docDe som faller utanför”: En antologi om
download 
Report Transcription
De som faller utanför”: En antologi om
Institutionen för samhälls- och välfärdsstudier - ISV ”De som faller utanför” En antologi om avvikelser som resultat av normaliserande praktiker Sabina Axelsson, Matilda Köpcke, Charlotte Börjesson, Josefine Karlsson, Ida Andersson och Sascha Ralmé Antologi från Samhälls- och kulturanalys år 2015 Handledare: Mats Brusman Förord Antologins författare vill tacka alla som gjort det möjligt för oss att genomföra denna studie. Tack till Vår handledare Mats Brusman Samt våra informanter Elsaboendets personal Socialnämndens ordförande Roger Källs Enhetschef Maja Höjer Verksamhetschef Maria Torgersen Kommunpolitikerna från Linköping - och Norrköpings kommun Alla som tog sig tid att dela sina tankar med oss på huvudbiblioteket i Linköping Innehåll ”DE SOM FALLER UTANFÖR”- EN ANTOLOGI OM AVVIKELSER SOM RESULTAT AV NORMALISERANDE PRAKTIKER. ..................................................... 1 INLEDNING ................................................................................................................................. 1 ANTOLOGINS INNEHÅLL ............................................................................................................ 3 “DET MISSBRUKANDE MÖRKERTALET” - EN KVALITATIV STUDIE OM VÅLDSUTSATTA KVINNOR I MISSBRUK I NORRKÖPINGS KOMMUN .......................................................................................... 3 ”DET KOMPLEXA MEDBORGARSKAPET FÖR UTSATTA EU-MEDBORGARE I LINKÖPING- OCH NORRKÖPINGS KOMMUN” ........................................................................................................... 4 "NÅGOT SOM STÖR" - EN KVALITATIV STUDIE AV TANKAR OCH KÄNSLOR KRING TIGGERI .......... 5 ”DET MISSBRUKANDE MÖRKERTALET”- EN KVALITATIV STUDIE OM VÅLDSUTSATTA KVINNOR I MISSBRUK I NORRKÖPINGS KOMMUN ................ 7 INLEDNING ................................................................................................................................. 7 SYFTE & FRÅGESTÄLLNINGAR..................................................................................................... 7 BAKGRUND ................................................................................................................................. 7 AVGRÄNSNING ............................................................................................................................ 9 METOD ..................................................................................................................................... 10 TEORETISKA PERSPEKTIV ....................................................................................................... 11 INTERSEKTIONALITET ................................................................................................................ 11 DEN HETEROSEXUELLA MATRISEN ............................................................................................ 12 VITHETSNORMEN ...................................................................................................................... 13 ANALYS .................................................................................................................................... 14 VILKA KVINNOR, UTIFRÅN SEXUALITET, ETNICITET, ÅLDER OCH KLASS, REPRESENTERAS INOM VALDA VERKSAMHETER? ........................................................................................................... 14 Tema 1: Etnisk representation .................................................................................................. 14 Tema 2: Sexualitet .................................................................................................................... 18 FINNS DET NÅGOT PERSPEKTIV SOM KAN TILLFÖRA EN BREDARE KUNSKAP OM OLIKA FÖRUTSÄTTNINGAR HOS KVINNOR I MISSBRUK OCH/ELLER VÅLDSUTSATTHET? ........................ 20 SLUTDISKUSSION ...................................................................................................................... 21 Referenser................................................................................................................................. 24 DET KOMPLEXA MEDBORGARSKAPET FÖR UTSATTA EU-MEDBORGARE I LINKÖPING- OCH NORRKÖPINGS KOMMUN ........................................................... 26 INLEDNING ............................................................................................................................... 26 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................... 26 AVGRÄNSNING OCH BEGREPP .................................................................................................... 27 METOD ..................................................................................................................................... 27 URVAL ...................................................................................................................................... 27 ETISKA STÄLLNINGSTAGANDEN ................................................................................................ 28 TILLVÄGAGÅNGSSÄTT............................................................................................................... 29 TRANSKRIBERING ...................................................................................................................... 30 KVALITATIV FORSKNINGSINTERVJU .......................................................................................... 30 TOLKNINGSFÖRETRÄDE ............................................................................................................. 31 ANALYSMETOD ......................................................................................................................... 31 BAKGRUND ............................................................................................................................... 32 EUROPEISKA UNIONEN OCH IDENTITETSSKAPANDET ................................................................. 32 FINANSKRIS OCH DESS KONSEKVENSER ..................................................................................... 33 TIDIGARE RAPPORTER ............................................................................................................... 35 ANALYS .................................................................................................................................... 36 EU-MEDBORGARE OCH KOMMUNERNAS ANSVAR ...................................................................... 36 CIVILSAMHÄLLET OCH DESS NORMER ....................................................................................... 37 DEN PROBLEMATISKA BEGREPPSANVÄNDNINGEN ..................................................................... 40 SLUTDISKUSSION ...................................................................................................................... 41 Referenser................................................................................................................................. 43 ”NÅGOT SOM STÖR”- EN KVALITATIV STUDIE AV TANKAR OCH KÄNSLOR KRING TIGGERI .................................................................................................................. 45 INLEDNING ............................................................................................................................... 45 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................... 45 AVGRÄNSNINGAR ...................................................................................................................... 46 BAKGRUND ............................................................................................................................... 46 Den fria rörligheten .................................................................................................................. 46 Hur belyser man problemet i media? ....................................................................................... 47 I politiska sammanhang? .......................................................................................................... 47 TIDIGARE FORSKNING ............................................................................................................. 48 METOD OCH METODREFLEKTION .......................................................................................... 48 ANALYSMETOD ......................................................................................................................... 48 INSAMLINGSMETOD ................................................................................................................... 49 URVAL ...................................................................................................................................... 49 INTERVJUER .............................................................................................................................. 50 Intervjufrågor ........................................................................................................................... 50 Intervjusituation och etikreflektioner ....................................................................................... 50 Transkription ............................................................................................................................ 51 BEGREPPSREFLEKTION .............................................................................................................. 52 TEORETISKA PERSPEKTIV ....................................................................................................... 52 ANALYS .................................................................................................................................... 53 BILDEN AV EU-MEDBORGARNA ................................................................................................ 53 Informationskällor .................................................................................................................... 53 Bilden av fattigdom .................................................................................................................. 54 Bilden av den kriminella EU-medborgaren.............................................................................. 55 NÅGOT SOM STÖR ...................................................................................................................... 57 Vad är det som stör? ................................................................................................................. 57 Att göra rätt för sig ................................................................................................................... 58 Tillit och moraliska dilemman ................................................................................................. 60 Hej, hej!-det personliga mötet .................................................................................................. 61 HUR SKA VI HJÄLPA? ÅTGÄRDER, HJÄLP OCH ANSVAR .............................................................. 62 Den enskildes ansvar ................................................................................................................ 62 Vilken hjälp, hjälper? ............................................................................................................... 63 Statens roll ................................................................................................................................ 64 SLUTDISKUSSION ...................................................................................................................... 65 Referens .................................................................................................................................... 68 1 ”De som faller utanför”- En antologi om avvikelser som resultat av normaliserande praktiker. Inledning Denna antologi ämnar belysa den problematik som uppstår när samhällets hjälp snarare leder till ett reproducerande av utsatthet och utanförskap än det faktiska syftet. Detta leder till diskussionen om människors rättigheter i ett samhälle där vi styrs av medborgarskapets premisser, rasifierande strukturer och modernitetens institutionella praktiker. Definitionen av medborgarskapet i ett modernt samhälle kan vara komplicerat inte minst när det handlar om grupper av människor som på något sätt avviker från det som övriga samhället uppfattar som normalt. Denna antologi handlar om människor som på ett eller annat sätt hamnar utanför ramen för vad som är fullvärdigt medborgarskap i den svenska samhällsgemenskapen. Dahlstedt framhåller att premisserna för de medborgerliga rättigheter och skyldigheter ständigt utmanas av konflikter mellan olika intressen och följaktligen löpande omformuleras.1 I Citizenship and social class (1992) beskriver T.H. Marshall sina teorier om medborgarskapet och dess framväxt. Marshall delar in medborgarskapet i olika rättigheter: civila-, politiska- och sociala rättigheter som bland annat innebär likhet för lagen, yttrandefrihet, rösträtt och rätten till en skälig levnadsstandard i form av exempelvis bostad, arbete och ekonomi.2 Dessa rättigheter ska formellt sätt existera hos samhällets medborgare, vilket dock inte alltid är fallet. 3 Anledningen till detta kan vara diskriminering på grund av tillexempel etnicitet, som leder till att medborgaren inte i realiteten får ta del av sina rättigheter på till exempel bostads- eller arbetsmarknaden. Fortsättningsvis beskrivs medborgarskapet också i form av skyldigheter, där medborgaren ska bidra till samhället genom till exempel arbete.4 Detta kan enligt Zygmunt Bauman resultera i en problematisk syn på utsatta samhällsgrupper som en last för samhället, då dessa inte uppfyller sina skyldigheter gentemot staten.5 Ur detta väcks frågor kring vilka som i realiteten inkluderas i medborgarskapsbegreppet, samt hur synen är på utsatta samhällsgrupper i dagens samhälle. Denna antologi tar upp hur det moderna samhället formar och normaliserar människor genom olika institutioner och verksamheter. Tina Matsson skriver i boken I viljan att göra det normala att 1Magnus Dahlstedt, Mikael Rundqvist & Viktor Vesterberg, i Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard (red.), Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2013 s. 115 2 Thomas Humphrey Marshall, "Citizenship and Social Class" i Marshall, Thomas Humphrey, & Bottomore, Thomas Burton (red.) Citizenship and Social Class, London, 1992, s.8. 3 Magnus, Dahlstedt, Aktiveringens politik, Malmö, 2009, s.13 4 Magnus Dahlstedt, Mikael Rundqvist & Viktor Vesterberg, i Magnus Dahlstedt & Anders Neergaard (red.), Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2013 s. 133 5 Zygmunt Bauman, Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen Göteborg, 1998, s. 22f. 2 samhällets strukturer existerar i institutionernas vardag såväl som i alla människors vardag. Hon menar på att samhällets normerande ideal synliggörs på ett särskilt sätt inom dessa institutioner då de “återspeglar samhällets sätt att se på normalitet och avvikelse samt hur dessa ska bemötas och behandlas.”6 Vidare skriver Matsson att dessa institutioner inom det sociala arbetet ämnar behandla i syftet att förändra människor till att passa in i samhället,7 och att man genom att betrakta det sociala arbetet som normaliserande kan synliggöra en disciplinerande praktik som utifrån samhällets normer och ideal ställer krav på hur människor ska leva för att begränsa avvikelser.8 Men det normala betingas av att något kan förklaras som onormalt. Alireza Behtoui och Stefan Jonsson beskriver att även om rasismen formellt avskaffats genom konventioner efter andra världskriget, finns fortfarande strukturer som diskriminerar och missgynnar enskilda individer och grupper strukturellt, dock förklaras det med kulturella olikheter. Kulturen används således för att förklara en gemenskap som varje medlem, tillhörande samma kultur, avses av naturen vill värna om och bevara. Likaså ses det avvikande eller kulturellt annorlunda kunna förorsaka konflikter.9 Det är just utsattheten som här problematiseras, för vad händer när moraliska dilemman inför ett specifikt beteende som missbruk eller tiggeri sammanblandas med samhällets moraliska skyldighet att bistå en utsatt individ eller grupp? Bengt Starrin menar att en ekonomisk utsatthet påverkar individens självaktning, men han konstaterar att det är individer med en god ekonomisk situation som äger tolkningsföreträde i synen på utsatta gruppers behov och anseende i det övriga samhället.10 Detta kan påverka vilka faktiska demokratiska och medborgerliga rättigheter den som lever i en utsatt samhällsposition faktiskt har. Foucault behandlar också hur utestängningsprinciper genom stöd av olika institutioner upprätthåller ett delvis tvingande system. Som bejakar de rätta diskurser och åsikter från de som anses ha de rätta kunskaper inom ett område.11 Nedan kommer sammanfattningar av antologins olika kapitel att presenteras av respektive författare. Tina Mattsson, I viljan att göra det normala: en kritisk studie av genusperspektivet i missbrukarvården, Égalité, Diss. Lund : Lunds universitet, Malmö, 2005 s.12. 7Mattsson, s.12. 8 Ibid, s.14 9 Alireza Behtoui och Stefan Jonsson, i Dahlstedt, Magnus & Neergaard, Anders (red.), Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2013, s. 179f 10 Bengt Starrin” Stigma, skam och fattigdom” i Karlsson, Lis Bodil, Kuusela, Kirsti, Rantakeisu, Ulla, Svedberg, Lars & Wollter, Filip (red.), Utsatthet, marginalisering och utanförskap, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2013, s.76f 11Michel, Foucault, Diskursens ordning: installationsföreläsning vid Collège de France den 2 december 1970, B. Östlings bokförl. Symposion, Stockholm, 1993, s.11 6 3 Antologins innehåll “Det missbrukande mörkertalet” - En kvalitativ studie våldsutsatta kvinnor i missbruk i Norrköpings kommun om av Matilda Köpcke & Sabina Axelsson Nio av tio kvinnor i missbruk är utsatta för våld, och studier visar att våldsutsatta kvinnor i missbruk är en särskild utsatt grupp. Dessa siffror visar att våld mot kvinnor är ett samhällsproblem i stort vilket i sin tur görs till en kommunal angelägenhet. Men vilka är dessa kvinnor? Vilka kvinnor representeras inom gruppen missbrukare samt våldsutsatta? Kan missbruksvård uppfattas som en normaliserande praktik och är syftet att fostra och forma individerna till samhällets önskade medborgare? Matilda och Sabina har i sitt kapitel undersökt vilka kvinnor, utifrån sexualitet, etnicitet, ålder och klass som representeras inom verksamheter gällande missbruk i Norrköpings kommun. Kapitlet genomsyras av ett intersektionellt perspektiv, med fokus på etnicitet och genus/sexualitet som förklaras med teoretiska förankringar till vithetsnormen och den heterosexuella matrisen. Förståelsen av intersektionalitet förklaras med Paulina de los Reyes beskrivning av begreppet som ett verktyg man inom samhällsvetenskapen använder för att synliggöra förtryck beroende på etnicitet, kön, klass, sexualitet, ålder och funktionalitet. Det intersektionella perspektivet kommer appliceras på hur arbetet med kvinnorna går till och vad gäller den heterosexuella matrisen används främst Judith Butlers teori om kopplingen mellan kön, genus och begär där Butler menar att heterosexualitet inte kan vara naturligt utan att det är något som konstrueras i en social interaktion, och använda det i analysen av resonemangen kring heterosexualitet, etnicitet och klass. Ur diskussionen om etnicitet belyses också kvinnornas klasstillhörighet och det lyfts fram att det finns kvinnor i olika åldrar på verksamheterna, men funktionalitet i sin tur belyses inte. Det framkommer en skillnad i etnisk representation och representation av sexuella läggningar på verksamheterna. Vad gäller etnisk representation reflekterar Matilda och Sabina över hur informanterna resonerar kring den nästintill obefintliga representationen av kvinnor med annan etnisk bakgrund än svensk på och skillnaden mellan två verksamheter. Avslutningsvis diskuterar antologiförfattarna kring om det kan finnas ett perspektiv - utöver det genusperspektiv verksamheterna bland annat arbetar med - som kan tillföra en bredare kunskap om olika förutsättningar hos kvinnor i missbruk och/eller våldsutsatthet. Detta resoneras kring angående det av informanterna tidigare nämnda eventuella mörkertalet av missbrukande kvinnor med annan etnicitet än svensk. Kan det finnas ett mörkertal av kvinnor inom missbruk med andra etniciteter än svensk? Hur skulle i sådana fall personalen, socialkontoret och socialnämnden kunna nå dem och hur skulle de kunna utveckla verksamheterna till att bli mer inkluderande? 4 ”Det komplexa medborgarskapet för utsatta EU-medborgare i Linköping- och Norrköpings kommun” av Charlotte & Josefine Syftet med studien var att belysa hur Linköping - Norrköpings kommun arbetar i en komplex och förhållandevis ny situation. Den ökade tillströmningen av utsatta EU-medborgare i Sverige har resulterat i att kommuner agerar för att kunna hjälpa de som är i behov av stöd, utifrån våra frågeställningar valde Charlotte och Josefine att undersöka vilket ansvar kommunerna har gentemot de utsatta EU-medborgarna. Genom att tydliggöra Linköping– och Norrköpings tillvägagångssätt kring detta område gav det Charlotte och Josefine möjlighet att uppmärksamma ämnets komplexitet och problematik utifrån en kommunal nivå. Linköping och Norrköpings kommun arbetar aktivt för att utsatta EU-medborgare som vistas i kommunerna ska ha ett värdigt liv under tiden de uppehåller sig i städerna. För att få svar på frågorna har Charlotte och Josefine intervjuat folkvalda kommunpolitiker som arbetar med detta område. Kommunerna skiljer sig i sitt arbetssätt kring området, Linköping lägger stor vikt vid den ideella hjälpen de har tillgång och samarbete till medan Norrköping i nuläget inte lägger ned lika stora resurser på detta. Linköpings kommun arbetar inte endast på plats i kommunen rörande detta område utan har åkt till Rumänien för att besöka den stad där många av Linköpings utsatta EU-medborgare kommer ifrån för att föra en dialog med högt uppsatta politiker för att diskutera de utsatta EU medborgarnas situation både i Rumänien och i Sverige. Norrköpings kommun har inte genomfört liknande resor men har fört en dialog med den rumänska ambassaden i Sverige. Av informanterna, de folkvalda kommunpolitikerna i respektive stad, har det framgått att det finns en komplexitet i att hjälpa de utsatta EU-medborgarna. En del av denna komplexitet beror på att detta område är förhållandevis nytt, informanterna talar om att detta först blev synligt och uppmärksammat för tre år sedan. Den hjälp kommunerna främst kan bidra med är den ekonomiska hjälp de kan erbjuda ideella organisationer och föreningar. En ytterligare orsak till områdets komplexitet är den finanskris som Europa drabbades av 2008. Finanskrisen slog hårt mot bland annat Rumänien vilket har resulterat i en ökad fattigdom och diskriminering i landet. Ett annat problem dessa två kommuner möter gällande de utsatta EU-medborgarna är den rädsla som finns för myndigheter många av de utsatta EU-medborgarna har från tidigare erfarenheter från sitt hemland. Detta innebär att de ideella organisationerna inom kommunerna bär ett stort ansvar i bemötandet av de utsatta EU-medborgarna eftersom de snarare vänder sig till organisationerna än myndigheterna och kommunerna. 