5 - Femte Statsmakten

en tidning av studentkåren vid jmk: inst. för journalistik, medier och kommunikation, stockholms universitet
nummer
05 2010 : mångkultur
”Jag har aldrig köpt att
jag ska bli sämre behandlad för att jag har vuxit upp i ett område som
jag är så stolt över. ”
-Carlos Rojas s 17
aktuellt
tema: mångkultur
Hotas av utvisning och
fängelse i Bangladesh
De kan flera språk – men
glömmer ändå orden
03
medievärlden
12
Praktiken är den bästa
vägen till drömjobbet
27
02
innehåll
femte statsmakten
nummer 05 2010
17
”Wow, you Europeans are so cool,
you speak like five languages each”,
sade en gång en amerikan jag träffade
i Marocko.
Det tyckte jag var roligt. Inte för att
det var sant men för att i min värld lät
det väldigt mångkulturellt.
Kanske är det för att jag är uppvuxen med en fransk mamma och en
svensk pappa som jag tänker så. Eller
kanske bara för att jag gillar språk,
svenska såväl som utländska språk, i
allmänhet.
Hur det än är ser jag språk som det
bästa sättet att uppleva mångkultur på.
För på det sättet kan man på enklaste
möjliga sätt träffa människor, prata
med dem och förstå hur deras värld
ser ut på deras modersmål.
Men vad tänker du på när du hör
03 mordåtalad jmk-student ac
13 invandrare för brett begrepp
25 valet som förändrade dansk
05 krönika: visa det bra med
14 även tvåspråkiga kan tappa
27 praktiken bästa sättet ut av
15 jmk vill bekämpa snedrekry-
28 utbytesstudenter träffar få
16 krönika: mellan finnjävlar
29 studentliv: internationella
17 profilen: carlos rojas av se-
31 fs debatt: en debatt om
förorten, media av meeran
breseeg
06 vi borde varit tuffare av
anna nordbeck
07 fazeela tröttnade på att
passa in i givna ramar av ebba
wangler
09 60 sekunder med ola sigvardsson av julia brynolfsson
10 tema: mångkultur av leonel
marjavaara
11 olika definitioner av invandrare förvirrar av yvonne
rogell
av sandra wiaderny
orden av joanna davis
tering av mika wallgren
och svennebananer av johanna burman
bastian mattsson
23 kultur: litteratur på djupet av
jessica s. säll
24 medievärlden: ovanligt ska
bli normalt av heather ferrigan
03
”Det finns alltid något nytt”
27
28
caroline åkerlund
ledare
femte statsmakten
nummer 05 2010
press av tomas källberg
john edward vallingstam
svenskar av johanna burman
möten i asocial studentkorridor av ebba wangler
värderingar krävs av carl
ritter
ordet mångkultur?
I det här numret av Femte Statsmakten har vi samlat alla olika perspektiv
av ordet mångkultur vi har kunnat
komma på.
för att komma mångkulturen närmare har vi bland annat pratat med
Carlos Rojas som var med och startade
tidningen Gringos. Vi har också
försökt reda ut ordet invandrare och
vad det engetligen betyder.
Mycket människor har vi pratat med
och många olika definitioner har vi
hittat.
Nu är det upp till dig som läsare att
välja den bild av mångkulturen som
stämmer bäst in på din världbild.
Caroline Åkerlund
Trevlig läsning!
Chefredaktör och ansvarig utgivare
caroline.akerlund@femtestatsmakten.se
femte statsmakten är ett webbaserat magasin som utkommer tre gånger per termin och erbjuder ett blandat
innehåll av nyhetstexter, reportage och intervjuer. Tidningen produceras av studenterna vid institutionen för
journalistik, medier och kommunikation och tillhör JMK:s studentkår. Den är politiskt oberoende och fungerar
som en fristående enhet som granskar kårens och institutionens verksamhet. Femte Statsmakten fungerar sendan
2005 som en plattform för blivande journalister, fotografer, illustratörer och redigerare som vill skaffa sig journalistisk erfarenhet inför arbetslivet.
chefredaktör & ansvarig utgivare
Caroline Åkerlund
redaktionschef
Malin Österberg
redigeringschef
Jacob Sjölin
grafisk formgivning
Nina Kuoso
webbredaktörer
Patrik Lythell
Simon Holmén
redaktörer
Sebastian Mattsson
Leonard Goldberg
Leonel Marjavaara
skribenter Meeran Breseeg, Anna Nordbeck, Ebba Wangler, Julia Brynolfsson,
Yvonne Rogell, Sandra Wiaderny, Joanna
Davies, Mika Wallgren, Johanna Burman
Ludvig Mjöbring (LM), Sebastian Mattsson (SM), Jessica S. Säll, Heather Ferrigan,
Tomas Källberg, Peter Dovärn (PD), John
Edward Vallingstam, Carl Ritter, Jacob
Sjölin.
foto Dennis Andersson, Cecilia Träff,
John Edward Vallingstam, Johanna Burman, Peter Dovärn, Mika Wallgren, Ebba
Wangler.
illustration
Vettenranta.
Helen
Nordlund,
Sari
redigering Yvonne Rogell, Mika Wallgren, Joanna Davis, Caroline Åkerlund, Jacob Sjölin, Sebastian Mattsson, Tomas Källberg, Dennis Andersson, Anna Nordbeck,
Ebba Wangler.
nå oss på fornamn.efternamn@
femte-statsmakten.se
03
aktuellt
femte statsmakten
nummer 05 2010
aktuellt
femte statsmakten
nummer 05 2010
04
Mordåtalad
JMK-student
Efter att ha bloggat om
utomrättsliga avrättningar
blev journaliststudenten
Anwar Hossain anklagad
för ett mord i Bangladesh.
Nu hoppas han att Migrationsdomstolen ska låta
honom stanna i Sverige.
text caroline åkerlund
foto peter dovärn
I juli förra året skulle jornalisstudenten Anwar Hossain åka hem till Bangladesh efter
fem års studier i Sverige.
Men 14 dagar innan avresan ringde
hans mamma och berättade uppgivet att
civilklädda militärer besökt henne och frågat efter honom. Hon sade också att militären påstod att han hade mördat någon.
– Till en början trodde jag att min mamma hade hört fel, men när jag senare fick ett
brev från en bangladeshisk domstol där det
stod att jag var åtalad för mord förstod jag
att hon hade hört rätt och att det var kört för
mig, säger Anwar Hossain.
Brevet fick 35-årige Anwar Hossain
hösten 2009. Han förstod att anklagelserna
betydde att han inte skulle kunna åka tillbaka till Bangladesh, därför sökte han asyl i
Sverige. Men Migrationsverket avslog hans
ansökan.
I maj i år överklagade han ansökan till
Migrationsdomstolen, där ärendet behandlas just nu.
– Jag vill så klart tillbaka till Bangladesh,
men just nu är det omöjligt. Om jag blir
utvisad är jag rädd att jag kommer att bli
upplockad på flygplatsen och att myndigheterna kommer att föra bort mig, säger han.
anwar hossain kom till Sverige för sex år
sedan. Då hade han arbetat som journalist
i Bangladesh i sex år, men berättar att han
blev hotad och misshandlad flera gånger.
År 2004 stod han inför ett val.
– Antingen var jag kvar i landet men slutade att skriva, eller så åkte jag utomlands
för att kunna fortsätta skriva i säkerhet,
säger han.
Samma år började han läsa Global Online
Journalism på JMK.
Under studietiden märkte Anwar Hossain att hotet mot journalister och regimkritiker i Bangladesh ökade och att medierna i
landet censurerades. Han kände ett ansvar
att berätta vad som skedde i landet.
– Jag började blogga, jag kunde inte tolerera att sådant hände i Bangladesh, säger
han.
I sin blogg skrev han bland annat om
utomrättsliga avrättningar (extra judicial
killings), något han beskriver som en form
av skenrättegångar.
orolig. Anwar Hossain, från Banglad-
desh, har inte kunnat sova den senaste tiden för att han är rädd att bli utvisad från Sverige.
– En person anklagas för ett brott, sedan
blir han arresterad och dödad. Men i pressen står det att personen hamnade i korseld
vid ett flyktförsök och dött av den aledningen.
Anwar Hossain tror att bloggen, som fått
mycket uppmärksamhet i Bangladesh, är
huvudanledningen till att han blivit anklagad för mordet.
sedan anwar Hossains fall blev känt har
flera organisationer engagerat sig i hans fall.
Bland annat har studentkåren vid JMK
startat en namninsamling och både Reportrar utan gränser och Journaliststudenter
utan gränser har stöttat studenten.
JMK har också engagerat sig i fallet. Universitetslektorn Håkan Lindhoff är representant för institutionen.
– Det är för jävligt att drabbas av yttrandefrihetshinder på det här sättet när
man brinner för att berätta för människor
om att fritt tala ur hjärtat och hur man kan
bekämpa felaktigheter, säger Håkan Lidhoff
som själv undervisat mycket om just yttrandefrihet.
