Astrid Lindgren

Astrid Lindgren
Wikipedia
PDF skapad med hjälp av det öppna källkod-verktyget mwlib. Se http://code.pediapress.com/ för mer information.
PDF generated at: Wed, 17 Nov 2010 01:01:57 UTC
Innehåll
Artiklar
Astrid Lindgren
1
Pippi Långstrump
16
Kalle Blomkvist
21
Barnen i Bullerbyn
25
Nils Karlsson Pyssling
26
Kajsa Kavat
27
Mio, min Mio
28
Karlsson på taket
33
Rasmus på luffen
35
Lotta på Bråkmakargatan
36
Madicken
38
Emil i Lönneberga
40
Saltkråkan
43
Bröderna Lejonhjärta
45
Ronja Rövardotter
52
Astrid Lindgren-filmer
58
Referenser
Artikelkällor och författare
61
Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare
62
Artikellicenser
Licens
63
Astrid Lindgren
1
Astrid Lindgren
För skådespelaren med samma namn, se Astrid Lindgren (skådespelare)
Astrid Lindgren
Astrid Lindgren omkring 1960
Född
Astrid Anna Emilia Ericsson
14 november 1907
Vimmerby landsförsamling, Småland
Död
28 januari 2002 (94 år)
Stockholm
Yrke
Barnboksförfattare, manusförfattare
Nationalitet Svensk
Språk
Svenska
Genrer
Sagor, noveller, Drama, fantasy med fler
Astrid Anna Emilia Lindgren, född Ericsson 14 november 1907 i Vimmerby landsförsamling i Småland, död 28
januari 2002 i sin lägenhet på Dalagatan 46 i Stockholm. (Gustav Vasa församling), var en svensk barnboksförfattare
och manusförfattare. Hon är känd över hela världen för sina barnböcker om bland andra Pippi Långstrump, Emil i
Lönneberga och Karlsson på taket. Hennes böcker har översatts till 88 språk[1] och sålts i 145 miljoner exemplar.[2]
Många av Lindgrens böcker har filmatiserats. Merparten är svenska spelfilmer och återkommande i Lindgrens filmer
är kompositören Georg Riedel, regissören Olle Hellbom och skådespelaren Allan Edwall. Det har även producerats
några utländska filmer och animeringar av Lindgrens böcker och noveller.
Lindgren tilldelades ett stort antal nationella och internationella priser för sina böcker, bland annat Svenska
Akademiens stora guldmedalj. Hon utsågs även till hedersdoktor vid Linköpings universitet, Universitetet i Leicester
och Universitetet i Warszawa. Flera priser har även instiftats i hennes namn, där det främsta är Litteraturpriset till
Astrid Lindgrens minne instiftat 2002 av Sveriges regering. Prissumman är på 5 miljoner kronor[3] , vilket gör det till
världens största litteraturpris efter Nobelpriset i litteratur.
Lindgren var även i senare delen av sitt liv en betydande samhällsdebattör. I valrörelsen 1976 publicerades hennes
novell Pomperipossa i Monismanien[4] i Expressen, där hon ansåg att det var absurt att egenföretagare kunde få
betala mer i marginalskatt än de tjänade. Novellen fick stor uppmärksamhet och den och regeringens bemötande av
Lindgren anses ha varit en bidragande faktor till att socialdemokraterna förlorade regeringsmakten.[5] Hon
engagerade sig för flyktingars och barns rättigheter samt i Djurskyddskampanjen med ett flertal debattartiklar i
Expressen.[6] Wikipedia:Döda länkar
Astrid Lindgren
2
Biografi
Uppväxt och skolgång
Arrendatorn Samuel August Ericsson och Hanna Ericsson
träffades då de var tretton och nio år gamla. Sjutton år senare,
1905, gifte de sig och bosatte sig på gården Näs, nära Vimmerby.
1906 fick de sitt första barn, sonen Gunnar Ericsson. Den 14
november 1907 föddes första dottern, Astrid Anna Emilia
Ericsson. Familjen utökades med två döttrar till, Stina (1911-2002)
och Ingegerd (1916-1997).
Astrid Lindgren fastnade tidigt för läsning. 1911 fick hon sin
första bok, Snövit Barnens julkalender 1911. Det var sällsynt med
böcker och Lindgren älskade sin bok och lärde sig den till slut
utantill.[7] Wikipedia:Döda länkar
Den 7 augusti 1914 började Astrid Lindgren i Vimmerbys
småskola. Första dagen var hon rädd och grät, men gråten
försvann hastigt när prästen som förrättade inskrivningen tyckte att
hon kunde gå och sätta sig igen. I boken Astrid Lindgren : en
levnadsteckning av Margareta Strömstedt berättar hon.:
Astrid Lindgren, 1923.
Plötsligt försvann gråten. Jag hade sprängt blyghetsvallen och nu ville jag minsann vara kvar med de andra. Jag ville absolut inte gå och sätta
mej! Framför mej stod en söt svarthårig flicka i röd ylleklänning. Henne ville jag bli bekant med. Jag började peta lite försiktigt på henne, sen
petade jag mer. Och ännu mer. Då vände hon sig hastigt om och gav mig en så ilsken och bestraffande blick att jag trodde jag skull sjunka
genom golvet. Men så småningom blev vi bänkkamrater och bästa vänner. Hon hette Märta.
”
— Astrid Lindgren,
„
[8]
Redan 1920 vann hon en novelltävling i Vimmerby Tidning.[9] Wikipedia:Döda länkar Lindgren klarade skolan
galant och tog realexamen med höga betyg. Hennes bästa ämne var svenska. Trots att hon var mycket duktig i skolan
var hon rebellisk redan som ung. Hon väckte sina föräldrars irritation då hon ägnade många kvällar åt att träffa
vänner i stan och gå ut och dansa. Dessutom var hon en av de första i Vimmerby att klippa håret kort.[10]
Wikipedia:Döda länkar
Familjeliv
Efter realexamen med höga betyg, bl.a. A i modersmålet, fick Lindgren anställning som
korrekturläsare på Vimmerby Tidning. Där arbetade hon i två år innan hon 1926 flyttade
till Stockholm och lärde sig maskinskrivning och stenografi. Då väntade hon dock barn
med chefredaktören på Vimmerby Tidning. Han ville gifta sig med henne, men hon
avstod och födde 1926 som ogift sonen Lars i Köpenhamn. Han fick bo i fosterfamilj där
under sina första år innan Astrid Lindgren hade möjlighet att ta hand om honom.
1929 fick hon en ny anställning på Kungliga Automobil Klubben, där hon mötte
kontorschefen Sture Lindgren.[11] Wikipedia:Döda länkar 1930 tillbringade hon en tid i
Köpenhamn då sonen Lars fostermor blev sjuk. Lars fick då flytta hem till hennes
barndomsgård Näs. 1931 gifte hon sig med sin chef, Sture Lindgren (1898-1952) och de
Astrid Lindgren
3
flyttade ihop i en tvårumslägenhet. Hon fick äntligen möjlighet att bo med och uppfostra sin son och blir hemmafru.
Sonen Lars har i en intervju berättat att "Hon var inte en sån där mamma som satt stilla i parken på en bänk och
tittade på sina lekande barn. Hon ville leka själv och jag misstänker att hon tyckte det var minst lika roligt som jag!"[]
Wikipedia:Döda länkar
Lindgrens bror Gunnar Ericsson som var djupt engagerad i Bondeförbundet medverkade till att hon fick uppdragen
att skriva julberättelser i tidningarna Landsbygdens jul och Stockholms-Tidningen.[12] Wikipedia:Döda länkar I
hennes yrkeskarriär kan även nämnas att hon under andra världskriget i hemlighet arbetade på underrättelsetjänstens
avdelning för brevcensur, där hon läste de inkallades brev.[13] Från 1947 arbetade hon som förlagsredaktör och
ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren.
Den 21 maj 1934 föddes Astrids andra barn, Karin, som sedermera
blev översättare. Familjen flyttade 1941 till lägenheten vid
Dalagatan, med utsikt över Vasaparken, där Astrid bodde till sin
död. Somrarna tillbringades oftast i maken Stures föräldrahem i
Furusund.
1939 anställdes Astrid Lindgren som sekreterare av kriminologen
Harry Söderman som under andra världskriget organiserade norska
polistrupper i Sverige. De insikter i kriminalteknik som hon
skaffade sig hos honom inspirerade henne till böckerna om
Mästerdetektiven Blomkvist.
Dalagatan 46 i Stockholm, en trappa upp var Astrid
Lindgrens bostad under drygt 60 år.
År 1944 fick hon andra pris i en flickbokstävling som det
nystartade förlaget Rabén & Sjögren utlyst med boken Britt-Mari
lättar sitt hjärta och året efter vann hon med barnboken Pippi Långstrump.[14] Wikipedia:Döda länkar
Senare liv
1961 avled Lindgrens mor Hanna, och åtta år senare fadern
Samuel August. Hon skrev då en saga om sina föräldrar Samuel
August från Sevedstorp och Hanna i Hult, som en följetong i
tidningen Vi. Den utkom senare även som bok. Hon utgick från sin
fars berättelser och kärleksbrev som hon funnit i
barndomshemmet. Samuel August förälskade sig i Hanna då hon
bara var nio år och han var tretton.
I början av 1970-talet gick Lindgren i pension från bokförlaget
Rabén & Sjögren, och flera närstående avled, däribland brodern
Gunnar. Hon mottog flera utmärkelser och gav sig även in i
samhällsdebatten (se nedan). Detta fortsatte under 1980-talet då
hon bland annat engagerade sig för djurs rättigheter. Hon förlorade
under mitten av 1980-talet sin son Lars.
Astrid Lindgrens åttioårsdag 14 november 1987 firades på Göta
Majalisa Alexandersons skulptur i Tegnérlunden,
Lejon i Stockholm. Under 1990-talet mottog hon fler utmärkelser.
Stockholm,
från 1996 föreställande Astrid Lindgren.
1996 uppkallade Ryska vetenskapsakademin en asteroid efter
henne (3204 Lindgren), något som fick henne att utbrista
”Hädanefter får ni kalla mig Asteroiden Lindgren”. Samma år som hon fyllde 90 år utnämndes hon till Årets svensk i
världen, något som hon också skämtade om.
Astrid Lindgren
4
Död och begravning
Den 28 januari 2002 avled Astrid Lindgren i sitt hem i Vasastan i
Stockholm, 94 år gammal. Astrid Lindgrens begravning ägde rum
i Storkyrkan i Gamla stan. Bland begravningsgästerna återfanns
den svenska kungafamiljen, statsminister Göran Persson,
kulturminister Marita Ulvskog, Riksdagens talman Birgitta Dahl,
landshövdingen
i
Stockholm
Mats
Hellström,
kommunfullmäktiges ordförande Carl Cederschiöld, flera
riksdagsledamöter, Lindgrens syskon, barn, barnbarn och
syskonbarn, vänner med flera. De personer som varit Lindgrens
absolut närmaste satt till höger. Gudstjänsten leddes av Regina
Karacsonyi. Dagens Nyheter beskrev ceremonin som "det
närmaste man kan komma en statsbegravning".[15]
Dalagatan 46 i Stockholm var Astrid Lindgrens hem
mellan 1941 och 2002.
Astrid Lindgrens kista fördes genom Stockholm från Adolf
Fredriks kyrka till Storkyrkan. Vagnen var av trä och svartmålad. Den hade lånats från Skärkinds kyrka. Bakom
vagnen ledde en flicka en vit osadlad hingst, en gammal symbol där någon leder den avlidnes häst. Kortegen
eskorterades av ridande poliser och livdragoner från Kungliga Livgardet.[15]
För musiken i Storkyrkan svarade bland andra Adolf Fredriks Musikklasser, som bland annat sjöng "Idas
sommarvisa". Tommy Körberg sjöng "Fattig bonddräng" ur filmen Emil i Lönneberga (1971). Melodin återkom
sedan som improvisation på orgel när kistan bars ut. Ceremonin direktsändes i SVT 2.[15] Astrid Lindgren gravsattes
sedan i hemstaden Vimmerby.[15]
Samlingen med Astrid Lindgrens originalmanuskript i Kungliga Biblioteket blev 2005 uppsatt på UNESCOs
Världsminneslista.[16]
Författarskap
Första böckerna
Vintern 1941 var Lindgrens dotter Karin sjuk i lunginflammation.
Hon bad modern om en saga, om Pippi Långstrump. När Lindgren
en dag i mars 1944 stukade foten var hon tvungen att hålla sig i
stillhet och under den tiden skrev hon ned berättelserna. Vid
Karins tioårsdag i maj 1944 fick hon de nedskrivna berättelserna i
present.[17] Lindgren skickade 1944 in manuset till Bonniers
förlag, men refuserades av förläggaren Gerard Bonnier som många
år senare erkände att han tyckte att boken var för kontroversiell
och att han inte vågade ge ut den.[18] Wikipedia:Döda länkar
Lindgrens första stora framsteg kom i september 1944. Då fick
hennes bok Britt-Mari lättar sitt hjärta andra pris i förlaget Rabén
& Sjögrens flickbokstävling.[14] Wikipedia:Döda länkar Hon
tilldelades även Svenska Dagbladets litteraturpris på 25 000
kronor.[19] Wikipedia:Döda länkar
Astrid Lindgren skulptur av Herta Hillfon, bakom
henne i fönstret Ingmar Bergman vid Filmstaden,
Solna.
Efter vinsten gjorde Lindgren en genomgripande omarbetning av boken Pippi Långstrump så att det som riktas till
vuxna ovanför barnens huvud redigerades bort[] Wikipedia:Döda länkar och så Pippi inte blev lika elak och
uppnosig.[20] När bokförlaget Rabén & Sjögren utlyste en barnbokstävling 1945 skickade Lindgren in det
Astrid Lindgren
5
omarbetade manuset och vann första pris. Förläggaren Hans Rabén gav den danska konstnären Ingrid Vang Nyman
uppdraget att illustrera boken.
Författaren Astrid Lindgren
Lindgren fick 1947 en deltidsanställning som förlagsredaktör och
ansvarig för barnboksavdelningen på Rabén & Sjögren. Där
arbetade hon fram till 1970 då hon gick i pension.[21]
Wikipedia:Döda länkar Den första boken om Pippi Långstrump
fick mycket stor uppmärksamhet och i huvudsak goda recensioner.
Exempelvis skrev recensenten Emmy Reventberg i Norrköpings
Tidningar: "En så frisk, originell och genomrolig barnbok som
Pippi Långstrump har inte undertecknad läst på mycket länge."[22]
och Dagens Nyheter skriver att:
”
Tyskt frimärke med Astrid Lindgren och "Emil i
Lönneberga".
Det är damen som gör vad som faller henne in, men man kan knappast oroa sig för att läsarna kommer att imitera henne, därtill är upptågen
för befängda. Roligt får de emellertid, och Pippi är innanför galenskaperna så rar, att de kommer att tycka om henne också.
„
— Dagens Nyheter, Recension av Pippi Långstrump (bok)
[23]
Wikipedia:Döda länkar Två böcker till utkom om Pippi, Pippi Långstrump går ombord (1946) och Pippi
Långstrump i Söderhavet (1948). Andra böcker som väckte stor uppmärksamhet och blev försäljningsframgångar
tidiga år var Mästerdetektiven Blomkvist (1946), de två böckerna om Bullerbyn, Alla vi barn i Bullerbyn (1947) och
Mera om oss barn i Bullerbyn (1949). Första boken, Alla vi barn i Bullerbyn, skickades in till samma tävling som
hon 1945 skickade in Pippi Långstrump-manuset till. Trots att Alla vi barn i Bullerbyn då inte vann något pris köpte
Rabén & Sjögren det för utgivning.[] Wikipedia:Döda länkar
Ett flertal av Lindgrens böcker har filmatiserats och först ut var Mästerdetektiven Blomkvist (1947).[9]
Wikipedia:Döda länkar 1950 tilldelades Astrid Lindgren Nils Holgersson-plaketten till Selma Lagerlöfs minne. Efter
detta började hennes böcker att sälja i mångmiljonupplagor och översättas till många språk. Bland de mest kända
figurerna kan nämnas Kalle Blomkvist (1951) Mio, min Mio (1954), Lillebror och Karlsson på taket (1955),
Madicken (1960), Emil i Lönneberga (1963), Barnen på Saltkråkan (1964), Bröderna Lejonhjärta (1973) och Ronja
Rövardotter (1981).
Astrid Lindgren tilldelas 1958 H.C. Andersen-medaljen. Hon valdes 1963 in i Samfundet de nio, som första
barnboksförfattare. 1970 gick Lindgren i pension från Rabén & Sjögren och året efter mottog hon Svenska
Akademins stora guldmedalj och Litteris et Artibu.[24] Wikipedia:Döda länkar
Än idag upptäcker många nya barn Astrid Lindgrens böcker, och Pippi Långstrump är fortfarande en av de mest
lånade böckerna på svenska bibliotek.[9] Wikipedia:Döda länkar
Astrid Lindgren
6
Översättningar
Astrid Lindgrens böcker finns nu översatta till över 80 olika språk. Uppskattningsvis har det utanför Sverige kommit
3 000 utgåvor som totalt sålt i över 145 miljoner exemplar.[2]
Många av hennes verk har översatts till engelska av översättaren Joan Tate.
Den första tyska översättningen som gavs ut var Pippi Långstrump 1949 på förlaget Verlag Friedrich Oetinger, men
Pippi Långstrump hade tidigare översatts till danska, finska, norska och isländska. Oetinger Förlaget grundades 1946
och 1949 var Friedrich Oetinger på besök i Stockholm för att träffa Gunnar Myrdal. I en bokhandel fick han höra
talas om Pippi Långstrump och tog snabbt kontakt med förlaget för att skaffa sig utgivningsrätten på tyska. Då hade
redan fem tyska förlag tackat nej när Rabén & Sjögrens förlag försökte sälja Pippi Långstrump. Oetinger har gett ut
alla hennes böcker i ungefär 20 miljoner exemplar.[] Wikipedia:Döda länkar[25] Wikipedia:Döda länkar Tyskland är
ett av de länder där Lindgren och hennes böcker fått störst uppmärksamhet, exempelvis bär 186 tyska skolor hennes
namn.[26]
Den franska utgåvan av Pippi Långstrump som gavs ut 1951 av Hachette var dock inte särskilt bokstavstrogen
gentemot författaren. I den utgåvan har förlaget tagit bort långa stycken och gjort om texten för att inte ta med sådant
som ansågs vara anarkism och provokationer. En ny komplett översättning till franska kom först 1995.[27] 1973 kom
Emil i Lönneberga, Zozo la tornade på franska, men översättaren hade gjort om Emil till en läspande fransk
bondpojke. Sedan mars 2008 finns dock Emil i en ny fransk översättning, trogen originalet (alla tre Emil-böckerna
kom ut samtidigt). Där har han dessutom döpts om och heter nu faktiskt Emil även på franska.
I Sovjetunionen har Lindgrens böcker getts ut i enorma upplagor. Särskilt populär har Karlsson på taket varit som
översattes till ryska redan 1957. Den ryska översättningen var dock under all kritik: "rar liten gumma" översattes till
"sällsynt liten gumma" och "Flygande tunnan" översattes till "flygande ölfat".[28] Astrid Lindgrens böcker har sålts i
över 10 miljoner exemplar och Karlsson på taket är så populär att dåvarande statsminister Ingvar Carlsson fick höra
att han är "fel Karlsson" när han besökte Moskva.[29]
Lindgren i samhällsdebatten
Lindgrens medkänsla för de svaga kan utläsas i hennes böcker. Bortsett från ett fåtal undantag höll hon sig dock
undan från den offentliga debatten tills hon vid sjuttio års ålder steg in i debatten i valrörelsen till Riksdagsvalet
1976. Hon var själv övertygad socialdemokrat och röstade socialdemokratiskt från mitten av 40-talet[30] men blev
mycket upprörd då hon upptäckte att de skatter som hon som egenföretagare skulle betala, arbetsgivaravgift och
inkomstskatt, innebar att hennes sammanräknade marginalskatt skulle uppgå till 102%. Hon har i flera intervjuer
uttalat att hon "med glädje betalar skatt", men i detta fall överträffade verkligheten sagan. För att påvisa denna
absurditet valde hon att skriva en saga, Pomperipossa i Monismanien[4] i Expressen. Sagan väckte stor
uppmärksamhet och dåvarande finansminister Gunnar Sträng kommenterade den med: "Artikeln är en intressant
kombination av stimulerande litterär förmåga och djup okunskap om skattepolitikens irrgångar. Men det begär vi ju
inte att Astrid Lindgren ska klara."[31] Lindgren svarade honom med:
”
Ja, han säger att 'det begär vi inte att Astrid Lindgren ska klara,' men jag begär att Gunnar Sträng ska klara det! Och jag tycker inte det
verkar som att han räknar så stort mycket bättre än jag – det här som han påstår är felräknat det är i så fall Riksskatteverket som har
räknat fel, för jag har siffrorna därifrån."
„
— Astrid Lindgren, Pomperipossa-debatten
[32]
samt att: "Berätta sagor har Gunnar Sträng nog lärt sig, men räkna det duger han inte till! Det vore bättre om vi
bytte jobb!"[2] Ett stort skatteuppror startade i Sverige på grund av denna händelse och socialdemokraterna
kritiserades för dels utformningen av skattesystemet, men också för det hånfulla bemötande som Sträng och
regeringen hade gett Lindgren. Samma år förlorade den socialdemokratiska regeringen makten vid riksdagsvalet, för
första gången på fyrtio år. Sagan användes i valrörelsen och bedöms, tillsammans med det ovan nämnda bemötandet,
Astrid Lindgren
7
att ha påverkat valresultatet.[5]
Hon tog tydligt ställning mot kärnkraft inför omröstningen 1980 och hon skrev:
Detta land är inte till salu, det tillhör oss och våra barn och vi vill behålla det så att vi kan leva där. Dess sockel av granit ska inte proppas med
radioaktivt avfall, som i alla evighet ska ligga där och hota ofödda generationer.
”
„
— Astrid Lindgren, Inför folkomröstningen om kärnkraft
[5]
Det som engagerade henne mest var dock barn- och djurskyddsfrågor. Hon skrev boken Min ko vill ha roligt
tillsammans med veterinären Kristina Forslund och förde en djurskyddskampanj i Expressen under tre år. Den
började med en debattartikel hon skrev i Dagens nyheter 1985. Hon skrev bland annat: "Kor och hagar behöver
varandra, och vi behöver hagar och kor, friska kor, men så bra får det inte längre vara i Sverige." [33]
Statsminister Ingvar Carlsson gav henne på åttioårsdagen en djurskyddslag, Lex Lindgren, då han lärt sig av
historiska misstag i att inte se Lindgrens opinionsbildande makt. Lindgren var först mycket glad för lagen, men
beskrev den senare som "fisig", då den inte höll det han utlovat.[34] Engagemanget bidrog dock till att
konsumenterna fick upp ögonen för djurskyddsfrågor i högre grad.
Då hon 1978 tilldelats Tyska Bokhandelns fredspris skrev hon talet Aldrig våld!, men efter att ha läst det ville inte
arrangörerna att hon skulle hålla det, då hon jämförde våld i hemmen med våld i världen, något som ansågs kunna
uppröra den tyska publiken. Lindgren menade att om man gav priset till en barnboksförfattarinna fick man räkna
med att hon skulle utgå från barnkammaren, och om hon inte fick hålla talet skulle hon avstå från att komma. Hon
höll talet, det trycktes i stora upplagor och fick därigenom genomslagskraft. Sverige fick en ny lag mot barnaga året
efter, så Lindgrens uttalande låg väl i tiden. Svenska institutet och Riksutställningar skapade 2003 två utställningar
Trygghet och frihet – leken som kraftkälla inspirerad av Astrid Lindgren. De kommenterade kopplingen som följer:
"Det är naturligt att koppla Astrid Lindgren till frågor rörande barnens rättigheter i samhället. Hon förde fram
barnens rättigheter 50 år före FN:s barnkonvention och 30 år före den svenska lagen mot barnaga."[34]
Lindgren engagerade sig även djupt i flyktingfrågor, i och med utvisningen av familjen Sincari från Åsele. Astrid
Lindgren satte sig in i fallet och slutligen började hon stödja familjen och betalade Rodja och Jinda Sincaris läkaroch biomedicinarestudier ur egen ficka.[5] [35]
Konstverk i Vimmerby
Astrid Lindgren-statyn och konstverket Källa Astrid
1 juni 2007 [36] invigdes en Astrid Lindgren-staty utförd av konstnären
Marie-Louise Ekman på Stora Torget i Vimmerby. Den 2 juni 2007
invigdes konstverket Källa Astrid av Berit Lindfeldt, avsett för
Stortorget i Vimmerby, men som efter protester har placerats i
trädgården på Astrid Lindgrens barndomsgård Näs.[36] Detta efter
beslut av Vimmerby kommun den 8 mars 2005.[37]
Illustratörer
Källa Astrid
Fyra tecknare har i huvudsak illustrerat Astrid Lindgrens verk; Ingrid
Vang Nyman, som stod för teckningarna till böckerna om Pippi, Björn
Berg, som illustrerade Emil-böckerna, Eric Palmquist, som tecknade böckerna om Rasmus liksom i senare upplagor
av böckerna om Kalle Blomkvist, samt Ilon Wikland, som tecknade böckerna om Lotta, Karlsson på taket,
Madicken, Saltkråkan, Nils Karlsson Pyssling (undantaget äldre upplagor), Ronja, Mio, Bröderna Lejonhjärta samt
novellsamlingen Sunnanäng. Bullerbybarnen och Kajsa Kavat har tolkats av såväl Vang Nyman som Wikland.