5 Utöver de ideella organisationerna och kommunernas hjälpande hand i form av akut hjälp har civilsamhället en viktig roll, det är något som kommunpolitikerna har lyft fram och värdesätter. Trots att det är många som hjälper till i denna problematik möts kommunpolitikerna av ett motstånd gällande de akuta hjälpinsatser som kommunerna enligt Romfördraget måste erbjuda, vilket är lagstadgat för att motverka rasism och diskriminering. "Något som stör" - En kvalitativ studie av tankar och känslor kring tiggeri av Ida Andersson & Sascha Ralmé Att se eller möta EU-medborgare som sitter och tigger på offentliga platser i Linköping har blivit ett nästintill vardagligt inslag för de som ofta rör sig i det offentliga rummet. För bara några år sedan kunde människor helt oberörda passera igenom eller förbi de flesta entréer till olika byggnader utan att behöva reflektera över sina egna priviligierade förutsättningar i jämförelse med många andra människors otrygga levnadsförhållanden. I dag ser det annorlunda ut. I och med Den fria rörligheten har det underlättat för alla som innehar ett EES-medborgarskap att smidigt kunna resa mellan de medlemsländer som ingår i avtalet. Under de senaste åren har allt flera människor utnyttjat denna möjlighet. Det har också bidragit till att människor som anser sig behöva tigga för att tillgodose sin försörjning nu lättare kan röra sig mellan dessa länder. Både på politisk nivå och i media har detta blivit en stor problematisk samhällsfråga, som man belyser och försöker lösa på olika sätt. Syftet med denna etnografiska fältstudie har varit att, genom intervjuer, ta reda på allmänhetens tankar och föreställningar om situationen som råder gällande EU-medborgare som kommer till Linköping för att försörja sig genom tiggeri. Vi har också velat ta reda på hur den enskilda ser på sina egna möjligheter och skyldigheter till att hjälpa en ekonomisk utsatt individ samt se på hur EU- medborgarnas närvaro i det offentliga rummet beskrivs. Arbetet är av gränsat till en Linköpings kontext. I Saschas och Idas uppsats får vi ta del av vilka tankar och känslor som väcks hos människor som möter en till synes utsatt EU- medborgare som tigger och vilka moraliska dilemman detta medför. I intervjuer med tio slumpmässigt utvalda personer har frågor ställts som i stora drag handlar om EU-medborgarnas närvaro i det offentliga rummet. De har intresserat sig för vilken bild de intervjuade har av EU-medborgarnas identitet och hur de fått information om dem. De har också försökt att få en uppfattning om de känslor som intervjupersonerna har och varför de uppstår. Annat som tas upp är frågan om är vad intervjupersonerna anser vara lösningar på problemen och vad de anser om vem som är ansvarig för eller har en moralisk plikt att hjälpa. Genom svaren har flera olika citat lyfts fram och diskuterats med hjälp av olika teorier för att ge en vidare förståelse för vad som kan tänkas påverkar deras sätt att tänka och känna. Några iakttagelser som diskuteras i uppsatsen är hur media påverkar intervjupersonernas bild av 6 EU-medborgarna som tigger. Platsen upplevs som förändrad i och med EU-medborgarnas närvaro, deras ”kroppar” är något som inte riktigt hör hemma i ”svenskhetens” rum. Att inte bete sig som ”förväntat” utifrån de normer som finns i samhället är också något som anses störa. Något som också diskuteras i analysen är själva mötet i sig och hälsningens betydelse. I detta sammanhang kan ett till synes enkelt ord som ”Hej!” bli något som ger upphov till många olika känslor och tankar om den egna självbilden. Vidare diskuteras vilken moralisk plikt den enskilde har som medmänniska att hjälpa en människa som tigger. Utifrån de ambivalenta svar som framkommit i analysen, diskuteras med hjälp egna tankar och olika teorier vad som kan ligga till grund för denna kluvenhet. 7 ”Det missbrukande mörkertalet”- En kvalitativ studie om våldsutsatta kvinnor i missbruk i Norrköpings kommun Inledning År 2011 bestämde regeringen att begreppet “könsrelaterat våld” skulle bytas ut mot “mäns våld mot kvinnor” då de ansåg att det är viktigt att ta i anspråk att det ofta är kvinnor som utsätts för våld av en manlig förövare.12 Samtidigt utsätts enligt Brottsförebyggande rådet män i större utsträckning för våld än kvinnor, men även i dessa fall är förövarna oftast män. 13 Nio av tio kvinnor i missbruk är utsatta för våld14, och studier visar att våldsutsatta kvinnor i missbruk är en särskild utsatt grupp.15 Men vilka är dessa kvinnor? Vilka kvinnor representeras inom gruppen missbrukare samt våldsutsatta? Kan missbruksvård uppfattas som en normaliserande praktik och är syftet att fostra och forma individerna till samhällets önskade medborgare? Genom dessa frågor har intresset för en fältstudie om våldsutsatta kvinnor i missbruk växt fram. Våld mot kvinnor är ett samhällsproblem i stort vilket i sin tur görs till en generell kommunal angelägenhet, dock har uppsatsen på grund av studiens omfattning samt geografiska skäl avgränsats till Norrköpings kommun. Syfte & frågeställningar Vårt syfte med denna studie är att undersöka vilka kvinnor som får stöd i sin missbruksproblematik och/eller sin våldsutsatthet, genom verksamheter för kvinnor i Norrköpings kommun. Det är relevant att undersöka på vilket sätt Norrköping kommun arbetar med de här kvinnorna, exempelvis utifrån ett genusperspektiv. Eftersom fältet för oss tidigare varit okänt har vi låtit vår empiri styra vårt arbete och våra frågeställningar. Frågeställningarna lyder: Vilka kvinnor, utifrån sexualitet, etnicitet, ålder och klass, representeras inom valda verksamheter? Finns det något perspektiv som kan tillföra en bredare kunskap om olika förutsättningar hos kvinnor i missbruk och/eller våldsutsatthet? Bakgrund Vi har inför detta fältarbete bland annat tagit del av en kritisk studie om genusperspektivet i missbrukarvården vid namn I viljan att göra det normala skriven av Tina Mattsson, där hon främst lagt sitt fokus vid ”[…] hur kön införlivas i det sociala arbetets normaliserande praktik” och gör detta genom att studera hur personal vid olika missbruksvårdsrelaterade institutioner arbetar. Statistiska centralbyrån, <http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Temaomraden/Jamstalldhet/Indikatorer/Mansvald-mot-kvinnor-ska-upphora/> Hämtad 2015-03-12. 13 ROKS, http://www.roks.se/M%C3%A4ns%20v%C3%A5ld%20mot%20kvinnor/Fakta/statistik/valdsbrott, Hämtad 2015-03-12. 14 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18433/2011-10-1.pdf s. 32. 15 Ibid. s. 11. 12 8 Utifrån en iakttagelse som visar på att intresset för kön och hur man hanterar frågor om kön inom socialt arbete ökat den senaste tiden, ämnar Mattsson undersöka vad som händer när kön inkorporeras i en verksamhet som styrs av normer och att ”göra” det normala.16 Mattson skriver att det inom missbruksvården är tydligt att det sociala arbetets perspektiv är normaliserande och att de maktstrukturer som präglar samhället synliggörs i dessa institutioners vardag precis som det gör för alla människor, men att dessa institutioner reproducerar de normerande idealen på ett särskilt sätt. Hon menar att samhällets syn på vad som är normalt och inte återspeglas inom verksamheterna och även hur det avvikande ska behandlas och bemötas. Mattsson menar att på grund av att att kön mer och mer uppmärksammas inom missbruksvården och att intresset för könsfrågor ökar bidrar till synliggörandet av könsrelaterat förtryck. Hon ställer sig frågan ”men vad händer när kön införlivas i en praktik som styrs av samhällets normer och värderingar vars syfte är att återskapa och göra det normala?” och undrar vidare hur verksamheterna förhåller sig till kön och vad det är för kön personalen ska fostra och forma. 17 Mattsson utgår i sin studie från ett intersektionellt perspektiv där hon och med hjälp av denna analysmetod undersöker hur kön görs tillsammans med klass, etnicitet och sexualitet för att problematisera relationen mellan kvinnor och mellan män, alltså inte bara mellan kvinnor och män.18 Även Kenneth Pettersson, Magnus Dahlstedt & Birgitta Plymoth skriver i Fostran av framtidens medborgare: normer och praktiker bortom välfärdsstat att vissa yrkesgrupper förväntas delta i samhällets fostran av medborgarna och att dessa verksamheter blir till normaliseringspraktiker som styr över metoder och socialt stöd där syftet är att skapa en sorts social “skötsamhet”. De menar att syftet med detta grundar sig i tanken om normalisering vilket i sin tur gör detta sociala stöd till normaliserande praktiker.19 I Norrköpings kommun finns socialkontorets vuxenenhet som har verksamheter inom vård och omsorg, som arbetar med till exempel med våldsutsatthet och missbruksproblematik. Det finns en rad olika boenden som täcker olika behov och riktar sig till olika målgrupper. Norrköpings kommun beskriver dessa såhär: “Gränden riktar sig till vuxna män i pågående missbruk. Kungsgatan boende vänder sig till vuxna kvinnor och män som klarar av att leva nyktert och drogfritt. På BoA-gården kan du med beroendeproblem och/eller psykiatriska diagnoser bo och delta i verksamhetens aktiviteter. Missbrukande kvinnor kan välja att bo på Elsa. Kommunen driver också ett skyddat boende, Frideborg, för kvinnor utsatta för våld i sin hemmiljö.”20 Utöver dessa verksamheter finns även ett behandlingshem för kvinnor vid namn Ellen.21 De tre Mattsson, Tina, I viljan att göra det normala: en kritisk studie av genusperspektivet i missbrukarvården, Égalité, Diss. Lund: Lunds universitet, Malmö, 2005, s. 12. 17 Ibid. 18 Ibid, s. 13. 19 Pettersson, Kenneth, Dahlstedt, Magnus & Plymoth, Birgitta, Fostran av framtidens medborgare: normer och praktiker bortom välfärdsstat, Lund: Sekel, 2012. s. 110. 16 20 21 http://www.norrkoping.se/vard-omsorg/sociala-tjanster/missbruk/bosse/ http://www.norrkoping.se/vard-omsorg/sociala-tjanster/missbruk/ellen/ 9 sistnämnda verksamheterna leds av enhetschef Maja Höjer, men även av samordnare och personal på plats. Kvinnorna på Elsa har inget krav på drogfrihet eller nykterhet, utan kan fortsätta ett aktivt missbruk inom ramarna för boendets krav, som bland annat innebär avhållsamhet från droger och alkohol i lokalerna. I en undersökning av Socialstyrelsen från 2003 visade det sig att 90 procent av landets jourboenden för kvinnor inte hade möjlighet att ta emot kvinnor i aktivt missbruk22, vilket gör Elsa till en mer ovanlig verksamhet. Fortsättningsvis har vi tagit del av Berit Sundgren Grinups utvärdering som på uppdrag av Norrköpings kommun undersöker ett av Norrköpings kvinnoboenden, “Elsa”. I delrapporten framgår att utvärderingsuppdraget började redan innan Elsa-boendets start, 1 oktober 2009 och sträcker sig fram till och med januari 2012, samt att huvudfokus är de boende kvinnorna och hur verksamheten utvecklas efter deras behov. Redovisningen tar upp vilka lärdomar som gjorts om de våldsutsatta kvinnorna i missbruk, samt om vilket stöd de behövt för att kunna förändra sin livssituation. Både kvinnornas och personalens berättelser finns med. 23 Enligt utvärderingen har Norrköpings kommun länge prioriterat kvinnofridsarbetet - arbetet med kvinnor utsatta för mäns våld - som en del av kommunfullmäktiges socialpolitiska program. Det finns en del olika verksamheter som riktar sig till målgruppen missbrukare, indelade efter kön. Fortsättningsvis finns även projekt för att “kartlägga gruppen våldsutsatta kvinnor i missbruk och [även för att] informera om målgruppen”. 24 Skälet till projekt som detta motiverades med att kvinnor i större utsträckning behövde skydd av samhället.25 Slutligen framgår också i utvärderingen att ett tydligt genusperspektiv och “empowerment” ska genomsyra arbetet med de boende på Elsa.26 Avgränsning Detta är som tidigare nämnt en allmän kommunal angelägenhet men på grund av arbetets omfattning har vi valt att avgränsa oss till Norrköpings kommun med förståelsen för att arbetet trots detta även är relevant för andra kommuner. Vidare avgränsning kommer att göras till våldsutsatta kvinnor i missbruk, men då verksamheterna vi undersökt även riktar sig till våldsutsatta kvinnor utan missbruksproblematik kommer även de att inkluderas i denna studie. På grund av att siffror visar att 90 procent av kvinnor i missbruk även är våldsutsatta27 kommer vi att benämna gruppen som våldsutsatta kvinnor i missbruk. Även verksamheterna vi granskat i Norrköpings kommun arbetar parallellt med missbruk och våldsutsatthet hos kvinnor. Då det förekommer verksamheter för våldsutsatta kvinnor utan missbruksproblematik, men inte verksamheter för missbrukande kvinnor utan våldsutsatthet drar vi även slutsatsen att det kan vara särskilt svårt att separera våld från missbruk. Fortsättningsvis har en avgränsning till http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18433/2011-10-1.pdf s. 60. Berit Sundgren Grinups, “Utvärdering av kvinnoboendet Elsa i Norrköpings kommun. Delrapport mars 2011”, <http://bsgutveckling.se/document/Utv%C3%A4rdering_Elsa_DELRAPPORT.pdf>, s. 4. 24 Ibid, s. 5. 25 Ibid. 26 Ibid, s. 6. 27 http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18433/2011-10-1.pdf s. 32. 22 23 10 verksamheter endast riktade till kvinnor gjorts, då det på grund av syftet inte anses relevant att göra en komparativ studie mellan boenden för kvinnor och män. Slutligen kommer vi avgränsa oss till två verksamheter i Norrköping riktade till våldsutsatta och/eller missbrukande kvinnor; Elsa och Frideborg. Då Elsa är mer ovanlig av sitt slag och enligt vår uppfattning mer komplex som verksamhet var detta något vi till en början vi ville lägga fokus vid. Vi ville låta empirin styra och då vi under intervjuerna på Elsa upptäckte en relevans i att inkludera Frideborg har vi valt att göra detta, men då det gjordes i ett senare skede av studiens gång har intervjuerna endast gjorts vid Elsa av dessa två verksamheter. För att ändå få en nyanserad uppfattning om Frideborg har vi bland annat använt oss av vår intervju med enhetschefen för de båda verksamheterna. Metod Som tidigare nämnt är syftet med vår studie att undersöka vilka kvinnor som får stöd i sin missbruksproblematik och/eller sin våldsutsatthet, samt hur Norrköpings kommun arbetar med dessa kvinnor. Vi har genomfört denna fältstudie genom kvalitativa intervjuer med åtta informanter från Norrköpings kommun involverade i arbetet med våldsutsatta kvinnor i missbruk. Intervjuerna, som ägt rum under en veckas tid, har pågått i 30-60 minuter vardera tillsammans med en informant åt gången. Val av informanter har gjorts utifrån deras yrkesmässiga relevans till vårt valda område, något som enligt Alan Bryman kallas målintriktat urval, som är ett sätt för forskaren att säkerställa att urvalet är relevant för forskningsfrågorna. 28 Fortsättningsvis kan urvalet också förklaras som ett kedjeurval, då våra informanter via sitt yrke känner till varandra och har hänvisat vidare till fler informanter.29 Informanterna har således inte valts utifrån aspekter som till exempel könstillhörighet, etnicitet eller klass. Trots detta har urvalet resulterat i en relativt homogen informantgrupp, där sju av åtta är av samma kön och samtliga informanter är vita. Under studiens gång har detta lett till funderingar kring informanternas etniska tillhörighet och dess påverkan för studiens resultat, detta återkommer vi till i analysen. Ett resonemang kring vår positionering som vita och akademiker har även förts där vi tagit i beaktning att läsaren får ledtrådar av vad som komma skall i analysen som resultat av detta. Vi är medvetna om att denna positionering som vita forskare kan komma att påverka studiens utformning och resultat.30 Inför intervjuerna framfördes både muntlig och skriftlig information om studien, samt anonymiteten. Informanterna valde att inte vara anonyma, med undantag från personal på Elsaboendet som ville benämnas just som personal på Elsa. I det fallet fanns inte heller någon relevans att nämna enskilda namn. Inledningsvis utfördes fem intervjuer med personal från 28 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, 2., [rev.] uppl., Liber, Malmö, 2011. s. 434. 29 Ibid, s. 654. de los Reyes, Paulina & Mulinari, Diana, Intersektionalitet - Kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap, Liber, 2005. s. 92. 30 11 kvinnoboendet Elsa, fortsättningsvis med socialnämndens ordförande Roger Källs, med socialkontorets verksamhetschef Maria Torgersen och slutligen med enhetschef Maja Höjer. En tanke om att intervjua personal på boendet först och informanter från socialkontoret och socialnämnden i det senare skedet fanns tidigt, med anledningen att vi ville utgå ifrån materialet vi samlade in på Elsa för att kunna bilda en uppfattning om ämnet och formulera frågeguiden inför socialkontoret och socialnämndens informanter utifrån det. Personalen har en yrkesmässig men kontinuerlig och nära kontakt med kvinnorna och informanterna från socialkontoret och socialnämnden har således istället bidragit till en mer övergripande syn på våldsutsatta missbrukande kvinnor i förhållande till deras arbetsuppgifter. Detta är också ytterligare en anledning till formuleringen av två separata frågeguider, där personalen bland annat ombetts svara på frågor om kvinnorna, deras beteende, boendets struktur samt personalens arbetsmetoder. För enkelhetens skull har frågeguiderna till stor del dock riktat sig till snarlika frågor. För att nå kunskap om informanternas upplevelser har vi använt oss av en intervjuguide, något som ofta kännetecknar en semistrukturerad intervju. Detta innebär att vi trots vår frågeguide låter samtalet styras av informanten, på ett sätt som kan liknas vid ett vardagligt samtal, något som gör att frågorna skiljer sig åt från intervju till intervju. För att ändå nå den information som anses relevant för studien har specifika markeringar - eller teman - gjorts, vilket har hjälpt oss att återgå till våra viktigaste punkter innan intervjun nått sitt slut.31 Som en del av en kvalitativ intervjumetod har frågeställningarna samt studiens främsta fokus som tidigare nämnt anpassats först efter intervjuerna, med tanken att låta vår empiri styra vår studie för att kunna genomföra en studie med hög relevans inom området.32 Vi har valt att tematisera bland vårt material utifrån perspektiven etnicitet och genus/sexualitet, då det var vad vi under intervjuernas gång främst uppmärksammade som relevant. Vår analys består av en bearbetning av citat inom dessa teman kopplat till våra valda teorier. Teoretiska perspektiv Intersektionalitet Eftersom vi i denna studie ämnar analysera ur ett intersektionellt perspektiv anser vi det relevant att göra en teoretisk förankring till ovannämnda begrepp, samt redogöra för dess användning i denna studie. Vår förståelse av intersektionalitet kan förklaras med Paulina de los Reyes beskrivning av begreppet som ett verktyg man inom samhällsvetenskapen använder för att synliggöra förtryck beroende på etnicitet, kön, klass, sexualitet, ålder och funktionalitet. Hon 31 32 Ibid, s. 415. de los Reyes & Mulinari, s. 413. 12 menar att dessa aspekter som samlas under begreppet intersektionalitet är viktiga att ta i beaktning när man pratar om förtryck och synliggörandet av hur olika maktordningar samverkar.33 Vidare menar de los Reyes att vår förståelse kring “kön” som kategori bör präglas av dessa andra typer av förtryck, såsom etnicitet och klassmässiga upplevelser. Intersektionalitet ska därför enligt de los Reyes ses som en variant till den vetenskap om genus som konstruerar kön utan att synliggöra ojämlikheten som skapas ur föreställningar om exempelvis klasstillhörighet och etnicitet.34 I vårdhandboken skriver Eva Robertson att när det kommer till bemötandet inom vård och omsorg är intersektionalitet som begrepp viktigt och “kan öppna för analyser som inte bygger på att människor är antingen det ena eller det andra eller fastnar i en uppräkning av olika former av förtryck som adderas till varandra eller reducerar maktrelationer till en dimension till exempel antingen kön/genus eller etnicitet”.35 Hon menar att utifrån dessa perspektiv kan vi synliggöra hur kvinnor bemöts olika inom vården beroende på om de är svenska och välutbildade eller invandrare och bär sjal och har svårigheter med språket.36 Den heterosexuella matrisen Judith Butler beskriver i sin bok Genustrubbel den så kallade heterosexuella matrisen. Den heterosexuella matrisen är uppbyggd av kopplingar mellan genus, kön och begär, och dessa kopplingar bygger på principen att det kvinnliga och manliga könet kommer från naturen och på ett naturligt vis format det feminina och det maskulina. Slutligen förklaras könen ha ett heterosexuellt begär som innebär att de dras till varandra. Butler själv är kritisk till detta resonemang, och menar istället att det handlar om ett maktpolitiskt system som bidrar till det manliga könets överordning av det kvinnliga.37 Butlers teorier redogör också för hur kön och subjekt är någonting som “görs”, alltså något som konstrueras genom social interaktion. Denna förståelse inbegriper inte bara kön utan också sexualitet, etnicitet och klass.38 Även de los Reyes talar om hur det inte är möjligt att “göra kön” utan att samtidigt “göra” klass, etnicitet och sexualitet.39 Vi kan således “göra” kön genom våra handlingar, till exempel genom sättet vi klär oss och vilket kroppsspråk vi har.40 Teorin kring den heterosexuella matrisen går under queerteorin, eftersom den fångar upp genus och sexualitet och ifrågasätter kopplingen mellan dessa. Queerteorin ifrågasätter normer inom bland annat sexualitet och genus, och bygger på uppfattningen att dessa endast är en social 33 DelosReyes,Paulina,Nationalencyklopedin, <http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/intersektionalitet> Hämtad 2015-02-03. 34 de los Reyes & Mulinari, s. 7. 35 Robertson, Eva, Vårdhandboken <http://www.vardhandboken.se/Texter/Bemotande-i-vard-och-omsorggenusperspektiv/Genussystem/>, hämtad 2015-03-12. 36 Robertson, Eva, Vårdhandboken. 37 Butler, Judith, Genustrubbel: feminism och identitetens subversion, Daidalos, Göteborg, 2007. s.13. Mattsson, s. 22 f. 39 de los Reyes & Mulinari, s. 90. 40 Butler, s. 77 f. 38 13 konstruktion.41 Genom att hänvisa till den heterosexuella matrisen kan vi därför tala om både genus och sexualitet, då dessa enligt teorin är starkt sammanflätade. Vi kan också genom queerteorin ifrågasätta normer inom sexualitet och genus, som till exempel heteronormativitet som innebär att heterosexualiteten tas för givet som naturlig. Enligt queerteorin måste vi därför ha med oss förståelsen om heterosexualitet som norm för att kunna ifrågasätta den.42 Vithetsnormen Vårt västerländska samhälle genomsyras av en vithetsnorm, som innebär att det är norm att vara vithyad och att vara avvikande mot denna norm resulterar i diskriminering. Stefan Jonsson skriver i Rapport från Sopornas planet: kritiska essäer att ett samhälle kan vara rasistiskt utan att medborgarna är rasister och förklarar detta fenomen som institutionell rasism eller strukturell diskriminering, vilket innebär att samhället genomsyras av “administrativa rutiner och sociala konventioner som är diskriminerande mot personer av annan etnicitet.”43 Fortsättningsvis skriver Jonsson att statistik visar på att icke-europeiska invandrare drabbas av strukturell diskriminering, genom att till exempel få sämre villkor på arbetsmarknaden och bemötas sämre av bostadsmarknaden och polis.44 Fortsättningsvis skriver Sara Ahmed om vithetsnormen och om hur hon börjat fundera över bilden av främlingen i sin bok Vithetens hegemoni. Ahmed menar att främlingen kan vara vem som helst, men att begreppet främling pekar mer mot vissa kroppar än andra. Hon menar att upplevelsen av att vara en främling “kan vara en upplevelse av att vara märkbar, att inte passera igenom eller passera förbi [...]”45 Med detta menar Ahmed att vissa kroppar, eller personer, kan känna sig mer eller mindre hemma och mer eller mindre på “sin plats”. 46 I sina teorier beskriver hon också hur bilden av främlingen kan bidra till vissa känslor, som rädsla och fara. I och med detta intresserar sig Ahmed för hur vissa kroppar utlöser särskilda känslor. Hon pratar om att affekter och känslor “fastnar” på vissa kroppar och exemplifierar detta med hur stämningen i ett rum kan förändras genom att en svart kvinna träder in i det. Anledningen är att hennes kropp bidrar till vissa känslor och därmed stör.47 I sin bok tar Ahmed även upp hur institutioner kan komma att inkludera vissa människor i större utsträckning än andra. Hon undersöker hur mångfald “gör” institutioner, och menar att en institution kan ge skenet av att vara jämställt genom att upprätta policys för jämlikhet och mångfald. Ahmed talar om hur vi först ser normer inom en institution då vi inte lever upp till dem eller har en önskan att förändra dem. Avslutningsvis kopplar hon detta till vithetens Ambjörnsson, Fanny, Vad är queer?, Natur och kultur, Stockholm, 2006. s. 51. Ibid, s. 52. 43 Jonsson, Stefan, Rapport från Sopornas planet: kritiska essäer, Norstedt, Stockholm, 2009, s. 187. 41 42 44 Ibid. Ahmed, Sara, Vithetens hegemoni, Tankekraft, Hägersten, 2011, s. 10. 46 Ibid. 47 Ibid, s. 11. 