docDET ÄR EN VÄLDIGT SVÅR FRÅGA”
download 
Report Transcription
DET ÄR EN VÄLDIGT SVÅR FRÅGA”
”DET ÄR EN VÄLDIGT SVÅR FRÅGA” EN STUDIE OM ETISKA FÖRHÅLLNINGSSÄTT I ARBETET MED SOCIALT UTSATTA EUMEDBORGARE I MALMÖ LINDA ÅKESSON Examensarbete i Socialt arbete 15 HP Socionomprogrammet Maj 2015 Malmö högskola Hälsa och samhälle 205 06 Malmö ”DET ÄR EN VÄLDIGT SVÅR FRÅGA” EN STUDIE OM ETISKA FÖRHÅLLNINGSSÄTT I ARBETET MED SOCIALT UTSATTA EUMEDBORGARE I MALMÖ Det är en väldigt svår fråga. En studie om etiska förhållningssätt i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare i Malmö. Examensarbete i Socialt arbete, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, institutionen för hälsa och samhälle, 2015. Sedan 2013 har det gått att urskilja en ökning av utländska EU-medborgare i Malmö lever under undermåliga levnadsvillkor. Syftet med denna studie är att söka förståelse i hur olika aktörer resonerar i frågan om etiska förhållningssätt i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare i Malmö. Rådande lagstiftning visar att EU-medborgare saknar juridiska rättigheter till social välfärd i Sverige vilket gett upphov till frågor om hur Malmö stad ska förhålla sig gentemot gruppen då den är i behov av sociala insatser. Den tidigare forskningen pekar på en förskjutning av sociala insatser från stat till frivilligorganisationer och i frågan om vem som ansvarar över EU-medborgare flyttar staten ofta över ansvarsfrågan på hemlandet. I studien har en representant från Malmö stad samt individer som representerar organisationer i civilsamhället och kommer i kontakt med socialt utsatta EU-medborgare i sitt arbete intervjuats. Informanterna har besvarat frågor och resonerat kring etiska förhållningssätt, ansvarsfördelning, bakgrundsfaktorer i EU-medborgarnas situation samt det fortsatta arbetet med gruppen. Den teoretiska referensram som låg till grund för analysen av empirin var konsekvensetik. Studiens resultat visar på komplexitet i frågan om etiska förhållningssätt och ansvarsfördelning gentemot gruppen. Det framkommer även att informanterna upplever att den största bakomliggande faktorn i EU-medborgarnas situation är antiziganismen i hemlandet. Inför det framtida sociala arbetet med gruppen visar resultatet att det föreligger en önskan om att stödja gruppen. Men även ett behov av ökad kunskap och etisk vägledning för hur och i vilken omfattning arbetet ska fortlöpa. Nyckelord: Antiziganismen, civilsamhälle, EU-medborgare, konsekvensetik, kommun, social utsatthet. 2 “IT'S A VERY DIFFICULT QUESTION” A STUDY OF ETHICAL APPROACHES IN WORKING WITH SOCIALLY VULNERABLE EU CITIZENS IN MALMÖ It’s a very difficult question. A study of ethical approaches in working with socially vulnerable EU citizens in Malmö. Degree project in Social Work, 15 credits. Malmö University: Faculty of health and society, Department of Health and Society, 2015. Since 2013 there’s been a distinct increase in the number of foreign EU citizens living in subpar conditions in Malmö. The purpose of this study is to seek understanding of how different actors are reasoning on the question of ethical approaches in working with socially vulnerable EU citizens in Malmö. Current legislation shows that EU citizens have no legal rights to social welfare in Sweden, which has given rise to questions about how Malmö should behave towards the group when it’s in need of social intervention. The previous research points to a shift in social work from state to NGOs and that the state is often handing over the responsibility of EU citizens to their homeland. In the study, a representative from the Malmö and individuals who represent civil society organizations that comes into contact with socially vulnerable EU citizens in their daily work were interviewed. The informants have answered questions and reasoning about the ethical approaches, responsibilities, the underlying factors in EU citizen’s situation and the continued work with the group. The theoretical framework underlying the analysis of empirical data was consequentialism. My results demonstrate the complexity of ethical approaches and responsibilities towards the group. It also shows that the informants think the main underlying factor for the EU citizens situation are antigypsyism in their home country. The results show that there is a desire to support but also a requirement for increased knowledge and ethical guidance on how and to what extent social work with this group should progress. Keywords: Antigypsism, civil society, EU citizen, consequentialism, municipality, social vulnerability. 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1. INLEDNING ....................................................................................................... 5 1.1 Syfte och frågeställningar .............................................................................. 6 1.3 Avgränsning ................................................................................................... 6 1.4 Disposition ..................................................................................................... 6 1.5 Begreppsförklaringar ..................................................................................... 7 2. BAKGRUND ....................................................................................................... 8 2.1 Rådande situation i Malmö ............................................................................ 8 2.2 Europeiska unionsrätten och nationell lagstiftning ........................................ 9 2.2.1 Europeiska unionsrätten och Utlänningslagen (2005:716) ..................... 9 2.2.2 Socialtjänstlagen (2001:453) .................................................................. 9 3. TIDIGARE FORSKNING ................................................................................. 10 3.1 Frivillighetsorganisationer och välfärdssamhället ....................................... 10 3.2 Socialt utsatta EU-medborgare .................................................................... 11 3.3 Antiziganismen ............................................................................................ 13 4. METOD ............................................................................................................. 14 4.1 Metodologisk ansats .................................................................................... 14 4.2 Val informanter och tillvägagångssätt ......................................................... 15 4.4 Studiens tillförlitlighet ................................................................................. 17 4.5 Analysmetod ................................................................................................ 18 4.6 Metodreflektion ........................................................................................... 18 5. TEORI................................................................................................................ 19 5.1 Etikens grunder ............................................................................................ 19 5.1 Konsekvensetik ............................................................................................ 20 5.3 Teorireflektion ............................................................................................. 21 6. EMPIRI OCH ANALYS ................................................................................... 21 6.1 Arbetet med socialt utsatta EU-medborgare i Malmö ................................. 22 6.1.2 Startskedet av arbetet ............................................................................ 22 6.1.2 Välfärdshybrider i arbetet med EU-medborgare .................................. 23 6.2 Etik i frågan om socialt utsatta EU-medborgare .......................................... 25 6.2.1 Om dilemmat med avsaknaden av juridiskt ansvar .............................. 25 6.2.2 Rädslan för vad en insats kan föra med sig .......................................... 27 6.2.3 Vem äger frågan om EU-medborgarna ................................................. 29 6.3 Antiziganismen ............................................................................................ 30 6.4 Kunskapsbristen kontra viljan att hjälpa ...................................................... 32 7. SAMMANFATTNING OCH DISKUSSION ................................................... 34 7.1 Sammanfattning ........................................................................................... 34 7.2 Diskussion .................................................................................................... 35 REFERENSER ...................................................................................................... 37 Bilaga 1 .................................................................................................................. 40 Bilaga 2 .................................................................................................................. 41 4 1. INLEDNING EU-medborgare i social utsatthet blir en vanligare syn i alla Sveriges orter. Utsattheten är synlig för alla och den berör invånarna varje dag. Olika aspekter som rör EU-medborgarnas situation har under de senaste åren ådragit sig stort medialt intresse. I Sydsvenskan den 25 mars 2015 fanns en artikel med rubriken ”Politisk splittring om EU-migranter”. I artikeln beskrivs sammanträdet i kommunfullmäktige den 25 mars där frågan om hur Malmö stad i framtiden ska arbeta för att ska stödja EU-medborgarna togs upp. I diskussionen om hur Malmö stad ska agera i frågan om socialt utsatta EU-medborgares levnadsvillkor råder ingen enighet mellan de olika partierna. Politikerna har olika förslag och ambitionsnivå vilket leder till svårigheter att nå till enighet i frågan. En försvårande faktor när det handlar om att bedöma vilket stöd som EUmedborgarna har rätt till är att det saknas nationella riktlinjer för hur arbetet ska fortlöpa. Vänsterpartiet och Miljöpartiet menar att Socialdemokraternas satsning inte är tillräcklig. Socialdemokraterna och andra sidan menar att det inte finns utrymme i Malmö stads budget för ett ökat ansvarstagande för gruppen socialt utsatta EU-medborgare. Nils Karlsson från Miljöpartiet säger att Malmö stad i nuläget behöver finna en väg att hantera situationen lokalt tills den sociala rättvisan i resten av Europa infunnit sig (Sydsvenskan, 2014). En grund till att det uppstår politisk splittring i frågan om EU-medborgarnas levnadsvillkor är den svenska lagstiftningens begränsningar. Kommunens juridiska ansvar gentemot socialt utsatta EU-medborgare är utifrån den nationella lagstiftningen som definieras i Socialtjänstlagen (2001:453) i stora drag begränsad, då den endast ger rättighet till nödhjälp. När en lagstiftning inte ger en grupp rättigheter till sociala insatser men det är tydligt att det finns ett stort socialt behov synliggörs istället frågor etiskt ansvar och medmänsklighet. Frågan går att problematisera och diskutera utifrån om ett begränsat juridiskt ansvar är likställt med ett begränsat etiskt ansvar. Fredrik Sjöberg från Miljöpartiet säger den femte februari i kommunfullmäktiges sammanträde att det inte går att hänvisa enbart till den juridiska skyldigheten. Han säger att kommunen har en medmänsklig skyldighet och ansvar gentemot EU-medborgarna som vistas i Malmö. Vidare menar han att det finns ett ickejuridiskt ansvar att se till att dessa människor inte riskerar sina liv genom att sova utomhus i kyla (Kommunfullmäktige, 2015). Utifrån ett etiskt perspektiv skapar avsaknaden av juridiskt ansvar i kombination med behovet av stöd en intressant aspekt av socialt arbete där det sociala arbetet inte längre handlar om rättigheter. Det sociala arbetet blir istället beroende av att kommunen vill upprätthålla de grundläggande etiska värden som alla individers lika värde, jämlika levnadsvillkor och trygghet vilka finns definierade i Regeringsformen (1974:152, 1 kap. 2 §) och Socialtjänstlagen (2001:453, 1 kap. 1 §). Det går att mena att det är i de tillfällen där rättigheter saknas som de verkliga värderingarna prövas. Det näst intill obefintliga juridiska ansvaret har redan resulterat i en avsaknad av kommunalt ansvar för gruppen, även om mindre insatser har gjorts i akuta situationer(Thorsen, 2010). Däremot har olika aktörer av civilsamhället trätt in och verkat för de socialt utsatta EU-medborgarnas levnadsvillkor. Aktörerna har arbetat med gruppen på såväl praktisk nivå men även politisk. Påtryckningarna från civilsamhället kan vara en av faktorerna till att Malmö stad tagit steget in i diskussionen om gruppen framtid. Vilket skapar frågor kring etiska förhållningssätt, ansvarsfördelning och hur det fortsatta arbetet ska fortlöpa. Dessa frågor ligger till grund för studiens syfte och frågeställningar. 5 1.1 Syfte och frågeställningar Syftet med denna studie är att söka förståelse i hur olika aktörer resonerar i frågan om etiska förhållningssätt i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare i Malmö. Studiens frågeställningar är följande: Hur ser informanterna inom kommunen samt civilsamhället på ansvarsfrågan över socialt utsatta EU-medborgare i Malmö? Hur resonerar informanterna i frågan om hur kommun och civilsamhälle framöver ska arbeta med gruppen socialt utsatta EU-medborgare? Hur förstår informanterna de bakgrundsfaktorer som ligger till grund för EU-medborgarnas situation? 1.2 Avgränsning Studiens främsta avgränsning är att de som studien handlar om inte hörs. Jag kommer inte att intervjua EU-medborgare utan enbart politiker och representanter från civilsamhället som kommer i kontakt med gruppen, grundat på att studien berör en organisatorisk nivå och inte en individuell. Vidare avgränsar sig studien till socialt utsatta EU-medborgare som försörjer sig genom att samla in pengar, pantning av flaskor eller att spela gatumusik. EU-medborgare är ingen homogen grupp och jag är medveten om att utsattheten inom flera undergrupper av EUmedborgare. Då de flesta av de socialt utsatta EU-medborgarna i Malmö enligt kännedom härstammar från Rumänien är det främst Rumänien som exemplifieras i uppsatsen. 1.3 Disposition I följande stycke kommer jag redogöra för studiens disposition med en kort beskrivning av varje kapitel. Syftet med dispositionsgenomgången är att läsaren ska få en lättöverskådlig uppfattning av studiens innehåll samt att ge läsaren möjlighet till friare läsning av studien. Kapitel 1 I det inledande kapitlet återfinns inledningen, syftet och frågeställningarna till studien samt studiens avgränsning. Detta kapitel har för syfte att introducera läsaren till ämnet och locka till vidare läsning. Kapitel 2 I detta kapitel presenteras bakgrundsinformation till förståelse för studien. Kapitlet inleds med en redogörelse för den rådande situationen i Malmö vilket följs av de lagrum som berör socialt utsatta EU-medborgare. Efter dispositionsförklaringen återfinns slutligen en begreppsdefinition för att klargöra de begrepp som används i studien. Kapitel 3 Studiens tredje kapitel handlar om tidigare forskningen och har tre underkapitel vilka tar upp frivillighetsorganisationer och välfärdssamhället, socialt utsatta EU-medborgare samt antiziganismen. Kapitel 4 I det fjärde kapitlet presenteras den metodologiska ansatsen och motiveringen till denna. Vidare återfinns valet av informanter samt studiens tillvägagångssätt. Kapitlet tar senare upp etiska 6 överväganden, studiens tillförlitlighet samt en presentation av analysmetoden. Kapitlet avslutas med en metodreflektion. Kapitel 5 I kapitel fem presenteras den teoretiska utgångspunkten för studien, vilket är konsekvensetik. Teorin kommer användas för att analysera den insamlade empirin. Kapitlet inleds med en genomgång av etikens grunder vilket följs av en presentation av teorin. Kapitlet avslutas med en teorireflektion. Kapitel 6 Det sjätte kapitlet handlar om det empiriska materialet och analysen av denna. Empirin presenteras och analyseras med hjälp av den teoretiska utgångspunkten samt den tidigare forskningen. Kapitel 7 I det avslutande kapitlet kommer studien sammanfattas och slutsatserna presenteras. Kapitlet inleds med att syfte och frågeställningar presenteras vilket följs av en sammanfattning och slutsatser där syfte och frågeställningar besvaras. Kapitlet avslutas med en diskussion där jag reflekterar över studien. 