Augusti - Skogsbruket

Transcription

Skogsbruket
8|2012
Tyngre transporter
sparar miljö, vägar och pengar
Nu renar pilar vatten
Förbered terrassbygget på hösten
Miniflygplan för kartläggning och utbildning
Skogsbruket
8|2012
nsporter
Tynspgarraremtriljö,avägar och pengar
i detta nummer
n
pilar vatte
sten
Nu renar
gget på hö h utbildning
terrassby
ing oc
Förbered
r kartläggn
fö
lan
gp
Minifly
8 TUNGA TRANSPORTER BÄTTRE FÖR
MILJÖ OCH EKONOMI
Skogforsk i Sverige testar virkestransporter med högre totalvikt.
Långtidsförsöken visar att tyngre bilar innebär lägre belastning.
10
PILPLANTOR RENAR AVLOPPSVATTEN
I två decennier har pilar renat både grå- och svartvatten utomlands.
Nu introduceras systemet i Finland.
14
NYA MATERIAL
Skogsindustrin satsar hårt på biobaserade material såsom biokompositer, vedbaserade textilfibrer och biofibriller.
15 DAGS ATT FÖRBEREDA TERRASSBYGGET
Hösten är rätt tid att ansöka om tillstånd och boka snickare om du vill ha en ny terrass nästa sommar.
18 FLYGPLAN I SKOGEN
Yrkeshögskolan Novia har fått två miniflygplan för naturbruks- och
miljöundervisningen. I Sverige används miniplan bland annat för att
inventera skador av granbarkborre.
24 UPP TILL BEVIS!
I en ny serie kollar Skogsbruket hur fackfolket sköter sina egna skogar.
OMSLAGSBILD: ETT-fordonet testas i Norrbotten.
FOTO: SKOGFORSK
2 Skogsbruket 8/2012
8
FOTO: SKOGFORSK
Tusentals utländska plockare är ett livsvillkor för den finländska bärindustrin.
14
FOTO: PIXMAC
SUG EFTER FINLÄNDSKA BÄR
15
FOTO: GERD MATTSSON-TURKU
6 Skogsbruket
LEDAREN
10.8.2012
OBUNDEN SPECIALTIDNING FÖR
SKOGSÄGARE I FINLANDS SVENSKBYGD
NR 8/2012 . AUGUSTI . ÅRGÅNG 82
www.skogsbruket.fi
Utgivare
FÖRENINGEN FÖR
SKOGSKULTUR RF
NORRA JÄRNVÄGSGATAN 21 B
00100 HELSINGFORS
tfn 029 432 6000
fornamn.efternamn@tapio.fi
Redaktion
Chefredaktör
Johnny Sved
tfn 0400-967 648
Redaktionschef Gerd Mattsson-Turku
tfn 0500-718 256
Tf. redaktionssekr.Peter Nordling
tfn 050-559 5778
Redaktör
Maria Lindén
tfn 0400-327 159
Medarbetare
Helena Forsgård
tfn 018-155 50
helena@vikan.ax
Nina Jungell
tfn 050-378 6954
nina.jungell@gmail.com
Marianne Palmgren
marianne.palmgren@pp.inet.fi
Siv Karlsson
tfn 040-678 6689
siv.vesterlund@gmail.com
Bertel Widjeskog
tfn 0500-888 530
bergine@multi.fi
Annonsförsäljning
Oy Nordinfo Ab
Mats Almqvist
tfn 040-548 5316
mats.almqvist@nordinfo.fi
Adressförändringar och prenumerationer
Guy Karlsson
tfn 040-515 6591
skogsbruket@tapio.fi
Prenumerationspriser (inkl. moms 9 %)
Helårsprenumeration (11 nr)
49 euro i Finland
49 euro i Sverige
53 euro i övriga länder (moms 0 %)
Halvårsprenumeration (6 nr)
30 euro i Finland
30 euro i Sverige
33 euro i övriga länder (moms 0 %)
0037-6434
ISSN
Layout och
Oy Nordinfo Ab, Maj-Len Roos
ombrytning
Tryckeri
Oy Painotalo tt-urex Ab, Borgå
Tidningen trycks på
Papper
PEFC-certifierat papper
VEM SKA FÅ PLOCKA BÄREN?
LÄMPLIGT INFÖR ÅRETS bär- och svampsäsong slängde vår jord- och skogsbruksminister Jari Koskinen in en brandfackla i debatten om allemansrätten. Koskinen ifrågasätter allemansrättens omfattning och om det är rätt
att utnyttja allemansrätten för att driva ren och skär affärsverksamhet. Det
är en fräsch öppning av debatten om hur den värdeproduktion som skogen står för ska fördelas.
Inte oväntat har ministerns utspel mötts av en hel del skeptiska kommentarer. Det är enbart någon ynka procent av bär- och svampskörden
som bärgas och varför skulle man då gå in och begränsa rätten att plocka
på annans mark? Det känns orimligt att snikna markägare ska förvägra
andra rätten att ta tillvara en resurs som de själva inte hinner eller orkar
ta tillvara.
Det är kanske, trots allt, dags att ta sig en ordentlig funderare över allemansrätten. Vilka rättigheter ingår i den, vilka skyldigheter för den med
sig och vilka krav kan man ställa på markägarna för att de inte ska äventyra allmänhetens möjligheter att utnyttja sina hävdvunna rättigheter? Vad
är historien bakom allemansrätten, en del av en nordisk sedvänja och ett
kulturarv, och hur relevant är den idag?
Jag tror att det är väldigt få markägare som har något emot att allmänheten samlar bär och svamp för sitt eget och sina släktingars bruk.
Det finns knappast heller någon som sätter sig emot att ortsbefolkningen plockar för skattefri försäljning. Tvärtom finns det väl en allmän önskan om att dagens åldrande samlare skulle få sällskap av ungdomar som
kunde utnyttja möjligheten att skaffa lite fickpengar! Finländarna drar inte längre mangrant till skogs för att plocka bär och svamp inför den kommande vintern. Förändringen går snabbt. Det är snabbare och bekvämare
att köpa sina bär över disk eller som färdig saft och sylt.
Som svar på den växande efterfrågan har det uppstått en tydligt organiserad affärsverksamhet med ordnade transporter och inkvartering, kartor, vägledning och organiserad rekrytering av plockare i utlandet. Då blir
läget ett annat och vi närmar oss gränsen för vad allemansrätten omfattar. Handlar det fortfarande om att ge obesuttna tillgång till en outnyttjad naturresurs? Visst, det är synd och skam om resursen inte utnyttjas,
men samtidigt känns det fel att markägarna helt lämnas utanför en sådan värdekedja.
Jag hoppas ministerns utspel tas på allvar. När olika näringsidkare har
ett gemensamt intresse är det lättare att komma överens.
JOHNNY SVED
johnny.sved@tapio.fi
Skogsbruket 8/2012 3
Våra förfäder kunde trä
V
Så här är det tänkt att kartongkatedralen
ska se ut.
Katedral
av kartong
K
atedralen i Christchurch i Nya Zeeland
föll i bitar vid jordbävningen 2011.
Under de 24 sekunder som staden skakade omkom 185 människor och flera stora
byggnader förstördes.
Efter ett drygt år av diskussioner har
nu stiftet beslutat att riva den svårt skakade katedralen, skriver Skogsland. I väntan
på att en ny katedral ska stå färdig byggs
en tillfällig katedral av kartong.
Kartongkatedralen i Christchurch får
en stomme av sex meter långa kartongrör
som bildar en triangel. Taket täcks med
genomskinlig plast för att göra byggnaden vattentät. Katedralen beräknas kosta
drygt tre miljoner euro och ska stå klar i
december i år. •
åra förfäder kunde utnyttja varje
trädslags inneboende egenskaper.
När ismannen Ötzi, som levde för 5 300
år sedan, hittades 1991 på en alptopp
på gränsen mellan Italien och Österrike,
fann man en mängd träföremål som han
burit med sig. Hela 18 olika trädslag hade
använts.
Pilbågen var av idegran och pilarna
hade skaft av olvon. Pilarna var fastmonterade på skaftet med nässeltråd och
björktjära. Yxskaftet var av ask och yxbladet var fastmonterat med läderremmar
och björktjära.
Ryggsäcken hade en böjd ram av hassel. I sin packning hade Ötzi två korgar av
björknäver. I den ena förvarade han glödande kol i ett paket av färska lönnlöv.
Varje föremål var tillverkat av det
trädslag som passade ändamålet bäst.
Ötzi hade också med sig två slags
tickor, björkticka och fnöskticka.
Fnöskticka använde han för att göra upp
eld. Bitar av björkticka hade han på ett
snöre hängande i bältet. Björktickan har
en antibiotisk och blodkoagulerande verkan och det är fullt möjligt att man redan
för drygt 5 000 år sedan kände till detta.
Björktickan har också använts mot inälvs-
mask, något som Ötzi led av.
Ötzi var långt ifrån den förste att använda sig av trä för att tillverka verktyg
och vapen. År 1997 påträffade man i ett
tyskt brunkolsdagbrott ett antal kastspjut
i trä. De visade sig vara hela 400 000 år
gamla. Det visar den stora betydelse som
materialet trä har haft inte bara under
tusentals, utan rentav miljontals år av
mänsklig kultur.
Ötzi finns på museet i Bolzano i Italien.
Han fick sitt namn då han hittades i ett
område som kallas för Ötztalalperna. •
Finland skogrikast i Europa
F
FOTO: PIXMAC
inland är procentuellt sett det skogrikaste landet i Europa. Av landets areal
är 76 procent skogbevuxen. Tall och gran
dominerar och hela nittio procent av skogarna är barrträdsdominerade.
Finlands skogsareal, 23 miljoner hektar,
utgör 11 procent av skogsarealen i Europa. Laxskinn kan rädda liv
E
tt ämne i laxskinn kan bli en stor exportsuccé för Norge. Ämnet heparin,
som främst isolerats ur gristarm, används
i stora mängder som beläggning bland
annat i slangar som leder blod.
Forskare på Sveriges tekniska forskningsinstitut har, på uppdrag av det
norska företaget Hepmarin AS, sökt efter
heparin i lax. Först i inälvor, men där
hittades mycket låga halter. I stället upp-
täckte forskarna att skinnet var en bättre
källa.
Fördelen med att använda skinn från
odlad lax är att utgångsmaterialet är spårbart: fiskens utfodring, ålder, könsmognad och slakttid är dokumenterad.
Hälften av all heparin som används har
sitt ursprung i Kina. Det isoleras ur tunntarmar från över 300 miljoner grisar. •
Landareal som är skogbevuxen (exempel):
Finland
76 %
Sverige
75 %
Slovenien 63 %
Bosnien och Hercegovina 59 %
Lettland
56 %
Estland
55 %
Ryssland
54 %
….
Norge 41 %
Tyskland
32 %
Danmark 15 %
Storbritannien 12 %
Irland 11 % FOTO: PIXMAC
Finsk pappersarbetare tjänar
mest
Farliga bekämpningsmedel ska bort
I
det forna Sovjetunionen finns uppskattningsvis omkring 200 000 ton uttjänta bekämpningsmedel. Det motsvarar
nästan hälften av världens totala mängd
av uttjänta bekämpningsmedel. Bekämpningsmedlen förvaras på tiotusentals
obevakade platser och utgör ett allvarligt hot mot både människors hälsa och
miljön.
Under den kommande fyraårsperioden
investerar EU och FAO 7 miljoner euro
för att stödja Armenien, Azerbajdzjan,
Georgien, Kazakstan, Kirgizistan, Moldavi-
en, Ryssland, Tadzjikistan, Turkmenistan,
Ukraina, Uzbekistan och Vitryssland i att
hantera de uttjänta bekämpningsmedlen
och minska riskerna med dessa lager.
– Under de senaste årtiondena har
vi lyckats öka livsmedelsproduktionen
avsevärt, men det har skett på miljöns
bekostnad, säger FAO:s generaldirektör
José Graziano de Silva. En konsekvens
av kemikalieanvändningen i det intensiva
jordbruket är alla de övergivna tunnorna
med uttjänat bekämpningsmedel runtom
i världen. •
Helt nedbrytbar träfiberflaska
D
et danska företaget EcoXpac A/S är
på väg att ta fram en komposterbar
träfiberflaska som kan ersätta plastflaskor, skriver woodnet.se.
Materialet som ska användas blir troligen cellulosa av tall och att materialet
fungerar bra vet företaget redan. Utmaningen som återstår att lösa är att forma
en flaska. I processen används en form,
och man arbetar med både vakuum och
tryck. Det som också återstår att lösa är
en rationell teknik för att få ut formen ur
flaskhalsen utan att flaskan skadas.
EcoXpac har nu en lösning som verkar
fungera, och om allt går väl kan en färdig
produkt presenteras inom kort. •
E
n finsk pappersarbetare tjänar drygt
50 procent mer än sin svenska kollega. Konsultföretaget Indufor har presenterat lönestatistik för massa- och pappersindustrin, skriver papernet.se.
I Finland betalar arbetsgivarna i snitt
43 euro i timmen, i Sverige 28 euro. Enligt
Anders Portin, konsult vid Indufor och
med ett förflutet på Skogsindustrin rf, har
de finska arbetstagarna haft en stark ställning under en lång följd av år.
På ”tio i topp”-listan över lönerna,
inklusive sociala avgifter, ligger Sverige på
en sjätte plats.
