September - Skogsbruket

Transcription

Skogsbruket
Tryffelodling
9|2014
kräver ingående studier
Kemerastöd betalas på fel grunder
Tyg och förband av cellulosa på väg
Bävern skadar skog, utmärkt jaktbyte
Skogsbruket
9|2014
dlingde studier
Tryffkreälo
ver ingåen
i detta nummer
fel grunder
betalas på
g
Kemerastöd nd av cellulosa på vä
te
ba
Tyg och för r skog, utmärkt jaktby
da
Bävern ska
8
10
12
13
14
16
18
19
20
22
24
FÖRENING FÖRMEDLAR FASTIGHETER
Skogsvårdsföreningen Österbottens förmedlingstjänst får allt fler uppdrag.
NU KOMMER FINSK TRYFFEL
Det är tidskrävande och jobbigt att starta en tryffelodling.
SATSA PÅ UNDERVÄXTEN
Mycket skog kan förnyas med hjälp av underväxten.
IMPOPULÄRA LÖVTRÄD ÖKAR PRODUKTIONEN
I blandskog inverkar glasbjörk och al positivt på barrträdsbestånd.
TRAMPA GRÄSET – NU!
TRÄ BLIR SOM TYG OCH PLAST
Genom att ytmodifiera trä kan man få fram nya material med nya egenskaper.
FLYGEKORRAR HINDRAR AVVERKNING
Rapport slog ned som bomb bland skogsägare i Larsmo.
SÅ KÖPER DU TJÄNSTER
Skogsbruket tipsar om hur du ska be in offerter.
LIVLIG HANDEL
Recessionen återspeglar sig inte ännu på handeln med skogsfastigheter.
VIKTIG NÄRKONTAKT
Laserskanning och 3D-teknik i all ära, men skogsbruksplanen kräver en inspektion av skiftet.
BÄVA FÖR BÄVERN
HAN BRÄNNER MASSAVEDEN
26
VIRKESMARKNADSÖVERSIKT
27
VIRKESPRISSTATISTIK
28
REP OCH VEKAR AV MOSSA
31
24
Bävern förstör hundratals hektar skog, men är ett utmärkt jaktbyte.
Roger Backholm i Korsnäs anser att priserna är för låga.
14
Dags att trampa runt vårens plantor.
29
6
Foto: PIXMAC
7
STÖD PÅ FEL GRUNDER
Finlands skogscentral tampas med felaktiga Kemeraansökningar.
Foto: åsa nyman
Foto: Christoffer thomasfolk
6
TRÄKORGEN SOM TOPPAR 240 KM/H
Askträ spelar en viktig roll i den brittiska sportbilen Morgan.
FYRHJULINGEN ETABLERAD I SKOGEN
Med rätt utrustning är det populära fordonet nästan som en liten jordbrukstraktor.
2 Skogsbruket 9/2014
PÅ pärmEN: lars c. ingman
FOTO: MIA BERG-LUNDQVIST
Skogsbruket
LEDAREN
16.9.2014
OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖR
SKOGSÄGARE I FINLANDS SVENSKBYGD
NR 9/2014 . SEPTEMBER . ÅRGÅNG 84
www.skogsbruket.fi
Utgivare
FÖRENINGEN FÖR
SKOGSKULTUR RF
FörlagOy Nordinfo Ab
Lillviksvägen 6, 02360 Esbo
tfn 09 888 6017
Redaktion
Chefredaktör
Tomas Landers
tfn 050 350 0760
RedaktionschefGerd Mattsson-Turku
tfn 0500 718 256
Redaktionssekr.
Peter Nordling
tfn 050 559 5778
MedarbetareLena Barner-Rasmussen
tfn 040 580 5726
lena@lenabarnerrasmussen.com
Mia Berg-Lundqvist
tfn 040 589 4872
mia@m-press.fi
Helena Forsgård
tfn 018 155 50
helena@vikan.ax
Siv Karlsson
tfn 044 262 7910
siv.vesterlund@gmail.com
Åsa Nyman
tfn 0500 364 201
asa.nyman@nordinfo.fi
Marianne Palmgren
marianne.palmgren@pp.inet.fi
Johnny Sved
johnny.sved@gmail.com
Johan Svenlin
tfn 050 321 9242
johan.svenlin@formulerar.fi
AnnonsförsäljningOy Nordinfo Ab
Mats Almqvist
tfn 040 571 3422
mats.almqvist@nordinfo.fi
Adressförändringar och prenumerationer
Margita Törnroth
tfn 09 888 6016
040 522 0770
skogsbruket@nordinfo.fi
Prenumerationspris 2014
Helårsprenumeration (11 nr)
69 euro (inkl. moms 10 %)
ISSN
0037-6434
Medlem i Tidskrifternas Förbund
Layout och
ombrytningOy Nordinfo Ab, Maj-Len Roos
TryckeriOy Painotalo tt-urex Ab, Borgå
DET LÖNAR SIG ATT PLANERA
VÅRA SKOGSFASTIGHETER bildar i regel en mosaik av olika skogstyper, bestånd med mera. Variationen kan vara stor vad gäller till exempel ålder,
trädslag och bonitet. En skogsfastighet är ett pussel, som ofta följer naturens egna gränser, men som hela tiden förändras då skogen växer och då
olika åtgärder vidtas.
Också på en relativt liten skogsfastighet kan det finnas tiotals olika
skogsbestånd. För att hålla reda på denna villervalla i skogsnaturen har
man tagit fram verktyg såsom skogsbruksplanen. De flesta av oss mår bättre av ordning och reda, så också i det här fallet. Planen beskriver på ett
detaljerat, men enkelt, sätt hur din skogsfastighet ser ut och vilka de kommande åtgärderna borde vara.
Idag råder en allt mer varierande syn på skogsägandet och skötseln
av våra skogar. Ny lagstiftning, nya forskningsresultat och många andra
faktorer, som är oberoende av skogsägaren, inverkar på hur våra skogar
sköts. Paletten av olika förslag och åtgärder för skogsskötseln ser ut att
bli bara större.
Så gott som alla skogsägare har en individuell syn på och egna målsättningar för sitt skogsbruk. Det kan handla om till exempel ekonomi, naturvärden och rekreation. Dessa värderingar är åtminstone lika viktiga som
de som kommer utifrån. De tas i beaktande i samband med att skogsfastigheten planeras och värderingarna sammanjämkas med eventuella restriktioner och rekommendationer.
Det lönar sig för skogsägare att utnyttja skogsbruksplanen. Den färdigställda planen reflekterar de slutsatser de inblandade i planeringsprocessen kommit till med beaktande av alla de ovan nämnda faktorerna som
spelar in. Skogsbruksplanen blir ett redskap för den fortsatta skötseln och
underlättar långsiktigt att nå de uppsatta målen.
Skogsbruksplanerna finns, förutom i utskrivet format, allt oftare tillgängliga för skogsägaren på internet i ett läsarvänligt format eller i sin
helhet som en så kallad molntjänst. I bästa fall kan den som sköter skogen kontinuerligt uppdatera planen, så att den lever i realtid. En rejäl genomgång av materialet behövs kanske vart tionde år, men den kontinuerligt uppdaterade planen bör kunna återspegla dagsläget också i det skedet.
Stödprogrammen för skogsbruksplanerna kan på basen av det grundläggande faktapaketet beräkna det mesta kring skogsfastighetens ekonomi.
Dessa siffror hjälper dig bland annat att investera långsiktigt i din skogsfastighet. Jämförelser av olika ekonomiska resultat, beroende på till exempel tidpunkt och åtgärd, ger intressant insikt i vad som på riktigt lönar
sig och vad exempelvis olika avsättningar är värda. En eventuell tryffelodling och dess förväntade avkastning går också att införa som ett jämförelsetal i analyserna.
TOMAS LANDERS
ordförande för Föreningen
för Skogskultur
Skogsbruket 9/2014 3
Älgjakten inleds
en 27 september inleds årets älgoch hjortdjursjakt. Finlands viltcentral har beviljat 33 500 älgjaktlicenser för
den här jaktperioden.
För vitsvanshjort beviljades 22 800
jaktlicenser, för dovhjort 143 licenser och
för skogsren 19 licenser. Älg kan jagas
ända fram till årsskiftet och hjortar till och
med slutet av januari.
Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppskattningar fanns det i hela
landet kvar omkring 71 000 älgar efter
senaste jaktperiod och efter vårens kalvningsperiod omkring 112 000. För ett år
sedan beviljades för älgjakten sammanlagt omkring 33 000 jaktlicenser, av vilka
cirka 86 procent användes.
Med en jaktlicens får man fälla ett fullvuxet djur eller två kalvar.
Mängden nedlagda djur kommer
under årets jakt att vara ungefär lika stor
som under jakten förra hösten, beräknar
Finlands viltcentral.
Vitsvanshjorten förekommer rikligast
i landets sydvästra delar. I Egentliga Finland beviljades drygt 7 500 jaktlicenser
för vitsvanshjort, i Nyland drygt 3 900 och
i Österbotten 457. •
Visste du att...
... älgen är en idisslare och anpassad till
att äta örter och vedartade växter. En älg
kan ha över 100 olika arter i vommen,
men bara några få arter finns i större
mängder. •
... tillverkningen av cellulosa och kartong
har tagit stora kliv framåt. Av samma
mängd virke fås idag över 50 procent flera förpackningar än för fyrtio år sedan. •
Foto: Iggesund
D
Lyxig pappmugg
H
ur elegant kan man göra en pappmugg? Iggesund Paperboard ville
testa gränserna för vad man kan åstadkomma.
Kartong går bra att trycka mönster och
text på, men möjligheten att göra fina
muggar är inte den enda anledningen
till att Iggesund tror på en renässans för
kartongbaserade engångsmuggar. Konkurrerande material för muggar som plast
och styrox har betydligt större ekologiskt
fotavtryck. •
Älggräs
B
åde blad och blommor av älggräs har använts inom farmakologin bland annat som
svettutdrivande medel. Förr användes älggräs för att krydda öl och mjöd och man
brukade då gnida in kärlen med älggräs för att ge drycken en god smak. Blommorna
eller bladen kan också användas till örtte.
Så här skrev Carl von Linné 1737:
”Lukten af denna växt är den allra mest intensiva. Till följe häraf är det i Sverige ett
bruk bland bönderna att på helgdagar och vid gästabud strö friska blad af densamma
på golfvet, på det att lukten däraf må fylla hela huset, och denna blir ofta så stark, att
den knappt kan uthärdas. Om vintern däremot strör man på
liknande sätt grankvistar på golfvet. Se där ett medel till beredande af trefnad i hemmet, som naturen själf bekostar. ” •
Längre skogsarrenden i Ryssland
R
yssland vill förlänga arrendetiden för
skogsarrenden från 49 till 98 år. Enligt
landets naturresursministerium, som
utarbetat lagförslaget, är målet med förlängningen att de arrenderande företagen
bättre ska kunna planera sin verksamhet
på längre sikt. När tillgången på virke är
säkerställd, är skogsindustrins intresse att
investera större.
Arrendeavtalen ska från 1.7.2015 till
innehållet vara likadana i hela landet. De
nuvarande avtalen är mycket olika i olika
regioner. •
Vitryssland stoppar virkesexporten
A
... man av en kubikmeter virke kan göra
20 000 pärmar till pocketböcker eller
10 000 konfektaskar. •
leksandr Lukasjenko, Vitrysslands
president, har utfärdat ett förbud
mot all virkesexport från 2016.
Enligt Lukasjenko ska nyttjandet av
skogarna från 2015 vara på samma nivå
som i framstegsvänliga länder. Han nämner Finland som ett förebildsland.
Från och med år 2016 får enbart långt
förädlade produkter av trä exporteras.
Undantag är möjliga efter diskussioner
med presidenten och med specialtillstånd.
Enligt statistik från FN-organet FAOSTAT exporterade Vitryssland 2013 totalt
2,7 miljoner kubikmeter gagnvirke. Det
mesta gick till Polen. •
Foto: Statsrådets bildbank
tvecklingsminister Pekka Haavisto
uppmanar finska företag att utnyttja
möjligheten att komma in på den kraftigt
växande internationella marknaden för
humanitärt bistånd.
– Det finns ett växande behov av nybyggnation, rent vatten och livsmedel,
säger Haavisto.
Finska företag har tagit fram enkla bostäder i trä för humanitära hjälpinsatser i
katastrofområden. Årligen används över
15 miljarder dollar på humanitära hjälpinsatser och förnödenheterna kan sällan
köpas lokalt.
– Antalet krig och naturkatastrofer, där
det behövs hjälp, växer hela tiden. Byggnader i trä är väl lämpade för det andra
skedet av hjälp och återuppbyggnad. I det
första skedet gäller det att så snabbt som
möjligt ordna tält åt de drabbade.
Haavisto säger att flyktinglägren ofta
växer till städer och att byggnader som
uppförs där länge fungerar som bostäder.
– Min ministerkollega i Makedonien
bor i ett trähus från Finland. Vi sände hus
till Skopje som katastrofhjälp efter jordbävningen 1963, då tusen människor dog
och över hundratusen blev hemlösa. •
P
rodukten Nasaleze finns att köpa på
apoteket eller i hälsokostaffären och
används för att behandla hösnuva eller
andra allergiska symptom, orsakade av
luftburna allergener.
Nasaleze består av finkornigt cellulosapulver av tall och är, som många andra
uppfinningar, resultatet av en slump.
Uppfinnaren Mike Jones tillverkade
ansiktsmasker för Bodyshop. Som ett
av bindemedlen användes ett speciellt
cellulosapulver. Han noterade att trots att
lokalen var dammig var det mycket sällan
som någon nös.
Han tänkte inte mer på
detta, men när han och hans
familj flyttat till ett nytt hus i
närheten, drabbades hans
son av allergi och nös ständigt. Mike Jones började
tänka på situationen i
fabriken och åkte dit för att
hämta lite cellulosapulver.
Han lade lite på sin hand
och bad sonen dra in det i
näsan. Inom några minuter slutade han
att nysa. Idén till Nasaleze var född. •
Foto: Polar Pharma Oy
Cellulosa mot hösnuva
Uppåt för maskinföretagarna
D
et går bättre för skogsmaskinsföretagarna. Det visar en rundfråga som
Maskinföretagarnas förbund gjorde bland
sina medlemmar.
I fjol hade skogsmaskinföretagarna
en omsättning på i medeltal 680 000
euro och nettoresultatprocenten var 2,9
procent. För att ett företag ska betecknas
som lönsamt bör nettoresultatet vara positivt och därmed även nettoresultatprocenten.
Maskinföretagare inom skogsförbättrings- och torvbranschen kämpar fortfarande med stora ekonomiska problem.
Nettoresultatprocenten var -13,3 procent
för maskinföretagare inom skogsförbätt-
ringsbranschen och -0,3 procent för
företagare inom torvbranschen, vilket är
något bättre än år 2012.
I skogsförbättringsbranschen hade
maskinföretagarna i fjol en medelomsättning på 100 000 euro. Torvföretagarnas
medelomsättning var 347 000 euro.
– Fastän entreprenadpriserna har
hållits nästan oförändrade, har det
ekonomiska resultatet förbättrats, och
det beror på att kostnadsökningen har
stagnerat, säger vice vd Simo Jaakkola på
Maskinföretagarnas förbund.
