docPolitisk kultur i finländska kommuner
download 
Report Transcription
Politisk kultur i finländska kommuner
XX Nordiska kommunforskarkonferensen, den 24-26 november 2011 i Göteborg: Politisk kultur i finländska kommuner PL Linnéa Henriksson, Åbo Akademi www.abo.fi / linnea.henriksson@abo.fi Under arbete... Om sammanhanget När jag började tänka på min doktorsavhandling höll forskningsprojektet KommunFinland 2004 på att avslutas. Mycket har skrivits baserat på det material som insamlades inom projektet, men det fanns vissa möjligheter som ännu inte utnyttjats. KommunFinlands enkätmaterial är unikt för finländska förhållanden i den meningen att det möjliggör en panelstudie, men inom ramen för det ursprungliga projektet hade ingen någonsin tid att bygga denna panel. Under åren 2005 och 2006 byggde jag därför småningom upp denna. Avsikten har varit att den skall kunna användas för att studera till exempel respondenternas karriärvägar och åsiktsmönster, ifall och i så fall hur respondenternas åsiktsmönster förändras över tid. Att datamaterialet bildar en panel innebär att man faktiskt kan följa samma personer under flera år och då försöka studera effekter av både det politiska sammanhanget och personliga och andra egenskaper. För att hålla ihop projektet är det ändamålsenligt att använda sig av ett ramverk av något slag. I denna text utgör politisk kultur detta ramverk. Frågan i föreliggande text handlar därmed om huruvida man kan göra en operationalisering av politisk kultur, baserad på frågebatterierna som ingick i forskningsprojektet KommunFinland 2004, på ett sådant sätt att man därigenom kan säga någonting meningsfullt om den politiska kulturen i finländska kommuner. Principiellt är den stora frågan huruvida det är möjligt och meningsfullt att skilja åt attityd och handling. Om det visar sig vara möjligt, är avsikten att fortsätta med att avhandla frågorna om (1) huruvida man kan urskilja olika politiska kulturer i finländska kommuner, för att sedan studera (2) huruvida befolkningen och politikerna delar samma politiska kultur, (3) huruvida den politiska kulturen förändras över tid samt (4) om förändringar i den politiska kulturen på en ort kan förklaras av förändringar i personomsättningen eller om det är en förändring av kulturen. Därtill är det (5) möjligt att den politiska kulturen på en ort samvarierar med kommunala karakteriska som storlek, geografisk placering, politisk mandatfördelning, ekonomisk situation eller andra konkreta omständigheter. Bland politikerna kan man också gå vidare med att studera (6) hur personerna som ingår i en bestämd politisk kultur blir en del av den och upprätthåller den. XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner Politisk kultur i finländska kommuner Senast vid kommunsammanslagningar, vilket sedan år 2005 är ett högst aktuellt tema i finländska kommuner, blir det uppenbart att kommuner har olika politisk kultur och denna spelar en stor roll för hur samarbetet flyter i den nya kommunen. Denna text tar dock (tidsmässig) avstamp långt före den finländska kommunreformen, men referensen till kommunreformen kan motivera varför studier av politisk kultur är av relevans även på kommunal nivå. Politisk kultur utgörs av mönster av förhållningssätt som finns till politik och grundtesen i den politologiska kulturansatsen är att individers förhållningssätt till politik har betydelse för det politiska livet (Denk 2009:7). Olikheter i den politiska kulturen kanske kan förklara varför det politiska livet i vissa kommuner präglas av konflikter eller varför vissa kommuner är uppenbart mer framgångsrika än andra. Trots att lokala sammanhang som kommuner ur ett nationellt perspektiv är delar av samma politiska kultur, så är det uppenbart att individernas syn på politik varierar på olika orter. Eftersom olika orter har olika karakteristika är det rimligt att ur teoretisk synvinkel utgå från att den politiska kulturen på olika orter också varierar, även inom en och samma nation. Att ur empirisk synvinkel studera frågan om man kan urskilja olika politiska kulturer i kommuner förutsätter att begreppet politisk kultur först preciseras och operationaliseras. (Ur en nationell eller länderjämförande synvinkel är olika politisk kultur på lokal nivå kanske att betrakta som olika subkulturer. Eftersom kommuner i den här texten har samma position som nationer i de flesta texter om politisk kultur, så föredrar jag att tala om politisk kultur och använder termen subkultur om eventuella klart urskiljbara underordnade kulturer i kommunerna.) Avsikten är att här inleda ett avhandlingsarbete kring politisk kultur (och politisk socialisation) genom att först försöka operationalisera begreppet politisk kultur på ett meningsfullt sätt. En vettig operationalisering av politisk kultur är en förutsättning