Lovisa Häckner Posse - Juridiska fakulteten

JURIDISKA FAKULTETEN
vid Lunds universitet
Lovisa Häckner Posse
Ekobrottens offer
En diskursanalys av insider- och bidragsbrottens orsaker och skadeverkningar
JUEN09 Ekonomisk brottslighet
Uppsats på juristprogrammet
15 högskolepoäng
Handledare: Jerker Christensen
Termin: HT15
1
Innehållsförteckning
1. INLEDNING
1.1.
Bakgrund
3
1.2.
Syfte och frågeställning
3
1.3.
Diskursanalys som teori och metod
4
1.4.
Material
6
1.5.
Avgränsningar
7
1.6.
Disposition
7
2. NÅGOT OM BROTTEN
8
2.1.
Inledning
8
2.2.
Insiderbrott
8
2.3.
Bidragsbrott
8
3. DISKURSANALYS
9
3.1.
Inledning
9
3.2.
Bemötande
9
3.2.1. Insiderbrottslighetens bemötande
9
3.2.2. Bidragsbrottslighetens bemötande
10
3.3.
10
Skadeverkningarnas objekt
3.3.1. Offerskap och viktimisering
10
3.3.2. Insiderbrottslighetens skadeobjekt
12
3.3.3. Bidragsbrottslighetens skadeobjekt
13
3.4.
15
Brottsligheternas orsaker
3.4.1. Insiderbrottslighetens orsaker
15
3.4.2. Bidragsbrottslighetens orsaker
16
3.5.
17
Brottsligheternas subjekt
Käll- och litteraturförteckning
20
Förkortningar
SOU
Statens offentliga utredningar
Prop.
Proposition
2
1. Inledning
1.1
Bakgrund
Begreppet ekonomisk brottslighet har diskuterats flitigt inom kriminologin, rättssociologin och
rättsvetenskapen under de senaste decennierna. Synen på den ekonomiska brottsligheten som ett
samhällsproblem har satt tydliga spår i den svenska lagstiftningen; alltfler s.k. ekobrott har kommit
att lanseras under de senaste fyrtio åren.1 En enhetlig rättslig definition av ekonomisk brottslighet
saknas emellertid i Sverige.2 Jag har, inom ramen för fördjupningskursen Ekonomisk brottslighet
på juristprogrammet vid Lunds universitet, kommit att intressera mig för bl.a. problematiserandet
av begreppet ekonomisk brottslighet, inte minst då begreppet ofta beskrivs som vidsträckt,
omfattandes alltifrån insiderbrott och svindleri till bidragsbrott.
Fokus för denna uppsats har emellertid inte varit att undersöka huruvida det är ”[…]rimligt och
vettigt att bunta ihop högst olikartade lagöverträdelse under en diffus beteckning som ekonomisk
brottslighet[…]”. 3 Jag har istället velat undersöka hur olika ekobrott, närmare bestämt bidragsbrott
och insiderbrott, definieras och beskrivs som samhällsproblem inom rätten. Jag har även velat
undersöka huruvida de inomrättsliga beskrivningarna av insider- respektive bidragsbrottsligheten
kan berätta något om rättens syn på de som begår insider- respektive bidragsbrott.
Att undersöka de tolkningar som rätten gör av omvärlden är, i min mening, högst relevant för
rättsvetenskapen, och inte enbart för att en sådan undersökning kan öka förståelsen för varför
gällande rätt ser ut på ett visst sätt. Gällande rätt är resultatet av bl.a. lagstiftarens tolkning av
omvärlden, och är således präglad av idéer och normer.4 Det juridiska språket är ett maktverktyg,
och genom att analysera rättens tolkningar av omvärlden kan de synsätt och normer som präglar
maktutövningen synliggöras. Att angripa rättens tolkning av omvärlden är således även att angripa
samhälleliga hierarkier.5
1.2
Syfte och frågeställning
Syftet med denna uppsats är att undersöka hur rätten, genom lagstiftaren, definierar och beskriver
insiderbrott och bidragsbrott, och att därigenom försöka lyfta några av de föreställningar, eller
kunskapsprocesser, som ligger till grund för brotten i fråga. Jag har i stor utsträckning hämtat
inspiration från Sven-Åke Lindgren, professor i sociologi vid Göteborgs universitet, som i sitt
arbete Ekonomisk brottslighet – ett samhällsproblem med förhinder undersökt hur ekonomisk brottslighet
Lindgren, Sven-Åke, Ekonomisk brottslighet: ett samhällsproblem med förhinder, Studentlitteratur, Lund, 2000, s. 17ff.
SOU 2014:46. Marknadsmissbruksutredningen. Marknadsmissbruk II, s. 176.
3 Lindgren a.a. s. 17.
4 Gunnarsson, Åsa & Svensson, Eva-Maria, Genusrättsvetenskap, 1. uppl., Studentlitteratur, Lund, 2009, s. 168.
5 Lindgren a.a. s. 28f.
1
2
3
diskuterats som socialt fenomen i Sverige under 1970-, 1980- och 1990-talet. Med inspiration från
ovanstående arbete kommer jag att undersöka hur insiderbrottslighet och bidragsbrottslighet
förstås, med fokus på hur lagstiftaren beskriver 1.) hur brotten ska bemötas, 2.) vilka skadeverkningar
som brotten har och 3.) brottens orsaker. För det andra är syftet med denna uppsats att diskutera
huruvida rättens tolkning och förståelse av ovanstående brott kan berätta något om lagstiftarens
syn på de straffrättsliga subjekt som utför brotten i fråga, och om det finns några likheter och/eller
skillnader avseende hur insiderbrottslingen och bidragsbrottsligen förstås.
För att uppnå ovanstående syfte ämnar uppsatsen besvara följande frågeställningar:
-
Hur beskriver och förstår lagstiftaren bidragsbrottslighet och insiderbrottslighet?
-
Hur förstår lagstiftaren de straffrättsliga subjekt som utför bidragsbrottslighet och
insiderbrottslighet?
Det bör i detta sammanhang poängteras att det huvudsakliga syftet med uppsatsen inte är
rättsdogmatiskt, såtillvida att jag inte kommer att ge någon längre presentation av gällande rätt.
Syftet är inte heller att empiriskt undersöka den faktiska omfattningen av de brottstyper som
uppsatsen behandlar eller att diskutera vilka individer i samhället som faktiskt utför brotten i fråga.
Frågeställningarna besvaras istället med hjälp diskursanalytisk metod, vilken kommer att förklaras
mer utförligt i det följande.
