Får jag verkligen lov att ta emot det här?

JURIDISKA FAKULTETEN
vid Lunds universitet
Elina Alexandersson
Får jag verkligen lov att ta emot det här?
En utredning av mutbrottslagstiftningens effektivitet och
rättssäkerhet
JUEN09 Ekonomisk brottslighet
Uppsats på juristprogrammet
15 högskolepoäng
Handledare: Jerker Christensen
Antal ord: 6000
Termin: HT2015
Innehåll
1
INLEDNING
1
1.1
Inledande kommentar
1
1.2
Syfte och frågeställningar
1
1.3
Avgränsningar
2
1.4
Metod, material och teori
2
1.5
Forskningsläge
3
1.6
Disposition
3
2
MUTBROTTENS BAKGRUND OCH HISTORIK
4
3
GÄLLANDE RÄTT
6
3.1
Lagstiftningens syfte
6
3.2
Lagstiftningens utformning
6
3.3
Rekvisitens innebörd
7
3.3.1
3.3.2
3.4
4
Hur mutbrottslagstiftningens rekvisit motiveras
RÄTTSTILLÄMPNINGEN OCH PROBLEMATIK
4.1
Praxis
4.1.1
4.1.2
4.1.3
4.1.4
4.2
5
Tjänstesambandsrekvisitet
Otillbörlighetsrekvisitet
Älgjaktsfallet
Bilprovningsfallet
Vinkylsfallet
Uppkörningsfallet
Lagstiftningens problematik
DISKUSSION OCH ANALYS
7
8
9
13
13
13
14
15
16
16
18
KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING
21
RÄTTSFALLSFÖRTECKNING
24
1 Inledning
1.1 Inledande kommentar
Korruption hämmar samhällsutveckling då dess skadeverkningar på riket är
enorm, bland annat med hänsyn till att den ekonomiska tillväxten stagnerar.
Dessvärre förekommer korruption. Det kan förklaras av att människor är i
behov av ett extra tillskott i kassan alternativt människans girighet.1
Korruptionen innebär en form av maktmissbruk, där mottagaren genom sin
ställning har möjlighet och eventuellt avser att påverka beslutsfattande eller
handlande i en viss riktning. Brotten är svårupptäckta då de bygger på att
givare och mottagare handlar i samförstånd där båda drar nytta av
handlandet. På grund härav är korruptionsbrotten även relativt lättdolda.
Följaktligen krävs det generellt sett att ett samförstånd faktiskt inte
förelegat, att samförståndet upphört efter brottets fullbordan eller att någon
med insyn i verksamheten, exempelvis en kollega eller konkurrent,
uppdagar beteendet för att ett brott ska upptäckas. Till följd av
korruptionsbrottens svårupptäckta karaktär är det även svårt att få en
överblick över hur stort problemet med korruption verkligen är.2
Internationellt sett är Sverige emellertid relativt förskonad mot utbredd
korruption, och är rankat som ett av världens minst korrupta länder.3
Troligtvis beror det på Sveriges förhållandevis omfattande
korruptionslagstiftning. En mängd olika beteenden faller in under lagens
tillämpningsområde på grund av öppet hållna rekvisit. Det är givetvis högst
eftersträvansvärt att korruptionen i samhället minimeras, men jag frågar mig
emellertid huruvida dessa rekvisit kan anses uppfylla kraven på
förutsebarhet för att kunna utgöra en rättssäker lagstiftning.
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet med denna framställning är att utreda den nuvarande
mutbrottslagstiftningens effektivitet och rättssäkerhet. För att kunna uppnå
syftet kommer följande frågeställningar att besvaras:

Hur ser nuvarande lagstiftning ut?
1
Sandgren 2007/08, s. 283f.
Hols Salén & Korsell 2013, s. 7 samt 15f.; Prop. 2011/12:79, s. 17.
3
Transparency International Corruption Perception Index 2014.
2
1


Vilka effektivitets- och rättssäkerhetsavväganden har
lagstiftaren gjort vid utformandet av bestämmelserna och
varför?
Kan dessa avväganden utgöra några problem för den enskilda
individen?
1.3 Avgränsningar
I denna framställning kommer rättssäkerhetsaspekten ta sin utgångspunkt i
kravet på förutsebarhet. Fokus kommer ligga vid individens möjlighet att
förutse huruvida ett visst beteende faller in under bestämmelsens
tillämpningsområde eller inte. Den effektivitet som avses granskas i
framställningen tar sikte på lagstiftningens skyddsintressen och hur lagen är
utformad för att tillvarata dessa intressen. Granskningen kommer således ta
sikte på huruvida det gjorts rättssäkerhetsavsteg för att tillvarata
skyddsintressena och i så fall om avvägningen som gjorts är lämplig med
hänsyn till kraven på förutsebarhet.
Ingen internationell utblick kommer göras, då avsikten är att utreda vilka
avvägningar som gjorts kring rättssäkerhet och effektivitet av nationell
lagstiftare. Vidare kommer endast brotten tagande respektive givande av
muta, och de effektivitets- och rättssäkerhetsavväganden som gjorts vid dess
utformande, granskas.
I praxiskapitlet kommer jag för enkelhetens skull benämna brotten som
tagande av muta respektive givande av muta, trots att den gamla
lagstiftningen och dess begrepp var tillämpliga vid avgörandena.
1.4 Metod, material och teori
I denna framställning kommer en rättsdogmatisk metod att användas.
Lagstiftning, lagförarbeten, praxis och doktrin kommer således studeras och
bearbetas för att uppnå syftet.4 Förarbeten och praxis till tidigare
korruptionslagstiftning har även varit av relevans för framställningen, då
lagstiftaren uttryckt att tolkningsvägledning till nuvarande lagstiftning
fortsättningsvis kan sökas där.5 Jag har dock valt att endast studera praxis
från senare delen av 2000-talet. Till viss del har även statistiska uppgifter
4
5
Korling & Zamboni 2013, s. 21ff.
Prop. 2011/12:79, s. 42.
2
och rapporter bedömts värdefulla för uppsatsen. Ett förutsebarhetsperspektiv
kommer antas i framställningen, då detta bäst korresponderar med syftet.
I
framställningens
andra
kapitel
kommer
emellertid
ett
rättsutvecklingsperspektiv samt rättshistorisk metod att tillämpas, för att
kortfattat kunna redogöra för hur mutbrottslagstiftningen utvecklats och fått
sin nuvarande lydelse och omfattning.
1.5 Forskningsläge
Det finns relativt omfattande förarbeten kring korruptionslagstiftningen,
men den praxis och doktrin som finns att tillgå är inte lika omfattande. Det
beror troligtvis på att dagens mutbrottslagstiftning är relativt ny, varför
ingen större mängd doktrin hunnit upprättas eller någon dom avkunnats i
HD med stöd av de nya bestämmelserna.
