docColosseum nr. 1 2015 - Rom
download 
Report Transcription
Colosseum nr. 1 2015 - Rom
SWEA xxxxxxxxxxx ® COLOSSEUM COLOSSEUM Nr 1 Årgång 22, juni 2015 Äntligen Swea SWEA Colosseum 1 xxxxxxxxxxx SWEA International, Inc COLOSSEUM Styrelse: Ordförande Vice ordförande Grundare Reg.ordf. VAME Reg.ordf. MAME Reg.ordf. OAME Reg.ordf. VEMA Reg.ordf. MEMA Reg.ordf. OEMA Reg.ordf. Asien Margaret Sikkens Ahlquist Annette Åsberg Agneta Nilsson Ia Dübois Barbro Westin Cecilia Browning Christa Alfredsson Christina Hallmert Birgitta Koniali Marita Löfdahl E post president@swea.org vicepresident@swea.org founder@swea.org vame@swea.org mame@swea.org oame@swea.org vema@swea.org mema@swea.org oema@swea.org asien@swea.org Övriga Befattningar: Sekreterare Johanna Fagerlund secretary@swea.org Skattmästare Johanna Carlander Davis treasurer@swea.org Fd ordförande Åsa-Lena Lööf pastpresident@swea.org Juridisk rådgivare Gita Paterson office@swea.org Fondförvaltare Kerstin Eriksson-Splawn fundmanager@swea.org Administrativ chef Katri Olander Serenius adminchef@swea.org Administrativ assistent Anette Lemmel office@swea.org Webbredaktör Vicki Almstrum webmaster@swea.org Cecilia Wettstam Redaktör Swea-Nytt Ginga Sewerin-Olsson sweanytt@swea.org Margaretta Simpson sweanytt@swea.org Redaktör Forum Elsa Maréchal editor@swea.org Annonsansvarig: Katri Olander Serenius advertising@swea.org SWEA Lokalavdelningar: REGION VÄSTRA AMERIKAS (VAME) Arizona Hawaii Las Vegas Los Angeles Orange County Portland San Diego San Francisco Santa Barbara Seattle Vancouver Suzanne Southard Malin Linn Lena Walther Kristina Hall Annie Andersson Carin Rittby-Kane Annica Backlund Camilla Podowski Mia Gordon Eva Johansson Rebecca Keckman arizona@swea.org hawaii@swea.org lasvegas@swea.org losangeles@swea.org orangecounty@swea.org portland@swea.org sandiego@swea.org sanfrancisco@swea.org santabarbara@swea.org seattle@swea.org vancouver@swea.org REGION MELLERSTA EMA (MEMA) Belgium Berlin Frankfurt/Heidelberg Israel Köln/Bonn Luxemburg Malmö Milano Paris Rimini Rivieran Rom Tunisien Örestad Zara Hallenberg Cecilia Stickler Anita Kasper Ulla Sterner Margareta Nilsson Eva Gram Toft Cecilia Wettstam Maria Rönnqvist Ann-Sofie Cleverstam-Wikström Desiree Forni Ascari Katarina Lodin Margot Milani Björck Monica Barrvik-Larsson Kerstin Stråmark Johansen belgium@swea.org berlin@swea.org frankfurt@swea.org israel@swea.org kolnbonn@swea.org luxemburg@swea.org malmo@swea.org milano@swea.org paris@swea.org rimini@swea.org rivieran@swea.org rom@swea.org tunisien@swea.org orestad@swea.org REGION ÖSTRA EMA (OEMA) Athens Basel Budapest Dubai Genève Istanbul Moskva München Stockholm Västerås Wien Zürich Anette Ryden Ingrid Heijdenberg Yana Linden Sandra Almén Malin Miller Esin Karakurt Cecilia Oskarsson Anna Nejdling Ekman Cecilia Westman Elisabet Halling Britta Hammargren Paula Hasselgren athens@swea.org basel@swea.org budapest@swea.org dubai@swea.org geneve@swea.org istanbul@swea.org moskva@swea.org munchen@swea.org stockholm@swea.org vasteras@swea.org wien@swea.org zurich@swea.org Maria Mellbom Ulrika Cederberg Maria King Lisa Mi Zwartz Pia Ridström Maria Stevenberg Pia Larsson-Norrman Anna Ros Ida Klefbäck bangkok@swea.org beijing@swea.org hongkong@swea.org japan@swea.org REGION ASIEN Bangkok Beijing Hong Kong Japan Kuala Lumpur Melbourne Perth Seoul Singapore kualalumpur@swea.org melbourne@swea.org perth@swea.org seoul@swea.org singapore@swea.org REGION MELLERSTA AMERIKAS (MAME) Austin Chicago Dallas Denver Florida, South Houston Michigan Minnesota Toronto Martina Engman Reed Charlotte Haglind Catarina Lindström Anna Bergström Karin Norlander Ann Christine Lerner Annika Nejman Maria Bergman Gunilla Sjölin austin@swea.org chicago@swea.org dallas@swea.org denver@swea.org florida@swea.org houston@swea.org michigan@swea.org minnesota@swea.org toronto@swea.org REGION ÖSTRA AMERIKAS (OAME) Atlanta Boston New Jersey New York North Carolina Philadelphia Virginia Beach Washington DC Anna Lundblad Lena Saetre-Grant Camilla Mörch Lisa Laskaridis Sarmienro Mikaela Marjanen Gunilla Westin Monica Timm Li Ansefelt Thornton atlanta@swea.org boston@swea.org newjersey@swea.org newyork@swea.org northcarolina@swea.org philadelphia@swea.org virginiabeach@swea.org washingtondc@swea.org REGION VÄSTRA EMA (VEMA) Barcelona Costa Blanca Göteborg Holland Irland Lissabon London Mallorca Marbella Oslo Telemark Anna Krossling Karin Tettzell Erika Tiefensee Eva Kars Maria Pettersson Mita Zell Helen Rennie-Smith Britt Marie Batle Birgitta Hunn Camilla Olsson Sofia Herbertsson barcelona@swea.org costablanca@swea.org goteborg@swea.org holland@swea.org irland@swea.org lissabon@swea.org london@swea.org mallorca@swea.org marbella@swea.org oslo@swea.org telemark@swea.org SWEA i ett nötskal SWEA är ett GLOBALT NÄTVERK med 7500 svensktalande kvinnor i ett 70-tal avdelningar och ett 30-tal länder. SWEA är den största Sverigefrämjande organisationen utanför Sverige och vårt syfte är att främja det svenska språket samt sprida svensk kultur och tradition. SWEA ger donationer och delar ut stipendier för nära två miljoner kronor per år. SWEA är en icke vinstdrivande ideel organisation som erbjuder ett personligt kontaktnät samt ett starkt socialt stöd för den svenska industrin utomlands. SWEA representeras på många platser i världen och spelar en viktig roll i svenska Utrikesdepartementets krisberedskapsplan. SWEA startades i Los Angeles 1979 av Agenta Nilsson. För ytterligare information se: www.swea.org SWEA International Inc, P.O. Box 4128 Fort Lauderdale, FL 33338 USA office@swea.org, www.swea.org 2 SWEA Colosseum xxxxxxxxxxx Innehåll COLOSSEUM 6 20 Innehåll 5 Ordföranden har ordet 6 Programpunkt Domitianus Stadion Bibliotekskväll Glöggfest Jultallrik Kapitolinska museerna Årsmöte Semlekväll Stipendiaten Matisse utställning 11 Nya Sweor 23 12 Äntligen Swea 13 En ovanlig Swea 14 Khaleel från Kurdistan 19 Ett flyktigt besök 20 En pratstund med Ruth Jacoby 23 Svenskor i världen Anita Ekberg 26 Rom på 50- och 60-talet 29 Gör supporterkläder till små fotbollsfans 31 En bok från vårt SWEA bibliotek 32 32 Hur jag mötte min man 34 Recept 34 SWEA Colosseum 3 Redaktionen xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Kära Swea! Nu håller du i ännu ett nummer av Colosseum som innehåller massor av intressanta artiklar. Om du tycker att tidningen ser annorlunda ut så är det för att Colosseum blivit mera miljövänlig. Detta nummer är tryckt på ett återanvänt papper med miljövänliga tryckfärger. Vi får bla lära känna några av våra nya Sweor. En av dem har vi på omslaget, Mimmi Gunnarsson som ni kanske känner igen från Svenska skolan, Julbasaren eller från väderprognoserna på Sky Meteo. Vi får läsa om hur det var att komma som svenska till Rom på femtiotalet genom Ann Marie Senepas berättelse Minnen från Rom, Marianne Kinn skriver också en hyllning till en mycket speciell svenska som valde Rom som sitt hem och som gick bort i vintras, Anita Ekberg. Vi får träffa Khaleel som flytt från Kurdistan på lastbil till Sverige och om hans längtan och kamp att få komma tillbaka till Sverige. I Halländska Fegen fann han en fristad under några år tills beskedet om hans utvisning till Italien kom. Vi får också genom Annmarie Kjellander en pratstund med vår ambassadör Ruth Jacobi som är på väg härifrån. Jag önskar er en härlig sommar och på återseende till hösten! Maria Enqvist, redaktör STYRELSE SWEA ROM Ordförande: Margot Milani Björck Kassör: Annika Andersson Vice ordförande: Linda Lindkvist Informationsansvarig: Johanna Wamfors Sektererare: Anna-Karin Månsson Programansvarig Malena Hessel Webansvarig: Elin Wedlund Annonsansvarig: Eva Bruce Vettese Redaktör: Maria Enqvist SWEA COLOSSEUM Swea Colosseum ges ut två gånger om året av SWEA - Swedish Woman´s Educational Association International - Rome Chapter Manusstopp Nr 1 Årgång 22: 2 maj 2015 Ansvarig utgivare: Margot Milani Björck swearom@gmail.com Redaktion: Maria Enqvist, Margot Milani Björck Marianne Kinn Layout: Erica Törnlöw etorn@ziggo.nl Ni går väl in på hemsidan som uppdateras hela tiden med Tryck: Tipografia De Biasi, Roma nyheter som bilder från programpunkter, annonser, anslagstavlan och mycket, mycket mer. www.swea.org/rom Vi finns på Facebook! SWEA Rom - ett sätt att hålla sig uppdaterad! 4 SWEA Colosseum SWEA Rom info: swea_rom@yahoo.it www.swea.org/rom Omslag: Maria Enqvist Ordföranden har ordet xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Kära Sweor! Sommaren står framför oss i sin gröna och blommande skrud och en ny Colosseum ligger i våra händer. Berättelser om vad vi gjort under vinter och vår blandas med bilder från våra aktiviteter och att döma av dessa har vi fantastiskt roligt när vi ses för där är idel glada ansikten! Fina artiklar om svenskor i Rom får vi också läsa. Svenskor som gjort Rom till sin hemstad under olika tidsperioder. Fascinerande livsöden med spännande möten där ibland slumpen varit avgörande i varför vägen bar till Rom. Men vi får också möta ett annat livsöde där vägen till Rom och Europa gick krokigt och tungt och där krig gav upphov till flykt och maktlöshet. . Medelhavet fylls numera av desperata människor på väg till något eller på flykt bort från något. Eller kanske både och. TVrutan fylls av fasansfulla bilder och ibland känns det övermäktigt att ta in. All denna sorg och desperation, vår vilja att hjälpa men samtidigt en stark känsla om att ingen skulle behöva befinna sig i en situation där man behöver fly. Vi önskar att världen vore en fredlig plats, att vi också kunde hjälpa mer på plats så att ingen mot sin vilja behövde lämna sitt hemland. För oss har det varit enklare. Vi har kunnat välja. Och vi har också den stora förmånen att kunna kalla både Sverige och Italien för våra hemland. En gåva värd att fundera kring och känna tacksamhet inför. Oavsett om ni tillbringar sommaren i Sverige eller Italien, eller kanske på någon annan spännande plats, vill jag önska er en skön sommarvistelse! Vi ses till hösten för nya möten! Kram, Margot SWEA Colosseum 5 Programpunkt xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Domitianus Stadion Text: Margot Milani Björck Foto: Margot Milani Björck & Elisa Cristadoro Vid lunchtid torsdagen den 13:e november möttes sju Sweor för att gå ned under Piazza Navona för att se resterna av Domitianus stadion. Stadion, som även gick under namnet Circus Agonalis , invigdes 86 e.Kr och den byggdes efter grekisk förlaga och kunde rymma upp till 20 000 åskådare. Det var framförallt idrottstävlingar som hölls på arenan men även tävlingar i poesiläsning förekom. Piazza Navona följer idag stadions form så det är lätt att även nu kunna få en översikt av hur stor och mäktig den måste ha varit. Väl inne kan man bara se några få delar av trappor upp till läktarna men vi hade turen att också få se en intressant utställning om gladiatorer som pågick samtidigt. Bibliotekskväll Text och foto: Margot Milani Björck Torsdagen den 20:e november hade vi vår bibliotekskväll hemma hos Ann-Charlotte Welin-Bignami. Tjugo av oss Rom Sweor fick en utsökt aperitivo och möjlighet att se nya och gamla böcker i vårt fantastiska bibliotek. Med nylånade böcker i väskan gick vi sedan vidare till den närliggande pizzerian och fick en härlig middag tillsammans. 