för att kunna utröna huruvida man på basis av enkätmaterial från forskningsprojektet KommunFinland 2004 kan urskilja olika politiska kulturer i de kommuner som undersöktes. KommunFinland 2004 var ett stort forskningsprojekt, som involverade 47 kommuner, vilka tillsammans bildar ett representativt urval av de finländska kommunerna med avseende på basegenskaper som storlek, geografi, demografi, språk etc. KommunFinland 2004 kartlade hur den kommunala demokratin fungerar, den kommunala servicens nivå och granskade kommunorganisationens sätt att fungera. När man väl formulerat ett meningsfullt uttryck för politisk kultur kan man sedan gå vidare och studera huruvida politiker och invånare delar samma politiska kultur, hur denna politiska kultur eventuellt förändras över tid samt om det finns konkreta kommunala karakteristika som kan bidra till att förklara ortens politiska kultur. 2 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner Studier av politisk kultur på lokal nivå Under århundraden har man studerat politik ur många olika synvinklar; hur olika statsskick är uppbyggda, hur valsystem konstitueras, hur man rekryteras till politiska uppdrag, hur valresultat ser ut och varierar, hur olika sakfrågor avgörs och vilken demokratisyn som råder och så vidare. Överlag är forskningen om politik på nationell nivå mer omfångsrik än forskningen om politik på lokal nivå. Det kan bero på att kommunalpolitiken uppfattas som tråkig, att det händer för lite (till exempel Fredriksson 2003:128). I Finland, liksom i övriga Norden, sker en stor del av de beslut som faktiskt avgör medborgarnas välfärd på lokal nivå, vilket gör det motiverat att studera även kommunalpolitik. Den lokala nivån ger goda grunder för jämförelser eftersom ramverket oftast är det samma för alla enheter inom nationen; den lagstiftning som avgränsar handlingsutrymmet är den samma, valsystemet är det samma och uppsättningen av partier är i princip den samma, även om inte alla partier företräds på alla orter. Dessutom har finländska kommuner, i likhet med svenska (men i motsats till kommunerna i Danmark och Norge), ett lagstadgat utrymme att ta på sig också andra uppgifter än de som stadgats i lag, vilket ytterligare understryker vikten av att studera det kommunala beslutsfattandet (2§ i 365/1995 i Finland, 2. kap 1§ i 1991:900 i Sverige). Enligt Pikkala är en jämförelse av finländska kommuner särskilt motiverad med hänvisning till det obligatoriska personvalet, eftersom det i Finland är väljarnas val, i form av kandidaternas personliga röstetal, som avgör i vilken ordning kandidaterna väljs in från en lista (Pikkala 2009:9). Det betyder i praktiken att partiernas möjlighet att avgöra vem som företräder dem i beslutande församlingar är betydligt mindre än i till exempel Sverige. Att flera av kommunernas grundläggande karakteristika är de samma betyder ändå inte att variation skulle saknas. Förklaringar till variation i politik eller funktionssätt på lokal nivå sökes oftast i samma traditioner som på nationell nivå. Studier av dem som utför politiken saknas inte, valforskningen och forskning om vem politikerna är och vad de gör är förhållandevis omfattande. Studier av kommunala förtroendevalda saknas inte heller. Empiriska studier om politisk kultur finns i överflöd (Denk 2009:5), men politisk kultur verkar oftast ha studerats på nationell nivå. Jämförande studier av politisk kultur på lokal nivå verkar vara mindre vanliga. Ett försök att översiktligt kategorisera texter om politisk kultur kan se ut på följande sätt:1 - Det finns en hel del länderjämförande studier, där man använder politisk kultur för att förklara skillnader mellan nationer. De grundläggande och mest kända verken om politisk kultur hänför sig till denna kategori, till exempel Almond & Verba 1965. - Det finns en del (internationella) fallstudier från olika sektorer, till exempel Atkinson et al 2000, Atkinson 2002 (om implementering av hälsovårdssystem i Brasilien). - Det finns en del fallstudier från enstaka kommuner eller enstaka förvaltningar, till exempel Fredriksson (2003), vars text är en mycket detaljerad och verklighetstrogen beskrivning av hur kommunalt beslutsfattande går till. - Det finns en del historiska avhandlingar där begreppet använts, där man konstaterar att ”(b)egreppet politisk kultur kommer ursprungligen från statsvetenskapen” (Cederholm 2007). - Det finns en del texter där man hänvisar till och diskuterar förändringar i politisk kultur men använder begreppet i dess intuitiva bemärkelse, utan att definiera eller försöka operationalisera det, till exempel 1 Avsikten är givetvis att småningom fylla på denna översikt. 