Brev svenskt - Sjöfartsverket

REMISSYTTRANDE
1 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Handläggare, direkttelefon
Ert datum
Er beteckning
Lars Jakobsson, +46104784925
2015-04-20
AO Sjögeografi
Utrikesdepartementet
FMR
Ambassadör Helena Ödmark
103 33 STOCKHOLM
helena.odmark@gov.se
foreign.registrator@gov.se
Remissyttrande över betänkandet ”Gränser i havet”
(SOU 2015:10)
Sjöfartsverket har tagit del av Utrikesdepartementets betänkande ”Gränser i
havet” (SOU 2015:10) som innehåller förslag till ny lagstiftning för de svenska
havsgränserna.
Sjöfartsverket har deltagit aktivt i utredningens arbete och tagit fram en stor del av
underlaget till de gränser som redovisas, vilket i sig sätter sin prägel på vårt
remissyttrande. Utredningen har utfört ett omfattande arbete och vissa avsnitt har
Sjöfartsverket inte sett tidigare fullt ut. Vi anser dock att remissvaret i sig inte ska
vara en fortsättning på det stöd som Sjöfartsverket gett utredningen under den tid
som arbetet har pågått. Exempelvis har vi inte kontrollerat om positionerna för de
gränser som redovisas i betänkandet är de samma som de som Sjöfartsverket
tidigare har lämnat till utredningen. En sådan kontroll är dock angelägen att den
genomförs innan lagtexten går till beslut.
Sjöfartsverkets sammanfattning och övergripande synpunkter
Sjöfartsverket stödjer den modell för lagstiftning om Sveriges sjöterritorium och
maritima zoner som föreslås i betänkandet.
Sjöfartsverket anser att det inte är realistiskt att låta lagändringarna träda i kraft
den 1 januari 2016. Det behövs tid för att anpassa och publicera de nya gränserna
så att informationen finns tillgänglig när den nya lagstiftningen börjar gälla. Dessutom behöver klargöras vilken av denna information som anses vara nödvändig
att publicera och därmed utforma inför den nya lagstiftningens ikraftträdande.
Kontroller av slutliga koordinater behöver även genomföras innan de nya gränsLeveransadress
Telefon
Organisationsnummer
Östra Promenaden 7
0771 63 00 00
202100-065401
Postadress
E-post
601 78 Norrköping
sjofartsverket@sjofartsverket.se
2 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
dragningarna utgör underlag för beslut i regering och riksdag. Minsta tidsåtgång
för dessa förberedelser är svårt att bedöma innan svaren på remissen är studerade
och en proposition utformad. Baserad på denna behöver myndigheten därför
bedöma omfattningen på justeringar som behöver göras av gränsberäkningar och
berörda databaser, produkter och digitala tjänster. Det förutsätts att sådana
insatser blir inplanerade i verksamheten på ett ordnat sätt och att finansiering sker
genom särskilda anslag.
Sjöfartsverkets anser att en betryggande och ansvarsfull hantering av gränserna är
av stort allmänt samhällsintresse och nödvändig för att Sveriges tillämpning av
FN:s havsrättskonvention (UNCLOS) ska vara trovärdig. Sjöfartsverket anser
dock att de kostnader som detta medför inte ska bäras av de lots- och farledsavgifter som sjöfarten betalar för affärsverket Sjöfartsverkets tjänster. För att
tillhandahålla kompetens samt för det arbete, den teknik och annan information
som kommer att behövas för att förvalta, redovisa och tillhandahålla dessa gränser
på de sätt som föreslås i betänkandet, behöver därför finansiering ske genom
ytterligare tilldelning av anslagsmedel till Sjöfartsverket. Dessutom saknas i
betänkandet beskrivning av finansieringslösning för en del av utredares förslag.
Vad gäller havsgränsärenden synes det enligt vår uppfattning råda en obalans
mellan å ena sidan behov och å andra sidan finansiering, en obalans som
myndigheten gärna ser får en långsiktig lösning.
Sjöfartsverket vill understryka att det alltid innebär en avvägning, med fördel till
den nautiska användningen, att avgöra vilken information som anses möjlig att
redovisa i det enskilda sjökortet. Det innebär att i områden med mycket
information över ett begränsat geografiskt område så kan inte mer information
redovisas än som anses lämpligt för nautiskt bruk. I sjökortet redovisas
fyrsektorer, trafiksepareringar och andra objekt tillsammans med havsgränser. Om
för mycket information redovisas så kan inte alla linjer och andra objekt urskiljas,
vilket medför att informationsmängden behöver begränsas. Det innebär att vi inte
räknar med att gränserna kommer att redovisas i fullständig form i varken tryckta
sjökort eller ENC. I större skala kan vi redovisa mer detaljer men i områden som
exempelvis Öresund och Kvarken så kvarstår ofta problemet till viss del även i
”bästa skala”. Så är det även i tidigare publicerade produkter och andra länder gör
sannolikt på motsvarande vis. Sjöfartsverket anser därför att om behovet är
fullständig redovisning så bör specialprodukter övervägas. Exempelvis digital
gränsportal och/eller gränssjökort som enligt Sjöfartsverkets mening behöver
finansieras genom särskilda anslag.
Av regeringens förordning (2007:1161) med instruktion för Sjöfartsverket
framgår att en av Sjöfartsverkets huvuduppgifter är att svara för farledshållning
och inrätta nya farleder. Sjöfartsverket anser sig inte behöva något
rådighetsmedgivande av Kammarkollegiet för att bedriva vattenverksamhet i en
3 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
allmän farled, vilket, utöver instruktionen, framgår dels av 2 kap. 4 § i lagen
(1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV), dels
motsatsvis av lagen (1983:293) om inrättande, utvidgning och avlysning av
allmän farled och allmän hamn (farledslagen) och förordningen (1998:898) om
inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn
(farledsförordningen).
Sjöfartsverkets befogenhet att besluta om rådighet för vattenverksamhet i allmänna farleder följer av myndighetens instruktion i kombination med farledslagen
och farledsförordningen. Sjöfartsverket har under många år, på ansökan av
exempelvis en hamn, fattat ett rådighetsmedgivande avseende vattenrättsliga
åtgärder inom allmän farled. Denna praxis är även allmänt accepterad av Markoch miljödomstolen, som godtagit Sjöfartsverkets rådighetsmedgivanden i
ansökningar från hamnar avseende vattenverksamhet.
Utredningen föreslår att rådighetsmedgivanden, åtminstone när det gäller allmänt
vatten i havet, bör ligga hos Kammarkollegiet. Sjöfartsverket ställer sig frågande
till om det är lämpligt att riva upp den vedertagna praxisen att Sjöfartsverket
beslutar i rådighetsfrågor avseende allmänna farleder. Sjöfartsverket har redan
tidigare i utredningen gett uttryck för kritik mot Kammarkollegiets summariska
process av rådighetsmedgivanden. De rådighetsmedgivanden som Sjöfartsverket
lämnar inom ramen för sin behörighet har istället följts av en noggrann prövning
mot bakgrund av den särskilda miljö som havet utgör. Ett överflyttande till
Kammarkollegiet skulle dessutom medföra en ökad administration då
Sjöfartsverket skulle behöva vända sig till Kammarkollegiet i samtliga
farledsprojekt som myndigheten bedriver.
Sjöfartsverkets detaljerade synpunkter med referens till berörda
kapitel
Betänkandets Sammanfattning
Här anges att "Baslinjerna dras mellan baslinjepunkter lokaliserade på lågvattenlinjen längs kusten, på öar och på vissa lågvattenskär.” Vi förutsätter att ”vissa
lågvattenskär” nämns av misstag.
Sjöfartsverkets instämmer i utredningens beskrivning av hur havsgränsuppdrag
ges till myndigheten oftast ad hoc, vilket är opraktiskt ur planerings- och
kompetensförsörjningsperspektiv, som i sin tur försämrar allmänna förutsättningar
för kvalitetssäkring och leverans. Utredningen väljer dock att inte lämna några
förslag i frågan. Sjöfartsverket som är ett affärsverk har noterat svårigheterna att
finna finansiering av dessa uppdrag, samtidigt som Sverige kanske är det land i
världen med flest grannländer via havet; kanske det land som har flest havsgräns-
4 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
avtal. Det synes därför vara en obalans mellan behov och finansiering som
myndigheten gärna ser får en långsiktig lösning vilket vi ger förslag på längre
fram i vårt remissvar.
Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner
Begreppet territorialgräns är otydligt eller definieras inte i utredningens förslag
om lag.
Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 1§
Definitionen av begreppet riksgräns i lagförslaget förutsätter att definitionen av
begreppet sjöterritorium är samma i våra grannländer som i Sveriges.
Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 3§ och kapitel 2.1.2
avsnittet Baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och lågvattenskär och
kapitel 3.2.3
Sjöfartsverket anser att begreppsmodellen för lågvatten och landområde som
tillämpas av Östersjöländernas sjökarteorganisationer är förenlig med både regelverken inom International Hydrographic Organization (IHO) och FN:s Havsrättskonvention (UNCLOS). UNCLOS artikel 121 refererar till nivåer vid flod (högt
tidvatten). I Östersjön har vi inget eller fåtal centimeter tidvatten och på Västkusten några decimeter. Det innebär att nivån för högvatten närmast sammanfaller
med medelvattennivån. Begreppsmodellen som sedan länge tillämpas i Östersjön
och sjökortens utformning är anpassad till de speciella förutsättningar som beror
på att området endast påverkas lite eller inte alls av tidvatten. Sjöfartens behov att
få kännedom om objekt som befinner sig strax under referensnivån (bränningar
och undervattenstenar) har dock alltid varit av stor betydelse. I praktiken innebär
detta att all mark beläget ovanför sjökortets referensnivå betraktas som land och
att fasta objekt belägna ungefärligen från referensnivån och ner till omkring 0,5
meters djup anses vara bränningar. Observera att man inte resonerar så i områden
med tidvatten. Enligt Sjöfartsverket innebär detta att baslinjer kan anslutas till
lågvattenlinjen intill landområden som åtminstone når upp till referensnivån; i
detta fall nollplanet i RH 2000. Sjöfartsverket anser sig även ha stöd i IHO
resolutionen 3/1919 och IHO-publikationen S-4 som ger vägledning om sådant.
Utredningen har istället valt att förutsätta att landområden som åtminstone når upp
till högvattennivån räknas som land enligt UNCLOS. Konsekvensen för just
denna utredning bedömer vi vara hanterbara men vid en framtida baslinjeöversyn,
kan konsekvenserna bli betydande. Vid nästa översyn är dessutom Sjöfartsverkets
förväntan att det grunda kustområdets djupförhållanden är betydligt bättre kartlagda än idag.
Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 4§ och kapitel 3.4
Utredningen föreslår följande lagtext;
5 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
”4 § Sveriges inre vatten omfattar alla vattenområden i havet och på land innanför baslinjerna. Det avgränsas enligt vad som överenskommits med andra stater.”
Det är oklart för Sjöfartsverket vad som avses i andra meningen.
Utredningen säger dessutom; ”Vidare föreslås att normal baslinje ska dras vid
Stora Karlsö, och för ordningens skull också vid Ven, på de sidor som vetter mot
territorialhavets gräns.”
Sjöfartsverket bedömer att det uppstår en oklarhet om inre vatten på nämnda öar
då ytan på dessa inte blir sluten av baslinjen.
Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 7§ och kapitel 6.4.1
Oklart vilken övre referensnivå som avgränsar kontinentalsockeln i de fall den
inte gränsar mot enskilt vatten. Se avgränsningen av kontinentalsockeln mot ön
Märket. Runt Märket väljer utredningen att avgränsa kontinentalsockeln med
baslinjen. I övriga områden begränsas dock inte kontinentalsockeln av baslinjen.
Konsekvensen kan bli en principiell oklarhet avseende förhållandet mellan enskilt
och inre vatten. Det framgår inte heller om en holme som inte är fastighetsindelad
och som är belägen inom allmänt vattenområde även utgör botten och en del av
kontinentalsockeln.