Efterfrågan på avverkningstjänster var
stor i fjol och avverkningsvolymerna var
de näst största genom tiderna. •
Foto: PIXMAC
Trähus behövs i krisområden
U
Grankotten får
utstå mycket
G
ranens kottskörd varierar kraftigt
från år till år. I medeltal har granen
goda kottår 1–2 gånger per tio år, men
patogener och insekter sänker ofta kvaliteten på fröskörden. Bland patogenerna
är det särskilt rostsvampar som orsakar
stora ekonomiska förluster både i fröplantager och i ekonomiskogar.
Grankotterosten är en stor skadegörare i grankottar. Svampen sprids via övervintrade hägglöv till granens honblom
ställningar. I blomställningarna som
utvecklas till kottar bildar svampen sporgömmen och från dem sprids svampen
vidare, tillbaka till hägglöven, och ett nytt
omdrev börjar.
Grankottar kan också angripas av gulrost som sprids via pyrolaväxter. På grankottens fjäll förökar sig granens skvattramrost som ger gula barr på de yngsta
årsskotten. •
Visste du att...
... det finns 45 000 olika trädslag på vår
planet. Men i vårt nordliga klimat, med
karg och sur mark, har vi bara 31 olika
trädslag. Tall, gran och björk utgör 97 procent av de träd som växer i våra skogar. •
... det finns ungefär 632 000 skogsägare i Finland. Det innebär att nästan var
åttonde finländare äger skog och att vart
tredje barn, som fötts på 2000-talet, blir
skogsägare i framtiden. •
... en tredjedel av jordens yta är täckt
av skog. Av Finlands landareal består
ungefär tre fjärdedelar av skog. Om
skogen i Finland fördelades jämnt mellan
finländarna, skulle var och en få omkring
4,5 hektar skog. •
Foto: PIXMAC
Stöd söks på fel grunder
Skogsmyndigheten tampas med
felaktiga Kemeraansökningar. I ansökningarna kan stödarealen anges som större än den är i verkligheten, stammarna kan vara för
grova efter åtgärden eller medelhöjden för hög.
– Vi har inte möjlighet att granska varenda
bestånd. Stöd betalas också till objekt som
inte uppfyller stödvillkoren, säger Aki Hostikka, chef för finansiering och granskning
på Finlands skogscentral.
Felaktiga stödansökningar kommer fram
vid stickprov som Finlands skogscentral utför.
– Vi granskar varje år 1,5 procent av de
stödberättigade objekten. Av objektens totala areal måste en fjärdedel förkastas.
Majoriteten av Kemerastödansökningarna som droppar in till Finlands skogscentral
gäller vård av ungskog. Därför hittas här
flest ansökningar som saknar grund.
Av den pott på tjugo miljoner euro, som
finns reserverad för vård av ungskog, uppskattar Aki Hostikka att fem miljoner euro
betalas ut på felaktig grund.
– Våra resurser är begränsade, vi kan inte
kontrollera varje stödberättigat objekt i fält.
För vård av ungskog visar skogscentralens statistik från årskiftet fram till augusti, att på Kustens område var 17 procent av
Kemeraansökningarna felaktiga.
Mellersta Finlands område var primus
med 13 procent felaktiga ansökningar.
Sämst var det i Kainuu, i södra och mellersta Österbotten och i Karelen, där 34 procent av de inskickade ansökningarna saknade grund.
Skogsägare fyller sällan i blanketten
Cirka 95 procent av stödblanketterna har
fyllts i av en skogsfackman.
Varför blir det så mycket fel?
– Få skickar medvetet in felaktiga ansökningar. Kanske leder tidsbrist till att skogsfackmännen inte hinner kolla upp objektet
i fält. Det kan också vara frågan om bristande skogskunskaper, eller att man är ute efter de planerings- och arbetsledningspengar som Kemerastödet innefattar.
Aki Hostikka tillägger att de vanligaste orsakerna till att stödansökan förkastas
är att det efter gallringen lämnats kvar för
många stammar på ytan eller att stödarealen uppgetts vara större än den är i verkligheten.
Han nämner som exempel att om ungskogsvården innefattar energivedsavverkning kan skogsägaren få både stöd för vård
av ungskog samt energivedsstöd, som är sju
euro per kubikmeter.
– Stödsumman kan vara närmare 1 000
euro per hektar på bördig mark i södra Finland. Då är det frestande att söka stöd och
testa gränserna.
Ny lag ska lösa problemet
Om ansökningen har gjorts på felaktig
grund blir det avslag på stödansökan. Utbetalda stöd måste betalas tillbaka och den
person, som skickade in ansökan, får en reprimand.
– Kemeralagstiftningen ska förnyas, en
ny lag torde träda i kraft den sista juli nästa år. Efter det borde vi få bukt med problemet, säger Hostikka.
Den nya lagstiftningen skulle ge Finlands
skogscentral rätt att ge en anmärkning åt
personen som fyllt i och skickat in en ansökan som saknar grund.
– Skickar han eller hon fortsättningsvis in
felaktiga ansökningar kopplas Landsbygdsverket in, och personen kan få tillfälligt förbud mot att göra Kemerastödansökningar.
Högaktuellt på Kusten
– På Kustens område har vi bekymmer med
kvaliteten på stödansökningarna, speciellt
de ansökningar som gäller första gallring.
Efter gallringen är beståndets medeldiameter på stammarna ofta över tillåtna 16 centimeter och även kraven på tillåten övre höjd
på beståndet överskrids ofta, säger ledande föredragande Greger Erikslund på Kustens område.
Han önskar att skogsfackmännen alltid
skulle besöka bestånden i fält och kontrollera att kraven uppfylls innan de sänder in
ansökan.
– Stöden är inte en automatisk rättighet,
vissa kriterier måste uppfyllas. •
Text: Marianne Palmgren
Skogsförmedling allt populärare
Skogsvårdsföreningen Österbottens förmedlingstjänst av skogsfastigheter utnyttjas flitigt. En orsak är fackmännens goda lokalkännedom.
Sedan några år erbjuder Skogsvårdsföreningen Österbotten förmedling av skogsfastigheter inom sitt verksamhetsområde. Förmedlingstjänsten sker genom dotterbolaget
Ab Skogsfastigheter AFM. Antalet förmedlade objekt har ökat för varje år.
– Försäljningen har ökat kontinuerligt
och det har varit bråda tider för mig sedan
jag började arbeta på Skogsvårdsföreningen Österbotten, säger Ann-Mari Snickars,
som tillträdde tjänsten som försäljningssekreterare för drygt två år sedan.
Det är hon som har hand om processen
kring en förmedling. Processen börjar med
att säljaren kontaktar henne eller föreningens skogsvårdsinstruktörer.
– Ofta får vi uppdrag i samband med att
markägare har kommit i kontakt med våra
fackmän på orten, när de har avverkat eller
värderat skogen. Det händer också att kunder som inte bor på orten ringer och vill att
vi tar hand om förmedlingen.
Kartlägger fastigheten
När skogsfastigheten har värderats utreder
Snickars alla nödvändiga uppgifter, till exempel lagfart och om det finns några juridiska hinder för en försäljning.
– Vi kartlägger fastigheten, därefter ingås avtal om försäljningen och sedan läggs
fastigheten ut till försäljning. Annonseringen sker alltid på vår webbplats, skogsfastigheter.fi, i lokala dagstidningar, på skyltar vid objekten samt per brev till rågrannar.
Därefter är det fritt fram för eventuella
köpare att börja bjuda. Processen kan i bästa fall ta mindre än en vecka, men ibland
drar det ut på tiden.
– Om fastigheten är värderad påskyndas
processen. Det går också snabbare om säljaren bor i området så att hon eller han kan
komma in och skriva under alla nödvändiga papper. Om säljaren inte bor här, vilket
ofta är fallet, behöver vi fullmakt och det
gör att processen kan dra ut på tiden, förklarar Snickars.
Antalet slutförda uppdrag var i fjol 94
och totalt förmedlades 140 fastigheter, som
också kan inkludera andra fastigheter, som
till exempel bostadstomter. Medelhektaren för uppdragen som Ab Skogsfastigheter AFM förmedlar är 14,9 hektar, det vill
säga relativt små fastigheter, i förhållande
till andra delar av landet. Det beror på att
skogsfastigheterna i landskapet i allmänhet
är långsmala.
– Vi har många småskiften i landskapet
på grund av den typiska strukturen. Söder
om Vasa är skiftena mindre medan de blir
aningen större ju längre norrut man kommer.
Rågrannar intresserade
Gallrings- eller förnyelsemogna skogar är
mera eftertraktade än plantskogar. I övrigt
är det svårt att dra några slutsatser om huruvida ett objekt kommer att säljas snabbt
eller om det tar tid. Enligt Snickars spelar
läget stor roll.
– Finns det aktiva skogsägare som är rågrannar med fastigheten brukar de vara
mycket intresserade. Vi skickar alltid information till rågrannarna att en fastighet är
till salu. De vill ofta vara med och bjuda.
Snickars säger att skogsfastigheterna ofta
säljs över det värderade priset. Priserna varierar också beroende på i vilken region och
på hurudan plats skogen finns.
– I de norra delarna av landskapet betalar man mera för skogen än i söder. Fastigheterna är också större norrut och en orsak
kan vara att man är mera inriktad på skogsbruk där än i söder.
Ab Skogsfastigheter AFM debiterar 4,6
procent av köpesumman i förmedlingsavgift eller en minimiavgift på 1 400 euro. I
arvodet ingår kostnaden för värderingen. •
Text och foto: Christoffer Thomasfolk
– Ab Skogsfastigheter AFM förmedlar allt fler skogsfastigheter, säger försäljningssekreterare Ann-Mari Snickars.
Möjligt odla tryffel i Finland
Intresset för tryffelodling är stort i
Finland, men fortfarande är antalet stora odlingar begränsat. Truffle-Pro Ab Oy har sålt cirka 10 000
tryffelträd, hälften ek och hälften
hassel, och har ungefär ett dussin
partnerodlare. Juva Tryffelcenter
var först i Finland med att skörda
tryffel år 2012. Företaget fick sin
första skörd efter bara sex år.
– Det är otroligt snabbt, sju till tio år är en
mera genomsnittlig tid. Skörden visar att
det här med tryffel inte bara är något roligt och spännande, utan att det går att odla
Det tar cirka 4–8
månader för tryffelsporerna att
mogna och fästa sig vid värdträdets rötter.
De ympade träden är färdiga
att planteras ut
då de är 1–2 år
gamla.
tryffel i Finland, säger Truffle-Pro:s vd Lars
C. Ingman.
Han satt på ett flyg och fördrev tiden med
att bläddra i ett in flight-magasin när hans
blick föll på en artikel om Christina Wedén från Uppsala som skrivit en doktorsavhandling på temat Gotlandstryffel. Där och
då väcktes hans intresse. Men alla han träffade ansåg det vara omöjligt att odla tryffel i Finland.
– Om det är omöjligt, då kan det ju rent
av vara intressant, tänkte jag då.
Vid den här tidpunkten hade Lars och
hans fru Eva nyligen flyttat tillbaka till Finland efter tjugofem år i USA, där Lars hade
arbetat inom träförädlingsindustrin. De ha-
de köpt en segelbåt och tillbringade mycket
tid i den åboländska skärgården.
– Vi såg många små, övergivna åkrar. Det
var då tanken slog mig, om tryffeln klarar
sig på Gotland, varför skulle den inte göra det här?
Under ett par års tid studerade Ingman all litteratur på temat som han kom
över. Han reste världen över för att träffa branschfolk, allt från odlare till experter. Men då han sökte samarbetspartner i
de klassiska tryffelländerna som Spanien,
Frankrike och Italien var intresset svalt. Finland ansågs ointressant. Till slut nappade
ett engelskt företag.
– Jag samlade ekollon här i trakten, och
sände dem till England. Där ympades de
med Bourgognetryffel, Tuber aestivum, som
är en svarttryffel. Plantorna kom tillbaka ett
år senare och år 2010 utförde vi de första
planteringarna.
Håll dig borta från skogen
För att få till stånd en lyckad odling måste man komma ihåg fyra viktiga tumregler.
Den första är att man ska hålla sig borta
från skogen. Bra odlingsmark för tryffelträd
är ängsmark, betesmark eller före detta odlingsmark. Helst ska inga träd ha vuxit på
området under de senaste tjugo åren.
– Ett träd kan ha upp till ett tiotal olika
rotsvampar. Om man ympar ett träd i skogen med tryffelsporer, kommer tryffeln att
utkonkurreras av annan tidigare anpassad
mykorrhiza, förklarar Ingman.
En annan viktig tumregel gäller jordmånen. Marken bör vara alkalisk med ett pH
på 7,5–7,8. Det vanliga är trots allt att marken i Finland är sur.
– Men det är inga problem att preparera jorden med jordbrukskalk. Vi har etablerat tryffelodlingar på områden där pH varit 5,5–6. Som mest har vi kört ut nittio ton
kalk per hektar, berättar Ingman.
Punkt tre berör också den jordmånen.
Tryffeln behöver vatten för att växa, men
tycker inte om att stå med ”fötterna i blöt”.
Tryffeln vill med andra ord ha porös jord
att växa i.
Den sista och fjärde tumregeln lyder:
Skaffa ett viltstängsel. Annars är det risk för
att värdträden utsätts för betningsskador.
Skörd på tjugo liter per hektar
Vad är då lämplig storlek på en tryffelodling? Ingman säger att de odlingar han va-
rit med om att etablera har varierat från en
halv till drygt en hektar.
– Eftersom vi ännu har begränsad erfarenhet, skulle jag rekommendera att man
ser hur den första hektaren lyckas innan
man gör större investeringar. Det finns odlingar som producerar noll kilogram per
hektar. Jag tycker att det är viktigt att vara medveten om att det inte finns några garantier.
Ingman tillägger att, om man följer de fyra kriterierna för en lyckad odling och håller ogräset borta, är chanserna för skörd goda. Man brukar uppskatta en genomsnittlig
skörd till cirka tjugo kilo per hektar.
– Om vi räknar med ett kilopris på femhundra euro, skulle det ge tiotusen euro per
hektar. Odlingens storlek bestäms av hur
stora årsinkomster man förväntar sig.
Låg plantdödlighet
Investeringskostnaderna för att anlägga en
tryffelodling är omkring 15 000–20 000 euro per hektar. Denna summa omfattar jordbearbetning, anskaffning av plantor och
viltstängsel. Plantpriset rör sig kring 15–
20 euro per planta, beroende på hur stor
mängd man köper. På en hektar ryms tusen plantor.
– Man brukar rekommendera ett avstånd
på fyra meter mellan raderna och två och
en halv meter mellan plantorna i raderna.
Plantdödligheten har varit väldigt låg,
endast två–tre procent.
– Om man däremot vill beräkna bortfallet utifrån hur många träd som producerar
tryffel är det svårare att uttala sig. Alla träd
kommer säkert inte att producera tryffel och
garanterat inte varje år, säger Ingman.
Mogen tryffel avger arom
Till skillnad från annan svamp växer tryffel
under jorden och är med andra ord inte synlig för ögat. För att försäkra sig om att tryffelmycelet mår bra, och inte konkurrerats ut
av andra rotsvampar, tar man regelbundna
rotprover från odlingarna.
Omogna svampar är luktfria, men då de
mognar avger de en stark, kännspak arom.
Det är lukten som gör att tränade tryffelhundar, eller tryffelsvin, hittar den mogna
svampen.
– Med hjälp av gaskromatografi har man
kunnat identifiera uppemot tvåhundra olika kemikalier i tryffelaromen. Någon har
karakteriserat tryffelaromen som en blandning av lakrits, vanilj, hasselnöt, växellådsolja, smutsigt garagegolv och smutsiga
strumpor, skrattar Ingman.
