Läs mer
Transcription
Läs mer
Från vaggan till graven Traditioner från förr Rose-Marie Sörensen med ensamrätt 1996 INNEHÅLLSFÖRTECKNING INLEDNING ..........................................................................................................................................................2 BARNSBÖRD ........................................................................................................................................................2 ATT FÖDA BARN........................................................................................................................................................2 ATT FRÄMJA BARNETS FRAMTID ...............................................................................................................................2 ”DEN FÖRSTA LÖGEN” ..............................................................................................................................................2 KVINNOGILLEN .........................................................................................................................................................2 FÖDELSEANNONSERINGEN ........................................................................................................................................3 BARNDOPET ........................................................................................................................................................3 VIKTEN AV ATT DÖPA BARNET ..................................................................................................................................3 FADDRAR ..................................................................................................................................................................4 DOPSAKTEN ..............................................................................................................................................................4 BARNSÖLET ..............................................................................................................................................................5 KYRKOTAGNINGEN ..........................................................................................................................................5 EN RENINGSRIT FRÅN BÖRJAN...................................................................................................................................5 KYRKTAGNINGSHÖGTIDEN .......................................................................................................................................6 KYRKOTAGNINGEN OCH KYRKOTUKTEN...................................................................................................................7 KONFIRMATIONEN ...........................................................................................................................................8 EN FULLKOMNING AV DOPET ....................................................................................................................................8 SYNDABEKÄNNELSE .................................................................................................................................................8 NATTVARDSGÅNGEN ................................................................................................................................................8 LÄSKUNNIGHETEN UPPEHÖLLS .................................................................................................................................8 ATT GÅ OCH LÄSA .....................................................................................................................................................9 DÅTIDENS "DATINGSYSTEM" .......................................................................................................................9 ATT UMGÅS PÅ ”EGEN HAND”...................................................................................................................................9 ATT GIFTA BORT BARNEN .......................................................................................................................................10 FRIERIET ............................................................................................................................................................10 FRIAREN MED BUKETTEN - EN FALSK FÖRESTÄLLNING ...........................................................................................11 ETT SYMBOLSPRÅK .................................................................................................................................................11 BÖNEMÄN ...............................................................................................................................................................12 TROLOVNINGEN ..............................................................................................................................................12 ”GILL OCH RÄTT INFÖR GUD” .................................................................................................................................13 HEMGIFTEN ............................................................................................................................................................13 TROLOVNINGSCERMONIN .......................................................................................................................................13 LIKA BINDANDE SOM ÄKTENSKAPET .......................................................................................................................14 LYSNINGEN........................................................................................................................................................14 KRAVEN..................................................................................................................................................................14 TIDPUNKTEN FÖR LYSNINGEN .................................................................................................................................15 LYSNINGSGÅVORNA ...............................................................................................................................................15 BRÖLLOPET.......................................................................................................................................................16 ETT EKONOMISKT AVTAL MELLAN TVÅ SLÄKTER ...................................................................................................16 BRÖLLOPSFESTEN ...................................................................................................................................................17 MORGONGÅVAN .....................................................................................................................................................17 GIFTERMÅLET OCH LAGEN ......................................................................................................................................17 BEGRAVNING ....................................................................................................................................................17 DÖDEN - EN DEL AV LIVET ......................................................................................................................................17 SJÄLARINGNINGEN OCH BEGRAVNINGSFÖRBEREDELSERNA....................................................................................18 LIKVAKAN ..............................................................................................................................................................18 BEGRAVNINGSDAGEN .............................................................................................................................................18 BEGRAVNINGSKALASET..........................................................................................................................................19 AVSLUTNING .....................................................................................................................................................19 KÄLLFÖRTECKNING ......................................................................................................................................20 INDEX...................................................................................................................................................................21 INLEDNING Min tanke med detta arbete är att lite grann visa hur våra förfäders liv såg ut. Vilka regler hade de att följa vid födelse, uppvaktningstid och till sist vid död och begravning och vilka värderingar rådde då? Var ”den gamla goda tiden” verkligen så god? Jag har följt traditionerna från vaggan till graven och försökt visa hur livets olika skeden påverkade vardag och högtid. För mig känns ämnesvalet viktigt eftersom jag har gjort en hel del släktforskning både för egen del och för andra. Att bara släktforska och hitta namn är visserligen mycket givande, men genom att undersöka de omständigheter under vilka våra förfäder levde, får man så att säga ”lite mer kött på benen”. Det blir inte längre bara namn på papperet utan man lär känna dem och förstår kanske lite mer hur de hade det. Tillhörde de, som min familj, den fattigare delen av befolkningen kan man förstå att deras liv måste ha varit hårt och många gånger en kamp för att överleva. Jag har använt mig av en rad böcker som finns skrivna i ämnet och även av de erfarenheter jag fått genom min släktforskning. BARNSBÖRD Att föda barn När man väntade barn och det väl var dags för barnets ankomst var det inte självklart med lycka och glädje. Det var viktigt att barnet var välskapat, "med nagel och med näsa, med hud och med hår". Barnlöshet betraktades som något ont men att få för många barn kunde bli en tung börda att bära. Man tyckte inte heller att pojkar och flickor var lika mycket värda. Den sista skvätten i en flaska eller i ett krus kallades för "sonalyckan" och man ansågs att det var en större lycka att få en son än en dotter. Det finns många exempel på hur kvinnor försökte underlätta sin födsel med magi, men detta var inte tillbörligt eftersom det enligt Bibeln var kvinnans lott att föda med smärta (3 Mos 16). Smärtan och vedermödan skulle enligt reformatorerna föra kvinnan till bättring. Genom barnsbörden ”nödgades hon till omtanke om sin frälsning”. I Finland var det sedan urminnes tider vanligt att barnen föddes i den uppvärmda bastun. Här i Sverige föddes de i stugan eller kammaren. Någon erfaren kvinna brukade hjälpa till och hon kallades "jordegumma" eller "jorde-mor". Att främja barnets framtid Omständigheterna kring födelsen har alltid ansetts viktiga för barnets framtid. Om man var född med fosterhinnan kvar på huvudet, dvs född med "seger-huva", ansågs detta vara mycket lyckosamt. Man trodde att en sådan person ägde speciella förmågor, t ex att släcka eld. Det var också viktigt vilken veckodag man föddes. Ett rim säger: MÅNDAGSBARN HAR FAGERT SKINN, TISDAGSBARN HAR ÄLSKLIGT SINN, ONSDAGSBARN ÄR FÖTT TILL VE, TORSDAGSBARN FÅR MYCKET SE, FREDAGSBARN FÅR KÄRLEK OCH LYCKA, LÖRDAGSBARN SKALL MÖDORNA TRYCKA, SÖNDAGSBARN FÅR LÄNGE LEVA OCH NJUTA, OCH FÅR SEDAN BERÖMLIGT SLUTA. ”Den första lögen” "När barnet är nyfött, må det omedelbart tvås i vatten", sägs det på ett ställe. Det står också: "Detta kallas i Värend för den första lögen, och motsvarar den gamla hedniska vattenösningen, som fick en ny form i det kristna dopet. Den första lögen har mäktiga tydor emot all slags förgärning, och medan barnet lögas, må ingen komma in; ty då kommer vantrevnad på barnet. Vatten till denna lög må vid barnets födelse alltid finnas i huset, och må icke hämtas ur sjön eller källan, emedan näcken då kan följa med in med vattnet... Vad helst modern kan ha sett eller vidrört, som kunde vålla barnet lyte, så lägges därav i lögvattnet. Likaledes lägges däri andra ting, som ha tydor för barnets lycka. Vigselringen må därför ligga i den första lögen. Lägges i denna lög vita pengar eller ärvdasilver, så tros barnet bli rikt. Lägges däri ett färskt ägg, så får barnet vit hy; en röd klut, så blir det rödblommigt; spånor av en huggekubb, så kommer barnet icke på stupstocken osv."1 Man trodde tidigare att "den första lögen" härstammade från förkristen tid men många föreställningar och åtgärder har snarare medeltida ursprung. Detta första dopp hade i alla fall stor betydelse. Kvinnogillen När förlossningen var över fick modern "barnsängsgröt" och hon skulle dricka "barnsängssupen" som var brännvin med peppar och till detta skulle hon ha äggöl och kringlor. Tredje dagen får barnsängshustrun påhälsning av sina grannhustrur, som hade med sig gröt, äggöl och kakor. Äggölet skulle befrämja mjölkproduktionen. Det kallades även "kvingedricka" och bestod av kokt öl som vispades med äggulor och socker, varefter man slog i dricka. Oftast lagade man gröten av risgryn och prydde den i grötbyttan med kanel i rutmönster. Gillet hos barnsängskvinnan hade olika benämningar; på Västkusten kallades det för "Tittöl"; i nordligaste Sverige liksom i södra Småland och i Bohuslän kallades måltiden för "Barnfoten". Man tror att uttrycket kom från tyskans "Kindes foot" dvs barnaföda. 1 Hyltén-Cavallius, G. O. 1863 - 64: Wärend ch wirdarne, Ett försök i svensk ethnologi. I sydvästra Skåne talas om "Kvinjestua" dvs kvinnogille. Om en man råkade komma in tog man ifrån honom hans huvudbonad och han fick den inte tillbaka förrän han hade betalt en lösen bestående av en slant. Detta kallades för att "lösa mössan". Genom att genera männen på olika sätt markerade kvinnorna sitt eget revir. Besöken hos barnsängskvinnan var samtidigt ett sätt att hedra den fruktsamma hustrun. Den ensamma ogifta kvinnan som fött barn fick däremot ingen barnsängsgröt utan måste själv så fort som möjligt stå på benen. Först i början av 1900-talet inrättades BB-avdelningarna vid de svenska lasaretten. Till en början tog de bara hand om mera komplicerade förlossningar och det förekom att utomäktenskapliga barn föddes där. Detta kan ha bidragit till att bruket att föda barn i hemmet först småningom övergavs och att det var de högre samhällsskikten som längst höll fast vid bruket att föda hemma. Födelseannonseringen Meddelandet om ett barns födelse har skett på skiftande sätt under olika tider och i olika samhällsskikt. Födslar inom kungahuset har kungjorts genom salut. Bland adel och borgare i städerna kunde man sända ut härolder som ropade ut nyheten på gator och torg. Att genom annonser i dagstidningarna meddela ett barns födelse började runt 1855, och redan tio år senare förekom födelseannonser i tidningarna över hela landet. Det var borgerliga familjer som satte in födelseannonser. Först på 1950-talet blev födelseannonser vanliga i alla samhällsklasser. Från början var annonserna ganska ordrika men från 1885 är typen "en son", "en dotter" vanligast. BARNDOPET Vikten av att döpa barnet Dopet skulle ske inom 8 dagar efter barnets födelse enligt 1686 års kyrkolag. Om barnet skulle få bli döpt berodde på om det var friskt och välskapt eller inte. Man ville så snart som möjligt döpa barnet, för så länge det fanns ett odöpt barn i huset måste man vidta en rad skyddsåtgärder. Förutom den stora rädslan för troll, djävlar och häxor som kunde ta det odöpta barnet i besittning var rädslan också stor att barnet skulle dö innan det blev döpt och arvsberättigat. Detta kunde innebära katastrof för modern, för om barnet dog odöpt och om kvinnan inte fick fler barn, kunde hon bli tvungen att gå ifrån hem och gård om hennes man dog före henne och hon var barnlös änka. Kvinnan hade under medeltiden inte någon arvsrätt efter sin make och gården gick då tillbaka till mannens ätt. För mannens del innebar det förstås också en trygghet att få sitt barn döpt, framförallt då en son, då han kunde vara förvissad om att gården skulle stanna inom familjen. Man kunde förstå om föräldrarna ville få sitt barn döpt