moderna kopior av Gallinottis gitarrer byggda under de senaste 10 åren
av andra italienska byggare. Pietro Gallinotti (1885–1979) byggde först
violiner innan han från 1930-talet och framåt koncentrerade sig på att
bygga gitarrer. Bland gitarristerna som spelade på hans instrument
fanns bl. a. Alirio Diaz.
Eftersom man både får en DVD och en CD i förpackningen så kan
man välja om man vill koncentrera sig på endast ljudet (CD:n) eller även
få ett visuellt intryck av gitarrerna och gitarristen. DVD:n är längre än
CD:n och rymmer 24 spår ytterligare, där de tolv gitarrerna får återge
två korta stycken för att möjliggöra en mer konsekvent jämförelse. Det
medföljer också ett innehållsrikt häfte där gitarrerna presenteras med
foto, mått, träslag etc.
Musiken som Giuffredi spelar är framför allt verk av Bach och Llobet
och inspelningen är högklassigt producerad med ett klart och naturligt
ljud. Detta gör det möjligt att följa gitarrbyggaren Gallinottis mognad
genom de 10 gitarrerna från olika skeden i hans karriär, över ett spann
av 32 år. En bieffekt av detta ovanliga upplägg är däremot att gitarristen
hamnar lite i bakgrunden – gitarrerna blir huvudrollsinnehavarna.
ROLF NILSÉN
39
RECENSIONER SKIVOR
RECENSIONER SKIVOR / VIDEOS
Hege Waldeland & Gunnar
Spjuth
Sergio & Odair Assad and
Paquito D’Rivera
Cello & Guitar
Dances from the new world
EMCD 1316
Instrumentkombinationen cello och gitarr är inte den vanligaste, men
efter att ha hört duon Waldeland & Spjuth så undrar man varför det
är så? Duon har samarbetat i tio år och utvecklat en fin dynamik som
bygger på ett lyhört samspel och en hög konstnärlig insikt. Vad jag vet
är detta deras skivdebut som duo och man hoppas att fortsättning följer.
Musiken på skivan är delvis skriven direkt för instrumentkombinationen,
Rolf Martinssons Twins uruppfördes för tio år sedan av just Waldeland
& Spjuth. Samma sak gäller för Staffan Storms svit Sonnenuhr. De
två musikerna får också var och en lite soloutrymme, Waldeland i
två preludier av Sofia Gubaidulina och Spjuth i Dilermando Reis Se
ela perguntar. Skivan inleds annars med Manuel de Fallas Nana som
komponerades för sång och piano men nu arrangerats för duons
instrument (av vem frågar man sig?). Skivan avslutas med Villa-Lobos
Aria som ursprungligen skrevs för sopran och åtta celli. Kompositören
arrangerade sedan om stycket för sopran och gitarr, och det är detta
arrangemang som Waldeland & Spjuth utgår från. Här är då skillnaden
den att cellon tar över sopranstämman, medan gitarrens roll motsvarar
vad de åtta celli ursprungligen spelade.
Waldeland och Spjuth är var och en för sig väletablerade solister och
visar i samspelet att de även kan lyfta fram varandra. Det är en njutning
att lyssna på denna väl genomtänkta skivproduktion som rymmer en
spännande repertoar, goda instrumentalister och en utomordentligt
inspelad akustik.
The Two Francescos
- Francesco Spinacino & Francesco da Milano
Carpe Diem CD-16300
GHA 126.069
Den världsberömda gitarrduon med bröderna Assad har här hittat ett samarbete med klarinettisten Paquito D’Rivera för att med
den instrumenteringen föreviga en rad kompositioner som har det
gemensamt att de är nära associerade till dans och härstammar från
Latinamerika. Paquito D’Rivera bidrar med två egna kompositioner och
många av de övriga styckena är välkända och svängiga, som t. ex. den
inledande fotbollssången Um a zero av Pixinguinha. Ett annat intensivt
stycke är Alberto Ginasteras Malambo som avslutar baletten Estancia.
Även lugnare och periodvis lyriska stycken som Virgilio Expaositos
Vete de mi dansar fram genom klarinetten och över strängarna. Det
blir tydligt hur de tre musikerna valt musik som de bär nära hjärtat
och spelglädjen och experimenterandet är en genomgående röd tråd.
Stämmorna ligger ofta nära varandra, samspelet blir intimt, gemytligt
och lustbetonat.
