Ladda ner utvalda delar från nr 1 - 2015 - Svensk

1/2015
en medlemstidning från Svensk-tibetanska Skol- och Kulturföreningen
1
Innehåll Norbu nr 1, 2015
norbu
Tidskriften NORBU utges av
Svensk-tibetanska skol- och
kulturföreningen.
Redaktör:
Ingegerd Hamberg
Ansvarig utgivare:
Allan Fotheringham
Omslag fram:
Pemba Tsering, snart färdig
läkare
Foto: Skolföreningen
Omslag bak:
Vy från Tibet
Foto: Skolföreningen
Grafisk form & Layout:
Stig Jonsson
Postadress:
Vivstavarvsvägen 200
122 43 Enskede
Telefon:
08-643 49 47
Telefax:
08-643 49 17
PlusGiro:
90 06 66-9
E-post:
info@tibet-school.org
Hemsida:
www.tibet-school.org
NORBU betyder den
önskeuppfyllande juvelen.
Medlemsavgiften i Svensktibetanska skol- och
kulturföreningen är 200
kr. I medlemsavgiften ingår
abonnemang på tidskriften
NORBU.
ISSN: 1101-5020
Tryck: Trycknu,
Stockholm, 2015
3 Om barnen och livet
från Pemba Tsering
4 Brev
Geshe Nyima Norbu
5 Filmkvällarna
5 Minnesord över2015
eldsjäl i USA
6 Vipassana - en buddhistisk
övningsväg
7
Studentträff i Katsel
10 Folksaga från Tibet
12 Höstfesten
14 Volontär i Katselshopen
15
bokcirkel
16 Livaktig
Resor
17 Gränslösa
18 Katselshopen
19 Anslagstavlan
Lennart Lindgren
Uno Svedin
Munhi Westin
Redaktören
Om barn och om livet skriver vår vice ordförande Lennart Lindgren så poetiskt i ledaren på nästa sida. Han citerar bl. a den brasilianske biskopen
Dom Helder Camara som verkade bland de fattiga i Rio de Janeiro och
för vilka han grundade en bank, Försynens bank. Jag blev så tagen av vad
Lennart skrev att jag skickade efter Camaras lilla bok Tusen skäl att leva.
Om Vipassanameditation skriver Uno Svedin initierat, och Torbjörn Sedell
berättar om de filmer vi visar under året. Och ni som planerar en resa till
Tibet, se annonsen från Gränslösa Resor.
Ingegerd Hamberg, redaktör
ingegerd@tibet-school.org
2
Tibets barn är också våra barn
Den libanesiske poeten Kahlil Gibran skriver i sin världsspridda lilla
bok Profeten om barnen: Era barn är inte era barn. De är söner och döttrar av Livets längtan efter sig själv. De kommer genom er, men inte från er.
Längre fram skriver han något som vi kan reflektera över: Livet vänder
inte tillbaka och dröjer inte hos den dag som flytt.
A
tt ta vara på Livet,
det är en uppgift
för oss alla. Vårt
eget korta liv som del i en
lång kedja av utveckling
där vi beror av vanandra.
Där morgondagen är lika
viktig som vår dag. Att vi
tar ansvar för morgondagen. Men gör människan
det i vår tid? Krig, exploatering av ändliga naturresurser, spridning av gifter,
klimatpåverkan. Knappast
omtanke om morgondagen. Då kan bönen, den
eftertänksamma reflexionen, retreaten bli ett
medel att hantera en galen värld. Att få människor att komma till insikt
om sitt ansvar för Livet - det heliga
- och för morgondagen.
Kahlil Gibran skriver att vi inte
bara skall be i vår förtvivlan och nöd,
utan också i vår lyckas fullhet. Att då
lyssna till nattens stillhet, till haven,
skogarna och bergen. Det som är Livet.
En annan författare som skriver i
samma anda är den brasilianske biskopen Dom Helder Camara i sin tänkebok Tusen skäl att leva.
Den börjar så underbart och svindlande: Bara en vattenpuss ville jag vara
och spegla himlen.
3
Himlen den outgrundliga
och ofattbara och längtansfulla. Och det märkliga att vi lever på ett litet klot i ett oändligt universum (himlen?) där
livet får näring av döden. Ett
svårfattligt mysterium.
