Att finnas till i ur och skur” - LUP

Socialhögskolan
”Att finnas till i ur och skur”
En studie om familjehemssekreterares upplevelser och föreställningar
om avbrott i familjehemsplaceringar
Malin God & Matilda Liljenberg
Kandidatuppsats, SOPA63
VT2015
Handledare: Weddig Runquist
Abstract
Authors: Malin God and Matilda Liljenberg
Title: “Through thick and thin” A study about family home social workers experience and
conception of disruptions in family foster care.
Supervisor: Weddig Runquist
Assessor: Marcus Knutagård
The aim of this study was to examine family home social workers experience and conception
of unplanned as well as planned disruptions in family foster care. We also wanted to
investigate the main reasons of disruption identified by family home social workers, and how
they are managed. Another aim was to investigate how family home social workers work with
children, biological parents and foster parents post-disruption. Data was conducted during
seven semi-structured interviews with family home social workers from five municipalities in
the south of Sweden. In this study we used Social constructivism as a perspective to
understand the collected data, and the analysis is based on the concept of institutional logics
from the New Institutional Theory and Attribution theories. The Attribution theories describe
the cause of an event or behavior to help people understand the world. Overall we could
determine that unplanned disruption and relocation is a failure for all parties involved in a
foster care placement. In conclusion we found that matching is a crucial aspect in preventing
disruptions, and that poor matching are causing disruptions. Furthermore, adequate and
sustained communication between children, foster parents and social services plays a key role
in preventing as well as managing disruptions.
Key words: unplanned disruption, planned disruption, family foster care, family home
secretary.
2
Förord
Vi vill tacka alla för den hjälp och stöd vi fått i slutförandet av denna uppsats. Framförallt vill
vi tacka de familjehemssekreterare som hört av sig och deltagit i intervjuer till vår studie. Sist
men inte minst vill vi också tacka vår handledare Weddig Runquist för stort engagemang och
stöd under arbetets gång.
Helsingborg, maj 2015
Malin God
Matilda Liljenberg
3
Innehållsförteckning
1.
INLEDNING ................................................................................................................................................. 5
1.1 PROBLEMFORMULERING .......................................................................................................................................... 5
1.2 SYFTE OCH FRÅGESTÄLLNINGAR ............................................................................................................................. 7
1.3 AVGRÄNSNING............................................................................................................................................................ 8
2. FAMILJEHEMSVÅRDEN – EN BAKGRUND ............................................................................................ 9
2.1 DEN SOCIALA BARNAVÅRDEN .................................................................................................................................. 9
2.2 LAGBESTÄMMELSER OCH MÅLSÄTTNINGAR ......................................................................................................... 9
3. KUNSKAPSLÄGET...................................................................................................................................... 11
3.2 INTERNATIONELL FORSKNING............................................................................................................................... 13
4. TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER....................................................................................................... 16
4.2 ATTRIBUTIONSTEORIN ........................................................................................................................................... 18
5. METOD OCH METODOLOGISKA ÖVERVÄGANDEN ........................................................................ 20
5.1 Val av metod .............................................................................................................................................................20
5.2 URVALSPROCESS ...................................................................................................................................................... 21
5.3 GENOMFÖRANDE AV INTERVJUER......................................................................................................................... 21
5.4 METODENS FÖRTJÄNSTER OCH BEGRÄNSNINGAR .............................................................................................. 22
5.5 METODENS TILLFÖRLITLIGHET............................................................................................................................. 23
5.6 BEARBETNING OCH ANALYS AV MATERIALET ..................................................................................................... 24
5.7 ETISKA ÖVERVÄGANDEN ........................................................................................................................................ 25
5.8 ARBETSFÖRDELNING .............................................................................................................................................. 25
6. RESULTAT OCH ANALYS ......................................................................................................................... 26
6.1 FÖRESTÄLLNINGAR ................................................................................................................................................. 26
6.1.1 Beskrivning av oplanerade avbrott ............................................................................................................26
6.1.2 Beskrivning av planerade avbrott...............................................................................................................27
6.2 ERFARENHETER AV OPLANERADE OCH PLANERADE AVBROTT ....................................................................... 28
6.2.1 Orsaker.....................................................................................................................................................................28
6.2.2 Förekomst och instabilitet ..............................................................................................................................30
6.2.3 Problem och reaktioner ...................................................................................................................................31
6.2.4 Vad som händer sen ...........................................................................................................................................34
6.3 ATT FÖRHINDRA OPLANERADE AVBROTT ........................................................................................................... 36
6.3.1 Möte och relationers roll .................................................................................................................................36
6.3.2 Samsynslogik .........................................................................................................................................................37
6.3.3 Utbildning och stöd ............................................................................................................................................39
6.3.4 Att matcha rätt ....................................................................................................................................................40
6.4 SAMMANFATTNING INSTITUTIONELLA LOGIKER................................................................................................ 42
7. AVSLUTANDE DISKUSSION .................................................................................................................... 43
7.1 SLUTSATS .................................................................................................................................................................. 43
7.2 AVSLUTANDE REFLEKTIONER ............................................................................................................................... 45
REFERENSLISTA............................................................................................................................................. 46
BILAGA 1 INFORMATIONSBREV............................................................................................................... 50
BILAGA 2 INTERVJUGUIDE ......................................................................................................................... 51
4
1. Inledning
I Sverige finns det enligt Statistiska centralbyrån (2013) ungefär två miljoner barn (dvs. under
18 år ). Omkring 22 600 av dessa kan eller får inte av olika anledningar bo hemma hos sina
föräldrar (Socialstyrelsen 2014). När föräldrar eller vårdnadshavare brister i sitt
ansvarstagande för sina barn läggs ansvaret över på kommunen. ”Socialnämnden ska verka
för att barn och ungdom växer upp under trygga och goda förhållanden” (5 kap. 1 §
socialtjänstlagen [SoL] SFS 2001:453). Socialtjänstens ansvar är att åtgärda och
uppmärksamma utsatta barn och familjer och det är kommunerna som ansvarar för att barnet
får en god vård (Andersson & Sallnäs 2012; 6 kap. 1 § SoL). Begreppet utsatthet syftar på
barn och familjer som har en besvärlig social situation och levnadsförhållanden, och dessa
barn placeras i familjehem eller på institution med stöd av antingen SoL eller genom
tvångsomhändertagande enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga
(LVU).
Familjehem är den vanligaste placeringsformen i Sverige. Antalet familjehemsplaceringar i
Sverige har under det senaste årtiondet ökat, år 2004 var ungefär 10 900 barn placerade i
familjehem jämfört med 13 600 år 2013 (Socialstyrelsen 2014; Socialstyrelsen 2005;
Socialstyrelsen 2013). Familjehem är ett hem som på uppdrag av socialnämnden tar emot
bland annat barn för stadigvarande vård och fostran och där verksamheten utförs yrkesmässigt
(3 kap. 2 § socialtjänstförordning [SoF], SFS 2001:937). Familjehem tar emot barn under en
kortare eller längre period och huvudprincipen är i de allra flesta fall att barnet så snart som
möjligt ska återförenas med sina biologiska föräldrar (prop. 2002/03:53; Höjer 2012).
Det finns flera orsaker till att barn kan behöva placeras: omsorgssvikt hos föräldrarna, andra
allvarliga brister i hemmiljön eller barnets egna beteendeproblem är några faktorer som gör
att barn har rätt till eller behöver placeras externt, till exempel i familjehem (Skoog 2013;
Andersson & Sallnäs 2012). Placeringar kan ske med vårdnadshavares samtycke enligt SoL
eller utan samtycke enligt LVU.
1.1 Problemformulering
Alla placeringar i familjehem fullföljs inte och en del leder därför till något som vi i
föreliggande undersökning har valt att benämna som avbrott. Det finns ingen entydig
definition av avbrott utan det har getts många skilda innebörder (Jönson 1995). Avbrott kan
ske både planerat och oplanerat. En vanlig förekommande beskrivning av oplanerade avbrott,
som är dominerande inom forskningen, är Vinnerljungs et al. (2001) begrepp sammanbrott.
5
Författarna beskriver det senare som att vården avslutas oplanerat och plötsligt och på ett sätt
som det inte var tänkt från början eller planerat från socialtjänstens sida, dvs. att någon av
parterna avbryter placeringen och vården spricker. Detta leder antingen till en ny placering
eller att barnet flyttar tillbaka till sina biologiska föräldrar. Planerade avbrott avser planerade
flyttningar och byten av vårdmiljöer, barn som exempelvis flyttar från jourhem till ett mer
permanent familjehem eller återvänder hem till sina biologiska föräldrar (Skoog 2013).
Planerade avbrott både har och utstrålar en positiv intuition. Avbrottet är planerat av
socialtjänsten för att barnet ska få en bättre situation, exempelvis en mer stabil placering eller
återförening av syskon. Trots att avbrottet inte sker plötsligt, som vid ett oplanerat avbrott,
kan det ha en negativ påverkan på barnet eftersom även dessa avbrott innebär ett byte av
barnets hemmiljö. Med detta i åtanke har vi även ett intresse av att undersöka planerade
avbrott.
Att bo i familjehem ska ge barnen en tryggare och bättre uppväxt men avbrott är ofta ett
problem och något som kan leda till fler placeringsavbrott i framtiden. Stödet från samhället
till familjehem är idag inte tillräckligt, vilket leder till att situationen för placerade barn i
familjehem inte är så stabil som hade varit önskvärd (Socialstyrelsen 2012b). Oplanerade
avbrott är vanligt förekommande i socialt arbete och enligt Vinnerljung, Sallnäs och Kyhle
Westermark (2001) avslutas cirka 50 procent av alla familjehemsplaceringar inom fem år
genom sådana avbrott. Forskning kring avbrott i familjehemsplaceringar i Sverige är väldigt
begränsat. Utöver Vinnerljungs forskning (1996a; 1996b; 2001) har Skoog (2013) skrivit en
avhandling om förekomsten av instabilitet i samhällsvården för barn och hur de förstår och
upplever instabiliteten. Hennes studie visar att barn i olika åldrar upplever olika typer av
instabilitet och att svårigheter som barnen hade innan en placering i samhällsvård ofta
fortsätter efter att de blivit placerade. Slutsatsen är att effektiviteten i familjevården inte är
den allra bästa. Barnen i studien beskriver även en önskan efter stadiga och nära relationer
med vuxna och de har även en önskan om att känna sig hemma någonstans. Riskfaktorer för
sammanbrott är framför allt själva placeringsformen i familjehem men också asocialt
beteende hos tonåringen, psykiska problem och att barnet varit med om sammanbrott i
tidigare placeringar (Vinnerljung, Sallnäs & Kyhle Westermark 2001)
Skoog (2013) konstaterar vidare att planerade byten av vårdmiljöer inte är särskilt studerat
men i hennes studie framkom det att barn som många gånger hade varit med om planerade
byten i vårdmiljöer, upplevde det värre än oplanerade avbrott i vården. Barnen upplevde det
som svårt på grund av att de tvingades flytta från ett hem de trivdes i. Planerade byten av
6
vårdmiljöer kan ses som en instabilitet som är en integrerad del i samhällsvården vilket kan
vara ett skäl till att det inte finns mycket forskning om det och därför är en intressant aspekt
av familjevården att studera (ibid). Oplanerade avbrott visar på instabilitet i samhällsvården
och leder till att många barn får en instabil livssituation. Planerade byten av vårdmiljöer eller
oplanerade avbrott säger ingenting om insatsen har fått neutrala, positiva eller kanske t.o.m.
negativa effekter. Men det är ändå en viktig aspekt i hur utfallet av insatsen blir för den
kommun som är vårdansvarig (Vinnerljung, Sallnäs & Kyhle Westermark 2001).
De senaste åren har kritik riktats mot hur vården av unga har genomförts och fortfarande
genomförs från flera parter (Höjer 2012; Sallnäs 2012). Många som tidigare varit placerade i
familjehem har berättat om grava missförhållanden som vanvård, kränkningar och
misshandel. År 2006 tillsatte regeringen därför Vanvårdsutredningen med det uttalade syftet
att granska och kartlägga vanvård och övergrepp i samhällsvården. Utredningen visar i sina
betänkanden att det historiskt har funnits mycket vanvård och att tillsynen i samhällsvården
varit dålig och bristfällig (SOU 2009:99; SOU 2011:61). År 2010 startades
Upprättelseutredningen vars uppdrag var att ge förslag till “hur en upprättelseprocess för
enskilda som utsatts för övergrepp och vanvård i den sociala barna- och ungdomsvården
under perioden 1920-1980 kan utformas” (SOU 2011:9). I sistnämnda utredning framhålls,
att vanvård inte bara är ett historiskt problem, utan ett problem som alltjämt är pågående.
Ungefär en procent av de barn som placerades under 2008 och 2009 har utsatts för allvarliga
missförhållanden i sina vårdmiljöer. Den siffran handlar om kända fall och förmodligen finns
det ett stort mörkertal. Det som påvisas i Vanvårdsutredningen (SOU 2009:99) visar ingen
“generell giltig bild” av samhällsvården som helhet och det var inte heller utredningens
uppdrag. I sina placeringar har många barn haft det bra och mötts av kärlek, värme och god
omsorg (Höjer 2012; Sallnäs 2012).
Mot bakgrund av den allvarliga kritik som riktas mot den sociala barnavården är det därför
intressant att undersöka avbrott utifrån familjehemssekreterares perspektiv för att få en
kompletterande bild och förståelse av hur socialtjänsten hanterar detta problem. Vilken typ av
åtgärder vidtas för att förebygga avbrott i placeringar? Hur arbetar socialtjänsten med
planerade och oplanerade avbrott och vilka erfarenheter finns?
1.2 Syfte och frågeställningar
Syftet är att utifrån ett socialkonstruktivistiskt synsätt undersöka familjehemssekreterares
föreställningar och erfarenheter av planerade och oplanerade avbrott i familjehemsvården och
7
vad som enligt deras mening framstår som de huvudsakliga orsakerna till avbrotten samt hur
de hanterar dessa.
Syftesformuleringen kan brytas ned i nedanstående frågeställningar:
- Vilka föreställningar har familjehemssekreterarna om oplanerade och planerade avbrott?
- Vilka erfarenheter har de av avbrott i placeringar?
- Hur ser familjehemssekreterare på bakomliggande orsaker till avbrotten?
- Hur beskriver familjehemssekreterarna bemötandet av det placerade barnet,
familjehemsföräldrar och biologiska föräldrar vid avbrott?
1.3 Avgränsning
Studien avgränsas geografiskt till fem kommuner i södra Sverige.
8
2. Familjehemsvården – en bakgrund
I det här avsnittet ges bakgrund till den sociala barnavården, familjehemsvården och om lagar
och förordningar som reglerar familjehemsvården.