1.4 Begreppsförklaringar EU-medborgare I denna studie avser begreppet EU-medborgare individer som reser till Sverige från ett annat medlemsland. Civilsamhälle I denna studie definieras civilsamhälle som den sfär i samhället som innefattar ideella organisationer och nätverk, trossamfund annat frivilligt arbete (Harding, 2012). Antiziganismen Antiziganismen är det begrepp som beskriver och synliggör de fördomar och fientlighet som romer både som individer och kollektiv systematiskt utsatts och utsätts för. Begreppet antiziganismen ersätts ibland med begreppet antiromanismen och det är en pågående dialog vilket begrepp som bör användas grundat på att de betonar olika delar av romers utsatthet. Jag har valt att använda antiziganismen då är vedertaget och används i statliga utredningar men främst då det i dagsläget även används av romska föreningar som får anses ha tolkningsföreträde i frågan (RIKC, 2015). Det ska dock poängteras att det bland romer även råder viss heterogenitet om vilket begrepp som ska användas. EU-migrant EU-migrant är ett begrepp som florerar i dagligt språk att benämna socialt utsatta EU-medborgare. Begreppet är en benämning som ska användas med försiktighet, då det är individens rättighet under att rörlighetsdirektivet att resa inom unionen, vilket inte ska förknippas med migration. Det stigmatiserande begreppet har vuxit fram i takt med att strukturella problem kopplat till den fria rörligheten inom EU vuxit fram, därmed har individen slutat vara medborgare och istället blivit migrant (SR, 2014). Begreppet kommer således inte användas i följande studie bortsett från de citat där mina informanter använts sig av begreppet. 7 2. BAKGRUND I följande avsnitt kommer bakgrundinformation för förförståelse till läsaren att presenteras. Avsnittet börjar med en genomgång av bakgrunden samt den rådande situationen avseende socialt utsatta EU-medborgare i Malmö för att skapa förförståelse för läsaren. Sedan följer en kort redogörelse av den nationella och internationella lagstiftningen samt en förklaring på hur den berör EU-medborgare. 2.1 Rådande situation i Malmö Malmö har sedan 2013 sett ett ökat antal av EU-medborgare som rest till Sverige i syfte att söka försörjning. Det har varit svårt att få en adekvat uppfattning om hur många EU-medborgare som vistas i Malmö då de inte behöver registrera sig för att uppehålla sig i Sverige under den fria rörligheten. Det är därför svårt att redogöra för hur utvecklingen sett ut i staden, men uppfattningen är att Malmö tidigare, på grund av sin geografiska placering, i stor utsträckning varit en genomfartsort på väg till slutdestinationen (Malmö stads representant). Trenden har nu förändrat sig och många av EU-medborgarna väljer att stanna i Malmö. I Malmö stad gjorde Sociala resursförvaltningen våren 2014 en kartläggning av situationen för utsatta EU-medborgare med anledning av det ökade antalet EUmedborgare i staden. Sociala resursförvaltningen kom fram till att de flesta försörjer sig via tiggeri, burk- och flasksamling samt försäljning av Faktum. Vidare fastställdes att de flesta har Rumänien som hemland och tillhör folkgruppen romer (SRS, 2014). Under sommaren 2014 har det skett en fortsatt ökning och en bosättning på en tom tomt på Sorgenfri samt i Pildammsparken har växt fram. Socialtjänsten har även sett en ökning i antalet nödansökningar om hemresor under hösten 2015 och framåt. Malmö stad har vidtagit åtgärder i form av att ge Stadsmissionen ökade medel att öppna verksamheten Crossroads samt tillsätta en kommunal samordnare. Under delar av vintern, under den så kallade meteorologiska vintern, hölls även en lokal öppen för gruppen (SRF, 2015). Crossroads är en verksamhet i Stadsmissionens regi som redan funnits i Stockholm och Göteborg innan den öppnade i Malmö. Crossroads är ett råd- och stödcenter som vänder sig till utländska EU-medborgare som lever i hemlöshet och eller fattigdom. Verksamheten ger upplysning på rumänska om rättigheter och skyldigheter samt kan verka som en brobyggare mellan EU-medborgaren och andra samhällsorgan. Verksamheten tillgodoser även grundläggande behov i form av frukost, användning av dator samt tvättning av kläder (skanestadsmission.se). Den sista mars skedde en avhysning från bosättningsplatsen i Pildammsparken och lägret revs även ned i samband med avhysningen. I samband med avhysningen erbjöd sociala jouren EU-medborgarna bistånd i form av en biljett hem till deras hemland (Skånskan, 2015). Den andra stora bosättningsplatsen som ligger en tom tomt på Sorgenfri där EU-medborgare fortfarande bor i husvagnar samt i uppbyggda skjul. Det har vid ett flertal tillfällen skett försök till avhysning i Sorgenfrilägret varav det sista försöket gjordes i april. I samband med försöken har EU-medborgarna erhållit stöd främst från nätverk som hjälpt till både med överklagan av beslut och praktiskt arbete i lägren (Malmö lokaltidning, 2015). I handlingsplanen som Malmö stad tagit fram för det fortsatta arbetet med socialt utsatta EU-medborgare ges Sociala resursförvaltningen uppdraget att ta fram ett vinterhärbärge med 40 platser som ska ha öppet under december till februari, en 8 daglokal som är öppen dygnet runt samt evakueringslokaler vid extremväder eller vid avhysning. Vidare ska det arbetas fram rutiner för avhysning och samarbetet med andra länder i form av kunskapsutbyte ska undersökas (SRF, 2015). 2.2 Europeiska unionsrätten och nationell lagstiftning Det finns ett antal regelverk som berör EU-medborgare som befinner sig i Sverige. Det är lagstiftningen och direktiven som ger rättighet för medborgare i medlemsländer att använda sig av den fria rörligheten inom EU, men det är även den som begränsar de sociala rättigheter som EU-medborgarna har under sin vistelse i Sverige. 2.2.1 Europeiska unionsrätten och Utlänningslagen (2005:716) EU-rätten är medlemsländernas gemensamma regelverk. Rätten kan beskrivas som ett självständigt rättssystem men den är även integrerad i medlemsländernas nationella lagstiftning. Rätten anses gällande före svensk lag vilket betyder Sverige ska anpassa sin lagstiftning efter EU:s regelverk. I artikel tjugo och tjugoett i EUF-fördraget definieras rätten för alla unionsmedborgare att röra sig fritt och att uppehålla sig inom medlemsstaternas territorium (EUF art. 20 och 21). Det är genom rörlighetsdirektivet, som antogs 2004, som de EU-medborgare som vistas i Malmö ges rättighet att uppehålla sig i Sverige. Rörlighetsdirektivet ger alla unionsmedborgare rättighet att uppehålla sig i ett annat medlemsland i tre månader utan att några villkor eller krav ställs utöver att unionsmedborgaren har giltig identitetshandling och inte är en orimlig belastning för biståndssystemet enligt socialtjänstlagen (2004/38/EG art. 9 och 10). Vad som är en orimlig belastning för biståndssystemet definieras dock inte i direktivet vilket kan skapa svårigheter när medlemslandet ska göra en bedömning om en EU-medborgare utgör en orimlig belastning eller inte. Rörlighetsdirektivet finns även implementerat i den svenska Utlänningslagen (2005:716). När tre månader har fortlöpt får unionsmedborgaren stanna i landet såvida denne uppfyller kraven för uppehållsrätt. Uppehållsrätten grundar sig på unionsmedborgarens förmåga att försörja sig själv och är gällande så länge denne är självförsörjande. För att räknas som självförsörjande ska unionsmedborgaren vara arbetstagare eller egen företagare i Sverige, ha en verklig möjlighet till anställning eller ha tillräckliga tillgångar samt sjukförsäkring (Utl. 3, 5§). De krav som ställs för att erhålla vidare uppehållsrätt skapar svårigheter för de EUmedborgare som reser till Sverige från bland annat Rumänien eftersom dessa i många fall, på grund av diskriminering i hemlandet, saknar de grundläggande förutsättningarna för att bli självförsörjande, inneha anställning samt en finansierad sjukförsäkring. 2.2.2 Socialtjänstlagen (2001:453) I Sverige regleras det sociala skyddsnätet genom Socialtjänstlagen (2001:453). Alla individer som vistas i Sverige omfattas av bestämmelserna om att kommunerna har det yttersta ansvaret för sina invånare vilket definieras i 2 kap. 1 § Socialtjänstlagen (2001:453). Det innebär att alla har rätt att ansöka om olika former av bistånd och få sin rätt till biståndet prövad. Rätten för att ansöka och socialtjänstens skyldighet att pröva rätten till bistånd gäller även EU-medborgare. I kapitel 2a, 2 § Socialtjänstlagen, definieras vad som är gällande för EUmedborgare då de enbart vistas i en kommun men har sin hemvist i ett annat land. I de tillfällen sträcker sig socialtjänstens ansvar enbart till bistånd för att avhjälpa en nödsituation som inte går att lösa på annat vis. Exempel på en nödsituation kan 9 vara ett mål mat eller en biljett hem där individen kom från. Denna paragraf, genom praxis efter Regeringsrätten, således även applicerbar på de unionsmedborgare som vistas i Sverige utan uppehållsrätt med hemvist i ett annat land (RÅ 1995 ref 70). Det sociala skyddsnätet är genom Socialtjänstlagen därför begränsat när det gäller bistånd till EU-medborgarna vilket ger denna grupp väldigt lite rättigheter i Sverige. Den juridiska utgångspunkten för socialt utsatta EU-medborgare skapar svårigheter för gruppen att erhålla de sociala insatser som de är i behov av. Att Socialtjänstlagen i fråga om så basala rättigheter begränsar istället för undsätter är ett nytt fenomen i Sverige vilket medför att forskningen, framför allt kring den etiska aspekten av fenomenet, är mycket begränsad. 3. TIDIGARE FORSKNING I följande avsnitt presenteras den tidigare forskningen som är aktuell för studien. Jag har valt att söka tidigare forskning som avser frivilligorganisationers roll i välfärdssamhället, om socialt utsatta EU-medborgare samt om antiziganismen då dessa tre teman har känts relevanta för min studie. Att finna forskning om utsatta EU-medborgare har varit svårt då fenomenet är nytt i EU. Vidare har det skrivits studier om upplevelsen av att befinna sig i social utsatthet men då dessa avhandlar individuell nivå har det inte varit aktuellt för min studie. I vissa delar av avsnittet har jag använt mig av statligt publicerad rapporter för att belysa forskningen inom det aktuella ämnet, då det ej har varit möjligt att finna på annat vis. 3.1 Frivillighetsorganisationer och välfärdssamhället I underlagsrapporten Framtidens civilsamhälle (2012) skriver forskaren Tobias Harding att det pågår förändringar i civilsamhället. I flera länder har det länge funnits en tradition av att civilsamhället står för produktionen av landets välfärdsservice. Så har tidigare inte varit fallet i Sverige men forskning visar nu på att icke vinstdrivande organisationer även tar större plats i Sveriges välfärdsproduktion. Sverige har en lång folkrörelsetradition bakom sig, vilken har verkat främst som röstbärande och gemenskapsbärande, men framstår nu även i större utsträckning som serviceproducent i välfärdssamhället. En klassisk serviceproducerande organisation är Stadsmissionen som har en lång bakgrund av att stödja och ta hand om hjälpbehövande som inte fångats upp av det sociala skyddsnätet. Harding (2012) menar att behovet av kompletterande funktioner till det traditionella skyddsnätet alltid har funnits men att frivilligorganisationerna nu tar ett ökat ansvar som serviceproducent inom välfärden (Harding, 2012). Grunderna till det ökade ansvaret för välfärdstjänster inom den ideella sektorn kan vara många. I rapporten ”Svenskarnas engagemang är större än någonsin” (2010) beskrivs en möjlig faktor. Här undersöker forskarna om deltagarna i studien uppfattar att behovet av frivilligt arbete skulle minska om regeringen tog deras fulla ansvar gentemot sina invånare. Tjugofem procent av deltagarna delar 2009 denna uppfattning, vilket är en ökning från elva procent som delade den uppfattningen 1995. Författarna menar att denna ökning kan tyda på att en del av det ideella arbete som bedrivs i Sverige uppfattas efterlikna de insatser som stat och kommun ansvarar över (Svedberg, m.fl. 2010). Statsvetaren och professorn Victor Pestoff (2014) har konstruerat, vad han benämner som, en välfärdstriangel för att gestalta de olika delarna av sociala organ i samhället. Välfärdstriangeln innefattar staten, den privata marknaden, hushållen samt frivilligorganisationerna (Figur 1). 10 Figur 1. Välfärdstriangeln av Victor Pestoff. I: Hybridity, coproduction and third sector social services in Europe. Pestoff (2014) menar att det under de senaste åren skett en ökning av instanser som verkar mellan de olika organen, vilket han benämner som hybrider i den tredje sektorn. Genom att använda välfärdstriangeln är det möjligt att belysa de skiftande rollerna i samhällsstrukturen (Pestoff, 2014). Den norske forskaren Ragnhild Andresen skriver tillsammans med Björn-Tore Österaas (2000) att de konstaterat en ökning av välfärdshybrider i takt med det ökade frivilliga arbetet i samhället. De beskriver att en välfärdshybrid är en instans som befinner sig i skärningspunkten mellan offentlig organisation och frivillig organisation. Välfärdshybriden kännetecknas av att det är en offentligt finansierad insats som använder frivillig arbetskraft för att utföra sitt arbete (Andresen, Österaas, 2000). Lundström och Svedberg (1998) menar att en fördel för staten att förskjuta driften av det sociala arbetet till frivilligorganisationer är att de kan utföra tjänsterna till en lägre kostnad än vad staten eller den privata marknaden kan göra (Lundström, Svedberg 1998). Välfärdshybrider används ofta i de fall då det föreligger en särskild angelägenhet inom ett offentligt område, till exempel en situation som kräver en akut avhjälpning. En svårighet med välfärdshybrider är att det är svårt att avgöra vem det egentligen är som äger och formar insatserna. Detta kan skapa spänningar mellan den offentliga verksamheten och frivilligorganisationen då dessa ofta har olika grundläggande ideologier som styr deras arbete. Såväl som välfärdshybrider är ett flexibelt och snabbt sätt att utföra angelägna insatser är de även sårbara inför politiska förändringar, vilket kan leda till att verksamhetens legitimitet lätt urholkas (Andersen, Österaas, 2000). Sverige har en lång tradition som välfärdsstat men efter välfärdskrisen i början på nittiotalet ser man tendenser på förskjutningar från stat till frivilligsektorn i frågan om välfärdstjänster. När staten minskar sitt sociala ansvar över individer i utsatthet förväntas det i högre utsträckning att frivilligorganisationer träder till för att täcka upp det tidigare statliga arbetet (Meeuwisse, Sunesson, 1998) 3.2 Socialt utsatta EU-medborgare Magdalena Mostowska (2014) skriver i sin artikel ”We shouldn’t but we do…: Framing the strategies for helping homeless EU migrants in Copenhagen and 11 Dublin” att det i EU skett en ökning av EU-medborgare som uppsöker härbärge. Artikeln jämför två studier av Köpenhamn och Dublins arbete med utsatta och hemlösa EU-medborgare. Genom de två studierna syftar Mostowska (2014) att besvara frågorna om hur kommunen och de ideella organisationerna ser på det ökade antalet utsatta EU-medborgare och vilka strategier har utvecklats för att hjälpa, eller undvika att hjälpa denna grupp. Författaren beskriver sårbarheten i att både vara hemlös och fattig samt EU-medborgare. De hinder som EU-medborgare i möter är sammankopplade med migrationsstatus i form av uppehållsrätt, begränsade sociala förmåner och svårigheter att ta sig in på arbetsmarknad och bostadsmarknad. De är också sårbara inför social utsatthet då de i flera fall saknar språkkunskaper och tillräcklig kunskap kring