Camara önskar att han
kunde ge till varje barn en
jordglob för att väcka intresse
för och kärlek till alla folk, alla
raser, alla språk och alla religioner.
På sätt och vis har vi i
Skolföreningen med våra 108
skolor på den tibetanska landsbygden överräckt denna jordglob och väckt intresse och respekt för världen. Förstärkt
med det vi nu fyller på med:
att ge stöd till ungdomar som
studerar vidare för det tibetanska folkets bästa och för en ljusare framtid.
Tibets barn är också våra barn, en
del av den världsvida familjen.
Lennart Lindgren
Vice ordförande
Brev från Pemba Tsering
Pemba Tsering är en av våra elever som snart är klar med sin utbildning.
Han studerar på Medical University i Nanjing och så här skriver han till
sina välgörare:
F
örst av allt tack för allt stöd
och hjälp med pengar så att
jag har kunnat studera som
andra barn! Jag hade mycket goda
betyg i skolan och 2010 blev jag antagen till Medical University i Nanjing i Kina. Jag läser det femåriga
förebyggande medicinska programmet. I år är jag redan 24 år gammal
och är bland seniorstudenterna. I
juni nästa år utexamineras jag från
universitetet. Då kan jag arbeta vid
Center for Disease Control & Prevention i Tibet.
Hemma har jag en 58 år gammal mor och två yngre bröder. Hela
vår familj är mycket tacksam mot er.
När jag gick i gymnasiet dog min far.
Men skolföreningens representant
Pemba Tsering som liten
Namgyal försäkrade mig om att jag
skulle få skolavgifter och levnadskostnader betalda så att jag kunde
fortsätta studera. Förra månaden
måste jag opereras för blindtarmsinflammation. Återigen fick jag pengar
från skolföreningen för att täcka de
medicinska kostnaderna. Jag är nu
bra igen så ännu en gång vill jag
tacka er så mycket. Ni är inte bara
mina välgörare utan i mitt hjärta är
ni också som min andra förälder.
När jag är färdig hoppas jag bli lika
god som ni och återgälda er vänlighet genom att hjälpa människor efter bästa förmåga.
Nu är det snart examenstid så jag
har tentamensläst både i biblioteket
och i sängen ända till 22.30 på kvällen.
Jag föredrar dock att läsa i biblioteket;
vårt universitetsbibliotek är mycket
stort och också väldigt vackert. Där
finns massor av medicinsk litteratur.
Under veckosluten har jag lite tid att
koppla av med mina vänner.
Första juli stänger vi för sommarledigheten här. Då ska jag åka
hem med Quinghai-Tibetjärnvägen
(Nanjing-Beijing-Xiling-Lhasa).
Från skolan tar det 48 timmar att
komma hem med tåg. Trots att det
tar så lång tid är jag så lycklig över
att få återse min mor som jag saknar.
Jag ska också besöka Tibetan Center
for Disease Control & Prevention
medan jag är där.
Välkomna att åka till Nanjing och
hälsa på i Nanjing Medical University! Till slut önskar jag er och era
familjer ett hälsosamt, lyckligt och
långt liv!
Ert fadderbarn
Pemba
2014-06-11
4
Gesheutbildning sponsrad av Skolföreningen
1
1976 föddes i Drigung Katsel i Tibet en pojke som skulle gå en lysande
framtid till mötes. Han blev munk vid 14 års ålder och lärde sig läsa och
skriva under tre år i sitt eget kloster i Tibet.
993 gick han i exil i Indien. Där
blev han antagen till Drikung
Gomang Monastery och studerade de Fem Stora Texterna. Han
läste också tibetansk grammatik
samt satte sig in i traditionerna och
Dharmahistoria. Han gick ut som
etta i hela 16 klasser.
Senare fick han tillfälle att ta examen i Gelukpa University 2008. Han
läste sedan sex andra kurser som kallas
Karam, Lopon och Lharam på tibetanska. Varje kurs tar 2 år och han tog sin
slutliga examen 2013. Samtidigt tilldelades han Geshe Lharampa-graden inför Gaden Tri Rimpoche. Nu finns han
under 1 år i Gyudmey Monastery för
att studera tantra.