Kombinationen klarinett och två gitarrer är ovanlig, men det känns
i lyssnandet av denna skiva som en självklarhet som borde utforskats
för länge sedan. Skivan har inte en död sekund, bara musikglädje
och jag kan tänka mig (och hoppas) att trion kommer att upprepa
konceptet vid tillfälle.
ROLF NILSÉN
ROLF NILSÉN
40
Peter Croton, luta
Gitarr och Luta 4 | 2013
Peter Croton liknar det tidiga 1600-talets musik vid 1900-talets jazzmusik, d.v.s. att mycket av musiken improviserades över givna teman eller
modeller. Det fria improviserandet tog sig uttryck i lutmusiken som
recercarer, fantasior etc. Croton använder förvisso den tryckta musiken
som utgångspunkt, men försöker hantera den som improvisation.
Det är mest tydligt på den första skivsidan som ägnas helt åt satser av
Francesco Spinacino ur dennes lutbok Intabolatura de lauto från 1507,
som ju också är den första tryckta lutboken. Spinacinos sökande och
rapsodiska musik (ibland mindre begriplig) förefaller improvisatorisk
och påminner enligt Croton om senare tiders preludier eller toccator.
Det är kanske, som Croton säger, viktigt att uppfatta denna musik
som utforskande och sökande samt att försöka ge uttryck för detta i
sin tolkning av den.
Jag tycker att Croton lyckas mycket väl i sina ambitioner att skapa
känslan av sökande, men man kan väl inte alldeles utesluta att en del
märkliga toner helt enkelt beror på korrekturfel i den tryckta förlagan.
Sådana fel förekommer inte så sällan i både tryckta och handskrivna
tabulaturer, men Croton nämner inte den möjligheten i texthäftet.
Den andra skivsidan ägnas åt ricercarer och fantasior av Francesco da
Milano, d.v.s. musik som är nästan fem decennier yngre än Spinacinos
verk. I Francesco da Milanos lutverk finns inte samma tvetydigheter
som i Spinacinos verk utan klarheten och kontrapunktiken är uppenbar.
Beträffande Francesco da Milanos lutspel och improviserande finns
det samtida vittnesmål om hans förmåga att trollbinda sina lyssnare.
Gitarr och Luta 4 | 2013
Liknande, men betydligt senare, vittnesmål finns också om Sylvius
Leopold Weiss. Detta styrker uppfattningen om att mycket av musiken
faktiskt improviserades under dessa perioder i musikhistorien. Många
av Francesco da Milanos stycken på skivan är välkända bland och ofta
spelade av lutenister.
Peter Croton är ursprungligen amerikan, men undervisar numera
vid den ärorika Schola Cantorum Basiliensis i Basel och vid musikkonservatorierna i Bern och Basel. Han sysslar inte enbart med tidig
musik utan är också verksam som gitarrist och sångare inom genrer
som folkmusik och jazz. Dessutom ägnar han sig åt komponerande
och författande av läroböcker. På skivan använder han sig av en luta
av Michael Lowe från 1992, där Lowe har försökt rekonstruera en tidig
1500-talsluta. Ingen sådan i originalskick är bevarad och Michael Lowe
förklarar själv i texthäftet hur han har resonerat vid rekonstruktionen
av denna luta med sitt tjockare lock och sina kraftigare balkar under
locket. Den klingar starkt, fokuserat och med jämnhet mellan registren.
Peter Croton spelar övertygande, precist, varierat och vackert, trots
att inspelningsmiljön inte varit idealisk med en innertemperatur
på 15 grader och en del biljud från det gamla klostret Beinwil där
inspelningen ägde rum. Dessa omständigheter besvärar dock inte
lyssnaren. Croton ger en fin och harmonisk musikupplevelse med sitt
spel balanserat mellan stark inlevelse och samtidigt återhållsamhet.
KENNETH SPARR
41
RECENSIONER / SKIVOR, VIDEOS
RECENSIONER / BÖCKER
David Jaggs m. fl.
Playing Renaissance Music on the Classical
Guitar
(nedladdningsbara videos)
Anders Miolins julskiva spelades visserligen in under mars månad
2012 i Länna kyrka i Uppland, men eftersom den inte har recenserats
här tidigare, och det ju ändå närmar sig juletid när detta nummer
utkommer, så tänkte jag att det kan gå för sig att anmäla skivan.
