Ladda ner artikel

Krafttag ska stoppa
styrkelyftarnas skador
Svenska styrkelyftare har stora skadeproblem. Hela 70 procent hade
pågående smärtproblem i ny undersökning. Orsaken är överträning
eller överbelastning, enligt styrkelyftarna själva. Forskningen söker
nu svar på varför skadorna uppkommer.
S t y r k e l y f t ä r en idrott inom
Riksidrottsförbundet. Idrotten går ut
på att lyfta en så tung vikt som möjligt i
momenten knäböj, marklyft och bänkpress
(1). Hur tungt man lyfter på träning och
tävling beror förstås på lyftarens styrka,
men även på erfarenhet, teknik, ålder,
kroppsvikt och kön. Vikten kan uppgå
till mellan två och fyra gånger den egna
kroppsvikten.
Inom Svenska styrkelyftförbundet
vill man utveckla styrkelyftarnas
konkurrenskraft vid internationell tävlan.
Därför anordnar förbundet fortlöpande
utbildning i hur man bör periodisera sin
träning och betydelsen av återhämtning.
Trots detta har flera lyftare i junior- och
seniorlandslaget skador som tvingar dem
till både tränings- och tävlingsuppehåll.
Detta faktum har bekymrat Lars Berglund,
doktorand vid Umeå universitet, som själv
är aktiv styrkelyftare med egen erfarenhet
av träningsuppehåll på grund
av höftbesvär. Tillsammans har vi som forskar inom
fysioterapi, ortopedi och idrottsmedicin
genomfört ett antal styrkelyftsstudier
för att på sikt kunna ta reda på om en
optimering av styrkelyftarnas motorik och
rörelsekontroll kan minska antalet skador.
Skillnader mellan könen
En första litteraturgranskning visar att
det hittills är få studier som belyst möjliga
riskfaktorer för styrkelyftare. De flesta
studier om lyftarnas besvär är dessutom av
mycket låg forskningsmässig kvalité (2).
Vi gjorde en enkätstudie med syfte att
ringa in skadeområden hos tävlingsaktiva
män och kvinnor samt att undersöka
möjliga riskfaktorer (3). Det visade sig
att 70 procent av alla aktiva styrkelyftare
i Sverige har kroppsliga besvär som de
kopplar samman med utövande av sporten
och som hämmar deras prestation. I
enkätstudien definierade vi skada som
”smärta eller förlust av kroppsfunktion
som begränsar den aktive i sin träning eller
tävling”.
De viktigaste resultaten i enkätstudien
är att det verkar finnas skillnader mellan
män och kvinnor när det gäller var i
kroppen som man upplever besvär. De
kvinnliga deltagarna rapporterade klart mer
frekventa besvär från bröstrygg och nacke
jämfört med männen. Annars var överlag
de mest skadedrabbade kroppsområdena
ländrygg, axel och höft.
I 70 procent av fallen hade skadorna
utvecklats smygande över tid. Det var alltså
mer sällsynt med akuta skador. Resultaten
visar också att styrkelyftarna inte i första
hand står över träning när de upplever
skador. De snarare modifierar sin träning
och fortsätter träna, ibland trots att de
känner smärta.
Ulrika Aasa
leg. sjukgymnast, lektor
Institutionen för samhällsmedicin
och rehabilitering
Umeå universitet
Lars Berglund
leg. sjukgymnast, doktorand
Institutionen för samhällsmedicin
och rehabilitering
Umeå universitet
Ny skadeförebyggande forskning
Just nu utvecklar vi ett protokoll som
ska kunna användas vid bedömning av
tekniskt utförande i de tre delgrenarna.
Protokollet granskas av flera experter
inom styrkelyft och rörelseanalys. De har
ombetts att skatta betydelsen av de olika
bedömningsmomenten när det gäller
förmågan att förebygga skador och öka
prestationen hos lyftarna.