Kapitel 1.1 Sveriges sjöterritorium och maritima zoner 9§ och kapitel 3.2.1
och kapitel 3.4.1 och kapitel 4.5 och kapitel 5.4.1 och kapitel 6.4 och kapitel
6.5 och kapitel 9.2 och kapitel 10.1 och kapitel 12.1
Utredningens betänkande och förslag kan tolkas som att geografisk miljöinformation enligt lagen 2010:1767 skall tillhandahållas kostnadsfritt. Det framgår
dock av §8 samma lag att ”Den som är informationsansvarig får ta ut avgifter för
att tillhandahålla geografisk miljöinformation och informationshanteringstjänster.”
Det återstår därmed en oklarhet hur detta kostnadsfria tillhandahållande av
koordinaterna som framgår av bilagorna till den nya lagen skall finansieras.
Det framgår även av betänkandets sammanfattning att avsikten med den nya lagen
är att ”baslinjerna, territorialgränsen i havet och de yttre avgränsningslinjerna
för de maritima zonerna markeras i sjökort och alla geografiska koordinater ska
tillhandahållas i elektroniskt format för kostnadsfri nedladdning.”
Det är alltid en avvägning, med fördel till den nautiska användningen, vilken
information som anses möjlig att redovisa i det enskilda sjökortet. Det innebär att
i områden med mycket information över ett begränsat geografiskt område så kan
inte mer information redovisas än som anses lämpligt för nautiskt bruk. I sjökortet
6 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
redovisas fyrsektorer, trafiksepareringar och andra objekt tillsammans med
havsgränser. För mycket information innebär dock att alla linjer och andra objekt
inte går att urskilja och behov uppstår då att begränsa informationsmängden. Det
innebär att vi inte räknar med att gränserna kommer att kunna redovisas i
fullständig form i varken tryckta sjökort eller ENC. I större skala kan vi redovisa
mer detaljer men i områden som exempelvis Öresund och Kvarken så kvarstår
ofta problemet till viss del även i ”bästa skala”. Så är det även i tidigare
publicerade produkterna och andra länder gör sannolikt på motsvarande vis. Om
gränserna skall prioriteras och redovisas fullständigt så kan exempelvis särskilda
gränssjökort behöva övervägas där strandlinje och gränser utgör den primära
informationen. Informationen i de tryckta sjökorten kan vi själva styra över även
om vi valt att följa IHOs rekommendationer. Men vi behöver bli överens om
utformningen med berörda länders sjökarteorganisationer i de fall som sjökortet
berör deras ansvarsområden. När det gäller ENC så kan Sverige bara publicera
information över den yta som täcker Sveriges ansvarsområde och då ingår inte
särskilt mycket av den avtalade havsgränsen (alltså avgränsningen mot våra
grannländer). Svenskt ansvarsområde för ENC är nämligen, förutom längs några
kortare gränsavsnitt, avgränsat till området strax intill den med grannländerna
avtalade gränsen. Det ankommer alltså mestadels på våra grannländer att i ENC
redovisa den avtalade avgränsningen. Detta innebär dessutom att flertalet av våra
grannländer redan idag valt att redovisa den med Sverige avtalade gränsen i ENC
och i tryckta sjökort.
I betänkandet föreslås att ytterligare två gränstyper skall redovisas; gräns för
angränsande zon och kontinentalsockel. Möjligheten att redovisa gränserna i
fullständig form minskar därmed ytterligare. Om behovet är fullständig grafisk
redovisning av gränserna i sjökort, ENC eller annan produkt så behöver detta
förtydligas.
I betänkandet föreslås även att ”Den havsgränsportal som byggts upp inom ramen
för utredningsarbetet ska anpassas och tillgängliggöras för offentliggörande av
de svenska avgränsningslinjerna i havet”. Sjöfartsverket är positiv till förslaget
men portalen är i nuläget inte varken tekniskt eller innehållsmässigt anpassad för
en sådan generell användning. För att uppnå de funktionella krav som indikeras i
betänkandet behöver utvecklingsarbete och informationsuppdatering genomföras
som motsvarar kostnader omkring 5 miljoner. Kostnaden är dock beroende av den
ambitionsnivå som senare behöver identifieras, exempelvis i samråd med berörda
departement.
Sjöfartsverkets anser att betryggande och ansvarsfull hantering av gränserna är av
stort allmänt samhällsintresse och nödvändig för att Sveriges tillämpning av FN:s
Havsrättskonvention (UNCLOS) skall vara trovärdig. Myndigheten menar dock
att de kostnader som detta medför inte ska bäras av de lots- och farledsavgifter
7 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
som sjöfarten betalar för affärsverket Sjöfartsverkets tjänster. För att kunna ajourhålla och tillhandahålla kompetensstöd samt genomföra det arbete, utveckla den
teknik och annan information som kan behövas för att förvalta, redovisa och tillhandahålla dessa gränser på de sätt som föreslås i betänkandet behöver därför Sjöfartsverket finansiering genom tilldelning av anslagsmedel. Kostnaden för detta
(exklusive utveckling och driftsättning av portalen men inklusive förvaltning av
densamma) uppskattar Sjöfartsverket preliminärt till ca 2 miljoner per år. Finansiering av Sjöfartsverkets stöd vid havsgränsförhandlingar behöver dessutom
hanteras, men ligger som bekant inte inom ramen för utredningens direktiv.
Kapitel 1.2 Sveriges angränsande zon 1§ och kapitel 5 första stycket
Enligt utredningens betänkande menas att då den angränsande zonen högst når ut
till 24 nautiska mil från baslinjerna så kan den i princip inte vara bredare än 12
nautiska mil. Detta måste vara ett tankefel och begränsningen av den angränsande
zonen till 12 nautiska mil utanför territorialhavets gräns bör strykas. Enligt
Sjöfartsverkets bedömning är denna regel onödig och medför att extra analyser
behöver göras av gränsen utformning för den angränsande zonen i de områden där
Sverige har valt att inte utnyttja 12 nautiska mil bredd på territorialhavet,
exempelvis öster om Simrishamn.
Kapitel 1.3 Gräns mot allmänt vatten 4§ och kapitel 7.3.3 och kapitel 6.3 och
kapitel 6.3.1 och kapitel 6.4 och kapitel 12.3 4§
Enligt Sjöfartsverkets bedömning saknas definition av geodetiskt referenssystem
för de positioner som utgör gräns för enskilt vatten från Torneälvens mynning
söderut och den position som utgör nordlig begränsning av kontinentalsockelns
utbredning norrut. Lagförslaget bör alltså kompletteras med att koordinaterna
anges i geodetiskt referenssystem SWEREF99.
Utredningen skriver; ”Utredningen instämmer i att de koordinater som inkluderas
i tabellbilagorna bör vara uttryckta i latitud och longitud i SWEREF 99, i enlighet
med vad som anges i utredningsdirektiven, eftersom detta är det referenssystem
som används av svenska myndigheter.”
Kapitel 1.3 Gräns mot allmänt vatten 8§
Se Sjöfartsverkets kommentar till kapitel 7.3.1 och kapitel 7.3.2.
Kapitel 1.17 Om geografisk miljöinformation 4§ och kapitel 9.1.1
Lantmäteriet skall enligt instruktionen ”ansvara för redovisning, tillsyn och
skötsel av Sveriges riksgräns på land mot Finland”. Sjöfartsverket skall enligt
instruktionen ”redovisa och dokumentera Sveriges gränser till havs samt
svara för skötsel och tillsyn av dessa gränsers utmärkning”. Begreppet Riksgräns
8 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
har dessutom fått en definierad betydelse med stöd av utredningens lagförslag
kapitel 1.1 1§ ”Sveriges sjöterritorium omfattar inre vatten och territorialhav.
Det avgränsas mot andra staters sjöterritorium av riksgränsen.”
Vidare föreslår utredningen att informationsansvar enligt förordningen 2010:1770
skall:
”fullgöras av
1. Lantmäteriet i fråga om riksgräns samt läns- och kommungränser, och
2. Sjöfartsverket i fråga om de baslinjer och landområden som ligger till grund
för beräkningen av territorialhavets bredd och i fråga om territorialhavets gräns,
avgränsningslinjerna för Sveriges angränsande zon och Sveriges ekonomiska zon
samt den yttre avgränsningslinjen för kontinentalsockeln.”
Grundprincipen (Inspiredirektivet) som förordningen bygger på innebär att den
geografiska informationen skall tillhandahållas av den myndighet som förvaltar
densamma. Denna grundprincip kan även hjälpa till att lösa den oklarhet som nu
uppstått om vilken myndighet som skall tillhandahålla den territorialgräns till havs
som sammanfaller med annat lands territorialgräns (= riksgräns till havs).
Kapitel 2.1.2 Avsnittet Baslinjepunkter, cirkelbågemedelpunkter och
lågvattenskär (sidan 60 första stycket)
Ett förtydligande! ”Den linje i havet som bildas av den samlade mängden yttersta
punkter på dessa cirkelbågar utgör territorialhavets yttre avgränsningslinje.
Förfarandet har liknats vid att rulla ett fiktivt hjul längs strandlinjen” ….vartefter
navet genererar gränsen.
Kapitel 2.1.2 Avgränsning av territorialhav och maritima zoner, sista stycket
Enligt utredningen bör nya lågvattenskär ha tillkommit vid utvidgning av
territorialhavet till 12 nautiska mil. Inget underlag eller utförda fältarbeten som
Sjöfartsverket känner till stödjer den tesen även om det rent allmänt kan anses
sannolikt med en sådan ambition med tanke på landhöjningen och förbättrade
metoder för kartläggning.
Kapitel 2.1.4 Nuvarande lagstiftning, första sidan och kapitel 3.4 och kapitel
4.6.2
Utredningen skriver; ”Regeringen har beslutat om koordinater för baslinjer och
baslinjepunkter längs den svenska kusten i förordningen (1966:375) om
beräkning av Sveriges sjöterritorium”. Sjöfartsverket konstaterar att koordinaterna
som anges i förordningen är redovisade i formen ”ungefärligt läge” men att de
identifierade företeelserna (”Beteckning och beskrivning”) är specificerade i samma förordning; t.ex. ”Trolleskären. V-punkten”. Det är alltså företeelserna som
definieras i förordningen. Syftet med det ungefärliga läget bedömer Sjöfartsverket
är att vägleda läsaren till rätt företeelse. Tydlig dokumentation daterad 1977-09-
9 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
19 visar att Sjöfartsverket redan då försökt identifiera så bra koordinater som möjligt på de företeelser som utgör baslinjepunkter. Sannolikt har en sådan ambition
även funnits innan dess, men ingen av Sjöfartsverket känd dokumentation kan
bekräfta detta. Ungefärligt läge tolkar vi som ett sätt att i förordningen hantera
osäkerheten i position som särskilt objekt i kustbandet belastats med. Ungefärligt
läge är dock inte tillräckligt som positionsangivelse av baslinjepunkt då beräkning
av territorialgräns skall genomföras. Här finns alltså ett angeläget skäl att förbättra
positionerna efterhand som de geodetiska referenssystemen eller mätmetoderna
utvecklas eller när man står inför nya territorialgränsberäkningar. Även gränsförhandlingar har i vissa fall varit en motivation för att förbättra positionerna. Det
finns dock inga andra hinder än tidsbrist och prioritering som hindrar den enskilde
från att jämföra dessa ungefärliga positioner med de positioner som redovisas i
bilagorna till betänkandet. Ett rimligt antagande om de ungefärliga positionerna i
förordningen är att de anges i det äldre svenska geodetiska referenssystemet
RT38. Denna bedömning stöds även av texten i utredningens betänkande kapitel
4.6.2 (sidan 231-232) och Baslinjeutredningen SOU1965:1 sid. 48-49.