1. Finland 43 euro
2. Tyskland 36 euro
3. Österrike 32 euro
4. Frankrike 31 euro
5. USA 30 euro
6. Sverige 28 euro
7. Kanada 26 euro
8. Japan 24 euro
9. Brasilien 10 euro
10. Ryssland 5 euro
11. Kina 3 euro
En orsak till de stora löneskillnaderna
mellan Sverige och Finland kan vara, att
man i Finland stängt fler olönsamma mindre bruk. •
Mera ädellöv i Sverige
S
kogsägare i Sverige kan få bidrag om
de planterar, alternativt röjer eller
gallrar fram, ädla lövträd. Vid plantering
ersätts 80 procent av kostnaderna för
markberedning, plantor, vilthägn och
arbete. För röjning eller gallring ersätts 60
procent av kostnaderna. Bidraget är maximalt 30 000 kronor per hektar.
Det enda grundkravet för att få bidraget är att Skogsstyrelsen bedömer att
det finns förutsättningar för ädellövträd
att växa på platsen. Som ädellövträd
godkänns ek, bok, ask, alm, lind, lönn,
avenbok och fågelbär.
Det finns inga krav på att skogen ska
ge någon ekonomisk avkastning. Bidraget
är ett rent miljöstöd och målet är att öka
arealen ädellövskog. Totalt 90 miljoner kronor finns reserverade för åren
2007–2013.
Enligt Anders Frisk på Skogsstyrelsen
är målet att få 4 500 hektar ny ädellövskog.
– Intresset har varit stort.
Genomsnittsarealen på planterad och
framgallrad ädellövskog är 2,5 hektar.
Eken är det vanligaste ädellövträd som får
stöd. Därefter kommer boken. Stödet ges
till skogsägare i Götaland och Svealand. •
Världen
Cirka tio miljoner kilo bär. Så stora
mängder har Marja Bothnia Berries Oy Ltd kapacitet att hantera
årligen. För att få in tillräckligt stora mängder bär bjuder bolaget in
över ett tusen utländska bärplockare.
Ebenholts – världens
tyngsta trädslag
En kubikmeter ebenholts väger
1 500 kg som färsk och 1 200 kg
torkad. Det betyder att till och
med torrt ebenholtsvirke sjunker.
Ebony, det engelska ordet för ebenholts,
kommer från det hebreiska ordet eben, som
betyder sten.
Ebenholtsträdet är rätt litet. Det blir normalt omkring 15 meter högt och 40–50 centimeter i diameter. Bladen är närmare tio
centimeter långa och tjocka. Blommorna är
gräddfärgade och klockformade.
Ebenholtsvirke är svårtorkat. Ibland
randbarkas träd som ska avverkas omkring
två år före avverkningen för att de ska hinna torka en del innan de fälls. Om sådant
virke ytterligare får torka ett halvt åt utomhus, får man det allra bästa trävirket.
Ytveden och kärnveden skiljer sig markant från varandra. Ytveden är ljusbrun eller ljusröd. Kärnveden är mörkbrun eller
svart med rödskiftande eller rödbrunskiftande ådror.
JU ÄLDRE DESTO MÖRKARE
En del arter är mörkare än andra. Färgskiftningarna beror av ärftliga egenskaper, till-
gången på vatten och mineralämnen i marken och på trädets ålder. Ju äldre träd desto
mörkare färg. Avlagringen av tannin, garvsyra, torde vara den faktor som ger ebenholtsen dess mörka färg. Fibrerna i kärnveden fylls med hård kåda, som gör veden
svart, men samtidigt spröd.
Trots att ebenholts är hårt, kan virket bearbetas med alla typer av redskap.
LYXIGT
Ebenholts har länge använts i bruksföremål och konstföremål, till exempel i musikinstrument, schackpjäser och olika träsniderier. I Egypten har man i gravar hittat
skulpturer av ebenholts som är över 3 000
år gamla. Ebenholts var det lyxigaste trädslaget faraonerna i Egypten och maharadjorna i Indien kunde använda i sina möbler.
Ebenholts är numera sällsynt och avverkningarna är förknippade med stora svårigheter. I dag används till och med helikopter
för att ta ut ebenholtsvirke i svår terräng.
Till exempel i Tanzania övervakar myndigheterna noggrant användningen av
ebenholts och begränsar bland annat exporten av träsniderier gjorda av ebenholts. •
Text: Gerd Mattsson-Turku
Sjuhundra thailändska och trehundra plockare från Ukraina. Så många utländska bärplockare arbetar som bäst för Marja Bothnia Berries Oy Ltd, tidigare en del av Riitan
Herkku, i de finländska skogarna.
Och det är inte allt. Dotterbolaget i Sverige, Bothnia Bär AB, har också anställt ytterligare trehundra plockare. Arbetare som
är livsviktiga för att bolaget, med huvudsäte i Korsholm, ska få tillräckligt stora mängder bär årligen. – Den enda råvara vi använder är inhemska och svenska vilda bär. För att vi ska
kunna bedriva vår verksamhet är vi beroende av utländska bärplockare, säger Ben
Strömsten, exportchef för Marja Bothnia
Berries, det ledande bärföretaget i Finland
och ett av tre stora i Norden. UTLÄNDSKA PLOCKARE NÖDVÄNDIGA
Enligt Strömsten arbetar årligen mellan två
och tre tusen thailändska bärplockare i de
finländska skogarna. Deras andel av den totala skörden är cirka 90 procent.
– Till skillnad från Sverige finns det fortfarande en tradition att plocka bär i Finland.
Men det är främst pensionärer som plockar
Marja Bothnia Berries Oy Ltd är ledande i
Finland inom bärbranschen och har kapacitet att hantera tio miljoner kilo bär varje år, berättar exportchef Ben Strömsten.
skriker
efter finländska rena och vilda bär
och levererar bär till våra anläggningar. Och
andelen är endast tio procent.
– Därför är de utländska plockarna så
viktiga för bärbranschen, säger Strömsten.
Under sommaren och hösten har en diskussion om allemansrätten och utländska bärplockare gått het i framför allt Sverige, men
också i Finland. Orsaken är främst att utländska bärplockare har lurats komma till
vårt västra grannland, av vad Strömsten
kallar oseriösa bäraktörer.
– Det finns oseriösa aktörer i bärbranschen och här måste myndigheterna agera. Men de företag som är seriösa, såsom
vi, borde även i fortsättningen ha möjlighet
att bjuda in utländska plockare, säger han.
själva för uppehället, säger Strömsten och
tillägger att de utländska plockarna kommer hit på ett tre månaders turistvisum.
Strömsten betonar vikten av att det inte
sker en inskränkning av allemansrätten.
– Om så skulle ske, vore det dödsstöten
för oss och alla andra bolag inom bärbranschen. Vårt land skulle gå miste om miljontals euro i exportintäkter om utländska
plockare inte skulle få komma hit, säger han.
– Men bären är bara en del av allemansrätten som också inkluderar naturen i sig och
fisket. Nu måste vi alla, företagen, Livsmedelsindustriförbundet och markägarorganisationer, sätta oss ner och göra upp gemensamma spelregler.
SERIÖSA FÖRETAG I FINLAND
I Finland är det ovanligt att utländska bärplockare luras. Det beror enligt Strömsten
mest på att plockarna, som kommer hit, inte anlitas genom ett rekryteringsbolag.
– Vi bjuder hit plockarna och ansvarar
själva för dem. Det handlar främst om risbönder från Thailand som kan komma hit
och tjäna extra när riset växer i hemlandet.
På tre månader tjänar de en årsinkomst
i Finland och därför är intresset så stort.
De inbjudna plockarna betalar själva för sin
flygbiljett, mat och logi. Men om bärsäsongen infaller sent, som nu, betalar Marja Bothnia Berries, för uppehället.
– Vi tar hand om våra plockare och det
är först när arbetet kan börja som de betalar
KUNDER I HELA VÄRLDEN
Företaget har bjudit in utländska bärplockare sedan 2005 och orsaken till att man började med det var att kundkretsen växte. I
dag har Marja Bothnia Berries kunder runt
om i världen och efterfrågan på finländska
vilda bär är stor.
– Våra största kunder finns i Tyskland,
Österrike, Belgien, Sverige och Frankrike
samt också Kina och Japan. Dels handlar det
om livsmedelsföretag, men också om företag som tillverkar farmaceutiska produkter.
Det är i synnerhet blåbären som japanerna
och kineserna är intresserade av.
– De utvinner färgämnen ur blåbären
för att tillverka naturkostmedel som förstärker mörkersyn och förebygger tröt-
ta ögon. Det är de vilda bären som producerar ämnet som används i tillverkning av farmaceutiska produkter och därför är efterfrågan på våra bär så stor.
Vilken är skillnaden mellan odlade och vilda bär?
– Odlade bär smakar annorlunda och har
inte samma egenskaper. En stor del av blåbären inom EU är odlade, men vi använder enbart vilda bär. Det är en nisch för oss.
KRÅKBÄR OCH HJORTRON
Förutom blåbär och lingon hanterar företaget också kråkbär och hjortron. Vid anläggningarna i Korsholm och Savukoski tar
Marja Bothnia Berries emot bär av privatpersoner.
– Vi betalar enligt dagspriset som varierar beroende på tillgången. I dag är kilopriset för blåbär cirka 1,50 euro. Vanligen är lingonpriset lägre eftersom de bären
är lättare att plocka, berättar Strömsten.
Manuell plockning är än så länge det enda
alternativet för att plocka bär. Det som företagen i branschen däremot skulle ha nytta av är säkra prognoser för att estimera bärskördarna.
– Skörden beror på väder och vind och
därför varierar den med flera miljoner kilo per år. Nu ser det bra ut, men vädret kan
snabbt ställa till det. Det vi hoppas på nu är
gynnsamt väder så att skörden blir stor. •
Text och foto: Christoffer Thomasfolk
I slutet av juli tog Marja Bothnia Berries Oy Ltd:s anläggning i Korsholm emot de första blåbären från Sverige.
Tyngre bilar
ger lägre belastning
Lägre bränsleförbrukning, mindre
utsläpp och färre fordon på vägarna. En högre maximal totalvikt för
virkesbilar skulle minska belastningen på miljö, vägar och plånbok. Långtidsförsök i Sverige visar
att det är möjligt och nu vill man
inleda försök också i Finland.
Dagens typiska virkesbil är treaxlad och
har ett släp med fyra axlar. Kombinationen
är cirka 22 meter lång och väger omkring
18 ton. Totalvikten är begränsad till 60 ton
och då blir nyttolasten maximalt 42 ton. Det
maximala trycket på enskilda axlar och boggien finns också specificerat på samma sätt
som maximal längd och bredd.
Större nyttolast
Räknar man ihop summorna av de maximalt tillåtna axel- och boggietrycken kommer man till 64 ton för en kombination med
7 axlar. Metsäteho har gjort beräkningar för
hur mycket en virkesbil med släp skulle
kunna lasta inom dagens regler för längd,
bredd och tillåtna axeltryck. Genom att öka
antalet axlar så att både bilen och släpet har
2 + 3 axlar kommer man upp till en total-
vikt om 80 ton. Fordonets egenmassa blir
aningen tyngre med fler axlar, men viktökningen är till största delen nyttolast. Nyttolasten kan öka med hela 39 procent! Med
fem meters massaved kommer man inte
upp till full vikt på bilen, men nog med två
travar med tre meters virke.
Antti Korpilahti på Metsäteho säger att
viktförhållandet mellan dragbil och släp
skulle gå i en positiv riktning jämfört med
nuläget och att kombinationen skulle bli
stabilare på vägen. Effektiva bromsar och
bromssystem, som fördelar bromskraften
optimalt mellan släp och bil, bidrar också
till bättre stabilitet vid hastiga inbromsningar. Lite överraskande är att belastningen på
vägarna skulle bli mindre med en större totalvikt. Eftersom trycket kan fördelas jämnare mellan ett större antal axlar blir slutresultatet en lägre punktbelastning. Då man
dessutom klarar sig med färre transporter
sjunker vägbelastningsindexet till 76 jämfört med 100 för dagens bilar.
ETT, En Trave Till
Mellan Överkalix och Piteå i Sverige har en
extra lång fordonskombination med en totalvikt på 90 ton legat i trafik sedan januari 2009. Bilen har rullat i mer än en halv
miljon kilometer och transporterat mer än
100 000 kubikmeter virke sedan testerna inom Skogforsks projekt ETT (En Trave Till)
inleddes. Claes Löfroth, som leder projektet, säger att erfarenheterna är mycket positiva. Dieselförbrukningen och utsläppen
har minskat med 20 procent utan att trafiksäkerheten äventyrats. Samma transportarbete som kräver tre vanliga virkesbilar kan
utföras med hjälp av två tyngre bilar. Det
betyder en tredjedel färre tunga fordon i trafiken.
Trafiksäkerheten har varit en av de frå-
En totalvikt på 90 ton ger en nyttolast på 60–65
ton jämfört med 42 ton för en vanlig virkesbil. I praktiskt test mellan Överkalix och Piteå har konceptet visat sig
fungera bra. Vikten fördelas på 11 axlar och 30 meter. En lastbil
fick ha en totalvikt på 10,5 ton 1938. Tekniken och vägnätet har utvecklats sen dess. Är vi färdiga för en totalvikt på 80 ton?
gor som speciellt granskats tillsammans
med Trafikverket i Sverige. Videokameror
har följt med hur medtrafikanterna reagerat
på bilarna och om det uppstått farliga situationer vid omkörningar. Analyserna visar
att ETT-fordonet fungerar bra i praktisk trafik. Två fordon med Större Travar (ST) har
också testats med framgång. De bilarna har
nio axlar och är tjugofyra meter långa. Försöken kommer nu att skalas upp med några nya rutter och Skogforsk testar olika ty-
per av fordon med bruttovikten 90 ton respektive 74 ton.