6 SWEA Colosseum Programpunkt xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Text och foto: Margot Milani Björck Att få komma till Svenska Institutets underbara lokaler för att gemensamt starta julmånaden har blivit en kär tradition för SWEA Rom. Tisdagen den 2:e december var datumet som vi träffades denna gång. Ett stort tack också till IKEA Anagnina som ger oss både glögg och pepparkakor att avnjuta! Glöggfest Jultallrik på Blå Kongo Text och foto: Margot Milani Björck Innan vi gick på jullov samlades ett stort antal Rom Sweor på Blå Kongo torsdagen den 18:e december. Det var dags för riktig svensk jultallrik med italiensk twist. Eller jultallrik, jag skall säga jultallrikar! Eva från Blå Kongo hade nämligen hela fyra olika tallrikar med julmat som vi fick avnjuta. Först blev det sill och gubbröra med kavring, sedan två sorters lax med romsås och hovmästarsås. Den varma maten serverades sedan och bestod av köttbullar, prinskorv, revbensspjäll, rödkål, rödbetssallad och skinka. Middagen avslutades med en delikat apelsinpannacotta. SWEA Colosseum 7 Programpunkt xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Kapitolinska museerna Text: Linda Lindkvist Foto: Linda Lindkvist & Elisa Cristadoro En regnig söndagsmorgon i januari träffades ett 20-tal Sweor för att få en guidad rundtur av Swean Solveig Nolheim på de Kapitolinska museerna. Efter tre mycket intressanta timmar hade vi sett och lärt oss massor. Några av höjdpunkterna var den drygt fyra meter höga bronsstatyn av kejsar Marcus Aurelius och marmorstatyn Den döende gallern. 8 SWEA Colosseum xxxxxxxxxxxxxxxxxxxxx Programpunkt xxxxxxxxxxx Programpunkt Årsmötet COLOSSEUM Text och foto: Margot Milani Björck Onsdagen den 4:e februari hade SWEA Rom sitt årsmöte och vi är så glada för att vi får den stora förmånen av att kunna hålla det på svenska ambassadörens residens. Vi började med välkomstdrink och fotografering. Maria Enqvist hade satt upp en ordentlig fotoutrustning och tog våra porträtt som kommer att användas till vår interna medlemslista. Sedan inleddes årsmötet med tal av vår ambassadör Ruth Jacoby följt av en diger dagordning; Gamla styrelsemedlemmar avtackades och nya invaldes, det gångna årets program gicks igenom likaså ekonomi och budget. När årsmötet var över blev vi serverade en fantastisk middag tillagad av ambassadens kock och några lyckligt lottade Sweor fick dessutom gå hem med fina lotterivinster. Semlor hos Christina Text och foto: Linda Lindkvist Fredagen den 27 februari träffades vi hemma hos Christina Hallmert för att äta semlor. Solen strålade och vi slog oss ner till en fantastisk dukning och njöt av semlor och trevligt sällskap. Tack Christina! SWEA Colosseum 9 Programpunkt xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Text och foto : Margot Milani Björck Stipendiat 2015 Paola Vitti heter Swea Roms stipendiat 2015. Hon studerar på Sapienza i Rom och läser där sitt tredje år med Lingue Culture Letterature e Traduzione. Hennes avhandling skrivs inom ämnet Lingue e Letterature Nordiche och det är svenska deckare som kommer att bli ämnet hon skall skriva om. Det är särskilt Åsa Larssons romaner som hon är intresserad av och med Paolas ord ”deras idylliska ram, långt från storstäderna, närmare landsbygdsmiljön och den folkliga traditionen. Jag är särskilt fascinerad av hennes beskrivning av norra Sverige och Kiruna”. Paola deltog förra året genom Universitetet i ett projekt, Umeå, europeisk kulturhuvudstad 2014, då en utvald grupp studenter läste om och diskuterade kring den samiska kulturen. Onsdagen den 8:e apr il hade v i utdelningen av stipendiet på Svenska Institutet och många Rom Sweor var på plats. Paola hade tagit med sig sin pappa som stöd och även hennes professor från Universitetet Anna Maria Segala förgyllde kvällen med sin närvaro. Vi började med en gemensam aperitivo för att sedan låta Paola berätta för oss om sina studier och hur hon ser på sin framtida stipendieresa till Sverige. Det är fantastiskt att höra en så ung person, hon är inte ens 22 år fyllda, och som aldrig har varit i Sverige, kunna stå framför en grupp okända och tala på flytande svenska. En värdig stipendiat på alla sätt! Vi hade sedan möjlighet att ställa frågor både till Paola och till Anna Maria och det skall verkligen bli roligt att få höra om de erfarenheter och intryck Paola kommer att få då hon besöker Sverige i sommar. Ett besök på Matisse utställningen Text och foto : Margot Milani Björck Regn och rusk och måndag var kanske ingen bra kombination för att få många deltagare till Matisse utställningen på Scuderie del Quirinal, men de två Rom Sweor som trotsade vädret och måndagströttheten fick se en mycket fin utställning av en fantastiskt mångfasetterad konstnär. 10 SWEA Colosseum Nya Sweor xxxxxxxxxxx Annonst COLOSSEUM MARIA PATRIZI Jag heter Maria Patrizi och är 51 år. Jag jobbar deltid som administratör på Svenska kyrkan i Rom. Det är ett arbete som ger möjlighet till möten med många fantastiska människor. Jag är gift med Vincenzo sen 24 år och vi har tre barn. Till familjen räknar vi även vår lilla hund Nala. Jag är född och uppvuxen i Falkenberg på västkusten. Efter några år i Spanien och senare Stockholm, där jag och Vincenzo möttes, flyttade jag till Rom med honom 1989. Litteratur, konst, kultur och god mat och dryck är mina intressen. Jag tränar också gärna eller tar en joggingrunda i parken. Ett av många fina ställen jag gärna återkommer till är Abbazia di Sant’Antimo, Montalcino. Där möts andlighet och historia i en underskön natur. (Se foto.) ANNA GRIND Jag heter Anna Grind och jag är 30 år gammal. Min familj här i Rom består av min sambo Alessandro och våran son Christian som är 3,5 år gammal. För närvarande jobbar jag med internationella projekt på ett Human Resources företag i Rom - HRCommunity Academy - och på Hard Candy Fitness som är Madonnas gymkedja. Rom var första staden i Europa att ha ett Hard Candy gym och jag jobbar där sedan det öppnades 2013. Där är jag både gruppinstruktör och personlig tränare. Som utbildad dansare är det nog förståeligt att jag tycker bäst om de lektioner där musik används och man kan göra roliga koreografier. Jag är som enda person i Italien del av Hard Candy´s Pro Elite team som innbär att jag utbildar andra instruktörer i de träningsprogram som finns på Hard Candy. Jag är född i Överjärna. När jag var 13 flyttade vi till Södertälje och när jag började på Balettakademien i Stockholm flyttade jag till huvudstaden. När jag avslutat min dansutbildning började jag jobba på kryssiningsfartyg som dansare och reste mycket framför allt i Asien där jag träffade Alessandro och det var tack vare honom som jag åkte till Rom för att hälsa på och sedan dess är jag kvar. Har massor av smultronställen men väljer Lago di Vico i Ronciglione - sjön dit vi brukar åka för badning och picknick. Man undviker all trafik som det annars innebär att åka till havet från Rom, inga parkeringsproblem och så är det lite Sverigekänsla och mycket barnvänligt. SWEA Colosseum 11 xxxxxxxxxxx COLOSSEUM JOSEFIN PERSSON ”Hej alla Sweor! Mitt namn är Josefin och jag f lyttade till Rom för 3 månader sedan från min hemstad Stockholm. Som säkert för många av er så var det kärleken som förde mig hit. Min pojkvän Stefano och jag träffades för 2,5 år sedan när jag var på semester i Toscana där jag bodde på en ranch med hästar. Så vi träffades på hästryggen helt enkelt då vi båda är mycket intresserade utav hästar. Sedan dess har vi pendlat fram och tillbaka mellan Stockholm-Rom fram tills jag flyttade hit. Rom - vilken stad! Helt underbart att vara nyinflyttad i denna stad och jag hoppas att min nyförälskelse i staden kommer att hålla i sig länge. Jag har haft ”många strängar på min lyra” då jag tidigare har studerat, arbetat och bott i b.la. England, Spanien, Grekland och USA men nu hoppas jag på att det kommer att bli Rom några år framöver. Mitt smultronställe i Rom är Monti där jag också bor. Det är så härligt att bara gå runt i denna stadsdel och besöka de små butikerna, härliga restaurangerna eller sitta vid fontänen på Piazza Madonna Dei Monti med en glass i handen.” Äntligen Swea! Text och foto: Maria Enqvist Mimmi är ny Swea sen i januari. Hon har varit med i styrelsen för svenska skolan i 4 år och aktiv i organisationen kring Luciafirandet. Men hon är också ett välkänt ansikte från tiden på Sky Meteo, där hon jobbade som väderrapportör under 7 år. Mimmi har tre barn tillsammans med Piero: Blu, Filippo och Ada. Alla barnen pratar svenska och går på svenska skolan i Sant Stevens lokaler. Till Rom kom hon 2001 för att plugga italienska. Hon gillar SWEA för att kunna gå på utställningar, gärna guidade turer på modersmål med kaffe som avslutning. Hon föreslår även andra dagsaktiviteter, till exempel måndagslunch på svensk restaurang? Mimmi är född i Göteborg, uppväxt på Färöarna, sedan blev det Norrköping, Kramfors, Bodö, Oslo och Porsgrund. En nyckfull blandning av nordisk geografi, men så blev det eftersom Mimmis pappa är fotbollstränare. Om du undrar var Mimmis Smultronställe är så svarar hon leende…-Hemma! Vad är väl härligare än att handla något gott och bara njuta av familjen. 