samhällsstrukturen, välfärdssystemet och de rättigheter och skyldigheter de har i det land de uppehåller sig i. Forskning har vidare visat på skillnader i vad hemlösheten grundar sig i när det gjorts jämförelser mellan EU-medborgarnas och unionslandets egna hemlösa. För EU-medborgarna är hemlösheten i stora drag oftare sammanknuten med försörjningssvårigheter och fattigdom snarare än missbruk och psykisk ohälsa. Vidare beskriver författaren även den risk som EUmedborgare löper i form av att förlora de, i många fall små, ersättningar och rättigheter de har i sitt hemland när de åker utomlands för att söka försörjning. Eftersom EU-medborgarna enligt rörlighetsdirektivet inte får vara till orimlig belastning för unionslandets biståndssystem blir ofta lösningen på hemlöshetsfrågan en biljett till hemlandet. Mostowska (2014) beskriver vidare att flera EU-medborgare inte vill åka hem och poängterar problematiken med att unionslandet inte har några skyldigheter att se till så EU-medborgaren inte återvänder till en situation av misär i sitt hemland. Författaren menar att EUmedborgaren kan ses som fångad i ett land utan rättigheter och endast en möjlighet att resa tillbaka till ingenting (Mostowska, 2014). I Danmark förs en diskussion med kommunal och frivillig verksamhet och det råder en viss enighet om att danska skattepengar inte ska finansiera andra unionsländers sociala problem och en betoning på individens egenansvar. Mostowska (2014) skriver i sin artikel att det finns strategier för att hjälpa eller att undvika att hjälpa utsatta EU-medborgare. I studien framkommer det att de på de flesta härbärge i Köpenhamn krävs danskt personnummer för att få övernatta, vilket är en statlig strategi för att undvika att ta ansvar för dessa individer, då det juridiskt inte finns ett ansvar som binder staten vid ansvarstagande. Bemötandet av utsatta EU-medborgare rättfärdigas genom avsaknad av juridiskt ansvar. Därför överförs ansvaret till den ideella sektorn. Där finns strategier för att stödja utsatta EU-medborgare både praktiskt men även genom att inte rapportera olagligt uppehälle vidare till kommunen. Slutligen beskriver Mostowska (2014) innovativa strategier för att stödja gruppen EU-medborgare i termer av långsiktiga strukturella lösningar i form av organisationer delar med sig av sina erfarenheter och sätter press på staten för att uppnå strukturell förändring. Studien tydliggör att Danmark angriper situationen genom att säga att det är någon annans ansvar, från ideell verksamhet, till statlig och slutligen till EU-nivå. Av studien framgår dock att det ofta finns flera olika strategier inom organisationerna och att dessa överlappar varandra (Mostowska, 2014). Sammanfattningsvis går det att konstatera att det råder svårigheter för EU-medborgare att få ta del av samma sociala insatser som övriga invånare vilket grundar sig på de juridiska bestämmelserna kring gruppen och att individen ofta utelämnas till sitt eget öde då den varken får vara kvar i Danmark eller har någonting att återvända till i sitt hemland. 12 3.3 Antiziganismen Begreppet antiziganismen synliggör den fientlighet och de fördomar som drabbar romer i Rumänien, Sverige och resten världen. I betänkandet Romers rätt – en strategi för romer i Sverige (SOU 2010:55, 166) återfinns en definition av antiziganismen som har sitt ursprung ur den amerikanske forskaren Helen Feins definition av antisemitismen. ”Antiziganismen är en bestående latent struktur av föreställningar fientliga mot romer som kollektiv, vilka på det individuella planet manifesteras som attityder och i kulturen som myter, ideologi, folkliga traditioner och bildspråk, och i handlingar – social och legal diskriminering, politisk mobilisering mot romer och kollektivt eller statligt våld – vilket resulterar i/eller syftar till att fjärma, driva bort eller tillintetgöra romer just för att de är romer.” Ovanstående benämning kan enligt Cederberg (2010) användas vid beskrivning av diskrimineringen och rasismen mot judar och romer. De historiska likheterna mellan antisemitismen och antiziganismen är många. Både romer och judar har en historia där de betraktats av omvärlden som ett främmande folk och har ofta blivit utsatta för mytbildningar och fördomar (Cederberg, 2010). Diskrimineringen mot romer i Europa går att härstamma bak till 1300-talet då romerna ankom till Europa. Under 1300-talets andra hälft tvingades romerna in slaveri i Rumänien, något som fortlöp under 400 år och upphävdes inte i praktiken förrän 1864. Förtrycket mot romer fanns även på andra ställen i Europa bland annat i de tysktalande kungarikena fick invånarna under 1500-talet utan påföljd ha ihjäl de romer som gick på ens mark. Förföljelserna och grymheterna mot romer föregick även i Sverige och år 1637 kom lagen om att alla runtresande romer skulle förvisas från landet (Cederberg, 2004). I det nutida Rumänien utsätts romer fortfarande för både strukturell och individuell diskriminering. Forskning visar att många romer i Rumänien lever i fattigdom och illa ställda bostadsområden men även att de systematiskt missgynnas både social och politiskt (FRA, 2012). Bostadsområdena i Rumänien är i stor utsträckning segregerade och romska bostadsområde saknas ofta ett utvecklat lokalsamhälle. I studier framkommer det även att de lokala myndigheterna är ovilliga att investera i romska lokalsamhällen eller att sälja mark till romer. Diskrimineringen pågår även på arbetsmarknaden där studier visar att lönen för en romsk arbetstagare är under hälften jämfört med andra arbetstagare i Rumänien. Även inom skolväsendet upplever romska barn i större utsträckning som oskyldigt utpekade och skuldbelagda än andra barn och de särskils från andra barn eftersom de kan bära på smittor (Cretan, Turnock, 2008). I Sverige fortsatte även diskrimineringen mot romer under 1900-talet och i Vitboken (2014) skriver författarna att de landsomfattande kartläggningar som skett på statligt initiativ i kombination med de forskningsundersökningar som skedde inom rasbiologin har bidragit till att skapa negativa och kvarlevande föreställningar om romer i Sverige. De kartläggningar som har gjorts av romer i Sverige under 1900-talet har bekräftat och reproducerat snarare än ifrågasatt och utmanat de rådande föreställningarna och rasismen gentemot romer. Under 1900talets andra hälft togs en del initiativ för romer, bland annat fick en del romer bostäder. Författarna menar att problematiken med denna typ av insatser var att 13 den syftade till att romer skulle anpassas till en föreställd svensk normalitet och de skulle bli beskyddade från sin egen kultur och sitt undermåliga sätt att leva. Därigenom förstärktes kontrasterna av vad som var normalt och avvikande ytterligare. Författarna menar att det har lett till att negativa föreställningar fortlever och inte på allvar har ifrågasatts så som diskriminering mot andra grupper har gjorts. Detta påverkar romers möjlighet att delta i samhället på lika villkor som alla andra (Ds 2014:8). Utifrån rådande forskning går det att konstatera att antiziganismen har sin grund i djupa historiska rötter, och därmed har antiziganismen varit ett vedertaget förhållningssätt gentemot romer genom hela den moderna tiden. Även om den tar sig i uttryck på olika vis så lever kvar i Europa och påverkar dagligen romers levnadsvillkor och möjligheter till social inkludering och jämställdhet (Cretan, Turnock, 2008). Sammanfattningsvis går det ur den tidigare forskningen att konstatera att forskningsområdet som rör socialt utsatta EU-medborgare är begränsat. Forskningen som finns visar på strukturella ojämlikheter i EU-medborgarnas hemland och identifierar även de strategier som medlemsländerna har för att hantera ansvarsfrågan över EUmedborgarna. Vidare saknas det forskning som betonar de etiska aspekterna av EU-medborgarnas strukturella situation i Sverige eller i övriga EU, vilket min studie kan verka för att bidra med. 4. METOD I följande avsnitt presenteras metoden som har använts vid studiens genomförande. Avsnittet inleds med en kort presentation av den metodologiska ansatsen vilket följs av en motivering till denna. Vidare motiveras valet av informanter, etiska överväganden, studiens pålitlighet samt vald analysmetod. Kapitlet avslutas med en metodreflektion. Informanterna som deltar i studien är en representant från Malmö stad samt tre diakoner i två olika trossamfund i Malmö stad. Alla arbetar i någon omfattning eller kommer i kontakt med EU-medborgare i social utsatthet i sitt dagliga arbete. 4.1 Metodologisk ansats Jag valde en kvalitativ ansats till denna studie grundat på att jag var intresserad av hur Malmö stad och andra aktörer resonerar i frågan om etiska förhållningssätt gentemot socialt utsatta EU-medborgare. Intresset för denna fråga har sitt ursprung i den situation som uppstått i Malmö där EU-medborgare lever under miserabla förhållanden utan juridiska rättigheter till att förbättra sin livssituation. Jag ville därför låta personer som i en eller annan form arbetade, i offentlig eller privata organisationer, med EU-medborgare resonera kring frågan om vad vi borde göra för denna grupp. Mina informanter fick också möjlighet att berätta om den organisation de befann sig i och vad deras engagemang bottnade i. Under intervjuerna försökte jag i den utsträckning det var möjligt lägga fokus vid den kvalitativa diskussionen kring dem etiska dilemman som frågan EU-medborgare burit med sig. Jag valde att närma mig frågan om etik på flera olika sätt genom att ställa olika frågor och använda mig av den tystnad som uppstod i under intervjuerna. Min upplevelse var att samtliga av mina informanter tyckte att det var en oerhört svår fråga att resonera kring. Utifrån mitt syfte och frågeställningar passar den kvalitativa ansatsen bäst då den kvalitativa forskningen inte söker en absolut sanning utan betonar förståelsen av mänskligt beteende snarare än den faktiska förklaringen till varför ett fenomen ser ut som det gör. Denna utgångspunkt har således varit kärnan i min studie (Bryman, 2011). 14 4.2 Val informanter och tillvägagångssätt I min studie valde jag att göra fyra semistrukturerade intervjuer med personer som genom att representera sin organisation kunde hjälpa mig att besvara mitt syfte och mina frågeställningar. I valet av intervjupersoner använde jag mig av målinriktat urval. Målinriktat urval görs när det finns en önskan om att intervjua en speciell typ personer som är relevanta utifrån studiens syfte och frågeställningar. I mitt fall handlade detta om personer som arbetade för relevanta organisationer med gruppen utsatta EU-medborgare. För att uppnå teoretisk mättnad i mitt primärmaterial använde jag mig av intervjupersoner som representerade både kommunen och civilsamhället. Genom att använda mig av en teoretisk samplingsteknik valde jag ut intervjupersoner som passade i mina kategorier jag hade för avseende att insamla empiri ifrån. Svårigheterna med teoretiskt urval är att det under insamlandet av empirin är svårt att avgöra när en kategori är teoretiskt mättad. Detta kan både leda till att man har genomfört överflödiga eller för få intervjuer för att uppnå teoretisk mättnad (Bryman, 2011). Den gemensamma nämnaren för alla mina intervjupersoner var kontakten med EU-medborgare. Då kommunen har det yttersta ansvaret för alla individer som vistas i en kommun ansåg jag det vara viktigt att en av informanterna kunde representera Malmö stad i min studie. Vidare finns det flera delar av civilsamhället, bland annat ideella organisationer samt kyrkan, som tar ansvar för levnadsvillkoren hos socialt utsatta EU-medborgare i Malmö. Min utgångspunkt var därför att jag ville att minst en av informanterna skulle representera en ideell organisation och en skulle representera ett trossamfund, utöver representanten för Malmö stad. I Malmö finns det också en del politiska sammanslutningar som synts både i debatten om EU-medborgarnas rättigheter och levnadsvillkor men även varit på plats i lägren och gett stöd och hjälp (Solidaritetmedeumigranter, 2015). Jag ansåg även att dessa nätverk förekom lämpliga som informanter i min studie. Däremot valde jag inte rikta mig direkt till icke-organiserade privatpersoner i min studie även om även om privatpersoner också är en del av civilsamhället. Jag grundade mitt val på att min studie handlar om den etiska förhållningssätt i organisationer och strukturell ansvarsfördelningen samt att det inte är möjligt att kartlägga alla privata initiativ i Malmö stad. Däremot är både de ideella organisationer och trossamfund beroende av volontärer och privatpersoners engagemang för att de ska ha möjlighet att genomföra sitt arbete. Vilket innebär att jag genom att intervjua ideella organisationer och trossamfund har jag fått möjlighet att delvis fånga upp denna grupp ändå. I kontakten med informanterna använde jag mig i första hand av kontakt via mail, med anledning av att jag skulle kunna bifoga hela mitt intervjubrev (bilaga 1 och 2) till förfrågan. Mitt intervjubrev innehöll både information om studiens syfte samt information om möjlighet till avidentifiering, information om samtycke och möjlighet att avbryta medverkan samt hur hantering av personuppgifter skulle hanteras. När jag inte hade fått svar återkopplade jag genom att ringa till de informanter som jag hade telefonnumret till och återkopplade via mail till resterande. I sökandet efter informanter upplevde jag länge motgångar utöver Malmö stads representant som snabbt visade intresse och genomförde en intervju med mig. Svårigheterna i att finna informanter försvårades på grund av att det hände mycket rörande EU-medborgarnas situation just då, bland annat två avhysningar. Jag kunde till sist genomföra en intervju med en diakon i Pingstkyrkan och två intervjuer med diakoner i Svenska kyrkan. Dessvärre tackade den ideella organisation jag talat med nej till att medverka på grund av 15 tidsbrist och de politiska nätverken återkopplade inte mina förfrågningar. Jag upplevde ändå att jag kunde uppnå en teoretisk mättnad i materialet då de informanter jag träffade tog sig tid att besvara mina frågor och visade eftertänksamhet inför ämnet (Bryman, 2011). För att samla in primärdatan valde jag att använda mig av semistrukturerade intervjuer. Semistrukturerade intervjuer är utformande på så vis att den som intervjuar har ett antal fasta frågor eller teman i sin intervjuguide, vilken intervjun ska utgå ifrån. Det finns sedan möjlighet för den som intervjuar att ställa de följdfrågor som blir relevanta utifrån det som informanten svarar. Min intervjuguide var indelad i tre teman vilka handlade om organisationens arbete, ansvarsfördelningen inom Malmö stad samt etiska förhållningssätt. Eftersom det ska finnas möjlighet till följdfrågor och att intervjuerna tar olika riktningar beroende på vem som blir intervjuad är intervjufrågorna i en semistrukturerad intervju i större utsträckning stora och generella. Under intervjuerna använde jag mig även av tystnaden som en strategi för att ge informanten möjlighet till eftertänksamhet och därmed ett fördjupat resonemang. Jag noterade under mina intervjuer att mina informanter upplevde det komplext att resonera kring etik och jag strävade därför efter att ge mina informanter tiden och möjligheten att fundera på frågan så att de kunde ge så adekvat svar som möjligt utifrån deras synpunkt. Mitt val av intervjuform medförde att jag kunde få ut så mycket relevant information som möjligt från varje informant. Detta då jag kunde anpassa intervjun i min informants riktning samtidigt som jag kunde falla tillbaka på de teman som jag valt ut i min intervjuguide (Bryman, 2011). 