.. och Ronja på gymnasiet sid 6 Barnverksamhet i Jönköping sid 8

Föräldrakontakten
Nummer 4
nov 2010
En rikstidning för föräldrar till barn med synskador
Carl börjar i första klass, sid 3
.. och Ronja på gymnasiet sid 6
Barnverksamhet i Jönköping sid 8
Skolskjutstrasslet sid 9
Projekt för att stärka
barnens delaktighet
Ämnet Idrott och hälsa i skolan kan i vissa fall innebära att
elever med funktionsnedsättning befrias helt eller delvis
från ämnet.
Skolinspektionen genomförde ett antal flygande tillsyner,
dvs oanmälda besök, i skolor
i april 2010 för att granska
ämnet idrott och hälsa. Det
var tillsyn samtidigt i 172 skolor i 64 kommuner med totalt
7623 elever i år 7-9. Man fann
att 2 procent av eleverna var
befriade helt eller delvis. Det
finns ingen uppgift på vad
anledningen var, men man kan
befara att ett antal av dessa
elever har någon funktionsnedsättning.
Det är en hög siffra eftersom
möjligheten till befrielse är
starkt begränsad i skollagen.
En utgångspunkt för undervisningen i den svenska skolan är
att alla elever ska kunna delta
efter sin förmåga. Skolan ska
så långt som möjligt anpassa
undervisningen till elevernas
olika förutsättningar. Skolinspektionen ska granska ämnet
idrott och hälsa vidare.
Synskadades Riksförbund
deltar i styrgruppen för ett
projekt som heter Olika unga
– Lika förutsättningar. Projektet leds av Hjälpmedelsinstitutet. Under 2010-2011 pågår
en pilotstudie i några skolor
i Linköping och i Kungälv.
Inom pilotstudien kommer
ett antal elever med olika
funktionsnedsättningar att få
möjlighet att prova ny teknik,
hjälpmedel och alternativa
verktyg. Tanken är att elever
och lärare utvärderar hjälpmedel eller alternativa verktyg
för att öka sin egen kunskap
om hjälpmedlens betydelse i
lärandeprocessen. Syftet är
att öka elevernas inflytande
och delaktighet när det gäller
stödinsatser för att påverka
deras självständighet och deras
möjligheter att välja framtid
som andra. Pilotprojektet är en
förstudie och förhoppningen
är att resultaten ska kunna
ligga till grund för en bredare
försöksverksamhet framöver.
Projektet Egen växtkraft, som
leds av Barnombudsmannen
och Handikappförbunden, där
vi deltar i en referensgrupp
ska arbeta fram en handbok
för vuxna och ett material för
barn och unga. Syftet med
projektet är att öka barns och
ungas delaktighet i habiliterande verksamheter. Utgångspunkten i handboken för de
vuxna är varför barn inte ska
vara delaktiga. Handboken
ska inspirera och visa på vilka
positiva effekter det har när
barn och unga har möjlighet
att vara delaktiga i beslut som
rör dem. Projektet ska vara
klart i juli 2011.
Cecilia Ekstrand
Synskadades Riksförbund
Innehåll i Föräldrakontakten nummer 4, 2010:
Vi har varit förskonade från det
byråkratiska sid 3
Ibland fungerar skolskjutsar, ibland inte
alls sid 9
Tack och adjö
Första gången på teaterläger
sid 5
Gymnasiet en lättnad – men läromedlen
sena som vanligt sid 6
Kompisprojektet – ett barnsamarbete
syncentral/SRF sid 8
2
Barnrådet invigt
sid 10
sid 10
Dalafamiljer träffades på Almåsa
sid 11
– Vi har varit förskonade
från det byråkratiska.
Carl Jacobssons
skolstart i första klass i
Norrbackaskolan i Visby
har gått som smort.
Mamma Katarina Johansson
och pappa Adam Jacobsson
har inte behövt agera poliser
och administratörer ett dugg.
– Vi har varit enormt förskonade från byråkratjobb,
säger Adam Jacobsson. Vi vet
att många har fått kämpa,
men inte vi. Det har berott
på rektorerna, först Maggan
Tideman och sen Torsten Flemming. De vill verkligen att Carl
ska få det bästa.