2.1 Den sociala barnavården
När barn placeras utanför det egna hemmet brukar det benämnas samhällsvård. Staten har via
kommunerna tagit över ansvaret för vårdnaden om barnen även om de biologiska föräldrarna
vanligtvis behåller vårdnaden om barnet (Andersson & Sallnäs 2012). Den sociala
barnavården har olika former. I Sverige kan unga som behöver få vård utanför det egna
hemmet placeras i jourhem, familjehem eller Hem för vård eller boende (HVB). Ett Jourhem
är ett hem som drivs av privatpersoner som vid återkommande tillfällen tar emot barn för
tillfällig och kortvarig vård (SoL 6:6). En placering i ett jourhem får inte vara längre än två
månader om det inte förekommer särskilda skäl. Ett HVB hem är en institution som bedrivs
av socialtjänsten. HVB hem kan drivas av kommuner, bolag, föreningar, stiftelser eller
enskilda individer och tar emot barn för stadigvarande vård och behandling. Idag sker en
privatisering av HVB-hem och allt fler hem drivs idag i privat regi (Socialstyrelsen 2012a).
Familjehem, dvs. privata hem som tar emot barn för vård och fostran, är den vanligaste
formen av placeringar. Familjehemmen utför uppdrag åt kommunen och drivs således av
“vanliga” personer (3 kap. 2 § SoF). Traditionen med familjehemsvården i Sverige är lång
och är en viktig del av samhällsvården. De ersätts med ett arvode som är av olika storlek
beroende på hur stort arbetet beräknas vara. Intentionen som lagstiftarna har haft under hela
1900-talet har varit att barn bör placeras på familjehem och inte på HVB-hem. I förarbetena
till 1982 års socialtjänstlag klargjordes att målet var att institutionsvården skulle minska och
att fler barn istället bör placeras i familjehem. Då ändrades också benämningen från fosterhem
till familjehem. Det blir idag allt svårare att hitta familjer som vill ta på sig uppdraget att bli
familjehem och samtidigt ökar barn som är i behov av en placering (Höjer 2012).
2.2 Lagbestämmelser och målsättningar
Den ursprungligasocialtjänstlagen (SFS 1980:620) antogs 1980 och trädde i kraft 1982 i
samband med socialtjänstreformen. SoL har allt sedan dess succesivt skärpts genom att nya
lagbestämmelser och principer har tillkommit och utvecklats. Socialsekreterarna i
myndighetsutövning har ett diskretionärt handlingsutrymme till följd av SoL:s karaktär som
ramlag, men omfattningen kan variera betydligt mellan olika kommuner (Åström 1988). Även
socialtjänstarbetet i övrigt bedrivs naturligtvis på varierande sätt ute i landets kommuner,
9
vilket gör att metoder för utredning och rekrytering av familjehem ser olika ut i olika
kommuner (Höjer 2012). I förarbetena till 1980 års lag framgår vilka principer som ska vara
vägledande för socialtjänstens arbete som helhet. De är principerna om helhetssyn, frivillighet
och självbestämmande, normalisering, kontinuitet, flexibilitet och närhet. Den överordnade
principen i socialtjänstlagen är principen om barnets bästa som ska vara central i allt arbete
och alla andra principer kan få stå tillbaka för barnets bästa (Socialstyrelsen 2012a).
Barn kan placeras i samhällsvård med beslut från antingen Socialtjänstlagen (SoL) eller
Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). I första hand ska barn placeras
och ges vård genom socialtjänstlagen. I SoL:s 6:e kapitel finns bestämmelser om vård i
familjehem. I SoL sjätte kapitel framgår det att:
Socialnämnden skall sörja för att den som behöver vårdas eller bo i ett annat hem än
det egna tas emot i ett familjehem eller i ett hem för vård och boende. Socialnämnden
ansvarar för att den som genom nämndens försorg tagits emot i ett annat hem än det
egna får god vård. Vården bör utformas så att den främjar den enskildes samhörighet
med anhöriga och andra närstående samt hemmiljön. (6 kap. 1 § SoL)
En placering enligt SoL är frivillig och sker efter samtycke av föräldrarna och när barnet är
över 15 år av barnet själv. En placering kan ske mot föräldrarna och barnets vilja om
socialtjänsten anser att barnet behöver vård på grund av brister i omsorgen eller om barnet
utsätter sin hälsa och utveckling för skada genom exempelvis beroendeframkallande medel
eller socialt nedbrytande beteende. Anses det då att barnet behöver vård men föräldrarna inte
samtycker är det möjligt att omhänderta barnet med tvång enligt 2–3 §§ LVU.
Oavsett vilka de legala grunderna för placeringen är ska familjehemmet vara noggrant utrett
och socialtjänsten ska ha godkänt att barnet får placeras i familjehemmet eller HVB-hemmet.
Vid val av familjehem ska man alltid försöka placera syskon tillsammans och även följa
SoL:s närhetsprincip, dvs. att barnet ska placeras så nära ursprungliga hemmet som det är
möjligt. Vid placering av ett barn ska det också först undersökas om barnet kan placeras hos
en släkting eller närstående till familjen vilket brukar benämnas nätverkshem (Socialstyrelsen
2012a; Höjer 2012). Målet med familjehemsplaceringarna är att de ska pågå under så kort tid
som möjligt och att barnen så snart det är möjligt ska återförenas med sina föräldrar igen
(Höjer 2012).
10
3. Kunskapsläget
I detta kapitel redogörs för tidigare forskning och annan kvalificerad kunskapsproduktion med
avseende på avbrott i familjehemsplaceringar. För det ändamålet har vi använt oss av Lunds
universitets olika databaser som LUBsearch, EBSCOhost, Libris, Lovisa och men även
Google Scholar. Vi har också sökt på Socialstyrelsens hemsida och studerat referenslistor på
de olika forskningspublikationer som vi har tagit del av. De sökord vi har använt oss av är
bland annat följande: ”Sammanbrott i familjehemsplaceringar”, ”avbrott i
familjehemsplaceringar”, ”disruption in fostercare”, ”social workers fostercare breakdown”.
Detta kapitel är uppdelat i rubrikerna nationell och internationell forskning. I redogörelsen för
det nationella kunskapsläget förekommer till viss del global forskning. Nedan görs en
genomgång av den svenska forskningen om avbrott i familjehemsplaceringar. Den svenska
forskningen är relativt begränsad medan internationell forskning har pågått i omkring 40 år
och är betydligt mer omfattande (Westermark Kyhle, Vinnerljung, Sallnäs 2002). Orientering
av det internationella kunskapsläget är naturligtvis inte fullständigt utan här berörs enbart en
viss del och med betoning på sådan forskning som anknyter till vår forskningsfråga.
Forskning om socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av avbrott i samhällsvården har
varit svårt att hitta i databaserna. Därför har vi valt att undersöka kunskapsläget av tidigare
forskning om avbrott i familjehemsplaceringar.
I svensk forskning används ofta termen Sammanbrott för att beskriva oplanerade avbrott i
familjehem, medan det i internationell forskning talas om service outcome eller fostercare
breakdown, vilket avser att säga något om i vilken utsträckning socialtjänsten genomför de
insatser för vilka de ansvarar. Ett sätt att värdera de insatser som socialtjänsten har ansvar för
är att undersöka i vilken omfattning de faktiskt genomför den service som de ansvarar över
(Vinnerljung, Sallnäs & Westermark 2001). Forskning kring sammanbrott baseras till största
del på barnvårdsakter, medan studier som utgår från andra källor är mycket begränsade i
Sverige. Ett annat svagt forskningsområde är planerade vårdbyten, vilket kan ses som ett slags
planerat avbrott. Det finns stora kunskapsluckor och mer forskning behövs inom dessa
områden (Skoog 2013).
3.1 Nationell forskning
En av de allra första svenska studierna om sammanbrott i familjehem är gjord av Håkan
Jönson (1995) på uppdrag av Socialstyrelsen. I studien undersöktes andelen placeringar som
bryter samman samt förekomsten av faktorer som antogs ha en koppling till ett ökat antal
11
sammanbrott. Studien omfattade 141 akter med lika många barn och med totalt 189
placeringar. Barnen var placerade under år 1988 och 1989 och har följts under cirka fem år.
Resultaten visade att 43 procent av barnen hade varit med om minst ett avbrott under den
undersökta femårsperioden och av det totala antalet undersökta placeringar var det 44 procent
som avslutades i oplanerade avbrott. Resultatet antydde att det fanns en ökad risk för
oplanerade avbrott om barnet före placeringen påvisat beteendeproblem. Detta är något som
har bekräftats i Sinclair, Wilson & Gibbs (2005) undersökning, där de undersökt omkring 600
barn och medhavande fosterföräldrar och socialarbetare, under en period av 14 månader för
att studera varför vissa placeringar är framgångsrika medan andra inte är det. Jönsons (1995)
studie visade att barnets ålder också var en avgörande faktor; äldre barn tenderade att ha en
högre sammanbrottssekvens. Risken var likaledes större om barnet hade varit placerat sen
tidigare. Jönsson (1995) för även en diskussion där han ifrågasätter om oplanerade avbrott
enbart är negativt. Han lyfter fram forskning som påvisar argument både för och mot, bland
annat Hansson och Knutssons (1987) studie Åtgärd familjehemsplacering. Sistnämnda
forskare har intervjuat ungdomar som varit med om oplanerade avbrott där flertalet tyckte att
det var bra att placeringen avbröts då nästa placering blev bättre. Jönson (1995) framhåller
vidare, att det är omständigheter som hör samman med barnet och placeringen som är
avgörande om det oplanerade avbrottet tyder på ett misslyckande eller ej.
Bo Vinnerljung är professor i socialt arbete med fokus på utsatta barn och den sociala
barnavården. Genom åren har han genomfört ett flertal olika kvantitativt inriktade studier om
familjehemsvården, bland annat om hur fosterbarnen har det som vuxna efter sina placeringar
(Vinnerljung 1996;1996a). Han har tillsammans med Sallnäs och Westermark Kyhle (2001)
gjort en studie om sammanbrott i tonårsplaceringar, som visar på omfattande problem i den
sociala barn och ungdomsvården. Deras undersökning visar att oplanerade avbrott
(sammanbrott) är en relativt vanlig företeelse och att det finns ett flertal faktorer som kan öka
risken för detta. Dessa kan bland annat vara placeringsformen, asocialt beteende och psykiska
problem hos barnen. Om flera riskfaktorer förekommer tillsammans ökar de risken för ett
oönskat resultat.
Återplaceringar av barn i samhällsvård är en del av de planerade avbrotten. Om detta har ett
forskarlag skrivit två artiklar (Vinnerljung, Öman & Gunnarsson 2004; Vinnerljung, Hjern &
Öman 2004). Resultaten visar att återplaceringar är vanligt bland framför allt tonåringar men
också om vårdperioden varit kort. Deras studier förstärker också bilden av tonåringar i dagens
12
samhällsvård, nämligen att många flyttas runt och har haft fler än en placering (Vinnerljung,
Öman & Gunnarsson 2004). Barn som flyttas runt mellan olika familjehem och sina
biologiska föräldrar benämner Sinclair, Wilson & Gibbs (2005) för serial parenting. De
menar att serial parenting leder till instabilitet i vården men att detta är något som är svårt att
undvika då det finns en moralisk syn om att barn ska bo med sina biologiska föräldrar.
Socialstyrelsen (2012b) har undersökt förekomsten av oplanerade avbrott i
familjehemsplaceringar bland yngre barn och barn som varit långvarigt placerade. Långvarigt
placerade barn är de som bodde i familjehem när de var tolv år gamla och som bott där mer än
fyra år. Resultatet visar att cirka 25 procent av placeringarna avbröts i förtid. Det var mer
vanligt med avbrott bland långvariga placeringar än bland de yngre barnen, 24 respektive 13
procent. I 45 procent av fallen var det familjehemsföräldrarna som tog initiativet till att
avsluta placeringen och bland de yngre barnen var det även vanligt att deras biologiska
föräldrar tog initiativ till detta. De långvarigt placerade barnen hade i genomsnitt bott i
familjehemmet under tio år vid avbrottstillfället, medan tiden för de yngre barnen i
genomsnitt uppgick till fem månader. Avbrotten tenderade att öka om barnet hade
beteendeproblematik eller tidigare hade varit med om avbrott (ibid).
Skoog (2013) har i sin avhandling undersökt instabilitet i den offentliga vården för barn med
avseende på både planerade och oplanerade avbrott. I avhandlingen används dock termerna
sammanbrott och planerade byten av vårdmiljöer. Undersökningen är gjord i två delstudier
där den ena omfattar en granskning av socialtjänstakter i Västernorrlands län och den andra
intervjuer med tolv barn som har upplevt avbrott i placeringarna. Resultatet visar att barn i
olika åldersgrupper är med om olika typer av instabilitet. Oplanerade avbrott är vanligast
bland tonåringar medan barn i förskoleåldern oftare utsätts för planerade avbrott. Utifrån hela
åldersgruppen avslutar två av tre barn sina placeringar på grund av instabilitet och avbrott.
Skoog (2013) skriver om konsekvenser som denna typ av avbrott får utifrån ett
barnperspektiv, där barnets relation till vårdnadsgivaren är avgörande för hur svårt de
upplever flytten
3.2 Internationell forskning
I Danmark har det genomförts en större forskningsstudie om sammanbrott i samhällsvården
av Tine Egelund et al. (2010). Studiens övergripande syfte var att undersöka förekomsten av
avbrott i ungdomsplaceringar både med avseende på familjehem och andra institutionella
miljöer. Forskarlaget menar att perspektivet på samhällsvården behöver utvecklas och det
13
behöver finnas en helhetssyn på avbrott i familjehem. Det finns flera olika faktorer på olika
samhällsnivåer som bidrar till kvaliteten på ungdomarnas placeringar. I studien framkommer
bland annat att strukturella och politiska förhållanden påverkar stabiliteten i placeringar. Hög
personalomsättning och många byten av socialarbetare för barnen påverkar stabiliteten
negativt (Ward 2009; Rostill-Brokes et al. 2010). Brist på tid och begränsade resurser leder
till att många placeras akut och utan ordentlig förberedelse och utredning, vilket är något som
socialarbetarna upplever som ett problem och dilemma i sitt arbete (Egelund et al. 2010).
Brown och Bednar (2006) har gjort en studie om familjehemsföräldrars syn på avbrott i
placeringar där de har intervjuat 63 familjehemsföräldrar. De lyfter fram två faktorer som
bidragande till att det blir avbrott i placeringar: brist på information om barnet från
socialtjänsten inför en placering och bristfälligt stöd under placeringen. I studien framkommer
det även att familjehemsföräldrarna upplever att orsaken till instabilitet är dåliga matchningar
och att familjehemmen inte kan tillgodose barnens behov. Goda matchningar är något som
även Sinclair, Wilson & Gibbs (2005) tydliggör som viktigt. Författarna menar att avbrott inte
bara beror på barnet och familjehemmet som enskilda individer, utan också hur de interagerar
och fungerar tillsammans. Matchning, tillpassning och affinitet är relaterade till avbrott och
utfall i placeringar. Matchning handlar om hur barnet och familjehemsföräldrarna matchar
tillsammans och tillpassning hur barnet anpassar sig till hur familjen gör saker och hur det
kommer överens med familjemedlemmarna. Till sist berörs frågan om affinitet, hur och om
barnet känner samhörighet med alla i familjen (ibid).
I intervjuer med professionella i Egelund et al. studie (2010) framgår det att relationen med
den unge är central och viktig för att kunna uppnå en bra placering. Ungdomarna tycker dock
sällan att bra relationer till de professionella hinner utvecklas och ser därför inte dessa
förhållanden som viktiga för att det ska kunna bli en bra placering. Helen Rostill-Brokes et al.