45 14 hegemoni, det vill säga vithetens dominans, och menar att vi måste identifiera och ifrågasätta vitheten för att göra den synlig.48 Analys Vilka kvinnor, utifrån sexualitet, etnicitet, ålder och klass, representeras inom valda verksamheter? Under våra intervjuer på Elsa har kvinnornas etnicitet kommit på tal ett flertal gånger. Det visar sig att en representation av annan etnicitet än svensk i stort sätt är obefintlig på Elsa. Endast vid ett tillfälle under de fem år Elsa funnits har en kvinna av annan etnicitet än svensk sökt hjälp på Elsaboendet, och då endast temporärt, under ett fåtal dagar. Ur diskussionen om etnicitet belystes också kvinnornas klasstillhörighet. Representation av annan sexuell läggning än heterosexuell antas av informanterna vara närmast obefintlig på Elsa. I övrigt berättar informanterna att det finns kvinnor i olika åldrar, men funktionalitet i sin tur belyses inte av informanterna. Det framkommer en skillnad i etnisk representation och representation av sexuella läggningar på verksamheterna Elsa och Frideborg. För att göra dessa maktrelationer begripliga i förhållande till varandra kommer vi, som tidigare nämnt, i analysen ta avstamp i begreppet intersektionalitet. Vår analys har två temablock 1. Etnisk representation och 2. Sexualitet. Tema 1: Etnisk representation Personalen på Elsa menar att de upplever att de boende i stor utsträckning är “svenskfödda”. De har noterat en skillnad mellan Elsaboendet och Frideborg. En informant reflekterar kring varför det är mest “invandrarkvinnor” på Frideborg och menar på att det kan bero på att “vi har en annan syn på hur man kan behandla sin kvinna”. Av detta drar vi slutsatsen att informanten menar att anledningen till att utländska kvinnor är överrepresenterade inom gruppen våldsutsatta kvinnor utan missbruk är på grund utav kulturella skäl. Kvinnorna är våldsutsatta i sina relationer och ett antagande finns om att deras partner också är av annan etnicitet än svensk och därför har en annan syn på hur man kan behandla sin kvinna. Informanten fortsätter att reflektera över orsakerna och menar att “vi tappar ju människor som kommer hit som vi inte tar hand om. Som inte får ett… En plats i vårt samhälle. Kommer ju alltid komma tillbaks på nått sätt. Eller slå tillbaks på nått sätt. Man hamnar i kriminella gäng och så, och hittar en familj.” Vi uppfattar att informanten menar att personer som inte blir inkluderade och omhändertagna av vårt samhälle hamnar ”fel” och behåller sin gamla syn på till exempel våld i nära relationer. Matsson skriver att personal vid missbruksverksamheter ofta konstruerar ett vi och de Andra, där “vi” är de mest jämställda i vårt tänk. När personalen då pratar om brist på respekt för kvinnor i det här sammanhanget och kopplar det till en viss typ av 48 Ahmed, s. 12. 15 människor som kommer från en viss plats eller ett visst land, visar det på att man genom att spegla sig i de Andra framhäver och synliggör könsrelaterade förtryck som ett problem som finns i andra kulturer men inte i den svenska.49 En annan informant reflekterar kring ett mörkertal, där hon menar att många kvinnor lever i en miljö som inte är bra för dem. Vi uppfattar det som att informanten tänker sig att det finns många missbrukande kvinnor av annan etnicitet än svensk, men att dessa av någon anledning inte söker hjälp, därav mörkertalet. Samtidigt nämner informanten hur Frideborgs skyddande boende för våldsutsatta kvinnor istället har en stor representation av “utlandsfödda kvinnor, med barn som bor där, så där har dom ju väldigt brett spektra med språk och kulturella bakgrunder och så.” Varför mörkertalet endast berör gruppen missbrukande kvinnor och inte våldsutsatta kvinnor utan missbruk framgår inte. Funderingar kring mörkertalet framgår i fler intervjuer med personal från Elsa. En annan informant nämner att hon tror att mörkertalet beror på att kvinnorna inte söker hjälp, samt att det inte heller går att utreda situationen för dem, eftersom “man kommer inte in i den miljön, alls.” Vidare framför personalen att de är glada för de kvinnor av annan etnicitet än svensk som söker sig till verksamheterna. Haraway beskriver i When species meet en länk och en motsättning mellan den rationella människan och “den koloniserade, den förslavade, icke-medborgaren och djuret - som alltid reduceras till sin sort, till alla de Andra”.50 I diskursen om vita och icke-vita konstrueras ett vi och dem, som kan kopplas tillbaka till Mattssons resonemang om att tanken om de Andra synliggör ett förtryck som är ett särskilt problem i andra kulturer men inte i “vår”. När informanten nämner att “man kommer inte in i den miljön, alls”, skapas således ett vi och dem där det ses som problematiskt att nå in till “deras” kultur. När socialnämndens ordförande Roger Källs reflekterar över den bredare representationen av kvinnor med annan etnicitet än svensk på Frideborg nämner han att det kan bero på att kvinnor kommer hit med män som exempelvis hälsat på i Thailand, som i sin tur behandlar kvinnan illa och att hon då behöver fly. Han berättar vidare att dessa kvinnor som flyr från sitt eget hem ofta kan vara utsatta för hedersrelaterat våld och att “det är kvinnor som flyr från en patriarkal miljö och känner att dom inte vill bli bortgifta”. Han menar på att de kvinnor som exempelvis blivit “hitlurade från Thailand” som sedan antingen blir utslängda eller utsatta för våld har ett skyddsbehov i minst en månad, men att detta behov sedan minskar men att kvinnorna på grund av språksvårigheter bor kvar, och att det finns en problematik i att dessa kvinnor inte heller har en egen inkomst och har svårt att komma vidare självständigt, och att “därför kan man tyvärr litegrann fastna i det där”. Vid frågan hur Elsa som verksamhet når ut till kvinnorna svarar personalen att det mestadels är kvinnorna själva som söker hjälp via sin socialsekreterare på socialkontoret, eller via socialjouren. De menar att kvinnorna redan känner till Elsa, ofta genom vänner och på grund av att “det är Mattsson, s. 218. Haraway, Donna “Companion species” i When species meet, University of Minnesota Press, Minneapolis, 2008, s. 58. 49 50 16 ganska känt bland dom kvinnorna i den här stan som är i aktivt missbruk”. En informant säger ”jag tror nog att alla vet vad Elsa är.” Vi funderar dock på vilka dessa alla är. Informanten menar att alla vet vad Elsa är, men ändå framgår av majoriteten av personalen att kvinnorna på Elsa nästan uteslutande är etniskt svenska, samt att det är högst troligt att det finns ett mörkertal av missbrukande kvinnor med annan etnicitet än svensk. När vi i ett senare skede intervjuade enhetschefen för verksamheterna, Maja Höjer, diskuterades även då det eventuella mörkertalet. Maja menar att kvinnorna står utan skyddsnät och saknar kunskapen om “hur man söker hjälp i det här samhället. Vad man har rätt och få, hur man gör och man kan inte språket […]”. Av detta kan vi dra slutsatsen att anledningen till den bristande representationen av annan etnicitet än svensk på Elsa kan bero på att kvinnorna inte vet hur de ska söka hjälp. När vi då kopplar detta till resonemangen hos delar av personalen på Elsa, kan vi konstatera att möjligheten finns att en grupp kvinnor har missats. Under intervjun med socialnämndens ordförande Roger Källs säger han att han tror att anledningen till att missbrukande kvinnor av annan etnicitet än svensk inte representeras är för att de inte har “hittat oss än, alltså som hjälpinstans, socialtjänst. Eller att man löser det på egna sätt, man kan vara aktiv i kyrkor som löser saker [...]”. Även detta visar på att det finns en tanke om att kvinnor med invandrarbakgrund och missbruksproblematik inte vet hur de ska gå tillväga för att söka hjälp, men att Roger menar på att de möjligtvis löser detta på “egna” sätt, exempelvis genom kyrkor. Om huruvida detta stämmer eller hur dessa kvinnor kommer i kontakt med kyrkorna framgår inte. Vidare funderar Maja också kring åtgärder för att inkludera fler kvinnor och säger att [...] Om vi skulle starta ett boende för invandrarkvinnor med missbruk. Alltså för… För det handlar väl om, tänker jag… Att man söker hjälp. Dit man också känner sig hemma eller bekväm. Eh så alla kvinnor i missbruk kommer ju liksom inte… Passar inte Elsa. [...] Av detta drar vi slutsatsen att Elsa kan uppfattas som ett boende för missbrukande vita kvinnor, och att lösningen på det eventuella mörkertalet informanterna nämnt skulle kunna vara att starta ett helt nytt boende, där målgruppen blir kvinnor med utländsk härkomst. Detta kan kopplas till vithetsnormen och Sara Ahmeds tankar om identifikationsprocesser. Hon skriver om hur det finns en önskan kring att avgöra skillnaden mellan oss och dem, något som hon menar kräver en synlighet i till exempel hudfärg på främlingarnas kroppar. Hon skriver också hur det kan finnas en vilja att “passera” som vit eller svart, och hur man ur en maktsynpunkt lättare som vit kan passera som svart än tvärtom. Om passerandet lyckas blir skillnaden mellan en 17 själv och den man vill passera omärkbar.51 Fortsättningsvis förklarar hon att man som vit även kan passera som vit, och att det finns en skillnad mellan en vit person som passerar som vit och en svart person som passerar som vit, på så vis att den svarta kvinnan som passerar får en känsla av att “inte höra till” och en vetskap om att det alltid finns en risk att bli avslöjad. 52 Kopplar vi detta till Majas resonemang om att man söker sig dit man känner sig hemma, kan vi tänka oss att anledningen till att de missbrukande kvinnorna av annan etnicitet än svensk inte söker hjälp på Elsa är på grund av en rädsla att känna sig avvikande och därmed inte inkluderade. När vi under intervjun med enhetschef Maja Höjer diskuterar mörkertalet, ställer vi frågan om kvinnor med utländsk härkomst inte missbrukar, varpå Maja säger att hon tror att det kan vara färre på grund av religiösa skäl, som att till exempel alkohol inte tillåts. Dessutom nämner hon att det kan vara möjligt att kulturen också spelar en roll, eftersom att vi i Sverige har en annan alkoholkultur än i andra länder. Verksamhetschef Maria Torgersen har en annan syn på kulturella orsaker till missbruk och menar istället att det finns en möjlighet att andra kulturer har en betydligt större “kultur med narkotika eller vad man ska kalla det i sina hemländer. Då kanske den typen av narkotika följer med eller… Så.” Hon berättar även att detta inte är något socialkontoret i Norrköping tittat på. När vi ställer frågan om missbruk möjligtvis kan vara klassrelaterat svarar Roger Källs att han “hävdar med bestämdhet att det slår lite hårdare och lite oftare mot människor som har en sämre utbildningsbakgrund eller är arbetslösa eller bor i vissa bostadsområden och så vidare… och det handlar om vad man har, bland annat vad man har för framtidstro eller vad man lever i för liksom struktur”. Även Maja Höjer framhäver att klass i relation till “dysfunktionella familjer” med våld, missbruk och psykisk ohälsa hos föräldrar och om du inte blivit omhändertagen väl som barn har en större benägenhet att utveckla psykisk ohälsa och därmed missbruk. Detta i relation till Carl-Ulrik Schierup, Karin Krifors & Zoran Slavnics resonemang i Migrationens och etnicitetens epok om social exkludering i och med välfärdsstatens nedgång blir intressant då de menar att utsatta grupper förlorar sina grundläggande medborgerliga rättigheter och utgör då en ny sorts underklass med socialt marginaliserade grupper med sämre livsvillkor, och att denna nya underklass i sin tur är utestängd från välfärdsstatens sociala åtaganden.53 Både Roger och Maja för ett resonemang kring klass i förhållande till missbruk och i detta fall missbrukande och våldsutsatta kvinnor och båda menar på att de kvinnor som ofta drabbas av detta tillhör ett lägre samhällsskikt. Men trots detta har ändå dessa kvinnor i den lägre klassen möjlighet till hjälp och fortfarande rätten till att fångas upp av samhällets sociala åtaganden. Ahmed, s. 51. Ibid, s. 54. 53 Schierup, Carl-Ulrik, Krifors, Karin & Slavnic Zoran, ”Social exkludering - migration och social utsatthet” i 51 52 Dahlstedt, Magnus & Anders Neergaard (red) 2013, Migrationens och etnicitetens epok. Kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier. Stockholm: Liber. s.233. 18 Tema 2: Sexualitet Under intervjuernas gång diskuterades även genus och sexualitet, samt kvinnornas tidigare relationer och våldsutsatthet. När vi frågar om kvinnorna ofta kommer från relationer med våldsamma män får vi nästan uteslutande svaret att så är fallet. Även då vi inte direkt ställer frågan kommer informanterna många gånger ändå in på att det är just relationer till män kvinnorna har. Eftersom verksamheternas målgrupp är våldsutsatta kvinnor, kan det tänkas vara anledningen till att informanterna endast diskuterar kvinnornas sexualitet och tidigare relation kopplat till deras våldsutsatthet. I sin tur kan anledningen till att informanterna ger oss svaret att det oftast är män som kvinnorna haft en tidigare relation till bero på att det våld som kvinnor utsätts för oftast begås av en manlig förövare.54 Enhetschef Maja Höjer berättar att det finns en skillnad mellan verksamheterna Frideborg och Elsa och nämner att På Frideborg är det mera… Jag ska inte säga att det är en jättestor andel, men där kan… Eh. Där är det ibland samkönade relationer. Det kan va en kvinna som utsätter en kvinna, eller en man som utsätter en man. Det kan också va kvinnor som utsätter män för våld. [...] Elsa är ju ett skyddat boende för kvinnor. Så dit kan ju inte en missbrukande man komma som är våldsutsatt. Utan begränsningen är att det är kvinnor. Det är samma på vårat skyddade boende. Som är för kvinnor och barn. Dit kommer det bara kvinnor. Men dom kan ha vart utsatta för en partner som är… Samkönad till exempel. Av en kvinna. Men på Elsa har jag nog inte varit med om det. Nån gång tror jag. När vi frågar vad det kan bero på svarar Maja att anledningen kan vara att kvinnor i missbruk i den målgruppen de möter överensstämmer med en ganska traditionell bild av kvinnan, eller kvinnorollen, och att det visst kan vara så att kvinnorna som bor på Elsa har en annan sexuell läggning än heterosexuell, bara att personalen inte vet om det. Hon menar att kvinnorna på Elsa styrs av männen och lever i ett sammanhang där “det är svårt att vara utanför den normen”, även fast kvinnan har “en annan sexuell läggning” kan det vara svårt att leva ut den. Hon fortsätter med att säga att även de kvinnor som är homosexuella kan ha beroenderelationer till män, då männen kan vara våldsutövare och/eller de som står för drogerna. Av detta får vi då uppfattningen att miljön på Elsa upplevs som heteronormativ och att kvinnorna som bor där har svårare att bryta mot normen. Eftersom Maja också berättar att representationen av sexuella läggningar skiljer sig åt på Frideborg och Elsa, kan vi tänka oss att det finns en starkare heteronorm på Elsaboendet än på Frideborg - som beskrivs som mindre 54<http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Temaomraden/Jamstalldhet/Indikatorer/Mans-vald-mot-kvinnor-ska- upphora/> Hämtad 2015-03-12. 19 normativt i den meningen på till exempel Norrköpings kommuns hemsida där det står att Frideborg arbetar med våld i nära relationer. Nära relation är personer som har/haft en relation till varandra som partners, före detta partners eller förälder och barn. Detta inkluderar givetvis även hbt-personer och personer som utsatts för hedersrelaterat våld”55, men även av Maja som berättar att de på Frideborg har ett arbetssätt där de “aldrig [pratar] om män och kvinnor utan där pratar [de om] våldsutövare och våldsutsatta.” Hon säger att de på Frideborg är väldigt noga med att fråga efter partner och att en ökad medvetenhet om att våldet inte är helt könsbundet växt fram. Vi kan med hjälp av den heterosexuella matrisen och queerteorin förstå kopplingen mellan kön och sexualitet som här görs. Kvinnorna på Elsa lever i ett sammanhang där heteronormen beskrivs som stark och svår att bryta sig från, och där uppfattningen hos personalen är att kvinnorna är heterosexuella, då det normala anses vara ett begär mellan det manliga och det kvinnliga. Även kvinnorollen beskrivs, och då som “traditionell”. Vilket enligt vår förståelse är en bild av kvinnan som heterosexuell, men också kvinnlig, eftersom att begären mellan könen som beskrivs i den heterosexuella matrisen bygger på att män ser ut och beter sig som män, och att kvinnor ser ut och beter sig som kvinnor. Detta för att kunna säkra heterosexualiteten.56 Fortsättningsvis var kvinnorollen någonting som togs upp flertal gånger både av personalen på Elsa och av våra informanter på socialkontoret och socialnämnden. Kvinnorna beskrivs vara i ett dåligt skick när dem söker hjälp, de är våldsutsatta och ser fysiskt nedgångna ut, många gånger beskrivs kvinnorna som “gapiga” och “skrikiga”. Informanterna pratar också om den skuld och skam som de menar att många kvinnor bär på då de inte kan ta hand om sina barn på grund av sitt missbruk. Det blir ju som ett svek för mamman, även fast det blir bättre för barnen. Dom här kvinnorna är lägst ner i samhällstrappan, dom är liksom minst värda. I samhällets ögon. Ja och tankar kring hur kvinnor är och så, hur ska en kvinna vara, det här är ju mödrar liksom. Just moderskapsrollen är ett specifikt attribut kopplat till kvinnorollen, någonting som kan kopplas till kvinnors erkännande i samhället och därför kan ses som statushöjande.57 Mattsson skriver att “vår uppfattning om oss själva som kön kommer alltså inte ‘inifrån’”, istället kommer den “utifrån”. Utifrån, av informanterna eller av samhället i stort, blir kvinnorna definierade som just kvinnor på grund av deras biologiska kön, trots att de kanske inte uppfyller de krav på det genus de tillskrivs. Detta är någonting som Roger Källs belyser kan påverka kvinnornas bemötande i till exempel sjukvård, då kvinnorna avviker från genusnormen. http://www.norrkoping.se/vard-omsorg/barn-ungdom/frideborg/ Mattsson, s. 27. 57 Oliver, Kelly, ”Motherhood, Sexuality, and Pregnant Embodiment: Twenty-Five Years of Gestation”, Hypatia vol. 25, no. 4 (Fall, 2010), s. 764 f. 55 56 20 Resonemanget Roger för kan liknas vid det vi tidigare nämnt som Robertson skriver i vårdhandboken att kvinnor inom vården bemöts olika beroende på bland annat etnisk tillhörighet, och motiverar därför det intersektionella perspektivet som en viktig grundpelare då en jämförelse kvinnor emellan är nödvändig, alltså inte endast mellan kvinnor och män. Finns det något perspektiv som kan tillföra en bredare kunskap om olika förutsättningar hos kvinnor i missbruk och/eller våldsutsatthet? Kvinnoboendet Elsa kommer att ligga till grund för denna analys och det är relevant att ha i åtanke att Elsa inte är ett behandlingshem, utan ett boende för kvinnor i aktivt missbruk, och av den anledningen syftar inte metoderna till att uppnå nykterhet. Som tidigare nämnt beskriver materialet vi tagit del av som bakgrund inför vår studie, Berit Sundgren Grinups utvärdering av Kvinnoboendet Elsa, hur personalen på Elsa arbetar med kvinnorna genom olika metoder samt hur verksamheten profilerar sig. Elsa har ett uttalat genusperspektiv, som enligt personalen innebär att de inte bara ser kvinnan som ett kön, utan som individer med en mångfacetterad bakgrund och kunskap, samt att de är medvetna om maktstrukturerna som styr i samhället och som bidrar till att man tillskrivs saker utifrån det kön man har. Personalens benämning av maktstrukturerna kan kopplas till Yvonne Hirdmans teori i Tidskrift för genusvetenskap om genussystemet, som innebär att det finns en dikotomi och ett isärhållande av det kvinnliga och det manliga, samt att det finns en hierarki i samhället - mannen som norm.58 Vår förståelse av genusperspektivet på Elsa är således att de problematiserar det faktum att individer av det kvinnliga könet tillskrivs attribut och ges sämre förutsättningar än individer av det manliga könet, eftersom män och det ”manliga” är överordnade kvinnor och således det ”kvinnliga” i samhället. I utvärderingen skriver Sundgren Grinups att “individuella tolkningar av hur genusperspektivet skulle kunna förstås i det praktiska arbetet gällde och gäller i hög utsträckning fortfarande. Några i personalgruppen sade sig framhålla jämställdhet i samhället som viktigt och självklart. Andra ville aktivt motverka könsstereotyper och t ex se till att inte bara traditionella kvinnoaktiviteter ordnades i huset. Annat som kom fram om genusperspektiv i verksamheten handlade om att visa att ”kvinnor kan”.”59 Detta leder oss också in på empowerment, som enligt personalen på Elsa handlar om just det, att stärka kvinnor och bidra till en känsla att kvinnorna har makt över sina egna liv. Andra arbetsmetoder som under intervjuerna belystes var Maslows behovstrappa, genomförandeplaner, modrande60, MI, samt en form av “här och nu”-stöd och samtal med Hirdman, Yvonne. "Genussystemet-reflexioner kring kvinnors sociala underordning." Tidskrift för genusvetenskap 3 (1988): s. 51. 59 Sundgren Grinups, s. 40. 60 “Modrande är det som kvinnor gör när de tar hand om barn. Men vem som helst kan göra denna omsorgspraktik och vem som helst kan behöva modrande i svåra situationer. Det handlar om att vårda, ge omsorg, ansvara för och 58 21 inriktning att bearbeta våldet kvinnorna utsatts för. Personalen jobbar även med metoder för att kunna fråga om våldet61, samt brukarenkäter för att få ta del av kvinnornas åsikter angående till exempel bemötandet på verksamheterna. Personalen på Elsa och enhetschefen Maja Höjer beskriver att metoderna utvecklats med tiden för att passa målgruppen, samt att ett klientfokus finns där då de försöker att identifiera och tillgodose kvinnornas behov. Vidare utveckling av verksamheten för att kunna tillföra en bredare kunskap om kvinnornas olika förutsättningar skulle enligt Maja vara en mer utvecklad spetskunskap hos all personal på Elsa när det gäller våld i nära relationer. Någonting hon ämnar lösa med internutbildningar för personalen, så snart som inom kommande månader. Enligt vår uppfattning är metoderna relevanta för målgruppen, kvinnorna erbjuds stöd och omhändertagande i sin utsatthet, medan de ändå genom samtal blir motiverade att genomföra sina utsatta mål, bearbeta sin våldsutsatthet, ta makt över sina liv och stärkas som individer. Genom ett genusperspektiv blir kvinnorna sedda som individer, med olika bakgrund och kunskap, och de erbjuds en miljö där de undkommer män och deras förtryck. Genom mat i magen och skydd från våld uppfylls även kvinnornas basala behov. Vår fundering ligger i det av informanterna tidigare nämnda eventuella mörkertalet av missbrukande kvinnor med annan etnicitet än svensk. Vi ställer frågan: kan det finnas ett mörkertal av kvinnor inom missbruk med andra etniciteter än svensk? Hur skulle i sådana fall personalen, socialkontoret och socialnämnden kunna nå dem och hur skulle de kunna utveckla Elsa till en mer inkluderande verksamhet? Enligt enhetschef Maja skulle en lösning kunna vara ett nytt boende, där målgruppen skulle vara just missbrukande kvinnor med annan etnicitet än svensk. Hon har även nämnt en skillnad i normstrukturer på Elsa respektive Frideborg, och det har framkommit att de på Frideborg frågar om partners, inkluderar hbt-personer och undviker att prata om män och kvinnor som våldsutövare respektive våldsutsatta. Beskrivningen av Elsa som mer traditionell och som en miljö där det kan vara svårt att vara normbrytande genom till exempel sexualitet, samt den bristande representationen av andra etniciteter än svensk får oss att fundera på skillnaden mellan dessa och om ett intersektionellt perspektiv skulle fånga upp fler kvinnor och bidra till en ökad kunskap om missbrukande kvinnors olika förutsättningar. Slutdiskussion Våldsutsatta kvinnor i missbruk är en särskilt utsatt grupp, ett problem i samhället och därmed också inom kommunerna. Men vilka är dessa kvinnor? Vilka kvinnor representeras inom gruppen missbrukare samt våldsutsatta? Vårt syfte med denna studie var att undersöka vilka kvinnor som får stöd genom verksamheter i Norrköpings kommun riktat till målgruppen “våldsutsatta” och “våldsutsatta missbrukande” kvinnor. Våra frågeställningar var “Vilka kvinnor, utifrån sexualitet, bry sig om en annan unik mänsklig varelse som är ur stånd att klara sin överlevnad eller utveckling på egen hand.” Sundgren Grinups, s. 33. 61 Freda, ett frågeformulär om våld. Socialstyrelsen, “Freda - Farlighetsbedömning”, <http://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/freda-farlighetsbedomning.pdf> Hämtad 2015-03-13. 