Astrid Lindgren
Utöver dessa fyra kom även ett antal illustratörer att teckna för enskilda böcker:
De äldre upplagorna av Nils Karlsson Pyssling och Kalle Blomkvist-trilogin tecknades av Ewa Billow respektive Eva
Laurell och Kerstin Thorvall. Marika Delin gjorde bilderna till novellen Assar Bubbla och Lindgrens fristående
bilderböcker illustrerades av Ilon Wikland, Marit Törnqvist, Birgitta Nordenskjöld, Hans Arnold, Svend Otto S,
Harald Wiberg, Lars Klinting och Pija Lindenbaum. Teckningarna till flickbokstrilogin om Kati gjordes av Margit
Uppenberg (Kati i Amerika och Kati i Italien) och Maivor Persson Malm (Kati i Paris), medan de två fristående
flickböckerna Britt-Mari lättar sitt hjärta och Kerstin och jag saknar illustrationer.
Priser och utmärkelser
•
•
•
•
•
•
•
•
1944 - Andra pris i Rabén & Sjögrens pristävlan om flickböcker (Britt-Mari lättar sitt hjärta)
1945 - Första pris i Rabén & Sjögrens pristävlan om barnböcker (Pippi-Långstrump)
1945 - Svenska Dagbladets litteraturpris
1950 - Nils Holgersson-plaketten (Nils-Karlsson Pyssling)
1956 - Tyska Sonderpreis (Mio, min Mio)
1956 - Deutscher Jugendliteraturpreis
1957 - Statens stipendium åt författare av hög litterär förtjänst
1958 - H C Andersen-medaljen (Rasmus på luffen)
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
1963 - Astrid Lindgren blev som första barnboksförfattare invald i Samfundet de Nio
1966 - Svensk Damtidnings litteraturstipendium
1970 - Expressens Heffaklump (Än lever Emil i Lönneberga)
1970 - Tyska bokhandelns fredspris
1970 - Litteraturfrämjandets hederspris Guldskeppet
1970 - Lewis Carroll Shelf Award (Jul i stallet, bilder av Harald Wiberg)
1971 - Svenska Akademiens stora guldmedalj
1973 - BMF-plaketten
1973 - Hedersdoktor vid Linköpings universitet
1973 - The Brooklyn Art Books For Children Citations (Jul i stallet, bilder av Harald Wiberg)
1973 - Lewis Carroll Shelf Award (Pippi Långstrump)
1974 - Sovjetiska utmärkelsen Medalj för leende
1975 - Litteris et Artibus (kunglig guldmedalj i 8:e storleken)
1975 - Holländska utmärkelsen Silvergaffel
1977 - Svenska Deckarakademins pris för Barn- och ungdomsdeckare
1978 - Friedenspreis des deutschen Buchhandels
1978 - International Writer's Prize, Wales (Welsh Arts Council)
1978 - Hedersdoktor vid universitetet i Leicester
1979 - Janusz Korczak-priset (Bröderna Lejonhjärta) (polska sektionen av IBBY)
1983 - Vimmerby kommuns kulturpris
1984 - Dag Hammarskjöld-medaljen (Svenska Turistföreningen)
1985 - Illis Quorum 12:e storleken
1985 - Jovanovic Zmaj-priset (Jugoslaviskt barnbokspris)
1985 - Karen Blixen-priset (Dansk Akademi)
1985 - Franska utmärkelsen Loisirs jeune élu par l'enfant
1986 - Stiftelsen Selma Lagerlöfs litteraturpris
1986 - Årets djurvän (Svenska djurskyddsföreningen)
• 1987 - Tolstojmedaljen
• 1989 - Hedersdoktor vid Universitetet i Warszawa
• 1989 - Albert Schweitzer-medaljen, Washington
8
Astrid Lindgren
•
•
•
•
•
•
•
•
•
9
1990 - Frödingstipendiet
1993 - Unesco Book Award
1994 - Right Livelihood Award för sin kamp både för barns och djurs rättigheter
1994 - Albert Engström-priset
1996 - Slovenska statens medalj
1997 - Mensapriset
1997 - Årets svensk i världen
2000 - Hedersdoktor vid Linköpings universitet
2001- Grammis (Juryns hederspris) tillsammans med Georg Riedel
[19]
Utmärkelser uppkallade efter Astrid Lindgren
• Astrid Lindgren-priset - instiftat 1967 av Rabén & Sjögren
• Litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne (Astrid Lindgren Memorial Award) instiftat 2002 av Sveriges
regering. Prissumman är på 5 miljoner kronor, vilket är världens största litteraturpris efter Nobelpriset i litteratur
• Samfundet De Nios Astrid Lindgren-pris instiftat 1997 och prissumman är på 125 000 kronor
• Emil-priset instiftat 1995 av Smålands akademi
• Astrid Lindgren-gästprofessuren vid Linnéuniversitetet i Växjö/Kalmar
Figurer
• Pippi Långstrump (skapad 1945, figurerar i 3 romaner, 1
novell och 9 bilderböcker)
• Kalle Blomkvist (1946, 3 romaner)
• Barnen i Bullerbyn (1947, 3 romaner och 3 bilderböcker)
• Nils Karlsson Pyssling (1949, 1 novell och 1 bilderbok)
• Kajsa Kavat (1950, 1 novell och 1 bilderbok)
• Mio (1954, 1 roman)
• Karlsson på taket (1955, 3 romaner)
• Rasmus på luffen (1956, 1 roman)
• Lotta på Bråkmakargatan (1958, 2 romaner och 3
bilderböcker)
• Madicken (1960, 2 romaner, 2 noveller och 1 bilderbok)
• Emil i Lönneberga (1963, 3 romaner, 3 noveller och 4
bilderböcker)
• Tjorven (1964, 1 roman och 1 bilderbok)
• Bröderna Lejonhjärta (1973, 1 roman)
• Ronja Rövardotter (1981, 1 roman)
Pippi Långstrump på tyskt frimärke.
Astrid Lindgren
Bibliografi
Barn- och ungdomsromaner och novellsamlingar
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
1944 - Britt-Marie lättar sitt hjärta
1945 - Pippi Långstrump
1946 - Pippi Långstrump går ombord
1946 - Mästerdetektiven Blomkvist
1947 - Alla vi barn i Bullerbyn
1948 - Pippi Långstrump i Söderhavet
1949 - Mera om oss barn i Bullerbyn
1949 - Nils Karlsson-Pyssling (novellsamling)
1950 - Kajsa Kavat (novellsamling)
1951 - Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt
1952 - Bara roligt i Bullerbyn
1953 - Kalle Blomkvist och Rasmus
1954 - Mio, min Mio
1955 - Lillebror och Karlsson på taket
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
1956 - Rasmus på luffen
1957 - Rasmus, Pontus och Toker
1958 - Barnen på Bråkmakargatan
1959 - Sunnanäng (novellsamling)
1960 - Madicken
1961 - Lotta på Bråkmakargatan
1962 - Karlsson på taket flyger igen
1963 - Emil i Lönneberga
1964 - Vi på Saltkråkan
1966 - Nya hyss av Emil i Lönneberga
1968 - Karlsson på taket smyger igen
1970 - Än lever Emil i Lönneberga
1973 - Bröderna Lejonhjärta
1976 - Madicken och Junibackens Pims
1981 - Ronja Rövardotter
Noveller
•
•
•
•
•
•
•
•
1949 - I skymningslandet
1979 - Pippi Långstrump har julgransplundring
1984 - När lilla Ida skulle göra hyss
1985 - Emils hyss nr 325
1986 - Inget knussel, sa Emil i Lönneberga
1987 - Assar Bubbla eller Det var nära ögat att det inte blev någon bok om Pippi Långstrump
1991 - När Lisabet pillade in en ärta i näsan
1993 - Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken
10
Astrid Lindgren
Bilderböcker
• 1947 - Jag vill inte gå och lägga mej (illustrationer av Birgitta Nordenskjöld - senare släppt i nyupplaga med
illustrationer av Ilon Wikland)
• 1947 - Känner du Pippi Långstrump?
• 1951 - Jag vill också gå i skolan (illustrationer av Birgitta Nordenskjöld - senare släppt i nyupplaga med
illustrationer av Ilon Wikland)
• 1954 - Jag vill också ha ett syskon (illustrationer av Birgitta Nordenskjöld - senare släppt i nyupplaga med
illustrationer av Ilon Wikland)
• 1956 - Nils Karlsson-Pyssling flyttar in
• 1958 - Kajsa Kavat hjälper mormor
• 1961 - Jul i stallet (ill. Harald Wiberg, nyutgåva: ill. Lars Klinting)
• 1963 - Jul i Bullerbyn
• 1965 - Vår i Bullerbyn
• 1966 - Barnens Dag i Bullerbyn
• 1967 - Skrållan och sjörövarna
• 1969 - Pippi flyttar in
• 1969 - Pippi ordnar allt
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
1970 - Pippi är starkast i världen
1970 - Pippi håller kalas
1971 - Visst kan Lotta cykla
1971 - På rymmen med Pippi Långstrump
1971 - Pippi går till sjöss
1971 - Pippi vill inte bli stor
1972 - Den där Emil
1973 - Allrakäraste syster (ur novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling, ill. Hans Arnold)
1976 - När Emil skulle dra ut Linas tand
1977 - Visst kan Lotta nästan allting
1983 - Titta, Madicken, det snöar!
1984 - Spelar min lind, sjunger min näktergal (ur novellsamlingen Sunnanäng, ill. Svend Otto S)
1985 - Draken med de röda ögonen (ill. Ilon Wikland)
1986 - Skinn Skerping - Hemskast av alla spöken i Småland (ill. Ilon Wikland)
1989 - När Bäckhultarn for till stan (ill. Marit Törnqvist)
1990 - Visst är Lotta en glad unge
1991 - När Adam Engelbrekt blev tvärarg (ur novellsamlingen Kajsa Kavat, ill. Marit Törnqvist)
1994 - I skymningslandet (ur novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling, ill. Marit Törnqvist)
1995 - Emil med paltsmeten
1997 - Emil och soppskålen
2000 - Pippi Långstrump i Humlegården
2002 - Mirabell (ur novellsamlingen Nils Karlsson Pyssling, ill. Pija Lindenbaum)
2003 - Sunnanäng (ur novellsamlingen Sunnanäng, ill. Marit Törnqvist)
11
Astrid Lindgren
Fotoberättelser
Fotografier av Anna Riwkin-Brick.
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
1956 - Eva möter Noriko-San
1958 - Sia bor på Kilimandjaro
1959 - Mina svenska kusiner
1960 - Sötast i världen
1960 - Lilibet, cirkusbarn
1962 - Marko bor i Jugoslavien
1963 - Jackie bor i Holland
1965 - Randi bor i Norge
1966 - Noy bor i Thailand
1968 - Matti bor i Finland
Flickböcker
• 1944 - Britt-Mari lättar sitt hjärta
• 1945 - Kerstin och jag
• 1950 - Kati i Amerika
• 1952 - Kati på Kaptensgatan (senare omdöpt till Kati i Italien)
• 1954 - Kati i Paris
Biografier
• 1971 - Mina påhitt
• 1975 - Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult
Övriga böcker
• 1959 - Pjäser för barn och ungdom
• 1991 - Hujedamej och andra visor av Astrid Lindgren
Samlingsvolymer
• 1952 - Boken om Pippi Långstrump (Innehåller Pippi Långstrump, Pippi Långstrump går ombord och Pippi
Långstrump i Söderhavet - samtliga dock i redigerat skick)
• 1961 - Bullerbyboken (Innehåller Alla vi barn i Bullerbyn, Mera om oss barn i Bullerbyn och Bara roligt i
Bullerbyn)
• 1967 - Salikons rosor (Innehåller novellsamlingarna Sunnanäng och Nils Karlsson-Pyssling samt första kapitlet ur
Mio, min Mio)
• 1972 - Allt om Karlsson på taket (Innehåller Lillebror och Karlsson på taket, Karlsson på taket flyger igen och
Karlsson på taket smyger igen
• 1980 - Sagorna (Innehåller novellsamlingarna Nils Karlsson-Pyssling och Sunnanäng samt Draken med de röda
ögonen och avsnitt ur Bröderna Lejonhjärta, Karlsson på taket flyger igen och Mio, min Mio)
• 1982 - Småländsk tjurfäktare (Innehåller novellsamlingen Kajsa Kavat och Barnen på Bråkmakargatan, samt
Bäckhultarn far till stan, och avsnitt ur Vi på Saltkråkan, Mera om oss barn i Bullerbyn, Madicken och Än lever
Emil i Lönneberga)
• 1983 - Allas vår Madicken (Innehåller Madicken och Madicken och Junibackens Pims)
• 1984 - Stora Emilboken (Innehåller Emil i Lönneberga, Nya hyss av Emil i Lönneberga och Än lever Emil i
Lönneberga)
12
Astrid Lindgren
• 1985 - Julberättelser (Innehåller avsnitt ur Kajsa Kavat, Mera om oss barn i Bullerbyn, Madicken, Nya hyss av
Emil i Lönneberga, Än lever Emil i Lönneberga, samt bilderböckerna Jul i stallet, Kajsa Kavat hjälper mormor,
Titta, Madicken, det snöar och Visst kan Lotta nästan allting)
• 1989 - Ida och Emil i Lönneberga (Innehåller Emils hyss nr 325, När lilla Ida skulle göra hyss och Inget knussel,
sa Emil i Lönneberga)
• 1992 - God Jul i Stugan (Innehåller avsnitt ur Kajsa Kavat, Alla vi barn i Bullerbyn, Mera om oss barn i
Bullerbyn och Madicken, samt bilderböckerna Jul i stallet, Jul i Bullerbyn, Kajsa Kavat hjälper mormor, Titta,
Madicken, det snöar! och Visst kan Lotta nästan allting)
• 1993 - Lottas komihågbok (Innehåller Visst kan Lotta cykla, Visst kan Lotta nästan allting och Visst är Lotta en
glad unge)
• 2002 - Alla mina barn (Innehåller utdrag ur böcker med samtliga de fjorton huvudfigurerna)
Filmografi
Animerade filmatiseringar
• 1968 - Малыш и Карлсон ("Malysj i Karlson", Sovjetunionen)
• 1970 - Карлсон вернулся ("Karlson vernulsia", Sovjetunionen)
•
•
•
•
1997 - Pippi Långstrump (Kanada/Tyskland/Sverige)
1998 - Pippi Långstrump (TV-serie i 26 avsnitt, Kanada/Tyskland/Sverige)
2002 - Karlsson på taket (Norge/Sverige)
2002 - Karlsson på taket (TV-serie i 26 avsnitt, Norge/Sverige)
Anmärkning:
• Avsnitt av 1998 års TV-serie med Pippi Långstrump har även omredigerats till filmer - bland dessa märks
speciellt Pippi i Söderhavet som fick biopremiär och består av seriens tre sista avsnitt.
Utländska spelfilms-filmatiseringar
•
•
•
•
•
•
1976 - Priklyucheniya Kalle-syschika (Sovjetunionen, närmare bestämt Litauen - se vidare imdb [38])
1978 - Rasmus brodjaga (Sovjetunionen - se vidare [39])
1984 - Пеппи Длинныйчулок ("Peppi Dlinnyjtjulok", TV-film, Sovjetunionen)
1985 - Emila nedarbi (TV-film, Lettland)
1985 - Pippi Långstrump (TV-film, USA)
1988 - Pippi Långstrump - Starkast i världen (USA)
Referenser
Noter
[1] Svenska institutet ger ut en skrift om Astrid Lindgren på fyra språk (http:/ / www. si. se/ templates/ NewsPage____3538. aspx). Svenska
institutet. 26 juli 2007. Läst 6 november 2007.
[2] Astrid Anna Emilia Lindgren 100 år (http:/ / 64. 233. 183. 104/ search?q=cache:JPXmOV7pHnYJ:www. boras. se/ download/ 18.
974c516114ab53462380008144/ Astrid+ Lindgren+ PM. pdf+ astrid+ lindgren+ sÃ¥lts+ i& hl=sv& ct=clnk& cd=3& gl=se). Borås
konstmuesum. Läst 6 november 2007.
[3] Fakta om priset (http:/ / www. alma. se/ sv/ Om-priset/ Fakta-om-priset/ ). alma.se. Läst 31 mars 2010.
[4] ”Pomperipossa i Monismanien - en saga av Astrid Lindgren” (http:/ / www. debatthuset. com/ forums/ showthread. php?t=1549).
Debatthuset.com datum=14 maj 2005. . Läst 6 november 2007.
[5] ” Sagan som blev regeringens fall (http:/ / www. aftonbladet. se/ nyheter/ article56051. ab)”. Aftonbladet. 29 januari 2002. . Läst 6 november
2007.
[6] Engagemang (http:/ / www. astridlindgren. se/ index_politik. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
[7] Astrid Lindgren biografi 1907-1923 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
13
Astrid Lindgren
[8] Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren : en levnadsteckning, Rabén & Sjögren, Stockholm 2007. 91-7263-417-0.
[9] Astrid Lindgren: personligt (http:/ / www. labyrint. nu/ text. asp?id=1561). Labyrint. 28 januari 2002. Läst 6 november 2007.
[10] En riktig jazzböna (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ jazz. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
[11] Astrid Lindgren biografi 1924-1940 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album2. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november
2007.
[12] Astrid Lindgren 100 år (http:/ / www. ahlens. se/ media/ v43_07_astrid_100ar/ ). Åhléns. Läst 6 november 2007.
[13] Bergsten, Magnus. ” Astrid Lindgren från A till Ö (http:/ / www. popularhistoria. se/ o. o. i. s?id=43& vid=1407)”. Populär Historia. . Läst
14 november 2007.
[14] Astrid Lindgren biografi 1941-1950 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album3. htm). www.astridlindgren.se.Läst 6 november 2007.
[15] Hagerfors, Anna-Maria (8 mars 2002). ” Astrids sista farväl (http:/ / www. dn. se/ 2. 738/ astrids-sista-farval-1. 70914)”. Dagens Nyheter. .
Läst 27 januari 2010.
[16] Astrid Lindgrens och Swedenborgs samlingar på Unescos lista för Världsminnen (Memory of the World) (http:/ / www. unesco-sweden.
org/ svenska_unescoradet/ memory_of_the_world. htm). Svenska UNESCO-rådet. Läst 6 november 2007.
[17] Astrid Lindgren: Mary Ørvig: En bok om Astrid Lindgren ”Astrid Lindgren berättar om sig själv”, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977, sid.
10-13. ISBN 91-29-47547-3.
[18] Barnboksrevolutionen började på sängkanten (http:/ / www. alma. se/ templates/ KR_Page. aspx?id=863& epslanguage=SV). Kansliet för
litteraturpriset till Astrid Lindgrens minne Statens kulturråd. Läst 6 november 2007.
[19] Utmärkelser (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ priser. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
[20] Vivi Edström: Astrid Lindgren - Vildtoring och lägereld, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992, sid. 80-118. ISBN 91-29-59611-4.
[21] Astrid Lindgren biografi 1970-1987 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album3. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november
2007.
[22] Norrköpings Tidningar 27 december 1945
[23] Svenska barnboksinstitutet, klipp ur Pippi-recensioner (http:/ / www. sbi. kb. se/ pippirec. pdf). Dagens Nyheter. 29 november 1945. Läst 6
november 2007.
[24] Astrid Lindgren 100 år (http:/ / www. ahlens. se/ media/ v43_07_astrid_100ar/ ). Åhléns. Läst 6 november 2007.
[25] En sjavig bokraggare från Hamburg (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ oetinger. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november
2007.
[26] Knutsen-Öy, Maria (31 mars 2007). ” Astrid Lindgren – en folkkär rebell (http:/ / www. stockholmsfria. nu/ artikel/ 19035)”. Stockholms
Fria Tidning. . Läst 6 november 2007.
[27] Pippi i Frankrike (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ frankrike. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
[28] Kerstin Kvint: Astrid i vida världen, Kvints, Stockholm 1997. ISBN 91-88374-16-5.
[29] Karlsson, Carlsson och Bibeln (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ sovjet. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november 2007.
[30] Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren : en levnadsteckning, Rabén & sjögren, Stockholm 2007. 91-7263-417-0.
[31] Så föddes vår största författare (http:/ / www. aftonbladet. se/ nyheter/ article55965. ab).28 januari 2002. Läst 6 november 2007.
[32] Expressen 10 mars 1976
[33] Dagens Nyheter 3 maj 1985
[34] Astrid Lindgrens biografi 1987-2002 (http:/ / www. astridlindgren. se/ omastrid/ album6. htm). www.astridlindgren.se. Läst 6 november
2007.
[35] Tillbaka i Sverige för att bli läkare (http:/ / www. lakartidningen. se/ engine. php?articleId=3023). www.lakartidningen.se . Läst 6 november
2007.
[36] http:/ / www. vimmerby. se/ templates/ www_page____5307. aspx
[37] http:/ / svt. se/ 2. 22660/ 1. 348505/ kalla_astrid_byggs_vid_barndomshemmet?lid=is_search527895& lpos=14&
queryArt527895=%22Astrid+ Lindgren%22& sortOrder527895=2& doneSearch=true& sd=47225& from=siteSearch& pageArt527895=1
[38] http:/ / www. imdb. com/ title/ tt1480293/
[39] http:/ / photofile. ru/ users/ kinolik/ 214629/
Källor
• Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren - en levnadsteckning, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977. ISBN
91-29-50279-9.
• Astrid Lindgrens webbplats (http://www.astridlindgren.se/index_1024.htm)
• Paul Berf, Astrid Surmatz (ed.): Astrid Lindgren. Zum Donnerdrummel! Ein Werk-Porträt. Zweitausendeins,
Frankfurt 2000 ISBN 3-8077-0160-5
• Vivi Edström: Astrid Lindgren. Im Land der Märchen und Abenteuer. Oetinger, Hamburg 1997 ISBN
3-7891-3402-3
• Maren Gottschalk: Jenseits von Bullerbü. Die Lebensgeschichte der Astrid Lindgren. Beltz & Gelberg, Weinheim
2006 ISBN 3-407-80970-0
14
Astrid Lindgren
• Astrid Surmatz: Pippi Långstrump als Paradigma. Die deutsche Rezeption Astrid Lindgrens und ihr
internationaler Kontext. Francke, Tübingen, Basel 2005 ISBN 3-7720-3097-1
• Eva-Maria Metcalf: Astrid Lindgren. New York, Twayne, 1995.
Se även
• Junibacken
• Astrid Lindgrens Värld
• Astrid Lindgrens Terrass
Externa länkar
• Wikiquote har citat av eller om q:
•
•
•
•
•
Wikimedia Commons har media som rör Commons:Category:Astrid Lindgren
Astrid Lindgrens officiella webbplats (http://www.astridlindgren.se)
Astrid Lindgrens värld (http://www.alv.se)
Astrid Lindgrens Näs (http://www.astridlindgrensnas.se)
Astrid Lindgren-sällskapet (http://www.astridlindgrensallskapet.se/)
•
•
•
•
Omslag till böckerna (http://samlaren.se-swed.net/lindgren/)
Astrid Lindgren (http://libris.kb.se/hitlist.jsp?q=förf:(Lindgren,+Astrid,+1907-2002)) i Libris
Astrid Lindgren (http://akas.imdb.com/name/nm0511807/) på Internet Movie Database (engelska)
Astrid Lindgren (http://www.sfi.se/sv/svensk-film/Filmdatabasen/?type=PERSON&itemid=58344) på
Svensk Filmdatabas
Videoklipp
• Astrid Lindgren hos Hylands hörna, 1963-01-02 (http://www.youtube.com/watch?v=6uo_IkW16Tk/)
• Astrid Lindgren läser ur sin bok "Mio min Mio". SVT-programmet Sagostunden (http://www.youtube.com/
watch?v=EG6644cwuF4/)
• Astrid Lindgren läser ur sin bok "Jul i stallet"(1979) (http://www.youtube.com/watch?v=-ILflwIDD5Q/)
mrj:Линдгрен, Астрид
15
Pippi Långstrump
16
Pippi Långstrump
Pippi Långstrump är en av Astrid Lindgrens mest kända litterära
figurer och även namnet på den första boken om henne och hennes
vänner, Tommy och Annika. Pippi-böckerna finns översatta till 92
olika språk.[1]
Pippi är en ovanlig flicka. Särskilt på 1940-talet, då böckerna kom ut,
kunde hon upplevas som kontroversiell: Hon är världens starkaste, har
fräknar och röda flätor som står rakt ut, säger emot vuxna och är
ouppfostrad. Hon bor utan föräldrar i ett hus kallat Villa Villekulla
tillsammans med sin prickiga häst Lilla gubben och sin apa Herr
Nilsson. Hon äter krumelurpiller, hennes mamma är i himlen, hennes
pappa Efraim Långstrump är "negerkung" på söderhavsön
Kurrekurreduttön och hon har en kappsäck full med guldpengar. I
böckerna om Pippi myntas även begrepp så som pluttifikationstabellen,
spunk och sak-letare.