1.3
Diskursanalys som teori och metod
Centralt i detta arbete är att jag använder mig av s.k. diskursanalys för att besvara mina
frågeställningar. Diskursanalys, som snarare bör ses som ett slags metodologiskt ramverk än som
en enhetlig metod, är vanligt förekommande inom samhällsvetenskaplig forskning,6 och bygger på
en s.k. socialkonstruktionistisk kunskapssyn, kanhända främst associerad med sociologen Michael
Foucault.7 Av detta följer att en förutsättning för diskursanalys är att teori och metod är
sammanvävda i en helhet.8 Då viss förståelse av diskursanalys är avgörande för att fullt kunna
tillgodogöra sig resterande delar av detta arbete, följer här en kortare introduktion till
socialkonstruktionistisk kunskapssyn och diskursanalys.
Enligt socialkonstruktionistisk kunskapssyn konstrueras verkligheten i samspelet mellan
människor, såtillvida att det är i samspelet, främst genom språket, som verkligheten får sin sociala
Gunnarsson m.fl. a.a. s. 173ff & Neumann, Iver B., Mening, materialitet, makt: en introduktion till diskursanalys, Lund,
2003, s 29.
7 Lindgren a.a. s. 20ff.
8 Gunnarsson m.fl. a.a. s. 175.
6
4
betydelse. Den socialkonstruktionistiska kunskapssynen kan därför sägas utmana den tradition
som länge präglat juridiken, nämligen att ”[…]fakta existerar oberoende av den rättsliga kontexten
och [att] lagar tillämpas på den faktiska verkligheten[…]”.9 Enligt socialkonstruktionistisk
kunskapssyn påverkas inhämtandet av fakta alltid av situation och kontext.10 Detta är inte
detsamma som att säga att verkligheten inte existerar oberoende av den sociala interaktionen och
språket. Människan behöver dock språket för att tolka och observera verkligheten. Det är genom
språket som den sociala världen skapas och verkligheten kan aldrig förstås utanför de språkliga
och interaktiva tolkningarna av densamma. De sätt på vilka människan tolkar och konstruerar
verkligheten är således beroende av den kontext som hon befinner sig i.11 Då kunskap, enligt
socialkonstruktionistisk kunskapssyn, är resultatet av social interaktion snarare än produkten av
objektiva observationer, är det således av intresse att ifrågasätta de uppfattningar om verkligheten
som har auktoritär ställning. Vidare bör självfallet den som ägnar sig åt sådant ifrågasättande vara
medveten om att hen också deltar i en process varigenom kunskap skapas.12
Diskursanalys tar avstamp i socialkonstruktionistisk kunskapssyn och analyserar den process
varigenom kunskap konstrueras inom ett givet sammanhang. En diskurs kan i detta sammanhang
ses som ett system av föreställningar och idéer, eller som en ”[…]referensram för en viss fråga, vid
en viss tidpunkt och i ett visst institutionellt sammanhang[…]”.13 Centralt vid diskursanalys är
språket. Genom att exempelvis undersöka hur domare och lagstiftare, i tal och text, beskriver och
förstår offret i våldtäktsmål kan de kunskapsprocesser som skapat förståelsen belysas och
ifrågasättas. En central utgångspunkt vid diskursanalys är nämligen att diskurser reproduceras, och
att auktoritära diskurser därför möjliggör reproduktion av makt och förstärkande av förtryck.14 På
samma sätt som konstkritikers preferenser kan producera och reproducera en viss estetik 15, kan
lagstiftarens och rättsväsendets tolkningar av verkligheten, vilka sedermera läggs till grund för
rättsliga definitioner och beskrivningar, sätta dagordningen för hur andra människor eller samhället
i stort förstår världen. Diskurser fungerar således som ett slags indirekt maktpåverkan; auktoritära
diskurser påverkar vår moral, vår vilja och vårt handlande, såtillvida att de begränsar vad som är
möjligt att säga, tänka och göra.16 Att analysera och ifrågasätta konventionella begreppsbildningar
Gunnarsson mfl. a.a. s. 173
Gunnarsson mfl a.a. s. 173.
11 Gunnarsson mfl a.a. s. 173.
12 Gunnarsson mfl a.a. s. 174.
13 Gunnarsson mfl a.a. s. 174.
14 Gunnarsson mfl a.a. s. 176.
15 Lindgren a.a. s. 23.
16 Lindgren a.a. s. 27 f & Gunnarsson m.fl. a.a. s 175.
9
10
5
om ”[…]vem som är vem och vad som är vad[…]”17 kan således ses som en metod för att minska
maktmissbruk och förtryck.18
Av det ovan nämnda har det förhoppningsvis framgått att maktperspektivet spelar en central roll
inom diskursanalys. Jag finner det därför nödvändigt att notera att jag med makt inte enbart avser
direkt och medveten inverkan på exempelvis medborgare, utan att jag, i enlighet med
socialkonstruktionistisk
kunskapssyn,
främst
avser
indirekt
medvetandepåverkan
eller
symbolmakt.19
Vad innebär då diskursanalys för besvarandet av uppsatsens frågeställningar? Att undersöka
auktoritära diskurser om insiderbrottslighet och bidragsbrottslighet innebär en granskning av
argument, idéer, bedömningar påståenden, krav, värderingar, definitioner m.m.20 Genom att
analysera dessa, undersöks även rättens, eller lagstiftarens, uppfattningar om verkligheten. Denna
undersökning kan sedermera utgöra grunden för ett ifrågasättande av förhärskande föreställningar
och begreppsbildningar, samt öka förståelsen för varför gällande rätt ser ut på ett visst sätt.
Vidare innehåller uppsatsen en ytterst kortfattad och översiktlig presentation av bidrags- och
insiderbrotten. Jag har härvid använt mig av en rättsdogmatisk metod, och har således använt mig
av rättskälleläran för att utröna gällande rätt.21
Slutligen bör noteras att jag i kommande kapitel även kommer att använda mig av ett par
sociologiska och kriminologiska begrepp (direkt och indirekt offerskap samt viktimisering) och en
kriminologisk teori (George Volds gruppkonfliktteori). Av pedagogiska skäl finner jag det dock
lämpligast att presentera dessa i anslutning till den diskursanalytiska delen av uppsatsen.
1.4
Material
Som beskrivits i föregående avsnitt spelar språket en avgörande roll vid diskursanalys. Diskurser
uttrycks inte bara i texter, utan även i exempelvis sociala praktiker och i produktionen av texter.
Forskare som vill analysera rättsliga diskurser är således inte bundna av de texter som omfattas av
rättskälleläran, utan kan även studera alltifrån underrättspraxis till TV-program.22 På grund av tidoch utrymmesbrist har jag emellertid valt att främst studera förarbeten, och fokus för denna
uppsats är således hur lagstiftaren i förarbeten beskriver och förstår bidragsbrottslighet och
insiderbrottslighet, främst med avseende på brottens skadeverkningar och orsaker. Jag har i viss
mån även studerat rättsvetenskaplig doktrin, men denna behandlas i uppsatsen enbart i högst
Lindgren a.a. s. 29.