22 etnicitet, ålder och klass, representeras inom valda verksamheter?” samt “Finns det något perspektiv som kan tillföra en bredare kunskap om olika förutsättningar hos kvinnor i missbruk och/eller våldsutsatthet?” Med syftet att besvara dessa har vi genom teoretiska förankringar inom intersektionalitet, heterosexuella matrisen och heteronormativitet samt vithetsnormen analyserat materialet utifrån våra kvalitativa intervjuer. Ur diskussionen kring vilka kvinnor som representeras har vi med hjälp av våra informanter funnit att det framkommer en skillnad i etnisk representation och representation av sexuella läggningar på verksamheterna. Av denna anledning har två temablock vuxit fram i analysen, varav det ena berör etnicitet och det andra genus/sexualitet. Informanterna reflekterar över den bristande representationen av kvinnor med annan etnicitet än svensk på Elsa och ett eventuellt mörkertal antas existera. Då informanterna resonerar kring detta konstrueras ett “vi och dem”-tänk, där olika eventuella förklaringar till mörkertalet lyfts fram. Det antas bero på kulturella skillnader, att det är svårt att nå kvinnorna och att de inte vet vilken hjälp de har rätt att få eller hur de ska få den. Reflektioner kring att kvinnorna med annan etnicitet än svensk kanske inte känner sig inkluderade och “hemma” på Elsaboendet framkommer också och enhetschefen funderar på om ett helt nytt boende skulle kunna tänkas vara lösningen på det förmodade mörkertalet. Temablocket etnicitet genomsyras av ett “vi och dem”-tänk, som kan tänkas förstärkas av informanternas etniska svenskhet. Samhällets existerande vithetsnorm tolkas här som orsaken till detta. Detta resonemang har vi sökt förståelse kring med hjälp av bland annat de los Reyes teori angående vithet, där hon beskriver personer med annan etnisk bakgrund än svensk som “kulisserna i vithetens iscensättning”.62 Vidare ser vi i vår analys att detta bidragit till att vi aldrig kan nå en sanning i hur kön konstrueras utanför denna vithet och vi har heller inte fått veta hur det känns att vara en icke-vit kvinna, som i detta fall blir till den avvikande.63 Tünde Puskás & Aleksandra Ålund skriver i Migrationens och etnicitetens epok att kategoriseringar av den typ som presenterades i analysen där förenklade och stereotypiserade bilder av en komplex samhällsgrupp målades upp kan påverka dessa kvinnors medlemskap i samhället och därmed deras medborgerliga rättigheter. De menar att etnicitet ofta får sin betydelse och plats i samhället i relation till vitheten, en relativt homogen och föreställd sammanhållen grupp.64 Informanterna resonerar i analysen vidare kring missbruk som något potentiellt klassrelaterat där den typen av problematik ofta drabbar människor med sämre utbildningsbakgrund eller de los Reyes & Mulinari s.93. Ibid. 64 Puskás, Tünde & Ålund, Aleksandra i Dahlstedt, Etnicitet - gränsdragningens och skillnadsskapandets komplexitet i Magnus & Anders Neergaard (red) 2013, Migrationens och etnicitetens epok. Kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier. Stockholm: Liber. s.29. 62 63 23 exempelvis arbetslösa, vilket vi fann intressant i relation till teorin om den nya sortens underklass bestående av socialt marginaliserade grupper som exempelvis invandrare. Om missbruk är klassrelaterat och den nya underklassen består av en utsatt grupp och här exempelvis kvinnor med invandrarbakgrund - hur kommer det då sig att kvinnorna på Elsa nästan uteslutande består av etniskt svenska kvinnor? Denna nya underklass blir på så sätt utestängd från samhällets sociala åtaganden och blir således “osynlig”. Fortsättningsvis belystes i analysens andra temablock genus och sexualitet, där kvinnornas tidigare relationer, sexualitet och våldsutsatthet diskuterades. Informanterna gav nästan uteslutande svaret att kvinnornas tidigare relationer har varit med våldsamma män, och även då frågor kring kvinnornas relationer inte ställdes kom informanterna många gånger ändå in på att kvinnorna har och har haft relationer med just män. Detta förklarades med verksamhetens inriktning på våldsutsatta kvinnor, något som kan tänkas påverkat informanterna till att dra en parallell mellan relation/sexualitet och våldsutsatthet. I sin tur förklarades detta med statistik som visar på att det våld som kvinnor utsätts för nästan uteslutande begås av en manlig förövare. Vidare tolkas informanternas reflektioner kring genus och sexualitet hos kvinnorna på verksamheterna som att Elsa är en verksamhet där genus och sexualitetsnormer är starka, något som gör det svårt att vara avvikande och möjligen kan vara orsaken i representationen av endast heterosexualitet. Genom den heterosexuella matrisen och heteronormen förstås begäret som antas existera mellan det manliga och det kvinnliga, samt beskrivningen av hur kvinnorna förväntas vara. Informanterna nämner hur kvinnorna inte lever upp till genusnormerna i form av uppvisandet av kvinnliga attribut som omhändertagande, välvårdade och samlade. Till exempel klarar inte kvinnorna av att ta hand om sina barn på grund av sitt missbruk - något som inte överensstämmer med bilden av den vårdande kvinnan och modern. Avslutningsvis diskuteras om det kan finnas något ytterligare perspektiv som kan tillföra en bredare kunskap om olika förutsättningar hos kvinnor i missbruk och/eller våldsutsatthet, än det redan uttalade genusperspektivet på Elsa. En återkoppling till det tidigare nämnda eventuella mörkertalet av missbrukande kvinnor med annan etnicitet än svensk görs och frågan ställs huruvida det kan finnas ett mörkertal av kvinnor inom missbruk med andra etniciteter än svensk och hur personalen, socialkontoret och socialnämnden i sådana fall skulle kunna nå dem och hur verksamheterna skulle kunna utvecklas till att bli mer inkluderande. 24 Referenser Litteratur: Bauman, Zygmunt, Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen Göteborg, 1998 Behtoui, Alireza och Jonsson, Stefan, i Dahlstedt, Magnus & Neergaard, Anders (red.), Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2013 Dahlstedt, Magnus, Aktiveringens politik, Malmö, 2009 Dahlstedt, Magnus, Rundqvist, Mikael & Vesterberg, Viktor, i Dahlstedt, Magnus & Neergaard, Anders (red.), Migrationens och etnicitetens epok: kritiska perspektiv i etnicitets- och migrationsstudier, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2013 Foucault, Michel, Diskursens ordning: installationsföreläsning vid Collège de France den 2 december 1970, B. Östlings bokförl. Symposion, Stockholm, 1993 Marshall, Thomas Humphrey, "Citizenship and Social Class" i Marshall, Thomas Humphrey, & Bottomore, Thomas Burton (red.) Citizenship and Social Class, London, 1992 Mattsson, Tina, I viljan att göra det normala: en kritisk studie av genusperspektivet i missbrukarvården, Égalité, Diss. Lund : Lunds universitet, Malmö, 2005 Pettersson, Kenneth, Dahlstedt, Magnus & Plymoth, Birgitta, Fostran av framtidens medborgare: normer och praktiker bortom välfärdsstat, Lund: Sekel, 2012 Starrin, Bengt” Stigma, skam och fattigdom” i Karlsson, Lis Bodil, Kuusela, Kirsti, Rantakeisu, Ulla, Svedberg, Lars & Wollter, Filip (red.), Utsatthet, marginalisering och utanförskap, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2013 Elektroniska referenser: de los Reyes, Paulina, Nationalencyklopedin, Hämtad 2015-02-03, <http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/intersektionalitet> Hirdman, Yvonne. "Genussystemet - reflexioner kring kvinnors sociala underordning." Tidskrift för genusvetenskap 3 (1988): s. 49-63. Hämtad 2015-03-13, <http://130.241.16.45/ojs/index.php/tgv/article/download/1490/1303> Norrköpings kommun, om Frideborg, Hämtad 2015-03-02, <http://www.norrkoping.se/vardomsorg/barn-ungdom/frideborg/> 25 Norrköpings kommun, om ”Öppenvård och boende för vuxna med missbruk”, Hämtad 201503-02, <http://www.norrkoping.se/vard-omsorg/sociala-tjanster/missbruk/bosse/> Norrköpings kommun, om Ellen, Hämtad 2015-03-02, <http://www.norrkoping.se/vard-omsorg/sociala-tjanster/missbruk/ellen/> ROKS, Hämtad 2015-03-12, <http://www.roks.se/M%C3%A4ns%20v%C3%A5ld%20mot%20kvinnor/Fakta/statistik/vald sbrott> Sundgren Grinups, Berit, Utvärdering av kvinnoboendet Elsa i Norrköpings kommun Delrapport mars 2011, Hämtad 2015-02-04, <http://bsgutveckling.se/document/Utvärdering_Elsa_DELRAPPORT.pdf> Sundgren Grinups, Berit, Kvinnoboendet Elsa i Norrköpings kommun, utvärdering februari 2012, Hämtad 2015-03-02, <http://bsgutveckling.se/document/Kvinnoboendet%20Elsa%20i%20Norrk%C3%B6ping%20 -%20Utv%C3%A4rdering.pdf > Socialstyrelsen “Skylla sig själv? Utbildningsmaterial om våld mot kvinnor med missbruks- eller beroendeproblem”, Hämtad 2015-03-02, <http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/18433/2011-10-1.pdf> Socialstyrelsen “Freda - Farlighetsbedömning”, Hämtad 2015-03-13, http://www.socialstyrelsen.se/SiteCollectionDocuments/freda-farlighetsbedomning.pdf Statistiska centralbyrån, Hämtad 2015-03-12, <http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Temaomraden/Jamstalldhet/Indikatorer/Mans-valdmot-kvinnor-ska-upphora/> Vårdhandboken, Hämtad 2015-03-12, <http://www.vardhandboken.se/Texter/Bemotande-ivard-och-omsorg-genusperspektiv/Genussystem/> 26 Det komplexa medborgarskapet för utsatta EUmedborgare i Linköping- och Norrköpings kommun Inledning Det europeiska medborgarskapet medför en fri rörlighet inom unionens gränser, något som har blivit synligare i det svenska samhället de senaste åren. Den ökad tillströmning av utsatta EUmedborgare har resulterat i att stadsbilden i de flesta svenska kommuner har förändrats i takt med att mötet med de utsatta EU-medborgarna inte längre endast sker på storstadsregionernas gator och torg. Tillströmningen väcker många frågor inte bara för landets medborgare utan även för politiker och kommuner som är skyldiga enligt lag att bistå med akut hjälp till människor i utsatta situationer. Till denna studie har vi intervjuat sex folkvalda kommunpolitiker från Linköping – och Norrköpings kommun för att få svar på hur två mellanstora kommuner i Sverige arbetar med utsatta EU-medborgare som befinner sig i respektive kommun. Vi valde detta område eftersom vi själva har uppmärksammat den ökade tillströmningen av utsatta EU-migranter och i och med det blivit nyfikna på vad kommunerna gör för att hjälpa till i den utsatthet som kan uppstå. Syfte och frågeställningar Syftet med studien var att belysa hur Linköping - Norrköpings kommun arbetar i en komplex och förhållandevis ny situation. Den ökade tillströmningen av utsatta EU-medborgare i Sverige har resulterat i att kommuner agerar för att kunna hjälpa de som är i behov av stöd, utifrån våra frågeställningar valde vi att undersöka vilket ansvar kommunerna har gentemot de utsatta EUmedborgarna. Genom att tydliggöra Linköping – och Norrköpings tillvägagångssätt kring detta område gav det oss möjlighet att uppmärksamma ämnets komplexitet och problematik utifrån en kommunal nivå. Frågeställningarna som arbetet utgår ifrån är: Hur bemöter Linköping respektive Norrköpings kommun utsatta EU-medborgare? Vad har Linköping - och Norrköpings kommuner för ansvar gentemot utsatta EUmedborgare som tillfälligt vistas inom kommungränserna? Är utsatta EU-medborgare en del av samhällsgemenskapen i Linköping och Norrköping? 27 Avgränsning och begrepp För att studien skulle följas enligt den angivna tidsramen valde vi att avgränsa oss till att intervjua folkvalda politiker från två kommuner som låg geografiskt centralt för oss, valet föll därför på Linköping – och Norrköpings kommun. För att få svar på de frågor som vi ansåg kunde styrka studien valde vi att kontakta sex informanter. Antalet informanter ansåg vi var rimligt för att kunna få tillgång till rik empiri i förhållande till tidsramen. Vi valde även att avgränsa oss till att endast skriva om utsatta EU-medborgare som grupp då studiens syfte inte avser att skriva om enskilda individer. Däremot skriver vi övergripande om utsatta EU-medborgare vilket skulle kunna bli problematiskt då studien inte kan berätta alla individers sanning som ingår i gruppen vi har valt att nämna som utsatta EU-medborgare. Det kan även vara problematiskt att benämna utsatta EU-medborgare som grupp då de individer vi i vår forskarroll benämner som utsatta EU-medborgare möjligen inte alls identifierar sig med det. Intervjuer med utsatta EU-medborgare var aldrig aktuellt för denna studie då undersökningsområde är koncentrerat på hur kommunerna och dess folkvalda kommunpolitiker arbetar kring ämnet. I studien kommer utsatta EU-medborgare vara det centrala begreppet och ersätta den problematiska benämningen ”tiggare” samt ersätta begreppet EU-migrant. Begreppet ”tiggare” innehar negativa konnotationer och under studiens framväxt har det framgått att de utsatta EUmedborgarna snarare ingår i kategorin för arbetskraftsinvandring än att tigga pengar. I media används ofta begreppet tiggare eller EU-migrant, begreppet migrant innebär att man förväntar sig att bosätta sig på en ny plats under en längre tid men de flesta av de utsatta EUmedborgarna är, utifrån våra informanters tolkning, endast här under tiden ett turistvisum gäller, det vill säga tre månader. Metod Urval I vår studie valde vi att främst utgå från ett bekvämlighetsurval65 som innebar att våra informanter fanns tillgängliga för oss. Utifrån vårt ämnesområde tog vi kontakt med ett antal kommunpolitiker inom Linköping - och Norrköpings kommun för att fråga ifall det fanns ett intresse att ställa upp på intervju för denna studie. De kommunpolitiker som avböjde medverkan i studien tackade nej antingen på grund av tidsbrist eller att de inte ansåg sig ha tillräckligt med kunskaper i ämnet. De som avböjde rekommenderade oss andra potentiella informanter vilket ledde till att vi delvis fick ett snöbollsurval.66 65 66 Bryman, Alan, Samhällsvetenskapliga metoder, 2., [rev.] uppl., Liber, Malmö, 2011 s.194. Bryman s.194 28 Till arbetet var det viktigt för oss att informanterna skulle vara folkvalda kommunpolitiker och de som ställde upp visade sig bli en homogen grupp67 i form av vita, medelålders kommunpolitiker. Detta urval gjordes inte med avsikt utan uppstod slumpmässigt. Att vi begränsade oss till sex informanter är som vi nämnde under rubriken ”avgränsning och begrepp” att antalet var passande för att kunna få ett rikt material i förhållande till den tidsram vi utgick ifrån. Etiska ställningstaganden I vår studie genomförde vi enskilda intervjuer vilket gjorde det möjligt för oss att garantera informanterna anonymitet vilket inte hade varit fullt möjligt ifall vi exempelvis hade valt att genomföra fokusgruppsintervjuer. I informationsbrevet tydliggjorde vi för informanterna att intervjuerna är anonyma. Vi valde att göra informanterna anonyma i studien på grund av att vi bedömde att deras namn inte skulle vara nödvändiga för studien eftersom vi främst ville åt deras upplevelser i sin yrkesroll som politiker. Då studien rör ett etiskt känsligt ämne valde vi att formulera intervjufrågorna på ett sätt som inte skulle verka avskräckande och vara för närgångna för informanterna men även att de själva fick bestämma vad - och hur mycket de ville berätta. Frågorna formulerades på ett sådant sätt att informanterna kunde svara utifrån sin yrkesroll. Under intervjuerna valde dock de flesta av informanterna att vara personliga till exempel genom att berätta om erfarenheter kring området som skett utanför sin yrkesroll. Under studiens början reflekterade vi över hur våra roller som intervjupersoner skulle vara under intervjuerna. Vi bestämde att båda skulle agera moderatorer men med ett uppdelat frågeschema och den som för tillfället inte ställde frågor antecknade om det exempelvis uppstod störande moment. Genom att vi använde oss av intervjuer innebar det en indirekt maktbalans, vi som ledde intervjun är de som skulle föra och forma intervjuerna till studien vilket innebar att vi avgjorde när intervjun var slut och det var även vi som hade tolkningsföreträde för det insamlade empiriska materialet.68 Utöver tolkningsföreträdet kring det empiriska materialet har vi även tagit hänsyn till benämningen av utsatta EU-medborgare. Användandet av detta begrepp beror på en vilja att komma ifrån begreppet ”tiggare” vilket har negativa associationer och kan upplevas som nedvärderande men även för att begreppet upprätthåller ett ”vi och dem”-tänk. Det kan dock vara problematiskt att använda benämningen ”utsatta” eftersom vår studie kan tänkas upprätthålla ett ”vi och dem”-tänk då det blir en skillnad mellan de individer som anses vara utsatta och de som inte anses vara det. Att finna en ”korrekt benämning” är något som diskuterats genom hela arbetets gång. Det har även diskuterats på handledningar, innan och även 67 Bryman s.193 68 Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009 s48f 29 efter intervjuer och tillsammans med informanterna. Att vi synliggör problematiken kring användandet av begreppet ”utsatta” ger oss inte tolkningsföreträde eftersom vi inte befinner oss i samma utsatta situation. Tillvägagångssätt För att få fram den information och kunskap som eftersträvades till studien valde vi att använda oss av kvalitativa intervjuer som metod. Det finns många sätt att utföra en intervju på och i denna studie valde vi att genomföra direktintervjuer69 eftersom vi ville möta informanterna. Innan intervjuerna genomfördes var det viktigt för oss att vara bekväma med frågorna som skulle ställas och det var även betydelsefullt att vi som skulle leda intervjuerna var samspelta med varandra. För att uppnå ett samspel mellan oss valde vi att dela upp frågorna för att på så sätt veta vilka frågor vi skulle ställa för att exempelvis undvika tystnader som kan uppstå ur en osäkerhet. Uppdelning av frågorna följdes däremot inte fullt ut under intervjuerna utan det kunde ske en tyst omfördelning under intervjuernas gång, exempelvis genom att en fråga i frågeschemat passade bättre in på en annan plats för att få ett bra flyt i intervjun, vilket var viktigt för oss. Det var även viktigt att vi under intervjuerna inte började sålla bort frågor70 på grund av att situationen eventuellt skulle upplevas som stressfylld, detta skedde dock inte och alla frågor ställdes till samtliga informanter. Frågorna vi valde att ställa under intervjun var öppna frågor vilket vi ansåg var fördelaktigt för att det möjliggjorde för informanterna att svara med egna ord vilket vi värdesatte i och med att vi ville veta vad de hade för uppfattningar och åsikter kring ämnet. De öppna frågorna kunde även innebära att svaren inte blev de som vi kunde förväntat oss och vi märkte tydligt under intervjuerna att vi nådde informanternas respektive kunskapsnivåer i ämnet samt hur de tolkade frågorna vilket ledde till varierande svar. Öppna frågor kan kritiseras71 för att det möjliggör för informanterna att ge långa svar och utläggningar men detta upplevde vi inte som något negativt för vår studie snarare som något positivt då det gav våra informanter utrymme att reflektera kring sina svar och ämnet. Innan intervjuerna genomfördes förklarade vi syftet med studien i form av ett informationsbrev som informanterna tog del av. Det var viktigt för oss att informanterna kände sig bekväma i sin roll som just informanter, därför valde vi att lägga tid på att samtala med de innan själva intervjun började. En problematik kring intervjuerna är att vi aldrig kan vara säkra ifall informanterna besvarade frågorna för att vi som ledde intervjuerna skulle få en positiv bild av dem eller för att möjligen vara oss till lags. Vi har utgått från att de svaren vi har fått är reella och därmed anser vi även att svaren är trovärdiga. Bryman s.213. Bryman s.211. 71 Bryman s.225. 69 70 30 Intervjuerna utgick från ett frågeschema där samma frågor ställdes till informanterna, frågorna kunde dock formuleras på olika sätt under intervjuerna vilket kan vara problematiskt då det skulle kunna leda till olika tolkningsperspektiv på frågorna72 men vi ansåg att olika formuleringar snarare skapade ett innehållsrikt material eftersom vi ville veta vad politikerna tyckte och tänkte. Det kunde uppstå situationer där vi ansåg att informanten inte svarade på frågorna utförligt nog vilket innebar att vi var tvungna att ställa fler frågor för att få ett, vad vi ansåg, mer utförligt svar.73 Följdfrågorna formulerades dock på ett snarlikt sätt och innehöll mestadels liknande frågor, trots olika informanter. Då intervjuerna spelades in transkriberades74 de för att omöjliggöra risken för felcitat i studien, detta tas vidare upp under rubriken ”Transkribering”. Transkribering När transkriptionerna av intervjuerna färdigställts analyserades dessa med hjälp av strategin meningskoncentrering vilket innebär att uttolkaren sammanfattar informanternas uttalanden för att tyda huvudinnebörden.75 Kvale och Brinkmann har sammanfattat denna process som en involvering av en helhetsbild och genom detta gör det möjligt att fastställa meningsenheter och utifrån de forma olika teman vilket underlättar till att tematisera informanternas uttalanden. Efter det ställs frågor utifrån det valda syftet till tematiseringarna. Processen är användbar för att se mönster och teman samt för att underlätta arbetet med att tolka och analysera den insamlade empirin. När meningskoncentreringen var färdig var nästa steg att se över meningstolkningen där syftet är att ”utveckla strukturer och relationer som inte framträder omedelbart i en text”. 76 Genom att använda dessa två strategier till att tolka den empiriska datan som samlats in har vi kunnat tolka empirin på ett övergripande men även på ett djupgående sätt. Kvalitativ forskningsintervju Studiens syfte var att uppmärksamma hur kommunpolitikerna i Linköping - och Norrköpings kommun talade om sitt och kommunernas engagemang när det handlar om utsatta EUmedborgare. Den kvalitativa strategin77 ansåg vi vara mest användbar då den syftar till att det är deltagarnas utsagor i studien som formar analysen. Genom att tillämpa den kvalitativa strategin fick vi kommunpolitikernas egna berättelser och kunde låta dessa stå i fokus. Bryman s.214. 73 Bryman s.124. 74 Bryman s. 214. 75 Kvale, Brinkmann s.221. 76 Kvale, Brinkamnn s.223. 77 Bryman s.371. 72 31 Eva Fägerborg, doktor i etnologi skriver i antologin Etnologiskt fältarbete att uttolkaren utvinner individbaserat kvalitativt material genom intervjuer där kunskap och information om mänskliga utsagor framkommer vilket endast går att uppnå genom interaktion.78 Avgränsningen till Linköping- och Norrköpings kommun leder till att den information och kunskap studien genererat inte kan ses som en generell sanning gällande hur andra kommuner och folkvalda kommunpolitiker arbetar med dessa frågor i Sverige. Detta leder till att vi inte kan dra slutsatser utöver det urvalsunderlag79 vi har. Tolkningsföreträde När bearbetning av den insamlade empirin tog vid diskuterades huruvida vem som har tolkningsföreträde när det kommer till att analysera intervjumaterialet. Vi hade även tankar om det skulle kunna gå att utläsa ett maktperspektiv ur detta. Går det att utifrån vår roll som uttolkare att veta vad informanterna egentligen menade med sina uttalanden och tolkar vi dem på ett rättvist sätt? Kvale och Brinkmann menar att detta är en fråga som uttolkare ställt sig genom alla tider och att det inte finns något tydligt svar på frågan, i stället kan man fråga sig vem som har förtur att göra tolkningen i informanternas uttalande.80 Under tolkningsprocessen av den insamlade empirin utspelas ett maktspel om rätten att tolka andra individers uttalanden. Detta går även att se ur en annan vinkel, nämligen att samtalet skapas genom interaktion81 mellan två individer eller som i vårt fall mellan tre individer. Det i sin tur kan betyda att vi som intervjupersoner får äganderätt över tolkning. Om man ser på tolkningsföreträdet82 på detta sätt går man förbi problematiken med vem som har tolkningsföreträde i och med bådas rätt till tolkning. Vi vill tydliggöra att vi i denna studie utgår från en tolkning, vår tolkning, men vi har förståelse för att den skulle kunna tolkas på ett annorlunda sätt. Analysmetod När vi granskat den empiriska datan och dess tematik synliggjorde vi strukturer och yttranden som summerar intervjuerna, det vill säga en tematisering. Genom att läsa transkriberingarna noterade vi vad informanterna sagt som antingen var återkommande genom alla intervjuer eller som endast en av informanterna nämnde. Våra noteringar resulterade i att vi kunde skapa Fägeborg, Eva. Intervjuer. I Etnologiskt fältarbete, Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.), Studentlitteratur, Lund, 2011 s.96. 79 Bryman s.169. 80 Kvale, Brinkmann s. 233. 81 Kvale, Brinkmann s. 234. 82 Kaijser, Öhlander s.272. 78 32 analytiska teman83 som vi sedan tolkade. Diskursanalysens tillvägagångssätt tillämpades när vi analyserade det transkriberade materialet vilket resulterade att med hjälp av språkets betydelse går det att tyda hur samhället konstruerar normativa perspektiv84 samt att det lyfter fram maktrelationer som annars inte är uppenbara. Detta innebär att analysen genomförs genom att se hur språket skapar olika innebörder av identitet och sociala relationer. Denna metod används mestadels när sociala kontexter ska analyseras85 i förhållande till exempelvis organisationer och institutioner för att få en bredare syn på problematiken. Det är i interaktionen som kunskap skapas då det i samtalet uppstår sanningar genom språkets utformning.86 I samtalet framgår även olika kunskaper för att varje individ har olika sociala världsbilder, resultatet av det blir att alla individer agerar olika utefter sin sanning och världsbild. 