4.3 Etiska överväganden Inom forskningen behöver den som genomför en studie alltid vara uppmärksam och ta ställning till en rad etiska överväganden. Det finns flera typer av etiska överväganden och vilka forskaren behöver ta ställning till är beroende av vilken typ av studie som ska genomföras. Om en studie avser att beröra ett eller flera känsliga ämnen ska den inlämnas till etikrådet för genomgång och godkännande (Mah.se). Som forskare är det av stor vikt att beakta och inneha kunskap kring etiska förhållningssätt och överväganden i sin studie för att tillförsäkra att inga informanter riskerar att ta skada av studien. Bryman (2011) betonar fyra grundläggande etiska principer som bör beaktas i varje studie. De etiska principerna är informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Bryman, 2011). Informationskravet ställer kravet på forskaren att informera informanterna och andra berörda personer om studiens syfte. Här inkluderas även att alla informanter ska informeras om att de deltar i studien frivilligt och att de när som helst har rätt att ta tillbaka sin medverkan. Vidare har informanterna under samtyckeskravet möjlighet att själv bestämma över sin medverkan i studien. Mina informanter blev informerade om informations- och samtyckeskravet via de intervjubrev som jag skickade till samtliga informanter eller lämnat på plats vid intervjun (Bryman, 2011, Bilaga 1 och 2). Konfidentialitetskravet innebär att uppgifterna om alla informanter ska hanteras med största möjliga konfidentialitet och personuppgifter ska skyddas så att obehöriga inte kan ta del av dem. Jag informerande mina informanter om att jag hade för avsikt att spela in intervjun med dem med anledning av jag inte skulle gå miste om information eller missuppfatta något som berättades för mig under intervjuerna. Vidare informerade jag mina informanter om att inspelningen samt transkriberingen av intervjun kommer att raderas efter att studien var färdig. Informanternas kontaktuppgifter som jag sparade för att 16 kunna kontakta dem har sparats i en krypterad datormapp och kommer även att raderas då studien är färdig. Slutligen innebär nyttjandekravet att den information som samlas in genom informanterna endast får användas för forskningens ändamål vilket det endast gjort (Bryman, 2011). Ur etisk synvinkel gav mina informanter möjlighet att förbli avidentifierade i studien i den bemärkelse att informanten kom att benämnas som ”representant från Malmö stad” samt ”Diakon x” i min studie. Möjligheten till att bli avidentifierade görs för att alla informanter ska känna sig bekväma och trygga i sitt deltagande i studien. Vissa av mina informanter hade ingen önskan om att bli avidentifierad i studien, men detta har gjorts för att alla informanter ska presenteras enhetligt och underlätta för läsaren. Det går ändå ifrågasätta avidentifieringen i studien då det genom studiens intresseområde samt den informationen som informanterna delat är möjligt att härleda till ett fåtal alternativ av informanter eller verksamheter. Möjligheten till härledning finns alltid i mindre studier med ett avgränsat forskningsområde. Mina intervjupersoner var införstådda och medvetna om detta men för att studien skulle få tyngd behövde läsaren få information om vad informanten representerar (Bryman, 2011). Jag har även tagit hänsyn till att en av mina informanter in hade för önskan att bli citerad i studien vilket föranlett att den informantens information i analysen endast presenteras i textform. 4.4 Studiens tillförlitlighet För att en studie ska få tyngd och hålla en viss nivå behövs det ta hjälp av mätverktyg som kan mäta detta. Kvaliteten mäts genom begreppen reliabilitet och validitet. Begreppen har sitt ursprung i den kvantitativa forskningen men kan genom att lägga mindre vikt vid de kvantifierbara frågorna som rör mätning även appliceras på den kvalitativa forskningen. Reliabilitet handlar om mätningens pålitlighet och i vilken grad den är generaliserbar. Min studie syftade inte till att vara generaliserbar utan till att se hur vissa aktörer resonerar kring etiska förhållningssätt och ansvarsfördelning ser ut i Malmö just nu. Validitet i en studie handlar om hur man observerar, identifierar eller mäter det som man avser att mäta i sin studie. För att öka validiteten och få en helhetsbild representerad i studien vände jag mig till kommunen och civilsamhället. I forskningsprocessen hade jag för avseende att intervjua en bredare del av civilsamhället men jag upplevde svårigheter i att finna informanter som hade tid att ställa upp i min studie. Jag upplever dock att jag fått så stor spridning bland mina informanter att studien kan anses ha god validitet (Bryman, 2011). I all forskning måste forskaren vara medveten om forskarrollens påverkan. Det ideala samtalet sker på lika villkor och med en utjämnad maktbalans mellan forskare och informant. Skillnaden i maktbalansen är naturlig men forskaren bör ständigt sträva efter att jämna ut balansen för att få ett trevligt och gynnsamt möte. Det är således även viktigt att som forskare resonera kring maktobalansens påverkan på intervjun. I mina intervjuer har jag strävat efter att möta mina informanter på en plats de valt för att de ska känna sig så trygga som möjligt. Vidare har jag försökt att behålla ett professionellt och neutralt förhållningssätt till mina informanter så att de inte skulle känna ett ansvar att svara tillfredställande på de frågor jag ställde, vilket jag heller inte upplevde att de gjorde. Jag har under studiens gång varit medveten om att forskarrollen kan påverka studien både min eventuella påverkan på intervjupersonerna samt genom de tolkningar och känslor jag bär med mig i bearbetningen och analysen av materialet (Aspers, 2011). 17 4.5 Analysmetod Intervjuer i studier behöver alltid presenteras i form av text och intervjuerna transkriberades därför med hjälp av transkriberingsprogrammet OTranscribe. Då ingen information lagras i OTranscribe bevaras informanterna som avidentifierade. Under transkriberingen fick jag avväga om jag skulle ta med långa andningspauser och stakningar. Genom att transkribera exakt efter intervjun ökar reliabiliteten men helhetsförståelsen för den skriva transkriberingen kan minska. Bedömningen om man ska skriva ut en lång andningspaus eller inte måste göras i alla fall då de ibland är meningsbärande för förståelsen av materialet. Då jag söker förståelse och fördjupning av resonemang i min studie var det i de flesta fall nödvändigt att skriva ut samtliga ljud från transkriberingen (Arvidson, Rosengren, 2010). En viktig aspekt när i analysen av sitt material är det aldrig går att grunda sin evidens på en känsla eller annat som inte ingår i det empiriska materialet, därför är en adekvat transkribering viktig (Aspers, 2011). Efter att transkriberingen var färdig använde jag mig av kodning för att bearbeta primärmaterialet. Det innebär materialet genomgås och bryts ner genom att generera koder och intressanta meningssatser i materialet. Det är inför kodningen av primärmaterialet som det är av stor vikt att transkriberingen skett på ett adekvat vis, då risken för att forskaren omedvetet modifierar och tolkar kodningen på ett felaktigt sätt blir större om transkriberingen är slarvigt genomförd. Genom kodningen av primärmaterialet kunde jag på ett strukturerat sätt finna likheter och olikheter mellan de genomförda intervjuerna (Arvidson, Rosengren, 2010). När kodningen av primärmaterialet var genomförd påbörjades arbetet med den praktiska analysen av materialet. Jag använde mig av en kvalitativ innehållsanalys för att vidare bearbeta det kodade materialet. Innehållsanalys är ett angreppssätt i analysprocessen för att tillförsäkra reliabiliteten och objektiviteten i ett material. I innehållsanalysen använde jag de koder jag tidigare konstruerat för att tematisera primärmaterialet. Genom innehållsanalysen kunde jag identifiera grundläggande mönster och återkommande beröringspunkter i materialet. Jag valde att använda mig av både induktiv och deduktiv kodning, vilket innebär att jag på förhand hade skapat ett antal tema utifrån min frågeställning och teori men att de tillkom nya teman när jag gjorde min innehållsanalys (Bryman, 2011). 4.6 Metodreflektion Mitt val av kvalitativ ansats var ett självklart val då min studie hade för syfte att söka förståelse i resonemang som avhandlar etiska förhållningssätt. Jag upplevde att jag inte skulle kunna insamla samma empiri och få de djup i det som jag fick om jag hade valt en kvantitativ ansats. Den största svårigheten under datainsamlingen var att finna informanter som kunde medverka. När jag väl fann de informanter och jag hade genomfört intervjuerna kände jag mig nöjd och bearbetningen av materialet gick smidigt. Jag fann själva innehållsanalysen intressant eftersom jag kunde plocka ut information om de teman som jag på förhand skapat men även fick skapa två nya teman vilka var antiziganismen och rädslan för vad olika insatser kan innebära. Hade jag valt en annan intervjumetod var det inte säkert att dessa teman hade synliggjorts vilket gjorde mig nöjd över valet av semistrukturerade intervjuer. För att i analysen kunna lyfta de teman som jag valde ut som relevanta i min studie utifrån mitt syfte om etiska förhållningssätt behövde jag även identifiera en teori som kunde bära upp olika temana. Genom att välja ut en relevant teori var det möjligt att identifiera olika etiska ideologiska skillnader och likheter i mitt material. 18 5. TEORI I detta kapitel presenteras den teori jag har valt att använda för att besvara syftet och frågeställningarna i studien. De teoretiska utgångspunkterna har betydelse för hur primärdatan analyseras och förstås. Valet av teori bör därför göras utifrån att dess funktion ska vara att synliggöra och framhäva viktiga aspekter i det empiriska materialet. Jag har valt att använda mig av etik som teoretisk utgångspunkt då den kan vara användbar för att närma sig de olika infallsvinklarna och förhållningssätt som mina informanter har till EUmedborgare. Det grundläggande begreppet etik handlar om hur individen och samhället i stort bör handla och vara i de situationer individen ställs inför i livet. (Sandman, Kjellström, 2013). Den etiska teori som jag kommer använda i min analys är konsekvensetiken. Med hjälp av konsekvensetiken kan jag syfta till att förstå mina informanters resonemang kring etiska förhållningssätt i frågan om socialt utsatta EU-medborgare. 5.1 Etikens grunder Etik är ett ord som har sitt ursprung ur det grekiska ordet ethos vilket betyder karaktär, sedvänja och värderingar hos individer, grupper eller kulturer. Det är ett begrepp som innefattar många aspekter och flera läror. Men gemensamt för dessa är att etiken försöker besvara frågan om vad som är det rätta om hur vi ska bete oss. Etiken lägger vikt vid hur vi handlar i vissa situationer. För att bedöma etiska handlingar så kopplas etiken samman med en rad handlingsregler och förhållningssätt. Dessa har sin grund i de rådande normerna och värderingar som finns inom en grupp eller i ett samhälle. Syftet med att handla etiskt riktigt är att människan ska kunna leva ett värdigt liv i gemenskap med andra människor och omgivningen. Etiken brukar benämnas som en av de mest grundläggande frågorna i människors liv. Även inom det sociala arbetet och andra människovårdande yrken är etiken ett av de grundläggande värden som allt arbete utgår ifrån. Vad som är etiskt önskvärt styrs genom de normer och värderingar som är rådande i samhället. Normer kan beskrivas som explicita eller underförstådda regler som visar vilka beteende och värderingar som anses godtagbara inom en grupp eller i samhället. Normerna kan även vara kopplade till handlande inom ett visst yrkesfält, till exempel socialt arbete (Sandman, Kjellström, 2013). Inom det sociala arbetet har Akademikerförbundet SSR utarbetat en yrkesetisk kod som ska vara vägledande och genomsyra det sociala arbetet. Den yrkesetiska koden hjälper till att upprätthålla rådande normer så att det sociala arbetet kan bedrivas etiskt korrekt (SSR, 2013). Vidare genomsyrar även etiken våra lagar och förordningar vilket brukar kallas för juridiska normer. De flesta lagar bygger på etiska ställningstaganden och hjälper oss att upprätthålla ett fungerande samhälle för alla människor. Lagarna verkar både reglerande för de som inte följer de etiska reglerna såväl som vägledande för de som vill skaffa sig en uppfattning om vad som är etiskt rätt eller fel (Sandman, Kjellström, 2013). I Regeringsformen (1974:152, 1 kap. 2 §) står det att: ”Den offentliga makten ska utövas med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans frihet och värdighet.(…) Särskilt ska det allmänna trygga rätten till arbete, bostad och utbildning samt verka för social omsorg och trygghet och för goda förutsättningar för hälsa.” 19 Regeringsformen beskriver den värdegrund som är rådande i Sverige. Den pekar inte på en specifik rättighet för en specifik individ utan talar generellt hur vårt samhälle ska bedrivas och vad det ska verka mot. Regeringsformen betonar etiska värden så som likställighet, frihet och värdighet för alla människor i Sverige. Genom det kan dess innehåll och värdegrund även anses vara gällande för de EUmedborgare som befinner sig i Sverige. Även om det finns lagstiftning som begränsar det juridiska ansvaret över socialt utsatta EU-medborgare så kan Regeringsformen tala för vilka etiska värde och normer som är önskvärda inom det sociala arbetet och på vilka värderingar vårt samhälle ska vara uppbyggt från. 5.1 Konsekvensetik I ett försök att ge svar på hur människan eller samhället ska förhålla sig och agera i en situation går det att ta hjälp av olika etiska teorier. Den etiska teoribildningen brukar delas in i tre underkategorier, normativ etik, metaetik och tillämpad etik. I studien kommer den normativa etiken användas då den handlar om vilka faktorer i en situation som är viktiga för att kunna göra en adekvat etisk bedömning av vad som är rätt eller fel. En av de vägledningsmodeller som ingår i den normativa etiken är konsekvensetik. Konsekvensetiken innebär förenklat att det går att avgöra om en handling är rätt eller orätt grundat på handlingens konsekvenser. Det är således inte handlingen som är ond eller god utan de konsekvenser handlingen medför. Om konsekvensen är god anses handlingen därigenom rätt och är konsekvensen negativ är handlingen därigenom orätt. Inom konsekvensetiken tas det därför inte hänsyn till vad intentionen av handlingen är, vilket är vägledande inom sinnelagsetiken(Thorsen, 2010). Det finns ett antal faktorer som behöver vägas in i bedömningen om en konsekvens är god eller ond. Dessa faktorer handlar om vilka handlingar som ska rangordnas över och under varandra och för vem konsekvensen är ond eller god. För att kunna mäta vad som är en god konsekvens krävs det en grundläggande mätskala. Mätskalan kan också benämnas som en värdepyramid. Värdepyramiden tar utgångspunkt i vad som anses vara centrala och eftersträvansvärda värden i livet. Centrala värden som är aktuella utifrån studiens frågeställningar är liv, hälsa, välfärd, solidaritet och frihet. Svårigheten med en mätskala som rangordnar olika värden är att alla individer har olika förhållningssätt till vilka värden som går före vilka. Rangordningen är således även överförbar på samhällets prioriteringar inom välfärdssektorn. Om värdet hälsa rangordnas högre än värdet frihet kan det anses som en konsekvensetisk god handling att göra tvångsomhändertagande av personer med missbruksproblem. Men om värdet frihet rangordnas högre än hälsa anses tvångsomhändertagande som en konsekvensetisk ond handling. När värdepyramiden appliceras på samhällets ansvarstagande mot sina invånare måste den därför följa de normer och värderingar som i stora drag är rådande, till exempel explicita så som Regeringsformens (RF 1 kap. 2 §) anvisning om att verka för trygga rätten till social omsorg för alla människor eller mer implicita normer som att visa solidaritet med de som har de sämre ställt än oss själva (Thorsen, 2010). Nästa utmaning inom konsekvensetiken handlar om vem som blir berörd av konsekvensen. En handling berör ofta fler parter utöver den som handlingen är direkt riktad till. Om kommunen prioriterar en ökad del av årsbudgeten till en viss gruppering i samhället kan konsekvensen av prioriteringen vara god för den aktuella gruppen, men om det finns en grupp som på grund av handlingen får minskat bistånd är konsekvensen negativ. Vidare kan en handling ha verkningar 20 på flera nivåer, en handling kan ha goda konsekvenser på individuell nivå men ha dåliga konsekvenser på strukturell nivå. I de fallen kan det vara svårt att urskilja om handlingen är etisk rätt eller orätt. En vedertagen strategi för att kunna bedöma om konsekvensen är god eller inte är att använda sig av ett utilitaristiskt perspektiv. Det utilitaristiska perspektivet menar att den goda handlingen är den som har goda konsekvenser för så många som möjligt (Tännsjö, 2012). En svårighet med konsekvensetiken är även att det i efterhand inte är möjligt att mäta olika handlingsalternativs konsekvenser. Detta på grund av att varje situation där individer är involverade är unika och även om individer står inför likande situationer så kan konsekvensen av samma handling ge olika utfall. I arbetet med människor går det heller inte att förverkliga fler än en handling och därför går det inte att veta vad konsekvensen hade blivit sämre eller bättre om en annan handling valts. Konsekvensetikens förespråkare betonar till sitt försvar att endast den faktiska handlingen är intressant i, eftersom de endast är effekterna av våra handlingar som vi kan stå till svars för (Thorsen, 2010). 