Geshe Nyima Norbu tackar skolföreningen som har stöttat honom under en stor del av utbildningen.
Filmkvällarna under 2015
D
Under de senaste åren har jag haft hand om filmkvällarna på The House
of Tibet. Filmerna har handlat om Tibets mångfacetterade kultur och
vackra natur.
et här året kommer alla filmer ha anknytning till Dalai Lama för att uppmärksamma att han blir 80 år i sommar.
Filmerna tar upp olika aspekter av
Dalai Lamas verksamhet och budskap.
Här är några av filmerna vi visar.
The Sun Behind The Clouds är en
film som handlar om demonstrationerna 2008 för Tibets frigörelse
från Kinas styre. I filmen intervjuas
Dalai Lama och där beskriver han
hur han ser på sin ”middle way”, en
kompromiss som han inte lyckats få
de kinesiska ledarna att acceptera.
The Unwinking Gaze filmades in
under tre år och visar de dagliga
svårigheter Dalai Lama som Tibets ledare möter där han balanserar mellan sina buddistiska löften
och den realpolitiska situationen.
10 questions for the Dalai Lama är
en filosofisk och andlig dokumentär
av Rick Ray där han ställer frågor
som ”varför är fattiga traditionellt så
mycket lyckligare än rika?” och ”hur
reagerar en person som ser ickevåld
som lösning när han möter oundvikligt våld?” Road to Peace är en
film som följer Dalai Lama på en
resa runt Storbritannien där han delar med sig av sitt budskap till oss
i väst. Den här dokumentären visar
hans visdom och medkänsla och hur
han inspirerat miljoner människor i
5
många länder. Det är ett unikt porträtt som fångar Dalai Lamas enkla,
mänskliga och humoristiska sida.
Compassion in Exile är en film som
ger ett nära porträtt av Dalai Lama
där han väldigt öppet och med humor beskriver sin barndom och viktiga händelser i sitt liv. När han var
16 år blev han statsöverhuvud, vid
19 åkte han till Peking och träffade
Mao Zedong och vid 20 år flydde
han till Indien. Vi får också se foton
tagna av hans äldre bror, hans syster
och Heinrich Harrer.
Filmerna ges i Tarasalen och följs
av diskussioner över en fika. Tiderna
står i årsprogrammet för 2015.
Torbjörn Sedell
Eldsjäl har gått hädan
Anne Stuart Oliver, vice ordförande i vår systerorganisation U.S. Tibetan Society for School and Culture, slutade sina dagar på årets sista dag,
nyårsaftonen 2014. Det var med stor sorg och saknad vi mottog budet
om hennes bortgång. Hon var en eldsjäl som engagerade sig helhjärtat
för tibetanernas sak.
A
nnes vetgiriga och öppna
sinne gjorde henne till en
livslång student. Hon tog
sin masterexamen vid New York
University och gjorde karriär inom
telebranschen i flera städer i USA
och i London.
Annes semesterresor ledde henne
till Sydamerika, Europa och Asien,
något som förstärkte hennes respekt
och intresse för asiatisk konst, kultur
och visdom. Hon antog buddistisk
tro och fick därigenom många vänner bland tibetanerna och arbetade
oförtröttligt som vice ordförande i
vår amerikanska systerorganisation
genom att bygga och sätta igång
skolor på den tibetanska landsbygden. Som representant för skolföreningen besökte hon Tibet vid flera
tillfällen.
Sitt andra hem fick hon i Umbrien i Italien där hon fördjupade sig i
den italienska konsten, arkitekturen,
maten och folket och lärde sig tala
italienska. Hon kombinerade en speciell synförmåga och kreativitet med
sin lust att resa och blev en skicklig fotograf. Hon fokuserade särskilt
på intressanta former, reflektioner,
mönster, färgklickar och arkitektoniska detaljer som är lätta att missa.
Sina fotografier ställde hon nyligen
ut i Massachusetts General Hospital
i Boston för att samla in pengar till
forskning om lungcancer.