Det bör sägas direkt att detta inte är en traditionell julskiva, Anders
Miolin är inte heller någon traditionell gitarrist. Man kan summera
skivans koncept med att det är personliga tolkningar av traditionella
julsånger och stilen varierar mellan harmoniskt svävande drömspel
och ibland lätt jazziga arrangemang. Samtidigt spelar Miolin på sin
13-strängade klassiska gitarr (se intervjun med Anders Miolin på annan
plats i detta nummer), och inspelningen visar upp den djupa klangbild
som instrumentet erbjuder med de många bassträngarnas resonans.
Skivan inleds med den välkända Stille Nacht och utan att vara
expert på just julsånger så känner man igen även många av de andra
spåren trots att Miolins arrangemang ibland blir ganska egensinniga. Men det känns väl berättigat med en inspelning som tar detta
grepp om genren, i konkurrens med alla insmickrande versioner som
finns på skivmarknaden. Miolin visar att gitarren (åtminstone hans
egen 13-strängade) kan skapa en gitarristisk julstämning som genom
instrumentets breda resonansbotten ger associationer till vita snövidder
och kyrkorummets julandakt. Skivan avslutas med två kompositioner
av Anders Miolin som även de har julanknytning.
Ännu en av David Jaggs instruktionsvideos som visar hur renässansmusiken kan adapteras till att spelas på klassisk gitarr. I videon
medverkar lutenisten Dai Miller som utförligt förklarar renässanslutans
spelteknik. Detta ger en fyllig bakgrund till gitarrens entré i musiken.
Miller visar de olika systemen för luttabulatur och diskuterar även hur
gitarren kan närma sig luttabulaturen genom att stämma ned g-strängen
till ett fiss och användningen av en capodastro.
En snabbkurs i ornamentering på lutan bjuds också där Miller bjuder
på en del intressanta iakttagelser i diskussion med David Jaggs. Jaggs
spelar rollen av gitarristen som är okunnig om lutspelets finesser och
ställer pedagogiska frågor som Miller ger tydliga svar och demonstrationer till. Slutligen (efter ungefär 2/3 av videon) kommer man fram till
hur gitarristen ska förhålla sig till renässansmusiken. Perspektivet Miller
ger är även här från hans horisont som lutenist och han demonstrerar
även detta på lutan, så det handlar mest om vad gitarristen bör vara
medveten om och bära med sig från lutan till gitarren. Därefter avslutar
Dai Miller sitt avsnitt med att spela Dowlands Preludium innan David
Jaggs under de sista fem minuterna kommer med lite synpunkter från
gitarristens perspektiv och spelar Dowlands Fantasia nr 7.
Denna video har en speltid på ca 37 minuter och är därmed betydligt
kortare (knappt halva speltiden) än David Jaggs andra produktion
“Playing baroque music on the classical guitar”(recenserad i Gitarr
och Luta 2/2013). Jag är mycket glad över att David Jaggs tagit sig för
att spela in dessa videos, men tycker egentligen att renässansen är värd
lika mycket fördjupning som barocken, särskilt när han har Dai Miller
vid sin sida. Videons nedladdning kan köpas över nätet från en adress
som man finner om man söker fram trailern till videon på Youtube
(sök på David Jaggs renaissance music on classical guitar).
ROLF NILSÉN
ROLF NILSÉN
Anders Miolin
Christmas dreams on 13 strings
BIS 2026
SGLS & Gitarr och Luta önskar
alla medlemmar, läsare och annonsörer
en stämningsfull Jul
och ett klangfyllt Gott Nytt År
42
Gitarr och Luta 4 | 2013
Thea Abbott.
The Lady with the Lute.
Diana Poulton.
The Smokehouse Press.
ISBN 978-0-9576335-0-6. Pris 15 GBP.
Efter många bekymmer med konkursande tryckeri m.m. så publicerades slutligen Thea Abbotts biografi över ”kvinnan med lutan”, Diana
Poulton, i augusti. Det var nog tänkt att boken skulle presenteras vid
konferensen i samband med 450-årsjubileet av John Dowlands födelse,
som ägde rum i början av maj 2013. Det är lite synd att inte det kunde
samordnas eftersom Diana Poulton och John Dowland verkligen
hörde ihop. Poulton var oerhört fascinerad och fullkomligt absorberad
av Dowlands liv och verk. Det resulterade också i standardbiografin
om Dowland (1972) och i utgåvan av hans samlade lutverk (1974).
Diana Poultons betydelse för lutans utveckling under 1900-talet kan
knappast överskattas, men hennes viktigaste insatser skedde under
1950–1980-talen.