3 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner Sommestad & Malmberg 2001 (om demografi och politisk kultur), även Ståhlberg 1997 (om maktstrukturer). Det finns också studier av kommunala förtroendevalda, där man avhandlar fenomen som kunde läggas till en diskussion om politisk kultur, till exempel hur man rekryteras till politiska uppdrag (bland annat Pikkala 2009) eller om uppdragskoncentration (till exempel Bäck & Öhrvall 2004, Bäck 2000, Sjöblom, Stolpe & Ståhlberg 1989, Wallin 1983) men där man ändå inte använt begreppet politisk kultur.2 Däremot verkar jämförande studier om politisk kultur, helst kvantitativa, på lokal nivå, vara mindre frekvent förekommande.3 Denk konstaterar i en fotnot att politisk kultur som begrepp i flera avseenden har de egenskaper som avses med essentially contested concepts, det vill säga likt många andra begrepp (som demokrati och makt) inom samhällsvetenskaplig forskning används de i diskussioner för att referera till centrala samhällsaspekter, men är samtidigt mångtydiga och vaga (Denk 2009:14). För den här texten innebär detta att några riktigt goda förebilder eller inspirationskällor ännu inte hittats. Politisk kultur som förhållningssätt till politiska objekt Med politisk kultur avses de mönster av individers mentala förhållningssätt till politiska objekt som återfinns i samhällen (Almond & Verba 1965:13). En orts politiska kultur är således ett aggregat av befolkningens förhållningssätt till politik. En ständigt obesvarad fråga är om kulturen eller åsikten så att säga kommer först? Har man det förhållningssätt man har till politik, på grund av den kultur som råder på orten eller förändras kulturen i takt med förändringar i befolkningen och däremed i deras förhållningssätt? Utgångspunkten i denna text är att det sedan tidigare råder en viss kultur på orten, som uppstått och omformats under decennier. Denna kultur justeras lite hela tiden, den formas om i enlighet med aktiva personers förhållningssätt; ”(u)tvecklingen av en politisk kultur påverkas av hur aktörerna, över tid, uppfattar och tolkar resultaten av din (sic! sin) egen politiska verksamhet. Om vidtagna åtgärder ger förväntade resultat, och upplevs som framgångsrika, kan vi förvänta oss en positiv feedback, som förstärker etablerad politisk kultur.” (Sommestad & Malmberg 2001:4) Personer som inleder ett politiskt engagemang har faktiskt också förhållningssätt till politik redan innan de blir politiskt engagerade. Fredriksson konstaterar att många av de politiker han vidtalat ser sitt engagemang som en tillfällighet, att ”det bara blev så”, men att man samtidigt hos de flesta återfinner en uppväxtmiljö som gynnar ett samhällsengagemang (Fredriksson 2003:91). Det samma påpekar Bäck; att komma från en aktiv och samhällsengagerad miljö påskyndar det partipolitiska engagemanget (Bäck 2000). Dessa förhållningssätt till politik är dock nödvändigtvis inte alltid relevanta i kommunalpolitiska frågor; ”(d)et är inte alla förhållningssätt till politik som är relevanta, utan deras relevans bedöms utifrån deras betydelse för politiska system respektive politiska handlingar.” (Denk 2009:10-11) Det är nämligen inte alls självklart att nyblivna representanter för invånare har färdiga förhållningssätt till det specifika beslutsfattandet som sker 2 3 Till denna kategori hör även texter av Siv Sandberg, David Karlsson, Susanne Johansson, liksom en del av mina egna tidigare texter. Ett sådant exempel är eventuellt McCurdy (1998), som jag ännu inte fått tag på, liksom eventuellt Bäck (2000). 4 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner i en kommun. Här är det värt att notera att med den politiska kulturen på en ort avses (attityder till) hur man gör politik, inte hur man förhåller sig till de sakfrågor man besluter om. Denna skillnad påpekade redan Almond & Verba i sin definition av politisk kultur, som kommit att bli vägledande för hela den politologiska kulturansatsen; med politisk kultur avses de mönster av individers mentala förhållningssätt till politiska objekt som återfinns i samhällen (Almond & Verba 1965:13). En aspekt i definitionen är politiska objekt, med vilket Almond & Verba avser processer och strukturer som tillsammans bildar politiska system. Det innebär att politisk kultur avser hur individer förhåller sig till politikens form, inte till politikens innehåll. Två individer kan alltså ha samma förhållningssätt till politik (samma syn på hur beslutsfattande skall göras) men olika förhållningssätt i politik (olika syn på vilket beslut som skall fattas, bygga väg eller inte bygga väg?). (Efter Denk 2009:19-20) Eftersom det med andra ord inte alls är självklart att nyinvalda politiker har färdiga förhållningssätt till politiska processer och strukturer i en specifik kommun, socialiseras de i allmänhet snabbt in i den på orten rådande kulturen. När man inte har någon färdig uppfattning om hur man skall ställa sig till formerna för beslutsfattandet, utgår man från