Lindgren a.a. s. 29.
19 Lindsgren a.a. s. 28.
20 Jfr. Lindgren a.a. s. 36.
21 Kleineman, Jan: ”Rättsdogmatisk metod”. I: Juridisk metodlära (red: Korling och Zamboni), Lund 2013, s. 21.
22 Gunnarsson m.fl. a.a. s. 176.
17
18
6
begränsad omfattning. Bidragsbrottslighet har varit straffbar en avsevärt kortare period än
insiderbrottslighet, och det finns en större mängd förarbeten att tillgå på det insiderbrottsrättsliga
området. Vad gäller insiderbrottsligheten riktar diskursanalysen emellertid främst in sig på
förarbeten som tillkommit under 1990- respektive 2000-talet, vilket främst motiveras med att de
bidragsbrottsrättsliga förarbetena tillkommit under 2000-talet. Jag har således velat avgränsa mig i
tid.
Som nämnts ovan har en stor inspirationskälla till detta arbete varit professor Sven-Åke
Lindgrens diskursanalys av ekonomisk brottslighet som socialt fenomen. Slutligen har jag även
studerat litteratur som presenterar diskursanalys och socialkonstruktionistisk kunskapssyn.
1.5
Avgränsningar
På grund av tids- och utrymmesbrist har några avgränsningar behövt göras. För det första
fokuserar uppsatsen främst på diskurser som finns att hitta hos lagstiftaren; uppsatsen är således inte
en diskursanalys av domskäl eller lagtext. För det andra innehåller uppsatsen inte några omfattande
redogörelser för gällande rätt på bidragsbrotts- respektive insiderbrottsområdet. Slutligen
fokuserar diskursanalysen på förarbeten från 1990- respektive 2000-talet.
1.6
Disposition
Som anförts ovan undersöker uppsatsen lagstiftarens beskrivningar av hur insider- och
bidragsbrottsligheten ska bemötas, vilka skadeverkningar brotten har och brottens orsaker. Jag har,
delvis inspirerad av Sven-Åke Lindgren, delat in uppsatsens avsnitt efter dessa kategorier.
Inledningsvis följer en mycket kortfattad presentation av gällande rätt. Därefter följer avsnittet
Bemötande, i vilket uppsatsen kort redogör för hur lagstiftaren beskriver att insiderbrottslighetens
respektive bidragsbrottslighetens ska bemötas. Sedan följer avsnittet Skadeverkningarnas objekt, i
vilket uppsatsen redogör för hur lagstiftaren beskriver brottsligheternas skadeverkningar. Kort
sagt, vem eller vad är det som skadas av respektive brottslighet? Därefter följer avsnittet Orsaker,
där lagstiftarens förklaringar till orsakerna bakom brottsligheterna analyseras. Slutligen följer ett
avsnitt som jag kallar Brottsligheternas subjekt, där jag, på grundval av tidigare avsnitt, undersöker
lagstiftarens syn på de straffrättsliga subjekt som utför bidragsbrottslighet och insiderbrottslighet.
7
2. Något om brotten
2.1.
Inledning
Nedan följer en ytterst kort presentation av insider- respektive bidragsbrottet. Presentationen ska
inte ses som en uttömmande beskrivning av brotten, och är enbart tänkt att kort presentera brotten
för den läsare som inte tidigare kommit i kontakt med dessa.
2.2.
Insiderbrott
Lagstiftning som syftar till att motverka insiderhandel har funnits i Sverige sedan 1970-talet.23 I
dagsläget regleras insiderhandel bl.a. i lagen (2005:377) om straff för marknadsmissbruk vid handel
med finansiella instrument (hädanefter marknadsmissbrukslagen), vilken bland annat är resultatet
av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/6/EG av den 28 januari 2003 om insiderhandel
och otillbörlig marknadspåverkan.24 Insiderinformation är icke offentliggjord information eller inte
allmänt kända omständigheter som är ägnade att väsentligt påverka priset på finansiella instrument,
och det är enligt lagen förbjudet att på värdepappersmarknaden, förvärva eller avyttra finansiella
instrument som sådan information rör (1-2 §§ marknadsmissbrukslagen). Det är exempelvis
olagligt att utnyttja insiderinformation genom att köpa eller sälja aktier innan informationen i fråga
hunnit bli offentlig och påverka kursen.25 Den som begår insiderbrott kan dömas till fängelse i
högst två år och den som begår grovt insiderbrott kan dömas till fängelse i fyra år (2 §). Även
försök till insiderbrott och försök eller förberedelse till grovt insiderbrott är kriminaliserat (4 §).
Ett återkommande begrepp i de studerade förarbetena är marknadsmissbruk. Detta är ett
samlingsbegrepp för insiderbrott, obehörigt röjande av insiderinformation, otillbörlig
marknadspåverkan och utebliven rapportering av misstänkt marknadsmissbruk.26
2.3.
Bidragsbrott
Bidragsbrott regleras i bidragsbrottslagen (2007:612), och hörde, innan 2007, till brottskategorin
bedrägeri.27 Lagen fastslår att den som lämnar oriktiga uppgifter eller inte anmäler ändrade
förhållanden som hen är skyldig att anmäla enligt lag eller förordning, och på så sätt orsakar fara
för att en ekonomisk förmån felaktigt betalas ut eller betalas ut med ett för högt belopp, döms för
bidragsbrott till fängelse i högst två år eller, om brottet är ringa, till böter eller fängelse i högst sex
SOU 2014:46, s. 95
SOU 2014:46, s. 96.
25 https://www.ekobrottsmyndigheten.se/lag-och-ratt/brottsrubriseringar/lagen-om-straff-for-marknadsmissbrukvid-handel-med-finansiella-instrument/.
26 http://www.fi.se/Tillsyn/Statistik/Marknadsmissbruk/.
27 Proposition 2006/07:80. Bidragsbrottslag, s. 30ff.
23
24
8
månader (2 § bidragsbrottslagen). Detta gäller sådana bidrag, ersättningar, pensioner och lån för
personligt ändamål som enligt lag eller förordning beslutas av Försäkringskassan,
Pensionsmyndigheten, Centrala studiestödsnämnden, Migrationsverket, Arbetsförmedlingen,
kommunerna eller arbetslöshetskassorna (1 §). Även den som av grov oaktsamhet lämnar oriktiga
uppgifter eller inte anmäler ändrade förhållanden döms för vårdslöst bidragsbrott till böter eller
fängelse i högst ett år, om inte gärningen med hänsyn till beloppet och övriga omständigheter är
mindre allvarlig (4§).