Anne Oliver i blå tröja omgiven
av sina medarbetare i US Society
for School and Culture
6
VIPASSANA – EN
BUDDHISTISK ÖVNINGSVÄG
D
en buddhistiska träningsvägen – oavsett vilken skolbildning man än talar om
– har alltid de fyra ädla sanningarna
som start: lidandets djupa närvaro
i tillvaron, lidandets ursprung, att
det finns en väg till lidandets upphörande och vägen till detta. Det är
just i den fjärde sanningen som detta
exponeras och då i form av den ”Åttafaldiga vägen”. Det var just detta
som Buddha upptäckte under Bodhiträdet i Bodh Gaya i det som idag
ligger i regionen Bihar i nuvarande
Indien – en kunskap som han några
veckor senare delade med sig av i
Saranath till sina gamla yoga- asketträningskompisar. Detta trots att de
i början var minst sagt skeptiska eftersom de uppfattade att han hade
lämnat asketlinjen och förfallit till
en världslighetsorienterad hållning.
I själva verket var det balanseringen
av olika mentala faktorer i medelvägen som han upptäckt. Och det
är just dessa åtta träningssteg som
finns i all buddhistisk övning på det
ena eller andra sättet.
Ett klassiskt sätt att dela upp de
åtta stegen som inte övningsmässigt
behöver komma just i den ordningen är i tre block. Det första innebär
en något så när hyfsad utgångspunkt
för utövningen och livet och kal�las ofta ”rätt uppfattning”. Det är ett
block som har med vishet att göra.
Denna punkt är också ett slags in-
termediär slutpunkt när träningen
börjat ta fart och då förhoppningsvis
har gett en förbättrad och fördjupad
uppfattning om hur verkligheten är
beskaffad och därmed hur ett centralt livsmål - väl värt att sträva efter
- kan vara beskaffat. I buddhismen
har motivet för att göra det ena eller
andra stor vikt. Inte minst gäller det
den långsiktiga aspekten att se helheten och alla andras väl. Till denna
första visdomskategori hänförs ofta
det andra steget av de åtta, nämligen
”rätt tanke”, befrämjandet av välvilligt orienterade tankar etc.
Denna träningspunkt bildar då
också övergången till det andra
blocket, det som tar upp olika facetter av etiken. ”Rätt tanke” följs här
upp av rätt tal, handling och levnadssätt. Dessa övningsregler om
ett etiskt förhållningssätt utgör en
förutsättning för ett bra liv men är
också en viktig grund för att meditationsaspekterna, som vi strax skall
ta upp, över huvud taget skall kunna
mogna och bära frukt. Kvar har vi
då meditationsblockets tre delar varav den första är ”rätt ansträngning”
(eng. right effort). Här finns fallgropen med för lite ansträngning men
också en med överansträngning, en
balanseringsakt som Buddha liknade vid att stämma en sträng på en
luta: varken för hårt eller för löst. Så
följer den punkt som har med ”rätt
uppmärksamhet” att göra och som
7
strävar efter en kontinuerlig närvaro i
allt som tänks, talas eller görs. Det är
den punkt som dyker upp under det
engelska uttrycket ”mindfulness” (eller ”sati” på Buddhas eget talade språk
pali) i olika beskrivningar och som är
en av de centrala övningsingångarna
för meditation. Det är den som är
Vipassana-meditationens bas.
Den sista punkten av de åtta är
”rätt koncentration” som också är av
stor vikt i meditationsutövandet och
som i olika skolningsvägar är sådant
som i hög grad står i fokus. Det var
övningar av denna senare typ som
den unge prinsen Siddharta ägnade
sig åt hos de bästa yogalärare som
fanns på hans tid, dvs. efter det att
han lämnat sin faders palats för att
söka upplysning hos de asketer som
vandrade runt i skogarna. Det var
också i denna koncentrationstradition som Siddharta blev en så framgångsrik elev. Men resultatet var ju
inte tillräckligt, tyckte han, eftersom
det genombrott han syftat till inte
hade skett trots att han erfor ytterst
avancerade tillstånd av absorptionskoncentration. Det han intuitivt
hela tiden skulle önskat hända låg
ytterligare bortom även de mest avancerade koncentrationstillstånden.
Det är det som vi efter Buddhas
upptäckt kallar ”nibbana” (eller ”nirvana” på sanskrit).