att det rådande sättet är normalt och inser nödvändigtvis inte ens att det kan finnas en variation i hur man gör; ”(d)et finns en stark tendens till institutionalisering som verkar så, att man vänjer sig vid de institutionella arrangemang man lever under” (Bäck 2004:58). Det bidrar till att skapa olika kulturer på olika orter. (Givetvis är det också här problemen uppstår, när olika politiska kulturer krockar i nyligen sammanslagna kommuner. En del politiker som verkat i båda systemen tenderar att tro att det finns bara ett sätt att göra saker på och att just det sätt som varit rådande i deras utgångskommun är det enda riktiga. När den nya kommunens praxis medför att denna typ av självklarheter ifrågasätts kan det leda till att man börjar ifrågasätta den nya kommunens legitimitet, särskilt i de fall där man från tidigare inte är positivt inställd till sammanslagningen.) Det politiska i kommunalpolitiken Det är knappast så att den stora majoriteten ifrågasätter huruvida det finns politisk kultur i kommuner, det är snarare så att nationella skillnader i politisk kultur är så mycket större och mer renodlade och kanske därför mer attraktiva att arbeta med. Därtill lever flera uppenbarligen i tron att allt eller åtminstone det mesta som sker i kommuner är lagstadgat och att utrymmet för det politiska därför är litet och att kommunalpolitik därför inte är särskilt intressant. I båda fallen beror ointresset för den lokala politiken antagligen på att man inte ser var de politiska situationerna uppstår, eller med andra ord, vid vilka tillfällen olikheter i kommuners politiska kultur ger sig till känna. Jan Fredrikssons avhandling (2003) är en etnologiskt studie av politisk kultur i Helsigborg, där han pekar på aspekter av lokalpolitikens rutiner som exemplifierar dessa situationer på ett lyckat sätt. Medan Fredriksson (2003) går igenom politisk kultur ur olika synvinkel lägger han också samtidigt (förtjänstfullt) fingret på en hel del missförstånd som råder kring politik i allmänhet och kring kommunal-/lokalpolitik i synnerhet. Den allmänna okunskapen om vad kommunalt beslutsfattande går ut på drabbar till exempel nya förtroendevalda. Många av de som blir invalda i en fullmäktigeförsamling för första gången har rätt vag 5 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner uppfattning om hur det konkreta beslutsfattandet egentligen ser ut. Många förväntar sig å den ena sidan att det politiska arbetet skall handla om mer konkreta frågor än vad som egentligen är fallet men å den andra sidan också att ideologiska frågeställningar har ett större utrymme. Man föreställer sig beslut om att bygga daghem, dra in skolor, välja leverantörer för livsmedelsprodukter som används i storköken och vilka vägar som skall beläggas med nytt ytmaterial. Man tror att man skall kunna förbättra förhållandena inom åldringsvården – för nog måste ju också de gamla få komma ut en stund varje dag? Efter några år är många nyinvalda ganska molokna och känner att deras inflytande är magert, att de frågor de ville påverka – åldringarnas utevistelse och ytbeläggningen på vägar – ligger på en nivå som de inte kommer åt, att de frågorna inte alls kan påverkas i de organ där man är representerad och att processerna är så långa att man har en känsla av att föga låter sig förändras överhuvudtaget. Ordvändningarna när besluten fattas förstår man inte vikten av, eftersom man ännu inte insett vad styrning egentligen innebär. När det tillägg man gör i samband med budgetbehandlingen, om att i största möjliga mån inom ramen för befintliga resurser tillgodose åldringarnas i institutionsvård behov av utevistelse inte alls resulterar i fler promenader för dem som bor på åldringshemmen, utan snarare till en större belastning på personalen, då är risken för att man småningom tappar förtroendet för systemet överhängande. Samtidigt som dessa nyinvalda måste socialiseras in i det kommunala beslutsfattandet blir många av dem också varse att de frågor (politiska objekt) som de från tidigare hade ett förhållningssätt till är på fel nivå. För många blir det en överraskning att att de har så liten användning för välutvecklade resonemang av ideologisk karaktär, att det är så få beslut som i praktiken uttryckligen kan härledas till ideologiska argument. Det räcker länge att inse att en välformulerad ideologisk botten gör det konkreta beslutsfattandet enklare på sikt och det räcker inte för att motivera alla. Häri ligger också paradoxen att yngre generationer idag visserligen är intresserad av politiska frågor som jämställehet, djurskydd och miljövärn, men inte av kommunalpolitik, emedan det i de kommunalpolitiska ärendena är rätt få beslut som direkt påverkar denna typ av frågor och tålamodet räcker inte till för de indirekta kanalerna. Dessa fenomen har dokumenterats på olika