87 Genom att tillämpa metoden på kommunpolitikernas uttalanden fanns förhoppningen att kunna lyfta fram perspektiv som inte är helt givna vid en första anblick av materialet. Bakgrund Europeiska Unionen och identitetsskapandet EU har fattat ett beslut om en inre fri marknad vilket bland annat har inneburit fri rörlighet för medlemsländernas medborgare.88 I och med den fria rörligheten- och den fria marknaden har Europas samhörighet växt med integrationen89. I och med den europeiska samhörigheten har diskussioner inom samhällsvetenskapen aktualiserats vilket berör den europeiska identiteten90 bland unionens medborgare. Den europeiska identiteten anses vara betydelsefull rörande integrationens fortsättning. Diskussionerna om en europeisk identitet utgår från EU:s syfte att bevara solidaritet och samhörighet mellan medlemsländerna.91 Gemenskapsutopin döljer ett utanförskap i det europeiska samhälle både mellan - inom länder. Utanförskapet speglas genom att avtalet mellan individer och samhället är underbyggt av sociala och kollektiva grunder. Dessa grunder styrs i sin tur av regler, sociala villkor och samhälleliga normer som skapar förutsättningar för en moralisk enighet samt en övergripande ordning92 vilket 83 Kaijser, Öhlander s. 275f. Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Studentlitteratur, Lund, 2000 s.8. Jørgensen, Phillips s.7f. 86 Jørgensen, Phillips s.12. 87 Jørgensen, Phillips s.12. 88EU-upplysningen. Fri rörlighet för alla? 2014. http://www.eu-upplysningen.se/faq/Fragor-ochsvar/Diskriminering-och-rattigheter/Fri-rorlighet-for-alla/ (Hämtad 2015-03- 15) 89 Maria Blomstedt, Christel Onjukka. EU-identitet i mångfaldens tecken: En litteraturstudie om skapande och vidmakthållande av en EU-identitet Linköpings universitet, 2005. S.1. 90 Holmes, Leslie & Murray, Philomena (red.), Citizenship and identity in Europe, Ashgate, Aldershot, 1999. s.1. 91 Blomstedt, Onjukka s.1. 92 Durkheim, Émile, The division of labor in society, Free press, New York, 1997 s.149. 84 85 33 leder till acceptans. De värderingar, normer och det moraliska tänkandet följer inte den ständigt utvecklande samhällsstrukturen. Detta kan tänkas vara en underliggande orsak till utanförskapet i den europeiska gemenskapen. Samhällsmönstret ändrar sitt utseende och sin roll liksom människors identitet och livsvillkor. Dessa grupper kan både vara inkluderande och avgränsande från sin omgivning men även gruppens attityder till att vara en del av gemenskapen är relevant. En gemensam EU- identitet kan skapa både sammanhållning och segregering i och med rådande normer och värderingar, inte minst ur en ekonomisk synvinkel där status har en stark prägel med vad och hur individer placeras- och placerar sig i samhället. Detta tyder på att grupptillhörighet inte alltid är ett val då samhällsnormer och värderingar har makten att placera individer i grupper beroende på ekonomiska tillgångar.93 Det skulle kunna ses som ett tvång att ingå i en exkluderande grupp vilket i studien sammanlänkas till den globala finanskrisen som år 2008 drabbade Europa. Finanskrisen förändrade läget i Europa, inte minst i Balkanområdet. Den öppna EU-gemenskapen och den globala finanskrisen resulterade i att fler individer än någonsin rörde sig inom EU i jakten på arbete. Innan finanskrisen förknippades rörligheten med något positivt men efter finanskrisen handlade den snarare om att finna en plats för att kunna arbeta.94 Finanskris och dess konsekvenser Diskursen som berör EU-medborgare talar för EU-länders rättigheter och skyldigheter gentemot sina medborgare. När Europa har drabbats av finanskris har rörligheten bland EU-medborgarna ökat. Arbetslöshet blev en konsekvens av den ekonomiska krisen vilket i sin tur har resulterat i att de individer som flyttar mellan unionens länder för att söka arbete hamnat i hemlöshet och en utsatt position i samhället. Många av de individer som var tvungna att förflytta sig inom Europa kom till norden och Sverige där finanskrisen inte slagit lika hårt som exempelvis ländernas runt Medelhavet95. Ett resultat av finanskrisen 2008 blev att EU valde att skärpa de redan befintliga budgetreglerna för att den massiva arbetslösheten som uppstod i samband med krisen inte ska kunna inträffa igen.96 Rumänien var en nation som drabbades hårt av finanskrisen97 och i det offentliga rummet blir fattigdomen allt mer synlig vilket är en konsekvens av finanskrisen. Socialstyrelsen menar att detta Hammarén, Nils & Johansson, Thomas, Identitet, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2009 s.33. Mesic, Nedzad & Woolfson, Charles. Roma berry pickers in Sweden: economic crisis and new contingents of the austeriat. 2015 s.39. 95 Mesic, Woolfson s.37. 96 EU-upplysningen. EUs ekonomiska kris. 97 Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige. Socialstyrelsen, 2013 s.39f. 93 94 34 har resulterat i att många utsatta EU-medborgare inte får något annat val än att bege sig till ett annat EU-land för att be om pengar för att få en chans att överleva.98 För att den fria rörligheten inom EU ska gälla är förutsättningen enligt Socialstyrelsen att individer ska kunna försörja sig själva och sin familj för att ha möjligheten att söka arbete i ett annat EU-land.99 Socialstyrelsens riktlinjer innebär att uppehållsrätten kan upphöra100 om individen i fråga inte hittar arbete eller ett annat sätt att försörja sig och sin eventuella familj på samt om personen begår brott. EU-medborgare har dock möjligheten att få stanna längre än tre månader i ett annat europeiskt medlemsland ifall vistelsen beror på arbete, studier, vara pensionär eller har möjligheten att försörja sig själv.101 Samtidigt skriver Socialstyrelsen att möjligheten till arbete är mycket begränsade när individen i fråga inte kan tala svenska. De menar att som utsatt EU-medborgare ”[...] har man inte rätt att läsa på SFI (svenska för invandrare) om man inte anses bosatt i landet.”102 Det är inte enbart den språkliga barriären som försvårar chansen till att skaffa ett arbete. För att kunna arbeta krävs ett samordningsnummer som ersätter personnumret. Dock är det långt ifrån alla utsatta EU-medborgare som har ett samordningsnummer103 vilket begränsar möjligheterna till ett arbete. Teori Genom bearbetning av den valda litteraturen fann vi två huvudteman som belyser EUmedborgarskapets identitet. Inom temat EU-medborgarskap och identitet förs diskussioner av professorerna Leslie Holmes och Philomena Murray som diskuterar ämnet europeisk identitet i boken Citizenship and Identity in Europe. De menar att individuell identifiering resulterar i att individer uttrycker ett behov av att hävda sin samhällsposition och identitet genom att exkludera andra individer och grupper.104 Detta berör migranter som anländer till västvärlden som kan uppleva en känsla av inte vara önskvärd.105 Holmes och Murray förklarar det genom att vissa medborgare upplever att deras nationella identitet blir hotad av den ökade migrationen.106 Utöver EU-medborgarskapets identitet kan identitet även speglas i olika livssituationer, detta diskuterar universitetslektor Nils Hammarén och professor Thomas Johansson i boken Identitet. Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige. s.16. Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige. s.26. 100 Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige. s.26. 101 EU-upplysningen. Schengen och fri rörlighet för personer. 102 Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige. s.36. 103 Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige. s.37. 104 Holmes, Murray s.1. 105 Holmes, Murray s.2. 106 Holmes, Murray s.2. 98 99 35 De talar om hur många roller individer kan tillskrivas både av sig själva och från sin omgivning.107 Genomgående i boken diskuteras det huruvida identitet är något individer föds med eller om det omgivande samhället tillskriver identiteter.108 Detta resonemang är något vi använt oss av under analysens gång för att se eventuella konsekvenser och möjligheter för de utsatta EUmedborgarna. För att få en djupare förståelse av EU-medborgarskapet utgår vi från sociologen Émile Durkheims teorier om ojämn arbetsfördelning. Durkheim skriver i The Division of Labor in Society att det finns olika varianter på ojämn arbetsfördelning i samhället och att det är i dessa olika variationer som forskning bör ske för att hitta orsaken till den ojämna arbetsfördelningen. Han menar att när den organiserade samhällsstrukturen bryts ned utvecklas en ojämn arbetsfördelning som går att koppla till den finanskris som drabbade Europa år 2008. Durkheim menar även att det kan bero på det omvända, att samhällstrukturen fallerar genom ojämn arbetsfördelning.109 Tidigare rapporter I Socialstyrelsens rapport Hemlöshet bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige har en webb-enkät skickats ut till Sveriges 290 kommuner varav 244 svarade på enkäten. Av dessa 244 hade 15 varit i kontakt med fler än fem hemlösa utsatta EU-medborgare mellan januari september 2012.110 Detta resultat visar på att det är få kommuner som kommer i kontakt med utsatta EU-medborgare. Enligt Stockholms länsstyrelses rapport Utsatta EU- medborgare i Sverige - Lägesrapport ur ett människohandelsperspektiv framgår det att av 174 kommuner har 25 av dessa svarat att de har kommit i kontakt med EU-medborgare som skulle kunnat ha utnyttjats för det som beskrivs i rapporten som tiggeri, medan 149 kommuner svarade att de inte har kommit i kontakt med det. Av de kommuner som har svarat ja på frågan har 19 av de varit i kontakt med 1-5 personer som utnyttjats och av dessa individer framgår det att det är övervägande kvinnor från Rumänien det rör sig om. Utöver dessa 19 kommuner har en kommun kunnat urskilja 50 individer och två kommuner har urskilt 11-25 individer.111 Rapporternas resultat visar att det är viktigt att uppmärksamma ämnet, inte minst på kommunal nivå där diskussionen ofta förs och bör föras. Socialstyrelsen utförde år 2011 en kartläggning av den rådande situationen kring hemlöshet i Sverige. Resultatet av undersökningen visade en minskning av utrikesfödda hemlösa individer från den föregående kartläggningen från 2005. Civilsamhället samt ideella organisationer visade sitt missnöje då de snarare upplevt en ökning av fattiga utsatta EU-medborgare i Sverige. Hammarén, Johansson,s.9 Hammarén, Johansson, s.114 109 Durkheim, s.200 110 Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige., s.25 107 108 111 Utsatta EU- medborgare i Sverige - Lägesrapport ur ett människohandelsperspektiv s.20 36 Resultatet berodde på att de individer som var utrikesfödda inte registrerats på grund av avsaknaden av svenskt personnummer. Därför fick Socialstyrelsen år 2012 fullständiggöra kartläggningen med uppgifter om utrikesfödda som lever i hemlöshet. Genom att detta, från början otydliga och osäkra resultat kunde ske påvisar vikten av att uppmärksamma och ifrågasätta problematiken kring ämnet. Att ge ämnet uppmärksamhet både inom kommuner men även i högre instanser som regeringen och riksdagen skulle kunna skapa nya möjligheter för de utsatta EU-medborgarna, bland annat genom ökat bistånd- och/eller hjälpinsatser på nationell-, kommunal,- och/eller civil nivå.112 Analys EU-medborgare och kommunernas ansvar I denna del kommer vi belysa frågeställningar som berör huruvida utsatta EU-medborgare är en del av samhällsgemenskapen i Linköping- Norrköpings kommun ur ett EU-identitetsperspektiv. I Linköping- och Norrköpings kommun liksom resterande kommuner i Sverige måste kommunerna enligt lag hjälpa de utsatta EU-medborgarna. Kommunerna arbetar på olika sätt gällande detta område. Under intervjun svarade en av informanterna på frågan om de ansåg att kommunerna får det utrymme som önskas kring att arbeta med detta område: Alltså vårt största hinder eller vad man ska säga… Enligt lag får vi bara arbeta med dem när de befinner sig här. Men det är det att lösningen finns inte här utan lösningen finns i Rumänien och i Bulgarien. Så det är just det som kan vara, kan vara ganska frustrerande att vad vi än gör så är det som att sätta ett plåster på ett amputerat ben. När frågan ställdes framgick ett resonemang kring hur de båda kommunerna kan hjälpa EUmedborgare samt att de inte kan genomföra hjälpinsatser utöver den akuta hjälpen eftersom det regleras av svensk lagstiftning. Detta var en generell uppfattning som de andra informanterna delade. Det kan tänkas att svensk lagstiftning är något som upplevs som ett hinder för kommunerna och dess politiker att kunna hjälpa så mycket som de önskar. Den eventuella problematiken hindrar kommunerna från att agera i större utsträckning vilket kan ses som både positivt och negativt. Negativt i den benämningen att kommunerna inte kan erbjuda all den hjälp de vill - och kan göra. Detta kan till exempel vara att använda tolkar i den ideella verksamheten med relevant språklig bredd och/eller hjälpa utsatta EU-medborgare att ta sig hem. Det positiva i benämningen är att en faktisk gränsdragning skapas vilket innebär att en kommun inte kan rädda en hel samhällsgrupp – trots välvilja. 112 Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige s.3 37 Var går gränsen då för hur mycket man kan tänkas göra? Det fanns ju en, vi bedriver ju till exempel rådgivning också i Stadsmissionen gör ju det och vi betalar också, kommunen betalar för det. Och där någonstans börjar gränsen gå. Dock kan det tänkas att svensk lagstiftning blir till ett hinder i EU-medborgarskapet. Som tidigare nämnt har EU-medborgare rätt att söka arbete i alla EU-länder men kommuner får inte agera som en arbetsförmedling för dessa individer. När utsatta EU-medborgare lämnar sitt hemland på grund av fattigdom och diskriminering113 är detta ett tydligt exempel på Durkheims teori och resonemang kring ojämlika arbetsvillkor grundar sig i att samhällstrukturen brutits ned och resulterar i arbetskris.114 När samhällstrukturen brutits ned på grund av finanskris har fattigdom och segregering ökat vilket resulterat i att bland annat Linköping - Norrköpings kommun har mötts av en tillströmning av utsatta EU-medborgare. Identiteter är föränderliga beroenden ekonomiska, sociala och kulturella förutsättningar.115 De utsatta EU-medborgarnas identitet förändras när de vistas i Linköping - och Norrköpings kommun då de identifieras utifrån sin utsatta position. Detta kan bli problematiskt i deras identitetsskapande eftersom de indirekt blir exkluderade från samhällsgemenskapen i Linköping- och Norrköpings kommun ur ett EUidentitetsperspektiv. Civilsamhället och dess normer Vår andra analysdel utgår från medmänsklighet, kraften från civilsamhället, Linköping -och Norrköpings kommun samt de ideella organisationernas ansvar. För att kunna utläsa detta tema har vi utöver informanternas uttalanden använt oss av styrdokument från Socialstyrelsen som berör fattigdom och hemlöshet, Leslie Holmes och Philomena Murrays Citizenship and Identity in Europe samt Nils Hammarén och Thomas Johanssons bok Identitet som utgångspunkt. Under intervjuernas gång framgick ett resonemang kring hur viktigt civilsamhällets stöd är för kommunerna i deras arbete med denna fråga. Dels finns det ju såklart en ekonomisk aspekt i att när vi har ett samarbete med civilsamhället så går ju dem in med ideella resurser mot vi går in med pengar. Dels så har ju dem också en annan trovärdighet i någon mån. Om vi går ut från socialkontorets sida, alltså att en myndighetspersonal som går ut och ska arbeta med det… Så de här människorna är ju från länder där man inte direkt har någon stor tilltro till myndigheter utan myndigheter är vanligtvis en del av förtrycket, inte en del av själva hjälpinsatsen och då är det mycket lättare att det faktiskt är ifrån kyrkorna och civilsamhälleliga insatser som allt kommer… [...] det är lättare för oss att haka på Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige, s.16 Durkheim, s.200 115 Hammarén, Johansson, s.98 113 114 38 deras engagemang och deras drivkraft och deras idéer än att själv försöka starta upp en alternativ struktur. Det civila samhället visar ett engagemang i ämnet och det framgår i ovanstående citat att denna kommun inte har tagit eget initiativ i ämnet utan snarare ”hakat på” civilsamhällets engagemang samt de ideella organisationernas verksamheter. Kommunpolitiker från både Linköping- och Norrköpings kommun uttalade sig om att de ideella organisationerna var de första att uppmärksamma de utsatta EU-medborgarnas situation. Att kommunerna själva inte uppmärksammade situationen kan upplevas vara problematiskt med anledning av att de är ansvariga för de individer som vistas i kommunerna. Ett exempel på att kommunerna har ett ansvar tydliggör en av informanterna: Men sen så är det också så att vi har ett... lagstadgat ansvar. Vi är skyldiga att ge akut hjälp till alla som finns i vår kommun. ehm. som behöver akut bostad, som behöver nån annan typ av ekonomisk försörjning, mat. Och då ska vi inte fråga om vederbörande är från Vilhelmina eller från Nigeria eller ifrån Norrköping utan den akuta hjälpen är vi alltid skyldiga att ge. Av citatet att utläsa har kommunerna ett stort ansvar i frågan eftersom de måste hjälpa alla individer som vistas inom kommunen. Det framgår även att det civila samhället sätter press på kommunpolitikerna genom personlig dialog i form av mejl och samtal. Engagemanget i ämnet för med sig, vilket framgår i intervjuerna, att det finns en större tilltro för de ideella organisationerna bland de utsatta EUmedborgarna. Att civilsamhället engagerar sig i ideella organisationer anses vara till stor hjälp för kommunerna. Samarbetet mellan Linköping- och Norrköpings kommun och deras hjälpinsatser ses inte alltid som positiv av medborgarna. Informanterna talar om att de bemöts av positiv och negativ kritik från civilsamhället där medborgare uttrycker ett motstånd mot den hjälp kommunerna erbjuder de utsatta EU-medborgarna. Det är en komplicerad fråga som vi, alltså … eh … om man börjar som ni gör nu, sätta sig in i den då ser ni att det inte är så svart eller vitt eller så enkelt va, det är så komplicerat så. Hur man tänker och hur man ser och… ehm… och… och så har vi ett samhällsklimat som inte är så gulligt i alla lägen … det finns liksom… främlingsfientlighet och, och… hat och sånt där. Eh. Jag får ju när det kommer till mejl, jag får ju lika många mejl som säger som sagt varför gör ni inget till människor som i princip ska angiva då. Främlingsfientligheten som informanten talar om går att sammankoppla till det resonemang Holmes och Murrays för kring hur individer kan uppleva en hotbild från omvärlden när individer med annan nationell bakgrund anländer till svenska kommuner och därmed känner ett behov av 39 att manifestera sin samhällsposition, som i ovannämnda citat styrks med angiveri.116 Enligt informanterna berör detta främst utsatta EU-medborgare från Rumänien som för tillfället vistas i Linköping- och Norrköpings kommun. Denna grupp förflyttar sig till Sverige med anledning av ohållbara levnadssituationer i Rumänien som bland annat omfattar fattigdom och diskriminering.117 När denna grupp anländer till ett europeiskt land, till exempel Sverige, där det finns en risk att bli bemött av främlingsfientlighet i civilsamhället. Detta skapar en komplex situation för de utsatta EU-medborgarna då det kan tänkas att de inte får den fristad och trygghet som kan vara nödvändig. Socialstyrelsen menar att de svårigheter kommunerna kan möta när utsatta EU-medborgare anländer är det utanförskap som de kan hamna i samt integrationssvårigheter i kommunerna vilket blir en naturlig konsekvens av utanförskapet.118 För att finna någon form av trygghet i kommunerna väljer de utsatta EU-medborgarna ofta att vända sig till ideella organisationer. En av våra informanter berättar om en ideell verksamhet på följande vis: De har ju liksom utbildat tiggarna litegrann kan man ju säga, och sagt att man, är det så att ni, de har sagt ganska tydligt att om ni blir för aggressiva i ert tiggande så kommer det att slå tillbaka mot er som grupp. Detta sätt att bemöta utsatta EU-medborgare tyder på att vår informant och den ideella organisationen hen talar om har en förutfattad mening om att dessa individer kan vara aggressiva. Det kan även upplevas problematiskt att denna organisation anser att det är nödvändigt med en utbildning i uppförande eftersom det tydliggör att det finns en idé om att utsatta EU-medborgare inte kan uppföra sig enligt organisationens ideal och normer om hur en svensk medborgare bör upplevas. Den utbildning informanten talar om rörande aggressivitet uppfattas snarare som ett förminskande av dessa individer och att det blir ett tydligt ”vi och dem”- tänk där de utsatta EUmedborgare ska anpassa sig efter en svensk samhällsnorm som den ideella verksamheten strävar efter. Universitetslektor Nils Hammarén och professor Thomas Johansson för diskussioner angående normer och identitet i sin bok Identitet och menar att begreppet identitet bland annat tillämpas för att göra gränsdragningar mellan individers tillhörighet. Gränsdragningarna görs med fokus på likheter och skillnader samt kategoriserar individer och grupper för att hitta mönster. Kategoriseringarna kan se olika ut och bland annat vara mellan könsidentitet, samhällsklass och nationalitet.119 Att en utbildning sker på kommunens bekostnad, eftersom de går in med ekonomiskt bistånd, skulle det kunna upplevas som en typ av assimilering då de utsatta EU-medborgarna till viss del Holmes, Murray, s.1 117 Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige, s.6 118 Hemlöshet – bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige, s.33 116 119 Hammarén, Johansson, s.9 40 skolas i hur en svensk medborgare bör bete sig. Utifrån detta kan man fråga sig om identitet i detta fall blir något individuellt snarare än en svensk medborgaridentitet eller som en EUidentitet? Hammarén och Johansson menar att det finns två teorier kring hur identiteter skapas. Den ena teorin utgår ifrån att varje individ skapar sin egen identitet medan den andra teorin handlar om att samhället och kultur skapar våra identiteter. I detta resonemang skapas en gruppidentitet i form av svenskt medborgarskap respektive europeiskt medborgarskap där den individuella identiteten kommer i skym undan för assimileringen i samhället120 Att de utsatta EU-medborgarna utbildas in i det svenska samhället kan tänkas vara ett försök till att motverka det utanförskapet som de utsatta EU-medborgarna kan hamna i när de anländer till kommunerna. Det kan även anses att utbildningen i stället borde fokusera på att ge de utsatta EU-medborgarna information om vilken hjälp de kan erbjudas. Genom att i stället använda utbildningen till detta syfte möjliggörs utrymme för den egna identiteten och undkommer på så sätt den eventuella assimileringsprocessen, vilket den ideella organisationen och kommunen i denna utbildning tenderar till att göra. Den problematiska begreppsanvändningen I det sista temat kommer vi uppmärksamma användningen av begreppet ”tiggare”. Detta begrepp var återkommande bland informanterna och vi kommer koppla det med medias upprätthållande av begreppet. Under intervjuernas gång använde informanterna olika begrepp och beskrivningar för att definiera de utsatta EU-medborgarna. Olika begrepp vi kunnat utröna är: Mobila EU-medborgare EU-mobila medborgare vilket tillfälligt vistas i Linköpings kommun Migranter EU-migranter Tiggare Det är dock det sistnämnda begreppet som vi upplever vara mest problematiskt att bruka. Att folkvalda kommunpolitiker använder begreppet ”tiggare” kan tänkas upprätthålla ett ”vi och dem”-tänk mellan medborgarna inom kommunerna och de utsatta EU-medborgarna då begreppet ”tiggare” är negativt stigmatiserat. Kommunpolitiker uttalar sig ofta i media och inte minst i sammanhang där utsatta grupper står i fokus kan det vara viktigt att välja sin begreppsanvändning.121 Hammarén, Johansson, s.12 Tim Södergren, Norrköpings tiggare – så klarar de vintern, Folkbladet, 14.11.2015, http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/norrkopings-tiggare-sa-klarar-de-vintern-7506568.aspx, 15.03.2015 120 121 41 Det kan alltså tänkas vara problematiskt när folkvalda kommunpolitiker brukar begreppet ”tiggare” i och med det stigma det besitter. Det är allt som oftast menar professor Erving Goffman att de individer som står utanför den egna sociala sfären och gemenskapen som skapar samt definierar utsatta individers identitet. 