Så låt oss återvända till de mindfulness- (eller på pali ”sati”) orien-

terade meditationsformerna. Observera dock att vilken träningsväg
som än utövas så är det fler och fler
faktorer som kommer in i bilden allt
eftersom övningarna mognar. Samspelet av faktorerna blir allt viktigare.
Vipassana är just en central meditationsform som har sati (uppmärksamheten) som central kapacitet i
sinnet som huvudverktyg. Målet är
(intuitiv) insikt om hur saker och
ting verkligen är. Därför talar man
också om denna meditationsform
som ”satipatthana”.”Sati” står ju för
uppmärksamhet och ”patthana” betyder i detta sammanhang att vara
närvarande, d.v.s. att vara närvarande i det som händer i ögonblicket.
Det är alltså detta som är uppgiften för övningen: att denna närvaro
blir så tydlig och kontinuerlig som
möjligt i livsflödet av ständigt förändrade ögonblicksupplevelser och
sinnesintryck som livet tillhandahåller. Vipassana, att se saker som de
verkligen är, blir då övningsformen i
vilken insikter dyker upp ur existensens djup. Det är här som en samtidigt utvecklad koncentration i viss
utsträckning kommer till bra hjälp.
Men det är inte samma sak som att
lägga tonvikten i detta övningssystem på koncentrationen som central
faktor. I själva verket hjälper en fortlöpande utveckling av sati-närvaro
till med att inbjuda också koncentrationen att bli stegvis allt bättre. I
en del träningsmetoder lägger man
in en tidig men kortare fokusering
på koncentrationsövningar för att få
en bra bas för Vipassana, ex genom
fokusering på andningens luftström
in och ut genom näsan.
Satipatthana kan då utövas med
hänsyn tagen till olika erfarenhetssfärer. Den mest närliggande av
8
de fyra som Buddha rekommenderar
i sin utläggning i Satipatthana Sutta
är den som lägger uppmärksamheten på kroppsliga fenomen, ex att
veta vad den aktuella kroppshållningen är, om det finns en känsla av
tryck någonstans eller om det sticker
i kroppen och gör ont. Allt sådant är
mycket bra meditationsobjekt. Men
det finns ytterligare tre grupper av
objekt. Det nästpåföljande brukar
på engelska kallas feeling. Då gäller
det att notera detta stämningsläge.
Sedan finns i nästa kategori allt det
som har med sinnet (eng. mind) att
göra, som vrede, irritation, avundsjuka, men också trevliga tillstånd. Och
slutligen finns den fjärde kategorin
som brukar benämnas ”dhammas”
d.v.s. ett slags förståelsekategorier
som har med olika former av insikter att göra, ex hinder i meditationen
som rastlöshet etc. eller de fyra ädla
sanningarna, (se ovan). Dessa kan
också göras till föremål för meditationsfokus. Sett överlag går alltså
övningarna från mer grova fenomen till mer subtila objekt. En bra
övningsinstruktion går då ut på att
välja hur denna meditation skall pedagogiskt och erfarenhetsmässigt
utveckla sig i olika steg, ungefär som
man kan lära sig att spela ett musikinstrument. Här finns det olika pedagogiska skolor som betonar olika
saker i olika utvecklingsfaser. I en
tidig fas kan ett fokus på kroppsliga
fenomen, som andningens rörelser
i magtrakten, eller att det sticker
någonstans, vara bra eftersom de är
tydliga. Allteftersom detta etablerar
sig och uppmärksamheten blir mer
kontinuerlig så kan andra objekt
komma in i fokus, som hörandet av
ljud eller uppmärksammandet av
sinnesstämningar. Målet är dock att
alla de fyra baserna (eng.
the four foundations of
mindfulness) för träning
skall utvecklas.
I vår tid har Vipassana
utvecklats på olika sätt bl. a.
i Burma av olika lärare, inte
minst av Mahasi Sayadaw
(Sayadaw är en titel som
betyder lärare), bortgången i början på 1980-talet,
men också av Sayagyi U
Ba Khin vars träningslinje
i väst är mest känd genom hans elev Goenkaji.
Mahasi Sayadaw hade en
indisk elev i Rangoon på
1950 – och 60- talet som
hette Anagarika Munindra.