1.6 Disposition
Inledningsvis kommer en historisk bakgrund av mutbrotten presenteras.
Därefter kommer lagstiftningens syfte lyftas fram och gällande rätt
granskas. Detta kommer efterföljas av en redogörelse för praxis, varpå
lagstiftningens problematik ur ett förutsebarhetsperspektiv kommer lyftas
fram. Framställningen kommer avslutas med en diskussion och analys kring
huruvida rättssäkerhets- och effektivitetsavvägningarna genererat en
förutsebar lagstiftning.
3
2 Mutbrottens bakgrund och
historik
Kriminalisering av tagande av muta är ingen ny företeelse, utan straffansvar
för mutbrott kan spåras så långt tillbaka som till medeltiden och
landskapslagarnas Sverige. Kriminaliseringen tog då sikte på den offentliga
sfären, där exempelvis domare och landshövdingar kunde åläggas ett
straffansvar. Denna form av ansvar återfanns även i 1734 års lag, medan
samtliga statens ämbetsmän kom att omfattas i 1864 års strafflag. Givande
av muta blev emellertid straffbart först 1919. Samma år kriminaliserades
även korruption i den privata sfären, men dessa bestämmelsers
tillämpningsområde var mycket begränsade.6
1962 skedde en reform av straffrätten som resulterade i en ny brottsbalk7,
men korruptionsreglerna med sikte på den offentliga sektorn överfördes
relativt oförändrade.8 1976 utvidgades emellertid korruptionsansvaret till att
omfatta alla arbetstagare och specifikt uppräknade uppdragstagare inom stat
och kommun, varför korruptionsansvaret i stort träffade hela den offentliga
sektorn.9 Under denna tid utreddes även huruvida ett generellt ansvar för
både offentlig och privat sektor borde inrättas. Utredningen resulterade i att
ett övergripande straffansvar för korruption inom både den privata och
offentliga sfären instiftades i brottsbalkens 17 kap. 7§, respektive 20 kap.
2§.10 Den gemensamma mutbrottslagstiftningen innebar en åtstramning av
straffansvaret för de privata aktörerna, vilket bland annat motiverades av att
skillnaden mellan sektorerna minskade. Detta då de tenderade att bedrivas
på liknande sätt och i stor utsträckning uppfyllde samma funktioner.
Lagstiftaren framhöll emellertid att det vid myndighetsutövande verksamhet
fortfarande var motiverat att göra en striktare bedömning av
bestämmelserna, då sådan verksamhet finansierades av skatteintäkter och
måste ha invånarnas fullständiga förtroende.11
Dessa bestämmelser kom att utgöra gällande rätt i cirka 35 år och ändrades
under den tiden ytterst lite. När en ändring skett var det främst en
utvidgning av personkretsen som aktualiserades.12 2012 ägde emellertid en
revision av korruptionslagstiftningen rum där lagstiftaren hade för avsikt att
6
Cars 2012, s. 21; SOU 2010:38, s. 45ff.
Brottsbalk (1962:700).
8
SOU 2010:38, s. 48.
9
Cars 2012, s. 21; SOU 2010:38, s. 49; Prop 1975/76:176, s. 30f.
10
Cars 2012, s. 21; SOU 2010:38, s. 48f.; Wennberg 2008/09, s. 486.
11
Prop. 1975:76:176, s. 30; SOU 1974:37, s. 17.
12
SOU 2010:38, s. 49ff.
7
4
förenklat ange personkretsen och placera samtliga korruptionsbestämmelser
i 10 kap. BrB. Moderniseringen innebar i övrigt tre nyheter. Personkretsen
utökades och två nya kriminaliseringar, handel med inflytande och vårdslös
finansiering av mutbrott, inrättades.13
13
Cars 2012, s. 22; Prop. 2011/12:79, s. 1; 2011/12:JuU23, s. 4.
5
3 Gällande rätt
3.1 Lagstiftningens syfte
Syftet med mutbrottslagstiftningen är att denna ska motverka korruption och
dess skadliga inverkan på samhället, då brottsligheten tar sikte på att
påverka beslutsfattande och tjänsteutövande som anförtrotts en individ att
utföra för dennes huvudmans räkning. Då beslutsfattande sker inom både
privat och offentlig sektor har det med hänsyn till syftet ansetts nödvändigt
med en likvärdig kriminalisering för båda dessa sektorer.14 Skyddsintressena
bakom kriminalisering inom respektive sektor skiljer sig emellertid åt. Inom
den offentliga sektorn syftar kriminaliseringen till att motverka inkorrekt
tjänste- och myndighetsutövning och på så vis skydda de offentliga
organens förtroende. Inom den privata sektorn syftar kriminaliseringen
istället till att en sund konkurrens ska fortsätta råda, samt att huvudmännen
ska skyddas mot arbetstagares illojala tjänsteutövning.15
3.2 Lagstiftningens utformning
Tagande av muta regleras i 10 kap. 5a§ BrB. I bestämmelsen stadgas att
arbetstagare alternativt uppdragstagare som tar emot, godtar ett löfte om
eller begär en otillbörlig förmån för utövningen av anställningen eller
uppdraget gör sig skyldig till brottet tagande av muta. Vad gäller
arbetstagare har detta begrepp samma innebörd som i civilrättsligt avseende,
och ingen åtskillnad ska göras mellan anställd i privat eller offentlig sektor.
Som uppdragstagare avses en person som har en förtroendeställning att
utföra en uppgift för annans räkning. En sådan förtroendeställning kan
exempelvis avse styrelseledamotuppdrag eller nämndemannauppdrag. Av
paragrafen framkommer vidare att deltagare och funktionärer i tävlingar
som är föremål för allmänt anordnad vadhållning kan göra sig skyldiga till
brottet. Sådana funktionärer kan exempelvis vara idrottsdomare eller
lagledare.16 Mottagaren kan för utövandet av dennes uppgifter ta emot
förmånen för egen eller någon annans räkning, och mottagandet är straffbart
även om gärningspersonen tagit emot förmånen innan eller efter en sådan
ställning som avses i paragrafen innehafts.17
14
Prop. 2011/12:79, s. 19f.
SOU 2010:38, s. 63f.; Wennberg 2008/09, s. 486.
16
Karnov bokverk 2013/14, s. 2894f., not 465, 466 och 473; Cars 2012, s. 37; Prop.
2011/12:79, s. 43.
17
Cars 2012, s. 27.
15
6
I 10 kap. 5b§ BrB åläggs straffansvar för den som lämnar, utlovar eller
erbjuder någon av specialsubjekten i 10 kap. 5a§ BrB en otillbörlig förmån
för dennes utövning av tjäntseuppgifter. Brottet rubriceras som givande av
muta.18 Till skillnad från brottet tagande av muta krävs det inte att givaren
innehar en viss ställning, varför vem som helst kan göra sig skyldig till detta
brott så länge mottagaren faller in under 5a§.19 Både tagande respektive
givande av muta kan i enlighet med 10 kap. 5c§ BrB vara grova brott. Så är
exempelvis fallet om förmånen haft ett betydande värde eller om
brottsligheten bedrivits systematiskt.