3. Diskursanalys
3.1. Inledning
Förevarande avsnitt undersöker hur lagstiftaren beskriver insider- och bidragsbrottsligheten med
avseende på bemötande, skadeobjekt och orsaker. Rent konkret har jag läst ett par SOU:er och ett antal
propositioner med fokus på hur ovanstående kategorier beskrivs och förklaras. Texterna har
således inte lästs i syfte att utröna gällande rätt. Genom att ”läsa om” dessa texter har jag istället
velat belysa diskurser, och tydliggöra hur lagstiftaren förstår de brott som förarbetena tar sikte på.
Vad gäller insiderbrottsligheten har främst SOU 2014:46 Marknadsmissbruk II, proposition
2004/05:142 Marknadsmissbruk och proposition 1990/91:42 om insiderhandel studerats. SOU
2014:46 har i skrivande stund inte resulterat i någon proposition. Vad gäller bidragsbrottsligheten
har SOU 2006:48 Bidragsbrott och proposition 2006/07:80 Bidragsbrottslag studerats.
3.2. Bemötande
Förevarande avsnitt syftar till att kort återge hur lagstiftaren pratar om de studerade
brottsligheterna med avseende på hur de ska bemötas. Vilka ord och begrepp används då
lagstiftaren beskriver hur staten bör bemöta insider- respektive bidragsbrottslighet?
3.2.1. Insiderbrottslighetens bemötande
Två återkommande ord i SOU 2014:46 och de propositioner avseende insiderbrottslighet som
studerats är bekämpning och bekämpas.28 Otillåtet handlande på värdepappersmarknaden beskrivs
som ett bedrivande, ett handlande som, från statligt håll, måste bekämpas för att motverkas.29 Behovet
av bekämpning, i form av straffbestämmelser, motiveras bl.a. av att ”[…]straffbestämmelser på ett
28
29
Se exempelvis SOU 2014:46, s. 89, 167f, 194, 199f.
SOU 2014:46, s. 168.
9
tydligare sätt markerar att man från samhällets sida ser allvarligt på överträdelser [av förbud mot
insiderhandel] […]”.30
3.2.2. Bidragsbrottslighetens bemötande
Vad gäller bidragsbrottsligheten förekommer andra ord med avseende på hur brottsligheten ska
bemötas. Att ägna sig åt bidragsbrottslighet beskrivs inte som ett bedrivande som behöver
bekämpas. Istället beskrivs det straffvärda beteendet som fusk, missbruk eller brott och
lagstiftningen motiveras med att lagstiftaren ska kunna ”komma åt”31 och ”förhindra”32 det
oönskade beteendet. ”Fusk”, ”missbruk” och ”brott” förefaller både i SOU 2006:48 och prop.
2006/07:80 användas synonymt, något som propositionen i viss mån även uppmärksammar.33
3.3. Skadeverkningarnas objekt
Ett sätt att diskursanalytiskt närma sig lagstiftarens förståelse och beskrivning av insider- och
bidragsbrottslighet är att undersöka hur brottsligheternas skadeverkningar beskrivs. Vilka är
skadeverkningarnas objekt; vem eller vad är det som skadas av det kriminaliserade handlandet och
hur förklarar och motiverar lagstiftaren detta? Förevarande avsnitt analyserar lagstiftarens
förståelse för vem och vad som skadas av insider- och bidragsbrottsligheten. Inledningsvis följer
emellertid en introduktion till de sociologiska begreppen offerskap och viktimisering.
3.3.1. Offerskap och viktimisering
Inom bl.a. kriminologisk och sociologisk forskning kategoriseras ofta brottsligheters offer som
antingen direkta eller indirekta. Detta har bland annat gjorts av den amerikanske sociologen David
Shichor.34 Direkt offerskap tar sikte på de offer som ett brottsangrepp drabbar i första hand, såsom
den som åsamkas fysiska skador i samband en misshandel eller den fysiska miljö som skadas med
anledning av ett miljöbrott.35 Indirekt offerskap tar istället sikte på skadelidande offer som inte direkt
utsätts för ett brottsangrepp, men som lider indirekt skada genom angreppet.36 Visavi
uppdelningen av offer som direkta eller indirekta förekommer, inom bl.a. sociologin och
kriminologin, även begreppet viktimisering, vilket åsyftar det angrepp som någon eller något blir
utsatt för. Viktimisering kan vara antingen primär, sekundär och tertiär.37 Viktimisering
SOU 2014:46, s. 171.
SOU 2006:48. Bidragsbrott, s. 36 & s. 101.
32 SOU 2006:48, s. 36 & Prop. 2006/07:80, s. 39.
33 Prop. 2006/07:80, s. 21f.
34 Lindgren a.a. s. 127.
35 Lindgren a.a. s. 127f.
36 Lindgren a.a. s. 127.
37 Lindgren a.a. s. 127. Lindgren har här översatt engelskans victimize och victimization.
30
31
10
kategoriseras som primär, sekundär eller tertiär beroende på hur personligt det direkta eller indirekta
offret är.38 Med primär viktimisering åsyftas exempelvis det angrepp som den som blir misshandlad
utsätts för, varför både kategorin direkt offer och kategorin primär viktimisering är tillämpliga. Det
aktiebolag som drabbas av ekonomiska förluster i samband med konkursbrott är dock, enligt
viktimiseringsterminologin, föremål för sekundär viktimisering, men är samtidigt att se som ett
direkt offer.39 Tertiär viktimisering tar sikte på mer abstrakta värden, såsom skattemoralen eller
miljön. Lindgren har, med avstamp i bl.a. sociologen David Shichors teorier samt en
opinionsundersökning, gjort gällande att det är viktigt att skadeverkningar relateras till personer för
att allmänheten ska ”[…]inse den ekonomiska brottslighetens allvarliga natur[…]”.40 Att koppla en
ekonomisk skada till en enskild person istället för till ett kollektiv leder, enligt Lindgren, till ett
större fördömande av ekobrottsliga gärningar.41
Lindgren har genom att kombinera termerna direkt/indirekt offer med primär, sekundär och
tertiär viktimisering skapat ett schema som illustrerar det ovan nämnda:42
Primär viktimisering
Direkt offerskap
Indirekt offerskap
Anställda drabbas av olyckor
Enskilda personer drabbas av
med konsekvenser för liv och
relativ ökad skattebörda när
hälsa vid företags brott mot
företag anlitar svart arbetskraft
arbetsmiljölagstiftningen
och därigenom bedrar staten
på skatter och avgifter
Sekundär viktimisering
Banker (borgenär) och företag Skattebrott riktade mot staten
(leverantör)
drabbas
av innebär illojal konkurrens och
ekonomiska
förluster
vid lönsamhetsproblem för andra
konkursbrott
Tertiär viktimisering
företag inom samma bransch
Den fysiska miljön drabbas vid Tilltron till marknadssystemet
miljöbrott
såväl
som
myndigheter
rättsvårdande
försvagas
vid
omfattande illojal konkurrens
genom skatte- och avgiftsbrott
Lindgren a.a. s. 127.