Ett förtydligande om den interna översyn, som Sjöfartsverket genomförde 2010,
av koordinater för baslinjepunkter och territorialgränser, som utredningen skriver
om i kapitel 3.4. Översynen utfördes bland annat med avsikt att underlätta utredningens arbete. Den tidigare informationen var en ren överföring från de tryckta
sjökort vars delorginal digitaliserades i början på 90-talet. Sjökorten finns i olika
skalor vilket innebar att territorialgränsen sedan dess avbildats i olika skalor; men
inte identiskt. Vi valde därför ut territorialgränsen ”i bästa skala” och utformade
ett ”skaloberoende havsgränslager”. Vi hade även kommit så långt i arbetet med
NSL1 att vi bedömde att en jämförelse med den nykarterade strandlinjeinformationen och moderna ortofoton skulle kunna ge oss bättre positioner på baslinjepunkterna. I de fall som objekten uppenbart gick att identifiera i nämnda underlag
så justerades positionen. I de fall som uppenbara oklarheter identifierades så
noterades detta.
Kapitel 2.2.1 Standardisering och internationellt samarbete
Utredningen skriver; ”Det innebär att RH 2000 kan betraktas som en del av det
europeiska höjdsystemet European Vertical Reference Frame 2007 (EVRF
2007).” Detta är inte formellt korrekt. Det stämmer dock att RH2000 är den
svenska realiseringen av EVRS och att skillnaden mellan EVRF2007 och RH2000
endast är några centimeter.
1
Projektet nationell strandlinje tillsammans med Lantmäteriet.
10 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Kapitel 2.3.6 Angående begrepp och IHO resolutionen 3/1919, sista sidan
Ett förtydligande! Här beskriver utredningen den revidering som pågår av IHOs
resolution 3/1919 som bl.a. ger vägledning om hur referensnivåer skall väljas för
sjökort i områden med eller utan tidvatten. Resolutionen i sig har funnits länge
och i områden utan, eller med marginellt tidvatten så har medelvattenytan varit ett
naturligt val. Det framgår dock tydligare i kombination med IHOs publikation S-4
B-405.2; ”Where the tidal range is not appreciable (that is: less than about
0.3m), CD may be Mean Sea Level (MSL)”.
Kapitel 3.1.1 Baslinjeutredningen och Kapitel 3.1.2
Utredningen menar att det ”framgår av lagförslaget att det var regeringens avsikt
att vid räta baslinjer skulle territorialhavet beräknas enbart från dessa linjer,
utan beaktande av eventuella lågvattenskär som var belägna utanför baslinjerna.
Vid normala baslinjer skulle lågvattenskären däremot beaktas vid beräkning av
territorialhavets bredd”. I nämnda citat hänvisar utredningen även till vad
departementchefen anför på sidan 23 i propositionen till lagen (1966:374);”Bl.a.
förordar jag att man när det gäller beräkningen av territorialhavet vid inre vatten
uttryckligen hänför sig till de räta linjer som bildar yttergränserna för de inre
vattnen (räta baslinjer)”.
Utredningen menar även att det ”framgår att svenska myndigheter efter år 1965
tycks ha arbetat vidare på basis av betänkandets tabellförteckning, både vad
gäller de utelämnade cirkelbågemedelpunkterna i kolumn två och numreringen av
baslinjepunkter runt Gotland, alltså inte på basis av numreringen i den tabellförteckning som är bilagd 1966 års förordning.”
Sjöfartsverket känner inte till att något underlag har använts inom utredningen för
att bedöma huruvida lågvattenskär utanför rät baslinje har tillämpats under
perioden 1965 fram till den tid punkt då Sverige utvidgade territorialhavet till 12
nautiska mil. I regeringens proposition 1978/79:27 om utvidgning av Sveriges
sjöterritorium från fyra till tolv nautiska mil så framgår mycket riktigt av lagförslaget att man avser räkna territorialgränsen från de räta baslinjerna längs de
kuststräckor där sådana var dragna. Propositionen kommenterar även behovet av
förtydligande av detta. I regeringens proposition 1979/80:43 om ändring av
Sveriges sjöterritorium så införs dock en ändring och förtydligande i lagen
1966:374 4§ som innebär att landområden belägna utanför räta baslinjer skall
användas vid beräkningarna. I propositionen framförs följande (se nedan utdrag
ur regeringens proposition 1979/80:43):
11 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Utdrag ur regeringens proposition 1979/80:43
Nuvarande lag (1966:374) 4§ lyder enligt följande:
”Vid landområden utgörs baslinjen för beräkning av territorialhavet av
strandlinjen vid lågt vattenstånd. Från skär som vid lågt vattenstånd men ej
vid medelvattenstånd höjer sig över vattenytan, beräknas dock territorialhav
endast om skäret ligger på ett avstånd av högst tolv nautiska mil från
närmaste till Sverige hörande landområde som höjer sig över vattenytan vid
medelvattenstånd.
12 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Vid inre vatten utmed kusterna beräknas territorialhavet från dessa vattenområdens yttergränser (räta baslinjer), såvida inte annat föranleds av att ett
landområde ligger utanför en rät baslinje. Lag (1979:1140).”
Detta innebär att lågvattenskär både utanför både normal och rät baslinje skall
ligga till grund för beräkningen sedan den tidpunkt då lagändringen trädde ikraft.
Kapitel 3.2.1 Koordinater och kapitel 3.4.1 Baslinjer
Vi noterar utredningens förslag; ”Koordinaterna och kartmaterial som redovisar
baslinjernas sträckning vid tidpunkten för lagens ikraftträdande ska finnas
allmänt och kostnadsfritt tillgängliga i digitalt format.” Sjöfartsverket bedömer
dock att förslaget behöver förtydligas. Av den övriga texten drar vi slutsatsen att
utredningen menar att nämnda ”koordinaterna och kartmaterial” specifikt skall
pekas ut i författningen. Samtidigt menar utredningen att ”Denna kartredovisning
ska inte förväxlas med Sjöfartsverkets uppdrag att redovisa baslinjernas sträckning i vid varje tidpunkt gällande sjökort”. Det är oklart för Sjöfartsverket hur
utredningen menar att koordinater och kartmaterial i digitalt format skall göras
allmänt och kostnadsfritt tillgängligt och vilken teknisk lösning som utredningen
syftar på. Det är även oklart vilket kartmaterial som avses. Den tekniska lösning
som erbjuds via geodataportalen med stöd av särskild lag och förordning att göra
geografisk miljöinformation tillgänglig, uppfyller enligt Sjöfartsverkets bedömning inte dessa krav på allmän tillgänglighet. Det blir därmed oklart även vilken
myndighet som skall ansvara för tillgången till nämnda information. Sjöfartsverket saknar även förslag på finansieringslösning men anser att verksamheten är
av generellt samhällsintresse och därmed bör finansieras med anslag.
Kapitel 3.2.4 Nästa baslinjeöversyn
Utredningen föreslår att en ny svensk baslinjeöversyn bör genomföras om 30 år.
Sjöfartsverket anser att en ny baslinjeöversyn bör göras så snart som de svenska
kustnära områdena sjömätts med moderna och mer eller mindre yttäckande
djupmätningsmetoder. Efter att en sådan kartläggning genomförts finns goda
förutsättningar att finna nya uppgrundningar längst ut i kustbandet. Baserat på
sådan geografisk information finns även rimliga förutsättningar att ompröva valet
av lågvattennivå för baslinjerna. Sådan kartläggning av den grunda kustzonen
gynnar många samhällsintressen och förutsättningarna är goda att de tekniska och
ekonomiska förutsättningarna för en sådan kartläggning är tillgänglig betydligt
tidigare än om 30 år.
Kapitel 3.2.4 Myndigheternas förvaltning av gränserna
Utredningen menar att det är viktigt att ansvariga myndigheter kan upprätthålla en
kontinuerlig och uppdaterad kompetens avseende bl.a. förvaltning av gränsernas
13 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
exakta sträckning och antyder att det behövs en ambitionshöjning jämfört med
tidigare. Sjöfartsverket stödjer uppfattningen att tillgång till kontinuerlig och
ajourhållen kompetens och så god planeringshorisont som verksamheten medger
är en förutsättning för att ett land med så många grannländer, och därmed många
havsgränsavtal, skall kunna hantera verksamhetsområdet med den respekt som
förväntas både inom och utom landet. Det lagstiftningsupplägg som utredningen
föreslår där alla koordinater redovisas direkt i själva lagstiftningen nödvändiggör
en avsevärd ambitionshöjning och snabbfotade insatser för att säkerställa att
ingångna avtal beaktas. Utredningen föreslår dock ingen finansiering avseende
denna ambitionshöjning. Sjöfartsverket anser även i detta fall att verksamheten är
av generellt samhällsintresse och därmed bör finansieras med anslag. Nämnda
kompetenser används även till de havsgränsförhandlingar som genomförts och
som förväntas genomföras framöver. En långsiktig finansieringslösning bör även
inkludera detta behov.
Kapitel 3.2.4 Myndigheternas ajourhållning av gränserna
Utredningen menar att Sjöfartsverket har ändrat de geografiska koordinater man
använder för att visualisera gränser och avgränsningslinjer i sjökort utan föregående ändring av författningstexterna. Här vill vi förtydliga att Sjöfartsverket ett
flertal gånger har kontaktat berörda departementet i syfte att få till stånd de ändringar som krävs för att författningarna skall spegla de ingångna avtalen. Ingångna
avtal redovisas dessutom även i motpartens och andra länders sjökort som alltså i
vissa fall har visat och visar en annan bild än vad som framgår av det svenska
sjökortet. Som nämns i betänkandet så samverkar sjökarteproducerande myndigheter sedan länge och bl.a. framställs så kallade INT-kort, alltså sjökort, oftast
översiktskort av flera länder tillsammans där samma sjökortsbild används gemensamt och endast text byts ut till det egna språket i det sjökortstryck som varje land
genomför. I sådana sjökort behöver redovisande gränser spegla alla berörda länders gränsavtal, annars blir det svårt att komma överens om sjökortets utformning.
Det framgår inte heller av den nuvarande svenska lagstiftningen om det är
gränserna som anges i lagstiftningen som skall redovisas i sjökort tillgängliga för
allmänheten eller om det är gränser enligt ingångna och ikraft gällande avtal som
skall redovisas.
Kapitel 3.2.4 Myndigheternas ansvarsfördelning avseende förvaltning
Det är utredningens uppfattning att den nuvarande situationen skulle vinna på om
Lantmäteriet får ett mer uttalat uppdrag att ansvara för Sveriges riksgräns, oavsett
om denna ligger på land eller i havet. Det är inte Sjöfartsverkets uppfattning. Att
en med ett grannland avtalad avgränsning utgör svensk territorialgräns kan
ensidigt avgöras av Sverige. För att avgöra om gränsen längs vissa avsnitt även
utgör riksgräns förutsätter att båda parter tillsammans analyserar längs vilka
sträckor som båda ländernas territorialhav når ut till. Någon juridisk skillnad blir
det dock inte om gränsen är en unilateralt definierad territorialgräns eller en
14 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
bilateralt överenskommen riksgräns. Om utredningens uppfattning får styra rollfördelningen så innebär det att Sjöfartsverket har uppdraget att medverka i arbetet
då gränsens sträckning definieras och att Lantmäteriet därefter har uppdraget att
reda ut vilka av gränsens avsnitt som dessutom utgör riksgräns, dock utan att det
sistnämnda leder till någon juridisk konsekvens. Detta förfarande bedömer
Sjöfartsverket blir onödigt komplext, dyrt och inte alls så snabbfotat som den nya
lagstiftningen behöver förvaltas.
Däremot att förtydliga ansvarsfördelningen mellan Lantmäteriet och Sjöfartsverket gynnar effektiviten i sammanhanget. Ta Lantmäteriets ansvar för riksgränsen på land mot Finland som exempel; denna gräns går ju i praktiken inte många
meter på land! Mestadels går den i gränsälven. Riksgränsen mot Norge går dock
till stor del på land men här har inte Lantmäteriet något uppdrag enlig instruktionen. Bättre då att tydligt fördela ansvaret och finna en finansiering för arbetet.
