Krister Nordin – Vart är vi på väg?
Transcription
Krister Nordin – Vart är vi på väg?
VART ÄR VI PÅ VÄG? EN BOK OM ANDLIGA TRENDER RELIGIÖSA VILLOVÄGAR OCH KRAFTEN I EVANGELIET _________________________ KRISTER NORDIN Vart är vi på väg? © Krister Nordin 2013 Produktnummer 001 Denna bok finns för gratis nedladdning på kristernordin.se. Sprid den gärna! Vill du donera en summa för vidare produktion och distribution, se hemsidan för mer information. Kopiering uppmuntras i den mån källan uppges. Bibelcitat är hämtade ur Svenska Folkbibeln, om inte annat anges. Omslag Sarbasst Braian kristernordin.se 0738 35 65 45 Denna bok tillägnas allt väckelsefolk, alla vardagsevangelister och alla förkunnarevangelister genom alla tider som oavsett andliga modenycker, religiösa strömningar och andlig torka förvaltat det enkla och nytestamentliga evangeliet om Jesus Kristus. Dem är jag skyldig ett stort tack! INNEHÅLL Förord Kapitel 1 11 Evangeliet 17 *Den innersta kärnan *Fyra grundläggande sanningar *Ett spritt naket evangelium *Det hårda motståndet *Varken eller, i lagomhetens land *Evangeliet är Guds *Förvaltandet är vårt *Det koncentrerade evangeliet *Evangeliet och väckelsehistorien *Tron *Dopet *Anden Kapitel 2 Uppdraget 33 *Att dra åt samma håll *Faderns hjärtesak *Sonens uppgift *Den helige Andes huvudsyfte *De första kristnas passion *Tecken som pekar mot Jesus *Under i vår tid *Tjänstemän eller tjänande kvinnor och män? Kapitel 3 Utrustningen 47 *Vettskrämda lärjungar *Den helige Ande är skillnaden *Jesus och Anden *Samme Ande som Jesus *Vad Anden gör i och genom oss *Missbruk, obruk eller sunt bruk? *Fram kommer man ju alltid, men vart? Kapitel 4 Förkyrkligande 63 *Ordens betydelse *En fri kyrka *Från Pingstväckelse till Pingstkyrka *Gudstjänster och tjänster för Gud *Mässa *Bön, terapi eller förkyrkligande *Att konfir- mera sitt dop *Symbolismens fängelse *Upproret mot den odelade Kyrkan *Att inte bryta kyrkoband Kapitel 5 Katolicering 83 *Rörelse mot Rom *Kloster i pingstförsamlingens regi *En onsdagskväll i Bjärka Säby *Ordet, Anden och Traditionen *Faran med katoliceringen *En herde, men vem? *Herren och andra herrar *Allmän eller Andens enhet Kapitel 6 Katolska villoläror 105 *Förvillande lika läror *Ett bedrägeri *Läror som leder fel *Bön till helgon *Kristendomens gudinna *Var det verkligen bättre förr? *Offerplatsens sakrament *Ett offer eller ständiga offer? *Bot och bättring *Att åter återta Ordet Kapitel 7 Nyandlighet 127 *Man tar vad man har! *Nyandligheten och kristusbegreppet *Meditationen, en av nyandlighetens grunder *Meditation och yoga *Kristen djupmeditation *Beröringspunkter *Meditation och yoga light *Gå ut i hela världen...eller gå in i dig själv? *Mänsklig design *Finns det andra namn? Kapitel 8 Religionssynkretism 147 *Ingenstans finns något annat namn! *Österländska religioner *Buddhismen *Att kristna annat än människor *Talmannen, biskopen, islam och Guds hus *Den framväxande kyrkan *Alla religioners gyllene regel *Den kristna religionen och andra religioner *Religionernas gemensamma radband *En ny jesusrörelse Kapitel 9 Andliga fenomen 163 *Spektakulära företeelser och andliga kickar *Faller en faller alla *Guldstoft och änglafjädrar *Ängeln Emma *Guldtänder och Lena Maria Klingvall *Konsumtionskristendom *En frustrerande rundgång Kapitel 10 Liberalteologi 179 *Historisk-kritisk bibelsyn *Den liberala utgångspunkten *Två liberalteologiska profiler *Attackerade sanningar *En oväntad teolog *Moder Sofia *Livets träd Kapitel 11 Ackommodation 197 *Till bekvämlighet *Syndens realitet *Den nya tidens långfredag *Jesu blod *Jesu återkomst *Ett rent helvete *Den första döden *Den andra döden *Evangelium enligt Evert *Herren frälser Kapitel 12 Byråkratisering 217 *Snickaren Jesus och byggmästaren Kristus *En levande organism *Organisationen är en andrahandsfråga *Från verkstadsgolv till skrivbord *Fläktar och annan mekanik *När jag är svag så är jag stark Kapitel 13 Auktoritära auktoriteter 231 *Här är det jag som bestämmer! *Den nödvändiga auktoriteten *Det nödvändiga förtroendet *A gentle man *Apostoliskt ledarskap *Exempel från verkligheten *Ett överanvänt begrepp? Kapitel 14 Rädsla 243 *Räddare kan ingen vara *Gränser, murar och ridåer *Vilka är di? *Gräv inte ner dig! *Människofruktans galge *Var inte för rädd om dig! *Det som inte var till *Barrikaderna, fiskelägret och skördefältet Förord | 11 Förord Den här boken handlar om vikten av att på rätt sätt förvalta evangeliet om Jesus Kristus. Utgångspunkten är det som alltid varit dominerande inom väckelserörelser genom historien, nämligen ett sökande efter vad Ordet säger och då i synnerhet Nya Testamentet. Förhoppningsvis kan texten vara av intresse för den som liksom jag brottas med frågorna om varför vi i vår tid och vårt land upplever något av en lågkonjunktur vad det gäller just den väckelsekristna tron, åtminstone i jämförelse med församlingens första tid speglad i Apostlagärningarna, eller med de tider det berättas om i väckelsehistorien, men även om man ser på hur evangeliet går fram inom vissa geografiska områden av vår värld idag. Ambitionen är att borra så djupt det går, för att om möjligt komma ner till den allra innersta kärnan. Det vill säga vilka förutsättningar som, enligt Nya Testamentet, gäller för att förvalta och förkunna evangeliet. Att försöka skala av det vi ibland upplever ”viktigt”, ja till och med det vi anser ”viktigare”, för att komma åt det som är ”viktigast”. Men boken kommer inte bara att visa på förutsättningarna för evangeliets förvaltande, förkunnelse och framgång. Den kommer också att lyfta fram konkreta förete- 12 | Vart är vi på väg? elser jag uppfattar som hot mot detta evangelium. Företeelser som enligt min bedömning ibland har nått djupt in i vår tids och vårt lands frikyrklighet, alltså de församlingar som sprungit fram ur väckelserörelserna. Dessa hot är i den ordning de tas upp i boken: • • • • • • • • • • Förkyrkligandet Katoliceringen Nyandligheten Religionssynkretismen Sökandet efter spektakulära andliga fenomen Liberalteologin Ackommoderingen av evangeliet Byråkratiseringen Auktoritära auktoriteter Rädslan En del av företeelserna kommer att analyseras mer ingående medan en del kommer att behandlas mer övergripande. Men alla är exempel på sådant som enligt min uppfattning idag tenderar att i vår svenska kristenhet försvaga evangeliets väsen, utrymme och kraft, och därigenom också dess möjligheter att beröra och förvandla vanliga människors liv. Det finns självklart fler varningsflaggor att hissa i vår tid, och för kristenheten i vårt land, än de som tas upp här, men tanken är att de som finns med i boken kan tjäna som exempel, och dessutom hjälpa oss att vara mer vaksamma inför sådant som riskerar att hota evangeliets kraft och framgång. Många av företeelserna flyter naturligtvis också in i varandra. De fungerar ibland Förord | 13 som ingredienser vilka blandas i en gemensam gryta så att det i vissa sammanhang uppstår nya smaker, dofter och rätter. Det går inte att dra skarpa och tydliga gränser mellan dem, vilket kan göra dem diffusa och konturlösa, och därmed också svåra att identifiera och få grepp om. Men varför ska man då tala om det man upplever vara fällor, faror och felaktiga vägval för den individ och församling som förmodligen så gott man förstår och begriper, vill leva ut sin kristna tro? Och varför ska man ta sig tid att till och med formulera det i skrift? Varför kan man inte bara koncentrera sig på det positiva och ljusa i församlingsliv och uttryck, och endast försöka borra sig djupare ned i det? Varför behöver man ödsla tid, energi och resurser på att överhuvudtaget lyfta fram och peka på något utifrån en kritisk synvinkel? Det finns som jag ser det minst tre olika orsaker till att göra det. En allmän, vanlig och dessutom effektiv pedagogisk modell är att försöka definiera något genom att också reflektera över vad det inte är. Olika företeelser och sanningar kan mejslas fram och få tydligare profiler och starkare nyanser genom att bredvid dem ställa motsatser eller avvikelser. Det handlar om att ha något att ta spjärn emot i försöken att hitta fram till vad det är man egentligen djupast sett tror på eller söker efter. Den pedagogiska modellen var något som såväl Jesus som Paulus och profeterna i det Gamla förbundet praktiserade i sin undervisning och i 14 | Vart är vi på väg? sina resonemang, ibland med en skärpa vi sällan (eller snarare aldrig) vågar.1 Den andra orsaken till att våga sätta fingret på företeelser och fenomen i nutida församlingsliv och kristenhet man upplever vara främmande för Nya Testamentet, kan helt enkelt vara en profetisk övertygelse. Den bibliska historien både i Gamla och Nya Testamentet är full av situationer och sammanhang där profeter prestigelöst och utan ambitioner att vara varken politiskt eller religiöst korrekta, och med uppenbar risk för sina egna liv, tydligt pekade på företeelser och sammanhang de såg strida mot Guds vilja och Guds ord. Fler än en har därigenom slutat antingen såld som slav, nedslängd i en brunn, halshuggen och med huvudet på ett fat eller uppspikad på ett kors. Trots det har den profetiska övertygelsen och drivkraften varit så stark att de inte kunnat låta bli att tala ut sådant de upplevt vara ett tilltal från Herren.2 En tredje orsak att inte väja för att identifiera det man anser vara faror och fällor på vägen för den kristna församlingen, även om det kan upplevas negativt och provocerande för en del, är att Jesu ord fortfarande gäller när han säger att det är sanningen som ska göra oss fria.3 Att sticka huvudet i sanden eller blunda och låtsas att 1 2 3 Matt. 23:23, Gal. 3:1-2, 5, Amos 5:21-24 1 Mos. 37:36, Jer. 38:6, Matt. 14:11 och Joh. 19:17. Joh. 8:32 Förord | 15 allt står väl till för husfridens och enhetens skull, och i snällhetens namn, kan vara en farlig väg. Åtminstone i den mån man vill hålla fast vid det man tror är Guds vilja uppenbarad i Nya Testamentet. Här kanske det är möjligt att tillämpa det uttryck Paulus använder när det gäller det profetiska talet. ...om en trumpet ger en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?4 En förhoppning och innerlig längtan jag bär på är att tankarna som kommer fram i boken ska få vara till inspiration för den som kanske tvekar och tvivlar vad det gäller frågan om vi i vårt land än en gång ska få se det man genom historien kallat för ett andligt uppvaknande, eller en andlig väckelse. Jag är mycket medveten om att själva ordet väckelse inte finns med i vårt Nya Testamente. Men däremot är hela Bibeln, och även den kristna historien i efterbiblisk tid, sprängfylld av den verklighet och kraft som ligger bakom ordet, nämligen ett andligt uppvaknande bland Guds folk vilket resulterar i att människor utanför den kristna sfären vänder sig till Gud genom tron på Jesus Kristus. Min absoluta övertygelse är att vi i vår tid och vårt land än en gång kan få smaka på den verkligheten. Här kan jag väl också flika in att hela boken är skriven utifrån ett väckelseperspektiv med ovanstående definition som grund. Det är också orsaken till att ord och begrepp 4 1 Kor. 14:8 16 | Vart är vi på väg? som väckelsehistorien, väckelserörelser, väckelseförsamlingar och församlingar sprungna ur olika väckelserörelser flitigt används. Till sist: Alla bibelcitat är hämtade från Svenska Folkbibeln om inget annat anges. Alla citat står antingen i i kursiv stil i den löpande texten eller i indrag med mindre textstorlek, och ”citattecken” använd vid så kallade schablonuttryck eller vid referat. [Klamrar] och fetstil i citat är alltid mina egna anmärkningar, kommentarer eller betoningar. Allt citerande, kopierande och spridande av bokens innehåll uppmuntras, i den mån källan uppges. Evangeliet | 17 Kapitel 1 Evangeliet Den innersta kärnan I sökandet efter de absoluta grunderna vad det gäller evangeliets förvaltande landade jag i det avgörande, dramatiska och känsliga ögonblick när Jesus skulle lämna över ansvaret för spridandet av evangeliet till sina lärjungar, och därmed också i förlängningen till oss. Vi kommer alltså in i det läge när jesusrörelsen, som under några intensiva år svept fram över Judéen och Galiléen, på några minuter ska växlas över inför ett nytt avstamp som i förlängningen ska ta evangeliet runt hela vår jord och fram genom årtusendena. Det är läkaren Lukas som berättar, och jag tar med hela avsnittet eftersom det är helt grundläggande för boken. I min förra skrift, käre Teofilus, skrev jag om allt som Jesus gjorde och lärde, fram till den dag då han blev upptagen till himlen, sedan han genom den helige Ande hade gett sina befallningar åt apostlarna som han hade utvalt. Han visade sig för dem efter sitt lidande och gav dem många bevis på att han levde, då han under fyrtio dagar lät sig ses av dem och talade med dem om Guds rike. Vid en måltid tillsammans med apostlarna befallde han dem: Lämna inte Jerusalem utan vän- 18 | Vart är vi på väg? ta på vad Fadern har utlovat, det som ni har hört av mig. Ty Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande. När de nu var samlade frågade de honom: Herre, är tiden nu inne för dig att återupprätta riket åt Israel? Han svarade dem: Det är inte er sak att veta vilka tider eller stunder som Fadern i sin makt har fastställt. Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns.1 Fyra grundläggande sanningar Ur ovanstående bibelsammanhang var det fyra betoningar eller områden som klev fram och pockade på uppmärksamhet. Det handlar om: Jesus; allt som Jesus gjorde... Ordet; ...och lärde...hade gett sina befallningar åt apostlarna...talade med dem om Guds rike... Vittnandet; ...bli mina vittnen i Jerusalem och i hela Judéen och Samarien och ända till jordens yttersta gräns... Anden; ...ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande...när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft... 1 Apg. 1:1-8 Evangeliet | 19 Dessa fyra betoningar är de vilka i boken lyfts fram som de fyra förutsättningarna för förvaltandet av evangeliet. Avstampet och utgångsläget för resonemanget i boken är den tro vilken burits vidare genom ständigt återkommande tider av andliga uppvaknanden bland Guds folk samt genom varje generations sökande efter vad Guds Ord egentligen säger – det jag här väljer att kalla väckelsekristen tro. Ett spritt naket evangelium Jag minns hur jag som ung nybörjarpredikant för snart trettio år sedan satt hemma hos den finlandssvenske legendaren Frank Mangs i hans sommarstuga i västra Värmland. De teologiska, läromässiga och kyrkopolitiska vindarna blåste som värst både från höger och vänster just vid den tiden. Och det som framförallt stod i fokus då, var samtalen och diskussionerna om framgångsteologin som kommit i och med församlingen Livets Ords framträdande på den svenska kyrkoscenen. Begreppet framgångsteologi var ett folkligare och även något nedsättande uttryck för den så kallade trosförkunnelsen. Den kom huvudsakligen från USA, och betonade starkt helanden och mirakler som resultat av människans tro. Som ung förkunnare ställde jag den uppriktiga frågan vad vi egentligen skulle predika och vad folket behövde höra. Svaret kom tveklöst och sekundsnabbt på sjungande finlandssvenska från den då drygt åttiofemårige förkunnaren. ”Ett spritt naket evangelium!” Det evangeliet har alltid mötts av två reaktioner, både på 20 | Vart är vi på väg? Nya Testamentets tid och genom väckelsehistorien. Å ena sidan den spontana, vilda och ohämmade berusningen och glädjen från de mer eller mindre trasiga, slagna, sårade, misslyckade, skuldtyngda och ensamma människor vilka tidigare kippat efter andan för att överhuvudtaget överleva, alltså vanligt löst folk som jag och kanske du som läser de här raderna just nu, som med vidöppna, uppspärrade ögon och gapande munnar fått se hur dörren till Guds rike som genom en stormvind slagits upp på vid gavel. Människor som varit trampade på, uträknade, sedda över axeln på och förnedrade fick plötsligt vittring på något de i sitt innersta och under hela sitt liv så innerligt drömt om och längtat efter. De goda nyheterna om något eller någon som kunde förvandla deras liv, med andra ord evangeliet om Jesus Kristus. De breda leendena och de glittrande ögonen är inte att undra på! Det hårda motståndet Men å andra sidan har det som reaktion på det spritt nakna evangeliet också alltid följt en annan reaktion hos andra människor. En vild, het och blossande indignation som ofta har vuxit till irritation för att öka till ilska och slutligen blomma ut i full vrede. Reaktionen har ofta funnits hos de religiösa, präktiga och i sina egna ögon felfria, de som under åratal slitit och arbetat upp en både religiös och mänsklig status och position. Nu fick de människorna se hur Jesus reservationslöst och helt utan vidare öppnade famnen för själva botten- Evangeliet | 21 skrapet i samhället, och med ett varmt leende lekande på läpparna hälsade dem välkomna rakt in i Guds rike. Inte undra på att ögonen blixtrade och kinderna blossade på dem som i egen kraft kämpat och knogat för att själva försöka komma in. Evangeliet hade en förmåga att landa mitt i sårbarhet, trasighet, svaghet och misslyckande men också att studsa mot den pansarhårda präktigheten, avskildheten och upphöjdheten. Dessa två reaktioner ledde i sin tur till två folkrörelser. Den ena svepte fram som en befrielserörelse genom det judeiska landskapet, över de galileiska kullarna, fram längs sjön Genesarets stränder via Jordanflodens brusande vatten och genom Jerusalems gator och gränder. Någon har kallat rörelsen för ”den galileiska våren”. Människor kunde gå ut i den flödande och värmande solens sken, sträcka sina armar mot himlen och uppleva evangeliets kraft till frälsning, hälsa och befrielse. Den andra folkrörelsen drev Jesus till korset.2 Varken eller, i lagomhetens land I dag predikas det från tusentals predikstolar i lika många kyrkor, samlingslokaler och kapell runt om i vårt land. Ändå måste vi konstatera följande om vi sätter ena handen bakom örat och lyssnar intensivt, och samtidigt lägger andra handen på hjärtat och blir riktigt ärliga. Vi hör varken det spontana, vilda glädjetjutet vilket berättar om befrielsen och frälsningen eller dånet från det hotfulla motståndet och den blixtrande vredens storm. 2 Matt. 27:1 22 | Vart är vi på väg? Och då, fortfarande med handen på hjärtat, smyger sig en lågmäld men ändå mycket verklig fråga innanför skinnet på åtminstone mig, en fråga som först av allt riktas mot mitt eget hjärta och min egen tjänst. Är det verkligen evangelium i Andens smörjelse vi förkunnar? Eller har vi mitt i våra kyrkor och vår religiösa värld, mitt bland våra ord, ritualer, symboler, former och verksamheter förlorat det som är själva kärnan i den kristna tron och i Guds rike, nämligen evangeliet? Eller om man vill uttrycka det lite mildare, har vi förlorat åtminstone evangeliets kraft? Ty detta budskap om korset är en dårskap för dem som blir förtappade, men för oss som blir frälsta är det en Guds kraft.3 Budskapet är en kraft till frälsning, hälsa och befrielse när det spritt nakna evangeliet förkunnas smort av Anden. I skrivande stund publicerar tidningen Dagen en artikelserie som knyter an till pastor David Wilkersons bok från 1974 vars svenska titel är ”Synen”. I artikelserien återges också delar av ett mycket uppmärksammat budskap Wilkerson förmedlade till den svenska kristenheten vid ett besök i Stockholm 2004. I budskapet sa han bland annat följande. Gud säger till Sveriges kristna: Jag kan inte göra allt jag vill med er, eftersom vi är i otakt med varandra. Det beror inte på att ni har fallit i avfällighet eller ondska. Problemet ligger på en annan nivå: Sveriges kristna har gripits av apati och håglöshet...de evangeliska kyrkorna har för3 1 Kor. 1:18 Evangeliet | 23 lorat sin kraft på grund av håglöshet och passivitet.4 Evangeliet är Guds Den bibelvers som satte igång de tankar vilka ligger till grund för hela det resonemang du möter i den här boken återfinns i Nya Testamentets första brev Paulus skrev till de kristna i Korint. Han beskriver där hur han, och de som samarbetade med honom, ville bli betraktade. Vilken syn på dem han ville att hans åhörare och läsare skulle ha. Som Kristi tjänare och som förvaltare av Guds hemligheter skall man alltså betrakta oss.5 Uttrycket drabbade mig våldsamt när jag en dag läste det. Det handlar alltså inte bara om att vittna och berätta om Jesus, det vill säga förkunna evangeliet. Det handlar också om att i en tjänst, ett sammanhang eller en församlingsmiljö på ett rätt sätt förvalta detta evangelium. Ordet förvalta betyder ”att ha hand om” eller ”administrera”, exempelvis i betydelsen att förvalta någons egendom eller ekonomi. Då handlar det om att hantera dessa tillgångar för den människas bästa som äger dem. Ingen människa, predikant, församling, rörelse eller kyrka kan alltså göra anspråk på eller äga evangeliet. Och därmed kan man inte heller sätta sig över det eller hantera det hur man vill. Det är Gud som äger evangeliet och det enda vi kan 4 5 Dagen, 16 november 2012 1 Kor. 4:1 24 | Vart är vi på väg? göra är att förvalta det på ett bättre eller sämre sätt. Evangeliets resultat, och konsekvenserna av förkunnelsen av detsamma, står enligt denna förståelse i relation till hur väl vi förvaltar det. Och av en förvaltare krävs att han visar sig pålitlig6. Förvaltandet är vårt Tankarna förde mig vidare i riktningen att det bör vara möjligt att förvalta evangeliet på ett sådant sätt att det kan behålla all den kraft till frälsning, befrielse och helande vi ser att det haft. Både där Jesus vandrade fram och där apostlarna drog vidare efter hans död, hans uppståndelse, hans himmelsfärd och slutligen hans utgjutande av Anden över dem. Men också på ett sådant sätt som visat sig gång på gång i det vi kallar väckelsehistorien. Men jag insåg också att det är möjligt att förvalta evangeliet på ett sådant sätt att det punkteras och därigenom också dräneras och töms på den ursprungliga kraft och laddning det egentligen har och blir en samling ord, läror och teorier utan förmåga att utföra det som det var tänkt att göra. Det handlar i sådana fall alltså inte om att evangeliet i sig har förlorat sin kraft, utan om att de som skulle förvalta det inte har visat sig vara pålitliga. Det var i spåren av den insikten och de tankarna budskapet i den bok du just nu håller i din hand växte fram. Efter att ha sökt i Ordet och via väckelsehistoriens rotsystem var det fyra områden från Apostlagärningarnas första kapitel som speciellt lyste fram mer än andra 6 1 Kor. 4:2 Evangeliet | 25 (något som redan lyfts fram i början av kapitlet), och som sedan formulerats i följande fyra påståenden, vilka jag uppfattar är de absoluta och helt grundläggande förutsättningarna för att kunna förvalta evangeliet väl: • • • • En frimodig bekännelse och förkunnelse av Jesus Kristus! En orubblig tro på och tillit till Guds Ord! Ett odelat fokus på att vinna människor för Gud! Ett absolut beroende av och förtroende för Anden! Slutsatsen blir alltså att evangeliet är en Guds kraft till frälsning och i den mån vi vill kämpa den goda kampen genom att förvalta och förkunna det väl, kommer den kraften att visa sig också idag och också hos oss. Det koncentrerade evangeliet Om vi med några mycket snabba penseldrag skulle vilja måla upp bilden av den första församlingens förkunnelse och ge den skarpa och tydliga konturer, skulle vi kunna använda två formuleringar från Nya Testamentet. Den ena är beskrivningen av när Filippus kommer till huvudstaden i Samarien och det enkelt och korthugget står att han predikade Kristus för folket7. Den andra formuleringen har jag redan citerat, när Paulus till de troende i församlingen i Korinth beskriver 7 Apg. 8:5 26 | Vart är vi på väg? sitt möte med dem i orden: Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst.8 Hela Apostlagärningarna är en enda beskrivning av hur det koncentrerade evangeliet, genom berättelsen och förkunnelsen om Jesus Kristus, nådde längre och längre ut och berörde fler och fler i den värld som då fanns, såväl geografiskt som socialt, kulturellt och etniskt. Att döma av utvecklingen för den första kristna församlingen under de årtiondena, på det sätt den beskrivs i Nya Testamentet, ser det ut som att det koncentrerade evangeliet där och då hade en enorm sprängkraft och dynamik i sig. Evangeliet och väckelsehistorien Här vill jag bara mycket kort göra några nerslag i de bakomliggande århundradena, och ge ett antal exempel på att hela den kristna historien är fylld av tillfällen då människor återupptäckt sanningar i evangeliet och i Ordet, vilka antingen glömts bort eller gömts undan. Därmed inte sagt att allt de gjorde eller sa var från Gud, för de var ju människor. Däremot har en del av återupptäckterna haft en direkt avgörande betydelse för stora delar av den väckelsekristna trons utveckling. Från medeltiden tar jag med endast ett exempel. 8 1 Kor. 2:2 Evangeliet | 27 Pierre de Bruys, fransk prest, lefde i början af 11:e århundradet i Languedoc, der han uppträdde som stiftare af petrobrusianernas sekt ...de Bruys sökte den sanna, osynliga, kyrkan i de troendes hjertan och förkastade den yttre, synliga, kyrkan emedan Gud lika väl kan tillbedjas i ett stall som i en kyrka. Han ifrade [kämpade, protesterade] mot celibat, mässa och barndop…9 de Bruys brändes på bål av Katolska kyrkan 1126, ett öde som drabbade många av väckelseförkunnarna under den så kallade mörka medeltiden. Med det enda besöket lämnar jag denna tidsperiod och hoppar raskt fram till tre mycket klassiska exempel på återupptäckta bibliska sanningar. Tron Ett avgörande ögonblick i den kristna historien var år 1517, och platsen var kyrktrappan utanför Allhelgonakyrkan, eller Slottskyrkan, i den tyska staden Wittenberg. Där på kyrkporten spikade Martin Luther upp sina berömda 95 teser, vilka bland annat var en protest mot Katolska kyrkans handel med avlatsbrev. Dessa brev var dokument man kunde köpa av kyrkan genom vilka man påstods kunna tillgodogöra sig tidsbegränsning eller lindring i den så kallade skärselden, för sig själv eller för anhöriga. Hammarslagen i Wittenberg 9 Nordisk familjebok, 1800-talsutgåvan 28 | Vart är vi på väg? blev startskottet för det som skulle komma att kallas reformationen och i förlängningen för protestantismen, från vilken Lutherska kyrkan utvecklats. De flesta frikyrkor i Sverige är framväxta ur reformationen, och den bibliska sanning som är dess stora bidrag till väckelsehistorien är att vi människor endast kan bli frälsta av nåd genom tron på Jesus, och inte genom gärningar eller egna prestationer. Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.10 Dopet Nu kommer vi in på återupptäckten av det bibliska dopet, av en del kallat vuxendop medan den funktionella termen är troendedop eftersom det inte är åldern som är den avgörande faktorn för dopet, utan den persons tro vilken låter sig döpas. Då tog Filippus till orda och började utifrån detta skriftställe predika evangeliet om Jesus för honom. När de nu färdades vägen fram, kom de till ett vatten, och hovmannen sade: "Se, här finns vatten. Vad hindrar att jag blir döpt?" Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hovmannen steg ner i vattnet och Filippus döpte honom.11 10 Rom. 5:1 11 Apg. 8:35-38 Evangeliet | 29 Ordet döpa i citatet kommer från grekiskans ”ebáptisen” vilket är en form av verbet ”baptízo” som betyder doppa. Han hörde om Jesus, kom till tro på honom och döptes till honom. Det var det baptismen återupptäckte och praktiserade. Som väckelserörelse började den egentligen på 1600talet, även om det funnits så kallade anabaptister (se nedan) genom hela kristendomens historia, ända från år 253 när biskop Cyprianus av Kartago, senare helgonförklarad av katolska kyrkan, proklamerar spädbarnsdopet som kyrkans lära. Påve Clemens den femte tillät också år 1311 det som nu är praxis i de flesta sammanhang där man praktiserar spädbarnsdop, nämligen att prästen tre gånger med handen häller vatten på barnets panna, så kallad barnbegjutning. Innan dess hade hela det späda barnet sänkts ner i vattnet.12 Ordet anabaptist kommer av grekiskans ”ana” vilket betyder åter. Ibland används också ordet vederdöpare från tyskans ”wieder” som även det betyder åter. Båda uttrycken blir alltså på svenska ”återdöpare”. En anabaptist eller vederdöpare är alltså någon som blivit barnbegjuten i ett kyrkligt sammanhang men sedan kommit till personlig tro på Jesus samt upptäckt det nytestamentliga dopet och därför låter sig döpas till Kristus. Baptismen spreds ut över världen från England under 1600- och 1700-talet och nådde Sverige i mitten av 12 Studiebibeln, Normans förlag, band 5, sidan 245 30 | Vart är vi på väg? 1800-talet. Lika säkert som ett brev på posten kom också förföljelsen av dem som ville följa vad Nya Testamentet undervisade om. Baptistledare blev bötfällda, fängslade och landsförvisade. Prästerna vägrade viga baptister och deras barn blev ofta tvångsbegjutna.13 Anden Slutligen lyfter jag fram återupptäckten av Anden och hans roll både i Ordet och det kristna livet och framförallt de praktiska, konkreta och bibliska erfarenheterna av andedopet och andeuppfyllelsen. Precis som med anabaptisterna och dopet i vatten finns exempel genom kristendomens hela historia på individer och rörelser som varit med om speciella erfarenheter kopplade till den helige Ande. I skiftet mellan 1800- och 1900-talet började dock en rörelse spira, för att ganska snart fullkomligt explodera. Den är unik under hela församlingens efterbibliska historia och kom att kallas pingstväckelsen, eller den pingstkarismatiska väckelsen. Genom egna erfarenheter av Anden återupplevde människor sådana bibelställen som: Han skall döpa er i den helige Ande och i eld... Ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande... När den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft... Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, 13 http://www.baptist.se/omoss/varhistoria.4.1300a18510bea4a55 2380009027.html (2012-11-17) Evangeliet | 31 allteftersom Anden ingav dem att tala.14 Idag beräknas att drygt en halv miljard människor är berörda av den pingstkarismatiska väckelsen och prognosen säger att om utvecklingen fortsätter som hittills kommer antalet om cirka 20 år att vara närmare en miljard. Här lämnar vi de väckelser vilka genom historien återupptäckt sanningar från Bibeln vilka glömts eller gömts, och än en gång fått vara med att i tro och praktik införliva dessa. Vad passar då bättre när vi ska avluta dessa korta reflektionerna om det nytestamentliga evangeliet än att leta oss fram till det första kapitlet i Johannesevangeliet. Där målar evangelisten på ett både poetiskt och grundläggande sätt, ja nästan skapelseberättande, upp bilden av Jesus som Guds levande, verksamma, skapande, sanna och livgivande Ord. I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud. Han var i begynnelsen hos Gud. Genom honom har allt blivit till, och utan honom har inget blivit till, som är till. I honom var liv... Och Ordet blev kött och bodde bland oss…15 Med det Ordet i ryggen vågar vi syna de företeelser i sömmarna, vilka bland annat hotar den tydliga bekännelsen och förkunnelsen av Jesus Kristus samt den orubbliga tilliten till Bibeln som yttersta auktoritet för de jesustroende, och därigenom också hotar att dränera 14 Matt. 3:11; Apg. 1:5, 8; 2:4 15 Joh. 1:1-4, 14 32 | Vart är vi på väg? själva evangeliet på dess kraft. Innan vi gör det ska vi dock ta oss en titt på vad Nya Testamentet säger om det uppdrag vi som kristna fått att utföra, och den utrustning vi fått att utföra det. Uppdraget | 33 Kapitel 2 Uppdraget Att dra åt samma håll Det finns ett uppdrag för den kristna församlingen. Beroende på hur man betonar orden i det påståendet, har jag till min förvåning upptäckt det vara mer eller mindre provocerande också i kristna sammanhang. Mest provocerande har det uppfattats om man betonar det lilla räkneordet ett. Begreppet uppdrag står i sammanhanget för att vinna människor för Gud, leda människor till Jesus, göra lärjungar, verka för människors frälsning, vädja till människor att låta sig försonas med Gud eller vilket uttryck vi nu vill använda för det nytestamentliga uppdraget att förkunna Kristus, så att Guds Ande får möjlighet att föda människor på nytt. Det jag uppfattat som provocerade reaktioner har märkligt nog oftast kommit från människor vilka själva stått i någon form av förkunnartjänst. De resonemang som då har förts har ofta löpt i tankebanorna att vi inte bara kan betona evangelisttjänsten bland de olika förkunnargåvorna som finns uppräknade i Efesierbrevets femte kapitel. Nej, vi måste se till mångfalden och förstå att de olika gåvorna och tjänsterna kompletterar varandra, och därför också ge dem alla utrymme samt inte lyfta fram någon på bekostnad av de andra. 34 | Vart är vi på väg? Det är i sig en märklig reaktion eftersom man idag nästan får söka med ljus och lykta för att hitta evangelisterna i våra församlingar. Men i sak håller jag fullständigt med ovanstående konstaterande och ser resonemanget om de kompletterande tjänsterna som självklart och naturligt. Det som dock förvånar mig är den tanke som verkar skymta fram, nämligen att evangelisttjänsten syftar till att verka för människors frälsning och de andra förkunnartjänsterna, apostelns, lärarens, profetens och herdens syftar till något annat. Vad detta ”något annat” skulle vara har jag aldrig riktigt förstått. Finns det andra övergripande syften för församlingens existens här på jorden än att hjälpa så många människor som möjligt att bli försonade med Gud och födda på nytt, och därigenom också frälsta in i en evighet i gemenskap med Herren Jesus? Strävar de olika tjänsterna åt olika håll? Inte underligt i så fall om vi ständigt hamnar på plus minus noll och alltid får börja om på ruta ett. Nej, så långt jag kan tränga in i Nya Testamentet kan jag inte se någon annan övergripande uppgift för församlingen än denna. Och ska vi i vår tid förvalta och förkunna evangeliet på ett sådant sätt att det får behålla sin kraft behöver vi än en gång vrida om fokus så det hamnar på evangelisering. Det finns ingen djupare fromhet än att vinna människor för Gud, vilken läromästare vi än lyssnar till som vill Uppdraget | 35 leda oss bort från detta. Det finns ingen högre andlighet än den som leder oss ut till människor för att hjälpa dem försonas med Gud, vilken tradition vi än följer som vill lura oss till att det finns någon sådan. Det finns ingenting som är större och välbehagligare inför Gud än att föra Jesus till människor och människor till Jesus, så att han kan föda dem på nytt till ett levande hopp. Det finns ett uppdrag! En av det sena 1900-talets evangelister dristade sig till att säga (här fritt ihågkommet): ”Allt som görs i församlingen och som inte syftar till att evangeliet ska nå fler människor, är som att möblera om i ett hus som brinner”. Faderns hjärtesak Vad säger då Nya Testamentet om att föra människor till Gud genom vittnesbördet och förkunnelsen om Jesus. För det första kan vi konstatera att detta är Faderns hjärtesak. Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.1 Sonen lämnade inte himlarnas rike i protest och trots mot Fadern för att fly till en annan värld där han fick leva sitt eget liv, ett liv som misslyckades när han slutligen dog en förbrytardöd på ett avrättningsredskap. Nej; 1 Joh. 3:16 36 | Vart är vi på väg? ...fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa. Han som till det yttre var som en människa ödmjukade sig och blev lydig ända till döden - döden på korset.2 Fadern tvingade inte Sonen att gå. Han sparkade inte ut honom ur sitt rike likt en kallhamrad tyrann, för att lämna honom åt sitt öde i händerna på blodtörstiga människor som till slut dödade honom, medan Fadern själv stod med armarna i kors och hånleende såg på. Nej, allt var ett gemensamt och frivilligt beslut byggt på kärlek. Sonen var villig att gå och Fadern avstod honom, det allra käraste han hade, sin älskade son. Hur kunde han göra det? Därför att han älskade människan så! Det är Guds hjärtesak att evangeliet ska nå till så många som möjligt, för att Andersson och Petterson och Lundström och jag, och alla andra förlorade söner och döttrar runt hela vår jord ska få en reell chans att låta sig försonas med honom. Därför var han beredd att offra, inte bara vad som helst utan det han älskade allra mest, sin egen son. Det är inte helt okomplicerat att tala om offer i vår del av världen, och i vår tid, eftersom begreppet inte har så stor relevans. För handen på hjärtat, och låt oss vara riktigt ärliga och uppriktiga för några ögonblick, vi offrar och avstår inte gärna i vårt svenska postmoderna 2 Fil. 2:6-8 Uppdraget | 37 välfärdssamhälle. Nej, vi kräver och ska ha. Vi har mycket närmare till rättigheterna än till skyldigheterna. Men Fadern offrade, och hans offer räddade världen för att det var framsprunget ur ett älskande hjärta. Sonens uppgift Att hjälpa människor till frälsning var också Jesu uppgift. Han varudeklarerade sig själv när han en gång anklagades av de religiösa och fromma för att han umgicks med fel slags folk. Människosonen har kommit för att uppsöka och frälsa det som var förlorat 3 sa han, och gjorde därmed tydligt vad som var hans huvuduppgift. I ett av de mest kända bibelkapitlen använder han tre berättelser för att riktigt mejsla in det hos dem som lyssnade. Också här är det anklagelser mot Jesus för att han befinner sig i fel sällskap som får honom att ta sig tid att förklara varför han överhuvudtaget kom hit till jorden. Berättelserna är de om det bortsprungna men återfunna fåret, det borttappade men återfunna myntet och den bortsprungna men hemvändande sonen. Avslutningen på alla berättelserna målas upp med samma grundfärg och tonas ut i samma slutackord. Jag säger er: På samma sätt blir det glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig inte över nittionio rättfärdiga som ingen omvändelse behöver... 3 Luk. 19:10 38 | Vart är vi på väg? ...på samma sätt blir det glädje bland Guds änglar över en enda syndare som omvänder sig... ...men nu måste vi ha fest och glädja oss. Ty denne din bror var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen.4 Slutackordet är den himlastormande glädjen över att människor genom evangeliet, de goda nyheterna, hittat tillbaka hem till Gud! Då Jesus bara har timmar kvar att leva och hans vandring mot korset oundvikligen börjar närma sig sitt slut koncentrerar han ner sina år här på jorden till ett enda avgörande ögonblick. När han står inför sitt livs utmaning, det laddade tillfälle när Gud i och genom honom och hans död ska försona världen med sig, säger han: Min stund är nära.5 Han hade en stund som var hans, och det var när evangeliet i praktiken lyftes fram och blev synligt med de allra skarpaste konturerna och i de allra starkaste färgerna. Han hade en uppgift som var hans, och den uppgiften var att söka efter och frälsa det som var förlorat. Den helige Andes huvudsyfte Att medverka till att leda Jesus till människor och människor till Jesus var också Andens huvudsyfte. Huvud4 5 Luk. 15 Matt. 26:18 Uppdraget | 39 resultatet av att Anden kom över de första kristna var att ungefär tre tusen människor kom till tro på Jesus, när de då fick höra evangeliet förkunnas. Detta skedde efter att lärjungarna blivit döpta i och fyllda av den helige Ande på det som brukar kallas den första pingstdagen. Kontrollfrågan vi kan ställa vad det gäller alla andliga manifestationer, fenomen, rörelser och strömningar: Leder de direkt eller i en inte alltför avlägsen förlängning till att fler människor får höra om Jesus och möta honom till frälsning? Kan vi svara ja på den frågan är det sannolikt den helige Ande som ligger bakom företeelserna. Är vi tvungna att svara nej bör vi vara ytterst vaksamma vad det gäller om de verkligen är framsprungna ur Anden, men mer om det i senare kapitel av boken. De första kristnas passion Att sprida evangeliet så att människor skulle komma till tro och bli frälsta var också de första kristnas passion. I den första församlingens innersta centrum brann en eld, som drev dem att gå ut och berätta om Jesus, om vem han var, vad han gjort och vad han betydde för dem. Den elden drev dem till djärvare och djärvare insatser för Guds rike och gav dem mer och mer mod att stå emot alla försök att tysta ner dem. Vi för vår del kan inte tiga med vad vi har sett och hört.6 Efter att ha blivit förbjudna av myndigheterna att 6 Apg. 4:20 40 | Vart är vi på väg? överhuvudtaget tala om Jesus, eller undervisa i hans namn, drar de sig tillbaka några ögonblick för att be, samla kraft och konferera. Bönestunden slutar inte i upprörda beslut om att hävda sin rätt och sin frihet att utöva sin tro och religion. Inte heller slutar den i en stor och djup ”å-vad-det-är-synd-om-oss”-suck. Nej den slutar i en innerlig vädjan till Gud: Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord…7 Evangeliet skulle ut till varje pris! Konsekvensen av passionen blev för dessa kristna den inställning Paulus gav uttryck för: Ve mig om jag inte predikar evangelium!8 Tecken som pekar mot Jesus Här vill jag lufta några funderingar kring undrens och tecknens roll i evangelisationen. När vi reflekterar över de karismatiska rörelserna och sammanhangen under de sista årtiondena av 1900-talet, kan vi se en omvänd syn på undrens och tecknens plats jämfört med vad Apostlagärningarna och breven i Nya Testamentet beskriver. I väckelsekampanjer och helandemöten predikades det då ofta om tro, och om vikten av att tro, för att hos människor bygga upp en längtan efter, och en förväntan på, att Gud skulle göra under. En av de negativa konsekvenser som följde av den praktiken var att tron mer och mer kom att uppfattas som en nödvändig pre7 8 Apg. 4:29 1 Kor. 9:16 Uppdraget | 41 station som vi kunde arbeta upp för att nå fram till ett gudsingripande. Jag hävdar absolut inte att det var synen, ambitionen och förkunnelsen de predikanter hade, som fanns i sammanhangen, men att det ofta blev det indirekta resultatet. När vi läser Nya Testamentet ser vi ofta en omvänd ordning vad det gäller orsak och verkan mellan tron och gudsingripandena. Där gjorde Gud under och tecken genom människor fyllda av den helige Andes kraft, och som en konsekvens av detta gavs tillfälle att vittna och förkunna om Jesus så att människor kom till tro. Undren i människors liv var det som ledde fram till tro, istället för att tron hos människor skulle leda fram till ett under. Jag skulle bre ut mig alldeles för mycket om jag skulle vandra genom hela Nya Testamentet och se på varje tillfälle när det skedde. Här nöjer jag mig bara med ett par exempel. Undren och tecknen, Andens övernaturliga nerslag i människors liv, fanns alltid i frontlinjen vad det gällde vittnandet om och förkunnandet av Jesus Kristus. Genom apostlarna skedde många tecken och under bland folket, och män och kvinnor i stort antal kom till tro på Herren. Jag vågar inte tala om annat än det som Kristus har utfört genom mig... för att hedningarna skulle föras till lydnad, genom ord och gärning, genom kraften i tecken och under, genom Andens kraft. 