så fort som möjligt efter födseln. Faddrar Faddrarna kan betraktas som en försäkring, på så sätt att om föräldrarna skulle dö fanns det någon som ersatte dem. Detta var särskilt befogat då medellivslängden var låg och barnsängsdödligheten stor. Det var inte ovanligt med föräldralösa barn. Alltifrån medeltiden fanns bestämda villkor för fadderskapet eftersom faddrarnas främsta uppgift var att garantera dopsbarnets andliga fostran. Enligt kyrkolagen skulle faddrarna tillhöra den evangelisk-lutherska läran, vara komna till laga ålder och vara väl kunniga i katekesen. För att stå fadder borde man därför vara konfirmerad. Man fick under konfirmationsförberedelsen lära sig de förpliktelser som följde med fadderskapet. Eftersom man trodde att dopsbarnet bråddes på sina gudföräldrar valdes faddrarna med omsorg. Man ville då naturligtvis att dessa skulle ha sådana egenskaper som man satte högt. Gudmodern som bar barnet till dopet, borde vara rask och kvicktänkt. Man valde gärna faddrar som kunde ge en riklig faddergåva eller som stod något högre på den sociala skalan. Där avstånden var långa och dopsfärden kunde ta lång tid tog man gärna en kvinna till fadder som kunde amma barnet. Det ansågs däremot olämpligt om en havande kvinna bar barnet till dopet. Den som hade blivit bjuden till att stå fadder kunde inte neka. Att stå fadder betraktades som en heder. Under medeltiden var det tillräckligt med två faddrar, men tre verkar ha varit det vanligaste i svensk tradition. Flera än så var olämpligt eftersom faddrarna ansågs komma i ett andligt släktskapsförhållande med barnet och med varandra, och detta utgjorde äktenskapshinder. Under 1600-talet skedde en förändring som gjorde att man antecknade en mängd faddrar. I Dalalagens kyrkobalk föreskrivs det att det skall vara två män och en kvinna som faddrar för "svenbarn" och två kvinnor och en man för "möbarn". Dopsakten Dopsakten var uppdelad i två delar, den första primsigningen som ägde rum utanför kyrkan, innehöll besvärjelseformler på latin för att betvinga demoner och utdriva onda andar. I akten ingick också att prästen blåste på eller i barnets mun för att driva ut djävulen, lade välsignat salt i dess mun och gjorde korstecknet, primum signum, över barnets bröst och panna. Först efter denna reningsakt fick barnet införas i kyrkorummet och där genomgå den andra delen av dopet, det riktiga kraftprovet för ett litet nyfött barn. Det kläddes av och smordes med olja på bröstet och axlarna varefter vissa frågor ställdes till barnet och faddrarna svarade i barnets ställe. Därefter nedsänktes det nakna barnet tre gånger i det många gånger iskalla vattnet. Efter dopet kläddes barnet i vit dopsdräkt och fick från prästen motta ett brinnande ljus, livets symbol. Efter dopet offrades det till präst och klockaren och sedan offrades till barnet i gudmoderns knä. Offerpengarna bands med ett kläde vid barnets bröst och togs inte av förrän vid hemkomsten. Före återfärden till hemmet bad prästen faddrarna att de skulle framföra till föräldrarna vikten av att "väl skydda det lilla barnet från allehanda faror tills barnet fyllt sju år och fått sitt fulla förstånd, så att det själv kunde skydda sig". Barnsölet När barnet lyckligt var återbördat till hemmet var det dags för barnsölet eller kristnagillet som det även kallades. Dit var det främst faddrarna som var inbjudna som tack för hjälpen. Modern deltog inte eftersom hon ännu inte var kyrkotagen och inte fick ta någon i hand. Gillet var även ett tack till faddrarna för faddergåvorna. Fadderpengarna upptogs vid arvsskiftena som barnens personliga egendom. Man köpte ofta silverbägare och andra silverföremål för fadderpengarna. Vid borgerliga barndop under 1800-talet hade man vackert utsirad dopskonfekt, kransar och kronor i sockermassa. Detta var en omformning av ett äldre bruk, att de manliga faddrarna förärade de kvinnliga en krona och i utbyte själva fick en krans. Denna ceremoni beseglades med en "fadderkyss". Seden som troligen har tyskt ursprung förekom främst i de högsta sociala skikten. Kännedomen om fadderkyssen spreds vida omkring genom ett skillingtryck med titeln "Fadderkyssen" som trycktes i många upplagor. KYRKOTAGNINGEN En reningsrit från början Kyrkotagningen skedde ursprungligen sex veckor efter förlossningen enligt gamlatestamentsenliga föreskrifter. Den ursprungliga innebörden av riten var rening, medan Marias frambärande av Jesusbarnet snarare anförs som ett exempel på tacksägelse. Bland folket fanns en rad förhållningsregler för barnaföderskan före kyrktagningen. Hon fick inte bege sig utanför huset eller gården. Hon fick inte gå över vägar, rinnande vatten, brunnar eller åkerfält, hon fick inte ta någon i hand eller röra vid matvaror. Den icke kyrktagna kvinnan ansågs vara en fara för sin omgivning. Förbuden vidmakthölls genom olika föreställningar. Barnet troddes annars bli bergtagna, bortbytta, sjuka eller skvalleraktiga. Gården kunde hemsökas av råttor och möss och mödrarna kunde själva bli sjuka, men framför allt utsatte de omgivningen för risker. Därför fanns det även sanktioner emot den som satte sig över reglerna. Man fick spotta på en sådan kvinna, ja, rent av stena henne. Smålandslagens kyrkobalk visar att kvinnan inte hade rätt till sänglag innan hon var kyrktagen. Mannen fick därför "ligga i bagg-kätten" eller "gå på gåsabacken" som det skämtsamt kallades. Men i dessa regler möter vi samtidigt en rationell motivering för seden. I en kyrkohandbok 1602 heter det att regeln om sexuell avhållsamhet var "kvinnokönet till hjälp och styrka igen emot många ogudaktiga och överdådiga manspersoner som .... alldeles leva som epikuréer". Genom kyrktagningen befriades barnaföderskan från alla här nämnda förhållningsregler och faror. Så länge dessa föreställningar var levande låg det således i hennes eget intresse att bli kyrktagen. Kyrktagningshögtiden Det var vanligast att det fanns två följekvinnor som följde barnaföderskan till kyrktagningen. Det talas i Visby stadslag om att högst 24 följekvinnor fick följa kyrkogångskvinnan till och från kyrkan. Det fanns alltså olika regler på olika ställen och från olika tider. Skillnader fanns också mellan de olika samhällsskikten. Följekvinnan, eller föregångskvinnan som hon kallades i södra Småland, fungerade som en slags hovdam och höjde kyrkogångskvinnans prestige. Hon skulle öppna kyrk- och bänkdörren, hålla kyrkogångskvinnans schal och i äldre tid följa med fram och offra. Prästen mötte följet utanför kyrkdörren. Under medeltiden förrättades kyrktagningen utanför kyrkans ingång. Först sedan kvinnan renats genom kyrktagningen fick hon åter träda in i det vigda kyrkorummet. I Småland har man ännu i sen tid kunnat minnas att kyrkogångskvinnan knäböjde på kyrktröskeln. Annars var det vanligt att knäböja på en klädd knäfallspall i vapenhuset. Några riksgiltiga förordningar om platsen för kyrkotagningen finns inte, varför praxis växlat. Framför allt från Lunds stift finns uppgifter om att prästen hämtade kvinnan vid kyrkdörren och ledde henne till altaret, där kyrktagningen skedde. Medan kvinnan knäböjde läste prästen kyrktagningsbönen, varefter han tog henne i hand och uttalade en slutönskan. Handtagningen, som är omtalad i medeltida ritual, nämns i alla svenska handböcker från och med 1500-talet. Efter att ha kyrkotagits kunde kvinnan gå till sin kyrkbänk. Lika vanligt var det emellertid att hon tillsammans med sitt följe tog plats i den främsta kvinnobänken, som ibland kallades för "kyrkogångsstol". Denna placering var en hedersbevisning för den fruktsamma äkta hustrun. Att denna tradition hade en mycket framträdande ställning i det medeltida kyrkolivet kan man se i landskapslagarna där det står om prästens ersättning vid kyrkotagning, dels för ljus, dels för själva förrättningen i form av offer, bestående av bröd och sovel. Kyrkotagningen och kyrkotukten Alla nyblivna mödrar blev inte kyrkotagna på lika villkor. I 1571 års kyrkoordning heter det: "Ingen kvinna skall efter horbarn eller frillobarn tagas i