Carl är helt blind sen födseln
på grund av Lebers syndrom.
Men bra på att kompensera,
som hans assistent bekräftar
här nedan.
Carl, i mitten, med bröderna Axel, t.v. och Olle, t.h.
Familjeporträtt.
– Vi fick reda på ganska tidigt
att Carl skulle börja här på
Norrbackaskolan, säger rektor
Torsten Flemming. Han var
van vid lokalerna sen förskolan. Flera av hans kamrater
gick här. Så det var rimligt att
han skulle få plats här.
– Vi hade en gedigen överlämning. Vi utsåg en assistent
som träffade föräldrarna, en
otroligt bra pedagog som hela
tiden är på hugget. Förskolans
assistent fick gå dubbelt ett
tag för att föra över kunskap.
SPSM i Stockholm var med
liksom Gotit, kommunens
hjälpmedelsorganisation. Barnoch utbildningsförvaltningens
3
Rast. Carl tredje från höger.
synkonsulent har varit med,
och hela personalen har fått
utbildning på SPSM.
– Vi hade också hjälp från
bullerteamet som har hand om
barn- och utbildningsförvaltningens lokaler och byggde
om med ljuddämpare, filtar på
väggarna, tassar på stolarna
och sådant. Vi har punktskriftsmaskiner och datorprogram, och Carl har två platser
mitt i klassrummet så att
datorn ska få plats.
– Men hjälpmedel och kurser
i all ära, säger Torsten Flemming, grundinställningen är
den viktigaste. Vi har två led­
4
stjärnor. Det som är bra för
Carl, eller vilket barn i behov
av stöd som helst, är bra för
alla elever i klassen. Vilken
elev behöver inte en god ljudmiljö, en tydlig struktur och ett
sammansvetsat arbetslag med
gemensamt arbetssätt kring
barnets hela dag?
– Och hur skulle jag, om jag
vore förälder till ett barn med
behov av särskilt stöd, vilja att
det fungerade? Om vi tänker
så brukar vi hitta någorlunda
rätt.
Assistenten heter Kenny Hällegard, fritidspedagog som
förut har jobbat med andra
barn med olika handikapp bla.
autism och Downs syndrom.
– När chansen dök upp
tyckte jag det var spännande,
säger han. Man lär sig så
mycket själv genom att ha att
göra med barn med funktionshinder. Nu får jag lära mig
punktskrift, till exempel.
– När jag hoppade på det
hade jag jättemycket frågor,
men det klarnade efter SPSMkursen. Man får tänka på ett
annat sätt bara. Det är ett oerhört spännande och kreativt
jobb.
Mycket av jobbet består i att
skapa läromedel. Om det talas
om svamp måste man illustrera
det på ett sätt att man kan
uppfatta det med fingrarna.
– De andra eleverna har inte
heller så mycket läromedel, säger Kenny. Men det är lätt med
Carl, han har ett minne som en
elefant. Nu har han börjat med
punktskrift och han är otroligt
receptiv. Det är en spännande
resa att vara med om det från
början och se hur någon lär
sig.
Men en lika stor uppgift är
den sociala. Carl är bra på det,
bekräftar Adam och Katarina,
men det är ändå bra att Kenny
har lite översikt och möjlighet
att gripa in om leken tar en
vändning som blir helt synberoende.
– Klassen är ganska stor, 28
elever, säger Kenny, och för det
mesta finns det kompisar runtom att välja mellan och aktiviteter som han tycker är roligt.
Även utomhuslekar som tafatt
och kurragömma fungerar om
man syntolkar mycket. Eller
man kan ta med en ljudfyr som
den som ska tas fatt i bär.
– Jag försöker att inte blanda mig i för mycket. Det är bra
om Carl är så självständig som
möjligt. Om det är dags att
gå ut till rast får han fixa det
själv. Jag bara finns i närheten.
Om han inte kommer igång
med något kan jag gripa in,
men det är sällan. Alla barn
blir mer osjälvständiga om det
finns en vuxen i närheten. Det
ska ju inte vara jag som springer runt och ställer till rätta, det
är bättre i så fall att Carl ber
någon kamrat.