Pippi Långstrump på tyskt frimärke.
Historia
Vintern 1941 var Lindgrens 7-åriga dotter Karin sjuk i
lunginflammation och sade till sin mor att hon ville höra en berättelse
om Pippi Långstrump. Lindgren började berätta och berättelserna om
Pippi roade både Karin och hennes vänner. När Lindgren en dag i mars
1944 stukade foten var hon tvungen att hålla sig i stillhet och under den
tiden skrev hon ned berättelserna. Vid Karins 10-årsdag i maj 1944
fick hon de nedskrivna berättelserna i present.[2]
Efter att först ha blivit refuserad av Bonniers förlag gavs boken Pippi
Långstrump ut av Rabén & Sjögren i november 1945. Denna följdes av
ytterligare två romaner och ett flertal kortare berättelser och
bilderböcker.
Villa Villekulla på Gotland
För ytterligare information om den första bokens tillkomst, se Pippi Långstrump (bok).
Persongalleri
• Pippi Långstrump, böckernas huvudperson – den starkaste flickan i världen. Hon kan t.o.m. lyfta sin häst Lilla
Gubben.
• Tommy och Annika Settergren, syskon, och Pippis grannar och bästa vänner. De är, i kontrast till Pippi, mer
lydiga och prydliga. De försöker hitta balansen mellan att tillfredsställa sina föräldrars vilja, sin egen och Pippis.
• Herr Nilsson, Pippis apa; i böckerna en markatta, men i filmerna en dödskalleapa (Saimiris sciureus). I böckerna
om Pippi får apan vara just apa; trots namnet så förmänskligas inte Pippis apa utan han är ett något ovanligt
husdjur. Vid inspelningarna bet och kissade han ner alla. Till slut fick Herr Nilsson skrivas ut ur manuset och
skickades tillbaka till familjen i Stockholm som lånat ut honom.
• Lilla Gubben, Pippis häst. Han bor i Pippis kök och älskar socker. Utmärkande för Lilla Gubben är att han är full
av stora svarta prickar (lika "fräknig" som Pippi), en variant av hästfärgen tigrerad. Prickarna är dock inte äkta,
utan målades dit inför inspelningen. Lilla Gubben fick sitt smeknamn först i och med TV-serien från 1969. I
Astrid Lindgrens Pippi-böcker kallas han endast "Hästen". Inger Nilsson, som spelade Pippi, klappade en dag om
Pippi Långstrump
hästen i studion och sa "Ja du, lilla gubben", varpå regissören Olle Hellbom och hans team beslöt att det var ett
utmärkt namn. I verkligheten var Lilla Gubbens namn ursprungligen Illbatting, men han var mer känd under sitt
senare namn Bunting. Bunting utlånades till filminspelningarna från Solna ridskola, där han hade smeknamnet
”Butte”. Han flyttade senare till Angarns ridskola och levde sista tiden i ett stall vid Lindholmen i Vallentuna. Han
blev nästan 25 år gammal.[3]
• Fru Prüzelius, "Prusseluskan", en självutnämnd moralens väktare, som ständigt kommer i konflikt med den
levnadsglada Pippi. Hon är lite av en besserwisser som har goda kontakter med såväl stadens myndigheter som
invånare och brinner särskilt mycket för att barnen ska ha det bra. Annars tycker "Prusseluskan" om att gå på
kafferep och prata skvaller. Hon förekommer endast i filmerna.
• Kling och Klang, två korrupta poliskonstaplar som trots mycket
möda inte lyckas få Pippi att flytta in på barnhem. I böckerna saknar
de namn, det fick de först i filmerna. Kling är den längre och Klang
är den kortare av dem. Kling uppfattas som den något smartare och
mer självtänkande av dem två.
• Dunder-Karlsson och Blom, inbrottstjuvar med siktet inställt på
Pippis kappsäck med guldpengar. Dunder-Karlsson är mindre och
smalare och kör ofta med Blom. Blom är mildare och ofta
småklantig.
• Kapten Efraim Långstrump, Pippis pappa, sjökapten på fartyget
Hoppetossa, och "negerkung" på den fiktiva Kurrekurreduttön i
Söderhavet och Pippis stora idol. Pippi presenterar honom som "min
pappa, fordom havets skräck, numera negerkung, Efraim
Långstrump". I de nyare Pippi-böckerna har man bytt ut
"negerkung" mot "härskare av kurrekurredutterna".[4] Kapten
Kling och Klang på Astris Lindgrens värld
Långstrump skulle gärna besöka sin dotter oftare, men har inte tid
och möjlighet. Han livnär sig på att leta skatter och är nästan lika
stark som Pippi. Den svenske sjömannen Carl Emil Pettersson som en period bodde på Tabaröarna antas ha varit
förebild till Pippis far.
• Herr och Fru Settergren, Tommy och Annikas föräldrar försöker uppfostra sina barn så gott det går och gör
samtidigt sitt bästa för att tycka om sina barns färgstarka kamrat.
Kritik
När boken publicerades var kritiken positiv och välvillig:
"Ett verkligt fynd bland årets barnböcker är "Pippi Långstrump" av Astrid Lindgren. Boken fick 1:sta pris i
förlagets pristävlan om barnböcker och det var den sannerligen värd. En så frisk, originell och genomrolig
barnbok som Pippi Långstrump har inte undertecknad läst på mycket länge." Emmy Reventberg i Norrköpings
Tidningar [5]
John Landquists recension från 1946 under rubriken "Dålig och prisbelönt" blev inledningen på en debatt på
tidningarnas insändarsidor där kritiker vände sig mot Lindgrens sätt att skriva barnböcker.
"Det dugliga ämnet till berättelse, som det är författarinnans förtjänst att ha funnit, har i utförandet förstörts av
brist på fantasi och kultur. Min kritik riktar sig emellertid här främst mot prisnämnden som kunnat göra reklam
för en så bristfällig produkt. Har nämnden, vilket man gärna vill tro, varit tveksam, så förstår man icke den
världsfrämmande valhänthet som icke tvättat manuskriptet och för pris fordrat de värsta smaklösheternas
strykande. Men har nämnden åter funnit boken i sin ordning, då måste man tala om en smakens avkultivering
hos dem, som bestämmer om barnböcker. Den sämre crazystilen har då bragt till upplösning sinnet för den
17
Pippi Långstrump
riktiga sagan, varpå man dock även i nutiden har så goda exempel som Elsa Beskow och Milnes intagande
Nalle Puhbok. [...] Och det blir barnen, som för framtiden får bära intrycken, vackra eller grumliga, av
böckerna. Minnet av den onaturliga flickan och hennes osmakliga äventyr i Lindgrens bok, kan, om hon eljes
ihågkommes, inte bli annat än förnimmelsen av något obehagligt, som krafsar på själen." John Landquist i
Aftonbladet, 18 augusti 1946.
I huvudsak var dock kritiken positiv:
"Men Pippi Långstrump är 40-talsbarnens övermodiga genius som spränger alla gränser och konventioner.
Pippi är flickan som gör vad som faller henne in och besegrar polis och skola och samhällsordning med sin
munvighet och övernaturliga styrka. Hon fäller bovar till golvet genom att röra vid dem, hon sover med
fötterna på huvudkudden och går baklänges på gatorna med motiveringen: "Lever vi kanske inte i ett fritt land?
Varför skulle man inte gå baklänges?" Här finns inte bara en hänförande anarkism som barn alltid älskar att
läsa om, utan också ett blänkande muntert humör och en vardagssurrealism som är ett underbart äventyr".
Inger Arvidsson i Bonniers Litterära Magasin 1949, sidorna 547-548.
År 1995 utbröt en ny Pippi-debatt när kristdemokraten Carin Stenström i Svenska Dagbladet förklarade att den
svenska "pippi-kulten" bidrog till att bristen på mognad och oförmågan att uppträda som vuxna människor var så
utbredd i Sverige. Stenström ansåg också att Pippi var asocial och känslomässigt störd:
"Pippidyrkan har ställt allt på ända, skola, familjeliv, normalt beteende. Den har förlöjligat ordning och
hänsyn, ärlighet och artighet. Den har förhärligat självupptagenhet, självfixering, hänsynslöshet och
verklighetsflykt. Den har predikat impulsen framför behärskningen, infallet framför eftertänksamheten. Den
har framställt det som inskränkt att visa omsorg, men lovvärt att säga också kränkande sanningar." [6]
Lindgren själv deltog inte i den följande debatten, men på en journalists fråga tyckte hon att Stenströms påståenden
var en fånig debatt och fortsatte: "Det är många, många flickor, vuxna, som talat om att Pippi hjälpt dem ... Många
har sagt att hon givit dem nån sorts kraft. Och det kan man förstå för i alla tider har det varit så att pojkar, pojkar,
pojkar - och så kommer det en flicka. Då är det klart att de börjar tänka att kanske kan jag också." [7]
Norska NRK kallar inte längre Pippis pappa "negerkung" (norska negerkonge) utan "Söderhavskung" (norska
sydhavskonge). [8] I Frankrike är han kung bland kannibalerna, trots att deras diet är människofri boken igenom (i
boken "Pippi Långstrump går ombord" hävdar dock Efraim Långstrump att folket på Kurrekurreduttön först tänkte
äta upp honom - men när de såg hur stark han var gjorde de honom till kung i stället...).
Språk
Heldner (1992) menar att läsglädjen i böckerna om Pippi Långstrump förmedlas både genom att Pippi bryter mot de
sociala reglerna genom att till exempel doppa huvudet i en gräddtårtan eller sova med fötterna på kudden men också
genom de brott mot språkets semantiska regler som Pippi medvetet gör sig skyldig till Hon gör logiska kullerbyttor
som när hon säger om spökena på vinden: "För att även om dom inte finns, så behöver dom väl inte skrämma folk
från vettet för det, skulle jag tro.". Hon utnyttjar att meningar kan ha flera betydelser, ambiguitet, när hon går förbi
en affär med skylten "Lider ni av fräknar" i skyltfönstret. Hon går in i butiken och förklarar att hon inte lider av dem,
hon gillar dem. När hon träffar fröken Rosenblom som delar ut skära yllebyxor till fattiga barn som står på kö gör
hon sig skyldig till en kontradiktion genom att säga "I vilket led ska man stå, när man är utan fjorton syskon, varav
tretton små vanartiga pojkar?". När Pippi ska köpa medicin retar hon apotekaren genom att uttala en analytisk
sanning: "Jag ska be att få köpa fyra liter medusin, sa Pippi." "Vad då för sorts medicin, sa apotekaren otåligt." "Ja,
det skulle helst vara en som är bra för sjukdom, sa Pippi."[9] trots detta är de flesta upprörda över hennes svordomar
som fanns i originalböckerna, men som ändrades då de fick mycket stark kritik från läsarna.
18
Pippi Långstrump
Böcker
• 1945 – Pippi Långstrump
• 1946 – Pippi Långstrump går ombord
• 1947 – Känner du Pippi Långstrump? (bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
• 1948 – Pippi Långstrump i Söderhavet
• Boken om Pippi Långstrump (1952) (Samling av Pippi Långstrump, Pippi Långstrump går ombord och Pippi
Långstrump i Söderhavet – samtliga dock i redigerat skick)
• Pippi flyttar in (1969, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
• Pippi ordnar allt (1969, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
• Pippi är starkast i världen (1970, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
• Pippi håller kalas (1970, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
• På rymmen med Pippi Långstrump (1971, bilderbok)Foto: Bo-Erik Gyberg
• Pippi går till sjöss (1971, bilderbok)
• Pippi vill inte bli stor (1971, bilderbok) Ill. av Ingrid Vang Nyman
• Pippi Långstrump har julgransplundring (1979, novell)
• Pippi Långstrump i Humlegården (2000, bilderbok)
• Pippi Långstrump på Kurrekurreduttön (2004, bilderbok). (Texten ur Pippi Långstrump i Söderhavet, 1948, i
urval av Karin Nyman; bilder: Ingrid Vang Nyman.)
Filmer
• 1949 - Pippi Långstrump (1949), Regi: Per Gunvall
• 1969 - Pippi Långstrump (1969) (TV-serie), Regi: Olle Hellbom
•
•
•
•
•
•
•
• även omklippt till en långfilm; Här kommer Pippi Långstrump (1973)
1970 - På rymmen med Pippi Långstrump, Regi: Olle Hellbom
1970 - Pippi Långstrump på de sju haven, Regi: Olle Hellbom
1982 - Пеппи Длинный чулок ("Peppi Dlinnyjtjulok"), Regi: Margarita Mikaelyan
1985 - Pippi Långstrump, Regi: Colin Chilvers
1988 - Pippi Långstrump - starkast i världen, Regi: Ken Annakin
1997 - Pippi Långstrump (animerad), Regi: Clive A. Smith, Michael Schaack och Bill Giggie
1998 - Pippi Långstrump (animerad TV-serie), Regi: Paul Riley
• tre episoder även ihopredigerade till Pippi i Söderhavet (1998)
• 2001 - Pippi Examples, Ihopredigerad av Palle Torsson
Det är i Olle Hellboms produktioner som Pippi personifieras av Inger Nilsson.
Pippi Långstrump i populärkultur
• I avsnittet Summer of 4 Ft. 2 av animerade TV-serien Simpsons ser Lisa en hallucination av Pippi som
rekommenderar att läsa Pippi Långstrump på de sju haven. I Smarter and Smarter säger juryn på en förskiola när
Maggie återvänder "Well, Well. If it isn't Pippi Non-talking!" I 22 Short Films About Springfield går Lisa till en
barber shop som heter "Snippy Longstocking" för att ta bort tuggummi som Bart har kastat på hennes hår. Även
där visas en av Cletus barn som har en frisyr som liknar Pippis.
19
Pippi Långstrump
Pippi Långstrumps namn på olika språk
• Arabiska : Pypy gob abbandh
• Bosniska : Pipi duga carapa
• Bulgariska : Пипи Дългото Чорапче (Pipi Dalgoto Chorapche) (Пипилота Виктуалия Транспаранта Ментолка
Ефраимова Дългото чорапче - Pipilota Viktualiya Transparanta Mentolka Efraimova Dălgoto čorapče)
• Danska : Pippi Langstrømpe
• Engelska : Pippi Longstocking
• Esperanto : Pipi Ŝtrumpolonga
• Estniska : Pipi Pikksukk
• Finska : Peppi Pitkätossu
• Franska : Fifi Brindacier
• Färöiska : Pippi Langsokkur
• Georgiska : პეპი გრძელი წინდა pepi grdzeli tsinda
• Grekiska : Πίπη Φακιδομύτη
• Indonesiska : Pippi Si Kaus Panjang
• Isländska : Lína Langsokkur
• Hebreiska : ‫תב יבליב‬-‫( ברג‬Bilbee Bat-Gerev)
• Italienska : Pippi Calzelunghe
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Japanska : 長靴下のピッピ Nagakutsushita no Pippi
Kinesiska : 长袜子皮皮 Changwazi Pipi
Koreanska : 말괄량이 소녀 삐삐 (Malkwallyangi Ppippi)
Kroatiska : Pipi Duga Carapa
Kurdiska : Pippi ya Goredirêj. ‫ژێردیو‌هرێوگ ییپیپ‬
Lettiska : Pepija Garzeķe
Litauiska : Pepė Ilgakojinė
Makedonska : Pipi dolgiot corap
Norska : Pippi Langstrømpe
Nederländska : Pippi Langkous
Persiska : ‫ دنلب باروج یپ‌یپ‬Pipi Jurâb-boland
Polska : Pippi Pończoszanka (första översättningen: Fizia Pończoszanka)
Portugisiska : Pipi Meia-Longa (eller Pippi das meias altas)-Portugal, Píppi Meialonga (Brasil)
Romska : Pippi longo trinfja
Ryska : Пиппи Длинный Чулок" (eller "Пеппи Длинныйчулок (Peppi Dlinnyjtjulok)
Serbiska : Pipi Duga Čarapa
Slovakiska : Pippi Dlhá Pančucha
Slovenska : Pika Nogavička
Spanska : Pipi Calzaslargas
Svenska : Pippi Långstrump
Thai : Pippi Thung-Taow Yaow
Tjeckiska : Pipi Dlouhá Punčocha
Turkiska : Pippi Uzuncorap
Tyska : Pippi Langstrumpf
Ungerska : Harisnyás Pippi
Vietnamesiska : Pippi Tat Dai
• Vitryska : Піпі Доўгаяпанчоха (Pipi Doŭhajapančocha)
Pippi Långstrump har i de flesta fall fått heta Pippi, Pipi eller liknande + ren översättning av Långstrump till
respektive språk. I den franska versionen var det nödvändigt att ändra förnamnet till Fifi. På franska är nämligen pipi
20
Pippi Långstrump
21
barnspråk för kiss, det vill säga urin. Efternamnet Brindacier betyder dessutom Stålflätor istället för Långstrump.
Externa länkar
•
•
•
•
Officiell webbplats - Astrid Lindgren [10]
Bilder på alla Lindgrens böcker [11]
Kneippbyn - Här ligger filmhuset Villa Villekulla [12]
Pippi Långstrump på Astrid Lindgrens Värld [13]
Referenser
[1] Lundqvist, Ulla: "Original-Pippi var för vild för sin tid". I Expressen 3 juni 2007
[2] Astrid Lindgren: Mary Ørvig: Kapitlet "Astrid Lindgren berättar om sig själv" i En bok om Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm
1977, sid. 10-13. ISBN 91-29-47547-3.
[3] http:/ / www. aftonbladet. se/ nojesbladet/ article1309042. ab
[4] http:/ / www. expressen. se/ 1. 124504
[5] Norrköpings Tidningar 27 december 1945
[6] Stenström, Carin. "Dags pensionera Pippi Långstrump" i Svenska Dagbladet 8 mars 1995.
[7] Aftonbladet 10 mars 1995
[8] Andersson, Karolina. "Pippis pappa byter konungatitel" i Svenska Dagbladet 6 december 2006.
[9] Christina Heldner, "I gränslandet mellan lingvistik och litteraturvetenskap. En analys av några språkliga drag i böckerna om Pippi
Långstrump" i Maria Nikolajeva (red) "Modern litteraturteori och metod i barnlitteraturforskningen", Centrum för barnkulturforskning vid
Stockholms universitet 1992, ISBN 91-971741-2-2
[10] http:/ / www. astridlindgren. se
[11] http:/ / www. samlaren. org/ lindgren
[12] http:/ / www. kneippbyn. se/
[13] http:/ / www. alv. se/ upplevelser/ figurer/ pippi-langstrump
Kalle Blomkvist
Kalle Blomkvist är en knappt tonårig fiktiv pojkdetektiv skapad av
Astrid Lindgren. Lindgren skrev tre böcker om Blomkvist och hans
äventyr som utspelas i staden Lillköping. Tillsammans med sina
vänner Eva-Lotta och Anders kämpar han vänskapligt mot Sixten,
Jonte och Benka att hitta en märkligt formad sten, Stormumriken men
får också under sommarloven tillfälle att lösa några kriminalproblem.
De tre böckerna har översatts till åtminstone 32 språk[1] .
Innehåll
Kalle Blomkvists hemstad Lillköping är
inspirerad av forna tiders Vimmerby.
Kalle Blomkvist är en ung tonårig amatördetektiv som gärna jämför sig
med litteraturgestalter som Hercule Poirot och Lord Peter Wimsey.
Tillsammans med sina vänner Eva-Lotta och Anders bildar han riddarna av Vita Rosen, vilka strider om
Stormumriken, en sten, med fienderna i Röda Rosen (Sixten, Jonte och Benka). Dock leder detta ofta till att de finner
mystiska händelser under ytan av den idylliska småstaden Lillköping där de växer upp.[2]
1937 blev Astrid Lindgren anställd som stenograf åt Harry Söderman, då docent i kriminologi vid Stockholms
högskola. Genom arbetet åt honom fick Lindgren lära sig grunderna i kriminologi. Det tydligaste avtrycket av detta
är kanske i den andra boken där Kalle med hjälp av ett kemiskt experiment kan visa att en chokladkaka har förgiftats
med arsenik.[3]
Kalle Blomkvist
Till skillnad från ovan nämnda deckarkolleger, och för den delen även Ture Sventon och Agaton Sax, följer Kalle
Blomkvist-böckerna Astrid Lindgrens trilogiprincip; hon vägrade långserier och skrev sällan fler än tre böcker på
samma tema.[4]
Personer och platser
Kalle Blomkvist
Kalle Blomkvist ser sig som kollega till deckarlitteraturens storheter: "Hercule Poirot, lord Peter Wimsey och
undertecknad, ja, vi är fortfarande några stycken, som inte tänker tillåta, att kriminaliteten får ta överhand.".[5]
Kalle ligger gärna under päronträdet i trädgården och tänker sig att han har kriminologiska föreläsningar för en grupp
fiktiva men beundrande åhörare. I första boken är han nästan mallig för att ha hjälpt till att få juveltjuvarna gripna
men när gubben Gren mördas i den andra boken kommer eftertanken: världen därute med sina gangsters är alltför
farlig för en 14-årig mästerdetektiv.
Kalle är hjälten i böckerna: det är han som tar farbror Einars fingeravtryck, som visar att Eva-Lottas choklad är
förgiftad och det är han som likt en drakdödare förstör pontonflygplanet med en kniv.
Han bor på Storgatan 14 där hans pappa driver Viktor Blomkvists speceriaffär. I den första boken är han och hans
vänner 13 år, i nästa 14 år och i den sista 15 år.
Eva-Lotta Lisander
Granne med Blomkvistarna bor familjen Lisander: Eva-Lotta, hennes mamma Mia och hennes pappa. Bredvid själva
boningshuset ligger bageriet där hennes pappa bakar wienerbröd och bullar och bakom huset finns en stor trädgård
där de tre kompisarna ofta håller till. På bageriets vind ligger högkvarteret för Vita rosen.
I den första boken Mästerdetektiven Blomkvist får läsaren veta att Kalle och Anders är vilt förälskade i henne – detta
omnämns dock inte i de båda senare böckerna. Lindgren låter henne medverka i äventyren med samma rätt som de
andra – om inte bättre; till skillnad från Anders och Kalle behöver Eva-Lotta inte hjälpa till hemma, vilket ger henne
gott om tid att ägna sig åt äventyr. Litteraturvetaren Vivi Edström liknar henne vid en kvinnlig riddare av samma
slag som Jeanne d'Arc eller en amason – det är hon som kan avslöja mördaren i den andra boken och hon låter sig bli
kidnappad men hon är samtidigt en prinsessa: hon måste räddas från ön där kidnapparna håller henne fången, hon
älskar småbarn och kattungar, brister ut i gråt och delar moderligt ut både bullar och chokladkakor.[6]
Anders Bengtsson
Anders bor med sina föräldrar och småsyskon ovanför sin pappas skomakarverkstad. Han sysselsätter sig gärna med
sitt modellbygge, som han dock sällan får ha i fred. Av sin pappa får han ofta stryk och håller sig därför gärna
hemifrån. Han drömmer om att bli lokförare. Anders är Vita rosens ledare.