Sammanfattningsvis kan den nuvarande mutbrottslagstifningen sägas ha tre
huvudsakliga rekvisit. Till att börja med måste den som erbjudits, lämnats
eller lovats förmånen inneha en viss ställning. För det andra måste denna
förmån ha erbjudits eller accepterats för mottagarens tjänsteutövning. Det
måste följaktligen föreligga ett tjänstesamband. Slutligen måste denna
förmån betraktas som otillbörlig.20 Det första rekvisitet, det vill säga att
avgöra huruvida en person ska betraktas som arbetstagare, uppdragstagare
alternativt funktionär eller deltagare i tävling som är föremål för allmänt
anordnad vadhållning är självförklarande, varför det inte närmare kommer
beskrivas. Vad tjänstesambands- respektive otillbörlighetsrekvisitet innebär
kan emellertid behöva förklaras.
3.3 Rekvisitens innebörd
3.3.1 Tjänstesambandsrekvisitet
För att ett straffansvar ska kunna aktualiseras krävs som ovan framkommit
att det finns någon form av samband mellan mottagarens tjänsteutövning
och förmånen. Ett sådant tjänstesamband föreligger om förmånen mottagits
för utövningen av mottagarens tjänst eller uppdrag. Det är tillräckligt att
mottagaren har, har haft eller förutsätts få kontakt med varandra i tjänsten.21
Det saknas emellertid krav på att lämnaren har för avsikt att verkligen
gynnas av förmånen eller att mottagaren faktiskt agerar pliktstridigt. Vidare
saknas det krav på att mottagaren har behörighet att exempelvis fatta beslut i
ärenden som rör lämnaren. För att rekvisitet ska vara uppfyllt är det
tillräckligt att mottagaren faktiskt skulle kunnat utöva inflytande i ärende
rörande lämnaren. Om en sådan möjlighet saknats, kan inte heller
18
Cars 2012, s. 27f.
Cars 2012, s. 44.
20
Cars 2012, s. 29.
21
Prop. 2011/12:79, s. 14 samt 43; Wennberg 2009/10, s. 693.
19
7
tjänstesambandet anses uppfyllt. Rekvisitet tar således sikte på risken för
inkorrekt tjänsteutövning.22
I situationer där parterna även är vänner privat, varför inte samband endast
föreligger i tjänsten, krävs att tjänstesambandet är det dominerande för
givandet av förmånen. Om förmånen istället uteslutande eller i allt
väsentligt grundar sig i vänskapen anses inte tjänstesambandsrekvisitet
uppfyllt.23 Det är de faktiska omständigheterna som bedöms när det utreds
huruvida det föreligger ett tjänstesamband eller ej. Hur allmänheten
upplever det hela är följaktligen inte av relevans för bedömningen.24
3.3.2 Otillbörlighetsrekvisitet
Otillbörlighetsrekvisitet har samma betydelse och ska förstås på samma sätt
i samtliga mutbrottsbestämmelser.25 Det finns dock ingen tydlig definition
av vad som utgör en otillbörlig förmån. Gärningspersonen måste emellertid
inte själv bedöma förmånen som otillbörlig för att straffansvar ska kunna
aktualiseras, utan det är tillräckligt att denna gärningsperson varit medveten
om samtliga faktiska och rättsliga omständigheter av betydelse för
bedömningen.26 I vissa fall är det tämligen uppenbart att en förmån ska
klassificeras som otillbörlig. Så är exempelvis fallet om det framkommit att
arbets- eller uppdragstagaren åsidosatt sina skyldigheter, eller om syftet med
förmånen omöjligen kan ha varit annat än att förmå mottagaren att
åsidosätta dennes tjänste- eller uppdragsplikter.27
Ofta är emellertid otillbörlighetsbedömningen svår att göra. Utgångspunkten
bör vara att om förmånen objektivt eller typiskt sett har möjlighet att
påverka mottagarens tjänste- eller uppdragsutövning, och således har en
inneboende påverkanseffekt, är denna att anse som otillbörlig.28 Det är inte
förmånens art som avgör huruvida denna bör ses som otillbörlig eller inte,
utan situationen som helhet Alla omständigheter ska följaktligen beaktas vid
otillbörlighetsbedömningen. Om det då rent objektivt sett framstår som att
givaren genom förmånen försökt förmå arbets- eller uppdragstagern att
22
Cars 2012, s. 69f.; Prop. 2011/12:79, s. 43; Wennberg 2009/10, s. 693; Wennberg
2008/09, s. 487; SOU 1974:37, s. 143.
23
Prop. 2011/12:79, s. 43; Wennberg 2009/10, s. 694; SOU 1974:37, s. 143.
24
Cars 2012, s. 69f.; Prop. 2011/12:79, s. 43; Wennberg 2009/10, s. 693; Wennberg
2008/09, s. 487; SOU 1974:37, s. 143.
25
Karnov bokverk 2013/14, s. 2894, not 470.
26
Cars 2012, s. 49; SOU 1974:37, s. 145.
27
Prop. 2011/12:79, s. 43f.
28
Berggren & Lindhe 2014, s.58; Prop. 2011/12:79, s. 43; SOU 2010:38, s. 63.
8
sköta sin tjänst på ett visst vis, exempelvis genom att utföra en speciell
åtgärd eller fatta ett visst beslut, är denna att betrakta som otillbörlig.29
Bedömningen grundar sig främst på omständigheterna vid lämnandet,
förmånens karaktär samt ekonomiska värde. Någon definitiv värdegräns för
vad som ska anses otillbörligt finns emellertid inte, utan en bedömning görs
utifrån varje situation. Är värdet av förmånen lågt torde risken för påverkan
alternativt belöningsändamål vara liten, varför förmånen normalt inte bör
betraktas som otillbörlig. Förmånens värde är således en viktig
bedömningsgrund, där domstolen tittar på eventuellt försäljnings- eller
marknadsvärde. Trots att värdet inte är obetydligt, kan förmånen emellertid
ändå anses tillbörlig om denna kan betraktas som socialt acceptabelt eller
knuten till verksamhetens art (exempelvis representation vid olika
evengemang).30 En förmån som är avsedd att frambringa en
tacksamhetsskuld, lämnas som ett tack för en viss handling som företagits
inom mottagarens tjänsteutövning alternativt en förmån som sätter
mottagaren i en ekonomisk beroendeställning ska vidare som regel betraktas
som en otillbörlig sådan.31
3.4 Hur mutbrottslagstiftningens rekvisit
motiveras
Som framkommit ovan har mutbrottslagstiftningen till syfte att motverka
korruption. Tidigare lagstiftning på området kritiserades på grund av att det
ansågs svårt att avgöra huruvida ett handlande var brottsligt eller inte.