håll också tidigare. En kommunstyrelseordförande säger så här: ”Hamnar du som sista ersättare i en nämnd så är det kanske inte lika stimulerande som att sitta i ett presidium eller ett arbetsutskott. /…/ Det här är ofta unga människor som går in med inställningen att ’nu skall jag förändra världen’. Istället möter dom en trög byråkrati och tjocka buntar med papper att läsa. Det är någon slags initieringsprocess i politiken – politik är ju ett hantverk. Tar dom sig igenom den ekluten så blir dom småningom ordinarie ledamöter och kanske hamnar i ett presidium.” Avslutningen i citatet vittnar om en hierarkisk struktur och en förutbestämd karriärväg för den som har tålamod att under en period inneha mindre framträdande politiska uppdrag. (Wrenne 1997:76) Här någonstans skönjer man plötsligt embryon till intressanta företeelser, när det gäller politikers karriärer. Det visar sig att det är viktigt att sitta många perioder och på olika nivåer, för det tar tid att lära sig processerna, för att kunskaper om processerna eventuellt är en förutsättning för att man skall få sin vilja igenom. Alla dessa processer är samtidigt uttryck både för politisk kultur och politisk socialisation, som varierar från ort till ort. 6 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner I politiska sammanhang är det vidare inte ovanligt att politiker har ett annat perspektiv än befolkning. Politiker besitter annan information och resonerar med andra mål för ögonen än invånarna. Media presenterar gärna politiker som enväldiga och nonchalanta, för att de ignorerar invånarnas önskemål och fattar impopulära beslut. De beslut som görs i olika organ kan se helt annorlunda ut när de presenteras i dagspressen eller diskuteras på torget. Kommunen kan dock inte bara göra beslut utgående ifrån vad kommuninvånarna tycker om. Oftast finns det dock någon anledning till att beslut görs (resursbrist, tvingande lagstiftning och andra omständigheter), däremot ingår motiveringarna inte alltid i tillräcklig utsträckning i föredragningslistor och protokoll. Förutom att den politiska kulturen varierar mellan olika orter har man därtill således anledning att förvänta sig att orternas politiska kultur kommer till uttryck på ett något annat sätt bland politiker än bland invånare. Därmed är det intressant att se var eventuella skillnader uppstår. Om individers mentala förhållningssätt påverkas kan deras sätt att förstå politik eller handla politiskt förändras (Denk 2009:9). Förändringar i den politiska kulturen på en ort, eller i en fullmäktigeförsamling, kan bero både på att personomsättningen förändras (att en del personer faller ifrån och nya kommer till) och på att personernas åsikter förändras. En empirisk fråga är därför om den politiska kulturen förändras över tid och om det då är politikerna eller invånarna som går i ledbandet. För att småningom kunna beta av frågeställningarna ovan, måste begreppet politisk kultur först operationaliseras. Problemet när det gäller att operationalisera politisk kultur handlar antagligen mest om att det som bidrar till att bygga upp den politiska kulturen på olika orter handlar om ganska små detaljer som tyst kunskap, ordförandeskapets ställning, gruppbeslut och politikerkunskap som att lyssna, förankra och kunna styra intryck (jfr Fredriksson 2003:81-88). De operationaliseringar av politisk kultur man kan göra i ett enkätmaterial skall helst vara både rimliga och bidra med ny information (också i ett material som redan är noggrannt undersökt). Operationaliseringsförsöken i nästa avsnitt skall alltså läsas med frågan ”kan detta uppfattas som ett rimligt uttryck för politisk kultur” ringande i bakhuvudet. Begrepp för politisk kultur Att argumentera för att fenomenet politisk kultur kan urskiljas i ett kommunalt sammanhang är inte svårt och att definiera politisk kultur i ett kommunalt sammanhang är inte besvärligare än att definiera politisk kultur i vilket sammanhang som helst. Operationaliseringen av politisk kultur, för att kunna studera fenomenet i kommuner, görs här med hjälp av material från det nu avslutade forskningsprojektet KommunFinland 2004. Avsikten med detta avsnitt är att etablera meningsfulla och både teoretiskt och empiriskt solida begrepp. I praktiken innebär det dels, en diskussion med teoretisk utgångspunkt kring hur man kan operationalisera politisk kultur och dels, en statistisk behandling av begreppen genom bland annat faktoranalys. 