12 SWEA Colosseum xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Swea En ovanlig Text och foto: Maria Enqvist När jag träffade Ulli första gången fastnade jag för hennes röst, hon var gudstjänstvärd på en högmässa i Katarinakapellet och läste en episteltext. Hon kan läsa högt som få, en fantastisk radioröst tänkte jag, kanske i nån radioteater eller i en ljudbok. I en artikel om Ulli i Dagens sekreterare läser jag långt senare att hon gärna hade velat bli journalist i radion… Jag träffar Ulli en liten stund på piazza Farnese där vi tar några bilder till denna lilla artikel. Ulli har varit med i SWEA länge, och för er som är nya nämner Ulli att hon suttit med i styrelsen i 4,5 år som vice ordförande. Ulli gillar att skriva, hon arbetar som översättare och översätter främst från och till svenska, engelska och italienska och lite norska. Hon skriver ibland poesi och nidvisor. Hon läste italienska, engelska och nordiska språk på Uppsala universitet innan hon begav sig till Italien för att arbeta som guide och receptionist på obestämd framtid. Väl här i Rom tröttnade hon på turistbranschen och fick arbete som sekreterare på ett oljebolag. Hon fortsatte som sekreterare och översättare på olika ställen och fortbildade sig senare även till journalist. Hon erkänner förtjust att det är roligare att kritisera andras texter än att skriva egna. Ulli älskar att läsa och läser alla dagstidningar hon kommer över, Ulli vet det mesta om Italien och det politiska livet här. Men hon hyser en sorts hat- kärlek till detta land, Hon avskyr det korrupta och kallar dagens Italien för ett litet helvete. Hon har i sitt arbetsliv fått se mycket och känner en stark avsmak för det sätt som makten och chefer ofta utövar sitt arbete. Men hon är full av lovord för den italienska offentliga sjukvården som trots leopardfläckar landet över har hög kompetens. Hon vet det efter en total återhämtning från svår stroke för fyra år sedan. Återhämtningen berodde enligt läkaren på Ullis goda kondition, hon går gärna till fots och framför allt simmar hon 1,5 km tre gånger i veckan. Ulli bor i Labaro som hon skämtsamt kallar för Norrland. Där finns närheten till naturen som hon saknar mycket. Hon är uppvuxen i Jämtland så det är nog där saknaden börjar. Att flytta tillbaka till Sverige är inte något alternativ för Ulli, hennes man och son behöver henne här och deras liv är trots allt här efter så många år. Vi talar lite om SWEA, positiva och negativa sidor. På frågan om vi behöver SWEA fortfarande i en värld av Facebook grupper och forum av alla de slag, fnyser hon: ‘Trots att Ansiktsboken är ett viktigt verktyg för många kategorier så upplever jag den som oerhört inträngande och tidsödande.’ Ren, personlig kontakt som hon får tack vare SWEA, Svenska Kyrkan och Sveriges Ambassad är oersättlig och dämpar hemlängtan. Hon vill gärna se mera av SWEAs aktiviteter som inte kostar för mycket, hon gillar promenader, picknick och knytis. Gärna med andligt godis, kulturupplevelser, allt från gamla kyrkor, musik till poesi. Hon gillar SWEA och tycker att det är viktigt att stödja SWEA för de unga tjejer som kommer till Italien och i vårt fall Rom. Det är ett nätverk fullt av erfarenheter, idéer och tips på hur livet i Italien skiljer sig ifrån det svenska, på gott och ont. Ni kanske undrar varför Ulli är en ovanlig Swea, jo egentligen har hon velat gå ur SWEA…i alla fall de sista tio åren. Men jag hoppas att hon inte gör slag i saken speciellt när jag läser “Ett flyktigt besök” om svarthättan Jimi. SWEA Colosseum 13 xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Khaleel från Kurdistan Text: Marianne Kinn Foto: Maria Enqvist Det här är berättelsen om Khaleel som föddes år 1980 i en liten by i Kurdistan i norra Irak. Han flydde med lastbil från Kurdistan i Irak och hamnade i Fegen i Halland. Efter utvisningen till Italien bor och arbetar han i Rom så nära Sverige det är möjligt. 14 SWEA Colosseum Hans pappa var yrkesmilitär i presidenten Sadams Hussein armé i 18 år. Hans mamma tillbringade den mesta tiden inomhus tillsammans med Khaleels tre år äldre syster, där hon utförde alla hushållssysslor och tillverkade kläder till familjen. Om de ville gå ut måste de alltid fråga sin man eller sin pappa om lov först. De fick inte ens sitta utanför framför sitt eget hus. Khaleel har också en två år yngre bror. Hans mamma och pappa är numera skilda och mamman bor för närvarande tillsammans med systerns familj. Hans pappa har skaffat sig nya och yngre fruar och Khaleel har en del halvsyskon också. För att en man ska få gifta sig med en ny fru, måste han ha sina barns godkännade. Mannen måste enligt lag behandla alla sina fruar likvärdigt, annars kan han hamna i fängelse. Det högsta antalet fruar som en man kan ha är fem. Kvinnorna gifter sig vanligtvis vid 14-15 års ålder. När Khaleel var sju år började han att gå i skolan, men det varade xxxxxxxxxxx bara i tre månader p.g.a. oroligheter i byn. Han har sedan dess aldrig mer haft möjlighet att studera igen i sitt hemland. Han berättar att det är normalt att inte gå i skolan i Irak, p.g.a. den instabila situationen, att folk hela tiden försvinner och att det ofta är bombningar överallt. Så därför var familjen tvungen att fly över bergen till Iran tillsammans med de övriga invånarna i byn. Där bodde de i tält som FN gav dem. Dagarna gick ut på att vänta på att FN släppte ner mat från helikoptrar. De starkaste personerna tog maten, kunde man inte springa snabbt nog så fick man inget. Khaleel säger att man hela tiden måste tänka på sig själv, annars kunde man inte överleva. Där bodde familjen i tre år. När det inte kom några matpaket från FN åt de det som växte i de bördiga bergen t.ex. kastanjer och olika blad, som de åt med olivolja på. I Iran fick barnen vetskap om att man med FN: s hjälp, kunde få komma till ett land i Europa, till Kanada eller till USA. De bad sina föräldrar om att få åka dit själva, eftersom föräldrarna absolut inte ville lämna Kurdistan. Khaleel var då nio år och han minns tydligt att han helst av allt ville åka till Kanada. Man kunde nämligen få välja själv vart man ville åka. Men pappan var obeveklig och sade att ”vad kan man äta för mat där” och ”de är ju inte muslimer”. När situationen sedan lugnat ner sig i Irak, tog familjen sig tillbaka till sin hemby, men deras hus fanns inte kvar längre. Det hade blåst sönder och försvunnit, eftersom ingen hade tagit hand om det under tre års tid. Huset hade pappan byggt själv av trä med jord ovanpå och det bestod av ett rum för föräldrarna och ett rum för barnen. De byggde upp ett nytt hus och började om från början igen. Pappan återgick till sitt militärjobb och detta innebar en säker inkomst med möjlighet att kunna försörja sin familj. De var garanterade livsmedel som de fick hämta ut med ransoneringskuponger. Khaleel säger att detta var det enda positiva som Sadam Hussein någonsin hittat på. Av mjölet som de fick bakade mamman bröd som hon sedan hängde upp på tork utanför huset. Det hände inte alltför sällan att bröden stals av hungriga stackare. Folk i byn som inte hade samma privilegier som Khaleels familj, kunde slå ihjäl varandra för lite mat. Barnen i denna typ av samhälle är väldigt utsatta, eftersom barn och vuxna behandlas lika. Det finns inget sådant begrepp som svenskans minderårig och respekten för ett människoliv är inte stor. När Khaleel var 18 år och själv äntligen kunde börja bestämma över sitt liv, tog han sig tillbaka över gränsen till Iran. Han avsikt var att söka upp hjälporganisationer där som kunde hjälpa honom att ta sig till Kanada. Men de fanns inte kvar längre, eftersom COLOSSEUM han hade ingen aning om var de befann sig eller vad klockan var. Kosten bestod av vatten och kex. Om han behövde kissa, kunde han göra det i flaska. Han tror uppskattningsvis att resan varade i ungefär en vecka. En pakistanier på flykt var också med i lastbilen och helt plötsligt han stod inte ut längre med att vara instängd i den kvava värmen. De var absolut tvungna att ta sig ut ur lastbilen och de hade ingen som helst aning om i vilket land de befann sig i. Killen från Pakistan såg ut som om han skulle dö vilken minut som helst. När Khaleel kom ut ur lastbilen kunde han inte stå på benen, för att det gjorde så ont överallt. Det starka solljuset stack honom i ögonen och för första gången i sitt liv fick han se det glittrande blå havet. Alla människor runt omkring kom fram och tittade på dem. Han hade hamnat i staden Brindisi på Italiens klack. Khaleel fördes därefter till en flyktingförläggning, där han för första gången i sitt liv fick se afrikaner. Han vet inte vad som hände med killen från Pakistan. Khaleels första italienska måltid bestod av pasta, vilket han tyckte var ganska äckligt. Hans pappa hade haft rätt ”vad äter de i Europa”. Men han vande sig snabbt vid den nya konstiga maten. De gav honom mineralvatten med bubblor i, men det vågade han inte dricka, för han trodde att det var sprit. Han hade inga papper som talade om vem han var och det fanns ingen tolk i flyktingförläggningen. Någon kunde tala lite arabiska med honom, men p.g.a. språksvårigheterna och/eller det italienska förfarandet fick han namnet Cassano. Efter en vecka blev han utsläppt från flyktingförläggningen. Han stod där alldeles själv på gatan, han kunde inte tala någon engelska och han hade 200 $ i fickan. Khaleed tog sig till tågstationen, där han letade efter familjära ansikten som han kunde kommunicera med och han hittade en arabisk man. Araben sade åt honom att ta tåget till Milano och hjälpte honom att köpa en biljett för en del av dollarna som han hade kvar. Han fick rådet att ”Barnen i denna typ av samhälle är väldigt utsatta, eftersom barn och vuxna behandlas lika.” situationen i området lugnat ner sig. Khaleel fick istället jobb hos en bagare, som han också fick bo hos. Han kunde börja spara ihop pengar för att kunna ta sig till Europa, som blev hans nya mål. Bagaren, som inte hade några söner, var mycket förtjust i Khaleel och erbjöd honom att gifta sig med en av hans många döttrar. Men Khaleel hade bestämt sig, ingenting skulle stoppa honom från att realisera sin dröm att ta sig till Europa. Så efter sex månader lämnade han Iran och tog sig tillbaka till Irak för att ta avsked av sin familj. Han lyckades skaffa fram