– Vi på JMK försöker kontakta medierna,
ooch berätta om Anwar Hossains fall, säger
Håkan Lindhoff och förklarar att det är det
bästa sättet att skapa opinion på.
måndag den 15 november är sista dagen
för Anwar Hossain att lämna in handlingar
som ska behandlas i prövningen av asylansökan. Beskedet om godkännande eller avslag kommer att dröja två till tre veckor efter
det.
05
krönika
femte statsmakten
nummer 05 2010
aktuellt
femte statsmakten
nummer 05 2010
06
”Vi borde varit tuffare”
”Visa det bra med
förorten, media!”
Medias bevakning av Sverigedemokraterna får kritik
Sverigedemokraternas
inträde i riksdagen har
skapat en stor diskussion
om mediernas betydelse
för valresultatet. Forskaren
Björn Häger tror dock att
väljarnas missnöje är den
största orsaken till partiets
framgång.
- Medierna har nog inte så
stor betydelse som vi tror,
säger han.
text anna nordbeck
Meeran Breseeg
meeran.breseeg@femtestatsmakten.se
en viktig faktor till det negativa intrycket av
förorterna beror på media. När man väl får läsa om
till exempel Husby i tidningen så lyder rubrikerna
oftast: ”Stenkastning mot polisen”, ”Värdetransportsrån” eller ”Billbränder utförda av ungdomar”.
Det står inte när det är konstutställning, när det är
Husby Festivalen, att det finns sagostunder på elva
olika språk i det lilla biblioteket, att det finns klädbutiker med kläder från hela världen, filmuthyrning
med filmer från alla världens hörn och många fler
intressanta ställen och händelser.
vi behöver en mer rättvis skildring av det mångkulturella Sverige. Om media fokuserade mer på de
positiva processerna i stället för enbart de negativa
händelserna, då skulle bilden av förorterna inte vara
lika negativt betonad.
Självklart finns det anledningar till varför invånarna i förorterna trivs, det är de anledningar det
måste skrivas om.
borta bra, men Husby Bäst! Det är Stockholmsförortens nya slogan. Som Husbybo så känner jag att
en viss del av min identitet är kopplad till min förort
och ”Husby Bäst” är något som jag instämmer med.
Men om man inte vuxit upp i ett av dessa miljonprogram så är bilden av förorterna
annorlunda. Det är en bild av arbetslöshet,
segregation, brott och våldsbenägna ungdomar.
Jag ska inte vara naiv och säga att dessa saker inte
existerar, för det gör de, men sådana problem finns
överallt och är inte något som förorterna har som
unika drag.
Helena Giertta, chefredaktör och ansvarig utgivare på Journalisten, har skrivit
flera ledare om Sverigedemokraterna, SD.
Hon tror inte att medierna har haft någon
avgörande betydelse för SD:s valframgång
men tycker att journalisterna inte riktigt har
skött sina jobb.
– Vi journalister borde ha varit tuffare
med följdfrågor, som vi är med andra partier, säger hon.
Hon anser att SD har kommit
undan med påståenden som hade behövt
ifrågasättas och exemplifierar:
– SD:s retorik går ut på att de påstår
saker som ingen ens har motsatt sig,
som att ha kvar skolavslutningen
i kyrkan. Därför är det viktigt att journalister nu blir mer pålästa på vad SD kan
tänkas påstå. Framöver måste vi kunna ifrågasätta dem och belysa hur deras retorik
fungerar.
journalisten och författaren Björn
Häger har forskat om SD. Inte heller han
anser att medierna har varit avgörande för
valresultatet.
Missnöje. Björn Häger, journalist och
författare som har forskat om SD, tror
att missnöjet snarare än medierna påverkar SD:s framgång. foto: maria perers
ledarskribent. Helena Giertta, chefredaktör och ansvarig utgivare på
Journalisten, har skrivit flera ledare om
Sverigedemokraterna.
foto: johan bergmark
Han tror dock att många journalisters
ogillande av partiet har påverkat bevakningen.
– Min känsla är att många medier
i bevakningen av SD har gjort avsteg från de principer om konsekvensneutralitet som de tillämpar annars, säger
Björn Häger.
Att journalister talade mer om SD än
med dem, tror han kan ha gynnat partiet,
som därmed slapp samma skärskådning av
förslag som övriga partier fick.
Giertta tror inte att detta kommer påverka
partiets stöd.
– Om SD blir större eller inte beror på
hur övriga politiker samt medier kommer
att behandla dem. Men journalister tar dem
förmodligen på större allvar nu och om det
ställs samma krav på dem som på andra
partier lär SD:s stöd bli konstant, säger hon.
både helena giertta och Björn Häger
anser att mycket talar för att SD behåller
sin plats i riksdagen, bland annat eftersom
liknande partier har etablerat sig i andra
länders parlament.
Valframgången medför nu en ökad
medial uppmärksamhet för SD, men Helena
björn häger är inne på samma spår.
Han menar att missnöjet snarare än medierna påverkar partiets framgång och att det
kommer att krävas alltmer extrema utspel
från partiet för att fånga mediernas intresse.
– Medierna har nog inte så stor
betydelse som vi tror. Flera människor har
proteströstat på SD för att de är missnöjda
med något. Så länge detta består kommer
det att finnas grogrund för missnöjespartier
av SD:s typ, säger han.
07
aktuellt
femte statsmakten
nummer 05 2010
JMK:S Gamla lokaler tomma
folk inte längre vill begränsa sig och sin
identitet räcker det inte med termer som
invandrare, svensk eller utlänning. Vad
ska man kalla en svensk som känner sig
lika hemma i Thailand som i Sverige?
Eller någon som jag som har en blandad
bakgrund men vägrar acceptera benämningen invandrare då jag aldrig vandrat in till
Sverige, säger Fazeela.
Hennes kamp att föra fram termen inlänning handlar om att ge människor
makten och rätten att definiera sig själva.
Hon vill inte att man ska behöva begränsa
sig till en enda identitet eller till en definition av svenskhet. Fazeelas ”inlänning” är
inne var han eller hon än väljer att vara inne.
jmk har i höst gett upp ett flertal lokaler
på plan fyra. Men än är det inte klart vilka
som ska flytta in där.
– Hyresvärden Vasakronan har ännu
inte hittat en ny hyresvärd till våra gamla
lokaler, säger Roland Carlsson, intendent
på JMK.
Han berättar att för stunden är det
oklart när en inflyttning kan tänkas ske
och vilka vi kan förvänta oss som nya
grannar på JMK. (PD)
bloggare får
upprättelse
bloggaren Jesper Nilsson – som bland
annat har arbetat som journalist åt TV4:s
nyhetssajt Nyhetskanalen – höll på med
ett reportage om kollektivtrafik när han
upptäckte två poliser i färd med att överfalla två yngre pojkar i tunnelbanan. Jesper
Nilsson tog då genast upp sin
mobiltelefon för att kunna dokumentera
händelsen.
Men då han försökte ta sin första bild
riktade poliserna i stället sin aggression
mot honom och beslagtog mobiltelefonen.
Fallet har blivit uppmärksammat och nu
ställs de båda poliserna inför rätta.
(SM/LM)
FS-Rättar
I FS nummer 4 var det Helen Nordlund,
och ingen annan, som hade tagit bilden
till artikeln Sparkrav hotar en oberoende
mediebild.
Har du hittat fel i FS? Maila till:
fel@femtestatsmakten.se
aktuellt
femte statsmakten
nummer 05 2010
fältresa. Fazeela Selberg Zaib studerar på JMK och driver en blogg där hon kallar till Rangpur i Bangladesh. sig inlänning. Här är hon på fältresa
foto islamic relief
Fazeela tröttnade på att
passa in i givna ramar
Kan man vara svensk, pakistanier och
kanadensare samtidigt?
Mer eller mindre hela livet har Fazeela
Selberg Zaib försökt ta reda på det och
ansträngt sig för att passa in i ramen för
hur man som svensk ”ska” vara.
En dag fick hon nog.
text ebba wangler
Fazeela Selberg Zaib är en inlänning. Hon är
svenskpakistansk kanadensare och som hon
själv säger ”ett tvättäkta barn av den nya
globaliserade världen”. Hon är född och uppvuxen i Sverige och talar perfekt svenska.
Ändå ses hon av många som en utlänning.
Efter att aldrig riktigt ha känt sig hemma i någon av de klassiska mallarna för
den typiska svensken och efter att hela
livet ha försökt passa in, men aldrig riktigt
lyckats, gav Fazeela upp.
hon startade klubben och bloggen
Inlänning, för nu var det slut med utlänningsskapet. Men egentligen är det mer
ett slags upprop och en tankeställare än en
klubb.
– Det handlar om att bredda synen på
identitet. I dagens globaliserade värld där
fazeela talar sex språk och har bott
i tre länder. Hon är gift och har en dotter.