Lindgren a.a. s. 127f.
40 Lindgren a.a. s. 129.
41 Lindgren a.a. s. 129f.
42 Lindgren a.a. s. 128.
38
39
11
Med avstamp i ovanstående begrepp och schema ska jag nu undersöka hur skadeverkningarnas
objekt beskrivs i de förarbeten som uppsatsen behandlar.
3.3.2. Insiderbrottslighetens skadeobjekt
Insiderbrottsligheten beskrivs i hög utsträckning leda till en tertiär viktimisering som både har
direkta och indirekta offer. En frekvent förekommande offeridentifiering är den funktionella
marknaden. Det insiderbrottsliga regelverket beskrivs behövas, bl.a. eftersom lagstiftningen
”[…]skyddar finansmarknadens integritet[…]”43, ”[…]bidrar till marknaders finansiella
stabilitet[…]”44, leder till ”marknadseffektivitet”45 och ”[…]behåller den gynnsamma utvecklingen
av värdepappersmarknaden[…]”46. Insiderbrottsligheten beskrivs orsaka ”samhällelig skada”47,
och lagstiftningen beskrivs behövlig för att uppnå den ”[…]samhällsekonomiska nyttan fullt
ut[…]”.48 Det förefaller såldes ytterst vara samhällsekonomin som skadas av insiderbrottsligheten.
I Prop. 1990/91:42 skrivs vidare att insiderhandel med ekonomisk vinning för vissa av de
inblandade ”[…]i regel uppfattas orättvis och strider mot den allmänna moraluppfattningen[…]”49,
och i SOU 2014:46 anförs att avsikten med lagstiftningen är ”[…]att förhindra att
informationsövertag utnyttjas på ett sätt som enligt vedertagna normer anses vara
otillbörligt[…]”50. Att något uppfattas som orättvist beskrivs i Prop. 1990/91:42 emellertid inte
som något som är problematiskt i sig, utan enbart i det avseendet att uppfattningen att något är
orättvist kan leda till att investerare söker sig bort från marknaden, vilket i förlängningen kan leda
till ”sämre marknadseffektivitet”.51 Rättvisa beskrivs således inte som ett skyddsobjekt.
Lagstiftaren pekar således ut den funktionella marknaden som ett direkt offer för
insiderbrottsligheten. Brottsligheten beskrivs även medföra en tertiär viktimisering med indirekta
offer, då insiderlagstiftningen syftar till att motverka att ”[…]det nödvändiga förtroendet [min
kursivering] för marknaden rubbas[…]”.52 Förtroendet bland investerare beskrivs som en
förutsättning för viljan att investera,53 och som en förutsättning för att ”[…]bibehålla den
gynnsamma utvecklingen på värdepappersmarknaden[…]”54. Potentiella konsekvenser av
brottsligheten beskrivs emellertid i relativt försiktiga ordalag, bl.a. nämns att finansmarknadernas
SOU 2014:46, s. 203f.
SOU 2014:46, s. 437.
45 Proposition 1990/91:42 om insiderhandel, s. 38.
46 Prop. 1990/91:42, s. 38.
47 SOU 2014:46, s. 436.
48 Se bl.a. SOU 2014:46, s. 435.
49 Prop. 1990/91:42, s. 38.
50 SOU 2014:46, s. 170.
51 Prop. 1990/91:42, s. 38.
52 SOU 2014:46, s. 170
53 SOU 2014:46, s. 169.
54 Prop. 1990/91:42, s. 38.
43
44
12
funktionssätt bygger på att alla aktörer har tillgång till korrekt, relevant och prispåverkande
information eftersom det ”[…] i annat fall finns risk [min kursivering] för minskad effektivitet,
vilket kan [min kursivering] utgöra ett hot [min kursivering] mot prisbildning, likviditet och
marknadsaktörernas förtroende[…]”55.
Skadliga verkningar av insiderbrottslighet som skulle kunna betecknas som primär och sekundär
viktimisering diskuteras enbart i mycket liten omfattning i de studerade texterna. I SOU 2014:46
nämns exempelvis att en insideraffär kan ”[…] medföra att investerare på kapitalmarknaden
berövas stora ekonomiska värden[…]”56. Det anförs även att investerares undvikande att göra
affärer på de finansiella marknaderna i sin tur kan ”[…]hota sparande, pensioner, investeringar och
företagens kapitalförsörjning[…].”57.
Sammanfattningsvis fokuserar lagstiftaren i de studerade arbetena i hög utsträckning på tertiär
viktimisering. Den funktionella marknaden och den samhällsekonomiska nyttan pekas ut som
direkta offer, på så sätt att insiderbrottsligheten urholkar marknaden på dess funktionalitet.
Investerares förtroende för marknaden beskrivs också som en offerkategori, och utgör, i enlighet
med ovanstående terminologi, ett slags indirekt offerskap. Förarbetena talar enbart i mycket liten
utsträckning om den enskilde investeraren och direkta skador som denne kan drabbas av till följd
av insiderbrottsligheten. I det studerade materialet skildras investerare som en grupp eller som ett
kollektiv, och då främst när lagstiftaren talar om denna grupps förtroende eller icke-förtroende för
marknaden. Inte heller värderingar eller egenskaper hos de som utför insiderbrottslighet diskuteras.
Om vi återkopplar till Lindgrens resonemang om att personifieringar av skadeverkningar och
offerskap i högre utsträckning leder till ett fördömande av den bakomliggande gärningen, så kan
konstateras att primär viktimisering trots allt har en underordnad roll i lagstiftarens beskrivningar
av insiderbrottslighetens skadeverkningar.
3.3.3. Bidragsbrottslighetens skadeobjekt
Även bidragsbrottsligheten beskrivs innebära en tertiär viktimisering med direkta offer, nämligen
välfärdssystemet och/eller de funktionella systemen. Alltför omfattande felaktiga betalningar beskrivs leda
till något som ”[…] systemen [inte] i längden kan tåla[…]”58. Ett system som slutar fylla sin
funktion beskrivs ha ”[…]en omedelbar effekt på statens finanser[…]”59, och felaktiga
utbetalningar beskrivs kunna få ”[…]stor samhällsekonomisk betydelse i slutändan[…]”60. Liksom
SOU 2014:46, s. 194. Se även Prop. 2004/05:142, s. 41.
SOU 2014:46, s. 197.