5.3 Teorireflektion Valet av teori till denna studie var inte självklar. Etiken som teori har jag burit med mig sedan studiens start men det finns flera vis att belysa de orättvisor som vissa grupper i vår samhällssfär upplever. I startskedet av studien hade jag även tankar på att använda det intersektionella perspektivet för att synliggöra de rådande maktstrukturerna och blotta den utsatthet som många EU-medborgare befinner sig i. Men jag valde slutligen att enbart välja en etisk teori som utgångspunkt för min analys, vilket jag grundar på att den är en etisk teori som på bästa sätt kan framhäva viktiga aspekter ur min empiri i förhållande till studiens syfte. Vidare valde jag att använda mig av den konsekvensetiska teorin som utgångspunkt för analysen. Valet grundar sig på att jag genom den konsekvensetiska teorin kan väva in ett flertal intressanta perspektiv av mina informanters resonemang, till exempel långsiktiga och kortsiktiga perspektiv och att samma handlingsutfall ger olika konsekvenser för olika individer (Thorsen, 2010). Genom att använda konsekvensetiken som grund för analysen av mitt material kan jag framhäva de olika informanternas resonemang i de olika frågorna som tagits upp under intervjuerna. Konsekvensetiken kan då den betonar konsekvenser ur långsiktiga och kortsiktiga perspektiv fånga upp informanternas förhållningssätt till frågan om etik och vad som bör göras för gruppen socialt utsatta EU-medborgare. Vidare kan teorin användas för att belysa de skillnader i och likheter som ligger till grund för informanternas ideologiska ställningstagande. 6. EMPIRI OCH ANALYS Följande avsnitt kommer att innefatta en redogörelse för det empiriska materialet samt analysen av empirin. Det empiriska materialet är hämtat ur fyra semistrukturerade intervjuer med diakoner i svenska kyrkan, Pingstkyrkan samt en representant från Malmö stad. För att materialet ska bli överskådligt för läsaren har jag valt att benämna diakonerna i svenska kyrkan som diakon A och B och diakonen i Pingstkyrkan som diakon C. Det empiriska materialet kommer knytas samman i en analys tillsammans med den tidigare forskningen samt den valda teoretiska utgångspunkten konsekvensetik. 21 6.1 Arbetet med socialt utsatta EU-medborgare i Malmö Det sociala arbetet som riktar sig till EU-medborgare i social utsatthet i Malmö är ett förhållandevis nytt arbete som fortfarande är under utveckling och förändring. Arbetet med socialt utsatta EU-medborgare har i Malmö kommit krypande och ökat i takt med att invånare och organisationer ställt sig frågande till kommunens ansvar och EU-medborgarnas levnadsvillkor. Malmö stads representant berättar att kommunen famlar efter att hitta en rimlig nivå av de stöd som ska ges till gruppen och att de efterlyst en nationell samordning i frågan. 6.1.2 Startskedet av arbetet I ett möte mellan Mariakyrkan och Malmö stad i början på 2014 berättar Diakon A att hen säger till kommunen: ”Det bästa är att ni gör något, så snabbt som möjligt, men åtminstone inom rimlig framtid. Gör ni inget över huvud taget, kommer detta landa i ert knä ändå, förr eller senare.” Diakon A som arbetar i Mariakyrkan berättar att kyrkan och främst stadsmissionen började få eskalerande antal besök av EU-medborgare under 2013 och flaggade redan då om behovet av stöd från kommunen, då det befintliga stödet som fanns inte kunde tillgodose de ökade behoven. Diakon B förklarar: ”Vi märkte ju att de kom mängder av EU-migranter ner till oss. När vi öppnade dörren klockan nio på morgonen så kunde de stå 40-50 EU-migranter i trapphuset, och de ville duscha, de ville ha kläder, mat och pengar. Så vi.. (…) vi drunknade nästan lite granna när de kom ner(...)Vi fick dela ut biljetter och sen fick vi stoppa, och stänga dörrarna för vi kunde inte hinna ta emot flera (den dagen, författarens anm).” Diakon A var vid dåvarande tidpunkt av uppfattningen att gehöret från kommunen var bristfälligt och upplevde att kommunen försökte projicera vidare ansvarsbördan över EU-medborgarna på EU. Hen berättar vidare att det sedan dess skett förbättringar och att de i dagsläget står i en helt annan situation än då. När diakon A säger till kommunen att de måste agera för att annars kommer det landa i deras knä förr eller senare pekar hen på att kommunen inte har möjlighet att välja om de ska agera eller ej då situationen redan uppstått. Att tackla situationen genom att inte agera är också utifrån konsekvensetiken en handling i sig, vilket medför konsekvenser för de olika parterna. Det är svårt att veta på vilka grunder kommunen valde att inte träda in det tidiga skedet av fenomenet. Men det går att urskilja att kommunen och kyrkan hade olika vis att angripa den uppstådda situationen vilket möjligen kan synliggöra grundläggande skillnader i de etiska värderingar och förhållningssätt som parterna uppvisar gentemot EU-medborgare. Under hösten 2014 skrev sociala resursförvaltningen i Malmö rapport om de socialt utsatta EU-medborgarnas situation i Malmö vilket ledde till att en Crossroadsverksamhet inrättades. Malmö stads representant berättar att kommunen ökade sitt bidrag till Stadsmissionen för att verksamheten skulle kunna öppna. Malmö stads representant berättar att kommunen med hjälp av Stadsmissionen även öppnade ett nattcafé under julhelgen. Malmö stads representant förklarar att de hade en politisk överenskommelse gällande en sådan lösning, vilket innebar att om det var under nollgradigt fem dagar i rad skulle de 22 öppna upp. Hen berättar att framöver har kommunen för avseende att avsätta 5.6 miljoner kronor i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare vilket ska ämnas till ett vinterhärbärge från och med första december 2015 till sista februari 2016. Kommunen vill även ha beredskap för att kunna öppna ett nattcafé vid olika former av extremväder. Malmö stad har även tillsatt en samordningstjänst som agerar spindel i nätet mellan kommunen och de frivilligorganisationer och trossamfund som engagerar sig för EU-medborgarna. En annan instans som tagit ansvar för EU-medborgarna i Malmö är Mariakyrkan. Kyrkan arbetar självständigt och får inte ersättning från någon annan huvudman. Kyrkan har en lång historia av att arbeta med personer i social utsatthet och deras verksamhet har främst vänt sig till individer i hemlöshet eller missbruksproblematik men de har även arbetat med nyanlända under de senaste åren. Inom det sociala arbetet säger diakon B: ”Vi har tagit ett stort ansvar… det har vi gjort, mm!” Citydiakonalen som finns i kyrkan har öppen mottagning och erbjuder stöd, ekonomiskt hjälp men även andliga samtal. Det finns även ett klädförråd där individer kan få de kläder som de behöver kostnadsfritt. Efter att Crossroads öppnade är det till dem som EU-medborgarna hänvisas i första hand. Crossroads hänvisar sedan vidare till andra organisationer om de inte själva kan ta hand om EU-medborgarens ärende. Diakon C berättar att de idag har ett mycket bra samarbete med Crossroads där Mariakyrkan hanterar all klädutdelning samt erbjuder duschmöjligheter. I kommunens handlingsplan (SRF,2015) som avser det framtida arbetet med EUmedborgare som lever i social utsatthet i Malmö ska Malmö stad verka tillsammans med frivilligorganisationer. En del av arbetet ska bedrivas via idéburet offentligt partnerskap vilket innebär att en offentlig organisation och en idéburen organisation enas om att tillsammans bedriva ett arbete utifrån en social utmaning, i detta fall arbetet med socialt utsatta EU-medborgare (SRF, 2015). Denna typ av partnerskap kan definieras som en form av hybrid mellan stat och civilsamhälle, då arbetet verkar i skärningspunkten mellan de två instanserna (Pestoff, 2014). 6.1.2 Välfärdshybrider i arbetet med EU-medborgare I arbetet med socialt utsatta EU-medborgare i Malmö menar Malmö stads representant att kommunen behöver förvalta kommuninvånarnas skattepengar på ett sakenligt vis och kommunen måste därför följa Kommunallag och Socialtjänstlagen. Enligt Socialtjänstlagen (2001:453) ger endast EU-medborgare möjligheten att erhålla bistånd för att avhjälpa akuta situationer, vilket i deras fall oftast motsvarar en biljett tillbaka till Rumänien. Kommunen menar att de i detta fall är frivilliga organisationer som bör stå för välfärden, eftersom det är de enda alternativ som återstår då lagens ansvar är begränsat. Hen säger att EUmedborgarna har rätt till mänskliga rättigheter, men de har inte rätt till det just i Sverige. Vidare säger hen att Malmö stad därför stödjer frivilligorganisationerna som i sin tur stödjer EU-medborgarna. Malmö stads representant erkänner gruppens rätt till mänskliga rättigheter men betonar att utföraren inte bör vara Malmö stad utan hänvisar till EU-medborgarnas hemland. Diakon C i Pingstkyrkan har ett annat sätt att se på vilket arbete som bör 23 utföras för EU-medborgarna. Utifrån informanternas resonemang går det att urskilja två olika etiska utgångspunkter i frågan om ansvarstagande för socialt utsatta EU-medborgare. Diakon C säger: ”Alltså för oss så är det såhär att, som kyrka behöver du alltid, tycker jag då, skita ner dina händer. Det är ett fult uttryck egentligen, men det jag menar att man behöver vara bland dem som har det sämst. Så tänker jag. Man behöver underlätta, man behöver hjälpa och stötta, så mycket det bara går.” Pingstkyrkan arbetar på uppdrag av Malmö stad och har öppnat upp ett boende för socialt utsatta EU-medborgare som varit öppet vid extremväder samt vid de avhysningar som har skett. Diakon C poängterar att hen inte motsätter sig själva avhysningen, eftersom den enligt lag behöver ske vilket är gällande för alla invånare. Men kyrkan vill sträva efter att hjälpa utsatta individer att ta sig igenom svåra situationer på ett mindre smärtsamt sätt. Hen berättar att arbetet sker med hjälp av frivilliga och den befintliga personalen i kyrkan. Det är Malmö stad som är uppdragsgivare och Diakon C berättar att det därmed är Malmö stad som bestämmer när det ska vara öppet, vilka som får bo i där och på vilka grunder. Pingstkyrkans arbete med EU-medborgare kan således beskrivas som en välfärdshybrid då insatsen finansieras med offentligt kapital och utförs av frivilliga via en aktör i civilsamhället (Andresen, Österaas, 2000). Diakon C berättar att kyrkan länge har flaggat för kommunen att de vill vara med och hjälpa till för att bygga ett hållbart Malmö. Det gäller inte endast avseende EU-medborgarnas situation utan för Malmö i stort. Diakon C säger att det i kyrkan finns vilja att hjälpa och kyrkan är tacksamma för den möjlighet de fått av Malmö stad genom de boende som kyrkan haft under avhysningarna. Diakon C ger en koncis förklaring på hur hen ser på det ansvar som de har för EUmedborgare. ”De är medmänniskor och därmed har man ett etiskt ansvar. Så är det.” Diakon C i Pingstkyrkan berättar arbetet för EU-medborgare är kopplat till hens människosyn, hen säger att en grundvärdering i kyrkans insatser är att deras arbete ska grunda sig i villkorslös hjälp. Utifrån ett etiskt perspektiv så betonar Pingstkyrkan människovärdet och solidariteten med behövande människor. När Malmö stads representant diskuterar ansvar betonas avsaknaden av juridiskt grundat ansvar. I en konsekvensetisk värdepyramid tyder Pingstkyrkans resonemang på att de sätter värden som medmänsklighet och värdighet högt rangordnade, vilket genomsyrar deras arbete. Samtidigt styrs ramarna för deras arbete genom kommunen som betonar värden som tillvaratagande på skattebetalarnas pengar och lägger över ansvaret för mänskliga rättigheter avseende socialt utsatta EU-medborgare på en annan aktör. Kommunen erkänner dock lidandet hos gruppen och stödjer dem genom att finansiellt bistå välgörenhetsorganisationer och avsätta ett belopp till gruppen i kommande års budget. Då de grundläggande etiska värderingarna i de två organisationerna skiljer sig åt finns det risker för att det skapas spänningar mellan dem när de ska utföra socialt arbete tillsammans. Ideella organisationer har ofta tydliga ideologiska grunder liksom Pingstkyrkan, vilket är utgångspunkten i deras arbete (Andresen, Österaas, 2000). 24 I en välfärdshybrid är det ofta, liksom i Pingstkyrkans fall, den offentliga verksamheten som betalar och där med styr ramarna för hur och på vilka grunder arbetet ska utföras. Det innebär att det föreligger en risk för att den frivilliga organisationen behöver rätta in sig i ledet och att de kan komma att bedriva ett arbete på ett sätt som de inte själva hade valt att göra det. Vilket i sin tur kan leda till att verksamhetens grundläggande värderingar kan urholkas (Andresen, Österaas, 2000). För kommunen kan en anledning till att använda sig av välfärdshybrider vara att det är en flexibel lösning som smidigt kan användas vid akuta avhjälpningar, liksom de gjort göras i samarbetet med Pingstkyrkan. Ur Pingstkyrkans synvinkel kan detta samarbete vara starten på en tradition av socialt arbete, något som Diakon C och Pingstkyrkan har för önskan att kunna fortsätta med. Ur ett konsekvensetiskt perspektiv går det att argumentera för att välfärdshybrider kan vara en god lösning för att avhjälpa en akut nöd i väntan på en nationell samordning kring det fortlöpande arbetet med socialt utsatta EUmedborgare. Mitt material visar att Pingstkyrkans engagemang verkar i en välfärdshybrid som Malmö stad möjliggjort. Det visar även att det mellan Malmö stad och Pingstkyrkan föreligger skillnader i deras vis att etiskt förklara EUmedborgarnas rättigheter till sociala insatser. Vidare visar mitt material att även om det föreligger olika ideologier i att förstå EU-medborgarnas situation är det en fråga som både Malmö stads representant och Diakon C lagt mycket tanke bakom. 6.2 Etik i frågan om socialt utsatta EU-medborgare Svårigheten i att resonera kring vilket etiskt ansvar samhället och varje människa har för socialt utsatta EU-medborgare speglas i alla informanternas resonemang. När etik och frågor om vad som är rätt att göra och vad man borde göra i arbetet med gruppen kommer på talan upplever alla informanter att det är en komplicerad fråga att resonera kring. Informanterna uttrycker svårigheter i de etiska frågorna men motiverar svårigheterna på olika vis. Vissa informanter upplever det som ett svårt etiskt dilemma då denne vill hjälpa men inte kan peka på vilken hjälp som vore etiskt rätt eller försvarbart utifrån en samhällssynpunkt. Medan andra informanter upplever att svårigheten är att inte fånga upp behovet trots att det finns, grundat på att saknas juridisk grund för att ge insatser för EU-medborgare. 