(2010) försöker förstå barnens, fosterföräldrarnas och socialarbetarnas erfarenheter av avbrott
i familjehem. De har i studien pratat med 21 barn, deras socialarbetare och
familjehemsföräldrar om deras erfarenhet av avbrottet. Vid placering av ungdomar upplevde
socialarbetarna ett dilemma. De förväntades ge och leva upp till idealet att ge vård efter
ungdomarnas behov när de i själva verket arbetade i en verksamhet med begränsade resurser.
Socialarbetarna lyfter även fram att de känner sig klandrade och maktlösa när en placering
slutar i avbrott (Rostill-Brokes et al. 2010).
14
Ward (2009) undersöker barns erfarenhet av instabilitet i placeringar och har gjort en
longitudinell studie, där hon följt 242 barn som varit placerade i familjehemsvård i mer än 12
månader. Ward menar att planerade avbrott kan vara både positiva och negativa för de
placerade barnen. Positiva i den bemärkelsen att det kan leda till en mer stabil placering, att
barnen placeras med sina biologiska syskon eller fosterföräldrar de passar bättre med. Ward
(2009) menar dock att avbrott och omplaceringar även kan vara negativa om de görs för att
exempelvis frigöra en dyr resurs för någon annan ungdom. Risken kan också vara att barnet
hamnar i en period av limbo, där barnet ständigt flyttas runt istället för att hamna i en varaktig
och stabil placering. Även om planerade avbrott och omplaceringar inte är lika förödande som
oplanerade avbrott, så är frekventa omplaceringar och avbrott, oavsett bakomliggande
orsaker, inte till gagn för ungdomar och inte utan negativa konsekvenser (Ward 2009). I både
lagstiftning och praktik finns det ett antagande om att barn mår bäst av att bo med sina
biologiska familjer (Ward 2009). Ward och likaså Sinclair, Wilson & Gibbs (2005) menar att
instabiliteten i familjehemsvården till viss del kan vara en konsekvens av detta. För att när
barn placeras i familjehem är planen att det ska vara temporärt och med målsättningen att
barnet ska kunna återvända hem så fort som möjligt.
15
4. Teoretiska utgångspunkter
Denna studie har ett socialkonstruktivistiskt perspektiv. Perspektivet genomsyrar hela studien,
från val av metod till tillvägagångssätt och syn på individen och kunskap.
Socialkonstruktivism innebär enkelt uttryckt ett ifrågasättande av till synes självklara
förgivetantaganden. En utgångspunkt är att ”verkligheten” är socialt konstruerad (Sahlin
2013). Forskaren har inga universella förklaringsanspråk på ”verkligheten” (Agevall 2012).
Socialkonstruktivism är ett kritiskt perspektiv och en grundläggande princip är att inte
godkänna det naturliga i sociala fenomen. Under den till synes naturliga ytan på företeelser
finns det komplicerade sociala och mänskliga intressen och påverkan (Wenneberg 2001). Det
går inte att skildra eller komma åt verkligheten direkt utan all kunskap är socialt konstruerad
(Sahlin 2013). Mot den bakgrunden är det relevant att undersöka en grupps bild av, perspektiv
på eller tal om ett visst fenomen, till exempel familjehemssekreterares syn på vad som enligt
deras uppfattning är att se som ett ”planerat” respektive ”oplanerat” avbrott av ett barns
vistelse i familjehemmet. Verkligheten är inte vad den först ser ut att vara på ytan.
Socialkonstruktivism bjuder in till att studera saker och ting på ett annorlunda sätt
(Wenneberg 2001). De teoretiska utgångspunkterna vi har i vår studie är begreppet
institutionella logiker i nyinstitutionalism och attributionsteorier. Vi vill undersöka
familjehemssekreterares erfarenhet och hantering av avbrott. Institutionella logiker har som
mål att förklara organisatoriska beteenden, föreställningar och handlingar. Därför tycker vi att
begreppet institutionella logiker är lämpligt att använda i vår studie. I en analys kan begreppet
användas för att förstå meningen som individer i en organisation förser sina handlingar med
(Thornton & Ocasio 2008). Valet av attributionsteori växte fram efter genomgång av vårt
material där vi såg att många respondenter beskrev avbrott som ett misslyckande.
Attributionsteorier är användbara för att ge en förklaring till varför en händelse sker. För att
förstå varför respondenterna beskriver avbrott som ett misslyckande och andra orsaker på
avbrott känns valet av attributionsteori relevant.
4.1 Institutionella logiker
Institutionella logiker är ett begrepp inom Nyinstitutionalism eller nyinstitutionell teori som
den också benämns. Teoribildningen uppstod på 1970-talet i USA som ett alternativ till den
dominerande synen att teknologi, resurser och rationella anspråk är centralt i relationen
mellan organisationen och dess omgivning. I det nyinstitutionella synsättet betonar istället det
ömsesidigt sociala och kulturella beroendet mellan organisationen och omgivningen och
16
framhäver legitimitet och meningssammanhang. År 1977 publicerade John Meyer och Brian
Rowan artikeln Institutionalized organizations: Formal structure as myth and ceremony,
vilken brukar ses som starten på den nya teoribildningen (Johansson 2002). Inom teorin finns
det många olika analytiska begrepp men för att förstå vårt material har vi valt att använda oss
av institutionella logiker.
Institutionella logiker är vedertagna föreställningar och organiserade principer som både är
handlingsinriktade konkreta praktiker och symboliska konstruktioner (Linde 2013). Friedland
och Alford (1991) ser institutionella logiker som socialt konstruerade mönster av materiella
praktiker, antaganden, värderingar och trosföreställningar. Dessa används av människor och
organisationer för att producera och reproducera sin materiella tillvaro, organisera tid och rum
och det ger den sociala verkligheten en mening. Institutionella logiker är också källor till
legitimitet och ger en känsla av ordning och kontinuitet när de bland annat kommer till en
individs upplevelser och möjlighet till att agera självständigt och utifrån egen vilja. Logiker är
något de tror på och har antagit för att nå institutionens mål. Ett av huvudantagandena i
institutionell teori är att värderingar, intressen, identiteter och antaganden om organisationer
och personer, är inbyggda i de rådande institutionella logikerna. Det gör att en medarbetare i
en organisation vet hur de ska göra och arbeta för att nå målen. Beslut och utfall i
organisationen beror på samverkan mellan individens egen kapacitet och möjlighet till
inverkan och den institutionella strukturen. Rådande institutionella logiker både begränsar och
möjliggör hur organisationerna och individerna arbetar i det dagliga arbetet. Institutionella
logiker kan jämföras med underliggande principer som påverkar en organisations handlingar.
Organisatoriska beteenden beror alltså främst på de institutionella logiker som finns
(Thornton & Ocasio 2008).
Glynos (2008) delar in institutionella logiker i tre grupper: politiska, sociala och
fantasmatiska. De politiska logikerna är den förståelse som finns för den historiska
utvecklingen i en organisation och hur händelser sker och förändras. De sociala logikerna
däremot är de normer, regler och uttalade och outtalade principer som de underliggande
principerna består av och vad som kategoriserar organisationer. Den ger normer och outtalade
regler mening. Fantasmatiska logiker används för att förstå varför och hur händelser sker. Då
ser man på förklaringar och anledningar som ligger bakom en viss händelse medan den
politiska logiken ser till själva händelsen som helhet (ibid).
17
Det kan finnas flera konkurrerande institutionella logiker i en och samma verksamhet.
Konkurrerande logiker kan vara en förklaring till institutionell förändring och social
utveckling. Utifrån vårt material skulle två konkurrerande logiker exempelvis kunna vara
logiken om resurser och logiken att alltid arbeta för principen om barnet bästa (Thornton &
Ocasio 2008). Många organisationer är öppna, det vill säga, att människor kommer och går.
Därmed sker det ständigt en kommunikation med omgivningen och det gör att det i
organisationen kan finnas flera institutionella logiker. Detta kan leda till en liten grad av
osäkerhet och det kan i en del fall inte vara självklart över vilken logik som är, ska eller bör
användas (Linde 2013).
4.2 Attributionsteorin
Fritz Heider (1958) är den person som sägs ha lagt grunden till attributionsteorins framväxt i
boken The Psychology of Interpersonal Relations. Utifrån hans observationer har sedan ett
antal attributionsteorier utvecklas (Angelöw & Jonsson 2000). Angelöw & Jonsson (ibid.)
beskriver Attributionsteorier som kognitiva teorier som handlar om hur vi människor kommer
till insikt om oss själva och andra. Detta görs genom att människor förklarar situationer eller
andras beteende med orsaker och motiv för att få en mer sammanhängande bild av
verkligheten. Denna process brukar kallas för attribution, att man till vardags tillskriver
människor identitet, egenskaper och orsaker bakom beteendet. Exempelvis om en person
tilltalar dig snäsigt så funderar du kring varför han eller hon var otrevlig. Är hon allmänt
otrevlig av sig eller har det hänt något annat som orsakat denna vresighet? Processen grundar
sig i att vi människor lättare vill kunna förstå vår verklighet och göra den mer förutsägbar.
Om vi vet orsaken till det som händer så kan vi förutse kommande företeelser av liknande
slag och får således en ökad kontroll för vad som kommer att ske. Förklaringarna som vi
tillskriver olika personers beteenden påverkar också vårt eget beteende. I exemplet ovan
handlar vi olika gentemot personen beroende på förklaringen på hennes beteende (Angelöw &
Jonsson 2000; Lundh, Montegomery & Wearn 1992).
Självbetjänande attributionsfel eller Hedonic bias innebär att människor vanligen attribuerar
positiva händelser till sig själva och misslyckande till orsaker som är externa (Weiner 1999).
Om någon exempelvis skriver en tenta och klarar den vill denne gärna förklara det med att
han eller hon är smart men om personen misslyckas är det bekvämt att skylla på provets
uppbyggnad eller att läraren hade ställt upp för hårda krav. Weiner (1999) menar att detta kan
kopplas till Pleasure-and pain-principen. Genom att attribuera framgångar till sig själv
förstärks den egna självbilden och på samma sätt försvarar man egot genom att förklara
18
misslyckande med yttre faktorer. Heider (1958) beskriver detta som egocentrisk attribution
som innebär att människor attribuerar misslyckande till att man inte ville, inte försökte, eller
på omgivningen istället för på själva förmågan. Detta görs som sagt eftersom det förra inte
påverkar självkänslan medan det senare gör det. Heider diskuterar vidare attribution av
framgång och attribution av misslyckande. Om det endast är en person av många som når
framgång eller misslyckande tillskrivs det nämnda person. Om det däremot är många eller alla
i en stor grupp som når framgång eller misslyckande, attribuerar vi framgången eller
misslyckandet till själva uppgiften eller omgivningen.
19
5. Metod och metodologiska överväganden
I detta kapitel redogör vi bland annat för val av metod, urvalsprocessen och tillvägagångssätt
vid exempelvis insamling av empirin. Vidare belyser vi vissa metodologiska och
forskningsetiska överväganden samt studiens tillförlitlighet.
5.1 Val av metod
Valet av metod hänger samman med syftesformulering och frågeställningarnas utformning.
Kvalitativa studier används när målet bland annat är att förstå eller undersöka människors
upplevelser och erfarenhet av olika fenomen (Bryman 2008). Vi har valt en kvalitativ
forskningsansats, eftersom vi anser att den bäst svarar mot vårt syfte och våra
frågeställningar.
Till skillnad från kvantitativa studier, som fokuserar på att mäta, är den kvalitativa forskaren
mer intresserad av att tolka, beskriva och förklara (Bryman 2008). I kvalitativ metod är den
kunskapsteoretiska ståndpunkten tolkningsinriktad och då ligger tyngden på att förstå den
sociala verkligheten och hur personer i en specifik miljö tolkar denna (Bryman 2008). I den
kvalitativa intervjun är målet att försöka förstå ett fenomen ur respondenternas synvinkel,
eller undersöka föreställningar av sociala problem osv. (Kvale & Brinkman 2009). Med en
kvalitativ metod får du därför möjlighet att undersöka fenomen som är svåra att uppfatta
direkt, som exempelvis känslor, tankar, uppfattningar, intentioner och hur samhällsfenomen
opererar. Detta är en av metodens stora fördelar och bra om du är intresserad utav den typen
av empiri (Ahrne & Svensson 2008).
Utifrån vårt syfte att förstå familjehemssekreterares erfarenheter, bemötande och
föreställningar av avbrott i familjehem har vi gjort semistrukturerade intervjuer med
familjehemssekreterare på deras respektive socialtjänstkontor. Genom att göra
semistrukturerade intervjuer är det möjligt att få en bredare bild med rikare nyanser och
dimensioner än när intervjun är gjord utifrån strukturerade frågeformulär (ErikssonZetterquist & Ahrne 2011). Den här formen av intervjuer valdes för att kunna utgå från
samma frågor, formulerade i en intervjuguide, till alla respondenter men ändå kunna ställa
följdfrågor. I en semistrukturerad intervju finns det möjlighet till en högre grad av flexibilitet
med möjlighet att ställa nya frågor, angripa nya ämnen och perspektiv under intervjuns gång
(Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2011).
20
5.2 Urvalsprocess
Vilket urval som behöver göras i en studie är helt beroende av vilket syfte och
forskningsfråga den har. För att få en hög trovärdighet i studiens resultat är det viktigt att
redogöra för hur urvalet av undersökningspersoner har gjorts (Eriksson-Zetterquist & Ahrne
2010). I denna studie har vi haft sju semistrukturerade intervjuer med sex
familjehemssekreterare och en barnsekreterare från fem olika kommuner.
Urvalet är målstyrt, eller selektivt som det också brukar benämnas, vilket innebär ett
strategiskt och icke-slumpmässigt urval. Detta används när avsikten är att försöka skapa
kongruens mellan urvalet och de forskningsfrågor studien har. Urvalsmetoden används även i
det fall forskaren vill intervjua människor som bedöms vara relevanta för att få svar på de
övergripande frågeställningarna (Bryman 2008). Valet av familjehemssekreterare är naturligt,
eftersom det är denna professions erfarenheter och föreställningar om avbrott som vi avser att
undersöka. Snöbollsurval är ett angreppssätt inom målstyrt urval som innebär att forskaren via
tips och rekommendationer från till exempel intervjupersoner letar sig fram till andra personer
som kan vara lämpliga forskningspersoner att tillfråga. En variant av denna urvalsmetod
använde vi för att få kontakt med några av respondenterna via enhetschefer på
familjehemsenheterna som därefter vidarebefordrade våra förfrågningar till
familjehemssekreterarna.
Den ursprungliga tanken var att söka oss till sex kommuner i södra Sverige. Urvalet av dessa
gjordes utifrån Socialstyrelsens (2014) statistiksammanställning om antalet påbörjade
heldygnsplaceringar bland sydsvenska kommuner år 2013. Utifrån denna lista valdes tre
kommuner som hade det minsta antalet placeringar i procent per 1000 barn och tre kommuner
som hade flest. Tanken med detta var att det skulle vara intressant att se om det fanns någon
skillnad i deras erfarenheter av avbrott i familjehem.