57 SOU 2014:46, s. 194.
58 SOU 2006:48. Bidragsbrott, s. 108.
59 Prop. 2006/07:80, s. 39.
60 SOU 2006:48, s. 66.
55
56
13
vid insiderbrottsligheten ses således samhällsekonomin som ett direkt offer, och skador på
samhällsekonomin som en tertiär viktimisering.
Även förtroende och tilltro är vanligt förekommande begrepp i de bidragsbrottsrättsliga
förarbetena. En straffrättslig reglering behövs, eftersom avsaknaden av ett sådant kan ”[…]få till
följd att systemen inte längre framstår som legitima och att medborgarna tappar tilltro till
systemens förmåga att fylla sin funktion[…]”61. Vidare kan ”[…]minskat förtroende och minskad
legitimitet i förlängningen påverka förutsättningarna för upprätthållandet av systemen[…]”62.
Tilltron och förtroendet för systemet utgör således ett indirekt offer.
Till skillnad från de förarbeten som reglerar insiderbrottslighet så beskriver lagstiftaren, i de
förarbeten som reglerar bidragsbrottslighet, vid flera tillfällen också primär viktimisering. Den
enskilde förmånstagaren lyfts fram; ett funktionellt välfärdssystem beskrivs som angeläget
”[…]inte minst för de förmånstagare som är beroende av ett sådant ekonomiskt skyddsnät[…]”63.
Missbruket av välfärdssystemet beskrivs på sikt få ”[…] allvarliga negativa konsekvenser för dem
som är mest beroende av att det finns ett fungerande socialt skyddsnät[…]”64. Vad det rent konkret
skulle innebära för den enskilde förmånstagaren att systemen slutar ”slutar fylla sin funktion”65
diskuterar lagstiftaren inte i någon större omfattning. I Prop. 2006/07:80 nämns emellertid att
felaktiga utbetalningar från välfärdssystemen har en omedelbar effekt på statens finanser och att
det ”[…]i förlängningen finns en risk att nuvarande ersättningsnivåer i välfärdssystemen inte längre
kan upprätthållas[…]”.66
Det kan vidare diskuteras om ytterligare ett skyddsobjekt kan skönjas i de bidragsbrottsrättsliga
förarbetena, nämligen något slags samhällelig lydnad eller lojalitet. Bland annat anförs att det finns
behov av att ”[…] påverka allmänhetens inställning till vikten av lojalitet mot
välfärdssystemen[…]67 och ”[…]av att påverka värderingar hos medborgarna[…]”68.
Kriminalisering motiveras av att den kan ha en normbildande effekt.69 Illojalitet mot systemen,
eller bidragandet till utfärdandet av felbetalningar, beskrivs vidare som ett hot mot systemens
upprätthållande även om det enbart förekommer i liten utsträckning; redan en begränsad
förekomst av ”[…]beteenden som inte leder till lagföring kan […] få negativa effekter genom att
det påverkar förtroendet för systemen och systemens legitimitet hos medborgare i
SOU 2006:48, s. 104.
Prop. 2006/07:80, s. 59.
63 Prop. 2006/07:80, s. 57.
64 SOU 2006:48, s. 104.
65 SOU 2006:48, s. 104.
66 Prop. 2006/07:80, s. 39.
67 Prop. 2006/07:80, s. 40.
68 Prop. 2006/07:80, s. 51.
69 Prop. 2006/07:80, s. 51.
61
62
14
allmänhet[…]”70. En omfattande brottslighet som inte förhindras beskrivs medföra att ”[…]
regelefterlevnaden riskerar att försvagas[…]”71.
Sammanfattningsvis beskriver de bidragsstraffrättsliga förarbetena, i likhet med de
insiderbrottsrättsliga förarbetena, samhällsekonomin som ett direkt offer. Även minskat
förtroende och minskad tilltro till systemens upprätthållande och funktion pekas ut som en
potentiellt skadlig verkan av bidragsbrottsligheten. Till skillnad från de insiderbrottsrättsliga
förarbetena diskuterar de bidragsbrottsrättsliga förarbetena i större utsträckning primär
viktimisering, och pekar ut den enskilde förmånstagaren som ett potentiellt direkt offer av
bidragsbrottsligheten. Slutligen talar lagstiftaren, i de bidragsbrottsrättsliga straffarbetena, i
förhållandevis stor omfattning om bristande lojalitet som ett slags tertiär viktimisering. Värderingar
hos den enskilde (potentielle) förmånstagaren sätts i fokus, och bristande lojalitet förefaller således
ses som ett slags skadeverkningsobjekt i sig. Detta kan jämföras med de insiderbrottsrättsliga
förarbetena, i vilka den enskilde investerarens lojalitet och/eller lydnad inte diskuteras.
3.4. Brottsligheternas orsaker
Förevarande avsnitt undersöker hur lagstiftaren diskuterar de bakomliggande orsakerna till insideroch bidragsbrottsligheten. Varför begås brott? Frågan kan bl.a. besvaras utifrån ett
individperspektiv och ett samhälleligt perspektiv, och tar således sikte både på hur lagstiftaren
diskuterar den enskilde lagöverträdarens motiv och/eller egenskaper, och vilka bakomliggande
samhälleliga förklaringar som ges till brottsligheten.72
3.4.1. Insiderbrottslighetens orsaker
Vad gäller insiderbrottslighet besvarar inte lagstiftaren varför-frågan. En straffrättslig reglering på
området bedöms nödvändig, men de bakomliggande orsakerna till att någon utifrån
insiderinformation handlar på värdepappersmarknaden problematiseras inte, vare sig på individeller samhällelig nivå. Det är givetvis vanskligt att, enbart på grundval av ovanstående, spekulera
över anledningen till att lagstiftaren inte besvarar varför-frågan. Inte heller den doktrin som
studerats diskuterar i någon omfattande mån insiderbrottslighetens orsaker. Madeleine
Leijonhufvud, professor i straffrätt vid Stockholms universitet, har emellertid anfört att aktörerna
på värdepappersmarknaden aldrig kan göras helt jämspelta, och att investerares strävanden efter
att skaffa sig så mycket kunskap som möjligt, som bl.a. kan vara av betydelse för kursutvecklingen,
Prop. 2006/07:80, s. 59.
Prop. 2006/07:80, s. 39.