Kampen mellan Vita och Röda rosen
På sommarlovet ligger Kalle, Anders och Eva-Lotta, riddare i Vita rosen, i krig med Jonte, Benka och Sixten i Röda
rosen. Kampen är riddarlek inspirerad av 1400-talets Rosornas krig. Det är framför allt en kamp om deras
motsvarighet till sagans Graal, Stormumriken, en till synes helt vanlig sten, förvisso vagt formad som en gubbe. Den
grupp som inte har denna sten måste på alla sätt söka att hitta och erövra denna. Den grupp som har stenen i sin ägo
ska genom kartor och svårtydbara meddelanden göra det möjligt för motståndarna att erövra den. Att striden bland
annat utspelas vid slottsruinen utanför Lillköping är kanske ingen tillfällighet, men även på den stora allmänningen
Prärien utanför Lillköping där man kan leka cowboys och indianer, de tre musketörerna, skjuta lejon eller jaga
gangsters.[7]
22
Kalle Blomkvist
Lindgren parafraserar inledningsscenen i Shakespeares pjäs Henrik V när hon låter Kalle förklara att "Nu är det strid
mellan den Vita och den Röda rosen och tusen sinom tusen själar skola gå in i döden och in i dödens natt". Det
arkaiska språket återkommer på flera ställen, bland annat när de två grupperna ska förolämpa varandra. Men för
säkerhets skull försäkrar också Lindgren att alla sex egentligen är de allra bästa vänner.[8]
Litteraturvetaren Eva Löfgren menar att det finns två parallella handlingar i böckerna: dels lever barnen i en egen
romantisk och idealiserad fantasivärld som liknar den medeltida riddarsagan med kriget mellan Röda och Vita Rosen
som innehåller rollekar, hemliga uppdrag, skattjakter, dels en komedivärld med det idylliska livet i Lillköping med
barnens föräldrar och den snälla konstapel Björk. I fantasivärlden råder ridderliga uppförandeideal och lojalitet inom
gruppen, i skurkarnas komedivärld råder total hänsynslöshet. När den lilla staden hotas av skurkar som alltid
kommer utifrån måste barnen ingripa i komedivärlden för att återställa riddarvärlden.[9]
Flera arketypiska drag från riddarsagorna återfinns i böckerna: de två ledarna Anders och Sixten duellerar enligt alla
konstens regler med sekundanter, val av vapen och tidtagning. De två gängen kämpar för att hitta en försvunnen
skatt och Anders och Kalle har båda Eva-Lotta som sin hjärtas dam. Den sista boken avslutas med att Rasmus
dubbas till riddare. En arketyp som återkommer på flera sätt är "fången i tornet" som måste befrias: Anders
tillfångatas och förs till Jontes vindskammare, stugan där professor Rasmus hålls inspärrad, sportstugan på ön där de
övriga hålls fångna samt slottsruinen där Kalle, Anders och Eva-Lotta blir inlåsta. En arketyp i den tredje boken är
också "drakdödaren" när Kalle sticker sin kniv i flygplanets pontoner för att det inte ska kunna lyfta.[9]
Den fiktiva riddarkampen kan också ses som en förövning till Lindgrens senare böcker Bröderna Lejonhjärta och
Mio, min Mio, där de medeltida riddarsagorna kan blomma ut.[10]
Lillköping
Historien utspelar sig i den lilla staden Lillköping. Lindgren har fått sin inspiration från 1930- eller 1940-talets
Vimmerby som precis som Lillköping endast hade två ordentliga gator, Storgatan och Lillgatan samt Stora Torget[11]
. Så liten den är har den ändå ett fyllo, Fredrik med foten, samt en snäll poliskonstapel, konstapel Björk. I staden
finns också en järnvägsstation, en kyrka, ett hotell, ett vattentorn, ett utsiktstorn i Stadsparken samt en liten å.
Utanför staden ligger allmänningen Prärien samt en gammal slottsruin på en höjd.
Det till synes bilbefriade Lillköpings enda faromoment Fredrik med foten kan kontrasteras med den hotfulla
omvärlden. Alla skurkar kommer utifrån och hotar lugnet och friden i den lilla staden. Laglydnaden är kompakt i
Lillköping medan brottsligheten är nationell. Denna symboliseras i den första boken av den svarta Volvo som Kalle
får se parkerad utanför stadshotellet. Bara det faktum är bilen har stockholmsskyltar är misstänkt. I den andra boken
har mördaren en flyktbil och även i den tredje boken är ljudet av en bilmotor det första tecknet på att något lurt är i
görningen. [12]
Böcker
Den första boken, Mästerdetektiven Blomkvist, var Lindgrens bidrag till Rabén & Sjögrens tävling 1946 om bästa
barndeckare och hon fick ett delat förstapris med Åke Holmbergs Skuggornas hus[13] . I boken får familjen Lisander
besök av en avlägsen släkting, den mystiske farbror Einar. Kalle tycker genast att det är något mystiskt över denne:
han springer ute på nätterna, han äger en dyrk och han gömmer något uppe i den gamla slottsruinen. Det blir ännu
mer mystiskt när två underliga typer dyker upp i staden och frågar efter Einar.
I den andra boken från 1951, Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt, hittas gamla gubben Gren död. Han var
ockrare och det verkar som om Eva-Lotta såg den person som mördade honom. Men mördaren går lös och vet att
Eva-Lotta vet tillräckligt för att vara ett hot mot honom.
I den tredje och sista boken från 1953, Kalle Blomkvist och Rasmus, blir en ingenjör och dennes lille son kidnappad.
Ingenjören har upptäckt en lättmetall som kan ha stor betydelse för vapenindustrin. Ute på en enslig ö kräver
kidnapparna att få veta hemligheten. Även Eva-Lotta blir kidnappad och Anders och Kalle lyckas följa efter och ut
23
Kalle Blomkvist
på ön.
Verk
Böcker
• 1946 – Mästerdetektiven Blomkvist
• 1951 – Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt
• 1953 – Kalle Blomkvist och Rasmus
Filmer
• 1947 – Mästerdetektiven Blomkvist, regi: Rolf Husberg
• 1953 – Mästerdetektiven och Rasmus, regi: Rolf Husberg
• 1957 – Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt, regi: Olle Hellbom
• 1976 - Priklyucheniya Kalle-syschika (Sovjetunionen, närmare bestämt Litauen[14] )
• 1996 – Kalle Blomkvist - Mästerdetektiven lever farligt, regi: Göran Carmback
• 1997 – Kalle Blomkvist och Rasmus, regi: Göran Carmback
1966 kom dessutom en TV-film; Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr, i regi av Etienne Glaser och med Rolf
Lindberg i titelrollen. Filmen byggde på Astrid Lindgrens teaterpjäs Kalle Blomkvist, Nisse Nöjd och Vicke på Vind.
Se även
• Rövarspråket
• Millennium-serien, en romantrilogi av Stieg Larsson, där en av huvudpersonerna, journalisten Mikael Blomkvist,
får dras med öknamnet Kalle Blomkvist.
Referenser
Noter
[1] Kvint, Kerstin; Peterson Martin: Astrid världen över: en selektiv bibliografi 1946-2002, Kvint, Stockholm 2002 (swe). ISBN 91-88374-26-2.
Libris 8816986 (http:/ / libris. kb. se/ bib/ 8816986).
[2] Mästerdetektiven Blomkvist (1946)
[3] Strömstedt (1977), s. 226-227; Westin (2001), s. 230
[4] Edström (1992), s. 35
[5] Citat ur Mästerdetektiven Kalle Blomkvist
[6] Edström (1992), s. 43-46
[7] Edström (1992), s. 36-37
[8] Edström (1992), s. 36-39
[9] Eva Löfgren, "Kalle Blomkvist och draken. Arketypstudier i Astrid Lindgrens barndeckare" i Maria Nikolajeva (red), "Modern litteraturteori
och metod i barnlitteraturforskningen", Centrum för barnkulturforskning vid Stockholms universitet 1992, s. 47-74, ISBN 9197174122
[10] Edström (1992), s. 39
[11] Strömstedt (1977), s. 38-39
[12] Westin (2001), s. 225-239
[13] Edström (1992), s. 36
[14] Internet Movie Database (http:/ / akas. imdb. com/ title/ tt1480293/ )
24
Kalle Blomkvist
Tryckta källor
• Vivi Edström: Astrid Lindgren - Vildtoring och lägereld, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992. ISBN
91-29-59611-4.
• Margareta Strömstedt: Astrid Lindgren. En levnadsteckning, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977. ISBN
9129586038.
• Boel Westin: Susanna Hellsing: Allrakäraste Astrid - En vänbok till Astrid Lindgren ”Modern och hårdkokt”,
Rabén & Sjögren, Stockholm 2001. ISBN 91-29-65285-5.
Barnen i Bullerbyn
Barnen i Bullerbyn, dessa Astrid Lindgren-karaktärer, bor i tre hus bredvid varandra. I Norrgården bor systrarna
Britta och Anna, i Mellangården bor berättaren Lisa med sina storebröder Lasse och Bosse och i Sörgården bor
Olle och hans lillasyster Kerstin. Kerstin är bara något år gammal medan de andra barnen är i tioårsåldern. Därför är
Kerstin sällan med i deras äventyr. Astrid Lindgren såg sig själv som ett bullerbybarn, då mycket av det som
beskrivs i böckerna är minnen från den egna barndomen. Bullerbyn finns på riktigt men platsen heter egentligen
Sevedstorp och var Astrid Lindgrens fars barndomsby.
Persongalleri
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Lisa, böckernas berättare och enda flickan i Mellangården.
Lasse och Bosse, Lisas storebröder.
Britta och Anna, två systrar och de enda barnen i Norrgården.
Olle, äldsta barn i Sörgården. Tycker mycket om djur.
Kerstin, Olles lillasyster och mycket yngre än de övriga barnen. När hon föds säger Lisa att nu finns det "sex och
ett halvt barn i Bullerbyn.
Erik och Greta, Britta och Annas föräldrar.
Anders och Maja, Lisas, Lasses och Bosses föräldrar. I böckerna saknar de namn; eftersom deras dotter berättar
historierna kallas de bara "mamma" och "pappa" - först i filmerna fick de namn.
Nils och Lisa, Olles och Kerstins föräldrar.
Agda, Mellangårdens jungfru.
Oskar, Mellangårdens dräng.
Skomakare Snäll, alkoholiserad skomakare, som inte alls är snäll. Bor mellan Bullerbyn och Storbyn.
Svipp, skomakarens hund som skäller på alla, tills han blir vän med Olle och så småningom får flytta hem till
honom.
Farfar, 80 år och egentligen bara Britta och Annas farfar, men kallas för farfar av alla barnen. Ser väldigt dåligt,
så flickorna läser tidningen för honom.
Farbror Emil, handelsman i Storbyn.
Moster Jenny, bor i Storbyn, ordnar med stort kalas på annandag jul.
Fröken, skolfröken i Storbyn, där barnen går i skolan.
Johan i kvarnen, mjölnaren som berättar om Näcken för barnen.
25
Barnen i Bullerbyn
Böcker
•
•
•
•
•
•
•
1947 Alla vi barn i Bullerbyn
1949 Mera om oss barn i Bullerbyn
1952 Bara roligt i Bullerbyn
1961 Bullerbyboken (samlingsvolym)
1963 Jul i Bullerbyn (bilderbok)
1965 Vår i Bullerbyn (bilderbok)
1966 Barnens dag i Bullerbyn (bilderbok)
Filmer
• 1960 – Alla vi barn i Bullerbyn, regi: Olle Hellbom
• Avsnitt av TV-serien finns även omklippt till två långfilmer: Alla vi barn i Bullerbyn (1960) och Bara roligt i
Bullerbyn (1961)
• 1986 – Alla vi barn i Bullerbyn, regi: Lasse Hallström
• 1987 – Mer om oss barn i Bullerbyn, regi: Lasse Hallström
• Lasse Hallströms två filmer finns även uppdelade i en sju avsnitt lång TV-serie med titeln Alla vi barn i
Bullerbyn, premiärvisad på SVT 1989.
Externa länkar
• Astrid Lindgrens hemsida [10]
Nils Karlsson Pyssling
Nils Karlsson Pyssling är en litterär figur som förekommer i Astrid Lindgrens bok med samma namn samt i
bilderboken Nils Karlsson Pyssling flyttar in.
Han ser ut som en vanlig pojke, men är ungefär lika stor som en tumme och bor under golvet under pojken Bertils
säng. Där finns även Nisses hyresvärdinna, en otäck råtta (Tjoffsan).
Genom att ta på en spik och säga Killevippen! kan Bertil bli lika liten som sin vän och leka med honom under
golvplankorna.
Böcker
• 1949 - Nils Karlsson Pyssling (sagosamling)
• 1956 - Nils Karlsson Pyssling flyttar in (bilderbok)
Film
• 1990 - Nils Karlsson Pyssling
26
Kajsa Kavat
Kajsa Kavat
Kajsa Kavat är en berättelse av den svenska barnboksförfattarinnan Astrid Lindgren. Handlar om den fiktiva flickan
Kajsa som bor hos sin mormor, och hjälper densamma med julstök och torgförsäljning. På grund av detta kom
mormor att kalla henne Kajsa Kavat.
Handling
Kajsa är ett hittebarn som en dag lämnades på farstutrappen hon en gammal dam. Damen tar hand om Kajsa, som
växer upp till en rödblommig och mycket kavat flicka, som kallar damen för mormor. Mormor säljer polkagrisar på
torget, men en vecka före jul, mitt under julhandlen ramlar mormor och bryter benet. Hur ska det nu gå med alla
julförberedelser? frågar sig mormor, vem ska sälja polkagrisar och skura golvet och ta hand om allt julstök nu? -Det
ska jag, säger Kajsa Kavat, och så blir det. Men köpa en julklapp till sig själv, det kan hon faktiskt inte göra.
Om sagan
Berättelsen om Kajsa Kavat gavs ut första gången 1950 i sagosamlingen med samma namn, illistrerad av Ingrid
Vang Nyman.[1] 1958 gavs den ut som sagobok med illustrationer av Ilon Wikland.[2] Den senare har tryckts i flera
nyutgåvor, den senaste (vilket är den åttonde) gavs ut 1989.
Böcker
• 1950 - Kajsa Kavat (sagosamling)
• 1958 - Kajsa Kavat hjälper mormor (bilderbok)
Film
• 1989 - Kajsa Kavat
Referenser
[1] http:/ / www. astridlindgren. se/ verken/ bocker/ character/ kajsa-kavat
[2] http:/ / www. astridlindgren. se/ verken/ bocker/ bilderbocker
27
Mio, min Mio
Mio, min Mio
För filmen, se Mio min Mio (film).
Mio, min Mio är en fantasy/äventyrsroman av Astrid Lindgren som handlar om nioårige Bosse, som lämnar
samtidens Sverige och hamnar i Landet i fjärran och får i uppdrag att bekämpa den onde riddar Kato, som är
berättelsens antagonist. Romanen utgavs första gången 1954.
Detaljerat referat
Nioårige Bo Vilhelm Olsson, Bosse, bor på Upplandsgatan i Stockholm hos sina fosterföräldrar tant Edla och farbror
Sixten. Av Bosses berättelse får vi veta att hans fosterföräldrar mest tycker att han är besvärlig och jobbig. Bosse
önskar att han hade en likadan pappa som sin kompis Benke som bygger modellflygplan tillsammans med sin far.
Bosses riktiga mor dog när han var nyfödd och hans far, tror fostermodern, var nog bara en slusk.
Bosse blir sent en eftermiddag i oktober ivägskickad av sin fostermor tant Edla att köpa skorpor. När han går förbi
fruktaffären står tant Lundin där och ger honom ett rött äpple. Hon ger honom också ett kort att lägga på brevlådan.
Det är kryptiskt adresserat till "Landet i fjärran" och på kortet står det: "Den du så länge sökt är på väg. Han färdas
genom natt och dag, och han bär i sin hand tecknet, det gyllene guldäpplet."
Bosse tycker det verkar konstigt men när han tittar på äpplet har det blivit ett guldäpple. Han sätter sig på en bänk i
Tegnérlunden där han lägger märke till en tomflaska. Det är något som rör sig inne i flaskan och när Bosse tar bort
pluggen visar det sig vara en ande. Anden frågar vad Bosse vill ha i belöning och Bosse har bara en önskan: "Ta mig
med! O, ta mig med till Landet i fjärran! Det är någon som väntar på mig där." Anden tvekar först men när han får se
guldäpplet utropar han: "Du är den som jag kommit för att hämta.". Anden lyfter upp Bosse i sin famn och stiger till
väders.
Tillsammans färdas de förbi stjärnorna tills Bosse långt därnere kan se en grön ö, Landet i fjärran. Nere vid
havsstranden står en person som Bosse genast förstår vem det är, hans pappa, som är kung i landet. Hans pappa hade
letat efter honom i nio år och nu kan de äntligen återförenas. Och Bosse heter inte alls Bosse utan Mio.
Kungen har en rosengård och där träffar Mio jämnåriga Jum-Jum, son till kungens trädgårdsmästare. Av kungen får
Mio en vit häst, Miramis, och Mio och Jum-Jum två rider iväg för att utforska Gröna Ängars ö. Ön är en pastoral
idyll med små bäckar, betande lamm och små kullar. De träffar en vallpojke, Nonno, som spelar på flöjt för sina får.
Tillsammans sätter de sig vid en bäck och Nonno täljer flöjter åt Mio och Jum-Jum.
Från Gröna ängars ö går det en bro till Landet på andra sidan vattnet. Jum-Jum berättar att nattetid dras bron in på
grund av den grymme riddar Kato. När Jum-Jum säger namnet blåser det en kall vindil och Miramis gnäggar till av
oro. Dagen efter rider de tillbaka till Nonno och de vandrar hela vägen hem till Nonno, spelande på sina flöjter och
med djuren på parad bakom.
Där träffar de Nonnos farmor som bjuder på Brödet som mättar hunger och Vattnet som släcker törst. Farmor
berättar att riddar Kato har tagit alla Nonnos bröder. Hon ger varsin mantel till Mio och Jum-Jum så att de kan sova
ute under stjärnorna tillsammans med Nonno.
En dag ber Mio sin pappa kungen att få korsa Morgonljusets bro till Landet på andra sidan. Kungen ger sitt tillstånd
men vill varna Mio för Landet Utanför där den grymme riddar Kato bor, där nästan allt är svart och där folk har det
eländigt och är utsvultna. En morgon rider de över bron och på andra sidan möter de Jiri och hans syskon. Där
stannar de och leker hela dagen. När Mio hittar en liten sked i gräset berättar Jiri att det är hans systers sked. Den
grymme riddar Kato har tagit henne och Mio får behålla skeden.
När kvällen kommer slår de sig ned vid Brunnen som viskar om kvällen och när skymningen sänker sig börjar
brunnen viska fram sagor. När det har mörknat tystnar brunnen och Mio och Jum-Jum måste rida hem igen.
Morgonljusets bro har blivit Månljusets bro och Mio minns en av sagorna som brunnen berättade och som började:
28
Mio, min Mio
"Det var en gång en konungason som var ute och red i månskenet. Han red genom Dunkla skogen ... ".
Mio frågar sin pappa kungen om lov att få
rida till Dunkla skogen. Han får tillstånd
men kungen verkar sorgsen, som om Mios
avfärd ändå var ödesbestämd. Tillsammans
med Jum-Jum rider de på Miramis till
Landet bortom bergen, där Dunkla skogen
ligger. Bortom skogen ligger Landet
utanför, riddar Katos land. I skogen möts de
av hundra vita hästar som följer dem till ett
litet hus mitt inne i skogen. Därinne sitter
det en gumma som väver drömtyg och
sagoväv. Gumman berättar att hennes lilla
dotter Milimani har rövats bort av riddar
Kato.
Mio bestämmer sig för att fortsätta till
Landet Utanför. Underligt nog berättar
Jum-Jum att han redan visste det, liksom
gumman, de vita hästarna, ja hela skogen
visste i förväg att Mio skulle ge sig av mot
"Det var en gång en prins som var ute och red i månskenet" lyder bildtexten till
denna bild av John Bauer ur Bland tomtar och troll 1914
Landet utanför. Väverskan fodrar deras
mantlar med drömtyg och ger dem bröd att
äta och vatten att dricka på färden innan Mio och Jum-Jum ger sig iväg.
Marken blir allt stenigare, bergen blir allt högre och natten blir allt mörkare när de närmar sig Landet Utanför. Till
slut kommer de fram till en svart ödslig sjö och över den kretsar svarta fåglar som skriker sorgsna skrik. På en klippa
på andra sidan sjön reser sig en stor svart borg och ur ett fönster lyser ett skräckinjagande rött sken. Det är riddar
Katos borg.
Plötsligt hör de någon som jämrar sig. De hittar ett ruckel och därinne sitter en gammal gubbe. De ger honom bröd
och vatten och han varnar dem för riddar Katos spejare som finns överallt. Han berättar att de sorgsna fåglarna som
kretsar över sjön är förtrollade och är alla de som riddar Kato har rövat bort. Mio behöver ett svärd för att strida mot
riddar Kato och gubben råder de att gå till Svärdssmidaren på andra sidan Döda skogen.
I Döda skogen söker riddar Katos spejare efter de två men till och med naturen hatar riddar Kato så mycket att den
hjälper barnen: ett ihåligt träd, en grop i marken, stillheten på Döda sjön. Till slut hittar Mio och Jum-Jum
svärdssmidarens håla där riddar Kato har kedjat smeden med hatkedjor av järn. Han har vapnet som kan döda riddar
Kato: "I tusen och tusen år har jag smitt på ett svärd som kan skära genom sten, sa han.". Det enda sättet att döda
riddar Kato är nämligen ett hugg mot hans hjärta av sten. Smeden berättar också att riddar Kato har en klo av järn
som han river hjärtat ur bröstet på folk. "Alla som ska vara i hans närhet måste ha ett hjärta av sten, så har han
bestämt".
Mio och Jum-Jum lämnar smeden och lyckas klättra uppför den branta bergväggen till krönet där borgen ligger. Men
uppe på krönet står riddar Katos spejare: "Sök, sök överallt, sa den ene. Bud från riddar Kato att fienden måste
fångas". De två är nära att avslöjas men då räddas de av att en av de svarta fåglarna flyger rakt in i en brinnande
fackla så att Mio och Jum-Jum kan undkomma.
De två klättrar uppför en brant trappa. Jum-Jum försvinner och Mio halkar till och blir hängande med ett hårt grepp
om det översta trappsteget. Då kommer någon och räcker ut en hand som hjälp. Men Mio upptäcker försent att det
inte är en hand utan en klo av järn.
29
Mio, min Mio
30
Mio och Jum-Jum förs till riddar Katos tronsal. Det magiska svärdet som kan skära genom sten kastar riddar Kato ut
genom fönstret ned i sjön. Allting verkar vara förutbestämt, riddar Kato visste redan i förväg att Mio skulle komma.
Han bestämmer att Mio och Jum-Jum ska sättas i det högsta tornet och få svälta ihjäl: "Sätt dem i tornet, sa han och
pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och
sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum".
De två blir inlåsta och allt hopp verkar vara ute. De tar fram sina flöjter
och börjar spela på en melodi. I fickan hittar Mio Jiris systers sked och
när han stoppar skeden i munnen är den fylld med mat som fylls på om
och om igen. Uppiggade sveper de mantlarna omkring sig varpå Mio
märker att hans mantel har gjort honom osynlig. Väverskans sagoväv
är en osynlighetsväv.
Ännu ett mirakel inträffar när de svarta fåglarna kommer flygande och
tillsammans bär det magiska svärdet. Omsvept av sin
Filmen utspelar sig i Eilean Donan Castle, som
osynlighetsmantel tar sig Mio ned från tornet, förbi de sju och sjuttio
föreställer Katos slott.
spejarna. I riddar Katos tronsal får han slåss med svärd mot honom i en
timme. Till slut slår Mio svärdet ur riddar Katos hand. Då sliter han
upp sin rock och ber Mio att noga sikta på hjärtat: "Se till att du hugger rakt genom mitt hjärta av sten. Det har skavt
där inne så länge och gjort så ont".
Efter det dödande hugget finns endast en liten stenhög kvar av riddar Kato. Utanför borgen blir det morgon och solen
skiner, den ständiga natten har följts av livets morgon. Mio och Jum-Jum rider iväg på Miramis mot sjön. De svarta
fåglarna har nu förvandlats tillbaka till en klunga barn. Bara väverskans dotter Milimani ligger död vid strandkanten
– hon var den fågel som flög in i den brinnande facklan. Men när de sveper Mios sagomantel runt kroppen vaknar
Milimani till liv igen.
I samlad tropp börjar alla att gå hemåt igen. I Dunkla skogen möts de av de hundra vita hästarna som låter barnen
rida resten av vägen över Morgonljusets bro till Gröna ängars ö. I Rosengården står Mios fader konungen och Mio
kastar sig i hans famn: "För min fader konungen tycker så mycket om mig, och jag tycker så mycket om min fader
konungen".
Bakgrund
I Lindgrens bok om sina föräldrar, Samuel August från Sevedstorp och Hanna i Hult, har hon berättat hur
grannflickan Edit berättade sagan om Prins Florestan eller sagan om jätten Bam-Bam och feen Viribunda. Sagan
trycktes första gången i jultidningen Silvervit 1908 och skrevs av Anna Maria Roos. Sagan handlar om landet
Pamfylien och kung Basilius som älskar sin lille son, prins Florestan, över allt annat. Prinsen får inte gå utanför
slottsträdgården eftersom kungen är rädd att den elake jätten Bam-Bam då ska göra prinsen illa. Utanför staketet får
prins Florestan se vallpojken Toto. Toto ger prinsen sin vasspipa och lär honom spela några vackra melodier.
Kungens rädsla visar sig vara befogad: en dag blir prinsen upplockad i trädgården av en stor gam som för honom till
jättens Bam-Bams berg och där blir han jättens slav. Men tack vare sitt spel på vasspipan kan han tjusa jätten och blir
så småningom befriad av Toto och feen Viribunda.
Om denna saga skrev Lindgren: "Denna Edit – välsignad vare hon nu och alltid – läste för mig sagan om Jätten
Bam-Bam och feen Viribunda och satte därmed min barnasjäl i en gungning som ännu inte riktigt har avstannat. I ett
för länge sedan försvunnet torftigt litet statarkök var det som undret skedde, och sen den dagen finns i världen inget
annat kök". Likheterna mellan de två berättelserna är slående – den faderliga kärleken, slottsträdgården, vallpojken,
spelet på vasspipan och en fågels sång i trädgården återspeglas nästan femtio år senare i Mio, min Mio. [1]
Det första kapitlet i Mio, min Mio publicerades i tidskriften Idun 1950. Lindgren utvidgade sedan berättelsen och när
Mio, min Mio publicerades 1954 hade Lindgren flera framgångsrika böcker bakom sig: Pippi Långstrump, Alla vi
barn i Bullerbyn och böckerna om Kalle Blomkvist. I boken Nils Karlsson Pyssling fanns berättelsen I
Mio, min Mio
skymningslandet där en förlamad pojke gör en utflykt i fantasin.