Hon är föreläsare och skribent inom frågor
som rör den växande islamofobin i Europa
men också frågor som rör feminism ur
sekulärt och religiöst perspektiv.
Att Fazeela bara är 27 år är svårt att tro.
Hon arbetar även med biståndsprojekt för
kvinnor. Engagemanget för detta väcktes då
hon som tioåring tillfälligt bodde med sin
familj i Pakistan på gränsen till Afghanistan.
Hennes mamma jobbade som läkare med
Svenska Afghanistankommittén och Fazeela
följde ofta med henne på olika uppdrag.
– Den fattigdom och den orättvisa jag
bevittnade som barn, inte minst kvinnors
situation, har för evigt präglat mig. Jag
bestämde mig då att jag skulle göra något åt
saken när jag “blev stor” säger hon.
förutom biståndsarbetet studerar
Fazeela på JMK. Det som förde henne hit
var det faktum att hon har saker att säga.
– Jag har haft en drygt tioårig relation
med svenska medier som intervjuobjekt
i både tv, radio och tidningar. Jag kände att
det var dags att sätta mig bakom spakarna,
säger hon.
Fazeela Selberg Zaib kan se viss mångkultur på JMK – dock inte i samma
utsträckning som det i svenska samhället.
– När jag började på JMK var det nog det
första jag lade märke till, säger hon.
08
Fazeela Selberg Zaib poängterar hur
viktigt det är ur ett medborgarjournalistiskt
perspektiv att journalister reflekterar över
hur samhället ser ut, både vad gäller kultur
och socioekonomi.
– Varje människa med sin bakgrund har
ett unikt kontaktnät och ett unikt perspektiv. Den ena personens bakgrund är inte
bättre än den andras, bara annorlunda. Och
det berikar den journalistiska bevakningen,
säger Fazeela.
när det gäller mångkultur i mediavärlden i övrigt är Fazeela hoppfull. Hon
tycker att det blir fler och fler medieprofiler
med en icke-svensk bakgrund som syns –
men samtidigt är det en enformig mångkultur.
– De flesta synliga medieprofiler i dag
som har en icke-svensk bakgrund är kurder
eller iranier. Men jag är hoppfull, det är en
tidsfråga innan det blir fler färger i medievärlden.
inlänning. Med rötter i Sverige
Kanada och Pakistan känner sig
Fazeela Selberg-Zaib som en riktig
inlänning.
foto privat
09
[
60 sekunder
femte statsmakten
nummer 05 2010
tema
femte statsmakten
nummer 05 2010
10
ed ]
nder m
60 seku
Ola Sigvardsson
Sveriges nya pressombudsman
Mångkultur!
Under våren 2011 får Sverige en ny pressombudsman.
I början av karriären arbetade han som motorjournalist,
han har under flera år varit verksam på DN och är vinnare
av både Stora journalistpriset och Guldspaden.
Femte Statsmakten har träffat Ola Sigvardsson.
Varför är du vår blivande pressombudsman?
– Jag har levt nära den här institutionen
under lång tid. Sedan 2004 är jag ansvarig
utgivare för Östgöta Correspondenten,
dessförinnan ställföreträdande utgivare
på DN. Under fem år har jag också varit
medlem i Pressens opionsnämnd .
Vilken är din främsta uppgift?
– Min huvuduppgift, som PO, är att väga
den enskildes intresse av anonymitet mot
allmänhetens intresse av information. Det
dagliga arbetet går ut på att se över olika
tidningar och andra publiceringsplattformar som allmänheten har klagomål på.
Försvåras ditt arbete av den digitala utvecklingen?
text julia brynolfsson
foto peter dovärn
– Det är ingen stor skillnad. Men problemet är att det finns många oreglerade
delar av internet. I och med att de saknar
ansvariga utgivare kan det uppstå vad som
helst, men det kan inte jag som pressombudsman lägga mig i.
Vilka erfarenheter som journalist har
du användning av?
– Jag har varit reporter i över 20 år och
utgivare i tio, jag vet hur arbetet går till och
kan förutsättningarna.
Var det lättare förr?
– Nej, journalistik har aldrig varit ett lätt
yrke. Vi har människors liv i våra händer
och det måste hanteras med omdöme. Men
i mån om arbetsplatser är det nog svårare
att bli journalist i dag.
Vilka råd kan du ge till nya journalister?
– Det finns inget viktigare än att arbeta
hårt. Hårdare än vad som krävs av arbetslagsstiftningen, som att vara på arbetet nio
till fem. Som ung journalist måste man
ägna år till att hänge sig åt journalistiken.
Leva, simma och bada med journalistiken
24 timmar om dygnet. Det handlar om hängivenhet och sättet att bryta igenom från en
medelmåttig till en fantastisk journalist!
Vad ser du mest fram emot i jobbet?
– Att få komma ut och träffa folk!
Och självklart att få resa mycket, till
exempel till Färöarna som också ingår
i bevakningsområdet.
Det är ett ganska vackert ord, eller hur?
Mångkultur.
Ändå är det så ungt: ordet användes för första
gången i svensk media så sent som 1974, i en DNartikel av Osmo Vantanen. Innan dess fanns det
inget ord för det, eftersom vi bara hade en kultur.
Den svenska.
sedan dess har vi berikats med iranska tandläkare,
polska mekaniker, chilenska ingenjörer och pizza.
Bland annat. Men framför allt har vi lärt oss att det
är en ganska bra grej, det här med att dra lärdom och
influeras av varandra. Men fortfarande har vi mycket
att lära om mångkultur.
Vi vet till exempel inte riktigt varför Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Om det var
medias fel eller om det berodde på allmänt miss-
nöje. Så vi frågade Journalistens chefredaktör Helena
Giertta och medieforskaren Björn Häger.
Vi visste inte hur man definierar invandrare,
utrikesfödda, nysvenskar och inlänningar. Så vi
frågade Statistiska Centralbyrån och bloggerskan
Fazeela Selberg-Zaib.
vi visste inte ens hur det är ställt med integrationen på vår egen skola, JMK, eller hur en mångkulturell studentkorridor i Stockholm kan se ut. Så
vi frågade utbytesstudenterna Margareta och
Adelina och gjorde ett hembesök på Gärdet.
Vi påstår inte att vi har rett ut alla mångkulturella
frågetecken i det här numret av Femte Statsmakten,
men vi är nöjda med att ha kommit lite under ytan
på det där fina ordet. Det har ju faktiskt hänt en hel
del sedan 1974.
11
tema
femte statsmakten
nummer 05 2010
femte statsmakten
nummer 05 2010
tema
12
En immigrant, en person som invandrat till ett
annat land, kallas även för invandrare.
En till synes solklar definition – men problem-atiken kring begreppet är stor, en svävande och felaktig
användning kan bidra till att spä på fördomar.
text yvonne rogell
illustration helen nordlund
Invandrare,
vad är det?
Arash Mokhtari på Quick Response – en redaktion som för att citera hemsidan ”granskar den
svenska nyhetsrapporteringen om invandring, integration och främlingsfientlighet” – tycker att det är ett
problem att begreppet invandrare definieras och
används på så många olika sätt.
– Det handlar om att journalister använt begreppet på ett felaktigt sätt. Det blir ett problem eftersom
det förknippas med så negativa saker. Många som är
födda i Sverige kallar sig själva för invandrare
eftersom de menar på att ”samhället ser på mig på
det sättet”.
Detta leder till en rundgång av felaktigheter som
det är svårt att få stopp på, tycker han. Journalister
bör därför vara uppmärksamma på vilka som får
ordet och i vilka sammanhang.
– Man ska vara medveten om att man kan reproducera fördomar med sitt språk, säger han.
hur invandrare framställs och beskrivs
i media påverkar alltså hur begreppet används
i folkmun. Myndigheter står även de för en egen
definition av begreppet. Enligt Inge Göransson på
Statistiska Centralbyrån (SCB) gör man skillnad
i statistiken mellan utrikesfödda och invandrare.
– För oss är en invandrare en person som fått
uppehållstillstånd i Sverige, blivit folkbokförd och
har för avsikt att stanna minst ett år.
det innebär att en invandrare i statistiken lika
gärna kan vara en svensk som emigrerat och sedan
bestämmer sig för att flytta tillbaka och folkbokföra
sig i Sverige. I SCB:s statistik använder man sig därför av olika begrepp som utrikesfödda, invandrare
och personer med utländsk bakgrund. Bland de med
utländsk bakgrund räknades fram till 2002 personer
som hade minst en utrikesfödd förälder. Den definitionen är nu ändrad och för att ha utländsk bakgrund
måste båda föräldrarna vara födda utomlands.
Rickard Domeij, som är språkteknologiansvarig
på Språkrådet, säger att man i definitionen av
invandrare får skilja mellan den allmänspråkliga
definitionen och vad begreppet står för i exempelvis
juridiska sammanhang.