42 | Vart är vi på väg? Så har jag... överallt predikat Kristi evangelium. 9 Under i vår tid Under och tecken som leder till vittnande om och tro på Jesus är något som inte bara fungerade på Nya Testamentets tid, det fungerar än idag. Låt mig bara berätta om ett exempel i mängden, från en församling jag arbetat i någonstans i Sverige. En god vän till mig, en sekulariserad muslim som kommit till tro på Jesus, har skaffat polistillstånd för att stå på ett av stadens torg varje lördag i ett alldeles speciellt ärende. Bredvid apoteket sätter han upp en skylt där det står: ”Gratis helande!” När det kommer fram nyfikna och intresserade människor till honom, och det kommer fler än vad vi kanske skulle tro och framförallt ungdomar, samtalar han med dem och frågar sedan om han får be för dem i Jesu namn. Det får han oftast, och det är inte helt ovanligt att dessa får vara med om ett ingripande från Gud i sina kroppar. När han har bett för dem uppmanar han dem att gå hem och läsa evangelierna i Nya Testamentet. När jag läser min Bibel anar jag att det var ungefär så här det gick till när de första kristna fick vara med och sprida budskapet om Jesus ut över världen. Kanske inte med polistillstånd, skyltar och samma ordval. Men med under och tecken genom samme helige Ande. Förmodligen är min gode väns metod inte den som var9 Apg. 5:12, 14; Rom. 15:18-19 Uppdraget | 43 ken du eller jag ska använda. Överhuvudtaget tror jag vi är alldeles för snabba att kopiera strategier, koncept och metoder andra ägnar sig åt. Istället för att söka Andens ledning och kraft, söker vi framgångsrika idéer från ledare och församlingar runt om i världen som varit med om tillväxt i antal medlemmar i sina församlingar. Kanske borde vi ha lärt oss efter ett antal försök att Gud inte delar ut kopieringsapparater till sina tjänare och tjänarinnor och att följa-John-inställningen bara leder oss in i återvändsgränder där vi så småningom kör huvudet i väggen och skamset måste backa ut igen. Nej, istället borde vi hellre söka Guds originalväg för oss själva och för det sammanhang vi befinner oss i, för att bättre kunna vara med och utbreda Guds rike där vi är. Därför är min innerliga bön och längtan att vi än en gång skulle böja oss inför Guds vilja och låta oss gripas av passionen och drabbas av nöden vad det gäller människors frälsning, så att vi har förkunnelsen av de goda nyheterna om Jesus Kristus mitt i vårt absoluta och odelade fokus. Det finns nämligen ett uppdrag. Tjänstemän eller tjänande kvinnor och män? När vi läser Nya Testamentet ser vi sällan de olika namn på ledande funktioner i församlingar och andra kristna sammanhang vi i vår tid har vant oss vid att använda, allt ifrån ”präst” till ”ungdomsledare” och ”ordförande i styrelsen” samt allt där emellan. Namnen på funktionerna skiljer sig ofta väsentligt från den tydliga bild Ordet ger av hur Jesus vill bygga och leda sin 44 | Vart är vi på väg? församling. Men åt var och en av oss gavs nåden, alltefter den gåva som Kristus mätte ut... och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp.10 Det är de tjänstegåvorna Jesus vill använda i församlingsbygget, och därför ger han dem till människor som fyllda av Anden tjänar honom i detta bygge. En fulländad spännvidd av förkunnartjänster som täcker in hela spektrat av olika behov i församlingens utveckling och växt. ”Men jag är inte något av det här”, kanske du invänder när vi talar om tjänstegåvorna. ”Är det bara de som kan och ska tjäna Gud? Är det bara de som är Guds smorda tjänare, hur är det då med oss andra? Vi vanliga gräsrotskristna, ska vi bara vara mottagare av det Jesus förmedlar genom dem?” Nej, det synsättet rymmer en stor och förödande missuppfattning som punkterat stora delar av kristenheten och tömt den på den kreativitet och kraft den egentligen skulle ha. Synsättet med förmedlare mellan Gud och människor har via de historiska kyrkorna smugit sig på oss från det Gamla förbundet och dess gudstjänster. Där var det präster som medlade mellan Gud och folket och förmedlade från Gud till folket, liksom det är i de historiska kyrkorna idag. 10 Ef. 4:7, 11-12 Uppdraget | 45 I Kristi kropp, Guds levande församling, finns det däremot inga präster som står mellan Gud och människan i en roll av medlare eller förmedlare. Eller rättare skrivet, i Guds församling är vi alla präster! Petrus beskriver det på ett alldeles strålande sätt: Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus.11 Synsättet med prästen som Guds tjänare och folket som mottagare slår också igenom i vår tid vad det gäller bibelöversättningar, alltså bilden av en ämbetskyrka. Bibel 2000 är en översättning gjord av en statligt tillsatt kommission under de sista årtiondena av 1900-talet, då Svenska kyrkan fortfarande var knuten till den svenska staten. Bibelstället ovan från Efesierbrevet översätter den statliga kommissionen på följande sätt: De [fem tjänsterna] skall göra de heliga mera fullkomliga och därigenom utföra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp.12 I Svenska Folkbibeln däremot, vilken i detta fall är betydligt närmare den grekiska grundtexten, står det som vi redan sett ovan att de fem tjänsterna ska utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp. Språkmässigt kanske bara en millimeterskillnad 11 1 Petr. 2:9 12 Ef. 4:12, Bibel 2000 46 | Vart är vi på väg? men i praktiken blir skillnaden milsvid.13 I ämbetskyrkan är det den vigde prästen som tjänar Gud och bygger upp Kristi kropp. I den nytestamentliga beskrivningen som helhet, och i det citerade bibelstället i synnerhet, är det de heliga, de jesustroende gräsrotskristna som du och jag, som bygger upp Kristi kropp, utrustade till det av de olika tjänstegåvor Jesus gett oss. Det finns också gåvor vilka Anden ger oss av nåd, för att vi ska kunna tjäna Jesus bättre, om vi vill vara lärjungar som antar utmaningen att vara tjänande kvinnor och män. Den här boken är inte platsen för ett djupborrande i Nya Testamentet vad det gäller alla dessa gåvor, men vill du fortsätta läsa om dem kan du gå till bibelställen som Romarbrevets och Första Korintierbrevets tolfte kapitel. Det senare bibelstället säger ...allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en14. Och vill du se hur de fungerade i praktiken kan du läsa om Jesu verksamhet i evangelierna och lärjungarnas verksamhet i Apostlagärningarna. 13 Studiebibeln, Normans förlag, band 4, sidorna 104-106 14 1 Kor. 12:11 Utrustningen | 47 Kapitel 3 Utrustningen Vettskrämda lärjungar Han vet inte om han ska skratta eller gråta när han kikar upp med ena ögat och ser de andra som tillsammans med honom sitter runt väggarna i rummet där på övervåningen, lika rädda som han själv. Dörrar och fönster är låsta och igenbommade. Rullgardiner och persienner är nerdragna och förfällda. Blickar och ansiktsdrag är skärrade och spända. Atmosfären i rummet är så laddad och fylld av rädsla att man nästan kan ta på den. Samtidigt hör han fortfarande Jesu ord ringa i öronen: Gå ut i hela världen och predika evangelium… 1 och; ni ska vittna om mig …ända till jordens yttersta gräns2. Hela situationen är så osannolik och absurd så Petrus vet inte om han ska skratta eller gråta där de sitter, ...lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av rädsla för judarna3. Bara några dagar senare står samme Petrus mitt på stadens torg, tillsammans med de andra lärjungarna och inför tusentals människor. Och med glödande hjärta och flammande ögon slungar han ut ett klockrent och kristallklart budskap om Jesus Kristus. Han borrar in blicken i sina åhörare och påstår att; med romarna, ocku1 2 3 Matt. 28:19 Apg. 1:8 Joh. 20:19 48 | Vart är vi på väg? pationsmakten, till hjälp spikade ni fast honom på korset och dödade honom4. Men det ska ni veta, ja inte bara ni utan hela Israels folk, att denne Jesus som ni korsfäste, honom har Gud gjort både till Herre och Messias5. Det märkliga är att orden från den nyss vettskrämde lärjungen har sådan kraft att det hugger till i hjärtat hos dessa tusentals människor och de ropar; ”vad ska vi göra?” Då får de höra den enkla och grundläggande vägen till frälsning och försoning: Omvänd er och låt er alla döpas i Jesu Kristi namn, så att era synder blir förlåtna.6 Resultatet av uppmaningen till omvändelse och inbjudan till Jesus blir att tre tusen människor tar emot honom som Frälsare. Det är i det läget frågan inte bara smyger sig på oss, utan drabbar oss med bedövande kraft. Vad i hela världen är det som har hänt? Är det verkligen samme Petrus vi såg sitta tillsammans med de andra lärjungarna darrande, förskrämd och hukande några dagar tidigare? Om inte den mannen lider av en påtaglig personlighetsklyvning så måste något mycket drastiskt och revolutionerande ha hänt! Nej, det handlade inte om en kluven personlighet, det handlade istället om att en Jesu lärjunge fick blomma ut i sin fulla personlighet. Och med hela sin varelse fick bli ett fungerande instrument i en levande Guds hand. Vad 4 5 6 Apg. 2:23 Ibid., 2:36 Ibid., 2:38 Utrustningen | 49 var då hemligheten och nyckeln till att det kunde ske? När pingstdagen hade kommit var de alla samlade. Då kom plötsligt från himlen ett dån, som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Och de uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala.7 Den helige Ande är skillnaden Nyckeln och hemligheten stavas den helige Ande. Det var den helige Ande som gav en grupp förskrämda och darrande lärjungar mod och kraft att bli vittnen. Det var den helige Ande som fick en samling hukande och backande jesustroende att sträcka på sig, kliva fram och bekänna sin Herre. Det var den helige Ande som vände riktningen från bakåt och inåt till framåt och utåt. Det var den helige Ande som tände elden vilken skulle komma att ta tron på Jesus genom årtusenden och runt hela världen. Det var den helige Ande som var den gnista som satte stad efter stad, land efter land och kontinent efter kontinent i brand för Jesus, genom människors vittnande om och förkunnelse av honom. Och det är den helige Ande som idag kan förvandla en 7 Apg. 2:1-4 50 | Vart är vi på väg? förlamad, vilsen och förvirrad svensk kristenhet till en blomstrande rörelse i vilkens spår människor blir frälsta, helade och befriade. Det är den helige Ande som är skillnaden. När vi läser berättelserna om Jesus i evangelierna upptäcker vi något verkligt spännande, och för en del kanske riktigt förvånande. Ingenting av det Jesus gjorde av övernaturlig art gjorde han i kraft av sin gudomliga natur! Han var sann Gud och sann människa, hundra procent Gud och hundra procent människa (han var alltså tvåhundra procent, en bedrift inte många klarar av), men inget av alla de underverk, helanden, kraftgärningar och profetiska tal han presenterade gjorde han i kraft av sin gudomlighet. Fastän han var till i Gudsgestalt, räknade han inte tillvaron som Gud såsom segerbyte utan utgav sig själv genom att anta en tjänares gestalt då han blev människa.8 Det ögonblick Jesus verkställde Faderns vilja genom att kliva in i den jordiska dimensionen och låta sig födas av en kvinna, tog han bildligt talat av sig den himmelska kostymen med alla dess gudomliga resurser och hängde in den i den himmelska garderoben. Han valde att avstå all sin naturliga och gudomliga kraft för att bli människa. Hur kunde han då göra allt han gjorde? Svaret är lika enkelt som befriande: I den helige Andes 8 Fil. 2:6-7 Utrustningen | 51 kraft! Låt oss gå till Bibeln för att se om det stämmer. Jesus och Anden När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Och medan han bad, öppnades himlen och den helige Ande sänkte sig ner över honom i en duvas skepnad.9 Ingenstans i Nya Testamentet talas det om att Jesus före detta ögonblick gjorde någonting av övernaturlig art. Det stryks också under av Lukas när han i samma sammanhang skriver att: Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning.10 Nåväl, Jesus har nu varit med om en uppfyllelse av Anden eftersom Lukas skriver att han uppfylld av den helige Ande återvände...från Jordan11 och att han dessutom fördes av Anden omkring i öknen...12 I öknen går han i konfrontation med den Onde men både besegrar honom och befaller honom, i kraft av Guds ord, att gå. Hittills kan vi alltså konstatera att den helige Ande kom ner över Jesus, uppfyllde honom och förde, eller ledde, honom. Men det stoppar inte med det. Jesus vandrar vidare ledd av Anden och nu kan vi upptäcka ett klart samband mellan Jesu erfarenhet och det lärjungarna fick vara 9 10 11 12 Luk. 3:21-22 Ibid., 3:23 Ibid., 4:1 Ibid., 4:1 52 | Vart är vi på väg? med om den första pingstdagen. I Andens kraft vände Jesus tillbaka till Galiléen, och ryktet om honom gick ut i hela trakten däromkring.13 Själv beskriver han det genom att läsa en profetia från Jesaja, när han står i synagogan i sin hemstad Nasaret. Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig till att predika glädjens budskap för de fattiga. Han har sänt mig för att ropa ut frihet för de fångna och syn för de blinda, för att ge de betryckta frihet och predika ett nådens år från Herren.14 Sedan konstaterar han att i dag har detta skriftställe gått i uppfyllelse inför er som lyssnar15. För nu har den tre år långa vandringen börjat med frälsningsunder, befrielseunder, helandeunder, kraftgärningar och profetiskt tal, en vandring som inte kommer att sluta förrän Jesus når målet, korset på kullen utanför Jerusalem. Petrus bekräftar samma tanke när han står hemma hos militären Kornelius i Cesarea och säger: Gud smorde Jesus från Nasaret med den helige Andes kraft, han som gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld, ty Gud var med honom.16 13 14 15 16 Luk. 4:14 Ibid., 4:18-19 Ibid., 4:21 Apg. 10:38 Utrustningen | 53 Hur var Gud med honom? Jo, genom den helige Andes smörjelse och kraft! Att Jesus verkade ledd, fylld och smord av den helige Ande är räddningen för oss när vi tänker på vår tjänst för honom. Han sa själv till lärjungarna, strax före stafettväxlingen när evangeliet skulle lämnas över till dem för att bäras vidare och senare nå ända fram till oss: Som Fadern har sänt mig sänder jag er.17 Låt oss leka med tanken att Fadern sänt Jesus i kraft av hans gudomlighet, och han sedan vänt sig till oss och sagt; ”som Fadern sänt mig, så sänder jag er, alltså i kraft av er gudomlighet”. Då hade det varit, som man brukar säga, kört. Åtminstone för mig. Då hade jag fått packa ihop min Bibel, lägga ihop min dator, och tacka för mig. För den som sitter och knackar ner de här tankarna just nu är bara människa, hundra procent och rakt igenom. I mig finns inget gudomligt. Däremot finns det någonstans i mitt väsen, någonstans i den kropp som omsluts av huden, en pånyttfödd ande. I den anden finns också Guds helige Ande, både enligt vad Bibeln lär och egen erfarenhet bekräftar. Det är denne Ande som också vill förvandla mig att bli mer lik Jesus. Men gudomlig blir jag ändå aldrig, jag får nöja mig med att alltid vara människa, rakt igenom. Det var i denne helige Andes kraft Fadern sände Jesus. Och det är i denne helige Andes kraft Jesus sänder mig. Och det är i denne helige Andes kraft Jesus sänder dig. 17 Joh. 20:21 54 | Vart är vi på väg? Samme Ande som Jesus Den vilken blivit döpt i, samt blir uppfylld och smord av, den helige Ande har exakt samme Ande som Jesus hade. Inte en annan ”mini-Ande” eller en Ande lite mer anpassad för oss vanliga dödliga och rationella västerlänningar. Inte har hon heller mindre av denne samme Ande än vad Jesus hade, alltså en ”del-Ande”, ”halv-Ande” eller ”kvarts-Ande”. (Egentligen är det ju Anden som bör ha oss, vilket är mer både teologiskt och språkmässigt korrekt, men för att kunna föra resonemanget fortsätter jag med det omvända bildspråket.) Nej, exakt samma Ande, och lika mycket av denne Ande, som Jesus levde och verkade i, har du och jag tillgång till när vi är uppfyllda av Guds helige Ande, därför att; den som Gud har sänt talar Guds ord. Gud ger honom sin Ande utan att mäta.18 Från Jesus kommer till och med följande häpnadsväckande påstående: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till Fadern.19 ”Hur är det möjligt?” tänker vi. För att förstå det måste vi se efter vad Jesus gör när han kommer till Fadern, förutom att han vädjar och ber för oss. Vad gör han mer? Jo, han tar emot helig Ande av Fadern och utgjuter den över de försonade jesustroende, som befinner sig på jor18 Joh. 3:34 19 Ibid., 14:12 Utrustningen | 55 den: Sedan han [Jesus] nu genom Guds högra hand har blivit upphöjd och av Fadern tagit emot den utlovade helige Ande, har han utgjutit detta som ni ser och hör.20 Orsaken till att vi som är Jesu lärjungar kan göra gärningar som han, ja enligt hans egna ord ännu större, är att han vill döpa oss i och fylla oss med densamme Ande han själv hade under sitt liv här på jorden. Den helige Ande är en person, en av personerna i den treenige Gudomen. Just därför är det omöjligt när vi talar om Anden att ha en annan sorts eller mindre av honom. Där hjälper till och med logiken oss. Gud är den som inte bara sänder dig och mig att vittna och förkunna om Jesus, utan också ger den kraft och de resurser vi behöver för att kunna göra det. För det första får vi den motivation och drivkraft vi behöver, en brinnande kärlek till både Jesus och människor; ty Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande, som han har gett oss21. För det andra får vi den frimodighet och styrka vi behöver för att både våga och orka med tjänsten; ...jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden22. 20 Apg. 2:33 21 Rom 5:5 22 Luk. 24:49 56 | Vart är vi på väg? Och till slut får vi också de övernaturliga och gudomliga resurser vi behöver för att evangeliet ska kunna visa sin kraft till frälsning, helande och befrielse. Den kraft vilken gör att evangeliet tränger igenom försvarsmekanismer, otro, likgiltighet och andra hinder så att budskapet om Jesus når ner till människans allra innersta och där startar den process som för henne till Jesus. Ingen kan komma till mig [Jesus] om inte Fadern som har sänt mig drar honom.23 Vad Anden gör i och genom oss Bibeln talar om en speciell erfarenhet som har stor betydelse i förståelsen av kopplingen mellan den helige Ande och vårt vittnande och förkunnande. Det kallas i Ordet för att döpas i de helige Ande, eller att den helige Ande faller på eller kommer över någon. Begreppen är, enligt min förståelse av Skriften, beskrivningar av samma företeelse. Här kommer jag att gör en djupdykning i de sammanhang i Nya Testamentet där erfarenheten omtalas, eftersom den enligt min uppfattning är så central, men också många gånger både missförstådd och i en del sammanhang bortglömd. Lägg märke till att när samma erfarenhet omtalas i följande bibelverser, används uttrycken ”döpas i den helige Ande” och att ”Anden faller på” eller ”kommer över” 23 Joh. 6:44 Utrustningen | 57 någon om samma företeelse, utan någon som helst antydan om att det skulle finnas en skillnad mellan dem. Som vi redan konstaterat står det om Jesus att den helige Ande sänkte sig ner över honom innan han gick in i sin tjänst. Johannes döparen sa också om samme Jesus att: Han skall döpa er i den helige Ande och i eld.24 Jesus lyfter fram samma erfarenhet själv när han säger: Johannes döpte med vatten, men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande, 25och senare i samma kapitel lovar att när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen26. Det händer på den första pingstdagen i det jag redan refererat, när tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Lärjungarna var med om samma erfarenhet i sin tjänst: Medan Petrus ännu talade föll den helige Ande över alla som hörde ordet27 och han beskriver det så här när han senare berättar om det; ...när jag började tala, föll den helige Ande på dem, alldeles som på oss under den första tiden. Då kom jag ihåg vad Herren hade sagt: Johannes döpte med vatten, men ni skall döpas i den helige Ande.28 24 25 26 27 28 Matt. 3:11 Ibid., 1:5 Ibid., 1:8 Ibid., 10:44 Ibid., 11:15-16 58 | Vart är vi på väg? Och slutligen var det också Paulus erfarenhet: När Paulus lade händerna på dem, kom den helige Ande över dem, och de talade med tungor och profeterade.29 Att denna erfarenhet enligt bibelsammanhangen har en koppling till tjänst för Jesus är odiskutabelt, framför allt till vittnandet om och förkunnandet av honom. Att det dessutom handlar om en specifik och noterbar erfarenhet vid sidan av den andliga pånyttfödelsen är också tveklös, i den mån man vill hålla sig till vad Ordet säger, även om båda gudsingripandena kan ske vid samma tidpunkt. Att erfarenheten är påtaglig med hörbara och synliga tecken är också ställt utom allt tvivel om man ser på de ovan citerade verserna i Skriften där den omtalas. Att erfarenheten i förlängningen ledde till att de jesustroende fick del av en övernaturlig och gudomlig kraft i spridandet av evangeliet, är också helt uppenbart i den fortsatta läsningen av Apostlagärningarna och breven. Att erfarenheten jag här skriver om däremot skulle begränsas till att gälla enbart den första tidens kristna församling finns det ingenting i Skriften som ens antyder. Missbruk, obruk eller sunt bruk? När vi talar om Anden i samband med den tjänst du och jag som jesustroende utför, är det också på sin plats att 29 Apg. 19:6 Utrustningen | 59 något nudda vid den rädsla som brett ut sig i vår tid vad det gäller olika synliga och hörbara uttryck av Anden genom församlingen. Nu menar jag inte alls de spektakulära fenomen vi kommer att beröra i kommande kapitel. Nej, det handlar om bibliska, sunda och nyttiga uttryck vilka egentligen är naturliga i ett församlingsliv där Andens liv pulserar och flödar, som exempelvis profetior, kraftgärningar och tungomålstal, men som vi ibland önskar tona ner för ”vad ska folk annars tro och säga om oss”? Det handlar alltså om en rädsla för att människor utanför församlingen ska stötas bort av dessa Andens uttryck. Min bestämda uppfattning är att om vi ska lyckas med det stora uppdraget behöver vi inte ett ”missbruk” av Andens yttringar men inte heller ett ”obruk” av dem, för att använda lite norrländsk grammatik. Det vill säga att vi inte använder dem alls. Nej, vi behöver ett sunt bruk som följer de riktlinjer och uppmaningar vi får i Nya Testamentet vad det gäller Anden och församlingslivet. Låt mig exemplifiera med den ibland återkommande och brännande frågan om andedopet och tungotalet. Ibland hör jag frågan; ”måste man tala i tungor för att vara andedöpt?” (ofta tror jag den frågan bottnar just i rädslan för att betraktas som suspekt och fanatisk), och mitt svar är; ”man måste ingenting här i världen!” Man måste inte äta, dricka, sova och egentligen inte andas 60 | Vart är vi på väg? heller. Men det är betydligt lättare att leva, och man lever dessutom betydligt längre, om man gör allt detta. Du måste inte tala i tungor, men det blir betydligt lättare att leva som kristen om du använder det tungotal Jesus vill ge dig. Det är inte en plågsam pålaga utan en stimulerande styrka. Det vi talar om här är det tungotal den jesustroende enligt Nya Testamentet får för sin egen uppbyggelse. Vi kan också läsa om ett tungotal där människor får tala andra jordiska språk de inte lärt sig. Till slut kan vi också i Ordet se beskrivningen av ett profetiskt tungotal som ska uttydas för att göras begripligt. Den som talar tungomål talar inte till människor utan till Gud. Ingen förstår honom, när han i sin ande talar hemligheter... De uppfylldes alla av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala. Om någon talar tungomål, får två eller högst tre tala, och då en i sänder, och någon skall uttyda det. Men finns det ingen som uttyder, skall den som talar tungomål tiga i församlingen och endast tala för sig själv och till Gud.30 Här är det också uppenbart och tydligt att man i den första församlingen på ett ganska odramatiskt sätt visste att de olika andegåvorna hela tiden var i funktion i församlingen men också att man visste vilka som hade de olika 30 1 Kor. 14:2; Apg. 2:4; 1 Kor. 14:27-28 Utrustningen | 61 gåvorna. Hur skulle annars tungotalaren kunna veta om uttydaren var där eller inte? Personligen är jag övertygad om att Andens sunda yttringar efter Ordets riktlinjer enbart är en styrka för dig och mig i vårt vittnande om Jesus, för att inte säga till och med en förutsättning. Med den förståelsen i ryggen inser jag att ett av de absolut största behoven i vår tids kristenhet är att vi får vara med om att Jesus döper oss i Anden och låter Anden komma över oss ”alldeles som på lärjungarna under den första tiden” som det står i Apostlagärningarna. Att vi ständigt låter oss fyllas av, och förnyas i, Andens överflödande liv. Denna Andens påfyllnad och förnyelse har vi, som jag ser det, ett desperat behov av i vårt lands och vår tids kristenhet, eftersom det är genom den vi också får tillgång till de tjänster och gåvor han vill ge oss till hjälp i vårt vittnande om Jesus. Fram kommer man ju alltid, men vart? För att veta vilken väg man ska välja är det viktigt att veta vart man ska. Det gäller alltifrån bilresor på semestrar till församlingens sökande efter vägarna in i framtiden. Frågan om vad målet är kommer före frågan om val av väg. Minns du när Alice i Underlandet träffar Cheshirekatten och frågar: ”Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?” och katten svarar: ”Det beror på vart du vill komma!” ”Det spelar inte så 62 | Vart är vi på väg? stor roll...” säger Alice, och katten flikar snabbt in innan Alice hinner fortsätta; ”då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar!” Sedan fullföljer Alice sin mening; ”...så länge som jag kommer någonstans.” ”Åh, det kommer du att göra, sa katten, bara du går tillräckligt långt.” Det är klart att församlingen kommer att komma gonstans, bara vi håller på tillräckligt länge och tillräckligt långt, och spelar det egentligen ingen vart vi ska så spelar det ju heller egentligen ingen vilken väg vi väljer. någår roll roll Men om vår vilja och väg ska bli densamma som Guds, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen31, så behöver vi inom vårt lands kristenhet och i vår tid förvalta evangeliet väl. Vi behöver ha en frimodig bekännelse och förkunnelse av Jesus Kristus, en orubblig tro på och tillit till Guds Ord, ett odelat fokus på att vinna människor för Gud och ett absolut beroende av och förtroende för Anden! Och då vill jag sätta strålkastaren på ett antal företeelser vilka enligt min uppfattning utgör hot, både mot detta förvaltande och mot själva kraften i evangeliet. 31 1 Tim. 2:3-4 Förkyrkligande | 63 Kapitel 4 Förkyrkligande Ordens betydelse Kommunikation har aldrig varit människans bästa gren, vare sig den som sker via talade eller skrivna ord eller den som sker via kroppsspråk och handlingar. Att gå ifrån ett samtal mellan ett antal individer, och veta med bestämdhet att alla förstått exakt vad alla andra syftat på och menat, kommer nog för alltid att både vara och förbli en önskedröm. Du har säkert som jag varit med om att du i ett samtal trott att den du talade med och du förstod varandra, bara för att senare upptäcka att ni nästan inte ens talat om samma sak. Därför är det aldrig fel i mötet med en läsare, eller med en talande människa, att försöka reda ut vad det egentligen är man menar. Av den anledningen tar jag mig tid och plats att här relativt utförligt poängtera min uppfattning om ordens, men också handlingarnas, betydelse för förståelsen av en företeelse. Allt för att så långt det är möjligt också bidra till förståelsen av tankarna bakom orden i det jag skriver om hoten mot evangeliets förvaltande. Alla har vi väl någon gång citerat den romerske politikern Cato, vilken under en period på tvåhundratalet före Kristus avslutade alla sina tal i senaten med orden ”för övrigt anser jag att Karthago bör förstöras”, oavsett vad 64 | Vart är vi på väg? han i övrigt talat om. Mycket riktigt totalförstördes staden några år senare i ett romerskt anfall och hela dess befolkning såldes som slavar. Ord har alltid en betydelse. De definierar, beskriver, förklarar och kan ge en mer eller mindre tydlig bild av en företeelse eller ett sammanhang. Utan att ge orden för stor betydelse kan man ändå hävda att våra medvetna eller omedvetna val av ord när vi vill definiera eller förklara något, både speglar och tydliggör det vi vill beskriva, men visar också vår grundläggande syn på företeelsen. Men inte bara det, utan med orden vi använder antingen bekräftar eller förkastar vi också det vi talar om. De ord vi använder har makt att påverka tanken. Vi är inför morgondagen verbalt med och formar saker och företeelser genom de ord och formuleringar vi använder och upprepar om något. För att exemplifiera vill jag mycket kort föra ett resonemang runt en del av de trender vi kan se i utvecklingen av det som i folkmun brukar kallas frikyrkorna. Låt oss se på de församlingars förändringsprocess vilka har sprungit fram ur väckelserörelserna och låt oss göra det genom några av de ord vi idag använder om oss själva och i våra verksamheter inom svensk frikyrklighet. En fri kyrka Själva bruket av ordet frikyrka är i sig intressant i vår Förkyrkligande | 65 tid då alla kyrkor är fria från staten, något som inte var fallet då begreppet etablerades. Före millennieskiftet ställdes som bekant fenomenet frikyrka i relation till Svenska kyrkan vilken var en statskyrka, alltså en kyrka bunden till staten. I det perspektivet finns egentligen ingen relevans i att nu för tiden använda ordet fri tillsammans med ordet kyrka. I de fall vi ändå gör det måste vi också vara beredda på frågan vad en frikyrka i så fall är fri från eller fri till. Nåväl, vi kan i alla fall konstatera att i dagens Sverige benämns kristna församlingar av såväl människor utanför som inom desamma som kyrkor. Exempelvis ”missionskyrkan i Xstad har i helgen anordnat en utställning som handlat om…”. Eller ”jag och min familj är med i Pingstkyrkan i Yköping”. I det allmänreligiösa samhällsperspektivet används också ofta ordet kyrka för att definiera hela den så kallade kristna religionens sammanhang, i relation både till det sekulära samhället och till andra religioners sammanhang. Exempelvis ”men kyrkan engagerar sig starkt för integrationen av flyktingar i Z kommun”. Eller ” ...och kyrkan för en dialog med muslimerna vid planerna på byggandet av en moské i Åäöstad”. Låt mig nu raskt kasta mig in i försöket att ge några snabba och konkreta exempel på resonemanget ovan om att val av ord både speglar och präglar ett sammanhang. Jag lyfter då fram ett par begrepp som jag menar belyser utvecklingen inom de församlingar vilka har sina rötter i olika historiska väckelserörelser Man skulle kunna kalla 66 | Vart är vi på väg? det en beskrivning av resan från väckelserörelse till kyrka. Det första exemplet tar jag från den del av frikyrkligheten vi kallar Pingst, eftersom det är det sammanhang jag bäst känner till. Jag anser dock att resonemanget har relevans inom hela den värld vi idag känner som svensk frikyrklighet. Från pingstväckelse till pingstkyrka Under de första årtiondena av förra seklet kom den helige Ande på ett kraftfullt och dramatiskt sätt över kristenheten i Norden, så väl som över kristna i andra delar av världen. Hos dem som tog emot denna våg av Anden i Sverige kom skeendet bland annat att gestaltas och formas i det som kom att kallas Pingstväckelsen, ett ord som beskrev både det andliga skeendet i sig men också identifierade en del av de församlingar som öppnade för detsamma. Det växte alltså fram en gemenskap bestående av ett antal kristna församlingar med en gemensam identitet som byggde på den andliga erfarenheten och på förståelsen av hur densamma påverkade såväl bibelsyn som församlingssyn och sättet att se på omvärlden. Eftersom jag just nu resonerar om och poängterar ords förmåga att beskriva men också vara med och forma ett sammanhang, och inte först och främst forskar i historien, kan jag bara snabbt och enkelt konstatera att någonstans längs vägen byttes det ord ut vilket defini- Förkyrkligande | 67 erade den beskrivna gemenskapen. Pingstväckelsen blev Pingströrelsen. Efter ytterligare någon tid började användandet av ordet Pingstkyrka bli mer och mer vanligt och idag är det naturligt för förmodligen de flesta som befinner sig i detta kristna sammanhang att säga att man tillhör en Pingstkyrka. Antingen i en viss stad eller Pingstkyrkan i ett större sammanhang. Om förskjutningen varit medveten i form av beslut i olika forum, eller om utvecklingen skett gradvis och smygande är jag inte rätt människa att svara på. Det kan de vilka forskat eller forskar i Pingstväckelsens historia göra bättre. Jag bara konstaterar att förändringen har skett och ser på den utifrån det resonemang jag redan pekat på, nämligen att de ord vi använder om något både speglar och formar detsamma. Gudstjänster och tjänster för Gud Tillåt mig också helt kort nämna ytterligare några få ord och företeelser som pekar på den process av förkyrkligande av väckelserörelserna jag hävdar att man kan spåra. I de flesta frikyrkor samlas man inte längre till förmiddagsmöten på söndagarna utan till gudstjänst, ett ord som används allt oftare också om samlingar vid sidan av söndagsförmiddagarnas. Jag uppfattar också att gudstjänsten som företeelse, i just denna betydelse, fått en större plats och ett starkare fokus i vår tid vad det gäller intresset för former, 68 | Vart är vi på väg? innehåll och betoningar, även inom de församlingar och sammanhang vilka sprungit fram ur väckelserörelserna. Tanken att det främst är genom gudstjänsten församlingen uttrycker sin tro, är idag självklar inom hela spännvidden av svensk kristenhet. Från ledningen för Akademi för ledarskap och teologi (ett utbildningsorgan som betjänar Pingströrelsen, Evangeliska Frikyrkan och Svenska Alliansmissionen) sägs att: Självklart jobbar vi mycket med frågor kring hur vi som församlingar gestaltar tron i allmänhet och hur vi gör det i gudstjänsten i synnerhet. Gudstjänsten är givetvis inte det enda...uttrycket för den kristna tron, men det är klart att det är ett mycket centralt uttryck för den kristna tron.1 Begreppet gudstjänst som benämning på de kristnas samlingar har inte sina rötter i Nya Testamentets vokabulär, utan kommer antingen från Gamla testamentets begreppsvärld eller från de historiska kyrkornas benämningar av sina samlingar. Ordet förekommer endast i 27 bibelverser i ett urval olika svenska översättningar av Nya Testamentet. Dessa översättningar är: 1917 års översättning, Bibel 2000, Svenska Folkbibeln och Bo Giertz översättning. Den sistnämnda är den som oftast använder begreppet gudstjänst.2 1 http://www.varldenidag.se/nyhet/2012/10/22/Gudstjanstenarframst-for-troende (2012-11-17) 2 Henrik Sjöholm, Karaktärsdrag i gudstjänster i den tidiga kyrkan, Korteboskolan Förkyrkligande | 69 Giertz var biskop i Göteborgs stift i mer än 20 år och representerade inom Svenska kyrkan den så kallade högkyrkligheten vilken starkt betonar vikten av de kyrkliga ämbetena, de olika sakramenten och den liturgiska gudstjänsten. I hans översättning av Nya Testamentet förekommer ordet gudstjänst 19 gånger av de 27 bibelverserna.3 I den statliga Bibelkommissionens översättning av samma Nya Testamente i Bibel 2000 förekommer ordet 9 gånger. I Svenska Folkbibeln, den översättning jag använder mig av, förekommer ordet endast 5 gånger i hela Nya Testamentet. Inte i någon av dessa bibelverser syftar ordet på de jesustroendes samlingar Förutom när det i Hebreerbrevet två gånger hänvisas till Gamla förbundets gudstjänster finns det med när Paulus talar om den kristnes överlåtelse till Gud, när samme författare beskriver det sätt lagiska kristna uttrycker sin tro på och slutligen när det talas om ett praktiskt perspektiv vad det gäller att tjäna Gud här i världen. Så förmanar jag nu er...att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst.4 ...människors bud och läror...uppfattas visserligen som 'vishet', med sin självvalda gudstjänst, sin 'ödmjukhet' och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara 3 Nationalencyklopedin, ”Högkyrklighet” och ”Bo Giertz”; bibeln.se 4 Rom. 12:1 70 | Vart är vi på väg? till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet5. Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.6 Mässa Värt att notera här är att vid vissa speciella tillfällen använder även en och annan pingstförsamling till och med ordet mässa i sina kalendrar när de ska informera om samlingar med firandet av nattvard. Mässa är ett ord som inom bland andra Katolska kyrkan betecknar den samling där man firar eukaristin, då brödet och vinet i just den kontexten bokstavligen sägs förvandlas till Kristi kropp och blod och gång på gång offras av prästerna i det så kallade mässoffret. Själva ordet kommer från latinets ”missa” vilket betyder ”gå” eller ”bortskickad”. Runt år 400 började ordet användas om nattvardsgudstjänsten, förmodligen för att de odöpta skickades ut då själva nattvardsfirandet skulle börja. Under 1900-talet kom så ordet åter i bruk inom Svenska kyrkan och har sedan spridits vidare inom den svenska kristenheten. Någon pingstförsamling annonserade exempelvis inför påskhelgen 2012 på sin hemsida en påsknattsmässa på natten mellan påskaftonen och påskdagen. En pingst5 Kol. 2:23 6 Jak. 1:26 Förkyrkligande | 71 församling i Stockholm annonserade också en nattvardsmässa söndagskvällen 21 oktober 2012 och Sionförsamlingen i Linköping annonserade i sitt programblad midnattsmässa på sin församlingsgård Nya Slottet BjärkaSäby under julaftonskvällen 2012.7 Är det då fel att kalla församlingars olika sammankomster för gudstjänster och mässor? Det är inte det som är själva poängen med resonemanget. Poängen är att inse att bruket av de orden för de kristna sammankomsterna inte är en nytestamentlig företeelse och att användandet av dem får stå som exempel för en mycket större trend, nämligen den att med ord och företeelser vi använder styra tillbaka till de historiska kyrkornas traditioner. De traditioner som lyfter den kristnes tjänst för Gud från det verkliga och reella livet, in i sakrala, liturgiska och symboliska sammanhang vid speciella tidpunkter och i speciella byggnader. Alltså en förändrad riktning tillbaka mot de historiska sammanhang väckelserörelserna under bakomliggande tider lämnat eller blivit utvisade från. Bön, terapi eller förkyrkligande? I många frikyrkor sprungna ur väckelserörelser, även en och annan pingstkyrka, praktiseras också idag bruket av så kallade ljusbärare. Det vill säga smidda stora ljusstakar där mötesbesökare framförallt i samband med 7 Nationalencyklopedin, ”Mässa”; http://www.filadelfia.nu/?m=146 (2012 vecka 42); Programblad för december 2012, Pingstkyrkan, Linköping 72 | Vart är vi på väg? förbönsstunder kan gå fram och tända ett ljus. Den första ljusbäraren inom Svenska kyrkan introducerades 1968 av Martin Lönnebo som då arbetade som präst i Uppsala domkyrka, och sedan dess har praktiken spridit sig till att bli en både vanlig och naturlig företeelse i de flesta kyrkliga sammanhang. Svenska kyrkan skriver på sin officiella hemsida under rubrikerna liturgi och symboler att under de senaste decennierna har ljusanvändningen fått en renässans utan like...8 och vidare står det att ljusbärare ...nu allt mer börjat flyttas fram till koret och används ofta i den ordinarie liturgin, inte minst i samband med förbönen. Inte minst vanligt är det idag att ljus tänds för de avlidna i samband med tacksägelsen. Från någon församling har man rapporterat att man helt och hållet frångått de högt bedda bönerna och i stället i samband med förbönen inbjudit den som vill att i tyst bön tända sitt ljus på ljusbäraren för någon, som just då behöver Guds omsorg.9 Det symboliska ljuset används också i samband med konfirmationsgudstjänsterna där man på en del håll tagit upp traditionen att ha en doperinran med ljuständning av det egna dopljuset10. Konfirmanden får sitt eget 8 http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/liturgi/symboler/Symboler06.htm#TopOfPage (2012-11-17) 9 Ibid. 10 http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/liturgi/symboler/Symboler06.htm#TopOfPage (2012-11-17) Förkyrkligande | 73 dopljus11 och prästen säger. Tänd på nytt ditt dopljus. Lev som ljusets barn. Må Guds gode Ande vara med dig.12 Så långt något om ljusbärarens historia och praktik idag. Låt mig nu bara föra ett enkelt och personligt resonemang om företeelsen. Som jag uppfattar det skulle i praktiken inbjudan till ljuständande kunna argumenteras för utifrån tre perspektiv, och här utesluter jag de naiva motiveringarna att det blir varmare, ljusare och miljövänligare genom ljuständningen. Antingen ska den ersätta, förstärka, symbolisera eller förmedla bönen i de fall människor har svårt att formulera den i ord. Jag har stor respekt för den djupa smärta som kan vara svår att fånga och beskriva i ord, hjärtats ordlösa nödrop och bön. Men hur jag än vänder och vrider på resonemanget kan jag dock inte se annat än att argumentet tenderar att antingen luta åt vidskepelse eller ur ett annat perspektiv gärningslära. Hur kan man annars hävda att en rituell handling som tändandet av ett ljus, eller för den skull vilken annan rituell handling som helst, skulle kunna medverka till att en bön når fram till eller påverkar Gud. Det andra argumentet handlar om att ljuständandet inte först och främst är menat att vara i relation till Gud utan mer är ämnat att ha en terapeutisk och vårdande inver11 http://www.svenskakyrkan.se/tcrot/liturgi/symboler/Symboler06.htm#TopOfPage (2012-11-17) 12 Ibid. 74 | Vart är vi på väg? kan på den som tänder ljuset. Att få människor att må bättre är naturligtvis något gott. Men det betyder så vitt jag förstår att man tydligare bör gå ut med att det som erbjuds människor i de fallen inte först och främst är ett bönesammanhang utan någon form av terapi. Vilket i sin tur också skulle kunna generera tankar om att det kanske finns fler terapeutiska former vi skulle kunna erbjuda människor i våra möten och samlingar för att få dem att må bättre. Det tredje argumentet till slut skulle kunna vara att man med införandet av ljusbärare helt enkelt tar ännu ett steg mot ett förkyrkligande och ytterst sett katolicerande, eftersom det är från katolicismen företeelsen ursprungligen kommer, det som började praktiseras när Jesus och Anden flyttades ner och stängdes in i en symbolvärld. Motiven vid det sista argumentet kan, som jag ser det, inte vara annat än att utvecklingen antingen är något man medvetet vill och strävar efter eller omedvetet och oreflekterat bara låter ske. För att sprida oss något geografiskt vill jag till slut i resonemanget om ljuständande citera Richard Dieser, studentpräst vid Umeå Universitet, vilken säger: Att tända ljus kan både vara ett synligt tecken på min bön och en ordlös bön i sig. I studentkapellet på universitetsområdet finns alltid åtminstone ett brinnande ljus. Det ser studentpräst Richard Dieser till. Han har katolsk Förkyrkligande | 75 bakgrund och under uppväxten i USA var det helt naturligt att tända ljus framför helgonbilderna i kyrkan. Nu gläds han över att traditionen fått fäste även här. Det har tidigare funnits en viss skepsis mot symboler som bilder, rökelse och ljus eftersom ordet och predikan har stått i centrum inom den protestantiska traditionen.13 Att konfirmera sitt dop I ett stort antal församlingar som både undervisar och praktiserar troendedop erbjuds konfirmation eller ”konfa” till våra tonåringar. Riktigt vad det är tonåringarna ska konfirmera, eller bekräfta, har jag dock aldrig riktigt förstått. Jodå, jag känner väl till argumentet att konfirmation i samhället är ett relativt välkänt kyrkligt begrepp, och att det därför skulle kunna locka annars inte intresserade tonåringar till vår ungdomsverksamhet. Vad jag däremot inte riktigt förstår är när man i processen ska avslöja att det inte finns något att konfirmera, eller hur man ska förklara sig för tonåringarna och deras föräldrar när konfirmationsläsningen börjar gå mot sitt slut och de vill konfirmera barnbegjutningen som ett dop? 13 http://www.tidningenspira.se/2008/ingen-40-aarskris-foerljusbaeraren.aspx (2012-11-17) 76 | Vart är vi på väg? ”Ja men”, invänder någon, ”vi klargör naturligtvis vår syn på dopet redan från början vid första kontakten”. Då uppstår ju frågan varför man överhuvudtaget vill använda sig av begreppet konfirmation, när man ändå från början måste klargöra att det inte alls är det som det egentligen handlar om. Hur som helst leder denna praxis tankarna snarare mot de historiska kyrkorna än mot Nya Testamentets beskrivning av den undervisning i Ordet alla jesustroende behöver oavsett ålder. Eftersom det ju är inom dessa kyrkor konfirmationen är en bekräftelse på begjutningen det späda barnet tog emot som nyfödd. På tal om dop och konfirmation finns även exempel på frikyrkor i Sverige med baptistisk syn och tradition som vid doptillfällen även inbjuder andra mötesbesökare än de vilka låter döpa sig, att komma fram och förnya sina doplöften. Doplöften som ska förnyas därför att man var så liten när man döptes att man strängt taget inte var medveten om någonting, är en företeelse som inte alls finns i Nya Testamentet. Däremot förekommer det bland annat i Lutherska kyrkan och Katolska kyrkan i samband med konfirmationen. Det Jesus sa var däremot: Den som tror och blir döpt skall bli frälst.14 ...gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige 14 Mark. 16:16 Förkyrkligande | 77 Andes namn och lär dem att hålla allt vad jag har befallt er.15 ...den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.16 Den människa som tror på Jesus låter sig alltså döpas till honom och blir då frälst. Ner i vattnet tillsammans med honom in i hans försoningsdöd och upp ur vattnet tillsammans med honom i hans uppståndelse. Efter att sedan blivit döpt i och fylld av Anden, börjar den livslånga lärjunge- och människofiskarskolan, där den troende, med den helige Andes hjälp och de andliga tjänsternas stöd, lär sig mer och mer om vad det innebär att leva som en pånyttfödd jesustroende människa genom att läsa Ordet. Symbolismens fängelse Ännu mycket tydligare exempel på förkyrkligandet är ett ökat användande av symboler som exempelvis ikoner, radband, stenar, krucifix och korstecken även i frikyrkliga kretsar. Det förrädiska resultatet av den processen är att den kristna tron flyttas ner från det verkliga livet till en symbolvärld. Enligt min uppfattning är den kristna historien i princip hundraprocentig i sin beskrivning av att man i alla kristna rörelser så småningom kommer till ett kyrko15 Matt. 28:19-20 16 Joh. 14:26 78 | Vart är vi på väg? stadium när andelivet börjar förtvina och tyna bort. För att inte tappa trons innehåll skapar man då, som jag förstår det, symboler och ritualer till vilka man flyttar över förståelsen av de verkliga tingen. Symbolerna och ritualerna hanteras sedan i olika liturgiska sammanhang, och ofta i någon variant av det som kallas gudstjänst eller mässa. Efter ett tag är det sedan symbolerna i sig som är och bär trons innehåll och därmed har evangeliet tömts på sin reella kraft att förvandla människor i det verkliga livet och låsts in i symboler, liturgi och gudstjänst. Förskjutningen är något jag skulle vilja kalla för symbolismens förbannelse. Processen är också ett tecken på att den kristna tron och det kristna livet har övergått till att bli en religion, utifrån ett fenomenologisk perspektiv. Fenomenologi är läran om det som visar sig för medvetandet, alltså det som syns, hörs, känns, doftar och smakar. Det är utifrån ett fenomenologiskt perspektiv de olika religionerna brukar studeras när man ser på deras seder, bruk och liturgiska innehåll.17 Upproret mot den odelade kyrkan När det talas om väckelserörelserna och de församlingar vilka sprungit fram ur dem brukar det ibland riktas kritik mot det legitima i att de genom historien sett sig tvungna att lämna det sammanhang (den historiska kyr17 Nationalencyklopedin, ”Fenomenologi” Förkyrkligande | 79 kan i någon form) man befunnit sig i. Bland annat sägs med jämna mellanrum att man borde stannat kvar i sitt sammanhang och påverkat detta inifrån, och därigenom också på lång sikt förändrat detsamma samt att ”utbrytarna” odlar en syn inom vilken församlingen bygger sin existens på protesten som fenomen. Man uppfattas genom det var en del i det ständigt pågående upproret mot ”den odelade kyrkan”. Det finns ingen enhetlig definition vad den odelade kyrkan är, även om det är möjligt att urskilja två huvudspår i samtalen om densamma. Det ena talar om tiden fram till år 1054 då kyrkan genom en konflikt delades i en östlig ortodox del och i en västlig katolsk del. Inom det andra spåret är den odelade kyrkan helt enkelt samma sak som den katolska (allmänna) kyrkan inom vilken alla kristna till slut ska samlas, enligt den katolska läran.18 Det framhålls ibland att det inom väckelsesammanhangen finns en inskränkthet som visar sig i synen att man själva är ”de enda riktigt kristna” och därmed underkänner troende inom andra traditioner. Människorna i de sammanhang som uppstått ur de olika väckelserörelserna uppmanas därför med jämna mellanrum att ödmjuka sig, göra bot och bekänna sin högmodssynd. Och då underförstått i relation till det eller de sammanhang man varit tvungen att lämna. 18 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 830; http://www.tillliv.se/pdf-filer/AH3-201003,Schismen1054,SL.pdf (2012-11-18) 80 | Vart är vi på väg? Uppmaningen påminner om berättelsen om grabben som fick stryk av pappa för att han uppfattats göra något som var fel (fast han egentligen inte gjort det) och därför sprang ut. Och sedan förväntades be om förlåtelse både för att han blev ledsen över den orättvisa behandlingen och för att han inte var kvar inne i huset för att kunna ta emot mer stryk. Låt mig reflektera något runt kritiken mot de väckelserörelser som ”brutit sig” eller ”sparkats” ut från sitt historiska sammanhang. Det första som kan konstateras är att det oftast inte har handlat om ett lämnande utan om ett uteslutande, i den mån vi vill vara något så när ärliga mot den historiska beskrivningen. Vilket skett antingen genom konkret och fysisk förföljelse eller genom beslut och handlingar vilka direkt eller indirekt kört väckelsen på dörren. Att påverka inifrån har dessutom ofta varit nästintill omöjligt, eftersom väckelsebärarna på alla sätt som varit möjliga har marginaliserats eller tystats i de sammanhang de befunnit sig i vilket har skett genom alltifrån påvlig ”bannlysning” till helt vanlig utfrysning. Bannlysning eller ”bann” innebär uteslutning eller utestängning från kyrkans gemenskap genom en skrivelse från påven eller annan kyrklig auktoritet, en så kallad ”bannbulla”. Det har i dessa känsliga skeenden ofta funnits en oerhörd rädsla och aggressivitet från det etablerade mot det som uppfattats som ”något nytt”, men som egentligen bara varit en återupptäckt sanning i Ordet. I de fall Förkyrkligande | 81 väckelsebärarna tagits emot av det etablerade sammanhanget har detta dessutom ofta adopterat och assimilerat den nya rörelsen för att till slut neutralisera den och lägga den under sig utan att därigenom nämnvärt ha förändrats.19 Att inte bryta kyrkoband Alla de stora frikyrkorna sprungna ur de historiska väckelserörelserna tillhör numer Sveriges Kristna Råd (SKR), inklusive Pingst fria församlingar i samverkan (Pingst ffs). SKR är en organisation bestående av representanter för de fyra stora kyrkofamiljerna Lutherska kyrkan, Katolska kyrkan, Ortodoxa kyrkan och Frikyrkorna. Med den tillhörigheten kommer också en förpliktelse att följa dokumentet ”Charta Oecumenica”. Detta dokument, ”Det ekumeniska brevet”, skrevs under av The Conferens of European Churches och the Council of European Bishops' i Strasbourg 22 april 2001 och innehåller ”Riktlinjer för det växande samarbetet mellan kyrkorna i Europa”. Dess första del har som rubrik (översatt till svenska): Vi tror på ”en helig Katolsk och Apostolisk Kyrka”.20 För att försöka omsätta de grundläggande tankarna i dokumentet till svenska förhållanden har SKR tagit fram något de kallar ”Tio tumregler för god ekumenik”. 19 Nationalencyklopedin, ”bann” 20 http://www.ccee.ch/index.php?&na=4,1,0,0,e,128118,0,0, (2012-11-18) 82 | Vart är vi på väg? Under punkt åtta, vilken handlar om evangelisationen, sägs där att den får inte orsaka att banden till individens egen kyrka eller samfund försvagas eller bryts21. I praktiken innebär det exempelvis att evangelisation genom en pingstförsamlings, eller annan frikyrkas, verksamhet inte får leda till att någon som är barnbegjuten inom Svenska kyrkan (hälften av alla nyfödda 2011 enligt Svenska kyrkans egen statistik) eller någon annan kyrka låter döpa sig efter sin omvändelse till Jesus. 21 http://www.skr.org/om-skr/ekumenik (2012-11-18) Katolicering | 83 Kapitel 5 Katolicering Rörelse mot Rom Här kommer jag att sticka ut hakan och nudda vid ett område som märkligt nog har blivit både känsligt och på många håll infekterat. Det handlar om huruvida man kan ana tendenser till att det pågår en katolicering inom svensk frikyrklighet, eller om de som hävdar det bara är paranoida och överkänsliga. De som varnar för en pågående katolicering och ser den som ett hot mot de församlingar vilka sprungit fram ur väckelserörelserna kan ibland, enligt min erfarenhet, bli betraktade som både rotlösa och högmodiga. Man sägs inte erkänna sitt eget ursprung och arv och dessutom visar man inte tillräcklig tacksamhet till och erkänner inte sitt beroende av den historiska kyrkan. Jag vill dock hävda att så inte är fallet. Personligen upplever jag mig inte alls rotlös eftersom jag betraktar väckelsehistorien genom alla tider som det arv jag har att förvalta, och att det är via dess rötter jag hämtar näring från evangeliet på det sätt det presenteras och gestaltas i Nya Testamentet. I väckelsehistorien hittar vi ju otaliga exempel på människor vilka blivit berörda av Gud och som ett resultat av det än en gång ställt sig frågan ”vad säger Skriften?” i tider av religiös förvirring och andlig torka. Det är in- 84 | Vart är vi på väg? för de människorna jag känner mig ödmjuk och det är till dem jag står i stor tacksamhetsskuld. Låt mig nämna ett enda exempel för att också tydliggöra att det inte handlar om den naiva uppfattningen att den kristna tron uppfanns i slutet av 1800-talet eller att den första pingstdagen inträffade någon gång under 1907, vilket ibland lite raljerande brukar sägas om dem som hänvisar till väckelsehistorien. Den engelske väckelseprästen och reformatorn William Tyndale anklagades av kyrkan i England för kätteri år 1535 och avrättades ett år senare varefter hans kropp brändes på bål. Ordet kätteri kommer från grekiskans ”katharos” vilket betyder ”ren”. En kättare var en person som inte var renlärig, alltså en villolärare. Vilken var då den fruktansvärda villolära Tyndale ägnat sig åt, och som sågs som ett sådant enormt uppror och hot både mot Gud och kyrkan, att det var tvunget att leda till både död och bränning? Jo, hans brott var att ha översatt Nya Testamentet till engelska så att folket kunde få del av evangeliet på ett språk de begrep.1 Det är via sådana människor och på det sättet det verkligt ortodoxa (renläriga) evangeliet burits vidare genom den kristna historien, ofta under stort och brutalt motstånd från den katolska (allmänna) kyrkan. Ordet ortodox kommer från latinets ”orthodoxus” vilket betyder ”rättroende” och ordet katolsk kommer från latinets ”catholicus” vilket betyder ”allmän”. Än en gång vill 1 Nationalencyklopedin, ”Tyndale, William” Katolicering | 85 jag ödmjukt uttrycka min stora tacksamhet till just dessa väckelsebärare vilka under lidande och martyrskap burit evangeliet vidare genom århundraden som ofta präglats av andlig torka, auktoritära religiösa ledare och korrumperade kyrkor som dränerat evangeliet på dess kraft. Här vill jag också passa på att definiera vad jag avser med begreppet katolicering. I den här boken används det om de tecken på en allmän strävan tillbaka till de historiskt kyrkliga rötter och sammanhang vi i omgångar frigjort oss från genom väckelsens historia och under århundradenas lopp, eller ibland tvingats bort ifrån. Begreppet används också oavsett om tecknen är stora eller små, tydliga eller diffusa och medvetna eller omedvetna. Dessutom används det som ett samlingsbegrepp utan att närmare definiera vilka företeelser som härstammar från katolicismen, vilka som kommer från den Ortodoxa kyrkans olika grenar och vilka som har sina rötter i andra historiska kyrkors sammanhang. Helt enkelt därför att företeelserna i vår tid ofta flyter ihop med varandra och därför är svåra att exakt härleda. Kloster i pingstförsamlingens regi Det jag på ett enkelt och rakt sätt vill lyfta fram är min uppfattning att det på många håll i svensk kristenhet, frikyrkligheten inkluderad, pågår ett sökande efter sakramentala och liturgiska språk, symboler och företeelser från den historiska kyrkan, och att sökandet inom dessa sammanhang inte sker först och främst i Skriften genom den helige Andes smörjelse och ledning, utan i andra 86 | Vart är vi på väg? historiska källor, religiösa praktiker och genom olika andliga övningar. Varför det sker kräver en djupare analys än vad den här boken kan erbjuda, men kanske sker det i en ambition att nå den postmoderna människan på en nivå av mystik bortom rationalitet och förnuft, eller kanske är det en reaktion på andefattiga och ytliga församlingsmiljöer. Som ett exempel på katoliceringen kan vi se pingstpastor Peter Halldorfs framåtblickande vision vad det gäller Pingstförsamlingens i Linköping församlingsgård, Nya Slottet Bjärka-Säby. Nu år 2030 består kommuniteten, som faktiskt är omtalad i hela Europa, av ett 40-tal unga kvinnor och män. Många av dem har gett celibatlöfte och vigt sig åt att leva här livet ut. Den gamla, vackra magasinsbyggnaden bakom annexen har renoverats, enkelt och smakfullt, och förvandlats till ett nutida kloster i pingstförsamlingens regi... Det större kapellet ligger numera nere vid ån. Det är ett avskalat kapell, byggt av kommunitetens egna medlemmar, med stora fönster mot vattnet och motiv i interiören hämtade från fornkyrkan. I fonden finns en mäktig ikon föreställande ”Pingstdagens andeutgjutelse” ...I slottet finns en ikonatelje, där ikoner målas under bön och Katolicering | 87 lovsång, precis som i den gamla traditionen.2 Ett exempel som är relevant och dessutom nästintill omöjligt att låta bli att nämna är den katolicering som sker inom svensk väckelsekristenhet genom den kommunitet som finns just på Sionförsamlingens i Linköping församlingsgård Nya Slottet Bjärka-Säby och genom den verksamhet som bedrivs där. Efter att själv suttit med vid en kvällssamling med nattvard i kommuniteten har min övertygelse om dennas katolicerande påverkan på den svenska frikyrkligheten kraftigt stärkts. Inom parentes kan sägas att i de återkommande samlingarna använder man inte ordet nattvard utan benämningen eukaristi, det katolska namnet både för det konsekrerade (till Kristi kropp verkligt och fysiskt förvandlade) brödet och för mässan och mässoffret i sig. Det är till den miljön full av begrepp, liturgier, sakrament och symboler från katolska och ortodoxa sammanhang och praktiker som pastorer, medlemmar och grupper från en del av våra frikyrkor åker på konferenser och retreater. Att det har en katolicerande effekt på våra församlingar sprungna ur olika väckelserörelser är väl mer sannolikt än förvånande. En onsdagskväll i Bjärka-Säby Låt mig ge en ögonblicksskildring från en helt vanlig 2 Vår Horisont 2005, nr 2, sidan 6 88 | Vart är vi på väg? onsdagskväll ute på Nya Slottet Bjärka-Säby några mil söder om Linköping. Jag och en god vän kommer in i ett mörkt relativt litet rum längst upp i slottet. Luften är tung av rökelse och efter ett tag startar samlingen genom att några deltagare i vita kåpor i procession sakta kommer gående in sjungande mässliknande sånger. Under hela samlingen, vilken varar närmare två timmar, utförs liturgisk växelbön under upprepat utförande av korstecken och andra liturgiska handlingar. Ikoner står uppställda längs väggarna och rökelsekar, från vilka rökelse stiger, svängs mot ikonerna med jämna mellanrum under den liturgiska bönen. I samlingen sägs rökelsekaren uttryckligen symbolisera jungfru Maria och rökelsen sägs uttryckligen symbolisera Jesus Kristus. Som ett inslag i samlingen reser sig en av de närvarande och läser ur en bok berättelsen om något helgon från kyrkans historia. Ett bröd utväljs sedan av celebranten, vilken är klädd i någon form av prästskrud, efter att han ceremoniellt och noggrant undersökt ett antal olika bröd. Det utvalda brödet sägs vara välbehagligt och är det som senare används i eukaristin. (Alla de undersökta bröden har tidigare bakats under liturgiska former.) Det bestänks sedan med vatten från en skål under läsande av bibeltexterna om Jesus dop. De andra bröden som inte blev utvalda får därefter inte behandlas hur som helst eftersom de ordagrant sägs ha ”varit i kontakt med Lammet”. Efter att deltagarna i de Katolicering | 89 vita kåporna gått runt i samlingen och utdelat ”heliga kyssar” genom att föra ihop sina händer framför munnen och sedan föra dem i en svepande rörelse mot de olika deltagarna, upplöses samlingen. Så långt en ögonvittnesskildring från en onsdagskväll i Bjärka-Säby. Sättet att hantera nattvarden och framförallt brödet i detta sammanhang är, enligt min uppfattning, en naturlig konsekvens och självklar följd av adopterandet av ett katolskt-ortodoxt synsätt. Eftersom brödet enligt den katolska läran säg konsekreras, det vill säga förvandlas, till Kristi verkliga kropp. De andra bröden hade, enligt celebranten, verkligen ”varit i kontakt med Lammet” och var därför heliga och skulle därför också hanteras med vördnad. Det är därför ordet eukaristi även har betydelsen mässoffer. Eukaristin är...också ett offer. I eukaristin ger Kristus just den kropp som han har utgivit för oss på korset, och just det blod som han har utgjutit för många till syndernas förlåtelse.3 Nya Testamentets undervisning är dock tydlig vad det gäller nattvardens funktion att dels vara en påminnelse om, och dels att förkunna, det Jesus gjort för oss. Gör detta till minne av mig.4 Så ofta ni äter detta bröd och dricker av denna bägare, förkunnar ni Herrens död... 5 Inte vara en företeelse där Jesus fysiskt och konkret offras gång på gång. Men mer om eukaristin i nästa 3 4 5 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1365 Luk. 22:19 1 Kor. 11:26 90 | Vart är vi på väg? kapitel som handlar om katolska villoläror. Ordet, Anden och Traditionen I sin bok ”Doften av helgon” ger pingstpastor Peter Halldorf en halsbrytande men för hans resonemang helt nödvändig definition av den Katolska Kyrkans tradition. Traditionen är inget annat än den Helige Andes aldrig sinande källflöde i kyrkan liv.6 I det vidare resonemanget varnar Halldorf för att, som han uttrycker det, spela ut skrift och tradition mot varandra7 och kopplar tillbaka till sin egen definition av traditionen. I nästa andetag tar han steget fullt ut och likställer traditionen med den helige Ande. Hur skulle Bibelns bokstav kunna vara överordnad Andens liv? Eller omvänt: Hur skulle Andens liv kunna vara något annat än gestaltningen av Skriftens bokstav? Det är i det dynamiska samspelet mellan skrift och tradition – mellan Kristus och Anden – som kyrkan lever. Förhållandet mellan skrift och tradition motsvarar förhållandet mellan Kristus och Anden.8 Att Ordet är Kristus ser vi tydligt i bland annat Johannesevangeliet men att traditionen är Anden går så långt jag kan se inte att läsa ut någonstans, även om vi skulle 6 7 8 Peter Halldorf, Doften av helgon, Verbum förlag, 2007, sid. 67 Ibid., sid. 68 Ibid., sid. 68-70 Katolicering | 91 skruva till bibelordet rejält. Tolkningen att traditionen i sig är Andens uttryck, är enligt min förståelse en absolut grund för hela det resonemang Halldorf bygger upp när han poängterar behovet av en återgång till de historiska kyrkornas traditioner, fäder, liturgier, symboler och uttryckssätt. Som ett resultat av det sättet att se på traditionen följer också synen på reformationen som till sitt väsen splittrande och inte förnyande.9 Halldorf talar om det protestantiska hjärtat, plågat av ensidighetens defekt10. I samband med citatet talar han också om att genom reformationens devis ”Sola Skriptura” (Skriften allena) tilläts människor att själva tolka Bibeln och var och en blev sin egen andliga auktoritet11. Så fångar han in hela den efterföljande väckelsehistorien genom att kalla den för ständigt nya avknoppningar12 vilka alltså är sprungna ur detta defekta eller skadade hjärta. Sättet att se på reformationen och den efterföljande protestantismen som ett uppror mot den Katolska kyrkans auktoritet, ligger helt i linje med kyrkans ledares egna syn på sig själva som de enda självklara och av Gud givna auktoriteterna för hela den världsvida kristna församlingen. Uppdraget att tolka Guds ord, det skrivna och det traderade, har tillerkänts enbart kyrkans levande läroämbete, och detta utövar sin befogen9 10 11 12 Joh. 1 Peter Halldorf, Doften av helgon, Verbum förlag, 2007, sid. 69 Ibid. sid. 70 Ibid. sid. 70 92 | Vart är vi på väg? het i Jesu Kristi namn. Detta läroämbete innehas av kyrkans biskopar i gemenskap med Petri efterträdare, biskopen av Rom.13 Att denna auktoritet av Katolska kyrkans ledare ses som helt självklar uttrycks gång på gång i olika lärofrågor genom följande uttalande, innan någon av de katolska lärorna presenteras: Kyrkans läroämbete, som är den autentiska uttolkaren av det som den heliga Skrift och traditionen förkunnar, lär att...14 Faran med katoliceringen Vad finns det då för faror med katoliceringen? Jo, faran ligger i att den orubbliga tron på och tilliten till Bibeln i allmänhet och Nya Testamentet i synnerhet som enda grund och auktoritet för den kristna tron och det kristna livet naggas i kanten och i vissa fall till och med hotas rejält. Och det är ju just det jag här poängterar som en av förutsättningarna för att förvalta evangeliet så att det kan behålla och visa sin kraft. ”Varför är det då en fara för det?” kanske någon frågar och hänvisar till att just Katolska kyrkan ju är det sammanhang vilket ofta brukar upplevas mest konservativt av alla kristna riktningar. Men här handlar det inte om problemet med liberalteologi utan om att det inom katolicismen finns en väldigt tydlig lära om Traditionens roll 13 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 85 14 Ibid., paragraf 1008 Katolicering | 93 i förhållande till Skriften. Det är ytterst en fråga om vad som är auktoriteten för den jesustroende, Ordet eller de som tagit sig rätten att tolka det? Här är Katolska Kyrkans Katekes mycket tydlig. Detta betyder att kyrkan, åt vilken förmedlingen och tolkningen av uppenbarelsen har anförtrotts, inte får sin visshet om allt i uppenbarelsen enbart genom den heliga Skrift. Båda, Skriften såväl som Traditionen, bör därför tas emot och hållas i ära med samma hängivenhet och vördnad.15 Med samma hängivenhet och vördnad talar alltså om att i ett skarpt läge i någon fråga så väger kyrkans Tradition lika tungt som Bibeln. Det uttrycks genom att man i katolska sammanhang säger ”vad lär kyrkan?” och inte ”vad säger Ordet?”. Vad står då egentligen begreppet Traditionen konkret för, stavat med stor bokstav i ovanstående citat? Jo det handlar djupast sett och enkelt uttryckt om de läror vilka under århundraden bakåt vuxit fram genom kyrkans läroämbete och dess tolkningar av Bibeln och av det som inom katolska kretsar kallas ”trons skatt”. Läroämbetet ska alltså inte bara tolka Skriften utan också förklara det i trons skatt som är dunkelt och antytt16. 15 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 82 16 James G. MacCarthy, EVANGELIUM ENLIGT ROM, Gospel Media, 2008, sid. 263 94 | Vart är vi på väg? Detta dunkla och antydda behöver i sig inte ha någon grund i vad Ordet säger, det räcker med att det formats som en traderad (Traditionen) lära genom kyrkans historiska läroämbete och därför ingår i den ”trons skatt” som finns inom densamma, eftersom Skriften och den muntliga apostoliska traditionen väger lika tungt. Att uppfattningen inte bara är en historisk och förlegad doktrin ser vi i det som fastslogs på Andra Vatikankonciliet under åren 1962-1965. Consequently it is not from Sacred Scripture alone that the Church draws her certainty about everything which has been revealed. Therefore both sacred tradition and Sacred Scripture are to be accepted and venerated with the same sense of loyalty and reverence.17 Ordet och Traditionen sägs också flöda från samma heliga källa, flowing from the same divine wellspring18. Det handlar alltså om att det parallellt med Bibeln funnits och finns en muntligt traderad uppenbarelse från Gud, vilken likställs med den skrivna uppenbarelsen från Gud i Ordet. ...sacred tradition takes the word of God entrusted by Christ the Lord and the Holy Spirit to the Apostles, and hands it on to their successors.19 17 http://www.vatican.va/archive/hist_councils/ii_vatican_council /documents/vat-ii_const_19651118_dei-verbum_en.html (2012-11-19) 18 Ibid. 19 Ibid. Katolicering | 95 ”...helig tradition tar Guds ord anförtrott av Herren Kristus och den helige Ande till Apostlarna och lämnar över det till deras efterträdare”. Detta uttalande syftar inte på det skrivna Ordet utan på det muntligt traderade ordet (Traditionen). Apostlarnas efterträdare är kyrkans påvar, historiska kyrkofäder och kyrkolärare samt de biskopar vilka har stått och står under det påvliga ämbetes auktoritet. Det är genom dessa förklaringar av ”det dunkla i trons skatt” och muntligt traderade uppfattningar som de olika villoläror uppstått och befästs vilka frodas inom den Katolska kyrkan. Uppdraget att autentiskt tolka Guds ord har enbart anförtrotts åt kyrkans läroämbete, åt påven och biskoparna som har gemenskap med honom.20 Det är inte alls det sätt väckelsehistoriens folk tolkat Bibeln på, där Anden har varit den som enligt Jesus själv skulle leda hans lärjungar in i sanningen. För att förtydliga kan vi också, förutom att citera Jesus, se på vad Paulus skriver i frågan. Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.21 Men vi känner, som Skriften säger, vad ögat inte har sett och örat inte hört och människohjärtat 20 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 100 21 Joh. 14:26 96 | Vart är vi på väg? inte kunnat ana, vad Gud har berett åt dem som älskar honom. Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utforskar allt, också djupen i Gud.22 En herde, men vem? Att denna syn på ämbetena inom Katolska kyrkan inte bara är en teoretisk dogm utan i högsta grad är en officiell och gällande norm framgår tydligt på en internetsida som heter ”Catholic answers”. På en fråga angående vad Jesus menade när han talade om fåren och herden i Johannesevangeliets tionde kapitel blir svaret (nedan, under följande bibelcitatet, översatt av mig). Jag har också andra får, som inte hör till den här fållan. Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde.23 Kyrkan lär att ”en hjord, en herde” i Johannes 10:16 lever vidare i Katolska Kyrkan, styrd av Petrus efterträdare och av biskoparna i gemenskap med honom. Medan Kyrkan erkänner att många sanningar går att hitta i andra kyrkogemenskaper, återfinns Kristi fullständiga lära och nåd bara i Katolska Kyrkan.24 22 1 Kor. 2:9-10 23 Joh. 10:16 24 http://www.catholic.com/quickquestions/when-jesusmentioned-the-one-flock-one-shepherd-was-he-referring-tothe-catholic-chur (2012-11-19) Katolicering | 97 Rent grammatiskt är det enligt min mening svårt att i citatet riktigt bena ut vilken eller vilka det egentligen syftas på när man talar om ”en herde”. Är det Kyrkan (katolska) som är både hjorden och herden? Det skulle i så fall stämma med det ofta återkommande uttrycket i katolska sammanhang ”kyrkan lär” istället för ”Skriften säger”. Eller är det Petrus efterträdare påven, som är ”en herde”? Det skulle i så fall stämma med synen inom katolicismen att påven i ”rakt nedstigande led” är Petrus efterträdare (i en så kallad successionsordning). Byggt på Katolska kyrkans tolkning av Matteusevangeliet 16:18, vilken hävdar att det var på Petrus Jesus skulle bygga sin församling. Det jag däremot har svårt att läsa ut ur citatet är att det skulle vara Jesus genom den helige Andes närvaro i de pånyttfödda och andefyllda kristna, som är denne ”en herde”, trots att han själv sa: ”Dem måste jag också leda, och de kommer att lyssna till min röst. Så skall det bli en hjord och en herde”. Det skulle däremot stämma med Jesus egna ord när han talar om hur vi som hans lärjungar (hans hjord) ska kunna höra hans (herdens) röst: Jag har ännu mycket att säga er, men ni kan inte bära det nu. Men när han kommer, sanningens Ande, då skall han föra er in i hela sanningen. Ty han skall inte tala av sig själv, utan allt det han hör skall han tala.25 25 Joh. 16:13 98 | Vart är vi på väg? Allt vad Fadern har är mitt. Därför sade jag att han [Anden] skall ta av det som är mitt och förkunna för er.26 Men tanken om ”en herde” (one shepherd) vid sidan av Jesu eget herdeskap är ingen exklusivt katolsk tanke. Den kan växa fram i vilket sammanhang som helst där man starkt betonar begrepp som ”ledarskap” och ”auktoritet”. En intressant reflektion i förbifarten är den kursändring vi här kan notera hos pastor Ulf Ekman, grundare och tidigare ledare för församlingen Livets Ord i Uppsala. Ekman ansågs ju av många använda en ”one shepherdmodell” i sin pastorsroll. Efter att han lämnat det direkta och operativa ansvaret i församlingen kan man nu se hur han flyttat över detta fokus på starkt ledarskap till att istället gälla tankar om mer övergripande ämbeten.27 I ett ekumeniskt seminarium på Nya Slottet BjärkaSäby, vilket handlade om ”Kyrkan, Anden och ämbetet”, talade Ekman om väckelserörelsernas mognad och sin syn på petrusämbetet att det ytterst är ...en sannings- och auktoritetsfråga28. ...biskopsämbetet ett av dessa redskap som skulle kunna ge stadga, stabilitet, kontinuitet, 26 Joh. 16:15 27 http://www.dagen.se/nyheter/-det-ar-nyttigt-for-rorelsen-atthan-gar-vidare (2012-11-20) 28 http://www.dagen.se/nyheter/-biskopsambete-ger-stabilitet (2012-11-20) Katolicering | 99 och både framförhållning och översyn.29 Herren och andra herrar Ett redan klassiskt citat är ju också det av pingstpastor Peter Halldorf som refererades i tidningen Dagen från 30 januari 2008 om att kristna för enhetens skull måste ”böja sin nacke under kyrkan och bejaka petrusämbetets legitimitet”. Men också det av ovan nämnde Ulf Ekman om petrusämbetet...som en enande, övergripande och beskyddande funktion30. Så långt jag kan se i mitt Nya Testamente förekommer ingen av tankarna där. Däremot säger Jesus tydligt att: Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen.31 Ordet påve kommer som bekant av latinets ”papa” vilket betyder fader. Paulus talar också om att vi ska underordna oss varandra i gudsfruktan och vördnad för Kristus32. Inte underordna oss ett ämbete i ett hierarkiskt system utan varandra i vördnad för Kristus och hans kropp, vilken ju är den levande Gudens levande och andefödda församling. Inte heller kan jag läsa ut att vi i den bemärkelsen ska 29 http://www.dagen.se/nyheter/-biskopsambete-ger-stabilitet 30 http://www.tidskriftenpilgrim.se/ljudinspelningar.php, ”Min vision av en helig, allmännelig och apostolisk kyrka”, (201211-20) 31 Matt. 23:9 32 Ef. 5:21 100 | Vart är vi på väg? böja våra nackar inför någon människa. Nej, Bibeln är tydlig med vem vi och i slutändan hela skapelsen ska böja oss inför. Antingen frivilligt eller genom en tvingande slutlig insikt om att det endast är han som är Herre, nämligen Jesus Kristus. Därför har också Gud upphöjt honom över allting och gett honom namnet över alla namn, för att i Jesu namn alla knän skall böja sig, i himlen och på jorden och under jorden…33 På samma sätt är det tydligt i Paulus undervisning om just enheten i Kristi kropp att den enande, övergripande och beskyddande funktionen i densamma här på jorden, är de andliga tjänstegåvor Kristus delar ut i församlingen. Och han gav några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst att bygga upp Kristi kropp, tills vi alla når fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds Son, till ett sådant mått av manlig mognad att vi blir helt uppfyllda av Kristus.34 Allmän eller Andens enhet En kritik som brukar riktas mot dem som varnar för inflytandet från de historiska kyrkorna i allmänhet och Katolska kyrkan i synnerhet är att de motarbetar den enhet inom Kristi kropp som i sammanhanget brukar 33 Fil. 2:10 34 Ef. 4:11-13 Katolicering | 101 benämnas ekumenik, vilken syftar till synlig, organisatorisk eller verksamhetsmässig enhet, och att de genom det också hindrar människor från att komma till tro. Kritikerna hänvisar ofta till Jesu ord där han ber för dem som genom lärjungarnas ord i framtiden kommer till tro på honom. Jag ber att de alla skall vara ett...då skall världen förstå att du har sänt mig.35 Med dessa ord som grund hänvisas så till att kyrkans synliga enhet är en förutsättning för att människor ska kunna komma till tro på Jesus. Det man dock medvetet eller omedvetet utelämnar i sammanhanget är det sätt Jesus beskriver att de troende ska vara ett på. Det finns insprängt mellan de ovan citerade satserna vilka faktiskt annars blir ryckta ur sitt sammanhang. Jag ber att de alla skall vara ett, och att såsom du, Fader, är i mig och jag i dig, också de skall vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har gett mig har jag gett dem, för att de skall vara ett, liksom vi är ett: jag i dem och du i mig, för att de skall vara fullkomligt förenade till ett. Då skall världen förstå att du har sänt mig. 36 Fadern var i himlen, Jesus var på jorden och de som skulle komma till tro genom lärjungarnas ord var ju inte ens där och då. Hur skulle då de kunna vara en enhet? Den enda rimliga förklaringen är att Jesus här inte talar om en organisatorisk enhet utan om en organisk, det vill 35 Joh. 17:21, 23 36 Ibid., 17:21-23 102 | Vart är vi på väg? säga en Andens enhet. Anden är den härlighet Jesus fått av Fadern och som gjorde att de två kunde vara en enhet. Andens närvaro är också det sätt på vilket Fadern och Jesus är i oss och vi i dem. Det sätt väckelsefolket upplevt enhet på genom alla tider har varit en Andens enhet, vilken naturligtvis också har visat sig synligt i den mån det varit möjligt, eftersom Andens folk alltid har närmat sig varandra. Det har också varit under de perioderna som människor i skaror förstått att Jesus varit sänd av Gud och därmed kommit till tro på honom. Alltså i de väckelseperioder under historien när Anden har fått frihet att verka fram den enhet och gemenskap som inte först och främst drar oss mot varandra utan mot Jesus själv. Den synen på Andens enhet var också mer eller mindre uttalad under pingstväckelsens första tid när den klassiskt pentekostala läran och praktiken växte fram, och då inte minst i Norden. Ordet pentekostal kommer från den antika grekiskans ”pentecoste” vilket betyder ”den femtionde” och syftar till de femtio dagarna mellan Jesu död och Andens utgjutande.37 I en intervju som gjordes sommaren 2006 av journalisten Miriam Knudtzon (artikeln publicerades aldrig av den ursprunglige beställaren men förlaget Gospel Media tog över rättigheterna till den) där hon mötte den katolske biskopen i Sverige Anders Arborelius, uttrycker han 37 Nils-Olov Nilsson, ANDEN OCH VI HAR BESLUTAT , Evangeliipress, 2012, Svenska pingströrelsen och ekumeniken Katolicering | 103 att vi ser enheten som en gåva vi fått att förvalta38. Knudtzon frågar då vad de ser som symbolen för enhet, och Arborelius svarar påven. På journalistens följdfråga om det betyder att den enhet han talar om och vill se är alla kristna samlade under påven, blir svaret: Ja. Katolsk betyder allmän och vi tror att alla kristna kommer att enas under ett överhuvud, påven. Arborelius kan inte säga något annat eftersom han då av Katolska kyrkan skulle betraktas som en kättare. Andra Vatikankonciliet slog nämligen fast följande i en skrivelse från 21/11 1964 angående denna kyrkas ekumeniska strävanden. For it is only through Christ's Catholic Church...that they [andra troende] can benefit fully from the means of salvation...all Christians will at last, in a common celebration of the Eucharist, be gathered into the one and only Church... We believe that this unity subsists in the Catholic Church.39 38 Intervjun fanns med som bilaga till ett bokutskick förlaget Gospel Media gjorde till ett antal församlingar. 