Ryska marknaden en möjlighet
Trots att Finland är ett land som i princip saknar en tryffelätarkultur tror
Ingman inte att avsättningen blir ett
problem.
– Till en början kommer det att
finnas möjligheter till ett bra kilopris här i hemlandet. Men då
vi börjar tala om större volymer,
tror jag man ska rikta in sig på
den internationella marknaden.
Ingman ser här Finlands närhet
till mångmiljonstaden St. Petersburg
som en fördel.
– Där finns mycket människor med pengar, och de vill ha nya smakupplevelser. Jag
tror att det finns goda avsättningsmarknader nära Finland.
Tall och gran som värdträd
Hassel och ek är de vanligaste värdträden
för såväl vit- som svarttryffel. Eftersom det
naturliga ekbältet i Finland är väldigt smalt,
innebär det begränsningar. Därför har Lars
C. Ingman och Pekka Uusitalo undersökt
om det finns möjlighet till andra värdträd
för de tryffelarter som klarar det finländska klimatet, det vill säga Bourgognetryffeln och kalktryffeln.
– Ett vanligt värdträd för kalktryffeln i
Italien är egentligen en tall, Pinus nigra. Nu
har vi inte naturliga bestånd av Pinus nigra
i Finland, men det är en tallart som nog kan
klara sig här, berättar Ingman.
I Spanien utgör Pinus sylvestris, det vill
säga vår vanliga tall, ett vanligt värdträd för
kalktryffeln. Därför har man för ett par år
sedan på försök ympat finsk tall med kalktryffel.
– Vi är nu i det skedet att vi har tvååriga tallplantor med Tuber borchii inympat.
De har också ympat gran med Bourgognetryffel.
– I Schwarzwald finns ett fyrtio hektars
område av granskog, Picea abies, med kraftigt växande Bourgognetryffel. Det sporrade
oss till att experimentera med gran.
Ingman berättar att det än så länge ser
ut som om ympningen har lyckats. Uttalandet baserar han på svaren från de rotprover
som sänts till experter i Europa.
– Man kan ju tänka sig en odling med
julgranar som är ympade med tryffel. Då
använder man sig av ett bälte och hängslen-system; lyckas man inte med tryffeln,
har man i alla fall julgranar, skrattar Lars
C. Ingman. •
Det finns nio olika tryffelarter som är
klassade som handelstryffel i Europa.
Den dyraste och mest sällsynta är den
vita italienska tryffeln Tuber magnatum med ett kilopris på 1 000–3 000
euro/kg, beroende på efterfrågan och
säsong.
En annan värdefull och erkänd tryffel är den svarta Perigordtryffeln, Tuber
melanosporum. Kilopriset ligger här
på topp kring jultid och rör sig då kring
1 000–1 500 euro/kg.
Också Bourgognetryffeln, Tuber aestivum är mycket uppskattad. Den är en
svarttryffel som mognar på sensommaren, eller tidigt på hösten, och kostar
mellan 300 och 800 euro/kg. Detta är
den tryffel Lars C. Ingman primärt arbetat med och även den art som man
hittar i naturen på Gotland och Öland.
Den lilla vita tryffeln, Tuber borchii,
kallas också för kalktryffel i Finland. De
lärda tvistar om huruvida Tuber borchii
finns i naturen i Finland eller inte. Ingman säger att det troliga är att det inte finns Tuber borchii som växer vilt,
däremot en annan vittryffel, Tuber rapeodorum, som också kallas Nordens
tryffel.
Tryffel passar mycket bra med allt
som innehåller fett, eftersom fettet
drar till sig tryffelaromen. Vanliga rätter
med tryffel är exempelvis omelett, äggröra, risotto och pastarätter. De flesta tryfflar är känsliga för värme och tillsätts vanligtvis först i slutet av matlagningen. Tryfflarna går också bra att avnjuta råa.
TEXT OCH FOTO: MIA BERG-LUNDQVIST
När skogar förnyas glöms ofta underväxten bort. Ungefär en fjärdedel av de förnyelsemogna skogsbestånden i södra Finland kan förnyas genom att överståndarna avverkas och genom satsning på underväxten.
– Det här kräver att den som fattar beslut
om förnyelsemetoden känner till hur en
bra och utvecklingsduglig underväxt ser ut.
Plantorna i underväxtskiktet ska ha förmåga att återhämta sig, säger skogsrådgivare Mia Stenvall på Finlands skogscentrals
kontor i Lovisa.
Även avverkningssättet, förnyelsemetoden på den del av förnyelseytan som saknar utvecklingsdugligt plantuppslag, och
den totalekonomiska effekten av förnyelsen bör utvärderas.
Underväxten
– en outnyttjad
resurs
Inga paraplyplantor
Kännetecknande för en underväxt i god
kondition är att längdtillväxten inte helt har
avstannat på grund av konkurrensen. Ett
toppskott som är 5–10 centimeter långt tyder på att underväxten, det vill säga plantan, är i relativt god kondition och att den
har förmåga att återhämta sig.
– Toppen på en planta i god kondition
är vanligen smalare, längre och vassare än
på en planta i dålig kondition, säger Stenvall. Toppen på en planta i dålig kondition
liknar ett utspänt paraply. Det beror på att
den hårda konkurrensen påverkar toppskottet och dess tillväxt mera än kvistarnas
längdtillväxt.
– Åldern på en planta i underväxtskiktet
är inte avgörande för hur väl den återhämtar sig. Även gammal underväxt återhämtar
sig, men det kan ta lång tid.
Det finns mycket som talar för att det lönar sig att utnyttja en bra underväxt vid
skogsförnyelser.
För det första har underväxten, den nya
trädgenerationen, inte medfört några utgifter för skogsägaren. För det andra blir omloppstiden för nästa trädgeneration kortare
då skogsägaren utnyttjar underväxten. För
det tredje är det också miljö- och landskapsmässigt en fördel om den gamla skogen inte kalhuggs.
– Den här granplantan kämpar för sitt liv
för att klara konkurrensen från de stora granarna. En planta av det här slaget
återhämtar sig mycket långsamt, säger
Mia Stenvall.
Hur ser
skogarna ut i
din kommun?
Finlands skogscentral har sammanställt data över privatägda skogar kommunvis. I
uppgifterna är inte medtagna kommunernas och församlingarnas skogar och naturligtvis inte heller statsägda skogar.
Gran kommer ofta in på ståndorter som är alltför näringsfattiga. Granarna på fotot har
en klart sämre virkesproduktion än tall.
Gran reagerar bäst
Underväxtens reaktion efter att den friställs
består av flera faser. Efter friställningen är
tillväxten till en början oförändrad, den kan
till och med bli sämre. Hos granar som är i
gott skick räcker den här återhämtningsfasen 2–6 år, hos tall 1–3 år.
– Plantorna i underväxtskiktet får plötsligt mycket mera ljus efter att de friställts.
De kan inte genast anpassa sig till den ljusare miljön, då de har anpassat sig till ett liv
i skugga. Bland annat förmår barrens klyvöppningar inte sluta sig helt för att därigenom förhindra en alltför stor avdunstning,
förklarar Stenvall.
Underväxtskiktets plantor utsätts för
stress, och det kan i värsta fall leda till att
plantorna dör.
Toppskott på minst 5–10 centimeter är ett
tecken på att underväxten kommer att reagera när den får mera utrymme.
– Barren ändrar inte sin struktur utan träden ska bilda nya barr som passar sig till
den nya ljusare miljön. Detta räcker flera år
hos barrträd som bara byter en del av sina
barr årligen.
Avverka på vintern
Vintern är vanligtvis den bästa tidpunkten att
friställa underväxten eftersom risken för drivningsskador är minst. Torra perioder på sommaren kan också vara bra för avverkning.
– På områden där det finns risk för rotröta ska skogsägaren se till att stubbarna blir
behandlade med skyddsmedel mot rotröta
om avverkningen utförs när marken inte är
frusen. Stenvall uppmanar skogsägare, som vill
bygga vidare på underväxten, att se till att
plantor som är högst fem meter höga inte
skadas. Tillväxten och avverkningsmöjligheterna de följande decennierna är beroende av dessa träd.
– Ju strängare köld, desto lättare skadas
plantorna. Om plantorna sticker upp genom
snön, borde avverkningen inledas när det är
töväder eller svag köld. Även högsommar,
sensommar och tidig höst är bra tidpunkter
för avverkning på bärande mark med tanke på plantorna.
På försommaren, under savperioden, ska
man vara speciellt försiktig vid avverkning
i grandominerade skogar. Då fläks barken
lätt loss på de träd som blir kvar. •
Uppgifterna presenteras i tabellform. Det
finns uppgifter över
• skogsmarkens fördelning på skogstyper
• virkesvolymen enligt virkessortiment
• utvecklingsklassfördelningen
• skogens tillväxt
• föreslagna avverkningar i hektar
• föreslagna skogsvårsåtgärder i hektar
För till exempel Kimitoön anges att
• 83,3 procent av skogsmarken är
privatägd
• virkesvolym i medeltal är 109 m³/ha
• tillväxten i medeltal är 5,9 m³/ha/år
• 345 ha skog borde första gallras
• 1 035 ha skog är avverkningsmogen
• 801 ha plantskogar borde slyröjas
För Vörå är motsvarande siffror
• 81 procent av skogsmarken är privatägd
• virkesvolymen i medeltal är 110 m³/ha
• tillväxten i medeltal är 4,4 m³/ha/år
• 675 ha borde första gallras
• 1 104 ha är avverkningsmogen
• 631 hektar borde slyröjas
Du hittar informationen enklast genom att
gå in på skogscentralen.fi och som sökord
skriva ”alueellinen metsävaratieto”. •
Har du synpunkter
på tidningen?
Text och foto: Gerd Mattsson-Turku
Du kan ge respons per e-post till
skogsbruket@nordinfo.fi eller per
post till adressen Skogsbruket,
c/o Oy Nordinfo Ab,
Lillviksvägen 6, 02360 Esbo.
Källa: Alikasvokset metsänuudistamisessa,
Metsälehti Kustannus; Råd i god skogsvård,
Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio
Du kan också ringa redaktionen
direkt, våra kontaktuppgifter finns
på sidan 3 i tidningen.
Foto: Timo Pukkala
Impopulära lövträd
kan vara nyttiga
Glasbjörk och al klassas normalt
som mindre värdefulla trädslag.
Det finns ändå forskare som är av
annan åsikt.
– En generation med lövträd har också
en positiv effekt på skogens hälsa med tanke på rotrötan.
Ökar tillväxten Pukkala ger ett exempel på granens diametertillväxt i ett rent granbestånd och i ett bestånd som består av gran och björk.
– I ett rent granbestånd, med medeldiametern 10 centimeter, är diametertillväxten
1 centimeter på fem år. I ett blandbestånd
med lövträd är diametertillväxten nästan
1,4 centimeter på fem år, dvs. fyrtio procent större. Först när granstammens diameter är 30 centimeter tar blandskogens positiva effekter slut. De här siffrorna baserar
sig på siffror från mätning av 28 000 träd.
Pukkala visar siffror på virkesproduktionen under en tjugoårsperiod efter första
gallringen i en skog på blåbärstyp (MT).
– Om ett bestånd med glasbjörk eller al har
uppkommit på naturlig väg och är fullslutet kan det löna sig att satsa på dem, men
omloppstiden ska vara kort, säger professor Timo Pukkala vid Östra Finlands universitet.
Som blandträdslag har glasbjörk och al
positiva effekter på barrträdsbestånd. – En blandskog med barrträd och lövträd har en större virkesproduktion än en
skog som bara består av ett barrträdslag, säger Timo Pukkala. Granens tillväxt ökar och
dessutom förbättrar alen växtplatsen tack
vare sina rotknölar som innehåller kväve.
Förutsättningarna för naturlig förnyelse av
gran ökar också.
Virkesproduktion, m3/ha/år
Gran (2/3) - Tall (1/3)
Gran 2/3 - Vårtbjörk (1/3)
Tall
Tall - Gran - Vårtbjörk
Gran
Tall (2/3) - Vårtbjörk (1/3)
Gran (2/3) - Glasbjörk (1/3)
Vårtbjörk
Fördelar med
blandskog
Glasbjörk
Källa: Timo Pukkala
0
1
2
3
4
5
6
– I en blandskog med 2/3 gran och 1/3
vårtbjörk är virkesproduktionen nästan sju
kubikmeter per hektar och år. Av den siffran
står blandskogseffekten för en kubikmeter. I en blandskog med 2/3 gran och 1/3 glasbjörk är virkesproduktionen 5,5 kubikmeter
per hektar och år. Även glasbjörk går alltså
an som blandträdslag i en granskog.
Slutavverkning vid 17 centimeter
Enligt Pukkala lönar det sig att driva upp
rena glasbjörksbestånd som uppkommit på
naturlig väg på marker av blåbärstyp (MT)
tills medeldiametern är 17 centimeter. I sina
beräkningar har Pukkala utgått från att priset på björkmassaveden är 15 euro per kubikmeter och priset på björkstock 30 euro
per kubikmeter. Råmarkens värde har varit
1 000 euro i beräkningarna. Om glasbjörken
har förutsättningar att växa vidare och producera stock, lönar det sig naturligtvis att
låta den växa vidare.
– Däremot lönar det sig sällan att driva
upp rena albestånd som uppkommit på naturlig väg. Alens lönsamhet är klart sämre.
Skogsägaren borde få minst 20 euro per kubikmeter för att det ska löna sig att dra upp
albestånd på mark av blåbärstyp (MT).
Enligt Timo Pukkala kommer granunderväxt ofta in på naturlig väg i bestånd av olika slag. Skogsägaren kan steg för steg ändra trädslagsförhållandena. •
Text: Gerd Mattsson-Turku
7
Nu ska gräset trampas
Planterade du skog i våras? Då
återstår ett viktigt moment som
bör utföras nu under hösten –
nämligen att trampa gräs runt
trädplantorna.
– Att trampa gräs är en viktig åtgärd efter
planteringen. Det gäller i synnerhet på bördiga marker där det växer mycket gräs, säger Anders Hjortman, skogsvårdsinstruktör vid Skogsvårdsföreningen Österbotten.
Vi befinner oss i Replot på en gammal
åkermark som Olavi Kannelhovi beslöt att
förvandla till skog i våras. Gräset har vuxit
högt under sommaren och markägaren bjuder på en demonstration.
– Så här brukar jag göra. Jag går till varje planta och trampar ned gräset runt den.
På det här viset hamnar plantan inte i skuggan av gräset och klarar vintern bättre, säger han, och går vidare till nästa planta och
trampar.
Hjortman poängterar vikten av att
grästrampningen sker innan snön börjar
falla.
– På hösten har gräset vuxit mycket och
faller åt sidan och kan ta med sig plantan så
att den böjs ner mot marken. När det snöar ligger plantan under snön och kan stryka
med eller ha svårt att ta sig upp nästa vår.
En del klarar sig, men många plantor kan
förstöras på det här viset.
Trampa på hösten
– Jag vill hävda att det är lönlöst att plantera om den här åtgärden inte vidtas under
hösten. Det är mycket viktigt att man trampar gräs inför vintern. Den bästa tiden är
kring älgjaktstider när gräset har gulnat, säger Anders Hjortman. Aktiva skogsägare är medvetna om att
grästrampandet är en viktig del av plantskogsskötseln och att det bör ske i 3–4 års
tid, eller så länge gräset växer högre än
plantan.
– De som inte har tid att trampa själva
kan ta kontakt med skogsvårdsföreningen.
Vi utför även grästrampning för skogsägarnas räkning.