– Man kan inte förutsätta att det finns en
absolut språklig definition. I allmänspråkliga
sammanhang definieras invandrare mer som personer som i synnerhet kommer från länder längre bort
än våra närmaste grannländer. Den mer medvetna
definitionen hänvisar till personer som under sin
livstid invandrat till ett annat land.
13
tema
femte statsmakten
nummer 05 2010
vinjett
femte statsmakten
nummer 05 2010
xx
”Invandrare för brett begrepp”
Juan José Cifuentes Escobar arbetar på Grinds vård och äldreboende i Norrtälje och Farínaz Akbari studerar andra delen av
Journalistikvetenskap 1 på JMK .
Även tvåspråkiga kan tappa orden
Flitiga granskare. Eva Maria Sköld, Charlotte Signahl och Arash Mokthari
I Aftonbladet kan man läsa om en ”svensk medborgare” i fallet om våldtäkterna i Örebro. Men vad är
skillnaden mellan en svensk medborgare och en
vanlig svensk?
text sandra wiaderny
foto cecilia träff
Quick Response är en redaktion som rannsakar
Sveriges åtta största tidningarna, däribland Aftonbladet och DN. Man tittar även på nyheter i radio
samt på tv och internet.
Quick Response startade 1998 under Europaåret
mot rasism och består i dag av Arash Mokhtari,
Charlotte Signahl och Eva Maria Sköld. De granskar
artiklar och kritiserar val av ord eller vinklar när de
upplever att journalister ger en snedvriden bild av
människor med utländska rötter.
en specifik fråga tar mycket tid i anspråk:
– Begreppet invandrare används alltför brett. Men
vi vet också att det inte används för finnar, norrmän
och danskar. På grund av att de smälter in i Sverige
utseendemässigt, förklarar Arash Mokhtari.
– Problemet är att det är en ond cykel där
människor i Sverige, som är födda i Sverige säger att
de är invandrare. Medan människor som flyttat till
Sverige säger att de är svenskar och kommer undan
med det, säger Eva Maria Sköld.
”Vilka är de två förgreningarna inom islam?”. Så
löd en av frågorna i 2005 års upplaga av intagningsprovet till Journalistisk produktion på JMK.
– I dag kan den frågan anses som ganska lätt, men
då var den svår. Vi har dock mycket kvar när det
gäller kunskap om andra kulturer, konstaterar Arash
Mokthari.
quick response producerar även egna texter.
Första artikeln som verksamheten gav ut handlade
om Sverigedemokraterna och att partiet var på väg
att börja med kommunpolitik. I dag, tolv år senare,
är partiet med i riksdagen.
– Antingen så kan vi sitta och blunda eller så kan
vi bli mer kritiska och inse att demokrati betyder
mångkultur. Våra etniska kunskaper är bredare än
val var fjärde år. Det är dags att ifrågasätta, säger
Arash Mokhtari.
I dagens internationella samhälle
blir det allt viktigare att kunna
flera språk. Men även om man
föds som flerspråkig måste man
underhålla språken.
Det kan Juan José Cifuentes Escobar och Farinaz Akbari intyga.
text joanna davies
foto privat & peter dovärn
Juan José Cifuentes Escobar, 20, har två modersmål,
svenska och spanska, och pratar båda språken lika
mycket och lika bra.
Han ser bara fördelar med tvåspråkighet.
– Jag har fått ett helt språk gratis av mina föräldrar. Det finns människor som pluggar hårt för att
nå nivån jag har lärt mig när jag var liten.
Juan Josés familj bestämde vid flytten till Sverige
att svenska pratade man utanför hemmet, men
hemma gällde spanska med föräldrar och syskon.
– De ville att det skulle kännas som att komma hem
till Chile och inte som utomlands.
farínaz akbari, 20, anser att hon har persiska
som sitt modersmål, då det är persiska hon pratar
i familjen och med släktingar, samt haft modersmålsundervisning i.
Men med kusinerna blandar hon svenska och
persiska. Farinaz tycker synd om de som inte kan
prata sina föräldrars språk.
Som Juan José tycker hon att hon haft det lättare
när hon lärt sig ytterligare ett språk.
– På vissa prov, i till exempel spanska, oavsett
hur mycket man pluggat, var det lättare att komma
ihåg vissa ord och sammanhang då man kunde
andra språk som hade liknande ord och uttryck.
men enligt Niclas Abrahamsson, docent och
universitetslektor hos Centrum för tvåspråkighetsforskning vid Stockholm Universitet, finns det inga
bevis för att flerspråkiga skulle ha lättare att lära sig
fler språk.
– Det finns vissa studier som visar att flerspråkiga eventuellt kan bli något effektivare i sin fortsatta språkinlärning. Men det är ingenting i hjärnan som gör att flerspråkiga har det lättare, åtminstone inte som vi kan peka på, säger han.
det svåraste med att vara tvåspråkig enligt Juan
José och Farinaz är att det ibland kan vara svårt att
hålla isär språken. Det händer att man glömmer
ord och säger dem på det andra språket.
– När jag kommer hem från Chile efter att ha
varit där ett tag händer det att jag pratar spanska
med mina svenska vänner och de bara stirrar på
mig. Då måste jag tänka ”just ja, svenska”.
15
tema
femte statsmakten
nummer 05 2010
Beslutsam. Tytti Soila vill att elevunderlaget på JMK ska spegla samhället.
tema
femte statsmakten
nummer 05 2010
16
Mellan finnjävlar
och svennebananer
JMK vill bekämpa snedrekrytering
Antagningen till Journalistisk produktion har kritiserats för att missgynna studenter med andra
modersmål än svenska. JMK:s prefekt Tytti Soila vill
se en förändring.
– Jag är för ett talprov, säger hon.
text & foto mika wallgren
efter domen lade både JMG och JMK planerna
på hyllan. Etnisk kvotering betraktades som en
återvändsgränd.
Ett annat sätt att bredda rekryteringen är att synas
på gymnasieskolor där eleverna sällan söker vidare
till journalistutbildningar. Ulla Sätereie, studierektor på JMG, menar att det är viktigt att bjuda in
eleverna till universitetet då antalet sökande med
utländsk bakgrund är relativt lågt. På JMK finns också
ett arbete där studenter informerar i gymnasieskolor
i Stockholmsområdet. Dock ligger projektet på is
eftersom den ansvarige är föräldraledig.
– Självklart är det viktigt att studenterna på
journalistutbildningen speglar hur samhället ser ut,
säger Ulla Sätereie.
att vara finlandssvensk innebär inte bara att
jag talar ett annat språk än den stora majoriteten
av mina landsmän, det innebär att jag även tillhör
en annan kultur. Den finlands-svenska kulturen är
en slags blandning av den finska kulturen och den
kultur ni har här i Sverige.
Till exempel är vi finlandssvenskar inte lika
asociala som finnarna, men har inte heller drabbats
av mundiarré som verkar vara en vanlig åkomma
här i Sverige. Vi dansar inte tango lika bra som
finnarna, men kan däremot sjunga med i svenska
schlagerhits och ser på “Så ska det låta” på lördagarna.
Det är dock inte alla i Finland som uppskattar oss
finland borde i stället ta tillvara på svenskan.
Förbättrade språkkunskaper i svenska skulle kunna
gynna Finlands relationer med övriga Norden. Men
framför allt kunde en ökad acceptans för finlandssvenskan gynna Finland kulturellt: i stället för att
dricka vodka skulle finnarna kunna börja prata
om sina känslor, den finska melankoliska musiken
kunde piggas upp med lite Carola och tänk bara vad
lite kulturellt utbyte kunde göra för den finske
mannens garderob.
Det är bara att konstatera, vi finlandssvenskar är
den ultimata kombinationen av det finska och det
svenska. Vi är helt enkelt perfekta. Enligt mig i alla
fall, men jag är ju i och för sig aningen partisk.
Johanna Burman
men frågan om snedrekrytering är inte ny på journalistutbildningarna.
Både JMG och JMK hade planer under 2004 om
att införa en särskild kvot för sökande med utländsk
bakgrund. Då var tongångarna att det krävdes radikala förändringar i antagningssystemet för att bredda
rekryteringen. Utgångsläget var en öppning i högskolelagen som angav att tio procent av utbildningsplatserna får ha särskild antagning.
Uppsala universitet var först med att pröva
lagen och införde särskild antagning för studenter
med utländsk bakgrund på juristlinjen. Förfarandet
anmäldes av två missnöjda studenter som ansåg sig
diskriminerade. De fick först rätt i tingsrätten och
senare i Högsta domstolen.
finlandssvenskar och våra egenheter. Eftersom både
finska och svenska räknas till landets nationalspråk
måste finska elever lära sig svenska i skolan precis
som vi finlandssvenskar läser finska som obligatoriskt språk. De finländare som bor inne
i landet kommer sällan eller aldrig i kontakt med
svenskan och bland dessa kan det finnas en motvilja
att lära sig språket.