Kritiken tog främst sikte på det svårtolkade otillbörlighetsrekvisitet, vars
utformning är tämligen likvärdig idag. Vidare menades att det var oklart
vilka skyddsintressen lagstiftningen hade. I och med den nya lagstiftningen
hoppades lagstiftaren således klargöra dessa frågetecken och generera en
mer ändamålsenlig lagstiftning.32
Vid utformandet av bestämmelserna tvingades effektivitets- och
rättssäkerhetsaspekter vägas mot varandra. Dessa aspekter kommer inte
sällan i konflikt med varandra, varför det är accepterat att göra denna typ av
avväganden. Naturligtvis krävs det emellertid att dessa avväganden
resulterar i en acceptabel kompromiss och inte medför en rättsosäker
lagstiftning för den enskilde. För att avkall kring rättssäkerhet ska anses
godtagbart krävs således särskild motivering som talar för att effektiviteten
29
Prop. 2011/12:79, s. 43f.
Friberg 2014; Prop. 2011/12:79, s. 44.
31
Karnov bokverk 2013/14, s. 2894, not 470; Friberg 2014.
32
Prop. 2011/12:79, s. 11, 16 samt 19.
30
9
ska väga tyngre.33 Med hänsyn till att det bör anses allmänt vedertaget att
det är förkastligt att muta och låta sig mutas, bör det även i sammanhanget
poängteras att sådan kriminalisering som ligger i den allmänna
rättsuppfattningen torde vara förhållandevis effektiv och allmänpreventiv.34
Vid utformandet av nuvarande korruptionslagstiftning framhöll lagstiftaren
att straffbestämmelsernas utformning skulle stå sig över tiden och det
kriminaliserade området enkelt skulle kunna urskiljas, vilket varit svårt i de
tidigare bestämmelserna.35 Som tidigare redogjorts är bestämmelserna
avsedda att motverka inkorrekt tjänsteutövning, skydda den offentliga
sektorns förtroende, motverka en snedvriden marknad och skydda
arbetsgivare mot illojal tjänsteutövning. Som en följd härav hade det varit
orimligt om gåvor inte skulle kunna mottas i egenskap av privatperson.36 Ett
rekvisit som avgränsar det straffbara området till förmånstransaktioner i
tjänst- och uppdragsutövning faller sig därför naturligt. För att effektivisera
lagstiftningen ansågs det vid 2012 års reformarbete nödvändigt att vidga
rekvisitet till att inkludera alla typer av uppdrags- och arbetstagare.37 Inga
ingående resonemang kring effektivitet- kontra rättssäkerhet framlades i
förarbetena, utan eventuell problematik kring rekvisitet hänför sig snarare
till rättstillämpningen.
Vad beträffar otillbörlighetsrekvisitet har lagstiftaren gett uttryck för att om
förmånen riskerar en inkorrekt tjänsteutövning eller äventyrar allmänhetens
förtroende är denna att anse som otillbörlig. En förmån ska således endast
klassificeras som otillbörlig om denna kan anses skada något
skyddsintresse.38 Vidare har det framhållits att otillbörlighetsrekvisitet inte
ställer till med några större praktiska problem, då det oftast är tydligt
huruvida en förmån syftar till att påverka mottagarens tjänsteutövning eller
inte. Lagstiftaren har dock uttryckt medvetenheten om att det finns
situationer som är mindre uppenbara och att rekvisitet med anledning härav
är föremål för kritik ur rättssäkerhetssynpunkt, då lagtexten inte tydligt
anger vad som i sådana oklara fall ska klassificeras som tillbörligt
respektive otillbörligt.39
Lagstiftaren menar emellertid att otillbörlighetsrekvisitet inte uttryckligen
kan definieras i lagtext, då bedömningen är beroende av omständigheterna i
varje enskilt fall och den sed och allmänna uppfattning som råder vid
gärningstillfället för att skyddsintressena ska kunna värnas och således
33
Eskeland 2014, s. 720ff.; Asp & Ulväng 2013, s. 21.
SOU 2013:38, s. 487.
35
Prop. 2011/12:79, s. 21.
36
SOU 2010:38, s. 62f.; Wennberg 2008/09, s. 486.
37
Prop. 2011/12:79, s. 17ff.
38
SOU 1974:37, s. 108 samt 112.
39
Prop. 1975/76:176, s. 35f.; SOU 1974:37, s. 112.
34
10
lagstiftningens
syfte
kunna
uppfyllas.
En
definition
av
otillbörlighetsrekvisitet i lagtext hade vidare åsidosatt möjligheten att ta
hänsyn till det faktum att vad som bör anses som otillbörligt skiljer sig åt
mellan olika branscher och sektorer, samt skiftar över tid. Med hänsyn till
skyddsintressena och syftet har lagstiftaren inte heller ansett det önskvärt
med en definitiv värdegräns för när en förmån ska klassificeras som
otillbörlig, trots att en fast värdegräns underlättat förutsebarheten för den
enskilde individen. Detta motiverades av att förmåner kan vara av olika
karaktär. Vidare hade förmåner som hamnat under ett värdetak troligtvis
utnyttjats systematiskt. En sådan värdegräns hade således omkullkastat
möjligheten att ta hänsyn till olika typer av tjänsters varierade
skyddsintresse eller en förmåns inbyggda påverkanseffekt. Det faktum att
enstaka faktorer brutits ut och tillmätts avgörande betydelse ansågs på grund
härav inte ändamålsenligt. Otillbörlighetsbedömningen hade då blivit mer
stelbent, vilket resulterat i att skyddsintressena svårare värnats.40
Avsikten är att all form av otillåten påverkan ska falla in under
bestämmelsernas tillämpningsområde, varför lagstiftaren ansett det
nödvändigt med en konstruktion som inte tydligt definierar vilka förmåner
som ska klassificeras som otillåtna. Det har följaktligen ansetts lämpligt att
information om hur otillbörlighetsbegreppet bör tolkas framkommer av
praxis och förarbeten. Lagstiftaren konstaterade att bestämmelserna måste
vara så pass flexibla att de kan komma att omfatta de fall där risk för
klandervärd påverkan föreligger, samtidigt som lagstiftningen är förutsebar.
Det är således tydligt att effektivitets- och rättssäkerhetsresonemang vägts
mot varandra vid utformandet av lagstiftningen. Trots att det varit mer
tydligt och förutsebart om faktiska omständigheter att beakta vid
otillbörlighetsbedömningen förts in i lagtexten, menades att detta resulterat i
bestämmelser som inte stått sig över tiden och där vissa fall av klandervärt
beteende kunnat trillat mellan stolarna. Lagstiftaren bedömde det således
viktigare att lagstiftningen täcker in samtliga situationer som bedömts
riskera skada skyddsintressena, än att bestämmelserna är fullständigt
förutsebara och lättolkade. Det faktum att bedömningsvägledning enkelt kan
hämtas från förarbeten, rättspraxis och exempelvis näringslivskoden för
mutor gjorde vidare att utformningen bedömdes tillräckligt förutsebar.41
40
Prop. 2011/12:79, s. 21; SOU 2010:38, s. 63f.; Prop 1975/76:176, s. 35f.; SOU 1974:37,
s. 112f.