Att trampa gräset är det vanligaste och
billigaste alternativet. Men det är också
möjligt att placera en pappbit med ett hål i
mitten kring plantans bas, för att förhindra
att det växer gräs nära plantan.
– Pappen förmultnar efter några år och
Olavi Kannelhovi (t.v.) har märkt ut plantor med käppar. Skogsvårdsinstruktör Anders Hjortman anser att de är ett bra sätt att underlätta arbetet.
Käppen gör det lättare att hitta plantorna när gräset ska trampas på
hösten.
då behöver markägaren inte trampa gräs.
Men det är en betydligt dyrare metod och
därför trampar de flesta, konstaterar Hjortman.
Det kan vara svårt att hitta plantorna i
samband med grästrampningen. Olavi Kannelhovi har varit med om det tidigare, men
i år har han testat att märka ut plantorna
med käppar.
Till det använder han plantmärkningskäppar som tillverkas av Siekkelin Saha.
Logisk märkning
– Jag har länge funderat på att det skulle
vara bra med någon form av märkning av
plantorna så att man hittar dem. Det kan ta
mycket lång tid att hitta plantorna i gräset. I
somras kom jag i kontakt med den nya produkten, berättar Olavi Kannelhovi.
Han köpte 2 000 käppar och till den här
planteringen har han använt cirka 200 av
dem.
– Eftersom det är en gammal åker, som
jag har planterat på, står plantorna i raka rader. Jag har käppar i början, i mitten och i
slutet av varje rad. Nu hittar jag plantorna
direkt, och jag kommer att använda käpparna på nytt när jag planterar ny skog.
Att ha ett system för hur käpparna placeras är viktigt, anser Kannelhovi.
– Jag har placerat käpparna öster om plantorna. På så sätt vet jag alltid var plantan är.
Skogsvårdsinstruktör Anders Hjortman välkomnar den nya produkten.
– Jag har sett tidigare
att aktiva skogsägare tillverkat egna käppar, men
det är tidskrävande. Att
det finns en färdig produkt, som dessutom är
målad så att den syns, är
mycket positivt. Käpparna underlättar definitivt grästrampningen.
Enligt Keijo Siekkeli vid Siekkelin Saha
har efterfrågan på käpparna varit stor. Käppen har utvecklats i cirka ett år och kom ut
på marknaden i våras.
– Vi är mycket positivt överraskade över
den stora efterfrågan och våra kunder är
nöjda med produkten. Nu har vi ett lager
med käppar och leveranstiden är bara några dagar, säger han.
Kostnaden per käpp är tio cent, exklusive
mervärdeskatt och eventuell frakt. •
Text och foto: Christoffer Thomasfolk
Trä är framtidens material
Trä som råvara får nya användningsområden. Snart kanske vi får
se goretex-liknande tyger och avancerade förbandsmaterial med
förädlade former av cellulosa som
råvara. För att det ska ske måste
materialets ytegenskaper ändras.
Vi har träffat en forskare som studerar nanocellulosafibrernas ytor.
Med rätt ytmodifiering av trä kan man framställa lätta, starka eller lufttäta plastliknande material eller alternativt göra träytor vattentåliga.
– Mitt specialområde är bioprodukternas
kemi, i synnerhet träförädlings-ytkemi. Det
betyder att jag forskar i ytor, närmare bestämt cellulosafibrernas ytor, säger professor Monika Österberg på Aalto-universitetets avdelning för träförädlingsteknik i Otnäs.
Till hennes forskningsområde hör att utveckla nya sätt att utnyttja trä, inom både medicin och hållbarhetstänkande. Österbergs sätt att utveckla nya material från
träpolymerer är genom att påverka deras yt
egenskaper. Just nu har hon flera, helt skilda forskningsprojekt på gång.
Nya forskningsområden
Tyngdpunkten inom forskningen i träförädlingskemi har förskjutits under de senaste
tio åren. Den renodlade papperskemin är
på tillbakagång, bland annat därför att den
finländska pappersindustrin har tvingats till
stora nedskärningar.
– När jag började forska handlade det
mycket om att göra starkare papper, nu
handlar det mer om att göra nya material.
Forskningen om förpackningsmaterial
fortsätter troligen att vara populär, och också forskningen om att utveckla de gamla
traditionella sätten att använda trä. Hållbarhetstänkandet har överlag blivit allt viktigare. I sin forskning jobbar Monika Österberg
konsekvent med att hitta hållbara lösningar.
– Det räcker inte med att man använder
förnyelsebara råvaror, som till exempel cellulosa, om råvaran sedan behandlas med
icke-hållbara metoder och ämnen. Helst ska
modifieringen gå att göra i vatten, och med
hjälp av andra naturliga ämnen. Avsikten
är att allt ska vara hållbart, inte bara delar
av processerna.
Forskningen om nanocellulosa är ett aktivt forskningsområde och det finns hopp
om att nanocellulosa ska kunna användas
till många olika saker. Ett användningsområde är förpackningar. Av nanocellulosa kan
man framställa tåliga, lufttäta filmer som
kunde ersätta plaster.
– De blir väldigt täta och släpper inte igenom luft eller fukt om man behandlar dem
rätt.
Problemet och fördelen med cellulosa är
Den som ska jobba i ett träkemiskt laboratorium måste ha god finmotorik för att kunna
hantera små partiklar. Här preparerar Monika Österberg ett prov som ska vägas på en
kvartskristallmikrovåg.
att det reagerar med vatten, alltså måste det
modifieras för att hålla vatten.
För att se om en ytbehandlingsmetod
fungerar behövs avancerade instrument
med vilka man kan studera förändringar på
ytor på molekylär nivå.
– Vi kombinerar olika metoder för att
studera absorption, ytkemisk sammansättning och ytstruktur bland annat med hjälp
av atomkraftsmikroskopi.
Atomkraftsmikroskopi heter så eftersom
man kan få bilder med atomupplösning, vilket innebär att man kan se extremt små partiklar och studera ytor i detalj. Atomkraftsmikroskopet är ett så kallat svepsensormikroskop som fungerar så att en spetsig nål
fäst på en känslig fjäder sveper över provet
och en bild byggs upp då nålen reagerar på
höjdskillnader i provet. Atomkraftsmikroskopi kan också användas till att mäta växelverkan mellan ytor.
Bättre funktion
Forskningen i träanvändning handlar inte
bara om att hitta nya användningsområden
utan också om att förbättra träets förutsättningar att fungera på redan vedertagna användningsområden.
Österberg deltar i det tvärvetenskapliga
projektet Wood Life, som syftar till att minska energiförbrukningen genom att använda
mera trä i inredning. – Vi kan utnyttja att trä leder värme dåligt, vilket gör att det känns varmare. Trä
ytor kan också utjämna snabba ändringar i
luftfuktighet. Tanken är att eventuellt kunna dra ner inomhusvärmen genom att använda mer naturliga trämaterial. Också arkitekter och miljöpsykologer deltar i projektet, som leds av en professor i träteknik.
Min uppgift är att fundera på hur man kunde modifiera träytor så att träet fungerar ännu bättre för ändamålet, till exempel genom
att göra träytorna vattentåliga eller lätta att
rengöra.
Förädlad cellulosa hjälper patienter
Monika Österberg leder ett litet team med
forskare på olika nivåer på Aalto-universitetet, och räknar upp några saker som speciellt intresserar henne inom det träförädlingskemiska området:
– Nanocellulosa är en sak förstås, det kan
bli nya kompositer. Jag har studerat nano-
Monika Österberg har jobbat
på Aalto-universitetets institution för träförädlingskemi i Otnäs i Esbo sedan 2012.
cellulosa under de senaste tio åren och vill
göra starka och lätta material, att använda i
till exempel bilar och flygplan. När de inte
väger så mycket kunde man minska bränsleåtgången.
Hon tror att textilier framställda av träfibrer, eller snarare av upplöst cellulosa,
kommer att bli ett viktigt forskningsområde i Finland.
– Trä kommer kanske att kunna ersätta bomull som cellulosaråvara för textilier i framtiden. Vi hoppas att vi ska kunna
utveckla ekologiska, hållbara goretextyger.
Det går att modifiera ytan på textilier för
att göra dem mer antibakteriella eller vattenavstötande.
Också inom medicinen och läkemedelsbranschen är träpolymerer på frammarsch.
Mätteknikerna, som Österberg använder i
sin forskning, är till nytta inom medicinen.
– Träpolymererna kan mycket väl användas inom medicin, eftersom kroppen inte
Definitioner:
Nanocellulosa, eller egentligen nanofibrillär cellulosa, är tunna, 5–20 nm
tjocka och några mikrometer långa fibriller som framställs genom att spjälka
cellulosafibrer.
Lignin är en polymer med bindande
egenskaper, och finns i växters cellväggar. Ett skärbräde av trä är mer hygieniskt än ett plastskärbräde på grund
av ligninerna och andra ämnen i träet
som har antibakteriella egenskaper.
har något emot lignin och cellulosa, de stöts
inte bort. Jag deltar i ett nytt Finlands Akademi-finansierat projekt, där vi kommer att
studera växelverkan mellan levande celler
och bland annat nanocellulosa.
Forskningsresultaten kan komma att användas för framställning av till exempel ersättande mjukdelar och skyddande hudlager för brännskador eller kroniska sår som
inte läker. Med hjälp av dem kan det gå att
minska antalet djurförsök när man testar
läkemedel. Det är ett fyraårigt projekt som
börjar i höst, och Österberg samarbetar med
en professor i farmaci på Helsingfors universitet.
– Jag har också ett samarbetsprojekt med
forskare från Australien. Vi försöker hitta en
nanocellulosaform som kan fungera som ersättning för bortslitet brosk i knäleder.
– Förutom cellulosa är lignin en annan
intressant träpolymer som jag hoppas skulle hitta fler användningsområden. Jag har
just påbörjat ett projekt där vi framställer
ligninnanopartiklar som kan användas till
exempel vid läkemedelstransport i kroppen.
Forskar och undervisar
Monika Österberg gillade naturvetenskaper
och kemi redan i skolan.
– Men det blev mycket roligare på universitetet, när det inte mer var så svart-vitt
och man fick göra experiment istället för att
plugga text.
Hon tog sin magisterexamen på HU, och
skulle egentligen bli lärare, men började
istället läsa polymerkemi.
– Jag flyttade till Stockholm och doktorerade i ytkemi på Kungliga Tekniska Hög-
skolan. Som professor på Aalto-universitetet började jag år 2012. Nu har jag en egen
liten forskargrupp och är nöjd med det. Jag
satsar mycket på handledningen.
Till Monika Österbergs forskargrupp hör
två doktorander, en gästdoktorand, en studerande som håller på med sitt diplomarbete, och en postdoc, det vill säga en forskare
som avlagt sin doktorsexamen.
– Det är roligt att få jobba med unga
mänskor, bäst tycker jag om att handleda
unga doktorander och se dem bli experter
på sitt område, färdiga att gå ut i världen på
egen hand. Jag undervisar mycket, både på
kandidat- och magisternivå. Det är nyttigt
att undervisa, för då lär man sig själv, men
det är tidskrävande.
I sin forskning använder Monika Österberg mest inhemska trädslag. Hon påpekar
att användningsområdena är oändliga.
– Björk är bra för framställning av nanocellulosa, finländska trädslag passar överlag
bra till möbler. Forskningsmässigt har jag
egentligen ingen favorit, men jag gillar tall.
Privat tycker jag inte om björkar, jag har flera på gården och de skräpar ju ner året om.
Österberg har några patent, som utvecklats i en forskargrupp tillsammans med
UPM, om modifiering av nanocellulosa.
– Patent får man kanske främst om man
jobbar i industrin, för oss forskare är det oftast viktigare att publicera våra forskningsresultat så snabbt som möjligt. Forskningsresultaten som vi kom till i industriprojekten har vi inte publicerat än, därför kan jag
inte säga så mycket om dem. •
Text OCH FOTO: Åsa Nyman
FOTO: HEIMO RAJANIEMI
Flygekorrar
stoppar avverkning
Fem–sex meter upp på den grenfattiga granstammen finns en stor holk. Piff
och Puff verkar inte vara hemma, men efter en stunds letande nedanför trädet hittar
Johnny Fagerholm några gryn av spillning
från flygekorrar.
– Så här ser de ut. Det är svårt att få syn
på själva flygekorrarna, men man kan hitta spår efter dem, säger Fagerholm, som arbetar som skogsvårdsinstruktör på Skogsvårdsföreningen Österbotten. – Holken har någon satt upp utan att fråga mig, säger skogsägaren Ingemar Nynäs
och pekar uppåt.
Han hade planerat att låta hugga skogsskiftet på 1,6 hektar i Larsmo och gjorde
som brukligt en avverkningsanmälan i oktober 2011.
– Det skulle ha gett omkring 20 000 euro i intäkter. Som skogsägare är det en del
av min inkomst och skogen behöver förnyas för kommande generationer. En 80-årig
granskog mår inte bra utan åtgärder, förklarar Nynäs.
Planerna stötte på patrull när det fanns
uppgifter om att flygekorrar bor i området. NTM-centralens biolog gjorde ett besök i skogen och beslöt att 1,36 hektar skulle skyddas från avverkning. Ingemar Nynäs
lämnade in besvär till Förvaltningsdomstolen och fick avslag i februari 2013. Då gjorde han ett nytt försök till NTM-centralen
och föreslog begränsningar i avverkningen.
– Jag föreslog att vi skulle hugga skiftet
i skärmställning och spara dungar med lövträd, precis som det rekommenderas i en
rapport från Larsmo kommun och i riktlinjerna från Miljöministeriet. Jag gallrade för
hand på 1980-talet och det har kommit upp
nya träd i luckorna. Det visar att det går att
förnya skogen på naturlig väg i etapper, berättar Nynäs.
Flygekorrar är skygga djur, men spår av
dem kan man hitta under boträdet.
foto: Johan Svenlin
Tidigare har flygekorrar hindrat
stora infrastrukturbyggen, men på
senare år har allt fler skogsägare
fått avslag på sina avverkningsanmälningar. I Larsmo har kommunkartan fått nya habitat inritade
och flera skogsskiften har belagts
med avverkningsförbud.
Falska alarm
Att flygekorrar åberopas för att freda skogspartier från avverkning är ganska nytt, åtminstone i Österbotten. I Larsmo gav kommunen ut en rapport om flygekorrbeståndet
år 2011. Rapporten hade sammanställts av
en grupp lokala biologer och den slog ned
som en bomb bland skogsägare i Larsmo.
De fick se ett stort antal flygekorrhabitat inritade på kommunkartan.
– Vi tyckte att det var konstigt att varken
markägare eller skogsvårdsföreningen hördes i utredningen. Det drogs väldigt långtgående slutsatser och det finns påståenden
som saknar verklighetsgrund. Till exempel
står det att med nuvarande avverkningstakt
kommer all blandskog i Larsmo att vara avverkad innan 2020. Det är helt befängt, säger Johnny Fagerholm.
I svallvågorna av rapporten kom nya
iakttagelser av flygekorrar från allmänheten. En stor del av dessa visade sig vara
ogrundade.
– Det finns fall där skogsägare fått finna
sig i att vänta två–tre år för att någon sommarstugeägare i närheten meddelat NTMcentralen att det finns flygekorrar i området.
Efter att det konstaterats vara falskt alarm
har skogsägaren fått sitt tillstånd att avverka, men det känns frustrerande att sitta och
vänta flera år på att få avverka och dessutom är det kostsamt för alla parter att lägga
tid och möda på att förhandla, anser Johnny Fagerholm.