Långa avstånd i norr
Hos oss anhöll Forststyrelsen i november
ifjol om tillstånd att testa tunga fordonskombinationer mellan Ivalo och Rovaniemi i Lappland. Ari Siekkinen vid Forststyrelsen säger att man med stort intresse följt
med Skogforsks försök i Sverige och gärna
vill göra motsvarande försök i Finland. Tyvärr gav kommunikationsministeriet avslag
i februari i år, så ingen testbil är i trafik ännu. Responsen var ändå inte helt negativ
och ministeriet behandlar som bäst ett för-
slag till ny strategi för fordonens maximala
tillåtna mått och massa. Går förslaget igenom kan en maxvikt på 76 ton börja användas 2013 och tester med längre och tyngre fordon inledas under NTM-centralernas
övervakning.
Siekkinen säger att avstånden är långa
i norr och Forststyrelsens virke åker långa
sträckor. I snitt transporteras Forststyrelsens
virke 160 km. För att minska trafik och kostnader skulle det vara mer än motiverat med
tyngre transporter, speciellt som Metsätehos beräkningar visar att belastningen på
vägarna samtidigt till och med kan minskas. Siekkinen betonar att det inte handlar
om att flytta över transporter från järnväg
till landsväg. Från Ivalo är det 300 km till
närmaste järnvägsterminal som finns i Rovaniemi, dit ska virket transporteras på ett
eller annat sätt.
Försök också i Finland?
Skogsindustrin anhöll om tillstånd redan
2010 och Outi Nietola vid Skogsindustrin r.f.
berättar att skogsindustrin nu gör gemensam sak med Forststyrelsen och transportföretag för att få igång ett storskaligt försök
i Finland med undantagstillstånd för några speciella transportrutter. Hon säger att
trafikministern ställer sig positiv till försöket och hon hoppas att ministeriet nu ska
kunna bevilja ett tillstånd. Ett av de centrala trafikpolitiska målen är att minska transporternas miljöbelastning och att effektivera virkestransporterna är ett steg i den riktningen.
Undantag från EU:s bestämmelser
Inom EU gäller stränga regler för totalvikt
och totallängd för fordonskombinationer för
vilka Finland och Sverige fått undantagstillstånd. Ett direktiv för typgodkännande av
fordon är under beredning inom EU och det
kan innebära förändringar. Nietola räknar
ändå med att vi även i framtiden ska kunna ha ett undantag med tyngre transporter
än nere på kontinenten. Vi har speciella förhållanden med jämförelsevis långa avstånd
som man måste ta i beaktande. •
Text: Johnny Sved
FOTO: SKOGFORSK
Vattenrening
med pilplantor
Avloppsvatten är ett problem utanför tätorter. En miljon finländare bor stadigvarande och över en
miljon har fritidsbostad i områden
utan kommunal vattenledning. Pilreningssystem gör nu sitt intåg i
Finland.
Vattenrening med hjälp av pilplantor är nytt
i Finland. I Danmark har pilreningssystemet funnits i tjugo år. Mannen bakom systemet, Peter Sandfeldt Gregersen, har under
de åren planerat närmare 4 000 pilreningssystem runt om i världen, bl.a. i Danmark,
Sverige, Tyskland, och Kina. Det största pilreningssystemet renar gråvatten och svartvatten från 73 hushåll. Gråvatten är vatten
från disk, tvätt och bad och svartvatten är
vatten från toaletter.
Inget avloppsvatten ut i marken
Paul Lynch i Ingå fick sitt pilreningssystem
klart i mitten av juni.
– Vi hade tidigare en 5,5 kubikmeters
tank för svartvatten och gråvattnet leddes
via slambrunn ut i marken, berättar Paul
Lynch som restaurerar gamla byggnader
Dräneringsrören bildar en sträng mitt i pilodlingen.
och även bygger hus av halm och lera.
– Nu har vi ett reningssystem som bara
behöver en 2,2 kubikmeters tank, en pump
och en odling med pil som är 6 meter bred
och 28 meter lång. Tanken behöver vi tömma högst en gång per år. Den tidigare tanken för svartvatten skulle tömmas minst fyra gånger per år.
Pilreningssystemet är ett slutet system,
inget avloppsvatten leds ut i marken.
Den 2,2 kubikmeter stora tanken är uppdelad i tre sektioner, en stor och två mindre.
Avloppsvattnet kommer först till den större
sektionen och rinner sedan vidare till de två
mindre. Slammet från svartvattnet sjunker
efterhand till bottnen.
Från den tredje sektionen går vattnet vidare till en brunn med en pump och från
brunnen pumpas vattnet vidare till pilodlingen.
Tar upp vatten och metaller
– Pilodlingen är huvudaktören i vattenreningen, upplyser Lynch. Odlingen är 6 meter bred och 28 meter lång. Den ska anpassas till mängden avloppsvatten, säger Paul
Lynch.
Först grävs en 1,5 meter djup bassäng i
marken. Sidorna ska ha 45 graders lutning.
Invändigt bekläs bassängen med geotextilmattor för att hindra avloppsvattnet från att
rinna ut ur bassängen och ner i marken.
När detta är gjort sätts hälften av den
jord som grävts upp tillbaka i bassängen
och ovanpå den ett tunt lager filtreringssand. Och nu är det viktigt att jorden inte packas.
Längs mitten placeras en sträng av dräneringsrör som tar upp avloppsvattnet som
via ett rör pumpas från brunnen till bassängen. Strängen med dräneringsrör täcks
med en tunn filtmatta som lätt låter vatten
passera. Till sist täcks strängen med dräneringsrör med 70 cm jord som ska skydda mot tjäle och luktolägenheter. Den besås med gräsfrö.
I det sista skedet planteras pilsticklingar
i jorden. De planteras på cirka 70 centimeters avstånd från varandra.
Bassängen fylls på vintern
Pilsticklingarna är av finsk härkomst och
tål vårt klimat med kalla vintrar. Pil har den
fördelen att den också tar upp metaller, såsom koppar, järn och zink. Vass tar också effektivt upp vatten och många metaller,
men inte fosfor. Det gör pil.
– Vi planterade sticklingarna i juni och i
höst ska de vara två meter höga. Nästa vår
klipper vi ner dem till tio centimeter. Då
skjuter de skott och blir 3–4 meter höga. Våren 2015 klipper vi ner dem igen och då är
pilarna omkring nio meter höga och handledsgrova. Efter det klipper vi ner dem vartannat år, berättar Paul Lynch.
– Fram till nästa vår har vi marken täckt
med plast för att regnvatten inte ska tränga
ner i jorden i bassängen. De små sticklingarna suger inte upp tillräckligt med vatten
det första året. Jag har planterat 360 sticklingar.
– Under sommaren suger de här pilarna upp allt avloppsvatten som kommer från
huset. Ju intensivare tillväxt desto mera vatten suger pilarna upp. Därför klipper vi ner
dem. Det här betyder att jorden i bassängen är torr när vintern kommer. Vintertid
finns det därmed utrymme för avloppsvatten i den porösa jorden. Helt i vila är inte
pilarna på vintern, för de suger upp ungefär en tiondel av den mängd vatten de suger
upp under sommarhalvåret. Därför ska bassängen anpassas till mängden avloppsvatten. Bassängen töms på vatten under sommarhalvåret för att igen fyllas under vinterhalvåret.
– De sticklingar som jag nu planterat har
en livslängd på omkring femtio år.
Kontrollrör
Paul Lynch räknar med att det blir ungefär
700 liter slam per år och att det ska räcka
med att tömma tanken en gång.
– Det är lite jämfört med tidigare då tanken på 5,5 kubikmeter skulle tömmas fyra
gånger per år.
– Pilarna som vi klipper ner tar jag tillvara som bränsle.
Lynch berättar att det ska finnas inspektionsrör för att det ska gå att kontrollera att
pilreningssystemet fungerar.
Med kontrollrör både nära bassängen
och lite längre borta kan vi kontrollera att
grundvattennivån och grundvattnets kvalitet är på samma nivå i de båda rören. Då vet
vi att bassängen inte läcker.
Fyller myndigheternas krav
– Pilreningssystemet uppfyller miljöskyddslagens och den nya avloppsförordningens
krav, säger Patrik Skult som är miljöchef
i Ingå.
Den som planerar att övergå till pilreningssystemet ska ansöka om åtgärdstillstånd av kommunens byggnadsinspektör.
Till ansökan ska den sökande foga ritningar som ska innehålla en trovärdig dimensionering och motiveringar till valet av detta
reningssystem.
– Pilreningssystemet är ett beaktansvärt
alternativ med vissa frågetecken för överrinning vid riklig nederbörd eller snösmältning, men systemet bör utan vidare ges en
chans att visa vad det går för. •
Text och foto: Gerd Mattsson-Turku
Paul Lynch i Ingå fick sitt pilreningssystem,
det första i Finland, klart i juni.
Vad kostar pilreningssystem?
Priset är omkring 200 euro/meter
bassäng. I det priset ingår kostnaderna för grävarbetet, tank, pump
och brunn, geotextilmatta och filtmatta. Sticklingarna kostar omkring 10 cent.
Pilreningssystem
Pilplantorna tar upp allt avloppsvatten och all nederbörd som kommer i bassängen.
Rör
Avfallstank
Rötter tar upp
vatten och
metaller
Geotextilmatta
Geotextilmatta
Geotextilmatta
Dräneringsrör
Jord
Brunn
Brunn med
pump
Drivningskvaliteten
Foto: Mikko Kuussaari
får då
Numrerade fjärilar
utplanterade i Salo
Mnemosynefjärilen eller den Svarta apollofjärilen är en av våra utrotningshotade dagfjärilar. Förekomsten av arten ska nu tryggas genom förflyttningsplanteringar som
görs på artens tidigare utbredningsområden i Egentliga Finland.
Under sommaren har man flyttat svarta
apollofjärilar till tre nya livsplatser invid Pemar å och betesängar vid nedre loppet av
ån Rekijoki i Salo.
Den fredade fjärilen påträffas naturligt
främst på Åland och i sydvästra Finlands
skärgårds- och kustområden.
De svarta apollofjärilarna som släpptes
ut i Salo är numrerade med tuschpenna på
undersidan av bakvingen. •
Ny webbplats med
klimatuppgifter på
svenska
Finlands miljöcentral, Meteorologiska institutet och Aalto-universitet har öppnat
webbplatsen Klimatguiden.fi. På webbplatsen finns strukturerad information om klimatet och klimatförändringen i Finland.
Där finns också uppgifter om läget på regional nivå. På Klimatguiden.fi kan man bekanta sig med olika kontroll- och anpassningsåtgärder som har genomförts i kommunerna med målet att stävja klimatförändringen. •
Bara två av fem energivedsgallringar klarade sig utan anmärkning visar en rapport från Finlands
skogscentral.
Kvaliteten på drivningsresultatet i energivedsgallringar granskas varje år av Finlands skogscentral. Nu granskades energivedsgallringar på 885 hektar som gallrats
under fjolåret. Tall var huvudträdslaget i 63
procent av figurerna.
Enligt rapporten hade fem procent av de
kvarvarande stammarna i bestånden skadats under drivningen.
– Läget är allvarligt då drivningsskadorna har ökat under hela 2000–talet, berättar Aki Hostikka, chef för finansiering och
granskning på Finlands skogscentral.
Framför allt förekom stamskador, trädens
rötter hade skadats mer sällan. Dessutom
hade skogen ibland gallrats för hårt och antalet stammar i det kvarvarande beståndet
blev under Tapios skogsvårdsrekommendationer. Alternativt hade energivedsbestånden lämnats för täta. I 63 procent av figurerna fanns ingen spårbildning.
Hostikka konstaterar att det är viktigt att
ha motiverade och utbildade maskinförare, men anser att drivningsskadorna inte enbart kan skyllas på maskinförarna. Sikten i
en övertät skog är dålig och jobbet försvåras
av ett högt stamantal, tät underväxt, ojämna
bestånd och träd som startat från stubbskott.
– Maskinföraren står inför en omöjlig
uppgift. Jag anser att lösningen finns i att
vidareutveckla avverkningsmaskinerna.
Viktigt att förröja
En energivedsgallring utförs när skogen är i
början av sin omloppstid, en tid då skogen
formas och den framtida tillväxten tar fart.
En ung skog som har gallrats på rätt sätt
producerar kvalitetsvirke betydligt snabbare än en skadad skog.
– Det är illa när skador uppstår i ett tidigt
skede, det tar tid för skogen att återhämta sig.
En energivedsgallring som inte förröjts är
dömd att misslyckas. Hostikka uppmanar
därför skogsägare att antingen förröja skogen själv eller att anlita entreprenörer för
att göra jobbet.
– Det kostar att röja men det är väl placerade pengar.
Enligt Hostikka kan skogsägaren också
överväga integrerad avverkning i stället för
helträdsavverkning. Integrerad avverkning
är en avverkningsmetod där både gagnvirke och energived tas tillvara.
– Vid integrerad avverkning lämnar man
kvar grenar och toppar. De skyddar mot
spårbildning och på köpet blir näringsämnen kvar i skogen, eftersom barren är fulla av näring.