Arbetet med att rekrytera familjehemssekreterare att delta som forskningspersoner inleddes
med telefonsamtal och utskick av informationsbrev via mejl. Familjehemssekreterarna var
många gånger svåra att nå och många samtal krävdes innan vi fick svar. På grund av tidsbrist
tackade några familjehemssekreterare nej och i det läget kontaktades slutligen två kommuner
till. Urvalet av dessa senare kommuner gjordes utifrån tillgänglighetsprincipen.
5.3 Genomförande av intervjuer
Som framgår ovan har vi genomfört sju enskilda intervjuer i totalt fem kommuner. I två av
dessa deltog vardera två respondenter men i övriga enbart en per kommun. Att det blev två
21
från dessa beror på att de erbjöd sig att ställa upp med två respondenter som vi valde att tacka
ja till. Samtliga intervjuer genomfördes på familjehemssekreterarnas arbetsplats, antingen på
deras kontor eller i ett samtalsrum.
Fyra av intervjuerna delade vi upp mellan oss på grund av tidsbrist, medan resterande tre
intervjuer genomfördes av oss tillsammans. Under intervjuerna som gjordes tillsammans
turades vi om att ha huvudansvaret. Den som hade det huvudsakliga ansvaret ledde intervjun
medan den andra koncentrerade sig på att ställa följdfrågor. Detta var något som respondenten
informerades om innan intervjun påbörjades för att undvika konfundering. Respondenterna
informerades muntligen om anonymisering av respondenternas och kommunens namn samt
att de när de som helst kunde avböja att besvara en viss intervjufråga. Samtliga respondenter
godkände att intervjun spelades in och intervjuerna varade omkring 45 minuter.
Inför våra intervjuer utformade vi en intervjuguide utifrån våra frågeställningar.
Intervjuguiden kan ses som ett stöd under intervjun, frågorna som ska ställas är formulerade
på förhand men ordningen för hur frågorna ställs i själva intervjusituationen kan komma att
variera. I två av intervjuerna hade respondenterna inte arbetat i verksamheten särskilt länge,
mellan två till fyra månader och i dessa intervjuer fick frågorna till viss del anpassas och av
naturliga skäl kunde inte alla besvaras fullt ut. Utöver detta var det inget större oförutsett som
inträffade utan resterande intervjuerna fortlöpte som planerat.
5.4 Metodens förtjänster och begränsningar
Semistrukturerade intervjuer används i stor utsträckning vid intervjuer i kvalitativt inriktad
forskning, då den har många fördelar men också vissa svagheter. En fördel är att forskaren
kan vara mer flexibel och undersökningens fokus kan anpassas efter de ämnen som dyker upp
under intervjuns gång (Bryman 2008).
De begränsningar som finns i en intervjusituation är att mötet vare sig är symmetriskt eller
spontant, eftersom det är intervjuaren som söker information av respondenten. Situationen
kontrolleras och definieras av forskaren (Kvale & Brinkman 2009). Det är forskaren som
bestämmer frågorna och kan påverka respondenten, eller som sociologen Marie Carlson
(2002) skriver i sin avhandling: ”… den reciprocitet1 som presenteras från intervjusituationer
är trots allt högst selektiv i den meningen att det är forskaren som väljer utsnitt och
sammanhang”. En intervjusituation innebär alltid en social relation där forskaren och
respondenten skapar en berättelse tillsammans. I intervjusituationens struktur finns det olika
1
Ömsesidighet (Nationalencyklopedin)
22
förväntningar inbäddade och forskaren måste därför försöka förstå och reflektera över den
sociala relationen i intervjusituationen och innebörden av sin egen närvaro. Både forskaren
och respondenten deltar i berättandet och båda påverkas av berättelsens innehåll (Carlson,
2002). Under intervjun skapar parterna därmed en gemensam kunskap, vilket enligt Carlson
(2002) är ”en ständig kritisk påminnelse om att data inte enbart ’samlas in’ utan snarare
’produceras’ av forskare och beforskade” (s.54).
5.5 Metodens tillförlitlighet
I forskning krävs det att undersökningen har en viss grad av reliabilitet och validitet för att
den ska ha en god kvalitet. Validitet hänvisar till studiens trovärdighet och öppenhet. Det
handlar om studiens giltighet och om metoden undersöker det som den påstås undersöka.
Reliabilitet handlar om hur pålitlig och tillförlitlig studien är. Tillförlitligheten hör samman
med möjligheten till få samma resultat med oförändrad undersökningsmetod vid en annan
tidpunkt (Bryman 2008). Begreppen har dock fått stark kritik inom den kvalitativa
forskningen eftersom de är svåra att tillämpa i kvalitativa studier (Ryen 2004). Ryen (2004)
skriver att Lincoln och Guba därför har utvecklat fyra andra kriterier att använda vid
bedömning av kvaliteten i kvalitativ forskning:
Pålitlighet
Diskuterar studiens tillförlitlighet och om den undersöker det den påstås
undersöka
Diskuterar om det är möjligt att generalisera studien till andra sociala
miljöer
Diskuterar om en likadan studie kan få samma resultat
Konfirmerbarhet
Ifrågasätter studiens objektivitet och neutralitet
Trovärdighet
Överförbarhet
Det viktigt att överrensstämmelsen är god mellan de iakttagelser som forskaren gör och de
teoretiska begrepp denne utvecklar för att skapa trovärdighet i en studie (Bryman 2008).
Överförbarhet har vi uppnått genom att ha utförliga beskrivningar om studien i detta kapitel
under urval och genomförande. Genom noggranna beskrivningar får läsaren information för
att själv kunna avgöra om resultatet kan överföras till andra miljöer. Pålitlighet handlar om
det är möjligt att replikera studien och få samma resultat och om forskarens dokumentation av
data och metod. Det är omöjligt att replikera vår studie och få samma resultat eftersom den är
gjord i en social miljö som ständigt är under förändring (Ryen 2004). Det går inte att frysa
sociala människor och miljöer och därför kan resultaten aldrig bli desamma. För att öka
pålitligheten spelades intervjuerna in och transkriberades. Används inte bandspelare under
23
intervjun blir tillförlitligheten i studien låg (Bryman 2008). Konfirmerbarhet används istället
för de traditionella begreppen objektivitet och neutralitet. Vi beaktar detta genom att redovisa
hur studien har genomförts. Det är dock svårt att påvisa och något som alltid kommer vara ett
föremål för diskussioner vid kvalitativa undersökningar (Ryen 2004).
5.6 Bearbetning och analys av materialet
Efter att empirin har samlats in ska den analyseras. Studiens empiri består av sju intervjuer.
Intervjuerna har spelats in på diktafon och därefter transkriberats ordagrant. Eftersom vi har
genomfört transkriberingen själva har vi fått en god helhetsbild över vårt material, idéer över
hur det kan tolkas och redan då fått en bra bild över vad i materialet som var viktigt för vår
analys. I denna studie har vi gjort en kvalitativ innehållsanalys som syftar till att beskriva och
tolka textinnehåll. Detta kan göras på två nivåer. Det första och även vanligaste är att se till
den bokstavliga betydelsen av analysmaterialet, dvs. det manifesta. Det andra
tillvägagångssättet är att man analyserar det latenta alltså den underliggande meningen av
materialet. En manifest innehållsanalys syftar till vad som sägs och det latenta till hur det
sägs. I vår studie har vi huvudsakligen analyserat det manifesta innehållet men till viss del
även det latenta. Därför är vårt val av en innehållsanalys lämpligt (Lindgren 2011).
Som ett led i analysen har vi kodat och tematiserat intervjumaterialet. Kodning står för en del
av analysen och efter kodningen behöver forskaren fortfarande tolka materialet, vilket kan
göras genom att fokusera på betydelsen av materialet som har kodats och beskriva kopplingar
mellan koder (Bryman 2008). För tolkning av materialet har vi använt våra analytiska begrepp
institutionella logiker och attributionsteorier. Vid arbetet med kodning och tematisering läste
vi igenom materialet var för sig för att sedan tillsammans jämföra vad vi kommit fram till
enskilt. Vi arbetade tillsammans fram olika teman. Berörda citat lyftes sedan ut och
placerades under respektive tema med olika färger för var intervju. Vi sammanfattade därefter
varje tema muntligt och citat som berörde det centrala innehållet valdes ut till analyskapitlet.
I resultat- och analyskapitlet återges olika citat från intervjuerna. Detta görs i syfte att belysa
och tydliggöra de teman som vi har kunnat identifiera, skapa en helhetsbild och levandegöra
framställningen genom att själv låta respondenterna komma till tals. Att ha med citat i
analysen förstärker också undersökningens tillförlitlighet (Ryen 2004), samtidigt som läsaren
själv kan göra egna tolkningar i förhållande till våra egna. När delar av ett uttalade har tagits
bort används denna markering: (---). Citaten i analysen har försiktigt redigerats utan att
innehållet har förändrats. Att läsa ordagranna transkriberingar och talspråk är svårt och därför
24
gjorde vi citaten mer läsvänliga genom att tagit bort upprepningar och stryka icke verbala
uttryck som exempelvis ”va” och ”ehh”.
5.7 Etiska överväganden
I utförandet av alla forskningsstudier är det viktigt att vara noggrann med forskningsetiken
och de etiska övervägandena. Forskningsetik handlar om relationen mellan forskaren och de
deltagande personerna i studien. Vid forskning som handlar om människor och relationer
mellan människor blir etiska frågor alltid aktuella. De etiska frågorna handlar om hur du ska
handla moraliskt rätt och gott (Ahrne 2011). Under forskningsprocessen har vi beaktat
Vetenskapsrådets (u.å.) fyra forskningsetiska principer: informations-, konfidentialitets-,
samtyckes- och nyttjandekravet. Principerna har tillämpats på följande sätt under
forskningsprocessen:
Information om studiens syfte har skickats ut på mejl i form av ett informationsbrev till
tänkbara intervjupersoner (bilaga 1). I detta brev upplystes de om deras frivilliga deltagande
samt om avidentifieringen av namn i den färdiga uppsatsen. Innan intervjuerna påbörjades
påmindes de om de forskningsetiska principer som tillämpas. I efterhand beslöt vi oss för att
ge respondenterna fiktiva namn och kommunerna likaså. Vid transkribering har vi använt oss
av fiktiva bokstäver och sett till att ingen utomstående har kommit åt vårt material. För att
uppfylla nyttjandekravet har vårt material endast använts för att färdigställa uppsatsen.
Samtliga ljudfiler och intervjuutskrifter kommer att destrueras när uppsatsen är examinerad.
5.8 Arbetsfördelning
Under arbetets gång har vi arbetat i varsin dator i Google docs. Google docs är en kostnadsfri
tjänst som Google erbjuder där man kan dela och skriva i samma pågående dokument. De
större och mer omfattande delarna av uppsatsen, exempelvis problemformulering, resultat och
analys samt slutdiskussion, har vi arbetat med tillsammans medan mindre delar som
exempelvis olika delavsnitt i metodkapitlet har delats upp och skrivits av oss var för sig. Allt
material är dock genomarbetat av oss båda och där vi givit varandra återkoppling på varandras
texter. Flertalet intervjuer har genomförts tillsammans, förutom i två kommuner där vi var
tvungna att dela upp oss för att hinna med att göra intervjuerna. Transkriberingen delades upp
mellan oss och där vi gjorde hälften var. Analys och kodning har genomförts tillsammans.
25
6. Resultat och Analys
I detta kapitel kommer resultat och analys att presenteras och för att få en tydlig helhetsbild
kommer dessa delar att integreras och redovisas under olika rubriker. Rubrikernas indelning i
denna del är gjord utifrån vår kodning och tematisering av intervjumaterialet.
Resultat och analys grundar sig på våra sju intervjuer, tidigare forskning, och teoretiska
verktyg. Intervjupersoner och kommuner är avidentifierade och vid hänvisning till empiri och
citat hänvisar vi till intervjuperson och kommun enligt följande:
Intervju 1
Intervju 2
Intervju 3
Intervju 4
Intervju 5
Intervju 6
Intervju 7
Lisa i Småstad
Sara i Lagomstad
Anna i Mindrestad
Tobias i Mindrestad
Emma i Mellanstad
Mattias i Mellanstad
Kalle i Litenstad
De kommuner vi har besökt och genomfört intervjuer i har alla varit relativt små,
folkmängden varierar mellan cirka 7 000 och 40 000 invånare. Antalet placeringar i
kommunerna har därmed inte varit så många, mellan 20 och 40 placeringar per år förutom en
kommun som hade cirka 120 placeringar. Våra intervjupersoner bestod av sex
familjehemssekreterare och en barnsekreterare med varierande erfarenheter i dessa respektive.
Alla förutom två hade arbetat i familjehemsvården i flera år och dessa två hade endast arbetat
i några månader, varav den ena var nyexaminerad sedan januari 2015.
6.1 Föreställningar
6.1.1 Beskrivning av oplanerade avbrott
När man har en stadigvarande placering och sen så plötsligt så är det
någonting som skiter sig och att man bara: ”Shit vad gör vi nu, det här
funkar inte!” det är ju ett plötsligt avbrott. (Tobias, Mindrestad)
Många utav respondenterna beskriver oplanerade avbrott likt Tobias, att det är någonting
plötsligt som händer i placeringen och att den blir tvungen att avbrytas. Det kan exempelvis
vara att familjehemssekreterarna upptäcker något som gör att de måste avbryta placeringen
(Lisa, Tobias & Emma). Lisa i Småstad berättar om ett tillfälle då de avbröt en placering på
grund av alkoholproblem i ett familjehem. Om ett barn signalerar eller säger att det inte
26
fungerar av olika skäl och familjehemssekreterarna har försökt stödja familjehemmet utan
resultat, kan de också behöva gå in och avbryta placeringen (Anna). Placeringar kan även
avbrytas oplanerat om ett barn rymmer eller om biologiska föräldrarna begär hem sina barn
(Emma & Mattias). För Sara innebär ett oplanerat avbrott att familjehemmet säger upp sig för
att de exempelvis inte orkar längre.
Under våra intervjuer refererar flera respondenter sina föreställningar gällande oplanerade
avbrott till Vinnerljung, Sallnäs och Kyhle Westermarks (2001) myntade begrepp
sammanbrott. Med sammanbrott menas att vården avslutas oplanerat eller på ett sätt som det
inte var tänkt från början utifrån socialtjänstens sida, alltså att någon av parterna avbryter
placeringen och att vården för tillfälligt avslutas. Under detta begrepp kan alltså flertalet
beskrivningar ingå och resonemangen som förts har därmed varit olika. Lisa beskriver
oplanerade avbrott som sådana vilka de själva har initierat, medan Emma och Mattias
förklarar det med barn som rymmer. Allas föreställningar kan dock placeras under
sammanbrottsbegreppet. En del respondenter tycks vara osäkra när de ska beskriva ett
oplanerat avbrott medan andra förfaller vara säkra på sin sak. Osäkerheten visade sig genom
att de ställde motfrågor om hur vi definierade begreppet.
