Bedö mning av yrkeskunnande inöm hantverksprögrammets frisö

Anna Öhman
Nordyrk 2014
Bedö mning av yrkeskunnande inöm hantverksprögrammets
frisö rutbildning.
Ett multimodalt perspektiv på återkoppling.
Kunskapsobjektet för denna studie är den vardagliga bedömning som är en del av pågående undervisning.
Återkoppling är då att förstå som en central aspekt, som en kommunikation mellan elev och lärare där en
form av bedömning sker med fokus på utveckling av yrkeskunnande.
Bedömningsforskning med fokus på kunskapsbedömning som stöd för lärande (Sadler, 1989; Black &
Wiliam, 1998), utgör bakgrunden för studien. Bedömning kan således uppfattas innebära, förutom sin
betygsättande och selektiva funktion, en inriktning mot undervisning och lärande (Korp, 2011).
Återkopplingens utformning anses av en rad bedömningsforskare vara av stor betydelse (Hattie &
Timperley, 2007; Black & Wiliam, 2009).
Syftet är således att undersöka klassrumsbaserad bedömning av yrkeskunnande inom
hantverksprogrammets frisörutbildning. Bedömning studeras i form av återkoppling mellan lärare och elev
i frisörklassrummet, med fokus på multimodal kommunikation. Forskningsfrågorna tar upp vilka typer av
återkoppling som konstrueras i den klassrumsbaserade bedömningen och vilka semiotiska resurser som
används i olika typer av återkoppling.
Återkopplingen sker verbalt i samtalsform, men även icke-verbalt i form av gester och blickar. Artefakter
visar sig också ha betydelse för hur meningskonstruktionen går till, exempelvis verktyg och grafiska
representationer används i kommunikationen. Videoobservationer har därför varit ett lämpligt sätt att
undersöka frisörklassrummet på, under några lektionspass när eleverna i åk. 3 har kundmottagning.
Studien har ett multimodalt perspektiv och eftersom bedömning konstrueras i en specifik kontext har
studien en socialsemiotisk ansats. Man kan kort säga att det multimodala uppmärksammar hur olika
teckensystem används kommunikationen, medan det socialsemiotiska fokuserar på meningen de
konstruerar inom ett socialt sammanhang (van Leeuwen, 2005; Kress, 2010). Det verbala språket är en
resurs bland fler semiotiska resurser, och är på intet sätt överordnat. Det är ett perspektiv på bedömning
som inte har blivit belyst i någon större omfattning (Ruiz-Primo, M.A & Li, M. ,2013), men som är
centralt för att förstå yrkesutbildning och bedömning av yrkeskunnande.
I min analys följer jag en deskriptiv linje. Det betyder att jag istället för att söka exempel som
överensstämmer med några definitiva begrepp på återkoppling, tillämpar så kallade sensitiva begrepp
(Blumer, 1954, Bryman, 2011). Intresset ligger här mer på att beskriva den variation som kan observeras i
de olika filmsekvenserna utifrån en generell förståelse, än att göra någon sorts teoriprövning utifrån i
förväg fast definierade begrepp. En förutsättning är dock att återkoppling uppfattas som bedömning av
yrkeskunnande som kommuniceras ”under pågående arbete” (Björklund Boistrup, 2010). Hur den
konstrueras varierar, men gemensamt är att den äger rum interaktivt som en del av
undervisningspraktiken.
Inom hantverksprogrammets frisörutbildning är kunnandet förkroppsligat, vilket också återkopplingarna
visar på. En undervisning i klippteknik eller färgbehandling baserat på enbart det talade eller skrivna
språket, är svår att föreställa sig. Att analysera hur olika semiotiska resurser som gester, ord, verktyg,
blickar och ritningar används inom kommunikationen, är ett sätt att söka det multimodala perspektivet på
bedömning av yrkeskunnande. Återkopplingstyperna varierar från dialogiska instruktioner till verbalt tysta
demonstrationer.
1
Anna Öhman
Nordyrk 2014
Forskningen inom yrkesgymnasieskolan är eftersatt (Lindberg, 2011a), inte minst vad gäller
bedömningsfältet. Fler forskare tar upp behovet av att utforska bedömning inom själva
undervisningsinteraktionen (Sadler, 1989, 2010; Wiliam, 2011; Havnes, Smith, Dysthe & Ludvigsen, 2012).
”…studier av klassrumsbedömningar och lärares bedömningshandlingar kan bidra med tidigare osynliga
bilder av lärares bedömningsarbete”(Lindberg, 2011b, s.257).
Referenser
Björklund Boistrup, L. (2010). När Kicki tog körkort – bedömning av elevers lärande. I. A-L. Rostvall & S. Selander
(red.), Design för lärande (s. 45 - 58). Stockholm: Norstedts.
Black, P. & Wiliam, D. (2009). Developing a theory of formative assessment. Educational Assessment, Evaluation
and Accountability, 21, 5-31.
Blumer, H. (1954). What is Wrong with Social Theory? American Sociological Review, 19(1), s.3-10.
Bryman, A. (2011). Samhällsvetenskapliga metoder . Stockholm: Liber.
Hattie, J. & Timperley, H. (2007). The power of feedback. Review of Educational Research, 77(1), 81-112.
Havnes, A., Smith, K., Dysthe, O., & Ludvigsen, K. (2012). Formative assessment and feedback: Making learing
visible. Studies in Educational Evaluation, 38(2012)21-27
Sadler, R. (1989). Formative assessment and the design of instructional systems. Instructional Science, 18: 119-144.
Sadler, R. (2010). Beyond feedback: Developing student capability in complex appraisal. Assessment and Evaluation
in Higher Education, 35, 535-550.
Korp, H. (2011). Kunskapsbedömning – hur, vad och varför? Stockholm: Fritzes.
Kress, G. (2010). Multimodality. A social semiotic approach to contemporary communication. London: Routledge.
Lindberg, V. (2011a). Forskarskola i yrkesämnenas didaktik. Ansökan till Vetenskapsrådet, Projektnr 729-2011-5301.
Lindberg, V. (2011b). Betyg och bedömning i svensk didaktisk forskning 1990-2009. I L. Lindström, V. Lindberg, &
A. Pettersson, A. (Red.). Pedagogisk bedömning (s. 235 – 267). Stockholm: Stockholms Universitets Förlag.
Ruiz-Primo, M.A & Li, M. (2013). Examining Formative Feedback in the Classroom Context. I J. H. Mc Millan (Ed).
Research on Classroom Assessment, s.215 – 232. London: Sage.
Sadler, R. (1989). Formative assessment and the design of instructional systems. Instructional Science, 18: 119-144.
Van Leeuwen, T. (2005). Introducing Social Semiotics. London: Routledge.
Wiliam, D. (2011). Embedded formative assessment. Bloomington, IN: Solution Tree Press.
2