– Och om jag är osäker finns
syncentralen att fråga ett sten-
Tack och adjö!
Det här är sista numret av Föräldrakontakten.
På grund av nedskärningen
av statsbidraget med nio miljo­
ner från och med nyår blir vi
tvingade att disponera våra
re­­surser på ett nytt sätt. Vi
hoppas att det inte bara ska
bli nackdelar utan att vi också
kan uppnå en del synergieffekter som vi inte gjorde förut.
Perspektiv kommer i fortsättningen regelmässigt att
bevaka barn- och familjefrågor. Tyvärr kan det inte bli
lika mycket läsning som Föräldrakontakten har erbjudit,
men å andra sidan kommer
alla Synskadades Riksförbunds
medlemmar att kunna läsa mer
om barn och förhoppningsvis få mer förståelse av vilka
särskilda behov de har. På sikt
kanske det kan förändra en del
föreningars och distrikts verksamhet på ett sätt som är bra
för barn.
Aktualiteter, tips och nyheter
kommer att läggas in på www.
srf.nu under en särskild rubrik.
På så sätt kan vi bli mer aktuella – även om det på grund av
nedskärningarna kanske inte
kan bli lika mycket som förut.
Med tiden, när det ekonomiska läget lättar, kommer
även Synskadades Riksförbunds webbplats att erbjuda
möjligheter till forum och dis­
kussionsgrupper där vi hoppas
att tips kan spridas och kontakter knytas.
kast bort.
– Kenny är väldigt ambitiös,
säger Adam. Han inte bara
hjälper till med skolarbetet,
han har också till exempel
synskadeanpassat spel. Och
som den gamla gympalärare
han är har han till och med
fått Carl att aktivera sig med
bollspel trots att det är svårt.
Men Carl tycker det är kul –
däremot är han mindre intresserad av punktskrift och taktila bilder.
– Kenny är tuff mot Carl,
säger Katarina. Inte elakt, men
utmanande. Han upprätthåller
disciplin med käpp, lästräning
och simning. Inget fusk! Läxa
en gång i veckan som alla andra! Det har vi sagt till om – vi
vill att Carl ska pushas ut på
okänt vatten så att han lär sig
att klara sig. Vi gör honom en
björntjänst om vi curlar.
– Fast vi är nog sämre på det
här hemma, säger Katarina.
Tills vidare: anmäl dig till
epostlistan Föräldrar till synskadade barn på http://www.
srf.nu/Agera-med-SRF/Epostlistor/SRFs-epostlistor/,
så får du veta hur situationen
utvecklas.
Cecilia Ekstrand, barnansvarig
Jan Wiklund, redaktör
Peter Feldt, kanslichef
5
Ronja i vimlet i Rytmus Musikergymnasiums entré. T.h. assistenten Katja.
Gymnasiet en lättnad – men
läromedlen sena som vanligt
– I höst är det kul att
gå till plugget nästan
varje dag, säger Ronja
Helt belåtet. Förra året,
då jag gick i nian var
det skittråkigt om man
får säga så, men nu på
gymnasiet känns det
bara bra!
Ronja Helt går första årskursen vid Rytmus musikergymnasium i Nacka en förort till
Stockholm. Eftersom hon är
blind förberedde hon sig lite
extra före skolstarten i augusti.
– Jag fick besöka skolan
6
några gånger under sommarlovet för att lära mig hitta lite,
berättar hon. Var toaletterna
ligger, var mitt elevskåp finns,
till några ämnesrum och så
vidare. Det var jättebra att få
göra det under sommaren då
jag kunde lära mig hitta i lugn
och ro utan att korridorerna
var fulla av andra elever.
Det var först i juli då antagningsprocessen till Rytmus
var över som det stod klart
att Ronja skulle börja vid
skolan. Och det var först då
skolan kunde beställa hennes
läroböcker i punktskrift eller
inlästa. Följden blev att Ronja
ännu inte fått alla sina läroböcker. För, som hon säger,
det tar gräsligt lång tid att få
böcker i punktskrift.