72 Lindgren a.a. s. 135.
70
71
15
”[…] måste uppfattas som fullt legitimt, ja t o m önskvärt[…]”73. Leijonhufvud beskriver
marknadsanalys och möjligheten att göra bättre placeringar än andra som en drivkraft bakom
marknaden, och som anförts ovan beskrivs, i de studerade förarbetena, den funktionella
marknaden som en förutsättning för att den samhällsekonomiska nyttan ska uppnås fullt ut.74
Kanhända är denna förståelse bidragande till att de insiderbrottsrättsliga förarbetena inte diskuterar
insiderbrottslingarnas egenskaper och värderingar. I SOU 2014:46 beskrivs visserligen
straffrättsliga påföljder betydelsefulla då dessa ”[…] på ett mer tydligt och kraftfullt sätt markerar
samhällets avståndstagande mot marknadsmissbruk[…]”75, men lagstiftaren beskriver inte
exempelvis bristen på lojalitet och/eller moral hos den som handlar med insiderinformation som
en bakomliggande orsak till brottsligheten. Som kommer att framgå nedan fokuserar lagstiftaren i
större omfattning på individuella egenskaper och värderingar då denne förklarar de bakomliggande
orsakerna till bidragsbrottsligheten.
3.4.2. Bidragsbrottslighetens orsaker
Vad gäller orsakerna bakom bidragsbrottsligheten diskuteras dessa i förhållandevis stor
utsträckning i förarbetena. Främst förs orsaksdiskussionen på en individuell nivå, men även
samhälleliga orsaker diskuteras. I Prop. 2006/07:80 återkommer lagstiftaren vid flertalet tillfällen
till en undersökning vilken beskrivs ha visat ”[…] att det finns tendenser till att olika
befolkningsgrupper uppvisar en mer eller mindre tillåtande attityd i förhållande till
sjukförsäkringen, bl.a. att yngre personer och kvinnor tenderar att visa mindre restriktiva attityder
till sjukskrivning[…]”76. Vidare anförs att ”[…]det finns värderingar hos många medborgare som
inte är förenliga med villkoren för att få del av välfärdssystemen[…]” och att det ”[…] i olika
utsträckning uppfattas som acceptabelt att missbruka systemen [bland befolkningen]”.77 Vidare
görs gällande att det är svårt att belägga att ”[…] den som har uppfattningen att det i vissa
situationer är acceptabelt att utnyttja välfärdssystemen också handlar utifrån sin uppfattning[…]”,
men att det ”[…]dock [är] väl känt att människors handlande i hög grad styrs av uppfattningen om
vad omgivningen anser som accepterat och inte accepterat”[…].78 Det finns, enligt lagstiftaren, ett
”[…] behov av att påverka allmänhetens inställning till vikten av lojalitet mot välfärdssystemet[…]”
och ”[…] ett behov av att påverka värderingar hos medborgarna[…]”79. Att införa en straffrättslig
Leijonhufvud, Madeleine, Insiderbrott och svindleri: en studie av straffrättslig reglering till skydd för värdepappershandeln i USA
och Sverige, Juristförl., Stockholm, 1988, s. 34.
74 Avsnitt 2.3.3. & Leijonhufvud a.a. s. 34.
75 SOU 2014:46, s. 197.
76 Prop. 2006/07:80, s. 27.
77 Prop. 2006/07:80, s. 40.
78 Prop. 2006/07:80, s. 40.
79 Prop. 2006/07:80, s. 51.
73
16
reglering i förening med andra åtgärder beskrivs markera att ”[…] samhället ser allvarligt på denna
typ av beteende [fusk, missbruk eller brott]”.80 Lagstiftaren konstaterar således att delar av
befolkningen, främst yngre personer och kvinnor, accepterar visst utnyttjande av välfärdssystemen
och att värderingarna hos medborgarna behöver förändras, men att samhället ser allvarligt på och
inte accepterar ett missbrukande av systemet. Vem eller vilka som utgör samhället i detta
sammanhang förklaras inte närmare, men den befolkningsandel vars värderingar är i behov av
förändring verkar alltså, enligt lagstiftaren, inte falla inom samhällsbegreppet i detta avseende.
De bidragsbrottsrättsliga förarbetena talar alltså i stor utsträckning om befolkningens
värderingar, attityder och brist på lojalitet som centrala orsaker till bidragsbrottsligheten. Även
brist på ansvar läggs fram som en bakomliggande orsak.81 Att den enskilde tar ansvar för att lämnad
information är korrekt eller att ändrade förhållanden anmäls, beskrivs som nödvändigt för
välfärdsstatens funktionssätt.82 Härvid diskuteras även i viss mån samhälleliga orsaker bakom
bidragsbrottsligheten. Bland annat anförs att ”[…] det är viktigt att förmånstagare får information
om vilka regler som gäller och att detta kan påverka regelefterlevnaden[…]”83. Komplicerade
system och svårtillgänglig information pekas här indirekt ut som en potentiell orsak till
brottsligheten. Dock görs emellertid även gällande att det ”[…]inte heller är givet att enkla system
minskar risken för missbruk[…]”, och att ”[…]myndigheter, kommuner och arbetslöshetskassor
redan idag tillhandahåller omfattande information om förmåner och gällande bestämmelser[…]”.84
Lagstiftaren förefaller således främst förklara brottsligheten med en medborgerlig brist på lojalitet
och/eller oacceptabla värderingar hos delar av befolkningen.
3.5.
Brottsligheternas subjekt
Förevarande avsnitt syftar till att diskutera huruvida det, utifrån ovanstående avsnitt, går att utläsa
hur lagstiftaren ser på insider- respektive bidragsbrottslingen som straffrättsligt subjekt.
Inledningsvis kan konstateras att det finns vissa likheter mellan hur lagstiftaren diskuterar
insider- respektive bidragsbrottsligheten. Det yttersta skadeobjektet förefaller exempelvis i båda
fallen vara samhällsekonomin/den samhällsekonomiska nyttan.
Det finns emellertid vissa skillnader mellan hur lagstiftaren beskriver de båda brottsligheterna,
vilket eventuellt kan berätta något om hur lagstiftaren förstår insider- respektive
bidragsbrottslingen. Jag syftar här främst på det sätt lagstiftaren talar om bidragsbrottslighetens
Prop. 2006/07:80, s. 40.
Se bl.a. Prop. 2006/07:80, s. 50.
82 Prop. 2006/07:80, s. 50.
83 Prop. 2006/07:80, s. 53.
84 Prop. 2006/07:80, s. 53.
80
81
17
orsaker i termer av allmänhetens inställning och medborgarnas värderingar. De medborgare vilkas
värderingar inte är förenliga med villkoren för att få del av välfärdssystemen bör, enligt lagstiftaren,
förändra sina värderingar. Motsvarande sätt att beskriva insiderbrottslighetens orsaker
förekommer inte i de förarbeten som studerats. Som nämnts framhåller lagstiftaren, i de
insiderbrottsrättsliga förarbetena, vikten av att markera samhällets avståndstagande från
brottsligheten, men ställer inte upp som ett uttryckligt mål att även medborgarnas, eller
investerarnas, värderingar måste förändras. Lagstiftaren betonar dock på flertalet ställen vikten av
att, som förmånstagare, vara lojal systemet och, indirekt, av att dela samhällets värderingar (vilka
som omfattas av begreppet samhället kommenteras dock aldrig). Det förefaller således, vid en
jämförelse med beskrivningen av insiderbrottsligheten, finnas ett starkare element av klander i
beskrivningen av bidragsbrottslingen och de potentiella förmånstagare som inte delar lagstiftarens
värderingar. Den som vill ta del av välfärdssystemen bör ha värderingar som stämmer överens med
lagstiftarens.