tillräckligt med pengar för att betala för en resa som skulle ta honom till Europa från Turkiet gömd i en lastbil. Han fick under hela resan sitta nedhukad i lastbilen, utan att kunna sträcka på sig, med en massa last ovanför. Det var fruktansvärt obekvämt och SWEA Colosseum 15 xxxxxxxxxxx COLOSSEUM leta efter araber på stationen i Milano och fråga efter en lastbil som kunde ta honom till Storbritannien eller till Norge. I Milano lyckades han få reda på var han kunde hitta en lastbil som kunde ta honom till Norra Europa. Han hade aldrig hört talas om Sverige, men han hade hela tiden under resans gång fått höra ”Ju längre du orkar stå ut i lastbilen och färdas norrut, desto bättre kommer du att få det”. Lastbilen från Milano åkte norrut och Khaled hade ingen aning om vart han var på väg. Men mantrat att åka så långt som möjligt upprepade han för sig själv och tillslut efter många timmars oro och obekvämlighet, stannade chauffören till på en bensinmack utanför Göteborg. Chauffören gav honom en klapp på kinden och sa ”Gå”. Sedan gick Khaleel ut i den bistra kylan i det svarta mörkret. Han fick en ordentlig chock över att det var så kallt 16 SWEA Colosseum och han hade bara tunna kläder på sig. Det var i december månad och han gick snabbt in på macken. Mannen i kassan gav honom en Coca-Cola och tog med honom till en busshållplats. Utan biljett lät busschaufförern honom att åka in mot Göteborgs centrum. Han hade bara italienska lire i fickan, som ingen ville ha. På centralstationen i Göteborg letade han återigen efter araber, eftersom han bara kunde kommunicera med dem. En man där sade åt honom att gå till polisen. Det var det sista Khaleel ville göra, men han lät sig övertygas om att det var det enda rätta som han kunde göra i sin situation. En minibuss med en kurdisk tolk förde honom till en flyktingförläggning. Den kurdiske tolken hjälpte till vid samtalen och det var en enorm lättnad för Khaleel att äntligen få tala sitt modersmål. Han kunde inte tro att det var sant och ville med en gång krama om tolken. Men tolken stoppade honom och sade att de kunde tro att han hade hjälpt honom att komma till Sverige, om han gjorde det. Han fick stanna på flyktingförläggningen i tre veckor och där fick han mat, kläder och pengar. Till sist hamnade Khaleel i en liten ort utanför Falkenberg, där han jobbade på en liten fabrik. Han hade en egen lägenhet, ett eget bankkonto och många vänner. Han lärde sig att paddla kanot på de många älvarna, han firade svensk midsommar och jul samt lärde sig att äta sill. Khaleel hade verkligen integrerat sig och kommit in i samhället. Visst saknade han sin mamma och sina syskon jättemycket, men han saknade absolut inte sitt hemland, som han alltid hade vantrivts i och där han aldrig kunnat känna sig trygg. Khaleel säger att naturen är vacker, men han aldrig har upplevt xxxxxxxxxxx något roligt i sitt liv i Kurdistan. Han gillar inte politiken, kaoset och människorna. Han tyckte att han äntligen funnit paradiset på jorden och det låg i Halland i Sverige. Men efter circa fyra fantastiska år i Sverige, där han alltid hade gjort rätt för sig, fick han på exakt samma dag två märkliga brev i brevlådan. I det ena kuvertet låg det ett kort med ett foto på statsministern Göran Persson. Kortet kom från Skatteverket och det stod skrivet att han var mycket välkommen till Sverige och man tackade honom för att han arbetade och betalade skatt. Brevet var undertecknat av Göran Persson. I det andra brevet, som kom från Migrationsverket, stod det att han snart skulle bli utvisad till Italien. Detta beslut togs enligt en europerisk lag, eftersom Italien var det land som han först satte sin fot i när han kom till Europa. Detta är en lag som bestämts tillsammans av EU:s medlemsstater i Bryssel och som Migrationsverket gärna följer. Efter cirka tre ångestfyllda månader befann sig Khaleel på ett plan på väg till Malpensa i Milano, tack vare den nitiska personalen på Migrationsverket. Han var tvungen att därefter ta sig till Brindisi, dit han först anlänt på europeisk mark. Han hade som tur var sparat ihop tillräckligt mycket pengar på sitt konto i Sverige, så han behövde bara gå till bankomaten i Brindisi när han behövde kontanter för att köpa mat. Men däremot kunde han inte ta in på hotell eller få hyra något rum, eftersom han saknade ett eget pass. Han fick därför sova utomhus och det var inte helt riskfritt. Prästen Alf Lindh fick till slut ett telefonsamtal från Khaleels vänner i Sverige. ”Du måste gå och ta emot vår vän Khaleel, som kommer med ett tåg till stationen i kväll från Brindisi”. Det gjorde Alf och han tog med honom till Lukasgården, där han fick mat och fick sova i några nätter. Senare lyckades Alf med att ordna med en sängplats och mat hos S:t Egidio i Trastevere i utbyte mot att Khaleel utförde en del volontärarbete åt dem. Efter åtta månader i Rom hade Khaleel den stora turen att få ett riktigt arbete hos IKEA, där han fortfarande arbetar sedan ett tiotal år tillbaka. Han är en uppskattad kollega och han har fått många italienska vänner. Han har en bostad COLOSSEUM och ett stöd även från personalen på Svenska Kyrkan i Rom. Det är lätt att tycka om Khaleel, för han är oftast glad och positiv och trots alla svårigheter som har präglat hans liv, så verkar han inte vara ett dugg bitter. Han talar italienska med starkt romersk brytning och hans svenska, som han lyckats bibehålla väl, har en stark halländsk accent. Dessvärre börjar han att glömma delar av sitt kurdiska språk, eftersom han inte umgås med andra kurder i Rom. Han brukar ringa till sin mamma regelbundet och ibland får han leta efter orden, när han pratar med henne. Khaleels kärlek till Sverige och svenskarna är otroligt stark och hans enda mål i livet är att en dag kunna återvända till sitt älskade Halland, till sina vänner där och ett tryggt och lugnt liv. Han drömmer om att äntligen få sinnesfrid och att kunna känna sig lugn och avslappnad i hela kroppen. Än är vägen lång dit, men jag hoppas med hela mitt hjärta att Khaleel kommer att lyckas en dag med att återuppta det liv som han hade skapat sig i Sverige och som han så väl förtjänar. FAKTA OM KURDISTAN Kurdistan är ett område som sprider sig över i norra Irak, västra Iran, östra Syrien och södra Turkiet. Antal invånare: 50 miljoner, varav 5 miljoner som inte bor i Kurdistan. Officiella språk: arabiska, kurdiska, persiska och turkiska. Religion: nästan alla kurder är muslimer, 95 % bekänner sig till islam. De fyra mindre minoritetsgrupperna är: 3 % ezidier, 0,6 % kristna och 1,4 % judar samt yarsanier (kurdernas ursprungsreligion). Trots det karga landskapet är Kurdistan rikt på diverse frukter, främst granatäpplen, äpplen, fikon, vindruvor, vattenmelon, melon och dadlar. Floderna Eufrat och Tigris rinner ned från bergen. SÖDRA KURDISTAN Efter att Gulfkriget tog slut, fick den irakiska delen av Irak beskydd av FN och USA och dess allierade. Tack vare att det var förbjudet att flyga över området, kunde kurderna i norra Irak skapa en viss autonomi. Idag är Södra Kurdistan en självständig federalstat med en egen president. Man hittar hela tiden stora oljefyndigheter i norra Irak och intresset för investering och handel har ökat sedan senaste Irak-kriget. SWEA Colosseum 17 xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Sverigemiddagen 2015 Varmt välkomna till årets Sverigemiddag den 12-13 augusti i Malmö Ni som inte varit i Malmö på några år kommer att märka att mycket har förändrats. Minst sagt. Visserligen står Karl X Gustafs staty kvar på Stortorget, det blåser fortfarande från havet då och då men inte mer än att det på uteserveringarna på Lilla Torg och Möllvångstorget är nästan fullsatt varje kväll. Och doppa sig kan man fortfarande vid Ribban men nu även i fantastiska Västra hamnen. Anmälningsblanketten hittar du på swea.org. Leta under Sverigemiddagen. Vi i SWEA Malmö ser fram emot att välkomna er till vår stad. by lelou Olivgården, Residenza Cornino i hjärtat av vindistriktet Chianti Classico i “Bella Toscana”, har anor från 1600 talet. På gården finns tre rymliga lägenheter med självhushåll för uthyrning. Lägenheterna har aircondition och privat uteplats. Vi själva bor på övre plan. Gemensam pool med solstolar, trädgård och grillplats finns också att njuta av. I norr ligger Florens och Pisa och söderöver Siena, Montalcino och Montepulciano. Vi producerar olivolja från olivlunden på gården. Mer information hittar du på webbplatsen www.bellatoscana.se och på Facebook: Residenza Cornino. UNIKT FÖR DE SMÅ Kläder och accessoarer för barn i åldrarna 0-5 år tillverkade i återanvända och ekologiska material. Tillverkat i Göteborg. 10% rabatt på ett köp i webshopen med koden “SWEA15”. Giltig till 2015-09-30 www.bylelou.se Välkommen att kontakta Eva på info@bellatoscana.se 18 SWEA Colosseum 1 xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Ett flyktigt besök Häromveckan kom min man hem med massor av matkassar. Vi har besök, sa han. Ingen gäst visade sig, jag började bära in påsarna i köket då jag fick syn på en liten halvöppen kartong... Fantasin flög högt, har han hittat en kattunge? Han vet ju att jag respekterar dessa nobla varelser men inte vill ha någon katt. En hundvalp? Hjärtat klappade, jag tordes inte fantisera längre, öppnade flikarna på kartongen försiktigt och fick syn på något olidligt sött...en liten fågel. Min man hade sett den livlös mitt på körbanan på väg ut från sitt sportcentrum, hade sprungit till sin bilmekaniker precis i närheten för att hämta en kartong och sen vidare hem till oss. Trots att den var hopkrupen i ett hörn kunde man skönja en vacker grå färg på ryggen blandad med lite svart och enstaka silverstrimmor, vit krage. En stor svart kalufs, nästan som Jimi Hendrix. Första insatsen på vår akutmottagning: Jag droppade lite, lite vatten på näbben. Tack gode Gud, den skakade lite på kalufsen. Nästa steg: ringa till vår son Stefano (som borde ha blivit veterinär), och sedan försöka identifiera lilla pippin på Internet. Svarthätta (Sylvia atricapilla), hanne, skicklig sångare, fena på att jaga och äta insekter. Under tiden hade vår svarthätta sakteliga flyttat på sig till mitt i kartongen, kändes lugnande. Information strömmade in, särskilt via sonen från italienska