39 http://www.vatican.va/archive/hist_councils/ii_vatican_council /documents/vat-ii_decree_19641121_unitatisredintegratio_en.html (2012-11-20) Katolska villoläror | 105 Kapitel 6 Katolska villoläror Förvillande lika läror Någon har sagt att det bedrägliga med just villoläror är att de är så förvillande lika sanningen. Om jag skulle påstå att vi blir frälsta genom att göra hundra armhävningar, hoppa två kilometer jämfota baklänges och sedan blunda, stå på ett ben och sjunga alla vinnande bidrag i melodifestivalen genom årens lopp skulle förmodligen ingen tro mig. Jag hoppas åtminstone inte det. Därför att det är så fullständigt väsensskilt från allt vad kristen tro heter. Det skulle inte betraktas som en villolära utan som en ny och modern men väldigt naiv och konstig religion. En villolära däremot kännetecknas av att sanningen förvrids eller ändras bara lite grann, ibland så litet att vi inte ens reflekterar över det. Något dras ifrån, något läggs till eller något stuvas om, ibland så omärkligt att vi inte ens noterar det. När Paulus och hans team kom över till Europa för första gången förföljdes de av en flicka som gick efter dem och ropade: De här männen är den högste gudens tjänare, och de förkunnar för er en väg till frälsning.1 Vid första påseendet kan man ju tycka att påståendet var 1 Apg. 16:17 106 | Vart är vi på väg? fullkomligt bibliskt och att det dessutom kanske inte var så dum reklam nya som de var i den här världsdelen. Paulus förnam dock att det var något som inte stämde och sa därför efter några dagar: Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne.2 Omedelbart blev flickan befriad, hon hade nämligen haft en spådomsande i sig. Låt oss några ögonblick se på vad det egentligen var hon, eller egentligen spådomsanden, sa. För det första: Den högste gudens tjänare är ett uttryck som förutsätter att det finns fler gudar. Om Gud ska vara den högste måste det finnas andra gudar som är under honom. Bibeln däremot är väldigt klar och tydlig i sitt genomgående budskap att Gud är en3. För det andra: De förkunnar för er en väg till frälsning är ju ett begrepp som öppnar upp för diskussionerna om att det kanske kan finnas fler vägar. Och att det som Paulus talade om bara var ett av de möjliga alternativen för hans åhörare. Bibeln däremot fortsätter efter att ha konstaterat att Gud är en med att säga; och en är medlare mellan Gud och människor, en människa, Kristus Jesus4. En villolära kan inte vara sann till åttio procent, eller halvsann eller åtminstone lite sann. En sanning är en sanning och en villolära är en villolära! Rakt igenom! Men hur kan det vara så kanske någon undrar? Jo, där2 3 4 Apg. 16:18 1 Tim. 2:5 Ibid. Katolska villoläror | 107 för att villoläran kommer inte från Gud, har inte sin grund i Bibeln och är inte sprungen ur Guds Ande. Och det är det tredje vi ser i bibelsammanhanget ovan. Det var en spådomsande som var källan. Och i andra fall kan det vara andra andar som använder människor som kanaler och språkrör. Ett bedrägeri Jag samtalade en gång med en pressfotograf som varit med och avslöjat en stor bedrägerihärva på Internet. Fotointresserad som han var hade han upptäckt en hemsida där man sålde fotoutrustning till ett något lägre pris än konkurrenterna (en liten, liten förändring precis likt resonemanget ovan). Han blev dock misstänksam när någon specialutrustning såldes till ett så pass lågt pris att det förmodligen inte kunde vara sant. Han mindes då uttrycket ”om något verkar för bra för att vara sant, är det förmodligen inte sant”. Med de kontakter han hade inom journalistvärlden började han nysta i det hela, och för att göra en lång historia kort greps bedragarna någonstans i utlandet efter att de lurat till sig ett antal miljoner kronor. Det intressanta och lärorika med händelsen är att det bakom den platta hemsidan inte fanns någonting alls! På samma sätt som det är med alla villoläror. Hela erbjudandet var en bluff! Det fanns inte en något sämre utrustning, eller åtminstone några få kameror eller andra fotorelaterade saker. Det fanns ingenting! Det var tomt! 108 | Vart är vi på väg? Därför att de som låg bakom, de som var ursprunget och källan till det hela, var bedragare. Det är på det sättet vi måste förstå villoläror, även de som frodas i kyrkliga sammanhang. Det är inte så att det finns en sanning i dessa som bara är lite sämre, eller bara lite mindre. Det finns ingenting! Ingenting annat än Bedragaren som inget annat vill än att vi ska gå på bluffen. Därför är det av allra största vikt att du och jag lever i och av Ordet, för att vi ska kunna vara medvetna om vad som kommer från Gud och vad som kommer från Bedragaren. Att vi läser Ordet, ”äter” Ordet och låter det bli en del av hela vårt väsen och vår varelse. Att det får bli tankarna vi tänker, vägen vi går och substansen som fyller vår tro. Och att vi inte läser det genom någon auktoritets ögon vare sig det är ett nutida namn alla springer efter, ett namn från den historiska kyrkan eller religiösa traditionen eller ett namn vi inte känner till över huvud taget men som kommer med något nytt vilket gör att det börjar klia i öronen på oss. Vårt sätt att hantera Bibeln antingen bäddar för villoläror eller ger oss kraft att både avslöja och stå emot dem. Felaktigt hanterande av Bibeln leder till villoläror oavsett om den felaktiga hanteringen beror på historiskkritisk bibelsyn eller historisk-kyrklig dito. Den första sätter förnuft och vetenskap över Ordet (mer om det kommer längre fram i kapitel 10) och den andra sätter traditioner, mänskliga auktoriteter och ämbeten med exklusiv tolkningsrätt över Ordet. Katolska villoläror | 109 Läror som leder fel Låt mig här ta med några exempel från den Katolska Kyrkans lära som riskerar att smyga sig in och leda oss fel, som ett resultat av den katolicering man idag kan ana i vår kristenhet. En av villolärorna handlar om vad som händer när vi dör, och den har två perspektiv. ...en del av hans lärjungar...har lämnat detta jordeliv och blir renade, andra är förhärligade och skådar klart Gud själv, den trefaldige och ende, sådan han är.5 Kyrkan kallar denna slutliga rening av de utvalda, vilken är något helt annorlunda än de fördömdas straff, för skärselden (reningsorten). Kyrkan har formulerat trosläran om skärselden framför allt på koncilierna i Florens och i Trient.6 Det första perspektivet, ”och blir renade”, i citatet ovan från Katolska Kyrkans Katekes, talar om dem som befinner sig i det katolska kyrkan ser som ett förstadium till himlen och som de kallar skärselden. Att den villoläran också praktiseras idag ser vi av beskrivningen av en ”katolsk höst” av Pater Joseph Maria. Kyrkan vill att vi ber och offrar för de avlidnas själar som ännu renas efter sin död i väntan på att få komma in i den eviga himmelska glädjen.7 5 6 7 Katolska Kyrkans Katekes paragraf 954 Ibid., paragraf 1031 http://www.biblioteket.vel.pl/index.php? option=com_content&view=article&id=307%3Aen-katolsk- 110 | Vart är vi på väg? Det andra perspektivet är att vi i våra böner bör vända oss till avlidna personer, vilka enligt den katolska katekesen i citatet ovan är förhärligade och skådar klart Gud själv, för att be om deras hjälp: De vittnen som har gått före oss in i Guds rike och särskilt dem som kyrkan erkänner som ”helgon”, är delaktiga...genom...sin bön i dag. Genom sina förböner utför de sin största uppgift i Guds plan. Vi kan och bör be om deras förbön för oss och hela världen.8 Bön till helgon Att dogmen ur Katolska Kyrkans Katekes handlar om bön till helgon går nästan inte att bortförklara hur man än i sina försök vänder och vrider på den. Också det praktiseras idag i Katolska kyrkans olika liturgiska sammanhang. Av en god vän fick jag av en händelse ett programblad från en begjutning av ett spädbarn hon varit med om i en katolsk kyrka någonstans i Sverige. Under rubriken ”Helgonlitania” uppmanar där celebranten (C) auditoriet (A) att be om helgonens förbön. Följande är ett ordagrant återgivande av programbladet. C: Heliga Maria, Guds moder, A: Bed för oss. C: Heliga Johannes döparen, A: Bed för oss. C: Heliga Petrus och Paulus, A: Bed för oss. 8 hoest&Itemid=1&catid=21%3Aatt-vara-katolik-katolsk-livsstil (2012-11-05) Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 2683 Katolska villoläror | 111 C: Helige Ansgar, A: Bed för oss. C: Helige Erik, A: Bed för oss. [Här namnges sedan såväl stadens som barnets skyddshelgon innan litanian avslutas] C: Alla Guds helgon, A: Bed för oss.9 Dessa villolärors tillkomst beror på att människor genom givna eller tagna ämbeten och auktoriteter satt sig över Ordet. Vad det gäller det första exemplet finns inte några som helst texter i Skriften vilka talar om ett tillstånd efter döden där vi i en reningsprocess kan befrias från syndens makt eller skuld. Inte heller att vi genom så kallad avlat (från ett gammalt tyskt ord vilket betyder efterlåtande eller eftergift) skulle kunna mildra ett straff eller förkorta en väntetid efter att vi dött och innan vi kommer in i himmelriket. Varken för oss själva eller retroaktivt för någon annan som redan avlidit, vilket den katolska katekesen lär. Avlaten består av olika handlingar vilka är reglerade av kyrkan, som exempelvis att fasta, göra vallfärder, läsa vissa böner med mera. Avlat innebär att det timliga straff som man ådragit sig genom synd som redan har utplånats blir efterskänkt inför Gud. Det är ett efterskänkande som en väl förberedd troende kristen erhåller på vissa bestämda villkor, genom ett kyrkans ingripande. 9 Då programbladet användes för en specifik familj, vill jag av hänsyn inte här ange källan 112 | Vart är vi på väg? Ty kyrkan är återlösningens förmedlare, och hon fördelar och öser i enlighet med sin auktoritet ur den skatt av tillfyllestgörelse som Kristus och helgonen har samlat. Avlaten är partiell eller fullständig, det vill säga, den kan ge partiell eller fullkomlig befrielse från det timliga straff som hänger ihop med synden. Man kan använda sig av avlaten för sig själv eller låta den komma de avlidna till del.10 Inte finns heller i Bibeln några exempel på att vissa människor mer vördnadsvärda än andra skulle befinna sig i en specialposition i närheten av Gud med uppgift att vara förebedjare för oss som fortfarande lever. Och framför allt finns där ingen uppmaning att vi i bön ska vända oss till döda människor. Idén om att vända sig till avlidna är däremot grundläggande inom exempelvis spiritismen. Den enda vi ska be till enligt Ordet är Gud. Till Fadern i Jesu namn och under Andens ledning och kraft. Och den ende som ber för oss i himmelriket enligt samma Nya Testamente är den förhärligade och till himmelen uppstigna Jesus. Kristus Jesus är den som har dött, ja, än mer, den som har blivit uppväckt och som sitter på Guds högra sida och ber för oss.11 10 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1471 11 Rom. 8:34 Katolska villoläror | 113 Kristendomens gudinna Vi kan inte tala om de katolska villolärorna och hotet från dem mot förvaltandet av evangeliet utan att nudda vid det helgon som enligt katolicismen är det främsta och till vilken vi enligt Katolska Kyrkans Katekes först och främst bör vända oss till i vår bön och vädjan om förbön, nämligen jungfru Maria. Kulten kring henne är som bekant kraftigt utbredd i katolska sammanhang och börjar även få insteg i svensk frikyrklighet. Den för tanken till många av de mytologiska gudinnor vilka funnits i olika kulturer. Kulterna kring Ishtar, en tidig assyrisk-babylonisk gudinna, kring Astarte, en grekisk gudinna och kring Isis, en egyptisk gudinna är exempel på olika folks gudinnekulter. Ett nordiskt exempel är asagudinnan Freja, vilken liksom övriga mytologiska gudinnor var en fruktbarhetsgud och kopplades till modersrollen (jämför begreppet ”moder jord” vilket härstammar från den tid solen, månen och jorden tillbads som gudar).12 I kulten kring Maria ges hon gudomliga attribut och benämns ”Guds moder”, ”kyrkans moder”, ”för alltid jungfru”, ”fullkomligt ren”, ”alltid syndfri” och ”drottning över allting”. Det sägs också att människan bör vända sig till henne i bön om förbön, att hon for till himlen utan att dö (jämför Jesu himmelsfärd) och att de troende som dött har samlats i himlen kring Jesus och Maria.13 12 Nationalencyklopedin, ”gudinna” 13 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 974, 975, 966, 2030 och 114 | Vart är vi på väg? Men det är inte bara gudinnekulten i olika kulturer som är kristnad på det sättet. Hela kulten kring skyddshelgon kan också ses som ett kristnande av olika religioners och sammanhangs gudsbegrepp. När ett barn blir begjutet inom Katolska kyrkan uppmanas föräldrarna att ge det ett namn som är kopplat till ett skyddshelgon, vilket då på ett speciellt sätt anses skydda barnet på liknande sätt som andra religioners husgudar. Begreppet används exempelvis också vad det gäller en mängd olika yrkeskategorier. Sjömännens skyddshelgon Nikolaus och jägarnas skyddshelgon Hubertus skulle i denna överförda mening kunna förstås som de grekiska gudasagornas havsgud Poseidon och jaktgudinna Artemis.14 Var det verkligen bättre förr? Det finns idag, precis som beskrivits ovan, en mycket tydlig trend inom svensk frikyrklighet, vilken rör sig mot de historiska kyrkornas liturgiska, sakramentala och symboliska innehåll. Katolska kyrkans katekes beskriver de liturgiska handlingarna i sina gudstjänster på följande sätt. En sakramental gudstjänsthandling är genomvävd av tecken och symboler.15 Att den sakramentala och liturgiska betoningen har en direkt och medveten koppling till Gamla testamentets gudstjänst är tydlig när det också sägs att eftersom; 2677 14 Ibid., paragraf 2156 och 2165; Nationalencyklopedin, ”Nikolaus”, ”Hubertus”, ”Poseidon” och ”Artemis” 15 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1145 Katolska villoläror | 115 ...den helige Ande fullbordar i den sakramentala frälsningsordningen förebilderna från det Gamla förbundet...behåller kyrkan som något omistligt i sitt eget arv delar av det Gamla förbundets gudstjänst och gör dem till sin egendom.16 Här tydliggörs också klart uppfattningen att den helige Andes språk är sakramenten, alltså de heliga handlingar och symboler vilka förmedlar Guds nåd till människan och som utövas och används av påven, biskopen eller prästen. Ordet sakrament kommer från latinets ”sacramentum” vilket betyder ”helgad”. Den katolska läran innehåller sju sakrament vilka ses som heliga handlingar och symboler som förmedlar Guds nåd, så kallade nådemedel. Sakramenten är dopet, konfirmationen, eukaristin eller mässan (nattvarden), boten eller bikten, äktenskapet, de sjukas smörjelse och prästvigningen.17 Enligt min uppfattning kan man förstå den liturgiska och sakramentala utvecklingen både i historisk och modern tid utifrån två perspektiv. Det första nämndes ovan och handlar om kopplingen till det Gamla förbundet. I det förbundet, som det finns beskrivet i Gamla testamentet, visar sig människornas tro och gudsrelation framförallt i och genom liturgiska och sakramentala handlingar, och i synnerhet genom den ständigt pågå16 Ibid., paragraf 1093 17 Nationalencyklopedin, ”Sakrament”; Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1210 116 | Vart är vi på väg? ende offertjänst vilken är Gamla förbundets röda tråd. Men elden på altaret skall hållas brinnande och får inte slockna. Varje morgon skall prästen där antända ny ved, och ovanpå veden skall han lägga brännoffret.18 Offerplatsens sakrament Den liturgiska offertjänsten blir som jag ser det också synlig i den historiska kyrkans mässa genom det som där kallas eukaristi eller mässoffer (vilket till vissa delar motsvarar det som förr kallades brödsbrytelse och idag vanligtvis nattvard inom de församlingar vilka sprungit fram ur väckelserörelserna). Eukaristin kallas ibland också altarets sakrament, alltså offerplatsens sakrament. En utveckling av detta är det som idag i en del frikyrkor kallas altarbord, vilket är en möbel som oftast står längst fram i lokalen och används vid firandet av nattvarden. I hjärtat av den eukaristiska gudstjänsten befinner sig brödet och vinet som...blir Kristi kropp och blod. Det är genom övergången av brödet och vinet till Kristi kropp och blod som Kristus blir närvarande i detta sakrament. Eukaristin är...också ett offer. Kristi offer och mässoffret är ett enda offer, det är ett och samma offer, det är samme Kristus som frambär sig själv genom prästernas tjänst, han som frambar 18 3 Mos. 6:12 Katolska villoläror | 117 sig själv på korset. Endast sättet att offra är annorlunda. Man bär sedan fram, ibland i procession, bröd och vin till altaret. Gåvorna frambärs av prästen i Kristi namn i det eukaristiska offret där de blir till Kristi kropp och blod. En och samme Kristus som på korset frambar sitt blodiga offer är verkligen närvarande i det gudomliga offer som äger rum i mässan. Han offras här på ett oblodigt sätt. Därför har mässoffret verkligen sonande karaktär.19 På samma sätt som under Gamla förbundets tid äger alltså en pågående offertjänst rum där Lammet (Kristus) verkligen blir offrat varje gång eukaristin firas. Det som blir över vid mässoffret av vin och bröd (de ”eukaristiska gestalterna”) förvaras sedan i ett slags skåp, inom Katolska kyrkan kallat för tabernaklet. Detta bröd och vin tillbeds sedan eftersom det verkligen konkret är Kristus själv. Tabernaklet var också namnet på det tält israeliterna hade som flyttbar gudstjänstlokal under sin 40-åriga vandring genom öknen. Det var den plats under denna period av Gamla förbundet där Herren uppenbarade sig och tillbads.20 Tabernaklet skall placeras i kyrkorna på en av de viktigaste platserna och omges med den största vördnad. 19 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1333, 1350, 1365, 1367 och 1375 20 2 Mos. 40 118 | Vart är vi på väg? Genom fördjupning av tron på Kristi verkliga närvaro i sin eukaristi har kyrkan blivit medveten om meningen med den tysta tillbedjan av Herren som är närvarande under de eukaristiska gestalterna ...det skall framställas på ett sådant sätt att det understryker och visar på sanningen i Kristi verkliga närvaro i det heliga sakramentet.21 Vad är då Nya Testamentets syn på det offer Jesus gav i perspektivet av ovanstående resonemang? När Jesus själv talar om det Gamla förbundet i relation till Nya Förbundet säger han att han har kommit för att fullborda det förra och att han dessutom lever i vånda tills det är fullbordat. Kvällen före korsfästelsen säger han med hänvisning till påskmåltidens bägare med vin, att den är det nya förbundet i hans blod. Innan han sedan ger upp andan på korset ropar han ut att ”det är fullbordat”. När allt detta ska förklaras säger Nya Testamentet:22 När han talar om ett nytt förbund, har han därmed förklarat att det förra är föråldrat. Men det som blir gammalt och föråldrat är nära att försvinna.23 21 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1183 och 1379 22 Matt. 5:17; Luk. 12:50; 22:20 och Joh. 19:30 23 Hebr. 8:13 Katolska villoläror | 119 Ett offer eller ständiga offer? Vad är det då som kännetecknar det Nya förbundet jämfört med det gamla? Ett av Hebreerbrevets genomgående teman är att Jesu offer är utfört en gång för alla och därför aldrig mer behöver upprepas. Han [Jesus] måste inte som dessa överstepräster bära fram offer, en dag varje år, först för sina egna synder och sedan för folkets. Detta gjorde han en gång för alla, när han offrade sig själv. Detta är en huvudpunkt i vad vi säger: Vi har en sådan överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himlen och som tjänar i helgedomen, det sanna tabernaklet som Herren själv har rest och inte någon människa.24 Helgedomen som Ordet talar om här, det sanna tabernaklet, är alltså själva himlen. Och den tjänst Jesus utövar där är inte en offertjänst där han gång på gång dör utan en levande bönetjänst. Men eftersom Jesus lever för evigt, har han ett prästämbete som varar för evigt. Därför kan han också helt och fullt frälsa dem som genom honom kommer till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem. Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars 24 Hebr. 7:27; 8:1 120 | Vart är vi på väg? och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. Inte heller gick han in för att offra sig många gånger...i så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. Så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder, och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom. Sedan säger han: Se, jag har kommit för att göra din vilja...och i kraft av denna vilja är vi helgade genom att Jesu Kristi kropp blev offrad en gång för alla. Men Jesus har framburit ett enda syndoffer för alla tider, och han har satt sig på Guds högra sida. Genom ett enda offer har han för alla tider gjort dem som helgas fullkomliga. Och där synderna är förlåtna behövs det inte längre något syndoffer.25 Utan att överdriva kan man påstå att Guds ord genom de ovanstående upprepningarna vill göra mycket tydligt att Jesu offer har skett en gång för alla tider, för alla synder och för alla människor och att detta offer inte behöver upprepas. Kanske kan man då förstå den sakramentala och liturgiska upprepningen av Jesu offer i eukaristin som en förlängning av Gamla förbundets pågå25 Hebr. 7:24-25; 9:11-12, 25-26, 28; 10:9-10, 12, 14, 18; Rom. 8:34 Katolska villoläror | 121 ende offertjänst. Men nu ligger i dessa offer en årlig påminnelse om synder.26 En offertjänst utförd genom ett för ändamålet speciellt utvalt prästerskap, på samma sätt som i Gamla förbundet. Där prästen, också på samma sätt som i Gamla förbundet, är den som är medlaren mellan Gud och människan. Biskopen har också till uppgift att vara förvaltare av det högsta prästämbetets nåd, särskilt i det eukaristiska offret som han frambär själv eller låter sina medarbetare, prästerna, frambära. Det kallas förlåtelsens sakrament därför att Gud genom prästens sakramentala avlösning ger syndaren förlåtelse och frid.27 Bot och bättring De liturgiska och sakramentala gudstjänsthandlingar vilka idag intresserar fler och fler, också i de sammanhang som har sina rötter i väckelserörelserna, är alltså inte bara ett annat sätt att utöva sin tro. Nej, de leder tillbaka till den lagiskhet och gärningslära som kännetecknade det Gamla förbundet. Katolska Kyrkans Katekes ger under rubriken ”Många 26 Hebr. 10:3 27 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 893 och 1424 122 | Vart är vi på väg? former för bot i det kristna livet” ett antal exempel på handlingar och gärningar som medel att uppnå syndernas förlåtelse. Vi har också ordet ”bot” i vårt vardagsspråk (förutom som dataterm) i pluralformen ”böter”, alltså något du betalar för att du gjort någon form av lagbrott. Ordet är också släkt med begreppet ”förbättra”. Kyrkofäderna betonar särskilt tre former [av botgöring]: Fasta, bön och allmosor... [bredvid dessa] brukar de som medel att uppnå syndernas förlåtelse nämna ansträngningar att försona sig med sin nästa, botgöringens tårar, omsorgen om nästans frälsning, helgonens förbön och kärlekens gärningar. Läsning ur den heliga Skrift, tidegärden och Fader vår, varje uppriktig gudstjänsthandling eller fromhetsgärning medverkar till våra synders förlåtelse. Botens tider under det liturgiska kyrkoårets lopp...är särskilt väl lämpade för andliga övningar, botliturgier, vallfärder i botens tecken, frivilliga försakelser som fasta och allmosegivande.28 Om vi lämnar Hebreerbrevet så är Paulus tydlig i flera av sina brev att gärningarnas väg till Gud inte är evangeliets väg utan Lagens väg, och att den därför inte heller leder fram till syndernas förlåtelse, rättfärdighet eller gemenskap med honom. Han kallar dessutom tankesättet för köttsligt eftersom det ställer människan 28 Katolska Kyrkans Katekes, paragraf 1434, 1437 och 1438 Katolska villoläror | 123 själv i centrum, dock gömd under den självpåtagna ödmjukhetens mantel. Vi vet att människan inte förklaras rättfärdig genom laggärningar utan genom tro på Jesus Kristus ...ty genom laggärningar blir ingen människa rättfärdig.29 Detta uppfattas visserligen som 'vishet', med sin självvalda gudstjänst, sin 'ödmjukhet' och sin späkning av kroppen, men det har inget värde utan är bara till för att tillfredsställa det köttsliga sinnet.30 Ja, han går så långt att han påstår att om den minsta av handlingar från människans sida kan leda oss bara ett litet stycke närmare Gud och ge oss ett uns av syndernas förlåtelse så är Jesu offerdöd bortkastad. Jag förkastar inte Guds nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom lagen, då hade Kristus dött förgäves.31 Det andra perspektiv ur vilket man enligt min uppfattning kan förstå den liturgiska och sakramentala utvecklingen både i historisk och modern tid, förutom som en fortsättning av det Gamla förbundet, handlar om förflyttningen av det kristna livets verkligheter från det reella livet in i en symbolvärld. 29 Gal. 2:16 30 Kol. 2:23 31 Gal. 2:21 124 | Vart är vi på väg? Det handlar alltså om att försöka hitta en konkret och påtaglig struktur när andelivet tynar, och de autentiska uttrycken för Jesu handlande genom den helige Ande avtar. Den strukturen blir då symbolernas värld vilket i förlängningen leder till att trons innehåll och uttryck blir till ett med dessa symboler. Eftersom fenomenet redan berörts tidigare i boken under rubriken ”Symbolismens fängelse”, nöjer jag mig här med endast det enkla resonemanget. Att åter återta Ordet Jag har här reflekterat över en företeelse som i vår tid hotar vår djupa och absoluta tillit till Ordet som enda auktoritet för den kristna tron, och därmed också vårt förvaltande av evangeliet, nämligen katoliceringen vilken lyfter upp och jämställer andra auktoriteter i jämnhöjd med Bibeln som exempelvis traditionen, lärofäder och ämbeten inom de historiska kyrkorna. Om vi däremot idag vill se människor bli förvandlade av evangeliets kraft är min övertygelse att vi än en gång behöver lyssna till och handla efter ropen: Vad säger skriften? och: Åter till Ordet! Vi behöver återigen bli läsare och få tillbaka den orubbliga tilliten till och tron på Bibeln i allmänhet och Nya Testamentet i synnerhet. Och att det endast är Bibeln, studerad, läst och förkunnad under den helige Andes ledning och smörjelse, som visar vägen fram för oss som Jesu lärjungar idag. Katolska villoläror | 125 Du behöver inte böja din nacke under ämbeten och auktoriteter vilka tagit sig rätten och myndigheten att tala om hur Bibeln ska tolkas och med hela handen pekar ut den religiösa riktning du ska gå. Nej, du kan, uppfylld och ledd av den helige Ande, lita på att Jesus ska tala till dig genom Skriften när du väljer att ha den som din enda auktoritet. Din tro och tillit till Bibeln kommer då att växa tillsammans med din frimodighet i tron på att Jesus vill tala både till dig och genom dig, utifrån sitt eget Ord. Här har jag nämnt om dem som genom traditionen gjort sig själva till Ordets uttolkare. Så därför min vän, låt mig till sist ödmjukt ge ett litet råd. Vad du än läser, var noga med att undersöka källan. Vilka rötter har författaren? Ur vilken teologi har hon eller han hämtat inspiration och tankar? Vilken källa har det sprungit fram ur som skrivs? Utifrån vilket perspektiv har det skrivits? Låt dig aldrig luras av att det är en aldrig så känd författare eller en aldrig så efterföljd ledare som skriver. Fråga dig istället om det hon eller han skriver följer Ordet eller strider mot detsamma. Nyandlighet | 127 Kapitel 7 Nyandlighet Man tar vad man har! Begreppet andlighet kan i vår tid stå för nästan vad som helst. Allt ifrån klassisk kristen tro till trumresor med shamaner och meditationsövningar för att i vårt inre nå fram till balans och harmoni. ...andlighet för många är att söka en livsstil som är ”naturlig” och fri från stress, att ta hand om sig själv, göra sig attraktiv, njuta av livet och att vända sig till någon form av terapi när ens välmående är i gungning.1 Det intressanta i sammanhanget är att tyngdpunkten förskjutits vad det gäller andlighet. Från att bottna i något absolut och grundläggande utanför människan själv, till att landa uteslutande i det egna jaget. Andlighetens syfte idag är att tillfredsställa individen och hennes behov. Det centrala och viktiga och det allt syftar till är alltså människan själv. Ett såväl naturligt resultat av, som en självklar syn inom, det som brukar kallas det postmoderna paradigmet. Postmodernismen har ju flyttat fokus från det rationella, förnuftiga och objektiva till det subjektiva och självupplevda. Och som ett resultat har också det smörgåsbord 1 http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/existentiellt/sverige-starmodell-for-en-ny-andlighet4310195.svd (2012-11-06) 128 | Vart är vi på väg? av andlighet vilket kallas New age eller den nya tidsåldern (vattumannens tidsålder) kunnat frodas och växa sig starkt. Fenomenet, vars benämning myntades redan 1932 av Alice Bailey (en tidig föregångare inom Teosofi och ockultism), är ingen enhetlig religion i bemärkelsen att den har en uttalad lära eller någon grundläggande skrift. Det är snarare ett hopplock eller en mångfald av en mängd olika företeelser och tankar. Det gemensamma för dem är dock att de sätter den egna upplevelsen före vetenskap, rationalitet och olika objektiva sanningar. Inom nyandligheten blandas så vitt skilda företeelser som hinduism, buddhism, traditionell kinesisk medicin, medier, pseudovetenskap, positivt tänkande, självhjälp, astrologi, själavandring, auror, astralkroppar, akupunktur, örtmediciner, zonterapi, transcendental meditation, kristaller, mindfulness (medveten närvaro), kristna inslag och mycket, mycket mer. Det genomgående temat är att ingen annan kan bestämma vad som är rätt eller bra för dig. Det som hjälper dig att må bra, finna harmoni och komma i balans är också det som är rätt för dig. Alltså ett pragmatiskt sätt att se på andlighet utifrån perspektivet att det egna jaget är i centrum. Den grundläggande tanken är att alla människor i sig själva har något gudomligt inom sig, oavsett tro. Människan är ett med allt och alla och därmed också ett med Gud. Eller annorlunda uttryckt: Gud finns i allt och alla Nyandlighet | 129 eller allt är Gud, två olika betoningar och perspektiv på samma idé men som båda leder fram till samma slutsats, nämligen att vi människor egentligen djupast sett är gudomliga i oss själva. Du kan läsa mer om detta i litteratur vilken handlar om Panteism och Panenteism. Nyandligheten och kristusbegreppet Det intressanta med den Nya andligheten utifrån den här bokens perspektiv är att de människor vilka rör sig inom nätverken och kretsarna inte på något sätt är motståndare till mycket av det som finns inom den kristna religionen. En god vän vilken varit djupt inne i Nyandligheten via spiritismen berättar hur man vid seanser och samlingar bland annat sjunger kristna psalmer och läser bönen Fader vår. Jag är glad att kunna tillägga att min gode vän upplevt befrielse genom Jesus och nu själv föreläser i olika sammanhang om faran med denna Nya andlighet. Jesus ses inom nyandligheten som en av de kristusgestalter vilka funnits genom historien i väntan på att den verklige och slutlige kristus, Maitreya, ska komma. Maitreya är den vilken inom buddhismen förväntas vara nästa, och den siste, buddha (den upplyste) och leda fram till det högsta ljuset och dess bärare Lucifer. Lucifer är ett latinskt ord vilket betyder ”ljusbringare” eller ”ljusbärare”. Begreppet finns också i profetboken Jesaja i uttrycket ”strålande stjärna”. 130 | Vart är vi på väg? Hur har du inte fallit från himlen, du strålande stjärna, du gryningens son! Hur har du inte blivit fälld till jorden, du som slog ner folken till marken! Du sade i ditt hjärta: Jag skall stiga upp till himlen, ovanför Guds stjärnor skall jag upprätta min tron.2 Det är med andra ord tydligt att i den mån vi gläntar på dörren bara något till Nyandligheten, så innebär det per automatik att Jesus detroniseras och berövas sin exklusiva roll som världens frälsare. Med den förförståelsen ska jag nu begränsa och smalna av ambitionerna genom att föra ett resonemang enbart kring meditationen och yogan som begrepp, både inom den Nya andligheten och inom nutida kristen praktik. Meditationen, en av Nyandlighetens grunder Helena Petrovna Blavatsky var ursprungligen från Ryssland men kom vid 42-års ålder till New York i USA där hon 1875 var med och grundade Teosofiska samfundet. Blavatsky flyttade fyra år senare sitt huvudkontor till Adyar i Indien. Ordet teosofi kommer av grekiskans ”Theos” vilket betyder gud och ”sophia” vilket betyder visdom. Inom Teosofin ses buddhismens Buddha, hinduismens Krishna och kristendomens Kristus som mahatmor (mästare) vilka nått en esoterisk (fulländad) nivå bortom det exoteriska (mänskliga) stadiet. Blavatsky, vilken alltså är en av den moderna Teosofins ledare och grund2 Jes. 14:12-13 Nyandlighet | 131 are, skrev 1888 sitt huvudverk som heter ”Den hemliga läran”.3 Hennes form av Teosofi är den mylla ur vilken nyandligheten växt fram. Bland annat var den ovan nämnda Alice Bailey en av Blavatskys lärjungar. Vid en föreläsning vid United Lodge of Theosophists (ett teososfisk undervisningscentra i Malmö) sas följande om Blavatsky och Den hemliga läran. Vad Blavatsky bland annat gör i den här boken, är att hon knyter samman alla dessa religiösa föreställningar som existerar i dag. Hon för samman samtliga religionssystem som finns i vår tid. Allt det här stoppar hon ner i en gryta och så rör hon runt...Det finns en Gud, det finns en Kraft, det finns ett Universellt Medvetande, ett Kosmiskt Förnuft. Vi är alla brutna ur detta, vi är strålar av en kosmisk Urkraft. Alla religioner är uttryck av olika religiösa stiftares insikter som har nått samma nivå, och som förmedlat denna insikt på sin specifika plats med de specifika förutsättningar som de olika folkslagen haft för att kunna ta till sig denna undervisning. Var man än befinner sig så för hon samman dessa oliktänkande grupper och påvisar den gemensamma nämnaren som ligger bakom, det 3 Nationalencyklopedin, ”Blavatsky, Helena” och ”Teosofi, teosofiska samfundets system” 132 | Vart är vi på väg? som leder till Dzyans Bok [den hemliga läran är en utläggning och förklaring av Dzyans Bok]. Dzyan är alltså analogt [överensstämmande] med meditation . Så genom att utveckla meditationen menar Blavatsky att vi kan verifiera de sanningar eller de idéer som finns förmedlade i Den Hemliga Läran. Vi måste höja vårt medvetande för att kunna ta åt oss dessa tankegångar, för att sedan kunna föra hit dem till vårt dagsmedvetande. Vi bör också dagligen meditera över dessa tankegångar, om de över huvud taget ska bära frukt.4 Meditation och yoga I de österländska religionerna, och även inom den Nya andligheten, finns ett fenomen som har namnet kundalini (sanskrit för ringla). Det brukar beskrivas som en kraft eller energi vilken ligger slumrande i människans underliv, som en hoprullad orm, och har med den sexuella kraften att göra. Genom yoga och meditation (andningsövningar och vissa kroppsställningar) kan kundalini väckas och stiger då i en så kallad kundaliniresning längs en energikanal vilken förbinds med olika chakran (energicentran i människas kropp), och löper parallellt med ryggraden. Kundalini landar slutligen i det chakra som finns i hjässan, sahasrara. När kundalini stiger längs ryggraden upplever 4 http://www.teosofiskakompaniet.net/Arcana/ARCANA3_Dzya nsBok_2003.htm (2012-11-06) Nyandlighet | 133 människan en intensiv hetta och när den når huvudet uppnår hon ett tillstånd av eufori.5 Många av de som varit med om en kundaliniresning går sedan in i någon form av psykos. Dåvarande biträdande överläkare Bo Gunnar Johnson vid Lillhagens sjukhus i Hisings Backa gjorde 1983 en analys av nio fall där patienter sökte för likartade symptom (verksamheten är numera flyttad till Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg). Analysen presenterades i Läkartidningen, och här tar jag med ett relativt långt citat från artikeln där Johnsson beskriver ett av de nio fallen. I februari 1983 uppsökte en 24-årig man mig för egenartade psykiska besvär. Han berättade att han vid sju tillfällen lyssnat på en kassett med inspelade så kallade chakrameditationer. Avsikten var att han med denna teknik skulle minska sin tendens att spänna sig. Innan han fick sina besvär hade han fungerat tillfredsställande socialt samt skött sina studier vid universitetet. Inget missbruk förelåg. Han berättade att han under en sådan övning plötsligt hade upplevt hur det sprutade energi som en stråle någon decimeter ut från symfysen [beläget mellan höftbenen]. Dessutom erfor han vid sacrum [ett triangelformat ben som utgör en del av ryggradens avslutning] en boll av energi stor som en hasselnöt. Bollen övergick sedan till ett energiflöde som sakta steg upp genom ryggraden och successivt 5 Nationalencyklopedin, ”Kundalini” 134 | Vart är vi på väg? vitaliserade hela kroppen. Den steg vidare upp i huvudet och fram över pannan där den kulminerade som en explosion. Han tyckte att han "såg" energiströmmar som sprutade ut genom händer och fötter. Dessutom hade han visioner av ormar som steg uppåt från ljumskarna och ville bita honom i ansiktet. Upplevelsen kom helt oväntat och förskräckte honom. Han kunde inte påverka förloppet. Tillståndet gick sedan över i en negativ fas, varvid han upplevde att en mörk substans trängde in i hans kropp från benen och ljumskarna, fyllde bålen och hotade att krama ihop hjärtat så att det kunde stoppa. Han var rädd att dö och vaknade flera gånger per natt, då han upplevde sig attackerad av onda väsen.6 Meditation heter på sanskrit ”dhyana” , i Kina är benämningen ”chánna” eller ”Chán” och i Japan ”Zen”. Zen är en japansk form av buddhism, som alltså direkt översatt betyder meditation, vilken går ut på att nå fram till det som kallas upplysning. Yoga (sanskrit för koncentration eller förening) är en väg att genom praktiska övningar befria den andliga principen från materiens band i strävan efter buddhismens slutmål nirvana (ickeexistens). Ett exempel på vad befrielse av den andliga principen kan leda till såg vi i det ovan beskrivna fallet med den 24-årige mannen.7 6 7 Läkartidningen 1984, nummer 37; http://www.kundalini.se/svbrosch-1024.html (2012-11-06) Nationalencyklopedin, ”Zen” och ”Yoga, indiskt tankesystem” Nyandlighet | 135 Förutom människans huvudchakran, det i underlivet vilket kundalini reser sig ifrån (rotchakrat) och det översta vilket den landar i (kronchakrat), har hon enligt nyandligheten även andra chakran. Ett av dem finns i trakten av naveln och heter solar plexuschakrat. (Solar plexus är två nervknutar vilka finns djupt i människans bukhåla, nära stora kroppspulsådern.) Det chakrat beskrivs som det känsligaste och har med självkänsla, självaktning, självdisciplin samt omsorg om oss själva och andra att göra. Det beskrivs också som vårt personliga kraftcentrum, personlighetens och jagets innersta kärna där vi vänder blicken mot hur vi förhåller oss till och uppfattar oss själva. Solar plexuschakrats ”heliga sanning” är; hedra dig själv.8 Kristen djupmeditation Nu kastar jag mig raskt över till en av de starkaste förespråkarna och mest lästa svenska författarna vad det gäller den så kallade kristna djupmeditationen eller den kontemplativa (skådande) meditationen, den katolske karmelitermunken Wilfrid Stinissen från Tågarp i Skåne. Stinissen har stort inflytande inom de kontemplativa kretsarna i svensk kristenhet och skriver i en av sina böcker om kristen djupmeditation bland annat så här om människan: Man kan alltså säga att det som ligger till grund för människans alla villfarelser är en fundamental illusion, hon vet inte vad eller vem hon är. 8 http://paranormal.se/topic/solarplexuschakrat.html(2012-11-06) 136 | Vart är vi på väg? Inom buddismen betonas det att synd kommer av brist på kunskap, brist på medvetenhet. Därför bör man upplysa och medvetandegöra människan.9 Medvetandegörandet sker genom djupmeditationen, vilket ju också är budskapet i hela den bok han skrivit i ämnet. Frågan är då vad det är människan genom djupmeditationen ska upplysas och medvetandegöras om? Under rubriken ”Och de icke-kristna?” skriver Stinissen: Djupt inom varje människa porlar en källa som är Kristus. Många människor vet ingenting om denna källa... För varje människa gäller att hennes djupaste jag är Kristus.10 Han skriver vidare så här vad det gäller kroppens (framför allt andningens) roll, men också kroppens reaktioner under meditationen: Att meditera kan helt enkelt vara att andas medvetet... Att andas medvetet har en förandligande inverkan... Nu erfar man, med en obeskrivlig känsla av fullhet och befrielse, att man deltar i ett större liv som blåser genom en. Man blir upptagen i en kosmisk rytm, som uppfyller en och som gör en lycklig i den mån man överlämnar sig åt den... Låt andningen komma och gå, öppna dig för 9 Wilfrid Stinissen, EN BOK OM Kristen djupmeditation, Libris, 1990, sid. 31 10 Ibid., sid. 43-44 Nyandlighet | 137 den. I kraftiga vågor strömmar den genom din rygg, uppifrån och ner och nerifrån och upp. Från hjässan till svanskotorna. Du är idel andning, deltagande i den stora andningen som genomandas hela universum... Förlös ljuset inom dig, så att det fyller hela ditt väsen och börjar stråla ut mot andra. Var medveten om ljuskällan inom dig. Du kan lokalisera den till solarplexus. Andas djupt och långsamt... Du sitter avspänd i meditationsställning, helt orörlig. När både kropp och själ kommit till ro, börjar du lyssna till pulsslagen i naveltrakten... Du kanske känner en ström som far genom din rygg, nedifrån och upp. En ny kraft uppfyller dig och rätar ut din ryggrad.11 Beröringspunkter En intressant iakttagelse är likheten mellan kundaliniresningen och Stinissens beskrivning av upplevelsen inom den kristna djupmeditationen; ”i kraftiga vågor strömmar den genom din rygg...en ström som far genom din rygg, nedifrån och upp. En ny kraft uppfyller dig och rätar ut din ryggrad”. Intressant är också likheten mellan beskrivningen ovan av solar plexuschakrat och Stinissens beskrivning av den kristna djupmeditationen med ”ljuskällan inom dig” vid just solar plexus och ”pulsslagen i naveltrakten”. 