7 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner Teoretiska utgångspunkter för begreppen Den teoretiska utgångspunkten här är en typologi av politisk kultur, av Almond och Verba (1965), som bygger på att typer av politisk kultur kan identifieras utifrån förhållningssätt till olika politiska objekt (här beskrivna efter Denk 2009:26-30). De politiska objekten är, i Almonds & Verbas (1965:14-) tappning, följande: 1) systemet som helhet, eller statsbildningen och de politiska spelreglerna, 2) inflödesobjekt, eller roller och aktörer i beslutsprocesser, 3) utflödesobjekt, eller roller och aktörer i de processer som genomför beslut samt 4) den egna rollen i systemet, eller roller som individen kan inta i olika politiska processer. Det finns givetvis inget som säger att det är just Almonds & Verbas typologi som skall användas. En annan utgångspunkt hade varit att försöka operationalisera politisk kultur genom dimensionerna (nationell) identitet, medmänsklig identifikation, (stats)maktens prestationer och beslutsprocessen, efter en presentation av Verba (1965:526-543). Verba konstaterar att det man bör undersöka, för att få veta någonting om grundvärderingar, i första hand är aspekter som är relevanta över nationsgränser, för det andra aspekter som de flesta bör anses ha synpunkter på och för det tredje politisk modernisering. (Verba 1965:526-527) Men hänvisning till det empiriska material som står till förfogande konstateras att en operationalisering av politisk kultur enligt Almonds & Verbas typologi eventuellt ger ett mer meningsfullt resultat i detta konkreta (kommunala) sammanhang, än Verbas dimensioner. När man avser använda Almonds & Verbas typologi för att undersöka politisk kultur i ett konkret, kvantitativt material och funderar över möjligheterna att operationalisera typologin på ett sådant sätt att materialet alls kan användas, är det på sin plats att konstatera att det finns vissa olikheter i utgångspunkterna för studierna. Almond & Verba formulerade sin typologi (/sina dimensioner) innan de åkte ut i fält för att studera verkligheten. Det material som används här är enkätdata, som insamlats för ett annat syfte än denna studie. Det innebär dock inte att konceptet politisk kultur är omöjligt att använda, eller att det skulle vara omöjligt att mäta politisk kultur i i kommunala sammanhang. Mellan fenomenet politisk kultur och det empiriska studiet av detta (genom antingen fall- eller enkätstudier, eller andra metoder) finns ett mellanting, nämligen de komponenter som uttrycker den politiska kulturen. Dessa komponenter, som tillsammans uttrycker den politiska kulturen i något sammanhang, kan man både formulera teoretiskt och söka efter empiriskt. Om materialet Det empiriska material som skall användas härstammar från forskningsprogrammet KommunFinland 2004, ett tioårigt forskningsprojekt som leddes av Finlands Kommunförbund i samarbete med olika finländska universitet. I KommunFinland 2004 deltog 47 kommuner, vilka tillsammans bildar ett representativt urval av de finländska kommunerna med avseende på basegenskaper som storlek, geografi, demografi, språk etc. KommunFinland 2004 hade haft för avsikt att kartlägga hur den kommunala demokratin fungerar, att värdera den kommunala servicen och de aktuella utvecklingsbehov som finns samt att granska 8 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner kommunorganisationens sätt att fungera ändamålsenligt4. KommunFinland 2004 resulterade i ett stort antal publikationer av varierande slag. Inom ramen för KommunFinland 2004 riktades enkätmaterial till invånare (kallas KUTU), till förtroendevalda och tjänsteinnehavare (kallas VILU) samt till kandidater i kommunalvalen (kallas KUVA). KUTU- och KUVA-material har insamlats åren 1996 och 2000, VILU-material åren 1995, 1999 samt 2003. Det finns med andra ord 7 omfattande material med bland annat frågebatterier som upprepades vid båda/alla tre tidpunkterna. (Därtill finns ytterligare några andra material, bland annat ett enkätmaterial som skickades till de kommunala förtroendevalda som inte ställde upp i kommunalvalet år 1996 (avhopparmaterialet). I VILU-materialen ingår dessutom en del frågor som ger en bild av den kontext inom vilken de förtroendevalda verkar.) Komponenter i begreppet politisk kultur Den politiska kulturen i ett sammanhang är ett vidsträckt fenomen, som inte går att fånga i ett enda mått. Baserat på dels Almonds & Verbas (1965) typologi av politisk kultur och dels det empiriska materialets beskaffenhet kommer två komponenter i fenomenet politisk kultur att undersökas här. Det innebär givetvis förvisso att man baserat på dessa två komponenter inte kan uttala sig om hela den politiska kulturen på en ort, men en medveten avgränsning gör å den andra sidan att man kan uttala sig kraftigare om de delområden man valt att koncentrera sig på. Inledningsvis riktas intresset mot två komponenter av politisk kultur. Ifall det visar sig att dessa inte lever upp till förväntningarna kan valet av komponenter omprövas. Komponenterna är, som sagt, valda dels baserat på Almonds & Verbas (1965) typologi av politisk kultur och dels med utgångspunkt i det empiriska material som står till förfogande. De två komponenter i politisk kultur som här undersöks är följande: 1. Medborgardygder - hur viktiga respondenterna uppfattar att vissa egenskaper är för medborgarskapet. (I relation till Almonds & Verbas typologi handlar det här om punkt 4, den egna rollen i systemet.) 