122 Den omgivande världen skapar en negativ syn på stigmatiserade grupper- och/eller individer som upprätthåller den sociala strukturens stigmatisering.123 I och med att utsatta medborgare blir stigmatiserade utifrån begreppsanvändningen kan de leva i en problematisk position gällande att få acceptans och respekt i den sociala strukturen.124 Då förstår vi lite grann av, när vi, när vi tycker att de kommer hit och sover under Tullbron och tycker att de har det fruktansvärt, aa så är det deras vardag. Det är inte så fruktansvärt för dem.[...] Så här ser det ut, det här är alltså tiggare. Av informantens uttalande att döma kan det tänkas att användningen av begreppet ”tiggare” skulle kunna leda till en acceptans av de utsatta EU-medborgarnas levnadssituation. Stigmatiseringen bär med sig värderingar som identifierar de utsatta EU-medborgarna som fattiga människor i utsatthet som ber efter pengar. Att informanten även berättar att de utsatta EUmedborgarnas levnadsstandard blir bättre för dem i kommunen än i Rumänien kan ses som ett maktperspektiv där den priviligierade medborgaren tar sig rätten att ta tolkningsföreträde för andras livsöden. Sveriges Radio rubricerar ett inslag som ”Konferens om tiggeriet i Linköping”125, att även media använder denna benämning kan upplevas som en normalisering av det stigmatiserande begreppet vilket upprätthåller det ”vi och dem”-tänk som stigmatisering innehar. Det kan anses att användandet av begreppet ”tiggare” utesluter de europeiska medborgarskapets rättigheter, det vill säga de benämns inte som EU-medborgare. Detta medför en exkludering från samhällsgemenskapen de inte uppfattas som europeiska medborgare, utifrån begreppsanvändningen. Slutdiskussion Syftet med denna studie var att analysera hur Linköping- och Norrköpings kommun arbetar med problematiken med den ökade tillströmningen av utsatta EU-medborgare. Området uppfattas som en komplex fråga som enskilda kommuner inte kan lösa på egen hand. Kommunerna och dess politiker har ett stort ansvar i bemötande, sin roll i samarbetet med ideella organisationer Goffman, Erving, Stigma: den avvikandes roll och identitet, 3. uppl., Norstedt, Stockholm, 2011, s.117 Goffman, s.120 124 Goffman, s.137 125 Daina Laitinen Carlsson, Konferens om tiggeriet i Linköping, Sveriges Radio, 04.02.2015 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6085161, 15.03.2015 122 123 42 samt hur de talar om de utsatta EU-medborgarna offentligt. Deras agerande speglas bland annat i media i olika typer av artiklar som i sin tur når ut till civilsamhället. De kommunpolitiker som väljer att benämna utsatta EU-medborgare som ”tiggare” offentligt kan tänkas skapa acceptans för begreppet i civilsamhället. Vi har kunnat konstatera att det europeiska medborgarskapet och den europeiska identiteten uteblir i samtal om utsatta EU-medborgare på kommunal nivå där den tidigare nämnda utbildningen syftar till att de utsatta EU-medborgarna ska anpassa sig till rådande samhällsnormer. Politikerna tenderar till att ha samma synsätt och åsikter överlag kring situationen de utsatta EU-medborgarna står inför. De gemensamma nämnarna berör medmänsklighet och viljan att hjälpa, detta kan bli problematiskt i och med utbildningen reproducerar samhällsnormer. Det som skiljer Linköping - och Norrköpings kommun åt är deras arbetssätt, Linköping lägger större resurser på biståndshjälp som möjliggör för de ideella organisationerna att exempelvis ha tolkar tillgängliga i sin verksamheter. Vår slutsats är att genom att erbjuda tolkar till de utsatta EU-medborgarna möjliggörs en starkare identitet inom den utsatta gruppen då de inte påtvingas svenska samhällsnormer. Det valda området är till stor del outforskat, detta har vi inte minst uppmärksammat under insamlingen av tidigare forskning. Informanterna påpekade detta och lyfte fram vikten av att ämnet undersöks för att kunna förbättra situationen för de utsatta EU-medborgarna. Avslutningsvis vill vi belysa att vidare forskning är betydelsefull då det berör samtliga medborgare i samhället på ett eller annat sätt och i nutid är det viktigt att visa solidaritet eftersom vi har, som en av informanterna säger: ett samhällsklimat som inte är så gulligt i alla lägen 43 Referenser Litteratur: Bryman, Alan., Samhällsvetenskapliga metoder, TPB, Johanneshov, 2011 Durkheim, Émile, The division of labor in society, Free press, New York, 1997 Goffman, Erving, Stigma: den avvikandes roll och identitet, 3. uppl., Norstedt, Stockholm, 2011 Hammarén, Nils & Johansson, Thomas, Identitet, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2009 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Studentlitteratur, Lund, 2000 Kaijser, Lars & Öhlander, Magnus (red.), Etnologiskt fältarbete, 2., [omarb. och utök.] uppl., Studentlitteratur, Lund, 2011 Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009 Selberg, Rebecca & Mulinari, Paula (red.), Arbete: intersektionella perspektiv, 1. uppl., Gleerup, Malmö, 2011 Holmes, Leslie & Murray, Philomena (red.), Citizenship and identity in Europe, Ashgate, Aldershot, 1999 E-Källor: http://www.eu-upplysningen.se/faq/Fragor-och-svar/Diskriminering-och-rattigheter/Frirorlighet-for-alla/ (2015-03- 15) http://www.europaeuropa.nu/svepdf/06mytenomdenfriarorligheten4sid.pdf, (2015.03.15) http://www.folkbladet.se/nyheter/norrkoping/norrkopings-tiggare-sa-klarar-de-vintern7506568.aspx, (2015.03.15) http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=91&artikel=6085161, (2015.03.15) Styrdokument: Hemlöshet bland utrikesfödda personer utan permanent uppehållstillstånd i Sverige, Socialstyrelsen, 2013, http://www.socialstyrelsen.se/hemloshet Kvalitet i svensk asylprövning: En studie av migrationsverkets utredning av och beslut om internationellt skydd, UNHCR, Liv Feijen, Emelia Fernnmark, 2011 Utsatta EU-medborgare i Sverige – Lägesrapport ur ett människohandelsperspektiv. Länsstyrelsen Stockholm, 2014, 44 http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/SiteCollectionDocuments/Sv/publikationer/2014/R20 14-10-Utsatta-EU-medborgare-i-Sverige-webbpdf.pdf Tidigare forskning: Maria Blomstedt och Christel Onjukka. EU-identitet i mångfaldens tecken: En litteraturstudie om skapande och vidmakthållande av en EU-identitet, Linköpings universitet, 2005. Nedzad Mesic och Charles Woolfson. Roma berry pickers in Sweden: economic crisis and new contingents of the austeriat , Linköpings universitet, 2015. 45 ”Något som stör”- En kvalitativ studie av tankar och känslor kring tiggeri Inledning I don’t like any other country as I like this. I like the people, they are nice and civilized. Both me and my kids like this country a lot, people are saying Hi and they laugh, they laugh all the time. And I like them cause they laugh. They don’t look down on us, they say Hi and if they want to give me money, they do, if they don’t, they don’t look down on me.126 Sveriges regering tillsatte den 29 januari 2015, en nationell samordnare vid namn Martin Valfridsson. Han är speciellt avsatt för att arbete mot utsatta EU-medborgare. Samordnaren ska föra samtal och utväxla erfarenheter mellan kommuner, myndigheter och frivilligorganisationer om deras erfarenheter av fenomenet. Dessutom ska fokus läggas vid att stötta EU- medborgarna i deras hemländer. Barn-, äldre- och jämställdhetsminister, Åsa Regnér betonar att allmänhetens engagemang för fenomenet är stort, dagligen hör många människor av sig till henne. De flesta har positiv vilja och vill göra någonting gott medan andra har en främlingsfientlig inställning, är något hon har konstaterat. 127Under tiden som politikerna arbetar med frågan fortsätter EU-medborgare att åka mellan europeiska städer för att under till synes medelmåttiga levnadsförhållanden försöka att tjäna ihop en månadslön genom att tigga. Att dagligen möta på EU-medborgarna som tigger har således blivit ett dagligt inslag som angår alla européer och som alla medborgare i den europeiska unionen på något sätt måste förhålla sig till. Syfte och frågeställningar Syftet med denna etnografiska fältstudie har varit att, genom intervjuer, ta reda på hur tankar och känslor beskrivs hos människor som upplevt ett möte med en till synes ekonomisk utsatt EU126Cecilia Parsberg, http://tiggerisomyrke.se/intervjuer-med-verksamma-tiggare/ 2011,(Hämtat 150307) Erik Olsson, Dokumentation från konferens om utsatta EU- medborgare, Linköpings kommun, http://www.linkoping.se/Global/Stöd%20och%20omsorg/Integration%20och%20invandring/KonferensLKPG% 204feb%20utsattaEU.pdf?epslanguage=sv, publicerad: 150218 (Hämtad: 150309), s.3 127 46 medborgare som ber om ekonomiskt bidrag. Vi vill också ta reda på hur de beskriver dessa EUmedborgarnas närvaro i det offentliga rummet. o Vilka föreställningar finns om de EU-medborgare som sitter och tigger? o Vad är det för tankar och känslor som väcks hos de personer som möter dem? o Hur ser den enskilda på sina egna möjligheter och skyldigheter till att hjälpa en ekonomisk utsatt individ som i direktkontakt ber om hjälp? Avgränsningar Den geografiska avgränsningen där vår studie genomförs är Linköpings kommun då vårt syfte har varit att undersöka detta förhållandevis nya fenomen i en Linköpingskontext. En annan avgränsning som gjorts är att undersöka allmänhetens tankar och känslor. Denna avgränsning innebär att vi inte riktat in oss på någon bestämd kategori i samhället, som tillexempel till någon som har en speciell profession kring ämnet. Medias framställning kring fenomenet har avgränsats till Östgöta Correspondenten, eftersom det är en tidning som många Linköpingsbor dagligen läser. Dels finns den på många av Linköpings arbetsplatser och dels går det också att ta del av den på nätet. Bakgrund Den fria rörligheten Den fria rörligheten ska underlätta för alla som innehar ett EES-medborgarskap att smidigt kunna resa mellan de medlemsländer som ingår i avtalet. I många svenska städer, stora som små, sitter det idag människor från några av de länder som ingår i detta avtal. De sitter utanför entréer till olika offentliga byggnader. Deras främsta syfte är att försöka få ekonomiska bidrag av de människor som går förbi dem. Detta är något som beskrivs som en sida av just den fria rörligheten och som blivit en stor fråga på många samhällsnivåer. […]fri rörlighet inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) innebär en omfattande rätt för EES-medborgare och deras familjemedlemmar att fritt röra sig och uppehålla sig i hela EES. Rätten till fri rörlighet för EES-medborgare är av väsentlig betydelse för den europeiska integrationen och ska inte inskränkas.”128 Det innebär bland annat, att man under en tre månaders period får uppehålla sig i ett annat EESland, utan att särskilda krav kan ställas på individen annat än ett giltigt pass eller id-handlingar. Efter tre månader måste individen dock visa att denna klara av att försörja sig. 129 Regeringskansliet, Socialt utsatta EES-medborgare, http://www.regeringen.se/sb/d/14937/a/253476(hämtad:150225) 129 Ibid 128 47 Hur belyser man problemet i media? I slutet av 2012 började det i Linköpings lokala tidning Östgöta Correspondenten, publiceras artiklar kring ett nytt fenomen som kommit till staden. Tidigare hade det publicerats liknande artiklar kring detta, men då handlat mer om storstädernas problem kring fenomenet. Det som artiklarna tog upp var att människor sökt sig till Linköpings gator och torg för att tigga. Något som tidigare fanns där hade nu hamnat här. Medias intresse kring ämnet har sedan dess varit stort och man har kunnat ta del av flera artiklar sen dess.130 Enligt Correns skribenter själva känner de en stolthet över men också en plikt gentemot “tiggarna” att med jämna mellanrum sprida sin kunskap, om vilka de är och hur deras situation ser ut både här och i deras hemländer.131 Vid något tillfälle har man också bjudit in två EU- medborgare som brukar sitta på gatan och tigga, öppnat upp en chattlänk och låtit allmänheten få ställa frågor för att på så vis få en klarare bild om vilka de är och varför de är här.132 I politiska sammanhang? På kommunpolitiskt plan och i samverkan med verksamheter som Stadsmissionen och andra hjälporganisationer har man i Linköping, börjat arbeta med dessa frågor gemensamt. Detta är något som har ansetts vara ett nytt sätt att samarbeta på och som fått namnet Linköpingsmodellen. Det är också något som Linköping stolt briljerar med i politiska sammanhang. Den 4 februari 2015 bjöd man in till en konferens vid namn ”Vem tigger på våra gator och vad gör vi?” Dit kom förtroendevalda och anställda inom kommuner, landsting och regioner samt verksamma inom frivilligorganisationer från hela Sverige, för att lyfta frågan ”Vem tigger på våra gator och vad gör vi?”133 På konferensen medverkade också vi i syfte att göra en allmän observation, just för att få en uppfattning om hur man pratade om dessa människor i ett politiskt sammanhang. Här presenterades också det arbete som Linköpingsmodellen representerade i hopp om att inspirera andra politiska aktörer. 130 Nils Olauson, Östgöta Correspondenten, ”Alla artiklar om tiggarna” http://www.corren.se/nyheter/ostergotland/las-alla-artiklar-om-tiggarna-7528157.aspx, publicerad:141120, (Hämtad:150223) 131 Anna Lindberg, Östgöta Correspondenten, ”Allas vårt ansvar för tiggarna” www.corren.se/ asikter/annaskronika/allas-vart-ansvar-for-tiggarna-7732864.aspx, publicerad: 150207, (Hämtad:150222) 132Johan Sievers, Östgöta Correspondenten, ”Hela chatten med eu-migranterna” http://www.corren.se/nyheter/linkoping/hela-chatten-med-eu-migranterna-7721040.aspx publicerad:150203, (Hämtad:150223) 133 Erik Olsson, Dokumentation från konferens om utsatta EU- medborgare, Linköpings kommun, http://www.linkoping.se/Global/Stöd%20och%20omsorg/Integration%20och%20invandring/KonferensLKPG% 204feb%20utsattaEU.pdf?epslanguage=sv, publicerad: 150218 (Hämtad: 150309) 48 Tidigare forskning Det finns en del tidigare forskning kring ämnet. Bland annat McIntosh, Ian, & Erskine, Angus undersökning i en skotsk kontext av civilbefolkningens syn på tiggeri. De påvisar hur ambivalens och moraliska dilemman präglar dessa möten.134 Sune Sunesson berör tiggeri som samhällsproblem ur ett historiskt perspektiv. Han behandlar hur omstrukturering av lantbruket, fattigas flytt från landsbygden till städer och reformationen medförde stora bekymmer med tiggeri i hela Europa, under 1500-talet.135 I Tiggeri– ett nygammalt fenomen, behandlar Ulla Beijer tiggeri ur en historisk svensk kontext. Hon pekar på olika förklaringar till att tiggeri förekommer under vissa perioder samt gör intervjuer med både människor som tigger och socialsekreterare i Stockholm.136 En nyare undersökning är Erik Hanssons masteruppsats i kulturgeografi, "Som att världen har kommit hit” där Hansson undersöker stockholmares upplevelser av tiggeri som rumsligt fenomen. Det är en aktuell studie som belyser hur ett nytt fenomen som tiggeri förändra platsen.137 I forskningsprojektet, Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige? Undersöker Cecilia Parsberg både hur EU-medborgare som tigger och potentiella givare ser på tiggeri.138 Metod och Metodreflektion Analysmetod Vi ämnar anta ett diskursanalytiskt angreppssätt som metodisk utgångspunkt. Diskursanalysen utgår från en socialkonstruktivistisk betraktelse av människan, vilket innebär att vår insikt om världen konstrueras genom sociala interaktioner. Det innebär sålunda att vi på inget sätt försöker påvisa någon sanning om verkligheten utan endast undersöka den språkliga konstruktionen och hur språkets tecken ger mening åt olika tankemönster och känslor. 139 På så sätt går det inte att hitta någon objektiv sanning, utan vår världsförståelse skapas, upprätthålls och omformuleras genom att vi språkligt skapar meningsskapande kategorier av sociala och fysiska intryck.140 Ian McIntosh and Angus Erskine '"Money for nothing"? Understanding Giving to Beggars' Sociological Research Online, vol. 5, no. 1,2000 <http://www.socresonline.org.uk/5/1/mcintosh.html> (Hämtad:150203) 134 Sune, Sunesson, ”Sociala problem och samhällsbekymmer i historien” i Meeuwisse, A. & Swärd, H. (red.) Perspektiv på̊ sociala problem. Stockholm: Natur & Kultur. 2013, s. 57-75 136 Ulla Beijer, Tiggeri: ett nygammalt fenomen, Forsknings- och utvecklingsenheten, Socialtjänstförvaltningen, Stockholm, 1999 135 137 Erik Hansson, “Som att världen har kommit hit”- Stockholmares upplevelser av tiggeri våren 2014, Masteruppsats i kulturgeografi. http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:721768/FULLTEXT01.pdf (Hämtad: 2015-02-03) 138Cecilia Parsberg, Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige? http://tiggerisomyrke.se/marknadsundersokning/ (Hämtat:150308) 139 Marianne Winther Jørgensen, & Louise Phillips, Diskursanalys som teori och metod, Studentlitteratur, Lund, 2000, s. 15 140 Winther Jørgensen, & Phillips, s.11f 49 Det är ett sätt att förstå hur diskurser skapas och användas och vilka sociala konsekvenser de får.141 Språket är ett sätt att uttrycka den redan existerande verklighet och diskursen speglar den historiska och kulturella tolkning av verkligheten. Språket är det enda sätt med vilket vi kan skapa mening till den verklighet som omge oss. Således är diskursen ett uttryck för den sociala interaktion snarare än en blid av människans inre psykologiska processer.142 När vi använder diskurs som tolkningsmetod gör vi det genom att analysera hur människor kan varierar mellan olika diskurser beroende på sammanhang och genom att se hur språket kan anpassas för att förklara olika sociala handling eller sociala ställningstagande i förhållande till fenomenet vi undersökt.143 Insamlingsmetod Genom att först få en inblick i hur media och den politiska diskursen gestaltar fenomenet, ansåg vi att det skulle bidra till en bra empirisk grund att stå på till vår egen studie. Insamling av materialet till studien har främst skett genom intervjuer. Urval Utifrån studiens syfte och den tidsram vi haft till arbetet har vi valt att göra nio intervjuer med tio personer genom ett slumpmässigt urval. Vid valet av intervjupersoner fanns tanken att det skulle vara några som bodde eller rörde sig i Linköping. Därför ansåg vi att Huvudbiblioteket i Linköping var ett lämpligt ställe att söka efter intervjupersoner till vår studie. Ett av våra kriterier var att intervjupersonerna på ett eller annat sätt skulle ha varit i kontakt med någon EUmedborgare som suttit utanför en offentlig byggnad. Utanför Huvudbiblioteket har det sen många månader tillbaka suttit en person med en mugg och ett kort runt halsen med en bild med barn på. Därför visste vi att dem vi frågade hade upplevt ett möte nära i tiden. Vi sökte ett brett urval av människor i olika åldrar och med olika bakgrund, då detta förhoppningsvis skulle ge oss ett mer nyanserat och rikare material att utgå ifrån. Efter att ha suttit många timmar och studerat människor som kom in och ut från byggnaden och även de som rörde sig inne på biblioteket, kände vi att risken var liten att vi inte skulle få det vi eftersökte. Att biblioteket ligger centralt gör att många lätt tar sig dit. I anslutning till biblioteket har medborgarkontoret sin serviceenhet som gör att en hel del människor kommer dit i andra ärenden än vad biblioteket erbjuder. Ett lunchkafé ligger också i byggnaden vilket gör att en del kommer dit av den anledningen. I och med att biblioteket erbjuder tjänster som är gratis hade vi också möjligt att fånga intervjupersoner oavsett klasstillhörighet. Av de personerna som kom att ställa upp som intervjupersoner i vår undersökning, definierade vi fyra som män respektive sex som kvinnor. Enligt vår bedömning hade minst fyra annat etniskt Ibid, s.7 Ibid, s.97 143 Winther Jørgensen, & Phillips, s. 115 141 142 50 ursprung än svenskt och minst en av dem som var etnisk svenska var inte född och uppväxt i Linköping. Intervjupersonerna representerade ett åldersspann från 15 till 65 år. Intervjuer Alla intervjuer ägde rum på Huvudbiblioteket i Linköping. Där vi vid olika tillfällen under två veckor hade bokat bibliotekets grupprum. Våra intervjuer förhöll sig på lite olika sätt. Två av intervjuerna bestämdes dagen innan och de sju andra bestämdes och genomfördes direkt efter det att intervjupersonerna blev tillfrågade. Åtta av intervjuerna var enskilda intervjuer medan två personer intervjuades tillsammans. Intervjufrågor Diskursanalysen ser samtalet som en dynamisk process där orden och interaktionen mellan människor skapar den enskildas beskrivning av verkligheten. Därför har vi använd oss av halvstrukturerade intervjuer för vår undersökning. Genom att bara delvis strukturera upp frågorna gav vi intervjupersonerna möjlighet att ge en friare beskrivning av hur de upplevde det fenomenet vi frågade om.144 Detta resulterade i svar som gav oss en bra bild kring intervjupersonernas attityder, normer och värderingar.145 Valet av halvstrukturerade intervjufrågor var också utifrån en önskan om att skapa ett så vardagligt samtal som möjligt. Intervjusituation och etikreflektioner Vi hade förberett oss till intervjuerna genom att göra frågor indelade i olika teman som vi tyckte var viktiga att belysa men upptäckte ganska snart att om vi skulle få ett naturligt vardagssamtal var vi tvungna att vara följsamma och låta intervjupersonernas svar och reflektioner styra i vilken ordning vi ställde våra frågor. En stor utmaning var förstås att förhålla sig objektiv till undersökningsfältet både när vi formulerade frågor men även under intervjusituationen. Genom att vi själva diskuterade och undersökte fenomenet skapade vi en medvetenhet om hur redan existerande samhällsstrukturer kunde påverka oss och det sätt vi ställde frågorna på samt hur det kunde påverka intervjupersonerna svar. 146 Därför lade vi också stor vikt vid att diskutera på vilket sätt vi själva påverkade intervjupersonerna och hur vi bäst skulle undvika att låta våra personliga uppfattningar avspeglas i intervjuerna. Vi hade tidigt i processen kommit överens om att vi ville genomföra intervjuerna var och en för sig utan att den andra var närvarande, eftersom vi tänkte att det kunde påverka de personer som vi intervjuade. Vi ville undvika att det skulle kännas som ett förhör. Genom att göra så skulle det därmed också minska den inneboende maktasymmetrin som kan uppstå mellan intervjuare och intervjupersonen. Tanken var att vi ville få så spontana reflektioner som möjligt från dem som deltog och att intervjun skulle kännas avslappnad. Det kan Alan Bryman, Samhällsvetenskapliga metoder, 2., [rev.] uppl., Liber, Malmö, 2011, s.202 Winther Jørgensen, & Phillips, s.15 146 Magnus Öhlander & Lars Kaijser, (red.), Etnologiskt fältarbete, TPB, Johanneshov, 2012 s. 67 144 145 51 vara svårt att innan en studie eller en intervju kunna veta vem som är mer sårbar och har ett behov av att skyddas av de etiska reglerna. Detta är kanske något som bör ses som individuellt och situationsbundet. I boken Etiska dilemman skriver Eva Svedmark om en del svårigheter som kan uppstå för en forskare när man gör olika studier. Här lyfter hon fram komplexiteten i frågan om etik och förespråkar en öppenhet i sättet att tänka kring detta, då hon själv har upplevt att det inte alltid är den som antas behöva skydd som känner sig i mest behov av det. 147När vi själva skulle utföra våra intervjuer hade vi i åtanke att vi inte visste något om våra intervjupersoner eller deras bakgrund och att de heller inte kände oss. Därför var vi noga med att innan intervjuerna började, tala om att de inte behövde svara på frågor som kunde upplevas svåra eller obekväma. Brinkmann och Kvale påpekar att intervjuer som görs kan analyseras på olika plan och att det i sin tur kan leda till att vi tolkar svaren på ett sätt som intervjupersonen inte har avsett.148 Därför genomfördes alla intervjuer efter att vi noga hade informera om syftet för studien och vi var också noga med att informera kring vilka rättigheter våra intervjupersoner hade, samt att de fick med sig ett informationsbrev efter att intervjun var klar där det stod att de kunde vända sig till oss om de hade några frågor om intervjun. Under vissa av intervjuerna kunde vi lägga märke till att en del frågor kunde vara lite känsliga för intervjupersonerna. Detta kunde yttra sig i att intervjupersonerna började svara med ett nedstämt tonläge i rösten. Det var ofta i samband med tillfällen då de själva började reflektera över sitt eget handlande gentemot EU-medborgare som tigger. När detta skedde såg vi ur ett etiskt perspektiv att det var bra att växla fråga till något som kunde kännas mer lättsamt och allmänt att prata om för att få samtalet att flyta på. Vid något tillfälle, då en av intervjupersonerna började ifrågasätta sig själv på ett tillsynes skuldbeläggande sätt, såg vi ett ansvar i att gå in i samtalet för att bekräfta och uppmuntra personen till bättre tankar. Vid några av samtalen användes en del ironiska uttryck vid beskrivning av missnöje med olika situationer och i vissa sammanhang skämtades det en del. Vid dessa tillfällen tolkade vi det som att de hade egna strategier för att hantera intervjusituationen och ingrep därför inget nämnvärt utan försökte bara vara en god lyssnare. Transkription För att kunna skilja intervjuerna från varandra frågade vi om intervjupersonernas ålder. För att vidare anonymisera våra intervjupersoner har vi valt att inte återge exakt ålder utan använt oss av ålderskategorier så som, 15-20 år, 20-25 år och så vidare. Samtliga intervjuer spelades in och under transkriberingsprocessen, då de muntliga samtalen omvandlades till skrift, har vi strävat efter att det ska vara lätt att läsa citaten. Därför har talspråk som mm, aa inte tagits med och ord som dom och asså korrigerats till mer skriftspråklig form. Vi har i citaten valt att markera med tre punkter…, då det tillexempel blivit små pauser. Dessa Eva I. Svedmark, “Att skydda individen från skada, En forskningsetisk balansakt” i Kalman, Hildur & Lövgren, Veronica (red.), Etiska dilemman: forskningsdeltagande, samtycke och utsatthet, Gleerups, Malmö, 2012, s.101-113. 