I Larsmo ingår en tiondel av skogsarealen i Natura 2000-programmet. Av Ingemar
Nynäs sammanlagda skogsägor ligger femton hektar skyddade, bland annat i Natura
2000. Att ansöka om statlig ersättning för
skiftet med flygekorrarna är inget alternativ för honom.
– Jag har aldrig hört om någon som
verkligen fått ersättning därifrån. Dessutom finns en självrisk på 4 000–5 000 euro
som skulle äta upp en eventuell ersättning,
säger Nynäs.
Mera lockande är en tidsbunden fredning
på till exempel tio år.
– Förhållanden kan ändra på tio år. Jag
vill inte heller att jakt- och fiskerätten ska
gå förlorad, säger Nynäs.
Döda träd ökar mångfalden
Av de biologer som gjorde NTM-centralens
inspektion har den ena fått nya uppgifter.
Den andra har inte svarat på Skogsbrukets
kontaktförsök per e-post och telefon.
Johanna Kullas, överinspektör på NTMcentralen i Sydösterbotten, svarar på ett allmänt plan. Hon har personligen inte besökt
Ingemar Nynäs skifte i Larsmo, men hon
och hennes kollegor i Österbotten hanterar
årligen ett hundratal fall där flygekorrarnas
och skogsägarnas intressen kolliderar.
– I en tredjedel av fallen handlar det om
gallring, där vi kan fatta snabba beslut utan att besöka platsen. I gallringsfigurer bör
man bevara bo- och matträd, men när det
gäller kalavverkning är det nödvändigt att
lämna en orörd skyddszon från de boträd
och rastträd som flygekorren använder. Radien varierar och det beror bland annat på
trädbeståndet och topografin som har inverkan på föröknings- och rastplatsens stormfasthet. Oftast lämnar man en zon på 20–
30 meter, och förbindelser till de viktigaste
matområdena och skogsområdena i närheten, förklarar Johanna Kullas.
När det gäller kalavverkningar besöker
någon på NTM-centralen alltid skogsskiftet
för att göra en bedömning.
– Om skogen uppfyller kriterier som en
gammal skog är det möjligt att frivilligt freda området via METSO-programmet. Annars kan man ansöka om ersättning. Om
förbudet att förstöra eller försämra föröknings- eller rastplatsen orsakar betydande
olägenheter för ägaren, har han rätt att få
ersättning av staten i enlighet med naturvårdslagen, säger Johanna Kullas.
Johnny Fagerholm och Ingemar Nynäs
intygar att skogsägare och skogsorganisationer inte har något intresse av att förstöra
eller äventyra flygekorrens eller andra arters
överlevnadsmöjligheter.
– Vi följer de regler och beslut som fattas,
men de ska vara objektiva och följa de lagar
och regler som gäller, säger de.
När det gäller värdet på de aktuella skiftet i Larsmo har skogsägaren och biologen
olika synvinklar.
– Där står skogen och ruttnar utan att
jag som skogsägare får några pengar. En del
träd har redan fallit omkull och höststormarna kommer säkert att fälla fler, suckar
Ingemar Nynäs.
– Döda träd är också viktiga för den biologiska mångfalden. Det finns bland annat
insekter och svampar som lever på gamla
träd och på sitt sätt bidrar till en förnyelse.
Men biologen och skogsägaren har inte alltid samma sätt att se på saken, konstaterar
Johanna Kullas. •
Text: Johan Svenlin
Johnny Fagerholm (t.h.) och Ingemar Nynäs tycker att flygekorren är en del av naturen,
men i vissa fall har den blivit överbeskyddad.
– Vi följer givetvis de myndighetsbeslut som fattas, men de ska vara objektiva och i enlighet med gällande lagar och regler, säger Fagerholm och Nynäs.
foto: Johan Svenlin
Han är besviken på bemötandet från
NTM-centralen.
– De verkade ha bestämt sig på förhand.
Attityden var nonchalant och de saknade
förståelse för mina argument.
Jämför
tjänsteproducenternas anbud
För den som beställer ett arbete av någon är det bra att be om
anbud av flera tjänsteproducenter. Inom skogssektorn finns det
ett nätverk av organisationer och
företag som erbjuder olika tjänster. Här kommer några tips om hur
man kan gå tillväga.
Formulera ett anbudsunderlag. Se till att anbuden ges i samma enhet, så att priserna
går att jämföra. Priset är viktigt, men service och bemötande kan också vara viktiga.
I fråga om till exempel röjning kan priserna variera från några hundra till 1 000
euro per hektar, beroende på hur tät ungskogen är och hur grova stammarna är. Ett
skogsbesök är nödvändigt för att den som
ger ett anbud ska veta hurdan ungskog det
är fråga om. Uppgifterna i en skogsbruksplan räcker inte som grund för ett seriöst
anbud.
Det är viktigt att beställaren och tjänsteproducenten tillsammans går igenom vilka kvalitetskrav som ska gälla för arbetena,
vad som ska göras och hur det ska göras.
”Varför” är ett nyttigt ord.
I avtalet kan man, i fråga om kvaliteten,
exempelvis skriva in att arbetet ska utföras i
enlighet med Råd i god skogsvård. När beställaren och tjänsteproducenten har ett skriftligt
avtal om kvalitetskraven, är det också lättare att fastställa slutresultatet.
I skriftliga avtal för till exempel röjning
bör parterna komma överens om och skriva in • kontaktpersoner med telefonnummer
och e-postadress
• hur behandlingsytan avgränsas
• hur arbetet utförs
• en uppskattning av inkomster och utgif-
ter för skogsägaren
• tidpunkten för arbetet och en uppskatt-
ning av när det börjar och slutar
• kvalitetskriterier och förfaringssätt om
kvalitetskraven inte uppfylls
• eventuella andra önskemål som skogs-
ägaren har. •
Torbjörn Nikus.
Dyr läropeng
Torbjörn Nikus har bittert fått erfara vad
det betyder att inte be om anbud.
– För ett par år sedan lät jag göra en
skogsbruksplan för ett skogsskifte på 17
hektar. Planen kostade 273 euro.
I våras behövde Nikus en värdering av
skogsskiftet inför ett generationsskifte.
– Jag trodde att jag skulle få värderingen
till ett överkomligt pris eftersom ingenting
hade gjorts i skogen efter att jag fick skogsbruksplanen. Jag ringde samma person som
hade gjort skogsbruksplanen och beställde
värderingen av honom per telefon.
Nikus säger att personen i fråga kanske
berättade hur han skulle debitera för värderingen av skogen.
– Jag hade den uppfattningen att det bara
var att printa ut en ny plan efter att virkespriser och priserna på skogsmarken matats
in och tillväxten lagts till. Döm om min förvåning när räkningen kom. Priset var 565
euro och värderingen var ett skrivbordsarbete. Jag hade inte bett om ett skriftligt anbud, så det vara bara att betala räkningen.
Nu vet Torbjörn Nikus att han kunde ha
vänt sig till andra aktörer för att få skogsvärderingen gjord.
– Jag betalade sannolikt ett pris som var
två gånger det normala. Det har mina egna
sonderingar i efterhand visat. •
Text: GM-T
Livlig handel med skogsfastigheter
Medianpriset på skogsmark under årets första halva
var 2 570 euro per hektar, det samma som i fjol. Det
osäkra ekonomiska läget syns inte i handeln med
skogsfastigheter, visar Lantmäteriverkets statistik.
– Medianpriset ger den bästa uppfattningen om vad priset på
skogsmark i genomsnitt är, förklarar Esa Ärölä på Lantmäteriverket.
Medianpriset är den köpesumma i en mängd som storleksmässigt ligger så att det finns lika många köpesummor som är större
än och lika många som är mindre än medianen.
– Ett nytt fenomen är köp av stora skogsområden, som ofta
omfattar flera hundra hektar, och där säljaren ofta är ett skogsbolag. Under första halvåret sålde skogsbolagen många stora skogsområden i framför allt norra Österbotten, norra Karelen och Kajanaland.
Under det första halvåret var medianpriset på skogsmark 2 570
euro per hektar. Antalet skogsköp som gällde enbart skogsbruksmark var femton procent högre än under motsvarande period i
fjol, totalt gjordes 1 400 rena skogsköp. Med rena skogsköp avses
köp som inte skett mellan släktingar och inte heller innehåller lösöre eller förbehåll om rätt till sytning.
Skogsbruksmarken var dyrast i landskapet Egentliga Tavast-
land, 5 400 euro per hektar, och billigast i Lappland där en hektar
kostade 900 euro.
Ärölä påpekar att de skogar som säljs har ett lägre virkeskapital
än normala skogar.
– Skogsägaren har vanligtvis avverkat stockskogen och grövre
gallringsskog innan han säljer sin skogsfastighet. En stor andel plantskog är ett typiskt drag för de skogsfastigheter som säljs.
Det är bra att notera att köpeskillingsstatistiken vanligtvis inte
som sådan lämpar sig för värdering av enskilda skogsfastigheter. •
Priset på åkermark
Priset på åkermark är på samma nivå som i fjol. Medianpriset på åkermark var 8 400 euro per hektar. De dyraste
åkrarna fanns i Egentliga Finland där en hektar kostade
12 700 euro.
Lantmäteriverket publicerar köpeskillingsstatistik över
fastigheter två gånger per år. Uppgifterna kommer från de
uppgifter köpvittnen lämnat. På lantmäteriverkets webbplats lantmateriverket.fi finns även statistik över bland annat köpesummor för strandtomter, fritidsfastigheter, fastigheter med enbart odlad mark och över hur många fastigheter som köpts av utlänningar. •
Priset på skogsmark i olika områden 1985–2014
(medianpriser, euro/hektar):
Område 1: Nyland, Egentliga Finland, Satakunta, Egentliga
Tavastland, Birkaland, Päijänne-Tavastland, Kymmenedalen,
Södra Karelen, Åland
Område 2: Södra Savolax, Norra Savolax, Norra Karelen, Mellersta
Finland, Södra Österbotten, Österbotten, Mellersta Österbotten
Område 3: Norra Österbotten, Kajanaland
Område 4: Lappland
LKI= Levnadskostnadsindex
Sålda fastigheter med enbart skogsbruksmark per skogscentralområde
(obebyggda, över 2 hektar):
Källa: Lantmäteriverket
2–4,99 hektar
5–10 hektar
Över 10 hektar
St
Medelareal, ha
Pris e/ha
(median)
St
Medelareal, ha
Pris e/ha
(median)
St
Medelareal, ha
Pris e/ha
(median)
Åland *)
-
-
-
1
-
-
2
-
-
Sydkusten
5
3,7
4 286
3
6,4
4 300
4
18,5
4 439
Österbotten
36
3,5
2 744
29
7,3
3 000
43
26,0
2 482
Sydvästra Finland
34
3,3
4 756
51
7,2
4 000
67
20,8
3 896
Tavastland-Nyland
18
3,1
4 350
30
7,1
5 536
39
29,1
3 990
Södra och Mellersta
Österbotten
60
3,3
2 614
55
7,1
2 161
110
26,0
2 195
Hela landet
343
3,4
2 970
402
7,2
2 936
913
36,8
2 318
*) När antalet köp i ett område är mindre än tre, ges inga uppgifter. Medianpriset för alla tre skogsköp på Åland är 2 250 euro per hektar.
Skogsbruksplanen kräver nä
Ny 3D-teknik, som laserskanning,
har gjort det möjligt att snabbare
än tidigare få en översikt över landets skogsbestånd, men för att få
tillförlitliga uppgifter till en skogsbruksplan behövs ännu en inspektion i det berörda skogsskiftet.
Många skogsägare har svårt att se värdet
på sin skog för alla träd som står i vägen.
För att veta vad man ska göra med sitt gröna guld behöver man få en skogsbruksplan. Den står virkesuppköpare till tjänst
med, eftersom skogsindustrin gärna aktiverar skogsägare för att få veta vilka tillgångar
som finns och när de kan skördas.
– Skogsbruksplanen är ett bra hjälpmedel för alla parter. När man diskuterar i telefon är det bra att ha en gemensam referenspunkt, så att man pratar om samma sak.
Många vill ännu ha sin skogsbruksplan i
pappersform för att kunna bläddra och få
en konkret bild av sina skogstillgångar, säger Greger Nybäck, skogskundsansvarig på
UPM Skog i Österbotten.
I skogsbruksplanen får skogsägarna en
lägeskoll och en agenda för hur de ska förvalta sin skog. För att samla in alla nödvändiga uppgifter rycker en skogsexpert ut
med sin karta och sitt relaskop och mäter
upp beståndet.
Det är bra att ha en höjdmätare också så
att ögat inte luras, och kanske en tillväxtborr. Ute i terrängen mäts bland annat medelhöjd på stammarna och på så sätt får man
mycket noggranna uppgifter om hur beståndet mår och när det är redo för avverkning.
Håller högst tio år
Uppgifterna sammanställs i en rapport, en
skogsbruksplan, där det beskrivs vad som
finns, vad som bör göras och med vilken
tidtabell. I planen får skogsägaren även en
uppskattning av hur många kubikmeter
som kommer att kunna skördas utifrån åtgärderna som föreslås. Även kostnader för
planteringar och röjningar ingår.
– Exakt hur många euro ett skifte komDet finns stora förhoppningar om att inventering med laserskanning ska ge noggranna uppgifter, men för att få en tillförlitlig skogsbruksplan krävs traditionella
mätningar, anser Greger Nybäck.
mer att inbringa är svårt att säga eftersom
virkespriserna ständigt varierar. Traditionellt har en skogsbruksplan gällt i tio år innan det behövts en uppdatering. Skogen ändrar hela tiden och ju äldre uppgifter man
har desto mindre tillförlitliga är de, säger
Greger Nybäck.
Han känner skogarna runt Nykarleby väl
efter att ha rört sig där i 30 års tid.
– Lokalkännedomen är viktig, liksom ett
långsiktigt förtroende till kunderna. Tidigare kunde jag koncentrera mig på virkeshandeln, men arbetsuppgifterna har ökat och
numera ska jag hinna också med skogsvård
och planteringar, som tar minst lika mycket av arbetstiden.
Femtio gånger större areal
På senare tid har också förhoppningarna på
laserskanning vuxit och flygningar görs kontinuerligt över landets skogar för att skapa
3D-bilder. Utifrån laserskanning från flygplan, provytor från terrängen och eventuellt
andra uppgifter körs informationen ihop och
beräkningar om bestånden görs automatiskt.
Man räknar med att man med 3D-teknikens
hjälp täcker femtio gånger större areal än genom de traditionella inventeringsmetoderna.
Genom webbtjänsten minskog.fi, som
Finlands skogscentral upprätthåller, har
skogsägare möjlighet att se sina laserskannade skiften virtuellt. Där kan skogsägaren
också välja vilken aktör som ska få tillgång
till uppgifterna och sedan få uppdraget att
avverka och köpa upp virket.
– Tills vidare handlar det om ett fåtal förfrågningar som kommit in den vägen, men
vi hoppas att det ökar aktiviteten hos skogsägare. Vi får en överblick över skogen och
kan vid tillfälle kolla upp den närmare.
Resultaten varierar
Greger Nybäck har haft fall där den nya
tekniken lyckats uppskatta bestånd otroligt
bra, men också ett fall där ett skifte som
avverkats tre–fyra år tidigare inte noterats
som avverkat.
– Omfattningen av insamlad information
är enorm, men man kan inte lita blint på
uppgifterna som bygger på laserskanning.
De ger en fingervisning om vad som bör
göras, men webbtjänstens uppgifter är inte
tillräckligt tillförlitliga för att göra exempelvis en avverkningsöverenskommelse.