Hans familj kom från Chittagong (numera i Bangla
Desh). När han var färdigutbildad i hela den buddhistiska kanon och i dess olika utövningsaspekter i Burma (numera
Myanmar) så blev han själv meditationslärare. När han 1966 åkte
tillbaka till Indien var det till Bodh
Gaya han återvände efter att tidigare ha varit den första ansvarige på
tusen år med buddhistiskt ursprung
för det stora Mahabodhitemplet där.
Det var Munindraji (nu bortgången)
som blev många västerlänningars lärare – och min lärare när jag på senhösten 1966 steg av bussen i den sovande lilla pilgrimsorten Bodh Gaya
framför det tibetanska klostret och
Mahabodhi society´s gästbyggnad
och bookshop. Och till hans död i
Calcutta 2003 – och längre – har jag
förblivit hans nära elev.
Uno Svedin
Läs mer:
Mirka Knaster: Living This Life Fully. Shambala, 2010 (en bok
om Munindraji och minnen från hans elever, bl.a. undertecknad)
Analayo: Satipatthana, Silkworm Books, 2003.
Flera böcker av Joseph Goldstein, elev till Munindra och senare betydande meditationslärare själv. Se bl.a. websidan för IMS, stort retreatställe i USA nära Boston. Bl.a. rekommenderas boken Only One Dharma
men också böcker om mindfulness, The Experience of Insight, Shambhala
1976 samt Dragon Editions, 2004).
Information:
I Tibetföreningens årskalender för 2015 framgår att Uno kommer att
hålla en endagsretreat på The House of Tibet lördagen den 18 april 2015
om just Vipassanameditation i Mahasi Sayadaw´s och Munindraji´s tradition.
9
Happy New Year from our
10
graduated university students
11
Vad-för-sorts-frukt-trädet
D
et var en gång för länge sedan en köpmannason som
växte upp till att bli en vis
ledare. En dag när han färdades med
sin affärskaravan med femhundra
vagnar, kom han till ett ställe på vägen som ledde till en stor skog.
De stannade vid utkanten av skogen där han kallade samman alla i
karavanen och sa: ”Giftiga träd växer
i den här skogen. Var mycket noga
med att inte smaka på några blad,
blommor eller frukter utan att först
fråga mig.”
Alla lovade att vara mycket försiktiga och färden in i skogen började utan något mer dröjsmål.
Nu var det så att alldeles invid
skogen fanns en by, och utanför byn
växte ett ”vad-för-sorts-frukt-träd”.
Vad-för-sorts-frukt-trädet liknade
exakt ett mangoträd; stammen, gre-
12
narna, löven, blommorna och frukten, för att inte tala om smaken och
lukten. Frukten hängde från trädets
grenar inom lagom räckhåll, och
lockade resande att smaka och äta.
Men vare sig de åts mogna eller
omogna, var frukten dödligt giftig.
Några i karavanen gick i täten
framför vagnarna. När de kom fram
till trädet, trodde de att det var ett
mangoträd och åt begärligt av några
frukter. Men andra sa, ”Låt oss först
fråga vår ledare innan vi äter.” Med
frukten i handen väntade de tålmodigt vid trädet tills köpmannen anlänt. Köpmannen som förstod att
det inte var ett mangoträd, sa: ”Det
här är ett ”vad-för-sorts-frukt-träd.
Rör inte denna frukt!”
När han hindrat dem från att äta
frukten, vände han sig till de som redan ätit. Han gav dem genast en dos
av en kraftfull medicin och sedan
fyra sorters söt mat att äta, och de
återfick alla sin hälsa.
Före denna händelse hade alla
karavaner som stannat vid vad-försorts-frukt-trädet dött av de giftiga
frukterna som de misstagit för att
vara mango. Sedan hade folket från
byn begravt deras kroppar och tagit
hela karavanen, oxarna, vagnarna
och alla köpmännens varor.
Denna dag i vår berättelse, skyndade byns alla invånare med stor
förväntan till trädet för att ta vara på
sitt rov. ”Vi vill ha oxarna” sa några.
”Och vi vill ha vagnarna”, sa andra,
medan resten gjorde anspråk på varorna för sin del. Men när de andfådda kom fram till trädet, fann de
alla i karavanen levande och vid god
hälsa!