Ytterligare ett protokoll håller på
Björn Aasa
leg. sjukgymnast, doktorand
Institutionen för kirurgisk och
perioperativ vetenskap
Umeå universitet
4/2015 svensk idrottsforskning 29
FAKTA STYRKELYFTARNAS
SKADOR
70 % var skadade vid
undersökningstillfället. 87 %
hade varit skadade under det
senaste året. Skadorna skiljer
sig åt mellan kvinnor och
män. Vanligast är problem i
ländrygg, bäcken, höft och
skuldra. 43 % uppstår vid
knäböj, 27 % vid bänkpress
och 31 % vid marklyft. De
flesta skadorna inträffar
under träning.
I undersökningen ingick
hundra män och hundra
kvinnor som fick frågor om
sina skador i enkätform. Drygt
hälften svarade. Deltagarna
befinner strax under den
yppersta Sverigeeliten i
styrkelyft.
att utarbetas. Det ska användas
vid bedömning av lyftarnas besvär,
kroppsfunktion, motorik och
rörelsekontroll. Protokollet grundas
på den kinesiopatologiska modellen.
Modellen utgår ifrån tanken att störda
rörelsemönster kan orsaka någon form av
mikroskador i rörelseapparaten. Om man
fångar upp och korrigerar dem kanske
det går att undvika större och allvarligare
skador utvecklas över tid.
Vi hoppas även på att få
forskningsmedel till att undersöka hur
väl styrkelyftarnas upplevda besvär,
kroppsfunktion och rörelsekontroll
korrelerar med objektiva fynd såsom
faktiska förändringar i ryggens
anatomiska strukturer. Vi kommer
att mäta strukturella förändringar
med en magnetresonanskamera
(MR-undersökning). Många inom vården
hävdar att de besvär som styrkelyftare
utvecklar beror på de höga belastningarna
de utsätter sig för och att dessa besvär
är direkt kopplade till patologiska
strukturella förändringar, till exempel
diskbuktningar.
En MR-undersökning skulle kunna ge
en vägledning i hur man ska undersöka
och diagnostisera styrkelyftare med
neuromuskuloskeletala besvär. Detta är
något som borde ha gjorts för länge sedan.
I detta projekt söker vi efter möjliga
riskfaktorer för utvecklandet av skador
samt identifierar faktorer som kan
påverka lyftarnas prestationsutveckling.
Detta är nödvändig information för att
man därefter ska kunna utveckla möjliga
förebyggande åtgärder samt testa dessa
vetenskapligt i fortsatta studier.
och hade alla besvär som var av en mer
mekanisk karaktär där smärtan kunde
härledas till deras hållning eller sätt att
röra sig. Detta kallas för nociceptiva
mekaniska ländryggsbesvär.
Hälften av deltagarna tränade marklyft
tillsammans med en sjukgymnast, tillika
styrkelyftsprofilen David Holmberg från
Piteå, flerfaldig svensk mästare i 120
kilosklassen och med internationella
meriter på Europanivå. Den andra
gruppen tränade motorisk kontroll, vilket
i denna studie innebar att patienterna
tränade på att hitta tillbaka till mer
optimala rörelsemönster, både när det
gäller specifik aktivering av stabiliserande
muskler och när det gäller vardagsrörelser
och rörelser kopplade till deras arbeten
eller intressen (4).
Deltagarna i båda grupperna erbjöds
tolv träningstillfällen över en period
på åtta veckor. I tillägg till träningen
fick patienterna också en gedigen
utbildning om hur ryggen fungerar
och hur rörelsemönster och svaghet
i muskulaturen kan vidmakthålla
smärtproblemen. Smärta, självskattad
funktion, uthållighet och styrka i
bålen, tjocklek i ryggens djupt liggande
multifidmuskler och hållning mätt med
röntgenbilder fick avgöra effekten av
träningen.
Skälet till att vi testade just marklyft är
att patienter med ländryggsbesvär ofta
uppvisar både en förändrad hållning och
förändrad motorik samt nedsatt styrka.
Marklyft har visat sig ge ökad styrka både
i de ytliga rörelsemusklerna och de mer på
djupet liggande stabilisatorerna.