11 Wilfrid Stinissen, EN BOK OM Kristen djupmeditation, Libris, 1990 138 | Vart är vi på väg? Wilfrid Stinissen har också tillsammans med Hans Hof skrivit boken ”Meditation och mystik”. Hof var präst och professor i religionsfilosofi och åkte i början av 1970-talet till Paris för att introduceras i zenmeditation. Hemkommen till Sverige blev han en ivrig förespråkare för denna buddhistiska meditationsform och startade 1973 ett meditationscentrum i Rättvik där han under många år hade kurser i detta utövande av buddhismen. (På samma plats finns numera Stiftelsen Berget vilken talas om längre fram i boken. Jag återkommer också senare med en kort beskrivning av Zenbuddhismen.) Det vi ser som genomgående teman och röda trådar i de ovan beskrivna företeelserna är för det första ett fokus på att det är i människans eget inre det eftersökta svaret och det gudomliga finns, ja att vi alla djupast sett är gudomliga, oavsett om det handlar om nyandlighet eller om kristen djupmeditation. Uttryckt av Stinissen i termerna av att för varje människa gäller att hennes djupaste jag ”är Kristus” och av Blavatsky som att vi alla är ”strålar av en kosmisk Urkraft”. För det andra betonas också i de båda sammanhangen meditationen och tömmandet av sig själv genom fysiska och mentala övningar som vägen att nå fram till det gudomliga i vårt eget inre. Inom zenmeditationen uttryckt genom att hävda att övningarna frigör kundalinienergin inom oss och inom den kristna djupmeditationen som att vi genom dessa övningar upplever delaktigheten i det stora kosmiska, gudomliga livet. Nyandlighet | 139 Meditation och yoga light En företeelse jag här bara snabbt vill notera i förbifarten är det som går under namnet Tikva. Det är en aktivitet vilken introducerats och erbjuds inom verksamheten Friskvården i församlingen Kungsporten i Huskvarna. Tikva fanns också med bland utbudet på flera stora kristna konferenser 2010, bland annat Nyhemsveckan och Torpkonferensen. Idag erbjuds Tikva av mellan tio och femton församlingar i Sverige, alltifrån pingstförsamlingar till församlingar inom Svenska kyrkan. Inom en kurs i en av Pingströrelsens årslånga bibelskolor 2012-2013 ingick det som en obligatorisk lektion att delta i en Tikvaövning. På den egna hemsidan står bland annat följande om vad som kännetecknar Tikva.12 ...övningar för hela människan...kroppsrörelser, nya tankar, nytt sätt att se på sig själv och andra... Kroppsövningarna är enkla men effektiva för smidighet, andning och blodcirkulation... Målet är att du som deltar ska förstå att du är en del av något större...Ord som talas under passet bygger upp och uppmuntrar, förändrar tankar...13 Tikva presenteras i muntliga sammanhang som ett kristet alternativ till yoga och meditation (dock inte officiellt på hemsidan). En god vän till mig vilken deltagit på en Tikvaövning beskrev det som skedde nästan orda12 http://www.kungsporten.com/tikva.html (2012-11-07) 13 http://www.tikva.se/index.php/om-tikva.50.html (2012-11-07) 140 | Vart är vi på väg? grant med de ord Stinissen skriver i ovanstående bok i den del som handlar om avspänningsmeditation. För denna meditation får du ligga raklång på golvet... Du går nu systematiskt genom hela kroppen och släpper loss i alla kroppsdelar. Du börjar med fötterna [här går sedan Stinissen igenom kroppsdel för kroppsdel] ...du ger efter i musklerna, låter spänningarna lösa upp sig...Du släpper också loss ditt inre. Du njuter av att ingen ställer krav på dig just nu. 14 På hemsidan presenteras också ett antal diplomerade Tikvainstruktörer, bland andra Eva Lexell Törnblom. Hon är också lärare och håller kurser i en dans- och rörelseform som heter ”De 5 Rytmerna”, en etablerad form av nyandlighet. Lexell Törnbloms kurser finns med på ljusasidorna.nu, ett forum på Internet där i princip allt inom den Nya andligheten erbjuds. Hon presenterar sig där bland annat som diplomerad Tikvainstruktör.15 Gå ut i hela världen … eller gå in i dig själv? Det finns också en trend idag inom frikyrkligheten som tangerar dessa företeelser och som även den kristna djupmeditationen är en del av. Det handlar om att man för att hitta rätt ska söka sig djupare in i sitt eget inre 14 Wilfrid Stinissen, EN BOK OM Kristen djupmeditation, Libris, 1990, sid. 167-168 15 http://www.ljusasidorna.nu/uppgifter.php? (2012-11-07) meny=tel&datumtid=&id=evatornblom@gmail.com Nyandlighet | 141 med hjälp av inspiration, övningar, ritualer och metoder vilka hämtas från helgon, ökenmunkar och mystiker från den tidiga kyrkans historia. En strävan efter avskildhet och helighet i bemärkelsen frånvaro av distraktioner och påverkan från den värld vi är satta i. En längtan efter att komma ifrån världen för att tränga in i sig själv och där i sitt eget innersta uppnå en djupare gemenskap med det gudomliga inom oss. Ett exempel på helgon som lyfts fram som föredömen vad det gäller just detta är Symeon Styliten vilken levde i Syrien under första hälften av 400-talet. Du har säkert hört uttrycket pelarhelgon (eller stylit) vilket var benämningen på en kristen asket eller mystiker som levde i en liten hydda på en flera meter hög pelare under en kortare eller längre tid utan att gå ner från denna (som ett avlagt munklöfte). Under 400- och 500-talet levde många sådana pelarhelgon och en av de mest kända är just Symeon Styliten, vilken bodde på en pelare i 36 år för att på denna komma närmare Gud genom olika botövningar. Ett annat exempel på historiska helgon som lyfts fram som nutida föredömen är den kvinnliga mystikern och helgonet Julian av Norwich som i slutet av 1300-talet frivilligt lät mura in sig i ett litet utrymme i kyrkomuren i den engelska staden Norwich för att stanna där resten av sitt liv, i mer än 20 år. Journalisten Carolina Johansson skriver 2008 i tidskriften Kyrkporten att helgonen väcker vår längtan efter 142 | Vart är vi på väg? Gud, men likväl vår längtan efter oss själva 16. Nu vill jag gärna ta med ett längre avsnitt ur Matteusevangeliet för att se på företeelsen ur ett nytestamentligt perspektiv.17 Sex dagar därefter tog Jesus med sig Petrus och Jakob och hans bror Johannes och förde dem upp på ett högt berg för att vara ensam med dem. Och han förvandlades inför dem: hans ansikte lyste som solen, och hans kläder blev vita som ljuset. Och se, Mose och Elia visade sig för dem, och de samtalade med honom. Petrus sade till Jesus: "Herre, det är gott för oss att vara här. Om du vill, skall jag göra tre hyddor, en åt dig, en åt Mose och en åt Elia." Medan han ännu talade, se, då sänkte sig ett lysande moln ner över dem. Och en röst ur molnet sade: "Denne är min Son, den Älskade. I honom har jag min glädje. Lyssna till honom!" När lärjungarna hörde det, föll de ner på sina ansikten och greps av stor fruktan. Men Jesus gick fram och rörde vid dem och sade: "Stig upp och var inte förskräckta!" Och när de såg upp, såg de ingen utom Jesus.18 ...När de sedan kom till folket...19 Jesus drog sig självklart periodvis undan folket. Både 16 Kyrkporten nummer 5, 2008, sid. 17 17 https://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=501917; http://www.dn.se/kultur-noje/debatt-essa/de-vilda-mystikerna? rm=print (2012-11-06) 18 Matt. 17:1-8 19 Ibid., 17:14 Nyandlighet | 143 för att hämta ny kraft, han var ju människa, men också för att lyssna in vad Fadern genom Anden ville säga. Men riktningen för hans vandring var alltid till folket och för folket. När lärjungarna ville stanna kvar i isolering, avskildhet och uppenbarelse tillsammans med Jesus och de heliga från förr avbröt Fadern dem och sa: Denne är min Son, det är honom ni ska lyssna till. När lärjungarna då lyfte blicken såg de ingen utom Jesus. Sedan följde de honom vidare på hans väg, och den ledde till folket! I jämförelse är alltså huvudriktningen i den trend och rörelse vi ser i vår tid inåt och mot avskildhet, bort från världen och mot människans eget innersta. Ett tydligt exempel är hur radbandet Frälsarkransen, framtagen av biskop emeritus Martin Lönnebo, lanseras av förlaget Verbum som den moderna pilgrimens redskap på den svåraste av alla resor – den som går inåt20. Intressant nog sammanfaller lanseringen av Frälsarkransen med postmodernismens stora andliga rörelse och riktning för människans vandring, nämligen inåt mot sig själv och in i sig själv. Eftersom svaret på hennes längtan efter gudomlighet enligt rörelsen finns i hennes eget innersta. Bibelns tydliga budskap är däremot att svaret på all vår längtan finns hos Jesus Kristus. 20 http://www.verbumforlag.se/frlsarkransen/1294491frlsarkransen-start (2012-11-06) 144 | Vart är vi på väg? Mänsklig design En av de föreläsare och författare vilken haft återkommande kurser på ovan nämnda, och i nästa kapitel beskrivna, Stiftelsen Berget är Carin Noelius. Hon presenteras av bokförlaget Libris enligt följande i samband med utgivningen av hennes bok ”Silentium, helande pågår”: Carin Noelius är verksam som terapeut, handledare, kurs- och retreatledare och som lärare. Hon har regelbundet kurser och retreater på Stiftelsen Berget i Rättvik och har undervisat vid PsykosyntesAkademin i Stockholm. Hennes teori och praktik har en kristen grund.21 På sin egen hemsida berättar Noelius följande om sin verksamhet, vilken bygger på begreppet Human Design. En syntes av ett antal uråldriga system, Astrologi, IChing, kunskapen om Chakran och Kabbalan som har integrerats i förståelsen kring genetiska kodningar, såväl fysiska, själsliga, mentala och känslomässiga, samt hur neutrinerna påverkar allt skapat och levande i universum. Det är en vetenskap som vidgar vårt medvetande på ett fascinerande sätt.22 Astrologi är en lära som hävdar att olika planeter och stjärnor har inflytande över och påverkar en människas öde. IChing, eller Yijing, är ett mångtusenårigt kinesiskt, religiöst och filosofiskt verk inom konfucianismen, 21 http://www.librisforlag.se/actors?id=1001565 (2012-11-06) 22 http://www.humandesignart.se/text1_19.html (2012-11-06) Nyandlighet | 145 det betraktas som en handbok i spådom. Chakran, eller cakran, är de energicentran i människokroppen vilka aktiveras bland annat via hatha- och kundaliniyoga. Kabbala (hebreiska för ”hemlig lära”) är en blandning av judisk mysticism, gnostiska tankar och esoteriska läror (som endast de invigda förstår) vilken bland annat innehåller läran om själavandring. Neutriner extremt små elementarpartiklar utan massa eller elektrisk laddning vilka färdas med ljusets hastighet och förekommer i olika former av strålning, exempelvis från solen.23 Finns det andra namn? Enligt min uppfattning finns det minst två faror med denna process inom kristenheten av ökat inflytande och påverkan från den Nya andligheten. Den första är att Jesus Kristus riskerar att detroniseras. Det vill säga att ju mer influenser man släpper in, desto mer finns risken att följande fråga smyger sig på och växer sig starkare: Finns det kanske fler vägar att gå och fler mål att nå än att genom Jesus nå fram till slutmålet för vår existens, nämligen evig gemenskap med Gud? En av grundtankarna inom Nyandligheten är ju just att ingen religion eller filosofi har hela sanningen inom sig. Det är själva idén med detta andliga smörgåsbord. Och därmed reduceras Jesus till att bli en i raden av vishetslärare och kristusgestalter genom historien. 23 Nationalencyklopedin, ”Astrologi”; ”Yijing”; ”Cakran”; ”Kabbala” och ”Neutrino” 146 | Vart är vi på väg? Inflytandet från den Nya andligheten blir då i mina ögon ett reellt och verkligt hot mot den grundläggande tanken i tidigare kapitel i boken. Nämligen att en av de hörnstenar evangeliets kraft vilar på är den frimodiga bekännelsen av Jesus som den enda kristus Gud bekänner sig till, ja den enda som är Kristus. Därigenom är samme Jesus också den ende som kan leda oss fram till gemenskap med denne Gud. Inte genom att ”hjälpa oss upptäcka att vi redan är gudomliga” som Nyandligheten hävdar, utan genom att försona vår synd och därigenom närma oss till honom. Den andra faran handlar om den risk vi löper genom att släppa in de luciferiska och sataniska andemakter vilka ligger bakom nyandligheten och de österländska religionerna. Ett tydligt exempel är den medicinska studien i citatet ovan från Läkartidningen, vilken berättade om den unge mannen som praktiserat meditation med katastrofala personliga konsekvenser som följd. Religionssynkretism | 147 Kapitel 8 Religionssynkretism Ingenstans finns något annat namn En jesustroende god vän till mig gick en dag in i en kyrka någonstans i Sverige och blev alldeles paff när hon såg vad som fanns därinne. Det hon möttes av var en mängd religiösa föremål från de olika världsreligionerna. Det är studieförbundet Sensus som har en ambulerande utställning vilken används flitigt runt om i Sverige och många av de som använder sig av den är kyrkor. Utställningen heter ”Gud har 99 namn” och det är de stora världsreligionerna som gestaltas genom att exempelvis klädkoder, mat, högtider, tideräkningar, begravningar, likheter, olikheter och annat visas och tas upp. Utställningarna leds av ”multireligiösa guider” vilka har med sig en ”multireligiös resväska” med alla föremål i.1 I förbifarten kan jag väl nämna att uttrycket i sig, ”Gud har 99 namn”, är ett begrepp inom islam vilket brukar härledas till profeten Muhammed. Enligt honom kommer också den som lär sig alla de 99 namnen att få en plats i paradiset. Syftet med utställningen är att skapa större förståelse hos människor för den multireligiösa situation vi har i vårt land. En fråga man dock kan re1 http://www.sensus.se/Om-Sensus/RegionerNew/MellansverigeND/EPiKursrot1/Gud-har-99-namn (2012-11-08) 148 | Vart är vi på väg? flektera över är vad exempelvis en vanlig sekulariserad ungdom uppfattar vara kyrkans budskap när hon möter mixen av religiösa uttryck och symboler, alltifrån koraner till buddhastatyer och kors? För det var ju trots allt i kyrkan allt detta fanns när hon såg det.2 Österländska religioner De båda buddhistiska och hinduiska företeelserna yoga och meditation finns idag som något naturligt inom delar av svensk kristenhet. Låt mig bara stanna upp vid ett exempel på ett sådant sammanhang, nämligen stiftelsen Berget i Rättvik, Dalarna. Berget är enligt stiftelsens egen beskrivning på sin hemsida en öppen mötesplats som ger vila, kunskap och andlig styrka för våra liv 3. På hemsidan sägs vidare att: Vår kallelse är Kyrkans synliga enhet, vänskap, gemenskap och andlig fördjupning. Vi arbetar inom Svenska kyrkan med bred ekumenisk samverkan för att erbjuda retreater, kristen djupmeditation, kurser, gudstjänster och gemenskap för alla människor. ...verksamheten bedrivs på kristen grund. Målsättningen är att verka för andlig fördjupning och Kyrkans enhet. Medarbetarna har sin bakgrund i olika kyrkor och samfund. Retreatoch kursledare hämtas från både frikyrkligt, svenskkyrkligt, katolskt och ortodoxt håll.4 2 3 4 http://sv.wikipedia.org/wiki/Guds_99_namn (2012-11-08) http://www.berget.se/om_berget 2012-11-09) Ibid. Religionssynkretism | 149 Bergets inflytande är uppenbart inte minst genom de drygt hundra hänvisningarna på den egna hemsidan till olika kyrkor i Sverige vilka erbjuder kristen djupmeditation med ledare som är utbildade där.5 På tal om hänvisningar är Bergets hemsida också en av de länkar Ekumeniska kommuniteten på Nya Slottet Bjärka-Säby utanför Linköping hänvisar till i sitt länkgalleri. Dessutom annonserades pingstpastor Peter Halldorf som speciellt inbjuden föredragshållare på Bergets 50-årsjubileum 16-18 november 2012.6 Han presenterades där som preses för den ekumeniska kommuniteten i Bjärka-Säby. Ordet preses kommer av av latinets ”praeses” vilket betyder ”den som sitter framför”, och betecknar ordföranden för en akademi eller för ett domkapitel inom Svenska kyrkan. För att riktigt förstå en del av innehållet i de olika retreater som hålls på Berget måste vi tillåta oss ett citat där de själva beskriver en kurs. Vi vänder oss till personer som kommit i kontakt med meditation, budo eller mindfulness och tillägnat sig en del egen erfarenhet... Vi blandar mindfulnessövningar (MBSR, MBCT) med enklare budoövningar och mental träning. Dagarna inramas med za-zen enligt Bergets tradition.7 5 http://www.berget.se/retreat_och_meditation (2012-11-09) 6 http://ekumeniskakommuniteten.se/lankar (2012-11-09) 7 http://www.berget.se/program/visa/mindfulness6 (2012-11-09) 150 | Vart är vi på väg? Buddhismen Budo är det japanska samlingsnamnet för kampsporter och mindfulness (medveten närvaro) är ett begrepp från buddhismen och enligt den en del av den åttafaldiga vägen vilken leder till nirvana. Nirvana är buddhismens slutmål och skulle kunna beskrivas som en ickeexistens. Zazen är den meditationsform som är det centrala i utövande av zenbuddhismen. Den används på samma sätt som Vipassanameditation inom Theravada, en annan gren av buddhismen. Vipassana betyder ”att se saker som de egentligen är” och är en av Indiens äldsta meditationstekniker samt ses som ”ett universellt botemedel mot universella problem”.8 Nåväl, tillbaka till reflektionerna kring de företeelser inom buddhismen vilka också förekommer vid stiftelsen Berget. På Internet går tidvis diskussionens vågor höga på olika forum, i vilken mån inslag av annan andlighet än den kristna förekommer inom stiftelsen. Här vill jag bara rakt av citera direkt från Bergets eget program för juni-december 2012 och beskrivningen där av en yogaretreat 18-21 oktober, där det bland annat står följande: Under några dagar i tystnad upplever vi hur yoga kan förbereda oss för den öppna och mottagande kontemplativa [skådande] hållningen. Yoga gör oss medvetna och lyhörda... Under retreaten övar vi uppmärksamhet på vår 8 http://www.se.dhamma.org/pages/introduktion.html (2012-1109) Religionssynkretism | 151 kropp, våra känslor, tankar och vår själ. Dagarna fylls med yogiska övningar, såsom fysiska positioner, andningsövningar, meditation, uppmärksamhetsträning och vila. Varje dag hålls ett kort teoripass om yogisk filosofi... Kurs- och retreatledare Sophia-Stina Levin är utbildad yogalärare och mindfulnessinstruktör...Hon är utbildad inom hatha- och kundaliniyoga.9 Kundaliniyogan har vi redan sett på tidigare, därför bara några ord om hathayogan Levin är utbildad inom. I den försöker man skapa en balans i kroppens olika energisystem (samma kraft och energi som anses finnas i hela universum) för att uppnå fysisk och psykisk hälsa och utveckling. Metoderna som används är reningsprocesser, kroppsställningar, andningskontroll, koncentrationsövningar och meditation. Stavelsen ”ha” står bland annat för det maskulina, solen och den hinduiska guden Shiva. ”Tha” står bland annat för det feminina, månen och den hinduiska gudinnan Shakti. Yin och yang är ett annat uttryck för dessa två krafter, vilka djupast sett är den österländska sammansatta gudsbilden för den opersonliga kraft och energi hela vårt universum är uppbyggt av. Yoga betyder i sin tur, som vi har sett ovan, bland annat förening och är inom buddhismen en väg att nå nirvana. Hathayoga ses alltså som en väg till förening och balans mellan de olika energier vilka bland annat solen, månen, 9 http://issuu.com/pederbergqvist/docs (2012-11-11) 152 | Vart är vi på väg? hinduiska gudar, maskulinitet, femininitet samt yin och yang representerar, och är en väg att nå den ickeexistens som är den buddhistiska livsåskådningens slutmål.10 Att kristna annat än människor Per Mases, präst inom Svenska kyrkan vilken verkade som föreståndare för Stiftelsen Berget under 35 års tid, talade om den kristna djupmeditationen under tidskriften Pilgrims vintermöte 2001 på Nya Slottet BjärkaSäby (efter sin avgång år 2010 konverterade Mases till Katolska kyrkan). Han hänvisade i sitt föredrag till ovan nämnda Stinissen och Hof vilka tidigare gett honom råd i utvecklandet av arbetet på meditationsgården. ”Titta på Japan, de har en tusenårig tradition där de har raffinerat den här metoden att sitta sig till stillhet”, och den metoden har vi kristnat.11 Den tusenåriga tradition Stinissen och Hof talade om var den zenbuddhistiska meditationen, vilken alltså enligt Mases vokabulär och i hans kontext blivit kristnad. Han använder sedan vidare i sitt föredrag ett begrepp vilket är väldigt vanligt i nyandliga sammanhang, nämligen ”den kosmiske Kristus”. När ökenfäderna går in i sina grottor så har de alltså evangeliet [som enligt Mases definieras som ”Gud är kärlek”] som bakgrund. 10 http://sv.wikipedia.org/wiki/Hathayoga (2012-11-11) 11 http://www.tidskriftenpilgrim.se/ljudinspelningar.php, ”Meditation och helgelse” (2012-11-12) Religionssynkretism | 153 De låter sedan blicken vidgas, de talar om den kosmiske Kristus, den upphöjde Kristus, den som är själva ”varat”...och detta ”vara” är kärlek.12 Talmannen, biskopen, islam och Guds hus Religionsfrihet och åsiktsfrihet är något oerhört viktigt och grundläggande, något vi ska vara rädda om och vårda med all den kraft som kan behövas. Det är faktiskt så att vi här i Sverige fick lagstadgad religionsfrihet så sent som 1951. Men religionsfrihet och religionssynkretism, det vill säga religionsblandning, är två helt skilda företeelser. För Jesu exklusivitetskravs skull bör vi vara medvetna om att religionsblandningen som företeelse idag är vanligare än vad vi kanske har anat och förstått. 24 juli 2012 sände SVT en andakt på gudstjänsttid från västerbottniska Tavelsjö. Prästen Linda Annersten samtalade med före detta talmannen i Riksdagen Thage G. Peterson, som efter sin politikerkarriär satt sig på skolbänken och läst religionsvetenskap på högskolenivå. Peterson, som i en annan intervju själv säger sig vara kristen, sa i slutet av andakten att han önskade samla ”det bästa och goda ur alla religioner”. Det är naturligtvis ingen unik uppfattning som endast finns hos före detta talmannen. Den lyser exempelvis 12 http://www.tidskriftenpilgrim.se/ljudinspelningar.php, ”Meditation och helgelse” (2012-11-12) 154 | Vart är vi på väg? också igenom när den buddhistiske ledaren Dalai Lama välkomnas som talare på palmsöndagens högmässa i Lunds domkyrka 2011. Eller när biskop emeritus Bengt Wadensjö skriver angående projektet att bygga ett guds hus i Nacka, på hemsidan ”Masha'Allah Sverige” (Ske Allahs vilja Sverige):13 Sedan ett par år diskuteras nu om Nacka församling i Svenska kyrkan, S:t Konrads katolska församling i Nacka samt Muslimernas förening i Fisksätra gemensamt ska bygga ett Guds hus. Med utgångspunkt i det gemensamma ursprunget som Abrahams barn förenas de tre samfunden i den gemensamma tron på att den ende Guden, skapare av himmel och jord, är barmhärtig, nåderik och kärleksfull…14 Lägg märke till att Wadensjö i citatet nämner också Muslimernas förening i Fisksätra som ett samfund vid sidan av de andra församlingarna. Wadensjö poängterar också på samma hemsida att det absolut inte handlar om ”mission bland varandras medlemmar”. Den framväxande kyrkan Låt mig också helt kort nudda vid en intressant företeelse vilken naturligt landar här, eftersom vi talar om den kristna tron i relation till religioner. I det postmoderna 13 http://www.lundsdomkyrka.se/2011/03/07/dalai-lama-tilldomkyrkan-1-april (2012-11-13) 14 http://gudskelov.wordpress.com?s=guds+hus&submit=S %C3%B6k (2012-11-13) Religionssynkretism | 155 paradigmet, vilket du och jag lever i, har det de senaste årtiondena vuxit fram en ambition och ett förhållningssätt inom vissa kristna kretsar att på ett nytt sätt tolka och beskriva kristen tro. Synsättet är mycket kritiskt till den kristendomstolkning och de uttryck den kristna tron haft under det som kallats den moderna eran (en relativt lång tidsperiod, en del menar att den sträcker sig från 1700-talet fram till mitten av 1900-talet). Det uttryck som ibland används för att beskriva rörelsen, både inom och utanför densamma, är Emerging church (Den spirande, eller framväxande, kyrkan). Eftersom rörelsen inte är en formell gemenskap eller etablerad organisation utan mer ett informellt nätverk av gräsrotskristna, pastorer och församlingar, är det svårt att riktigt fånga in vad det hela handlar om. Däremot finns vissa kännetecken vilka är mycket tydliga. Dessa kännetecken är starkt präglade av att försöka svara upp mot postmodernismens kritik av uppfattningen att det finns objektiva och grundläggande sanningar i den kristna tron. Engelsmannen Philip Sudworth skriver så här i en reflektion på en av de internetbaserade samlingsplatserna för nätverket. Faith...becomes part of what we are as individuals through a personal religious experience, an encounter with God (or the Creative Spirit). This leads to our individual experience of adventuring with God... It is this dimension of 156 | Vart är vi på väg? faith that causes a Muslim to speak of sensing Allah closer than breath itself, makes a Christian talk of having Jesus in his heart, and brings a Buddhist to feel at one with the universe. This personal experience is as unique as we are as individuals... The golden rule at the heart of each religion on how to treat others is essentially the same, and provides a vision of a world community based on love. "People will know you are my disciples, if you love one another." The true people of faith in each religion are those who commit themselves to living by this principle, however orthodox or unorthodox they may be. Although their religious traditions may be very different from each other, these people are very close to each other in their understanding of faith...Rather than having the final revelation from God, Christianity is still in a process of development - and so are the other religions. 15 Sudworth talar alltså om att det individuella och unika mötet med Gud (eller den Kreative Anden) får människan att uttrycka sin tro på ett sätt som motsvarar deras religion, oavsett vilken religion det är. Författaren Brian McLaren (stor ideolog, profil och författare inom Emerging church-sfären och av tidningen Time Magazin utsedd till en av de 25 mest inflytelserika kristna ledarna i USA) uttrycker sig så här: 15 http://emergingchurch.info/reflection/philiphsudworth/index.ht m (2012-11-14) Religionssynkretism | 157 Det kan vara tillrådligt i många...situationer att hjälpa människor att bli efterföljare till Jesus och förbli i sina buddhistiska, hinduiska eller judiska kontexter.16 Eftersom kontext betyder sammanhang kan jag inte förstå McLaren på annat sätt än att de han syftar på vilka kommer till tro på Jesus, ska vara kvar i utövandet och praktiserandet av de i citatet beskrivna religionerna. Tolkningen att han skulle mena att de ska leva kvar i sina familjer eller bo kvar i sitt av buddhism, hinduism eller judendom präglade land, och inte flytta till en annan familj eller ett land präglat av kristendomen känns ganska långsökt. Alla religioners gyllene regel Tillbaka till Sudworth som också i citatet ovan beskriver sina tankar om att ”den gyllene regeln” vilken enligt honom finns i hjärtat av varje religion, förser oss med en vision av ett världssamhälle, ett världsrike, byggt på kärlek och fred genom att samla alla goda krafter inom alla religioner. Just tanken om att etablera ett sådant rike redan här på jorden är grundläggande och ofta återkommande inom Den framväxande kyrkan. Det handlar i det sammanhanget inte längre om att Jesus ska komma tillbaka och hämta de på honom troende till sig: I min Faders hus finns många rum. Om det inte vore så, skulle jag då ha sagt er att jag går bort 16 Brian Mclaren, En generös radikalitet, Marcus Förlag, 2006, sid. 258 158 | Vart är vi på väg? för att bereda plats åt er? Och om jag än går och bereder plats åt er, skall jag komma tillbaka och ta er till mig, för att ni skall vara där jag är. 17 Det handlar heller inte om det Johannes fick se i den uppenbarelse Gud visade honom: Och jag såg en ny himmel och en ny jord. Ty den första himlen och den första jorden hade försvunnit.18 Nej, det handlar om ett framväxande rike genomsyrat av den, enligt Emerging church-nätverket, genomgående tanken i alla religioner; gör och var mot andra på det sätt du vill att de ska göra och vara mot dig! Ett parallellt och mycket intressant exempel på ett nutida fenomen med samma grundtankar är den religiösa rörelsen Bahá'í som på sin hemsida skriver: Bahá'í-uppfattningen är den att Gud - den ofattbara kraft som är ansvarig för hela skapelsen leder och bistår mänskligheten genom att med vissa tidsintervaller utse och inspirera en människa att återställa de eviga andliga sanningarna, som den gyllene regeln, vilken återfinns inom de flesta religioner. Genom att acceptera alla de tidigare religionsgrundarna - Krishna, Buddha, Zarathustra, Moses, Jesus och Muhammed - som fullt likvärdiga i deras ställning som Gudsuppenbarare, och genom att erkänna deras religioner som verkliga och sanna uttryck för Guds budskap, försonar bahá'i-tron grundbegreppen inom dessa 17 Joh. 14:2-3 18 Upp. 21:1 Religionssynkretism | 159 trosriktningar... ...arbeta för den viktigaste målsättningen någonsin i mänsklighetens historia, nämligen skapandet av fred och rättvisa i en ny världsordning. 19 Den kristna religionen och andra religioner En av de största myterna vi har köpt och en av de största lögnerna vi gått på som kristna är enligt min uppfattning den, där religionsvetenskapen beskriver den kristna tron som just en religion, och därmed också formar den till detta. Vi sväljer påståendet med hull och hår, och säger ibland också om själva, att vi tillhör en av de fem stora världsreligionerna, och då menar vi kristendomen, vid sidan av de andra religionerna judendomen, islam, hinduismen och buddhismen. Den hårda kärnan av religionskritik vilken vuxit fram i modern form av teologi, eller inom religionsvetenskapen som det heter idag, är att all form av religion bara är en mänsklig och social konstruktion, ett verk av människor vilka genom historien försökt förklara det oförklarliga, letat efter meningen med livet och sökt tröst och hjälp i sådant de upplevt vara omänskligt och övermänskligt. Som bibeltroende kristen kan jag hålla med om den beskrivningen till hundra procent. Åtminstone så länge vi talar om religion. Om ordet ”religio” kan man läsa i en ordlista som tar upp det antika Roms religionsbegrepp: 19 http://www.bahai.se/om/religios_enhet.htm (2012-11-14) 160 | Vart är vi på väg? The word religio originally meant an obligation to the gods, something expected by them from human beings...20 En skyldighet eller plikt mot gudarna, något de förväntar sig från mänskliga varelser. Bibelns budskap vad det gäller hela den komplexa verklighet vi här talar om är tydligt. Det finns bara en Gud och det finns bara en väg till försoning och gemenskap med denne Gud, och det är genom tron på hans son Jesus Kristus. Det budskapet om försoning genom Jesus är evangelium! Alla andra försök att nå fram till eller blidka denne ende Gud är religion. Något man gör som en skyldighet eller plikt antingen mot gudarna inom de österländska religionerna, mot Allah inom Islam, mot Gud inom den judiska eller kristna religionen eller mot alla de gudar som finns i de många religionerna runt om vår värld. Religionernas gemensamma radband Innan jag går vidare till nästa hot mot förvaltandet av evangeliet så låt mig påminna om det tillfälle när biskop emeritus Martin Lönnebo skulle introducera och inviga det radband han tagit fram och gett namnet Frälsarkransen vilket är ett böneband bestående av 18 pärlor av olika färg, storlek och form vilka alla symboliserar olika begrepp eller företeelser. Invigningen av detta radband skedde i Vadstena klosterkyrka sommaren 1996 och lokaltidningen citerade i samband med händelsen biskop 20 http://en.wikipedia.org/wiki/Glossary_of_ancient_Roman_relig ion#religio (2012-11-13) Religionssynkretism | 161 emeritus Lönnebo när han då sa: Det var viktigt att hitta ett böneband som alla kan använda, oavsett religiös tillhörighet. Det var därför vi valde frälsarkransen, för frälsaren har vi alla gemensamt.21 Den läsare som känner till frälsarkransen vet också att den inte har någon jesuspärla, vilket naturligtvis är helt konsekvent. Vem som helst ska ju kunna använda den ”oavsett religiös tillhörighet” inom sin egen trosutövning med hänvisning till sin egen frälsare eller sin egen lära. Frälsarkransen används idag inom hela spännvidden av den svenska kristenheten och säljs med tillhörande meditationslitteratur i de allra flesta kristna bokhandlar i vårt land. Där finns även varianter i mindre storlekar framtagna för att passa barn. Lilla frälsarkransen...passar perfekt för barn från 3 år till ca 8 år. Köp den i present till ett barn du tycker om. Eller använd den när du vill prata med barn om allt som ingår i livet...22 En ny jesusrörelse I de första kapitlen av boken lyfte jag fram den nytestamentlige och personligt närvarande Jesus Kristus och den frimodiga bekännelsen och förkunnelsen av honom 21 Motala & Vadstena Tidning, 8 juni 1996 22 http://www.verbumforlag.se/frlsarkransen/produkter/1307421produkter (2012-11-15) 162 | Vart är vi på väg? som en av förutsättningarna för förvaltandet av evangeliet. Och att det endast är genom att hålla fast vid den bekännelsen och förkunnelsen samma evangelium kan behålla och visa sin kraft. Här har jag nuddat vid trender och företeelser inom den kristna sfären som hotar att dränera evangeliet på just den kraften. Texten har nuddat vid problemen vad gäller inflytandet från den Nya andligheten i perspektivet av den postmoderna eran men också religionsblandningen som företeelse. Kanske kan dessa fragmentariska tankar hjälpa dig som läsare att vara uppmärksam på andra eller liknande företeelser vilka också utgör risker och hot mot evangeliet och dessutom tenderar att smyga in i våra församlingar. Men huvudtanken som, åtminstone hos mig som knackat ner raderna, hänger kvar i luften efter hela resonemanget är ändå nödvändigheten av en ny jesusrörelse. En rörelse i riktning mot honom. Men också i riktning mot de människor som behöver möta honom, han som är hela världens försonare och den enda framkomliga vägen till Gud. Det handlar både om att hålla hjärtat glödhett och samtidigt huvudet kyligt och att låta den brinnande kärleken till Jesus locka oss ut på det heliga äventyrets väg, guidade av Anden i vår längtan efter att vinna människor för Gud. Andliga fenomen | 163 Kapitel 9 Andliga fenomen Spektakulära företeelser och andliga kickar När vi talar om sådant som tar bort vårt fokus på uppdraget att vinna människor för Gud, kan vi konstatera att det med jämna mellanrum sveper in andliga rörelser eller väckelser över vårt land som innehåller mer eller mindre udda och säregna inslag och företeelser. Ofta från andra delar av världen och oftast från den stora kontinenten i väst. Utan att på något sätt nedvärdera eller förringa de erfarenheter människor verkligen haft av Guds tilltal och ingripande i sammanhangen, vill jag ändå reflektera något över dem. Jag skulle kunna hålla på ett bra tag om jag skulle gå igenom allt det som förekommit bara i modern tid som exempelvis fallandeväckelse, skrattväckelse, torontovälsignelse, helig fylla, guldstoft och änglafjädrar som faller över människor, soaking och så vidare... Någon gång och någonstans i Hälsingland berättas det att man i en församling var med om en alldeles speciell tid. Någon av de berörda skulle försöka berätta om det som hände och sa när han refererade till en av de samlingar de haft: ”Det var så härligt, så härligt, och när jag vaknade så låg jag på hatthyllan”. En god vän och kollega till mig sa en gång, på tal om att pingstvänner klättrar på väggarna i kyrkan, att det hade 164 | Vart är vi på väg? han visst gjort. Men då använde han byggnadsställningar därför att det var en renovering på gång i den församling han tillhörde. Oavsett om de olika fenomenen liknar varandra eller är diametralt olika, finns det ändå en gemensam nämnare. Det handlar uteslutande om redan troende människors sökande efter nya erfarenheter och upplevelser för att tillfredsställa sina egna behov. På många sätt liknar sökandet efter tillfredsställelse både missbrukarens ständiga behov av ännu starkare doser av sin drog och den euforiska kick äventyraren får när hon eller han kastar sig ut från bron med endast ett gummiband bundet om vristerna. En fara med den typen av ”andliga kickar” är just att de triggar igång hjärnans belöningssystem på liknande sätt som andra saker vi tycker om. Vilket faktiskt, även om det låter konstigt, kan leda till en form av ”missbruk” av andliga fenomen. Efter sådana kraftiga, starka och extraordinära upplevelser kan det infinna sig en tomhet och ångest som kan liknas vid den abstinens den person känner som missbrukar exempelvis spel, shopping eller sex, men som av någon anledning inte längre har tillgång till detta.1 Resultatet kan i förlängningen bli att individen hoppar på vad som helst bara det ger henne andliga upplevelser 1 http://www.hjarnguiden.se/index.php? option=com_content&view=article&id=43&Itemid=53 (201211-21) Andliga fenomen | 165 utöver det vanliga, eller att hon blir bitter både på Gud och på det sammanhang hon befinner sig i eftersom de inte längre fyller hennes behov av ständigt stegrande upplevelser, fenomen och kickar. Man skulle i det perspektivet kunna identifiera de ovan beskrivna företeelserna på samma sätt som Nyandligheten, nämligen som former av en postmodern kristendom. Alltså en kristendom där det egna jaget är både utgångspunkt och mål för individens tro. Och dessutom också är den kompass som hon går efter för att komma fram till målet. ”Om det känns rätt för dig så är det rätt för dig”. Och resultatet blir en självcentrerad och egofixerad tro som placerar människan själv i centrum och gör Gud till en slags betjänt som ska uppfylla hennes önskningar och behov av uppmärksamhet. Faller en faller alla Jag vill exemplifiera med bara några få företeelser för att inte ta för stort utrymme men ändå bli så pass konkret att inte resonemanget hänger i luften som endast en abstrakt teori. Den läsare som har några år på nacken minns säkert fallandeväckelsen. För dig som inte var med under denna tid eller inte minns företeelsen kan jag berätta att det i stort sett handlade om att människor bjöds fram i slutet av samlingar, fick förbön