Sjöfartsverket anser det angeläget att i sammanhanget beakta den, sedan länge
utvecklade internationella praxis, som innebär att sjökartemyndigheterna tekniskt
hanterar, förvaltar och redovisar havsgränser. Dessa myndigheter har utformat
rutiner och utvecklat kompetens inom ramen för IHO. IHO och medlemsstaterna
är även värd för ett särskilt organ; ABLOS (Advisory Board on law of the Sea)
som stödjer omvärlden inklusive Förenta Nationernas avdelning för UNCLOS
med teknisk havsgränskompetens.
Kapitel 3.2.4 Sammanhållen gränslagstiftning – alla gränser i lagen
Enligt den nuvarande lagstiftningen har Sverige flexibilitet att utan författningsändringar beakta lågvattenskär som inte tidigare varit kända. Sjöfartsverket har
dock ingen kännedom om att några sådana kompletteringar har förekommit under
den tid som nuvarande lagstiftning varit gällande. Lika flexibelt kan det dock inte
ske framöver då alla koordinater för berörda gränser redovisas i lag.
Kapitel 3.3 Myndigheternas arbete – segmentering, sista sidan
Ett förtydligande angående segmentering av långa linjer och beräknade avgränsningslinjer i synnerhet som Sjöfartsverket utfört på uppdrag av utredningen.
Långa linjer som anses raka är inte så raka som man ibland önskar. Åtminstone
följer linjerna jordkrökningen. Ibland är de raka i ett sjökort med Mercators
projektion, men då böjer de av i verkligheten (kallas loxodrom). Ibland är de så
raka som de kan vara; alltså bara följer jordkrökningen (kallas geodetisk linje)
som en ljusstråle som böjer av då den bryter i luftlagren (tänk hägring).
Sjöfartsverket har beaktat samtliga linjer för vad de är, dels i alla beräkningar och
även vid segmentering (delar upp linjerna i kortare segment). Linjerna som vi
hanterar i detta sammanhang är så långa att utan särskild definition och omsorg så
uppstår fel eller oklarheter som mest uppgår till två km.
15 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Kapitel 3.4 Nya baslinjer och Kapitel 3.4.1 Grundkallen fyr
Sjöfartsverket känner inte till underlag i form av kartor eller annan dokumentation
som verifierar att underlaget för den nya baslinjepunkten Grundkallen fyr uppfyller kraven enligt UNCLOS artikel 7. Grundläggningsnivån som utredningen
hänvisar till är den tilljämnade nivå som skapas inledningsvis på platsen som
förberedelse inför själva byggnationen av fyren. Enligt Sjöfartsverkets uppfattning
så är det snarare det naturliga djupet på platsen som avses i UNCLOS.
Lågvattenskäret, som används för närvarande, är sedan länge internationellt
accepterat, men beläget längre in mot land. Trots detta ligger lågvattenskäret långt
ut från de referensstationer 2 som använts vid Sjöfartsverkets inmätning av
objektets position och höjd/djup. Detta gör att den mätmetodik som tillämpats i
arbetet är betydligt osäkrare vid inmätning av detta lågvattenskär jämfört med
flertalet andra inmätningar som utförts inom ramen för utredningen. Lägsta
lågvatten på platsen är ca -0,8 meter (RH 2000) enligt SMHI (ref. kapitel 2.3.7)
och stämmer ungefärligen överens med lågvattenskärets inmätta djup. Sjöfartsverket bedömer därför att detta lågvattenskär kan vara ett alternativ till att dra
baslinjen till den nya baslinjepunkten.
Kapitel 3.4.1 Nya baslinjer - baslinjepunkt 26
I texten nämns att baslinjen ”går över en bukt”. Andra bukter som nämns på
motsvarande vis anges med namn. Den aktuella bukten är Hanöbukten.
Kapitel 3.4.1 och Bilaga 4 Baslinjepunkt 217
Mislauper stavas olika; med ett eller två s.
Kapitel 4.1 Avgränsning – räta linjer
Utredningen skriver; ”Överenskommelserna innehåller koordinater för start-,
bryt- och slutpunkter mellan vilka linjer ska dras. Som regel handlar det om räta
geodetiska linjer. Ett undantag är mittlinjen mellan Sverige och Danmark i den
norra delen av Öresund som är avtalad men inte koordinatsatt.”
Att detta skulle vara en regel är enligt Sjöfartsverkets uppfattning för mycket sagt.
Det förekommer även loxodromer på flera ställen.
Kapitel 4.5.1 Ny territorialgräns – söder om Öresund
Sjöfartsverket noterar att beskrivningen av territorialgränsens sträckning söder om
Öresund förvisso är korrekt; och dessutom tekniskt komplicerad, vilket är fullt
överensstämmande med verkligheten. Trots detta är beskrivningen inte tillräckligt
2
Lantmäteriverkets SWEPOS-tjänst, referensstationsnät för GNSS-mätning.
16 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
detaljerad för att endast med hjälp av beskrivningen kunna återskapa gränsen. Här
följer några kompletteringar:
- Punkt 42 är belägen på linjen 4 nautiska mil från baslinjen där
linjens tangent har riktningen mot punkt 43.
- Punkt 43 är belägen 12 nautiska mil från baslinjerna och 1 nautisk
mil från den med Danmark överenskomna avgränsningen.
Kapitel 4.5.1 Ny territorialgräns - Märket
Enligt utredningen; ”Riksgränsen fortsätter sedan på land över ön Märket i
enlighet med vad som avtalats med Finland i 2006 års gemensamma gränsöversyn (SÖ 2010:2). Gränsen för territorialhavet däremot följer de räta
baslinjerna vid Märket via baslinjepunkterna 502–508.”
Sjöfartsverket bedömer det som ett rent misstag att riksgränsen anges ta en annan
väg än territorialgränsen. Som utredningen definierat i kapitel 4.3 så väljer man att
längs vissa sträckor benämna territorialgränsen för riksgräns.
Kapitel 4.5.1och kapitel 6.4.1 Gränsen norr om Märket
Det är oklart för Sjöfartsverket hur utredningen menar att territorialgränsen skall
gå norr om ön Märket (mellan territorialgränspunkt 156 och 157). Även
Kontinentalsockelgränsens sträckning längs samma avsnitt är oklar. Här följer ett
utdrag ur det underlag som Sjöfartsverket lämnat till utredningen tidigare:
Överenskommelsen SÖ1973:1 med Finland redovisar koordinater baserade
på det koordinatsystem som används för tre finska sjökort, nr 3 upplaga
1969 II, nr 5 upplaga 1971 II och nr 904 upplaga 1971 III. Sjöfartsverket
bedömer att koordinaterna baseras på finskt system KKJ. Koordinaterna
har transformerats till ETRS89 med det transformationssamband som
redovisas av det finska geodetiska institutet FGI. Skillnaden mellan ETRS89
och SWEREF99 är som tidigare nämnts högst några få cm.
Överenskommelsen är utformad på både svenska och finska. Latituden för
punkt 10 är dock felskriven, den anges i den svenska texten till 60° 22,3’ och
på finska till 60° 22,4’. Sjöfartsverket har inte bedömt vilken som är mest
korrekt, men det är 60° 22,3’ som använts vid Sjöfartsverkets transformation. Ingen av positionerna ligger dock på linjen mellan Märkets mittpunkt
och punkt 8 som de enligt överenskommelsen skall göra.
Linjetypen är dock inte direkt definierad i överenskommelsen. Men i samband med genomförda gränsförhandlingar och de tekniska samråd som då
skett har Sjöfartsverkets geodesiexpert och motsvarande finske representant
samstämmigt bedömd att linjerna bör anses vara räta linjer i nämnda
sjökort, alltså loxodromer.
17 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Gränsavsnittet från Märkets punkt M11 till punkt 10 ingår inte i SÖ1973:1.
Det redovisas inte heller i Lantmäteriernas gränsöversyn från 2006. Med
stöd av Ålandskonventionen och nämnda tekniska samråd som skett mellan
Sjöfartsverkets geodesiexpert och motsvarande finske representant bedömer
Sjöfartsverket att gränsen går i rät linje (loxodrom) mellan Märkets punkt
M11 till punkt 8 SÖ1973:1.
Kapitel 4.5.1 Ny territorialgräns i Bottenhavet
”Territorialgränsen fortsätter sedan norr högst 12 nautiska mil från de räta
baslinjerna till en punkt utanför Örnsköldsvik” - enligt betänkandet.
Enligt Sjöfartsverkets bedömning har här smugit in ett litet skrivfel. Längs denna
sträcka bedömer Sjöfartsverket att utredningen menar att territorialhavets bredd är
12 nautiska mil.
Kapitel 4.4 sista sidan och Kapitel 4.6 och Kapitel 4.5.1 och kapitel 4.6.5 och
kapitel 6.3.1 och kapitel 6.4.1 Ny territorialgräns söder om Haparanda
Enligt Sjöfartsverket återstår oklarheter avseende territorialgränsens och kontinentalsockelgränsens sträckning från punkten 2 i 1972 års överenskommelse med
Finland och vidare norrut. Betänkandet beskriver gränsens sträckning något
annorlunda i kapitel 4.6.5. jämfört med 4.5.1. Texten i kapitel 4.6.5 är i linje med
Sjöfartsverkets uppfattning. Sjöfartsverket menar att punkten 1 i nämnda överenskommelse skall behållas tills den tekniska översynen av avtalet ifråga har hanterat
den saken. Dessutom är linjetypen från punkten 2 och vidare norrut inte definierad
i betänkandet.
”Översyn av riksgränsen mellan Finland och Sverige 2006
Instruktion för kommissionen”
Utdrag ur Kommissionernas likalydande instruktioner, kapitel 3.3
”1 De allmänna grunderna för gränsbestämningen”
”1.4 Riksgränsen från brytningspunkt IV till territorialvattengränsen i
Bottenvikens nordligaste del följer den räta linje som anges i 1981 års
gränsbeskrivning från brytningspunkt IV vidare söderut till dess den når
den i artikel 2 i överenskommelsen den 29 september 1972 med Finland om
avgränsning av kontinentalsockeln i Bottenviken, Bottenhavet, Ålands hav
och nordligaste delen av Östersjön (SÖ 1973:1, FördrS 7/1973) angivna
punkten 1.”
I kapitel 6.4.1 skriver utredningen; ”Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en
rät geodetisk linje i riktning mot brytpunkt IV i den överenskommelse med Finland
om ändring av riksgränsen mellan Sverige och Finland, som ingicks den 3 och 25
18 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
mars 2010 (SÖ 2010:2) tills den når den punkt där riksgränsen korsar breddgraden 65°35'N. Latituden 65-35,000000N bildar en 1,8 km lång sträcka längs
med riksgränsen. Om den räta (geodetiska) linjen mellan punkten 2 i 1972 års
överenskommelse och brytpunkt IV delas in i segment med 185 meters längd, kan
sträckan reduceras till området mellan latituderna 65-34,981250N och
65-35,080148N. Lantmäteriet har beräknat en sannolik longitud för skärningspunkten med hänsyn till gränsens sträckning.
I denna skärningspunkt upphör allmänt vatten enligt lagen (1950:595) om gräns
mot allmänt vattenområde. Punkten har de lagstadgade respektive beräknade
koordinaterna
87. 65-35,000000N och 24-09,096000E.”
Något i texten ovan är dock fel; latituden (som går i östvästlig riktning) kan inte
gå längsmed en riksgräns som går i nordsydlig riktning.
Enligt Sjöfartsverket återstår att hantera punkten 1 i 1972 års överenskommelse i
samband med den tekniska översyn som anges i protokollet tillhörande avtalet
(SÖ 1995:18) med Finland. Det kan här visa sig principiellt viktigt att linjen
mellan punkt 1 och 2 i 1972 års avtal definieras som loxodrom i samband med att
övriga gränssegment definieras.
Det geodetiska referenssystemet för den angivna latituden 65-35,000000N är inte
specificerat. Därmed går det inte att beräkna skärningspunktens koordinater.