kyrko, förrän syndabättring utlovad och företagen är. Om sådana kvinnor varda annorstädes intagna, då skall det vara ogilt hemma vid deras sockenkyrkor." Denna bestämmelse innebar att ogifta mödrar måste undgå uppenbar skrift, dvs offentligen bekänna sin skuld innan de kunde kyrktagas. Kyrkoordningen visar samtidigt att detta var en vanära som man sökte undgå genom att bli kyrktagen i en annan församling. Därför ogiltigförklarades sådana kyrktagningar. Kyrkolagen 1686 skärpte straffet för kvinnor som fött barn och sökte kyrktagning före vigseln genom att föreskriva att de inte fick intagas "som andar kyska barnaföderskor, utan med ett särdeles bönesätt, som i handboken är infört". De kvinnor som var hävdade av sina män, men ännu inte fött barn före bröllopsdagen skulle däremot intagas "som andra ärliga hustrur", men böta två daler silvermynt till kyrkan för otidigt sängelag. Som tidigare nämnts fanns en särskild kyrktagningsbön för ogifta mödrar. Men det fanns också andra sätt att utmärka dessa vid kyrktagningen. Medan äkta hustrur ledsagades av en följekvinna fanns det ingen som stod vid den ogifta kyrktagningskvinnans sida. Sådana kvinnor tog prästen heller inte i hand. När han uppmanade den gifta kvinnan att "gå i frid" uppmanade han den ogifta att "gå i frid och synda icke mer". Havande kvinnor som inte fött barn före bröllopsdagen skulle som vi sett enligt kyrkolagen kyrktagas på vanligt sätt när det blev så dags, men i stället böta till kyrkan för otidigt sängelag. Detta kunde knappast betraktas som ett allvarligt straff, allra minst i sådana trakter där det var sed att gifta sig först sedan fästmön blivit med barn. Böterna till kyrkan gick under allehanda skämtsamma benämningar som böta kyrktaket, böta kyrkdörren, rumpskatt, byxskatt osv. KONFIRMATIONEN En fullkomning av dopet Genom konfirmationen eller färmelsen som den kallades under medeltiden (tyskans Firmung) fick den döpte ökad styrka att stå emot djävulen, världen och köttet, upphovet till de frestelser som hotar människan. Konfirmationen innebar alltså en fullkomning av dopet. Den som av en eller annan orsak inte hade konfirmerats ansågs inte som en fullkomligt kristen. Efter att tidigare ha varit direkt kopplad till dopsakten som fallet ännu är i den ortodoxa kyrkan förlades konfirmationen under senmedeltiden till sjuårsåldern då barnet kunde skilja mellan gott och ont. Syndabekännelse Konfirmationen skulle föregås av en bikt då konfirmanden skulle bekänna sina synder Konfirmanden skulle liksom vid dopet ha faddrar och dessa uppfattades som barnets andliga fader (compater) och moder (commater). Föräldrar och andra anhöriga som barnet redan stod i naturligt släktskap till kunde därför inte komma på fråga. Ritualen tillgick på följande sätt: Akten inleddes med bön om Andens meddelande, varpå Biskopen (som var den ende som fick utföra konfirmationen) lade handen på den knäböjande konfirmanden. Handpåläggningen ersattes under senmedeltiden med att biskopen tecknade ett kors på konfirmandens panna med invigd olja. Denna olja ansågs vara bärare och förmedlare av de gåvor som gav konfirmanden kraft att leva som en kristen. Tanken att den gudomliga kraften kom just genom oljan ledde till att den heliga oljan måste skyddas mot världslig påverkan. Ett linneband knöts därför om konfirmandens panna av den präst som assisterade biskopen. Efter tre dagar tog bindeln bort och pannan tvättades. Nattvardsgången Minimiåldern för konfirmation var 7 år och 10 år för nattvardsgång enligt föreskrifter från 1400-talet. Konfirmationen följdes alltså inte av nattvardsgång för de nykonfirmerade. Seden ändrades i vårt land i och med Luther och reformationen och efter 1540-talets början har inte konfirmation med olja förekommit. Luther ansåg att dopet inte alls behövde följas av någon konfirmation. Det fanns olika uppfattningar om konfirmationens betydelse och hur den skulle ske. Läskunnigheten uppehölls Konfirmationen fyllde på 1800-talet en viktig funktion för att upprätthålla ungdomens läskunnighet, samtidigt som rättrådighet och lydnad för överheten inpräntades hos de unga. Konfirmationsundervisningen tjänade därmed inte enbart kyrkan utan även staten. Å andra sidan svarade obligatorisk konfirmation inte mot religionsfrihetssträvandena under det senare 1800talet, och 1878 blev konfirmationen även fullt frivillig men bibehöll ändå sin funktion som inträdesbiljett till vuxensamhället. Intyg om konfirmation krävdes för antagning till utbildning eller tjänster av olika slag. Konfirmation var t ex ännu in på 1900-talet ett villkor för att bli antagen vid lärarseminarierna. Att gå och läsa Läsetidens var olika lång i olika församlingar. Biskop Wallquist i Växjö rekommenderade 1787 att barnen undervisades en eller två gånger i veckan under sex till åtta veckor om våren innan de fick tillträde till nattvarden. Konfirmationsläsningen var påfrestande inte minst för ungdomen i städerna som ofta kommit ut i arbetslivet redan före konfirmationsåldern. På landsbygden var avstånden stora. I fjäll- och skogslandskapen var det vanligt att läsebarnen tillbringade hela sin lästid i kyrkstäderna, och då fick de hushålla med den mat som de fått med hemifrån. Bara de barn som hade ansenliga kunskaper i Luthers katekes och biskop Svebilius förklaringar släpptes fram till nattvarden. De övriga fick fortsätta en längre tid, ibland flera år. Det var en helt naturlig sak att föräldrarna betalade prästen, för att barnen skulle gå fram första året. Från sekelskiftet berättas det från Halland: "Efter konfirmationen blev lillpojken lillkarl och fick gå med sist i slåttergänget; när han vid sjutton, aderton års ålder kunde lyfta "skorsten" räknades han till storkarlarna, blev dräng, fick söka sig till flickor och se ut en fästmö åt sig. Han skulle kunna stå för sex supar, kunna lägga in en ordentlig mullbänk, hålla en tjur och rida en otämjd häst samt helst även bära en tunna råg från logen och upp på vinden." DÅTIDENS "DATINGSYSTEM" Att umgås på ”egen hand” I Nordsverige skapade fäbodskötseln och arbetet i skogen ett arbetsår med helt annan rytm än i de sydsvenska jordbruksbygderna. Här hade ungdomen större frihet att umgås på egen hand utan de vuxnas kontroll. De föräktenskapliga kontakterna, särskilt i fäbodsbygderna, gick under olika benämningar, men har vanligen kallats "nattfrieri". Ogifta pojkar drog nattetid runt i gårdarna och besökte ogifta flickor, sov med kläder, stövlar och hatt tillsammans med flickan i sängen och gick på morgonkvisten tillbaks till sitt igen. Ofta var paren redan etablerade och sågs allmänt i byn som mer eller mindre trolovade och de nattfrieribarn som blev till ansågs många gånger som trolovningsbarn. Uppträdandet mellan pojken och flickan var strängt reglerat av en "bäddetikett", som dock kunde skifta från bygd till bygd. Efter nattbesök hos olika flickor etablerades efter hand en fastare förbindelse med en bestämd flicka. Statistiska undersökningar från 1900-talets början visar att det finns ett klart samband mellan föräktenskapliga förbindelser och nattfrieribygder. I Kopparbergs län föddes 78 % av första äktenskapsårets barn före den nionde månaden. Även då man fick barn före äktenskapet legaliserades förbindelsen i dessa delar av landet vanligen genom giftermål. Att gifta bort barnen Söder om fäbodgränsen var förhållandet annorlunda eftersom de sociala skillnaderna här var större. Härifrån finns många exempel på hur föräldrarna "gifte ihop" sina barn, ibland t o m genom syskonbyte. Ofta bortlovades döttrarna redan i nio-tioårsåldern. Så här skriver prosten Öller om förhållandena i Blekinge 1800: "Trolovningar och giftermål ske här, såsom i bättre stånd, icke utan avsikter på förmögenhet och rikedomar. Ju förmögnare flickans föräldrar äro, ju mera se de efter, som de kalla det, ett gott tillfälle, det vill säga, att få henne bortgift, till någon rik dräng, eller god gård. De fattiga flickorna få vänta, tills någon friar till dem, men de förmögnare bliva knappt 10 år gamla förrän fadern eller