Detta har partiet Sannfinländarna tagit fasta på.
De jobbar för att avskaffa svenskan som obligatoriskt språk i skolan, vilket skulle vara förödande för
svenskans ställning i Finland.
johanna.burman@femtestatsmakten.se
Tytti Soila vill bland annat ändra på antagningsprovet som sedan 1994 är gemensamt för JMK och
journalisthögskolan i Göteborg (JMG).
I dag mäter provet läsförståelse, skrivkunskaper
och samhällskunskap. Problemet, enligt Tytti Soila,
är att mycket fokus ligger på det skrivna språket när
man som journalist kan arbeta inom olika medier.
Femte Statsmakten skrev redan 2006 om antagningsproven. Då avfärdade JMK anklagelsen om att
studenter med utländsk bakgrund missgynnades.
Sedan dess har JMK fått en ny prefekt och tankebanorna verkar alltså börja gå i en annan riktning.
jag är uppvuxen i ett land där en stor majoritet
av landets befolkning talar ett annat språk än vad
jag gör. Trots detta behärskar jag inte till fullo
majoritetens språk. Jag kommer ifrån Finland och
tillhör de knappt 6 procent finländare som har svenska som modersmål.
Innan jag går in på vad det innebär att vara
finlandssvensk vill jag bara klargöra en sak: finlandssvenska är inte, som många svenskar tycks tro,
svenska med finsk brytning. Finlandsvenska påminner om en gammal variant av rikssvenskan,
men är precis lika mycket svenska som exempelvis
skånska.
xx
vinjett
femte statsmakten
nummer 05 2010
Förortens beskyddare
– en gringo mitt ibland oss
Med tidningen Gringo såg Carlos Rojas till att förorternas verklighet
blev allmängods. Han är mannen som låg bakom ett av de mest omdiskuterade inläggen i debatten om svensk mångkultur.
text sebastian mattsson
foto dennis andersson
femte statsmakten
nummer 05 2010
vinjett
xx
19
profilen
femte statsmakten
nummer 05 2010
femte statsmakten
nummer 05 2010
vinjett
xx
”Man fick signaler om
att man w önska sig
något annat”
K
anske är det fördomar som spökar, men det är
svårt att tänka sig att en journalistisk karriär som är
så förknippad med Stockholms betongförorter började i en skog. Men så var det.
Som barn sprang Carlos Rojas runt bland
träden i Vårby gårds skogar och lekte att
han var en scooptörstande stjärnreporter
på jakt efter nästa stora avslöjande. Om han
redan som lekande barn drevs av den
”inneboende ilska” och det ”rättvisepatos”
som han säger sig drivas av som vuxen är
kanske tveksamt, men likväl var ett frö sått.
Den första konkreta journalistiska erfarenheten kom i gymnasiet då han tillsammans med
några kompisar startade en internettidning,
Epigon. Fokus låg på djuplodande samhällsjournalistik. Carlos Rojas ville förändra sin omgivning och gjorde bedömningen att man främst
når det målet genom att nå ut till människor som
faktiskt har makten att förändra.
– Om jag skrev om polisen så mejlade jag
alla poliser som man kunde hitta mejladresser
till. Och då insåg jag att den kombinationen låg
väldigt nära till hands: att skriva någonting som når
fram till dem som det berör, säger han.
han upptäckte tidigt hur svårt det var att få
någon att lyssna på berättelserna som rörde det som
låg honom närmast hjärtat. När han som frilansande
journalist försökte sälja in artikelidéer som kretsade
kring människor utanför den privilegierade innerstaden, människor som ofta hade utländskklingande
efternamn, så var det inte många gånger redaktörer
visade någon större entusiasm. Ofta krävdes det
månader av tjat innan de gav med sig.
Carlos Rojas vill ändå inte kategorisera svårig-
heterna han stötte på som tecken på genuin rasism.
– Det har mer varit det subtila föraktet för
den man är och det man kommer ifrån. Man
fick signaler om att man borde önska sig något
annat, att man borde önska sig bort från platsen man
kommer ifrån, säger Carlos Rojas.
Han är kompromisslös i sin syn på saken.
– Jag har aldrig köpt att jag ska bli sämre
behandlad för att jag har vuxit upp i ett område som
jag är så stolt över.
stolhet var ett viktigt tema i det projekt som
följde hans frilanskarriär och som blev hans stora genombrott: tidningen Gringo.
Han påbörjade arbetet med tidningen
tillsammans med kollegan Zanyar Adami hösten 2003.
Målet för de båda vännerna var glasklart: nu skulle ett
medium skapas som gav plats åt de frågor och människor som pressetablissemanget vägrade ta i. Tidningen skulle hjälpa till att stärka självbilden för miljonprogrammens tusentals invånare. Men trots
de allvarliga ambitionerna skulle Gringo
vara en rolig tidning. Både Carlos Rojas och
Zanyar Adami var missnöjda med hur pressen hade
hanterat integrationsfrågan.
– Den angreps på fel sätt. På ett tråkigt sätt. Allt
hade varit så argt och så bittert, hela tiden så klagobetonat, säger Carlos Rojas.
Han tycker att Gringos lättsamma infallsvinkel låg helt rätt i tiden.
– Att använda humor är att avdramatisera. Och
just den frågan tyckte vi hade överdramatiserats ganska mycket.
Sagt och gjort. Gringo – som först fungerade som
en bilaga till Metro och sedan gavs ut som ett eget
magasin – använde uppkäftig humor för att föra fram
inredning med andakt. Carlos
Rojas kontor har ett förflutet som kyrka.
xx
vinjett
femte statsmakten
nummer 05 2010
profilen
femte statsmakten
nummer 05 2010
22
sitt budskap. Ofta utgick man ifrån kontraster där man med glimten i ögat jämförde den typiske ”blatten” med den typiske
”svennen”.
i det andra numret som gavs ut hade redaktionen
förberett en ”guide till besökare i förorten”. Guiden
innehöll en lista på vad den oerfarna förortsbesökaren (som förslagsvis var ”svenne”) borde packa
i sin ryggsäck. Listan inkluderade en skottsäker väst,
en burk ”brun utan sol”, en svart peruk, ett poliovaccin, en bok med texter från Latin Kings-låtar (”så
att du kan några rhymes”), med mera. Användandet
av överdrivna stereotyper var ett medvetet komiskt
grepp.
– Både förortsbor och andra kunde skratta åt den
här obefogade rädslan som finns för förorterna, säger
Carlos Rojas.
Men Gringo innehöll även seriösa reportage där tidningens journalister till exempel
undersökte hur människor som föll utanför den
typiska Svensson-mallen förfördelades på olika
sätt. Eller hur den strukturella rasismen yttrade sig
i Sverige.
”Både förortsbor och andra kunde skratta åt den
här obefogade rädslan
som finns för förorterna ”
i ett reportage ringde tidningen hem till
poliser som hade gått av sin tjänst och ställde frågor som kretsade kring deras åsikter om
invandrare.
Svaren som Gringo fick var allt annat än smickrande för den svenska poliskåren (bland annat påstod
en polis som tidningen pratade med att människor
av gambianskt ursprung var särskilt benägna att begå
brott).
Gringo gick i konkurs 2007. Carlos Rojas sörjer det
än – speciellt med den senaste tidens politiska skeenden i åtanke. Samma år som tidningen lades ner
fanns det på redaktionen planer på att producera en
bilaga där man på ett sakligt sätt skulle stapla upp föroch nackdelar med ett mångkulturellt Sverige.
Bilagan skulle bifogas med ett flertal större dagstidningar den 19 september 2009 – exakt ett år
innan riksdagsvalet. Initiativet var tänkt som ett sätt
att stävja Sverigedemokraternas framfart i opinionsmätningarna och göra människor medvetna om
vad som faktiskt stod på spel. Men projektet rann ut
i sanden i och med Gringos fall. För Carlos Rojas är
minnet en bitter historia.
– Vi hade haft en upplaga på tre miljoner på den
bilagan. Och hade Gringo fått stöd för att fortsätta
Villig Föreläsare. Även om Carlos Rojas lämnat journalistbanan har
han ändå mycket att berätta om branschen.
carlos
rojas
ålder: 27 år.
aktuell: Arbetar
just nu med föräldratidningen Babydays.
erfarenheter:
Grundade nätmagasinet Epigon 2000.
Var med och startade
Gringo tillsammans
med Zanyar Adami
2004.
meriter: Arbetade
på redaktionen när
Gringo vann Stora
Journalistpriset
i kategorin Årets
Förnyare 2005.
finnas i stället för en massa onödigt hat så hade den
kanske kommit ut ett år innan valet, säger Carlos
Rojas.
han menar att vikten av en sådan gest från de stora tidningarnas sida inte kan underskattas.
– Hade de tagit ställning på det sättet ett år
innan valet hade det kanske sett annorlunda ut nu.