Fågelskyddsföreningen (LIPU = Lega Italiana Protezione Uccelli) LIPU gav oss rådet att ge svarthättan lite, lite äpple i bitar små som risgryn. Inte något annat. Klockan var redan över fyra på eftermiddagen men dittills var vi nöjda med patientstatus. Jimi Hendrix ville inte ha nåt äpple, ville kanske sjunga men orkade inte. LIPU skulle stänga kl. 17.00. Vi satt ett tag Francesco och jag, stormförälskade i pippifågeln och sneglade försiktigt, under tystnad ner i kartongen. Plötsligt fick vi samma tanke. Tänk om han inte klarar natten och här sitter vi bara och tycker han är söt...! Sagt och gjort. Brådskande samtal till LIPU i Villa Borghese som erbjöd sig invänta patienten även efter stängningsdags. Francesco gav sig iväg med Jimi i ambulansfart. Prel diagnos: ordentlig smäll. LIPU ringde oss efter två dagar och sade att Jimi mådde bättre. I skrivande stund är han på flygrehab i den stora buren (la voliera). Han får nog snart starttillstånd av LIPUs trafiktorn. Tänk om svarthättan hamnar i Trollhättan. Lite långt och jobbigt kanske. Närmare att landa på Öland som är ett poppis ställe för flyttfåglar. Ulli Mören-Chimento 6e april 2015 Faktaruta Visste du att svarthättan är cirka 14 cm lång och väger 20 gram att den tillhör familjen sparvar att den gillar gles blandskog att den är tokig i lotusfruktfrön och att den är allas vår P2-fågel i SR? SWEA Colosseum 19 En xxxxxxxxxxx pratstund En pratstund COLOSSEUM En pratstund med Ruth Jacoby Vid sommarens slut lämnar vår ambassadör Ruth Jacoby Rom efter fem intensiva och tror jag mycket tillfredställande år i Den Eviga Staden. Hon har betytt mycket för SWEA Rom eftersom hon generöst låtit oss hålla årsmöte och 20 års jubileum på residenset med vackra rum och härliga och rikliga middagar förberedda av hennes skickliga kökspersonal. Man får bara hoppas att hennes efterträdare antingen det är man eller kvinna vill fortsätta denna tradition som ett tecken på uppskattning av vad SWEA gör och betyder för Sverigebilden i främmande land. Text: Ann-Marie Kjellander Foto: Carl Löfvenborg När jag får en pratstund med ambassadören på ambassaden vet vi ännu inte vem efterträdaren är men antagligen är det tillkänna gjort innan Colosseum kommer ut. Flyttningen till Rom kom direkt efter hon varit ambassadör i Berlin i fyra år. Men hon hade varit i Rom som liten flicka när hennes far var på FAO. Ja liten var hon, bara 3 år, men fick sedan gå i tysk och amerikansk skola, leka med bl a svenska Kumlin barn. Bland de roliga barndomsminnena från Rom-åren hör att det var i Rom hon lärde sig cykla och också att plocka pinjenötter. Men sedan tog det alltså 50 år innan hon kom att bo i Rom igen. Hon döljer inte att det var något hon ständigt hade drömt om. -Det var mycket emotionellt rörande, säger hon, när jag kom tillbaks och återsåg personer, saker, platser som jag hade vackra minnen av. Tror verkligen att dessa saker underlättade att få mitt Rom-liv att fungera, att stimulera mej på flera nivåer. Visst hade hon alltid drömt om att få komma till Rom men i UD uppdragen har man bara möjlighet att söka till de länder som skall byta samtidigt som man själv skall söka nytt uppdrag. Alltså när åren som ambassadör i ett land går ut kan man söka till de ställen som vid samma 20 SWEA Colosseum tillfälle skall ha ny ambassadör. Så det gäller ju att ha tur inte bara för att man bli utsedd men för att det land man har intresse för skall tillsätta en ny just när man själv skall söka en ny plats. Och så var det alltså när Ruths Berlin tid gick ut. Nu har hon 11 månader kvar till pensionering och kommer då att arbeta i Stockholm. På ambassaden i Rom arbetar sammanlagt 23-24 personer varav 7 är utsända från Sverige. Bland medarbetarna finns en italiensk städerska samt en chaufför från Sri Lanka samt ett antal praktikanter som förstås kan italienska. Ruth är den första kvinnliga ambassadören vi har haft här, och det är egentligen under de senaste tio åren som det blivit allt fler kvinnliga ambassadörer. Nu har Italien skickat en kvinna till ambassaden i Stockholm! Jobbet som ambassadör står huvudsakligen på tre ben säger Ruth. - Man skall förklara Italien för Sverige - Förklara Sverige för Italien - Sprida kunskap och info om Sverige. Det sista benet har inneburit många roliga och varierande ämnen tycker Ruth. Idag finns flera initiativ som tagit fram aspekter av Sverige som man kanske inte hade väntat sig i Italien. T ex har man främjat matlandet Sverige, vem hade väl någonsin för 20 år sedan trott att svensk mat skulle bli intressant i Italien? Så är det nu och t o m Palazzo Vecchio i Florens har hyst ett sådant evenemang. Sverige har varit värdland för barnboksmässan i Bologna. Det kommer ett brett och kontinuerligt flöde av svenska barnböcker men också barnleksaker och barnfilmer. Allt mycket professionellt och uppskattat. -Ja också den nordiska filmfestivalen har blivit ett uppskattat årligt återkommande evenemang i Rom. Så finns ju de svenska deckarna och t o m ett bokförlag Iperborea som startade med enbart nordisk och då mest svensk litteratur. Ett officiellt kungabesök ägde rum året innan Ruth kom till Rom så det har hon inte haft något men hon har ordnat med mottagning av diverse regeringsmedlemmar. Oftast var det utrikesminister Carl Bildt, men också handelsminister Eva Björling, europaminister Birgitta Ohlsson, justitieminister Beatrice Ask, civilminister Stefan Attefall, jordbruksminister Eskil Erlandsson som kom till Rom på regeringsuppdrag. Samt statsminister Enpratstund pratstund xxxxxxxxxxx En COLOSSEUM Stefan Löfven ur den nya regeringen som kommit till Italien två gånger under Italiens ordförandeskap i EU. Ja när Ruth räknar upp dessa ministrar fastnar det verkligen både i huvud och hjärta att Sverige har många kvinnliga regeringsmedlemmar. Det har ju Italien nu också. Visst har detta ändrats fort och kraftigt! -Andra roliga svenska succéer, säger ambassadören har varit det hastigt växande intresset för Lucia. Luciafirande började i liten skala privat hemma hos svensk-italienska familjer men under bara några år med tåg och välsjungande kör på Piazza di Pietra i centrala Rom har det dragit fler och fler personer och nu otroligt mycket folk över 1000 sista gången. För några år sedan var det ett svenskt Luciatåg i Peterskyrkan och det var mycket gripande. Tänk att få höra dom sjunga den napolitanska sången på svenska omgivna av levande ljus i Peterskyrkan. Det hade väl ingen kunnat drömma om. Min man Alessandro och jag åkte in från Orbetello och var där. Det var verkligen en upplevelse. I både Rom och Milano har man också välbesökta julmarknader. Och svensk mat lockar som ambassadören sa allt mer. Inte minst pepparkakorna. SWEA Colosseum 21 xxxxxxxxxxx Vestalerna i Rom COLOSSEUM 22 SWEA Colosseum En pratstund xxxxxxxxxxx Anita Ekberg! COLOSSEUM Tre svenskor har gjort starka avtryck i Roms historia. De är Heliga Birgitta, Drottning Christina och skådespelerskan Anita Ekberg och det skiljer circa 300 år mellan varje tidsepok som de levde i. Text: Marianne Kinn Foto: Maria Enqvist & Wikipedia Denna iakttagelse blev vi uppmärksammade på under middagen vid SWEA:s årsmöte av Ann-Mari Senepa. Alla tre kvinnorna var viljestarka personligheter som gick sin egen väg och struntade i vad andra tyckte om dem. Den vackraste av de tre svenskorna måste ha varit Anita. Hon kom första gången till Rom 1956 för att spela in filmen ”Krig och fred” med Audrey Hepburn. Efter att tre år senare ha medverkat i filmen ”Det ljuva livet”, stannade hon sedan kvar i Italien i resten av sitt liv. I Dagens Eko 1957 blev Anita Ekberg intervjuad, när hon var hemma i Malmö hos sin mamma och pappa för att vila upp sig. Hon berättade att hon sedan skulle åka till Paris för att spela in en film med Bob Hope. Från början ville regissören ha Lana Turner i rollen, men han valde sedan Anita. Hon berättar att hon precis varit på en filmfestival i Uruguay med sin make Anthony Steel. På frågan hur hon har nått framgång, svarar hon att det hjälper att ha ett utseende som ingen annan har, men att det ju inte kommer att vara för evigt. Hon säger att hon har mycket kvar att lära för att bli en bra skådespelerska. Reporten tilltalar henne med Ni, hennes svenska är långt ifrån perfekt och hon lägger gärna in engelska ord i sina svar. I en intervju i Radio Sweden 1958 berättar Anita på en mycket god engelska att hon inte är så intresserad av att spela in filmer i Sverige, för hon anser sig vara en amerikansk, internationell skådespelerska. Hon säger att svenska filmer har en liten begränsad publik och hon vill nå ut över hela världen. Hon har fått jobba mycket hårt för att ta sig fram i Hollywood och göra succé. Anita berättar att hon i två och ett halvt år gick utan jobb och att hon hade en lägenhet betald av filmstudion. Men hon fick sälja sina möbler och kläder för att ha någonting att äta och hon sov på golvet med några filtar över sig. Anita säger att skåningar är ”hardworkers” och väldigt envisa, så hon tänkte att hon måste klara det och aldrig ge upp sitt mål. Ann-Mari Senepa, som har bott i Rom sedan 1957, berättar följande: “Jag anser att jag kan säga, att Anita Ekberg är den vackraste kvinna jag någonsin sett, inte ens genom mitt jobb i modevärlden med alla modeller hade jag sett någon som var så perfekt. Hon bodde i en villa precis nedanför hotell Hilton på Monte Mario. Hon hade även en villa vid havet i Sabaudia och en egen båt. Anita hade en svenskamerikansk vännina som arbetade som hennes sekreterare, tolk och assistent under många år. Hon följde även med när Anita flyttade till Rom för att bo permanent här. Men när Anita slutligen gifte sig med den amerikanske skådespelaren Rik Van Nutter, gav Lisbeth upp och flyttade tillbaka till USA. Hon hade fått nog av Anitas nycker och starka vilja. Om Anita väl hade bestämt sig för någonting, gick det tyvärr inte att ändra på. Hon var lite av en besserwisser och lät sig tyvärr utnyttjas av karlar. Det är nog ett av skälen till att hon aldrig gjorde en större och längre karriär,” tror AnnMari. Ann-Mari berättar att Anita kallades för ”il ghiaccio bollente” (”den kokande isen”) av italienarna. Hon blev alltid inbjuden till alla fester och tillställningar vad beträffade filmvärlden. Redan innan Anita blev