Hostikka tillägger att det är av största
Trenden har vänt
Drivningskvaliteten varierar stort beroende
på var i Finland man äger sin skog. I sydost var situationen sämst medan de bästa
resultaten uppnåddes vid våra kustområden. Drivningsskadorna har under en lång
tid varit en uppåtgående trend vid kusten.
Vad beror det på att vinden nu har vänt?
– Det är slutresultatet av mycket arbete,
konstaterar forstmästare Greger Erikslund
på Finland skogscentral.
Han berättar att ett kriterium för att få
PEFC-märket (Programme for the Endorsement of Forest Certification Schemes) är att
drivningsskadorna hålls på en skälig nivå.
– Därför har vi i närmare två års tid satsat på utbildning och information för såväl
entreprenörer som skogsfackmän. Men vårt
arbete märks först efter en tid.
Fortfarande jobbar man med mycket små
marginaler på Kustens område. Resultaten
från år 2011 är tre procentenheter bättre i
jämförelse med år 2010. För tillfället granskas årets energivedsgallringar. Erikslund
berättar att han sett bestånd där man genom att avbryta energivedsgallringen på
grund av dålig bärighet har kunnat undvika skador i beståndet.
– Maskinförarens inställning är avgörande. Det är bättre att återkomma i ett senare
skede om man märker att drivningsförhållandena inte är de bästa möjliga. •
Text: Marianne Palmgren
AVVERKARE
Okänd
4%
åligt vitsord
Annat företag
26 %
Skogsvårdsförening/revir
40 %
vikt att utföra energivedsgallringen vid rätt
tidpunkt.
– Man kan tryggt avverka energived året
om. Men är det en blöt vår och höst lönar
sig att vänta om marken inte är bärande.
Bättre ställt i gallringsskogar
För vanliga gallringar ger rapporten inte lika
dystra siffror som för energivedsgallringar.
Totalt granskades gallringar på 1 190 hektar och drivningskvaliteten hölls på en rimlig nivå.
Av de träd som lämnades kvar i beståndet
Skogsägaren själv
5%
UPM
4%
Metsäliitto
17 %
Stora Enso
4%
var 3,4 procent skadade. Spårdjupen hade hållits på en relativt god nivå, och bestånden hade avverkats enligt skogsvårds-
rekommendationerna. •
i Svenskfinland
Vitsord från granskningar av energivedsgallringar
Andel med vitsordet God
Andel med vitsordet Felaktig
Lappland
Lappland
Kajanaland
Norra
Österbotten
Norra
Kajanaland
Österbotten
Kusten
Södra och
Mellersta
Österbotten
Sydvästra
Finland
Norra
Savolax
Mellersta
Finland Södra
Savolax
Birkaland
Sydöstra
Tavastland- Finland
Nyland
Kusten
Kusten
Norra
Savolax Norra
Karelen
Norra
Karelen
Södra och
Mellersta
Österbotten
Sydvästra
Finland
Mellersta
Finland Södra
Savolax
Birkaland
Tavastland- Sydöstra
Finland
Nyland
Kusten
Nya material
från skogsindustrin
Biobaserade material, med råvaror från skog, är under stark utveckling. Många produkter kan bli
resurssnålare och miljövänligare
med hjälp av nya material.
Biofibriller har inte längre träets typiska
egenskaper utan cellulosan påminner om
en genomskinlig kräm. Detta skapar möjligheter att tillverka lätta, starka och formbara produkter.
En av de viktigaste egenskaperna hos
biofibriller är viskositeten, dvs. möjligheten att göra den mer eller mindre flytande.
När biofibriller blandas i betong stelnar betongen snabbare, vilket förhindrar att gruset sjunker till bottnen av betongmassan.
På motsvarande sätt är målfärg lätt att stryka ut med pensel, men den torkar så snart
penseldragen upphör.
Inom kosmetiken kan biofibriller användas exempelvis i hydrogeler. En hydrogel av
av det här slaget kan binda otroliga mängder vatten och skulle vara värdefull till exempel vid svåra brännskador.
Forskarna håller också på att utveckla ledband som kan ersätta kroppens ledband när de är skadade. Basen är nanocellulosa eller biofibriller som blandas till exempel med plast eller kollagen, ett protein som bland annat finns i ben, hud, senor
och blodkärl.
INTELLIGENTA FÖRPACKNINGR
Färskvaror med en digital timer för hållbarhet och förpackningar som övervakar om
du tagit din medicin. Allt detta är möjligt
med hjälp av tryckt elektronik, en ny teknik
där man använder traditionella tryckmetoder för att snabbt, enkelt och billigt trycka
olika elektroniska komponenter med tryckfärg som är elektriskt ledande.
Tänk dig förpackningar med fiskpinnar.
Papperet gör förpackningarna styva. Plasten gör dem vätsketäta och stänger ute ljus
och syre. I framtiden kunde indikatorer göra dem intelligenta och ge dem en förmåga
FOTO: UPM
FOTO: UPM
Världen är full av oljebaserade, icke nedbrytbara, plastförpackningar. Därför har
skogsindustrin gått in för att skapa helt nya
och gröna material, som är biologiskt förnybara och nedbrytbara.
Kompositer är en blandning av två eller
flera material, där det ena förstärker det andra. Ett exempel på träkompositer, som funnits länge, är vanliga spånskivor. Men träkompositer kan vara mycket annat än spånskivor.
Den finländska skogsindustrin tillverkar i
dag biokompositer som består av plast som
blandas med cellulosa, returpapper eller trä
i form av till exempel flis. Råvaran kan tas
från hela trädet, även från kvistar och bark.
Redan i dag tillverkas möbler av biokompositmaterial. Det används också som byggmaterial för bland annat terrasser och trätrallar. Det kräver lite underhåll, då materialet varken behöver oljas eller målas. I Gent,
Belgien, har staden använt kompositbräder
tillverkade av UPM ProFi, som ytbeläggning
på en bro. Bräderna består av en blandning
av returpapper och returplast från fabriker
som tillverkar etiketter.
Biokompositer för formsprutning tillåter formgivarna att uppfylla sina vildaste
drömmar. Kompositmaterialet består av en
blandning av cellulosa och plast. Det levereras som granulat till kunderna. Vid användning hettas granulaten upp så att materialet kan formsprutas. Det här materialet
används för tillverkning av många produkter, exempelvis balkonglådor och stolsitsar. Trägips är ett alternativ till vanligt gips.
Gipset är en blandning av granflis och plast.
Det nya gipsmaterialet är en finländsk uppfinning. Det används bland annat på Tölö
sjukhus och på Barnkliniken. TEXTILER, BETONG OCH MÅLFÄRG
Efterfrågan på förnybar, vedbaserad textilfiber kommer att öka genom att den ersätter bomullsfiber och oljebaserad syntetfiber. Specialcellulosa ur virke kan bland annat minska bomullsodlingen. Både gran och
lövträdsvirke kan användas för att tillverka textilfiber.
Vid tillverkning av viskos tillsätts natriumhydroxid i specialcellulosan så att en
trögflytande vätska uppstår. Via munstycken spinns vätskan till trådar.
Av samma slags specialcellulosa, som
man tillverkar textilfibrer av, görs också
korvskinn.
Genom att finfördela cellulosa till mikroskopiskt små fibrer skapas ett naturligt,
förnybart material, biofibriller, som forskarna valt att kalla nanocellulosa. Diametern på de pyttesmå fibrerna är cirka 20 nanometer, vilket är 5 000 gånger tunnare än
ett hårstrå.
FOTO: Maj-len roos
Kolfiber
ny skogsprodukt
FOTO: UPM
BIOBRÄNSLEN
ERSÄTTER FOSSILA
I Villmanstrand bygger
UPM det största bioraffinaderiet
i världen.
Som råmaterial används råtallolja, ett avfall som uppstår vid cellulosaframställning.
Råtalloljan är en mörkbrun, trögflytande
vätska. Den härrör från de kådämnen som
finns i virke och kallas råtallolja oavsett vilket barrträdslag den kommer från. Största
delen av råtalloljan kommer från UPM:s
fabriker i Finland.
Byggstarten sker i sommar och 2014
ska bioraffinaderiet stå klart. Den årliga
produktionen beräknas till 100 000 ton
av andra generationens diesel för fordon.
Biodieseln, som heter UPM BioVerno, sänker utsläppen av växthusgaser
med 80 procent jämfört med fossila bränslen. Fram
till 2020 väntas efterfrågan på
biobränslen inom
EU öka med
7 procent per år.
I Joutseno bygger
Metsä Group en fabrik,
som ska tillverka biogas av
skogsbränslen. Fabriken ska
vara i provdrift sommaren 2013. Biogasen
ska helt motsvara naturgas,
som räknas som
fossilt
bränsle. •
FOTO: PIXMAC
att kommunicera med omvärlden.
– Detta kunde ske genom att
förpackningarna ändrar färg då
fisken blivit för gammal, säger
forskare Jarl Rosenholm på
Åbo Akademi. Nu finns det forskning som visar
att kolfiber lika gärna kan tillverkas av lignin, en restprodukt från
cellulosafabriker, som av petroleumprodukter.
Kolfiber används som råmaterial i många produkter, bland
annat i skidstavar, tennisracketar
och dyra cyklar. Orsaken är kombinationen låg vikt och extrem
styrka. Kolfiber har hittills tillverkats av petroleumprodukter.
Lignin utvinns ur svartlut,
som är en biprodukt vid tillverkning av cellulosa. För att kunna spinna en kolfibertråd måste ligninet tas fram på ett specifikt sätt, som nu är patentsökt
av ett företag i Sverige. Därefter
hettas tråden upp till cirka 1 000
grader för att kolet ska renodlas. Kvar blir en ren kolfibertråd.
Forskarna bakom den nya tekniken tror att den kommer att kommersialiseras inom fem år. •
Dags att planera
för terrassbygget
Vill du ha en ny terrass nästa sommar? I så fall är det bäst att planera den och boka snickare redan nu.
Det rådet ger Jonny Lindström som
driver ett byggföretag i Lovisa.
– På sommaren finns det hur mycket arbete
som helst. I maj börjar stugägare ringa och
vill helst ha en ny terrass genast. Men den
som vill ha en ny terrass till nästa sommar,
ska helst komma överens med en snickare
redan i höst, säger Jonny Lindström.
Skogsbruket träffar honom när han förstorar en terrass åt Lovisabon Sam Helenius. Lindström har fullt upp, och någon
semester blev det inte den här sommaren,
som mest någon halv dag då och då.
KRÄVER TILLSTÅND
– Mitt råd till kunderna är att i förväg bläddra i tidningar och se vilka alternativa modeller till terrasser det finns. När de har hittat
en modell, som de tycker om, klipper de ut
den ur tidningen.
Då är det mycket lättare för den som ska
bygga terrassen att beräkna virkesåtgången och ge ett kostnadsförslag. Jag påminner dem också om att det krävs tillstånd
av kommunen för att förstora en terrass.
Jonny Lindström påpekar att terrassäsong-
– Priset gjorde att jag valde tryckimpregnerat virke framom biokompositbräder, säger
Sam Helenius.
en är kort också för byggarna.
– När det bli minusgrader ute, är det slut
med terrassbyggena. Då fryser det tryckimpregnerade virket, som innehåller mycket
vatten när det är nyimpregnerat. På våren
kommer vi inte heller igång så snabbt, för
– Den som vill ha ett nytt terrassgolv nästa sommar gör klokt i att beställa en snickare redan nu, säger Jonny Lindström.
vanligtvis förvaras det tryckimpregnerade
virket utomhus och det dröjer länge innan bräderna i ett stort paket har tinat upp.
De som bygger en ny terrass eller förstorar
en gammal, väljer nästan uteslutande tryckimpregnerat virke. Också Sam Helenius föredrog tryckimpregnerat.
– Jag övervägde att ta ett biokompositmaterial, som sägs vara lättare att sköta och
underhålla. Det var priset som avgjorde.
Biokompositmaterialet var nästan tre gånger dyrare än tryckimpregnerat. Ett sådant
golv skulle ha kostat omkring 35 euro per
kvadratmeter. Nu betalar jag drygt 13 euro,
säger Sam Helenius.
LÄTTSKÖTTA BIOKOMPOSITBRÄDER
Jonny Lindström berättar att han för några
år sedan byggde ett terrassgolv av biokompositbräder.
– Jag träffade stugägaren för ett par dagar sedan och han var fortfarande nöjd med
sitt golv. Han tvättar det ett par gånger per
sommar med tryckspruta, annat underhåll
lär det inte kräva.
– Det var annorlunda att bygga med biokompositbräder. Golvbjälklagen, det som vi
till vardags kallar vasor, skulle placeras täta-
Bevisat i test:
Tryckimpregnerad tall är bäst och
lärk är sämre än väntat. Det visar
en långtidstest av virke för utomhusbruk.
I femton år har virkesprover på ställningar
varit nedstuckna i marken vid Sveriges tekniska forskningsinstitut SP, utanför Borås.
I försöket jämförs hur moderna träskyddsmedel baserade på koppar fungerar på virke ovan mark under lång tid.
Om virket inte är tryckimpregnerat kommer nedbrytningen och angreppen av rötsvamp relativt snabbt.
– Efter fem till tio år börjar det hända saker för obehandlat virke i våra försök ovan
mark, säger Jöran Jermer på SP Trä. I försöken ingår bland annat obehandlad gran,
kärnved av tall och lärk och olika typer av
träskyddsmedel.