148Steinar Kvale, & Svend Brinkmann, Den kvalitativa forskningsintervjun, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009 s. 333f 147 52 pauser kan ha skett när intervjupersonerna har behövt tänka till en stund, stannat upp i en mening, tvekat i sitt svar eller ändrat sig. När det funnits en risk för identifiering av någon intervjuperson på grund av uppgifter som lämnats i svaren har också dessa utelämnats i citaten.149 Begreppsreflektion Studien i sig handlar om hur människor upplever en utsatt EU-medborgares närvaro. I och med det finns en förståelse och en medvetenhet från vår sida att också vi på så sätt är med och konstruerar de här människorna som en kategori som ses som avvikande. Dock är vårt syfte att problematisera detta sätt att tänka kring dessa individer istället för att förstärka detta. Det finns i dag en hel del diskussioner kring hur man ska och bör kalla den grupp människor som studien berör: ”tiggare”, romer, ”de som sitter på gatan”, EU-migranter, utsatta EESmedborgare, är de namn som vi upplevt att vi mest stött på under insamlingen av empirin. Ordet ”tiggare” är det som mestadels används i det vardagliga språket i vårt samhälle idag och som en del skulle hävda uppfattas som mest stigmatiserande och därför bör undvikas. Efter att ha varit på den politiska konferensen som observatörer kunde vi konstatera att alla de namn som tidigare nämnts, florerade när det fördes olika diskussioner kring hur man på ”bästa sätt” kunde hjälpa dessa människor. När vi förde samtal med våra intervjupersoner var det främst de tre första namnen som användes för att identifiera vilka människor vi pratade om. Efter en del reflektioner kring hur vi själva borde förhålla oss till sättet de beskrivs i vår uppsats, har vi kommit fram till att ordet ”tiggare” inte nödvändigtvis ger uttryck för en negativ attityd mot denna grupp utan ofta verkar användas ganska neutralt. Men trots detta har ordet vissa negativa associationer så därför använder vi inte ordet själva i vår beskrivning utan kommer benämna dessa människor som EU-medborgare eller ”EU-medborgare som tigger”. Ordet tiggare kommer dock att förekomma vid olika sammanhang i vår uppsats, men då utifrån andras beskrivning. Teoretiska perspektiv I våra tolkningar av intervjupersonernas svar använder vi olika teoretiska perspektiv som berör frågor om identitet självuppfattning, känslor, interaktion mellan människor och platsens/rummets betydelse. I Nils Hammaréns bok Identitet kan man läsa om olika sätt att tänka kring våra identiteter. Identitet är något som kan tolkas på olika sätt. Vissa identiteter vi blir tillskrivna kan ses som mer fasta än andra. I vårt arbete väljer vi att se identitet som något som är väldigt komplext, som 149Kvale, & Brinkmann, s.300f 53 skapas och förändras beroende på vilken kontext vi befinner oss i och genom långvariga processer och i samspel med andra. 150 Anthony Giddens teorier handlar om människan i det senmoderna samhället. Vi tar här upp hans tankar om globaliseringens roll för vår kunskap om andra människor och om den ontologiska trygghetens betydelse för vårt hanterande av vårt vardagliga liv.151 Sara Ahmed tar upp olika teorier om på vilka sätt subjekt blir förknippade med olika känslor. Hon menar att känslor kan ses som en konstruktion. Detta talar hon om som “affektekonomier”.152 Hon belyser hur identitet som den andre konstrueras utifrån rasifierande strukturer och ger en grundlig och bra förklaring till hur icke- vita kroppar synliggörs inom vithetens rum och hur det i sin tur ger konsekvenser för dessa kroppar genom att de blir begränsade inom dessa ramar.153 Vi använder också Mats Brusmans teori om platsens betydelse för vår identitet för att belysa hur främmande inslag i miljön påverkar oss.154 När vi behandlar beskrivningarna av mötet med EU- medborgarna anknyter vi till Johan Asplunds teorier om social responsivitet och vad som gäller för samspelet människor emellan.155 Teorierna som nämnts här kommer att tas upp mer ingående för att belysa olika punkter i analysen nedan. Analys Bilden av EU-medborgarna Informationskällor Att det sitter människor och tigger på olika platser i Linköping, var något som alla våra intervjupersoner hade uppmärksammat när vi i början ställde frågor kring detta. När vi frågade vad de visste om dessa människor, hänvisade nästan alla de vi pratade med till media och ryktesvägar: Jag har ju läst intervjuer med dem. Corren och så där, och då är det ju oftast att de kommer hit för att samla pengar. Först och främst till sin familj för att förbättra deras situation… så deras barn kan gå i skolan och sådana saker… Kvinna 15-20 år 150 151 Nils Hammarén, & Thomas Johansson, Identitet, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2009 Anthony Giddens, Modernitet och självidentitet: självet och samhället i den senmoderna epoken, Daidalos, Göteborg, 1999. Sara Ahmed, ”affektekonomier” i Vithetens hegemoni, Tankekraft, Hägersten, 2011. 153 Ahmed, ”Vithetens fenomenologi” i Vithetens hegemoni, Tankekraft, Hägersten, 2011. 154 Mats Brusman, Den verkliga staden?: Norrköpings innerstad mellan urbana idéer och lokala identiteter, 1. uppl., Tema kultur och samhälle, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, Linköpings universitet, Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2008,Linköping, 2008 155 Johan, Asplund, Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Korpen, Göteborg, 1987 152 54 Man har ju sett på Correns reportage, de där husen, vet inte om man ska kalla det hus, egentligen… Någon slags övergiven, det är inget vatten, inget avlopp, inga skolor knappt, ute i de här lägren… Man 60-65 år Tyvärr inte mycket alltså… det är ju… Det känns ju mest som man har hört liksom media och rykten eller, alltså rykten och rykten… Vad folk säger Så det är mycket romer, mycket är liksom... Kvinna 15-20 år Det som framgick i intervjuerna var att de alla hade en någorlunda enad bild av hur EUmedborgarnas levnadsförhållanden såg ut i de länder som de kommer ifrån, trots att de flesta av dem inte hade pratat med någon av EU- medborgarnas personligen. Flera av intervjupersonerna hänvisade till Östgöta Correspondenten som den främsta informationskällan. Anthony Giddens beskriver i sin bok Modernitet och självidentitet: självet och samhället i den senmoderna epoken, hur information i det moderna samhället förmedlas av media och hur den globalisering som vi i dag lever i påverkar vår bild av oss själva och andra. …genom den ökande globaliseringen av media blir en mängd miljöer synliga för i princip alla som orkar snappa upp den relevanta informationen. Televisionens och tidningarnas collageeffekt ger en speciell form åt miljöernas och de potentiella livsvalens mångfalt. Men massmedias inflytande förstärker å andra sidan inte bara differentieringen och fragmenteringen. Medierna ger också individerna tillgång till miljöer som de personligen kanske aldrig kommer i kontakt med, vilket gör att vissa gränser suddas ut mellan miljöer som tidigare var åtskilda.156 Nils Hammarén tar också upp i sin bok Identitet, där han visar på hur mycket multimedialsamhället idag påverkar vårt identitetsskapande och att ”vi hela tiden formas, formar och agerar utifrån föreställningar som produceras i multimediala sammanhang”157 Bilden av fattigdom De som kommit hit är människor som anses leva i någon form av fattigdom. I intervjusvaren framgår det att tankarna om EU-medborgarnas identitet mest beskrivs utifrån deras nationalitet och vilken etnisk bakgrund de kan tänkas ha. Det som förmedlas i intervjuerna är att de främst kommer från Rumänien och det mest är romer men också att det kan förekomma en del andra från andra länder där fattigdom råder. Så det finns nog hela… Alltså hela skalan det finns olika folk grupper det är inte bara romer och bulgarer utan det är även de här kristna minoriteterna från Rumänien som inte är romer och så finns det även andra som har kommit det finns Öst Pakistanier och allt var det var, som sitter i samma båt egentligen… Man 60-65 år 156 157 Giddens, 1999, s.105 Hammarén, & Johansson, s. 63 55 Ja men grunden, skälet… Ja det är ju så de måste ha ihop pengarna på ett eller annat sätt. För de har ingenting… och så är det så, de har inte pengar till mat och nödhjälps situationen fungera inte där nere. Om jag förstår det rätt… Man 60-65 år Nej det är alltså, landet är korrupt, många länder, jag känner fler som har varit där i Rumänien, det är så primitivt, det är inte som här. Nej… Alltså, vården det är inte alls. Det är verkligen en segregering och det är en avskildhet och en uppdelning av människor, rika och fattiga… Alla där får inte hjälp. Alla får inte vård… Kvinna 4045år Levnadsförhållandena i hemländerna beskrivs som mycket skilda från Sveriges som framställs som plats utan den här typen av problem. Detta är något som också Erik Hanson tar upp i sin masteruppsats ”Som att världen har kommit hit”. Han sammanfattar sina informanters syn på problemet på ”Tiggarnas” förhållanden i hemlandet på följande sätt: Den samlade bilden som ges av de som förklarar Rumänien som en katalysator till Tiggarnas närvaro, beskriver ett utfattigt land som fortfarande inte har ryckt upp sig sedan Järnridån föll. Där är det fyllt av korruption och förskingring upp i höga instanser, och romerna behandlas under närmast apartheidliknande förhållanden. De rumänska romerna får varken hjälp med bostadsförhållanden eller arbetstillfällen, och Rumänien lever inte upp till den standard av mänskliga rättigheter som borde avkrävas ett EU-land.158 Bilden av den kriminella EU-medborgaren Media har med jämna mellanrum publicerat artiklar om dessa EU- medborgare, där tiggeri, romer, kriminella ligor 159satts i samma kontext, när EU- medborgarna beskrivs. Kriminella ligor som bakomliggande faktor är något som alla våra intervjupersoner på ett eller annat sätt berör i sin beskrivning. Här kan vi anknyta till Sara Ahmeds teori. Hon talar om hur media, som är en stark maktfaktor i samhället, påverkar oss att tänka och känna för vissa subjekt och deras identiteter. Känslor är något som cirkulerar i det imaginära och studsar mellan symboler, figurer och föremål. Genom historicitetens frånvarande närvaro och genom språkets Hanson, s. 55 Sievers, ”Fattiga luras till Linköping för att tigga” Östgöta Correspondenten, http://www.corren.se/nyheter/linkoping/fattiga-luras-till-linkoping-for-att-tigga-7542986.aspx, Publicerad:141203 (hämtad:150302) Johan Sievers, ”Fel i rapport om tiggarligor” Östgöta Correspondenten, http://www.corren.se/nyheter/linkoping/fel-irapport-om-tiggarligor-7124010.aspx, Publicerad:140707(hämtad:150302) TT, ”SL slopar inte SD- kampanj” Östgöta Correspondenten, http://www.corren.se/nyheter/sverige/sl-stoppar-inte-sdkampanj-6992181.aspx, Publicerad:140522(hämtad:150302) Östgöta Correspondenten, ”Polisen; ”Vi har inte sett någon nämnvärd brottslighet” http://www.corren.se/nyheter/linkoping/polisen-vi-har-inte-sett-nagon-namnvard-brottslighet6804513.aspxPublicerad:140313(hämtad:150302) 158 159Johan 56 makt, ”klibbar” sig känslor fast vid olika subjekt, detta sker genom upprepningar som ackumuleras till att skapa ett värde. Ahmed talar om detta som affektekonomier. 160 Ja, så det är en tragisk situation att sitta där… Sen har de ju hittat små barn som har suttit där som har varit dit satta av ligor, som har kommit från… det har ju stått på flera ställen… Man 60-65 år Ja, alltså det... Jag brukar höra småsnack från typ... pappa och sådana som brukar säga att det är tjuvligor som lurar för pengar eller sådant… Men det är inte direkt något som jag vet om jag ska tro på eller inte… Man 20-25 år Alltså, vissa kan ha varit sådär… Ja, det är organiserat, de sitter och bara tjänar dutteduttedutt, sådär liksom… Kvinna 35-40 år Det vi ser i våra intervjuer är att flera av intervjupersonerna har en misstanke grundad på rykten om att pengarna, som EU-medborgarna som tigger får, möjligen går till organiserade ligor. Dock distanserar sig alla genom att inskjuta att det är vissa obestämda andra som menar att pengarna går till någon form av liga som fungera som utpressare. I den inre dialogen om vilket moraliskt ansvar den enskilda ska åta sig i frågan om att ge eller inte, verkar det som om att dessa vissa andra fungerar som ett slags skydd mot en eventuell felbedömning. Föreställningen om ”tiggarna” skulle vara organiserade är något som även Hansson framhåller i sin masteruppsats. Hansson menar att "förställningen, är utbredd i det kollektiva rummet."161 Ja, det är vissa som inte ger pengar till dem för att de tror att de blir utnyttjade, att pengarna går till några andra människor som tjänar på det. Så det är väl en anledning till att folk inte vill ge till dem… Men alltså, jag tror att ingen människa skulle sitta utomhus i tio timmar liksom i det här vädret bara för att bli utnyttjat utan de… Jag tycker man borde ge dem… Kvinna 15-20 år Också så är det många som typ så här har pratat om att det är kriminella ligor och så här och tjänar fett med pengar… Kvinna 15-20 år Vi kan se att ordet ”organiserat” förknippas med just kriminalitet när man pratar om EUmedborgarna som tigger. Det tycks finnas ett samband mellan misstanken om att EUmedborgarna är organiserade på något sätt och tanken att de arbetar för en kriminell liga. Frågan är; om EU- medborgarna som tigger har organiserat sig för att kunde ta sig hit, skulle det då samtidigt kunna fastställas att de är kriminella och/eller utsatta för någon form av människohandel? 160Ahmed, 161 s. 68ff Hansson, s. 58 57 Något som stör Vad är det som stör? Fast samtidigt kan jag tycka att de som kommer fram sådär kan vara mer irriterande en att någon sitter… Fast det är de som sitter och tigger som är de som är störiga… som anses vara… störiga… så… Nää, jag vet alltså inte… Jag tycker det är jätte… Det är både intressant, fascinerande och konstigt … Det är jätteintressant… Man får ingen rätsida på det … Ja, man blir ju helt så här när man börjar tänka så och just hur man känner inför olika… man undrar alltså, varför man som så här… när de sitter och tigger verkligen så här, varför blir jag irriterad? Varför tycker jag det är? Varför kan jag inte bara stänga av? Eller bara inte bry mig?… Ja det är väl det? Man bryr sig… Kvinna 35-40 år Genomgående beskriver intervjupersonerna EU-medborgarna som ganska så passiva i sättet de tigger på. De är sittande på marken, hälsar och ber om pengar. Det finns inget i intervjupersonernas svar som antyder att de upplever EU- medborgarna som dåligt klädda, påverkade av alkohol eller droger eller framfusiga. Således skiljer de sig avsevärt från de tiggare som Beijer beskriver i en Stockholmskontext, i slutet på nittiotalet. Tiggarna i hennes undersökningsgrupp är alkohol- och drogberoende och flera av dem lider av svår psykisk ohälsa. Deras tiggeri är aktivt på så sätt att de uppsöker människor och ber om en summa till något ändamål, oftast mat. Fast i själva verket går pengarna till att finansiera missbruk något som givarna är medvetna om men ändå väljer att bortse från.162 Trots att EU-medborgarna inte upplevs som påträngande eller störande på samma sätt som de svenska missbrukande tiggarna, uppfattas de ändå som störande. Intervjupersonerna beskriver på olika sätt hur det nya subjektet EU- medborgarna, tagit plats i rummet. Det finns olika sätt att se och känna inför denna förändring. Den förändring som främst tas upp är känslan av att det är främmande kroppar som beter sig på ett sätt som vi inte är vana vid. Ahmeds teori kring vithetens fenomenologi, handlar om hur det vita rummet skapas genom att människorna samspelar inom vitheten. De avvikande, de svarta, ses då om några som gör intrång i det vita rummet.163 På samma sätt kan man betrakta svenskheten som något som skapar ett ”svenskt” rum där främmande, som t.ex. EUmedborgarna, ses som några som inte passar in i vårt rum. Svenskheten innebär vissa vanor och normer för beteende164 och EU-medborgarnas sätt att vara ser intervjupersonerna skiljer sig mycket från våra, vilket vissa av dem upplever som störande. För mig är det lite blandade känslor i början… det är det alltså ... Ja, man kan säga att det är ett avvikande sätt. Att det plötsligt var några och sedan var det plötsligt jätte många… Kvinna 40-45 år Beijer Ahmed, s.134ff 164 Qaisar Mahmood, Jakten på svenskheten, Natur & kultur, Stockholm, 2012 162 163 58 Tiggeri, alltså vi har ju inte tiggeri av om man nu kan säga oss som är svenskar eller om man nu ska uttrycka, som inte kommer in så som de gör. Det är ju många som upplever jag, som har det dåligt även… Jaa, barnfamiljer och det kan vara missbruk och så vidare och de sitter… vad jag vet så har inte de tiggt på det sättet? Men det… man har kanske en annan social kontakt då som man har… man får medel ändå? … Kvinna 60-65 år Alltså, i början tyckte jag det var rätt så jobbigt. Men nu när jag tänker på det… Alltså det skadar ju ingen på det sättet, men jag tycker det blir… Alltså, det känns obehagligt på något sätt… man är ju inte van. […]...Alltså inte för att nu när jag tänker som en helhet inte för att jag blir störd längre, det var mest i början. Dom kan lika gärna vara här… Men… helst vill jag inte det för att jag tycker Sverige ska vara som det var innan. Vi ska inte ändra på det… Man 20-25 år Mats Brusman tar upp betydelsen av identiteters koppling mellan fysiska och sociala rum. Brusman beskriver begreppet mindscape som summan av den sinnliga upplevelsen av en plats, minnen, erfarenheter och visioner av platsens möjligheter och karaktär165 Brusman tar upp Kerstin Gunnemarks tankar kring lokal identitet, som är en typ av territoriell identitet, den del av vår identitet som är knuten till geografiska platser. Den lokala identiteten kan ta sig uttryck i en ”hembygdskänsla”. Den lokala identiteten byggs upp av social integrering, aktivitetsfält, symbolvärden och lokalhistorisk kunskap.166 Var och en upplever platsen på sitt eget sätt och vår lokala identitet gör att vi har vissa uppfattningar om hur platsen bör se ut, vilket slags människor som bör finnas där och vilka aktiviteter som är passande för platsen-Vi tycker det är klart att vårt mindscape av en plats och vår lokala identitet som är knuten till en plats kan påverka hur vi upplever nya och ovanliga inslag i miljön. Alltså, så de som tigger… det är väl mycket det mest? Det är de som… Jaa… det är de som märks, de andra märks inte så… Jag menar inte att det är något dåligt att de märks men det är det som man ser. Vi är inte vana vid det så, längre i Sverige… Fast det var fattigt förr. […] Ja, vi har ju inte den typen av fattigdom, den syns inte riktigt… Det är som den där Karl-Bertil Jonssons tid då det inte var fult att vara fattig… Man såg de fattiga på gatan och så… Nu har vi inte det och har inte haft det så… Svenskar sitter sällan… Om det är några som är ute så är det typ, alkisar… Det har sällan varit några som tigger så… Kvinna 35-40 år Att göra rätt för sig Det är inte bara en känsla av ovana inför att stöta på fattigdom på ett mer vardagligt plan som stör intervjupersonerna. Något som flera informanter såg som störade var också att EUmedborgarna som tigger inte gjorde något tillräckligt aktivt i sitt sätt att få ihop pengar. 165 Brusman, s.39ff 166 Brusman, s.42 59 Ibland kan det vara så ja för att jag kan känna mig frustrerad för jag har kämpat mycket i mitt liv för olika saker och sedan plötsligt ska...[…]plötsligt ska det komma någon och tigga för att de ska få det bättre genom någon annan som har jobbat. Och de här de har möjligheter och jag ser inte att de har ett ben eller kanske... har några skador på något sätt. De kan ändå gå, de kan röra sig. De har, de har möjlighet att göra någonting… också så... Kvinna 41 år Det gå ju att få en väldig konstig inställning till att det sitter folk i vart enda gathörn med en uttjänt kaffemugg och skramlar pengar... Det lösa ju inget problem att de sitter där… utan det är ju bara knappt nödhjälp det de får. När de nu kommer skulle det inte var så konstigt att sätta vissa av de i hantverks yrken, för de har ju haft jobb i alla fall där nere. Så ur den synvinkeln kan man göra någonting åt det… Och sen att ge dem någon form av utbildning i den vad det nu må vara för någonting. Så det är ju ingen vacker syn att de sitter där… Man 60-65 år I sin bok Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen hävdar Zygmunt Bauman att för att ett arbete ska godtas som ett arbete, måste det erkännas av andra och betinga en lön.167Att EUmedborgarna mestadels sitter och beter sig passivt kan alltså inte erkännas som arbete, trots att de sitter flera timmar varje dag i alla sorters väder. Bauman menar att alltsedan produktionssamhällets början har vi fostras till att tycka att arbete är bra och lärt oss att likställa arbetsetik med ett värdigt sätt att leva, vilket innebär plikten för individen att foga sig och inrätta sin tillvaro efter klockan och arbetsgivarens vilja i utbyte mot en lön. Således är arbete normaltillståndet och motsatsen, att inte arbeta, måste därför anses vara dåligt.168 När EUmedborgarna som tigger inte försöker att gör något för att få ett riktigt arbete och göra rätt för sig, utan istället passivt ber om pengar utan att utföra någon form av mottjänst stör det föreställningen om vad som är god arbetsetik. Bauman fastslår att konsumtionssamhället bygger på en föreställning om att alla har sin arbetskraft att sälja i utbyte mot att förtjäna en värdig inkomst och att ingen lönarbetare kan åläggas att dela med sig av det som denna har förtjänat genom arbete.169 Vidare påpekar Bauman att konsumtionssamhället inte behöver all arbetskraft, vilket skulle kunna förklara varför vissa människor blir konsumenter utan någon direkt funktion.170 Det som vi främst upplevde störde intervjupersonerna var två saker. För det första; EUmedborgarnas sätt att bete sig avviker från vad som anses passande i både tid och rum. För det andra; att EU-medborgarna, som flera uttrycker det, sitter. Detta upplevs av många som påträngande och provocerande och som en ovilja mot att göra rätt för sig genom att ta ett ”riktigt” arbete. 167Zygmunt Bauman, Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen, Daidalos, Göteborg, 1999, s.14 1999, s.13 169 Ibid, s.13f 170Ibid, s.10 168Bauman, 60 Tillit och moraliska dilemman Anthony Giddens skriver om vårt behov av ontologisk trygghet; Uttrycket [ontologisk trygghet] syftar på den tillförsikt de flesta människor hyser rörande att deras identitet kommer att uppvisa en kontinuitet och att den omgivande sociala och materiella handlingsmiljön kommer att vara konstant. Känslan av att personer och ting är pålitliga, som är så central för begreppet tillit, är grundläggande för känslan av ontologisk trygghet. De båda är därför psykologiskt nära besläktade.171 En grundläggande del av den ontologiska tryggheten är tilliten till andra människor. Den är ursprunget till att vi upplever en stabil yttre värld och en integrerad självidentitet. Det är viktigt att vi upplever en ordning i tillvaron och att andra följer rutiner som vi känner igen. Om tilliten rubbas genom andras agerande kan det också leda till att vi ifrågasätter vem vi själva är. Giddens säger att denna ordning är solid och konstant men kan rämna genom en blick från någon ett visst tonfall ett ansiktsuttryck eller en gest.172 EU-migranternas närvaro i vårt vardagliga rum kan vara något som rubbar den ontologiska tryggheten. Vi hamnar i en situation där vi möter människor som lever utanför vår trygghet. Detta kan göra att vi ställs inför moraliska dilemman som kan ge upphov till beslut av ett slag som vi tidigare inte behövt ställas inför. Att ge ett ekonomiskt bidrag till en nödställd verkar vara förbundet med stora moraliska överväganden. Även om det endast handlar om några få kronor är det viktigt att pengarna ges till de rätta människorna, till dem som är fattiga på riktigt eller till människor som kan förvalta pengar. Vidare förklarar Giddens att den ontologiska tryggheten hjälper och guidar oss när vi gör överväganden i vad som är rätt, rimligt och acceptabelt. För att inte riskera ett tillstånd av kaos och ångest sätter individen parentes om och utesluter flera möjliga rätta, menar Giddens. Därför är förtroende och tillit till vissa utvalda personer avgörande när den enskilda gör sina val.173 Ja, men när det gäller typ Röda korset och sådant. Det hör man inte så mycket skitsnack om utan det är bara ju... För då kan man ju vara rätt säkra på att det faktisk går till att hjälpa någon också… Man 20-25 år Ja, alltså det ända negativa är liksom när pengar kommer till dem som redan har, alltså till de som typ är administrativa personer liksom… Kvinna 15-20 år Anthony Giddens, Modernitetens följder, Studentlitteratur, Lund, 1996, s.91 Giddens, 1999, s.66f 173 Ibid, s.48f 171 172 61 Hej, hej!