och föll till marken. Oftast skedde det genom predikanter som reste runt i landet och hade sådana spe- 166 | Vart är vi på väg? cialdesignade möten. Med tiden utvecklades konceptet med ordnade köer fram till plattformen i kyrkan och med människor vars uppgift var att stå bakom den som fick förbön för att fånga upp henne och lägga henne tillrätta på golvet. Nej, jag raljerar absolut inte med eller ironiserar över det som hände, utan beskriver det bara som det yttrade och visade sig. Och du som var med på den tiden känner säkert igen dig. Dessutom är jag helt övertygad om att människor fick erfara både helande och befrielse i sammanhangen. Inte för att de föll, utan för att Gud är full av nåd och alltid vill möta den som har ett verkligt behov och en ärlig längtan. Den stora faran och risken med sådana företeelser är dock att fokus förskjuts från att vinna människor för Gud till att söka efter egna upplevelser och andliga fenomen, något som också blev resultatet den gången, vilket vi kan konstatera som var med på den tiden och nu har facit i handen. Som en liten kuriosa i sammanhanget vill jag flika in en kommentar som en mycket god vän och kollega en gång fällde under de tider när fallandeväckelsen var som starkast. Han är en av de evangelister som under ett helt liv strävat och arbetat med ett enda mål i sikte, nämligen att hjälpa människor att komma till tro på Jesus. ”Jag har aldrig fått se någon falla” sa han, ”men med Guds nåd och hjälp har jag fått vara med och resa upp en och annan stackars syndare”. Andliga fenomen | 167 Vad säger då Bibeln om att troende människor faller till marken genom Guds kraft? Så långt jag förstår finns inget exempel i Skriften på fenomenet. Saul (senare känd som Paulus) som vid denna tid var motståndare till, och förföljare av, både Jesus och församlingen, ...föll till marken och hörde en röst som sade till honom: Saul, Saul, varför förföljer du mig?2 När soldaterna som skulle gripa och fängsla Jesus i Getsemane hörde honom använda Guds namn om sig själv och säga Jag Är, vek de tillbaka och föll till marken 3. Men hur jag än läser Bibeln kan jag inte någonstans se att Gud använde sin oerhörda kraft till att kasta troende människor till marken. Däremot kan vi läsa om människor som i förkrosselse, ödmjukhet och längtan själva kastade sig ner till marken inför Herren. Josafat som var en av väckelsekungarna i Gamla förbundet, och som ledde folket tillbaka till Gud, lärjungen Petrus, den spetälske mannen i Matteusevangeliets femte kapitel och Johannes på ön Patmos är exempel på sådana, tillsammans med många andra. Varför lägger jag nu tid och energi på att undersöka och konstatera detta? Jo, av en enda anledning! Det är en av de många andliga företeelser och fenomen som bidragit till att vi som kristna förlorat skärpan i vårt fokus på att vinna människor för Jesus. Vi har drunknat i oss själva, i våra upplevelser och behov. Och vi har försvårat för oss själva att presentera det nytestamentliga evangeliet om 2 3 Apg. 9:4 Joh. 18:6 168 | Vart är vi på väg? Jesus Kristus genom att förirra oss in på fenomenologiska irrvägar och in i spektakulära återvändsgränder.4 Guldstoft och änglafjädrar Fallandet under Guds kraft har i stort avtagit, även om det fortfarande finns de som praktiserar det. Mer nutida fenomen är de där Gud sägs ge guldmynt och guldlagningar i tänderna åt människor samt de där guldstoft och änglafjädrar sägs komma ner från himlen över de troende. Låt oss ta med en ögonvittnesskildring från Stefan, en helt vanlig troende ung man som besökt Bethel Church i Redding, Kalifornien. Bethel Church är en församling som idag har stort inflytande även i Sverige bland annat genom undervisningen på deras bibelskola ”Supernatural School of Ministry” (Skola för övernaturlig tjänst) på vilken svenska ungdomar går för att sedan ta hem det de lärt sig till sina församlingar. Men också genom den undervisning och de företeelser som är tillgängliga via Internet och genom de upplevelser människor är med om när de besöker församlingen. Följande skildring är nedtecknad på Resdagboken, en internetsida där vem som helst kan lägga ut information från sina resor runt om i världen så andra kan följa dem. Där finns också en länk till en videoinspelning som visar hur någon form av glittrigt konfettiliknande material sprutas snett uppåt och virvlar runt under en stor 4 2 Krön. 20:18; Matt. 8:2; Luk. 5:8 och Upp. 1:17 Andliga fenomen | 169 hängande lampa över plattformen i kyrkan.5 De senaste veckorna har ovanliga manifestationer börjat äga rum på mötena här i Redding, tre gånger har det hänt nu att under lovsång och tillfällen då Guds närvaro är stark att så kallade "gloryclouds" dyker upp och svävar omkring i lokalen under flera långa perioder, människor täcks i guldstoft och leker i molnet i Guds närvaro. Ett annat lite mer vanligt fenomen de senaste ca 15 åren är manifestationer av änglafjädrar, "angel feathers". Föregående vecka så upptäckte vi sex (!) stycken liggandes på olika platser i vår lägenhet.6 Ängeln Emma Liknande fenomen brukar också kopplas till den kanadensiske predikanten Todd Bentley, som blev allmänt känd under våren 2008 när han hade en kampanj i en pingstförsamling i Lakeland, Florida. Människor i mängder åkte dit, även från Sverige och även predikanter, för att få del av det som skedde genom honom. Bentley själv har sagt så här i olika forum: In the middle of the service I was in conversation with Ivan and another person when in walks 5 6 http://vimeo.com/32069789 (2012-11-21) http://www.resdagboken.se/m/Stefansaventyr/bethel-school-ofsupernatural-ministry-428241/dagbok/glorycloudsangelfjadrar-och-missionsresa-2493385 (2012-11-21) 170 | Vart är vi på väg? Emma. As I stared at the angel with open eyes, the Lord said, “Here’s Emma.” ...She floated a couple of inches off the floor. Emma appeared beautiful and young-about 22 years old-but she was old at the same time. She glided into the room, emitting brilliant light and colors. Emma carried these bags and began pulling gold out of them. Then, as she walked up and down the aisles of the church, she began putting gold dust on people. Here’s what happened. At first I saw heaven open, and as I ascended a ladder into the heavens I saw full vibrant wings and feathers! These feathers were white and as real as they would be in the natural realm; that’s how vivid it was... ...and then I saw the angel standing, having a body like a man with six wings. I knew it was the angel of finance. Next, I saw a door called “treasure” and the door was open. Without thinking or considering what to do, I found myself in a treasure room in heaven. The only item in this room was gold coins...7 Ingenting som ens är i närheten finns beskrivet i Nya Testamentet, och egentligen skulle väl det räcka som argument för att vi inte ska syssla med sådant. Men ändå, med det kapitel av boken du just nu läser som bakgrund, vill jag peka på ett motiv till. 7 http://aletheia.se/2008/06/29/todd-bentley-en-profet-av-gudeller-nagot-annat (2012-11-22) Andliga fenomen | 171 Dessa typer av företeelser och spektakulära fenomen som vi kristna förväntas hänföras och njuta av samt jubla över skapar dimridåer som effektivt döljer det församlingen egentligen ska ägna sig åt. Att berätta om och förkunna det nytestamentliga budskapet om Jesus Kristus. Det är en stor käpp i hjulet för oss i förvaltandet av evangeliet, och den ende som är glad över det är den Onde. Guldtänder och Lena Maria Klingvall Ett parallell fenomen som brukar återkomma med jämna mellanrum, och som bland annat förekom på Pingströrelsens Nyhemsvecka 1999, är att människor efter förbön sägs få sina lagningar i tänderna utbytta till guld. Alternativt att hela tanden kapslas in i ett guldhölje. Den engelske predikanten Pete Greig, pastor i en församling i Chichestea i södra England, stod på plattformen i nämnda Nyhemsvecka och bad för människor av vilka flera stycken i och efter ett av mötena berättade om att just detta under hade skett. Människor som såg in i deras munnar kunde också bekräfta samma sak. Händelsen skrevs också om i tidningen Nya Dagen på tisdagen veckan efter, 29 juni 1999, där speciellt två av dem som varit med om undret lyftes fram. Där refererades också till dåvarande föreståndaren för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm som sa att ”det går inte att förklara. Men jag är övertygad om att det är från Gud. Men det är klokt att gå till sin tandläkare och kolla upp bevisen”. 172 | Vart är vi på väg? Det gjordes också av de två individer som i artikeln lyfts fram på ett speciellt sätt. Och tredje augusti samma år skrev Nya Dagen att inget av tandläkarbesöken hade visat på någon som helst förändring sedan senaste undersökningen av deras tänder. Själv satt jag och min familj i vår bil på väg hem, eftersom vi inte kunde vara kvar under hela veckan. När vi tonade in Radio Nyhem i bilen var ett av mötena just i sin avslutningsfas, jag tror det var det sista om jag inte minns helt fel. Framför mikrofonen stod den fantastiska människan och sångerskan Lena Maria Klingvall som skulle avsluta mötet med att sjunga en sång. Lena Maria föddes utan armar, och med ett ben mycket kortare än det andra. Ändå utstrålar hon mer livsglädje och kraft än de flesta av oss ”normalfödda”. Hon är VM-guldmedaljör i simning flera gånger om och har med sina innerliga sånger sjungit sig in i många av våra svenska hjärtan. I slutet av ovannämnda möte stod hon på nyhemsscenen och sjöng:8 Ej silver, ej guld har förvärvat mig frälsning, ej jordiska skatter har friköpt min själ. Nej, blodet på korset är priset jag kostat, den enfödde Sonen gavs ut för mitt väl. Ej silver, ej guld har mitt skuldbrev utplånat, nej, därtill min skuld var för stor och för svår. Men blodet på korset den kunde borttaga, blott däri förlossning från synden jag får. 8 Tyvärr finns inga av artiklarna kvar på Dagens Internetsidor Andliga fenomen | 173 Ej silver, ej guld kunde, då jag var fjärran, mig tillträde vinna till Gud och hans nåd. Men blodet på korset det förde mig nära, vad djup och vad höjd i den Eviges råd! Ej silver, ej guld kan förskaffa mig ingång till himlen, som synden mej utstängt ifrån. I blodet på korset försoning dock vinnes och hem kommer Faderns förlorade son. Friköpt jag är, men ej med silver, återlöst, men ej med guld. O vilket pris: med dyra blodet han betalat all min skuld.9 Jag måste erkänna att det var svårt att hålla tillbaka tårarna där jag satt bakom ratten. Och samtidigt var jag väldigt glad att det var den tonen som klingade ut sist och dröjde sig kvar längst. För jag kunde inte låta bli att tycka att den gudsbild som guldtänderna förmedlade upplevdes en aning makaber, åtminstone för mig. Skulle Gud förse oss rika och välmående, mätta och stinna redan troende västerlänningar med guldtänder medan människor med samma kristna tro på andra kontinenter såväl svälter ihjäl som blir misshandlade och avrättade? Nej, det gick inte riktigt ihop. Och ännu mer: Skulle Bibelns Gud med sin utgivande kärlek och sitt offer som syftar till människors frälsning ha sitt fokus på att placera guld i de troendes munnar, samtidigt som mängder av människor i våra svenska 9 Text J. M. Gray 1900, (svensk text Anna Ölander 1908), musik D. B. Towner 1900 174 | Vart är vi på väg? städer och samhällen, och runt om i hela världen, går mot evigheten utan att ha låtit sig försonas med honom? Eller är det kanske så att detta är ytterligare ett tecken på vårt postmoderna behov av andliga fenomen och upplevelser som ska tillfredsställa våra egna önskningar. För att vi ska bli bekräftade och sedda i en tro som utgår från, centreras kring och till slut landar i oss själva. Här har jag bara på ytan nuddat vid några få av alla de fenomen och företeelser med andliga förtecken som med jämna mellanrum sveper in över oss. Det finns naturligtvis många, många fler men de ovan beskrivna kan få tjäna som exempel och hjälp i vår korrigering vad det gäller skärpan av fokus på vad som är viktigast. Då vi alltså vet vad det är att frukta Herren, försöker vi vinna människor.10 Eller med andra ord; eftersom vi känner till vad substansen och kärnan är i den kristna tron lägger vi allt krut och engagemang på att så många som möjligt ska få höra om, och därmed också kunna komma till tro på, Jesus. Konsumtionskristendom Nu vill jag sätta strålkastaren på något som tangerar det vi redan talat om, men som ändå inte riktigt är samma sak. Det leder dock på samma sätt till att fokus på vårt uppdrag som jesustroende riskerar att hamna i bakgrunden. Här gäller det inte först och främst ett sökande efter spektakulära andliga fenomen och företeelser, utan om 10 2 Kor. 5:11 Andliga fenomen | 175 det man i kristet vardagsspråk ibland brukar kalla konsumtionskristendom. Att konsumera är att ...köpa, använda och förbruka produkter och tjänster som andra personer, organisationer eller företag producerar11. Kanske skulle man kunna förstå uttrycket konsumtionskristendom som att det inom våra församlingar och vår kristenhet idag finns både producenter och konsumenter. Producenterna är några få. Det är kristna pastorer, förkunnare, författare, sångare, musiker, artister, arrangörer, festivalgeneraler, ungdomsledare och några till. Konsumenterna däremot är många. Producenternas uppgift är att förse konsumenterna med det de behöver och vill ha (vilket ibland kanske inte alltid är samma sak). Konsumenternas funktion blir då att på olika sätt ta till sig det som produceras genom att ”köpa” varor och tjänster och på det viset också stötta producenterna. Enligt det synsättet blir det dessutom till stora delar vad som efterfrågas av konsumenterna som styr vad producenterna tillhandahåller. Konsekvensen blir ofta en rundgång av resurser inom den kristna kontexten, eller det slutna kristna rummet, där ytterst lite av kraft, tid och medel når ut till de verkligt behövande. Med risk för att måla bilden alltför svartvit och vara allt för kategorisk och enögd kanske man skulle kunna beskriva det så här. Och handen på 11 http://sv.wiktionary.org/wiki/konsumera (2012-11-23) 176 | Vart är vi på väg? hjärtat; nog håller du med om att det i alla fall finns korn av sanning i nedanstående beskrivning, om vi ska vara riktigt ärliga. En frustrerande rundgång Ungdomsledaren förväntas av församlingens tonårsföräldrar att ta hand om deras barn genom olika aktiviteter och arrangemang. Pastorn förväntas serva och hjälpa medlemmarna med deras olika fysiska, själsliga och andliga behov och på söndagen både trösta dem och fylla på deras förråd inför veckan som kommer. Författare skriver böcker som ska coacha den troende så att hon kan använda sin tro på ett ännu bättre sätt i utvecklingen av sitt liv. Musiker och sångare gör inspelningar och ger konserter för att ge underhållning, uppmuntran och stöd till den kristne, eller leder i lovsång för att vara ett stöd i hennes utövande av sin tro. Ja, som du ser skulle jag kunna hålla på ett tag med den här uppräkningen. Denna rundgång riskerar att i förlängningen skapa en frustration och trötthet hos producenterna samt en övergödning och avtrubbning hos konsumenterna. Och den tro som växer upp ur den myllan tenderar att bli antingen ytlig eller introvert. Den ytliga trons kristne surfar runt i olika sammanhang och väljer och vrakar bland predikanter, sångare, stilar och trender för att hitta det som tilltalar den egna smaken bäst. Den introverta trons kristne förväntar sig att Andliga fenomen | 177 det sammanhang den befinner sig i ska bekräfta, vara känslig för och svara upp mot just de unika frågor, behov och krav som växer fram eller visar sig i grävandet i hennes eget inre. Det friska syre som skulle behövas släppas in i dessa sammanhang är det som förr kallades ”nöd för människors frälsning”. När den nöden griper tag om vårt innersta och våra hjärtan blir vi inte längre vare sig tröttkörda och frustrerade producenter eller övergödda och kräsna konsumenter. Vi blir istället människor som alla sätter axlarna till i den viktigaste av alla uppgifter och det största av alla uppdrag. Att vittna om och förkunna Jesus Kristus utanför det slutna rummet så att människor genom att tro på budskapet kan låta sig försonas med Gud. Liberalteologi | 179 Kapitel 10 Liberalteologi Historisk-kritisk bibelsyn Liberaliseringen som fenomen är ett modernt begrepp. Inte modernt i betydelsen nymodigt utan i betydelsen att den har sitt ursprung i upplysningen under 1700-talet, och växte fram under den tid som följde på den. Den tidsperiod som i västerlandet senare skulle komma att kallas den moderna eran. Själva ordet liberal kommer av latinets ”liberalis” som kan översättas frisinnad, human eller obunden. Upplysningens stora näringskälla var vetenskapen och framförallt naturvetenskapen. I samband med att naturvetenskapens och förnuftets förklaringar av universum kom att bli de alltmer förhärskande ingredienserna i livsåskådningen bland de intellektuella, ökade också deras kritik mot religionen i allmänhet och den kristna tron representerad av kyrkan i synnerhet.1 Det vetenskapliga förhållningssättet nådde ganska snart också de teologiska universiteten och lärosätena, främst under 1800-talet. Så småningom kom det mänskliga förnuftet att bli högsta ledstjärna i studierna av och om Bibeln, och den historisk-kritiska bibelsynen blev dominerande. 1 Nationalencyklopedin, ”Liberal” 180 | Vart är vi på väg? I fortsättningen av texten kommer begreppet liberalteologi att användas som ett samlingsnamn för all den teologi som följt i spåren av utvecklingen, utan att närmare gå in på definitionsproblemen runt uttrycket. Den historisk-kritiska bibelsynen med sitt textkritiska perspektiv kan kort uttryckas som att Bibeln på samma sätt som alla andra historiska skrifter måste underställas vetenskapen och det mänskliga förnuftet. Perspektivet är inomvärldsligt och alla tolkningar som förutsätter övernaturlig inblandning eller övernaturliga inslag ifrågasätts. Kampen inom studiet av Bibeln står då inte längre vid ett ifrågasättande av vad Gud har talat eller inte (har Gud verkligen sagt…?2) utan vid frågan om det överhuvudtaget finns en Gud som talar. Den liberala utgångspunkten Det hävdas ibland att det som sker på de olika teologiska och akademiska institutionerna är ”ankdammsföreteelser”. Det vill säga att det inte har med oss gräsrotskristna och de ”vanliga” församlingarna att göra. ”Låt dem hålla på med sina hårklyverier” säger en del, ”vi fortsätter ändå tro som vi gör”. Som jag ser det är synsättet både naivt och farligt. Det som sker i den akademiska världen har alltid en förmåga att förr eller senare färga av sig på och påverka det som sker ute i samhället. Ja, det är ju forskningens och akademiernas intention och uppgift. Och vad det gäller det 2 1 Mos. 3:1 Liberalteologi | 181 är inte de teologiska akademierna några undantag. Den person riskerar alltid att smittas som befinner sig i samma rum som någon som har en smittsam sjukdom. Det perspektiv som forskningen och studierna inom den historisk-kritiska bibelsynen utgår från, är det latinska uttrycket ”ut si Deus non daretur” vilket betyder ”som om Gud inte fanns”. En intressant upptäckt är också att de sammanhang som är allra mest kritiska till den kristna tron, exempelvis humanisterna, använder den liberala teologin för att bekräfta sina egna uppfattningar. Det som tål att uppmärksammas i citatet nedan är att teologin, läran om Gud, i sin liberala form blir till ett mycket användbart vapen i handen på den som inte tror på denne Gud. Humanisten Gunnar Stålberg, redaktör för tidskriften Nya Fritänkaren, skriver så här: Därför innebar det en revolution i betraktelsesättet när en del forskare började att på Gamla Testamentet tillämpa samma metod som begagnades för att studera annan äldre litteratur. Man utgick från att samtliga texter i Bibeln måste ha skrivits, skrivits av, redigerats etc. på samma sätt som andra forntida texter. Regeln för detta sätt att utforska Bibeln har av professor Anton Fridrichsen angivits så: Den exegetiska forskningen kan och får aldrig vara direkt uppbygglig; dess enda syfte är den historiska sanningen. Ingen annan hänsyn får 182 | Vart är vi på väg? gälla.3 Anton Fridrichsen som hänvisas till i citatet var teolog och i mitten av 1950-talet professor vid Uppsala universitet. Två liberalteologiska profiler Här vill jag för utrymmets skull bara lyfta fram två av de liberalteologer som haft stort inflytande inom teologin under 1900-talet, och sedan också ett par av de dagsaktuella teologierna och strömningarna i vårt land. Den första är tysken Rudolf Bultmann som menar att Nya Testamentets berättelser om Jesus är ”insvepta i en förvetenskaplig mytologisk förpackning” som gör att den moderna människan inte kan tro. Han menar bland annat att det finns en mytologisk föreställningsvärld som är som ”en trevåningskonstruktion med himmel, jord, och underjord och som befolkas av mystiska varelser som änglar och demoner som påverkar historien”. Bultmann hävdade att en annan del i denna mytologiska föreställningsvärld var de underverk Nya Testamentet talar om, och han såg som sin uppgift att klä av evangeliet den mytologiska förpackningen och återge det han menade var evangeliets innersta sanning. Han menade att teologins enda uppgift är att visa vad den kristna tron verkligen är, och att det endast kan upp3 http://web.comhem.se/gunnar.staldal/v-artiklar-z-021-bluffenmed-stort-b.html (2012-11-17) Liberalteologi | 183 nås om man avlägsnar de mytologiska hindren. Detta är ett tydligt exempel på det genomgående temat inom modern teologi, nämligen att förnuftet och vetenskapen är överställd Ordet.4 En annan av de liberalteologer med stort inflytande över 1900-talets bibelsyn är Adolf von Harnack som blev invald i Kungliga Svenska Vetenskapsakademin 1908. Han sammanfattade under åren 1899 och 1900 den kristna tron i tre punkter i en serie av 16 föreläsningar som sedan blev en mycket spridd och läst bok som på svenska heter ”Kristendomens väsen”. De tre punkterna är: ”Gud är alla människors far”, ”vi är alla bröder” och ”människans själ har ett oändligt värde”. Det var det som enligt Harnack i huvudsak var Jesu undervisning. Som en följd ser han den kristna tron uteslutande som ett etiskt ideal för människans egen strävan. Han betraktade också islam som en kristen villolära snarare än som en egen religion. Det är egentligen en helt naturlig och logisk konsekvens av hans resonemang, eftersom hans syn på Jesus som en etisk lärare är lik synen på Jesus inom islam, nämligen att han var en av många likvärdiga profeter.5 Med glimten i ögat kommenterar missionären och forskaren Stephen Neill Harnacks teologi med orden: Om detta verkligen var allt som Jesus sade och gjorde, var4 5 Rudolf Bultmann, Jesus Kristus och avmytologiseringen, Gleerups förlag, 1968 http://www.signum.se/archive/read.php?id=938 (2012-11-29) 184 | Vart är vi på väg? för skulle någon alls ha velat korsfästa honom?6 De teologer och teologier som Bultmann och Harnack representerar har haft en stark påverkan på all nuvarande teologisk akademi och vetenskap. Om inte annat så i den bemärkelsen att de ofta genom sina positioner och sitt inflytande satt agendan för vad som överhuvudtaget ska få ligga på bordet vid de teologiska samtalen och utbildningarna. Eller som en filosofilärare på en högskola sa när han talade om vetenskapen och dess förutsättningar, här fritt ihågkommet: ”Det finns en vetenskapens hårda kärna som de tunga namnen kommer överens om. Den som inte accepterar den får inte ens vara med och samtala!” Det gäller även den teologiska vetenskapen. Attackerade sanningar Här vill jag också passa på att lyfta fram ett par nytestamentliga, och därmed icke förhandlingsbara, sanningar som är satta under attack från liberalteologin. Jesus var avlad av Anden och född av en jungfru. Det vill säga att han inte var ett resultat av den mänskliga fortplantningsakten mellan två människor. Ett tillblivelseunder skedde när Gud genom Anden la ett gudomligt liv, sin egen son, i en vanlig men utvald och orörd ung kvinnas livmoder. 6 Stephen Neill, The interpretation of the New testament 18611961, Oxford University press, 1966, sid. 135 Liberalteologi | 185 Med Jesu Kristi födelse gick det till så: hans mor Maria var trolovad med Josef, men innan de hade kommit tillsammans, visade det sig att hon var havande genom den helige Ande.7 Den sanningen är inte självklar idag i delar av den svenska kristenheten. Före detta ärkebiskop Karl Gustaf Hammar sa i en TT-intervju i radions P1 den 22 december 2002, alltså under sin tid som ärkebiskop: Att det enda sättet att vara klassisk kristen är att man tror att jungfrufödseln är biologiskt faktum, det tycker jag är för snävt, det är inte sant. Jag tror på jungfrufödseln i den bemärkelsen att det är en slags trosbekännelse, ett sätt att fånga in en av hemligheterna med Jesus, men jag håller det öppet om det är ett biologiskt faktum eller inte.8 En annan attackerade sanning är den om försoningen. Jesu kors har med rätta kallats för universums medelpunkt. Det var syftet med hans tillblivelse, målet för hans vandring och uppdraget han hade att utföra. När Paulus försökte blåsa liv i tron hos de kristna i Galatien, och styra in dem från en farlig och felaktig väg tillbaka till det centrala säger han; ni som har fått Jesus Kristus framställd för era ögon som korsfäst9. Det var 7 8 9 Matt. 1:18 Citatet finns tyvärr inte kvar på Sveriges Radios hemsida men går att finna i olika forum och media som speglade den efterföljande ”jesusdebatten” Gal. 3:1 186 | Vart är vi på väg? riktpunkten och sinnebilden de behövde för att inte komma snett, men också för att hitta vägen tillbaka om och när de kommit snett. Betydelsen av korset ligger i det som kallas försoningen, eftersom det var där Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv10. Någon har uttryckt det så här: Egentligen är det inte synden som är människans problem utan hennes otro. Synden är reell och verklig, men det avgörande i våra liv är om vi genom tron låter oss försonas med Gud och därigenom blir fria från syndens makt och skuld. Det resonemanget förklarar också Jesu ord: ...när han kommer [Anden], skall han överbevisa världen om synd och rättfärdighet och dom: om synd, ty de tror inte på mig.11 Att den sanningen inte heller är självklar i vår tid och vårt land framkommer tydligt i en omdebatterad artikel i Kyrkans tidning från 23 mars 2011 av Ulla Karlsson, då präst i Aspeboda församling mellan Borlänge och Falun i Dalarna. Hon skriver där bland annat: Det finns ingen fallen skapelse och därför blir hela försoningsläran orimlig! Plocka bort allt tal om synd, skuld, skam, blod, slaktade lamm och annat förfärligt! Det hör inte hemma i modern tid, bland upplysta människor!12 10 2 Kor. 5:19 11 Joh. 16:8-9 12 http://www.kyrkanstidning.se/debatt/webbdebatt-plocka-bort- Liberalteologi | 187 Nya Testamentet däremot är tydligt i frågan eftersom det står att alla har syndat och saknar härligheten från Gud13. Lika tydligt är dock att Gud var i Kristus på korset och försonade världen med sig, och därför säger också Paulus: Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud.14 Och försonas med Gud gör jag genom att i mitt hjärta tro på de goda nyheterna om att denne Jesus Kristus har dött för mina synder, genom att tro på att han har uppväckts från det döda av Fadern, och genom att med min mun bekänna honom som Herre i mitt liv. Detta är evangelium!15 Om vi för ett ögonblick låter oss luras av vägen genom det inflytande den liberala teologin utövar, riskerar alltså själva kärnan i det nytestamentliga evangeliet att punkteras. Därigenom dräneras också detta evangelium på dess egentliga och ursprungliga kraft. En oväntad teolog Teologie doktor är väl inte den titel man först tänker på när man hör namnet Jonas Gardell. Men det är han faktiskt och till och med teologie hedersdoktor, vid Lunds universitet. Gardell har i två omfattande böcker uttryckt sin tro och sina tvivel på Gud och Jesus. Det intressanta med dessa böcker är att de beskriver den talet-om-synd-skuld-och-slaktade-lamm (2012-11-05) 13 Rom. 3:23 14 2 Kor. 5:20 15 Rom. 10:9-10 188 | Vart är vi på väg? kristna tron utifrån ett både modernt och postmodernt perspektiv. Det postmoderna visar sig bland annat i uttrycket: Jag skulle inte härda ut annars, så jag tror.16 Det är alltså det subjektiva jaget som är i centrum för tron, inte en objektiv sanning. Men det visar sig också i att Gardell i sin behandling av tron blandar och ger, plockar bort och lägger till i Bibelns texter så att det som blir kvar passar in i den bild av Gud och Jesus han vill ha. Sanningen är inte det intressanta utan människans behov och upplevelser. Gud är i allt, omsluter allt, förbinder allt med vartannat. Skaparen och hans skapelse går inte att skilja åt. Därför kan du söka Gud i dig själv – lika väl som någon annanstans.17 Men det moderna med sin rot i upplysningen och dess konsekvens den historisk-kritiska bibeltolkningen, är också väldigt tydligt i Gardells böcker. Med den liberala teologins skarpa skalpell snittar han bort det ena skriftstället efter det andra, den ena bibelboken efter den andra och den ene efter den andre av de författare som finns representerade i Bibeln, om de inte passar in i den inomvärldsliga religionens mall. Samma bibelsyn är också tydlig hos ovan citerade Hammar när han i ett uppmärksammat uttalande ville ”förpassa vissa delar av Bibeln till historiens skräpkammare”. Det inomvärldsliga perspektivet dominerar 16 Jonas Gardell, Om Jesus, Nordstedts förlag, 2009, sid. 355 17 Ibid., sid. 352 Liberalteologi | 189 också hos honom när han skriver: Den som vill veta något om Gud kan inte gå utanför människan.18 Men tillbaka till teologie doktor Jonas Gardell. Det är alltså inte Jesus lärjunge Johannes som skrivit Johannesevangeliet, det är inte Petrus medhjälpare Markus som skrivit Markusevangeliet. Det är inga ögonvittnesskildringar över huvud taget, utan texter som sammanställt och redigerat olika Jesustraditioner.19 Och med den liberalteologiska grundhållningen, rätten att sätta sig över Ordet, följer också följande naturliga och bekväma konsekvens: Skriftens Gud och den bibliska tron på exempelvis syndens realitet och försoningens nödvändighet är en mänsklig konstruktion som vi inte längre i den moderna vetenskapens ljus behöver tro på. Kvar blir en bekväm Gud och Jesus som individen själv modellerar fram för att passa henne så bra som möjligt, som både modern och postmodern människa. …en tidig och för länge sedan passerad fas i andlighetens historia. Och i det ögonblick vi släpper tanken på Jesus som syndoffer förlorar jungfrufödelsen mycket av sin relevans, liksom behovet av att Jesus måste ha varit syndfri...20 Moder Sofia Feministteologin har vuxit fram i spåren av att feminis18 K. G. Hammar, Ecce Homo:efter 2000 år, Arcus förlag, sid. 20 19 Jonas Gardell, Om Jesus, Nordstedts förlag, 2009, sid. 22 20 Ibid., sid. 344 190 | Vart är vi på väg? men som företeelse blivit en självklar del i både politik och samhälle. Idag kan man exempelvis se hur nästan alla politiska partier för att vara politiskt korrekta framhåller sig som feministiska partier (och naturligtvis miljöpartier). Det har också som sagt slagit igenom på det teologiska området. Teologie doktor Johan Lundborg recenserar antologin ”Modern svensk teologi” från 1999 där tio författare utifrån olika perspektiv försöker förstå den svenska teologiska utvecklingen under 1900-talet21. I recensionen som publicerades 13 juli 1999 i Svenska Dagbladet skriver Lundborg: I "Modern svensk teologi" får tio författare från olika utgångspunkter beskriva seklets teologiska utveckling. Nästan alla teologer under 1900talet har varit trendkänsliga och knappast alls trendsättande. Med viss fördröjning anpassar man sig till den dominerande ismen. I dag är det feminismen.22 I en artikel i tidningen Dagen intervjuas prästen Maria Rönn, som har suttit med i styrelsen för Kvinnor i Svenska kyrkan samt varit med och introducerat de så kallade Sofiamässorna i Stockholms stift, och för då fram följande tankar: Gud är … en metafor för något som är större än jag själv. Men trots att jag inte tror på en person21 Modern svensk teologi, Verbums förlag, 1999, baksidestext 22 http://www.existentiell-tro.net/artik2/art04.htm#Lundborg (2012-11-15) Liberalteologi | 191 lig Gud menar jag att man kan be utan att förstå vad slags väsen Gud är. ...satsa på feministiska gudstjänstalternativ, som ”heliga danser” och ”Sofiamässor”. Sofiamässorna bygger på bibliska tankar om Visheten, som i grekisk grammatik är ett feminint ord, Sophia.23 Lägg märke till att ordet visheten i citatet ovan skrivs med stor bokstav, som ett egennamn. Visheten är alltså en omskrivning för namnet Sofia, ursprungligen ett grekiskt ord, ”sopheía”, som betyder ”vishet” eller ”den kloka”. Ett annat uttryck som i sammanhanget ibland används istället för begreppet ”i Faderns, Sonens och den helige Andes namn” är i Skaparens, Befriarens och Livgiverskans namn24. Vi läser vidare i artikeln där det står om feministteologin bland annat att: …inom de gudstjänstordningar som utarbetats av olika feminister undviker man alla manliga härskarnamn på Gud, och vissa omformulerar till och med treenighetsläran och talar om Anden-Sofia, Jesus-Sofia och Moder-Sofia.25 23 http://www.dagen.se/nyheter/-jag-har-svart-for-kyrkansdogmer (2012-11-15) 24 Ibid. 25 Ibid. 192 | Vart är vi på väg? Livets träd De ”heliga danser” Rönn talar om vilka förekommer på sofiamässorna beskrivs på hennes egen hemsida ”Dans mellan himmel och jord” som ”cirkeldanser”. Deltagarna dansar hand i hand eller bara tätt bredvid varandra...i en cirkel med en mittpunkt26. Hon talar också om mittpunkten, detta centrum, som deltagarnas ”axis mundi”; ...på samma sätt som till exempel totempelaren är axis mundi för de dansande inom olika indianska kulturer27. Mittpunkten kan innehålla föremål, som exempelvis: ...en skål med vatten som symbol för Livets träd. Framförallt är det en referens till det symboliska centrum som finns i cirkelns mitt, världens mitt, och som samtidigt är människans inre mittpunkt, hennes centrum.28 Livets träd är ett centralt begrepp i de heliga danserna och varianten ”Axis mundi” (ett latinskt uttryck som betyder ”världens axel”) är en form av kosmisk centrumsymbol som ofta förekommer i schamanska kretsar i många delar av världen. Ordet schaman brukar översättas ”drömmare” eller ”drömfarare”, och i de schamanska sammanhangen föreställer man sig ett världsträd som sammanlänkar alla världar och omsluter hela universum. ”Heliga danser” är en relativt vanligt förekommande 26 http://www.mariaronn.com/index.htm (2012-11-15) 27 Ibid. 28 Ibid Liberalteologi | 193 företeelse idag i en del av Sveriges kyrkor och vill du fördjupa dig mer i vad fenomenet egentligen innebär kan du gå in på heligadanser.se, vilket är ett forum där bland annat många av dem finns med som leder sådana.29 Här ska vi bara ta oss tid att se vad en av dessa dansledare erbjuder. Teologen och dansledaren Lis-Mari Sandahl inbjuder till Helande dans i Vadstena sommaren 201330 hos Birgittasystrarna i just Vadstena med underrubriken En dansande Jesus31. Efter rubriken följer så ett citat från De gnostiska evangelierna (ett antal koptisk-ortodoxa handskrifter av annars okänt ursprung som hittades 1945 i norra Egypten). Även Sandahl skriver om Livets träd under rubriken ”Helande dans”. Han bad oss att bilda en ring och ta tag i varandras händer och själv stod han i mitten. Efter att ha lärt lärjungarna att "svara mig amen" började han intonera en sång fylld av mystik vilken i utdrag lyder; "Världen hör till den som dansar – amen. Den som icke träder dansen - vet icke vad som händer – amen. Om ni följer nu min dans, se er själva i Mig som talar." Träd helar människan. Denna återkommande 29 Nationalencyklopedin, ”Axis mundi” 30 http://lismarisandahl.se/index.html (2012-11-15) 31 Ibid. 194 | Vart är vi på väg? symbol, att vara ett livsträd kan man finna i många kulturer, religioner och länder som Grekland, Balkan, Armenien och Sverige.32 Begreppet Livets träd, livsträdet eller världsträdet finns, precis som Sandahl också skriver, inom de allra flesta religioner och nyandliga sammanhang. Allt ifrån den judiska mysticismen Kabbalah där Livets träd är det helt centrala begreppet till de fornnordiska asagudarnas världsträd Yggdrasil. Stiftsadjunkt Helene Agnell som tillsammans med Maria Rönn varit med i arbetet med sofiamässorna från starten höll på ”Vinterkonferens 09” ett seminarium om Sofiamässa och gudstjänstförnyelse33. Vinterkonferens är ett återkommande arrangemang för alla anställda inom Gemensam Framtid, alltså tidigare Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige. Till slut i kapitlet vill jag skicka med några uppmuntrande ord till dig som upplever att du utsatts för eller är på väg att drabbas (eller redan har drabbats) av den liberalteologiska smittan. Du behöver inte sätta skygglappar för eller ögonbindel på din intellektuella trovärdighet för att tro på Bibeln som Guds ord! Du behöver inte stoppa huvudet i sanden och hålla tummarna i förhoppning att ingen ska upp32 http://lismarisandahl.se/index.html (2012-11-15) 33 http://www.missionskyrkan.se/upload/24349/vinterkonferens09 webb2.pdf (2012-11-15) Liberalteologi | 195 täcka vad du tror på (eller att du överhuvudtaget tror), nämligen den Gud som uppenbaras i Skriften och då personifierad i Jesus Kristus! Nej, du kan frimodigt gå ut med evangeliet till de människor som så desperat behöver det, fast de kanske inte ännu vet om det själva. Och du kan göra det i en övertygelse om att Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor34. 