Han tror att skogsbruksplaner även i
framtiden kommer att bygga på observationer som gjorts på plats av en skogsexpert.
– Det här sättet att samla in information
genom laserskanning är ännu ganska nytt.
Tekniken utvecklas hela tiden och blir tillförlitligare, men den kommer knappast att
ersätta den traditionella inventeringen, säger Greger Nybäck. •
TEXT OCH FOTO: JOHAN SVENLIN
Kalhyggesfritt skogsbruk
– något att tänka på?
Finland fick en ny skogslag vid årsskiftet.
Med den nya skogslagen får skogsägare flera möjligheter att sköta sin skog. Den största förändringen är att kalhyggesfritt skogsbruk nu jämställs med traditionella skogsvårdsmetoder. Det innebär att man kan använda kalhyggesfritt skogsbruk parallellt
med traditionella skogsvårdsmetoder på en
fastighet.
Det behövs ofta en lång omställningsperiod för att ändra dagens skogar till skogar
som sköts enligt principerna för kalhyggesfritt skogsbruk. Det är viktigt att skogen behandlas rätt, för att den ska bli en skog som
består av små och stora träd där det aldrig
behöver göras kalytor, men ändå generera
avverkningsinkomster. Boken Råd i god skogsvård (264 s.) ger
svar på alla möjliga frågor om olika skogsvårdsmetoder. Nu kan man sammanjämka
olika mål och prioriteringar, som t.ex. intäk-
ter från skogen, en rik skogsnatur och ett
trevligt landskap utan problem.
Råd i god skogsvård utges av Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio. Den kostar 48
euro (inkl. moms). Skogsägare kan dra av
priset i skogsbeskattningen. •
Förarmiljön i fokus
Ponsse presenterade flera nyheter på skogsmaskinmässan FinnMetko i slutet av augusti.
– Den feedback vi får från våra kunder
är mycket viktig för produktutvecklingen,
säger Jarmo Vidgrén på Ponsse. I vår nya
modellserie är serviceintervallerna förlängda från 600/1 200 timmar till 900/1 800
timmar. Dessa långa serviceintervaller ökar
antalet effektiva arbetstimmar och sänker
driftskostnaderna.
Ponsse Buffalo, som är en skogstraktor
för utkörning av virke, har ett nytt hyttfjädringssystem. Systemet minskar effekten av
sidorörelserna som riktas mot föraren, och
medför att kroppen påfrestas betydligt mindre än tidigare. Det gör att föraren kan använda högre körhastigheter, i synnerhet vid
körning utan last, och arbetet med kranen
blir effektivare eftersom systemet håller hytten horisontell. •
Ponsse Buffalo.
Foto: Ponsse
ärkontakt
Skogens byggmästare, med sina
massiva dammbyggen, kan ställa till det för skogsägare, trots att
många ser bävern som en harmlös varelse. Men bävern kan gnaga
av stora träd och trädbestånd kan
hamna under vatten.
Skogsvårdsinstruktör Marko Leppälä på
skogsvårdsföreningen i Päijät-Häme, med
Padasjoki som sitt ansvarsområde, har precis värderat en skada förorsakad av bäver.
Björkbeståndet finns i närheten av Suomenjoki, är dryga två hektar och planterat
på en före detta åker. Björkarna har ungefär 30 år på nacken. Nyligen har en första
gallring utförts.
– Sannolikt flyttade bävern till vattendraget intill beståndet i fjol höstas och började
bygga bo snabbt. Vattennivån har höjts, och
ungefär en hektar av beståndet har stått under vatten och drunknat.
Leppälä berättar att bävrarna i Padasjoki är av arten kanadensisk bäver. De kommer från Evois friluftsområde, från statens
marker, och sprids via vattendragen vidare
längs sidofårorna.
Turligt nog hade skogsägaren tecknat en
skogsförsäkring och får ersättning både för
beståndets avverkningsvärde och för förväntningsvärdet. Björkarna borde ännu i
vinter duga som energived.
Nu har bäverns boplats och dammbygge rivits och djuren ser ut att ha flyttat från
området.
– Det är inte så att bäverskador är vardagsmat för oss i Päijät-Häme skogsvårdsförening. Det här var första gången på sex år som
jag värderade en skada förorsakad av bäver.
Marko Leppälä säger att bäverstammen i
Padasjoki inte kontrolleras.
– Få jagar bäver. I första hand är det
skogsägarna som följer med dammbyggena. Blir dammarna för stora förstörs boplatserna.
Gissel för skogsägare – För de flesta är bävern en harmlös och fascinerade varelse. Men med sina dammbyggen kan den förstöra mycket för skogsägare och lägga jordbrukarnas åkrar under vatten, konstaterar forskare Kaarina Kauhala
på Vilt- och fiskeriforskningsinstitutet.
På 1800-talet utrotades den europeiska
bävern i Finland. Skinnet var värdefullt och
bävern jagades intensivt.
På 1930-talet planterades två bäverarter
in på nytt, den europeiska bävern, som alltså är en inhemsk ursprungsart, och den kanadensiska bävern, som inte hör hemma i
vår natur.
Färsk statistik sammanställd av Vilt-och
fiskeriforskningsinstitutet visar att de båda
bäverarterna finns i ungefär lika stort antal
som för tre år sedan, men att de kanandensiska bävrarna ser ut att erövra nya områden västerut.
Uppskattningen bygger på uppgifter om
antalet aktiva vinterbon, vilka har samlats
in via jaktvårdsföreningarna.
– Det finns minst 2 400 individer av den
Foto: Kaarina Kauhala
Kanadabäver erövrar
nya områden
europeiska bäverstammen och cirka 4 000
individer av den kanadensiska stammen.
Europeisk bäver finns i Satakunta, i delar av södra Österbotten, i västra delarna av
Birkaland och i Kristinestad i Österbotten.
Den kanadensiska bävern finns det mest
av i norra Karelen samt i södra och norra
Savolax. Ett mindre antal finns i mellersta
Finland, i södra Karelen, i Kajanaland samt
i Tavastland.
– Den europeiska bävern klassas i Finland som en sårbar art. Vi är oroliga för att
den kanadensiska bävern ska sprida sig på
bekostnad av den europeiska bävern.
Därför ska forskarna ansöka om projektfinansiering av Europeiska unionen för att
trygga artens framtid.
– Om EU finansierar en del av projektet kommer även Miljöministeriet att delta. Inom ramen för projektet kan det idkas
skyddsjakt på kanadensisk bäver och europeisk bäver kan flyttas till nya områden.
Viktig för miljön
Kaarina Kauhala säger att bävern räknas
som en nyckelart i naturen eftersom den
påverkar sin livsmiljö. Bäverns stora dammbyggen skapar våtmarker som är till glädje
för insekter och sjöfåglar.
Myntet har två sidor. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets statistik skadades
under de tre senaste åren ungefär 700 hektar skog på grund av bäverns framfart. De
flesta skadorna har skett i Kajanaland, i norra Savolax och i Satakunta.
– Skadorna har åtgärdats genom att för-
Foto: Marko Leppälä
Foto: Kaarina Kauhala
Bävern bygger ordentliga fästningar som kan bli flera meter i Bävern gnager av två tredjedelar av stammen så att trädet faller
diameter.
vid nästa oväder.
Jakt på bäver
Det sägs att bävern är svårjagad. Stämmer det?
– Inte är den mer svårjagad än andra
djur. Jag rekommenderar ett väl inskjutet
gevär, plus en bra plats att sitta på när man
väntar på bävern, säger Hans Nordqvist
från Åland.
Han har erfarenhet av bäverjakt och har
varit anställd hos A. Ahlström Osakeyhtiö i
Norrmark, i närheten av Björneborg.
– Då den europeiska bävern återinfördes
i Finland, släpptes de första ut i ett träsk på
bolagets mark, lite norr om Norrmark.
Det krävs licens för att jaga den europeiska bävern. Däremot hör den kanadensiska bävern till det slags vilt som det finns en
bestämd jakttid för.
– Man vill få bort den från vår fauna.
Då man planterade in den kanadensiska bävern i Finland trodde man att det var samma art som den europeiska.
Jakt på bäver sker så gott som uteslutande med gevär.
– Fällfångst sker bara på områden där
bävrarna kommit in i utdikade områden.
Fällorna ska då placeras längst ner på dikesbottnen eftersom bävrarna alltid dyker
och springer längs bottnen. Till exempel i
en å eller i en sjö finns det ingen möjlighet
att lägga ut en bäverfälla.
Bäverskinn från Kanada
Kenneth Ingman på ProFur, Finlands pälsuppfödares förbund rf, säger att inhemskt
bäverskinn har potential, men att ingen har
tagit upp möjligheten med förbundet.
– Skinnet av kanadensisk bäver är vackrare än den europeiska bäverns skinn.
Pälsauktionshuset Saga Fur ordnar skinn
auktion i Vanda fyra gånger per år. Då utauktioneras bland annat viltskinn av räv
och mink, men också bäverskinn från Kanada, tillsammans med loskinn och ekorrskinn.
– I praktiken kunde inhemskt bäverskinn
auktioneras ut samtidigt som de kanadensiska skinnen. Men eftersom det handlar
om små kvantiteter bäverskinn är det lönsammare att söka andra distributionskanaler, en lokal designer kan till exempel få upp
ögonen för skinnens värde.
Kenneth Ingman säger att viltskinn är ett
relativt nytt fenomen som inte konkurrerar
med pälsuppfödarnas levebröd.
– Inkommande säsong säljs tretton miljoner minkskinn och tre miljoner rävskinn.
I den här mängden är andelen viltskinn en
bråkdel av utbudet. Utmaningen med viltskinn är varierande kvalitet och kvantitet.
Han hoppas att viltskinnen småningom
ska värderas högre. Det skulle motivera jägare att jaga arter som inte hör hemma i
vår miljö.
– Intresserade kan spara viltskinn på lager, och placera dem i ett kylrum, då går
det att erbjuda större kvantiteter till auktionen. •
TEXT: MARIANNE PALMGREN
Foto: Marko Leppälä
störa boplatser med hjälp av grävmaskin.
Det behövs rejäla tag, för bävern bygger ordentliga fästningar, ibland kan boplatserna
vara flera meter i genomsnitt.
Bävern kan också stoppas med jakt.
– Bävern är ett utmärkt jaktbyte då man
kan ta till vara köttet och skinnet är vackert.
Bäverns dammbygge består av grenar och slam. Det här bygget har bävern redan
lämnat.
Bävern
• Lever i vattendrag och sjöar.
• Fäller inte träd direkt, utan gnager av två tredjedelar av stammen, så att trädet
faller vid nästa oväder.
• Är aktiv i skymningen och under natten.
• Dammbygget består av kvistar, grenar och slam. Bäckarnas vatten samlas och
bildar dammar. I dammen växer vattenväxter som är bäverns föda.
• Stänger ögon och näsa när den dyker och kan vara under vatten i upp till 20
minuter.
• Smäller med svansen i vattnet vid fara. Europeisk bäver har en smalare svans än den kanadensiska bävern.
• Hannen bor med samma hona livet ut. Ungarna lämnar boet vid 2–3 års ålder.
• Kan från nos till svanstipp vara 100-–126 centimeter lång och väga 15–26 kilo.
Han bränner hellre än säljer
Roger Backholm är en aktiv skogsägare som strävar efter att maximera virkesproduktionen. Försäljning av massaved intresserar honom inte, eftersom han anser att
priserna på massaved är på tok för
låga.
Det är tidig morgon och Roger Backholm
har nyss avslutat en del av dagens arbete
som nötköttsproducent i Korsnäs. Efter att
ha druckit en kopp kaffe klär han på sig
skyddskläder och beger sig ut för att spendera några timmar i skogen. – Jag har alltid varit intresserad av skogsarbete och är en aktiv skogsägare, vid sidan
av mitt arbete som jordbrukare. Nu ska jag
ut i skogen för att planera höstens skogsarbete, jag har en hel del röjningsarbete som
släpar efter på grund av tidsbrist.
Roger Backholm hör till de skogsägare
som både vill och kan sköta sin skog på
egen hand. Han anlitar inga skogsbolag.
– Det som driver mig är att det fortfarande är lönsamt att sköta skogen. Alla skogsägare bör eftersträva att sköta skogen så
att produktionen av virke maximeras. Det
sporrar i alla fall mig.
Oskäligt låga priser
Han är relativt nöjd med de senaste årens
stockpriser, som han anser att har legat på
en skälig nivå. Men när det gäller priserna
på massaved blir han nästan upprörd.
– Nuvarande massavedspriser är oskäligt
låga och därför har jag inte sålt massaved
på flera år. Det lönar sig inte att sälja den, i
stället har jag eldat upp den.
Backholm har ett stort behov av värmeenergi och värmer alla sina produktionsanläggningar med flis. Han gallrar maskinellt i
egen regi och tar tillvara allt som energived.
På hans gård finns stora travar med allt från
klenträd till massaved.
– Den ena hopen har torkat i två år och
den andra i drygt ett. Vi eldar också flera
travmetrar per år i vårt egnahemshus, samtidigt som jag förser min mors hus med flis.
Det vi inte använder själva säljs till lokala växthusproducenter som har flisvärmeanläggningar.
Han ser inget fel i att använda massaveden som energikälla, så länge som avverk-
ningen inte överstiger den årliga tillväxten
i landet på cirka 100 miljoner kubikmeter,
och så länge båda alternativen är ungefär lika lönsamma.
– Med nuvarande prisnivå på massaved
är det lika lönsamt för mig att göra det till
flis som att sälja. Som skogsägare är det jag
som fattar besluten och skulle priserna vara högre kunde jag tänka mig att sälja till
industrin.
Importen pressar priserna
Enligt hans egna beräkningar var priserna
på massaved nästan dubbelt högre i början av 1990-talet jämfört med nu, om man
beaktar lönekostnaderna och inflationen.
Backholm skyller delvis på industrins import av massaved.
– Det märkliga är att industrin betalar upp
till 20 euro mer för importvirket. Det är beklagligt att industrin importerar, för det kan
inte gynna den finländska samhällsekonomin på något sätt. Men det kanske handlar
om att pressa priset på inhemsk massaved. Backholm tror att de finländska skogsägarna är redo att sälja ifall industrin betalade mer för inhemsk massaved.
– Så länge det är lika lönsamt att bränna upp massaveden kommer skogsägarna
att göra det.
Han avverkar årligen. All försäljning sker
på leverans och avverkningen gör han tillsammans med en bekant som har en skogstraktor försedd med avverkningsaggregat.
– Jag anlitar inte skogsbolag. Orsaken är
att de visar för litet hänsyn och att risken
för att de stora maskinerna kör sönder terrängen är påtaglig. De väljer ofta att avverka när tidpunkten inte är lämplig, till exempel under menföre.
– Jag har också sett att de har placerat
virke på arrenderade åkrar, utan att den
rättmätige ägaren har gett tillstånd. Så får
det inte gå till, anser han.
Mer hänsyn
Backholm poängterar att han inte beskyller
skogsmaskinsentreprenörerna.
– Entreprenörerna är hårt pressade och
har låga taxor. De är piskade att ha ett högt
tempo för att de ska ha arbete året runt.
Deras uppdragsgivare – skogsbolagen – är
de som måste visa mera hänsyn. Dessutom
gallrar skogsbolagen ibland för glest och det
är en orsak till att jag sköter avverkningarna på egen hand.
Hela Roger Backholms skogsbruk utgår
från familjens energibehov och skogens behov av skötsel. Han försöker kontinuerligt
följa upp tillväxten i skogen och gallrar när
det behövs.