Kapitel 4.5.2 Ny territorialgräns runt Gotland
Utredningen säger: ”Den svenska territorialgränsen i havet runt Gotland, Gotska
Sandön och Karlsöarna går 12 nautiska mil utanför baslinjerna och följer lågvattenlinjens huvudsakliga riktning i havsområden med normala baslinjer.
Gränsen går 12 nautiska mil utanför baslinjerna i form av räta geodetiska linjer
mellan varje par av territorialhavspunkter i havsområden med räta baslinjer.”
Sjöfartsverket menar att det inte kan vara en fullständigt korrekt beskrivning. Runt
Gotland så fungerar ofta baslinjepunkten som en konvex brytpunkt på den räta
baslinjesträckningen och då bildar territorialgränsen ett cirkelbågesegment 12
nautiska mil utanför baslinjepunkten ifråga.
Kapitel 4 .6.2 Gränsen mot Norge, sidan 232Vi anser att detta avsnitt är svårtolkat. Syftningarna är svåra att följa. Vi är osäkra
på om vi fullständigt förstått avsnittet på det vis som avses.
19 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Kapitel 4.6.5 Gränsen mot Finland
Betänkandet hänvisar till principer som utarbetats av den senaste svensk-finska
riksgränsöversynen. Principerna avser den tekniska revision av 1972 års överenskommelse med Finland som åberopas i protokollet till 1994 års överenskommelse
med Finland. Sjöfartsverket avråder starkt från att tillämpa dessa principer då de
kommer att leda till stora areella förluster.
Kapitel 5 och kapitel 5.2 och kapitel 10.2 Angränsande zon artikel 303
Utredningen menar att ”En angränsande zon ger kuststaten rättigheter men inga
formella skyldigheter.”
Men införande av en sådan zon medför en skyldighet enligt UNCLOS artikel 303
för kuststaten att skydda arkeologiska och historiska fynd på havsbottnen inom
zonen.
Kapitel 6.2.5 Kontinentalsockelgränsen
Utredningen säger; ”Som framgått ovan innehåller varken lagen om kontinentalsockeln eller lagen om Sveriges ekonomiska zon några punkt- eller avståndsangivelser avseende var de yttre avgränsningslinjerna för den svenska Kontinentalsockeln eller Sveriges ekonomiska zon ska dras, eller några anvisningar om
hur dessa linjer ska bestämmas.”
Men lagen om kontinentalsockeln inleds med följande;
”1 § Med kontinentalsockeln förstås i denna lag havsbottnen och dess underlag
inom allmänt vattenområde samt inom det havsområde utanför Sveriges
territorialgräns som regeringen bestämmer i enlighet med den i Genéve den 29
april 1958 dagtecknade konventionen om kontinentalsockeln.”
Kapitel 6.3 Gränsen intill Åland
Här nämner utredningen bland annat; ”den konvention angående Ålandsöarnas
icke-befästande och neutralisering som antogs i Genève den 20 oktober 1921 (SÖ
1921:26)”.
Men i betänkandet nämner utredningen inte att Finland genomfört en teknisk
översyn av koordinaterna i konventionen och kommunicerat resultatet till
signatärmakterna under 2013. Inget framkommer heller i betänkandet som tyder
på att detta underlag har studerats inom utredningen. Sjöfartsverkets bedömning
är att resultatet från den finska översynen av konventionen är angeläget att studera
i syfte att reda ut återstående oklarheter och identifiera samstämmigheter och
eventuella tveksamheter.
20 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Kapitel 6.3.1och kapitel 6.4.1och kapitel 6.4.2 Ansvarsregioner
Sjöfartsverket anser att det råder oklarheter om den punkt som nämns i betänkandet rörande avgränsning av ansvarsregionerna enligt konventionen den 22 mars
1974 om skydd av Östersjöområdets marina miljö som ingicks med Danmark den
21 november 1986 (SÖ 1987:13). Enligt betänkandet har punkten koordinaterna
57°44'48,0"N och 11°06'59,2"O och är den latitud som anger början på konventionens tillämpningsområde samtidigt som den skär den överenskomna avgränsningslinjen mellan Sverige och Danmark. Enligt betänkandet är punkten belägen
mellan punkterna C och D i överenskommelsen (SÖ 1985:54) mellan Sverige och
Danmark. Sjöfartsverket är oklar om utredningen menar att punkten påverkar
havsgränsernas utformning samt om de koordinater som anges för punkten ifråga
är korrekta och angivna i SWEREF99, alternativt, om förhållandet mellan de
berörda linjerna är sådant som beskrivs i betänkandet.
Kapitel 6.3.1 Linjen mellan trestatspunkten och A17
Utredningen skriver; ”Den andra i 1 § 5 angivna punkten är således fastställd i
gällande avtal. Så är emellertid inte fallet när det gäller koordinaterna för den
första punkten i 1 § 5. Dessa koordinater har konstruerats av Sjöfartsverket i
referenssystemet RT 38 och är avsedda att representera en punkt som är identisk
med punkten F i 1989 års avtal med Polen, där koordinaterna är angivna i WGS
72. Syftet med att konstruera nya koordinater uttryckta i RT 38 för punkten F var
att kunna sammanbinda denna punkt med punkten A17, vars koordinater är fastställda i RT 38, via en rät geodetisk linje. Utredningen har emellertid inte kunnat
förstå varför detta förfarande har använts när det fanns en avtalad trestatspunkt
mellan punkterna F och A17. Utredningen anser därför att de konstruerade koordinaterna för den första punkten inte bör inkluderas i den nya lagstiftningen.”
Sjöfartsverket har tidigare på uppdrag av ansvarigt departement tillhandahållit
underlag anpassat till förordningens struktur så att departementet skall kunna
ajourhålla förordningen avseende nya ingångna avtal; alltså bland annat transformerat den trilaterala avgränsningspunkten, dock inte konstruerat någon ny
punkt. Koordinaterna i författningens olika avsnitt baseras på respektive definierat
geodetiskt referenssystem som redovisas i slutet av § 1. Alltså måste punkterna
som anges i respektive avsnitt redovisas i samma geodetiska referenssystem. För
att definiera linjen mellan trestatspunkten och A17 så förutsätts dessutom att dessa
två punkter redovisas i samma referenssystem. Annars uppstår oklarheter på vilken referensellipsoid som linjen redovisas och linjens väg i geografin blir därmed
inte formellt definierad. Trestatspunkten har därför transformerats till RT38.
Observera att i den nya föreslagna lagstiftningen transformeras (i något fall
omdefinieras) koordinaterna i samtliga avtal till det geodetiska referenssystemet
SWEREF99.
21 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Kapitel 6.3.1 Norra triangelns sydvästra hörn
Utredningen skriver; ”Enligt förordningens 2 § 2 går avgränsningslinjen som en
rät linje (loxodrom) från punkten A1 i 1988 års överenskommelse med Sovjetunionen som anges i 1 § 6 som beskrivits ovan till en punkt med koordinaterna
58°47,680'N och 20°25,264'O. Utredningen har emellertid inte kunnat återfinna
denna punkt i något gällande internationellt avtal. Enligt 2 § 3 i förordningen
fortsätter avgränsningslinjen från den koordinatangivna oidentifierade punkten
sedan vidare som rät linje norrut till punkten 5 i 1994 års överenskommelse med
Finland som anges i 1 § 7 och som beskrivs nedan.”
Punkten ifråga benämns 1 i SÖ1988:39 och beskriver "det nordvästra hörnet" på
det område av Sveriges fiskezon som avses i överenskommelsen; alltså mittlinjen
utan påverkan av Gotland. Punkten representerar även det sydvästra hörnet på det
område som i gränsförhandlingssammanhang kallades ”norra triangeln” åren
efter att avtalet skrevs med Sovjetunionen. Förordningen har ju inte hållits uppdaterad sedan mitten av 90-talet trots upprepade påstötningar från Sjöfartsverket
vilket har medfört att punkten fortfarande finns redovisad. Rent historiskt sett
redovisades i förordningen; i avvaktan på en framtida trestatspunkt mellan
Sverige, Finland och Sovjetunionen; den linje som inte ifrågasattes varken av
Finland eller Sovjetunionen.
Kapitel 6.4 Ekonomiska zonens nordliga begränsning på Västkusten
Utredningen skriver; ”Sveriges ekonomiska zon består av fyra separata
havsområden. Den första av de fyra avgränsningslinjerna börjar i baslinjepunkt 1
där riksgränsen mot Norge upphör och sammanfaller därefter med avgränsningslinjen för kontinentalsockeln fram till Öresunds norra begränsningslinje.”
Här har nog smugit in ett fel. Den norra begränsningen av svensk ekonomisk zon
på västkusten utgörs av den punkt på den avtalade avgränsningslinjen mot Norge
där den föreslagna territorialgränsen lämnar nämnda avgränsningslinje på sin väg
söderut, alltså 12M från de svenska föreslagna baslinjerna och ungefär i höjd med
Ramskärs fyr.
Kapitel 6.4.1 Inre begränsning för allmänt vatten i Idefjorden
Utredningen skriver; ”Myndigheten har mot denna bakgrund identifierat den
punkt på riksgränsen där allmänt vatten börjar. Punkten, som ligger mellan de år
1904 markerade gränspunkterna XIV och XV, har de beräknade koordinaterna
1. 59-05,163633N och 11-12,695538E.”
Sjöfartsverket bedömer att det finns behov av verifiering att punkten ligger på
nämnda linje och punktens koordinater.
22 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Kapitel 6.4.1 Lous Flak
Utredningen skriver; ”Mittlinjen utgör således riksgräns mellan Sverige och Danmark. Mittlinjen anges i bilaga 4 till utredningens lagförslag med de koordinater
som den 27 november 2014 utgjorde redovisning av denna gränslinje i Sjöfartsverkets sjökortsdatabas. Bojen Lous Flak har de avtalade koordinaterna
20. 55-49,596000N och 12-42,446000E.”
I överenskommelsen (SÖ 1995:54) har koordinaterna i den tidigare överenskommelsen (SÖ 1932:1) transformerats till moderna koordinater. I den tidigare
överenskommelsen (SÖ 1932:1) benämns punkten ”platsen för Lous Flak lys- och
ljudboj”. Enligt sjöfartsverkets uppgifter ligger bojen idag på en annan position.
Kapitel 6.4.1 Saltholm Flak
Utredningen skriver; ”Linjen fortsätter på havsbottnen i form av en rät geodetisk
linje fram till lysbojen Saltholm Flak enligt det avtal med Danmark om revidering
av demarkationslinjen i södra Öresund (SÖ 1932:1) som ingicks den 28 juni och 3
juli 1995 (SÖ 1995:54). Koordinaterna för de åtta punkter som fastställs i avtalet
är uttryckta i EUREF 89 med grader, minuter och tre decimaler på minuten och
har därför inte transformerats. Bojen Saltholm Flak har de avtalade
koordinaterna
21. 55-41,915000N och 12-50,745000E.”
I överenskommelsen (SÖ 1995:54) har koordinaterna i den tidigare överenskommelsen (SÖ 1932:1) alltså transformerats till moderna koordinater. I den
tidigare överenskommelsen (SÖ 1932:1) benämns punkten ”platsen för lysbojen
Saltholm Flak”. Enligt sjöfartsverkets uppgifter ligger bojen idag på en annan
position.
Kapitel 6.4.1 och kapitel 6.4.2 Gränsavsnittet mellan D och A13
Utredningen
skriver;
”Punkten D har de avtalade koordinaterna
51. 56-02,433000N och 19-05,600000E.
Från punkten D ska avgränsningslinjen enligt 2014 års överenskommelse med
Litauen fortsätta till en punkt om vilken överenskommelse ska ingås med berörd
tredje stat. Någon sådan överenskommelse har ännu inte ingåtts. Linjen fortsätter
därför på havsbottnen i form av en rät linje (loxodrom) fram till punkten A13 i
1988 års överenskommelse med Sovjetunionen. Punkten har de transformerade
koordinaterna
52. 56-14,994088N och 19-13,356250E.”