6.1.2 Beskrivning av planerade avbrott
Bland familjehemssekreterarna finns det varierande föreställningar om vad som är ett planerat
avbrott och det blir tydligt att det inte finns någon enhetlig beskrivning av begreppet. En del
menar att ett planerat avbrott är en hemflytt eller återflytt, när barnen flyttar hem till sina
biologiska föräldrar igen och det har planerats och förberetts innan flytten sker. Tobias i
Mindrestad beskriver att ett planerat avbrott också kan innebära att barnet är tillfälligt placerat
i jourhem och ska flytta antingen hem till biologiska föräldrarna eller till ett mer permanent
boende. ”(---) Planerat kan ju också vara att man först placerar dem i ett jourhem för att ge
dem tid, att nu ska vi hitta det bästa familjehemmet till dem. Då är det ju med planerat.”
(Tobias, Mindrestad). Dessa beskrivningar av begreppet stämmer överens med hur Skoog
(2013) framställer planerade avbrott. Skoog använder sig dock av beteckningarna planerade
flyttningar och byten av vårdmiljöer. I ett par intervjuer framkommer det att planerade avbrott
också kan ske när familjehemssekreterarna märker att familjehemmet inte kan svara upp mot
barnens behov eller om det framkommer ytterligare behov hos barnen (Lisa, Sara & Anna).
Då väljer de att planera för en omplacering för att hitta ett annat familjehem som fungerar
bättre (Emma & Lisa). Sara i Lagomstad uttrycker sig följande om planerade avbrott:
27
Det är ju en definitionsfråga tänker jag. Är oplanerade avbrott de när
man flyttar samma dag eller? För att även om det blir en uppsägning så
kan man ju planera... Jag vet inte om jag är ute och cyklar. Planera
avbrott ja, någonstans planerar man ju inte för ett avbrott. Inte för mig i
alla fall. (Sara, Lagomstad)
Under samtliga intervjuer fick vi intrycket av att det var svårt att beskriva föreställningar om
vad som var planerade avbrott. Respondenterna fick tänka till en del och flera pratade
egentligen omedvetet kring vad Vinnerljung, Sallnäs och Kyhle Westermarks (2001)
benämner som oplanerade avbrott (sammanbrott). Dessa två olika sorters avbrott gick alltså
in i varandra i beskrivningarna. Exempelvis uttrycker sig Sara på följande vis: ”Alltså, de vi
har tagit initiativ till själva, det är ju planerade sammanbrott.” Likaså Mattias: ”Ja, det skulle
väl mer definieras som att man säger upp sig eller att vi säger upp.” Ett avbrott som
familjehemssekreterarna tar initiativ till själva skulle kunna vara ett planerat avbrott där
familjehemssekreterarna ser att det kan vara passande att planera inför en hemflytt eller flytt
från ett jourhem. Likväl kan det dock vara ett oplanerat avbrott om familjehemssekreterarna
exempelvis upptäcker något som gör att barnet av olika anledningar inte längre kan bo kvar.
Som vi kan se är det inte helt självklart vad som utgör ett planerat avbrott, men frågan är om
det verkligen behövs en enhetlig beskrivning av begreppet? En homogen beskrivning skulle
möjligtvis kunna underlätta för alla inom verksamheten när de pratar om det samt utgöra en
möjlighet att lära av varandra om hur man bäst kan hantera och arbeta med planerade avbrott.
Men behöver vi sätta en etikett på allt vi pratar om? Kan man föra givande diskussioner
kring olika fenomen även utan homogena beskrivningar? Enligt socialkonstruktivismen finns
det ingen enda sanning utan all kunskap är konstruerad (Friedland & Alford 1991). Med
detta i åtanke är det kanske inte möjligt med en enhetlig beskrivning. Burr (2003) menar att
det finns flera verklighetskonstruktioner och varje konstruktion skapar olika beteenden hos
människan. Detta skulle innebära att sekreterarna handlar olika beroende på hur deras
föreställningar av avbrotten är konstruerade.
6.2 Erfarenheter av oplanerade och planerade avbrott
6.2.1 Orsaker
I våra intervjuer kan vi urskilja några återkommande teman för vad som anses vara orsaker till
oplanerade avbrott i placeringar. Någonting som alla berör är matchningen mellan barnet och
familjehemmet. Samtliga respondenter ger intryck av att matchningen är viktig för att undvika
avbrott. ”Att matchningen inte har fungerat. Att man har haft för bråttom” (Tobias,
28
Mindrestad). Anna och Tobias i Mindrestad menar att det också kan handla om att de har haft
för bråttom eller att det har slarvats i utredningsförförandet. Detta styrks i Sinclair, Wilson &
Gibbs (2005) studie,”Poor matching was related to poor outcomes in the first year” (s. 244).
Egelund (2010) och Rostill-Brokes et al. (2010) påpekar i sina studier att brist på tid och
begränsade resurser kan leda till att många placeras akut utan en ordentlig förberedelse eller
utredning. Inom en verksamhet kan det finnas flera institutionella logiker som konkurrerar.
När logiker konkurrerar kan det finnas en osäkerhet över vilken eller vilka som ska användas.
I vårt intervjumaterial kan vi urskilja dels en resurs- och tidslogik och dels en
matchningslogik, där den förra ibland tar över. Detta leder till att matchningarna inte alltid
blir helt genomtänkta på grund av tidsbrist eller till följd av en snäv tidsram som måste följas
(Anna, Tobias & Sara). Om matchningen inte är helt genomtänkt kan det leda till avbrott som
grundar sig i skäl som kan vara kopplade både till familjehemmet eller barnet.
Mattias och Anna beskriver att orsaker kan bero på att familjehemmet inte har fått tillräcklig
med information om barnet före placeringen. De berättar om tillfällen då familjehemmen får
hem barn som har större svårigheter än vad de förväntat sig och där familjehemmen känner
att det är information om barnet som tidigare undanhållits dem. ”(---) Och allra helst, är det
då ett nytt familjehem så är det ju inte så lätt för dem. De kanske hade tänkt att uppdraget
skulle varit lättare” (Anna, Mindrestad). Bristande information om barnet till familjehemmet
är något som även Brown och Bedner (2006) uppmärksammar i sin studie som en ökad risk
för instabilitet i familjehemsvården.
Det är väl nära hela situationen blir för mycket för familjehemmet att hantera.
Att familjehemmet blir överbelastat. Att man känner att det är en ökad
stressnivå någonstans hos familjehemmet är min erfarenhet. Där
familjehemmet inte vet hur man ska hantera situationerna och att de tillslut
ringer för minsta lilla grej. (Sara, Lagomstad)
Sara, liksom flera andra respondenter, lyfter fram att avbrott kan inträffa på grund av att det
blir för mycket för familjehemmet att hantera och de inte orkar mer. Det kan jämföras med
siffrorna i Socialstyrelsens rapport (2012b) om oplanerade avbrott i familjehemsplaceringar
där det framkommer att familjehemmen tar initiativ till 45 procent av avbrotten. Utifrån dessa
siffror och vårt intervjumaterial kan vi tolka det som att familjehemsuppdraget i flera fall
sällan är okomplicerat. Familjehemmen är inte alltid så rustade inför uppgiften som de först
29
trodde sig vara (Kalle). Barn som haft det extra besvärligt hemma kan ha ett beteende som
familjehemmet har svårt att hantera (Lisa, Mattias & Kalle).
Barnets ålder är också avgörande, avbrott är mer förekommande bland tonårsplaceringar
eftersom de ofta har mycket med sig i bagaget (Lisa, Sara, Mattias & Kalle). Detta kan
jämföras med tidigare forskning som påvisar en förhöjd risk för oplanerade avbrott om barnet
har manifesta beteendeproblem, är äldre och har erfarenhet av tidigare placeringar (Jönsson
1995; Vinnerljung, Sallnäs & Kyhle Westmark 2001; Sinclair, Wilson & Gibbs 2005). Det
var ingen respondent som resonerade om en förhöjd risk för avbrott för de barn som tidigare
varit med om placeringar. Detta var heller inget som de direkt tillfrågades om, utan
respondenterna fick prata fritt utifrån vad de trodde var de huvudsakliga orsakerna utifrån
deras egen erfarenhet. På så sätt konstruerade och framställde de själva sin syn på orsaker till
oplanerade avbrott. Orsaker till oplanerade avbrott kan förstås med hjälp av attributionsteorier
som handlar om hur människor förklarar situationer eller beteenden med orsaker och motiv.
När ett oplanerat avbrott sker, tillskriver familjehemssekreterarna händelsen med en orsak för
att kunna sätta in det i ett sammanhang. Heider (1958) menar att detta görs för att skapa en
ordning och för få en sammanhängande bild av omvärlden. Genom att
familjehemssekreterarna tillskriver de oplanerade avbrotten orsaker kan de se ett mönster
kring varför det sker. Genom att ha ett mönster blir det senare lättare att arbeta mer
förbyggande och för att kunna förutse när ett oplanerat avbrott är på väg att ske.
6.2.2 Förekomst och instabilitet
Förekomsten av oplanerade och planerade avbrott är något som inte är helt givet i
kommunerna. Familjehemssekreterarna har kunskap om antalet barn som är placerade men få
vet hur många av dessa som faktiskt avbryts. Många säger att det är något som förekommer
men att det inte är något som är särskilt vanligt förekommande (Emma, Lisa & Kalle). I
Vinnerljung, Sallnäs & Kyhle Westermark (2001) rapport från Socialstyrelsen om
sammanbrott vid tonårsplaceringar och ungdomar framkommer det att cirka 50 procent av alla
familjehemsplaceringar avslutas inom fem år genom oplanerade avbrott. Utifrån detta resultat
får vi en uppfattning om att oplanerade avbrott är relativt vanligt inom familjehemsvården,
men däremot överensstämmer det inte alls med vårt intervjumaterial. En förklaring till denna
diskrepans skulle kunna vara tidsaspekten, att rapporten från Socialstyrelsen nästan är från 15
år tillbaka. En annan förklaring skulle kunna vara att rapporten fokuserar på tonåringar och
därmed ger en missvisande bild. Vinnerljung, Sallnäs & Kyhle Westermark (2001), Jönson
30
(1995) samt våra respondenter menar att oplanerade avbrott är mer förekommande bland äldre
barn. I Skoogs (2013) studie av barn i alla åldrar framkommer en sammanbrottsfrekvens på
29 procent inom två år men med variation beroende på ålder. För tonåringar var resultatet 39
procent. Om vi har en kommun med cirka 30 placeringar och vi utgår från Skoogs (2013)
resultat med en sammanbrottsfrekvens på ungefär 30 procent, så innebär det att ungefär 9
barn av dessa 30 kommer vara med om ett oplanerat avbrott inom två år. Det är ungefär fyra
till fem barn under ett kalenderår. Om vi utgår från detta kan vi se ett mer liknande samband
med våra respondenters svar. Dessa siffror stämmer mer överens med våra respondenters
svar, till skillnad från Vinnerljung, Sallnäs & Kyhle Westermarks (2001) resultat.
I den svenska lagstiftningen finns det en intention om att barn som vårdas i ett annat hem än
det egna ska återförenas med sina föräldrar när syftet med vården har uppnåtts (prop.
2002/03:53). Ett mål med placeringen är alltså att barnet ska kunna få komma hem till sina
föräldrar igen. Ward (2009) menar att instabiliteten i familjehemsvården skulle kunna vara en
konsekvens av detta, att barn som placeras ska återvända hem inom en viss inte alltför
avlägsen framtid. Han menar att familjehemssekreterarna redan i början av en placering har
en tanke om att planen endast är temporär och att barn ibland kanske kommer hem för tidigt
för att de ska uppfylla målet. Detta kan leda till oanade följder där det finns en risk att
utredningen inte utförs helt korrekt eller att de nöjer sig med en matchning som inte är helt
klockren, eftersom familjehemssekreterarna har som avsikt att barnet ska återvända hem till
sina biologiska föräldrar inom ett par år. Många av våra respondenter påpekar dock att det
alltid finns en tanke om en uppväxtplacering när man placerar barn. ”När vi matchar måste vi
ju tänka att det kan bli en uppväxtplacering. Vi har haft något familjehem som sagt: ’Ja, men
ett par år kan vi tänka oss!’ Det går ju inte. Vi vet ju aldrig. Man kan inte vara familjehem
och ha en tidsgräns” (Sara, Lagomstad). På sätt och vis bekräftar Sara Wards (2009)
påståendet om att tanken kring temporära placeringar kan leda till instabilitet i
familjehemsvården, när hon hävdar att man inte kan sätta en tidsgräns vad gäller placeringar
av barn. För även om intentionen med placeringen är att barnet ska flytta tillbaka till de
biologiska föräldrarna måste fortfarande barnets bästa komma i första hand.
6.2.3 Problem och reaktioner
Resultatet från intervjumaterialet pekar på en allmän uppfattning om oplanerade avbrott som
ett misslyckande. Ett misslyckande för familjehemmen, men också för barnen och för
sekreterarna själva. Under intervjuerna framkommer det att det inte är bra för barnen att flytta
runt och att en omplacering alltid är ett misslyckande eftersom barnen ska in i ett nytt
31
sammanhang och knyta an till nya personer (Sara, Anna, Emma, Tobias & Kalle). Tobias
menar att barnen också kan känna sig ratade och undra vad de har gjort för fel.
R: (…) För det är alltid ett misslyckande känner jag, när det blir ett
sammanbrott.
M: Menar du från er sida?
R: Ja, det är det ju. Det är ett misslyckande för att man känner att hur det
än är så har barnet ju kommit in i familjen. Och ändå om barnet inte har
gjort det så är det ju ett nytt anknytningsmönster för barnet, nya personer
för barnets trygghet. (Tobias, Mindrestad)
R: Det är ju ett misslyckande, det är ju ingenting som man tycker är
roligt. Ja, någonstans för barnen är det ju att de får flytta från sina föräldrar och sen så får de flytta en gång till, alltså vart hör de hemma
någonstans, det är klart att de påverkas. (Kalle, Litenstad)
Utifrån attributionsteorin skulle vi kunna säga att Tobias och Kalle attribuerar
misslyckandet till sig själva, till något som de själva har gjort eller hade kunnat göra. Dessa
misslyckanden grundar sig således i familjehemssekreterarnas arbete. Emma och Mattias
menar att även familjehemmen mår dåligt av avbrotten och att de önskar att
familjehemmen inte skulle beröras så allvarligt och personligt. Utifrån
familjehemssekreterarnas föreställningar kan vi tolka detta som att även familjehemmen
attribuerar misslyckandet till sin egen förmåga. Detta går inte helt i hand med Weiners
(1999) och Heiders (1958) resonemang kring egocentrisk attribution som innebär att
människor sällan attribuerar misslyckande till sig själv. Misslyckanden brukar istället
förklaras med yttre faktorer som ett sätt att försvara sin självkänsla (Weiner 1999). Heider
(1958) menar dock att om det endast är en person av många som når framgång eller
misslyckande så tillskriver vi det den personen. Om det däremot är många eller alla i en
stor grupp som når framgång eller misslyckanden, attribuerar vi framgången eller
misslyckandet till själva uppgiften eller omgivningen. Eftersom oplanerade avbrott inte
beskrivs som vanligt förekommande i verksamheterna skulle vi utifrån ovanstående
resonemang kunna förstå familjehemssekreterarnas attribuerande av misslyckandet till sig
själva.