”Hur visste ni att det här trädet
inte var ett mangoträd?” frågade de
besvikna byinvånarna.
”Vi visste inte”, sa folket i karavanen. ”Det var vår ledare som visste.”
Byborna gick då fram till ledaren
och frågade, ”Du vise man, hur kunde du veta att det här trädet inte var
ett mangoträd?”
”Två saker”, svarade den vise köpmannen, och läste denna vers:
”När ett träd dignar av frukt, som
är lätt att nå,
Och vid kanten av en by, oplockad står
Behövs inget mer bevis för att
förstå
Att ingen hälsosam frukt växer
därpå”
klart tänkande kan dämpa starka begär och skydda oss från fara.
Översättning från
engelska: Susanne
Ställborn
Efter att ha undervisat den försam- Illustrationer: Rebecca
lade folkhopen hur man tämjer gi- Vats Jonsson
righet med vishet och medkänsla,
avslutade han sin resa i säkerhet. På
så vis demonstrerade den vise köpmannen hur iakttagelseförmåga och
13
Välbesökt höstfest
Hög stämning rådde i The House of Tibet under höstfesten sista lördagen i oktober. Medlemmar och sponsorer droppade in under eftermiddagen och blandade sig i minglet runt snittar och andra godbitar och
med nypressad äppelmust i glasen.
Ani Sangmo var på besök från Paris för att
ge massage här på The House of Tibet.
I
den vackra Tarasalen presenterade ordförande Soenam Jamyangling två projekt som föreningen har varit med och sponsrat i
Ladakh. Ett vattenprojekt, sponsrat
av Vatten åt alla (Atlas Copco) samt
ett isstupaprojekt. Vi kommer att
presentera projekten närmare i kommande nummer av Norbu.
Anette Ross och Göran Svensson satte sig på bussen i Boxholm
och åkte i 3 timmar för att vara med på höstfesten.
14
Munhi — volontär i Katselshopen
— Med två utflugna barn som klarar sig själva kan jag nu fördjupa mig
i det jag alltid varit intresserad av, nämligen buddhism och meditation,
säger vår volontär i Katselshopen, Munhi Westin. Hon arbetar som psykolog och psykoterapeut och upptäcker att det är en ny tillvaro nu när
det bara är maken Ulf och hon själv som bor i huset i Edsviken. Så en del
av sin tid ger hon till Katselshopen här i The House of Tibet.
M
unhi föddes i Seoul i
Sydkorea och växte upp
med sina föräldrar och
två yngre bröder. När hon var 10 år
skildes föräldrarna, och det var en av
orsakerna till att hon och bröderna
adopterades till Sverige. Här hade
de turen att hamna tillsammans i en
familj i Småland.
Kontakten med den biologiska
mamman fanns hela tiden och efter tonåren när Munhi aktivt började söka sina rötter flyttade både
hennes mamma och mormor till
Stockholm. Samtidigt flyttade även
Munhi till Stockholm för att läsa
koreanska och kinesiska på universitetet. Hon känner sig väl förankrad i
sina båda kulturer och talar flytande
koreanska. Hon återvände till Sydkorea under en period när hon var
24 år. Både hon och nyblivne maken
Ulf arbetade i Seoul i 2 år. Där föddes också första barnet.
Hemma i Stockholm igen fick de
ett barn till och för 15 år sedan startade Munhi en psykologmottagning
på Kungsgatan. Den har växt sakta
men säkert under åren och idag är
det nio psykologkonsulter som ar-
15
betar där. Munhi arbetar dels med
psykoterapi, dels med företagsutveckling.
— En rolig kombination, säger
hon.
— Nu hoppas jag att jag kan bidra med min erfarenhet och kunskap
till föreningen, och det är en glädje
att få hjälpa till med Katselshopen.
Ingegerd Hamberg
Bokcirkel hösten 2014
Under hösten startade en bokcirkel på House of Tibet. Upprinnelsen till
bokcirkeln var att vi under en paus i arbetet med utskick av Norbu började samtala om undervisning vi fått och böcker vi läst. Vi upplevde alla
att vi saknade ett samtalsforum där vi kontinuerligt kan föra samtal om
det vi lärt och förankra det i vår vardag. Vi önskade oss ett sådant forum.