känd i Italien, var svenska kvinnor mycket populära bland italienska män och många svenskor åkte till Rimini på semester. Så Anita snarare förstärkte denna bild av den fria, svenska, vackra och ofta blonda kvinnan. När Anita kom hem till Sverige pratade hon engelska med journalisterna, vilket retade upp svenskarna. Ann-Mari tror att hon föredrog att tala på engelska därför att hon kanske skämdes lite över sin utpräglade malmöitiska. Anita berättar i sitt Sommar program i radion 2005: ”Mamma hade veckotidningar med bilder av en massa filmstjärnor i Amerika och album som man kunde klistra in bilderna i. Jag blev nyfiken på Hollywood och drömde om att ta mig dit, jag ville också åka ut i världen och se hur andra människor levde”. I hennes hemstad Malmö hölls en deltävling av Miss Sweden och vinnaren i finalen fick en resa till Amerika. En man från tidningen Vecko-Revyn körde omkring i Malmö för att locka flickor att ställa upp i tävlingen Miss Malmö på Folkets Park. Anita lät sig övertalas av sin mamma att vara med, men när hon SWEA Colosseum 23 xxxxxxxxxxx väl var där var hon inte alls säker på COLOSSEUM att hon ville gå upp på scenen. Till slut blev hon uppknuffad bland de andra deltagarna och kom på första plats. Hon trodde inte att det var sant. Hon vann sedan också titeln Miss Sweden. Anita fortsätter att berätta: ”Det var jag som stod där i fontänen. Jag hade gjort ett fotoreportage med Pierluigi Praturlon som hette Rome by night. Jag gick i vattnet för att skölja foten, som jag skurit mig i, på en liten romantisk gata i detta underbara Rom. Jag hade högklackade aftonsandaler i handen. Det var kallt vatten från bergen i fontänen. Jag vandrade in under vattenfallet och det var så vackert. Pierluigi packade upp sina kameror ur sin stora väska. ”Pierluigi, come here the vatten is så underbart skönt”. Han började att fotografera Anita och bilderna publicerades sedan i tidningen Tempo Illustrato 1958. Dessa fotografier spreds sedan i tidningar över hela världen. Federico Fellini såg bilderna och ville ha med Anita i sin film ”Det ljuva livet”, som började spelas in i början av 1959. Vattnet i Fontana di Trevi var iskallt och Marcello Mastroianni var livrädd för att gå i. Under kostymen hade han högskaftade gummistövlar som fiskare använder och han drack en flaska vodka varje kväll vid tagningarna. De filmade enbart på nätterna och Marcello ramlade i fontänen flera gånger, för att han var Sverige främjande 24 SWEA Colosseum så berusad. Anitas ben var däremot nakna under aftonklänningen, hon frös jättemycket och hade till slut ingen känsel kvar. ”La Ekberg var en underbar skapelse, oumbärlig i den filmen. Hon var nästan utomjordisk, en sorts gudinna.” Marcello Mastroianni, skådespelare ”La Ekberg var som en vacker staty. Hon var en riktig stjärna i negativ bemärkelse, fåfäng, alltid medveten om sitt utseende och hon brydde sig bara om det.....Dessutom var hon uppenbarligen ganska föraktfull mot alla, inte minst mot Fellini.” Gianfranco Mingozzi, en av Fellinis assistenter under inspelningen av ”Det ljuva livet”. Filmen nominerades till en Oscar för bästa film 1960, men vann inte. Däremot fick Piero Gherardini en Oscar för bästa kostym. ”Det ljuva livet” fick dock en Guldpalm på Filmfestivalen i Cannes. Massor av turister har genom åren lockats att besöka Rom, sedan de sett filmen och den oförglömliga scenen med Anita och Marcello. Fellini skapade med filmen uttrycket paparazzi, vilket används mycket flitigt fortfarande i hela världen. Ordet kom av att en av fotograferna i filmen hette Paparazzo i efternamn. Ordet ”dolcevita” har fått betydelsen polotröja på italienska, efter Marcellos ofta förekommande klädesplagg i filmen. Ulla Hultkranz, som var en framgångsrik tennisspelare och Anitas nära vännina under fyra år, berättar: ”Hela den amerikanska filmindustrin kom till Rom, därför att det var mycket billigare att spela in film där. Alla som jag umgicks med jobbade på något sätt med film och själv var jag statist ibland. Det var en positiv tidsanda och det fanns mycket pengar i omlopp. Vi åt sena middagar och sedan gick vi till något café eller en bar på Via Veneto. Ibland slutade kvällen på någon nattclub, men oftast var vi på ställen som låg utomhus. Anita var otroligt vacker och fräsch och mycket snyggare i verkligheten än på bild. Hon hade en outtömlig energi och en stark karisma. Om Anita vistades i ett rum med t.ex. Brigitte Bardot och Sophia Loren, så var hon definitivt den person som hade störst närvaro och hon var den snyggaste av dem. Hennes hy var perfekt och hade hon varit ung idag hade hon förmodligen haft ett lukrativt kontrakt med en skönhetsfirma. Hon använde oftast lila ögonskugga till sina blå ögon, men var otroligt vacker även utan smink. Hon hade en mycket snygg italiensk garderob från olika modehus och hon visste precis vad hon passade i för kläder och make-up.” Ulla Hultrantz fortsätter: ”Anita Ekberg hade hög integritet och en stark självkänsla. Det gick inte att sätta sig på henne. Eftersom hon stack ut och absolut inte följde Jante- xxxxxxxxxxx lagen, skulle jag vilja likna henne med fotbollsspelaren Zlatan Ibrahimovic. Båda föddes i Malmö, hade/har starka personligheter och stark vilja samt har gjort en stor internationell succeé. Italien som land passade henne att leva i med den personlighet hon hade och italienarna avgudade henne. Hon var mycket förtjust i det italienska livet och hon smetade t.o.m. in ansiktet med olivolja. Anita var kul och rolig att umgås med och hon gjorde ofta practical jokes. Vi gick inte så mycket på glamorösa fester eller var speciellt uppklädda, utan vi gjorde ofta roliga saker ihop, så som att åka till havet och ta en tur med Anitas båt. Anita gillade även att köra sina bilar i höga hastigheter. Männen var helt tokiga i henne och om hon ville kunde hon få precis den man som hon pekade på. Det är synd att alla i Sverige var så avundsjuka och inte uppskattade henne. Hon kanske inte var en så duktig skådespelerska, men hon var väldigt bra på att spela Anita Ekberg.” De enda utmärkande roller som Anita Ekberg gjorde efter ”Det ljuva livet” var i ”Boccaccio 70”, där Fellinis kortfilm ”Dr Antonios frestelser” ingick. Anita fick ännu en gång spela rollen av sig själv. Hon gör reklam för mjölk och poserar på en stor reklamaffisch i EUR. Hon utmanar och provocerar den puritanske Dr. Antonio som till slut dödar henne för att få sinnesfrid. I filmen ”Intervista” får Anita återigen spela sig själv mot Marcello Mastroianni, då Fellini COLOSSEUM återförenar dem igen i Anitas eget privata hem, där hon gör ett patetiskt intryck av sitt forna jag. Anitas enda film i Sverige är en reklamfilm för klädkedjan KappAhl från 1995. Anita Ekberg dog i januari i år. Till hennes minne lät kommunen i Rom hänga upp en stor svartvit bild på henne på fasaden bakom Fontana di Trevi, vars pågående renovering bekostas av modehuset Fendi. Nordic Film Fest uppmärksammade Anita Ekberg med ett anförande av ambassadör Ruth Jacoby och en projicering av en kort film med Anita gjord under inspelningen av filmen ”A porte chiuse” av Dino Risi på Casa del Cinema i Villa Borghese. Det vore önskvärt att man även visade några av de filmer som hon medverkade i, kanske med en retrospektiv filmvisning. Med denna artikel vill SWEA Colosseum hedra minnet av Anita Ekberg och poängtera att filmen ”Det ljuva livet” och Anita fortfarande är starka symboler för staden Rom och har genom åren lockat massor av turister att besöka den italienska huvudstaden. Källor: Intervju med Rune Runbro i Dagens Eko, 1957, Sveriges Radio Intervju med Kenneth Locke Radio Sweden, 1958, Sveriges Radio ”Sommar” i P1, 2005, Sverige Radio Intervju med Ann-Mari Senepa Telefonsamtal med Ulla Hultkrantz ”Dolce Dolce Vita” – Immagini di un set di Federico Fellini a cura di Gianfranco Mingozzi ”Federico Fellini Tutti i film” av Chris Wiegand, Taschen Wikipedia Göran Forssell Rågsiktbröd varje dag utom sön-mån för beställning : Sirapslimpa, Rågsiktbröd med kummin/fänkål skickas med Bartolini över hela Italien. Semlor Smörgåstårtor, prinsesstartor och leverpastej skickas med FedEx i kylrefrigerated lastbil Andra förslag enligt överenskommelse. F. o m. april langlagrade svenska ost Pane di Segale a Roma Pane di segale tutti i giorni escluso dom/luni Su ordinazione: Pane di segale con melassa o con comino Spedizione in tutta Italia tramite Bartolini Maritozzi svedesi con cardamomo, Torte salate farcite, torta delle principessa, pasticcio di fegato spedizioni ivia FedEx in camion frigo Altre specialità su ordinazione. Da aprile formaggi stagionati svedesi : Pane di segale a Roma tel 334 74 57 502 via Francesco d' Ovidio, 27/a 00 137 ROMA : Pane di segale a Roma tel 334 74 57 502 via Francesco d' Ovidio, 27/a 00 137 ROMA SWEA Colosseum 25 xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Ann-Mari Senepa i vit Chanel dräkt, Ulla Hultkrantz med sjalett Rom på 50och 60-talet Text: Marianne Kinn Foto: från Ann-Marie Senepas fotoalbum Några av de mest glamorösa filmstjärnorna under 1900-talet, Elisabeth Taylor, Sophia Loren, Audrey Hepburn, Ava Gardner och Anita Ekberg, vistades alla under längre perioder i Rom för att spela in oförglömliga filmer. De var alla ambassadörer för de framväxande italienska modehusen, som började att slå igenom även utanför Italien. Rom kallades på 50- och 60-talet för Hollywood vid Tibern och många internationella stjärnor spelade in filmer och tillbringade mycket tid här. 26 SWEA Colosseum Med anledning av att jag ville veta mer om hur det var att bo och leva i Rom under 50- och 60-talet, träffade jag Ann-Mari Senepa, som har de mest fantastiska minnen från denna tid. Ann-Mari berättar att hon föddes i Malmö på 30-talet och att hon var enda barnet. Hennes pappa hade bott i Italien och de hade ofta italienska gäster i sitt hem i Malmö. Uppväxten präglades starkt av italiensk kultur och hennes pappa var ordförande för Dante Alighieri i södra Sverige. Efter gymnasiet, gick Ann-Mari på språkskola i Lausanne i Schweiz. Därefter ville hon lära sig italienska bättre, så hon sökte sig till Italien. Tack vare sin språkbegåvning, kunde hon lätt hitta intressanta jobb i Rom. Ann-Mari fick ett jobb på Organisationskommittén för de olympiska spelen