1956 startade hon och den nyligen avlidne Ian Harwood The Lute
Society, som var och fortfarande är en viktig samlingspunkt kring
lutan med sina kurser, skriftutgivning, publicering av musik i tabulatur m.m. Diana Poulton och hennes förste lärare (och för den delen
instrumentförsörjare) Arnold Dolmetsch var förvisso inte ensamma
pionjärer. Under 1920- och 1930-talen fanns ansatser framför allt i
Tyskland och Österrike för att återuppväcka den gamla lutmusiken.
Betydelsefulla gestalter i detta sammanhang var Heinrich Scherrer,
Josef Zuth, Hans Neeman, Kurt Rottmann, Walter Gerwig, Franz
Julius Giesbert, men även italienaren Oscar Chilesotti. Ingen av dessa
finns nämnda i Abbotts bok, vilket kan tyda på att det inte förekom
särskilt mycket kontakter mellan dem och Diana Poulton.
Detta förändras från 1950-talet när det internationella forskningssamarbetet kring lutan börjar ta fart. Abbott påminner om att under
Diana Poultons mest aktiva period saknades de tekniker som skulle
ha möjliggjort ett större internationellt samarbete, t. ex. fotokopiering,
mikrofilmning, datorstöd m.m. Fotografering av källor och dokument
var en dyrbar historia. De två världskrigen innebar naturligtvis också
svårigheter för internationellt utbyte och en allmän bristsituation
rådde. Abbott beskriver Diana Poultons mödosamma arbete i British
Gitarr och Luta 4 | 2013
Library, där hon tillbringade mycket tid med att skriva av musik m.m.
Hur som helst så var Diana Poulton synnerligen aktiv med skiv- och
radioinspelningar, konserter m.m. under mellankrigstiden, men hon
var också till sen ålder verksam som lärare och forskare.
Många av dagens framstående lutenister har kortare eller längre tider
varit elever till henne: Anthony Bailes, Nigel North, Jakob Lindberg,
Christopher Wilson, Andrea Damiani m. fl. 1968 blev hon också den
första professorn i luta vid Royal College of Music i London. Den posten
upprätthåller i dag för övrigt Jakob Lindberg som alltså efterträdde
sin lärare. Boken innehåller flera spännande beskrivningar av hennes
elever kring hur de bjöds på både mat och billiga lutlektioner i hennes
bostad på Wilton Square i London. Abbott gör ingen värdering av vare
sig Diana Poultons lutspel eller hennes forskningsarbete m.m. kring
lutan. Abbott koncentrerar sig i stället på personen och försöker ge en
så fullständig beskrivning som möjligt.
Diana Poulton var väldigt privat och mycket sparsam med att prata
om sig själv, så Abbott har verkligen fått djupdyka i alla tänkbara källor
som kan belysa denna märkvärdiga kvinnas liv och verksamhet. En del
av Abbotts material är hämtat från de nekrologer som skrevs i samband
med Diana Poultons bortgång. Boken är inte en strikt kronologisk
biografi vilket innebär en del upprepningar. Det annars rikhaltiga
bildmaterialet är inte av högsta trycktekniska kvalitet, men det får
man acceptera med tanke på det låga priset på boken. Det hade varit
praktiskt med ett personregister eftersom det är många intressanta
människor som passerar revy i Diana Poultons liv.
Att Thea Abbott är forskarutbildad framgår av hennes noggranna
redovisning av sina källor och den fylliga bibliografin över Diana
Poultons böcker, artiklar och inspelningar. Thea Abbotts bok är
fascinerande läsning om denna mycket speciella kvinna med sin starka
personlighet och Abbott ger intressanta tidsbilder från England. Man
imponeras av hur mycket dessa pionjärer lyckades uträtta utan tillgång
till Internet, fotokopiering, snabba kommunikationskanaler m.m. Jag
hade själv några kontakter med Diana Poulton och hon svarade prompt
och mycket prydligt på mina frågor. Jag antar att hon måste ha haft
en ganska omfattande korrespondens. Jag gissar att Thea Abbott har
publicerat boken på det egna förlaget Smokehouse Press. Boken med
sitt mycket facila pris kan beställas från http://www.vanedwards.co.uk/
SmokehousePress/diana.htm
KENNETH SPARR
43
RECENSIONER / BÖCKER
Konserter
Petrus Fabricius.