I sin antologi Mina påhitt har Lindgren berättat att hon fick idén till boken när hon promenerade genom
Tegnérlunden och gick förbi en "ensam pojke, sittande lite sorgmodigt på en bänk. Det var en mörk höstkväll och
han såg så ensam och ledsen ut. Och att jag lät honom bo på Upplandsgatan 13B, det berodde ju på att jag såg honom
försvinna in i den porten. Sen dess har jag aldrig sett honom. Det är väl konstigt?"
I den svenska upplagan tecknades bilderna av Ilon Wikland. 1953 besökte hon förlaget Rabén & Sjögren för att fråga
om de hade något illustrationsuppdrag. Wikland fick träffa Lindgren och visade upp sina provbilder ur sagan Den
fula ankungen. Lindgren tänkte att "Det var en flicka som kunde rita sagor" och efter att ha lämnat in provbilder ur
berättelsen fick hon uppdraget. [2]
Litterär stil
Boken är Astrid Lindgrens första high fantasy-roman.[3] Hon kom senare att återvända till genren med Bröderna
Lejonhjärta (1973) och Ronja Rövardotter (1981).[3]
Den litterära stilen är lyrisk, till exempel genom namn som Miramis, Morgonljusets bro, Dunkla skogen, Landet
bortom bergen och ord som "rosengården", "månskensskog", "silverpopplar", "guldstrålar" och "gryningstimmen".
Saker beskrivs genom stämningshöjande ord snarare än exakta beskrivningar. Lindgren använder också vissa stående
uttryck som upprepas: "Min fader konungen", "brödet som mättar hunger", "vattnet som släcker törst". I direkt
anföring används ofta upprepningar, anaforer: "Om inte döden vore så svår ändå, sa Jum-Jum. Om inte döden vore så
svår så svår, och om vi inte vore så små och ensamma". [4]
I texten finns också vissa allusioner till romantisk diktning som Atterboms Lycksalighetens ö ("Diktens evigt
sommargröna ö") och Edith Södergrans Landet som icke är: "'I landet som icke är / där går min älskade med
gnistrande krona". Mios bön att anden ska ta honom med erinrar om Tegnérs Skaldens morgonpsalm: "Tag mig med
i skyn / På din himmelsfärd! / Öppna för min syn / Diktens sköna värld!"
Precis som i den senare Bröderna Lejonhjärta är den geografiska världen tydligt uppdelad i gott och ont, dualism:
motsatsen till Gröna ängars ö är Landet Utanför. I den första världen är allt gott, i den andra råder svartaste natt och
ondskan regerar. Till skillnad från Bröderna Lejonhjärta finns det dock hela tiden en underliggande sorg – även i
konungens rosengård sjunger Sorgfågel sin sorgsna sång. Hela världen verkar uppfylld av denna sorg, animism: den
kännande och lidande naturen sörjer och hjälper Mio utföra sitt uppdrag. [5]
Kritik
När Mio, min Mio publicerades blev Lindgren jämförd med litteraturens största sagodiktare. Under rubriken "Ett
mästerverk" jämförde Sydsvenska Dagbladets recensent Daniel Hjort Lindgren med Topelius och fortsatte:
"replikerna är lätt arkaiserade, med nästan evangelisk ton, landskapet är daggfriskt stiliserat och allt slår sig samman
till att göra Mio, min Mio till ett mästerverk inte bara i barnlitteraturen utan i dikten över huvud".[6]
Amerikanska Chicago Tribune menade att boken var "en poetisk saga som är varm och äkta" ("a poetic fairy tale
which is tender and true") och fortsatte: "ett utmärkt bidrag till sagohyllan" ("a splendid contribution to the fairy tale
shelf"). [7]
31
Mio, min Mio
Filmatisering
Huvudartikel: Mio min Mio
1984 presenterades planerna på att filmatisera boken genom ett samarbete mellan Nordisk Tonefilm, Svensk
Filmindustri (SF) och det sovjetiska Gorkijfilm. SF hoppade så småningom av projektet, som i slutändan kostade 50
miljoner, det dittills dyraste svenska filmprojektet någonsin. I huvudrollerna användes internationellt kända
skådespelare som Timothy Bottoms, Nick Pickard, Christian Bale, Susannah York och Christopher Lee. Även om
tidigare Lindgren-filmatiseringar ofta fått dålig kritik fick denna filmatisering ett mycket dåligt mottagande.
"Slätstruken"[8] och "konventionell"[9] tyckte kritikerna som också anmärkte på den i deras tycke dåliga svenska
dubbningen.
Översättningar
Listan visar ett urval av legala första utgåvor av Mio, min Mio. I till exempel Sovjetunionen översattes ofta
Lindgrens böcker från ryska till landets mindre språk utan att det svenska förlaget underrättades. [10]
• Arabiska: Miyu yã waladi, Dar Al-Muna, 1995
• Bulgariska: Mili moj Mio, Otecestvo, 1989
• Danska: Mio, min Mio, Branner & Koch, 1955
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Engelska: Mio, My Son, Viking, 1956
Esperanto: Mio, mia filo, Eldona Societo Esperanto, 2006
Estniska: Mio, mu Mio, Kupar, 1993
Finska: Mio, poikani Mio, Söderströms, 1956
Franska: Mio, mon Mio, Hachette, 1988
Färöiska: Mio, min Mio, Dropin, 1985
Hebreiska: Mijô mijô sælli, Mahberôt, 1966
Italienska: Mio, piccolo Mio, Vallecchi, 1968
Isländska: Elsku Mió minn, Mál og menning, 1977
Japanska: Hakuba no õji Mio, Kodansha, 1958
Katalanska: Joventut, 1996
Kinesiska: Mi'ou, wode Mi'ou, Liaoning, 1993
Lettiska: Mio, manu Mio, Spriditis, 1991
Litauiska: Mijo, mano Mijo, Lietus 1994
Nederländska: Mio, mijn Mio, van der Peet, 1956
Norska: Mio, min Mio, Damm, 1955
Polska: Mio, mój Mio, Nasza ksiegarnia, 1968
Portugisiska: Mio, meu Mio, Edições de Ouro, 1974
Rumänska: Mio al Meu, Pandora, 1994
Ryska: Mio, moj Mio, Karelija, 1979
Tjeckiska: Mio, můj Mio, Albatros, 1993
Tyska: Mio, mein Mio, Oetinger, 1955
Ukrainska: Veselka, 1989
Ungerska: Mio, édes fiam, Fórum, 1962
32
Mio, min Mio
33
Referenser
[1] Vivi Edström: Astrid Lindgren och sagans makt, Rabén & Sjögren, Stockholm 1997, sid. 40–42. ISBN 91-29-64044-X.
[2] Birgitta Westin: Susanna Hellsing: Allrakäraste Astrid – En vänbok till Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 2001, sid. 96–97.
ISBN 91-29-65285-5.
[3] John-Henri, Holmberg (1997/1999), ”Lindgren, Astrid (Anna Emilia)”, in Clute, John, and John Grant, The Encyclopedia of Fantasy, New
York: St. Martin's Griffin, s. 582.
[4] Vivi Edström: Mary Ørvig: En bok om Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977, sid. 55–83. ISBN 91-29-47547-3.
[5] Vivi Edström: Astrid Lindgren – Vildtoring och lägereld, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992, sid. 166–221. ISBN 91-29-59611-4.
[6] Sydsvenska Dagbladet 9 december 1954
[7] Chicago Tribune 2 mars 1957
[8] Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet 17 oktober 1987
[9] Helena von Zweigbergk i Expressen 17 oktober 1987
[10] Kerstin Kvint: Astrid i vida världen, Kvints, Stockholm 1997, sid. 155–156. ISBN 91-88374-16-5.
Externa länkar
• Wikiquote har citat av eller om q:
Karlsson på taket
Denna artikel handlar om Astrid Lindgrens påhittade figur. För den svenske rallyföraren med detta smeknamn, se
Erik Carlsson (rallyförare).
Karlsson på taket är en Astrid Lindgren-figur
som hälsar på hemma hos sjuåringen Lillebror i
lägenheten i Stockholm.
Persongalleri
• Karlsson på taket, en vacker och genomklok
och lagom tjock man i sina bästa år - enligt
egen beskrivning. Bor i en liten stuga bredvid
skorstenen på ett hustak i Vasastan i
Stockholm. Adjektiv som kan förknippas med
Karlsson är självgod, mallig, dryg och
mobbande.
Karlsson på taket vid Junibacken på Djurgården, Stockholm
• Lillebror heter egentligen Svante Svantesson
- men eftersom han är yngst i familjen Svantesson kallas han för Lillebror. En lite ensam pojke som blir vän med
Karlsson.
• Herr och fru Svantesson, Lillebrors föräldrar.
• Bosse, Lillebrors 15-åriga gitarrspelande storebror.
• Bettan, Lillebrors 14-åriga pojkintresserade storasyster.
• Fille och Rulle - heter egentligen Filip och Rudolf. Två skojare och inbrottstjuvar som härjar i Vasastan.
Medverkar i bok 1 och 3.
• Krister och Gunilla, klasskamrater till Lillebror, medverkar endast i bok 1.
• Fröken Hildur Bock, en barsk och lättstött gammal ungmö, som med titeln "husföreståndarinna" ser efter
familjen Svantessons hushåll när fru Svantesson är bortrest. Lagar både god och äcklig mat. Har en syster vid
namn Frida, som bara omnämns i böckerna. Lillebror och Karlsson kallar fröken Bock för "Husbocken".
Medverkar i bok 2 och 3.
Karlsson på taket
34
• Farbror Julius Jansson, en grinig gammal ungkarl, släkt med herr Svantesson. Bor i en liten stad i
Västergötland, men reser till Stockholm ibland. Medverkar endast i bok 3.
Böcker
• 1955 Lillebror och Karlsson på taket
• 1962 Karlsson på taket flyger igen
• 1968 Karlsson på taket smyger igen
• 1972 Allt om Karlsson på taket (samlingsvolym)
Det finns också utgivna ljudböcker på CD-skivor, där Astrid Lindgren
själv läser texten:
• Lillebror och Karlsson på taket Gammafon
• Karlsson på taket filurar Gammafon
• Lillebror och Karlsson på taket (längre inläsning) PAN ljudböcker
(2002) ISBN: 9173130222
Karlsson på taket på ett ryskt frimärke.
Filmer
•
•
•
•
•
1968 - Malysh I Karlson, regi: Boris Stepantsev.
1970 - Karlson vernulsya, regi: Boris Stepantsev.
1974 - Världens bästa Karlsson, regi: Olle Hellbom
2002 - Karlsson på taket, animerad
2002 - Karlsson på taket (animerad TV-serie)
Spel
Karlsson på taket och kuckelimuckmedicinen Dataspel för PC och Mac, från 4 år, med 20 olika aktiviteter i spelet.
Illustrationerna är baserade på Ilon Wiklands bilder.
Externa länkar
• Astrid Lindgren - officiell webbplats [10]
Rasmus på luffen
Rasmus på luffen
En filmatisering med samma namn hittas på Rasmus på luffen (film)
Rasmus på luffen är en sagobok av Astrid Lindgren. Boken handlar om Rasmus som växer upp på ett barnhem och
hoppas på att få bli adopterad, men de som kommer på besök till barnhemmet väljer alltid en lockig flicka hellre än
en rakhårig pojke så Rasmus rymmer. På rymmen träffar han luffaren Paradis-Oskar som han slår följe med.
Boken har filmats två gånger i Sverige och en gång i Sovjetunionen. Den första versionen släpptes 1955 och bygger
på det radioteatermanus som utgjorde förlaga till boken. Åke Grönberg spelar luffaren som tillsammans med
Rasmus, spelad av Eskil Dalenius, sjunger om en dröm om en sill- och potätätande katt. I nyinspelningen från 1981
gestaltas Paradis-Oskar av Allan Edwall, en skådespelare som var med i många filmatiseringar av Astrid Lindgrens
böcker. Den senare filmatiseringen har även visats som TV-serie.
Böcker
• 1956 Rasmus på luffen
Filmer
• 1955 - Luffaren och Rasmus, regisserad av Rolf Husberg
• 1978 - Rasmus-brodjaga, rysk filmatisering av okänd regissör; se vidare på [39]
• 1981 - Rasmus på luffen regisserad av Olle Hellbom
Externa länkar
• Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby [1]
Referenser
[1] http:/ / www. alv. se
35
Lotta på Bråkmakargatan
36
Lotta på Bråkmakargatan
Lotta Nyman
Lotta på Bråkmakargatan-rollfigur
Skapad av
Astrid Lindgren
Första framträdande
Barnen på Bråkmakargatan (1958)
Senaste framträdande Lotta flyttar hemifrån (1993)
Skådespelare
Grete Havnesköld
Anknytning
Bostad
Krukmakargatan/("Bråkmakargatan"), Sverige
Information
Kön
Flicka
Hemland
Sverige
Nationalitet
Svensk
Född
?
Familj
Nyman
Lotta på Bråkmakargatan är en av Astrid Lindgrens figurer. Andra som bor på Bråkmakargatan är Lottas pappa
och mamma och hennes två syskon, Jonas och Mia-Maria (familjen heter Nyman i efternamn), granntanten Tant
Berg och givetvis Lottas gosegris Bamsen. Gatan heter förresten inte ens Bråkmakargatan, utan Krukmakargatan,
men barnens pappa säger att förr kanske det bodde krukmakare här, men nu bor här bara bråkmakare. Lotta är mellan
tre och fem år och är ganska säker på att hon kan det mesta.
Böcker
•
•
•
•
•
•
1958 - Barnen på Bråkmakargatan
1961 - Lotta på Bråkmakargatan
1971 - Visst kan Lotta cykla (bilderbok)
1977 - Visst kan Lotta nästan allting (bilderbok)
1990 - Visst är Lotta en glad unge (bilderbok)
1993 - Lottas komihågbok (samlingsvolym)
Barnen på Bråkmakargatan
Från 1958. Är den första boken i serien och även om hela familjen medverkar så är det ändå den yngsta dottern,
Lotta, som är huvudpersonen. Hon hänger upp plättar i ett träd och låtsas att hon är en get som betar löv. Den 140
sidor långa boken illustrerades i färg av Ilon Wikland och gavs ut av Rabén och Sjögren.
Lotta på Bråkmakargatan
Från 1961. Inleds med att Lotta vaknar arg ur en mardröm. Som om inte det var nog så ville Lottas mamma att hon
skulle ha på sig en tröja som kliade och stacks, något som den arga Lotta inte tolererade. Den illusterades av Ilon
Wikland och gavs ut på Rabén & Sjögrens förlag.
Lotta på Bråkmakargatan
Visst kan Lotta cykla
Bilderbok från 1971 utgiven av Rabén & Sjögren som handlar om när Lotta cyklar för första gången. Hon gör det i
ren trots, för att ingen tror att hon kan och för att hon inte får någon cykel, så lånar hon en alldeles för stor cykel och
far iväg längs Bråkmakargatan. Den illustrerades av Ilon Wikland.
Visst kan Lotta nästan allting
Från 1977. Utspelar sig kring jul och handlar om vad som händer när det inte finns en enda julgran kvar till salu i
den lilla stad där Lotta, Mia-Maria och Jonas bor med sina föräldrar. Boken illustrerades av Ilon Wikland och gavs
ut av Rabén & Sjögren.
Visst är Lotta en glad unge
Från 1990. Utspelar sig under påsken och barnen på Bråkmakargatan hoppas på att påskharen ska ha gömt
godisfyllda påskägg på tomten, men godisaffären var stängd! Lotta har dock en hemlighet ute i boden. Boken, som
gavs ut av Rabén & Sjögren, illustrerades av Ilon Wikland.
Lottas komihågbok
Från 1993, är en samlingsvolym och en dagbok. Den illusterades av Ilon Wikland och gavs ut av Rabén & Sjögren.
Filmer
• 1992 - Lotta på Bråkmakargatan, regi: Johanna Hald
• 1993 - Lotta flyttar hemifrån, regi: Johanna Hald
Externa länkar
• Astrid Lindgren [10]
37
Madicken
38
Madicken
Margareta Engström
Madicken-rollfigur
Skapad av
Astrid Lindgren
Första framträdande
Madicken (1960)
Senaste framträdande Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken (1993)
Skådespelare
Jonna Liljendahl
Anknytning
Bostad
Junibacken, Sverige
Skola
Folkskola
Information
Kön
Flicka
Hårfärg
Ljus
Hemland
Sverige
Nationalitet
Svensk
Född
?
Familj
Engström (pappa Jonas, mamma Kajsa)
Madicken är en Astrid Lindgren-figur, som egentligen heter Margareta Engström. Böckerna och filmerna om henne
utspelar sig i (eller strax utanför) en svensk småstad under första världskriget.
Madicken hör till en borgerlig familj, till skillnad från de flesta andra av Astrid Lindgrens figurer. Hon bor på gården
Junibacken med sina föräldrar, yngre systern Lisabet och pigan Alva. Pappa Jonas är redaktör på tidningen "Arbetets
Härold" och är socialist. Mamma Kajsa är betydligt förnämare av sig. Hon tål framför allt inte att Lisabet tycker om
att säga fula ord. Men även hon blir tvungen att vara radikal i bland, till exempel när hon låter Alva följa med på
borgmästarinnans förnäma bal.
Lisabet, som förstås egentligen heter Elisabet, blir mer och mer den busiga systern, fast det tidigare hade varit
Madicken, som hade ansetts vara den besvärliga. Alva tycker mycket om Madicken och Lisabet. Annars tycker hon
också mycket om sotaren, som hon är kär i, fastän han redan är gift och har barn. Det finns även en tant, Linus-Ida,
som kommer och hjälper till med tvätten och städningen. Hon har nästan blivit som en del av familjen hon också,
fast hon inte bor på Junibacken och även städar och tvättar åt andra. Hon berättar historier ur Bibeln och sjunger
sånger och spelar gitarr för Madicken och Lisabet.
Som grannar har de den fattigare familjen Nilsson, där Madicken tillbringar mycket tid, kanske för att hon är lite
förälskad i Abbe, den tonårige sonen i familjen. Farbror Nilsson är alkoholist och gör inte mycket mer än dricker.
Tant Nilsson tjänar pengar genom att sälja kringlor på torget. Det blir Abbe, som får stå hemma och baka de flesta
kringlorna, men egentligen drömmer han om att bli pilot eller sjöman. Nilssons gård heter av någon anledning
"Lugnet". Två andra viktiga figurer är de fattiga systrarna Mia och Mattis. De bor på samma gata som Linus-Ida, i en
fattig del av staden. Mia är en av Madickens klasskamrater, och troligen kommer också Lisabet och Mattis att bli
klasskamrater i framtiden. I början är Madicken och Lisabet ovänner med Mia och Mattis, men till slut blir de
kompisar.
Madicken porträtteras ofta i ett särskild sorts förkläde, som därför blivit känt som madickenförkläde.
I bland annat böckerna om Madicken använder Lindgren ordet Pilutta. Ordet förekommer i Piluttavisan.
Madicken
Böcker
•
•
•
•
•
•
1960 Madicken
1976 Madicken och Junibackens Pims
1983 Titta Madicken, det snöar (Bilderbok)
1983 Allas vår Madicken (Samlingsvolym)
1991 När Lisabet pillade in en ärta i näsan (novell)
1993 Jullov är ett bra påhitt, sa Madicken (novell)
Filmer
I filmerna spelades Madicken av Jonna Liljendahl. Inspelningsplats var Söderköping i Östergötland.
• 1979 Du är inte klok, Madicken
• 1980 Madicken på Junibacken
Rollista
• Jonna Liljendahl - Madicken
• Liv Alsterlund - Lisabet
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Monica Nordquist - mamma Kajsa
Björn Granath - pappa Jonas
Lis Nilheim - Alva
Sif Ruud - Linus-Ida
Björn Gustafson - doktor Berglund
Sebastian Håkansson - Abbe
Allan Edwall - herr Nilsson
Birgitta Andersson - tant Nilsson
Ted Åström - sotaren
Fillie Lyckow - fröken
Kerstin Hansson - Mia
Cecilia Orlando-Willberg - Mattis
Asynkroniteter
I filmatiseringen av Du är inte klok Madicken hålls en flyguppvisning utanför staden. Flygplanet som använts vid
inspelningen är en Tiger Moth, vars tillverkning började först på 30-talet.
Citat
•
•
•
•
•
- Du är inte klok Madicken!
- Pilutta dig, pilutta dig!
- Annars mår ru'?
- Sandaler minsann! Fint som kattskit i vällingen!
- Tvåhundrafemtio kronor. För en gammal dö kärring!
39
Madicken
40
Externa länkar
• Astrid LIndgrens Värld i Vimmerby [1]
Emil i Lönneberga
För filmen, se Emil i Lönneberga (film). För TV-serien, se Emil i Lönneberga (TV-serie).
Emil Svensson
Emil i Lönneberga-rollfigur
Skapad av
Astrid Lindgren
Första framträdande
Emil i Lönneberga (1963)
Senaste framträdande Emil och soppskålen (1997)
Skådespelare
Jan Ohlsson
Anknytning
Bostad
Skola
Katthult, Lönneberga
Folkskola
Information
Kön
Pojke
Hemland
Sverige
Nationalitet
Svensk
Född
?
Familj
Svensson (pappa Anton, mamma Alma, lillasyster Ida)
Emil i Lönneberga är en av Astrid Lindgrens litterära figurer, en
pojke i 6-årsåldern som är berömd för att han hittar på bus ("hyss")
men innerst inne är snäll. Familjen Svensson och deras anställda bor på
gården Katthult i Lönneberga socken i Småland. Emil har en
lillasyster, Ida, som bland annat blev upphissad i en flaggstång. Det är
den typen av tilltag som får barnens far att bli rasande och jaga sonen
tills denne låser in sig i snickarboden (Snickebo'a). Pappan Anton är
inte Emils manlige förebild, vilket snarare drängen Alfred är. Emils
mamma, Alma, är den som nedtecknar berättelserna.
"Emil i Lönneberga" och Astrid Lindgren på ett
tyskt frimärke
Emil var Astrid Lindgrens fars, Samuel Augusts, favoritfigur och han
och Emil var jämnåriga. Astrid Lindgren har beskrivit det på följande sätt: "När Emil sprang omkring på sina
barfotaben i Lönneberga, var Samuel August en ungefär likadan liten Smålandspojk i en socken strax intill, fastän
han sannolikt inte gjorde fullt så många hyss". En del av det som berättas i böckerna om Emil har Astrid hört Samuel
August berätta om.
Tiden då Emils äventyr utspelas är vagt placerad till Sverige under tiden efter sekelskiftet 1899-1900. Det finns
fattigstuga och det hålls husförhör, fenomen som försvann i början av 1900-talet. Att Alfred "exercerar beväring" på
Hultsfreds slätt verkar placera honom under värnpliktslagen som var i kraft 1885-1901, då varje svensk man skulle
få vapenträning tre år i följd, först i 30, därefter 12 dagar. Men kometen, som slår till under Vimmerby marknad, kan
inte vara någon annan än Halleys komet som passerade jorden 1910. Under samma tid sker en stor jordbävning i
Amerika, och pigan Lina undrar om hon inte skulle föredra att drabbas av den katastrofen framför att behöva ha att
Emil i Lönneberga
göra med Emil. Det bör vara jordbävningen i San Francisco 1906.
Till filmatiseringarna av böckerna har en rad sånger komponerats som sedan har blivit kända och populära. Ida har
en egen sommarvisa, "Idas sommarvisa", som ofta kallas efter titelradens inledning, "Du ska inte tro det blir
sommar". Idas sommarvisa sjungs ofta på skolavslutningar i Sverige. Även om Emils snickarbod finns en populär
sång, "Du käre lille snickerbo'" (Snickerbo'a, hopp fallera...). (Se även Georg Riedel). Det är också filmerna som
gjort ropet "Eeemiiil, förgrömmade onge!" berömt. Så ropar inte Anton i böckerna utan det tillkom med Allan
Edwalls koleriska rolltolkning.
Persongalleri
• Emil Svensson, böckernas huvudperson, pojken som vill så väl men alltid lyckas ställa till hyss. Spelas i filmerna
av Jan Ohlsson.
• Ida Svensson, Emils skötsamma syster, som hyser en stor beundran för sin storebror. Spelas i filmerna av Lena
Wisborg.
• Anton Svensson, Emils stränge far vars nerver ständigt sätts på prov av sonens tilltag. Håller hårt i familjens
ekonomi. Spelas i filmerna av Allan Edwall.