2. Effektivt inflytande (effektivitet, engelskans efficacy) - hur effektiva respondenterna uppfattar att olika kanaler för påverkan är, när man skall påverka beslutsfattandet i kommunen. (I relation till Almonds & Verbas typologi handlar det här om punkt 2, om relationen mellan medborgare och system, vilket också är en fråga om input.) Här undersöks komponenterna genom faktoranalyser av två enkätfrågor, som upprepas i två respektive tre politikermaterial (samt i enkäten riktad till invånare, med andra ord finns det senare möjligheter att jämföra dessa grupper med varandra). Resultatet av faktoranalyserna presenteras i tabellerna 1 och 2. Baserat på faktorerna konstruerades index för dessa faktorer enligt formeln (enligt (v+v+v)/antal v). Indexen är kontinuerliga och varierar mellan 1 och 5. Därefter gjordes ytterligare en tredelning av indexen 4 Forskningsprojektet KommunFinland 2004 har fått en efterföljare i ARTTU-projektet. Inom ramen för ARTTU har jag själv fyllt i enkäten till politiker, i egenskap av förtroendevald i min hemkommun. Det var en lärorik upplevelse. 9 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner (så att 1-2,49 =1 /ointressant/verkningslöst; 2,5-3,49 =2; 3,5-5 = 3 /viktigt/effektivt) så att indexen för medborgardygder grupperar respondenterna enligt den utsträckning de betonar vikten av politiskt engagemang, laglydighet och frivillighet samt indexen för effektivt inflytande enligt effektiviteten av externa och interna påtryckningskanaler respektive aktivism. I tabell 1 och 2 presenteras andelen som betonar vikten av politiskt engagemang, laglydighet och frivillighet samt effektiviteten av externa och interna påtryckningskanaler respektive aktivism (valid percent av värde 3 (eller 3,5-5)). Om medborgardygder Medborgardygder (citizens duties, till exempel Dalton 2009) anses vara mycket centrala för politisk kultur. Det är för mig oklart vad som inom ramen för KuntaSuomi 2004 har skrivit om medborgarskap i allmänhet och eventuellt om dessa dimensioner i synnerhet. Uppbyggnaden av faktorerna i komponenten medborgarskapsdygder presenteras i tabell 1. Tabell 1: Sammanställning av faktoranalyserna av medborgardygder 1995-1999 samt andelen i procent som betonar vikten av dessa faktorer. (43.) Begreppet medborgarskap kan ges olika innehåll och betydelse. Hur viktiga 1995 1999 anser Ni att följande egenskaper är för medborgarskapet? 80,1 82,7 (Politiskt) Engagemang Debattera samhälleliga frågor 4 Följa med den samhälleliga debatten 5 Rösta i val 3 Vara medlem i ett politiskt parti 6 Laglydighet 79,2 Betala sina skatter och skulder utan att fuska 1 Att samvetsgrant följa lagar och förordningar 2 12 Värna om gemensam/offentlig egendom 11 Till myndigheter anmäla observerat missbruk Beredskap att bryta mot lagar och förordningar om de klart står i konflikt med det egna samvetet 9 Frivillighet 54,4 Delta i frivilligt arbete 7 10 Avstå från egen fördel till förmån för det allmänna bästa Ge sitt samtycke till att sköta offentliga förtroendeuppdrag 8 83,1 55,6 (Faktoranalysen förklarar 39-43 procent av variationen.) 10 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner Om effektivt inflytande Deltagande (participation), (inom/utanför) representation. Uppbyggnaden av faktorerna i komponenten effektivt inflytande presenteras i tabell 2. Tabell 2: Sammanställning av faktoranalyserna av effektivt inflytande 1995-2003 samt andelen i procent som bedömer dessa faktorer som effektiva. (41/42.) Kommunens beslutsfattande kan påverkas på många olika 1995 1999 2003 sätt. Hur (B) effektiva anser Ni att de är när Ni strävar att påverka beslutsfattandet i kommunen? Extern politik 14 6 11 10 5 12 13 13,8 12,0 11,7 68,0 61,4 56,9 9,4 6,2 6,2 Vända sig till statliga myndigheter Göra officiella initiativ Överklaga ett beslut och/eller framföra rättelseyrkande Sprida information om ärendet till intresserade medborgargrupper Vända sig till partiets kommunorganisation Övertala organisationer/föreningar att stöda Er i ett ärende Vända sig till personalorganisationer Intern politik Föra inofficiella förhandlingar 2 Ta kontakt med föredragande tjänsteinnehavare 4 9 Följa med och påverka beredningen av ett ärende Ställa förslag på kommunala sammanträden 8 Aktivism Samla namn under ett upprop 3 Delta i demonstrationer 7 Lyfta fram ärenden i den offentliga debatten (insändare, tal mm) 1 (Faktoranalysen förklarar 34-41 procent av variationen.) ** Faktoranalyserna av komponenterna medborgarskap och effektivt inflytande har resulterat i tre faktorer/dimensioner vardera, vilka tillsammans bildar ett niofält av typer av politisk kultur. Medborgarskapsdygder Effektivt inflytande Engagemang Laglydighet Frivillighet Extern politik 1 2 3 Intern politik 4 5 6 Aktivism 7 8 9 Här skall jag småningom lägga in hur politikerna fördelar sig i systemet, och sannolikt blir lådorna färre. Fortsättning följer... 