I dag har vi begränsningar för användning av träskyddsmedel baserade på kromoch arsenikföreningar. Numera tryckimpregneras virke med kopparsalter som ger
virket den gröna färgen. Det finns också
brunt tryckimpregnerat virke och den bruna
färgen fås av pigment som tillsätts i medlet.
– De obehandlade virkesprover som klarat sig bäst är inte oväntat kärnvirke av tall
och lärk, säger Jermer. Gran och tall utan
kärnved börjar brytas ned ordentligt redan
efter 5–10 år. När det gäller beständigheten
mot röta hos lärk har den ofta överdrivits.
Lärk är inget material som okritiskt kan ersätta impregnerat virke i biologiskt krävande situationer.
Jermer påpekar att ett nytt terrassgolv av
lärk kan vara fint att se på, men inom något år blir det grått grått, vilket användaren
kanske inte alltid förväntat sig. •
FOTO: PIXMAC
Tryckimpregnerat
är bäst
Däckgummi av maskrosor
Däcktillverkaren Bridgestone anser att naturgummi gjort på rysk maskros mycket väl
kan bli gångbart i tillverkningen av däck,
rapporterar plastnet.se som skrivit om liknande forskningsprojekt under det senaste året.
I teorin finns det cirka 1 200 växter som
skulle kunna fungera som råvarubas för naturgummiutvinning. Idag är det endast heveaträdet som används och att hitta ett alternativ som kan ge den kvalitet och mängd
som krävs är enligt Bridgestone en utmaning. Men, resultaten så här långt pekar
alltså på att rysk maskros kan vara ett så-
dant alternativ. Ytterligare tester ska genomföras i år och 2014 räknar man med
att kunna genomföra mer storskaliga tester.
Parallellt med denna forskning tittar
däcktillverkaren också på ett annat naturgummialternativ, nämligen guyalegummi
som kommer från en buske som växer i sydvästra USA och norra Mexiko.
Efterfrågan på däck bedöms öka på både
kort och lång sikt och Bridgestone har den
långsiktiga målsättningen att utveckla däck
som till hundra procent består av förnybara
och återvinningsbara material. •
re, med 40 centimeters mellanrum, när det
normala är 60 centimeter. Bräderna är ihåliga och med för stora avstånd mellan vasorna, börjar det svikta under fötterna när man
går på golvet. •
Text och foto: Gerd Mattsson-Turku
Forstis fick
miniflygplan
Yrkeshögskolan Novia i Ekenäs
fick i slutet av juni två miniflygplan som ska användas inom naturbruks- och miljöundervisningen. Ett fullt utrustat plan kostar
15 000 euro och för finansieringen står Stiftelsen Finlandssvenska
Jordfonden.
– Våra plan väger två kilo och har en vingbredd på 1,5 meter, berättar Romi Rancken
på Novia.
I den mer avancerade modellen finns en
autopilot och plats för en kamera.
– Vi använder två slags kameror, en för
vanliga bilder och en för infraröda bilder.
Flygtiden är tjugo minuter. Under den här
tiden hinner planet fotografera ett ca 50
hektar stort område. Efter det ska planet ner
för att förses med ett nytt batteri.
– Vi har länge jobbat med flygbilder i undervisningen och nu var det dags att ta ett
steg till och se vilka möjligheter dagens teknik erbjuder. I Finland trampar vi fortfarande i barnskorna när det gäller den här tekniken.
HIGH-TECH I UNDERVISNINGEN
Rancken berättar vidare att Novia under
sommaren har testat planen på Västankvarn, skolans försöks- och undervisningsgård.
– Vi har tagit vanliga foton och infraröda bilder. De infraröda bilderna har stor användningspotential. Vi får fram växtlighetens vitalitet som härleds ur mängden klorofyll i växtligheten, upplyser Rancken.
Inom jordbruket ger vitaliteten uppgifter om hur åkergrödor mår och om till exempel en del av en åker drabbats av någon
sjukdom.
– Det får vi fram genom att jämföra bilder från olika delar av åkern. På samma sätt
kan vi inom skogsbruket få fram granbarkborreangreppens utbredning. Mängden klorofyll är mindre i träd som är angripna av
granbarkborre.
Miniflygplanet kastas upp i luften med ett gummirep som spänns. Motorn slås på först
när planet är i luften.
HÖG PRECISION
Rancken ser många användningsmöjligheter för miniflygplanen.
– Bilderna från kamerorna har hög precision. En bildpunkt (pixel) motsvarar i verkligheten 3–5 centimeter medan den i normala flygbilder ofta är 30 centimeter. Det
finns redan några aktörer i Finland som
utnyttjar möjligheten att med hjälp av en
serie foton, tagna från miniflygplan, skapa 3D-bilder av ett område. Med bildernas
hjälp kan man räkna ut grusvolymer, både hur stor volym som redan är upptagen
i hög och hur stor volym gropen har. På
motsvarande sätt kommer en torvföretagare att på basis av bilderna kunna räkna ut
hur mycket torv som finns upptagen och
ligger i högar på torvtäkten eller intill den.
Rancken ser inte heller som helt osannolikt att miniflygplanen kommer till använd-
ning inom skogsbruksplaneringen. Det är
fortfarande för dyrt att kartlägga ett mindre
område, till exempel en skogsfastighet på
100 hektar med hjälp av miniplanen.
– Bilderna är onödigt detaljrika för att göra upp en traditionell skogsbruksplan.
GUMMIREP GER SKJUTS
Startanordningen består av ett 15 meter
långt rep av gummi och ett 6 meter långt
snöre som fästs i planet. Den som ska skicka
iväg det tar ett antal steg bakåt så att gummirepet spänns ordentligt och kastar upp planet i luften. Då får det en ordentlig skjuts.
Genast efter det slås motorn på och planet
styr sig självt utgående från en på förhand
uppgjord rutt. Planet kan också styras manuellt från marken. •
TEXT: GERD MATTSSON-TURKU
Raute leverar
svarvlinje till
Tyskland
Miniplan kartlägger
skador
I Dalarna i Sverige tar Skogsstyrelsen hjälp av små flygplan för att
inventera skador av granbarkborre. Planen väger bara ett kilo och
har en vingbredd på 1,2 meter.
– Marschfarten är 15 meter per sekund, berättar Per-Ove Torstensson på Skogsstyrelsen.
Flygtiden är omkring 30 minuter och efter det ska batteriet laddas. Flyghöjden är
150–400 meter. Av säkerhetsskäl, för att
undvika kollisioner i luften, ska den som
styr planet alltid ha det inom synhåll.
– Start och landning sker manuellt medan resterande flygning sker via autopilot, en
förutbestämd rutt och GPS. Endast batteritiden begränsar räckvidden i teorin.
Bilderna från flygplanet kan dessutom
användas som underlag till skogsbruksplaner, vägplanering och för att dokumentera händelser, till exempel utvecklingen av
skogsskador.
Bilder från det obemannade planet (UAS,
unmanned aerial system) skiljer sig från traditionella flygbilder på två sätt. Dels är planet effektivt för mindre områden och flyger
oftast lågt under eventuella moln. Dels ger
det möjlighet att automatiskt skapa bilder
som är georefererade, alltså kopplade till ett
koordinatsystem.
Höjdmodeller med hög precision kan
produceras utgående från bilderna. Noggrannheten blir stor. Vid en flyghöjd på 150
meter är medelfelet inte större än plus/minus 10 centimeter. Med 3D-modeller kan
volymer bestämmas i skogsbränslehögar. •
TEXT: GERD MATTSSON-TURKU
Finländska Raute Abp har fått en
beställning värd 14 miljoner euro av tyska Pollmeier Furnierwerkstoffe Gmbh & Co. Beställningen
omfattar svarv, tork och läggning
av fanerskivor till en ny LVL-fabrik i
Creuzburg i mellersta Tyskland.
LVL står för Laminated Veneer Lumber, det
som i Finland fått produktnamnet Kertopuu.
Till skillnad från kryssfaner limmas de enskilda fanerskivorna med fibrerna i samma riktning. Det ger LVL andra hållfasthetsegenskaper än kryssfaner. LVL används inom byggindustrin som balkar och stag. Balkarna kan tillverkas i olika tjocklek och
längd och ger arkitekterna större frihet vid
planeringen av trästommar.
Pollmeier är Europas största producent
av boksågvaror. LVL-fabriken kommer att
höja förädlingsvärdet på en del av den bok
som bolaget använder. Bolaget räknar med
att efterfrågan på LVL kommer att växa i
takt med att intresset för att använda trä i
både byggande och möbler ökar på kontinenten.
Raute är ett av de ledande bolagen i världen när det gäller LVL-fabriker. Den nya fabriken är den första i världen som använder bok som råvara. Lyckad produktutveckling var avgörande för att Raute fick beställningen.
Maskinerna kommer att tillverkas i Rautes fabriker i Nastola, Shanghai och Kajana och ska levereras våren 2013. •
Har du synpunkter
på tidningen?
Du kan ge respons per e-post till
skogsbruket@tapio.fi eller per post till
adressen
Skogsbruket, Norra Järnvägsgatan 21 B,
00100 HELSINGFORS.
Du kan också ringa redaktionen direkt,
våra kontaktuppgifter finns på sidan 3
i tidningen.
EU gillar inte
kalavverkningar
Inbakat i klimatpolitiken finns
viktiga frågor för skogsbruket i
Finland.
För tillfället behandlar EU-parlamentet ett
lagförslag som ska precisera utsläpp av
växthusgaser i samband med markanvändning och skogsbruk. Bakgrunden till lagförslaget står att söka i EU:s klimat och energipaket, enligt vilket EU ska minska sina utsläpp av växthusgaser med 20 procent till
år 2020.
Vart leder EU:s klimatpolitik?
I lagförslaget nämns att kalhyggen borde
undvikas med tanke på koldioxidutsläpp
från kala marker. I stället ska kol lagras i
skogarna till exempel genom naturskogar
och kontinuerlig förnyelse. Omnämnandet är inte juridiskt bindande, men ger en
fingervisning om EU:s inställning till skogsbruk.
Stefan Thölix, ordförande för SLC:s
skogsutskott, är oroad för att EU via klimatpolitiken kanske i framtiden kan diktera vad vi får och inte får göra i våra skogar.
Han berättar att lagförslaget hör ihop med
Lulucf. Ordmonstret står för Land Use, Land
Use Change and Forestry (översatt markanvändning, förändrad markanvändning och
skogsbruk).
– Lulucf är ett program som räknar ut sådana förändringar i landskapet som påverkar utsläpp eller upptag av bland annat kol-
dioxid. Lulucf ligger nu i startgroparna och
varje land måste betala en kompensation
för sina utsläpp. Genom Lulucfprogrammet
ska EU tillämpa de beslut som fattades på
klimatmötet i Durban.
Arealen viktigare än tillväxten
Thölix tillägger att vårt sätt att se på skogsbruket är helt annat än inom resten av EU.
Medan vårt tänkesätt baserar sig på avverkning och tillväxt är det skogens areal som avgör i det övriga EU. Ju mer Finlands skogsareal minskar desto högre nota
får Finland betala istället.
– Via kontinuerlig uppföljning av skogsarealen ska utsläppskvoterna kunna ändras, och det finns redan ett förslag på en
fördubbling av avgifterna för Finlands del,
säger Thölix.
Han anser att det är oroväckande att det i
samband med klimatpolitiken inom EU diskuteras om skogen kan räknas som en förnybar naturresurs eller inte.
Thölix förklarar att kolbindningen prioriteras på kort sikt. Därifrån kommer oviljan
att räkna skogen som en förnybar resurs.
Först 30–40 år efter en slutavverkning blir
kolbalansen positiv.
– Men totalt, över en längre tidsperiod,
binder ett omloppsskogsbruk betydligt mera kol än kontinuerlig förnyelse.
Skogsägaren ska få välja
Pekka Kauppi, professor i miljövård vid
Helsingfors universitet, köper inte tanken
att kalhyggen är av ondo med tanke på
den globala kolbalansen. Både i kontinuerlig förnyelse och i traditionellt skogsbruk
finns såväl gamla träd som ungskog representerade.
– Den enda skillnaden är att alla diameterklasser inte finns representerade i samma figur i vårt traditionella skogbruk. Med
tanke på kolförrådet borde det inte vara någon skillnad mellan kontinuerlig förnyelse
och kalavverkning.
Kauppi förklarar att skog och mark lagrar stora mängder kol. När en skog avverkas kommer en del av detta kol att uppgå i
atmosfären som koldioxid.
– Ju mer skog det finns desto mindre koldioxid har vi i luften.
Kauppi berättar att skogen under de senaste fem åren har fått en allt större betydelse när det handlar om växthusutsläpp och
den globala kolbalansen.
– Min personliga åsikt är att mycket nu
handlar om att kalhyggen ogillas och det
här kommer fram via politiken. Till exempel i Tyskland är det på vissa områden förbjudet att kalavverka skogen.
Han anser att det viktigaste är att skogsägaren själv får välja vad han eller hon gör
med sin skog. •
FOTO: GERD MATTSON-TURKU
Stor omedvetenhet om
flygekorrarnas utbredning
UTREDDE INTE AKTIVT
Tuomaalas egen uppfattning är att Vasa stad
inte gjorde tillräckligt förrän avverkningen
inleddes.
– Jag tror inte att Vasa stad har gjort det
här med flit, men man har inte heller aktivt utrett förekomsten av flygekorre på området.
Tuomaala understryker att flygekorren är
en av de arter som åtnjuter specialskydd
inom EU. Han hoppas att ärendet åtminstone utmynnar i en diskussion om att det
finns gemensamma spelregler som alla parter måste följa.