32
Samtidigt som avbrotten beskrivs som ett misslyckande menar många att detta inte behöver
vara enbart negativt. Anna och Kalle anser att ett avbrott i vissa fall kan vara positivt,
exempelvis om barnet bor i ett hem som det inte trivs i. Detta är något som även Ward
(2009) samt Jönson (1995) belyser i sina studier. Oplanerade avbrott kan vara positivt när
det leder till en stabilare placering i framtiden men negativt då ständiga omplaceringar och
avbrott inte är bra oavsett deras orsak (ibid). Emma påpekar att det alltid är negativt för
barnen vid en omplacering, medan Anna anser att avbrott kan vara positivt eftersom det
inte är bra för ett barn att bo i ett hem som de inte trivs i. Lisa och Emma hävdar att avbrott
inte är ett särskilt stort problem eftersom de inte tycker att det är särskilt vanligt
förekommande i deras kommuner. Lisa menar att det inte behöver vara ett problem om
man har en bra rekrytering, vilket hon anser att man har i Småstad. Mattias däremot anser
att oplanerade avbrott alltid är ett problem och det är något som de ständigt pratar om i
Mellanstad. Utifrån ovanstående blir det tydligt att respondenterna har delade åsikter kring
om avbrott är ett problem eller inte. Detta kan kopplas till Jönsons (1995) ifrågasättande
resonemang kring avbrott som misslyckande. Han menar att det är omständigheter som hör
samman med barnet och placeringen som avgör om det oplanerade avbrottet ses som ett
misslyckande eller inte. Det går alltså att se avbrottet från skilda perspektiv och det avgör
om det ska betraktas som ett misslyckande eller inte.
Kalle däremot menar att det är svårt att undvika avbrott när man arbetar i
familjehemsvården.
Nä, det är en del av jobbet. Jag tror inte att det går att jobba med
familjehemsvård utan att det blir sammanbrott ibland. För det är så svårt. Det
är en sådan svår situation, att som barn komma och bo i en annan familj och
det är så svårt för ett familjehem att ta emot ett barn med stora behov och
även om de gör allt, är duktiga och kompetenta och tar emot stöd så finns det
situationer när det inte går. Det ligger liksom i familjehemsvårdens natur.
(Kalle, Litenstad)
Kalle menar på så sätt att avbrott är svårt att undvika när man arbetar inom
familjehemsvården och detta kan tolkas som en avbrottslogik som finns inom
verksamhetsområdet familjehemsvård. Enligt Glynos (2008) kan institutionella logiker delas
in i politiska, sociala och fantasmatiska. Fantasmatiska logiker ger oss förståelse för hur och
varför händelser sker och ger förklaringar till vad som ligger bakom en viss händelse.
33
Avbrottslogiken kan ses som en fantasmatisk logik som ger oss en viss förståelse för varför
det sker avbrott i familjehemsvården, dvs. att det är en del av själva arbetet. Givetvis finns det
olika givna orsaker som gör att ett avbrott sker, exempelvis barn som rymmer eller
familjehemsföräldrar som inte orkar mer, men avbrottslogiken i detta fall ger oss en
förklaring till varför det förekommer i verksamheten. Kalle menar att det är oundvikligt att
arbeta med barn som placeras utan att det någon gång avslutas oväntat. Detta kan förstås
utifrån att det i socialt arbete finns det en inbyggd osäkerhet. Arbetet med människor innebär
en osäkerhet i sig, på grund av att människor inte är förprogrammerade maskiner, och att det
därför är svårt att fastställa hur personer ska reagera eller uppträda i framtiden. Att arbeta med
att placera barn innebär således en osäkerhet över hur barnet eller familjehemmet ska reagera
över placeringen (Ponnert 2013).
6.2.4 Vad som händer sen
Vad som händer efter ett oplanerat eller planerat avbrott beror på bakgrundsorsakerna (Tobias
& Anna). Om familjehemmet har sagt upp sig brukar familjesekreterarna gå in och stötta tills
dess att de har hittat ett nytt familjehem och därefter blir det en omplacering. Vid mer
plötsliga avbrott får barnet oftast placeras tillfälligt i jourhem. Vid planerade hemflyttar
arbetas de aktivt med barnet hemma hos de biologiska föräldrarna för att det ska bli så bra
som möjligt där (Tobias, Anna, Emma & Mattias).
Tobias och Sara berättar att de ofta får en föraning om ett oplanerat avbrott är på väg att ske
och att det sällan kommer från ingenstans. De beskriver avbrottet mer som en process. Det
kan vara att man inte får gensvar från barnet eller att hon är utagerande på olika sätt, eller en
familj som inte riktigt orkar eller vill mer. Att det blivit svårare och svårare och att
familjehemssekreterarna har försökt hjälpa till och stötta upp, men att familjehemmet till slut
ändå inte orkar med situationen. Sara liksom flera andra respondenter hävdar att det väldigt
sällan är något familjehem som slänger ut barnet men att det ändå kan bli lite påskyndat.
” (---) Det blir ju lite bråttom på något sätt att hitta en lösning och... Det är ju inte bra för
barnet att vara kvar i familjen om man inte är önskad. Så då försöker vi hitta en lösning så fort
som möjligt.” (Sara, Lagomstad)
Samtliga respondenter menar att samtalet är betydelsefullt för en fortsatta placering eller för
att nästa ska bli så pass bra som möjligt. Det är viktigt att samtala om vad som har hänt och
varför det har hänt med familjehemmet, barnet och ibland även de biologiska föräldrarna efter
att ett avbrott har inträffat (Sara & Anna). Emma och Mattias tycker det är viktigt att lyfta
34
fram vad som har fungerat och vad som inte har fungerat. Respondenterna menar att samtalen
även är väsentligt för att alla parter ska kunna få ett bra avslut (Sara, Mattias & Emma). De
riktlinjer som sekreterarna ska följa när de arbetar med barn kan ses som sociala logiker
(Glynos 2008). Inbyggt i familjehemssekreterarnas verksamhet finns det flera sociala logiker
över hur de ska arbeta med barn som placeras samt normer och regler för hur handlandet ska
ske. Logiken gör att de vet hur de ska arbeta för att uppnå verksamhetens mål (ibid.). Samtalet
med alla inblandade parter lyfts fram som viktigt efter ett avbrott och kan ses som en social
logik i arbetet med placerade barn, en så kallad samtalslogik. Logiken gör också att de får
legitimitet bland resten av svenska befolkningen för det arbete de utför. Sker ett avbrott kan
legitimiteten utmanas och det är viktigt att arbeta i överrensstämmelse med logiken för att det
inte ska uppstå ett legitimitetsunderskott. Samtalslogiken kan också ses utifrån
attributionsteorin. Som tidigare redogjorts för så attribuerar sekreterarna händelsen till att det
blir ett avbrott med en orsak i syfte att få en helhetsbild över händelseförloppet. Det gör att de
vet bättre vad de ska göra efter ett avbrott och vet hur de ska handla beroende på orsak. Våra
respondenter lyfter fram samtalslogiken som ett betydelsefullt inslag efter ett avbrott. Med
utgångspunkt i attributionsteorin kan vi konstatera att om orsaken är känd är det lättare för
sekreterarna att utforma samtalet utifrån vad som är viktigast att fokusera på. Mattias berättar
följande om samtalsskedet efter ett avbrott:
Ja, då beror på vem man är ovän med då (*skratt*). Det bästa är så
klart om man kan ha samtal med familjehemmet förståss och gå
igenom vad som har hänt och vad som har varit bra och mindre bra
och så vidare och så vidare. Det är inte alltid det är möjligt, vissa
stänger bara dörrarna och så är det så. (Mattias, Mellanstad)
I ovanstående citat kan vi se en viss typ av svårighet vid tillämpningen av samtalslogiken i
praktiken. Mattias menar att det inte alltid är möjligt att fullfölja logiken, eftersom alla inte
har lust eller vill prata beroende på avbrottets omständigheter. Vad som händer efter ett
avbrott, framhåller Mattias, beror därför på vem du är ovän med, alltså de som inte stödjer att
avbrottet inträffade. Samtalslogiken är en viktig social logik i familjehemsarbetet men
samtidigt ser vi här en komplexitet vid dess användning.
35
6.3 Att förhindra oplanerade avbrott
6.3.1 Möte och relationers roll
Grundläggande för att ta emot ett placerat barn är att familjehemmet har ett känslomässigt
utrymme (Lisa, Sara & Emma). Med detta menar våra respondenter att familjehemmet bryr
sig om barnet och släpper in barnet och låter det bli en naturlig del av familjen. Samtliga
respondenter framför att täta besök är viktigt i början av en placering. Dels för att skapa en
relation och dels för att minska risken för ett oplanerat avbrott. I början av en placering
försöker både barn- och familjehemssekreterare besöka familjehemmet och barnet varje vecka
och sedan blir det mindre besök utifrån behov (Kalle, Emma, Anna, Lisa, Sara & Mattias).
Ett familjehem där allt rullar på, där allt fungerar finns ingen anledning
att komma var fjortonde dag eller en gång i månaden. Då kommer man
varannan eller var tredje månad. Och är det struligt kan man komma en
gång i veckan. Det är helt utifrån behovet. (Emma, Mellanstad)
Ja, egentligen får man inte göra någon prioritering. Men någonstans blir
det väl att man gör det. När jag kom in i tjänsten som barnhandläggare så
hade familjehemmet redan sagt upp sig och ett avslut var på väg. Där
kanske man behöver ha en tätare kontakt, men så är det ju på alla
handläggartjänster. Vissa ärenden prioriterar sig själva på något sätt. Sen
är de andra lika viktiga. (Sara, Lagomstad)
Sara lyfter upp att alla relationer är lika viktiga men på grund av att vissa ärenden är i större
behov av hjälp och mer tid, prioriteras dem. Hon menar att man inte alltid har något val och att
prioriteringar ibland görs trots att det är mindre bra. Det skulle kunna kopplas till vad RostillBrokes et al. (2010) beskriver som socialarbetarnas dilemma. Hon menar att socialarbetarna
förväntas ge vård efter alla barns behov samtidigt som de arbetar med väldigt begränsade
resurser i form av tid och i vissa fall familjehem. Detta kan även förstås utifrån den resurs- och
tidslogik som vi tidigare nämnt om att det inbyggt i logiken föreligger att
familjehemssekreterarna har brist på tid för att kunna utföra ett arbete där alla barns behov
tillfredsställs lika mycket. Utifrån Saras resonemang tolkar vi det som om resurs- och
tidslogiken skapar en indirekt eftersökt prioriteringslogik. Sara säger att de egentligen inte får
göra någon prioritering, som om det vore något fel, men samtidigt menar hon också att barnen
har olika behov och att en prioritering därmed blir nödvändig. Precis som Emma uttrycker sig
36
finns det ingen anledning att besöka ett barn eller familjehem varje vecka när allting ser ut att
rulla på. Men hur vet man egentligen att allting rullar på om man inte gör besök?
För barn som har bytt familjehem flera gånger kan barnsekreteraren vara en trygg punkt (Lisa
& Emma). Emma och Lisa lyfter därför fram vikten av kontinuitet bland sekreterarna för att
det ska finnas någon stabil vuxen person i barnets närhet. Lisa menar att de ibland kan bli som
en förälder till barnet och Emma kan tycka att det är sorgligt, men att det är bättre än att inte ha
någon alls. Detta understryks även av Ward (2009) och Rostill-Brokes et al. (2010) som i sina
studier visar att många byten av socialarbetare och en hög personalomsättning påverkar
stabiliteten i placeringar.
Vad som också är viktigt för att förhindra avbrott är att det görs en bra inskolning. Att barnet,
familjehemmet och de biologiska föräldrarna får förbereda sig inför den kommande flytten
(Mattias, Anna & Sara). Anna tror att man tjänar mycket på att ha is i magen och inte stressa
fram.
En sak som jag tycker är viktigt är att barnet innan det ska placeras och kanske till
och med innan det ska träffa det nya familjehemmet att de får lite foton på det nya
familjehemmet och kanske på hur deras hus ser ut och kanske hur det ser ut inne i
deras hus. Att det kan vara viktigt för barnet, att de kan få förbereda sig så mycket
som möjligt. (Anna, Mindrestad)
Täta besök, bra inskolning och relationer beskrivs som viktiga för en god placering
och attribueras och tillskrivs som framgångsfaktorer. De är alltså orsakerna som
förklarar framgången i placeringarna. Genom att attribuera dessa komponenter får
familjehemssekreterarna mer kontroll över situationen. Detta gör också att de förstår
sin verklighet och att den blir mer förutsägbar, vilket i sin tur gör att de i sitt framtida
arbete kan fortsätta använda dessa motiv för att uppnå goda placeringar.
6.3.2 Samsynslogik
Relationen mellan familjehemmet och de biologiska föräldrarna beskrivs som betydelsefull
för en gynnsam placering. Forskning visar på att relationssvårigheter i början av en placering
kan ses som en indikator till ett framtida avbrott (Quinton et al. 1998; Farmer, Lipscombe &
Moyers 2006). Många respondenter menar att det kan ta tid att utveckla en relation och
förståelse mellan familjehemmet och biologiska föräldrarna. De är inte alltid överens om vad
37
som är barnets bästa och samarbetet är något som många gånger saknas,
familjehemssekreterarna menar dock att det är fullt möjligt att arbeta upp ett samarbete
genom att sitta ner tillsammans och prata (Tobias, Anna, Sara & Lisa). Emma och Kalle
menar att viktiga faktorer för en lyckad placering är att de biologiska föräldrarna har insikt i
och accepterar att de inte kan ta föräldrarollen samt att de är positiva till både placeringen och
familjehemmet. Vad som också är väsentligt är att familjehemmet kan förstå de biologiska
föräldrarna och att de kan komma överens om barnets umgänge (Lisa & Emma). Lisa menar
att det även är viktigt att familjehemmet inte är otrevligt mot de biologiska föräldrarna
eftersom det ofta går ut över barnen.
Samarbetet och relationen mellan socialtjänsten, de biologiska föräldrarna och familjehemmet
är något som Skoog (2013) och Dahlberg och Forsell (2006) benämner för det tredelade
föräldraskapet. Det handlar om att alla har olika ansvar över barnet. I sin studie pekar Skoog
(2013) på att barn som har erfarenhet av instabil samhällsvård inte får erfara ett fungerande
tredelat föräldraskap.
Man får ju ändå tänka på att man har tagit barnet ifrån dem. Det är svårt att
komma överens med den som är bättre än vad man själv är. I deras ögon. Det är
jättesvårt och det gäller att försöka sätta sig in i hur det känns faktiskt att få sitt
barn omhändertaget. Man kan ju aldrig förstå den sorgen och den frustrationen
och ilskan som uppstår av att ditt barn inte kan bo kvar. Ibland kan de förstå att
någonting är fel men ibland förstår de ändå inte. (Emma, Mellanstad)
Så, ja, den första tiden är viktig. Om det är möjligt så, det kan ju vara väldigt
infekterat för föräldrarna och så där, men att man ändå försöker att få till och
skapar, lyckas man skapa en relation redan där eller så. Det blir svårare för
föräldrarna och familjehemmet att se negativt på varandra om man har ett
ansikte och man har en relation. (Sara, Lagomstad)
Ofta är det tiden för hur umgänget ska utformas som familjehemmen och de biologiska
föräldrarna inte kan komma överens om eller förståelsen för varandra. De biologiska
föräldrarna ifrågasätter ibland familjehemmens förmåga medan familjehemmet tycker att de
är ”jobbiga” på olika sätt. Kalle menar att han vid sådana tillfällen försöker få familjehemmet
hysa viss förståelse, men att han ibland även får sätta gränser. Utöver samtalslogiken som
tidigare nämnts ser vi här även en samsynslogik i familjehemsarbetet.