Carlos Rojas lämnade journalistbanan efter att
Gringo-eran tagit slut. Nu arbetar han med olika
medieprojekt och försöker förändra världen på det
sättet.
Men även om journalistiken inte längre är en del
av hans vardag har han fortfarande åsikter om den.
Speciellt engagerad blir han när det är pressens
bevakning av Sverigedemokraterna som diskuteras.
Och han är inte imponerad.
– Det är ju lite som att jag skulle försöka göra journalistik där jag försökte fälla ett parti som var väldigt
kritiskt mot eskimåer, fast jag inte har någon aning
om hur eskimåer har det eller ens brytt mig om att
prata med eskimåer i hela mitt liv, säger Carlos Rojas.
23
kultur
femte statsmakten
nummer 05 2010
Litteratur på djupet
I augusti invigdes Biblioteket Plattan på Kulturhuset. Här kan man
fördjupa sig i litteratur om
bland annat erotik och
queer. Utbudet av studentlitteratur är dock litet.
24
Ovanligt
ska bli
normalt
Kan man veta att man är
normal?
Det ifrågasätter UR:s program Inferno. Det okonventionella tv-programmet har
möjligen banat väg för en
ny våg inom tv-världen –
det anti-normala.
text jessica s. säll
foto peter dovärn
Kulturhusets
nya
entrévåning
utgörs främst av Bibliotek Plattan där
man har valt att utforma egna genrer
och bokmärken för litteraturutbudet.
Biblioteket riktar dock inte främst sitt utbud mot studerande.
– Detta är inte ett studiebibliotek och
biblioteket köper inte in kurslitteratur, utan
utbudet består övervägande av skönlitterära verk, säger enhetschefen Catharina
Fogelström.
som specialiserat bibliotek menar Catharina Fogelström att Bibliotek
Plattan aldrig kommer bli fullt tillgängligt för alla och att detta huvudsakligen
är en resursfråga.
– Det finns inte utrymme att utvidga
biblioteket, men det finns sittplatser och
utrymmen för grupparbeten som studenter
kan dra nytta av, säger hon.
Biblioteket har inte en traditionell
bokstavsindelning för sina böcker. I stället
används egna genrer som världen, erotik
och queer, för att lägga fokus på böckernas
innehåll.
– Vi vill att böckerna ska vara mer tillgängliga. Att skapa egna genrer är ett jättebra sätt att lyfta fram innehållet, man kan
säga att de påminner om indelningarna i ett
barnbibliotek.
Biblioteket utökade i samband med ny-
medievärlden
femte statsmakten
nummer 05 2010
text heather ferrigan
foto johan bergmark/ur
På plats. Catharina Fogelström utanför Kulturhusets entré.
byggnaden det konstlitterära utbudet. I konstrummet finns böcker om design, fotografi,
arkitektur och mode.
– I konstrummet finns litteratur som
en konst- eller fotografistudent skulle
kunna ha nytta av, säger Catharina
Fogelström.
det litterära utbudet har man valt att
nischa inom samtidslitteratur, men inte
främst inom populärlitteraturen.
– Man kommer inte att hitta Liza
Marklund eller Henning Mankell hos
oss. Det som skiljer oss från andra
bibliotek är djupet på våra ämnen.
För att ständigt kunna hålla utbudet
uppdaterat rensar biblioteket ut det som
betraktas som gammalt.
– Det ska vara som att man handlar mat,
man ska bli hungrig.
Hur fungerar det med lånekort på
Bibliotek Plattan?
– Man kan låna allt vi har här och använda samma lånekort som på Stadsbiblioteket, säger Catharina Fogelström.
Under hösten 2010 sänder Utbildningsradion, UR, sin första säsong av det nya
tv-programmet Inferno. Det är en dokumentärserie på åtta avsnitt som skildrar
olika individers erfarenheter av psykisk
ohälsa. I varje avsnitt görs det även reportage från S:t Görans psykakutmottagning.
– Infernos uppdrag är att synliggöra
det som är tabubelagt, samt att bidra till
ökad kunskap. Som projektledare fick jag
i uppdrag att göra en tv-serie för vuxna om
människor med sjukdomar som bemöts av
skam och fördomar. Det är de som får tala,
säger Åsa Tolgraven som är projektledare
och producent för tv-programmet.
programmet vill komma bort från
diagnoser, experter och fakta, man vill
snarare fokusera på det känslomässiga. Det
är inte en serie om psykisk sjukdom utan
en serie om hur det är att leva med psykisk
sjukdom.
– Inferno talar mycket i känslor, snarare
än om fakta. Tittarna möter människor och
Teamet bakom inferno: Anna Odell, Mikaela Abrahamsson Sundberg, Janne
Holmbring och Jenny Sjöö.
man får en inblick av hur det kan vara. I huvudsyfte vill programmet förmedla att ”du
inte är ensam”. Man ska kunna prata om
det utan att bli dömd, säger Åsa Tolgraven.
att vara lycklig och normal tycks tas
för givet i dagens samhälle. Enligt Åsa Tolgraven rådet det ett slags lyckokoncept.
– Alla ska vara så lyckliga hela tiden. I Inferno följer man lidande, men man ska inte
behöva lida för att man lider. Man ska inte
behöva gömma sig, säger Åsa Tolgraven.
I det första avsnittet av Inferno fick
vi bland annat träffa Jenny Sjöö som
är bipolär men också småbarnsmamma. För henne handlade hennes med-
verkan om att inge hopp till andra
i samma situation.
– Tyvärr är det så att de flesta inte
kan eller vågar vara så öppna i dagens
samhälle och man blir väldigt ensam
i sin sjukdom. Därför valde jag att vara
med, säger Jenny Sjöö.
Hon vill kunna hjälpa andra och visa det
inte är så konstigt att vara bipolär och att
man faktiskt kan leva ett vanligt liv ändå.
– På lång sikt är förhoppningen att samhället ska bli mer förstående, att man ska ha
mer kunskap om psykiska sjukdomar och
att det inte ska vara förknippat med skam
och skuld. Eller bara att man ska känna sig
mindre ensam, säger Jenny Sjöö.
25
medievärlden
femte statsmakten
nummer 05 2010
vinjett
femte statsmakten
nummer 05 2010
xx
Valet som
förändrade
dansk press
I valrörelsen 1998 fick Dansk Folkeparti försvara sig
i debattartiklar med rubriker som ”Vi är inte nazister”.
2009 beskrivs partiet som ”ett kulturkonservativt socialpolitiskt mittenparti” av en av Danmarks största tidngar.
Femte Statsmakten har tittat i arkiven och pratat med
professor Stig Hjarvard om hur det gick till.
text tomas källberg
illustration sari vettenranta
– Valet 2001 är en skiljelinje i medias bevakning av Dansk Folkeparti. När partiet blir
en förutsättning för en stabil regering är
det svårare att avvisa dem som ett extremt
populistparti. Valet ändrar spelreglerna för
den danska pressen, säger Stig Hjarvard,
professor i Film- och medievetenskap vid
Köpenhamns Universitet.
dansk folkeparti blev 2001 ett
stödparti till regeringen och en förutsättning för en borgerlig majoritet
i Folketinget. Stig Hjarvard berättar att
det fick för konsekvens att en tydligare uppdelning mellan borgerlig press
och vänsterpress började märkas av.
Framförallt blev det svårare för den
borgerliga pressen att kritisera ett parti
som utgjorde stöd för den borgerliga
majoriteten.
– Danska medier var splittrade inför valet 2001. Situationen liknar den
svenska
med
Sverigedemokraterna
i dag, säger Stig Hjarvard.
Dansk Folkeparti var med i Folketinget
men inget av de etablerade partierna ville
samarbeta med dem och de hade inget inflytande. Borgerliga Berglingske Tidene
varnade för att Dansk Folkeparti sprider
”skräck och rädsla”. En annan stor borgerlig tidning, Jyllandsposten, publicerade en
serie artiklar om ”invandringens baksidor”.
I samma tidning förekom under valrörelsen en mycket omdiskuterad annons
från Dansk Folkeparti med en hemlös infödd dansk och texten ”När jag blir muslim,
kommer jag få en bostad”. Mediestormen
mot annonsen är kraftfull, men det faktum att en sådan annons blivit publicerad
vittnar om delvis nya ideal, tror Stig Hjarvard.
– Dansk Folkeparti ställde kostnader för
äldre mot kostnader för invandrare, och
jämställdhetsfrågan mot burkaklädda kvinnor, förklarar han.
exemplen är otaliga. I nästan alla Dansk
Folkepartis annonser och reklamblad som
rör invandring förekom en burkaklädd
kvinna. En burkaklädd kvinna sitter satt
domare i en rättssal ackompanjerat av ordet
”underkastelse” i fet stil.
populism. ”Dansk Folkeparti
och deras partiledare Pia Kjärsgaard
ställer kostnader för äldre mot
kostnader för invandrare”, säger Stig
Hjavard.