– Men trots det stortrivs jag,
fortsätter hon. Äntligen får jag
läsa sådant som jag tycker om
och tror att jag kommer att ha
stor nytta av i framtiden. Förra
året, i nian, kändes det bara
tråkigt. Jag tyckte att jag redan
kunde det mesta och ville gå
vidare. Men nu är det roligt
och spännande. Nu är jag motiverad till max!
Har du fått de hjälpmedel du
behöver i skolan?
– Jag använder min egen
dator, men jag har inte fått de
anpassningar jag behöver från
syncentralen.
Om tre år då du går ut
gymnasiet, hur tänker du dig
framtiden?
– Helst vill jag ju arbeta med
något som har med sång eller
musik att göra. Men den här
utbildningen ger mig behörighet att söka till universitetet
eller högskolan. Och jag
skulle kunna tänka mig att bli
journalist. Jag tycker mycket
om att skriva och jag tycker
mycket om att tala med människor.
Vad gör du på fritiden?
– Jag är med i Unga Synskadade och är sekreterare i
deras Stockholmsstyrelse. Det
tar ganska mycket tid. Det
blir många möten men det är
kul det också och jag lär mig
mycket. Sedan försöker jag
vara med kompissar eller bara
softa.
Vilken är den senaste boken
du läste?
– Det var så länge sedan för
jag har nästan aldrig tid att
läsa utom läroböcker. Men det
var nog en ungdomsroman,
för sådana gillar jag.
Förberedelser trots
intagningssystemet
– Vi fick reda på väldigt sent att
Ronja skulle börja, säger rektor
Thomas Karlsson på Rytmus.
Gymnasieintaget ger inte besked
förrän i juni-juli. Egentligen skulle vi ha behövt få reda på det ett
halvår innan, men det är svårt att
göra något åt eftersom det hör till
grunden för intagningssystemet.
– Men vi har i alla fall hunnit med att ha möten mellan
Ronjas lärare, mentor, representanter från SPSM samt Ronja
och hennes familj samt utbilda
alla hennes lärare på SPSM,
både inom kärnämnena och våra
karaktärsämnen. Vi har också
anställt en ledsagare på heltid
på pengar som vi har fått från
Stockholms stad. Vi har förstås
köpt in läromedel på punktskrift
och ljud, beroende på vad Ronja
ville ha. Vi har köpt in två datorer – men där har vi fortfarande
problem eftersom vi inte har fått
alla program installerade. Fram-
för allt är det musikprogrammen
som är viktiga att få på plats
eftersom t ex notläsning är en ny
erfarenhet för de flesta elever.
– Vi har också märkt upp lokalerna och vi har försökt minimera salsbytena. På gymnasiet
går man ju runt mellan skolsalar
men vi har i alla fall ordnat så att
det bara är tre salar vi behöver
använda.
Ronja är inte den första synskadade eleven på Rytmus, även om
tidigare elever gick där före Thomas Karlssons tid. Men viktigare
än erfarenhet är förmodligen att
man tycker att det är ett välkommet avbrott i rutinen att ha en
elev med annorlunda krav.
– Nu när Ronja har gått här
snart en termin ska vi arrangera
en erfarenhetsutbytescirkel för
lärarna under ledning av ledsagaren, säger Thomas Karlsson.
Gör dina egna svällpappersdokument
För några år sen avslutades
ett projekt på de nordiska
nationella resurcentren för att
göra taktila bilder och kartor för barn. Det resulterade
bland annat i en handbok i
hur man gör samt lite olika
redskap som nu finns på
bland annat Resurscenter syn.
Arne Yngström. Bland annat
värmetrummor.
Vill du göra taktila bilder?
Beställ värmetrummor från
Arne Yngström, tel 019-23 25
52, arne.yngstrom@swipnet.
se. Handbok medföljer. Pris
500kr plus frakt.
En liten uppsättning finns
också kvar hos projektledaren
7
Kompisprojektet
– ett barnsamarbete sc/SRF
För ett par år sedan fick SRF
tillsammans med DHR ett arv
efter en kvinna i Jönköping.
Pengarna skulle gå till barn
och ungdomar med synskador
i Jönköpings kommun.