38
Jag försöker få familjehemmen till att ha förståelse. Och sen så ibland på får
man ju gränsa också det kanske är en mamma som ringer två gånger om dagen
och då får man ju liksom gå in och försöka bromsa så att familjehemmet kan
fokusera på det de ska fokusera på, barnet. (Kalle, Litenstad)
6.3.3 Utbildning och stöd
Vi ska ju stötta familjehemmen. I ur och skur. Men ändå se bristerna men vi ska
finnas för dem. Det är jätteviktigt att vi finns för dem även om det blir ett
avbrott i placeringen så ska vi ändå finnas för dem och handleda dem och så att
de mår bra efter avbrottet, de är jätteviktigt. (Emma, Mellanstad)
Alla tycker att handledning för familjehemmen är grundläggande för att undvika oplanerade
avbrott. Det är viktigt att stötta, finnas till hands och att visa att familjehemmen är
betydelsefulla. Men lika viktigt som handledning är också att finnas med och stötta
familjehemmet efter ett avbrott och att ge handledning för att familjehemmet inte ska må
dåligt (Tobias, Emma & Anna). Familjehemssekreterarna beskriver en av sina huvuduppgifter
som att se till att familjehemmen mår bra och att de ska finnas med under hela vägen. Mattias
och Sara lyfter fram att det är viktigt att gå in med extra handledning när situationen kräver.
Sara berättar om ett familjehem som hade funderat på att säga upp sig, och i det läget
samlades alla för att prata om hur de skulle kunna gå vidare och vad som var bäst för barnet.
Det ”köptes” in en psykolog utifrån som gav extra hjälp och som kunde göra en mer
djupgående utredning. Detta verifieras av Brown och Bednar (2006) som i sin studie visar att
brist på stöd från socialarbetare under placeringen kan vara en bidragande orsak till att
placeringen avbryts i förtid.
Att vi ska försöka stötta familjehemmet och visa att de är viktiga. Då känner
man ändå att man gör ett bra jobb och att man är stöd för oss, och att man får
utbildning och ja, att man är speciell. Så det är väl också förebyggande att vi
försöker att finnas till hands så mycket vi bara kan. Att man känner att man
inte är själv i det. Det ska inte ta flera dygn innan man får tag på oss om man
har någon fråga. Jag tycker vi är väldigt mycket tillgängliga. Det får vi ju ofta
höra också. Vi har ju inga telefontider men sitter vi på möte så sitter vi på
möte och då ringer vi upp så fort vi kan. Och sitter man och skriver så svarar
man alltid. Jag tror att som längst har en familj fått vänta en halv dag. (Tobias,
Mindrestad)
39
Förutom stöd och handledning lyfter Tobias upp det viktiga med att alltid vara tillgänglig.
Betydelsen av att vara mycket tillgänglig beskriver Tobias som något som familjehemmen
uppskattar. En central del i det förbyggande arbetet är även utbildningsinsatser. Enligt 6 kap.
6c § socialtjänstlagen är det krav på att kommunerna ska förse familjehemmen med
utbildning, men i två av fem kommuner vi besöker erbjuds ingen. De kommuner som saknar
utbildning säger att det beror på att de själva inte är utbildade, tidsbrist eller bristande intresse
från familjehemmens sida. Kalle menar att familjehemmen ska vara utbildade, men att det
inte alltid är möjligt att organisera det varje termin. Han berättar att det ibland kan gå nästan
ett och ett halvt år mellan utbildningstillfällena och att man behöver placera barn innan dess.
Det handlar även mycket om familjehemmets praktiska situation, eftersom det inte är säkert
att de kan delta på de tider som utbildningen är förlagd. Även om det är ett krav i teorin, är det
inte alltid det i praktiken. Emma i Mellanstad berättar att de vill att alla familjehem ska
genomgå deras utbildning och att de även upplever att den är väldigt uppskattad av
familjehemmen. Enligt Lisa är det få som går den frivilliga utbildningen och hon tror inte det
skulle göra någon skillnad om fler fick genomföra den. Trots kravet i SoL om att kommuner
ska anordna utbildning för familjehemmen, så förekommer det alltså att vissa kommuner inte
tillhandahåller den.
6.3.4 Att matcha rätt
Att titta på barnets behov och åldern på familjehemmet är två faktorer som är viktiga för att
matchningen ska kunna bli bra. ”Det finns ju några så där grundläggande på något sätt och det
handlar ju om ålder och det är ju att familjehemmet inte får vara för gammalt i förhållande till
barnets ålder” (Sara, Lagomstad). Sara och Anna menar att de alltid måste tänka på att placeringen kan bli en uppväxtplacering och därför har familjehemsföräldrarnas ålder en central
betydelse i placeringsarbetet. Anna menar att ett familjehem ofta kan vara en familj för livet
och vid placeringar bör man tänka att den ska kunna finnas till hands även efter att barnet har
flyttat. Hon beskriver 45 år som den ideala åldern, att familjehemsföräldrarna har erfarenhet
men ändå många år kvar att fortsätta som familjehem. Sara och Anna tycker också att det är
viktigt att låta utredningen ta tid, eftersom de menar att det tar tid att matcha och hitta rätt
familjehem för ett barn. Enligt 6 kap. 6 § SoL får barn enligt huvudregeln inte vara placerade
längre än två månader i jourhem, men tidsgräns är något som flera respondenter menar
överskrids av olika skäl. Sara menar dock att det är viktigare att göra en bra matchning än att
gränsen på två månader efterlevs. Här kan vi se att familjehemssekreterarnas matchningslogik
går före tidsgränslogiken.
40
Att göra bra matchningar är återkommande svar när respondenterna ska kommentera hur de
arbetar med att förebygga oplanerade avbrott. Detta är något som även forskning påvisar
(Skoog 2013; Brown & Bedner 2008; Sinclair, Wilson & Gibbs 2005). Anna och Mattias
menar således att en förutsättning för stabila placeringar är att matchningen är god. ”Det är
jätteviktigt med matchning. Man vill ju inte riskera att barnet ska behöva byta familj flera
gånger” (Anna, Mindrestad).
Men hur vet man när en matchning är bra och vad beskrivs som en bra matchning? I följande
citat beskriver Tobias sin syn om vad som utgör en god matchning.
En lyckad placering är väl om man känner att man verkligen kan matcha. Ibland
kanske man matchar och tycker den här matchningen är nog rätt bra fast man
känner att det inte är fullt ut tusen procent för att det inte är så många familjehem
att välja på. Och så gör man ju den bästa matchningen man kan. Men den bästa
matchningen är väl om det bara klickar, om det bara liksom funkar. Alltså du vet
så där man riktigt känner att familjen är så himla engagerad och att familjen visar
på att de verkligen vill ha honom. Det tycker jag nog är en bra matchning. Också
när barnet visar och säger: ’Jooo, här vill jag vara. HÄR vill jag vara’. (Tobias,
Mindrestad)
Tobias beskriver det ideala matchningsläget som när familjehemmet och barnet trivs med
varandra. Hur ofta blir det så? Och vad gör man när man känner att det inte är hundra procent
rätt? Och kan det någonsin vara hundra procent rätt? Att matcha rätt kan ses som en social
logik i familjehemsvården, där matchningen blir en norm och en regel för stabila placeringar.
Normen är att matchning är viktigt och det påverkar det dagliga arbetet för sekreterarna.
Utifrån våra intervjuer får vi ett starkt intryck av att en bra matchning tyder på ett lyckat
arbete. Matchningslogiken är således något som familjehemssekreterarna tror på och den blir
viktig för deras arbete. Så när ett avbrott inträffar blir det då ett misslyckande för
familjehemssekreterarna såsom Kalle och Mattias uttrycker sig i tidigare citat? Heider (1958)
menar att vi attribuerar framgångar till oss själva för att förstärka vår självbild och försvarar
på samma sätt egot genom att förklara misslyckandet med yttre faktorer. Goda matchningar
kan ses som en framgång och förstärker alltså familjehemssekreterarnas självbild, men hur
påverkas dem av sämre lyckade matchningar? Är synsättet något som påverkar utförandet av
familjehemssekreterarnas framtida arbete eller har det helt enkelt ingen betydelse?
41
6.4 Sammanfattning institutionella logiker
Efter denna analys kan vi urskilja ett flertal olika logiker i familjehemsvården. Vi har lyft
fram avbrottslogiken som kan användas för att förstå varför det sker avbrott. Vi kan även
urskilja en samtalslogik som handlar om hur viktigt samtalet är med alla inblandade parter
efter ett avbrott har skett. Samsynslogiken är en annan logik som handlar om samsynen
mellan familjehemsföräldrarna och de biologiska föräldrarna. Matchningslogiken och resursoch tidslogiken är två logiker som vi ofta ser konkurrerar med varandra. Matchningslogiken
gäller vikten av en god matchning mellan barnet och familjehemmet men den uppnås inte
alltid på bästa sätt på grund av resurs- och tidslogiken.
42
7. Avslutande diskussion
Vårt syfte med denna studie har varit att undersöka familjehemssekreterares föreställningar
och erfarenheter av planerade och oplanerade avbrott i familjehemsvården och vad som enligt
deras mening framstår som de huvudsakliga orsakerna samt hur de hanterar dessa. Utifrån
syftet formulerades följande frågeställningar:
-
Vilka föreställningar har familjehemssekreterarna om oplanerade och planerade
avbrott?
-
Vilka erfarenheter har de av avbrott i placeringar?
-
Hur ser familjesekreterare på bakomliggande orsaker till avbrotten?
-
Hur beskriver familjehemssekreterarna bemötandet av det placerade barnet,
familjehemsföräldrar och biologiska föräldrar vid avbrott?
7.1 Slutsats
I ovanstående kapitel har vi lyft fram familjehemssekreterares erfarenheter och föreställningar
av avbrott. Föreställningen kring vad som utgör oplanerade och planerade avbrott är
varierande och familjehemssekreterarna är inte helt säkra i sina beskrivningar. När något
oförutsett händer som gör att placeringen avbryts, är en av många beskrivningar av
oplanerade avbrott. En återförening med biologiska föräldrarna är det som främst
framkommer när det talas om planerade avbrott. Men även att barnen ska flytta från tillfälliga
jourplaceringen till mer stabila placeringar. Beskrivningarna av de två olika sortens avbrott
går flera gånger in i varandra. Att familjehemssekreterarna har olika beskrivningar av avbrott
kan förklaras med det socialkonstruktivistiska perspektivet och att vi skapar vår egen sanning.
Beroende på hur vi ser och tolkar det vi är med om så skapas olika sanningar och svar.
Förklaringar av något vi är med om behöver inte nödvändigtvis stämma överens med andras
förklaringar eftersom vi alla lever i olika kontexter.
De erfarenheter som familjehemssekreterarna lyft fram är flera. En samlad bild är att ett
avbrott upplevs vara ett misslyckande. Inte bara för familjehemssekreterarna utan också för
barnen och familjehemmen. Våra respondenter lyfter dock fram att avbrott inte behöver vara
enbart negativt. Omplaceringar ses alltid som något negativt men de menar att det också kan
vara positivt med en omplacering om det leder till att nästa placering blir bättre för barnet. Vi
ser att det finns delade åsikter kring om avbrott är ett problem eller inte. Överlag kan vi dock
konstatera att våra respondenters erfarenheter av avbrott inte är särskilt positiv. Det är en
omständighet som de inte eftersträvar i sitt arbete. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att
43
en god matchning är betydelsefullt för att förebygga avbrott och uppnå lyckade placeringar.
Barnets behov och ålder är två grundläggande faktorer vid matchning. Familjehemsföräldrarna får inte vara för gamla i förhållande till barnets ålder och barnets behov måste matcha
familjehemsföräldrarnas förmåga. Goda matchningar leder följaktligen till positiva erfarenheter av familjehemsplaceringar. Bristfälliga matchningar mellan barn och familjehem ses
som en av de huvudsakliga orsakerna till att det sker avbrott. Att matchningen blir dålig kan
bero på slarv i utredningen eller brist på tid och resurser. Bristfällig information om barnet till
familjehemmet, barnets ålder och att familjehemmet inte orkar mer lyfts också fram som
orsaker till att placeringar avbryts. Att avbrott sker går inte helt att härleda till en och samma
orsak utan är mer en process där det finns flera saker som spelar in och påverkar avbrottets
förlopp
Att familjehemssekreterarnas bemötande har en stor roll vid ett avbrott är något som kan slås
fast efter våra intervjuer. Samtal och stöttning med familjehemmet, barnen och de biologiska
föräldrarna beskrivs som betydelsefullt för fortsatta placeringar. Sekreterarnas bemötande är
viktigt på grund av flera faktorer. Dels för hur familjehemmet ser på att ta emot nya barn i
framtiden men också för barnet och de biologiska föräldrarnas inställning till en ny placering.
Vad som händer efter ett avbrott menar sekreterarna beror på vad orsaken till avbrottet är men
i de flesta fall sker en omplacering. Flera respondenter menar att det bästa för alla parter efter
ett avbrott är om det finns möjlighet till ett avslutningssamtal för att prata om vad som hänt
och hur det ska fortsättas. Vi kan alltså fastställa att relationen mellan alla inblandade har en
stor betydelse för placeringens stabilitet. Det är viktigt att familjehemsföräldrarna har ett
känslomässigt utrymme om de ska kunna ta emot ett barn, att familjehemmet och biologiska
föräldrarna har en accepterande relation och det finns en trygghet mellan
familjehemssekreterare och familjehem och barn. Täta besök är därför viktigt i början av
placeringar för att skapa tillit och relation och efterhand kan dessa besök ske alltmer sällan
om inte situationen kräver fortsatt tät kontakt. Relationen och samarbetet mellan
familjehemmet och biologiska föräldrarna uttalas som viktig för att förhindra avbrott.
Efter denna studie kan vi konstatera att omplaceringar och oplanerade avbrott är ett
misslyckande för alla inblandande i en familjehemsplacering. Vår slutsats är att svaga
matchningar vanligen är den huvudsakliga orsaken till att ett avbrott sker och goda
matchningar behövs för att förhindra detta. Samtal och bra relationer mellan barnet,
familjehemmet och sekreterarna har därmed en avgörande roll i en placering.
44
7.2 Avslutande reflektioner
Vårt arbete skulle kunna ses som en form av utvärdering av familjehemssekreterarnas arbete
med avbrott. Resultatet kan omöjligt generaliseras till alla familjehemssekreterare på grund av
det begränsade antalet intervjuer och valet av metod. Utifrån våra intervjuer kan vi däremot
ge en uppfattning om hur familjehemssekreterare beskriver sitt arbete och erfarenheter av
avbrott. Avslutningsvis kan vi därmed fastställa att det behövs en helhetsbild för att förstå ett
avbrott och en placering. Det går inte endast att titta på en sak och utan det är flera saker som
spelar in.