Den omtalade Muhammedkarikatyren
i en annons med texten ”Yttrandefrihet är
danskt, censur är det inte” är ett annat exempel. Enligt Stig Hjarvard, försökte man
i media också föra fram mjukare okontroversiella budskap, bland annat betonade
man sin stora vurm för djurrättsfrågor i annonser och debatter.
– Dansk Folkepartis väg mot att bli mer
accepterade var en successiv process.
I dag är Dansk Folkeparti otvivelaktigt ett
parti som alla andra, berättar Stig Hjavard.
Dansk Folkepartis kommentarer ges plats
i pressen, det är ofta till dem media vänder sig först om man vill ha en politisk
kommentar i en aktuell fråga.
exempel finns även utanför nyhetsmedierna. De ansågs sig inte ha blivit inbjudna till underhållningsprogram i Danmarks Radio i lika hög utsträckning som de
andra partierna. Det gav resultat och i dag
kan man se deras företrädare i bland annat
Vild med dans (motsvarande svenska Let’s
Dance).
– De är väldigt medvetna om sin medieimage. De är noga med att alltid finnas
tillgängliga för pressen och alltid ge respons
när något sagts om dem. De påtalar när de
anser sig blivit orättvist behandlade i media.
Samma sak har inte skett i Sverige ännu.
Vissa talar om kulturskillnader mellan
Sverige och Danmark.
– Sådana där kulturella skäl tror jag inte
alls på. Dansk Folkepartis framgångar beror
på politiska val och vad de etablerade partierna accepterar. Samtidigt har vi en ny intellektuell arena, som befinner sig till höger.
På 70-talet var de ledande intellektuella
vänster, idag är de höger.
Stig Hjarvard tror att dansk media har
underskattat Dansk Folkepartis mediestrategier och att detta varit en viktig del i partiets framgångar.
27
kultur
femte statsmakten
nummer 05 2010
studentliv
femte statsmakten
nummer 05 2010
28
Utbytesstudenter träffar få svenskar
Rumänien, Japan och Iran.
Därifrån kommer några
av studenterna på JMK:s
internationella masterprogram.
Men att träffa svenska studenter i de andra
klasserna är svårt.
I verkligheten. Martin Edström
utanför sin praktikplats, SVT.
– Det är tajt för alla, men man kan inte
fokusera på det, säger han.
– Arbetsmarknaden är aldrig låst, det
finns alltid ingångar eftersom så många
människor är i omlopp. Det gäller att hålla
sig framme, säger Frida Sandgren och uppmuntrar till att ha ett frilanstänk. Något
Martin Edström håller med om, då han inte
tror att det finns chans till fast anställning på
praktikplatsen.
Adelina Dankova från Bulgarien och
Margareta Marza från Rumänien läser båda
första terminen vid det engelskspråkiga
masterprogrammet och har varit i Stockholm sedan slutet av augusti. Deras erfarenheter är lite olika.
– Jag skulle gärna vilja lära känna fler
svenska studenter, säger Adelina Dankova.
I hennes klass går fem svenskar, vilka
också är de enda svenskar hon hittills
lärt känna. Hon förklarar att eftersom
hon varit så fokuserad på studierna har hon
ännu inte haft tid att lära känna så många
utanför sin egen klass.
Margareta Marza däremot har lärt känna
ett par svenskar utöver de i den egna klassen, eftersom hon har engagerat sig i Radio
JMK.
som ett avslutande råd till studenter som
ska ut på praktik tipsar Karl Persson om att
man inte kan sitta och vänta på att saker ska
komma till en.
Matilda Lann varnar för att man inte får
vara feg i branschen och tillägger att tempot
är mycket högre än på JMK.
– Ta vara på din klass, se förbi konkurrensen och dra nytta av varandra, tipsar
Frida Sandgren.
– JMK är konkurrenskraftigt, men man
måste engagera sig i något utanför skolan.
Man måste se journalistiken som en livsstil,
säger Martin Edström.
informationen om Radio JMK fanns
bara tillgänglig på svenska men Margareta
Marza kunde läsa vad det stod eftersom hon
hade läst svenska ett år innan hon flyttade
till Stockholm.
Mari Norberg och Yvonne Rogell är internationella studentrepresentanter på JMK
och jobbar för att de utländska studenterna
skall lära känna så många nya ansikten som
möjligt.
– Vi försöker föra samman de internationella studenterna med varandra och med de
svenska studenterna, säger Mari Norberg.
Hon menar att även om det finns rum för
Praktiken bästa sättet
Som en avslutande del av Journalistisk produktion
(JP)ger sig JMK:s studenter ut på praktik. Femte
Statsmakten har pratat om praktik, journalistik och
framtid med fyra
text och foto John Edward Vallingstam
JP-studenter.
Martin Edström är en av studenterna
från Journalistisk produktion som är
ute på praktik. Själv praktiserar han
på SVT och tycker definitivt att praktiken lever upp till förväntningarna.
– Jag får göra så mycket, man är en
del av teamet, säger han.
Hans klasskamrat Matilda Lann ger också
en bild av att hon betraktas som en medarbetare på Metro där hon praktiserar som
allmänreporter. Hennes klasskamrater Karl
Persson och Frida Sandgren praktiserar som
reporter på Uppsalatidningen respektive
som redigerare på DN.
alla fyra studenter betonar vikten av
att knyta kontakter under praktiktiden och
menar att det kan vara avgörande för framtida arbeten som journalist.
– Som praktikant är det bra att testa olika
avdelningar och lära känna de ansvariga
redaktörerna och cheferna, säger Matilda
Lann.
– Gör dig behövd, var bra på något få kan
göra, säger Karl Persson som i sin ansökan
lade tyngd på att han var både fotograf och
skrivande journalist.
Martin Edström tipsar om att etablera en
personlig relation och bli vän med folk på
redaktionen. Samtidigt tipsar Frida Sandgren om att man kan få bra kontakter redan
vid intervjun och kanske till och med få
extrajobb även om man får ett nej till
praktikplatsen.
inför stundande arbetsansökningar
efter praktiken tycker Karl Persson att det
känns oklart.
text och foto Johanna burman
Utbyte. Margareta Mazda från Rumäninen träffar svenskar via Radio-JMK.
förbättring, bland annat gällande tillgången
till information på engelska, är integrationen vid JMK bättre än vid större skolor.
Eftersom JMK är en relativt liten institution
kan det vara lättare att lära känna sina studiekamrater.
mari norberg och Yvonne Rogell har
ordnat gemensamma träffar för de som
läser vid den engelskspråkiga masterutbildningen och för JMK:s utbytesstudenter men
säger att det har varit svårare att få med de
internationella mastersstudenterna. De har
också bjudit in svenskar till träffarna men
intresset har varit svalt.
Yvonne Rogell tror ändå att det finns ett
intresse bland de internationella studenterna att lära känna fler svenskar. De har
valt att studera i Sverige av en orsak och
vill säkert lära känna både landet och dess
invånare bättre. Adelina Danokova tillägger att även om det är viktigt att de internationella studentrepresentanterna ordnar
gemensamma träffar ligger det slutgiltiga
ansvaret att ta kontakt med svenskarna på
de internationella studenterna själva.
jmk:s internationella koordinator
Birgitta Fiedler framhåller att kontakten
mellan de internationella och de svenska
studenterna är viktig och menar att hon och
de internationella studentrepresentanterna
jobbar på att förbättra integrationen.
– En ökad integration är inte bara viktig
för de internationella studenternas trivsel,
det kan även locka de svenska studenterna att själva åka på utbyte, säger Birgitta
Fiedler uppmuntrar.
29
studentliv
femte statsmakten
nummer 05 2010
studentliv
femte statsmakten
nummer 05 2010
30
Internationella
möten i asocial
studentkorridor
I studentkorridorer blandas utbytesstudenter från hela
världen och olika kulturer möts.
För de boende på plan 6 i Jerum på Gärdet innebär det
här spännande matupplevelser – och ibland långkok
med fiskhuvuden.
text & foto ebba wangler
En bucklig stekpanna står på den klibbiga
spisen och i fönstret trängs flaskor från jordens alla hörn. En frän lukt från något som
härsknat fyller rummet. Lappar på engelska
uppmanar de boende att ta hand om disken
– “right away”!
I övrigt saknas tecken på att det
är en mångkulturell studentkorridor.
Kanske manifesteras utbytesstudenternas närvaro genom exotiska varor
i kylen? En snabb titt i samtliga skåp avslöjar dock att spannmålen från fjärran land
lyser med sin frånvaro.
Tim Rogers, en musikstuderande irländare med midjelångt, lockigt hår äntrar
köket och börjar steka bacon. Han tycker
inte att korridoren skiljer sig nämnvärt från
en typisk irländsk sådan.