• Alma Svensson, Emils väna mor, som skriver ner alla sonens hyss i sin dagbok. Tvekar dock inte att försvara
honom när hon tycker folk är för stränga mot honom. Spelas i filmerna av Emy Storm.
• Alfred, Katthults dräng och Emils bästa vän. En praktisk och hederlig karl. Spelas i filmerna av Björn Gustafson.
• Lina, Katthults piga, som drömmer om den stora kärleken - vilken hon är övertygad om är Alfred. Har alldeles
särskilt svårt att stå ut med Emils hyss. Spelas i filmerna av Maud Hansson.
• Krösa-Maja, en gammal gumma som bor i en stuga inte långt från Katthult. Hjälper ofta till på gården. Är
synnerligen skrockfull och berättar gärna för barnen och alla som vill höra om vättar och mylingar. Spelas i
filmerna av Carsta Löck, vars röst dubbades av Isa Quensel.
• Griseknoen är den griskulting som Emil räddar och sedan har som husdjur. När Emil fått Griseknoen av sin far åt
Emil och grisen jästa körsbär och blev berusade.
• Lukas heter Emils häst. Den häst som användes i filmerna var ursprungligen en travhäst från Ljusdal, och hette
Pigge Piggelin. Efter inspelningarna hamnade hästen i Jämtland och levde fram till 1986.
• Halta Lotta är en höna som Emil köpte på auktionen i Backhorva.
• Fru Petrell är en välbärgad dam från Vimmerby som präglas av sin passion för korv. Hon har också en mycket
dålig syn, vilket får henne att tro att Emils pappa hissat Dannebrogen, när det i stället är Ida som hänger i
flaggstången. Spelas i filmerna av Hannelore Schroth.
Böcker
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
1963 - Emil i Lönneberga
1966 - Nya hyss av Emil i Lönneberga
1970 - Än lever Emil i Lönneberga
1972 - Den där Emil (bilderbok)
1976 - När Emil skulle dra ut Linas tand (bilderbok)
1984 - När lilla Ida skulle göra hyss (novell)
1984 - Stora Emilboken (samlingvolym)
1985 - Emils hyss nr 325 (novell)
1986 - Inget knussel, sa Emil i Lönneberga (novell)
1989 - Ida och Emil i Lönneberga (samlingsvolym)
1995 - Emil med paltsmeten (bilderbok)
• 1997 - Emil och soppskålen (bilderbok)
Böckerna om Emil i Lönneberga är illustrerade av Björn Berg.
41
Emil i Lönneberga
Filmer
• 1971 – Emil i Lönneberga
• 1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga
• 1973 – Emil och griseknoen
• 1985 – Emila nedarbi (TV-serie) (Lettisk TV-film)
De svenska filmerna om Emil regisserades av Olle Hellbom, efter manus av Astrid Lindgren som är berättaren i de
svenska filmerna. I filmen "Nya hyss av Emil i Lönneberga" medverkar Astrid Lindgren dessutom som statist under
"Vimmerby marknad" - enda gången det händer i någon Astrid Lindgren-filmatisering.
Externa länkar
• Astrid Lindgrens värld i Vimmerby [1]
Övrigt
• Järnvägsfordonet Y32 1405 som trafikerar Krösatågen i Småland och Halland, har fått namnet Emil i
Lönneberga.
• Ett avsnitt av radioprogrammet Rally handlade om att Gundeman gjort ett skjutspel baserat på Emil i Lönneberga
i syfte att lära barn om den nya IT-teknik som i slutet av 1990-talet och början av 2000-talets första decennium
blev allt mer betydande i vardagen.
• På tyska har Emil döpts om till "Michel" - namnet Emil i barnlitterära sammanhang är där förbehållet
huvudpersonen i två av Erich Kästners böcker.
mrj:Ваштарсир Эмиль
42
Saltkråkan
43
Saltkråkan
Skrållan omdirigerar hit. För dockan med samma namn, se Skrållan (docka).
Saltkråkan är en liten fiktiv ö längst ut i havsbandet i Stockholms skärgård, skapad av Astrid Lindgren för tv-serien
Vi på Saltkråkan och efterföljande långfilmer. Filmerna spelades in på ön Norröra i Stockholms norra skärgård.
Persongalleri
• Maria "Tjorven" Grankvist, en flicka bosatt på Saltkråkan och som när hon först presenteras är i sjuårsåldern.
Egentligen heter hon Karin Maria Eleonora Josefina, men hon kallas bara för Tjorven, för hon ser ut som en sådan
tycker hennes mamma. Hon har en stor S:t Bernhardshund vid namn Båtsman och två äldre systrar. Hon är en
aning lillgammal och hänger ofta efter Melker med fraserna "Farbror Melker, vet du vad?" och "Farbror Melker,
varför badar du alltid med kläderna på?".
• Pelle (Pär) Melkersson, yngste son till Melker och "världens djurvänligaste lilla kille". Hittar ett getingbo han
betraktar som sitt, vilket Melker ogillar då han ofta blir stungen. Tycker att "rävar också kan få leva"
• Melker Melkersson, mest känd som "farbror Melker", ensamstående far (änkeman) till Malin, Johan, Niklas och
Pelle. Totalt ohändig, men älskar sina barn. Försörjer sig som författare. Medverkade i samtliga produktioner
utom Skrållan, Ruskprick och Knorrhane.
• Stina, Tjorvens lekkamrat och stundom rival om Pelles gunst. Bor egentligen i Stockholm hos sin mamma, som
är kallskänka, men tillbringar somrarna hos morfar Söderman på Saltkråkan. Berättar ofta osannolika historier om
saker som hänt "hemma på vår gata i stan".
• Teddy och Freddy Grankvist, äldre systrar till Tjorven. Är egentligen döpta till Teodora resp Fredrika.
Medverkar inte i de två sista filmerna.
• Malin Melkersson Malm, Pelles storasyster, som får fungera som mamma i familjen Melkersson. Gifter sig så
småningom med Peter Malm och får dottern Skrållan och ytterligare ett barn (en pojke).
• Johan och Niklas Melkersson, Pelles storebröder, kompisar med Teddy och Freddy. Medverkar inte i de två
sista filmerna.
• Nisse och Märta Grankvist, Tjorvens föräldrar. Trygga och stabila, till skillnad från farbror Melker. Märta
medverkade inte i Tjorven och Skrållan.
• Gubben Söderman, Stinas morfar.
• Skrållan Malm, dotter till Malin och Peter och systerdotter till Pelle. Har en förmåga att försvinna ur sikte.
Medverkade för första gången i Tjorven och Skrållan. Taldockan Skrållan har fått namn efter henne.
• Peter Malm, Skrållans far och Malins make, syntes för första gången som Malins pojkvän i Tjorven, Båtsman
och Moses. Medverkade inte i Skrållan, Ruskprick och Knorrhane
• Fiskaren Vesterman, Saltkråkans gamla fiskargubbe. Medverkade för första gången i Tjorven, Båtsman och
Moses.
• Ruskprick och Knorrhane, två smugglare som blir "kompisar" med Skrållan i den avslutande filmen - Skrållan,
Ruskprick och Knorrhane.
• Fru Sjöblom, dam som hyr ut familjen Melkerssons hus till dem i TV-serien.
• Björn, Malins beundrare i TV-serien, skollärare på grannön.
• Krister, En beundrare till Malin som inte riktigt lyckas så bra som han vill.
Saltkråkan
Filmer
Samtliga i regi av Olle Hellbom.
• Vi på Saltkråkan (TV-serie, 1963)
•
•
•
•
• avsnitt av serien klipptes 1968 ihop till en långfilm - Vi på Saltkråkan
Tjorven, Båtsman och Moses (1964)
Tjorven och Skrållan (1965)
Tjorven och Mysak (1966)
Skrållan, Ruskprick och Knorrhane (1967)
• de fyra långfilmerna delades 1977 även upp till en TV-serie i 12 avsnitt; Så går det till på Saltkråkan.
Böcker
• Vi på Saltkråkan (1964)
• Skrållan och sjörövarna (1967, bilderbok)
Övrigt
Den Saltkråkan som förekommer i filmerna ska inte förväxlas med de riktiga kobbarna Stora och Lilla Saltkråkan
som ligger mellan Nämdöfjärden och Jungfrufjärden i Stockholms skärgård. Riktiga namnet på filmernas
"Saltkråkan" är Norröra, som ligger ca 2 mil sydost om Norrtälje i Kobbfjärden.
Externa länkar
• Astridlindgren.se [10], webbplats driven av medieutgivarna Rabén & Sjögren, SF Bio, Gammafon, Pan Vision och
Pan Hörböcker
44
Bröderna Lejonhjärta
45
Bröderna Lejonhjärta
Bröderna Lejonhjärta
Författare
Astrid Lindgren
Originalspråk
Svenska
Illustratör
Ilon Wikland
Land
Sverige
Genre
Barnlitteratur
Förlag
Rabén & Sjögren
Utgivningsår
1973
Antal sidor
227
ISBN (inbunden)
ISBN 91-29-40865-2
Huvudkaraktärer Jonatan och Skorpan (Karl)
Bröderna Lejonhjärta är en fantasy/äventyrsroman av Astrid Lindgren som publicerades hösten 1973. Den
klassificeras som en barnbok i likhet med Lindgrens andra böcker, men många teman i berättelsen är ovanligt tunga
och mörka jämfört med genren i gemen: sjukdom, död, tyranni, förräderi och förtryck. De ljusa och varma temana är
dock också starka: syskonkärlek, lojalitet, hopp, mod och uppror.
Romanen handlar om bröderna Jonatan och Karl Lejonhjärta. Ursprungligen hette bröderna Lejon, men efter att de
avlidit kommer de till Nangijala, ett land bortom stjärnorna där de får sitt nya efternamn. I Nangijala upplever
bröderna äventyr och tillsammans med andra motståndsmän för de kampen mot den ondskefulle Tengils förtryck och
draken Katla.
Handling
Jonatans och Skorpans död
Nioårige Karl Lejon, som kallas Skorpan eftersom hans storebror Jonatan tycker om skorpor, är kroniskt sjuk och har
fått veta att han ska dö. Hans avgudade storebror, trettonårige Jonatan, lugnar honom och berättar om livet efter
döden. Då hamnar alla människor i ett land på andra sidan stjärnorna, Nangijala, och "där är det ännu lägereldarnas
och sagornas tid". Jonatan försäkrar att tiden är annorlunda så 90 år kommer bara att kännas som några få dagar:
"Två dagar kan du väl stå ut ensam." En brand utbryter dock i huset, och Jonatan tar sin lillebror på ryggen och
hoppar ut genom fönstret. Vid hoppet skadar sig Jonatan så allvarligt att han dör. Det sista han säger till sin lillebror
är "Gråt inte, Skorpan, vi ses i Nangijala!". När en vit duva en kväll landar på fönsterbrädan tolkar han det som en
bekräftelse.
Karl dör två månader efter branden. Rätt som det är står han utanför en liten stuga. Han är frisk och springer ned till
ån där hans bror sitter och metar. Jonatan berättar att de ska bo tillsammans i Ryttargården i Körsbärsdalen. De har
varsin häst, Grim och Fjalar. Karl får möta Sofia, vars rosenträdgård Jonatan sköter om. På andra sidan bergen ligger
Törnrosdalen och den har ockuperats av den onde envåldshärskaren Tengil som har kommit ned från landet
Karmanjaka med sina män och byggt en mur runt Törnrosdalen, vars invånare hålls i slaveri. Han är till synes
oövervinnerlig eftersom han har Katla. Vem Katla är vill Jonatan inte berätta. "Katla vill jag inte tala om, för då
sover du inte inatt." Folket i Körsbärsdalen, ledda av Sofia, hjälper motståndsrörelsen i Törnrosdalen men det finns
en förrädare som hjälper Tengil. Karl misstänker snabbt den buttre och vresige jägaren Hubert. Sofias vita duvor
flyger hemliga budskap mellan dalarna men Sofia har hittat flera duvor skjutna med pil.
Bröderna Lejonhjärta
Jossis förräderi och byggnation av en underjordisk gång
Jonatan måste bege sig till Törnrosdalen där motståndsledaren Orvar har gripits och sitter fängslad i Katlagrottan.
Karl står ut med ensamheten i några dagar innan även han ger sig upp i bergen för att komma till Törnrosdalen. När
han en natt gömmer sig i en grotta stannar två av Tengils män utanför för att träffa förrädaren. Det är inte Hubert
utan den glade värdshusvärden Jossi som har förrått sina vänner för att kunna bli ledare när Tengil en dag har
ockuperat Körsbärsdalen. På morgonen upptäcks Karl av de två soldaterna. Karl har sagt till dem att han bor hos sin
farfar och soldaterna kräver att han visar dem sitt hus och sin farfar. Karl kastar sig i famnen på sin farfar och
soldaterna låter nöja sig. Mattias är också motståndare till Tengil och inne i hans hus ligger Jonatan och sover.
Mattias hus ligger precis vid den höga muren där Tengilsmännen håller till. Jonatan håller på att gräva en
underjordisk gång från Mattias hus, under den höga muren och som slutar i skogen på andra sidan. När Tengil själv
kommer till Törnrosdalen har alla samlats på torget, för att välja ut vilka som ska föras till Karmanjaka för att bära
sten åt Tengil som håller på att bygga en ointaglig fästning.
Snart är den underjordiska gången färdig och Jonatan och Karl lyckas smita från dalen. När de senare slår läger vid
Karmafallet får Karl för första gången se Katla, den eldsprutande drake som Tengil använder för att terrorisera
folket. Med hjälp av ett horn kan Tengil få Katla att lyda hans minsta vink. Ingången till Katlagrottan vaktas av
Tengils soldater men Jonatan hittar en andra ingång. Långt inne i berget kommer de fram till Katlagrottan där Orvar
hålls fången. De lyckas släppa ut Orvar men flykten upptäcks mycket snabbt. I full fart rider de tillbaka men de
efterföljande soldaterna tar in på Karl och Jonatan som båda rider på Grim. Karl slänger sig av hästen och gömmer
sig i diket, så att Jonatan ska kunna komma undan.
Folkresning, Katlas död och Nangilima
När allt är lugnt vandrar Karl vidare till platsen där de badade och gömmer sig i ett träd. I skymningen kommer
Sofia, Hubert och förrädaren Jossi dit. När han berättar att Jossi är en förrädare blir Sofia först arg för att Karl
anklagar någon som hon litar fullt ut på, men efter att ha tvingat av honom skjortan och sett Tengilsmärket kastar sig
Jossi i en roddbåt nere vid vattnet. Strömmen är alldeles för stark och för honom mot en säker död i Karmafallet.
En folkresning mot Tengil och hans män skall därefter äga rum. Portarna erövras men Tengil kommer dit med Katla.
Jonatan lyckas dock rycka hornet ur händerna på Tengil och Katla går till anfall mot Tengil och hans män. Efter att
kampen är vunnen ber Orvar Jonatan att föra Katla tillbaka till Katlagrottan. När Jonatan och Karl ska rida över
hängbron blir hästen Grim skrämd och Jonatan tappar hornet ned i floden. De gömmer sig högt uppe på en klippa
och Jonatan knuffar ned ett stort stenblock på Katla. Katla ramlar baklänges ned i floden där det blir en strid mellan
Katla och lindormen Karm som slutligen dödar varandra. De slår läger vid samma klippa vid Karmafallen där de
stannade första gången de färdades till Karmanjaka. Jonatan berättar att Katlas eld har bränt honom och att han nu
kommer att bli förlamad. Jonatan vill helst dö men berättar om vad som händer då: om landet Nangilima där det
endast finns glada äventyr. Karl vill inte skiljas från sin bror utan bär honom på ryggen fram till ett stup och hoppar
sedan: "Å, Nangilima! Ja, Jonatan, ja, jag ser ljuset! Jag ser ljuset!"
Persongalleri
Karl
Karl är 9 år. Han bor med sin storebror Jonatan och sin mamma Sigrid i ett hus två trappor upp i en mindre stad. När
boken börjar har han inte gått i skolan på ett halvår. Han lider av en dödlig sjukdom. Det framgår inte vilken, men
kan mycket väl vara TBC, eftersom han hostar väldigt mycket.
Berättelsen om Tengil gör Karl rädd men inspirerad av sin bror lyckas han övervinna rädslan, först när han lämnar
Körsbärsdalen, andra gången när hoppar av hästen när han och Jonatan jagas av Tengils män och tredje gången när
han tillsammans med sin bror hoppar mot Nangilima. Det sista dödshoppet visar att han upprepar Jonatans hjältedåd
i början av boken och blivit en Lejonhjärta på riktigt, menar litteraturvetaren Vivi Edström.[1]
46
Bröderna Lejonhjärta
I filmatiseringen gestaltades Skorpan av Lars Söderdahl.
Jonatan
13-årige Jonatan ser ut som en sagoprins och redan i första kapitlet utför han ett hjältedåd: han räddar sin lillebror
men dör själv. Han tröstar och han ger vård. I Nangijala tar han hand om Karl och berättar endast långsamt om
Tengil och den kamp som förs. Hans pliktkänsla gör att han en dag måste lämna sin bror och förklarar att det ibland
finns saker alla människor måste göra, annars är de bara "en liten lort".
Jonatan är en hjälte men ingen motståndsledare, på grund av sin pacifism. Vid färden mot Karmanjaka räddar han en
av Tengils soldater från att föras bort av den kraftiga strömmen, trots att han, som är efterspanad, riskerar att gripas.
Dagen innan det stora upproret förklarar han för Orvar att han inte kan döda, inte ens för att rädda sitt eget liv. "Det
finns saker man måste göra, annars är man bara en liten lort", anser han och, får vi förmoda, saker vi människor
aldrig någonsin får göra.
I filmatiseringen gestaltades Jonatan av Staffan Götestam.
Sofia
Sofia bor på Tulipagården nära de höga bergen. Där har hon ett duvslag med massor av vita duvor, sina bin och sina
getter. Hon har en stor blomsterträdgård som Jonatan arbetar i. Med hjälp av sina brevduvor kan hon skicka och ta
emot meddelanden från Törnrosdalen. Tengil vet om vad hon sysslar med och har utlyst en belöning på 15 vita
hästar till den som kan enlevera henne.
I filmatiseringen gestaltades Sofia av Gunn Wållgren.
Jossi
Jossi är värdshusvärd på Guldtuppen i Körsbärsdalen. När Karl möter honom första gången blir han upplyft på ett
bord och Jossi förklarar att de två ska bli bästa vänner. Nästa gång ger Jossi honom kakor som tröst när Jonatan är
borta. Chocken blir därför desto större när han får veta att det är Jossi som är förrädaren, hur han hoppas att Jonatan
snart ska gripas och hans önskan att Tengil ska göra honom till ledare i Körsbärsdalen när den har ockuperats.
I filmatiseringen gestaltades Jossi av Folke Hjort.
Hubert
Hubert är jägare i Körsbärsdalen. Han har lockigt rött hår och rött skägg. Han verkar arg och ställer konstiga frågor,
vilket Skorpan tycker är misstänkt. Skorpan upptäcker Hubert ute i stallet där han har gömt hemliga meddelanden
från Törnrosdalen. Att han tycker om vita hästar ser Skorpan som en bekräftelse på att han är förrädaren. Därför blir
förvåningen desto större att det är den glade och trevlige Jossi som är det, vilket lär Skorpan att inte döma hunden
efter håren.
I filmatiseringen gestaltades Hubert av Tommy Johnson.
Mattias
Mattias blir Karls farfar när Tengils soldater eskorterar honom till Törnrosdalen. Karl måste snabbt hitta en passande
farfar när han får se Mattias sitta och mata duvor, däribland Sofias duva Bianca. Han bor i ett litet vitt hus precis vid
den mur Tengil låtit uppföra runt dalen. Inne i köket finns en skänk och där bakom finns ett hemligt rum där Jonatan
gömmer sig. Mattias har blivit ledare för motståndet mot Tengil efter att Orvar gripits och det är till honom Sofias
vita duvor flyger med hemliga meddelanden.
I filmatiseringen gestaltades Mattias av Allan Edwall.
47
Bröderna Lejonhjärta
Katla
Katla är en drakhona från tidernas begynnelse, vars eld dödar eller förlamar den som träffas. I tusentals år har hon
sovit i Katlagrottan men vaknade och gick till anfall mot Tengils borg. Men hennes anfall avbröts när Tengil blåste i
ett horn och nu lyder Katla den som har hornet. Tengil håller henne kedjad i en grotta nära Karmafallet. Där spanar
hon över vattenytan efter lindormen Karm, som hon hatar.
Inför inspelningen av filmen Bröderna Lejonhjärta (1977) tillverkades en modell av Katla vid Pinewood Studios
utanför London. Inuti modellen, fyra meter hög och åtta meter lång, rymdes tre personer: en vid varje framben samt
en person vid ett litet manöverbord. Den kunde blinka, spruta eld och smälla med svansen. Modellen kostade 100
000 kronor. Regissören Olle Hellbom tyckte först inte att modellen var skräckinjagande nog utan såg till att den
smutsades ned.
Bröderna Lejonhjärta blev det mekaniska filmmonstrets enda roll. 2004 fanns modellen i ett rekvisitaförråd hos
bolaget Filmdekor i "Trollywood".[2]
Tengil
Tengil bär titeln "Riddare av Karmanjaka, Herre över Törnrosdalen". Han har erövrat Törnrosdalen och förslavat
dess invånare.
Tengil träffar man på för första gången när han sitter på en svart häst på torget i Törnrosdalen. Han är klädd i en svart
mantel och har en brynja med en röd brinnande flamma på bröstet. På huvudet bär han svart hjälm med en lila
fjäderbuske. Tengil väljer ut män som skall föras som slavar över Karmafallet för att tjäna som slavar i Tengils land
Karmanjaka, där han bygger sin nya fästning i de Uråldriga Bergens Berg. Tengils makt vilar på hans soldater, samt
på kontrollen av draken Katla som han kontrollerar genom en lur.
I berättelsens slutskede, i striden mellan Tengils soldater och Törnrosdalens folk, förefaller Tengils styrkor att vara
besegrade. Plötsligt dyker dock Katla upp, och läget ser plötsligt ut att vändas till Tengils fördel. Jonatan går i envig
med Tengil, som förlorar och blir dödad av Katla.
I filmatiseringen gestaltades Tengil av Georg Årlin.
Platser
Nangijala
För att lindra Skorpans dödsrädsla berättar hans bror för honom om
livet efter döden, då människorna hamnar i Nangijala, "på andra sidan
stjärnorna". Nangijala är ett land som ännu befinner sig i
"lägereldarnas och sagornas tid". Konkret betyder det ett
förteknologiskt eller medeltida samhälle.
Tre områden i Nangijala omnämns; Körsbärsdalen, Törnrosdalen och
Karmanjaka.
Körsbärsdalen är ett paradis som har allt som en 10-åring kan önska
sig: fisk att meta, egna kaniner och en egen häst. Där kan Skorpan göra
Den gamle by i Århus fick föreställa staden i
allt det han inte kunde förut, springa, simma och rida galopp.
Törnrosdalen när boken filmatiserades
Människorna i Körsbärsdalen lever i en bytesekonomi där allt är gratis
och de hjälper varandra vid behov: Jonatan är trädgårdsdräng åt Sofia som i sin tur förser pojkarna med mat.
Skorpans inträde i detta samhälle symboliseras av han måste byta till kläder av ett mer medeltida snitt.
På andra sidan bergen ligger Törnrosdalen, som Tengil och hans män ockuperat. Dalens invånare har tvingats bygga
en hög mur runt hela dalen och det finns endast två portar, en mot bergen och en mot floden. Här härskar våldet och
48
Bröderna Lejonhjärta
invånarna får jobba som slavar. Ingen kommer ut eller in utan att kunna lösenordet som är "All makt åt Tengil, vår
befriare".
Från Törnrosdalen slingrar sig De Uråldriga Flodernas flod mot De Uråldriga Bergens berg där det mörka och dystra
Karmanjaka ligger och där Tengil har sin borg. I Karmanjaka finns också draken Katla.
Nangilima
Nangilima är ett land bortom Nangijala och dit kommer man om man dör i Nangijala. I Nangilima kan man inte dö
och där finns ingen ondska.
Bakgrund
Redan 1946 kom Astrid Lindgrens roman Mästerdetektiven Blomkvist där riddarleken mellan den Röda och Vita
rosen är ett viktigt element. Även Mio, min Mio från 1954 är en sagoberättelse som utspelar sig i ett fjärran medeltida
land fast där sagan är mer lyrisk än äventyrlig.
Om bokens tillkomst har Lindgren berättat flera gånger. En tågresa längs sjön Fryken söder om Torsby en vinterdag
1972 med ett fantastiskt gryningsljus gav henne impuls att skriva om ett land långt borta: "Det var en sådan där
fantastisk morgon med rosa ljus över sjön - ja, det var något överjordiskt vackert, och då fick jag plötsligt en så
stark upplevelse, ett slags vision av mänsklighetens gryningsljus, och då kände jag hur någonting tändes. Det här
kanske det blir någonting av, tänkte jag".