41
Prop. 2011/12:79, s. 21.
11
I detta sammanhang bör det emellertid tilläggas att Lagrådet konstaterat att
det finns ett behov av en mer grundläggande revidering av
korruptionslagstiftningen.42 Exempelvis har rådet lyft fram att
otillbörlighetsrekvisitet visserligen avgränsar det straffbara området, men
även ger upphov till förutsebarhetsproblem. Ambitionen att tydliga och
förutsebara kriterier för straffbarhet skulle etableras i den nya lagen kan
således inte till fullo anses uppfylld.43
42
43
2011/12:JuU23, s. 4.
Lagrådets yttrande 2012-02-08, s. 4.
12
4 Rättstillämpningen och
problematik
4.1 Praxis
4.1.1 Älgjaktsfallet44
I rättsfallet NJA 2008 s. 705 åtalades landshövdingen M.M., som även var
regeringens
särskilda
utredare
och
ordförande
i
Jämtlands
Hushållningssällskap, för tagande av muta sedan hon deltagit i ett
älgjaktsevenemang. Som landshövding hanterade M.M. frågor rörande skog
och jakt i Jämtland. K.E åtalades för givande av muta, då han i egenskap av
VD för skogsbolaget SCA erbjöd M.M. förmånen. M.M. hade kontakt med
SCA i både sitt uppdrag som landshövding och regeringens särskilda
utredare, varför åklagaren menade att M.M. haft möjlighet att gynna
företaget. Kort efter älgjakten ansökte SCA om extra älgtilldelning, varpå
länsstyrelsen meddelade en ytterligare tilldelning. Tingsrätten gjorde
bedömningen att det förelåg ett tjänstesamband, då M.M. i egenskap av
landshövding och statens utredare haft kontakt med SCA och hon i denna
roll haft möjlighet att påverka ärenden som berörde företaget. Domstolen
ansåg vidare att jaktdeltagandet var en otillbörlig förmån med hänsyn till
förmånens ekonomiska samt avkopplings- och attraktionsvärde. På grund
härav fälldes både M.M. och K.E. för korruptionsbrott.
Hovrätten gjorde bedömningen att jaktförmånen var ställd till
landshövdingen M.M, men ställde sig tveksam till huruvida det skulle anses
föreligga ett tjänstesamband mellan jaktförmånen och M.M:s
tjänsteutövning som landshövding. Domstolen menade nämligen att M.M
haft högst begränsad möjlighet att påverka ärendet med hänsyn till
länsstyrelsens
arbetsoch
delegationsordning.
Även
en
otillbörlighetsbedömning gjordes emellertid där det konstaterades att M.M:s
deltagande i älgjakten framförallt handlade om att hålla sig uppdaterad om
jakten och skaffa sig nyttiga kontakter som kunde främja länet. Med denna
motivering ansågs deltagandet ligga i hennes uppdrag som landshövding,
varför förmånen inte bedömdes orimlig eller ägnad att påverka hennes
tjänsteutövning. Följaktligen ogillades åtalen och K.E. och M.M. gick fria
från straffansvar.
44
NJA 2008 s. 705.
13
HD konstaterade att M.M. i egenskap av landshövding hade möjlighet att
fatta beslut i älgtilldelningsärenden och att hon som chef haft möjlighet att
påverka beslutsfattandet. Ett tjänstesamband ansågs därför föreligga mellan
M.M:s ställning som landshövding och den aktuella förmånen. Precis som
hovrätten konstaterade HD emellertid att det ligger i en landshövdings
tjänsteutövning att representera länet vid olika evenemang och hålla sig
uppdaterad om frågor av betydelse för länet. Älgjakten ansågs som ett
sådant evenemang. Vidare bedömdes värdet inte oskäligt högt och HD
menade att avkopplings- och nöjesinslagen inte var dominerande, varför
förmånen inte heller skulle anses otillbörlig. Följaktligen gick M.M. och
K.E. fria från ansvar.
4.1.2 Bilprovningsfallet45
I rättsfallet NJA 2008 s. 812 åtalades en besiktningsman vid Svensk
Bilprovning för tagande av muta då han fått köpa alkoholhaltiga drycker
understigande det svenska marknadspriset av anställda vid bilföretag som
regelbundet besiktigade fordon vid bilprovningen. De som tillhandahållit
alkoholen åtalades för givande av muta. Tingsrätten konstaterade att det
fanns en risk att varorna givits för att lämnarnas ärenden skulle behandlas
smidigare och med en mer favoriserad handläggning än vad som normalt
tillkom kunderna. Däremot framhöll domstolen att trots att mottagande av
en förmån kan strida mot interna regler och anses olämpligt, föranleder det
inte nödvändigtvis ett straffansvar. På grund härav friades de åtalade.
Hovrätten gjorde bedömningen att det faktum att kunder köpt och levererat
alkohol kan uppfattas som så attraktivt att det kan påverka mottagarens
tjänsteutövning. Vidare fann domstolen förmånen att få köpa alkohol till
underpris som otillbörlig med beaktande av besiktningsmannens ställning,
att denne fått information om att inte ta emot gåvor samt överlämnandets
frekventa karaktär. Med anledning härav utdömdes straffansvar.
Även HD konstaterade att ett tjänstesamband förelåg då kopplingen mellan
givare och mottagare till fullo haft sin grund i deras respektive tjänster.
Domstolen konstaterade vidare att förmånerna (som varit av upprepad
karaktär) objektivt sett gav anledning att misstänka att givarna fått en mer
förmånlig behandling än bilprovningens andra kunder. På grund härav
betraktades även förmånerna som otillbörliga, varför de inblandade ansågs
ha gjort sig skyldiga till mutbrott även i HD:s mening.
45
NJA 2008 s. 812.
14
4.1.3 Vinkylsfallet46
Rättsfallet NJA 2009 s. 751 rörde en misstänkt muthärva där advokaten P.L.
mottagit en vinkyl till ett värde av cirka 23.000 kr. P.L. var offentlig
försvarare för överlämnaren N.D:s far. Åtal väcktes på grunden att N.D.