i Rom år 1957. På 50-talet kunde nästan ingen tala engelska i den italienska huvudstaden och det kunde inte ens mannen som var ordförande. De olympiska spelen ägde sedan rum år 1960. Den olympiska byn byggdes vid Via Flaminia och man byggde olika påkostade sportarenor i området kring Tibern mellan Prati och Ponte Milvio, som används fortfarande. Detta OS var unikt i Olympiadernas historia. Rom var den enda staden i världen som kunde hålla olympiska tävlingar i antika byggnader. Aten saknade denna möjlighet. Det var väldigt speciellt eftersom gymnastiktävlingarna ägde rum i Caracalla, seglingen i Neapelbukten och brottningen i Maxentiusbasilikan i Forum Romanum. Maratonloppet sprangs på Via Appia Antica och det vanns av etiopiern Abebe Bikila. Han var totalt okänd tills han sprang barfota in över mållinjen under Konstantinbågen bakom Colosseum. Efter det andra världskriget uppstod ett starkt ekonomiskt uppsving i Italien. De flesta familjer hade nu råd att köpa en egen bil och vanligtvis var det en Fiat 500 som man valde. Tack vare Marshall-finansieringarna från USA började italienarna starta upp en massa nya företag och mängder av nya bostadshus byggdes i städerna. Domenico Modugno vann San Remofestivalen 1959 med låten ”Nel blu xxxxxxxxxxx COLOSSEUM dipinto di blu” och Ann-Mari minns att morgonen därpå när hon gick ut på gatan, sjöng alla i Rom på den melodin. De två städer som styrde det italienska modet var Rom och Florens. I Rom skapades Alta Moda, d.v.s. skräddade kläder uppsydda efter kundens egna mått och de främsta modehusen var bl.a. Valentino, Le Sorelle Fontana, Fendi och Capucci. Modehuset Le Sorelle Fontana hade startats av tre systrar från Parma och var i början mycket enkelt och anspråkslöst. De blev snart kända och fick en otrolig framgång tack vare att de började göra kläder till olika filmstjärnor. Anita Ekberg var ansiktet utåt för deras första parfym Glory. I Florens började man att tillverka pret-a-porter kläder, d.v.s. klädkollektioner för en större kundkrets med standardstorlekar. Marchese Giorgini började att arrangera visningar i Palazzo Pitti på 50-talet. Han valde ut vilka modehus som skulle få vara med och visa kläder och varje hus fick visa max 20 plagg. Det var först då som den verkliga exporten av italienskt mode tog fart. Den legendariska chefredaktören Diana Vreeland på Amerikanska Vogue lät öppna ett kontor för tidningen i Rom. Chef för kontoret var amerikanskan Consuelo Crespi vars uppgift var att bevaka modet på plats i Rom och i Florens. Ann-Mari fick arbete som hennes assistent år 1963 och hon fick träffa Diana Vreeland för första gången år 1966, då Vogue skulle göra ett nummer tillägnat Italien. Diana Vreeland lämnade Vogue 1972 för att bli chef för The Costume Institute of the Metropolitan Museum i New York. Ann-Mari fick följa med henne till Tirellis kostymateljé i Rom för att låna originalplagg till sin första utställning på museet tillägnad designern Coco Chanel. Coco Chanel och Diana Vreeland var förra seklets mest prominenta kvinnor inom modet. Ann-Mari lät ofta sy upp sina kläder hos en sömmerska under sina första år i Rom. På 60-talet köpte hon kläder i sin favoritaffär som hette 77 Piazza di Spagna. Där såldes kläder från Ulla Hultkrantz, Ann-Mari Senepa tillsammans med vänner bl.a. Sonia Rykiel, Paco Rabanne och Missoni. Hon lät även göra måttsydda skor hos Dal Co` som låg på Via Veneto (affären existerar fortfarande, men ligger numera på Via della Vittoria). Hennes handväskor kom från Gucci, Louis Vuitton och Fendi. När Ann-Mari var på Capri lät hon sy upp de berömda Capri-byxorna, som var figursydda och korta, och som bars med platta skor. Där fanns en mängd med fantastiska affärer med hantverkare som gjorde underbara varor såsom skor, kläder, smycken och accessoirer. Emilio Pucci var en av de italienska designers som öppnade en egen affär på Capri på 50-talet. Tyvärr stängdes Vogues kontor i Rom år 1975 p.g.a. tidningens sviktande annonsintäkter. Samtidigt som AnnMari arbetade för Vogue, hjälpte hon även till hos modehuset Fendi. Sitt över 30-åriga samarbete med de berömda systrarna började 1975 och hon blev deras högra hand, tolk och väninna. Dessutom påbörjades hennes långa vänskap med den tyske designern Karl Lagerfeld. En av AnnMaris många arbetsuppgifter var att ta hand om visningarna. Karl Lagerfeld har arbetat som designer för huset Fendi sedan 1965 och han gör det fortfarande med samma entusiasm. Han är den person som ritar Fendis alla päls- och klädkollektioner. Silvia Venturini Fendi (dotter till Anna Fendi, nr två i syskonskaran) arbetar vid hans sida och är dessutom ansvarig för Fendis accessoarer: väskor (La Baguette), skor, bijouterier, herrkläder och barnkläder. De ursprungliga butikslokalerna på Via Borgognona har systrarna Fendi fortfarande kvar i sin ägo och de hyr numera ut dem till H&M:s märken COS och And Other Stories. Parallellgatan Via Condotti har alltid varit Roms finaste affärsgata och den var ännu mer elegant 50- och 60-talet än vad den är nu. Under de första åren i Rom delade Ann-Mari lägenhet med sin vännina Anna Korda, som var hälften engelska och hälften österikeska och som arbetade med att dubba filmer. De hade städhjälp och åt nästan alltid mat ute på restaurang, för på den tiden var det så billigt att det inte lönade sig att laga mat hemma. Att gå ensam till kvarterskrogen för att äta middag var OK, men annars gick man inte utan kavaljer till restaurang. Bland de populära nattklubbarna bör nämnas Hostaria dell´Orso, Pippistrelli, Club 84 eller La Grotta dei Piccioni, alla med levande musik. Topprestaurangen var Gigi Fazzi, där gästerna satt på enkla pinnstolar med glödlampor hängande i snören SWEA Colosseum 27 xxxxxxxxxxx som takbelysning. Maten var enkel COLOSSEUM romersk husmanskost och fantastiskt god. Alla filmstjärnor och Roms societet syntes på restaurangen, som låg nära den Amerikanska Ambassaden bakom Via Veneto. Rom kallades för Hollywood vid Tibern därför att många utländska filmer spelades in här. Det var en stad som var på modet, men inte alls jämförbar med hur New York är i dag eller hur Berlin var på 20- och 30 -talet, utan fortfarande mycket provinsiell. Cinecitta` hade bombats kraftigt under andra världskriget, men under 50-talet rustades filmstudiorna upp igen och togs i bruk. Den italienska arbetskraften var mycket billigare än i t.ex. Hollywood. Utländska skådespelare kom att tillbringa mycket tid i Rom och syntes ofta på gatorna och på restauranger. De stora italienska stjärnorna var Sophia Loren, Gina Lollobrigida, Anna Magnani, Claudia Cardinale, Toto, Marcello Mastroianni, Vittorio Gassman och Alberto Sordi. Filmen ”Roman Holiday” med Audrey Hepburn och Gregory Peck hade premiär år 1953. Den handlar om en prinsessa som försöker uppleva Rom utan att bli igenkänd och en journalist som letar efter ett ”scoop”. Mastodontfilmen ”Ben Hur” spelades in i Cinecitta`bland historiska filmkulisser. Den skildrar början av den kristna tidsepoken. Filmen gav massor av arbetstillfällen för romare, eftersom man behövde mängder med statister. ”Krig och fred”, baserad på Leo Tolstoys roman, spelades in i Rom med Audrey Hepburn, Henry Fonda, Mel Ferrer och Anita Ekberg i huvudrollerna. Audrey Hepburns kläder med empire-skärning i filmen tillverkade av det romerska modehuset Fernanda Gattinoni efter design av Maria De Matteis. Elisabeth Taylor och Richard Burton bodde i Rom för att spela in filmen ”Cleopatra”. Båda hade varsin huvudroll och de blev sedan ett par under filminspelningen. Elisabeth Taylor ägde en stor mängd Bulgari-smycken, som Richard Burton beställde i den romerska juvelerarbutiken. Hon älskade Rom 28 SWEA Colosseum och det italienska köket, speciellt restaurangen Taverna Flavia som fortfarande har foton av henne på väggarna. Hon dök ofta upp spontant hos de romerska modehusen och ville att de skulle prova ut kläder åt henne. Ann-Mari berättar att filmkritikern Gianluigi Rondi arrangerade en filmfestival ”Incontro del cinema” varje år i Sorrento i slutet av 60-talet och i början av 70-talet. Den första festivalen år 1968 handlade enbart om svensk film. Alla stora svenska skådespelare och filmregissörer på den tiden, såsom Max von Sydow, Liv Ullman, Ingrid Bergman och Gunnar Björnstrand, deltog i denna festival, men regissören Ingmar Bergman dök aldrig upp. Ann-Mari arbetade som tolk för Gianluigi Rondi vid att allt ska förbli vid det gamla, då måste vi ändra på alltihop”.) Med det menade han att Italien alltid kommer att förbli så som det är och att de dominerande klasserna kommer att göra allt för att bibehålla sina privilegier. Boken filmades några år senare av den norditalienske regissören Luchino Visconti med Burt Lancaster, Alain Delon och Claudia Cardinale i huvudrollerna. Efter att ha tillbringat mer än 60 år i Italien säger Ann-Mari att hon känner sig varken svensk eller italiensk, utan mer som en europe. Hon har tillbringat mycket av sin tid utomlands i sitt jobb med Fendi och i Japan har hon varit 27 gånger. Man kan nog bestämt säga att Ann-Mari är en av få svenska personer som har Ann-Mari Senepa, Ulla Hultkrantz, tillsammans med väninna många presskonferenser under åren. Dessutom fick hon i uppdrag att ta hand om Ingrid Bergman, som hon berättar var en underbar människa. Boken ”Il gattopardo” skrevs år 1954 – 1957 av den sicilianske adelsmannen Giuseppe Tomasi di Lampedusa, men inget förlag ville ge ut den. Först 1958 gavs boken ut postumt och vann då det prestigefyllda Strega-priset. Den unge Tancredi i boken säger ”Se vogliamo che tutto rimanga come è, bisogna che tutto cambi” (“Om vi vill upplevt modets utveckling under den senare hälften av 1900-talet och in i 2000-talet på så nära håll. Det som jag imponeras mest av, av allt som Ann-Mari har upplevt och berättar om, är hennes två böcker med personliga dedikationer av Diana Vreeland. Källor: Intervju med Ann-Mari Senepa Wikipedia Tänkvärt xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Gör supporterkläder till små fotbollsfans Min son är väldigt kinkig med kläderna just nu, men det finns ett trick, och det är att se till att det finns någon slags fotbollsmärke på, så blir de genast uppskattade och använda. Med tanke på vad riktiga fotbollskläder kostar, och med tanke på att jag har som mål att återanvända så mycket som möjligt, har jag gjort några hemmagjorda plagg i stället. Här beskriver jag hur man kan gå till väga för att göra en enkel applikation som inte tar alltför lång tids. Text och foto: Elin Wedlund I exemplet har jag sytt ett par byxor av tyg från ett par gamla mammabyxor som låg och skräpade i garderoben. Till applikationen har jag använt ett orange tyg som jag också hade hemma, och lite broderitråd. 