6.2.1 Om dilemmat med avsaknaden av juridiskt ansvar ”Oj… det är en jättesvår fråga…” - Diakon C Malmö stads representant säger att etiken bakom arbetet med EU-medborgare är en jättesvår fråga. Hen beskriver att frågan om EU-medborgare är en av de svåraste frågor som finns i svenska kommuner just nu och hen tycker personligen att den är svår att distansera sig från. Hen beskriver svårigheten mellan juridisk och etiskt ansvar och menar att som medmänniska kan en göra hur mycket som helst för denna grupp, men som kommun är ansvaret och arbetet begränsat. Mostowska (2014) skriver i sin artikel att det går att urskilja strategier för att hjälpa eller undvika att hjälpa personer i social utsatthet. Malmö stads representant pekar på de juridiska begränsningarna som ett hinder för att EUmedborgare ska kunna ta del av det svenska välfärdssystemet, men menar att det möjliggörs som privatperson. Detta resonemang kan tyda på strategi för att undvika etiskt ansvarstagande för gruppen genom att hänvisa till juridiskt ansvarstagande (Mostowska, 2014). Malmö stads representant säger att alla 25 individer har rätt till mänskliga rättigheter men att har inte rätt till det just här, i Sverige. Inom den konsekvensetiska teorin finns det flera skikt att ta hänsyn till i en bedömning om en handlings konsekvenser. En handling kan ha olika konsekvens på kort och lång sikt och konsekvensen kan variera beroende på vilka segment av samhället den berör (Thorsen, 2010). I kommunens resonemang lyfts Malmö stads juridiska begränsningar som ett hinder för det sociala arbetet med gruppen. Resonemanget kan på kort sikt skapa svårigheter för de EU-medborgare som befinner sig i Malmö just nu då det inte tas hänsyn till de levnadsvillkor de lever under utan enbart de lagar som verkar kring dem. Om de istället hade fått samma sociala rättigheter som den övriga befolkningen hade det kunnat avhjälpa den akuta nöden för de EU-medborgare som befinner sig i Malmö just nu. Däremot är det inte möjligt att veta hur en sådan insats hade belastat biståndssystemet eller om det hade försvårat arbetet med att få Rumänien att ta socialt ansvar för hela sin befolkning. Om frågan lyfts till en strukturell nivå så går det att mena att sociala rättigheter för EU-medborgare i Sverige inte hade avhjälpt de strukturella problem som ligger till grund för att EU-medborgaren rest till Sverige från första början. Det går därför att mena att EU-medborgarnas situation kan delas upp i två skikt. Där det ena skiktet avser individens levnadsvillkor här och nu och medan det andra skiktet avser den strukturella situationen som berör EU-medborgarnas hemland och EU i stort. Utifrån att samhället vet lite om hur arbetet med EU-medborgare ska hanteras är det svårt att tala om konsekvenser av Malmö stads sätt att hantera frågan. Det går däremot att konstatera att EU-medborgare än så länge fortfarande bor utomhus utan möjligheter till elektricitet, vatten eller sanitetsbestyr, även om det nu finns en handlingsplan för hur det fortsatta arbetet med gruppen ska fortlöpa (SRF, 2015). Då behovet av sociala insatser kvarstår för denna grupp och snarare ökar än minskar blir en annan konsekvens en förskjutning av ansvar mellan offentlig verksamhet och frivilligverksamheter. Konsekvensen av att de insatser och pengar som Malmö stad ställt upp med inte täcker det reella behovet blir att arbetet med gruppen har förflyttats bort från den offentliga verksamheten. Det har inneburit att andra aktörer som kyrkan och frivilligorganisationer, som vanligtvis arbetar med andra utsattheter som hemlöshet och missbruksproblematiker, fått ta på sig rollen som serviceproducent för det sociala arbetet med EU-medborgare. Det har även gett upphov till nätverk av privatpersoner som under fria organisationsformer tagit stort ansvar för det praktiska arbetet bland annat på bosättningsplatserna. Nätverken har även visat sitt missnöje mot hur kommunen hanterar arbetet med EU-medborgare genom att de verbalt på sociala medier och fysiskt på bosättningsplatserna gjort motstånd mot kommunen (Solidaritetmedeumigranter, 2015), vilket Mostowska (2014) benämner som en innovativ strategi för att påtvinga aktörer som kommun och stat att ta ansvar (Mostowska, 2014). Att frivilliga aktörer engagerar sig och tar ett så stort ansvar är ett vanligt utfall när skyddsnätet inte fångar upp en viss grupp samtidigt som deras sårbarhet är för civilsamhället (Meeuwisse, Sunesson 1998). Diakon C som arbetar i Pingstkyrkan menar dock att kyrkan nödvändigtvis inte behöver stödja de grupper som samhället redan stödjer utan istället fokusera på de som faller igenom skyddsnätet. Resonemanget om att kyrkan ska finnas för de individer som inte fångas upp av skyddsnätet går att förstå som en strategi för att kunna vara en serviceproducent i välfärdssamhället (Mostowska, 2014). 26 Under intervjun med Diakon A och B berättar de om deras första upplevelser av kommunens hanterade i frågan om EU-medborgarna. ”Kommunen tog inte i det här, med EU-migranter...” - Diakon B ”Inte mycket i alla fall..” - Diakon A Diakon B som arbetar i Mariakyrkan berättar att det sedan 2013 skett framsteg i arbetet med EU-medborgarna från kommunens sida och att Mariakyrkan idag har god kontakt med de två kommunala samordnarna. Hen säger att hen tror att kommunen lyssnade på önskan att utveckla stöd för EU-medborgarna eftersom det var så många som engagerade sig i frågan och att det var en fråga som fick stor medial uppmärksamhet. Även Malmö stads representant håller med om att frågan om EU-medborgare är något som berör många. Hen tror att en avgörande faktor till att denna fråga fått så stor medial och publik uppmärksamhet är att de lidande som EU-medborgaren upplever är synlig för alla människor flera gånger varje dag. Hen säger att trots skyddsnätet så finns det fortfarande lidande i alla dess former, men de sker ofta bakom skymda dörrar, så det blir inte lika synligt för allmänheten. Hen säger att när människor ser misär är de vana vid att samhället tar hand om det, men i detta fall är det inte så eftersom EU-medborgare inte har rätt till annat än nödhjälp enligt de lagar som råder. Även om det skett framsteg och som Diakon A uttrycker det att det fungerar ganska bra just nu uttrycker alla informanter något som kan förstås som en rädsla för sociala insatser kan föra med sig. 6.2.2 Rädslan för vad en insats kan föra med sig Diakon A tycker att det är positivt med de små framstegen som sker men anser att det finns lång väg kvar att gå. Samtidigt ställer hen sig undrande till vilken nivå av stöd och insatser som kommunen ska ligga på. Hen säger: ”Den situationen som man har uppe in lägret i Sorgenfri, jag menar det… är det inte så i Göteborg att de har anordnat någon camping? (…) samtidigt som man då från kommunen också är livrädd för att man ska liksom… permanenta detta.” Diakon A och B säger att det skulle kunna finnas en risk att en camping skulle kunna bli en permanent bosättningsplats. Rädslan som Diakon A beskriver att kommunen har för vad en insats kan föra med sig avspeglas även i det som Malmö stads representant berättar. Malmö stads representant beskriver också att det är lockande att till exempel ställa ut några containers och sanitetsutrustning på de boplatser där EU-medborgarna bor med tanken att om någon bara gör något kommer det bli bättre för dem. Hen säger att hen tror att det kan leda till ett kåkstadsområde och att de långsikta konsekvenserna kan bli ett område med otrolig misär. Hen berättar att tjänstemän inom de sociala myndigheterna som hen talat med inte heller tror inte på den lösningen. Hen säger dock att det kortsiktigt hade hjälpt de som bor där just nu och att det är det som gör frågan väldigt svår att resonera kring. Hen tar också upp aspekten att om kommunen utrustar boplatsen med enklare sanitetsutrustning så accepterar kommunen att människor lever under de förhållandena. Därmed sänker kommunen den skäliga levnadsnivån för vissa grupperingar i samhället. Malmö stads representant är tydlig i sitt resonemang i 27 frågan och säger att hen inte vill medverka till att skapa den typen av misär. Diakon C är däremot inte enig med Malmö stads representant och säger: ”Jag är mycket hellre för att vi upplåter mark (än att bli erbjuden biljett hem efter avhysning, författarens anm.) med möjligheter till dusch och tvätt och så. Och enklare campingplatser för en billig peng och ser till att det funkar och blir fräscht runt omkring dem. Jag är inte rädd för att vi kommer cementera läger då. Men ingen vet ju, det är ju det som är grejen.” Diakon C upplever att alla är rädda för olika scenarier, men ställer sig kritisk till de som påstår sig veta vad resultatet av olika insatser är, utan att de tidigare är utvärderat eller prövat. Diakon B säger att hen tror att kommunen behöver välja vilken insats de ska genomföra och göra det ordentligt från början. Hen tror inte på lösningen att lämna lite saker efter hand i lägren och låta de EU-medborgarna leva avskärmat i deras egen värld utan föreslår liksom diakon C att kommunen tar ett tydligt ansvar och gör något rejält som camping eller barackboende. Malmö stads representant menar att om de utrustade bosättningsplatsen med enklare utrustning vore det att bekräfta och acceptera att den levnadsnivån är skälig i just EU-medborgarnas tillfälle. Malmö stads representant tar självmant upp att det är en viktig aspekt i diskussionen om att avhjälpa de akuta behoven och betonar faran i att sänka den skäliga levnadsnivån för en viss grupp i samhället. Om kommunen uttalat skulle acceptera en lägre skälig levnadsnivå för en grupp så synliggörs och fastställs det utanförskap gruppen redan lever i. Kommunens förhållningssätt till frågan kan därför tyda på tillvarataganden av etiska värden som jämlikhet och likabehandling. Samt att de inte vill medverka i att fastställa undermåliga levnadsvillkor för EU-medborgare. Frågan om hur kommunen bör göra lyfter flera andra etiska frågeställningar. Även om kommunen inte verbalt eller praktiskt tar ställning, så tar de ställning genom att inte ta ställning. Den rädsla som finns för att för att fastställa sämre levnadsvillkor för vissa grupperingar i samhället fastställs också när kommunen inte gör något alls. Konsekvensen kortsiktigt blir dock att de individer som lever i lägren inte får något stöd från kommunen överhuvudtaget och behöver förlita sig på att frivilligsektorn träder in (Meeuwisse, Sunesson, 1998). Ett annat sätt att se på situationen kan därför vara att kommunen ändå tar ställning i frågan om socialt utsatta EU-medborgares levnadsvillkor. En annan etisk aspekt som rör EUmedborgarnas levnadsvillkor är att de långsiktiga alternativ kommunen använt sig av vid avhysningar är att erbjuda EU-medborgaren en biljett tillbaka till sitt hemland. Mostowska (2014) beskriver att socialt utsatta EU-medborgare kan ses som fångade i sin utsatthet då de inte har några sociala rättigheter varken i sitt hemland eller i landet de rest till. Detta går att applicera på de EU-medborgare som blivit erbjudna bistånd i form av en biljett hem efter att ha blivit avhysta. Det råder enighet bland informanterna om vilka levnadsvillkor och vilken diskriminering som EU-medborgarna utsätts för i Rumänien (Cretan, Turnock, 2008). Med vetskapen att det hittills inte skett några strukturella förändringar eller övergripande insatser för att förbättra romers situation i sitt hemland medför att kommunen i har stor makt i handlandet gentemot individen (FRA, 2012). Därför väcker avhysningarna med biljett hem som enda alternativ tankar på vilka etiska grunder kommunen rättfärdigar sitt arbetssätt på. Vidare ställs frågetecken inför vem som äger frågan om EU-medborgarna i Malmö. 28 6.3 Vem äger frågan om EU-medborgarna I Malmö stad har mycket av det arbetet som gjorts i frågan om EU-medborgarna utförts av inrådan på frivilligorganisationer, trossamfund, nätverk eller privatpersoner som uppmuntrat kommunen att ta ansvar. I samtalen med de informanter som inte representerar Malmö går det att urskilja en känsla av att deras arbete på olika sätt har skett med en viss tröghet. Diakon C beskriver situationen för socialt utsatta EU-medborgare som ett jättestort problem som ingen riktigt ser lösningen på. Hen säger att i arbete med gruppen måste man se att detta är människor, människor som mår akut dåligt. Diakon B säger: ”Man komplicerar det, medmänskligheten måste ändå finnas där.” Hen refererar till att när kommunen och civilsamhället talar om etiska förhållningssätt så måste samtalet gå ända ner till grunden där värden som medmänsklighet väger tungt. Hen säger att det är människor som vi har att göra med och grundläggande basala behov måste bli avhjälpt oavsett om det är en svensk eller EU-medborgare som har behovet. Diakon A håller med om att vissa basala behov inte får ses bort från, tillexempel så ska ingen behöva frysa ihjäl. Diakon B säger att hen upplever att kommunen inte tar sitt medmänskliga ansvar mot gruppen socialt utsatta EU-medborgare utan fastnar i byråkrati. Hen tycker att kommunen komplicerar situationen. Hen säger att hen hade hoppats att kommunen hade gått främst och sagt ”det här behovet måste vi täcka”. ”Men nä… så har det inte blivit ju. Utan nu är det någon annan som ska göra det…”. Malmö stads representant berättar att kommunen famlar efter att finna en form av rimlig nivå att på de insatser och stöd som kommunen bör ge till socialt utsatta EU-medborgare. Hen är enig i att saker är med komplicerade än vad de verkar vid första anblick och hen tror att flera som antyder att kommunen ska agera vid olika situationer inte har kunskap kring komplexiteten. Vidare berättar Malmö stads representant handlingsplanen som staden gjort kommer att användas i det fortsatta arbetet med gruppen. Hen beskriver att den är en den nivån som Malmö stad valt att lägga sig på tills vidare information från den nationella samordnaren kommer. Diakon A säger att de tillsammans med andra aktörer är villiga att hjälpa till i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare. Däremot vill diakon A att kommunen ska vara den som är initiativtagare i frågan, hen säger dock att de inte fått en konkret förfrågan från kommunen. Även diakon C i Pingstkyrkan har flaggat för kommunen och säger att kyrkan vill vara med som en aktör i civilsamhället inom det sociala arbetet i Malmö stad. De har länge upplevt att de inte varit inkluderade bland aktörer inom det sociala arbetet men säger att de sen dem fick uppdraget med boendet känner sig delaktiga. Hen säger att hen tror att kommun och civilsamhälle tillsammans kan göra mycket för de utsatta EU-medborgarna. Men att det krävs kreativa lösningar så som låglönejobb, enklare campingar som hyrs ut för symboliska summor och andra lösningar som gör det värdigt för individen, vilket. Diakon C poängterar att tiggeriet inte är en lösning att föredra då den segmenterar EU-medborgarnas beroende ännu mer. I informanternas resonemang efterfrågas kommunalt ansvarstagande och en frontfigur i arbetet kring socialt utsatta EU-medborgare. Kommunen som annars 29 är den instans som är överst i hierarkin i angelägenheter som gäller invånarna har i denna fråga inte tagit samma ledarposition. Kommunens frånvaro har lett till att det är frivilligorganisationer och andra delar av civilsamhället såsom privatpersoner och nätverk fått driva frågan om socialt utsatta EU-medborgares levnadsvillkor. Här är det inte talan om en förskjutning av välfärdstjänster då staten och kommunen inte har ägt frågan från första början. Den otydlighet och avsaknad av socialt ansvar för gruppen kan vara en av förklaringarna till de spänningar som finns idag mellan sektorerna stat, samhälle och frivilligorganisationer (Pestoff, 2014). Det har lett till att flera olika instanser rotat och försökt skapa kontroll i frågan om socialt utsatta EU-medborgare. Resultatet är ett spretigt fält av många instanser med olika etiska värderingar och tankar kring vad som bör göras. Idag har Malmö stad officiellt trätt in i ansvarstagandet för EU-medborgare som lever i socialt utsatthet. Diakon B berättar att