34 1 Kor. 1:25 Ackommodation | 197 Kapitel 11 Ackommodation Till bekvämlighet Även om ordet i sig inte är helt vanligt i vårt språkbruk är den verklighet det står för desto vanligare, när vi talar om ackommodation i teologisk mening. Ordet kommer från latinets ”ad” som betyder till och ”commodum” som betyder bekvämlighet, alltså en process som syftar till bekvämlighet. En av de formella definitionerna lyder: ...en anpassning av ens egen lära efter en annans uppfattningsförmåga...läraren, för att inte komplicera budskapet för sina åhörare, hemlighåller med avsikt vissa sanningar och upptar i sitt föredrag andras falska föreställningar…1 Det handlar om att man för att underlätta för andra att förstå och acceptera ett budskap antingen tar bort vissa obekväma sanningar eller tar in något som egentligen inte fanns där från början. När jag nu talar om faran att ackommodera evangeliet, eller kanske ordet anpassa låter mer naturligt för oss, får vi naturligtvis inte låta oss luras till att tro att samtalet kommer att handla om ytliga saker som är kultur- och tidsbundna. Jag tänker då på sådant som musikstilar, 1 http://sv.wikipedia.org/wiki/Ackommodation_(religion) (201211-23) 198 | Vart är vi på väg? klädkoder, språkdräkter, mötesformer och andra rent mänskliga yttringar. Det är ju när man blandat ihop de perspektiven, de grundläggande lärofrågorna och de kulturella yttringarna, som vi hamnat i onödiga och bedövande konflikter som exempelvis de mellan olika generationer. Nej, här handlar det om något mycket djupare och allvarligare än så. Det handlar om att man ibland tonar ner vissa så kallade obekväma men ändå nytestamentliga och ofta direkt grundläggande sanningar. Kanske av välvilja, för att man önskar att människor lättare ska kunna komma till tro. Man vill sänka trösklarna för att sökarna lättare ska kunna acceptera den kristendom man presenterar. Eller kanske är det av egen självbevarelsedrift man gör det, för att bevara sin intellektuella redbarhet och inte framstå som otidsenliga fanatiker och trångsynta religiösa fundamentalister. (Begreppet fundamentalist är ett uttryck som blivit en nedsättande benämning på bokstavstroende, och ibland också bibeltroende, kristna. Ordet kommer från det latinska ”fundamentum” som betyder grund eller grundförutsättning.) Eller så beror det helt enkelt på att man inte själv orkar konfronteras med vissa sanningar och då lägger dem åt sidan därför att det känns bekvämare så. Låt mig än en gång ta med några citat från det budskap David Wilkerson förmedlade till den svenska kristenheten 2004, och som jag refererat till tidigare i boken. Ackommodation | 199 Ni har blivit för toleranta mot samhället och olika företeelser i ert land. Jag besökte Sverige på 1970-talet. Då såg det ut som om Gud försökte resa upp en ung, ny generation som profeter och evangelister. Men vart har denna generation tagit vägen? ...I stället för att vara profeter så har ni blivit sprattlande marionetter som inte oroar någon. ...vi vill inte bli störda och alltför berörda när vi kommer till kyrkan i dag.2 Syndens realitet Här tar jag bara med några få exempel på klassiska nytestamentliga grundläggande läror som riskerar att stryka på foten. Många fler skulle kunna nämnas, men kanske kan detta kapitel få vara en ögonöppnare som gör att vi var och en ser riskerna med ackommodationen, och därigenom också kan identifiera fler bibliska sanningar och områden som har anpassats bort i vår tid. I den mån vi fortfarande i vår moderna kristenhet talar om synden, så gör vi det sällan som den brutala makt att förslava människor den i verkligheten är. Inte heller talar vi om dess förödande konsekvenser som verklig skuld, förstörda människoliv och slutlig evig död och förtappelse. Nej, vi gör det med mer lättsmälta och nedslipade ordvändningar, trots att Ordet säger: Genom en enda människa kom synden in i värl2 http://www.dagen.se/vardag/wilkersons-tal-till-sverige (201211-25) 200 | Vart är vi på väg? den och genom synden döden, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat.3 Den humanistiska kristendomen vill inte kännas vid det faktum att människan bär på ett gift värre än den dödligaste giftorms. Konsekvensen är naturlig och självklar. Finns ingen synd finns heller inget behov av försoning. Kvar blir då att genom uppmuntran och tröst på ett terapeutiskt sätt hjälpa människor att må bättre eller att hjälpa dem att lägga det så kallade livspusslet, det vill säga få ihop tillvarons alla komplicerade komponenter till en helhet. Ett modernt uttryck för detta är ”life coachning” (livsvägledning), vilket handlar om att ge människor verktyg de kan använda till att utvecklas som harmoniska och balanserade människor och nå sin fulla potential här i livet. ”Ja men...” säger en del. ”Vi behöver inte berätta för människor att de är syndare. Det vet de ändå!” Och så hänvisas till att så många idag i vårt pressade samhälle mår väldigt dåligt med exempelvis rekordhöga nivåer på utskrivningar av antidepressiva medel som följd. Man pekar också på det faktum att den moderna människan många gånger är en enda vandrande demonstration av begreppen dålig självkänsla och ångest.4 Personligen är jag långt ifrån säker på att gemene man 3 4 Rom. 5:12 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx? programid=1646&artikel=5325516 (2012-11-25) Ackommodation | 201 per automatik gör kopplingen mellan att å ena sidan försöka läka ihop sin trasiga själ och å andra sidan evangeliets kraft. Till det är kunskapsnivån vad det gäller den kristna tron förmodligen generellt för låg i vår tid och vårt land. Den nya tidens långfredag Låt mig här ta med ett relativt långt citat hämtat från Svenska Dagbladet 11 april 2012, som talar om synd och skuld i modern tappning utifrån företeelsen Earth hour. Det är journalisten Sam Sundberg som med glimten i ögat i en krönika bland annat skriver så här, under rubriken ”Synd på sekulär långfredag”. Jag har själv velat fram och tillbaka kring Earth hours dunkla budskap, ända tills en skarpsint vän här i påsken kom med ett klargörande: Earth hour, fastslog hon, är den nya tidens långfredag. I forna tider klädde vi oss i svart på långfredagen. Vi späkte oss själva med uttråkning och psalmer, tänkte på den Augsburgska bekännelsen och kände tyngden av vår alldeles personliga del av arvsynden, den som en gång tvingade Guds son att dö på korset. Att vara produktiv eller rent av ha roligt var inte att tänka på. Inget fick ta udden av sorgen och skulden. Idag är långfredag synonymt med semester, snowboard och after ski-karaoke. Inte konstigt att vi sekulariserade lutheraner känner oss bestulna på någonting. 202 | Vart är vi på väg? Under Earth hour sitter vi åter med böjda nackar. Vi begrundar mänsklighetens synder och vår egen delaktighet i dem. Vi tänker att vi ska köpa fler lågenergilampor. Bli bättre på att släcka när vi åker till jobbet. Satsa på elhybrid nästa gång vi byter bil. Vi spelar Fia med knuff i skenet av stearinljus och sörjer en jord som klimatologerna förklarat dödsdömd. Som energisparåtgärd är Earth hour ett slag i luften, det är sant, men som sekulär ritual är den oöverträffad. Vi må vara ett dekadent och ogudaktigt folk – konsumister och klimatsyndare hela bunten – men vi är inte så kallhamrade att vi inte kan uppskatta en stund av samvetskval en gång om året.5 Kan det vara så att vi mitt i humorn också kan ana ett korn av sanning och verklig analys här? Kanske finns det en gnagande förnimmelse av skuld och ett ömmande ont samvete, men att man idag inte har någonstans att härleda den eftersom det moderna budskapet säger att synden inte är reell utan bara var en konstruktion av den maktutövande kyrkan från förr, för att hålla undersåtarna i schack. Och finns ingen synd finns ju heller ingen relevans i att tala om nödvändigheten av försoning och därmed inte heller om Jesus och hans försonande blod. Då blir Jesus degraderad från frälsare till en i den långa raden av politiska ledare, filosofiska lärare och framsynta vetenskapsmän som blivit förföljda och fått ge sina liv för en 5 http://www.svd.se/kultur/synd-pa-sekularlangfredag_6986923.svd (2012-11-25) Ackommodation | 203 övertygelse. Att ackommodera, eller anpassa, bort talet om synden för att därigenom göra evangeliet mer bekvämt och lättillgängligt är ett effektivt sätt att dränera det på dess inneboende betydelse och kraft. Jesu blod På tal om Jesu försonande blod så är ju också det något som det helst talas tyst om idag, om det talas om över huvud taget. Här kommer jag inte att fördjupa mig i de bråddjupa sanningarna om betydelsen av detta, jag bara konstaterar att förkunnelsen om Jesu blod under senare tid tenderat att tonas ner. Kanske har du som jag hört samtalen kring innehållet i våra gudstjänster, där röster har höjts om att vi bör undvika de sånger som exempelvis innehåller hänvisningar till blodet och Jesu offer. Vi lever ju i en civiliserad värld och tid säger man, och därför är det inte lämpligt att vi har med sådant. Motivet är ofta att det sägs skrämma bort sökare som på grund av det inte kan ta till sig vårt budskap. Hur var det nu det stod om ackommodationen och hur definierades den? Till bekvämlighet för våra åhörare, alltså för att inte komplicera budskapet, hemlighåller man med avsikt vissa sanningar. 204 | Vart är vi på väg? Jesu återkomst En annan sanning som medvetet eller omedvetet tonats ner och därmed också tystnat mer och mer, är den om att Jesus snart kommer tillbaka. Allt som kan brukas på ett gott och bra sätt kan ju också missbrukas. Och kanske var det på grund av ett osunt användande av förkunnelsen om Jesu återkomst i syfte att skrämma människor till frälsning som den tonades ner. Böcker och filmer liknande ”Som en tjuv om natten” och ”Lämnad kvar” satte skräck i söndagsskolfromma pojkar och flickor som trodde att de inte skulle få följa med när Jesus kom för att hämta mamma och pappa. Men ett missbruk rättfärdigar inte att vi slutar tro på sanningen ifråga. Det bör däremot driva oss fram till en sund syn på Bibelns klara budskap om att Jesus kommer igen. Budskapet är en tröst för oss som tror på Jesus, men också en sporre att vittna och berätta om honom för så många som möjligt innan han kommer. Låt mig ta med ett längre stycke av Paulus när han talar om just denna händelse. Gud skall föra fram dem som insomnat i Jesus tillsammans med honom. Vi säger er detta enligt ett ord från Herren: vi som lever och är kvar till Herrens ankomst skall alls inte komma före de insomnade. Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun, då skall Herren själv stiga ner från himlen. Och först skall de som dött i Kristus Jesus uppstå. Ackommodation | 205 Därefter skall vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så skall vi alltid vara hos Herren. Trösta därför varandra med dessa ord.6 En dag kommer Jesus att kliva tillbaka in i den jordiska dimensionen från den himmelska. Men inte som ett litet barn som förra gången, utan som Herre och Majestät till smattrande trumpetfanfarer och presenterad av en änglakonferencier. Då kommer förunderliga saker att ske. De som har dött försonade med Gud kommer att uppstå, precis som Jesus gjorde. Och vi som fortfarande lever kommer att sekundsnabbt förvandlas och få en himmelsk kropp och tillsammans med de uppståndna ta ett stort kliv efter Jesus in i den himmelska, tidlösa och eviga dimensionen. Befriade från allt ont, nedbrytande och destruktivt. Och jag säger som Paulus; trösta därför varandra med dessa ord!7 Men låt också den sanningen i all sin kraft få vara en morot och sporre för din, och din församlings, syn på nödvändigheten och behovet av evangelisation. Låt oss innan han kommer tillbaka göra allt vi kan för att så många som möjligt, både på hemmaplan och runt om i världen, ska få höra budskapet om Jesus Kristus. Låt oss ha ett absolut fokus på det stora uppdraget att vittna om och förkunna honom så att så många som möjligt får höra de goda nyheterna och därmed också 6 7 1 Tess. 4:14-18 1 Kor. 15 och 1 Tess. 4 206 | Vart är vi på väg? får en reell chans att ta emot Guds utsträckta hand till försoning innan det är försent. Men nu går vi vidare och tar oss tid att helt kort nudda vid några fler för bekvämlighetens skull bortglömda eller bortgömda sanningar. Ett rent helvete Föreställ dig en plats som är kliniskt och kemiskt befriad från allt gott. Ingen kärlek, ingen sanning, inget ljus, ingen värme, ingen omsorg, ingen renhet, ingen vänlighet, ingen glädje, ingen..., ja jag skulle kunna hålla på ett tag. Den platsen måste ju vara ett rent helvete. Alltså rent ifrån allt det goda. Nej, jag ska inte hålla på för länge och borra för djupt i sanningen om en evighet utan Gud, för det är ju det förtappelsen egentligen innebär, men ändå skrapa något på ytan. Och jag gör det därför att nedmonteringen av sanning vi talar om är en stor orsak till att evangelisationens nödvändighet har tonats ner i våra församlingar. Det finns en stor missuppfattning vad det gäller hela den delen av Bibelns budskap, och den går i stort sett ut på följande resonemang: Gud vill att en del människor ska få vad de förtjänar och därför har han konstruerat en tortyrkammare dit han skickar dem som har förnärmat honom och som han därför inte tycker är värda något bättre. En fruktansvärd och grotesk gudsbild, som också ger en logisk konsekvens: De som vågar nämna om förtappelsen, ett budskap som ju faktiskt finns i Ordet, är lika Ackommodation | 207 fruktansvärda och groteska som denne Gud. Och därför tiger man. Eller så talar man tyst om det, också kanske på grund av att sanningen av tidigare generationer har predikats om på ett för vår tid både främmande och skrämmande sätt. När Bibeln talar om en tidlöshet utan Gud gör den det i målande beskrivningar, som den gör om allt som är bortom vår mänskliga dimension och fattningsförmåga. Låt oss först se på sättet att måla utifrån en mer positiv synvinkel. När Johannes ska försöka beskriva den ofattbara himmel han får se i en uppenbarelse, gör han det bland annat så här: Och stadens gata var av rent guld som genomskinligt glas.8 I Johannes begreppsvärld var naturligtvis rent guld inte genomskinligt, och genomskinligt glas var inte guldfärgat. Men vad skulle han skriva? Det han såg liknade inte något han tidigare sett och var bortom hela hans mänskliga fattningsförmåga. Så han försökte så gott han kunde att med sina mänskliga ord måla det ingen människa någonsin har sett. När Jesus själv ska beskriva förtappelsen talar han om ...den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar9, och Uppenbarelseboken talar om att ...djävulen...kastades i sjön av eld och svavel...10 Det finns två teorier om vad vårt svenska ord helvete 8 Upp. 21:21 9 Matt. 25:41 10 Upp. 20:10 208 | Vart är vi på väg? kommer från. Den första säger att det är sammansatt av det germanska ordet ”hel”, som betyder dödsrike, och det fornnordiska ”viti”, som betyder straff. Fortfarande används det sista begreppet i vårt rättsväsende när någon ”vid vite” föreläggs att utföra något, och om detta något inte utförs inom en bestämd tidsperiod bötfälls personen i fråga. Den andra teorin säger att ordet är en kombination av det germanska ordet ”halja”, som i betydelsen att hölja något, och samma fornnordiska ord ”viti”. (Som kuriosa kan nämnas att Halja också är ett, om än ovanligt, kvinnonamn och firas tillsammans med Emil och Emilia den 14 november.)11 Den första döden I samtliga fall där ordet helvete förekommer i Nya Testamentet (Svenska Folkbibelns översättning) är det ursprungliga ordet ”hades”, ett grekiskt ord som talar om platsen för de döda. I andra översättningar används också ordet ”dödsriket”. Här skulle man alltså kunna tolka helvetet som en tillfällig plats utan Guds närvaro för dem som inte har låtit sig försonas med honom i väntan på den slutliga domen. Liksom paradiset är en tillfällig plats i Guds närvaro för dem som är försonade med honom i väntan på samma slutdom. 11 Nationalencyklopedin, ”Helvete”; http://sv.wikipedia.org/wiki/Helvete (2012-12-05) Ackommodation | 209 Däremot, som vi också redan konstaterat, talas det inte någonstans i Bibeln om det katolska begreppet skärseld. Alltså en plats efter döden där man genom rening och avlat kan förbereda sig för domen och genom de gärningarna också mildra den. Lägg också märke till på tal om den slutliga domen att själva ordet dom i sig är helt neutralt, även om uttrycket i våra öron fått en negativ klang. Att dömas innebär att du antingen kan frikännas eller fällas i den dom du får. Här är det också på sin plats att konstatera att den som kommer att agera domare vid det tillfället varken är du eller jag eller någon annan mänsklig varelse (tack och lov!), utan den Gud som är såväl helig som rättfärdig och kärleksfull vilket garanterar en fullkomligt rättvis dom i försoningens ljus. Så här beskriver Ordet den plats som efter paradiset väntar dem som låtit sig försonas med Gud och därför frikänns i domen: Döden skall inte finnas mer och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga. Ty det som förr var är borta.12 Och så här talar Bibeln om det som sker med dem som efter helvetet fälls i domen för att de under sitt liv medvetet vänt sig från Gud, vägrat ta hans utsträckta hand och inte velat låta sig försonas med honom. Döden och helvetet kastades i eldsjön. Detta, 12 Upp. 21:4 210 | Vart är vi på väg? det vill säga eldsjön, är den andra döden.13 Det är alltså den andra döden som enligt Guds ord är det eviga och tidlösa tillstånd av skilsmässa från honom man i vanligt tal kallar helvetet. Den andra döden Det finns i Ordet ingen detaljerad beskrivning av ”den andra döden” men Jesus använder ordet Gehenna när han talar om den. Grekiskans Gehenna kommer från arameiskans ”ge Hinnam”, som betyder Hinnoms dal. Den geografiska platsen var en dalsänka söder om Jerusalem där det med eld hade offrats till avgudar, före Israels folks tid. Det var det ord Jesus tog upp när han talade om den andra döden, med Uppenbarelsens bildspråk beskrivet som en sjö som brinner av eld och svavel. Hur kan den beskrivas med så fruktansvärda bilder och med sådana ordval? Därför att det tillståndet och den platsen är i total avsaknad av Guds närvaro med allt vad det innebär.14 Vill Gud då allt detta för människan? Nej, absolut inte! Tvärtom står det i Skriften att han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig15. Och att han vill att alla människor skall bli frälsta 13 Upp. 20:14 14 Matt. 10; Mark. 9 och Luk. 12 15 2 Petr. 3:9 Ackommodation | 211 och komma till insikt om sanningen16. Varför gör Gud inte något åt saken då? Det är ju just det han gjort! Ty så älskade Gud världen att han utgav sin enfödde Son, för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv.17 Gud sträckte ut sin hand så långt han överhuvudtaget kunde i respekt för människans fria vilja. För att ingen ska behöva gå förlorad till den eviga andra döden utan kunna vinnas till det eviga livet när han ...var i Kristus och försonade världen med sig själv18. Din och min uppgift som kristna är att drivna av samma kärlek, och av nöd över att människor annars går förlorade, säga som Paulus: Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud!19 Evangelium enligt Evert Läs och häpna när jag hävdar att till och med namnet Jesus idag blivit ett obekvämt ord i en del kristna sammanhang. Under september och oktober 2012 visades ett antal gudstjänster från Betlehemskyrkan i Göteborg på SVT2. Församlingen beskriver på sin hemsida den första av dessa som en ”Taubegudstjänst”. Sveriges Radio sände på midsommardagen 2012 en gudstjänst från Brevens Bruk några mil söder om Örebro som också den hade Taubetema. 16 17 18 19 1 Tim. 2:4 Joh. 3:16 2 Kor. 5:19 Ibid., 5:20 212 | Vart är vi på väg? Den 23 september inleds raden med en Taubegudstjänst, där Evert Taubes sånger och ”teologi” har arbetats ihop till en helhet.20 Här firas också dagens gudstjänst i Brokyrkan frikyrkokapellet mitt i byn - , och det gör den till tonerna av Evert Taubes visor.21 Det är naturligtvis inte fel att använda händelser, företeelser eller personer som människor känner igen som språngbräda för att landa i ett klart och tydligt evangelium om Jesus. Det gjorde han själv och också de första jesustroende när de skulle berätta om honom. ”Se på himlens fåglar och se på ängens liljor” sa Jesus när han ville få lyssnarna att lyfta blicken från de materiella bekymren för att istället lita på Gud.22 ”Jag har sett att ni har ett altare med inskriften åt en okänd gud. Det är honom jag predikar för er” sa Paulus till de religiösa grekerna i Athen när han ville berätta för dem om Jesus. (Vissa bibeltolkare menar dock att Paulus försök att knyta an till athenarna via ”den okände guden” var orsaken till att han när han sedan kom till Korinth inte ville veta av någon stor vältalighet eller hög visdom, utan bara Jesus Kristus som korsfäst.23 Problemet uppstår när man aldrig vågar språnget utan 20 http://www.betlehemskyrkan.se/betlehemskyrkan-i-svt (201211-29) 21 http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx? programid=945&artikel=5142644 (2012-11-29) 22 Matt. 6 23 Apg. 17, Apg. 18:1 och 1 Kor. 2:1-2 Ackommodation | 213 stannar kvar på själva språngbrädan. Man kommer alltså aldrig fram till det befriande, helande och frälsande evangeliet om Jesus. Resultatet blir att budskapet endast berör människors känslor och ger dem tillfällig lindring, en stunds glädje och några ögonblicks vila från den grå vardagens hetsiga ekorrhjul. Men det lyckas aldrig nå ner och komma åt den verkliga roten till problemet, eftersom det bara är evangeliet om Jesus som är en Guds kraft som frälser. Träffande nog kunde man hitta följande två reaktioner på Internet efter att ovanstående TV-gudstjänst sänts. Dagens TV-Gudstjänst i Glädjen, Igenkänningen. Känslosträngarna berörs! De viktiga känslorna i Livet. Kärleken, Livet, Döden...24 Tackar från djupet av mitt hjärta för en gudstjänst som verkligen berörde. Evert Taube kunnde [sic] verkligen forma livet i ord och ni framförde det med stor känsla.25 Herren frälser Personligen kan jag se två orsaker till att namnet Jesus i en del sammanhang blivit något av ett obekvämt ord. Den första är det exklusivitetskrav Jesus själv och de första kristna ställde vad det gäller honom som enda vägen till Gud. Någon har så träffande sagt att det finns 24 http://kerstinstarck.blogspot.se/2012/09/gudstjanst-som-berormed-evert-taubes (2012-11-30) 25 http://www.tv.nu/p/12120910001045svt2 (2012-11-30) 214 | Vart är vi på väg? tusen vägar till Jesus men att det bara finns en väg till Gud, och det är genom denne Jesus. Den tanken är naturligtvis varken religiöst eller politiskt korrekt i vårt pluralistiska och multireligiösa samhälle, och därför tonar man ned den. I det läget blir det självklart mycket bekvämare och mer friktionsfritt med Evert än med Jesus. Ingen kommer till Fadern utom genom mig... ...hos ingen annan finns frälsningen... ...och en är medlare mellan Gud och människor, människan Jesus.26 Den andra orsaken ligger i själva betydelsen av namnet Jesus; ...du skall ge honom namnet Jesus, ty han skall frälsa sitt folk från deras synder27. Ordet Jesus kommer från hebreiskans ”Yeshua”, via grekiskans ”Iesous” och latinets ”Iesus” och betyder Herren frälser. Begreppet frälsa kommer från grekiskans ”soteria” som betyder frälsa eller rädda. Det svenska ordet ”frälsa” kommer i sin tur från den tid det i Sverige fanns trälar, eller slavar, och de blev frigivna. De blev då ”frihalsade” och det var det ordet de första missionärerna som kom till Norden använde för att beskriva vad som hände med den människa som blev försonad med Gud genom tron på Jesus. ”Frihalsad” blev senare ”frialsd” för att sedan bli vårt ord frälst. Att bli frälst förutsätter naturligtvis att det finns något 26 Joh. 14:16; Apg. 4:12 och 1 Tim. 2:5 27 Matt. 1:21 Ackommodation | 215 att bli frihalsad från, och eftersom synden som förslavande företeelse inte är relevant i dagens samhälle faller ju också begreppet frälsare, det vill säga namnet Jesus.28 Här har jag lyft fram några sanningar som i många sammanhang anpassats bort i vår tid men det finns naturligtvis fler. Om du väcks över risken för anpassning i och med den här boken kanske en utmaning kan vara att försöka identifiera ytterligare områden i vår tids kristenhet och församlingar där detta sker. I en predikan från Times Square Church i New York kallar David Wilkerson ackommodationens evangelium för a gospel invented in hell29. Ett evangelium som uppfunnits i helvetet. Jag har här nuddat vid problemet med ackommodationen av evangeliet. Det vill säga faran att anpassa delar av det för att göra det lättare för människor att ta till sig och acceptera budskapet, oavsett vilka motiv man har till att göra så. Det är i sig ett hot mot själva kärnan i evangeliets budskap eftersom man genom det dränerar det på dess kraft att frälsa, befria och hela människor. Om däremot evangeliet ska kunna förvaltas på ett sådant sätt att det får behålla sin kraft behöver vi ha ett medvetet fokus på att presentera det tydliga evangeliet. De enda goda nyheter som kan leda människan tillbaka till gemenskap med Gud. Förhållningssättet Paulus talar om, för alla har jag blivit 28 Nationalencyklopedin, ”Jesus” och ”soteriologi”; http://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A4lsning (2012-12-01) 29 www.sermonindex.com (2012-11-26) 216 | Vart är vi på väg? allt, för att jag i varje fall skall frälsa några. Allt gör jag för evangeliets skull…30, är något helt annat. Det handlar om att vi låter vår kristna tro kliva ur den religiösa bubblan, de religiösa orden, symbolerna, liturgierna och formerna, och i stället låter den landa ute i den verklighet där människor befinner sig. Det handlar också om att du och jag som Jesu vittnen präglas så av kärleken till honom och människor att vi, enligt de ord Paulus använder, blir ”tvungna” att sprida evangeliet. Ja att vi ”måste” göra det, därför att det är vårt uppdrag. Eller som han också säger: Ve mig om jag inte predikar evangelium!31 30 1 Kor. 9:22-23 31 Ibid., 9:16 Byråkratisering | 217 Kapitel 12 Byråkratisering Snickaren Jesus och byggmästaren Kristus Den som varit i Barcelona vet att det finns en byggnad där som aldrig kommer att bli färdigbyggd. Sagrada Familia, eller Temple Expiatori de la Sagrada Família (Heliga Familjens Botgöringstempel) som det fullständiga namnet egentligen lyder, är en enorm kyrka som började byggas 1884 av den mycket kända arkitekten Antoni Guadi. Enligt prognoser beräknas kyrkan vara klar 2026, även om det förmodligen inte kommer att bli så eftersom den byggs i sandsten vilket gör att den ständigt måste repareras och renoveras. Bygget finansieras av inträdesavgifter från turister, och gigantiska lyftkranar står ständigt utanför kyrkan som är en av stadens stora sevärdheter.1 Guds församling är ett bygge som heller aldrig blir färdigt här på jorden. Fram till det ögonblick Jesus kommer tillbaka kommer församlingen att vara under ständig tillbyggnad och restaurering (ett ord från latinets ”restauro” som betyder återställa, återuppbygga eller förnya). Grunden för denna byggnad är Jesus själv, ...ty någon annan grund kan ingen lägga än den som är lagd, Jesus Kristus2. Och själva byggnaden är de människor som 1 2 Nationalencyklopedin, ”Gaudi, Antoni” 1 Kor. 3:11 218 | Vart är vi på väg? genom tron på honom låtit sig försonas med Gud. …hörnstenen är Kristus Jesus själv. Genom honom fogas hela byggnaden samman och växer upp till ett heligt tempel i Herren. I honom blir också ni uppbyggda till en Guds boning genom Anden.3 Byggnaden är alltså du och jag tillsammans med alla dem som är födda på nytt och som gjort Jesus till sin Herre, och grunden för byggandet är vår bekännelse av honom som Guds son; ...du är Messias, den levande Gudens Son4, eftersom det är om den bekännelsen Jesus säger ...på denna klippa skall jag bygga min församling5. Det här uttalande av Jesus ligger till grund för hela det resonemang som kommer att föras i kapitlet. För det första kan vi konstatera att det vi talar om här är Jesu församling. Han säger själv; ” ...skall jag bygga min församling”. Det är inte pastorns församling, eller styrelsens församling, eller samfundets församling, eller Svenska kyrkans församling, eller den allmänna och världsvida kyrkans församling, eller... Det är heller inte min församling eller din församling. Det är Jesu församling! Er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, ...ni inte tillhör er själva? Ni har blivit köpta och priset är betalt6 3 4 5 6 Ef. 2:20-22 Matt. 16:16 Ibid., 16:18 1 Kor. 6:19-20 Byråkratisering | 219 Sedan skriver Paulus i nästa kapitel igen; ni har blivit köpta och priset är betalt. Var inte slavar under människor7. Gud Fadern har köpt oss åt Gud Anden och priset var Gud Sonen. Det är den församlingen som Jesus ska bygga, och det är det andra vi kan konstatera i den bibelvers vi tog avstamp i. Det är Jesus själv som inte bara är grunden och priset för samt ägaren till församlingen. Han är också arkitekten och byggmästaren bakom församlingen; ”...skall jag bygga min församling”. Och han gör det genom Anden, ”...uppbyggda till en Guds boning genom Anden”. Redan när Jesus levde här på jorden så projekterade och förberedde han bygget, och talade också om på vilket sätt han skulle genomföra det. Men Hjälparen, den helige Ande, som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt vad jag har sagt er.8 En levande organism Men nu något om själva byggnaden i sig. På min handled sitter en klocka. Det är en analog klocka, det vill säga en sådan där som tickar och visar tiden med rörliga visare. Innanför skalet på denna lilla klocka finns ett underverk av mekanik, finesser och precision. Små, små kugghjul hakar i varandra, urverket snurrar och när batteriet är fräscht kan jag fullkomligt lita på att 7 8 1 Kor. 7:23 Joh. 14:26 220 | Vart är vi på väg? den visar rätt tid. Den är strukturerad till fulländning och perfektion, men den har inget liv! Därför att den bara är en organisation. Nedanför klockan sitter min vänstra hand. Det är den som gör att klockan inte ramlar av min handled. Också handen är ett underverk av precision och finesser. Nervtrådar löper ända ut i fingerspetsarna och gör att hela handen kan ta emot impulser från, och skicka impulser till, hjärnan. Blodet pumpas ut till det yttersta av fingertopparna via artärer, kapillärer och vener och gör att handen håller sig spänstig och frisk. Muskler, ben och senor samverkar till att jag just nu kan producera ett antal skrivna ord på min dator. Också handen är strukturerad till fulländning och perfektion, men den lever! Därför att den är en organism. Guds församling är en strukturerad organism, inte en organisation. En organism som när den är frisk och sund tar emot de impulser som kommer från huvudet, Jesus själv. Därför säger Ordet att vi ska i kärlek hålla fast vid sanningen och i allt växa upp till honom som är huvudet, nämligen Kristus9. Därför att ...från honom får hela kroppen sin tillväxt10. Jag vet att jag sticker ut hakan rejält när jag skriver följande, men enligt min mening är ett av de riktigt stora hindren för vår tids församling vad det gäller att upp9 Ef. 4:15 10 Ibid., 4:16 Byråkratisering | 221 fyllas och ledas av Guds Ande den byråkratisering inom desamma, vi sett växa fram under de senaste årtiondena. Många församlingar drivs idag på kusligt lika sätt som många företag. Jag skulle kunna rada upp en hel hop med ord som; styrelser, kommittéer, sammanträden, ledarskapsutbildningar, strategier, tillväxt, målsättningar, handlingsplaner, effektivisering, rekrytering av personal och även en hel del andra begrepp som visar att jag inte är helt fel ute med påståendet. Som pastor har jag mer än en gång hört uttrycket: ”Hur skulle det gå om jag gjorde så där som chef på det företag jag arbetar på?” Och mer än en gång har jag känt mig tvungen att svara: ”Men det här är inget företag, det är en församling!” När församlingen ska kalla pastor tar man fram profiler som beskriver hur hon eller han ska vara, på exakt samma sätt man gör när man ska rekrytera chefer till företag. Församlingar skickar sina ledare på utbildningar till exakt samma konsulter som utbildar personal i vilket företag som helst. Styrelser arbetar fram strategier, målsättningar och tidsplaner på precis samma sätt som inom vilket företag som helst. Här tror jag personligen att Paulus ord passar alldeles ypperligt bra när han skriver; ...anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom sinnets förnyelse, så att ni kan pröva vad som är Guds vilja11. 11 Rom. 12:2 222 | Vart är vi på väg? Organisationen är en andrahandsfråga Ett av misstagen vi ibland gör när vi hanterar byggandet av församlingen är att vi förväxlar själva byggnaden med byggnadsställningarna (och nu talar jag inte om de fastigheter kristna samlas i som oftast går under namnet kyrka, utan om den bild Paulus använder i Efesierbrevets andra kapitel när han talar om Guds församling). Organisationen (byggnadsställningen) måste alltid vara provisorisk, lättrörlig, flexibel och flyttbar för att kunna följa arkitektens ritningar (Ordet) och byggmästarens ständigt nya direktiv (Andens ledning). Helt enkelt därför att församlingen (byggnaden) ständigt befinner sig i utveckling och förändring. Och en dag kommer organisationen (byggnadsställningen) att skrotas eller packas ihop och stuvas undan därför att församlingen (byggnaden) är färdigbyggd. Det är den dag då Jesus kommer för att hämta sin församling hem. Organisationen kommer inte att få följa med den dagen, hur välputsad och fin den än är. Det kommer bara organismen att få göra. Guds församling har alltid bestått, består just nu, och kommer alltid att bestå endast av människor av kött och blod som är födda på nytt av den helige Ande in i Kristi kropp. Ingenting mer och ingenting mindre. Och det är bara genom samme Andes kraft och ledning den kroppen, den organismen, växer och utvecklas. Endast genom det och ingenting annat. Församlingen...växte till genom den helige Andes tröst och förmaning.12 12 Apg. 9:31 Byråkratisering | 223 Betyder det att vi bara ska sitta still med armarna i kors och inte göra någonting? Är inte det synsättet farligt därför att det leder till lathet, passivitet och brist på engagemang? Nej, inte alls! Jag har aldrig påstått att vi inte ska göra något. Bara att det som görs ovillkorligen måste göras under Andens ledning och i Andens kraft om det ska gagna organismen, Guds levande församling. Paulus beskriver sig själv och sina teammedlemmar som Guds medarbetare13 och han talar om sin gode vän Timoteus som vår broder och Guds medarbetare i Kristi evangelium14. När Jesus genom Andens ledning och kraft ska bygga församlingen så behöver han medarbetare, och därför gör han... ...några till apostlar, andra till profeter, andra till evangelister och andra till herdar och lärare. De skulle utrusta de heliga till att utföra sin tjänst. 15 Och dessa heliga, församlingen, fick för att klara av det gemensamma arbetet en mängd olika gåvor av Anden att använda. Det finns olika slags nådegåvor, men Anden är densamme.16 Men det vi alltid måste komma ihåg är att det djupast sett inte är vi som bygger, utan att det är Jesus som gör det genom den helige Ande. Men allt detta verkar en och samme Ande, som efter sin vilja fördelar sina gåvor åt var och en.17 13 14 15 16 17 1 Kor. 3:9 1 Tess. 3:2 Ef. 4:11-12 1 Kor. 12:4 1 Kor. 12:11 224 | Vart är vi på väg? Står då organisation och Andens ledning alltid som absoluta motsatser i byggandet av församlingen? Jag tror inte att de behöver göra det, men däremot tror jag tyvärr att de ofta över tid mer och mer tenderar att göra det. Speciellt när det vid olika känsliga och avgörande situationer kommer till skarpt läge. Jag tror inte att det beror på ovilja eller brist på andlighet i första hand, utan på vårt behov av trygghet, säkerhet och kontinuitet. Att leva ledd av Anden och i Andens kraft innebär alltid ett moment av osäkerhet och flexibilitet. Det handlar om att lämna över kontrollen till någon annan. Om att inte riktigt veta vad som finns bakom nästa vägkrök. Att sällan ha de garantier man gärna vill ha, och som bygger på egna erfarenheter och att man själv har kontroll. Från verkstadsgolv till skrivbord Ordet byråkrati kommer från franskans ”bureau” som betyder skrivbord och grekiskans ”kratia” som betyder välde. Alltså helt enkelt skrivbordsvälde. Den tyske sociologen Max Weber menar att byråkratin är speciellt utformad och lämpad för det moderna samhället18 och han grundar det på att den faktiskt kommit att dominera stora organisationssystem19. John Stuart Mill, en av den moderna tidens främsta nationalekonomer, talar om byråkratin som ett styrsystem, ja som det enda alternativet till ett demokratiskt 18 Nationalencyklopedin, ”Byråkrati” 19 Ibid. Byråkratisering | 225 system20. När jag här talar om faran med en byråkratisering inom församlingar och kristenhet i relation till Andens roll och ledning, bygger jag resonemanget på egna reflektioner och iakttagelser med ovanstående definitioner som bakgrund. Utan att pressa analysen allt för mycket är det tydligt att det över tid skett en förskjutning vad det gäller tyngdpunkten inom den så kallade väckelsekristenheten, alltså församlingar sprungna ur historiska väckelserörelser. Från det praktiska ”verkstadsgolvet” med betoning på Andens uppenbarelse, andliga gåvor och tjänster samt profetisk ledning, till det mer teoretiska ”skrivbordet” med ett aktivt sökande efter fungerande organisationsmodeller och framgångsrika strategier och metoder. Här skulle jag kunna nämna om allt ifrån sammanslagningar av befintliga samfund och startandet av nya, till den ”lilla församlingens” pastors läsande av litteratur som beskriver ”X antal nycklar till en växande församling”. I och med dessa förändringar har Andens styrsystem mer och mer, enligt Mills definition, ersatts av ett byråkratiskt styrsystem eftersom det, enligt Webers definition, är bättre lämpat för den moderna församlingen i det moderna samhället. Åtminstone efter vad vi tror med vårt rationella och moderna förnuft. När Jesus talar om den människa som är född av Anden säger han: Vinden blåser vart den vill, och du hör dess sus, 20 Nationalencyklopedin, ”Byråkrati” 226 | Vart är vi på väg? men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far. Så är det med var och en som är född av Anden.21 Gå ut en stormig höstdag med en låda under armen, och när det kommer en riktigt kraftig vindstöt öppnar du lådan och fångar vinden. Sedan stänger du snabbt locket på lådan och går hem och stuvar in den någonstans i ett förråd för att förvara den över vintern. För du tänker att den kan vara bra att ha en sådan där riktigt varm och skön och typiskt svensk sommardag. Nu har du alltså vinden på vinden (!) och så småningom kommer sommaren. En sådan där klassisk, lång, varm och skön svensk sommar som vi alla hade när vi var barn. En av de där riktigt heta dagarna när luften dallrar av värme och svetten rinner utan att du överhuvudtaget har rört ett finger, och när du skulle ge vad som helst för lite svalka, så kommer du ihåg: Jag har ju vinden på vinden! Du går upp och hämtar lådan, öppnar förväntansfullt locket och ut strömmar den mest fantastiska, sköna och uppfriskande vindfläkt du någonsin känt. Som bara har legat där i lådan hela långa vintern och väntat på att du ska använda den. Fläktar och annan mekanik Nej, vinden blåser när, hur och vart den vill, och den gör det på sina egna villkor. Och samma sak gör också 21 Joh. 3:8 Byråkratisering | 227 Anden. Vi kan inte fånga, tämja, magasinera och förvara Anden. Inte heller systematisera, katalogisera och teologisera Anden. Det enda du och jag, och vi som församlingar, kan göra är att hissa våra segel när Andens vind friskar i och blåser. Vi kan låta Anden fylla dem till bristningsgränsen och därmed också låta oss ledas, föras fram och drivas av den helige Ande. Jo, det finns ett sätt att konstruera luftrörelse och det är via en mekanisk fläkt. Att använda en komplicerad och välorganiserad apparat som drivs med mänskligt framtagen energi och som gör att luften under några ögonblick rör på sig. Men det är inte vind. Jag har i min pastorstjänst ett flertal gånger upptäckt att just den bild som Jesus använder här för att beskriva Andens verk i och genom människor är något av en mardröm för dem i församlingen som har svårt att släppa kontrollen över det som sker. ”Gud är väl ordningens Gud!”, säger man snabbt och tittar sig oroligt runt för att förvissa sig om att inget överraskande händer. Ja, det är möjligt att Gud är en ”ordningens Gud” även om det inte står så i Bibeln. (Nej, det gör faktiskt inte det! Däremot står det att ...Gud är inte oordningens Gud utan fridens22. Rätt ska vara rätt!) Det jag däremot aldrig riktigt har förstått är synsättet att det skulle bli mindre ordning om Anden leder oss än om vi leder oss själva. Hela det resonemanget måste ju bygga på tanken att du 22 1 Kor. 14:33 228 | Vart är vi på väg? och jag har kommit något längre än Anden vad det gäller att veta vad som är bäst för församlingen. Eftersom vi inte riktigt vågar lita på att det blir som det egentligen ska vara om vi ”släpper lös” Andens vind. Att det inte blir lika förutsägbart och enligt vårt mänskliga förnuft logiskt, samt att det kommer att hända saker som både överraskar, förvånar och överrumplar oss är helt klart, men vad är det som säger att det är sämre? Här tror jag det till stora delar handlar om att återerövra det absoluta förtroendet för och överlåtelsen till Anden i en övertygelse om att allt då blir så mycket bättre. När jag är svag så är jag stark Låt mig avsluta de här tankarna med att understryka att vi självklart och naturligt ska vara medvetna om att de redskap Anden använder när Jesus bygger sin församling är bräckliga och svaga människor, sådana som du och jag, och att vi därför ska vara vaksamma både över risken att redskapen tror att de har Anden ”i sina händer” i stället för tvärtom, och över att samlingar och möten spårar ur till någon form av andliga rejvpartyn. Att vara ledd och använd av Anden är inte att viljelöst ryckas hit och dit som en spratteldocka, i någon andlig krafts händer som gör lite som den vill med oss. Sådant sker ofta i andra andars regi, men inte i den helige Andes. Och här passar det väl bra att koppla tillbaka till Bibelns beskrivning av Gud som fridens Gud.23 23 http://sv.wikipedia.org/wiki/Rave (2012-12-16). Byråkratisering | 229 Två eller tre profeter skall tala, och de andra skall pröva det som sägs. Men om någon annan som sitter där får en uppenbarelse, skall den förste tiga. Ni kan alla profetera, en i sänder, så att alla blir undervisade och alla blir tröstade. Och profeternas andar underordnar sig profeterna. Ty Gud är inte oordningens Gud utan fridens.24 Allt kan brukas rätt och väl men allt kan också missbrukas. Så också Andens gåvor och tjänster. För att hitta sådana exempel behöver man inte leta länge i de församlingars historia vilka är framsprungna ur väckelserörelserna. Men lyssna, de forntida eller nutida missbruken får absolut inte hindra oss i Andens tjänst och i vårt beroende av honom! För varje falsk sedel på jorden finns det hundratusentals som är äkta. Och för varje missbruk av Andens gåvor så låt oss svara upp med hundratusentals bruk som är äkta och sunda. När Jesus bygger sin församling här på jorden gör han det inte utifrån ett teoretiskt skrivbordsvälde, en byråkrati, utan genom den helige Ande som verkar genom de gåvor och tjänster han ger åt enkla och vanliga människor som du och jag. 24 1 Kor. 14:29-33 Auktoritära auktoriteter | 231 Kapitel 13 Auktoritära auktoriteter Här är det jag som bestämmer! Ytterligare ett hinder för det absoluta beroendet av Anden är att vi för mycket litar på, lyssnar till och lyder personer som på ett mänskligt plan har getts eller tagit auktoritet, något som också nuddar vid problematiken vi just behandlat. Det finns en tydlig distinktion mellan begreppet