släktingarna börja tänka på någon dem värdig man. Han eller de, tala då till föräldrarna åt någon förmögen yngling, även som det ej är ovanligt att flickans fader friar för sin dotter förr än fästmannen. På lika sätt händer ock med föräldrar vilka hava någon son, den de vilja hava undan för någon dotter, eller yngre son, som de ämna deras egen gård; de erbjuda då sin son till någon förmögen flickas föräldrar; och detta ofta förr än de unga tu veta något därav."2 Öller tillägger att " sådana förhastade trolovningar och fästmannaförsök, äro i alla fall otjänliga och medföra antingen olyckliga äktenskap, eller vidlyftiga rättegångar då flickan ångrar sig."3 Inom borgerligheten gav ett fördelaktigt gifte inte bara sonen eller dottern en passande samhällsställning utan påverkade också den övriga familjens placering i den sociala hierarkin. Den stora åldersskillnaden är typisk för 1800-talets borgerliga värld, där mannen kunde vara tio till femton år äldre än hustrun. Männens höga giftermålsålder skapade i kombination med kravet på avhållsamhet mellan förlovade förutsättningar för den tidstypiska dubbelmoralen. FRIERIET 2 3 Öller, J. J. 1800: Beskrifning öfwer Jemshögs sochn i Blekinge dito Friaren med buketten - en falsk föreställning Ett parförhållande i gången tid etablerades inte lika formlöst som i sambosamhället. Å andra sidan är bilden av friaren med bukett i handen framför den tillbedda snarare hämtad från kärleksnovellerna och buskteatern än från verkliga livet. Den bygger på den falska föreställningen att ett frieri var en privat affär mellan en man och en kvinna, baserad på svallande känslor och vackra ord. Det formaliserade frieriet var visserligen det första steget i äktenskapsbygget, men scenen var sällan privat, aktörerna var inte alltid det blivande paret, känslorna var inte alltid drivkraften och dramatiken kom inte alltid till uttryck i ord. Ett symbolspråk Redan i de första, informella kontakterna mellan en pojke och en flicka försökte man på ett försynt sätt känna sig för genom små presenter. Ett sådant tyst symbolspråk gjorde orden överflödiga i ett företag om vars utgång man inte kunde vara säker på. I Myckleby bjöds friaren att äta med silversked om frieriet accepterades, annars gav man honom en hornsked. Den italienske reseskildraren Acerbi skriver 1799: "I en socken i Finland råder bruket att de unga kvinnorna vid sina bälten bära en knivslida, som tecken på att de äro ogifta och icke skulle ha något emot att få en man. När en ung man blir förälskad i någon av dessa ungmör, uppvaktar han henne på så sätt att han köper eller låter göra en kniv i alldeles samma form som slidan och sedan söker ett tillfälle att oförmärkt sticka den i slidan utan att flickan märker det. Om flickan, då hon finner kniven i slidan behåller den, är det ett gynnsamt tecken, i motsatt fall betyder det en vägran." Från Urshults socken i Småland heter det i en uppteckning från 1903: "Om en bonde hade svårt att få sin dotter gift och han började frukta, att han skulle få behålla henne såsom gammal mö tillställde han ett slags kyrkotagning med henne - på ett eget sätt. Han begav sig med henne till kyrkan, dröjde utanför tills allt folket var samlat därinne, gick så stora gången framåt, följd tätt i spåren av sin dotter. Härunder höll han sin tomma knivslida pekande åt karlsidan och småpratade: `Min dotter vill mannas', vartill dottern varje gång intonerade: `Fars ord sannas'. Ville nu någon yngling nappa på kroken, så kom han för att sticka sin oumbärliga slidkniv i den önskade svärfaderns tomma slida. Föll friaren honom på läppen, så lät han ynglingen sticka dit kniven och saken var därmed så klar, att lysning till äktenskap redan följande söndag kunde avkunnas. Om däremot ynglingen ej behagade den giljande svärfadern, gav denne honom avslag därigenom att han drog undan knivslidan och sade: `Nej du sticker inte dit!'" Att det var fadern som agerade sammanhänger med att han var dotterns giftoman och därmed hade rätt att både acceptera och avvisa ett giftermåls- anbud. Kyrkvärden Lasse i Lassaberg har beskrivit hur frieriet gick till i S. Unnaryd i Småland vid 1800-talets början. Den som hade en giftasvuxen son eller dotter passade på att traktera en bonde i samma situation med brännvin på kyrkbacken. Fick han en sup tillbaka följande söndag var det hustrurnas tur nästa gång att traktera varandra med kringlor och gorån. Först därefter tog man till orda: " Ja du bror de är så gott först som sist att jag säger dig vad mor och jag hava under de långa vinternätterna talat oss emellan. Vi hava å ömse sidor nu du och jag giftasvuxna barn. Skulle du inte vara sinnad att taga min son N. till dig såsom måg. Vi hava bra vurnader [en bra gård] på bägge ställena så att de unga kunna bärga sig? ‘Den andre svarar då så här: `Det var besynnerligt att vi på bägge ställena kunnat hysa så lika tankar. Mor och jag därhemma har mycket talat om den saken, men si vi har alltid tänkt som ordspråket lyder att "det är för låg krubba till så hög häst". Men tack skall du ha för tillbudet."4 Ofta behövdes det inte mer än att ett par bondgubbar gick avsides och samspråkade på kyrkbacken för att kyrkfolket skulle dra de rätta slutsatserna och veta vad som stod på, ibland före kontrahenterna själva. Bönemän Det var i Sverige vanligt att man anlitades sk "Bönemän" som skulle föra fram förfrågningen. Frieriet inleddes vanligen med att den manlige kontrahenten eller hans föräldrar vidtalade bönemannen att göra ett besök hos den tilltänkta för att söka utröna hennes inställning. Om man kunde förutse en positiv utgång förde bönemannen redan vid detta tillfälle i mer eller mindre förtäckta ordalag frågan om giftermål och hemgift på tal. Vid det första besöket kom bönemannen i regel ensam för att känna sig för. Fastän alla genast förstod vad besöket betydde hörde det till ritualen att inte låtsas om detta. Om bönemannen tidigare varit återhållsam löstes nu tungans band och han började skryta över de bådas tillgångar och dygder, medan han visligen förteg deras fel. Det kunde uppstå ett livligt ackorderande mellan bönemannen och flickans far eller giftoman om fördelar och nackdelar med ett eventuellt giftermål. Inte minst rörde sig samtalet om hemgiftens storlek och andra ekonomiska frågor. Det kunde följa många besök beroende på hur pass "hårdgift" flickan var innan bönemannen fick löfte om en dag då friaren själv fick komma . Bönemannen var ofta med friaren vid detta tillfälle för att presentera honom. Det diskuterades återigen om för- och nackdelar med ett eventuellt giftermål. Kom man överens bestämdes en dag då flickans föräldrar skulle komma till friarens hem för att göra sig underrättade om förhållandena där. Detta besök kallades ibland för "skådning". TROLOVNINGEN 4 1967: Unnarydsborna. Lasses i Lassaberg anteckningar om folklivet i Södra Unnaryd vid 1800-talets början. ”Gill och rätt inför Gud” Beteckningen fästman och fästmö i nutidsspråket härleder sig från den medeltida fästingsstämman då kvinnan blev lagligt fäst vid mannen. Om denna högtidlighet, som senare kallats trolovning, heter det i 1571 års kyrkoordning: "Trolovning med gåvor och i vittnens närvaro, efterföljd av sängalag, räknas som gill och rätt inför Gud." Trolovningen skedde i vittnens närvaro och hade bindande verkan. Den ägde rättskraft oavsett om den följdes av kyrklig vigsel eller ej. Enligt Uppsalalagen skulle fästegåvan överlämnas till giftomannen, dvs som regel kvinnans far, vid fästingsstämman, vilket tyder på att den motsvarade den köpeskilling som en gång erlagts vid "brudköpet", då kvinnan övergick från en ätt till en annan. Redan tidigt kom dock fästegåvan att överlämnas till bruden själv. Under 1400- 1600-talen omtalas silverskedar, ring, kedja, bälte, huvudkrans och klädesplagg. Dessa gåvor blev kvinnans enskilda egendom, som hon efter mannens död fick ta undan och behålla vid boskiftet. Hemgiften Det ingångna avtalet markerades vid fästingsstämman genom handslag. Man gjorde upp vad kvinnan skulle föra