Vid ett besök på kyrkogården i Vimmerby fastnade Lindgren framför ett järnkors med texten Här vila späda
bröderna Johan Magnus och Achates Phalén, döde 1860. Det gav henne inspiration att skriva en historia med två
unga bröder och döden: "Då visste jag plötsligt att min nästa bok skulle handla om döden och om dessa två små
bröder."
Ytterligare en impuls fick hon när hon närvarade vid en presskonferens inför filminspelningen av Emil i Lönneberga
1971 och såg hur den unge huvudrollsinnehavaren Jan Ohlsson satte sig i knäet på sin storebror Dick.[3]
Kritik
När boken publicerades på hösten 1973 var det en del recensenter som reagerade negativt. Dels var det problematiskt
att ta upp döden på det sätt Lindgren gjorde, särskilt det avslutande självmordet:
Det finns bara ett sätt att bli fri från sjukdomen och det är att lillebror Skorpan tar Jonatan på ryggen och
hoppar ner för ett stup och dör. I dödens land Nangilima blomstrar den eviga lyckan. [...] Naturligtvis vore det
mig främmande att sticka ett höttande pekfinger in bland hennes hyss och påhitt, men jag kan inte låta bli att
fundera över hur ett handikappat barn upplever Jonatan Lejonhjärtas dödslängtan. Griper kanske en
handlingsförlamande eld omkring sig i barnets hjärta. Funderingar om livsberättigande och livskvalité.
Gunnel Enby i Aftonbladet 16 december 1973
But the subjectively emotional, often ecstatic tone of Karl's firstperson narrative may make young readers
uneasy; the book's preoccupation with death and its hints about transmigration of souls may be confusing; and
the final, cool acceptance of suicide, too shocking. Ethel L. Heins i Horn's Book Magazine, Boston, december
1975, s. 594-595.
Andra kritiker ansåg att Lindgren målade sagans värld i alltför svart och vitt:
Hade inte denna världsbild med dess romantiskt-deterministiska önskedröm passat bättre i det kalla krigets
dagar? Är inte denna vackra saga om den sköna frihetskampen mot en oförklarat metafysisk ondska en
förolämpning mot befrielserörelser i världen? Kerstin Stjärne i Arbetet 26 oktober 1973
Skildringen av ondskan blir i boken oerhört schematisk och skräckfylld. Borde inte en bok som behandlar
kampen mellan ont och gott noggrant och ärligt undersöka roten till det onda? [...] Ett farligt och förljuget
49
Bröderna Lejonhjärta
uttalande i en tid som så klart visar upp diktaturers komplicerade politiska mönster och också svårigheten att
bekämpa dem. Barnboksgruppen i Göteborg, publicerat i Dagens Nyheter 22 december 1973.[4]
Å andra sidan reagerade läsarna positivt: "Det är tydligt att barn har en stor längtan efter sagor och gärna såna här
lite spännande sagor. Just nu översvämmas jag med brev från barn - i olika länder - som älskar Bröderna
Lejonhjärta. Slutligen publicerades ett öppet brev i Expressen 1974 där Lindgren skrev om hur det gick för bröderna
i den värld de kom till efter döden i Nangijala. Aldrig har jag fått en så stark och spontan reaktion på någon bok"
skriver Lindgren i ett brev 1975.[5]
Boken ger uttryck för en vanlig missuppfattning om brevduvor; att det skulle gå att skicka dem som kurirer fram och
tillbaka mellan två olika platser. Det går inte, eftersom brevduvan bara kan hitta tillbaka till sitt eget duvslag.
Ilon Wiklands teckningar
Ilon Wikland hade illustrerat flera av Lindgrens berättelser när hon fick i uppdrag att illustrera Bröderna
Lejonhjärta. Lindgren var fortfarande inte klar med berättelsen och Wikland fick rita vartefter kapitlen blev färdiga.
Till den svenska upplagan ritade Wikland omslaget och ett 30-tal teckningar kom med. Som ung flydde Ilon
Wikland från Estland till Sverige, och hon berättade "I många år efter kriget hade jag mardrömmar om att det var
krig och jag var jagad av soldater. Att ha varit så nära kriget har hjälpt mig mycket i illustrationerna.".[6]
Fortsättningen
Många av läsarna skrev brev till Astrid Lindgren och bad att hon skulle skriva en bok om hur det gick för Karl och
Jonatan i Nangilima. I ett öppet brev som publicerades i Expressen 1974 berättade hon hur det gick: De två bosatte
sig i Mattisgården i Äppeldalen tillsammans med Mattias. Karl och Jonatan kunde nu bygga kojor, rida omkring i
skogarna och sova vid lägereldar. Karl fick en egen hund, Mecke. Den onde Tengil och förrädaren Jossi hamnade
inte i Nangilima utan i ett annat land som heter Lokrume (vilket för övrigt också är namnet på en socken på
Gotland).[7]
Filmatiseringen
Huvudartikel: Bröderna Lejonhjärta (film)
Olle Hellbom hade gjort film av en mängd av Lindgrens böcker när arbetet med en filmatisering inleddes 1976. Den
11-årige Lars Söderdahl hade spelat Lillebror i filmerna om Karlsson på taket och fick rollen som Skorpan medan
rollen som storebror Jonatan gick till den 23-årige skådespelaren Staffan Götestam. Inspelningen ägde rum i
Brösarps backar och de blommande körsbärsträden är äppelträden vid Kiviks musteri. Det ödsliga landskapet i
Karmanjaka spelades in i området Þingvellir nationalpark på Island.
Statens biografbyrå gav filmen en 11-årsgräns vilket väckte debatt där även Lindgren deltog. Utbildningsminister
Jan-Erik Wikström såg till att en 7-årsgräns infördes från den 1 januari 1978, Lex Lejonhjärta, men Biografbyrån
sänkte inte åldersgränsen vid omgranskningen.[2]
1989 prövade Statens biografbyrå filmen ytterligare en gång. Den fick då åldersgränsen 7 år.
50
Bröderna Lejonhjärta
Teateruppsättningar
Huvudartikel: Bröderna Lejonhjärta (teater)
•
•
•
•
•
Göta Lejon (1987-1989)
Länsteatern, Gotland (2003)
Teatersmedjan, Karlshamn (2004)
GöteborgsOperan (2007)
Stockholms stadsteater (2009-2010)
Referenser
Noter
[1]
[2]
[3]
[4]
[5]
[6]
Edström (1992), s. 250-251
Karlsson/Erséus (2004), s. 196-219
Edström (1992), s. 222-224
Mary Ørvig: En bok om Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 1977, sid. 172-177. ISBN 91-29-47547-3.
Edström (1992), s. 222
Birgitta Westin: Susanna Hellsing: Kapitlet "Ilon Wikland - flickan som kunde rita sagor" i Allrakäraste Astrid - En vänbok till Astrid
Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 2001, sid. 104-107. ISBN 91-29-65285-5.
[7] Expressen 26 februari 1974
Tryckta källor
• Vivi Edström: Astrid Lindgren - Vildtoring och lägereld, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992. ISBN
91-29-59611-4.
• Petter Karlsson och Johan Erséus: Från snickerboa till Villa Villerkulla, Forum, Stockholm 2004. ISBN
91-37-12365-3.
Externa länkar
• Wikiquote har citat av eller om q:
51
Ronja Rövardotter
Ronja Rövardotter
För det svenska förnamnet Ronja, se Ronja (namn).
För filmatiseringen av romanen se Ronja Rövardotter (film).
Ronja Rövardotter är en fantasybok av Astrid Lindgren från 1981. Huvudpersonen Ronja är en flicka i 10-årsåldern
vars uppväxt läsaren får följa under två somrar och en vinter. Hon är dotter till en rövarhövding och boken handlar
om hur hon blir självständig och gör uppror mot fadern. Den filmatiserades 1984 med Tage Danielsson som regissör.
Referat av handlingen
I korthet
Romanen skildrar unga människors upptäckarglädje och klarsynta revolt mot världens orättvisor och vuxnas
trångsynthet. Den bjuder på ett ovanligt porträtt av en både ömsint, patriarkal och svensk far och ett uppfriskande
könsrollsöverskridande porträtt av en teknisk, handlingskraftig och rolig dotter.
I detalj
Romanen utspelar sig under medeltiden, och handlar om en flicka som växer upp i en borg i skogen bland en massa
rövare. Hennes pappa, rövarhövdingen, heter Mattis och en stor del av hennes värld kretsar kring honom,
Mattisborgen som de bor i samt den omgivande skogen. En annan för Ronja betydelsefull person är den äldste av
rövarna, Skalle-Per. Hon har även en mamma, Lovis, och så småningom blir hon även vän med ett annat rövarbarn,
Birk. Han visar sig vara son till Mattis bittraste fiende, Borka, och han och hans familj och Borkarövarna har till och
med flyttat in i den övergivna halvan av Mattisborgen. Birks och Ronjas ätter har varit ärkefiender sedan
mannaminne och längre än så och Mattis och Borka har mycket svårt att acceptera deras vänskap. I Mattisskogen
finns, förutom en massa djur, många mystiska väsen såsom rumpnissar, grådvärgar och vildvittror.
Ronja föds en åsknatt i en rövarborg på en klippa långt in i skogen. Vildvittror kretsar kring borgen och Lovis
sjunger för att få födseln att gå lättare. Mattis är väldigt stolt över sin nyfödda dotter och visar upp henne för de tolv
rövarna som skålar och prisar den nyfödda. Samma natt slår blixten ner och delar Mattisborgen i två delar med en
avgrund, Helvetesgapet, emellan.
När Ronja är tillräckligt vuxen får hon själv upptäcka skogen och vad som finns där. Trots sin fars varningar söker
hon upp farorna för att lära sig att vara försiktig. En dag när hon aktar sig för att ramla ned i Helvetesgapet mellan
borghalvorna möter hon Birk. Borkarövarna har flyttat in i den övergivna borghalvan och där tänker de stanna. De
två prövar nu varandras mod genom att hoppa över Helvetsgapet tills Birk ramlar och blir hängande i kanten. Hon
räddar honom med hjälp av sitt rep och ger honom sedan ett knytnävsslag i ansiktet. Mattis blir rasande över att
Borkarövarna har flyttat in men det är inte mycket han kan göra åt det.
Nästa gång Ronja möter Birk i skogen räddar han henne från att lockas bort i dimman av de underjordiska. Sedan
dröjer det ända till vintern innan de möts igen. En dag när Ronja har varit ute i skogen på skidor fastnar hon med
foten i rumpnissarnas håla. Hon kan inte komma loss och anfalls av en vildvittra. När det har börjat mörkna dyker
Birk upp och räddar henne. Hennes instinktiva motvilja har förbytts och hon både gråter och omfamnar honom av
tacksamhet och innan de skiljs är de bror och syster med varandra.
Ronja förstår att hon aldrig kan tala om för Mattis att Birk Borkason nu är hennes bror. Vintern är lång och en dag är
Ronja nere i Mattisborgens allra djupaste fängelsehålor. Snart har hon flyttat undan nedrasade stenar så att passagen
in i Borkafästet är fri. Utan att någon annan vet något kan hon nu träffa Birk. Han har gått ned i vikt eftersom
Borkarövarna har dåligt med mat. Ronja ordnar med mat från Mattisborgens visthus. "Det är bara så att vi inte
klarar oss utan varann. Det har jag förstått nu", säger hon.
52
Ronja Rövardotter
Till slut kommer våren och Ronja och Birk kan träffas nere vid tjärnen där Ronja måste skrika sitt vårskrik. De
försöker fånga varsin vildhäst. Rackarn och Vildtoringen, som de båda vildhästarna kallas, kastar dock av sina
ryttare.
Fiendskapen mellan rövarbanden tar också fart. Borkarövarna sätter en pil i Sturkas och Mattis får sin hämnd när han
lyckas kidnappa Birk, som blir gisslan. Nu kan han driva ut Borkarövarna: Borka får inte tillbaka sin son förrän
rövarbandet flyttar ut. De båda rövarbanden möts på varsin sida om Helvetesgapet för att förhandla. Ronja ingriper
och hoppar över gapet till Borkas sida. Detta chockerar Mattis, och han förklarar att han inte längre har något barn.
Fångarna utväxlas snart.
Mattis håller sig undan och vid middagarna tiger han. Vid tjärnen möter Ronja Birk som förklarar att de där hemma
starkt ogillar att han blivit hennes vän, och nu ska han flytta in i Björngrottan nere vid älven för slippa sina
närstående. Ronja bestämmer sig för att bo där med honom för att slippa Mattis utfrysning. Historien utvecklas till en
robinsonad och de lever på lax och mjölk från en märr som fått sitt föl rivet av en björn.
En sommarkväll sitter Lill-Klippen vid deras grotta med bröd och salt från Lovis. I Mattisborgen är det fortfarande
lika dystert. Lovis vill att hon ska komma hem men Ronja vägrar så länge hon inte är sin fars dotter. En dag badar de
i älven när de anfalls av vildvittrorna. De flyter nerför strömmen, allt närmare Glupafallet. De hänger sig fast vid en
björk som kommer flytande. Hårt håller de om varandra och tror att det är deras sista stund i livet, men björken stöter
mot en sten och flyter in mot älvstranden. Med sina sista krafter simmar de mot stranden och lyckas till slut ta sig
upp.
När de kommer tillbaka till grottan sitter Lovis och väntar på dem. Hon ber Ronja komma hem men Ronja vill inte
komma hem om inte Mattis själv ber om det. Även Birk är missnöjd över Lovis besök och vill ha Ronja för sig själv,
åtminstone ännu en tid: "Vi har bara den här sommaren, du och jag".
Vi får följa Ronjas och Birks glädje och kamp för att överleva i Mattisskogen. De fiskar, jagar, rider, simmar och
vandrar omkring i skogen. Men vi får även följa en fars kamp för att dels kunna släppa taget om sitt barn men
framförallt för att kunna släppa taget om den egna stoltheten, erkänna sina misstag och be sitt barn om förlåtelse. En
morgon när Ronja går ner till källan för att hämta vatten sitter Mattis där. Han gråter och Ronja kastar sig i hans
famn. Han ber Ronja att följa med till Mattisborgen, suckar och ber sedan Birk att också följa med. Birk vill gå hem
och träffa sina föräldrar: "Vi ses igen, rövardotter! Alla dagar, det vet du, söstra mi!"
Rövarlivet blir svårare och fogdens knektar har blivit allt mer besvärliga. Skalle-Per föreslår att rövarbanden ska gå
ihop, men förslaget avvisas först av Mattis, men han inser att de inte har något val och talar om förslaget för Borka.
Rövarna avgör vem som ska bli ledare för det stora rövarbandet genom en duell nedanför Vargklämman. Mattis
vinner. Borka tröstar sig med att Birk en dag ska bli hövding, men Birk förklarar att han minsann aldrig tänker bli
rövare.
Gamle Skalle-Per blir allt sämre, och vet att slutet kan vara nära. Därför avslöjar han en hemlighet för Ronja: En
gång räddade han en grådvärg från vildvittrorna och som tack berättade grådvärgen om ett silverberg. Han förklarar
vägen dit.
Mattis blir förkrossad när Skalle-Per dör, men livet går vidare och när vintern är slut flyttar Ronja och Birk ut i
Björngrottan igen. I sin glädje över vårens ankomst skriker hon än en gång sitt vårskrik.
53
Ronja Rövardotter
Platser
Skogen
Föräldrarna Mattis och Lovis släpper ut Ronja i skogen för att denna ska fostra henne. I början förundras Ronja över
naturens mysterier, hon skrattar åt näckrosorna och skräms av grådvärgarna innan hon lärt sig behärska sin rädsla.
Hennes fars varningar för skogens faror tar hon blott alltför bokstavligt: hon övar sig i att akta sig för olika saker.
Övning ger färdighet och snart betraktar hon skogen som sin, något som Birk protesterar emot.
I skogen finns både nyttigheter men också faror. Farorna består bland annat av de oknytt som finns där: grådvärgar,
vildvittror och den lockande sången från de underjordiska. Där finns också resurser: vitmossa att läka sår, vildhästar
att rida in och välbehövlig mjölk från ett vildsto.
Persongalleri
Ronja Rövardotter
Ronjas ålder framgår inte av boken men när hon skickas ut i skogen av
sina föräldrar är det första gången hon är där ensam. Hennes storögda
förundran i början ersätts så småningom av slipad erfarenhet, hon har
blivit mer kunnig och mognat: första gången hon lockas av de
underjordiska håller det på att gå illa; andra gången lyssnar hon men
känner inte längre någon lockelse.
En tysk uppsättning av Ronja Rövardotter
Första gången hon får se Birk måste hon skratta till. De blir snabbt
vänner men Ronja ställs inför en konflikt: hon kan inte säga något till
sin egen far: "Det skulle vara som att slå honom i skallen med en slägga, bara mycket värre, och han skulle bli mer
förkrossad och mer ursinnig än man någonsin hade sett honom". På vintern möts de långt ner i Mattisborgen där
Ronja ger honom bröd, ett tecken på kärlek till sin nästa som också används i Mio, min Mio och Bröderna
Lejonhjärta.
I filmatiseringen gestaltas Ronja av Hanna Zetterberg.
Birk Borkason
Birk föddes samma åsknatt som Ronja. Han är son till Borka och Undis och har alltid fått berättat vilka skitstövlar
Mattisrövarna är. När Birk och Ronja möts första gången utmanar de varandra genom att hoppa över Helvetesgapet
tills Birk ramlar och Ronja räddar honom. Birk räddar senare Ronja till livet två gånger - när de underjordiska i
dimman söker locka Ronja till sig och när hon har fastnat med foten i en håla och anfalls av vildvittror.
I filmatiseringen gestaltas Birk av Dan Håfström (även känd som Dick Håfström).
54
Ronja Rövardotter
Mattis
Mattis är Ronjas pappa och rövarhövding. Han bor tillsammans med rövarna, hustrun Lovis och dottern Ronja i en
stor borg som delats av ett blixtnedslag. Han är en person med starkt känsloliv, han bubblar av lycka och stolthet då
Ronja föds, när han är arg kastar han saker omkring sig och han blir fullständigt rasande när Ronja blir vän med
sonen till hans värsta fiende, Borka. När gamle Skalle-Per går bort blir han utom sig av sorg, gråter och slår sig för
bröstet
När Mattis upptäcker Ronjas dubbelliv, att i hemlighet umgås med ärkefienden Borkas son Birk uppstår en djup
konflikt dem emellan - dotterns svek mot tingens ordning leder till att han avsäger sig faderskapet. Hon flyr ut i
skogen och i Mattisborgen blir inget som förr när Mattis bara tjurar. Med jämna mellanrum kommer budbärare till
grottan för att hålla dem uppdaterade och en dag sitter Mattis själv utanför grottan och ber henne komma hem.
Så långt tillbaka någon kan minnas har det rådit fiendskap mellan Mattisätten och Borkaätten. Båda har alltid försörjt
sig som rövare och rånat de resenärer som måste passera genom Rövargången som skiljer Mattisskogen och
Borkaskogen åt, det är i allfall vad Ronja har fått höra. Fogdens knektar jagar Borkarövarna och de bestämmer sig
för att lämna sin grotta och flyttar in i Mattisborgens övergivna del.
I filmatiseringen gestaltas Mattis av Börje Ahlstedt.
Lovis
Lovis är Ronjas mamma, och Mattis älskade hustru. Hon är i temperamentet raka motsatsen till sin make - lugn,
sansad och förståndig. Hon sjunger varje kväll Vargsången, när den sjungs är det natt i Mattisborgen.
I filmatiseringen gestaltas Lovis av Lena Nyman.
Borka
Rövarhövdingen Borka är ärkefiende till Ronjas pappa Mattis, trots att de var lekkamarater som barn. Även deras
släkter har varit fiender sedan urminnes tider. När Borkas son Birk och Mattis dotter Ronja blir vänner gör detta både
Borka och Mattis ursinniga.
I filmatiseringen gestaltas Borka av Per Oscarsson.
Undis
Undis är Birks mamma, och Borkas hustru. I filmatiseringen gestaltas Undis av Med Reventberg
Skalle-Per
Skalle-Per är Mattis äldsta rövare och framställs som något av en fadersfigur för honom och en farfar för Ronja. När
han dör blir Mattis utom sig av sorg.
I filmatiseringen gestaltas Skalle-Per av Allan Edwall.
Varelser
Grådvärgar
Grådvärgarna är otäcka varelser som ofta kommer fram i mörkret och dras till rädsla. Ju räddare man blir, desto fler
grådvärgar kommer krypande.
55
Ronja Rövardotter
Rumpnissar
De decimeterhöga varelserna är skygga och har svårt att se saker och ting i deras sammanhang. De är, till skillnad
från grådvärgar och vildvittror, tämligen harmlösa, även om deras inkompetens kan vara frustrerande för den som
råkar på dem. De lever i hålor, och man får se sig för så man inte råkar trampa igenom marken så man fastnar med
foten i taket till deras hem, för de kanske inte hjälper en att komma loss, utan betraktar foten som en ny
inredningsdetalj.
Det vanligaste citatet från en rumpnisse är "Voffor gör di på detta viset?"
Vildvittror
Vildvittrorna kan tala, de har vassa klor och näbbar och attackerar människor då de vill se blod flyta. Samtidigt är de
inte särskilt intelligenta och glömmer snabbt bort ett byte som gömmer sig. De påminner om den grekiska
mytologins harpyjor.
Vildvittrorna ska inte förväxlas med det mytologiska folket Vittra ur den nordiska folktron.
Språk
Mattisrövarna använder massor av färgstarka tillmälen som ”skitstövel”, ”ormyngel”, ”hundhedning”, ”ärkemicklar”,
"avedonk" och ”tjyvahund”. Ett återkommande drag är också användandet av det dialekta di, blitt och Mattis kallar
sin dotter för Ronja mi och Birk kallar henne söstra mi. Lindgren är också en språklig förnyare, uttrycket Far åt
pipsvängen blev känt genom boken. Ronja Rövardotter säger, när hon får veta att Borkarövarna bor på andra sidan
Helvetesgapet: "Jämmer och död! Vänta bara tills Mattis får höra det här, då ryker alla Borkarövare åt pipsvängen
med en fjärt!!"
Bakgrund
Lindgren skrev sina första sagor redan på 1930-talet och två av hennes mest kända romaner, Mio, min Mio och
Bröderna Lejonhjärta är typiska sagor med en uppgift som ska lösas och en värld uppdelad i ont och gott. Detta
saknas i Ronja Rövardotter. Visserligen finns det faror även i skogen men inte den utstuderade grymheten hos Tengil
eller riddar Kato. Vad som finns är däremot sagans magiska tretal: tre gånger räddar Ronja och Birk livet på
varandra och tre gånger kommer det besökare till Björngrottan. Här finns också ett rikt galleri av sagoväsen:
grådvärgar, rumpnissar, skumtroll och vildvittror. Att berättelsen äger rum i en rövarskog har förmodligen sin
förankring i 1800-talets Småland. På den tiden var det nämligen inte ovanligt att rövare höll till i de djupa skogarna
och rånade sällskap som färdades på de bedrövliga vägarna.
- "Det började med att jag såg ett berg, och högt uppe på det en rövarborg och den delade sig plötsligt mitt itu. Vad
är det för folk som bor där? tänkte jag. Jo, en rövarfamilj som har en dotter och en annan rövarfamilj som har en
son. Romeo och Julia upp i dagen alltså." har Astrid Lindgren berättat. Namnen i boken fick hon från Kungliga
Automobilklubbens bilatlas där hon hittade flera bra namn i främst Arjeplogs kommun i södra Lappland: Peljekaise
nationalpark, sjön Tjeggelvas, sjön Fjosoken, berget Jutis, byn Joesjö, sjön Labbas samt Anironiarekåtan. [1]
Den svenska utgåvan illustrerades av Ilon Wikland. Hon hade först ritat Ronja med långt mörkt hår och med samiskt
utseende men det tyckte inte Lindgren om som ville att Ronja skulle ha lockigt hår. De tolv rövarna ritade hon av
från kunder på Systembolaget. Mattisborgens höga torn är från biskopsborgen i Hapsal i Estland.[2] . På andra språk
illustrerades boken ofta av andra och där ser Ronja annorlunda ut.
56
Ronja Rövardotter
Filmatisering
Lindgren hade börjat skriva boken 1979 och redan innan boken var
klar hade hon tillsammans med regissören Olle Hellbom börjat fundera
hur boken skulle kunna filmatiseras. Våren 1982 hade Hellbom varit
sysselsatt med finansieringen, med att hitta medarbetare och en lämplig
inspelningsplats när han plötsligt gick bort i juni 1982.
När inspelningarna startade hösten 1983 hade Tage Danielsson tagit
över. Exteriörerna spelades in på Sörknatten i Dalsland , Blåsjön i
Jämtland, Kungsklyftan i Fjällbacka samt vid Haga slottsruin i Solna.
Filmen spelades in på bland annat Haga slottsruin
På berget Sörknatten kan man finna platserna där kulissen av
Mattisborgen stod, "Helvetesgapet" och Björngrottan. Glupafallet
(Ristafallet) och där Ronja och Birk flöt nedströms hållande i en björk, ligger i indalsälven, invid Undersåker i
Jämtlands län. Inomhusscenerna spelades in i studio i Oslo och Stockholm och i Tykarpsgrottan (Mattisborgens
ölkällare). I juni 1984 var inspelningen klar och filmen hade premiär julen 1984. [3] .