Samtidigt används, som nämnts, olika ord vid beskrivandet av hur de båda brottsligheterna bör
bemötas. Det är givetvis svårt att uttala sig om den bakomliggande synen på de båda straffrättsliga
subjekten enbart på grundval av hur lagstiftaren beskriver att de båda brottsligheterna ska bemötas
(bekämpande kontra förhindra och komma åt)85. Jag vill emellertid göra gällande att bekämpande, i högre
utsträckning än exempelvis förhindrande, beskriver det straffrättsliga subjektet som aktivt. Huruvida
bekämpande innefattar en större mängd klander än förhindrande låter jag emellertid stå osagt.
Frågan varför ett större element av klander kan utläsas i lagstiftarens beskrivning av
bidragsbrottslingen jämfört med beskrivningen av insiderbrottslingen är givetvis svår att besvara.
Det har heller aldrig varit uppsatsens syfte att närmare undersöka detta. Jag anser det dock vara av
intresse att presentera en förekommande teori som i viss mån kan användas i detta sammanhang,
nämligen kriminologen George Volds gruppkonfliktteori86. Det finns givetvis även andra teorier som
skulle kunna användas i detta sammanhang, men p.g.a. platsbrist presenteras enbart denna.
Enligt gruppkonfliktteorin utgör straffrättslig lagstiftning en process genom vilken organiserade
grupper försöker få igenom sina intressen. Om en grupp har stor politisk och ekonomisk makt, så
kommer straffrätten i större utsträckning att manifestera denna grupps värderingar och intressen;
en persons ekonomiska och politiska makt är avgörande för möjligheten att få rättssystemet att
ingripa när personen utsätts för brott. Kort sagt, sannolikheten att rättssystemet ingriper för någon
som viktimiseras är högre om denna har mer makt, och rättssystemet tenderar att ingripa mot
Se vidare avsnitt 3.2.
För vidare läsning: Vold, George B., Bernard Thomas J. & Snipes, Jeffrey B. (1998) Theoretical Criminology, New
York: Oxford University Press (4th ed.).
85
86
18
personer med mindre politisk och ekonomisk makt.87 Insiderbrottslighet har visserligen varit
kriminaliserad under en längre period än bidragsbrottslighet, men kanhända kan Volds teori
överföras även på hur rättssystemet talar om olika straffrättsliga subjekt och offer. Det kan
exempelvis tänkas att en grupp av straffrättsliga subjekt som har eller förstås ha mer ekonomisk eller
politisk makt än en annan, kommer att beskrivas och förstås som mindre klandervärdig, alternativt
”lämnas ifred” av lagstiftaren i större utsträckning med avseende på bl.a. vilka värderingar denna
grupp bör eller inte bör ha för att utgöra fullgoda medborgare. Som anförts tidigare har bl.a.
Leijonhufvud gjort gällande att investerares marknadsanalyser samt möjligheten att göra bättre
placeringar, utgör ett slags drivkraft bakom marknaden. Vidare presenteras i förarbetena den
funktionella marknaden som en förutsättning för att den samhällsekonomiska nyttan ska kunna nås fullt
ut.88 Investerare behövs, investerandet ses som avgörande för den samhällsekonomiska nyttan, och
investerarna som grupp (oaktat att denna grupp kan bestå av alltifrån småsparare till
riskkapitalister) besitter i detta avseende mycket makt. Det är visserligen svårt att tala om
förmånstagare som en grupp, då i stort sett alla medborgare någon gång tar del av
välfärdssystemens bidragsmöjligheter. Givet att potentiella bidragsbrottslingar som grupp har eller
förstås ha mindre makt än insiderbrottslingar som grupp skulle emellertid beskrivningen av
brottsligheternas orsaker och indirekt de straffrättsliga subjekten kunna förklaras med hjälp av
gruppkonfliktteorin.
Sammanfattningsvis fokuserar de bidragsbrottsrättsliga förarbetena i förhållandevis stor
utsträckning på att diskutera klander i potentiella förmånstagares och potentiella
bidragsbrottslingars värderingar. Motsvarande fokus återfinns inte i de insiderbrottsrättsliga
förarbetena. Detta trots att det yttersta skyddsobjektet beskrivs vara det samma för insiderbrottsrespektive bidragsbrottslagstiftningen, nämligen samhällsekonomin. Bidragsbrottslingen pekas på
detta sätt indirekt ut som mer klandervärd än insiderbrottsligen, och det ställs höga krav på att den
enskilda förmånstagaren ska dela lagstiftarens värderingar.
87
88
Lindgren a.a. s. 149.
Avsnitt 3.4.1.
19
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
Offentligt tryck
Förarbeten
Proposition 2006/07:80 Bidragsbrottslag
Proposition 2004/05:142 Marknadsmissbruk
Proposition 1990/91:42 om insiderhandel
SOU 2014:46 Marknadsmissbruk II
SOU 2006:48 Bidragsbrott
Litteratur
Gunnarsson, Åsa & Svensson, Eva-Maria, Genusrättsvetenskap, 1. uppl., Lund, 2009
Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.), Juridisk metodlära, 1. uppl., Lund, 2013
Leijonhufvud, Madeleine, Insiderbrott och svindleri: en studie av straffrättslig reglering till skydd för
värdepappershandeln i USA och Sverige, Stockholm, 1988
Lindgren, Sven-Åke, Ekonomisk brottslighet: ett samhällsproblem med förhinder, Lund, 2000
Neumann, Iver B., Mening, materialitet, makt: en introduktion till diskursanalys, Lund, 2003
Elektroniska källor
Ekobrottsmyndigheten, Lagen om straff för marknadsmissbruk vid handel med finansiella instrument,
publicerat 2010-10-04 och uppdaterat 2014-04-02. Tillgänglig på:
https://www.ekobrottsmyndigheten.se/lag-och-ratt/brottsrubriseringar/lagen-om-straff-formarknadsmissbruk-vid-handel-med-finansiella-instrument/ (Hämtat: 2015-10-20).
Finansinspektionen, Marknadsmissbruk. Tillgänglig på:
http://www.fi.se/Tillsyn/Statistik/Marknadsmissbruk/ (Hämtat: 2015-10-20).
20