med sig i boet, den sk medgiften eller hemföljden, dvs vad som fanns i brudkistan. Det fanns vissa bestämmelser om vad som skulle ingå. Överförandet av hemgiften skedde ofta under högtidliga former. Hemgiften var liksom fästegåvan hustruns enskilda egendom . Hon hade ändå inte rätt att fritt bestämma över den. Den förvaltades av mannen och om paret dog utan att ha fått några barn gick hemgiften tillbaka till hustruns släkt. Trolovningscermonin Prosten Öller beskriver trolovningscermonin i Blekinge år 1800 så här: "Till denna högtidlighet, som gemenligen sker med ett gästabud, utväljes en talman, som då gästerna äro samlade, håller ett kort tal, över något bibliskt språk, med tillämpning, för närvarande tillfälle och anledning för deras sammankomst. Därefter frågar han först föräldrarna, om de vilja giva sin dotter till äkta åt den föreställde hedersmannen, samt därpå flickan, om hon därtill giver sitt frivilliga samtycke. Sedan detta på ömse sidor är bejakat, framkallar han de unga tu, för att mottaga 'vårdtecken och fästnadsgåva'. Varvid både de och gästerna sätta sig vid bordet, varest begåvningarna å ömse sidor ske, av silkesnäsdukar, handskar, vantar, psalmbok, silverbälten, kedjor, fälttecken, knappar mm. Då nämnes ock hemföljden som bruden får. Därefter taga fästemannen och fästemön varandra i hand, och gästerna lägga sina händer ovan uppå, varvid talmannen läser Fader Vår och välsignelsen över de trolovade paret. Fästmön giver därefter en, av henne själv vävd och märkt, näsduk, till var mansperson som är i sällskapet, med hennes namn uppå. Sedan läses till bords, och man äter den tillredda nattvarden, ty sådana trolovningar ske alltid om aftnarna. Stundom räcker detta trolovningsgillet i några dagar. Vid de flesta trolovningar ibland sämre och fattigt folk tillgår dock icke så ceremoniellt, utan många trolova sig i all tysthet, samt utan något veterligt vittne; därför händer ock, ej sällan, att fästmannen ej vill vidkänna något löfte, ehuru han tagit både fasta och sköte."5 Lika bindande som äktenskapet Trolovningen medförde, i bondemiljön, rätt till sexuellt umgänge. Avlades barn av trolovade fick barnet samma status som om det tillkommit inom äktenskapet och var också arvsberättigat efter fadern. Det var inte alltid så att anteckningar om trolovningen fanns med i kyrkoboken, men det räckte vid tvister att vittnen kunde hänvisa till att paret "gjort visst", t ex genom att pojken stannat kvar hos flickan hela natten och ätit frukost med hennes familj. Ett "visst frieri" var lika bindande som ett officiellt äktenskapslöfte. Tecknet på trolovningen var gåvorna man gav varandra. Dessa lämnades tillbaka om man bröt med varandra. Trolovningsringar var å andra sidan inte alltid brukliga eftersom alla ändå kände varandras relationer. Ringarna fick en betydligt större betydelse i den borgerliga kulturen. Ringväxlingen blev här tecknet på trolovningen, men medförde å andra sidan inte samma rättighet till samlevnad som inom allmogekulturen. Trolovningen ändrades till förlovning och sågs inte lika allvarligt som förut och man behövde inte längre några vittnen. En uppslagen förlovning väckte ingen större uppmärksamhet. medan en bruten trolovning kunde få samma konsekvenser som en skilsmässa. LYSNINGEN Benämningen lysning är idag för det mesta endast en språklig kvarleva av en tidigare allmän och obligatorisk pålysning vid högmässogudstjänsten av ett tillämnat äktenskap. Kraven Redan 1215 föreskrevs lysning till äktenskap i den romerska kyrkan och påbjöds i den svenska kyrkoprovinsen genom en påvlig skrivelse året efter. Från samhällets synpunkt var det viktigt att inte äktenskap ingicks mellan personer som var för nära släkt för att inte barnen skulle lida skada. För kyrkan var det lika viktigt att förhindra sk hemliga äktenskap som ingicks i 5 Öller, J. J. 1800: Beskrifning öfwer Jemshögs sochn i Blekinge andra former än de av kyrkan godkända, liksom äktenskap mellan dem som var andligt besläktade genom fadderskap vid dop och konfirmation. Att lysningen inte var någon betydelselös formalitet vet vi genom ansökan hos påven om dispens för äktenskap som inte prästerna ville gå med på. Nattvardsgången var en del i den kyrkliga vigselakten. Det hölls ett speciellt lysningsförhör för att kontrollera att paret hade den nödvändiga kunskapen för att kunna deltaga i nattvardsgången. Bristande kristendomskunskap ansågs vara ett äktenskapshinder. Efter hand som ungdomen genom konfirmationsförberedelsen och den obligatoriska folkskolan fick lilla katekesen inpräntad och kunskaperna kontrollerade vid husförhören, blev det särskilda lysningsförhöret överflödigt. Efter godkänt förhör skrev prästen ut den eftertraktade "lysningssedeln". Det omtalas att "havande eller hävdade kvinnor få ej benämnas med något skymfligt tillnamn dock kallas de ej ärlige, utan helt enkelt piga, jungfru N.N." Om prästen utelämnade benämningen som var bruklig, tolkades det naturligtvis också av kykobesökarna. I Skåne var det brukligt att prästen lade till en hel rad egenskapsord före titeln och namnen, vanligen hederlige, beskedlige och välaktade hemmanssonen N.N. samt hederliga och dygdesamma pigan och hemmansdottern N.N. Stackars den brud, om vilken prästen antingen inte ville eller bara glömde säga "dygdesamma pigan". För lysningssedeln ersattes prästen med en gåva in natura, ofta fem eller sex alnar (3 - 3½ m) skjortlärft. Han kunde också få mat vilket var brukligt i Småland. Man övergick senare till att betala med pengar och då brukade det röra sig om 5 - 10 kr (vilket på den tiden var ganska mycket pengar). Tidpunkten för lysningen Precis som det gällde att så och sätta i rätt tid, borde äktenskapet börjas vid en lämplig tidpunkt. Denna måste anpassas till både visthusbodens villkor och kyrkans föreskrifter. Före första lysningsdagen skulle ölet vara färdigt. Att lysa på tom tunna betydde olycka. Oberoende av årstiden för giftermålet var det vanligt att man lät lysa då månen stod i ny (Nymåne). Detta bottnar i föreställningen om månens inverkan på fruktsamheten. Lysningsgåvorna Lysningspresenterna hade tidigare bland allmogen på svensk landsbygd en motsvarighet i bruket att fästmön gick omkring och samlade ihop gåvor medan fästmannen tiggde utsäde. Där denna sedvänja var mera reglerad skedde den just under lysningstiden, ibland på tredje lysningssöndagen. En och annan gång kunde fästmögången även ske efter bröllopet. Eftersom seden betraktades som en rättighet, särskilt bland fattiga ungdomar, kan bruket jämföras med vår egen tids bosättningslån, särskilt som det fanns en återbetalningsskyldighet. Fästmögången är känd från slutet av 1500-talet och förekom fram till mitten av 1800-talet eller något senare. Under färden följdes den unga fästmön av en äldre, gift hustru, som borde ha god munreda eftersom det hörde till ritualen att den som gick fästmögång själv inte fick be om någonting. Att det inte var fråga om vanligt tiggeri visade redan fästmöns klädsel. Det var nämligen vanligt att hon var iförd högtidsdräkt eller rent av bruddräkt, om kringgången skedde efter bröllopet. Hon hade med sig en utsirad stav som värdighetstecken och en bandprydd säck för gåvorna. De gåvor som hamnade i säcken var framför allt lin, ull och annat spånadsmaterial. Också kläder och matvaror var välkomna gåvor. Fästmögång var bara tillåten inom hemsocknen. BRÖLLOPET Ett ekonomiskt avtal mellan två släkter Släkten var det viktigaste i det medeltida ättesamhället och äktenskapet var ett ekonomiskt avtal mellan två släkter. Många gånger bestämdes det redan när barnen var små vilka som skulle gifta sig med varandra och det var sedan bara att rätta sig efter det beslutet. De viktigaste rättsakterna var: trolovningen eller fästningen, giftermålet och sängledningen. Under fästingstämman, det i lag föreskrivna ölgillet, skulle trolovningen äga rum. De närmaste släktingarna från bägge släkterna var inbjudna och fick fungera som vittnen. Trolovningen bekräftades med ett handslag mellan blivande brud och