En projekt grupp tillsattes
där SRF:s dåvarande ombuds­
man Bert Carlsson var sammankallande. Övriga som
fanns med var bl.a. Mildred
från syncentralen, Margareta
från DHR, Svea från kommunen, Mona från SRF:s föräldrakomitte.
Vi bestämde att vi ska jobba
vidare med att stärka kompisrelationer för våra barn och
unga. Detta för att vi vet att
många av våra unga är väldigt
ensamma och inte har naturliga kompisrelationer i sin närhet.
Bl.a. har vi subventionerat
SRF:s läger, hockeymatcher,
speedway mm.
För min Linus har SRF:s läger
varit höjdpunkter att längta
efter, det är där han hittat goa
kompisar. De håller kontakt
mer eller mindre dagligen via
telefon eftersom det är 20-30
mils avstånd. Det var en underbar glädje för oss föräldrar när vi märkte att han fått
kompisar!
Svea Nilsson som är specialpedagog i kommunens gemensamma resursteam har
tillsammans med Kulturskolan
i Jönköping haft aktiviteter där
8
Fyrhjulingar i Mullsjö
en grupp med barn från låg
och mellanstadiet deltagit. De
har träffats 1-2 ggr/månad.
Drama, bild och skapande har
de arbetat med.
Utflykter har också ordnats,
bl.a. tågresa till Mullsjö där
häst och vagn väntade, och
så fick de som ville prova att
köra fyrhjuling. Tala om häftig
upplevelse!
Ridning har varit en annan
aktivitet, och även besök på
Borås djurpark.
En annan grupp som fått
glädje av arvet är de barnen
med flerfunktionsnedsättningar som går på ”Humlan”
(en resursavdelning på Arredalens förskola) Barnen och
deras familjer tillsammans
med personalen på Humlan
besökte Eldorado i Göteborg
där man fick tillfälle att prova
olika upplevelserum. Här syns
djungelrummet på Eldorado.
De har varit ute och åkt
flotte, relax-badat och nyligen
fått en stor trumma. På denna
trumma kan man både sitta
och ligga om man är barn och
då kan man känna rytmen i
hela kroppen.
Detta är ett axplock av aktiviteter som skett.
I skolgruppen har det varit
mellan 6-9 barn/ungdomar.
Övriga aktiviteter 3 ytterligare.
Humlan har 10 barn som deltagit. Innebär att ca 20 barn /
ungd får glädje av projektet.
När inbjudan till aktiviteter
görs har vi mycket god hjälp
av Mildred från syncentralen.
För att kunna nå fler barn och
Ibland fungerar skolskjutsar,
ibland inte alls
Skolskjuts för gymnasie­
elever fungerar mycket
olika i olika kommuner.
– Skolskjutsen fungerade bra
för vår son i grundskolan,
berättar Ann Straht från Lund.
Sen kom problemen när han
skulle börja på gymnasiet.
I Lund är systemet sådant
att kommunenendast ersätter
resor för gymnasieelever som
har 6 km eller mer till skolan.
Man hänvisar till skollagen..
– Vi fick först besked från
skolan att vår som skulle
kunna fortsätta åka, säger Ann
Straht. Men sen kom beskedet att de inte är skyldiga att
ordna sånt här. De hänvisade
till färdtjänsten.
Familjen Straht skulle alltså
själv få ordna och bekosta
skolresorna via färdtjänsten.
Men snart upptäckte man att
det fanns problem. Färdtjänsten hade naturligtvis samkörning, men till skillnad från
skolskjutsen tar färdtjänsten
inte lika stor hänsyn till elevers
behov, vilket kunde betyda att
ungdomar än de som idag är
SRF medlemmar hjälper syncentralen till att förmedla till
alla som finns inskrivna i vårt
län. Syncentralen har ofta god
kännedom om yngre som kan
behöva kompis-stöd. Detta
samarbete fungerar kanonbra!
man måste följa med en massa
pensionärer runt till vårdcentraler och sjukhus och bli försenad till lektioner eller tvingas
stå och vänta extra länge på
att få komma hem.