Lauten- und Liederbuch. Faksimile und
Transkription der Handschrift in der
Königlichen Bibliothek Kopenhagen,
December
1 Stockholm Tellus Kulturcentrum Midsommarkransen kl 13.00 Gummessonkvartetten Filmmusik till bildspel och adventsmusik med sång av Eva Bohlin Strandberg
Signatur: Thott. 4° 841. Vol. 1: Faksimile &
Kommentar Ralf Jarchow. Vol. 2: Transkription
Ralf Jarchow. 407+ 346 s.
Jarchow Verlag. Hamburg 2013.
Pris: 180 EUR.
Jag har tidigare recenserat flera av Ralf Jarchows utgåvor av lutmusik
(Johannes Nauclerus, Ernst Scheles och Joachim van den Hoves
lutböcker), men den mest imponerande utgåvan hittills är den aktuella
Petrus Fabricius lut- och sångbok. Den är utgiven i två väldiga volymer,
där den ena delen består av kommentarer och ett komplett faksimil av
originalhandskriften och den andra av transkriptioner. Petrus Fabricius bok (som nu förvaras i Det Kgl. Bibliothek, Köpenhamn under
signaturen Thott. 4° 841) har varit känd länge och dess betydelse som
både språk-, litteratur- och musikhistoriskt dokument har framhävts
av många. Hittills har det dock saknats en vederhäftig utgåva av
denna viktiga handskrift och den musikaliska tillgängligheten har väl
begränsats av att lutmusiken är noterad i det tyska tabulatursystemet.
Handskriften är med sina drygt 300 sidor ett omfattande dokument
och innehåller 260 stycken för luta (varav ett stycke för två lutor) samt
nästan 170 sånger. Repertoaren är av naturliga skäl huvudsakligen
tysk och bland mera namnkunniga lutenister kan nämnas Gerle,
Fuhrmann, Heckel, Newsidler, Reymann och Waissel. Men även andra
nationaliteter finns med: engelska med namn som Dowland, John
Johnson, Brade, italienska som Borrono, Dalza, Gastoldi, nederländska
som Phalèse, polska som Cato och schweiziska som Wyssenbach.
Förekomsten av de engelska kompositörerna är inte förvånande vid
denna tidpunkten, engelsk musik var mycket uppskattad vid de
tyska och danska hoven. Det är väl sannolikt att även Fabricius själv
komponerat en del av musiken i handskriften, men det är svårt att
bevisa. Som visas i konkordansförteckningen så finns det åtskilliga
unika musikstycken i handskriften.
Formmässigt uppvisar musiken i handskriften stor variation och även
svårighetsgraden är synnerligen varierande: från enkla och medelsvåra
stycken till mycket svåra. Musiken är anlagd för en sex- till åttakorig
luta. Det finns många gemensamma drag och kopplingar med en
annan luthandskrift, Nauclerus lutbok, som också har utgivits av Ralf
Jarchow. Nauclerus och Fabricius var samtida och kände varandra från
skoltiden i Tönder. En viktig skillnad mellan de två handskrifterna
är att Nauclerus noterar lutmusiken i fransk luttabulatur, medan
Fabricius som sagt genomgående använder den tyska luttabulaturen.
I den andra volymen av utgåvan finns dock all lutmusik transkriberad
till fransk luttabulatur, alla sånger med melodier transkriberade till
modern notation liksom sångtexterna. Vi skall vara Jarchow tacksamma
för att han ger oss dessa genvägar in i handskriften! Mannen bakom
handskriften, Petrus Fabricius, föddes 1579 i den urgamla och numera
danska staden Tönder på Sydjylland nära gränsen till Tyskland i
ett omtvistat område som omväxlande har varit danskt och tyskt.
Tönder låg i det gamla hertigdömet Schleswig. Fabricius studerade vid
universitetet i Rostock 1606–1608 och blev sedan präst i Bylderup och
Varnaes inte långt från Tönder. Det är väl sannolikt att huvuddelen
av handskriften påbörjades omkring 1605 under Fabricius studietid i
Rostock, men det saknas uppgifter om ett slutdatum. Fabricius själv
dog 1650. Man kan konstatera att Jarchow enbart använder de tyska
namnen på de numera danska orterna Tönder (Tondern), Bylderup
(Bülderup) och Varnaes (Warnitz), men det kanske faller sig naturligt
i detta dansk-tyska kulturområde? Jarchow ger en fyllig information
om Fabricius liv och leverne baserad på egen och andras forskning.