Nämnda gränsavsnitt är inte segmenterat. Avsnittet och koordinaterna i bilagorna
behöver därmed kompletteras.
23 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Kapitel 7.3.1 och kapitel 10.4 och kapitel 12.3 Tremeterskurvan
Förslaget innebär att Sjöfartverket och Lantmäteriet ska åskådliggöra gränsen
mellan enskilt och allmänt vatten på karta. Det är delvis gränsens beroende av
tremeters djupkurvan som ställer till problem och gör att gränsen mellan enskilt
och allmänt vatten är otydlig såväl för fackmän som för gemene man. Förslaget
förutsätter alltså tillgång till djupdata men även tillgång till den nationella strandlinjen (NSL) som idag framställs i samarbete mellan Lantmäteriet och Sjöfartsverket där Sjöfartsverket står för en del av kostnaden. Den metod som utredningen
anvisat synes kanske enkel men de djupdata som Sjöfartsverket förvaltar behöver
kompletteras med nya sjömätningar för att tremeterskurvan, enligt Sjöfartsverket,
kan anses ändamålsenlig.
Enligt Sjöfartsverket är nuvarande tremeterskurva framtagen i syfte att stödja
säker navigering och grovt generaliserad. Den är inte heller komplett och de sjömätningar som ligger till grund för kurvan är i de flesta fall gamla. Detta sammantaget gör informationen otillförlitlig för det ändamål som här avses. Oklart dessutom om endast tremeterskurvan kan anses vara tillräcklig djupinformation för
ändamålet med tanke på de oklarheter som beskrivs i betänkandet som rör tolkningen av formuleringen i lagen 1950:595 2§ punkt 2 ”allt vatten inom den längs
stranden följande kurvan för högst tre meters djup” och att djupet innanför kurvan
kan vara betydligt djupare. Till detta kommer de juridiska överväganden som
sannolikt måste göras.
Sjöfartsverket anser inte att uppdraget ryms inom vad som normalt åligger
Sjöfartsverket då skälen som Havsgränsutredningen redovisar för att genomföra
uppdraget är hänförliga till
-
osäkerhet för fastighetsägare och andra intressenter om var en fastighet
egentligen slutar i havet och det allmänna vattnet tar vid,
-
intresset när det gäller att fastställa rätten till fiske, eftersom olika regler gäller
för fiske på enskilt och allmänt vatten samt att länsstyrelserna får många
frågor från branschen om den osäkerhet som råder om gränsens läge samt
-
att underlätta Kammarkollegiets handläggning av rådighetsmedgivanden, och
för att eliminera osäkerheten om allmänt vatten berörs av den verksamhet en
ansökan avser.
Sjöfartsverket anser att kostnaderna som uppskattas till drygt 2 miljarder för att
sjömäta hela den grunda delen av Sveriges kust inte kan belasta handelssjöfarten.
Se vidare bilaga 1 för ytterligare detaljer. Dock ser Sjöfartsverket positivt på ett
dylikt uppdrag om uppdraget finansieras av särskilda anslag, då efterfrågan på
djupdata i den grunda kustzonen ökar inom flera samhällssektorer, såsom turistnäringen, beredskap inför klimatförändringar, erosionskartering, miljökartering
och miljöforskning samt energiutvinning, mm. I arbetet med den Nationella
24 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Maritima Strategin framhålls detta särskilt under ämnesområdet ”Förbättrad
kunskap om havet”.
Enbart den mätning med flygburen laser kompletterad med fotogrammetrisk
bildtolkning som redovisas i bilaga 1 har potential att avsevärt förbättra det underlag som finns i djupdatabasen i de grundaste havsområdena. Förutsättningarna
skulle avsevärt förbättras för att bedöma var tremeterskurvan går och därmed, de i
vattnet belägna fastighetsgränsernas läge. Dessutom skulle många av de nämnda
samhällsnyttorna gynnas. En sådan aktivitet innebär kostnader för mätning,
bearbetning, kvalitetskontroll, lagring, rättning av sjökortsdatabas, produktframställning, med mera. Kostnaden uppskattas till 550 Mkr.
Kapitel 7.3.1 och kapitel 7.3.2 Referensnivåer i insjöar
Det framgår även att utredningen anser det angeläget att alla källor utgår från
samma referensnivå vid analysen av fastighetsgräns mot allmänt vatten; vad gäller
djup och strandlinje. Sjöfartsverket anser att de nivåer som utredningen föreslår
för insjövatten bör utredas vidare i det fall man menar att användningen inom
olika verksamheter skall styras mot samma referensnivåer. Särskilt bör gällande
vattendomar studeras för berörda vatten. Även de utredningar som rör dessa insjöars referensnivåer som Sjöfartsverket, Transportstyrelsen, Trafikverket, SMHI,
berörda länsstyrelser, kommuner, hamnar och vattenkraftsägare genomfört bör
studeras, inklusive de bedömningar och beslut som de resulterat i. Flertal aktörer
gör stora insatser för att dagligen kontrollera flöden i dessa vatten samt hantera
dessa referensnivåer och relatera aktuellt vattenstånd och statistik till dessa.
Sjöfartsverket bedömer att de referensnivåer som nämns som förslag för insjövattnen inte kan tillämpas i sjökorten. Se även bilaga 2 för ytterligare detaljer.
Kapitel 7.3.2 Tolerans vid NSL-kartering
Utredningen antyder att redovisningen av strandlinjen i NSL tillåter en felmarginal ±50 centimeter. Fram till och med år 2011 så accepterades vid flygfotografering ett vattenstånd som avvek från referensnivån med ±50 centimeter. Därefter har
toleransen begränsats avseende högt vattenstånd. Denna tolerans är justerad; från
och med flygsäsongen 2011 krävs lägre vattenstånd än +0,2 meter (RH 2000).
Det är i första hand den strandlinje som framträder okulärt som karteras. Alltså
inte höjdvärdet som med viss felmarginal kan bestämmas i den fotogrammetriska
stereomodellen. Strandlinjen syns dock inte i alla bilder överallt. Det medför att
det inte alltid är information från den senaste flygbilden som ligger till grund för
karteringen i alla områden. Sjöfartsverkets förväntan är att felmarginalen för
NSL-information kommer att reduceras i framtiden. Det är tekniskt möjligt och i
praktiken en prioritering och finansieringsfråga. Resonemanget bygger på att välja
flygtillfällen då vattennivån ligger närmare referensnivån och framförallt undvika
tillfällen då vattennivån ligger högt. Framtida metodutveckling som bygger på att
25 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
information från laserscanning och flygfotografering utnyttjas samordnat vid
utvärderingen bör ytterligare kunna minska osäkerheten.
Kapitel 8 Äganderätt till allmänt vatten
Sjöfartsverket vill inledningsvis klargöra att verket inte har någon avvikande
uppfattning från utredningen avseende äganderätt till allmänt vatten, utan kan
konstatera att oavsett vilken juridisk etikett man använder sig av, har staten
betraktat allmänt vatten som en statlig egendom. Det torde därför vara riktigt att
staten har rätt att genom lag reglera hur allmänt vattenområde används, på samma
sätt som staten genom lag styr övrig markanvändning i landet.
Kapitel 8.2.4 Sjöfartsverkets roll avseende rådighetsbeslut
Den rättsliga betydelsen av att en farled eller hamn förklaras som allmän är att
verksamhetsutövaren enligt 2 kap. 4 § lagen (1998:812) med särskilda bestämmelser om vattenverksamhet (LSV) får rådighet att bedriva vattenverksamhet som
behövs för bl.a. en allmän farled. Vidare framgår av Sjöfartsverkets instruktion
(2007:1161) att en av Sjöfartsverkets huvuppgifter är att svara för farledshållning
och inrätta nya farleder.
Sjöfartsverket behöver inte något rådighetsmedgivande av Kammarkollegiet för
att bedriva vattenverksamhet i en allmän farled, vilket, utöver instruktionen, framgår dels av 2 kap. 4 § LSV och dels motsatsvis av lag (1983:293) om inrättande,
utvidgning och avlysning av allmän farled och allmän hamn (farledslagen) och
förordning (1998:898) om inrättande, utvidgning och avlysning av allmän farled
och allmän hamn (farledsförordningen).
Sjöfartsverkets befogenhet att besluta om rådighet för vattenverksamhet i
allmänna farleder följer av verkets instruktion i kombination med farledslagen och
farledsförordningen. Sjöfartsverket har således ett utpekat ansvar att besluta om
rådighet i allmänna farleder. Sjöfartsverket har under många år, på ansökan av
exempelvis en hamn, fattat ett rådighetsmedgivande avseende vattenrättsliga
åtgärder inom allmän farled. Denna praxis är även allmänt accepterad av Markoch miljödomstolen som godtagit Sjöfartsverkets rådighetsmedgivanden i
ansökningar från hamnar avseende vattenverksamhet.
Dessutom har Sjöfartverket enligt förordning (2011:658) om undanröjande av
vrak som hindrar sjöfart och fiske rätt att avlägsna vrak och andra större föremål
som sjunkit i allmän farled, d.v.s. staten har genom lagstiftning talat om hur det
allmänna vattnet ska nyttjas i en allmän farled och att Sjöfartsverket har ansvaret
att hålla farlederna framkomliga.
Även Kammarkollegiet äger viss beslutanderätt genom att företräda allmänt
vattenområde. Detta gäller dock endast ”… i den utsträckning någon annan
26 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
myndighet inte har till uppgift att göra det”, 2 § Kammakollegiets instruktion. För
det fall lagstiftaren avsett att Kammarkollegiet skulle ha beslutanderätt över
rådighet i allmän farled hade det reglerats uttryckligen i farledslagen eller
farledsförordningen.
8.3.2 Regler om rådighetsmedgivanden
Utredningen föreslår att rådighetsmedgivanden, åtminstone när det gäller allmänt
vatten i havet, kan ligga hos Kammarkollegiet. Sjöfartsverket ställer sig frågande
till om det är lämpligt att riva upp en vedertagen praxis att Sjöfartsverket beslutar
i rådighetsfrågor avseende allmänna farleder. Sjöfartsverket har uttryckt kritik mot
Kammarkollegiets summariska process av rådighetsmedgivanden. De
rådighetsmedgivanden som Sjöfartsverket lämnar inom ramen för sin behörighet
har istället följts av en noga prövning och överläggning, mot bakgrund av den
särskilda miljö som havet utgör. Ett överflyttande till Kammarkollegiet skulle
dessutom medföra en ökad administration då Sjöfartsverket skulle behöva vända
sig till Kammarkollegiet i samtliga farledsprojekt verket driver.
Sjöfartsverket anser sig vara väl skickad att hantera samtliga frågeställningar om
rådighetsmedgivanden. Syftet med att inrätta allmänna farleder är att tillgodose
samhällets behov av säkra sjövägar. Som framförts tidigare är de sakintressen
som Sjöfartsverket har att bevaka således också statens sakintressen över allmänt
vatten och alltså inte några ”egna intressen”.
Sjöfartsverket är också den myndighet som deltar i den europarättsliga regleringen
av allmänt vatten, inre vattenvägar etc. och som överhuvudtaget har den bästa
överblicken avseende verksamheter i havet. Sammanfattningsvis anser sig Sjöfartsverket, som representant för staten, vara den myndighet som är mest lämplig
att pröva och besluta i frågor om rådighetsmedgivande i allmänna farleder.
Kapitel 11.1 Ikraftträdande
Sjöfartsverket anser att det inte är realistiskt att låta lagändringarna träda i kraft
den 1 januari 2016. Anpassning och publicering av information behöver förberedas för att användare skall ha möjligheter att förstå och tillgodogöra sig den nya
lagstiftningen. Dessutom behöver klargöras vilken information som anses vara
nödvändig att publicera, t.ex. tryckta sjökort och ENC innehållande de nya gränserna, gränsdata på geoportalen och eventuell gränsportal som därmed behöver
utformas inför den nya lagstiftningens ikraftträdande. Minsta tidsåtgång för dessa
förberedelser är svårt att bedöma innan svaren på remissen är tillgängliga och vi
därmed får en bild av hur omfattande justeringar som behöver göras i form av
gränsberäkningar och justeringar i databaser.