Sagt och gjort. Lena Taharally fick i uppdrag att vara den som skulle
skicka ut en inbjudan till ett första möte.
V
id första mötet den 23 september enades vi om att ha
boken ”Start where you are
– how to accept yourself and others” av
Pema Chödrun som utgångspunkt
för våra samtal. Vi har hunnit träffas fyra gånger under hösten och
till våren fortsätter bokcirkeln med
samma bok.
Samtalen har varit mycket intres- Lena Taharally
santa, givande och stämt till efter- Margita Furu
tanke.
Mildrid Lindström
Vi som deltagit är:
Britt Mebius
Gudrun Löfgren
16
Margita Furu och
Mildrid Lindström
Vi reser till Tibet
I samarbete med Svensk-tibetanska skol- och kulturföreningen
(Stsk) reser vi till Tibet. Världens högsta järnväg tar oss
från X
­ ining till Lhasa. Där får vi inblick i tibetanernas
komplicerade livssituation, besöker klassiska platser som
till exempel Potalapalatset och träffar företrädare för Stsk:s
skolor. Landvägen åker vi till Kathmandu i Nepal där vi möter
exiltibetaner som kan tala fritt om Tibet och sina erfarenheter.
Vi besöker också en skola som Stsk varit med och startat.
Datum: 4-21 september 2015 (18 dagar)
Mer info: Besök vår hemsida www.granslosaresor.se
eller ring Lotta 0151-209 00
Reseafton om Tibet
En representant från Stsk berättar om föreningens
arbete och därefter presenteras höstens Tibetresa. Vi bjuder på fika.
Tid: onsdag den 4 mars klockan 17.30–19.30
Plats: Brokiga Bengalen, Södermannagatan 50, t-bana
Skanstull
Anmälan: senast den 26 feb till Gränslösa Resor.
Fri entré men obligatorisk förhandsanmälan.
Varmt välkommen!
Gränslösa Resor AB, Marsjö Hvilan, 643 94 Vingåker
www.granslosaresor.se, info@granslosaresor.se, tel 0151-209 00
17
Katselshopen
Vår egen rökelse, Remembering Tibet, finns återigen
i Katselshopen. Den är gjord så att den harmoniserar
kroppens subtila energier och sprider frid i omgivningen. Priset är 50 kr för stor ask och 30 kr för liten. I
shopen finns också böcker, skivor, sjalar, smycken, offerskålar samt produkter från Hantverksskolan i Katsel
och dr Tamdins hudvårdsprodukter.
Katselshopen är öppen under kontorstid samt vid Skolföreningens evenemang.
Tel: 08 643 49 47. Vid frågor och beställning kontakta
Munhi på munhi@tibet-school.org
18
A
N
S
L
A
G
S
T
A
V
L
A
Riksel-Lindhfonden
– för högre utbildning
Rum att hyra
RUM finns att hyra under kortare perioder
för övernattning/enskild retreat och till
föreläsningar på The House of Tibet.
Utan finansiellt stöd kan våra elever inte
anta erbjudna utbildningsplatser efter
grundskolan. Här gör Svensk-tibetanska
skol- och kulturföreningen en stor och
viktig insats. Hjälp oss genom att skicka
bidrag till pg 90 06 66-9 eller lämna
regelbundet stöd via autogiro. Kontakta
föreningen per telefon 08-643 49 47 eller
via email info@tibet-school.org
För mer information kontakta oss på
telefon 08-643 49 47 eller på
info@tibet-school.org
Gåvokort
Du kan skänka en penninggåva till stöd
för barnens skolgång i Tibet! Genom att
ge gratulationskort på t ex födelsedag,
examensdag, ett kort till minne av någons
bortgång stöder du en mycket viktig
verksamhet.
GOTT NYTT ÅR!
LOSAR TASHI
DELEK!
Meddela oss Ditt namn och Din adress till
info@tibet-school.org eller ring
08-643 49 47 och sänd samtidigt pengar
till pg 90 06 66-9, Svensk-tibetanska skoloch kulturföreningen.
Vi sänder Dig ett kort som Du själv
kompletterar med lämplig text och
överlämnar till mottagaren.
19
N
20