överlät vinkylen genom företaget där både han och fadern satt i styrelsen
och att advokaten tagit emot förmånen i sin tjänsteutövning som faderns
offentliga försvarare. Innan P.L. blev förordnad till N.D:s fars försvarare var
han emellertid god vän med N.D och gåvor av relativt högt värde hade
givits mellan parterna innan försvarsuppdraget. Tingsrätten gjorde
bedömningen att kylen skulle anses överlämnad inom ramen för parternas
vänskapsrelation, då de vid tidpunkten för överlämnandet var goda vänner
och gåvor lämnats dem emellan förut. Det faktum att P.L. trodde att
vinkylen var begagnad och således av ett lägre värde spelade även in i denna
bedömning. Med anledning härav ogillades åtalet.
I hovrätten gjordes bedömningen att ett tjänstesamband förelåg, då
förmånen givits kort tid efter att uppdraget som offentlig försvarare erhållits
och att förmånens värde var förhållandevis högt. På grund härav gjorde
domstolen en otillbörlighetsbedömning där främst P.L:s uppdrag samt
förmånens värde granskades. Hovrätten framhöll bland annat att det finns ett
starkt skyddsintresse av att offentliga försvarare inte låter sig påverkas i
utövandet av uppdraget och att möjligheten att få gåvor i den här
utsträckningen skulle underminera skyddet. Både P.L. och N.D. ålades
följaktligen straffansvar för tagande respektive givande av muta.
HD framhöll att det är tillräckligt att den som mottar förmånen har
möjlighet att påverka alternativt utöva inflytande i något som avser
förmånsgivaren, exempelvis prioritera dennes ärenden framför andras, för
att ett tjänstesamband ska föreligga. Domstolen gjorde emellertid
bedömningen att gåvan uteslutande eller i all väsentlighet haft sin grund i
parternas vänskapsförhållande med beaktande av deras relativt nära vänskap
och att gåvor förekommit mellan parterna förut. Eftersom ett dominerande
samband inte ansågs föreligga mellan gåvan och P.L:s tjänsteutövning
gjorde domstolen ingen otillbörlighetsbedömning, utan ogillade åtalen på
den grund att ett tjänstesamband inte förelåg.
46
NJA 2009 s. 751.
15
4.1.4 Uppkörningsfallet47
I rättsfallet NJA 2012 s. 307 åtalades trafikinspektören A.L.N för tagande av
muta, då hon i samband med uppkörningar under flera års tid godkänt
körkortselever mot betalning. Ett sådant godkännande åsidosatte även de
säkerhetskrav som ställs för erhållande av körkort. B.S. och A.S åtalades för
att i samråd ha lämnat muta till A.L.N. i form av pengar för att hon i
egenskap av trafikinspektör skulle godkänna körkortselever som de anvisat
till uppkörning för henne. På samma grund åtalades J.E.
A.L.N. erkände att hon mottagit pengar från övriga åtalade för att godkänna
körkortselever. Tingsrätten konstaterade bland annat att A.L.N. ägnat sig åt
myndighetsutövning då hon godkänt körkortsproven och att hon för detta
godkännande mottagit förmåner i form av betalning. Domstolen menade
vidare att det var tvivellöst att A.L.N. mottagit dessa förmåner i egenskap av
tjänsteman och att förmånerna omöjligt skulle kunna ses som tillbörliga med
tanke på omständigheterna. A.L.N. dömdes således till grovt tagande av
muta, medan övriga åtalade dömdes för grovt givande av muta. Både
hovrätten och HD gjorde samma bedömning. I HD ansågs A.S. emellertid
endast gjort sig skyldig till medhjälp till grovt givande av muta.
I rättsfallet fördes inte några längre resonemang kring huruvida det förelåg
ett tjänstesamband eller om förmånerna skulle klassificeras som otillbörliga.
Det beror på att ett tjänstesamband alldeles uppenbart föreligger när en
trafikinspektör mottar pengar för att godkänna körprov. Det är dessutom
orimligt att en sådan förmån inte klassificerats som otillbörlig i förevarande
fall, då det är uppenbart att A.L.N. påverkats och agerat pliktstridigt vid
tjänsteutövandet. Vid den här typen av uppenbara fall tycks således inte
korruptionsbestämmelsernas rekvisit vålla några problem.
4.2 Lagstiftningens problematik
Som ovan framkommit har den privata respektive offentliga sektorn olika
skyddsintressen. På grund härav har kritik riktats mot en gemensam
lagstiftning, då det ansetts problematiskt att tillämpa samma rättsregel för att
tillgodose olika skyddsintressen. Vidare har de rekvisit som lagstiftningen är
uppbyggd på kritiserats och utpekats som problematiska och
svårtillämpade.48 Kritik som riktades mot tidigare bestämmelser, och på
grund av bestämmelsernas likvärdiga utformning även är relevant idag, är
exempelvis att lagtexten inte ger läsaren någon uppfattning om vad som ska
47
48
NJA 2012 s. 307.
Wennberg 2008/09, s. 486.
16
klassificeras som otillbörligt. Det är således svårt att utläsa vilka typer av
förmåner och beteenden som utgör det straffbelagda området, vilket
troligtvis
även
inskränker
bestämmelsernas
allmänprevention.49
Otillbörlighetsrekvisitets problematik framkommer även i exempelvis
älgjakts- och bilprovningsfallet, då instanserna bedömde omständigheterna
olika och följaktligen kom fram till olika slutsatser huruvida förmånerna var
otillbörliga eller inte.50
Även tjänstesambandsrekvisitet kan vara svårt för den enskilde att föutse, då
rekvisitet är uppfyllt om mottagaren accepterar förmånen för sin
tjänsteutövning. Inget krav ställs varken på att givaren har påverkansavsikt
eller att mottagaren handlar pliktstridigt. För att rekvisitet ska vara uppfyllt
räcker i princip att mottagaren haft möjlighet att påverka något som berör
lämnaren. Som ovan framkommit ska även det dominerande sambandet
mellan parterna och förmånen vara tjänsten för att rekvisitet ska anses
uppfyllt.51 Förutsebarhetsproblematiken torde främst grunda sig i situationer
då både vänskap och tjänstekontakt föreligger mellan parterna, men det är
även problematiskt ur ett förutsebarhetsperspektiv att samma situation
bedöms så olika av domstolarna.52
Av praxis och lagförarbeten förstås vidare att bedömningen av vad som ska
anses otillbörligt inom den offentliga och privata sektorn skiljer sig åt, då
otillbörlighetsrekvisitet ska ges en mer omfattande innebörd inom den
offentliga sfären med hänsyn till dess omfattande skyddsintresse. På grund
av de skilda skyddsintressena har det inte ansetts ändamålsenligt att ge
otillbörlighetsrekvisitet samma räckvidd inom den privata sfären.53 Dessa
resonemang är emellertid ingenting som kan utläsas av paragrafernas
ordalydelse, vilket gör det svårt för läsaren att utröna vilken typ förmåner
som är att anse som otillbörliga i respektive sektor.54 På grund av att
otillbörlighetsbedömningen sker striktare i offentlig sektor riktas inte sällan
kritik mot det samordnade ansvaret. Det har framhållits att det faktum att
ingen information ges i lagtext till hjälp vid otillbörlighetsbedömningen för
de olika sektorerna innebär förutsebarhetsproblem för den enskilde
individen.55
49
Tengelin 2001, s. 135.