27 (37)
(~,) SJÖFARtSVERKET
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Punkttyper i betänkandets bilaga 6
Enligt utredningen förekommer följande punkttyper:
brytpunkt på den angränsande zonens avgränsningslinjer (AZ),
segmenterad punkt på en rät geodetisk linje mellan två brytpunkter (MP), eller
segmenterad punkt på en cirkelbåge mellan två brytpunkter (MC).
Definitionen av dessa punkttyper och linjer behöver ses över.
-
-
1 handläggningen av detta ärende, som~ avgj orts av generaldirektören för
Sjöfartsverket Ann-Catrine Zetterdahl, har chefsjurist Gunilla Malmiöf, direktören
för Samhällsavdelningen Jaak Men, affärområdeschef Patrik Wiberg och
byrådirektören Lars Jakobsson, föredragande, deltagit.
;on
28 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Sjöfartsverkets bilaga 1: Redovisning kostnader och utmaningar
för djupmätning och bestämning av tremeterskurva
Förutom referens till kapitel 7.3.1 så har denna redovisning även koppling till
tidigare ställd fråga från Havsgränsutredningens sekretariat angående kostnaden
att ta fram tremeterskurva avsedd för fastighetsbestämning. Denna redovisning
har alltså tagits fram av Sjöfartsverket inom ramen för utredningen men har
därefter bearbetats ytterligare. Osäkerheten i kostnadsbedömningarna är dock lika
stora som tidigare. Några nya förslag till tänkbara åtgärder har inkluderats i
redogörelsen.
Sjöfartsverket har försökt bedöma vilket djupunderlag som bäst stödjer behovet av
en tremeterskurva avsedd för fastighetsbestämning. Samtidigt är ambitionen att
utforma redogörelsen så att informationen kan användas för att bedöma andra
samhällsintressen som gynnas av informationen. Bedömningarna baseras på
värdering av rimliga mätmetoder och beräknade kostnader enligt bästa förmåga.
Kostnadsuppskattningen är dock osäker. Mätmetoderna på de grundaste områdena
beroende av hygglig vattenkvalitet och våra erfarenheter visar att Östersjöns
vatten är en stor utmaning. Bland annat algblomning, kraftiga utflöden från
vattendrag och kraftig blåst kan komma att begränsa de för lasermätning tillgängliga mätperioderna under åren och försämra mätningsresultaten vilket dessutom
kan öka tidsåtgång och kostnader.
Svenskt inre vatten består av ca 33 000 km2 varav mer än 11 000 km2 är grundare
än 10 meter och de befintliga tremeterskurvorna täcker mer än 4 500 km2.
För att säkert och med rimlig noggrannhet kunna redovisa en gräns för 3 meters
djup krävs att en mycket stor del av detta vatten mäts. Idag finns inte någon
tremeterskurva alls framtagen för södra halvan av Gotland samt större delen av
östra Öland.
Det är något oklart vilken noggrannhet som krävs för fastighetsbestämning, så
mätningskostnaderna får ses som uppskattningar. Men åtminstone följande
oklarheter behöver utredas vidare och svaret på frågorna påverkar i hög grad valet
av mätmetoder och därmed kostnaden.
- Vilken horisontell och vertikal djupnoggrannhet krävs för fastighetsbestämning?
- Hur höga krav ställs på objektdetektion; alltså hur små objekt skall säkert kunna
identifieras?
Det generella samhällsvärdet av kartering av de grunda områdena är stort, bland
annat för havsmiljöfrågor och översvämningskartering. ”För enbart fastighetsbestämning behöver inte tremeterskurvan beräknas för hela ytan. Men i dagsläget
är inte delytan känd. Dessutom kan tremeterskurvan nyttjas i många andra
29 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
samhällsviktiga sammanhang. Därför baseras beräkningarna på allt svensk vatten
grundare än 10 meter.
Mätning
För att säkerställa möjligheten att mäta med mindre båtar i de grunda vattnen bör
en kartering med hjälp av flygbaserad lasermätning ske inledningsvis, möjligen
kompletterad med flygfototolkning från multispektrala bilder för att öka andelen
yta där mätdata erhålls och dessutom verifiera laserdata. Fotogrammetrisk bildtolkning av djup ger mycket lägre punkttäthet/upplösning och förväntas inte
fungera på alla typer av bottnar och då endast i de grundaste områdena (maximalt
5 meter) men bör kunna ske till en betydligt lägre kostnad än lasermätning.
Kostnaden för fotogrammetrisk bildtolkning av djup är dock svårbedömd och har
därför inte inkluderats i beräkningarna nedan. Båda dessa metoder, lasermätning
och fototolkning, ger en betydligt lägre upplösning, sämre objektdetektion och
större mätosäkerhet än mätning med hydroakustiska metoder från båt men
kommer ändå att förhållandevis snabbt förbättra djupinformationen i de grunda
områdena betydligt. Lasermätning kommer inte att ge 100% täckning inom
området 0-6m. Omfattande komplettering med båtburen mätning krävs därför för
ett heltäckande resultat men kan inte ersätta lasermätning över de grundaste
delarna som inte kan nås med båt.
Efterföljande mätning från mindre båtar kan då utföras och man kan räkna med att
en mätenhet kan täcka ca 0,3-5 km2 per dag till en kostnad av ca 30 000 kr per
dag. Vid 6 meters vattendjup är vår uppskattning att man kan mäta 1 km2 per dag.
Vid mätning av grundare vattenområden ökar mätningstiden och därmed kostnaden markant, även om man anpassar sina mätsystem och minskar kraven på
mätnoggrannhet. Kostnadsuppskattningarna nedan förutsätter att en kartering
baserad på antingen laser eller fototolkning tidigare har skett. Om inte en
rekognosceringsmätning har skett så kommer kostnaden för de grundaste
områdena mellan 0-6 meter att öka markant.
Flygbaserad lasermätning och fotogrammetrisk bildanalys
Flygbaserad mätning över ca 20 000 km2 av området, inklusive bearbetning av
data, samt fotogrammetrisk bildanalys bör kunna ske till en kostnad om ca 300
Mkr respektive 50 Mkr. Mätningarna kommer att kunna användas som primära
data på grundare vatten och som rekognoseringsmätning på djupare områden.
Mätning av områden 0-3 meter
Flygbaserad lasermätning och fotogrammetrisk bildtolkning bör genomföras
initialt. Detta gör att efterföljande mätning med båt (hydroakustisk mätning) kan
genomföras med större säkerhet och till lägre kostnad. Området är det mest
tidskrävande att mäta med båtbaserade hydroakustiska metoder. För grundare
30 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
områden än 2,5 meter måste en lägre mätnoggrannhet accepteras, då bland annat
mätsystemen behöver anpassas för större öppningsvinklar. Detta innebär att
ekoloden mäter med flack vinkel mot bottnen i ytterkanten av mätstråken, vilket
orsakar sämre noggrannhet. Kostnaden för mätning med båt av området 0-3m
uppskattas till ca 500Mkr.
Mätning av områden 3-6 meter
Området täcks till stor del av flygbaserad lasermätning och fotogrammetrisk
bildanalys initialt. Området anses vara förhållandevis säkert att mäta med mindre
och grundgående båtar som använder hydroakustiska metoder med öppningsvinkel upp till +65 grader. Kostnaden för mätning med båt av området mellan 3
och 6 m djup uppskattas till ca 500 Mkr.
Mätning av områden 6-10 meter
Mätning med flygbaserad laser som utförs inom djupintervallet 6-10 meter förväntas belastad med högre mätosäkerhet och förväntas inte generera heltäckande
djupdata. Området anses vara säkert att mäta med båtar och grundgående fartyg
som använder hydroakustiska metoder med öppningsvinkel upp till +60 grader.
Kostnaden för mätning med båt av området mellan 6-10 m djup uppskattas till ca
250 Mkr.
Mätning av områden djupare än10 meter
Området anses vara säkert att mäta med både båt och fartyg och med avsevärt
lägre kostnader än grundare områden. Kostnaden för mätning med båt av kvarvarande ytor av inre vatten djupare än10 meter räknat på ett snittdjup om 20 meter
ger en kostnad om ca 200 Mkr.
Bearbetning, lagring och produktframställning efter utförd mätning
Avseende laserdata förutsätts att följande åtgärder genomförs:
- mottagningskontroll,
- införande i djupdatabasen och
- rättningar i sjökort.
Sjöfartsverket kan bli skadeståndsskyldigt om inte avvikelser som upptäcks
meddelas sjöfarten skyndsamt.
Avseende data från båtburen mätning förutsätts att följande åtgärder genomförs:
- mottagningskontroll,
- införande i djupdatabasen,
- framtagning av rättelseunderlag och
- uppdatering av sjökortsdatabasen.
31 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
En omfattande uppdatering av sjökorten förutses. Samtliga djupkurvor och
djupuppgifter inom berörda områden behöver bytas ut vilket förväntas medföra
stor kvalitetsförbättring av produkterna som kommer användare av olika
sjökortsprodukter till del. Viss programutveckling och utökning av licenser krävs
också.
Beräknad kostnad för bearbetning, lagring och produktframställning efter utförd
mätning: 300 Mkr.
Förslag på ytterligar produkter
Förutom djupinformation som redovisas i de officiella sjökorten bedömer vi att
följande information kan framställas och göras tillgänglig i digital form:
- ”Säker tremeterskurva” för bedömning av gräns mot allmänt vatten;
behöver definieras baserat på bedömda osäkerheter. Observera att denna
kurva inte är densamma som redovisas i sjökorten.
- Djupkurvor utan generalisering med 1meters separation för intervallet 0-6
meters djup. Försvarsmaktens krav på sekretess kan möjligen hindra viss
del av redovisningen.
- Backscattermosaik kan ytterligare öka mervärdet. Alltså analyserade
signalsvar från hydroakustisk mätning som ger information om bottenbeskaffenheten i ytlagret. Motsvarande analyser går även att göra med
laserdata men då handlar det om färgåtergivning som kan användas för att
bland annat göra beväxningskarteringar. I de områden som innehåller både
hydroakustiskt insamlade data och laserdata kan mer avancerade analyser
göras.
- Vid insamling med båt/fartyg kan även andra parametrar såsom information om bottensediment från penetrerande ekolod, med mera, samlas in
mot en mindre kostnadsökning; beräknas till ca 5% av mätningskostnaden,
alltså ca100 Mkr. Att samla in denna information enskilt skulle kosta
betydligt mer. Här tar vi dock bara upp kostnaden för insamling av dessa
rådata. Bearbetning för olika ändamål blir då möjlig att utföra utan att
utföra förnyad datainsamling.
Befintliga djupdata i Sjöfartsverkets databas
Tabellen nedan visar de mätningar som idag finns i Sjöfartsverkets djupdatabas.
De lasermätningar som redovisas är äldre och har lägre upplösning än vad som
idag kan åstadkommas. Nedanstående tabell visar de mätningar som idag finns i
Sjöfartsverkets djupdatabas och de djupytor som använts för analysen.
32 (37)
Innanför Totalt
djupkurva km²
10 m
10990
6m
8070
3m
4502
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Lasermätningar
km²
%
1181 10.7%
761
9.4%
300
6.7%
Multibeam
km²
%
481
4.4%
129
1.6%
40
0.9%
Bild: djupytor grundare än 10 meter och befintliga mätningar i Sjöfartsverkets
djupdatabas
Ingen hänsyn har tagits i beräkningarna för redan mätta ytor i våra kostnadsberäkningar. Ingen hänsyn har heller tagits till att det för vissa delar av landet
saknas underlag i form av 3 och 10 meterskurvor i nuvarande kartor. Ytan av de
områden som ligger inom 3, 6 och 10 meter förväntas alltså att öka. Sjöfartsverket
saknar helt djupunderlag för Storsjön.