brudgum, och utan detta handslag var trolovningen inte giltig. På fästingstämman räknade fästmannen upp de saker som fästmön och hennes släkt skulle få i fästegåvor. Redan under medeltiden var ringen, en av fästegåvorna. Då var ringen en värdegåva och som enbart tillhörde kvinnan och som hon själv förvaltade utan inblandning av mannen. Kvinnan var ju omyndig ända fram till 1921. Under fästingstämman avtalades också flickans hemgift, de saker som skulle medföras från flickans hem till det nya hemmet. I och med trolovningen betraktades kvinnan som mannens hustru och barn födda under trolovningstiden ansågs likställda med barn inom äktenskapet och hade rätt till arv. Efter trolovningen ägde giftermålet rum. Man samlades i brudens hem till giftarölet och brudens giftoman, vanligen hennes far, över-lämnade henne till brudgummen. Så var det dags för brudfärden, brudloppet och bröllopsfesten som hölls i det nya hemmet. Bröllopsfesten När brudföljet lyckligt och väl var framme kunde den stora bröllopsfesten börja. Rikligt med mat och dryck, med sång, musik och dans och många glada gäster. Festen höll på tills det var dags för den sista viktiga ceremonin, sängledningen. Med sång, musik och levande ljus följdes brudparet till sängen, där de nygifta skulle i bröllopsgästernas närvaro krypa ner tillsammans och dra täcket över sig. Det hela var en symbolisk handling, men traditionen har lockat folks fantasi och sängledningen har funnits kvar som inslag i bröllopsfester ända in i vår tid. Morgongåvan Nu återstod bara en handling för att alla lagens bud skall vara uppfyllda och det var morgongåvan som mannen gav sin hustru på morgonen dagen efter bröllopet. Den gåvan utlystes redan på fästingsstämman men var inte förvärvad förrän äktenskapet var fullbordat genom att brudparet kommit på lakan och bolster. Mycket av den här ålderdomliga beskrivningen av de olika giftermålsakterna känner man igen från berättelser och nedteckningar från bondesamhället under 1700- och 1800-talet och på landsbygden även från början av 1900-talet. Giftermålet och lagen Före 1734 kunde giftermål ingås utan någon kyrklig välsignelse men därefter måste en präst ha förrättat vigsel för att äktenskapet skulle vara juridiskt riktigt. Efter 1908 är det juridiskt möjligt att gifta sig borgerligt. Lysningen i kyrkan tre gånger före vigseln var obligatorisk ända fram till slutet på 1960-talet och hade en hindersprövande karaktär. By- och sockenbor hade möjlighet att anmäla hinder för ett giftermål såsom att någon av paret var för ung, hade någon viss sjukdom vars bärare inte tilläts av lagen att gifta sig (en sådan sjukdom var t ex fallandesoten, som är samma sjukdom som vi idag kallar epilepsi) eller att paret hade nära släktskap med varandra. BEGRAVNING Döden - en del av livet I äldre tider levde människan nära naturen och livets kretslopp. En födsel var lika naturlig som ett dödsfall, bägge händelserna ägde rum i hemmet och familjen fanns hela tiden med. När någon låg för döden, vakade man ofta tillsammans med den döende och när döden inträffat gick någon av de anhöriga till prästen för att meddela dödsfallet och be om själaringningen. Själaringningen och begravningsförberedelserna Själaringningen skulle helst ske samma dag som dödsfallet inträffade för att, som man trodde, den dödes själ fick ingen ro innan klockorna ringt. Vid den närmaste högmässan efter dödsfallet skedde tacksägelsen, det offentliga tillkännagivandet av dödsfallet. Man bestämde dag för begravningen. Man skyndade sig att få liket i jorden för att inte det onda skulle få makt över den döde. Begravningen skedde ofta inom 14 dagar efter dödsfallet, och fram till dess skulle många saker ordnas och ställas. Kistan skulle snickras, många gånger hade den avlidna redan under sin livstid lagt undan virke till sin kista. Begravningsgästerna skulle bjudas med handskrivna eller tryckta begravningsbrev. Den avlidne skulle tvättas och klädas eller svepas, läggas i kistan och ställas i den smyckade likkammaren, som kunde vara i förstukammaren, i en bod, på logen eller i en lövsal utomhus om sommaren. Likvakan Man höll likvaka eller vakstuga hos den döde och likvakan var ingen allvarlig och tråkig samling utan man samlades till att mer eller mindre festa av den döde för sista gången. Det berättas att det vid en glad och stimmig likvaka blev ett sådant liv och bråk att den man vakade över och trodde var död, visade sig vara skendöd och vaknade till liv igen av all sång, skratt och musik. Begravningsdagen På begravningsdagen höll en lekmannaandakt på gården innan färden till kyrkan påbörjades. Även om vägen var lång skulle kistan bäras, för endast de riktigt fattiga och usla transporterades med häst och vagn. Redan från kristendomens införande har de döda begravts på speciella kyrkogårdar, utom förbrytare och självmördare som fick ligga utanför kyrkogårdsmuren i ovigd jord. Begravningskalaset När själva begravningsakten var över, tog begravningskalaset vid och det kalaset, som kunde hålla på i flera dagar, skulle vara en fest med mat och dryck i överflöd, för det var "en stor skam, såväl förr den döde som de efterlevande, ifall ej begravningsgillet göres så storartat som möjligt". AVSLUTNING Den ”gamla goda tiden” var nog inte alltid så god trots allt. Hade man tillräckligt av detta livets nödtorft och slapp att bekymra sig över mat och tak över huvudet, fanns det ändå så många regler och oskrivna lagar att rätta sig efter att det måste ha varit en komplicerad tillvaro för de flesta. Skrock och vidskepelse präglade livets alla faser och rädslan för att ”inte komma till himlen” utan hamna i det ”svavelosande helvetet”, som prästerna skrämde upp den okunniga massan med, var nog ett ok att bära för många. Det är intressant att läsa om de seder och bruk som rådde i Sverige förr i världen eftersom det är den värld som mina förfäder levde i. Att veta hur de kan ha tänkt och reagerat och hur livet kan ha tett sig för dem är mycket spännande. Människan är ju en produkt av både arv och miljö och den påverkan man har på sina barn går igen i flera led. Många värderingar man har speglar ens bakgrund och det sociala arvet. Det är skönt att leva i dagens värld och slippa skrock och vidskepelse och den makt kyrkan hade att skrämma människor till lydnad. Vi har det bra idag rent fysiskt sett men det finns mycket elände, ondska och konstigheter som våra efterkommande säkert en dag kommer att undra över hur vi kunde leva med. Källförteckning Bondesson, L.; 1988; Seder och bruk vid bröllop Bondesson, L.; 1987; Seder och bruk vid livets slut Bringéus, N-A.; 1987; Livets högtider Index A andlig fostran ......................................................... 4 andligt släktskapsförhållande ................................. 4 arvsberättigad ................................................... 4, 14 arvsrätt ................................................................... 4 B barnfoten ................................................................ 3 barnlös änka ........................................................... 4 barnsängsdödligheten............................................. 4 barnsängsgröt ......................................................... 2 barnsängssupen ...................................................... 2 barnsölet kristnagillet........................................................ 5 BB-avdelningarna .................................................. 3 begravning............................................................ 18 begravningsbrev ................................................... 19 begravningskalas.................................................. 19 bergtagna................................................................ 6 besvärjelseformler på latin ..................................... 5 biskop Svebilius ..................................................... 9 bortbytta ................................................................. 6 bortgift ................................................................. 