– Problemet är att de finländska skogarna i huvudsak används för virkesproduktion, men skogarna är samtidigt hem
för hundratals utrotningshotade arter. Här
finns en konflikt och vi vill lyfta fram att det
krävs specialtillstånd för att få avverka på
områden där skyddade arter har sina växtoch boplatser. Bryter någon mot detta är det
ett brott enligt lagen, säger han.
MÅSTE TA HÄNSYN
– Det grundläggande problemet gällande
skyddade arter såsom flygekorren är just
omedvetenhet, säger Greger Erikslund, le-
botten och Österbotten samt Mellersta Österbotten.
Och listan har vuxit stadigt de senaste
åren.
– Nya boplatser, som vi inte har känt till
tidigare, anmäls hela tiden, säger hon.
Ofta iakttas flygekorrar i samband med
en avverkning. I sådana fall bör avverkningen avbrytas och NTM-centralen kontaktas.
– Då kommer någon vid NTM-centralen
ut och ser vad som bör göras och hur man
kan gå vidare.
Men behöver flygekorren fortfarande
skyddas med tanke på att det handlar om
tusentals kända observationer i före detta
Vasa län?
Rinkineva-Kantola hänvisar till en nationell utredning över hotade arter som gjordes 2010 och som visar att flygekorren fortfarande är en utrotningshotad art i Finland.
– Stammen är starkast i de västra delarna
av landet, men uppskattas vara på nedgång
i hela landet.
Dessutom finns flygekorren på EU:s lista
över strikt skyddade djur, vilkas förökningsoch rastplatser inte får förstöras.
– Den listan kan förändras bara av EU,
förklarar hon. •
TEXT: CHRISTOFFER THOMASFOLK
TUSENTALS BOPLATSER
Enligt Leena Rinkineva-Kantola, överinspektör vid NTM-centralen i Södra Österbotten finns det flera tusen kända observationer på NTM:s område i Södra Öster-
FOTO: HARRY NYSTRÖM
I slutet av april gjorde Naturförbundets distrikt i Österbotten egna flygekorreinventeringar i Vasa stads skogar i Höstves. Gruppen hittade spillning av flygekorre på ett
nyavverkat skifte och det fick förbundet att
reagera.
Resultatet blev att Naturförbundet bad
polisen undersöka om Vasa stad har brutit
mot lagen och försvagat flygekorrens fortplantnings- och viloplatser i och med avverkningen.
– Ärendet har gått vidare till NTM-centralen i Österbotten, som för tillfället utreder om det finns skäl att göra en brottsanmälan mot Vasa stad, säger Matti Tuomaala, ordförande för distriktet i Österbotten.
dande föredragande vid Finlands skogscentrals regionenhet Kusten.
– Det centrala i den här frågan är att
markägarna ofta inte känner till att de har
flygekorre på sina marker. Markägarna borde veta om det först, men så är det inte, säger Erikslund.
Skogscentralen blir uppdaterad av NTMcentralen med koordinator för kända flygekorrförekomster. Om en markägare gör en
anmälning av användning av skog för ett
skifte, som är i närheten av kända boplatser för flygekorre, begär skogscentralen ett
utlåtande av NTM-centralen.
– Vi strävar efter att kända förekomster
beaktas, förklarar Erikslund.
I det aktuella fallet i Vasa fanns det ingen anteckning om att det fanns flygekorre
i området.
– Jag kan inte kommentera det fallet närmare, men staden verkade inte veta om att
det fanns flygekorre i området. Det här är
ett typiskt fall.
Flygekorren innebär inte ett automatiskt
stopp för en avverkning. Men det gäller att
ta hänsyn och lämna kvar boträd och organisera avverkning så att djuren kan röra
sig därifrån. Att detta hänsynstagande görs i
praktiken övervakas av NTM-centralen.
Flygekorrens spillning är ungefär
lika stor som risgryn.
FOTO: KUVALIITERI
I våras polisanmälde Naturförbundet Vasa stad för en förnyelseavverkning i Höstves. Orsaken är att
förbundet hittade spillning av flyg
ekorre på det avverkade området.
Granplanteringen
kompletterades med björk
Ett par av de senaste årens planteringar på Bertils i Sjundeå har föranlett Henrik Andberg en del huvudbry. Några gamla granskogar
växte rätt dåligt och var förnyelsemogna. Endel röta fanns i bestånden, men det var ändå självklart att välja granplantor vid förnyelsen.
Den pensionerade husbonden hjälper till
med skogsarbetet medan sonen Johan
Andberg nu driver gården.
– Jag säger vad som ska göras i skogen
och Johan tar besluten, beskriver Henrik
Andberg arbetsfördelningen.
De gamla granbestånden på de bördiga
och fuktiga lerjordarna förnyades och planterades med gran efter högläggning med
grävmaskin. Planteringarna lyckades bra
och plantorna fick en god start. Problemen
började det rikliga sorkåret 2007–2008 som
medförde omfattande skador. Södra skogsreviret som sköter plantleveranserna föreslog komplettering med gran. Längs vägkanten har man planterat in en del lärk som
Andberg nu tagit fram med röjsågen.
det bra att plantera stora björkplantor, säger Andberg.
Under torrare år skulle det vara riskabelt. De stora plantorna planterades okonventionellt med SFI-hacka, eftersom de inte
rymdes i planteringsröret. Markberedningen gjorde en lokal grävmaskinsentreprenör
genom högläggning. Samtidigt har diken tagits upp. Kompletteringsplanteringen med gran
på de bördiga markerna ger Andberg inte
mycket för efter de här misslyckade försöken.
– Man kan inte komplettera i det oändliga, säger han.
Planteringen av de stora björkplantorna
tycker han ändå att har varit lyckad. Resultatet av hans arbete med röjsågen syns också tydligt.
RÖJNINGSARBETET AVSLÖJADE
Henrik Andberg sköter i regel röjningen av
planteringarna på sonens marker. Före vårbruket har han gett sig i kast med de otursdrabbade planteringarna.
– På våren, innan det börjar grönska, ser
man plantorna bra. Vid midsommartid är
allt redan så grönt att det är svårt att urskil-
Björkplantan inleder kapplöpningen mot
gräset efter den regniga försommaren.
Svårt att komplettera på bördig mark
De förstörda planteringarna kompletteringsplanterades med gran, men i den bördiga
och täta marken lyckades kompletteringen
dåligt. Som ett sista försök har Andberg nu
röjt fram de granplantor som klarat sig och
skapat ett blandbestånd av naturligt uppkommen vårtbjörk på den cirka en hektar
stora figuren. Asp och rönn har han i regel
röjt bort och gynnat frösådd vårtbjörk framför rotskotten.
STORA BJÖRKPLANTOR
Lite längre bort finns en liknande plantering
som också drabbades av sorkarna. Vid valet
av trädslag för kompletteringsplanteringen
beslutade Andbergs att i år plantera in rätt
stora vårtbjörksplantor på halva figuren. På
den andra halvan har en del av de planterade granarna överlevt och den har också
kompletterats med gran.
– Under en regnig vår som denna går
På bördig mark är gräsväxten enorm på förnyelseytorna. Lärkplantorna vid vägen pryder landskapet.
ja plantorna, säger han.
Vid röjningen har han sparat naturligt
frösådd vårtbjörk. Han ser ändå bekymrat på de fläckar av gräs, hallon och duntrav, där det inte finns några plantor att röja fram. Marken är otroligt bördig och fuktig, men på grund av sorkar och gräs har
man inte lyckats få igång ett växande trädbestånd. Idéerna börjar vara slut och det
återstår att vänta på successionens kraft.
Andberg konstaterar att det finns en massa röjningsarbete som man kan utföra själv
i skogarna . Han funderar också över att
det talas om brist på arbete när det finns
hur mycket ogjort röjningsarbete som helst
i skogarna.
SVÅRT SPÅ FRAMTIDA BEHOV
Förväntningarna på bestånden, som planterats och nu växer med rasande fart, är svåra att förutse. Ingen vet vilka sortiment som
behövs om tiotals år när de här bestånden
ska gallras och avverkas.
– Nog behövs det ju alltid ved, konstaterar Andberg om vårtbjörken, men tillägger
att det kanske uppstår en bättre efterfrågan
på björktimmer i framtiden.
I Lappers i Sjundeå är gran ett traditionellt val eftersom Sappis fabrik i Gerknäs
ligger på bara några kilometers avstånd.
Planerna på att utnyttja asp i produktionen minns Andberg ännu och konstaterar
att skogsägarna gick på en nit då de planterade asp. Någon större produktion baserad
på aspmassa har det aldrig blivit i fabriken
och just nu får skogsägaren inget vidare pris
på aspen, tycker Andberg.
GROTEN STÖR INTE
På platsen där Andbergs har planterat björk
var granskogen så pass gles att groten lämnades kvar på platsen. Andberg tycker inte att groten stört plantorna även om maskinavverkningen gör att den samlas i högar på ytan. Priset, som betalas för grot i
Sjundeå, är på en sådan nivå att det inte lönar sig att samla upp små mängder.
– Kostnaderna för hopsamlingen blir
större än likviden. Jag tror inte att förnyelsen skulle ha lyckats bättre om groten samlats upp här. Vid maskinplantering är situationen en annan, säger Andberg.
Han berättar att man inte på Bertils ännu
planterat med maskin, men han följer med
intresse med utvecklingen av en maskinplantering på granngården. •
Text och foto: Maria Lindén
I förgrunden en kompletterad granplanta och bakom en planta som överlevt sorkangreppet. Henrik Andberg granskar vårtbjörkarna som han lämnat vid röjningen.
Ny serie
Upp till bevis!
Flera aktörer inom skogssektorn påverkar de beslut som
skogsägare fattar i sina skogar. Av fackfolket är många
själva skogsägare.
Blicken vilar på Rolfs välskötta skog.
Timmerställning
– ingen vanlig syn i våra skogar
Rolf Wickström är en självverksam
skogsägare som gillar att prova på
lite ovanligare skötselmetoder.
Rolf Wickström från Sibbo blev skogsägare
år 1995. Till vardags jobbar han som revirinstruktör på Södra skogsreviret.
Som självverksam skogsägare tar skogen
upp en stor del av Wickströms fritid.
– Skogens tillväxt ligger på 450 kubikmeter per år, så jag vill inte hinna med i
svängarna. Vanligtvis avverkar jag mellan
200 och 300 kubikmeter virke per år. Ibland
måste jag anlita en avverkningsmaskin då
tiden inte räcker till.
Rekordet ligger på 700 kubikmeter virke
som han högg en vinter, allt under veckoslut och semestrar.
– Jag avverkar då marken är frusen. Slutavverkningar har jag också utfört sommartid.
Han brukar förnya skogen på naturlig
väg endast då förnyelsen har förutsättningar att lyckas.
– Att korrigera misslyckade förnyelser är
plågsamt för både plånbok och själ.
Röjer fem hektar per år
När det kommer till röjningsarbete är mottot att hellre röja för tidigt än för sent, det
här gäller speciellt på älgrika marker. Wickström brukar röja tre till fem hektar per år.
Vanligtvis röjer han 3–4 år efter sådd, då
överlever en större del av såddplantorna,
och 5–6 år efter planteringen.
– Röjning är ett belönande arbete då man
genast ser resultatet av sina händers verk.
Under de senaste femton åren har jag en
gång blivit tvungen att anställa en röjare
när röjningsbehovet blev akut på flera figurer samtidigt.
För tillfället är hans skog grandominerad
men målsättningen är att med tiden utöka
andelen björk.
Wickström säger att han har en gällande skogsbruksplan främst därför att det är
intressant att se hur skogen kommer att utvecklas. Han tar också tillvara all informa-
Men hur sköter de sina skogar, vilka värderingar och målsättningar har de med sitt skogsägande?
Det vill vi ta reda på.
Först ut är Rolf Wickström på Södra skogsreviret. Därefter
kollar vi hurudan Skogsbrukets chefredaktör Johnny Sved
är som skogsägare.
– Om skogen används främst till rekreation är timmerställning ett lämpligt alternativt, berättar Rolf Wickström. I bakgrunden syns timmerställningen.
tion hur andra sköter sin skog, eftersom såväl skogsägare som skogsfackmän besitter
en hel del värdefull skogskunskap.
lösa under fåglarnas häckningstid. Eller så
har exempelvis specialträdslag försvunnit
från den närliggande planteringsytan.
Skogen har ett mervärde
Wickströms skogsägande går ut på att kombinera naturhänsyn med ett aktivt skogsbruk. Genom att sköta viktiga livsmiljöer
på rätt sätt framhävs livsmiljöns naturenliga karaktär.
Speciellt är att han gärna visar upp sin
skog åt intresserade, berättar om skog och
skogsbruk samt ger råd i skötselfrågor.
Bland annat är skogsbilvägen fixad så att
också en skolbuss kan köra till skogen.
– Barn orkar inte gå långa sträckor och
chauffören ska kunna vända bussen utan att riskera att någon elev blir under.
Dessutom vill Wickström att andra än bara
han ska kunna ha glädje av skogen. Därför
prioriteras rekreation i de bestånd som ligger intill vägen. Hans rekreationsskog har
också blivit ett populärt utflyktsmål. Avigsidan är att besökare låter sina hundar springa
Gillar omväxling Wickström berättar att han gillar att prova
lite ovanligare skogsskötselmetoder och visar upp ett bestånd som avverkades i timmerställning för ett par år sedan. Timmerställning är en mindre känd variant av naturlig förnyelse av tall.