Djupkurvor för 10 meter saknas i samtliga ”ringade områden”; områden där
Försvarsmakten tidigare bedömt att redovisningen i sjökorten skall begränsas (”ej
fullständig redovisning inom ringade områden”).
Djupkurvor för 3 meter, ibland även 6 meter, saknas runt södra halvan av Gotland
och större delen av östra Öland; alltså i de områden som saknar skärgårdskort och
som därmed bara täcks av ”kustkort” (mer översiktliga sjökort).
Förslag till genomförande
Tidsåtgången för mätning med båt beror till stor del på hur många samtidiga
enheter som sätts in samt Sjöfartsverkets bemanning för att omhänderta
inlevererade data.
- Som prioritet 1 bedöms mätning med lasersystem, kompletterat med
fotogrammetrisk bildtolkning. Arbetet bör inledas snarast. Beräknad
genomförandetid 3-5 år.
- Som prioritet 2 bedöms mätning med mindre båtar över de grundare områdena. Arbetet bör inledas så snart lasermätning över de första områdena
har levererats. Prioritet ges till de delar där resultatet från lasermätningarna
gett minst djuptäckning, alltså sämst resultat, och ge täckning ner till 10
meters djup. Beräknad genomförandetid mer än 5år.
- Som prioritet 3 bedöms mätning med båtar över de delar som gett bättre
resultat från lasermätningarna och skapa full täckning, bättre noggrannhet
och upplösning ner till minst 10 meter. Beräknad genomförandetid mer än
5 år.
- Som prioritet 4 bedöms mätning med större båtar över resterande områden
djupare än 10m. Beräknad genomförandetid mer än 5år.
33 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Tillgängliggörande
En mätning som finansieras genom anslagsmedel kan göras tillgänglig som
”öppna data” i den omfattning som sekretessreglerna tillåter. Ett sådant tillgängliggörande skulle kunna skapa ett avsevärt merutnyttjande. Data kan göras publikt
tillgängligt den geoportal 3 som nämns i betänkandet och via Sjöfartsverkets
”Geoportal” som GIS-tjänster, karttjänst samt för fri nedladdning. En sådan
förvaltning och tillhandahållande av tjänster kostnadsuppskattas till 2 Milj kr/år.
Summering av kostnader (dagens kostnadsläge)
Total kostnad för mätning beräknas till 1 750 Mkr.
Kostnad för bearbetning, lagring och produktframställning beräknas till 300 Mkr.
Kostnaden för de ytterligar produkter som föreslås ovan är inte inkluderade.
Tillgängliggörande (förvaltning och tillhandahållande av tjänster): 2Mkr/år.
Total kostnad beräknas till 2050 Mkr + 2Mkr/år.
3
Geoportalen för geografisk miljöinformation.
34 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Sjöfartsverkets bilaga 2: Referensnivåer i insjöar
Redovisningen nedan innehåller mer detaljerade uppgifter om referensnivåer i
insjöar som behandlas i kapitel 7.3.1 och kapitel 7.3.2.
Referensnivåerna i de stora sjöarna
Det är önskvärt att referensnivåer för moderna sjömätningar har en relation till
gällande vattendomar och de vattenstånd som SMHI redovisar. Därför har Sjöfartsverket dialog med SMHI angående dessa frågor. Vi studerar vattendomarna
och har anammat val av referenspunkter för djupangivelser, vilka inte nödvändigtvis alltid är samma referenser som anges i sjökorten. Det gamla höjdsystemet
RH00, som normalt hänvisas till i SMHI:s sammanställningar, håller inte den
kvalitet som krävs för modern sjömätning. Sedan höjdsystemet RH 2000 blev
tillgängligt har vi på olika sätt försökt finna relationer till detta nya höjdsystem.
Vänerns referensnivå
Den traditionella referensnivån för sjökorten över Vänern är 3.6 m (12 fot) över
västra slusströskeln i Sjötorp. Nivån motsvarade ursprungligen 2 fot under
normalt vattenstånd (för tiden innan Vänerns reglering). Det fanns en slussmästare
i Sjötorp som gjorde dagliga noteringar om vattenståndet, så det är inte konstigt
att det fick bli nivån i Sjötorp som användes vid de första sjömätningarna i
Vänern.
När vattendomen för Vänerns reglering togs fram under 1930-talet fanns en medvetenhet om att landhöjningen är större i norra delen av Vänern än i den södra (ca
1.5 mm/år = 15 cm/100 år). Man ville hålla nivån konstant vid Vänerns utlopp i
Vänersborg/Vargön men samtidigt ansågs vattenståndsmätning i Vänersborgsviken känslig för vindar och därmed inte representativ för vattenbalansen i
Vänern. Vattendomen anger därför att vattenstånd ska mätas i Sjötorp och
Sunnanå (nära Mellerud) och att medelvärdet av dessa mätningar ska anpassas för
att motsvara långtidsmedelvärdet av vattenståndsmätningar i Vänersborg/Vargön.
Den långa vattenståndsserie som finns hos SMHI för Vänern motsvarar alltså ett
vattenstånd mätt i Vänersborg men utan de stora, men kortvariga, variationer som
annars förekommer i Vänersborg. Huvudfixen för Vänerns reglering enligt
vattendomen finns på Vargön och har en höjd i RH 00, men även i RH 2000. Vad
gäller de vattenståndsskalor som SMHI ansvarar för i Sjötorp och Sunnanå, så har
både vattenståndsskalorna och höjdsystemen någorlunda regelbundet justerats för
att kompensera för landhöjningsskillnaden mot Vänersborg/Vargön. Det är alltså
inte RH00 som anges i Sjötorp utan snarare ”höjdsystemet för Vänerns reglering”.
Innan sjömätningarna genomfördes i Vänern år 2006 så utförde Sjöfartsverket en
grundlig utredning om alla dessa skillnader. Utredningen inkluderade utsättning
35 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
av egna tillfälliga vattenståndsmätare runt hela Vänern, vilka också höjdavvägdes
till RH 2000. Tillsammans med SMHI kontrollerades de befintliga vattenståndsmätarna och slusströskeln i Sjötorp och vi erhöll vattenstånd registrerade av
Vattenfall AB (SMHI är bara kontrollant). Att försöka fullständigt anpassa
modern sjömätning till gamla handlodningar från 1800-talet över hela
sjökortsytan visade sig nästan omöjligt samtidigt som kvalitén på de nya
mätningarna helt skulle förloras. Det var betydligt enklare att välja en nivå i det
nya höjdsystemet RH2000 för all ny sjömätning och i samband med digitalisering
av gammal sjömätning justera de gamla mätningarna till denna nya referensnivå.
Att välja Sjötorp som referens för de nya mätningarna var inte heller någon bra
lösning för framtiden, eftersom vattendomen prioriterar Vänersborg och inte
tillåter nivån i Vänersborg att stiga. Därför valde vi att också utgå från höjdsystemet i Vänersborg. Tidigare utredningar angav slusströskeln i Sjötorp till
+40.20 m i RH 00 och därmed referensnivån i Sjötorp till 40.20+3.60 = +43.80 m
i RH 00. Systemskillnaderna i Vänersborg ger +43.80 m i RH00 = +44.109 m i
RH 2000. Denna nivå avrundades nedåt. Ny referensnivå för både sjömätning och
för Sjöfartsverkets permanenta vattenståndsmätare blev +44.10 m i RH2000.
Så här låga vattenstånd förekommer nästan aldrig i Vänern och därför har det inte
heller varit möjligt att få flygfoton till nationell strandlinje över Vänern. Detta
medför att den nuvarande kustlinjen i sjökortet på några platser ligger närmare
100 meter fel horisontellt. Den dag då nyproduktion av sjökort blir aktuellt i
Vänern så kommer vi att behöva välja en nivå närmare Vänerns faktiska medelvattenstånd (kanske +44.5 m i RH2000) och som en konsekvens kommer kurvan
för 3 meters djup att förflyttas närmare land.
Vätterns referensnivå
Huvudfixen för Vätterns reglering finns vid slussen i Motala och sjökortsnivån
anges som 3.07 m över slusströskeln i Motala. Här är alltså referensen för både
vattendom och sjökort relaterade till samma ort. Slusströskeln har bestämts till
+85.34 m i RH 00 och sjökortsnivån blir då 85.34+3.07 = 88.41 m i RH 00.
Från Lantmäteriet har vi fått uppgiften att SMHI:s fix b i Motala har höjden
+91.68 m i RH 00 och +92.154 m i RH 2000. Det ger sjökortsnivån
88.41+0.474 = +88.884 m i RH 2000, avrundat till +88.88 m i RH 2000.
I äldre sjökort används ”normalt lågt vattenstånd” som referensnivå för Vättern.
Motsvarande beräkningar ger för detta +88.28 m i RH00 och +88.75 m i RH2000.
De mycket gamla sjömätningar som finns i Vätterns södra del (Jönköping) kommer att behöva justeras för landhöjningsskillnaden mot Motala den dag de digitaliseras. Det har dock över tiden förekommit olika tolkningar vad som egentligen
menades med ”normalt lågt vattenstånd” i Vättern. Det kan ha varit ”10 fotsmärket” (2,97 meter) över slusströskeln i Motala som ursprungligen avsågs.
36 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Mälarens referensnivå
Sedan RH 2000 blev tillgängligt har Sjöfartsverket använt nivån +0.78 m i RH
2000 för hela Mälaren, vilket i Stockholm väl överensstämmer med den gamla
definitionen; 4.1 meter över västra slusströskeln. Först använde vi +0.785 m i RH
2000 men valde efter några år att avrunda nedåt till +0.78 m i RH 2000.
I den fortfarande gällande vattendomen sägs att Mälarens vattenstånd ska
beräknas som medelvärdet av Stockholm (egentligen Hammarbyslussen Övre),
Södertälje och Västerås.
Det är en viss landhöjningsskillnad mellan Stockholm och Västerås men vi har
”låst” nivån till Stockholm (där huvuddelen av all avtappning sker). Gamla
sjömätningar i Västra delen av Mälaren kommer vid digitaliseringen att behöva
justeras för denna skillnad för att motsvara samma nivå som modern sjömätning.
Nu gällande vattendom kommer att behöva ersättas med en ny på grund av
planerade ombyggnader vid Slussenområdet i Stockholm samt anpassningar för
att kunna hantera klimatförändringar. Som en förberedelse till detta har SMHI
etablerat sex nya stationer för vattenståndsmätning runt hela Mälaren, som stod
klara november 2013 och mäter vattenstånd relaterat till nollplanet för RH 2000.
Hjälmarens referensnivå
Sjökortsnivån sägs ligga 2.8 m (egentligen 2,77 m) över slusströskeln vid
Notholmen. Höjdavvägningar som utfördes 1991 visade att slusströskeln kan
anses ha höjden +19.12 m i RH 00.
Närmaste höjdfix med höjd i både RH00 och RH2000 är punkt 106*2*5102
”Arninge märke” med höjden +23.40 m i RH00 och +23.966 m i RH 2000
(skillnad = 0.566 m). Det ger referensnivån 19.12+2.77+0.566 = +22.456 m
(avrundat +22.46 m) i RH 2000.
Medelvattenståndet för Hjälmaren perioden 1983-2014 motsvarar +22.40 m i
RH 2000.
Referensnivån för framtida sjökort över Hjälmaren är inte beslutad ännu. Eftersom man normalt vill redovisa en nivå lägre än medelvattenståndet kan det vara
lämpligt att välja högst +22.4 m i RH2000.
Storsjöns referensnivå
Vi har inte utrett förhållandena i Storsjön då Sjöfartsverket inte har sjökort över
området.
37 (37)
Datum
Vår beteckning
2015-08-24
15-01301
Medelvattenståndet perioden 1940-2011 är enligt SMHI +292.30 m i RH 00,
alltså lägre än den nivå som Lantmäteriet utgår från (+292.45 m i RH 00). Sjöns
variationer under året är mycket stora; skiljer över 3 m mellan högsta och lägsta
uppmätta nivå.