sedan Crossroads, som är finansierad av Malmö stad, är det dem som tar huvudansvaret för socialt utsatta EU-medborgare i staden. Detta tillsammans med Malmö stad har avsatt pengar till gruppen i nästkommande budget får anses vara ett led i att Malmö stad träder in och tar ansvaret för EU-medborgarna igen. Därmed sker en förskjutning bort från civilsamhället till staten och kommunen, för att kommunen sedan ska förskjuta ansvaret ut till olika serviceproducenter igen som kan komplettera det kommunala arbetet (Harding, 2012). Det går dock att ställa sig frågande till vilka splittringar som kommer synliggöras i fältet när kommunen väljer att ta tillbaka ägandeskapet av frågan i ett så sent skede. Undran grundar sig på att de aktörer som trossamfund, frivilligorganisationer och politiska nätverk som engagerat sig i fältet under lång tid redan format normer och etiska förhållningssätt i arbetet med gruppen (Thorsén, 2010). Vidare skapar frågan om socialt utsatta EU-medborgare funderingar kring de bakomliggande faktorerna som gett upphov till fenomenet vi upplever i Sverige just nu. 6.4 Antiziganismen I samtalen med informanterna har alla självmant valt att tala antiziganismen. De beskriver alla antiziganismen, det vill säga rasismen och förtryck riktat mot romer (Cederberg, 2004), som det grundläggande motivet till att EU-medborgare reser till andra länder för att söka sin försörjning. Diakon A sammanfattar väl den känsla som blottas när frågan om socialt utsatta EU-medborgare diskuteras: ”Men framförallt handlar det om att på något sätt ändå försöka och se på grundproblemet (...) det är väl där alla känner sig jäkligt maktlösa egentligen. Alltså vad ska man göra?” Malmö stads representant berättar att Rumänien inte sökt ur de strukturfonder som EU avsatt till insatser för att främja den romska befolkningen. Diakon A menar vidare att hen upplever det orimligt att Rumänien skulle söka ur de strukturfonder grundat på både kunskapsbrist men även att det finns inbyggt rasismen i hela Rumäniens samhällssystem, som riktar sig just mot romer. Utöver att det kräver kunskap och en egen insats på fem procent, vilket är lägre än för övriga länder i EU krävs även en politisk vilja från en rumänsk politiker att genomföra satsningen. Den forskning som gjorts tyder på en avsaknad av politiskt engagemang för romerna. Det kan bland annat förklaras genom landets antiziganismen, vilket leder till att de lokala politierna har en rädsla för att inte bli omvalda om de genomför satsningar för romerna (FRA, 2012). Både diakon A och Malmö stads representant säger att de delar uppfattningen om att ingen vågar engagera sig för romerna då de är rädda om sitt eget omdöme. Malmö stads 30 representant säger att romer utsätts för strukturell diskriminering. Den strukturella diskrimineringen leder till att romerna i större utsträckning lever i fattigdom och i ohälsa än den övriga befolkningen (FRA, 2012). Vidare kan forskningen på området bekräfta informanternas uppfattning gällande Rumäniens samhällsstruktur, som pekar på att det både på nationell och på lokal nivå förekommer strukturell diskriminering av romer. Det sker bland annat genom att de rumänska myndigheterna undviker att investera i och utveckla de romska lokalsamhällena vilket fasthåller den sociala marginaliseringen av den romska befolkningen i Rumänien (Cretan, Turnock, 2008). Diakon C är enig med de andra informanterna säger: ”Det här handlar framför allt om rasism, den stora nöten är nog själva människosynen, i Rumänien.” Hen menar att romerna behandlas som en andra klassens medborgare och berättar att hen även upplevt förtrycket och antiziganismen på plats i de romska byarna i Rumänien. Diakon C beskriver liksom forskarna Cretan och Turnock (2008) att förhållningssättet gentemot romer har följt Rumäniens historia sedan lång tid tillbaka, vilken kan vara en av förklaring till att antiziganismen är så rotad i samhällsstrukturen och i de övriga medborgarnas medvetande. Med hjälp av den konsekvensetiska teorin går det att synliggöra konsekvenser av antiziganismen. Rumänien har, liksom andra länder i Europa, genom sin långa historia av diskriminering mot romer gjort skillnad på den romska och den övriga befolkningen. Detta har skapat stora motsättningar mellan grupperna där romer är implicit underordnade den resterande befolkningen. Såväl den aktuella forskningen samt informanterna upplever att Rumäniens etiska förhållningssätt mot romer står i stor motsättning till övriga värderingar i EU såväl som i Sverige. De värderingar som Rumänien står bakom kan vara en av förklaringarna till att den romska befolkningen i landet bland annat tvingas att söka sig utomlands för att söka försörjning (FRA, 2012). ”Jag har märkt det (antiziganismen, författarens anm.) där och jag har också märkt det här hemma.” - Diakon C Malmö stads representant säger att hen har fått uppfattningen av att romerna har en värre levnadssituation i sitt hemland än vad de har i Malmö, grundat på den antiziganismen som råder i Rumänien. Hen menar att det är ofattbart grymt och svårt för oss i Sverige att föreställa sig. Sverige har en lång historia av olikbehandlande av romer, vilket även är kvarlevande i Sverige idag (Cederberg, 2014). I Malmö stad jobbas det aktivt med antidiskriminering av romer och Malmö stads representant säger att Malmö stad är duktiga på antidiskrimineringsarbete vilket är det som hade behövts i Rumänien. Handlingsplanen som Malmö stad gjort är en av punkterna ett vänstadsutbyte med en rumänsk by. Malmö stads representant säger att om det kan genomföras kan Malmö hjälpa vänstaden med antidiskrimineringsarbete men även att söka pengar ur EU-fonder. Det vore ett steg närmre mot en lösning för romernas levnadssituation i Rumänien. Informanterna har i de tidigare diskussionerna om ansvarsområde och etiska förhållningssätt visat på stora skillnader. Den främsta skillnaden är mellan 31 kommunen och trossamfunden, medan de olika trossamfunden i större utsträckning har haft liknande resonemang. En intressant aspekt i frågan om antiziganismen och Rumäniens ansvar för sin befolkning är att alla informanter är eniga om vad som är den problembärande faktorn. Det är därför intressant hur de etiska förhållningssätten mot gruppen kan vara så olika trots att resonemangen vilar på samma tankar om antiziganismen och diskriminering. En skillnad bland informanterna är dock att diakonerna använder de socialt utsatta EUmedborgarnas bakgrund som ännu ett argument för att belysa den sårbara situation EU-medborgarna befinner sig i och det behovet av stöd som föreligger. De kopplar sårbarheten till etiska oönskade värden som utanförskap och segregering vilket rättfärdigar det stöd diakonerna ger gruppen. Diakonernas argumentation betonar den dubbla utsatthet som EU-medborgarna befinner sig i vilket återfinns i forskningen kring EU-medborgare (Mostowska, 2014). Malmö stads representant återger även förståelse för den utsatthet romerna upplever, men använder det inte som ett argument för att rättfärdiga stöd åt gruppen utan hänvisar till att de rättigheter som gruppen har rätt till ska utgå från deras hemland. Argumentet används således snarare för att svartmåla Rumänien än att flagga för det ansvar Sverige eventuellt borde ta. Dock föreslår Malmö stad ett kunskapsutbyte mellan en rumänsk by och Sverige vilket ur ett konsekvensetiskt perspektiv kan ha förmodade goda konsekvenser på lång sikt. Utifrån informanternas olika sätt att se på antiziganismen påvisas igen de olika etiska förhållningssätten som genomsyrar de olika organisationerna. Materialet visar att informanterna är överens om vilka de bakomliggande faktorerna till EU-medborgarnas situation är. Men i deras resonemang så synliggörs och betonas olika delar av utsattheten. I Malmö stads resonemang läggs vikt vid långsiktiga lösningar som kunskapsutbyte medan diakonernas lösningar i högre utsträckning är lokalt verkande. Det råder komplexitet frågan i hur kommunen ska prioritera och finna en balans mellan insatser resulterar i att de socialt utsatta EU-medborgare som befinner i Malmö just nu får en värdig levnadssituation samtidigt som kommunen genomför insatser som ska leda till strukturella förändringar på EU-nivå. Komplexiteten i grundar sig delvis på den kunskapsbrist som föreligger i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare men även den kunskapsbrist på EU-nivå som förorsakar att EU hitintills inte funnit en strategi för att förbättra romernas levnadssituation (FRA, 2012). 6.5 Kunskapsbristen kontra viljan att hjälpa När informanterna resonerar kring frågan om vilka insatser som samhället borde bistå till socialt utsatta EU-medborgare går det att urskilja att alla informanter tycker det är en svår fråga att besvara. Informanterna är eniga i att Rumänien behöver ta ansvar för sin befolkning och även EU har en roll i frågan om socialt utsatta EU-medborgares situation. Det råder därför en, möjligtvis underförstådd, enighet om att de insatser som görs på plats i Malmö och i Sverige ska avhjälpa de basala behoven som tak över huvudet, mat, vatten och sanitetsbehoven. Ingen av informanterna i studien uppmuntrar till insatser som hade ökat fenomenets flöde. En av anledningarna till informanternas svårigheter att resonera i frågan kring vilka insatser som är lämpliga kan bottna i att det inte finns några nationella riktlinjer alls för hur arbetet ska fortlöpa med gruppen, vilket det gör för andra samhällsgrupper. Vanligtvis blir alla individer i samhället vägledda i vad som är etiskt godtagbart genom implicita men även explicita normer. Etiken genomsyrar såväl det praktiska sociala arbetet som de lagar och riktlinjer som berör socialt utsatthet. Det verkar vägledande för människan i förståelsen om vad som är etiskt 32 riktigt eller felaktigt att göra för en viss grupp. För de klassiska grupperna av social utsatthet finns det genom Socialstyrelsen och kommunen riktlinjer och vägledning, men det saknas för denna grupp. Avsaknaden av en nivå eller norm från samhället i frågan om socialt utsatta EU-medborgare medför att samhällets invånare har svårigheter i att skaffa sig en uppfattning om vad som är etiskt rätt eller fel (Sandman, Kjellström, 2013). Avsaknaden av riktlinjer och specialiserad kunskap följer även informanterna i deras praktiska arbete med socialt utsatta EUmedborgare. Diakon A säger att hen tror att det finns mycket naivitet när det kommer till att arbeta med EU-medborgare i social utsatthet. Hen träffar EUmedborgare i sitt dagliga arbete och upplever att det, precis som i mötet med andra grupper i utsatthet, inte alltid är en enkel grupp att arbeta med. ”(…) I mötet med dessa människor har man absolut ingen kunskap. Jag menar det är klart att risken är ganska stor att det inte blir bra.” Diakon A betonar vikten av utbildning och kunskap i det sociala arbetet samt att det inte räcker med välvilja och filantropi. Hen säger att i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare handlar det handlar om att möta en extrem utsatthet där ingen inte räcker till. Hen beskriver att arbetat präglas maktlöshet. Diakon B beskriver att i inledningen av arbetet med socialt utsatta EUmedborgare så såg de på gruppen som en grupp behövande människor som kommunen inte tog ansvar över. Hen beskriver även att arbetet var ganska naivt och av simpel art där resonemanget som fördes var att kyrkan såklart måste hjälpa till. Hen beskriver resonemanget: ”Nu hjälper vi till här, här kommer vi, vi löser det tillsammans. Och sen har man insett att det är rätt komplicerat (…) det är inte riktigt så enkelt som det var från början. Bara du ställer upp och kastar med pengar över de här (människorna) så kommer det att ordna sig liksom, sen inser man att så kommer det inte att bli.” Diakon B säger att hen och hans kollegor i arbetet med socialt utsatta EUmedborgare har haft för avsikt göra en god insats. Men att de i efterhand uppdagat att insatser dem gjort inte alltid varit så igenomtänkta utan att de har handlat genom ren välvilja. I efterhand har de kommit fram till det fungerar inte att bara ge och ge. Diakon B säger att när de förstod att de inte fungerade så blev saker mycket mer komplicerade. Hen säger vidare att i arbetet med EU-medborgare tror hen att de finns en poäng i att göra mindre men välriktade insatser istället för mycket och spritt. Hen säger att det är i komplexiteten av detta som frågor om vem som ska göra vad och vad som verkligen ska göras väcks. Malmö stads representant anser att frågan om vilka insatser som ska sättas in är etiskt svår. Hens resonemang speglas i Diakon B:s erfarenheter av arbetet med EUmedborgare. Hen säger att det är lockande att ta irrationella val för att lösa den akuta situationen utan att tänka på vilka de långsiktiga konsekvenserna blir. Både Malmö stads representant och diakon B lyfter komplexiteten i frågan om vilka insatser som bör göras för gruppen. Att handlingen är god behöver nödvändigtvis inte betyda att konsekvensen är god, vilket är kärnan i konsekvensetik. Ur en sinnelagsetisk synvinkel hade det räckt med den goda intentionen som Diakon B beskriver ovan, men även om de intentioner som Mariakyrkan haft i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare varit god är det inte likställt med att situationen för EU-medborgarna hade förbättrats. Därför betonar 33 konsekvensetiken istället konsekvensen av handlingarna som avgörande, då det är den som faktiskt har betydelse för utfallet i EU-medborgarnas situation (Thorsén, 2010). När diakon B beskriver hur de i det tidiga skedet resonerade kring arbetet med EU-medborgare synliggörs viljan att hjälpa till. Känslan av att vilja hjälpa EU-medborgarna blev starkare än att faktiskt planera vilken handling som skulle utföras. Genom etisk teori går det att förklara detta fenomen med att intentionen, det vill säga sinnelaget, tog överhand över de konsekvenser som arbetet ledde till. Även om arbetet, liksom diakon B beskriver, inte alla gånger blev som de hade hoppats på så synliggörs kyrkans etiska värderingar. Resonemanget går att härleda till de känslor av etiskt ansvar för individer i utsatthet, vilket genomsyrar diakonerna i Mariakyrkans arbete. Konsekvensetik är en etisk teori som går att använda vägledande i valet om en handling har ett etiskt gott utfall. I frågan om vilka åtgärder som är högst lämpade för gruppen socialt utsatta EU-medborgare finns det flera obesvarade frågor på nationell, kommunal och individuell nivå. En möjlig anledning till att frågorna kring hur samhället ska hantera EU-medborgarnas situation är så svåra att besvara kan relateras till avsaknaden av kunskap och erfarenhet. För att kunna avgöra om en handling ska utföras eller inte bör valet byggas på en rad etiska överväganden. I överrensstämmelse med konsekvensetiken ska de överväganden baseras på vilken konsekvens som blir utfallet. Det vill säga att de konsekvenser som följer ska vara förenliga med de rådande etiska och juridiska normer som finns i vårt samhälle. Kunskapsbristen medför därför i denna fråga att det är komplext att beräkna de etiska utfallen av olika handlingar (Thorsén, 2010). Ur ett konsvensetiskt utilitaristiskt perspektiv ska insatsen som väljs ge så bra utfall för så många individer som möjligt (Tännsjö, 2012). Dilemmat i EU-medborgarnas situation är att det inte finns några tidigare handlingar och konsekvenser som kan vägleda varken politiker eller socialarbetare i frågan. Detta är en av aspekterna som gör frågan om vad som ska göras som etiskt svår och kunskapsbristen inom ämnet till ett stort problem. Sammanfattningsvis går det att urskilja en stor vilja att hjälpa men det saknas verktyg för att kunna hjälpa på rätt sätt. 7. SAMMAFATTNING OCH DISKUSSION Följande avsnitt kommer inledas med en presentation av studiens syfte och frågeställningar. Kapitlet följs sedan av en sammanfattning där syfte och frågeställningar besvaras genom det erhållna resultatet. Kapitlet avslutas med ett diskussionsavsnitt som innefattar reflektioner av den genomförda studien. 