– Jag kan gallra vissa bestånd flera gånger. Det är givande att se resultatet av en
skog som har blivit skött med omsorg under flera år. Jag har en sådan förnyelsemogen skog som min farfar gallrade flera gånger. Det blir ovanligare med sådana stockträd
i framtiden.
Att sköta avverkningarna på egen hand
ökar också hans manöverutrymme.
– Vården av skogen och gallringarna ska
utföras vid rätt tidpunkt. Men förnyelseavverkningar kan vänta flera år, och till skillnad från många skogsfackmän tycker jag att
det för en skogsägare inte lönar sig att avverka om priset är för lågt.
– Förtjänsten kan bli betydligt högre om
man väntar och har turen att priserna stiger. • Text och foto: Christoffer Thomasfolk
Spela död om du möter björnen
Finlands stora rovdjur björn, varg, lodjur
och järv har spridit sig över nästan hela landet. Enligt Vilt- och fiskeriforskningsinstitutets uppskattningar finns det ungefär 1 600
björnar, 150 vargar, 2 500 lodjur och 200
järvar i Finland.
Risken att bli föremål för en rovdjursattack i skogen är väldigt liten, men den
finns. Av våra stora rovdjur är varg, lodjur
och järv vanligen ofarliga för människan,
om de är friska. Björnen är det rovdjur som
mest sannolikt kan orsaka en farosituation.
Eventuella farosituationer kan uppstå om
björnen överraskas eller om honan skyddar
sina ungar. En björn kan vakta ett kadaver
eller bli störd i sitt ide. Under brunsttiden
kan hanbjörnar bete sig aggressivt.
Ett stort rovdjur väjer för människan då
det hör ljuden som människan åstadkommer. Prata då du rör dig i naturen. Om björnen ändå anfaller ska man kasta sig på mage på marken, skydda huvudet och nacken
med händerna, ligga orörlig och låtsas vara
död. Den lönar sig inte att springa undan,
björnen är ändå alltid snabbare.
Foto: PIXMAC
Roger Backholm i Korsnäs säljer inte massaved till industrin så länge priserna är låga utan tar tillvara allt från gallringar som
energived.
På webben finns en broschyr med förhållningsregler om stora rovdjur i arbetsmiljön. Den kan laddas ner bl.a. på adressen koneyrittajat.fi. •
De negativa följderna av t.ex. berg- och grustäkt på ett område kunde kompenseras med
områden med stora naturvärden på annat håll.
Bank för naturvärden
En bank för naturvärden kunde vara ett
sätt att minska de negativa miljöeffekterna av utvecklingsprojekt som är nödvändiga för till exempel utbyggnad av infrastrukturen.
Områden som finns i banken för naturvärden sköts så att deras naturvärden bibehålls och stärks. När naturvärdena på ett
sådant område har nått en viss nivå, kan
markägaren sälja området eller delar av det
till företag, som i sin verksamhet skadar
motsvarande naturvärden någon annanstans. Priset på andelen skulle avgöras utgående från efterfrågan och utbud på marknaden.
Banker för naturvärden finns redan i
bland annat USA och Australien. I Europa
är Tyskland det enda land som har något
motsvarande, men systemet testas för närvarande i flera länder i Europa.
Fördelen med en bank av det här slaget jämfört med ersättningar som utbetalas
från fall till fall är bland annat mindre byråkrati och konsekventa tillvägagångssätt.
Enligt Miljöministeriet kunde systemet
med en bank för naturvärden användas
för att kompensera de negativa följderna
av större väg- eller gruvprojekt på skyddsområden. •
ÖVERSIKT ÖVER
virkesmarknaden
Intressanta år för rundvirke
Avverkningen av virke för den globala industrins behov var 2009 omkring 796 miljoner kubikmeter. År 2010 ökade den till 869
miljoner och år 2012 till 912 miljoner kubikmeter.
Enligt en prognos för perioden 2010 till
2020, från det nordamerikanska konsultföretaget Woodmarket, förväntas avverkningen av timmer på global nivå öka med 20
procent eller 2 procent per år. Det motsvarar en volymökning på cirka 175 miljoner
kubikmeter per år. I Finland uppgår marknadsavverkningarna till cirka 55 miljoner
kubikmeter per år.
USA är det land som kommer att ha de
överlägset största avverkningarna under detta decennium. USA förväntas öka sina avverkningar med 50 procent, eller 5 procent
per år, och därutöver avverka 100 miljoner
kubikmeter extra. Detta återspeglar landets
återhämtning från kollapsen på bostadsmarknaden och från den globala finanskrisen.
Ökade avverkningsvolymer förväntas
från ytterligare två regioner och båda regionerna förväntas stegvis höja produktionen
av barrtimmer med 35–40 miljoner kubikmeter: Topp 5 på södra halvklotet (40 procents
ökning, i fallande ordning efter produktion): Brasilien, Nya Zeeland, Chile, Australien och Sydafrika.
Topp 10 (15 procents ökning, i fallande
ordning efter produktion): Sverige, Finland,
Tyskland, Polen, Frankrike, Tjeckien, Österrike, Turkiet, Norge och Storbritannien.
I den här jämförelsen står sig alla andra
länder och regioner slätt. Japan förväntas
höja sin produktionsvolym med 5 miljoner
kubikmeter, 35 procent, under en 10-årsperiod genom att avverka förnyelsemogna
skogar.
Tre länder bland topp 20 förväntas ha
oförändrade eller lägre timmeravverkningar under tioårsperioden: Kanada, Kina och
Ryssland. Dessa tre länder stod för mer än
25 procent av timmeravverkningarna på
Skogscentralen omorganiserar
Finlands skogscentral genomför stora förändringar. Arbetet är i slutfasen och målet
är att lagförslaget till ny organisation ska avges till riksdagen i höst.
Den största förändringen gäller regionerna, som nu är tretton till antalet. Region
Kusten är den enda svenskspråkiga. Områdesmässigt omfattar region Kusten det som
tidigare var Kustens skogscentral.
Enligt det förslag som nu finns föreslås
att tretton regioner ersätts av fem serviceområden (fi. palvelualue).
Direktionen för Finlands skogscentral
planerar den nya organisationen utgående
från att det blir fem serviceområden, men
säger att antalet kan bli ett annat efter att
lagförslaget behandlats i riksdagens jordoch skogsbruksutskott, innan lagen avges
till riksdagen. Målet är att den nya lagen ska
träda i kraft vid årsskiftet.
I Svenskfinland följer man med oro med
hur områdesindelningen blir i den nya organisationen. För att kunna bevara en lika
stark svensk service som hittills, är det vik-
tigt att de svenskspråkiga områdena i landet hör till samma serviceområde.
Tidningen Skogsbruket har försökt utreda hur gränsdragningen ser ut i det nuvarande förslaget till fem serviceområden.
Kaj Suomela, medlem i direktionen för Finlands skogscentral och som representerar
svenskspråkiga, säger att direktionen inte
uttalar sig innan jordoch skogsbruksutskottet avgett sitt utlåtande.
Stefan Thölix, ordförande för regiondelegationen för region Kusten, säger att delegationen på sitt senaste möte förordade förslaget med fem serviceområden.
– Fem serviceområden med sådana gränser att nuvarande region Kusten i sin helhet
hör till samma serviceområde var det bästa
av de förslag som delegationen fick ta ställning till. Men vi vet inte hur direktionen för
Finlands skogscentral har gått vidare efter
att tretton regiondelegationer gett sin syn
på hur många serviceområden det ska finnas och hur gränserna ska dras. •
global nivå 2012 och inga förändringar väntas i deras avverkningsvolymer mellan 2010
och 2020.
Enligt Woodmarkets prognos är Ryssland
ett större frågetecken. Det är osäkert om avverkningarna i Ryssland kommer att avvika
från resultatet för år 2013. Förutom de politiska utmaningarna finns det många andra
oklara frågor som påverkar ekonomin i de
ryska avverkningarna, både positivt och negativt. I Kanada har de tre största timmeroch massavedsproducerande provinserna
minskat sina årliga avverkningar.
I Finland kommer vi inom skogsbruket
att stå inför en stor och positiv utmaning.
Efter att alla investeringar har blivit färdiga,
måste vi varje år ta ut flera miljoner kubikmeter mer virke från våra skogar till förädling. Det kräver investeringar i infrastruktur och utbildning av skogsmaskinsförare. •
Text: Erno Järvinen
forskningschef för MTK:s skogslinje
Uppvakta med en
prenumeration
på Skogsbruket
Presentkort
Då du gör en gåvoprenumeration
på 6 eller 12 månader får mottagaren en gång i månaden glädje
av din gåva. Då vi mottagit din beställning sänder vi ett presentkort
inkl. kuvert.
Kontakta Margita Törnroth,
tfn 09-888 6016, 040-522 0770,
e-post skogsbruket@nordinfo.fi
eller fyll i prenumerationsuppgifterna på www.skogsbruket.fi
Rotpriser vecka 37
Hela landet
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
56,60 p
46,92 q
48,13 p
Granstock
56,18 q
45,85 q
48,00 p
Björkstock
43,48 p
33,19 p
37,78 p
Tallmv*)
17,22 p
14,24 p
14,35 p
Granmv
17,25 p
14,06 q
14,92 p
Björkmv
17,43 p
13,68 p
14,43 p
Tallsmåstock
24,65 q
20,78 p
19,60 q
Gransmåstock
24,87 q
20,61 q
20,12 p
p
q
stigande
sjunkande
*) mv=massaved
Södra Finland
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
57,38 q
49,97 q
50,34 q
Granstock
56,69 q
46,60 q
49,14 p
p
q
stigande
sjunkande
Björkstock
42,53 p
...
37,65 p
Tallmv
16,36 p
15,23 p
14,56 q
Granmv
18,56 p
14,28 p
15,34 p
Björkmv
17,05 p
14,22 p
14,98 q
Tallsmåstock
22,99 p
...
...
Gransmåstock
23,26 q
..
...
I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stockar med toppdiametern 12–13 centimeter.
Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som överenskommits med avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan
moms.
Prisuppgifterna baserar sig på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka
tillställer Skogsforskningsinstitutet Metla om inköpta virkesmängder från privatägda
skogar samt virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder och priser som berör skogsbolagens
egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar.
I statistiken ingår inköpta virkesmängder och priser från
ca 90 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar.
De virkespriser som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det virke som köpts
de senaste fyra veckorna. Om virkesmängden
för något sortiment vid rotköp är under 1 000
m³ och vid leveransköp under 500 m³ anges
inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges
(–) som pris.
På Skogsbrukets webbsajt under rubriken
Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar
vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och
dem hittar du på din faktura. •
Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa
i Europa de senaste 52 veckorna
Södra Österbotten
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
57,57 q
47,23 q
49,36 p
Granstock
56,44 q
45,94 q
...
p
q
stigande
sjunkande
Björkstock
...
–
...
Tallmv
18,48 p
14,90 p
15,02 q
Granmv
18,48 p
...
14,78 q
Björkmv
17,97 p
15,08 p
14,69 q
Tallsmåstock
26,27 q
21,49 p
20,62 p
Gransmåstock
27,07 q
...
...
Leveranspriser vecka 37
Hela
landet
Södra
Finland
Tallstock
58,26 q
61,36 p
54,61 p
Granstock
57,09 q
59,93
54,32 q
Björkstock
45,13 p
44,44 p
–
Tallmv*)
28,60 p
29,22 p
29,30 p
Granmv
29,91 q
32,18 q
29,13 q
Björkmv
30,88 q
32,71 q
29,47 q
Tallsmåstock
35,66 p
...
...
Gransmåstock
35,97 q
...
...
p
q
stigande
sjunkande
PIX är varumärkesskyddat och kommersiellt utnyttjande kräver tillstånd av FOEX Indexes Ab.
Virkesprisstatistik
Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna
Södra
Österbotten
*) mv=massaved
Våra mossor
TEXT: NINA JUNGELL
FOTO: JOUKO RIKKINEN
Kvastmossa.
Björnmossa.
Björnmossa och kvastmossa
Den som rör sig ute i skog och mark kan
knappast att undvika att se björnmossor
och kvastmossor. Båda släktena är dessutom lätta att känna igen.
Mossor håller fukten bra och ökar därför
markfuktigheten i skogen. I Storbritanniens
fruktträdgårdar gynnar man mossa, bland
annat björnmossa, istället för gräs under
fruktträden. Dessutom är ju mossorna väldigt vackra. I Japan är odlande av mossor
en konstart och de japanska mossträdgårdarna är berömda.
Människan har i alla tider använt mossor på olika sätt. De tidigaste fynden av flätade rep och korgar gjorda av björnmossa är från bronsåldern. Skalar man av blad
och ”bark” från björnmossans skott får man
nämligen fram smidiga, men starka fibrer.
Fibrerna har också använts i borstar, kvastar och dörrmattor. Än i dag ser man mattor
och dörrkransar gjorda av just björnmossa.
Namnet björnmossa lär förresten komma av
att björnen gärna bäddar sitt ide med bland
annat björnmossa.
Vackra sporhus
Björnmossorna (Polytrichum sp.) är upprättstående och färgen varierar från mörkgrön till blågrön. De växer i fuktig skog och
har tjocka, lansettlika blad som nästan liknar enens barr. I fuktigt väder är bladen utspärrade, vid torka mer tilltryckta. Ingen
annan mossa bildar så höga kuddar som
björnmossan. Stor björnmossa kan bli nästan en halvmeter hög under optimala förhållanden. De flesta björnmossor blir 5–20
centimeter höga.
Sommartid kan man se röda skålformade bladrosetter på björnmossan. Detta är
hanblommor. Då en regndroppe träffar skålen skvätter de mikroskopiskt små hancellerna iväg någon decimeter för att förhoppningsvis träffa på någon ”ledig” honplanta. Påföljande vår ser man håriga skott på
honplantorna, det är de blivande sporhusens unga mössor. Mössorna kastas av under sommaren och på hösten mognar sporhusen. Björnmossans brunröda sporhus är
iögonfallande och man ser dem ofta i mäng-
der. Ett sporhus kan innehålla över två miljoner sporer. När man ska skilja på björnmossorna är sporhuset en bra vägledare.
Små kvastar i skogen
Även av kvastmossorna (Dicranum sp.)
finns det flera arter. Vår vanligaste kvastmossa heter rätt och slätt kvastmossa. Andra vanliga arter är stor kvastmossa och vågig kvastmossa.
Namnat kvastmossa syftar på att alla bladen böjer åt samma håll. Om man vänder
en kvastmossa upp och ner ser den faktiskt
ut som en välanvänd kvast. På finska heter kvastmossa kynsisammal, vilket är ett
beskrivande namn eftersom kvastmossans
topp också liknar en böjd klo. Kvastmossorna är ett flexibelt släkte när det gäller
växtplatser. De växer på trädstammar, stubbar och klippblock men kan också förekomma på marken i skogar och på hedar. Kvastmossa har i tiderna använts som bland annat lampvekar. • Råd i god skogsvård
annons
Skogslagen ändrades i årsskiftet. Du har nu större frihet att välja hur du tar hand om din skog. För
att ge dig stöd i dina val har vi skrivit boken Råd i god skogsvård – SKOGSVÅRD. När du ska sammanjämka olika mål och prioriteringar som intäkter från skogen, en rik skogsnatur och ett trevligt
landskap hittar du hjälp på vägen i handboken. Det mest centrala finns samlat i fälttabeller som är
tryckta på väderbeständig och stryktålig PET-plast.
I boken kan du bl.a. läsa om:
– förnyelse, röjning, gallring
– metoder för kalhyggesfritt skogsbruk
– naturvård i ekonomiskogar
– anpassning till klimatförändringen
– riskhantering
Pris: Boken 48 euro, inkl. 10 % moms.