Se NJA 2008 s. 705 samt NJA 2008 s. 812.
51
Wennberg 2008/09, s. 487.
52
Se exempelvis NJA 2009 s. 751 och NJA 2008 s. 705.
53
Friberg 2014; SOU 2010:38, s. 63f.; Tengelin 2001, s. 136 och 139f.
54
Se 10 kap. 5a-b§§ BrB.
55
IMM 2006, s. 43.
50
17
5 Diskussion och analys
Som framkommit tidigare i framställningen är det fullt acceptabelt att
lagstiftaren tvingas väga rättssäkerhets- och effektivitetsaspekter mot
varandra, men att en kompromiss mellan dessa intressen aldrig får innebära
en rättsosäker lagstiftning för den enskilde individen. Om det saknas
möjlighet att förutse hur mutbrottslagstiftningen kan komma att tillämpas
när paragraferna studeras innebär det en rättssäkerhetsproblematik för den
enskilde individen. Om så är fallet innebär det emellertid även problem för
lagstiftaren. Förstår inte den enskilde att ett beteende är kriminaliserat avtar
den allmänpreventiva effekten och beteenden som lagstiftaren önskat
komma tillrätta med genom kriminaliseringen kommer fortlöpa. Vidare
resulterar det i att de skyddsvärda intressena inte värnas och att
lagstiftningen således inte kan anses effektiv. Detta demonstrerar väl
samspelet mellan rättssäkerhet och effektivitet och vikten av att lagstiftaren
fattar ett välunderbyggt och balanserat beslut när lagstiftningen utformas. I
juridiska sammanhang tycks emellertid fall där lagstiftningen ger upphov till
gråzoner vara lika vanligt förekommande som sandkorn i Sahara, och det är
få bestämmelser där det kriminaliserade området till fullo utkristalliseras vid
läsandet. Vanligtvis tycks emellertid läsaren få en relativt klar bild av
huruvida ett agerande kan tänkas falla in under en bestämmelses
tillämpningsområde eller inte. Jag frågar mig emellertid om så är fallet även
vid korruptionslagstiftningen.
Om kriminaliseringen ligger nära den allmänna rättsuppfattningen torde den
vara både mer förutsebar och allmänpreventiv än om så inte vore fallet. Ett
beteende som en individ tror eller vet är kriminaliserat kommer också med
största sannolikhet att undvikas. När lagtexten studeras är det emellertid lätt
att få uppfattningen att ett krav på påverkansavsikt föreligger, då förmånen
ska vara mottagen eller given, godtagen eller lovad alternativt begärd eller
erbjuden för mottagarens utövning av tjänst eller uppdrag. En vanlig
uppfattning kring korruption torde vidare vara att det krävs en avsikt att
gynna eller gynnas och att det är däri det straffvärda med korruptionen
ligger. På grund härav kan det vara svårt för den enskilde att förutse att en
förmånstransaktion kan vara straffbar endast på den grund att mottagaren
haft möjlighet att påverka, även om varken givaren eller mottagaren haft
någon avsikt för påverkan. Ur effektivitetssynpunkt hade emellertid ett krav
på påverkansavsikt varit förödande, då det är otroligt svårt att bevisa en
sådan avsikt.
Möjligheten att utkräva ansvar trots att en sådan avsikt saknas har således
bedömts som nödvändig för att värna om skyddsintressena att motverka
18
inkorrekt tjänste- och myndighetsutövning, värna och bibehålla förtroendet
till den offentliga sektorn, verka för en sund konkurrens och skydda
arbetsgivare från illojal tjänsteutövning. Dessa skyddsintressen är högst
värdefulla och samhällskonsekvenserna hade som påpekats tidigare i
framställningen kunnat bli enorma om de inte iakttagits. Trots att
förutsebarheten i viss mån fått ge vika för effektiviteten här, bör det
bedömas som ett högst rimligt avvägande. Lagstiftningen hade annars
riskerat att tappa sin trovärdighet och haft samma funktion som en vakthund
utan tänder.
Vidare lämnar både tjänstesambands- och otillbörlighetsrekvisitens öppna
formuleringar stort tolkningsutrymme för den rättsskipande verksamheten,
då varje omständighet i en situation bedöms och värderas. Det innebär att
lagstiftningen är flexibel och bör anses högst effektiv, då samtliga
skyddsintressen kan värnas och beaktas vid rättstillämpningen. För den
enskilde individen är det inte svårt att förstå att straffansvar är bundet till
tjänst- alternativt uppdragsutövning när lagtexten läses. Med hänsyn till
lagstiftningens syfte är kopplingen till tjänst eller uppdrag även nödvändig.
Som de i framställningen refererade rättsfallen visar, tycks
tjänstesambandsrekvisitets problematik snarare ligga i att domstolarna i
vissa situationer har svårt att avgöra huruvida ett sådant samband föreligger
eller inte.
I vinkylsfallet demonstrerades att en förmån uteslutande eller i all
väsentlighet måste ha givits inom ramen för tjänsten för att
tjänstesambandsrekvisitet ska vara uppfyllt, vilket även framkommit i
förarbeten. Om ett vänskapssamband även föreligger, och detta är
dominerande, är inte rekvisitet uppfyllt. En gärning som annars skulle
kunnat föranleda ansvar accepteras således här, trots att även en viss
koppling till tjänste- eller uppdragsutövningen föreligger. Det är min
bedömning att detta inte genererar någon större rättssäkerhetsproblematik,
då en sådan omständighet talar till fördel för den enskilde. Så länge en
omständighet kan omkullkasta ett ansvar som kan utläsas av lagtexten, och
således talar till fördel för den enskilde, bör det inte anses problematiskt ur
ett förutsebarhetsperspektiv. Följaktligen skulle det kunna argumenteras för
att avkall snarare gjorts på effektiviteten till förmån för rättssäkerheten vid
utformandet av tjänstesambandsrekvisitet och dess räckvidd.
Större rättssäkerhetsproblem torde emellertid otillbörlighetsrekvisitet
orsaka, då rekvisitet inte ger några som helst ledtrådar om vad som gör en
förmån otillbörlig. I älgjaktsfallet bedömdes jaktförmånen exempelvis
otillbörlig i tingsrätten, medan hovrätten och HD ansåg den som tillbörlig. I
bilprovningsfallet bedömde tingsrätten förmånerna tillbörliga, medan
19
hovrätten och HD ansåg dessa otillbörliga. Dessa rättsfall demonstrerar väl
att även domstolar har problem att avgöra huruvida en förmån ska ses som
otillbörlig eller inte, då instanserna inte sällan når olika slutsatser. Självklart
finns det lättbedömda fall, såsom trafikinspektörsfallet, men då
rättsväsendet i många fall har svårigheter med bedömningen är det inte en
orimlig slutsats att anta att även enskilda individer finner rekvisitet
svårförstått. Vidare kan det uppfattas relativt svårtillgängligt att söka
vägledning i praxis då en förmåns otillbörlighet är beroende av alla
omständigheter, och däribland i vilken sektor denna förekommit.