1. Leta upp en enkel bild och skriv ut den i lagom storlek. Här har jag använt Romas “lupa”, jag kommer att lägga upp en bild till nedladdning från SWEA Roms hemsida. 2. Klipp ut, och lägg ovanpå tyget du vill applicera. Rita med kulspetspenna runt om, men rita inte alltför nära kanten. Vi kommer att klippa bort pennstrecken sedan. 3. Klipp ut tyget, men inte längs konturen, utan så att du får en lagom hanterbar lapp. Tråckla fast lappen på plagget. SWEA Colosseum 29 xxxxxxxxxxx COLOSSEUM 4. Klipp en armlängds broderigarn, gör en ordentlig knut och se till att fästa tråden under applikationen. Sy med förstygn eller efterstygn någon millimeter in från den ritade kanten. Jag har använt förstygn här. Fäst tråden genom att sy igenom till baksidan, göra en knut och sedan sy in emellan de två tyglagren och dra tillräckligt hårt så att knuten hamnar mitt emellan. 5. Klipp bort det överflödiga tyget. Naturligtvis blev vi tvungna att testköra byxorna på en gång! 30 SWEA Colosseum Här kan ni se en större variant på samma teknik. xxxxxxxxxxx En bok från vårt SWEA Rom bibliotek COLOSSEUM I höstas lånade jag boken ”Bland bönder och grevar i Italien” på vår biblioteksträff. I april fick jag äntligen tid att läsa den. Men den som väntar på något gott…..! Text och foto: Margot Milani Björck I ”Bland bönder och grevar i Italien” b e r ät t a r f ör f at t a r i n n a n om sit t konstnärsliv i Rom och A nticoli. Boken ä r sk r iven av A n na Pa l m och när jag började läsa den trodde jag att det var Anna Palm de Rosa (1859-1924) som var författaren. Palm de Rosa var svensk konstnär och landskapsmålare och många känner säker t till hennes vack ra akvareller med Stockholmsvyer och den bohuslänska skärgården som favorit motiv och hon levde under flera års tid i Italien. Men redan efter några sidor fick jag inte ihop det med årtalen och konstformerna och började därför söka på internet efter andra konstnärer vid namn Anna Palm för att förstå vems författarröst jag egentligen lyssnade till. Oc h så h it tade jag hen ne! A n na Martina Palm (1881-1963). Jag fick fram att hon föddes i A r vika och började sina skulpturstudier under Christian Eriksson 1916. Sedan följde studier i Köpenhamn under Anders Bundgaard och vidare 1920 i Paris under Antoine Bourdelle. Mellan åren 1921-26 bodde och verkade hon i Rom. Nu kunde jag äntligen börja läsa på riktigt! Det är alltså en svensk skulptris berättelse om tiden i Italien som man får följa i boken vilken är rikligt illustrerad med fotografier från tiden. Under första delen är Anna i Anticoli, den lilla bergsbyn cirka fyra mil öster om Rom, dit så många utländska konstnärer sökte sig under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. Det började med att konstnärskollektiven kring Piazza di Spagna använde modeller från Anticoli som kommit in till Rom och som ansågs ovanligt vackra och ståtliga. Snart blev konstnärerna intresserade av att besöka staden modellerna kom ifrån och väl där blev de så begeistrade av den pittoreska miljön att många av dem stannade kvar under långa perioder. Även Anna kommer till Anticoli och hyr ett litet rum och en ateljé. I andra delen av boken är det Annas tid i Rom som hon berättar om och inte minst hennes möten med Mussolini vilken hon är helt fascinerad av. Hon samlar på sig fotografier av Il Duce och tapetserar sin ateljé med dem och börjar snart skulptera en byst av honom. Men för att den skall kunna blir riktigt bra skulle hon behöva få möjlighet att träffa honom så han kan sitta modell för henne. Kan man som svensk skulptris i Rom på tjugotalet lyckas med det? Jodå! En byst blir det och Mussolini skriver till henne då han fått se det färdiga resultatet: ”Har beundrat i detta Edert arbete en nobel och sträng konst lyckligt förenad med en kraftig och stark teknik. Det skall bliva ett angenämt minne av en ut vald, utländsk artist som på italiensk jord värdigt representerar svensk skulptur.” Jag kan verkligen rekommendera ”Bland bönder och grevar i Italien”. Den går lätt och fort att läsa och Annas berättelser är ett fantastiskt tidsdokument över livet som svenska i Rom för snart hundra år sedan. Platser och företeelser, både svenska och italienska, känns igen än idag och boken lämnar mig med en stark känsla av delaktighet med kvinnor som precis som vi valt Rom som sitt hem under en tid ilivet. Anna Palm finns representerad på muséerna i Karlstad och Gävle. SWEA Colosseum 31 xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Hur jag mötte min man Carin Tetis berättelse: “Jag gick på en tolkutbildning här i Rom, där blev jag kompis med en italiensk tjej som heter Lavinia. Hon anordnade en maskeradfest under karnevalen, dit jag gick utklädd till femme fatale och dit kom även en cowboy, vi lade dock knappt märke till varandra. Ett år senare, 1998, firade Lavinia sin födelsedag igen, hon bad då cowboyen som heter Giuseppe att skjutsa mig på sin scooter till festen. Denna gång var vi inte utklädda och lärde känna varandra, någon vecka senare var vi ett par. Vi gifte oss år 2004 och idag har vi tre söner Alessio, Riccardo och Niccolò.” 32 SWEA Colosseum xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Det är dags att erkänna sanningen, anledningen att vi alla fastnat här i Rom är väl ändå att vi mött mannen i vårt liv… På det ena eller andra sättet, alla har vi olika historier att berätta. Här kommer några! Erika Johansson, blivande Swea, träffade sin man när hon var 15 år och promenerade på Skeppsbron i Stockholm i augusti 1985. Hennes man var yrkesmilitär på ett italienskt militärfaryg, som precis hade anlänt till kajen. Erika och hennes vännina blev inbjudna till en fest som skulle vara på båten nästa kväll av en annan militär. Erika dök upp på festen med betydligt fler vänninor, än vad som stod på inbjudan. Hon återsåg Enrico på festen, de höll kontakten och träffades igen. De gifte sig i maj i Umbrien 1990. I år firar de 25-årig bröllopsdag och har tre vuxna döttrar. Ulrika Brunstedt berättar så här om hur hon mötte sin man; “Jag kom till Rom för att jobba i ett år för en internationell hotellkedja och sedan hade jag för avsikt att flytta hem till Sverige. Ett av hotellen i vår portfolio fick extra mycket av min uppmärksamhet tack vare hotelldirektören som arbetade där. Roberto och jag blev ett par år 2001 och det där året i Rom har nu blivit 14 istället. Vi gifte oss år 2006 i Varnhems Klosterkyrka och har två barn tillsammans, Elisa och Erik.” SWEA Colosseum 33 Recept xxxxxxxxxxx COLOSSEUM Blanda i vaniljsockret försiktigt men noga med en träsked från botten och uppåt. Häll hela smeten i en liten kastrull och låt den koka på låg värme. Rör i smeten hela tiden tills du får en fast, nästan torr smet. (Detta tar cirka 10 min.) Lägg smörpapper på två bakplåtar. Medan smeten fortfarande är varm, klicka små toppar med hjälp av två matskedar och grädda i mitten av ugnen på 150° i 15 minuter. Det är viktigt att du klickar topparna och gräddar dem snabbt. Om smeten hinner kallna blir det svårt att klicka ut de sista kakorna. Låt kakorna svalna på plåten. Och nu till min överraskning…Jag brukar baka dem med pistagenötter i stället för hasselnötter. Vanligtvis blandar jag 30 % hasselnötter med 70% pistagenötter från Bronte som är de läckraste, små men mycket starka i smaken. Om du använder vanliga pistagenötter kan du utesluta hasselnötterna. Även en klassisk nötkaka bakar jag ofta i en vacker grön färg! Nötkaka med mandel eller hasselnötter eller pistagenötter Baka med pistagenötter Text: Göran Forsell Foto: Maria Enqvist Ingredienser till ca30 kakor: 200 gr rostade hasselnötter 200 gr florsocker 1 tsk vaniljsocker 100 gr äggvitor (rumstemperatur, cirka 5 ägg) Fula men goda heter hasselnötskakorna, en långvarig njutning eftersom - precis som med körsbär så kan du inte sluta! Sätt på ugnen 150° Fula men goda bör du därför baka många av för även om de håller sig bra i en kakburk så lovar jag att de alla går åt i ett nafs.! 34 SWEA Colosseum Börja med att grovmala de rostade hasselnötterna .Vispa äggvitorna med florsockret tills du får ett hårt fast skum. 75 gr skalad mandel el skalade hasselnötter el valnötter el pistagenötter 125 gr margarin eller smör 1 ½ dl socker 2 ägg 1 ½ dl mjöl ½ påse bakpulver (för söta bakverk) Sätt på ugnen 180-200 ° Blanda det mjuka smöret noga med sockret. Rör i äggen, ett åt gången och blanda väl. Lägg till de slags nötter du valt, finmalda, samt mjölet som du blandat med bakpulvret. (Om du valt mandel som huvudingrediens kan du blanda i två bittermandlar eller några droppar bittermandelessens ) Smörj en 20 cm-form, bröa den, häll i smeten och grädda mitt i ugnen på 180-200 ° i en halvtimme. xxxxxxxxxxx COLOSSEUM SWEA Colosseum 35 ADV swea colosseum 200x287_- 11/05/15 16:27 Pagina 1 xxxxxxxxxxx COLOSSEUM IL TURISMO INCONTRA L’ARTE AL THE CHURCH PALACE The Church Palace è un suggestivo hotel 4 stelle “Superior” ospitato in un magnifico edificio storico di ispirazione Rinascimentale. L’hotel, completamente rinnovato per soddisfare le esigenze di una clientela internazionale, ha mantenuto, con le sue linee nobili ed eleganti, un'atmosfera raffinata ed esclusiva. A 3 Km dalla Città del Vaticano, l’Hotel con le sue 200 accoglienti camere propone ai suoi ospiti, una selezionata offerta di alta gastronomia con tre ristoranti e una suggestiva terrazza all’aperto, immersa nel parco. The Church Palace con i suoi spazi rappresenta un esclusivo punto di riferimento per i più importanti eventi di valenza nazionale ed internazionale che caratterizzano la vita culturale e sociale della Capitale. 36 SWEA Colosseum The Church Palace Via Aurelia 481 00165 Roma Italy Head office T +39 06 660011 Reservation T +39 06 66007902/11 F +39 06 6623138 info@thechurchpalace.com www.thechurchpalace.com