– Det finns bättre förutsättningar att lyckas förnya tall på naturlig väg i jämförelse
med naturlig förnyelse av gran. Tallen har
en jämnare fröproduktion och den är mindre skadedrabbad. Dessutom är det lättare
att utföra markberedning under tall.
Timmerställning är ett slags mellanting
mellan skärmställning och fröträdsställning.
Man kan till exempel se timmerställningar
i skärgården där bestånden är utsatta för
vädrets makter och skogens estetiska värden har hög prioritet.
I metoden lämnas ungefär 200–250 stam-
mar per hektar. Den kan utföras i jämna
och välslutna bestånd av god kvalitet. Man
kan också använda timmerställning på steniga ytor där markberedning inte lönar sig.
– Stammarna som lämnades kvar i beståndet får nu en hög värdetillväxt.
Det blir bättre ekonomi då man avverkar fröträden, eftersom utfallet är större.
Fröträden tas bort senast då plantorna
har nått stövelskafthöjd. På så sätt undviks luckor i det nya plantbeståndet. Det
betyder att fröträden avverkas fem till tio
år efter att timmerställningen blivit till.
– Ännu har det inte kommit tallplantor på
ytan men när det finns minst 10 000 plantor
per hektar är det dags att avverka fröträden.
Vilka skogsarbeten väntar dig i höst?
– Jag har en mycket tät granplantskog
som uppkommit på naturlig väg. Den måste jag ha röjt till nästa vinter. Efter det borde jag fortsätta med att avverka överståndare. •
Text och foto: Marianne Palmgren
ÖVERSIKT ÖVER
virkesmarknaden
Virkeshandeln har löpt bra
– höst med stora frågetecken
Ett av de få glädjeämnen bland ekonominyheterna hittills i år är virkeshandeln i Finland. Nyheterna från exportmarknaden för
finska skogsindustriprodukter är mest negativa: papperskonsumtionen sjunker, byggnationen ökar inte och konsumenternas
samt industrins framtidsutsikter är pessimistiska. Skuldkrisen skapar, om den fortgår länge, även sociala problemen i många
länder. Alla dessa faktorer påverkar efterfrågan på skogindustriprodukter.
Fram till slutet av juli har skogsindustrin
från privatskogsägarna köpt 45 procent mera virke än under motsvarande period i fjol.
Stormen i december samt insektsskador har
regionalt ökat virkesutbudet mycket kraftigt.
Från årsskiftet har virkespriserna stigit
med flera procent, endast priset på björk-
massaved har sjunkit. I jämförelse med
samma tidpunkt i fjol har virkespriserna
klart sjunkit. Marknadsavverkningarna har
stannat på samma nivå som 2011. Skillnaden mellan virkesinköp och marknadsavverkningar har lett till ökade rotpostreserver. Dessutom har virkesimporten sjunkit
från 2011.
Jämfört med samma period i fjol har
skogindustrins virkesbehov sjunkit med
några procent. Sågindustrins produktion
har hållit fjolårets fart, men massa- och
pappersindustrins virkesanvändning har
sjunkit med omkring en tiondedel från 2011.
Skogsindustrins lager med avverkat virke
har också ökat i år som en följd av hur produktionsvolymerna, marknadsavverkningarna och virkesimporten har utvecklats. Skogindustrin har tillräckligt med virkesreserver för de närmaste månaderna. Skillnaderna mellan företag och regioner kan
dock vara stora. Höstens virkesbehov beror på hur exportmarknaden utvecklas samt
på den finska skogsindustrins konkurrenskraft. Det lönar sig för skogsägarna att följa
med utvecklingen på virkesmarknaden och
skogsindustrins behov av virke och erbjuda
lämpliga stämplingsposter.
Sommarens torvproduktion har igen haft
stora svårigheter. Det kan leda till ökad efterfrågan på energived under hösten och
om vintern kommer tidigt. Å andra sidan
det finns redan mycket energived i lager. •
Text: Erno Järvinen, forskningschef för
MTK:s skogslinje
Arrendet för vindkraft
ska bli rättvist
Utbyggnaden av vindkraft går
långsamt. En orsak är att de finländska energibolagen inte varit
beredda att acceptera markägarnas ersättningskrav. Nu tycks parterna närma sig varandra.
Finlands mål är att fram till år 2020 ha en
vindkraftskapacitet på 2 500 MW. För att
sätta fart på utbyggnaden garanterar staten ett minimipris på el från vindkraftverk.
Det går ändå för långsamt och för att hitta
flaskhalsarna gjorde Arbets- och näringsministeriet en utredning i våras. I sin rapport
kommer Lauri Tarasti med flera förslag för
att göra etableringen snabbare. Byråkratin
kring samhällsplanering och bygglov måste
underlättas och arrendemodeller som beaktar alla markägare som berörs av vindkraften tillämpas.
SLC presenterade tidigt en avtalsmodell
där arrendet utgör en andel av kraftverkens omsättning och fördelas mellan berör-
da markägare. Arrendet gäller inte enbart
för själva kraftverkstomterna, utan för hela vindupptagningsområdet. Nu får producenterna uppbackning och det verkar som
om energiindustrin skulle vara beredd att
förhandla.
I Malax, där diskussionerna gått hetamellan markägare, EPV Vindkraft och kommunen, skickade EPV ut brev till mark
ägarna i juni. Bolaget är nu berett att ge efter och betala arrende för vindupptagningsområden. Några konkreta anbud har inte
skickats ut ännu. Sami Kuitunen på EPV
berättar att Finlands Vindkraftförening utarbetar en egen avtalsmodell som man vill ha
som grund. I den skulle arrendet inte bindas till elproduktionen som i SLC:s modell,
utan vara arealbaserad med indexjustering.
EPV Vindkraft har arrendeavtal för vindkraftstomter med några av markägarna på
Sidlandet i Malax. Tomas Långgård som
aktivt drivit frågan om rättvisa arrendeavtal
har låga förväntningar på det förslag EPV
utlovat.
– Efter att EPV tidigare visat en nästan
total ovilja att föra diskussioner är mitt förtroende för bolaget mycket lågt. Att inga
konkreta anbud kommit ännu är ju heller
inte lovande, säger han.
Johan Grönros har fått fullmakt av de
flesta markägarna på Sidlandet att förhandla med bolag och myndigheter. Grönros säger att det finns andra bolag än EPV som
är intresserade av området, både inhemska
och utländska. Bland annat ett tyskt bolag
har gett ett mycket attraktivt förslag som
följer SLC:s avtalsmodell. Tyskarna driver
redan fyrtiofem vindkraftsparker och har
lång erfarenhet av vindkraftsetablering.
– Det blir intressant att se om EPV kan
matcha de andra energibolagens anbud.
Han hoppas innerligt att Malax kommun
lyssnar på sina markägare och inte beviljar några bygglov innan det finns godtagbara arrendeavtal för vindupptagningsområdena. •
TEXT: JOHNNY SVED
Virkesprisstatistik
Rotpriser vecka 32
Hela landet
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
54,77 q
43,87 q
47,56 q
Granstock
54,21 p
43,47 q
46,82 q
p
q
stigande
sjunkande
Björkstock
41,85 q
…
37,55 q
Tallmv*)
17,78 q
14,24 p
14,88 q
Granmv
18,52 q
14,84 p
15,53 q
Björkmv
17,29 q
13,90 p
14,06 q
Tallsmåstock
25,58 q
20,86 q
21,97 q
Gransmåstock
24,45 q
…
…
*) mv=massaved
Södra Finland
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
53,80 q
41,21 q
45,52 q
Granstock
54,26 p
42,43 q
46,42 q
Björkstock
40,48 p
…
…
Tallmv
15,66 p
12,97 p
13,14 q
Granmv
17,86 q
14,65 p
15,24 p
Björkmv
14,84 q
12,26 q
13,01 p
Tallsmåstock
…
…
…
Gransmåstock
…
–
…
p
q
stigande
sjunkande
Södra Österbotten
stigande
sjunkande
Slutavverkning
Första
gallring
Senare
gallring
Tallstock
54,56 q
43,24 q
…
Granstock
52,77 q
…
…
p
q
…
–
…
Tallmv
Björkstock
18,34 q
13,76 q
16,29 p
Granmv
17,61 q
…
…
Björkmv
17,72 q
13,57 q
15,92 q
Tallsmåstock
26,23 q
21,30 q
…
…
…
–
Gransmåstock
I prisstatistiken anges de åtta vanligaste virkessortimenten. Med småstock avses stockar med toppdiametern 12–13 centimeter.
Uppgifterna baserar sig på de priser som inskrivs i virkeshandelskontrakt mellan
virkesköpare och enskilda skogsägare. T.ex. prisjusteringar som överenskommits med
avtalskunder ingår inte och inte heller tidighetstillägg i leveransaffärer. Priserna är utan moms.
Prisuppgifterna baserar på den information som Skogsindustrin rf. varje vecka tillställer Skogsforskningsinstitutet om inköpta virkesmängder från privatägda skogar samt
virkespriser. Med privatägda skogar avses skogar som ägs
av privatpersoner, samägda och samfällda skogar samt skogar som ägs av städer och kommuner. I statistiken ingår inte mängder och priser som berör skogsbolagens egna skogar och inte heller Forststyrelsens skogar.
I statistiken ingår inköpta virkesmängder och priser från
ca 84 procent av alla virkesaffärer i privatägda skogar. Utanför materialet är små och medelstora sågar.
De virkespriser som anges per område och för hela landet är ett vägt medeltal av priserna på det virke som köpts
de senaste fyra veckorna. Om virkesmängden
för något sortiment vid rotköp är under 1 000
m³ och vid leveransköp under 500 m³ anges
inget pris (…). Om mängden är 0 m³, anges
(–) som pris.
På Skogsbrukets webbsajt under rubriken
Skogsbruket för prenumeranter uppdaterar
vi virkespriserna varje vecka. Du behöver loginuppgifter för att kunna öppna sidan och
dem hittar du på din faktura. •
Priser på barrsulfatmassa och blekt lövmassa
i Europa de senaste 52 veckorna
Leveranspriser vecka 32
Hela
landet
Södra
Finland
Tallstock
56,99 q
57,45 q
55,76 q
Granstock
58,53 q
62,19 q
54,29 p
p
q
stigande
sjunkande
Södra
Österbotten
Björkstock
48,22 p
…
...
Tallmv*)
29,54 q
29,80 p
29,46 q
Granmv
31,23 p
32,71 p
...
Björkmv
30,21 p
31,18 p
30,03 q
Tallsmåstock
38,94 p
…
…
…
…
–
Gransmåstock
Inköpt virke per vecka de senaste 52 veckorna
*) mv=massaved
Till skogenhör traditioner
Visst är det en fin känsla att vid
sommarstugan, som ligger vid havet i ändan av ett skogsskifte, kunna titta på hur den unga skogen
växer. Det säger Valborg Anderssén, när Skogsbruket besöker henne en sommardag.
– Som yngre var jag inte så engagerad i skogen, men vissa saker har fastnat i minnet.
Pappa hämtade julgran och midsommarbjörkar i skogen och ibland lite virke när det
fanns något byggprojekt på gården. Mamma gjorde det som var typiskt för mammor. Hon plockade bär och svamp, hämtade kråkris till kvastar och björnmossa till
mossmattan som skulle finnas vid trappan
till midsommar. Jag kommer också ihåg att
mamma plockade lingonris till min luciakrona när jag var lucia som fyra- eller femåring. Allt detta var en del av livet på landet.
SKOGEN I ARV
Valborg Anderssén blev skogsägare för tre
år sedan. Hon fick tillsammans med sina
två syskon skogen i arv efter sin mamma.
– Jag och min syster försöker nu sätta
oss in i skogsskötselfrågor inom vår skogssammanslutning. Skogsarealen är totalt omkring femtio hektar, men den består av flera
skogsskiften. Skiftena finns runt Jakobstad,
i Fäboda och i Nätihamn.
Valborg säger vidare att hon vill lära känna sin skog.
– Jag gör mig ärenden till skogen för att
se var det finns plantskogar som nu eller inom några år behöver röjas och var jag kan
hitta blåbär, lingon och andra bär. EN DEL AV GÅRDEN
Det finns berättelser i familjen om de olika
skiftena. Hur det skördades fräken som foder åt korna på det allra våtaste skiftet, hur
strandlinjen vid havsskiftet för åttio år sedan låg alldeles nedanför trappan till sommarstugan. Nu är stranden 250 meter längre bort.
– Skogen var en del av mina föräldrars
arbete på gården, en mjölkgård i Östensö,
Pedersöre. På vintern var pappa i skogen
och avverkade. Det stora huset värmdes
med ved, först i kakelugnar och köksspisen
och senare installerade pappa centralvärme.
Att veden skulle bäras in minns jag speciellt bra. I dag värms huset med flis och min
bror bor där med sin fästmö.
– Numera har jag själv tre kakelugnar
och köper torr och färdigt kluven ved till
dem. Typisk stadsbo, tänker säkert många
som läser detta. Men den öppna spisen och
bastun vid sommarstugan eldas med ved ur
den omgivande egna skogen.
LÅNG ERFARENHET AV CERTIFIERING
Valborg blev pensionär 2009. Före pensioneringen jobbade hon med kvalitetsfrågor
och certifiering på samma företag där hon
började 1976.