– Möjligen är det mindre socialiserande
här. Jag har bara träffat tre personer
sedan jag flyttade hit för sju veckor sedan,
säger han och lämnar sedan köket med sin
bacontallrik.
john söderberg kommer in i köket för
att bre en macka. Han håller med om att
Tillbakalutat läge.Tomas Källberg den svarta soffan, som han beskriver som korridoren på Jerums sjätte våning är asocial.
– Det är mindre gemenskap i en
sådan här korridor, utbytesstudenterna
bor bara här korta perioder och är därför
varken intresserade av att lära känna folk
eller att hålla rent i köket.
men tomas källberg, som också bor
i korridoren, känner inte likadant utan
menar att utbytesstudenter är mer angelägna om att få kontakt eftersom de inte
känner någon i Sverige.
zappar och slappar i uppehållsrummet. Men egentligen gillar JMK-studenten inte
en ”bakteriehärd”.
Ibland leder boendet till annorlunda
matupplevelser. En boende berättar att
hon provat både tysk och kinesisk mat och
colombianska empanadas sedan hon
flyttade hit.
annorlunda matupplevelser är dock
inte alltid uppskattade.
– En gång kokade en kines ett stort
fiskhuvud en hel dag. Det luktade så äckligt
att jag var tvungen att gå ut och äta i stället
för att laga något, säger John Söderberg.
Korridoren har nyligen fått en varning
från hyresvärden för att de sköter renhållningen så dåligt. Tomas Källberg förstår
detta.
– Det är inte fräscht här. Jag undviker att
sätta mig i soffan. Skulle man råka slå sig
ner där känner man hur man omsluts av en
bakteriehärd, säger han.
Enligt de boende finns det också en
kulturkrock i den här korridoren – men den
är inte etnisk. Den är mellan de som bott
själva förut och de som fortfarande tror att
mamma kommer att ta hand om disken.
Färgglatt. Inredningen blir en stämningshöjare i studentkorridoren.
matkulturer. I köket möts kinesiska
fiskhuvuden colombianska empanadas.
31
fs debatt
femte statsmakten
nummer 05 2010
fs debatt
femte statsmakten
nummer 05 2010
32
”En debatt om
värderingar krävs”
FS DEBATT
Ta chansen och tyck
till du också!
Maila ditt inlägg till:
debatt@femtestatsmakten.se
känslorna har svallat höga efter Sverigedemokraternas inträde i riksdagen. Men debatten har varit präglad av en oförmögenhet hos både
politiker och media att se sitt eget ansvar för att ett
rasistiskt parti nu bjudits in i den svenska politikens
finrum.
Oroväckande tendenser kunde skönjas redan
under valrörelsen. Där blev det smärtsamt tydligt
hur den svenska demokratin reducerats till att en
gång var fjärde år besluta om hur snabbt landet
ska styras i en riktning som nästan alla politiker är
överens om är den rätta. Hårda ord, men knappast
en överdrift.
Valdebatten kretsade kring frågor som hur mycket skatten för pensionärer bör sänkas eller hur länge
de svenska soldaterna bör stanna i Afghanistan. De
dominerande medierna deltog villigt i detta ganska
ointressanta spektakel. Frånvaron av mer principiella frågor kring hur samhället ska styras kompenserades av en fixering vid partiledarnas personlighet
samt hur framgångsrika de varit i att manipulera
väljarna med olika taktiska utspel.
detta politiska klimat i kombination med en
ekonomisk situation präglad av massarbetslöshet
och osäkerhet om framtiden banade vägen för SD.
De presenterade en vision om ett radikalt annorlunda Sverige, fritt från social misär och sociala
motsättningar. SD:s rasistiska karaktär består däri
att man presenterar färre invandrare som lösningen
på dessa verkliga samhällsproblem.
Eftervalsdebatten kom till stor del att handla om
huruvida vi behöver en debatt om integration och
invandringspolitik eller inte. Jag vill hävda att vad
som verkligen behövs är en debatt om samhället och
om värderingar. Åt vilket håll är Sverige och världen
på väg? Är vårt samhälle rättvist? Hur representativt
är vårt politiska system?
det tragiska i den nuvarande situationen är att
det i princip bara är SD som tar dessa viktiga frågor
på allvar. Övriga politiker tävlar i att framställa sig
själva som principlösa pragmatiker och massmedierna spelar med genom att helt fokusera sin bevakning
på de sakfrågor som för dagen står på agendan.
Jag efterlyser en debatt som inriktar sig på de
bakomliggande orsakerna till den framväxande
rasismen men det innebär inte att symptomet
bör lämnas åt sig självt. Rasistiska yttringar måste
bemötas i alla sammanhang – på jobbet, i skolan
eller i riksdagen. Samtidigt måste krafttag tas mot
den strukturella rasism som innebär att människor
med utländsk bakgrund systematiskt diskrimineras.
För i slutändan är ett mångkulturellt samhälle utan
rasism möjligt först när den ena folkgruppens död
inte är den andras bröd.
/Carl Ritter
Kommentera artikeln på:
www.femtestatsmakten.se/wordpress
foto peter dovärn
Reaktioner på FS-Debatt #4
”Kött?
Nej tack!”
34
tema
femte statsmakten
nummer 06 2010
”Kött?
Nej tack!”
FS DEBATT
Ta chansen och tyck
till du också!
Maila ditt inlägg till:
debatt@femtestatsmakten.se
tänk dig att du föds till en värld, snabbt
förstår du att det finns en annan djurart som
bestämmer över dig. I den här världen kan du
inte göra dig förstådd ni pratar helt enkelt olika
språk, de stänger in dig i en liten bur direkt när
du föds. Där ger dem dig mat som ska göra att
du ska bli så stor som det bara går. Din kropp
väger nu så mycket att du inte kan gå. Då
dödar de dig och äter upp dig. Senaste gången
jag åt kött var jag 13 år gammal. För att klargöra: jag äter inte rött eller vitt kött, inte kyckling, inte skaldjur, inte fisk, inga djur.
många har frågat mig varför jag blev
vegetarian och mina anledningar har varierat
genom åren. Mitt engagemang började i någon
form av sökande efter en identitet där jag som
13-åring ville vara lite annorlunda. Det är lite
pinsamt att erkänna men så var det. Den fasen
gick över väldigt snabbt och jag började engagera mig i Djurens rätt och liknande organisationer för att jag tyckte synd om djuren. Än
i dag tycker jag att det sättet som vi behandlar
djur på är förfärligt.
De flesta anser att allt liv är lika mycket värt.
De flesta anser att det inte finns några raser
inom människosläktet. De flesta anser att människan inte har rätt att äga andra människor.
De flesta människor accepterar även Darwins
lära om evolutionen. Vi härstammar alla från
djurriket. Om allt liv är lika mycket värt har
människan ingen rätt att ställa sig över djuren.
Vi människor har länge fördömt diskriminering gentemot andra på grund av fysiska skillnader.
att acceptera argument om att människan
skulle stå högst i rang på grund av fysiska skillnader är samma sak som att acceptera rasistiska argument om människor. Eller argument
om att handikappade skulle ha mindre värde
än friska. Jag kan inte acceptera sådana argument om människor och därför kan jag inte
acceptera dem om djur.
Många anser att det är naturligt att äta kött
men att äta döda djur är ingen nödvändighet.
Vi lever på 2000-talet och behöver inte gå ut
och jaga för att få tag på mat. Vi behöver inte
äta kött för att få i oss alla viktiga näringsämnen. Många saker som ansågs naturligt som
incest, kvinnoförtryck, att tvinga vänsterhänta
att skriva med högerhand, homofobi och
våldtäkt är i dag inte accepterade av samhället. På samma sätt som vi har gått ifrån dessa
uråldriga mönster ska vi gå ifrån köttätande.
Ät vegetariskt! Det är dessutom billigt,
nyttigt och smakar godare.
/Jenny Andersson
Kommentera artikeln på:
www.femtestatsmakten.se/wordpress
femte statsmakten
nummer 06 2010
Bra text! Finns ju mer man kan säga också,
som att det är ett njurslag mot miljön att äta
kött. Och att det är ett hån mot de som inte har
mat i världen – i och med att det ju krävs tio kilo
spannmål (typ sojaprotein) för att ta fram ett kilo
nötkött.
/Axel
vinjett
xx
Heja Jenny, mycket bra skrivet!
Jag har en fråga. Är ditt kostval en protest mot
dagens massproduktion av kött? Skulle det vara ok
att äta kött ibland om djuren hade det bättre? Om
vi skulle leva i en utopivärld där kossorna betar på
gröna ängar i små flockar och hönsen sprätter runt
på mindre gårdar och fisken håvas upp från en eka.
Där man slaktar allt i närområdet och djuren äter
foder från granngårdar. Är det ok att då variera sin
vegetariska kost med en lycklig frisprättande höna/
skuttande ko eller glad firre?
/Veganen som tackar nej till döda djur
www.femtestatsmakten.se