Det faktum att det inte framgår av lagtexten att förmånstransaktioner
bedöms olika beroende på i vilken sektor de förekommer gör lagstiftningen
mindre lätthanterlig och förutsebar. Det torde emellertid ligga nära till hands
att anta att det generellt sett upplevs allvarligare med korruption inom den
offentliga sfären, varför en individ generellt sett även borde vara av åsikten
att risk för sådan korruption bedöms strängare. Med beaktande av
skyddsintressena och den effektivitet lagstiftaren önskar nå, torde det även
vara nödvändigt att alla omständigheter kan beaktas och väga olika tungt
beroende på situation och vilket skyddsintresse som riskerar att ta skada av
ett agerande. Som framkommit tidigare i framställningen hade vidare det
faktum att vissa faktorer brutits ut och tillmätts avgörande betydelse, som
exempelvis att en definitiv värdegräns för vad som ska anses otillbörligt
införts, inneburit att lagstiftningen blivit oflexibel och lättare för den
enskilde att gå runt. Detta hade i sin tur inneburit att de skyddsvärda
intressena lätt tagit skada.
Otillbörlighetsrekvisitets utformning innebär att alla omständigheter som
talar för en korruptionsrisk kan vägas in, vilket effektiviserar lagstiftningen.
Visserligen är rekvisitet diffust vid läsandet, men det torde ligga relativt
nära till hands att anta att den enskilde ändock får en bild av vad som kan
tänkas falla in härunder. Vidare finns både praxis och lagförarbeten som på
ett relativt klart vis beskriver hur en otillbörlighetsbedömning görs. Det är
således min bedömning att lagstiftningen är tillräckligt precis och förutsebar
för att de avväganden som gjorts vid utformandet inte inneburit en
rättsosäker lagstiftning för den enskilde.
20
Käll- och litteraturförteckning
Offentligt tryck
Betänkanden
2011/12:JuU23
En reformerad mutbrottslagstiftning.
Propositioner
Prop 1975/76:176 Om ändring i brottsbalken m.m.
Prop. 2011/12:79 En reformerad mutbrottslagstiftning.
Svensk författningssamling
Brottsbalk (1962:700)
Statens offentliga utredningar
SOU 1974:37
Mut- och bestickningsansvaret.
SOU 2010:38
Mutbrott.
SOU 2013:38
Vad bör straffas? Del 2.
Yttranden
Lagrådets yttrande 2012-02-08, En reformerad mutbrottslagstftning.
Litteratur
Asp, Petter & Ulväng, Magnus (2013). Kriminalrättens grunder. 2. omarb.
uppl. Uppsala: Iustus. (Cit: Asp & Ulväng 2013).
Berggren, Bengt-Olof & Lindhe, Torbjörn (2014). Risk för mutor:
gränsdragning i gråzonen. 1. uppl. Stockholm: Nordstedts juridik. (Cit:
Berggren & Lindhe 2014).
Bergman, Cecilia (red.) (2013). Karnov: svensk lagsamling med
kommentarer. Uppl. 18 (2013/14), Bd 2. 18. uppl. Stockholm: Karnov
Group. (Cit: Karnov bokverk 2013/14).
Cars, Thorsten (2012). Mutbrott och korruptiv marknadsföring =
Corruption in Swedish law. 3., [rev.] uppl. Stockholm: Nordstedts juridik.
(Cit: Cars 2012).
21
Eskeland, Ståle (2014). Rettssikkerhet og effektivitet ved bekjempelse av
økonomisk kriminalitet i: Ekonomisk brottslighet: en nordisk reader.
[redaktörer: Tage Alalehto, Paul Larsson & Lars Korsell]. s. 719-730. 1
uppl. Lund: Studentlitteratur. (Cit. Eskeland 2014).
Korling, Fredric & Zamboni, Mauro (red.) (2013). Juridisk metodlära. 1.
uppl. Lund: Studentlitteratur. (Cit: Korling & Zamboni 2013).
Sandgren, Claes (2007/08). Att bekämpa korruption – ett rättsligt
perspektiv i: Juridisk Tidskrift nr 2 2007/08, s. 283-294. (Cit: Sandgren
2007/08).
Tengelin, Sten (2001). Korruptivt marknadsuppträdande – plats för
nytänkande i; Festskrift till Ulf Bernitz. JT: Juridisk tidskrift vid Stockholms
universitet, s. 133-143. Jure: Stockholm. (Cit: Tengelin 2001).
Wennberg, Suzanne (2008/09). Varför är korruptionsbrotten – mutbrott
och bestickning – så svårtillämpade? i: Juridisk Tidskrift nr 2 2008/09, s
486-492. (Cit: Wennberg 2008/09).
Wennberg, Suzanne (2009/10). Advokaters ansvar för mutbrott – en
kommentar till en ny dom från Högsta domstolen i: Juridisk Tidskrift nr 3
2009/10, s 691-696. (Cit: Wennberg 2009/10).
Elektoniska källor
Friberg, Sandra, Brottsbalk (1962:700) 10 kap. 5a§, Lexino 2014-04-02.
Tillgänglig på internet:
http://juridik.karnovgroup.se/document/1503496/1?versid=409-1-2012
(senast besökt 2015-10-20). (Cit: Friberg 2014).
Hols Salén, Linda & Korsell, Lars E. (2013). Den anmälda korruptionen i
Sverige: struktur, riskfaktorer och motåtgärder. Stockholm:
Brottsförebyggande rådet (BRÅ), BRÅ:s rapport 2013:15. Tillgänglig på
Internet: http://www.bra.se/bra/publikationer/arkiv/publikationer/2013-0702-den-anmalda-korruptionen-i-sverige.html (senast besökt 2015-10-20).
(Cit. Hols Salén & Korsell 2013).
Institutet mot mutor (2006). En kritisk analys av den svenska
mutlagstiftningen. Stockholm: Institutet mot mutor. Tillgänglig på internet:
22
http://www.institutetmotmutor.se/seminarium-rattvisa-tillsalu#.ViY6SH7hDIU (senast besökt 2015-10-20). (Cit: IMM 2006).
Transparency International Corruption Perception Index 2014, se
http://www.transparency.org/cpi2014/results (senast besökt 2015-10-20).
(Cit: Transparency International Corruption Perception Index 2014)
23
Rättsfallsförteckning
NJA 2008 s 705
NJA 2008 s 812
NJA 2009 s 751
NJA 2012 s 307
24