Jarchow nöjer sig inte med att bara presentera ett faksimiltryck utan
har ägnat ett omfattande forskningsarbete kring sina utgåvor och det
gäller inte minst Petrus Fabricius och hans lut- och sångbok. Detta
forskningsarbete kring handskriften presenteras i både tyska och
engelska versioner. I kommentar- och faksimildelen ger Jarchow en
detaljerad beskrivning av handskriftens proveniens, fysisk beskrivning
(bindning, vattenmärken, skrivstilar), och som nämnts biografier
över Petrus Fabricius och andra, stämningar, repertoar och en synnerligen väl genomarbetad konkordansförteckning. Ett imponerande
enmansarbete av Ralf Jarchow måste jag säga och ett av de mest
intressanta exemplen på en lutbok skriven av en student från det tidiga
1600-talet. Fabricius lut- och sångbok kan enklast beställas direkt från
www.jarchow.com Det är kanske ett tidens tecken att lutmusikutgåvor
av denna kaliber publiceras och finansieras av privatpersoner och inte
av de traditionella musikförlagen.
2
3
4
Linköpings Konsert & Kongress kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
Uppsala Konsert & Kongress kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
Cirkus Stockholm kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
6 Jönköping Kulturhuset Spira kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
7 Helsingborg Arena kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
8 Vara Konserthus kl 14.00 & kl 19.00
Julkonserter Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
9 Västerås Konserthus kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
9 Stockholm Musikaliska Det hemliga rummet Barnföreställning av Fredrik Holm Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr
10 Stockholm Musikaliska Det hemliga rummet Barnföreställning av Fredrik Holm Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr
10 Gävle Konserthus kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
Svenska Stråkensemblen
12 Kalmarsalen Kalmar kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
13 Göteborgs Konserthus kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
KENNETH SPARR
Musiklärare!
Gitarr och Luta 4 | 2013
Januari
12 Danmark Helsingör Vestervang kirke kl 16.00
Mauro Giuliani Gitarrkonsert op 30 Polonaise Ensemble Felix Maria Camitz gitarr
17 Stockholm Lilla Akademien Norrtullsgatan 14 kl 19.00
Lilla Gitarrfestivalen Abreu Sisters gitarr och violin
17 Stockholm Berwaldhallen, kl 19.30
New Eyes on Baroque Radiokören/Peter Dijkstra, Jeanette Köhn, Nils Landgren, Mats Bergström m. fl.
18 Stockholm Gustavsberg Artipelag New Eyes on Baroque Radiokören/Peter Dijkstra, Jeanette Köhn, Nils Landgren, Mats Bergström m. fl
18 Stockholm Musikaliska Nybrokajen 11 kl 16.00
Lilla Gitarrfestivalen, Jakob Lindberg luta
18 Stockholm Musikaliska Nybrokajen 11 kl 19.30
Lilla Gitarrfestivalen Raphaëlla Smits gitarr
19 Stockholm Lilla Akademien kl 10.00–17.00
Masterclasses med Raphaëlla Smits och Jakob Lindberg
19 Stockholm Lilla Akademien Norrtullsgatan 14 kl 19.00
Lilla Gitarrfestivalen Elevkonsert
19 Järvsö kyrka “Järvsö-Kvintetten” Flöjt, gitarr, elgitarr, dragspel & kontrabas. Järvsö kyrka Haga duo m. fl.
19 Borås Kammarmusikförening Sinnenas Hus kl 16.00
Schuberts Winterreise Jakob Högström baryton, Dan Larsson klarinett, Magnus Grönlund gitarr
19 Halmstad Martin Luthers kyrka, kl 18.00
New Eyes on Baroque Halmstads Vokalensemble, Jeanette Köhn, Nils Landgren, Mats Bergström m. fl.
23 Stockholm Konserthuset, kl 19.00
H K Gruber: Busking för trumpet och orkester, Kungliga Filhar-
monikerna/Sakari Oramo, Håkan Hardenberger, Claudia Buder, Mats Bergström.
25 Stockholm Konserthuset, kl 15.00
H K Gruber: Busking för trumpet och orkester, Kungliga Filhar-
monikerna /Sakari Oramo, Håkan Hardenberger, Claudia Buder, Mats Bergström.
26 Norge Gvarv Kirke kl 19.00
Gisle Krogseth
26 Uddevalla kyrka kl 18.00
Elever vid klassisk gitarrlinje samt klassisk slagverklinje,
Ljungskile folkhögskola ger konsert!