– Först efter att vi hade kontaktat SRF Lundabygden och
via dem ansvariga i kommunen
fick vi åtminstone ersättning
för månadskortet, säger Ann
Straht. Men måste man hålla
på att bråka om sånt här?
Så vi frågade runt i landet.
I Uppsala, Lunds ärkerival, är
grundinställningen att man har
en samordnad upphandling för
grundskola och särskola, säger
Sverker Östman på Prebuss,
kommunens färdtjänstenhet.
Men om det finns elever i det
vanliga gymnasiet som behöver åka med går det också
bra. De är hur som helst inte
så många så det betyder inget
ekonomiskt – vi har nog ingen
synskadad gymnasieelev idag
säger Östman.
Den här extra skolskjutsen
via färdtjänsten fungerar även
Att sc stllde upp säger de är
vikten av att stärka fritiden för
barnen o att samverkan över
gränser är oerhört viktigt!
Alla vi jobbar ju för att våra
unga ska må bra. Kompisar
är något som alla behöver för
att stärka sin självbild och inte
för elever som bor långt bort
från skolan. Samåkning tillämpas, men tack vare att man har
ett schema att hålla sig till kan
man hålla tiderna.
I Luleå ingår gymnasieeleverna
under arbetsresor, berättar
SRF:s ombudsman Thomas
Tillberg. Det är en särordning
inom färdtjänsten som prioriteras så att man slipper långa
väntetider. Även här är det
en fördel att man har ett fast
schema. Kostnaderna tas ut
på skolan, vilket kan vara en
nackdel.
Även i Huddinge och Örebro omfattar skolskjutsen
gymnasiet. I Örebro kan eleverna bestämma tiderna själva,
meddelar SRF Örebro.
Så visst går det att ordna. Men
då måste kommunen tycka
att det är viktigare att stå sina
medborgare till tjänst än att
tjyvhålla på det faktum att
man inte är tvingad av lagen.
Kostnaden är ju försumbar,
som Sverker Östman påpekade.
känna sig ensamma. Samverkan över gränser är en stor
fördel för våra unga.
Mona Forsberg
Mamma till Linus
Föräldrarepresentant i SRF
9
Första gången
på teaterläger
– Jag förstår inte hur de bär sig
åt, säger Annika Sahl Kadar,
SRF:s lägerledare, om teaterlägret på Lillsveds folkhögskola i början av november.
Två dygn fick dom på sig från
idé till premiär. Klockan tolv
andra dagen skulle det vara
klart.
Den här gången var temat
”första gången” – och vad det
10
var första gången för fick ungdomarna hitta på själva.
– En grupp gestaltade ”första kvarsittningen i skolan”.
Jag vet inte hur de fick ihop
det men John Lennon var med
på något vis. Fantasin är otrolig.
Nästa höst blir det teaterläger igen. Anmäl ditt barn du
också.
Barnrådet
invigt
Vi har startat ett barn- och
ungdomsråd inom Synskadades Riksförbund. Det är åtta
barn och ungdomar som går
i årskurs 5 till 9, som deltar.
Det är fem flickor och 3 pojkar.
Rådet ska fungera som en
expertpanel. Vi ska kunna få
information om frågor som
rör skola och fritid från personer som är experter på att
vara barn och ha en synnedsättning idag. Vi vill samtidigt
ge deltagarna något tillbaka
och stärka dem genom att
erbjuda olika verktyg att använda i vardagen.
Vid det första mötet som vi
hade i oktober pratade vi om
mänskliga rättigheter, Konventionen om barnets rättigheter
och om FN:s konvention om
rättigheter för personer med
funktionsnedsättning. Deltagarna fick skapa utifrån artikel 30 i FN:s konvention, som
handlar om rätten till fritid. Under 2011 kommer vi att
ha två möten. Är du nyfiken
på rådet så hör av dig till
­cecilia.ekstrand@srf.nu.
Cecilia Ekstrand, SRF
Punktskriftsnoter
En ny bok om hur man läser
punktskriftsnoter finns att
beställa från SPSM – se Butiken på www.spsm.se, eller
ring 020-23 23 00
Dalafamiljer träffades
på Almåsa
Så blev det änterligen dags!