I denna uppsats har vi valt att genomgående använda oss utav begreppen planerade och
oplanerade avbrott. Under intervjuerna blir det dock tydligt att många respondenter istället
benämner det som sammanbrott. Vi kan ställa oss frågande om vi borde ha använt oss utav
Vinnerljung, Sallnäs och Westermark Kyhle sammanbrottsbegrepp för att göra det enklare
och tydligare i samtalet med respondenterna. Vi valde dock att använda oss utav planerade
och oplanerade avbrott för att göra studien mer kreativ.
Det är vår förhoppning att vår studie ska kunna läsas som en utvärdering av hur
familjehemssekreterare arbetar med avbrott i familjehemsplaceringar. Därmed hoppas vi att
det ska kunna bidra till att familjehemssekreterare får en ökad förståelse för vikten av ett bra
matchningsarbete och betydelsen av deras bemötande gentemot alla som är inblandade vid en
placering. Genom liknande typer av utvärderingar kan vi få kunskap om hur de ska arbetas
med avbrott på bästa sätt så att det inte blir ett problem.
I framtiden vore det önskvärt att göra en större studie med både kvalitativ och kvantitativ
inriktning för att kartlägga hur vanligt det är med avbrott. I vår studie blev det tydligt att det
fanns en osäkerhet för hur vanligt förekommande det är och någon sådan forskning har vi
dessutom inte stött på. Den här typen av forskning skulle vara intressant eftersom den bild
som många har av dagens samhällsvård är att många tonåringar flyttar runt mellan familjer
och institutioner (Vinnerljung, Öman & Gunnarsson 2004). Det skulle vara intressant att
jämföra denna bild med den faktiska verkligheten. Dels för att se om avbrott är något som
man behöver arbeta mer med eller om bilden inte skulle stämma överens, ifrågasätta varför
den uppfattningen finns.
45
Referenslista
-
Agevall, Charlotte (2012) Våldet och kärleken. Våldsutsatta kvinnors
begripliggörande av sina erfarenheter. Rättssociologiska enheten, Lunds universitet.
-
Andersson, Gunvor & Marie Sallnäs (2012) Social barnavård och barns utsatthet. I:
Ingrid Höjer, Marie Sallnäs & Yvonne Sjöblom (red.) När samhället träder in - barn,
föräldrar och social barnavård. Studentlitteratur; Lund
-
Angelöw, Bosse & Thom Jonsson (2000) Introduktion till socialpsykologi.
Studentlitteratur, Lund
-
Ahrne, Göran & Peter Svensson (2011) Kvalitativa metoder i samhällsvetenskapen. I:
Ahrne, Göran & Peter Svensson (red) Handbok i Kvalitativa metoder. Liber AB,
Malmö
-
Brown, Jason D & Lisa M Bednar (2006) Foster parent perceptions of placement
breakdown. Children and Youth Service Review, 28 (12), 1497-1511
-
Bryman, Alan (2008) Samhällsvetenskapliga metoder. Liber AB, Malmö
-
Bryman, Alan (2007) Social research method. Oxford University Press
-
Burr, Vivien (2003) Social constructionism. Routledge
-
Carlson, Marie (2002) Svenska för invandrare- brygga eller gräns? Syn på kunskap
och lärande inom sfi-undervisningen. Göteborgs universitet
-
Egelund, Tine, Turf Jakobsen Böcker, Ida Hammen, Martin Olson & Anders Høst
(2010) Sammenbrud i anbringelser af unge. Erfaringer, forklaringer og årsagerne
bag. Det nationale forskningscenter for Velfᴁrd. Köpenhamn.
-
Eriksson-Zetterquist, Ulla & Göran Ahrne (2011) Intervjuer… I: Ahrne, Göran &
Peter, Svensson (red) Handbok i Kvalitativa metoder. Liber AB, Malmö
-
Farmer, Elaine, Jo Lipscombe, & Sue Moyers. (2006) Contact with family members
and its impact on adolescents and their foster placements. British Journal of Social
Work, 36, 541–559
-
Friedland, Roger & Robert Alford (1991) Bringing society back in: Symbols,
-
practices, and institutional contradictions I: Walter W. Powell & Paul J. DiMaggio
(red.)The New Institutionalism in Organizational Analysis (red), sida 232–263.
Chicago, University of Chicago Press.
-
Glynos, Jason (2008) Ideological fantasy at work. I: Journal of political ideologies,
vol. 13, no 3:275-296
-
Hansson, Barbro & Margot, Knutsson (1987) Åtgärd familjehemsplacering, Rapport
Helsingborgs kommun.
46
-
Heider, Fritz (1958) The psychology of interpersonal relations. Chapman & Hall,
London
-
Höjer Ingrid, Marie Sallnäs & Yvonne Sjöholm (red) (2012) När samhället träder in barn, föräldrar och social barnavård. Studentlitteratur, Lund
-
Höjer, Ingrid (2012) Vård i familjehem. I: Ingrid Höjer, Marie Sallnäs & Yvonne
Sjöholm (red.) När samhället träder in - barn, föräldrar och social barnavård.
Studentlitteratur, Lund.
-
Johansson, Roine (2002) Nyinstitutionalism inom organisationsanalysen.
Studentlitteratur AB, Lund
-
Jönsson, Håkan (1995) Sammanbrott i familjehem. Socialstyrelsen, Stockholm.
-
Jönson, Håkan (2010) Sociala problem som perspektiv, en ansats för forskning och
socialt arbete. Liber AB, Malmö
-
Kvale, Steinar & Svend Brinkman (2009) Den kvalitativa forskningsintervjun.
Studentlitteratur AB, Lund
-
Linde, Stig (2013) Konkurrerande logiker - en möjlighet för institutionella
entreprenörer? I Kerstin Svensson & Stig Linde (red) Förändringens entreprenörer
och tröghetens agenter. Människobehandlande organisationer ur ett nyinstitutionellt
perspektiv. Liber AB, Malmö
-
Lindgren, Simon (2011) Textanalys. I: Katrine Fangen & Ann-Mari Sellerberg (red.)
Många möjliga metoder. Studentlitteratur, Lund.
-
Lundh, Lars- Gunnar, Henry Montgomery & Yvonne Wearn (1992) Kognitiv
psykologi. Studentlitteratur AB, Lund.
-
Nationalencyklopedin, reciprocitet,
http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/reciprocitet, hämtad 2015-06-10
-
Ponnert, Lina (2013) Osäkerhet - ett nödvändigt uttryck för professionalitet eller ett
tecken på okunskap? I: Kerstin Svensson & Stig Linde (red.) Förändringens
entreprenörer och tröghetens agenter, människobehandlande organisationer ur ett
nyinstitutionellt perspektiv. Liber AB, Stockholm.
-
Proposition 2002/03:5. Stärkt skydd för barn i utsatta situationer m.m. Stockholm:
Socialdepartement
-
Quinton, David, Alan Rushton, Cherilyn Dance, & Deborah Mayes. (1998) Joining
new families: A study of adoption and fostering in middle childhood. Chichester: John
Wiley and Sons.
-
Raneke, Andreas (2013) Antalet barn väntas öka i Sverige. SCB
47
-
Rostill-Brookes, Helen, Michael Larkin, Amy Toms & Clare Churchman (2010) A
shared experience of fragmentation: Making sense of foster placement breakdown.
Clinical Child Psychology and Psychiatry.
-
Ryen, Anne (2004) Kvalitativ intervju - från vetenskapsteori till fältstudier. Liber AB,
Malmö
-
Sahlin, Ingrid (2013) Sociala problem som verklighetskonstruktioner. I: Anna
Meeuwisse & Hans Swärd (red.) Perspektiv på sociala problem, Natur & Kultur,
Stockholm.
-
Sallnäs, Marie (2012) Institutionsvård för barn och unga. I: När samhället träder in barn, föräldrar och socialbarnavård. Studentlitteratur AB, Lund.
-
Skoog, Victoria (2013) Barn som flyttas i offentlig regi, en studie av förekomst och
upplevelser av instabil samhällsvård för barn. Umeå Universitet
-
Sinclair Ian, Kate Wilson & Ian Gibbs (2005) Foster placement, why they suceed and
why they fail. Jessica Kingsley publishers, London.
-
Socialstyrelsen (2005) Barn och unga - insatser år 2004.
-
Socialstyrelsen (2012a) Barn och unga i familjehem och HVB. Handbok om
socialnämndens ansvar och uppgifter.
-
Socialstyrelsen (2012b) Oplanerade avbrott i familjehemsplaceringar av yngre barn
och långvarit placerade barn
-
Socialstyrelsen (2014) Barn och unga, insatser år 2013.
-
SOU 2011:61. Vanvård i socialbarnavård, slutrapport. Slutbetänkande av vanvård i
den sociala barnavården.
-
SOU 2011:9. Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och
allvarliga försummelser i samhällsvården. Betänkande av upprättelseutredningen.
-
SOU 2009:99. Vanvård i socialbarnavård under 1900-talet. Delbetänkande av
vanvård i den sociala barnavården.
-
Thornton, Patricia & Patricia Ocasio (2008) Institutional logics. I Royston
Greenwood, Christina Oliver, Roy Suddaby, Kerstin Sahlin-Andersson (red.) The
SAGE handbook of organizational institutionalism, SAGE publications ltd London.
-
Vetenskapsrådet. Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig
forskning.
-
Ward, Harriet (2009) Patterns of instability: Moves within the care system, their
reasons, contexts and consequences. Children and Youth Services Review 31. Centre
for Child and Family Research, Loughborough University, Leicestershire, UK
48
-
Wenneberg Barlebo, Soren (2001) Socialkonstruktivism - positioner, problem och
perspektiv. Liber AB, Malmö.
-
Vinnerljung, Bo, Marie Sallnäs & Pia Westermark Kyhle (2001) Sammanbrott vid
tonårsplaceringar - om ungdomar på fosterhem och institution. Socialstyrelsen
-
Vinnerljung (1996a) Fosterbarn som vuxna. Arkiv, Lund.
-
Vinnerljung (1996b) Svensk forskning om fosterbarnsvård. Centrum för utvärdering
av socialt arbete. Stockholm
-
Vinnerljung Bo, Marie Öman & Thomas Gunnarsson (2004) Återplaceringar av barn i
dygnsvård (1) - hur vanligt är det? Socialvetenskaplig tidsskrift, nr 1
-
Vinnerljung Bo, Anders Hjern & Marie Öman (2004) Återplaceringar av barn i
dygnsvård: II - vad ökar eller minskar risken? Socialvetenskaplig tidskrift, nr 2
-
Weiner, Bernard & Sandra Graham (1999) Attribution in personality psychology. I
Pervin & John (red.) Handbook of personality theory and research 2.ed. New York:
The Guilford Press.
-
Westermark Kyhle, Pia, Bo Vinnerljung, Marie Sallnäs (2002) Sammanbrott vid
tonårsplaceringar i fosterhem och på institution. Nordisk sosialt arbeid
-
Åström, Karsten (1988) Socialtjänstlagstiftningen i politik och förvaltning – en studie
av parallella normbildningsprocesser. Studentlitteratur, Lund
49
Bilaga 1 Informationsbrev
Helsingborg den 31 mars
Hej,
Vi är två studerande på Socionomprogrammet i Helsingborg vid Lunds universitet som
innevarande termin skriver vårt självständiga examensarbete (”C-uppsats”). Vår uppsats
kommer att belysa planerade och oplanerade avbrott i familjehemsplaceringar och vi är därför
intresserade av att undersöka hur socialtjänsten arbetar med dessa frågor.
Vi vill därför väldigt gärna intervjua dig om olika aspekter på planerade och planerade avbrott
vid denna typ av placeringar. Intervjun kommer att genomföras på din arbetsplats eller på
annan plats om så önskas. Intervjun kommer att ta ungefär 45 minuter. Den kommer att spelas
in med diktafon/motsv. för att underlätta analysarbetet av våra intervjuer. Genom att spela in
intervjuerna ökar också undersökningens tillförlitlighet.
Under intervjun kommer vi att beakta Vetenskapsrådet forskningsetiska principer. Det
innebär att din medverkan är frivillig och att du när som helst kan avbryta ditt deltagande eller
avstå från att besvara en viss fråga. Du och kommunen kommer att avidentifieras i uppsatsens
resultatredovisning. Det inspelade materialet kommer endast att användas för den nu aktuella
studien. Alla ljudfiler kommer att destrueras efter det att uppsatsen har examinerats och
godkänts.
Vid frågor eller funderingar är du varmt välkommen att kontakta oss. Vår handledare är
Weddig Runquist, lektor på Socialhögskolan vid Lunds universitet
Med vänliga hälsningar
Matilda Liljenberg och Malin God
50
Bilaga 2 Intervjuguide
Bakgrundsfrågor/inledande
1. Hur länge har du varit yrkesverksam inom socialt arbete? Hur länge har du arbetat
med frågor rörande familjehemsvård, totalt respektive här i kommunen?
2. Vad har du för utbildning?
3. Vad är dina huvudsakliga arbetsuppgifter?
4. Kan du berätta om hur ni arbetar med barn som placeras?
5. Hur förbereds en placering?
6. Hur långa ungefär brukar era placeringar vara?
7. Ungefär hur många barn placeras om året i er kommun?
Avbrott
8. Hur skulle du berätta om en lyckad placering? Från placeringens början till slut. (på
kort/lång sikt?
9. Vad är ett oplanerat avbrott för dig? Kan du ge något exempel.
10. Har ni samstämmig uppfattning inom teamet på vad som utgör ett oplanerat avbrott?
11. Hur skulle du vilja definiera ett planerat avbrott? När är det inte ett planerat avbrott?
Kan du berätta om något exempel som du menar svarar mot både ett planerat
respektive ett oplanerat avbrott?
12. Hur pratar man kring oplanerade avbrott i er verksamhet?
13. Hur pratar man kring planerade avbrott i er verksamhet?
14. Hur vanligt skulle du beskriva att oplanerade resp. planerade avbrott är hos er?
15. Anser du att oplanerade avbrott är ett stort problem hos er? På vilket sätt?
16. Vad tycker du är de största problemen kring oplanerade avbrott i placeringen? Berätta
17. Ser ni några problem med planerade avbrott?
18. Vad är enligt din uppfattning de huvudsakliga orsakerna till oplanerat avbrott
19. Vilken typ av placeringar leder till oplanerade avbrott? SoL? LVU?
20.Hur skulle du säga att man märker att ett oplanerat avbrott är på väg att ske? Kan du
ge exempel?
Socialtjänstens arbete och hantering
21. Vad händer efter att ett oplanerat avbrott har skett? Vad gör ni?
22. Vad händer efter att ett planerat avbrott har skett? Vad gör ni?
23. Kan du berätta hur teamets kontakt och relation är gentemot familjehemsföräldrarna &
biologiska föräldrarna?
24. Upplever du att familjehemsföräldrar och biologiska föräldrar har en samsyn om de
placerade barnen? (FD om svaret är NEJ, vad tror du är orsaken till det?)
25. Hur arbetar ni inom teamet för att förebygga oplanerade avbrott?
51
26. Hur arbetar teamet med uppföljning av placeringar?
Avslutning
27. Sammanfattning, Har du något du till lägga till? Något som inte har kommit upp som
du vill säga?
52