Fälttabellerna 17 euro, inkl. 10 % moms.
Leveransavgift tillkommer.
Du kan beställa boken och fälttabellerna
via Gerd Mattsson-Turku;
e-post gerd.mattsson-turku@tapio.fi,
tel. 0500 718 256
Bilfabriken där sågspånen yr
inget material är evigt, påpekar han.
En Morganägare vårdar i allmänhet ömt
sin ögonsten, så risken för röta är liten.
Dessutom behandlar fabriken träkonstruktionerna mot både röta och mögel.
Beträffande säkerhet och hållbarhet konstaterar Olavi Tupasalo att också Morganbilarna genomgått de krocktester som krävs
för att en bil ska godkännas för trafik.
Om olyckan är framme kan också nya
trädelar beställas både av fabriken och andra tillverkare. Olavi Tupamäki berättar om
en Morganentusiast som tillverkade alla trädelar själv då han renoverade en bil.
POTENT RACER
Motorn i en Morgan är minsann inte träig.
Olavi Tupamäkis är bestyckad med en potent fyraliters V8 i aluminium från Rover.
Den ger, efter trimning, 240 hästar och en
topphastighet på 240 kilometer i timmen.
Från stillastående till 100 kilometer i timmen går på ca 5 sekunder.
Än priset då? Fabrikens prislista är närmast riktgivande eftersom varje bil byggs
enligt kundens önskemål. I Finland finns
ingen importör. På den svenska generalagenten Morgan Centre Swedens webbplats
är en två år gammal Morgan 4/4 prissatt till
FOTO: MORGAN MOTOR COMPANY
Hantverk och Hi-tec
Morganfabriken andas både konservativt
hantverk och högteknologi. Här samsas
modellen 4/4 med sex andra modeller, alla
med klassiskt sportbilsstuk. I fem av dem
är askträet en gemensam nämnare. Supersportbilarna Aero 8 och Aeromax är byggda enligt den nyaste teknologin. 3 Wheeler
byggs sedan några år i en retroversion, men
har inte trä i konstruktionerna.
Fabriken sysselsätter ca 200 personer. I
lagerhyllorna ligger omsorgsfullt radat askvirke. På snickeriet sågar, hyvlar och slipar
bilbyggarna träbitar som fogas samman till
karossramar. De bekläs med handknackad aluminiumplåt till läckerbitar för sportvagnsfrälsta världen över.
I sadelmakeriet skapar personalen inredningar av läder i önskad kulör.
Olavi Tupamäki i Grankulla är en av ca
20 Morganägare i Finland. Han beställde sin
Morgan +8 år 1990 och hämtade den på fabriken sju år senare. I dag lär kön inte vara
längre än tre år.
– Fabriken var gammalmodig, men stämningen avslappnad. Tepausen varade en
halv timme och under den spelade personalen kort, berättar han.
Sorglöst, men ett litet bekymmer lider fabriken av. England drabbades för några år
sedan av askpest. Därför importeras askvirket nu från Tyskland.
Enligt Olavi Tupamäki är en av fördelarna med trä att det, speciellt i kombination
med aluminium, gör bilen klart lättare än
om den byggts av enbart stål.
– Nackdelen är att träet kan ruttna, men
Olavi Tupamäkis Morgan: British racing
green, ekerfälgar, instrumentpanel och
ratt av trä samt inredning i läder.
FOTO: PETER NORDLING
Sportbilen Morgan 4/4 (fyra hjul och fyra
cylindrar) har byggts enligt samma koncept
allt sedan introduktionen 1936 då den kompletterade den trehjuliga motorcykelbilen
3 Wheeler. Karosseristommen byggs fortfarande av askträ. Och det finns ingen orsak
att tro att fabriken skulle såga ett fungerande koncept.
Morgan Motor Company, som inledde
produktionen 1910, är världens äldsta bilfabrik som ägts av samma familj ända från
starten. Fabriken finns i Malvern, Worcestershire, känt för sin Worcestershire Sauce.
FOTO: PETER NORDLING
Brittiska Morgan är en unik sportbil. Karossen kan inte rosta, men
väl ruttna om den vansköts.
Morganfabriken har ett eget snickeri.
340 000 kronor (ca 37 000 euro). En 23 år
äldre bjuds ut för 240 000 kronor (ca 26 000
euro). Till priset ska den, som importerar en
bil, lägga den finländska bilskatten.
På fabriken säger man att värdet på en
Morgan består. Men skicket kan inte förbises. Dessutom kan penningvärdet förändras.
Eftersom bilarna är få är också utbudet
av begagnade litet, speciellt som traditionen
bjuder att bilarna går i arv från far till son. •
TEXT: PETER NORDLING
KÖP
& sälj
På den här annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och familjeföretag annonsera ut sina
tjänster gratis. Som villkor för annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog.
En annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl.
mellanslag. Skicka in annonstexten till skogsbruket@nordinfo.fi.
Det är viktigt att det ur texten framgår vilket område annonsören
betjänar.
Utbud på tjänster i Österbotten
• Närpes röjningstjänst utför röjningar och planteringar i sydösterbotten, tfn 050 366 6251.
• Maskinell slyröjning, Timberjack med kättingaggregat i Österbotten.
Räckvidd 10 m, arb.bredd 1,7 m. Dan Renlund, tfn 040 583 2681
• F:ma O. Sandström utför röjningar och andra skogsvårdsarbeten
i Pedersöre, Larsmo, Kronoby, Jakobstad, Nykarleby området,
tfn 050 517 3712.
• Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor
i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749.
• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd,
tfn 050 534 8565.
• Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring
i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin,
tfn 041 435 8089.
• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av
tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med
omnejd, tfn 050 322 0567.
• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs,
Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197.
• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490
i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888.
• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog
och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs
området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området,
tfn 040 750 7929.
• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860.
• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten,
Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171.
• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig
Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043.
• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs
i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249.
• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback,
tfn 050 518 1054.
• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar
utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414.
• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom
Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo,
tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449.
• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax,
H. Skog, tfn 0500 160 669.
• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten
i Vasanejden, tfn 050 505 7088.
• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra
Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508.
• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom
Vasaområdet, tfn 0400 867 373.
Utbud av tjänser vid sydkusten
• Röjningar (Kemera), tomtavverkningar och trädfällningar
utförs i västra Nyland. Fredriks Skogstjänst, tfn 040 716 2994.
• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland,
MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887 240.
• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg,
tfn 040 5057 723.
• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med
traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836.
Månadens TOK
Svenska småbruk
och egna hem Ab
PB 35
10211 Ingå
tfn (09) 644 761
0400-477 008
fax (09) 601 262
e-post:
smabruk@kolumbus.fi
• Idkar handel med markområden i Nyland och Åboland
• Samarbetar med stiftelserna Finlandssvenska
Jordfonden och Undervisningsfonden
Finlandssvenska Jordfonden
• Beviljar unga personer förmånliga lån för bl.a. inköp
av lantbruk
• Understöder lantbruksskolor
Undervisningsfonden
• Understöder lantbruksskolor
– Hur kunde du veta vad jag sa bakom ryggen på dig!?
– De här nya hörlurarna tar bort oljud men förstärker tal!
Från onödig pryl till arbetsmaskin
Fyrhjulingar, som många väljer att
kalla mönkijä även på svenska, har
blivit omåttligt populära. Med rätt
utrustning är de jämförbara med
en liten jordbrukstraktor.
Bosatt i huvudstadsregionen, äger skog på
annat håll i landet och har köpt sin skogsfastighet. Det är kännetecknande för skogsägare som köper en fyrhjuling med skogsutrustning, enligt maskinförsäljare Roland
Nordström på Mecanil Ab i Liljendal.
– De här skogsägarna äger ingen bondgård och därmed har de ingen jordbrukstraktor. De vill sköta sin skog och ta ut vindfällen och då är en fyrhjuling ett bra alternativ. Arbete i egen skog ger samtidigt motion.
För att klara skogsarbete ska terränghjuling ha en cylindervolym på minst 400 kubikcentimeter.
– En skogsägare som köper fyrhjuling
och skogsvagn samtidigt, kan göra avskrivningar på båda i skogsbeskattningen, påpekar Nordström.
Valmöjligheter
Skogsvagnar finns i många prisklasser. För
att skogsägaren ska ha full nytta av den,
och klara av att köra ut även massaved och
enstaka stockar, bör vagnen förses med en
griplastare eller en vinsch.
– Har man inte griplastare eller vinsch,
brukar användningen stanna vid att skogsägaren kör hem ved med sin fyrhjuling.
– Griplastarna har en räckvidd på 3,3 till
4,6 meter, och de har alltid stödben. Lyftkapaciteten är vanligen omkring 400 kilo. Jag
brukar säga att griplastaren klarar av att lyfta en stock som mäter 35 centimeter i diameter. Vinscharna har vanligtvis en 20 meter lång vajer.
En skogsvagn med drivning gör att en
mindre terränghjuling även klarar sig bra i
kuperad terräng med större motlut.
– Men det är en prisfråga.
Fler användningsområden
Nordström berättar att skogsägare allt oftare frågar efter ytterligare skogsutrustning
till sina fyrhjulingar.
– Sandskopor som fästs på griplastaren
i stället för gripen intresserar många. En
sandskopa till en fyrhjuling är av krabbmodell och inte en skopa av det slag vi ser på
grävmaskiner.
För att klara skogsarbete ska fyrhjulingen ha en cylindervolym på minst 400 kubikcentimeter.
– Sandflak säljer vi också och de lämpar
sig för varierande utkörning. Vid älgjakten
kan jägarna behändigt transportera en nedlagd älg med hjälp av en fyrhjuling, berättar Roland Nordström.
En fyrhjuling är bara 1,5 meter bred, vilket betyder att den inte kräver några körstråk utan tar sig fram mellan träden. Också gödslingsvagnar blir allt mera efterfrågade.
– Två blåsare på vagnen sprider gödselmedlet tio meter åt vardera sidan om vag-
nen, vilket betyder att arbetsbredden är tjugo meter, berättar Timo Ruokolainen på
Ultratec, som gör gödselvagnar.
Det tar ungefär en halv timme att gödsla en hektar skog, och då är den tid det tar
att fylla gödselmedlet i behållaren medräknad. En stadig skyddsbåge skyddar de två
blåsarna som är av samma slag som lövträdsblåsare. •
FOTO: ULtratec
Gödsling är en bra investering
Skogsgödsling är ekonomiskt sett en
av de lönsammaste investeringarna
som kan göras i skogsbruket. Den bästa avkastningen ger gödsling som ökar
stockandelen och den ska utföras 6–10
år före förnyelseavverkningen eller andra gallringen.
På mineraljordar kan man vid göds-
ling få en 10–20 procents intern ränta
på investeringen. Objekt som ger den
högsta avkastningen:
• granbestånd som har brist på bor
• stamkvistade tallbestånd
• granbestånd på friska moar
• tallbestånd på torra moar
• tallbestånd på friska moar
* . QG7 1 *
ANNONS
Ett skogsbruk skonsamt
mot vattendrag är ett val
Det är helt naturligt att det skogsrikaste landet i Europa fungerar som
förebild för skogsvården ute i världen.
Principerna för en hållbar utveckling
har redan länge varit starkt närvarande
inom finländskt skogsbruk.
E
n av principerna inom den finländska skogsvården har varit
att minska belastningen av vattendrag. Trots att skogsbrukets
belastning av vattendragen är liten jämfört med utsläppen från lantbruk eller
samhällen, kan skogsvårdsarbete medföra
olägenheter i synnerhet för mindre vattendrag.
Inom skogsbruket belastas vattendragen huvudsakligen av skogsdikning,
skogsgödsling och förnyelseavverkning.
Till följd av dessa transporteras till vattendragen fasta partiklar, humus, kväve, fosfor och järn.
Skyddszoner räddar bäckar
På Skogsbrukets utvecklingscentral Tapio har man
redan länge utfört utvecklingsarbete för ett lönsamt
och ekologiskt hållbart
skogsbruk. Ett av de viktigaste resultaten av arbetet
är handboken ”Råd i god skogsvård”.
Finlands skogscentral följer i samarbete
med Tapio hur rekommendationerna om
vattenvård verkställs i förnyelseavverkningar. På så sätt säkerställs att skogsarbetena förorsakar så lite olägenheter som
möjligt för små vattendrag såsom bäckar,
källor och tjärnar.
”Skyddszonerna inom vattenvården
har avsevärt minskat den belastning som
skogsbruket förorsakar vattendragen.
Skyddszonernas och iståndsättningsdikningarnas vattenvårdande inverkan har
varit bra för de små vattendragen i skogarna”, berättar Kalle Vanhatalo, skogs-
och miljövårdsexpert på Tapio.
Kvävefri bekämpning av röta
Förutom med skyddszoner kan skogsägaren påverka de små vattendragens skick
i sin skog genom att välja miljövänliga
skogsvårdsmetoder. Exempelvis stubbehandling som förhindrar rottickan att
sprida sig kan genomföras med den helt
biologiska Rotstop-produkten. Rotstop
är helt kvävefri och förlitar sig på naturens egna mekanismer, och är det enda
bekämpningsmedlet mot rotticka vars
användning inte har begränsats nära vattendrag.
Visserligen spelar stubbehandling en liten roll med
tanke på den totala eutrofieringen av vattendrag. Programdirektör Marja Koljonen från Stiftelsen för ett levande Östersjön påminner
ändå om att ’många bäckar
små gör en stor å’ och många
åar blir ett hav – i vårt fall Östersjön. Stiftelsen för ett levande Östersjön är mera
känd under sitt internationella namn Baltic Sea Action Group (BSAG), och dess
uppgift är samla resurser för att rädda
Östersjön. Koljonen anser att Rotstop
är ett exempel på tänkande i rätta banor,
som beaktar miljöaspekter också inom
ekonomisk verksamhet.
”Med tanke på motverkandet av klimatförändringen är det viktigt att skogarna hålls i gott skick. Det är bra för
Östersjön om vi i stället för metoder som
förorsakar eutrofiering använder oss av
naturenliga alternativ”, säger Koljonen.
Även Verdera som tillverkar Rotstop
deltar i det gemensamma arbetet för
Östersjön. För varje förpackning Rotstop som säljs ger Verdera 50 cent till
stiftelsen BSAG för att
skydda Östersjön.
Rotstop SC
för skogsvård
UREA
ROTSTOP
koldioxidavtryck
koldioxidavtryck
1,35 kg/ton lösning 1 200 kg/ton lösning
• Hållbar vård och användning av skogarna är ett av målen i Finlands nationella
skogsprogram som utarbetats av jordoch skogsbruksministeriet
• En förstklassig skogsvård tryggar en
kraftig tillväxt i våra skogar
• Viktigt i lönsam skogsvård är också bekämpning av röta: rottickan förorsakar
årligen förluster på cirka 50 milj. euro
• För bekämpning av rottickan beviljar
staten Kemera-stöd
• Av metoderna för att bekämpa rottickan
(kemisk eller biologisk stubbehandling eller stubbrytning) är naturenliga
Rotstop den enda metoden som inte
förorsakar risk för eutrofiering av vattendrag
• Läs mer om Rotstop på adressen
www.rotstop.fi

September - Skogsbruket

Transcription

Similar documents

April - Skogsbruket

Augusti - Skogsbruket

Kontinuerlig förnyelse 5-våningshus i trä Fågelbär

Skogsägaren 3/14

Kontaktlista Moderna Försäkringar – Företag & Industri Ledning