-det personliga mötet Det personliga mötet med EU-medborgarna kan rubba vår ontologiska trygghet då det kan få oss att ifrågasätta oss själva i vår identitet som medmänniska. De flesta av våra intervjupersoner beskrev hälsningen som något som kännetecknade deras möte med EU-medborgare som tigger. Hälsningen utgör vad Asplund kallar den mest elementära handlingen när vi möter en annan människa. Genom hälsningen sker ett erkännande av den andres existens via något slags gest. Det är en inlärd och omedveten handling, en social responsivitet. Han menar att hälsningen kan utgöra en elementär maktutövning varigenom det går att straffa och förminska den andre och till och med tvinga denna till underkastelse.174 Vi kan se av intervjuerna att detta återspeglas i hur flera av intervjupersonerna förhåller sig till att de som tigger hälsar på dem. De flesta finner det naturligt att hälsa tillbaka medan andra stundom upplever det som påfrestande och ibland helst vill ignorera hälsningen. Han som sitter här ute han har ju suttit här i flera månader, så det... Man nickar och så där. Och kan säga hej! Det är ju deras kontaktgrej… Men jag brukar inte ge pengar i alla fall, så det… Man 60-65 år När… om man inte ens orkar titta och inte ens säger hej och bara går för att man inte orkar… eller man orkar… Amen du vet, man har en sådan där jobbig dag och man vill typ inte träffa någon alls… och då är det någon som tar kontakt och man bara… Usch… Det är jobbigt… tycker jag när man bara… Åtminstone att säga hej och se någon, det tycker jag är ganska viktigt även om man inte kan… så… i alla fall om någon säger hej så säger man… För det vet man själv vilket as man känner sig som om inte någon hälsar tillbaks… Kvinna 35-40 år Jag tycker de är väldigt glada som personer och de hälsar alltid och då blir det att man vill hälsa tillbaka också. Jag tycker man ska bemöta varje person man träffar på med ett hej eller leende… Kvinna 15-20 år Jaa, fast jag brukar såhär bara tänka att det här är en annan människa, det är bara, så jag brukar säga hej och vinka,[...] Det känns så obekvämt när folk tänker att det är så jäkla synd om de här stackarna som sitter här… och det blir nästan förminskande… Kvinna 15-20 år Asplund påpekar att hälsning inte kan ses som en prestation eller motprestation utan en gratis social nyttighet. Det är alltså inte frågan om ett ekonomiskt utbyte. Ändå finns det något krav i just det här hejandet. I försäljarens hej finns det en underliggande förväntan om att mottagaren köper något. Det kan tolkas som att det i hälsningen från dem som tigger egentligen finns samma klara syfte nämligen att mottagarna ska ge dem ett hej och sedan pengar. Men det vi sett i vår undersökning är att hälsningen väcker många andra känslor hos intervjupersonerna. Känslor som 174Asplund, s.10ff 62 skam, obehag och otillräcklighet. Men att välja att inte respondera på en hälsning verkar vara plågsamt och kan i vissa fall leda till att intervjupersonerna helt undviker möten.175 Jaa, alltså sådär… Usch… Jag går en annan väg för jag vet att det sitter någon där… Det orkar inte jag eller… Det är mer en sådan grej en att jag är pank… Det är mer det här, jag orkar inte… Kvinna 35-40 år Jaa, jag känner mig också sådär kluven… Jag tycker att det är jättesvårt… Man vill ju bara se de som en unik människa… men samtidigt man får ju instinkt att man vill hjälpa liksom. Så ibland alltså även om jag skäms för det, ibland så ignorerar jag det bara… Även fast jag… Det går helt emot mina värderingar… Kvinna 15-20 år Jag måste väl erkänna att jag blir lite ill… Ja, man blir ju illa berörd när man känner det där… Jag vill inte få ögonkontakt för har man det då känns det som att då kan jag inte bara gå förbi. Så det är att glida undan, jag är medveten om det… det är, det är för mycket, för många på vägen. Jag kan inte stanna och ge… Kvinna 60-65 år Mötet med de som tigger blir i vissa fall en direkt konfrontation med orättvisor, vetskapen om att jag har och egentligen borde dela med mig är en skamkänsla som ibland blir så stark att den kan påverka självbilden åtminstone tillfälligt. Ibland får skamkänslor den enskilda att reagera undvikande. Dessutom överförs skammen ibland till EU-medborgaren genom att den enskilda känner medlidande med att EU-medborgarna behöver göra något så skamligt som att tigga. Thomas J. Scheff och Bengt Starrin påpekar att, skammen är en mångsidig emotion som guider oss både socialt och psykosocialt och fungera som vår moraliska kompass. Det är därför den primärare emotionen i interaktionen till andra människor. De menar att vår känsla för skam och vad som kan anses skamligt grundläggs redan under våra första levnadsår då vi är som mest beroende av andra människors omvårdnad för vår överlevnad.176 Sammanfattningsvis kan vi konstatera att känslan av skam är en ständigt återkommande emotion som präglar detta möte. Hur ska vi hjälpa? Åtgärder, hjälp och ansvar Den enskildes ansvar Vi upplever att alla intervjupersonerna på något sätt kan relatera till EU-medborgaren som tigger. Alla uttrycker att det är ett problem som ska lösas. Sedan finns det blandade känslor som flera uttrycker det och olika uppfattningar om vem som borde lösa problemet. Några tycker att det ska lösas på samhällsnivå medan andra lägger ansvaret på EU-medborgaren själva och åter andra känner att de själva borde hjälpa eller åtminstone försöka. Det enda som är gemensamt är att det är frågan om att någon borde ta ansvar. Emmanuel Lévinas framhåller att vi har ett ansvar för den andre även om det egentligen inte angår oss. Vidare menar han, att i och med att vi ser den Ibid, s.20 Thomas J. Scheff och Bengt Starrin, Ett emotionssociologiskt perspektiv på sociala problem: skam och utsatthet, i Meeuwisse, A. & Swärd, H. (red.) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur & Kultur. 2013 s. 190 175 176 63 andre åläggs vi också ett moraliskt ansvar. Han hävder, att den enskilda bär sitt ansvar till den andre utan att kunde begära någon form av ömsesidighet från denna.177 Flera av våra intervjupersoner säger att de är positiva till att ge dem som tigger pengar. Dock är det endast ett par av dem som säger att de ger ibland. De flesta uppger dock att de inte har råd eftersom de själva har en hårt pressat ekonomi. Deras argument är att de finner det moralisk rätt att ge eftersom de anser att människor som väljer att lämnar sitt land och sin familj för att tigga gör det för att de inte har något annat val. Flera hänvisa även till en känsla av skuld. Ja alltså, man känner väl ganska mycket sympati med dem och man känner skuld och man vill ju ge… Men det är oftast att man inte har liksom pengar eller något annat på sig eller sådant… Kvinna 15-20 år Ja, jag har nog svårt att kunna leva med det jag får in i månaden så… Man 20-25 år Jag tycker att det är, ja jag brukar ge… Men jag tycker det är jättejobbigt för att jag själv inte har så mycket pengar att ge… Det kan jag känna… Fast jag tänker samtidigt att det kunde lika gärna vara jag som sitter där så, alltså… Kvinna 30-40 år Alltså jaja i början gav jag dem lite småmynt och sådär men sen ja tröttnade jag alltså… De är hur många som helst, så jag menar ibland brukar jag tänka att mina pengar räcker inte månaden ut… fast å andra sidan lägger jag mycket på så här onödiga saker så jag menar, de skulle lika gärna kunna få de här slantarna… Man 2025 år Vilken hjälp, hjälper? Ja, skänker vi någonting så förhoppningsvis gör det någon nytta? Om det är mat, kläder eller annat sätt, så borde det hjälpa. Å gör jag… Jag har aldrig bjudit in någon i mitt hem eller nått så, men klart skulle jag välja att göra det, då hjälper jag ju på stället… Kvinna 60-65 år Många av intervjupersonerna vill gärna hjälpa till men problemet är att de inte vet på vilket sätt de kan hjälpa EU- medborgarna som tigger. Ja... de här tiggarna, de i Sverige, de är inte… det är inte samma som i [...]Där är det vanvård nästintill. Och där är de tacksamma för vad de än får. Här är de kräsna och kastar det som de inte tycker om. Det blir jag arg på, för att de är kräsna, att de har mage att säga nej till det och att det inte passar. Och det tror jag lett till att många blir arga… Kvinna 40-45 år Lévinas, Emmanuel, Etik och oändlighet: samtal med Philippe Nemo, 3., utök. uppl., B. Östlings bokförl. Symposion, Stockholm, 1993, s.111 177 64 Att hjälpa andra är att riskera att bli avvisad. Det som den ena människan tror att den andra behöver, kan visa sig att vara en felbedömning. Och precis som i Cecilia Parsbergs forskningsprojekt kan vi konstatera att det finns en ömsesidighet i förhållandet mellan den som ger och den som tar emot.178 För att ett givande ska bli lyckat och givaren ska känna att denna har handlat på ett bra sätt, krävs det att mottagaren reagerar enligt givarens förväntningar. Søren Kierkegaard säger; "[…]All äkta hjälpsamhet börjar med ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och därmed måste jag förstå att detta med att hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna. Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa."179 Jag tror problemet är att en del inte känner sig själva tillräckligt bra och de vill verkligen hjälpa men för eller senare kommer de att upptäcka att de varken kan hjälpa dem i deras eget land eller här med en mer långvarig hjälp, inte genom pengar direkt i handen. Och andra sätt att tänka på... Det här är ett själviskt sätt att hjälpa. Dom mår dåligt av att se och tänker kanske det kunde varit mig och såklart. Men de hjälper endast för att själva må lite bättre och då är det frågan om det är någon hjälp. Då gör du det faktisk bara för att hjälpa dig själv… Man 30-35 år Statens roll Frågan är vem och vilka det är som ska ta ansvaret för människor som vistas i det offentliga rummet? Bauman fastslår att statens agerande i det offentliga rummet via lagstiftning och samhällsinstitutioner har lett till att staten har kommit att fungera som moralisk auktoritet. Det kan ha lett till att den enskilde har kommit att befrias från moraliskt ansvar.180 EU-medborgare som tigger är ett samhällsproblem tycker de flesta intervjupersonerna, men ansvaret ligger hos hemländerna och EU. Det finns en stor kluvenhet i ansvarsfrågan. Parallellt med att många känner ett medmänskligt ansvar råder det i hög grad enighet om att länder som Rumänien och Bulgarien har brustit i att hantera medborgare som avviker från den allmänna standardutvecklingen. De som tigger är inte undernärda, konstaterar någon intervjuperson. Flera uppmärksammar att de har mobiltelefoner. De flesta menar att tiggeri är ett ovärdigt sätt att tjäna pengar på och intervjupersonerna tycker inte det borde vara nödvändigt att människor inom EU ska behöver förnedra sig till tiggeri, om stater som Rumänien och Bulgarien tog sitt ansvar. Intervjupersonerna kopplar problemet till en misslyckad politik i dessa länder och det till trots att de är medlemmar av EU. Snarare än att det skulle vara en fråga om direkt fattigdom. Men samtidig tycker jag att det borde finnas mer press inom EU att hjälpa sina medmänniskor i sitt eget land[...]Alltså, vi lever så pass bra att det är nästa ofattbart att höra att det fortfarande finns delar i Europa som lever i misär… Kvinna 40-45 år Cecilia Parsberg, Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige? http://tiggerisomyrke.se/marknadsundersokning/ (Hämtat:150308) 179Isabel Allende, Lars Erik Böttiger & Jörgen Nordenström, (red.), Å herregud, mitt i semestern: en antologi : [möten med sjukdom, lidande och vård], Karolinska Univ. Press, Stockholm, 1999, s.287 180Zygmunt Bauman, Postmodern etik, Göteborg: Daidalos.1996, s. 173 178 65 Många kommer ju från Rumänien och Bulgarien och sådant… att de länderna kan få hjälp… tillexempel av EU… Men de har inte gjort någonting åt det själva. Mycket för… det är väl mycket för att de är romer och så som de inte tycker är så... Kvinna 35-40 år På det sättet har alla ett medmänskligt ansvar men det är liksom ekonomiska ansvaret… det känns inte som det kan ligga helt på… det är liksom inte vettigt att det ska vara så att folk ska behöva åka hit och få folks smutsiga småpengar. Men nu är det ju så och då är det ju bättre än att folk svälter ihjäl eller inte vara någonstans… Kvinna 15-20 år Jag har blandade känslor. Som människa, medmänniska ... Jag tycker att det är ovärdigt att människor 2015 ska behöva tigga i Europa. Jag tycker vi borde ha kommit längre… Man 30-35 år Meeuwisse och Swärd påpekar att uppfattningen om samhällets utsatta grupper och sociala problem, varierar mellan tid och plats. Likaså synen på hur problemen ska åtgärdas. Sociala problem och utsatta grupper skildras och kartläggs dels via massmedier och dels via statistiska centralbyrån som insamlar uppgifter om hur olika grupper av människor avviker från den allmänna standardutvecklingen. Frivilligorganisationer spelar också en roll i framställandet av utsatta grupper. Men även den enskildes egna erfarenheter och iakttagelser influerar uppfattningen av sociala problem, menar de. Samtidig klargör de för att det inom vissa problem områden endast finns lite kunskap. Här tar de bland annat upp EU-medborgare som tar sig runt mellan europeiska länder för att tigga som ett exempel på ett område där statistiken är ofullständig. Detta kan bli grogrund för spekulationer men även folkliga föreställningar och myter om problem.181 "Kunskaper om några få problembärare generaliseras. Problem och problembärare blandas ihop", säger, Meeuwisse och Swärd182 Slutdiskussion Migration, globalisering och media är något som anses följa vår tids moderna utveckling, denna utveckling är något som också påverkar vårt identitetsskapande på nya sätt. Vissa människor och deras identiteter är mer angelägna att lyftas upp i rampljuset en andras. Som det i början av analysen kunde ses har just media en stark inverkan på hur vissa gruppidentitet framställs och snabbt sprids och vilka känslor som befästs i dessa sammanhang. När intervjupersonerna pratar om dessa människor, finns fattigdom med i bilden, i detta sammanhang kommer känslor som medlidande och viljan att hjälpa fram hos alla de intervjupersoner vi pratat med. 181 Anna Meeuwisse, & Hans Swärd, (red.), Perspektiv på sociala problem, 2., omarb. utg., Natur & kultur, Stockholm, 2013, s. 48f 182Meeuwisse & Swärd, s. 50 66 Samtidigt har vi sett att det finns en osäkerhet i beskrivningen av EU-.medborgarandas identiteter både i sättet att bete sig och i kulturell bemärkelse. Det i sin tur gör att det finns en känsla av kluvenhet i intervjusvaren. I intervjuerna konstrueras tiggeri som ett socialt problem Dels framställs tiggeri som ett problematisk beteende och en ovärdig levnadssätt. Dels finns det också en underförstådd konsensus om att de som tigger är romer och att det i sig är ett svårlöst problem. Att just romer har beskrivits som ett resande folk inte bara i Sverige utan i hela Europa kanske inte är någon slump, utan snarare ett uttryck för en växelverkan mellan att vara undertryckt och att vara oönskad. Sålunda kan resandet vara en fråga om att flytta från något snarare än till något. Ahmed hävdar och hänvisar till Frantz Fanon, att en kropp som obehindrat rör sig i det samhälliga rum kan sträcka ut efter de saker som den önskar sig. Om kroppsschemat däremot präglas av rasifiering, saknas också förmågan att fritt och obehindrat ta för sig av det som kan tyckas självklart. 183 Alltså en lång historia av förtryck och begränsade möjligheter sätter sin prägel på kroppar och folkgrupper inte bara på individnivå utan det präglar generation efter generation. Vi har under arbetet med denna uppsats kommit till insikt om att fattigdom är ett relativt begrepp som inte alltid enbart kan knytas till tillgång på ekonomiska medel. I fallet med EU-medborgare som tigger i Europas städer kan det snarare var en fråga om frihet och möjligheter. Den slutsatsen drar vi eftersom något av det som våra intervjupersoner upplever som mest störande är att EU-medborgarna som tigger beter sig passivt. Att de sitter, att de inte försöker få ett arbete, menar en del av dem, bidrar till att vidmakthålla en offerposition som upplevs ogynnsam för dem som tigger. Men att det råder fri rörlighet i Europa och att det finns samma möjligheter för alla att fritt ta sig till ett annat EES-land är inte samma sak som att alla har samma förutsättningar att dra fördel av detta. Eller som Ahmed vidare betonar, att handlingen inte enbart beror på rörelsen i sig utan på i vad mån varmed handlingen är möjlig för den enskilda utifrån det övriga samhällets föreställningar om det historiska, rasmässiga kroppschemats rörelsemöjligheter. Det vill säga på vilket sätt den enskilda kan frigöra sig från de förställningar som ligger under ytan och som under generationer har format hinder i den enskildas kroppsschema.184 På vilka sätt man bör hjälpa dessa människor är en omtvistad fråga som belyses ur många olika synvinklar i olika sammanhang. Att ge eller inte ge och vem man ska ge till är en av de större frågorna som diskuteras, just diskussionerna i sig kan ses som en konstruktion av moraliska pekpinnar och som just nu spretar åt olika håll. Denna ambivalens i diskussionerna hos våra expertiser i samhället idag, kan tänkas sätta sin prägel hos oss som sedan står inför beslutet att ge eller inte… 183 184 Ahmed, s. 130f Ahmed, s. 130f 67 Marcus Agnafors diskuterar i sin uppsats Tiggeri och moraliska plikter frågan om det finns någon motsättning mellan en plikt att ge pengar till dem som tigger och en plikt att engagera sig i att eliminera tiggeriets orsaker. Agnafors menar att det inte finns någon rätt och fel utan att man kan göra både och. Det kvarstår ändå ett problem och det är om vi ska ge pengar direkt till dem som tigger eller vi i stället ska ge till hjälporganisationer som ger dem stöd. Agnafors själv menar att det finns problem med att ge pengar direkt, eftersom det kan vara mer förnedrande att ta emot en gåva från en enskild än från en opersonlig organisation och att fördelningarna av gåvorna kan bli orättvis, eftersom vi främst ger till dem som verkar ha störst behov, medan en hjälporganisation kan bedöma behoven mer objektivt. På så sätt kan det bli så att en del blir ”vinnare” i tiggeriets fördelningssystem fastän de inte är de mest behövande. Därför tycker Agnafors att vi bör ge pengar till organisationer i stället för att ge pengar direkt till de behövande.185 Visst kan det ligga något i vad Agnafors säger, men att ge till organisationer löser inte, tror vi, de moraliska dilemman som våra intervjupersoner upplever vid det direkta mötet med dem som tigger. De kommer säkert att se det som problematiskt att gå förbi de behövande även om de försvarar sig med att de har gett pengar till en hjälporganisation. De måste ändå hantera de personliga möten som Asplund talar om. 185 Marcus Agnefors, ”Tiggeri och moraliska plikter”, Filosofisk tidskrift. Nr 3, (2014;35), s.12ff 68 Referens Litteratur: Agnefors, Marcus ”Tiggeri och moraliska plikter”, Filosofisk tidskrift. Nr 3, (2014;35) Ahmed, Sara, Vithetens hegemoni, Tankekraft, Hägersten, 2011 Allende, Isabel, Böttiger, Lars Erik & Nordenström, Jörgen (red.), Å herregud, mitt i semestern: en antologi: [möten med sjukdom, lidande och vård], Karolinska Univ. Press, Stockholm, 1999 Asplund, Johan, Om hälsningsceremonier, mikromakt och asocial pratsamhet, Korpen, Göteborg, 1987 Bauman, Zygmunt. Postmodern etik, Daidalos, Göteborg, 1996 Bauman, Zygmunt, Arbete, konsumtion och den nya fattigdomen, Daidalos, Göteborg, 1999 Beijer, Ulla, Tiggeri: ett nygammalt fenomen, Forsknings- och utvecklingsenheten, Socialtjänstförvaltningen, Stockholm, 1999 Brusman, Mats, Den verkliga staden?: Norrköpings innerstad mellan urbana idéer och lokala identiteter, 1. uppl., Tema kultur och samhälle, Institutionen för studier av samhällsutveckling och kultur, Linköpings universitet, Diss. Linköping : Linköpings universitet, 2008,Linköping, 2008 Giddens, Anthony, Modernitetens följder, Studentlitteratur, Lund, 1996 Giddens, Anthony, Modernitet och självidentitet: självet och samhället i den senmoderna epoken, Daidalos, Göteborg, 1999 Hammarén, Nils & Johansson, Thomas, Identitet, 1. uppl., Liber, Stockholm, 2009 Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend, Den kvalitativa forskningsintervjun, 2. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009 Lévinas, Emmanuel, Etik och oändlighet: samtal med Philippe Nemo, 3., utök. uppl., B. Östlings bokförl. Symposion, Stockholm, 1993 Mahmood, Qaisar Jakten på svenskheten, Natur & kultur, Stockholm, 2012 Meeuwisse, Anna & Swärd, Hans (red.), Perspektiv på sociala problem, 2., omarb. utg., Natur & kultur, Stockholm, 2013 Sunesson, Sune, ”Sociala problem och samhällsbekymmer i historien” i Meeuwisse, A. & Swärd, H. (red.) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur & Kultur. 2013 Scheff, Thomas J. och Starrin, Bengt, ”Ett emotionssociologiskt perspektiv på sociala problem: skam och utsatthet”, i Meeuwisse, A. & Swärd, H. (red.) Perspektiv på sociala problem. Stockholm: Natur & Kultur. 2013 Svedmark, Eva I, “Att skydda individen från skada, En forskningsetisk balansakt” i Kalman, Hildur & Lövgren, Veronica (red.), Etiska dilemman: forskningsdeltagande, samtycke och utsatthet, Gleerups, Malmö, 2012 Winther Jørgensen, Marianne & Phillips, Louise, Diskursanalys som teori och metod, Studentlitteratur, Lund, 2000 Öhlander, Magnus. & Kaijser, Lars. (red.), Etnologiskt fältarbete, TPB, Johanneshov, 2012 69 Elektroniska källor: Hansson, Erik “Som att världen har kommit hit”- Stockholmares upplevelser av tiggeri våren 2014, Masteruppsats i kulturgeografi.http://www.divaportal.org/smash/get/diva2:721768/FULLTEXT01.pdf (Hämtad): 2015-02-03) Parsberg, Cecilia Parsberg, Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige? http://tiggerisomyrke.se/marknadsundersokning/ Hämtat 150308 McIntosh, Ian and Erskine, Angus '"Money for nothing"? Understanding Giving to Beggars' Sociological Research Online, vol. 5, no. 1,2000 <http://www.socresonline.org.uk/5/1/mcintosh.html> (Hämtad 2015-02-03) Olsson, Erik, Dokumentation från konferens om utsatta EU- medborgare, Linköpings kommun, http://www.linkoping.se/Global/Stöd%20och%20omsorg/Integration%20och%20invandring/ KonferensLKPG%204feb%20utsattaEU.pdf?epslanguage=sv, publicerad: 150218 (Hämtad: 150309) Tidningsartiklar: Lindberg, Anna, Östgöta Correspondenten, ”Allas vårt ansvar för tiggarna” www.corren.se/ asikter/annas-kronika/allas-vart-ansvar-for-tiggarna-7732864.aspx, publicerad: 150207, (Hämtad:150222) Olauson, Nils, Östgöta Correspondenten, ”Alla artiklar om tiggarna” http://www.corren.se/nyheter/ostergotland/las-alla-artiklar-om-tiggarna-7528157.aspx, publicerad:141120, (Hämtad:150223) Sievers, Johan, Östgöta Correspondenten, ”Hela chatten med eu-migranterna” http://www.corren.se/nyheter/linkoping/hela-chatten-med-eu-migranterna-7721040.aspx publicerad:150203, (Hämtad:150223) Sievers, Johan, Östgöta Correspondenten, http://www.corren.se/nyheter/linkoping/fattiga-luras-tilllinkoping-for-att-tigga-7542986.aspx Publicerad:141203 (hämtad:150302) Sievers, Johan, Östgöta Correspondenten, http://www.corren.se/nyheter/linkoping/fel-i-rapportom-tiggarligor-7124010.aspx Publicerad:140707(hämtad:150302) TT, Östgöta Correspondenten, http://www.corren.se/nyheter/sverige/sl-stoppar-inte-sd-kampanj6992181.aspx Publicerad:140522(hämtad:150302) Östgöta Correspondenten, http://www.corren.se/nyheter/linkoping/polisen-vi-har-inte-sett-nagonnamnvard-brottslighet-6804513.aspx Publicerad:140313(hämtad:150302)