Marklyft som rehabilitering
Båda träningsformerna var mycket
gynnsamma för patienterna;
deras smärtintensitet sänktes och
funktionsförmågan ökade. Däremot
uppvisade patienterna som tränade
motorisk kontroll en större ökning i
funktionsförmåga, något som dock kan
bero på att de skattade en lägre funktion
vid baslinjemätningarna innan träningen
startade.
Ett spännande resultat var också att
deltagarna i båda grupperna ökade sin
statiska lyftstyrka och förmågan att
stå i plankan. Träning av motorik med
lågbelastande övningar kan alltså på
Förutom att fokusera på styrkelyftare
undersöker vi om marklyft kan användas
som rehabiliterande övning för personer
med ländryggsbesvär. I juni 2016 ska
Lars Berglund försvara en randomiserade
kontrollerad studie om delmomentet
marklyft. Frågan är om marklyft kan
användas istället för lågbelastande träning
med fokus på motorisk kontroll, vilket
har varit en vanlig metod inom både
rehabilitering och friskvård under de
senaste åren.
Sjuttio personer ingår i projektet. De
rekryterades från företagshälsovården
30 svensk idrottsforskning 4/2015
Lovande resultat
Referenser
1. Siewe, J. mfl. Int J Sports Med.
2011. 32(9). s. 703-11.
2. Svartholm, I. mfl. Injuries
among weightlifters and powerlifters - a systematic review.
Submitted to British Journal
of Sports Medicine. November
2015.
3. Strömbäck, E. mfl. Pain does
not stop powerlifters from training: a cross-sectional study of
injury and training patterns in
Swedish powerlifters. Submitted
to British Journal of Sports Medicine. November 2015.
4. Aasa, B. mfl. J Orthop Sports
Phys Ther, 2015. 45(2). s. 77-85,
B1-4.
5. Berglund, L. mfl. J Strength
Cond Res. 2015. 29(7). s. 1803-11.
”Det verkar finnas skillnader mellan män och
kvinnor när det gäller
var i kroppen som man
upplever besvär.”
Kontakt
ulrika.aasa@umu.se
Edit Strömbäck, fysioterapeutstudent och styrkelyftare, i delmomentet knäböj. Foto: Torbjörn Tapani, Luleå Atletklubb
sikt öka prestation både i styrke- och
uthållighetstester. Dock fann man ingen
överförbarhet från marklyftsträning till
motorik.
Det var endast gruppen som tränade
motorisk kontroll som förbättrade
sig när det gäller att klara så många
rörelsekontrolltester som möjligt av
sju möjliga. I denna grupp ökade antal
korrekt utförda test från tre till sex, men
i marklyftgruppen var det ingen skillnad.
Detta innebär att de fysioterapeuter som
jobbar med träning för patienter med
nociceptiv mekanisk ländryggssmärta
kan välja mellan marklyftsträning, om
den utförs med en för individen anpassad
progression och lyftteknik, och/eller
motorisk kontrollträning när det gäller att
minska smärta.
Men om patienterna behöver förbättra
sin motorik under vissa specifika
aktiviteter kanske en individualiserad
motorikträning är nödvändig. Sekundära
analyser av marklyftsgruppen visar att
de patienter som hade högst smärta och
sämst uthållighet i ryggens muskler när
de började träna inte kunde tillgodogöra
sig marklyftsträningen lika bra som
patienterna i den andra gruppen (5).
Sammanfattningsvis hoppas vi i
projektgruppen tillsammans med
Svenska styrkelyftförbundet att vi ska
kunna fortsätta genomföra studier för
idrotten styrkelyft och styrkelyftsutövare
i Sverige. Med den stigande populariteten
av styrketräning med skivstång anser
vi att det behövs mer forskning om
lyftarnas besvär, samt undersökningsoch utvärderingsmetoder och lämpliga
förebyggande åtgärder anpassade för de
krav som tung skivstångsträning ställer på
idrottarnas kroppar.
4/2015 svensk idrottsforskning 31