– Jag fick jobb på Valio i Helsingfors genast när jag blev agroforstmagister med
mikrobiologi och mjölkhushållning som huvudämnen. Jag antar att man på skogssidan gällande certifiering kämpar med samma svårigheter som inom livsmedelsbranschen. Först problem med att överhuvudtaget förstå vad standarderna eftersträvar och
hur de effektivt kunde tillämpas i praktiken. Sedan måttlig förståelse för certifie-
ringen bland skogsägare och andra inblandade. Följden kan tyvärr bli en detaljerad
byråkrati som inte tjänar sitt syfte, men nog
sätter folk i arbete.
– När man kan tränga igenom paragraferna och verkligen förstår andemeningen
i kriterierna och får den att synas i verksamheten inser man att certifiering är en
bra sak. Inom livsmedelsbranschen, både
i hemlandet och internationellt, uppfattas
kvalitetscertifikat numera ofta som en självklarhet och en förutsättning för att det ska
bli en affär.
VETTIGARE MOTION
Att bo i Helsingfors och ha sin skog på 500
kilometers avstånd, ser Valborg inte som
något problem.
– Som nybliven skogsägare fick jag en
järnranson med information på skogsvårdsföreningens kontor i Eugmo. Då gick
vi samtidigt med i Silvanetti, vilket betyder
att jag har skogsbruksplanen i min dator.
– Skogsvårdsinstruktören gjorde i början
ett oanmält besök i vår skog och jag råkade samtidigt befinna mig där med röjningssaxen i handen. Det kändes bra att konkret
kunna visa att det finns intresse att sköta
skogen.
– Röjning ger vettigare motion än att gå
på gym. Vi har en röjsåg, men själv använder jag röjningssax, än så länge.
SERVICE OCH KONTINUITET
– Jag upplever skogsvårdsföreningen som
en god samarbetspartner. Vi skogsägare är
ju av olika sorter med olika prioriteter. Som
något urbaniserad stadsbo tycker jag att jag
får den hjälp jag behöver. Speciellt tacksam
är jag för att vi snabbt kunde köpa planteringstjänst i ett läge då vi inte kunde genomföra en plantering med egna krafter
som planerat.
– Då skogsbruk är ett långvarigt projekt
får jag dessutom en känsla av kontinuitet
i kontakterna med skogsvårdsföreningen.
Det uppskattar jag. Jag har blivit ombedd
att ställa upp som kandidat i skogsvårdsföreningens fullmäktigeval i höst och jag har
sagt ja till att kandidera. Medlemskap i fullmäktige skulle vara en utmaning. •
FOTO: Gun anderssén-wilhelms och
tom wilhelms
Välanvända pengar
Har du kanske fått frågan om du
vill betala en slant till Finlands
Skogsstiftelse i samband med att
du ska underteckna ett virkeskontrakt?
I över tio års tid har skogsägare och virkesköpare kunnat ge en slant till Finlands
Skogsstiftelse som en säljfrämjande avgift. Avgiften är 0,2 procent av virkesaffärens värde vid rotförsäljning och 0,1 procent av virkesaffärens värde vid leveransförsäljning. Skogsägaren som säljer virket
och virkesköparen bidrar med en lika stor
summa var.
När skogsägaren beslutar sig för att ge en
slant, förbinder sig virkesköparen att betala
ett lika stort belopp. Virkesköparen uppbär avgiften i samband med utbetalningen av den sista raten
av virkeslikviden och redovisar den till Finlands Skogsstiftelse. Den säljfrämjande avgiften är avdragsgill i skogsbeskattningen.
En av tre skogsägare valde i fjol att ge en
slant till Finlands Skogsstiftelse. I Svenskfinland var siffran 37 procent.
Skillnaden mellan kommunerna är stor.
I Svenskfinland toppar Närpes statistiken.
I sex av tio virkesaffärer ger skogsägaren
frivilligt en slant till Skogsstiftelsen. Kristinestad och Malax kommer nästan upp till
samma nivå.
Det är inte fråga om stora summor. Om
virkeslikviden från en rotförsäljning stannar
vid 10 000 euro, blir den frivilliga avgiften
20 euro. Många små säljfrämjande avgifter
leder i längden till en betydande pott. •
Vad används pengarna till?
Finlands Skogstiftelse använder pengarna till att finansiera projekt som främjar skogsnäringen och informerar om hållbar användning av våra skogar. I fjol delade Skogsstiftelsen ut 1,6 miljoner euro
till bl.a.:
• Kampanj för att främja träbyggande i
Finland
• Marknadsföring av PEFC-skogscertifiering i Finland
• Utredning om skogens ekonomiska och
sociala betydelse i olika delar av Finland
• Skogsdagar för barn och skolelever
• Läromedel
KÖP
& sälj
På den här annonsplatsen får privatpersoner, enmans- och
familjeföretag annonsera ut sina tjänster gratis. Som villkor för
annonsering gäller att tjänsterna ska anknyta till skog.
Utbud på tjänster i Österbotten
• F:ma O. Sandström utför röjningar och andra skogsvårdsarbeten i Peders
öre, Larsmo, Kronoby, Jakobstad, Nykarleby området, tfn 050 517 3712.
• Utkörning och transport av virke, ved mm. utförs med traktor
i området Jakobstad-Vörå-Maxmo, Andreas, tfn 040 860 4749.
• Sprängningsarbeten utförs i Pedersöre med omnejd,
tfn 050 534 8565.
• Käld skogsservice utför manuell röjning, plantering och gallring
i Karleby och Pedersörenejden, även inhoppare i skogsmaskin,
tfn 041 435 8089.
• Skogsavverkning utförs med gallringsskördare, även huggning av
tomter, virkestransport med traktor, röjning mm. utförs i Vasa med
omnejd, tfn 050 322 0567.
• Maskinell gallring och förnyelseavverkning i Malax–Korsnäs,
Kenneth Forsman, tfn 050 351 3197.
• Gallring och utkörning av virke utförs med Norcar 600, 490
i Nykarleby med omnejd, P. Blomqvist, tfn 050 349 2888.
• Skogsvårdsarbeten och avverkning, planering, värdering av skog
och rådgivning i Nykarlebytrakten, Smedskog, tfn 050 466 4970.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes-Malax-Korsnäs
området, tfn 050 344 3181, Tobias Dahlblom.
• Slyröjning av skogsbilvägar utförs i Närpes–Korsnäs området,
tfn 040 750 7929.
• ITA Nygård Ab utför röjningar, skogsvårdsarbeten och specialavverkningar i Terjärv med omnejd, tfn 050 366 0860.
• Trädfällning på tomter samt borttransport av ris i Vasatrakten,
Österbottens farmartjänst, tfn 0500 567 171.
• Maskinell gallring, uttag av energived, virkesutkörning med smidig
Logset 500 i Pedersöre med omnejd, S. Backman, tfn 050 592 3043.
• Avverkningstjänster, maskinell gallring, med gallringsskördare utförs
i Vörå med omnejd, B. Svens, tfn 050 350 7249.
• Maskinell gallring med Norcar 600 i Österbotten, S. Ahlback,
tfn 050 518 1054.
• Vägsladdning, slyröjning och övrigt underhåll av skogsvägar
utförs mellan Vasa och Oravais, tfn 0500 138 414.
• Närtransport av virke, gallringsavverkning, röjning mm. inom
Norrskogs område, I. och A. Nynäs, Finnäs gård, Eugmo,
tfn 050 598 3149 eller 050 562 2449.
• Maskinell gallring och slutavverkning i Korsholm-Malax,
H. Skog, tfn 0500 160 669.
• Björnströms Avverkning och Röj utför skogsvårdsarbeten
i Vasanejden, tfn 050 505 7088.
• Skogsavverkningar utförs med gallringsskördare i norra
Österbotten, J. Slotte, tfn 0400 139 508.
• Skogsdikning, skogsvägar och markarbeten utförs inom
Vasaområdet, tfn 0400 867 373.
Månadens TOK
Utbud av tjänser vid sydkusten
• Trädfällning samt virkeskörning med häst i södra Finland,
MW Skogstjänst, Mats Wikström, tfn 0400 887 240.
• Skogsvårdsarbeten och trädfällning i Östnyland, Skogsservice Åberg,
tfn 040 5057 723.
• Snöröjning, vägsladdning, röjning av vägslänter, virkestransport med
traktor utförs i östra Nyland, tfn 0400 717 836.
En annons får omfatta högst 112 tecken, dvs. bokstäver inkl. mellanslag. Skicka in annonstexten till skogsbruket@tapio.fi. Det är viktigt att
det ur texten framgår vilket område annonsören betjänar.
– Är han deppig? Han skall ju strax gå sin första match!
– Otur i lottningen av motståndare, han fick igelkotten!
By fick skog i gåva
Nyligen fick byborna i Kiisk by
i Lappfors, Pedersöre, ett stort
arv att förvalta: skog som en
utflyttad bybo donerat till byahemsföreningen.
Helge Wiik har donerat 170
hektar till Kiisk byahemsförening. Med donationen följde
också Wiiks hemgård intill byahemmet.
Helge Wiik, 85, verkade
länge som apotekare i Esbo,
men under många år vistades
han sommartid i fädernehemmet i Kiisk.
– Vi lät skogscentralen göra en skogsbruksplan. Vi visste redan på förhand att det
i stor utsträckning handlade
om ungskogar och relativt nya
planteringar, berättar Allan
Zittra, sekreterare i byahemsföreningen.
– De ekonomiska förväntningarna på donationen ligger
långt i framtiden, men vi räknar med att gallringar på kortare sikt skall ge oss de medel som krävs för att sköta skogen och bostaden med tillhörande uthus.
GAMMELSKOG FREDAS
En större skötselåtgärd har redan verkställts. Ungefär tjugo hektar gallrades i vintras
och virkesuttaget gav en första grundplåt för fortsatta åtgärder.
Byahemsföreningen har för
avsikt att låta freda cirka tio
hektar skog, mestadels vacker
gammal barrskog.
– Vi låter också en mindre
förnyelseyta intill byahemmet
förbli orörd. Där skall besökarna kunna se vad som händer
när skog får stå orörd. I övrigt
vill vi försöka bedriva skogsbruk enligt gängse principer.
Som ideell förening får vi dock
inte del av de statliga skogsförbättringsmedel som privatskogsbruket får, berättar Allan Zittra.
VANDRINGSLEDER
MED DIKTER
Allan Zittra vill i första hand peka på de miljö- och känslomässiga värden som donationen
står för. Byahemmet, som är
byns gamla skola, omges av donationsmarkerna och miljön är
speciellt sommartid mycket tilltalande. Det ligger på en hög
backe nära sjöstranden, och bara några hundra meter åt andra
hållet slingrar sig Esse å.
Byahemsföreningen har redan låtit iståndsätta två vandringsleder utgående från byahemmet, Skaldernas stig och
Utterleden. Längs stigarna finns
tavlor med uppgifter om växter
och djur i området samt dikter
av Viola Renvall och Hjalmar
Krokfors. Författarparet bodde
i byn före senaste krig.
Bockabron har blivit ett populärt utflyktsmål, konstaterar Allan
Zittra (t.h.) och Sune Lamabacka, som är ordförande för Kiisk byahemsförening.
Den vackra naturen i trakten har blivit bekant för de tusentals motionärer som under
de senaste fyrtio åren deltagit
i Sju sjöar-loppet sista söndagen i september. Med loppet
och med Kiisk byahem förknippas också Bockabron, en vacker gångbro över Esse å. Där
finns en grillplats för naturvänner och fritidsfiskare.
den uppmärksammar den vita näckrosen som växer i sjön.
Bland annat dessa diktrader av
Viola Renvall återges på tavlan:
Vid stranden med näckros
där det ogenomskinliga vattnet
döljer bortkastade ting
är glädjen alltid barbent,
seg och tålmodigt väntande.
TEXT OCH FOTO:
BARBENT GLÄDJE
metsäenergian
käyttäjille
BERTEL WIDJESKOG
En avmainos
tavlorna
vid vandringsle-
Slyröjning
Maskinell slyröjning, Timberjack
med kättingaggregat i Österbotten.
Räckvidd 10 m, arb. bredd 1,7 m.
Dan Renlund
040-583 2681
jl_tuote.indd 4
13.8.2012 11.53
* . QG7 1 *
Besök oss på montrarna
126 och 127 på Metko mässan!
Med på mässan:
· GB -skördarsvärd och
drivhjul
· STIHL -skördarkedja
· Bracke aggregat för
markberedning, röjning
och avverkning
· Swingcut -boggieband
· U-TEC slirskydd
· Dala-Gripen gripar
och fästen
· Flextra och ABL arbetsbelysning
· Rotstop och Motourea
stubbehandlingsmedlen
· STIHL motor- och röjsågar samt högtryckstvätt
· Sågskyddskläder och
-utrustning
· Garmin GPS utrustning
· Arborist utrustning
· Kläder och utrustning
för jakt och fritid
GB skördarsvärd och drivhjul
STIHL motor- och röjsågar samt högtryckstvätt för
proffs
Bracke C16.b, ett ackumulerande aggregat för
skogsvård och bioenergi med unik kaplösning
SwingCut boggieband från Sverige. Dessa band tål
riktigt tuffa tag.
Välkomna att besöka oss på METKO mässan!
www.uittokalusto.fi
www.pienkoneliike.fi

Augusti - Skogsbruket

Transcription

Similar documents

Kontinuerlig förnyelse 5-våningshus i trä Fågelbär

Maj - Skogsbruket

April - Skogsbruket

pdf, 5,1 MB - Skogsbruket

September - Skogsbruket