10 brinnande ljus......................................................... 5 brudkista............................................................... 13 brudköp ................................................................ 13 bröllop.................................................................. 16 bröllopsfest........................................................... 17 bäddetikett............................................................ 10 bönemän............................................................... 12 böta......................................................................... 8 C commater................................................................ 8 compater................................................................. 8 D dopet....................................................................... 3 dopsakten ............................................................... 5 dopsdräkt................................................................ 5 dåtidens "datingsystem" ....................................... 10 dödsfall................................................................. 18 E enskilda egendom, hustruns ................................. 14 epilepsi ................................................................. 18 evangelisklutherska läran ....................................... 4 F faddergåva.............................................................. 4 fadderkyss .............................................................. 5 faddrar ................................................................ 4, 8 frieriet................................................................... 11 frillobarn ................................................................ 7 fästegåva .............................................................. 13 fästingsstämma..................................................... 13 fästman................................................................. 13 fästmö .................................................................. 13 fästmögång........................................................... 16 födelse............................................................ 1, 2, 3 Födelse ................................................................... 3 födelseannonser ..................................................... 3 följekvinnor............................................................ 6 föregångskvinna..................................................... 6 förhållningsregler för barnaföderskan.................... 6 förlovning............................................................. 15 förlöst ogift kvinna................................................. 3 föräktenskapliga kontakter "nattfrieri" ....................................................... 10 G giftermålet och lagen............................................ 18 giftoman ............................................................... 12 gille ........................................................................ 3 gillet ....................................................................... 5 H handpåläggning ...................................................... 8 handtagningen ........................................................ 7 hemföljd ............................................................... 13 hemgift ........................................................... 13, 14 horbarn ................................................................... 7 härolder .................................................................. 3 I inträdesbiljett till vuxensamhället .......................... 9 invigd olja helig olja............................................................ 8 K katekesen................................................................ 4 Kindes foot............................................................. 3 knivslida ............................................................... 11 konfirmationen....................................................... 8 konfirmationsläsning.............................................. 9 konfirmationsundervisning .................................... 9 konfirmerad............................................................ 4 kristnagille ............................................................. 5 kungahuset ............................................................. 3 kvingedricka........................................................... 2 kvinjestua ............................................................... 3 kyrkogångsstol ....................................................... 7 kyrkolagen ......................................................... 4, 8 kyrkotagen ............................................................. 5 kyrkotagningen ...................................................... 6 L Lasse i Lassaberg ................................................. 12 lekmannaandakt ................................................... 19 ligga i bagg-kätten.................................................. 6 likvaka.................................................................. 19 Luther..................................................................... 9 lysning.................................................................. 15 lysningspresenter.................................................. 16 lysningssedel ........................................................ 15 läskunnighet ........................................................... 9 lög .......................................................................... 2 lösa mössan ............................................................ 3 själaringning......................................................... 18 skådning ............................................................... 13 sonalycka ............................................................... 1 syndabekännelse .................................................... 8 syskonbyte ........................................................... 10 sänglag ................................................................... 6 sängledning .......................................................... 17 T medgift ................................................................. 13 morgongåva.......................................................... 17 tittöl........................................................................ 3 troll......................................................................... 4 trolovning............................................................. 13 trolovningsbarn .............................................. 14, 17 N U nattfrieri ............................................................... 10 nattvardsgång ......................................................... 9 nymåne................................................................. 16 uppenbar skrift offentlig bekännelse .......................................... 7 utomäktenskapliga barn ......................................... 3 O V,W offra........................................................................ 5 otidigt sängelag ...................................................... 7 vigsel...................................................................... 7 M P primsigning ............................................................ 5 primum signum ...................................................... 5 S salut ........................................................................ 3 segerhuva ............................................................... 2 sexuell avhållsamhet .............................................. 6 silversked ............................................................. 11 Å åldersskillnad, stor ............................................... 11 Ä äktenskapshinder.............................................. 4, 15 Ö ölgillet .................................................................. 17 Öller ......................................................... 10, 11, 14