11 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner Referenser Almond, GA & Verba, S (1965): Civic Culture - Political Attitudes and Democracy in Five Nations, Little, Brown and Company, Boston Aronsson, Åke (1999): SPSS. En introduktion till basmodulen, Studentlitteratur, Lund Atkinson S, Medeiros RL, Oliveira PH, de Almeida RD (2000): Going down to the local: incorporating social organisation and political culture into assessments of decentralised health care. Social Science & Medicine, Aug;51(4):619-36 Atkinson S (2002): Political cultures, health systems and health policy. Social Science & Medicine, Jul;55(1):113-2 Bäck, Hanna & Öhrvall, Richard (2004): Det nya seklets förtroendevalda. Om politikerantal och representativitet i kommuner och landsting 2003, Justitiedepartementet och Svenska Kommunförbundet och Landstingsförbundet Bäck, Henry (2000): Kommunalpolitiker i den stora nyordningens tid. Liber Ekonomi, Malmö Bäck, Henry (2004): Av de många ett. Västra Götalandsregionens politiker. Partipolitiska och territoriella skiljelinjer, Förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet Cederholm, Mathias (2007): De värjde sin rätt. Senmedeltida bondemotstånd i Skåne och Småland. Doktorsavhandling, Lunds universitet Denk, Thomas (2009): Politisk kultur. Liber, Malmö Fredriksson, Jan (2003): Politisk kultur och samhällsengagemang. En etnologisk studie av den parlamentariska vardagen. Carlssons, Stockholm Kommunallag (365/1995) http://www.finlex.fi/sv/laki/ajantasa/1995/19950365 Kommunallag 1991:900 (i Sverige) http://www.notisum.se/rnp/sls/lag/19910900.htm Lagen om en kommun- och servicestrukturreform (169/2007) http://www.finlex.fi/sv/laki/alkup/2007/20070169 McCurdy, Arthur H. (1998): Political Culture, Local Government and Progressive Personnel Practices: The Case of Collective Bargaining Provisions and a Test of Elazar's and Lieske's Measures of Political Culture, Review of Public Personnel Administration, January 1998 18, no 1: 23-38 Pikkala, Sari (toim.) (1997): Kunnat ja päättäjät, KuntaSuomi 2004-tutkimuksia Nro 9, Acta nro 85. Suomen Kuntaliitto, Helsinki 12 XX Nordiska kommunforskarkonferensen den 24-26 november 2011 i Göteborg PL Linnéa Henriksson: Politisk kultur i finländska kommuner Pikkala, Sari (2009): Avhoppare och utslagna. Personomsättningen i finländska kommunfullmäktige. Åbo Akademis förlag, Åbo Pye, Lucian & Verba, Sidney (1965): Political Culture and Political Development, Princeton University Press; Princeton Sjöblom, Stefan, Stolpe, Claus & Ståhlberg, Krister (1989): De betrodda. Förtroendevalda i de åboländska kommunerna, Meddelanden från Ekonomisk-statsvetenskapliga fakulteten vid Åbo Akademi, Ser. A:280. Sommestad, Lena & Malmberg Bo (2001): Demografi och politisk kultur. Ett ekonomiskt-historiskt perspektiv på ”den starka statens fall”, Arbetsrapport, Institutet för Framtidsstudier No 2001:6 Strömberg, Lars & Westerståhl, Jörgen (red.) (1983): De nya kommunerna. En sammanfattning av den kommunaldemokratiska forskningsgruppens undersökningar, Liber Förlag, Stockholm Ståhlberg, Krister (1997): Kunnalliset valtarakenteet, sidorna 124-152 i Pikkala, Sari (toim.): Kunnat ja päättäjät, KuntaSuomi 2004-tutkimuksia Nro 9, Acta nro 85. Suomen Kuntaliitto, Helsinki Verba, Sidney (1965): Comparative Political Culture, i Pye, Lucian & Verba, Sidney: Political Culture and Political Development, Princeton University Press; Princeton Wallin, Gunnar (1983): Politikerkåren samt Att vara kommunalpolitiker, i Strömberg, Lars & Westerståhl, Jörgen (red.): De nya kommunerna. En sammanfattning av den kommunaldemokratiska forskningsgruppens undersökningar, Liber Förlag, Stockholm Wrenne, Petter (1997): Kontakter och förankring. En studie av kommunstyrelsens ordförande, CEFOS Rapport 8, Göteborgs universitet, Göteborg Utvärderingsprogrammet ARTTU (Finlands Kommunförbund): http://www.kommunerna.net/sv/serviceomraden/arttu/Sidor/default.aspx KommunFinland 2004, avslutat forskningsprogram om kommuner (Finlands Kommunförbund) (Nedan finns ett exempel på ett informationsblad från projektet, på svenska. Av någon anledning finns det inte en enda länk till programmet på Finlands Kommunförbunds uppdaterade hemsidor, trots att forskningsprogrammet renderade en stor mängd rapporter, avhandlingar och annat material.) http://www.kommunportalen.fi/binary.asp?path=255;264;15297;44233;15306;30129;30130&field=FileA ttachment&version=4 Datamaterial och enkäter 13