14 Stockholm Musikhögskolan Stora Salen kl 19.00
Folkmusikernas julkonsert Johan Nilsson gitarr m. fl.
26 Sölvesborgs Kammarmusikförening Göran Söllscher gitarr
29 Lund Skissernas museum Göran Söllscher gitarr, i samband med ett symposium om hjärnan.
14 Stockholm Älta kyrka kl. 18.00
Musikalshow. Ungdomar från Älta & Enmansorkestern
Joakim Lundström, gitarr
Bertil Håkansson
Chefredaktör
070-2158790, bertil@rum.se
25 Järvsö Järvsöbaden kl. 18.00
Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr
14 Örebro Konserthus kl 19.30
Julkonsert Malena Ernman, Åsa Jinder, Mats Bergström
& Svenska Stråkensemblen
14 Danmark Valby Timotheuskirken kl 15.00
Mauro Giuliani Gitarrkonsert op 30 Polonaise Ensemble Felix Maria Camitz gitarr
Du vet väl om att alla musiklärare har rätt till en gratis
prenumeration på RUM´ba, landets största musiktidning (40 000 i upplaga, kommer 4 gånger om året).
Skicka ett mail med din postadress till bertil@rum.se ,
så ordnar vi resten. Tala om vilken skola du arbetar på.
Vi tar också gärna emot tips och idéer.
44
KONSERTKALENDER
Februari
1 Landskrona kyrka kl 16.00
Ann-Sofi Härstedt sång Gunnar Spjuth gitarr
15 Stockholm Julkonsert. Älta kyrka kl. 16.00
Cantaton & Joakim Lundström, gitarr.
Dirigent Charlotte Granberg. 1 Stockholm Lilla Akademien Norrtullsgatan 14 kl 18.00
Gitarrmusikens utveckling del 4 samt skivrelease. Mårten Falk spelar musik av Britten, Berio m. fl. 15 Lomma kyrka kl 18.00 Mauro Giuliani Gitarrkonsert op 30
Polonaise Ensemble Felix Maria Camitz gitarr
1 Vimmerby Kulturskolans aula kl 18.00
Olle Persson & Mats Bergström
Gitarr och Luta 4 | 2013
45
julKlaPPar gehrmaNs
KONSERTKALENDER
från
Forts. februari
Mars
2 Kristinehamns Konsertförening Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr
1 Stockholm Lilla Akademien, Norrtullsgatan 14 kl 18.00
Gitarrmusikens utveckling del 5. Mårten Falk spelar musik från 2000-talet. 5 Stockholm Södra Latin Aulan kl 19.00
Gitarrafton
7 Malmö Palladium, kl 19.00
Douce France Anne Sofie von Otter, Bengt Forsberg, Bengan Janson, Mats Bergström m. fl.
2 Vänersborg kl. 17.00
Opposites Attract Haga Duo & Walker/Zangari
8 Stockholm Allhelgonakyrkan, kl 18.00
Solomusik av J.S. Bach Georg Gulyás gitarr
19 Stockholm Lilla Akademien Norrtullsg 14 kl 19.00
Elena Casoli
8 Bohusläns museum kl 12.30
Musik av Rodrigo, Bach, Albeniz. Elever vid Ljungskiles folkhög skolas klassiska gitarrprofil ger konsert!
19 Sundsvalls IV gitarrfestival Almamia Lilla scenen kl 18.30
Flamencons histora Erik Steen m. fl.
9 Helsingborg Dunkers Kulturhus, kl 19.30
Douce France Anne Sofie von Otter, Bengt Forsberg, Bengan Janson, Mats Bergström m. fl.