Översättningar
Språk, titel, förlag, år för första utgåva [4]
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Bulgariska: Ronja dasscerjata na razbojnik, Narodna mladez, 1986
Danska: Ronja Røverdatter, Gyldendal, 1981
Engelska: Ronia the robber's daughter, Methuen, 1983
Esperanto: Ronjo rabista filino, Inko, 2001 (elektronisk bok)
Estniska: Röövlitütar Ronja, Eesti ramat, 1987
Finska: Ronja ryövärintytär, WSOY, 1981
Franska: Ronya, fille de brigand, Hachette, 1984
Frisiska: Ronja de rôversdochter, AFUK, 1987
Färöiska: Ronja Ránsmansdóttir, AFUK, 1987
Grekiska: Ronia: Η κόρη του Λέστε, Metope, 1982
Grönländska: Piiaasup pania Ronja, Atuakkiorfik, 1994
Hebreiska: 1985
Indonesiska: Ronya anak penyamun, PT Gramedia, 1991
Isländska: Ronja Ræningjadóttir, Mál og menning, 1981
Italienska: Ronja, la figlia del brigante, Mandadori, 1983
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
Japanska: 山賊の娘ローニャ (Sanzoku no musume Rōnya), Iwanami shoten, 1982
Katalanska: Ronja, la filla del bandoler, Joventut, 1985
Kinesiska: Qiangdao de nü'er, China Times, 1995
Koreanska: 산적의 딸 로냐, 발간, 1999
Kroatiska: Ronja Razbojnička kći, Znanje, 1996
Lettiska: Ronja - laupitäja meita, Liesma, 1989
Litauiska: Ronja plésiko dukté: apysaka, Vaga, 1985
Nederländska: Ronja de roversdochter, Ploegsma, 1982
Norska: Ronja Røverdatter, Damm, 1981
Polska: Ronja córka zbójnika, Nasza ksiegarnia, 1985
Portugisiska: Ronia filha de ladrão, Querco, 1984
• Ryska: Ronja, dotj razbojnika, Detskaja literatura, 1987
• Samiska: Ronjá Rievvárnieida, Sami girjit, 1983
57
Ronja Rövardotter
•
•
•
•
•
•
•
•
•
58
Slovakiska: Zbojnícka dcéra Ronja, Mladé letá, 1987
Slovenska: Ronja razbojniška hči, Mladinska knjiga, 1985
Spanska: Ronja la hija del bandolero, Juventud, 1985
Thai: 1997
Tjeckiska: Ronja, dcera loupeznika, Albatros, 1987
Tyska: Ronja Räubertochter, Oetinger, 1982
Ukrainska: Ronja, docka rozbijnika, Veselka, 1987
Ungerska: A rabló lány, Móra, 1986
Vietnamesiska: Ro-ni-a con gái tu'óng cu'óp, Nhà xuát bán giáo duc, 1993
Referenser
[1] Kerstin Ljunggren: Läs om Astrid Lindgren, Rabén & Sjögren, Stockholm 1992, sid. 64. ISBN 91-29-62023-6.
[2] Birgitta Westin: Susanna Hellsing: Ilon Wikland - flickan som kunde rita sagor i "Allrakäraste Astrid. En vänbok till Astrid Lindgren", Rabén
& Sjögren, Stockholm 2001, sid. 108. ISBN 91-29-65285-5.
[3] Petter Karlsson och Johan Erséus: Från Snickerboa till Villa Villekulla - Astrid Lindgrens filmvärld, Forum, Stockholm 2004, sid. 172-195.
ISBN 91-37-12365-3.
[4] Kerstin Kvint: Astrid i vida världen, Kvints, Stockholm 1997, sid. 159. ISBN 91-88374-16-5.
Externa länkar
• Officiell webbplats (http://www.astridlindgren.se/ronja/index.htm)
• Astrid Lindgrens Värld i Vimmerby (http://www.alv.se)
• (http://www.imdb.com/title/tt0088015/)
Astrid Lindgren-filmer
Astrid Lindgrens filmer är filmer och TV-serier baserade
på Astrid Lindgrens berättelser. Några som återkommit i
många av filmerna är kompositören Georg Riedel,
regissören Olle Hellbom och skådespelaren Allan Edwall.
Astrid Lindgren själv har skrivit manus och sångtexter till
de flesta av de filmer som gjorts baserade på hennes verk.
Hon har nästan alltid varit med på inspelningsplatserna och
godkänt. Liksom hon hade tydliga ståndpunkter både
politiskt och allmänmänskligt ville hon också att hennes
filmer skulle följa hennes moraliska syn. Hon var länge
emot animerade filmversioner av sina böcker, samt
godkände bara i viss mån produktion och försäljning av
leksaker och dylikt (merchandise) efter hennes figurer.
Den gamle by i Århus fick föreställa staden i Törnrosdalen när
Bröderna Lejonhjärta filmatiserades.
Astrid Lindgren-filmer
Filmer och TV-serier
• 1947 – Mästerdetektiven Blomkvist
• 1949 – Pippi Långstrump
• 1953 – Mästerdetektiven och Rasmus
• 1955 - Luffaren och Rasmus
• 1956 - Rasmus, Pontus och Toker
•
•
•
•
•
•
•
•
•
•
1957 – Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt
1960 - Alla vi barn i Bullerbyn (TV-serie i 13 avsnitt) [1]
1964 - Vi på Saltkråkan (TV-serie i 13 avsnitt)
1964 - Tjorven, Båtsman och Moses [2]
1965 - Tjorven och Skrållan [2]
1966 - Tjorven och Mysak [2]
1966 - Mästerdetektiven Blomkvist på nya äventyr (TV-film)
1967 - Skrållan, Ruskprick och Knorrhane [2]
1969 - Pippi Långstrump (TV-serie i 13 avsnitt) [3]
1970 - Pippi Långstrump på de sju haven [4]
• 1970 - På rymmen med Pippi Långstrump [4]
• 1971 – Emil i Lönneberga
• 1972 – Nya hyss av Emil i Lönneberga
• 1973 - Emil och griseknoen
• 1974 - Världens bästa Karlsson
• 1977 – Bröderna Lejonhjärta
• 1979 - Du är inte klok, Madicken
• 1980 - Madicken på Junibacken [5]
• 1981 – Rasmus på luffen
• 1984 – Ronja Rövardotter
• 1986 - Alla vi barn i Bullerbyn
• 1987 - Mer om oss barn i Bullerbyn
• 1987 – Mio min Mio [6]
•
•
•
•
1988 – Allra käraste syster (kortfilm)
1988 - Godnatt, herr luffare! (kortfilm)
1989 - Gull-Pian (kortfilm)
1989 - Hoppa högst (kortfilm)
• 1989 – Kajsa Kavat (kortfilm)
• 1989 - Inga rövare finns i skogen (kortfilm)
• 1989 - Peter och Petra
• 1990 – Nils Karlsson Pyssling
• 1990 - Nånting levande åt Lame-Kal (kortfilm)
• 1990 - Pelle flyttar till Komfusenbo (kortfilm)
• 1992 – Lotta på Bråkmakargatan
• 1993 - Lotta flyttar hemifrån
• 1996 - Kalle Blomkvist - Mästerdetektiven lever farligt
• 1997 – Kalle Blomkvist och Rasmus
59
Astrid Lindgren-filmer
Animerade filmatiseringar
• 1968 - Малыш И Карлсон ("Malysj I Karlson", Sovjetunionen)
• 1970 - Карлсон вернулся ("Karlson vernulsia", Sovjetunionen)
• 1997 – Pippi Långstrump (Kanada/Tyskland/Sverige)
• 1998 - Pippi Långstrump (TV-serie i 26 avsnitt, Kanada/Tyskland/Sverige)
• 2002 – Karlsson på taket (Norge/Sverige)
• 2002 - Karlsson på taket (TV-serie i 26 avsnitt, Norge/Sverige)
Anmärkning:
• Avsnitt av 1998 års TV-serie med Pippi Långstrump har även omredigerats till filmer - bland dessa märks
speciellt Pippi i Söderhavet som fick biopremiär och består av seriens tre sista avsnitt.
Utländska spelfilms-filmatiseringar
•
•
•
•
1976 - Priklyucheniya Kalle-syschika (Sovjetunionen, närmare bestämt Litauen - se vidare [38])
1978 - Rasmus brodjaga (Sovjetunionen - se vidare [39])
1982 - Пеппи Длинныйчулок ("Peppi Dlinnyjtjulok", TV-film, Sovjetunionen)
1985 - Emila nedarbi (TV-film, Lettland)
• 1985 - Pippi Långstrump (TV-film, USA)
• 1988 - Pippi Långstrump - Starkast i världen (USA)
Referenser
[1] Delar av den 13 avsnitt långa TV-serien från 1960 finns även ihopklippt till två långfilmer; Alla vi barn i Bullerbyn' från 1960 (bestående av
tre avsnitt) och Bara roligt i Bullerbyn från 1961 (bestående av fyra avsnitt).
[2] De fyra långfilmerna om Saltkråkan har under namnet Så här går det till på Saltkråkan även sänts som en TV-serie i 12 avsnitt. Denna serie
är alltså inte att sammanblanda med den ursprungliga serien, Vi på Saltkråkan, som består av 13 avsnitt. Delar av ursprungsserien har även
klippts ned till en långfilm, även den kallad Vi på Saltkråkan, som fick premiär 1968.
[3] 1973 klipptes delar av TV-serien Pippi Långstrump samman och släpptes som en långfilm under titeln Här kommer Pippi Långstrump.
[4] Flertalet av filmerna har även visats i klippt skick, som TV-serier. Det är dock endast dessa tre produktioner som är skapade för serieformatet.
[5] Filmen bygger på den 6 avsnitt långa TV-serien som sändes för första gången hösten 1979.
[6] Mio, min Mio från 1987 var ett sovjetiskt-svenskt-norskt-brittiskt samarbete, regisserat av den sovjetiske regissören Vladimir Grammatikov,
med bland annat Christopher Lee i rollen som Riddar Kato.
60
Artikelkällor och författare
Artikelkällor och författare
Astrid Lindgren Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12816598 Bidragsgivare: -nothingman-, Ace90, AgatonSax, Ainali, Aker, Alekos, Allexim, Alvin, Andejons, Andreas, Anna
Baldestarde, Annika64, Arvelius, Athn, B****n, Bensin, Bergsten, Bero, Biills, Bjohan, BjörnF, Bloondiieenn, Bluescan, Bojin, Bonne1978, Bord, BrDead, Caesar, Calandrella, Calle, Castrup,
Chibbbyy, Chincoteague, CodeGeneratR, CommonsDelinker, Cultisistan, Daedalus, Dcastor, Den fjättrade ankan, Dh8b, Diupwijk, E.G., E23, EMW, Edaen, Eetvartti, Elinnea, Elis 91, Eribro,
Essin, Ettrig, Evalowyn, Fannelis, Fernbom2, Filmer, Fluff, Fred J, Fredde 99, FredrikT, Frökennostalgi, FöredettaMH, Galnatuppen, GameOn, Grillo, Gunnar Larsson, Hahah 1337, Hallabro,
Hannibal, Hashar, Hedning, Hjärter, Holger.Ellgaard, Huggorm, Hulk, Idunius, Ihwar2000, Ilovecome, Isthmus, Jackob, Janders, Janee, Jlundqvi, Johan Dahlin, Johan zhe, Johna, Jono, Joofn,
Josve05a, Jsdo1980, Julle, Kaare, Kaka90, Kontrapunktus, Kristaga, Kruosio, Krusbäret, L Haglund, LA2, Lamré, Lars Törnqvist, Lavallen, Laxskinn, Lelle1987, Liftarn, Linda Fagerström,
Litany, LittleGun, Lojak, Lokal Profil, Lolnub, Lord Pelle, Lsj, Luttrad, MBargo, Madfan87, MagnusA, Magol, Marcustisk, Miaow Miaow, Micke, MickeLundin, Mimarob, Moralist, Mr Bullitt,
NH, Natox, Nescionomen, Nicke L, Nirmos, Nitramus, Nordelch, Nostalgia, Oddjob, Ojojoj2, Orland, Ossi, Patrik77, Peter Isotalo, Petter Strandmark, Philippos, Pjär80, Pontus, Pontuz, Pralin,
Ptunen, Purre84, ReDefiner, Rex Sueciæ, Riddle12345, Riggwelter, Rogper, Rolf B, Ronja Addams-Moring, Rosp, Rudolf 1922, Sadfcsdavs, Savaa, Scooba, Scuzzer, Sendelbach, Sjö, Skorpan,
Softssa, Sollentuna, Spaceflower, Spidermine, StefanB, Sten André, Stenas, Stendahl, Stigfinnare, Suz, Swana, SweJohan, Tegel, Thuresson, Thurs, Tor Englund, Torvindus, Tpb, Tulpan,
Tåggas, Ufinne, Vatten, Velma, Vints, Vogler, Wasell, WeRon, Wolfgangus Mozart, Yger, Yvwv, Zoticus, Ämannenj, 333 anonyma redigeringar
Pippi Långstrump Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12753601 Bidragsgivare: -nothingman-, Abu ari, Adamkooo, Alers, Ankara, Bensin, Bero, Blanka, Bob A, Boberger,
Bomkia, Bongoman, Carl Steinbeißer, Celsius, Davidjj, Dcastor, Dh8b, Diupwijk, Dr Fredrik Haeffner, Duckwing, E70, Egon Eagle, Elinnea, Entheta, Essin, Farejobaldo, GameOn, Grillo, Habj,
Hakanand, Henkeboj, Hobe, Huggorm, Idunius, ItsTheTruth, Janee, Jlundqvi, Jonek, Josve05a, Jsdo1980, Julle, Juve82, Kasper2006, Kink95, Kruosio, Krusbäret, Kyllo, LX, Lars Törnqvist,
Lojak, Ludde23, MagnusA, Magol, Mamma12, Mankash, Martin.agren, MickeLundin, Mimarob, Mkh, Motståndsmannen, Muneyama, Mux, Nicke L, Nsaa, Obelix, Oblaserad, Piero Japan,
Pjär80, Poya f, Qlql, Ranveig, ReDefiner, Rex Sueciæ, Rhodo, Ricjac, Rtap0, Sakala, Simson, Sofokles, Softssa, Solkoll, Spaceflower, Spiff, St Leif, StefanB, Stigfinnare, Strangnet, Tegel,
Tetraedycal, Thoasp, Thuresson, Tjaba, Tom andersson, Torvindus, Tournesol, Vivo, Väsk, Wasell, Wikimalte, Yger, Zeck, Zoticus, Åke Persson, 148 anonyma redigeringar
Kalle Blomkvist Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427726 Bidragsgivare: Bellatrix, Dcastor, E70, Elinnea, Fluff, Gegik, Grön, Habj, Ion-5, J 1982, Mats A,
Motståndsmannen, Mr Bullitt, Mux, Nicke L, Petter Strandmark, Pralin, Sannab, Silvonen, Spaceflower, Thuresson, Torvindus, Zoticus, 21 anonyma redigeringar
Barnen i Bullerbyn Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12082883 Bidragsgivare: Absalon, Dcastor, Elinnea, Inteloutside2, Jacce, Janee, Jordgubbe, Krusbäret, Lord Pelle,
Lovanski, Mimarob, Ntb, Obelix, Pjär80, Ranveig, Reinhart, Torvindus, Yvwv, Zoticus, 20 anonyma redigeringar
Nils Karlsson Pyssling Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427755 Bidragsgivare: Aner, C0oL 91, Elinnea, J 1982, Jsdo1980, Lommalisa, Mkh, Moralist, Natox, Pjär80,
Tournesol, Wasell, 14 anonyma redigeringar
Kajsa Kavat Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427737 Bidragsgivare: Annika64, CHG, Hjärter, J 1982, Pjär80, TheEngineer, Yvwv, 8 anonyma redigeringar
Mio, min Mio Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12647661 Bidragsgivare: Andejons, Bensin, Caesar, Calandrella, Civilspanaren, Crocuta, Dcastor, E.G., Elinnea, FöredettaMH,
GoldSnake, Honken91, Icea, Isthmus, J 1982, LA2, Law, Litany, Lord Pelle, Lundgren8, Moralist, Myskoxen, NERIUM, Nicke L, Nordelch, Obelix, Petter Strandmark, Pjär80, Pralin,
Stigfinnare, TKU, Tegel, Thuresson, Torvindus, Trileia, Twincinema, Warrakkk, 35 anonyma redigeringar
Karlsson på taket Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12559257 Bidragsgivare: Calandrella, Elinnea, Essin, Greverod, Holger.Ellgaard, HolyCow, Huggorm, J 1982, Lars
Törnqvist, Linndidde, Lord Pelle, Lotus den rätte, Ludde23, MagnusA, Mulno, Nicke L, Pjär80, Ranveig, Riggwelter, Servant Saber, Sjö, Spito, Th33, Urbourbo, Väsk, Zoticus, 25 anonyma
redigeringar
Rasmus på luffen Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427748 Bidragsgivare: Andres, Dcastor, DrBizzar0, Elinnea, Eskildalenius, Habj, J 1982, Janee, Jonek, Jono, Lars
Törnqvist, Pjär80, Riggwelter, Rosp, Rumpanlite, Sadfcsdavs, Softssa, Zoticus, 10 anonyma redigeringar
Lotta på Bråkmakargatan Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427721 Bidragsgivare: Elinnea, Idunius, J 1982, Nysalor, Pjär80, Rosp, Thoasp, Zoticus, 5 anonyma
redigeringar
Madicken Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12427650 Bidragsgivare: Dcastor, Elinnea, Essin, FilipFilip, Hejkompis, Huggorm, J 1982, Jacob Lundberg, Janee, Jonek,
Krusbäret, Lojak, Lolloo, MagnusA, MajaDalarna, Perolinka, Pjär80, Riggwelter, Sollentuna, Tegel, Thoasp, Thuresson, Torvindus, Vatten, Yvwv, Zoticus, 40 anonyma redigeringar
Emil i Lönneberga Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12854544 Bidragsgivare: Admirał Bum, Al Pereira, Ankara, Arnef, B****n, BjörnBergman, Caesar, CommonsDelinker,
Damast, Dcastor, Ean, Edaen, Elinnea, Grotte, Hasse JH, Hellqvist, Holger.Ellgaard, Huggorm, Idunius, J 1982, Jacob100, Janee, Jeff, Jerra karakas, Jkl, Jonek, Jsdo1980, Krusbäret, Kurtan, Lars
Törnqvist, MagnusA, Marxmax, Mats A, Nicke L, Nordelch, Pjotr'k, Pjär80, Skvattram, Strangnet, Thuresson, Tournesol, Yvwv, Zoticus, 54 anonyma redigeringar
Saltkråkan Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12133443 Bidragsgivare: Andejons, Bergsten, Bruno Rosta, Christian47, Dh8b, E70, Elinnea, Essin, Flinga, Grön, Hejkompis,
HelgeStenstrom, Hellqvist, Huggorm, J 1982, Jantangring, Jojan, Jordgubbe, Krusbäret, Kyllo, LX, Law, Law måste bli litet klokare, Mats A, Orvarmanne, Paracel63, Pjär80, Riggwelter,
Sakletare, Sarnholm, Softssa, Starre, Tomas e, Tåggas, Zaphod, Zoticus, 32 anonyma redigeringar
Bröderna Lejonhjärta Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12647898 Bidragsgivare: -nothingman-, 911029, Akronym, Andreas Rejbrand, Ankarsten, Bellatrix, Bensin,
Bibelman, Blackcreek, Chirlu, Civilspanaren, Cl5z, Damast, Dan Pettersson, Dcastor, Disastermate, Diupwijk, E70, Elinnea, Elis 91, Evalowyn, Fluff, Gustafsson.b, Hejkompis, Huggorm,
Höstblomma, Icea, Isthmus, J 1982, Jacob Lundberg, Jalf17, Johan.holmberg@home.se, Jono, Kristaga, Krusbäret, Lars Törnqvist, Lolloo, Lommalisa, Lord Pelle, Lsj, MBargo, MHedman, Mats
A, Mr Bullitt, NERIUM, Nicke L, Nisse VII, Njaelkies Lea, Pjär80, Popperipopp, Pralin, Ptunen, Riddle12345, Riggwelter, Ronja Addams-Moring, Sannab, Spito, StefanB, Stigfinnare,
Strangnet, Suz, Tamasis, Tanzania, Taotriad, Tegel, Thuresson, Torvindus, Tournesol, Twincinema, Vints, Vogler, Xenus, Yger, Yvwv, Zoticus, 83 anonyma redigeringar
Ronja Rövardotter Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12816763 Bidragsgivare: -nothingman-, Aggepanken, Annika64, Arkaisk, Bellatrix, BiblioteKarin, BjörnBergman,
Bopper93, Bruno Rosta, Caesar, Dcastor, E70, Ejnarr, El Maco, Elinnea, Flinga, Grillo, Gul, Habj, Hellqvist, Herr X, Hjb981, Islander, J 1982, Jlandin, Jojan, Jonek, Jonny Hansson, Jorva,
Kurtan, Kyllo, LA2, LX, Lamré, Lillefjant, Lord of Konrad, Lovanski, MagnusA, Malte666, Marcinek, Moralist, Myskoxen, Nicke L, Nisse VII, Nordelch, Petter Strandmark, Pjär80, Premium,
Pwa66, Riggwelter, Rogper, Rosp, Sannab, Skalman, Softssa, Spidermine, StefanB, Sten André, SweJohan, Tegel, Thuresson, Torvindus, Tournesol, Wasell, WeRon, Xenus, Yvwv, 97 anonyma
redigeringar
Astrid Lindgren-filmer Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?oldid=12505649 Bidragsgivare: Calandrella, Hejkompis, Herr X, J 1982, MagnusA, MartinAsplund, Zoticus, 16 anonyma
redigeringar
61
Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare
Bildkällor, -licenser och -bidragsgivare
Bild:Lindgren 1960.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Lindgren_1960.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: Holger.Ellgaard
Fil:Lindgren 1923.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Lindgren_1923.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: Chr. Widén
Fil:Astrid Lindgren 1924.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Astrid_Lindgren_1924.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Fred J, Grillo, J 1982, Mirgolth, 1
anonyma redigeringar
Fil:Dalagatan 2008c.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Dalagatan_2008c.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Holger.Ellgaard
Fil:Astrid lindgren skulptur.png Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Astrid_lindgren_skulptur.png Licens: Public Domain Bidragsgivare: Original uploader was Hedning at
sv.wikipedia
Fil:Dalagatan 2008a.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Dalagatan_2008a.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Holger.Ellgaard
Fil:Lindgren Filmstaden.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Lindgren_Filmstaden.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare:
User:Holger.Ellgaard
Fil:Briefmarke Astrid Lindgren.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Briefmarke_Astrid_Lindgren.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: Deutsche Post AG
Fil:Sagornas död.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Sagornas_död.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Galnatuppen
Fil:Pippi Langstrumpf Pippi Longstocking.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Pippi_Langstrumpf_Pippi_Longstocking.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: Kungfuman
Fil:Villa villekulla.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Villa_villekulla.jpg Licens: okänd Bidragsgivare: User:Fragwürdig
Fil:Astrid Lindgrens World Kling & Klang.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Astrid_Lindgrens_World_Kling_&_Klang.jpg Licens: Creative Commons Attribution 2.0
Bidragsgivare: Mads Bødker from Copenhagen, Denmark
Bild:Vimmerby, den 23 juni 2008, bild 19.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Vimmerby,_den_23_juni_2008,_bild_19.jpg Licens: Creative Commons
Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Västgöten
Image:Riddaren rider, John Bauer 1914.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Riddaren_rider,_John_Bauer_1914.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: Thuresson, 1
anonyma redigeringar
Image:Eilean donan castle.JPG Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Eilean_donan_castle.JPG Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 2.5 Bidragsgivare:
User:Moralist
Fil:Karlsson vom Dach.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Karlsson_vom_Dach.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare:
User:Holger.Ellgaard
Fil:Russia stamp 1992 №18.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Russia_stamp_1992_№18.jpg Licens: Public Domain Bidragsgivare: User:Mariluna
Fil:Flag of Sweden.svg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Flag_of_Sweden.svg Licens: Public Domain Bidragsgivare: User:Jon Harald Søby
Fil:Den gamle by 2.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Den_gamle_by_2.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 3.0 Bidragsgivare: User:Nico-dk
Fil:Weissmann FBH 2004 Ens.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Weissmann_FBH_2004_Ens.jpg Licens: Free Art License Bidragsgivare: User:Weissmann
Fil:Hagaparken slottsruin 1.jpg Källa: http://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Fil:Hagaparken_slottsruin_1.jpg Licens: Creative Commons Attribution-Sharealike 2.5 Bidragsgivare:
User:Holger.Ellgaard
62
Licens
Licens
Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported
http:/ / creativecommons. org/ licenses/ by-sa/ 3. 0/
63