7.1 Sammanfattning Syftet med studien har varit att söka förståelse i hur olika aktörer resonerar i frågan om etiska förhållningssätt i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare. För att kunna besvara mitt syfte valde jag att arbeta utifrån tre frågeställningar. Frågeställningarna rörde frågan om ansvar över socialt utsatta EU-medborgare, hur informanterna resonerade kring vilket arbete som ska fortlöpa utanför det juridiska ansvaret och hur informanterna förstår de bakomliggande faktorer till EU-medborgarnas situation. För att besvara mitt syfte och frågeställningar valde jag att göra en kvalitativ studie. Empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med aktörer som i en eller annan form kommer i kontakt med EUmedborgare i sitt dagliga arbete. Vidare användes den etiska teorin konsekvensetik för att analysera studiens resultat. I mitt material kunde jag 34 identifiera fem intressanta områden som berörde mitt syfte och frågeställningar. Dessa var de etiska dilemman förknippade med frågan om socialt utsatta EUmedborgare, förskjutning av välfärdstjänster, antiziganismen samt kunskapsbrist där rädslan för att genomföra insatser följer med. Av studiens genomförande är det möjligt att konstatera att frågan om etiska förhållningssätt i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare är en komplex fråga där svårigheterna verkar på flera plan. Samtliga informanter beskriver och bekräftar utsattheten som EU-medborgarna befinner sig såväl i Sverige som i deras hemland. Vidare förklarar informanterna den antiziganismen och diskriminering som många av de socialt utsatta EUmedborgarna utsätts för i sitt hemland som den bakomliggande faktorn som ligger till grund för den aktuella situationen. Studien visar att det råder en känsla av maktlöshet inför att kunna förändra de bakomliggande faktorerna för EUmedborgarnas situation. Vidare har jag genom studien kunnat konstatera att det både råder en oenighet och osäkerhet i ansvarsfrågan över socialt utsatta EUmedborgare. Samtliga informanter är eniga om att frågan om ansvar är en väldigt svår fråga som det inte finns ett tydligt svar på. Ur studien framgår det att kommunen pekar på att EU-medborgarnas hemland bör ansvara för deras levnadsvillkor och att den svenska lagstiftningen begränsar ansvaret, vilket förskjuter ansvaret på civilsamhället. De andra informanterna som representerar trossamfund menar EU-medborgarna är medmänniskor och att det därmed finns ett etiskt ansvar som inte går att se bortom. Ur materialet går det att identifiera en efterfrågan av att samhället måste ansvara för att täcka de grundläggande behoven och inte fastna i byråkrati. Det råder enighet i att informanterna från civilsamhälle vill bistå kommunen i det fortsatta sociala arbetet med gruppen då det föreligger både resurser och vilja att finna kreativa lösningar, men det finns en önskan om att kommunen ska vara initiativtagare. Av studien går det att konstatera att det inom ämnet socialt utsatta EUmedborgare föreligger stora kunskapsluckor vilket återspeglas i informanternas resonemang kring hur arbetet med socialt utsatta EU-medborgare ska fortlöpa. Liksom inför studiens frågeställning om ansvar uttrycker informanterna att frågan om hur kommun och civilsamhälle ska arbeta med socialt utsatta EU-medborgare är väldigt svår att resonera kring. Det framgår att av studien det föreligger ett behov av insatser för gruppen men även att det är svårt att specificera vilken typ av insats som vore lämplig. En anledning till att det råder svårigheter inför att resonera kring lämpliga insatser kan härledas tillbaka till kunskapsbrist då socialt utsatta EU-medborgare är ett förhållandevis nytt fenomen i Sverige och i Europa. Det saknas både aktuell forskning samt en kunskapsbank med erfarenheter inom ämnet. En ytterligare försvårande omständighet i frågan om det fortsatta arbetet med gruppen för kommun och resterande civilsamhälle är avsaknaden av etiska normer och värderingar som inom det sociala arbetet vanligtvis är den vägledare som visar vilken nivå det sociala arbetet ska utgå från. Avslutningsvis går det genom studien att konstatera att det råder stor komplexitet i frågor som rör etiska förhållningssätt gentemot socialt utsatta EU-medborgare men även inom det fortsatta sociala arbetet med gruppen. Med min studie hoppas jag kunna belysa några av de etiska aspekterna i frågan om socialt utsatta EU-medborgare men även att väcka intresse för ämnet vilket bjuder in till vidare studier. 7.2 Diskussion Att genomföra en studie som handlar om ett ämne som är så pass aktuellt och som många människor engagerar sig både praktiskt och åsiktsmässigt i har varit otroligt intressant. Ämnet är hittills ett relativt outforskat ämne vilket både skapat 35 svårigheter för mig i min studie men framför allt är det ett hinder i det inom det praktiska arbetet med socialt utsatta EU-medborgare. Den viktigaste delen i mitt resultat anser jag vara den delen av resultatet som berör hur kunskapsbristen och avsaknad av nationella riktlinjer vilket begränsat de insatser som riktar sig till socialt utsatta EU-medborgare. Efter att ha träffat alla informanterna kunde jag identifiera ett liknande resonemang hos de allihop. Jag upplevde att det fanns en vilja att hjälpa och att informanterna, främst diakonerna, ville bidra i arbetet med socialt utsatta EUmedborgare. Däremot var det med försiktighet som de olika informanterna gav förslag på lämpliga insatser. En möjlig anledning till försiktigheten kan vara att ingen vill stå som ansvarig om en insats inte får det utfallet som den hoppas att få. Ett bekymmer i arbetet med EU-medborgare är att det inte finns någon gedigen kunskapsgrund att stå på. Staten och kommunen kan inte använda sig av tidigare erfarenheter eller forskning när det ska utformas riktlinjer och arbetssätt. Det är även svårt att finna internationell forskning inom ämnet vilket försvårar möjligheterna att utforma ett stöd som fungerar. På samma sätt så finns det ingen kunskapsgrund eller utbildning för de socialarbetare eller frivilliga som ska utföra arbetet med gruppen. EU-medborgare i social utsatthet är en ny grupp i genren för det sociala arbetet vilket ställer krav på att de som möter gruppen innehar en adekvat kunskap och kan möta de behov och ge det stöd som krävs. I dagsläget är de socialt utsatta EU-medborgarna främst i kontakt med privatpersoner eller personer som innehar kunskap och erfarenhet andra former av socialt utsatthet. Vilket i sin tur skapat och framöver kommer skapa svårigheter i mötet mellan gruppen och de som arbetar med den. För att kunna behålla och förmedla de etiska värderingar som mina informanter som trossamfunden står för krävs att de och deras kollegor får de får rätt utbildning och kunskap i bemötande med just gruppen socialt utsatta EU-medborgare. Inom allt socialt arbete krävs mer än välvilja, vilket även är gällande i EU-medborgarnas fall. En annan uppgift att lösa i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare är att de som tar ansvar för gruppen behöver få rätt förutsättningar för att kunna göra ett bra arbete. Förutsättningar utöver kunskap är finansiella och praktiska grunder för att kunna göra ett bra arbete. Den sociala utsattheten för EU-medborgare grundar sig ofta i andra anledningar än vad de gör för de traditionella hemlösa, därför går det inte att bemöta dessa grupper homogent (Mostowska, 2015). En ytterligare anledning till att kunskapen i arbetet med gruppen behöver växa så att arbetet kan fortlöpa friktionsfritt är för att minska stereotypa föreställningar om gruppen. Under vintern 2014/2015 fick både polis och sociala jouren tillkallas i det nattcafé som kommunen öppnat vilket det skrevs om i media. Hade det funnits en tillräcklig kunskapsgrund för hur arbetet skulle utformas och även praktiska och finansiella resurser för att möta antalet EU-medborgare hade situationen möjligtvis inte slutat som den gjorde. En intressant frågeställning i denna belägenhet är hur sådana händelser påverkar den allmänna bilden av socialt utsatta EU-medborgare och även romer i stort. Det går även att ifrågasätta vilken roll stat och kommun har för de ökade hatbrotten mot socialt utsatta EU-medborgare. I Malmö stad har det trots att kommunen inte genomfört några stora insatser för gruppen hittills ändå skett mycket i arbetet med socialt utsatta EU-medborgare. En avslutande undran som jag bär med mig blir därför hur situationen för socialt utsatta EU-medborgare hade sett ut om kommunen från början hade varit den som gick främst i ledet för arbetet med gruppen. 36 REFERENSER Andresen R, Österaas B, (2002) Yrkeshjälp och frivilliga insatser. I Andresen, R (red.) Sociala nätverk, grupper och organisationer: praktiskt arbete och teoretisk reflexion. Stockholm: Natur och kultur. Aspers P, (2011) Etnografiska metoder. Malmö: Liber. Bryman A, (2011) Samhällsvetenskapliga metoder. Malmö: Liber. Cederberg I, (2012) Född fördömd: Romerna – ett europeiskt dilemma. Stockholm: Leopard. Cederberg I, (2004) Romerna I ett förändrat Europa. Välfärdspolitikens dagsfrågor nr11. Civos, (2012) Det civila samhällets organisationers betydelse för välfärd, ekonomi och demokrati. En uppföljning av politiken för det civila samhället – ur det civila samhällets perspektiv. Stockholm: Civos. Cretan R & Turnock D, (2008) ‘Romania’s Roma Population: From Marginality to Social Integration’. Scottish Geographical Journal, 124: 4: 274-299. Direktiv 2004/38/EG. Ds 2014:8, Den mörka och okända historien Vitbok om övergrepp och kränkningar av romer under 1900-talet. Stockholm: Regeringskansliet. EUF artikel 18. EUF artikel 20. EUF artikel 21. European Union Agency for Fundamental Rights (FRA) (2012), The situation of Roma in 11 EU Member States Survey results at a glance. Luxembourg: Publications Office of the European Union. Harding T, (2012) Framtidens civilsamhälle : Underlagsrapport 3 till Framtidskommissionen. Stockholm: Regeringskansliet. Statsrådsberedningen. Kommunfullmäktige, (2015). >http://malmo.se/download/18.f0f46ea14b8c9ad60a331ca/1424678073646/kfprot 2015-02-05.pdf < 2015-04-23 Lundström T, Svedberg L, (1998) Svensk frivillighet i internationell belysning – en inledning. Socialvetenskaplig tidsskrift nr 2-3: 106- 126. Malmö högskola (Mah.se), (2015). >http://www.mah.se/Om-Malmohogskola/Om-HS/Etikradet/< 2015-05-10 37 Malmö Lokaltidning, (2015). >http://malmo.lokaltidningen.se/avhysningen-av-eumigranterna-i-sorgenfril%C3%A4gret-stoppad-/20150427/artikler/150429662/ <2015-05-24 Malmö stad, 2014 (RIKC). http://malmo.se/Kommun--politik/Sa-arbetar-vimed.../Nationella-minoriteter/Romskt-informations--och-kunskapscenter.html (2015-05-21). Meeuwisse A, Sunesson S, (1998) Frivilliga organisationer, socialt arbete och expertis. Socialvetenskaplig tidsskrift nr 2-3:172-193. Mostowska M, (2014) We shouldn’t but we do. Framing the Strategies for Helping Homeless EU migrants in Copenhagen and Dublin. British Journal of Social Work nr 44: 18–34. Pestoff V, (2014) Hybridity, Coproduction and Third Sector Social Services in Europe. American Behavioral Scientist Vol. 58(11:) 1412-1424. Regeringsrättens Årsbok 1995 ref. 70. Rosengren, Karl Erik & Arvidson, Peter, (2002) Sociologisk metodik. Malmö: Liber. Sandman L, Kjellström S, (2013) Etikboken: etik för vårdande yrken. Lund: Studentlitteratur. SFS 2001:453 Socialtjänstlagen. Stockholm: Justitiedepartementet. SFS 2005:716 Utlänningslagen. Stockholm: Justitiedepartementet. SFS 1974:152 Kungörelse om beslutad ny regeringsform. Stockholm: Justitiedepartementet. Skånskan, (2015). >http://www.skanskan.se/article/20150327/MALMO/150329398/-/gatukontorettar-nu-bort-taltlagret-i-parken< 2015-04-13 Sociala resursförvaltningen (SRF), (2015) Malmö stads handlingsplan för arbetet med fattiga och socialt utsatta EU-medborgare i Malmö. Malmö stad. Sociala resursförvaltningen (SRF), (2014) Socialt utsatta EU-medborgare i Malmö - deras situation och behov. Malmö Stad. Solidaritet med EU-migranter (Solidaritetmedeumigranter), (2015). >https://www.facebook.com/solidariteteumigranter< 2015-05-15 SOU 2010:55, Romers rätt. En strategi för romer i Sverige. Stockholm: Fritzes SSR, (2013) Etik i socialt arbete - etisk kod för socialarbetare. Stockholm: Akademikerförbundet SSR. 38 Stadsmissionen, (2014). >http://www.skanestadsmission.se/Verksamheter/Malmo/Crossroads< 2015-0420 Sydsvenskan, (2015). >http://www.sydsvenskan.se/malmo/politisk-splittring-omeu-migranter/< 2015-04-03 Sydsvenskan, (2014). >http://www.sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/malmo-stad-gor-for-lite-for-tiggarna/< 2015-05-17 Svedberg L, von Essen J, Jegermalm M, (2010) Svenskarnas engagemang är större än någonsin. Insatser i och utanför föreningslivet. Stockholm. Sveriges Radio (SR), (2014). >http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3993&artikel=5915740< 2015-04-14 Thorsén H, (2010) Människosyn och etik. 2. uppl. Stockholm: Remus. Tännsjö T, (2012) Grundbok i normativ etik. Stockholm: Thales. 39 BILAGA 1 Intervjuformulär till organisationer Hej, Mitt namn är Linda Åkesson och jag är socionomstudent vid Malmö högskola. Jag skriver min C-uppsats just nu vilket är anledningen till att jag kontaktar er. Min studie kommer handla om EU-medborgare i Malmö och jag har för avseende att undersöka ansvarsfördelning mellan kommun och civilsamhälle samt etiska förhållningssätt mot denna samhällsgrupp. Då ni kommer i kontakt med EU-medborgare i ert arbete och innehar kompetens inom området skulle jag vilja intervjua någon som kan representera er verksamhet. Jag hoppas innerligt att ni har möjlighet att undvara en timme av er tid för en intervju. Ni kan på förhand få intervjufrågorna i stora drag om detta underlättar för er. För er kännedom kommer jag även ge representant från Malmö stad möjlighet att medverka i min studie. Ur etisk synvinkel ges ni möjlighet att er verksamhet förblir anonym i studien och ni har närsomhelst under studiens gång rätt att avböja er medverkan. Jag har för önskemål att spela in vår intervju för att tillförsäkra att jag inte går miste på information eller missuppfattar det ni berättar för mig. Efter att studien är avslutad kommer inspelningen samt transkriberingen av den raderas. Jag önskar att genomföra intervjun under vecka 16 eller 17, dagtid, kvällstid eller helg - det som passar er. Ni kan återkomma till mig med passande datum och tid på e-mail eller telefon. Tack på förhand, Vänliga hälsningar Linda Åkesson 40 BILAGA2 Intervjuformulär till Malmö stad Hej, Mitt namn är Linda Åkesson och jag är socionomstudent vid Malmö högskola. Jag skriver min C-uppsats just nu vilket är anledningen till att jag kontaktar er. Min studie kommer handla om EU-medborgare i Malmö och jag har för avseende att undersöka ansvarsfördelning mellan kommun och civilsamhälle samt etiska förhållningssätt mot denna samhällsgrupp. Då jag skriver med utgångspunkt i Malmö vill jag komma i kontakt med en representant inom Malmö stad som kan uttala sig på Malmö stads vägnar. För er kännedom kommer jag även erbjuda andra former av organisationer att medverka i min studie. Jag hoppas innerligt att ni har möjlighet att undvara en timme av er tid för en intervju. Ni kan på förhand få intervjufrågorna i stora drag om detta underlättar för er. Ur etisk synvinkel ges intervjupersonen möjlighet att er förbli anonym i den bemärkelse att intervjupersonen kommer benämnas som ”representant från Malmö stad” i min studie. Malmö stad har närsomhelst under studiens gång rätt att avböja medverkan. Jag har för önskemål att spela in intervjun för att tillförsäkra att jag inte går miste på information eller missuppfattar något som berättas för mig. Efter att studien är 6avslutad kommer inspelningen samt transkriberingen raderas. Jag önskar att genomföra intervjun under vecka 16 eller 17, dagtid, kvällstid eller helg - det som passar er. Ni kan återkomma till mig med passande datum och tid på e-mail eller telefon. Tack på förhand, Vänliga hälsningar Linda Åkesson 41