auktoritär som klingar väldigt negativt i våra öron, och ordet auktoritet som klingar betydligt mer positivt. Ordet auktoritär kommer från franskans ”autoritaire” som betyder myndig eller befallande och leder tankarna till envåldsmakt och diktatur. Att utöva ett auktoritärt ledarskap innebär att ledaren i en grupp i stort sett har absolut makt. Ordet auktoritet, av latinets ”auctoritas”, betyder makt, myndighet eller inflytande och beskrivs enligt följande. ...social relation där en person (grupp, institution) har inflytande över en annan person (grupp, institution) och där inflytandet uppfattas som rättmätigt eller legitimt av den senare. Mer formellt är en auktoritativ relation ett förhållande mellan A och B, där det är underförstått att B godtar den ordning som ger A rätt att göra sitt inflytande gällande gentemot B och som 232 | Vart är vi på väg? också gör att både A och B förväntar sig att inflytandet skall kunna utövas utan tvångsmakt. För Max Weber är auktoritet liktydigt med legitim makt. Den karismatiska auktoriteten legitimeras av den hängivenhet undersåtar känner inför en härskare och som är avhängigt dennes personliga egenskaper. Den traditionella auktoriteten legitimeras av tron på det heliga i traditioner, oftast av gammalt datum. Exempel är monarkins och prästerskapets auktoritet.1 Enligt definitionerna är alltså inte orden auktoritet och auktoritär två olika beskrivningar av samma sak eller gradskillnader av samma företeelse. De är två helt olika företeelser även om de rör sig inom samma område. De hör till och med till skilda ordklasser. Auktoritet är ett substantiv, någon kan vara en auktoritet eller ha auktoritet. Auktoritär däremot är antingen ett adjektiv som beskriver hur någon är, eller ett adverb som talar om hur något görs. Ursäkta grammatiklektionen, men här ser vi faktiskt något väldigt intressant. För det första; en given auktoritet kan utövas på ett auktoritärt sätt. För det andra; en given auktoritet kan också utövas på ett ickeauktoritärt sätt. Och för det tredje; en auktoritär person kan ta sig auktoritet som därmed blir just... självtagen! Det är också utifrån de tre perspektiven vi ska se lite närmare på relationen mellan begreppet mänsklig auktoritet och 1 Nationalencyklopedin, ”Auktoritet” och ”Auktoritär” Auktoritära auktoriteter | 233 den helige Ande. Den nödvändiga auktoriteten Förekomsten av auktoriteter även i ett demokratiskt (folkstyrt) samhälle är både naturlig och nödvändig. Utan dem skulle det sociala och mellanmänskliga samspelet kollapsa fullständigt. Vi behöver allt ifrån politiker och poliser till tjänstemän och rektorer som getts myndighet att stifta lagar, upprätthålla samhällets regler och se till att förutbestämda strukturer efterlevs. Utan givna auktoriteter skulle vi leva i en totalt anarkistisk tillvaro (kommer av grekiskans ”an” som betyder nekande och ”arche” som betyder regering. Anarki betyder regeringslöshet, laglöshet eller förvirring). Problemet uppstår när den som getts auktoritet börjar uppträda auktoritärt. Alltså börjar ”peka med hela handen”, ”slå näven i bordet” och ”köra över” människor.2 Ofta händer det när de logiska argumenten tar slut eller när personen i fråga upplever att förtroendet för henne som given auktoritet börjar avta. Detta händer inte bara i samhället i stort utan också i våra församlingar. När argumenten som ledaren använder börjar krypa utanför de bibliska pärmarna och därför inte längre går att motivera utifrån Ordet, eller denne instinktivt förnimmer att förtroendet börjar naggas i kanten, är det dags att ”ta i med hårdhandskarna” mot dem som vågar opponera sig. Ledaren övergår då till att utöva sin auktoritet på ett 2 Nationalencyklopedin, ”Anarki” 234 | Vart är vi på väg? auktoritärt sätt. Ofta motiverar denne sitt uppträdande med att det är ledarens uppgift att hålla församlingen ”i Herrans tukt och förmaning”. Även om det inte är uttrycket som bokstavligen används. (Jag återkommer till begreppet i nästa kapitel som handlar om rädslan.) Det nödvändiga förtroendet Här ser vi också det som är förutsättningen för all auktoritet, såväl den formellt givna som den vi informellt och instinktivt ger till någon. Den måste ovillkorligen bygga på förtroende. Folket häpnade över hans [Jesu] lära, ty han undervisade dem med auktoritet och inte som de skriftlärda.3 Jesus behövde aldrig säga att ”här är det jag som bestämmer” eller peka med hela handen utan människor drogs och lyssnade till honom ändå. Och man gjorde det fast man ibland häpnade och förvånades eftersom han inte hade vare sig någon tagen eller given auktoritet, som de hade som satt på maktens stolar och ägde de högre positionerna. Folket förnam instinktivt att här fanns en som både hade och var en auktoritet och därför bekräftade de förtroendet genom att lyssna och följa. När en ledare med given auktoritet upplever att förtroendet för honom börjar tryta har han två möjliga vägar att gå. Antingen stannar han upp och gör en sund och saklig analys av situationen och söker både Gud i öd3 Mark. 1:22 Auktoritära auktoriteter | 235 mjuk bön och de människor som är berörda i en dialog med god ton, för att komma ner till roten av problemet. I ärliga och uppriktiga relationer är det sedan möjligt för parterna att arbeta för en återuppbyggnad av förtroendet, vilket kan ta tid beroende på vad saken gäller. (Men det är också möjligt att komma överens om att den bästa lösningen är att ledaren lämnar över sin givna auktoritet och sitt ledarskap till någon annan med ett större förtroende bland dem som ska ledas.) Eller så väljer ledaren att inta en auktoritär hållning vid upptäckten av att förtroendet börjar svikta. Röstläget höjs, blickarna blir tvingande och självsvåldiga beslut fattas som inte får ifrågasättas eftersom han trots allt är ledaren. Ändamålen får helga medlen och därför måste han ju ha rätt att tumma något på den kristliga kärleken och ödmjukheten. Om syftet och målet är gott är väl vägen som leder dit också god, även om man på den får kliva över ett och annat lik. Förresten gör han ju allt bara för församlingens eget bästa och av kärlek till dem, och då är det väl honom det egentligen är synd om. ”Ja, jag är ju nästan en martyr för Jesus eftersom jag tjänar Gud i mitt anletes svett och offrar mig så för församlingens skull”, tänker han. Så försätter han församlingen i ett omöjligt dilemma där de både förväntas blint lyda och dessutom ha medlidande med honom. Den auktoritära personens sista utväg är nämligen att gå in i självömkan och en tyck-synd-om- 236 | Vart är vi på väg? mig-attityd. A gentle man Problemet är bara att när ledaren smyger in på den auktoritära vägen så smyger Anden ut. För den helige Ande är till sitt väsen ickeauktoritär och kan därför inte verka från ett sådant utgångsläge. Vad som finns i Andens väsen beskrivs i Bibeln med följande ord; kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trohet, mildhet och självbehärskning4. I sammanhanget kallas egenskaperna för Andens frukter, alltså det som växer fram därför att någon människa är så fylld av Andens liv att det livet måste ta vägen någonstans. Det blir frukt som människor kan äta, få näring och mättas av. Andens gåvor kan logiskt och helt naturligt bara fungera i ett redskap som är fyllt av Anden och som därmed också bär Andens frukter. Samma Bibelställe målar också upp ett antal motpoler till frukterna och en del av de som nämns är fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl och splittringar5. Alltså sådant som kännetecknar det klimat som växer fram där en auktoritär ledare utövar sin makt. Vi kan utifrån resonemanget konstatera att det auktoritära ledarskapet effektivt blockerar det absoluta beroendet av och fullständiga förtroendet för den helige Ande. Även om det sprungit fram ur en från början given 4 5 Gal. 5:22-23 Ibid., 5:20 Auktoritära auktoriteter | 237 auktoritet eller ur en som var helt självtagen. Apostoliskt ledarskap Under det första årtiondet av 2000-talet växte det inom vissa delar av den svenska frikyrkligheten fram en vilja att bilda vad man kallade ”apostoliska församlingar”. Med hänvisning till Nya Testamentets berättelser om, och beskrivningar av, apostlar som exempelvis Paulus och Petrus fanns en ambition att också idag leda församlingarna genom så kallat ”apostoliskt ledarskap”. Det bildades också 2004 ett nätverk av pastorer, Skandinaviskt Nätverk för Apostolisk Kristendom (SNAK). En av grundarna till nätverket sa i en intervju i tidningen Dagen 14 januari 2010 att: ...nu har vi hållit på i fem år, och den senaste gången vi träffades under hösten 2008 var vi omkring 200 ledare.6 I intervjun uttrycks också vad motivet är till att vara en del av detsamma, vad de olika pastorerna vill och önskar uppnå genom delaktigheten i nätverket. Det finns representanter från nio olika samfund och sammanhang. Det kommer folk från Evangeliska frikyrkan (EFK), Pingst, trosrörelsen, men även från sammanhang som Frälsningsarmén och Missionskyrkan. 6 http://www.dagen.se/nyheter/amritzer-nystartar-apostolisktnatverk (2012-12-19) 238 | Vart är vi på väg? Det bottnar i att man vill forma församlingar som liknar de som fanns i urkyrkan och som man kan läsa om i Apostlagärningarna. Och då gäller det inte bara synen på ledarskapet, utan även hela livet som Apostlagärningarna presenterar, med under, tecken, änglabesök, visioner och drömmar och allt sådant.7 En intressant notering är uttalandet att pastorerna ”vill forma” församlingar. Tanken kommer också fram tydligt när man i vår tid gärna använder uttryck som ”att starta” eller ”att bilda” församlingar. Den grundläggande idén är att en församling uppstår på en eller några ledares initiativ. Ofta sker detta genom att ett antal troende från en eller flera redan befintliga församlingar går samman i en nybildning med syfte att genom den nystartade församlingen kunna nå människor med evangeliet, exempelvis inom ett bostadsområde i en storstad. Man kan då också som ledare forma det nya sammanhanget efter den modell man anser vara bäst. Som en snabb reflektion vad det gäller det synsättet kan vi konstatera att i exempelvis den tidiga pingstväckelsen ”startade”, ”bildade” eller ”formade” man aldrig församlingar. Man ”ordnade” församlingar bestående av dem som Gud redan fött på nytt och som därför var delar av den församling Jesus höll på att bygga genom sin helige Andes ledning. 7 http://www.dagen.se/nyheter/amritzer-nystartar-apostolisktnatverk (2012-12-19) Auktoritära auktoriteter | 239 I det första årsmötesprotokollet från min egen hemförsamling (där jag döptes någon gång i skiftet mellan 1960-1970) står det: När församlingen ordnades den 18 november 1922 blev…8, och så följer några praktiska detaljer om vad som hände under församlingens första år. Det var inte bara en lek med ord, utan bakom formuleringen låg en djup teologisk övertygelse. Dåvarande föreståndaren för Filadelfiaförsamlingen i Stockholm, Lewi Pethrus, skrev redan 1922:9 Orsaken till att församlingar kommo till stånd synes således ej ha varit att någon – mer eller mindre formellt – ”bildat” sådana utan det var Guds eget underbara frälsningsverk genom evangelii förkunnelse och seger.10 Exempel från verkligheten Det är något av ett axiom (något som är så självklart att det inte ens behöver bevisas) idag i stora delar av den frikyrkliga kristenhet att församlingsbyggande i princip är detsamma som någon form av församlingsbildande av en ny församling eller församlingsformande av en redan befintlig församling vilket springer fram ur en eller några ledares vision. Alltså inte bara vid startandet av nya församlingar utan 8 Årsmötesprotokoll, Smyrnaförsamlingens i Fagersta årsmöte, 18 november 1923 9 Nils-Olov Nilsson, ANDEN OCH VI HAR BESLUTAT, Evangeliipress, 2012, sid. 116-117 10 Lewi Pethrus, Evangelii Härold, årgång 1922, sid. 440 240 | Vart är vi på väg? ofta görs också försök att med en stark ledarskaps- och auktoritetsmodell forma om församlingar som redan existerar, med bättre eller sämre resultat som följd. I en tidningsartikel från 30 januari 2004 beskrevs följande verkliga scenario från en pingstförsamling någonstans i Sverige. Frågan om ledarskap har varit aktuell i pingstförsamlingen i [...] under de senaste två åren. Det hela började med att pastorsteamet besökte en konferens om apostolisk [sic] ledarskap... ...sedan dess har man inte minst i församlingsledningen ingående studerat frågan om hur församlingen bör ledas. Förra våren förde vår pastor [NN] fram ett förslag att ombilda församlingen till en apostolisk församling. Det innebar bland annat att alla i församlingen på nytt skulle ansöka om medlemskap. I höstas aktualiserades frågan vidare genom att [NN] och en majoritet av styrelsen föreslog att om församlingen skulle gå ”den apostoliska vägen” så behövde församlingens stadgar ändras. Det innebar att pastorn i egenskap av apostel skulle vara både föreståndare och ordförande i församlingen, och att han själv skulle tillsätta församlingens olika ledare och delge dem auktoritet för sina uppdrag, samt utse sin efterträdare. Församlingsmötena skulle inskränkas till en gång per år, och då skulle pastorn presentera sin vision för det kommande året... Auktoritära auktoriteter | 241 Redan innan församlingen hunnit behandla frågorna sade pastorerna upp sina tjänster. De hade för övrigt tidigare gjort klart att om församlingen inte accepterade deras vision skulle de ta de medlemmar som ställt sig positiva med sig och bilda en ny församling.11 Ett överanvänt begrepp? Begreppet ledarskap står för en delikat och komplicerad företeelse. En tanke värd att reflektera över är om den oerhört starka betoning begreppet fått i vår tids församlingar verkligen står i proportion till det utrymme det har i Guds ord. Ordet ledare finns bara på 24 ställen i hela Nya Testamentet (Svenska Folkbibeln), och vid endast 7 av tillfällena handlar det om någon jesustroende (övriga 17 gånger om judiska, romerska eller gammaltestamentliga ledare) men inte vid något tillfälle är det någon som använder begreppet om sig själv. Jesus säger att ledaren ska vara som tjänaren, Paulus säger att ledaren är en herde för Guds hjord, att de troende inte ska skryta med vissa ledare på andra ledares bekostnad, att vi ska rätta oss efter, tänka på och uppskatta våra ledare och dessutom hälsar han vid ett tillfälle till ledarna i en viss församling. Det är alla de tillfällen ordet ledare finns med i Nya 11 http://www.dagen.se/nyheter/apostoliskt-ledarskap-splittrarforsamling (2012-12-19) 242 | Vart är vi på väg? Testamentets texter om de första kristna enligt Svenska Folkbibelns översättning!12 En god vän i en församling någonstans i Sverige fällde för inte så länge sedan kommentaren: ”I vår församling talas det nästan bara om ledarskap nu för tiden”. Kanske är det så att vi också här mer och mer har ”anpassat oss efter världen”. Att vara ledare är för många lockande, och det finns alltid en marknad för starka ledare eftersom också många människor vill bli ledda. På det ger såväl den kristna som profana historien många exempel. Här måste vi dock som jesustroende ha en oerhörd känslighet och vaksamhet. När ledarskap och auktoriteter tenderar att ta över Andens roll i församlingen (oavsett om de är givna eller tagna) eller när människor uppträder på ett auktoritärt sätt, måste vi våga vara profetiska. Och vi måste våga sätta fingret på det som tyvärr många gånger effektivt hindrar vårt beroende av den helige Ande och hans ledning i våra liv och våra församlingar. Nämligen mänskligt givna eller tagna auktoriteter och mänskligt konstruerade ledarstrukturer. 12 Luk. 22:26; Apg. 20:28; 1 Kor. 4:6; 1 Tess. 5:12 och Hebr. 13:7, 17, 24 Rädsla | 243 Kapitel 14 Rädsla Räddare kan ingen vara Det finns många starka drivkrafter som styr oss i det mänskliga samspelet. En av dem är självklar och uppenbar eftersom det sjungs, skrivs och talas om den i de flesta sammanhang, såväl profana som religiösa. Den jag syftar på är naturligtvis kärleken. Det var kärleken som drev Gud att offra sig själv och det är kärleken till någon eller något som gör att människor ibland är beredda att gå ända in i döden. Det är kärleken som bär allt, tror allt, hoppas allt och uthärdar allt och det är kärleken som aldrig kommer att upphöra utan alltid kommer att bestå. Tveklöst är kärleken den starkaste av drivkrafter eftersom Gud är kärlek och kärleken är av Gud1. Men det finns en annan drivkraft hos oss människor som också är oerhört stark, och som dessutom ofta visar sig genom de beteenden den genererar. Den drivkraften är rädslan. Ett av de tydligaste tecknen på att rädslan ofta styr oss människor är att den skapar gränser. När man stänger och låser dörren till lägenheten eller huset innan man går och lägger oss på kvällen markerar man en gräns. Och man gör det av rädsla för vad som annars skulle kunna hända under natten när man sover. Innanför den 1 1 Joh. 4:16,7 244 | Vart är vi på väg? gränsen har man kontroll, men utanför den kan man inte på samma sätt kontrollera situationen. Det är ju till och med så rent juridiskt att mot ägarens eller den boendes vilja får ingen komma innanför denna gräns, förutom polis och tull, och även då bara under särskilda omständigheter.2 Utanför dörrarnas gräns har man sedan portar med kodlås eller tomtgränser med staket, för att markera mot eller skydda sig från det som finns där utanför. Vid nationsgränser har man passkontroller och tullstationer bland annat av rädsla för att personer eller föremål ska komma in i landet som kan vara till skada eller besvär. I terrorismens och flyktingströmmarnas tid vill länder skydda sig mot personer de är rädda för, av säkerhetsskäl eller av ekonomiska orsaker. Och i vapenhandelns och drogflödets tid vill nationer skydda sig av rädsla för den skada dessa föremål och substanser kan åstadkomma innanför landets gränser. Gränser, murar och ridåer Letar vi bakåt i tiden hittar vi exempel som kinesiska muren, ett gigantiska byggnadsverk som mäter mellan ofattbara 600 och 900 mil i längd. Det finns också 24 tusen vakttorn utplacerade med jämna mellanrum på Chángchéng, ”den långa muren”, som den heter i Kina. Sedan gammalt har man uppskattat Kinesiska murens längd till 640 mil, men nya mätningar gör gällande att 2 Rättegångsbalken, kapitel 28, paragraf 1 Rädsla | 245 den verkliga längden egentligen är 885 mil. Hela detta enorma byggnadskomplex med alla dess arbetstimmar och allt byggnadsmaterial kom till av en enda orsak. Av rädsla för en invasion av folkslag som norrifrån skulle anfalla det stora landet.3 Berlinmuren kan också nämnas som ett tydligt och relativt nutida men ändå klassiskt exempel på vad rädsla kan leda till vad det gäller att markera tydliga gränser. Muren byggdes på 1960-talet av dåvarande Östtyskland, och bakgrunden var följande: 1949, fyra år efter Andra världskrigets slut, delades Tysklands huvudstad Berlin i två delar. En östlig del och en västlig del. Den västliga delen kom därmed att ligga inkapslad i det som då kom att heta Östtyskland eftersom staden Berlin låg i denna östliga del av det forna Tyskland. 1961 hade 2,7 miljoner människor flytt från Östtyskland via den gräns som delade staden, en kvarts miljon per år, och den östtyska regimen kände sig pressad att göra något drastiskt åt saken. Av rädsla för vad flyktingströmmen kunde få för konsekvenser byggdes en mur som klöv staden i två delar. Det byggdes ett helt bevakningsområde med två murar och däremellan minfält, taggtråd och bevakningstorn. 1989 revs muren som en del i hela den förändringsprocess i Östeuropa som kulminerade i och med Sovjetunionens upplösning 1991. På tal om Kina och Sovjetunionen har det alltid paral3 http://sv.wikipedia.org/wiki/Kinesiska_muren (2012-12-02) 246 | Vart är vi på väg? lellt med fysiska gränser och murar också funnits ideologiska. Det var Englands premiärminister under Andra världskriget Winston Churchill, som i ett känt tal myntade uttrycket ”järnridån” om Sovjetunionens försök att avskärma och skydda Östeuropa av rädsla för inflytande från väst. Uttrycket ”bamburidån” är en asiatisk utveckling av samma begrepp som växte fram i samband med kalla kriget (konflikten under andra hälften av 1900-talet mellan västmakterna och kommunistländerna med bland annat kapprustning och hot om krig från båda håll, den så kallade terrorbalansen, som kännetecken). En tydlig gräns markerades genom starka ideologiska motsättningar mellan kommuniststaterna, framför allt Kina, och de ickekommunistiska länderna i Östasien. Alltså ett försök att genom att skapa rädsla och skräck både stänga inne och stänga ute.4 Vilka är di? Nåväl, nog om gränser runt om i världen skapade av rädsla, och över till det vi egentligen talar om, nämligen att nå ut med budskapet om Jesus. När vi ska göra det är rädsla inte det bästa utgångsläget eftersom den som vi sett tenderar att kapsla in oss och avskärma oss från den värld som Gud älskar. På kvällen samma dag, den första veckodagen, var lärjungarna samlade bakom låsta dörrar av 4 Nationalencyklopedin, ”Järnridån” och ”Kalla kriget” Rädsla | 247 rädsla för judarna.5 Rädsla skapar låsta dörrar och låsta människor. Det finns så många drömmar som aldrig blivit förverkligade, så många storverk som aldrig blivit utförda och så många insatser i Guds rike som aldrig blivit gjorda. Varför det, för att det varit omöjligt att genomföra dem? Nej, för att de som skulle göra det var rädda! Den första församling jag arbetade i som ung låg i allra västligaste Värmland på gränsen mot Norge. Där fanns ett uttryck som jag ofta hörde och det löd: ”Vad ska di säga?” När någon skulle säga eller göra något slutade det ofta med att inget blev sagt och inget blev gjort. För vad skulle ”di”, alltså ”de” säga? Jag försökte komma fram till vilka ”di” var som skulle säga något, men lyckades aldrig. Förmodligen för att de inte fanns. Men rädslan för dessa di låste effektivt in människorna bakom deras egna inre och mentala dörrar. Man kan vara både rädd för och rädd om, och även om det sista låter bättre än det första kan också det vara ett hinder för vittnande om och förkunnelse av Jesus. Men mer om det senare, nu till vad vi kan vara rädda för, förutom de ”hjärnspöken” som kallas ”di”. När vi läser Bibeln upptäcker vi i en del sammanhang ett fenomen som också varit ganska vanligt historiskt, men som kanske inte är lika vanligt idag. Du kanske har hört uttrycket att ”hållas i Herrans tukt och förmaning”. Det användes av kyrkan under den sena medeltiden som 5 Joh. 20:19 248 | Vart är vi på väg? ett bestraffningssystem där olika förseelser resulterade i olika grader av straff, alltifrån att bli utesluten från nattvarden till att få sitta i ”stocken” utanför kyrkan under högmässan. Uttrycket levde vidare och togs under slutet av 1800talet och början av 1900-talet över av både samhället och skolan, som ju drevs i kyrkans regi och där barnmisshandel i agans namn var ett ofta använt sätt att uppfostra eleverna. Men även i många av de troende hemmen präntades det in en bild av Gud som hård och straffande. Tyvärr är det nog så att det i våra kristna församlingar fortfarande finns de som minns både den fysiska smärtan och själsliga skammen när pappan i familjen, inte sällan en respekterad församlingsmedlem, tog av sig livremmen för att på sina barn utöva Herrans tukt och förmaning. Fortfarande används uttrycket ibland när man talar om disciplin och tillrättavisningar, men då på ett mer humoristiskt sätt. Även om frammanandet av rädsla för Gud inte är den dominerande strategi som används idag för att kontrollera människor (man lyfter sällan pekfingret och säger: ”Akta dig, för Gud ser dig!”) så tar jag mig ändå tid att här nudda något vid fenomenet. Jag talar alltså om en fruktan för Gud i betydelsen att känna rädsla och skräck. Äkta och sann gudsfruktan, att känna stor respekt och vördnad byggd på djup kärlek, är något helt annat och dessutom enligt Skriften nyttigt. Rädsla | 249 Rädsla och skräck för Gud leder däremot bara till handlingsförlamning eller uppror.6 Gräv inte ner dig! Jesus målade en gång upp en bild som beskriver olika sätt du och jag kan hantera de förmågor och talanger vi fått i vår tjänst för Gud. Berättelsen handlar om en man som lämnade sin förmögenhet, sina talenter, till sina tjänstemän för att de skulle förvalta den under en period när han var bortrest. (Talent var det grekiska ordet för den största viktenheten när man vägde mynt, och motsvarade drygt 26 kilo.) De olika tjänstemännen fick olika mycket att förvalta, allt eftersom mannen insåg att de skulle klara av. Efter ett tag kom mannen hem och tjänstemännen skulle redovisa sina uppdrag. En efter en la fram sin redovisning och visade hur kapitalet på olika sätt hade växt.7 ...också den som hade fått en talent kom fram. Han sade: Herre, jag vet att du är en hård man, som skördar där du inte har sått och samlar in där du inte har strött ut. Av fruktan för dig gick jag och gömde din talent i jorden. Här har du vad som är ditt.8 Den bild av Gud vi har avgör till stora delar hur vi förhåller oss till vår tjänst för honom. Ser vi honom som en 6 7 8 1 Tim. 4:8 Nationalencyklopedin, ”Talent” Matt. 25:24-25 250 | Vart är vi på väg? slavdrivare som rappar oss över ryggen med piskan så fort vi är lata eller gör minsta lilla fel, så kryper vi ihop och gör oss så små som möjligt för att träffytan ska bli mindre. Eller så drabbas vi av handlingsförlamning och blir paralyserade. Ser vi honom däremot som en älskande far så spritter det i hela kroppen av tacksamhet och längtan att få göra det som är hans vilja. Och; ...ni har inte fått slaveriets ande, så att ni på nytt skulle leva i fruktan. Nej, ni har fått barnaskapets Ande, i vilken vi ropar: Abba! Fader!9 Abba är i sammanhanget varken namnet på ett fiskkonservföretag eller en popgrupp. Nej, det är Jesu eget språks varma och innerliga ord för fader, liksom samma språks innerliga ord för moder är amma. Jesu modersmål var arameiska och det är från det språket ”abba” översätts till fader och ”amma” till moder. Gud vill inte att vi ska leva vårt liv i rädsla för honom. Om det vore så skulle det vara oerhört kontraproduktivt eftersom han har gett oss ett uppdrag som han brinner av längtan att vi ska utföra. Tvärtom återkommer ofta, och särskilt från Jesu mun, uttrycket: ”Var inte rädda!” Det är som om han genom den återkommande uppmaningen vill ge oss en riktigt kraftig vaccination av mod och trygghet så vi inte ska drabbas av rädslans virus, 9 Rom. 8:15 Rädsla | 251 som är oerhört smittsamt; ...alla såg honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem: Var lugna. Det är jag. Var inte rädda10. Människofruktans galge Men det är inte bara för Gud vi kan vara rädda, vi kan också vara rädda för människor. Ett begrepp som tidigare användes relativt ofta men som inte är lika vanligt förekommande idag är uttrycket människofruktan. Och ...människofruktan har med sig snaror, men den som förtröstar på HERREN blir beskyddad11. När vi tidigare talade om yttre gränser var det just rädslan för människor de uppstod av. Här går Bibeln ännu längre och säger att just denna rädsla på olika sätt kan binda oss fast som om vi var bundna med ett rep. Ja, till och med ta strupgrepp på oss som genom en snara som bara dras åt hårdare och hårdare. Här kan man tycka att vi är väldigt olika som personer och jag talar då om den naturliga blygheten eller frimodigheten hos oss människor. En del av oss rodnar ända upp mot öronen bara någon kliver in i samma rum och en del av oss är så framfusiga att man helst skulle vilja ta upp skämskudden och gömma sig bakom när man ser hur de agerar. Men den rädsla jag talar om här går egentligen djupare än så. Det handlar om en grundläggande attityd och in10 Mark. 6:50 11 Ords. 29:25 252 | Vart är vi på väg? ställning som ofta beror på djupare frågor och tvivel. ”Tänk om jag inte kan förklara min tro på ett sådant sätt att hon begriper?” Eller ännu värre, ”tänk om jag egentligen upptäcker att jag knappt vet vad jag tror på?” ”Tänk om hon tycker att jag är helknasig, och nästan suspekt, när jag berättar att jag tror på Jesus?” Eller ännu värre, ”tänk om hon inte längre vill vara min vän?” ”Tänk om jag upptäcker att frågorna jag kommer att få, gör att jag börjar tvivla på min egen tro?” Eller ÄNNU VÄRRE, ”tänk om det jag tror på inte ens är sant?” Så känner man hur repet dras åt hårdare och hårdare runt sin hals och gör att man börjar få svårt att andas. I det läget tänker man att det är bättre att fly än att illa fäkta och så söker man sig tillbaka till sin trygghetszon, för där får man i alla fall luft. Det är bara det att den luften med tiden blir mer och mer unken och skulle behöva just det friska syre ett odelat fokus på att vinna människor för Gud skulle kunna ge. Om du är rädd för att inte veta vad du tror på, så ta reda på det då! Sätt dig in i de grundläggande sanningarna i den kristna tron och försök sedan formulera och förklara för dig själv eller en kristen vän vad det egentligen handlar om. Jag är dessutom övertygad om att du kommer att upptäcka att det projektet är oerhört spännande, för ju mer du gräver i Ordet desto mer kommer du att upptäcka av skatten. Rädsla | 253 Om du är rädd att förlora en vän för att du berättar för henne om Jesus och frälsningen, så var beredd på att det kan ske. Eller egentligen inte djupast sett, för tar vännen avstånd från dig på grund av det, var hon förmodligen inte din vän från allra första början. Sedan tror jag inte att det kommer att ske, eftersom ärlighet ofta har en tendens att stärka äkta vänskap. Om du är rädd för att upptäcka att den kristna tron inte är sann, så sök Gud. Ta tid med Jesus och låt dig uppfyllas av Ande. Det som kommer att hända då är att han fyller dig med den tro som inte vilar på det oerhört bräckliga mänskliga förnuftet eller på den oerhört sköra mänskliga kunskapen utan på honom själv. Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor...12 Jag är ung, och ni är gamla. Därför var jag rädd och vågade inte lägga fram min mening för er. Jag tänkte: Må åldern tala och de många åren förkunna visdom. Men det beror på anden i människan, den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd.13 Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft…14 12 1 Kor. 1:25 13 Job 32:6-8 14 1 Kor. 2:3-5 254 | Vart är vi på väg? Var inte för rädd om dig! Som jag nämnde tidigare är vi ibland inte bara rädda för, vi kan också vara rädda om. Och det kan ju vara bra när det handlar om sådant som varandra och vår miljö. Men det kan också vara ett stort hinder i vårt frimodiga vittnande om Jesus. Då gäller det i första hand när man är rädd om sådant som positioner, politisk korrekthet och anseende. När det är viktigare att upprätthålla den position och det namn eller anseende man som individ eller kristenhet i stort har uppnått och fått än att nå ut med budskapet, ligger den tydliga jesusförkunnelsen risigt till. När strävan efter den politiska korrektheten blir högsta norm för oss, hamnar Jesu exklusivitetskrav och Ordets tydliga budskap i bakvatten. Just positioner, prestige, anseende och politisk korrekthet tillhör de heliga kor vi i våra kristna sammanhang ofta skulle behöva se en masslakt av. Vi kan också vara rädda om den livsstil vårt välstånd gett oss i det land som ofta tillsammans med de övriga länderna i Norden hamnar bland topp tre av världens länder vad det gäller välfärd. ...räknar man istället in faktorer som till exempel sysselsättning, arbetsmiljö, hälsa, sociala nätverk, rik fritid, jämlikhet mellan klasser, kön och generationer hamnar Sverige i topp.15 Att ha det bra är naturligtvis inte sämre än att ha det 15 http://www.sydsvenskan.se/ekonomi/sverige-topparvalfardsligan (2012-12-03) Rädsla | 255 dåligt, och att ha det dåligt är naturligtvis inte bättre än att ha det bra. Det är inte den asketiska grundsynen vi bör sträva efter. Nej det handlar om att våga reflektera över faran i att bli så rädd om ”sitt eget” och det man ”i sitt anletes svett” har uppnått att det blir en broms för det utgivande arbetet i syfte att vinna människor för Jesus. Låt mig än en gång flika in ett citat från David Wilkersons profetia till svensk kristenhet: ...men vart har denna generation tagit vägen? De borde i dag vara fullt sysselsatta med att vinna människor, men de har dragits in i välstånd och karriär – allt detta har gjort att de tappat gnistan. De var inte beredda att göra försakelser. I stället satsade man mest på att köpa prylar och sitta framför teven...men hur mycket tid lägger vi på bön och arbete för människors frälsning? Välstånd är ett problem för oss. Elden försvinner så lätt när vi får det bra materiellt. Receptet mot apati heter nöd för människors räddning!16 Var finns då motmedlet och vaccinet mot rädslan, oavsett om vi är rädda för eller rädda om? Svaret på frågan finns i början av kapitlet. Det finns en drivkraft som är starkare än alla andra, inklusive rädslan, och det är kärleken. Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken driver ut rädslan. Rädslan hör ju samman med straff, och den som är rädd är inte 16 http://www.dagen.se/vardag/wilkersons-tal-till-sverige (201212-03) 256 | Vart är vi på väg? fullkomnad i kärleken.17 När du och jag blir fulla av den kärlek som är Guds väsen eftersom Gud är kärlek18, så får helt enkelt inte rädslan plats utan den drivs ut. Eller annorlunda uttryckt, den ”brottas ner” av en kraft som är starkare, kärleken. Hur kan då du och jag och därmed också våra församlingar, bli fyllda av Guds kärlek? Jo, Guds kärlek är utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande...19 Det som inte var till När jag sitter och skriver de här raderna har vi i almanackan hunnit fram till veckan före första advent. Girlangerna har redan hängt ett antal dagar över gatorna i centrum och butikernas skyltfönster har så smått börjat skifta i rödgrönt. Och mitt inre börjar också så smått skifta från novembers olika nyanser av grått till betydligt varmare färger. Så är det naturligtvis inte för alla, det är jag fullständigt medveten om. Jag har stor respekt för dem som tycker att den helg då vi valt att minnas Jesu födelse har urartat till ett kommersiellt, stressigt och för en del människor ångestframkallande spektakel. Många har också färska eller äldre minnen av jultiden som en plågsam och skräckfylld tid på grund av det som följer i spåren av bruk och missbruk av alkohol. 17 1 Joh. 4:18 18 Ibid., 4:16 19 Rom. 5:5 Rädsla | 257 Men för andra är barndomens jular något som ger ett vackert eko, oavsett om de ligger långt tillbaka i tiden eller bara några år. Själv tillhör jag den del av befolkningen som fylls av en varm och till största delen positiv känsla när julen så sakta börjar närma sig. Jag älskar de små sakerna som är så enkla men ändå så fyllda av ro och naturligtvis nostalgi. Doften av en hyacint som just håller på att slå ut, smaken av några pepparkakor och lite julmust när man kryper upp i soffhörnet efter en lång arbetsdag. Det lugnande ljuset från öppna spisen vilket kommer från de värmeljus vi i vår familj har tänt och ställt dit, eftersom det tyvärr är eldningsförbud i den. (Annars hade jag gärna lagt till det sprakande ljudet från björkveden som värmande brinner och flammar i öppna spisen.) Och så naturligtvis alla julsånger som man äntligen får lyssna till. Jag skulle kunna räkna upp flera stycken av dem, både andliga och profana, som fyller åtminstone mig med värme, glädje och gripenhet. En av dem som ofta rör mig till tårar är sången ”Rudolf med röda mulen”. Nej, jag skojar inte! Har du någon gång verkligen tänkt efter vad den sången egentligen handlar om (i både den engelska och svenska versionen)? Där har du Rudolf. En utstött, marginaliserad och illa ansedd ren. De andra renarna skrattar åt honom, ger honom öknamn och låter honom inte vara med när de leker sina renlekar. Den officiella versionen om hans mule är att han förfrusit den, och att det är därför den är så röd. Men bakom hans rygg viskas det om att det be- 258 | Vart är vi på väg? ror på något helt annat. På grund av olika omständigheter har han ibland lite för ofta sökt tröst i flaskan. Det är den renen och den scenen som målas upp framför våra ögon när plötsligt något fullständigt oväntat och förunderligt händer. Men en mörk julaftonskväll Tomtefar han sa: ”Vill du inte Rudolf säg, med din mule lysa mig.” Allt sen den dan den renen tomtens egen släde drar. Rudolf med röda mulen lyser väg för tomtefar.20 När det kom till skarpt läge och de andra renarna var tvungna att backa för att de inte klarade av att hantera situationen vände sig tomtefar till Rudolf. Så blev han den som i detta kritiska läge fick vara med och gå i fronten och bana väg för det som skulle hända och ske. Han som ingen räknade med. Han som var utstött. Han som inte vågade tro på sig själv eftersom ingen annan hittills hade gjort det. Han blev den som genom Tomtefars förtroende lyftes in i en helt unik och avgörande tjänst. Därför att han hade en kvalitet som inte de andra hade. Han var nämligen ingenting i sig själv. Nej, nej, nej; du behöver inte vara orolig! Jag har varken fullständigt förlorat förståndet eller snurrat in mig i någon mytisk villolära. Jag tror inte på tomten. Du vet, med honom är det precis tvärt om mot hur det är med Jesus. Vi sjunger ibland i en barnsång att ”Jesus finns fast han inte syns”. Tomten han syns fast han inte finns! 20 Engelsk originaltext Johnny Marks, svensk text Eric Sandström Rädsla | 259 Men däremot lever det en mycket stark och faktiskt evangelisk tanke i julsångens kärna. När Paulus beskriver dem som Gud kallar säger han: Inte många av er var visa om man ser till det yttre, inte många var mäktiga, inte många av förnäm släkt. Nej, det som för världen var dåraktigt har Gud utvalt för att låta de visa stå där med skam, och det som för världen var svagt har Gud utvalt för att låta det starka stå där med skam, och det som för världen var oansenligt och föraktat, ja, det som inte var till, har Gud utvalt.21 Barrikaderna, fiskelägret och skördefältet I mitt inre brinner en eld när jag tänker på den framtid vi som jesustroende är på väg in i. Jag är helt övertygad om att vi står på tröskeln till en tid då Gud reser upp ett folk som består av andefyllda lärjungar till Jesus som är fullständigt och smärtsamt medvetna om att de i sig själva inte är någonting. Som ibland till och med upplever att de själva är dåraktiga, svaga, oansenliga och föraktade, ja kanske inte ens är till. Men som har tröttnat på såväl det moderna och kritiska sönderplockandet av Guds ord, som det kvävande och religiöst introverta grävandet i den historiska kyrkans mysticism. Ett folk som frånsäger sig såväl det egocentriska jagandet efter ständigt nya andliga kickar och 21 1 Kor. 1:26-28 260 | Vart är vi på väg? spektakulära fenomen, som österländskt inflytande genom demoniskt influerade nyandliga övningar och luciferisk religionssynkretism. Ett folk som också vägrar såväl den utslätande och profillösa anpassningen av förkunnelsen om Jesus, som de byråkratiska försöken till skrivbordsbyggande av den levande Gudens församling. Ett folk som inte längre vill halta på båda sidor, som profeten Elia sa, utan är berett att resa sig och följa Jesus, ut på den vandring han kallar oss till, ledda av hans helige Ande. Även om den vandringen kommer att sluta vid ett kors.22 Den innerliga bön som bränner i mitt innersta handlar om en tid när evangeliet än en gång ska få visa sig i all den kraft det har. En tid när människor ska få möta Jesus till frälsning, läkedom och fullständig befrielse därför att det finns ett folk som vågar stå upp och vara det redskap genom vilket den helige Ande kan verka. En tid när den frimodiga förkunnelsen av Jesus Kristus, den orubbliga tron på Guds ord, den fullständiga fokuseringen på att vinna människor för Gud och det totala beroendet av Anden får vara något självklart och naturligt. En tid när vi varken lever i ett nostalgiskt sökande efter ”det som var bättre förr” eller i en framtida flykt mot ”det som ska komma i ett fjärran då”. Nej, när vi lever i den tid som heter nu och idag, eftersom nu är den rätta 22 1 Kung. 18:21 Rädsla | 261 tiden, nu är frälsningens dag23. Och till allra, allra sist hoppas jag att de här försöken att formulera ett budskap ska kunna fungera som såväl sporre för vår längtan som vägvisare på vår resa och bränsle på vår eld, och att vi tillsammans, du och jag och alla de som svarar ja på Jesu personliga kallelse och utmaning, ska mäkta med att stå upp och skaka dammet av oss. Att vi ska få vara en del av det som Jesus har i beredskap också för vårt land i dessa sista dagar. Och att vi ska kunna räcka varandra händerna i en gemensam längtan och önskan att vara hans redskap och verktyg just här och just nu. Tack för att du gett mig några timmar av din värdefulla tid och väl mött på barrikaderna, i fiskelägret och på skördefältet. 23 2 Kor. 6:2