20 Oskarhamns gitarrfestival Ceciliakapellet kl 19.00
Eden-Stell, gitarrduo
21 Oskarshamns gitarrfestival Ceciliakapellet kl 19.00
Virginia Arancio
12 Stockholm Kammaren, kl 17.45 & 20.15
Sånger utan ord Mats Bergström & Georg Riedel
21 Sundsvalls IV Gitarrfestival Kyrkans hus kl 19.00
Mårten Falk i samband med European Early Music Day
13 Stockholm, Kammaren, kl 17.45 & 20.15
Sånger utan ord Mats Bergström & Georg Riedel
22 Sundsvalls IV gitarrfestival Kyrkans hus kl 13.00
Kulturskolans gitarrer
13 Göteborg Levande Musik Opposites Attract Haga Duo & Walker/Zangari 22 Oskarshamns gitarrfestival Ceciliakapellet Elevafton
22 Falkenberg Konsertförening Tångaskolans aula kl 15.00
Haga Duo Sareidah Hildebrand tvärflöjt, Joakim Lundström gitarr
16 Stockholm Musikaliska Opposites Attract Haga Duo & Walker/
Zangari Kjell Fagéus
MusiKalisKt
flöde
20 Sundsvalls IV gitarrfestival Stadshusalongen kl 19.00
Anabel Montesinos och Nordiska kammarorkestern
9 Danmark Slagelse Solisteriet kl 15.00
Fyriga Klanger och charmiga Valser Maria Camitz gitarr
14 Helsingborg Salongen Opposites Attract Haga Duo & Walker/
Zangari Kjell Fagéus
SENSUS MUSIKBÖCKER 29
15 Danmark Hvidovre Musikskola Leo Brouwer Fantasia de los Ecos Öresunds Guitars gitarroktett Maria Camitz
Artistisk mental träning
för scen och undervisning
Musikaliskt
flöde
Boken som ger nya verktyg till personlig
utveckling och ledarskap.
Det perfekta redskapet för musiker,
studenter och lärare.
Artistisk mental träning
för scen och undervisning
ge
12331, 176 sid, ill.
23 Hässleholms stora kyrka kl 17.00
Malmö Gitarrorkester
Spela med hela kroppen är en utförlig bok om rytmikmetoden och hur den kan tillämpas i musikundervisningen
– den första i sitt slag på svenska!
spela Med hela
Kroppen
Författaren Eva Nivbrant Wedin går igenom rytmikmetodens
grundläggande principer, hur man kan utveckla musikalitet,
gehör, rytmkänsla och instrumentteknik genom kroppsrörelser
och genom att använda flera olika sinnen.
I boken finns förslag på övningar, arbetssätt och lektionsplanering, tips på redskap som kan användas, musikförslag samt
mängder med färgfoton. Dessutom finns en genomgång av barns
motoriska utveckling och kopplingen mellan rytmik, motorik och
instrumentalspel.
Spela med hela kroppen vänder sig i första hand till musikstuderande samt verksamma musiklärare i kulturskola, grundskola,
gymnasieskola och annan musikutbildning. Den kan även med
fördel användas inom andra former av undervisning och i konstnärliga sammanhang.
Rytmik och motorik i undervisningen
Eva Nivbrant Wedin är lektor i rytmik vid
Kungl. Musikhögskolan i Stockholm och
har lång erfarenhet av undervisning i rytmik och motorik. Hon är en efterfrågad
föreläsare och håller workshops och studiedagar både i Sverige och utomlands.
SÄLJES
13-körig barockluta
En komplett bok om rytmik på svenska!
Vänder sig till såväl musikstuderande som alla
typer av musiklärare.
ge
11937, 312 sid, ill.
390 kr
ISBN 978-91-7748-322-9
GE 11937
av lars jönsson
theodor.holmer@edu.haninge.se
46
Gitarr och Luta 4 | 2013
tel 08-610 06 00
www.gehrmans.se
följ oss på
9 789177 483229
Spela med hela kroppen – Rytmik och motorik i undervisningen
eva NivbraNt WediN
280 kr
Dadodado -
nytt från Mats Bergström!
Ett par moderna svenska klassiker och ett knippe blivande?
Opublicerade gitarrstycken av Olle Adolphson och musik
från en älskad film? Det är något av innehållet på gitarristen
Mats Bergströms nya CD/BD. Ett bonusspår, med liveelektronik i form av två massagekulor, har försetts med en
video av Simon Larsson. Övrigt bildmaterial är signerat
konstnären Jockum Nordström och fotografen Per-Erik
Adamsson.
De representerade kompositörerna har själva kommenterat sina verk i korta
texter. De är inte vilka som helst: Björn Hallman, Anders Hillborg, Anders
Nilsson, André Chini, Johan Berke, Anna Cederberg-Orreteg, Hans Gefors,
Thomas Jennefelt, Ida Lundén, Christofer Elgh, Rolf Martinsson, Olle
Adolphson, Anna Eriksson och Mikael Edlund samt kompositionsduon Ludd
(Ida Lundén & Lise-Lotte Norelius). Dessutom medverkar remixaren Cornelia.
Beställningsnummer: MBCDBD 02
Distribueras av Naxos och finns i din skivaffär eller direkt från www.naxosdirect.se