Fredagen den femte novenber, sammanstrålade fem
familjer, tre barnassistenter och
jag Trollet för att ha ett trevligt
mini-barnläger på Almåsa.
Meningen var att vi skulle
starta det hela med eftermiddagsfika klockan 14.00.
Vi andra kom fram strax efter
16.00.
Lördagen började som sig bör
givetvis med att vi träffade Cecilia Ekstrand från SRF Riks.
Hon talade om föräldra-barnverksamheten på riksnivå, som
är hennes arbetsområde. Hon
berättade att det anordnades
tre barnläger per år av dom.
Cecilia informerade även om
den nya skollagen och om hur
man agerar om resurshjälp i
förskola-skola inte är tillräcklig.
Föräldrarna ställde frågor
och det diskuterades livligt.
Samtidigt träffade de tio barnen musiker-musikpedagog
Monicka Söderberg, som
till­sammans med barnassistenterna Linda, Elina och Kajsa
underhöll barnen.
14.00 var det dags för nästa
begivenhet som var varken mer
eller mindre än det fantastiska
clownparet Max och Monic!
Den föreställningen blev mycket bejublad av både barn och
vuxna.
Marie ”Trollet” Holmkvist
SRF Dalarna
Dalafamiljer fikar
En kick-off
– Det var bra att vi fick samlas
och bra att vi fick träffa Cecilia, säger Jonas Larsson, en
av föräldrarna från Dalarna.
Och naturligtvis bra för barnen
att de fick träffa varandra. De
växer utav det.
– Vi skulle gärna ha stannat ett par dagar till. Vi hade
gärna velat träffa Resurscenter
syn. Men det var en bra start.
Ungefär som en kick-off på ett
företag inför att vi planerar fler
träffar tillsammans. Vi blir mer
bekanta, vi får nya vänner.
Föräldrakontakten
Rikstidningen för föräldrar
till barn med synskador
produceras SRF Syn­
skadades Riksförbund,
och kommer ut med fyra
nummer per år. Den ges
även ut på daisy.
Redaktion:
Jan Wiklund, 08-39 92 98
Sune Olsson, 08-39 92 78
foraldrakontakten@srf.nu
Ansvarig utgivare:
Eva Björk
Tel 08-39 91 46
eva.bjork@srf.nu
11
Posttidning B
Synskadades Riksförbund
122 88 Enskede
Resurscenter syn informerar om föräldrakurser
Resurscenter syn i Stockholm och Örebro erbjuder utbildning för föräldrar som har ett barn med
synskada. Utbildningen sker i kursform på resurscentret. Specialutformade utbildningar på hemorten
kan också arrangeras.
Se vidare på vår hemsida http://www.spsm.se/foraldrar/syn.
Aktuellt under våren 2011
Barn med synnedsättning, ålder 0-5 år
25 – 27 januari 2011 i Stockholm och 15 – 17 februari i Stockholm
Anmälan kan ske kontinuerligt
Ur innehållet: Att upptäcka världen med andra sinnen. Syn-synskada-utveckling. Böcker och bilder.
Lek och samspel. Mobility och miljöanpassning. Samhällets stödinsatser
Barn med synsvaghet, 6 – 12 år
15 – 16 mars 2011
Anmälan: senast 1 februari 2011
Ur innehållet: Syn och synfunktioner. Studieteknik och skolarbete. Synsvaghet, utveckling och identitet. Samspel och kamratrelationer. Samhällets stödinsatser.
Barn med grav synskada 3 – 5 år
10-13 maj 2011
24-27 maj 2011
Anmälan : senast 29 mars respektive 12 april 2011
Ur innehållet: Kropps- och rumsuppfattning. Lek och samspel, Mobility. Punktskriftsförberedande
övningar. Samhällets stödinsatser.
Alla kurser är kostnadsfria och ersättning utgår för resekostnader. Föräldrarna betalar en mindre
avgift för mat och logi.
Ytterligare information
Annica Winberg, Inga-Stina Fellers & Ingrid Nordberg
Resurscenter syn Stockholm, 010-473 50 00