EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet

Transcription

EXAMENSARBETE
Ventral Töjning Pectoralt (VTP) som
behandlingsmetod vid ett avvikande
hållningsmönster i nacke och axlar
Single Subject Experimental Design
Magnus Ohlsson
Benjamin Zairi
2015
Sjukgymnastexamen
Sjukgymnast
Luleå tekniska universitet
Institutionen för hälsovetenskap
Institutionen för hälsovetenskap
Fysioterapeutprogrammet, 180hp
Ventral Töjning Pectoralt (VTP) som behandlingsmetod
vid ett avvikande hållningsmönster i nacke och axlar
Pectoral stretch as treatment method at poor posture of
the neck and shoulders
Benjamin Zairi
Magnus Ohlsson
Examensarbete i fysioterapi, 15 hp
Kurs: S0001H
Termin: Ht14
Handledare: Irene Vikman, Universitetslektor
Examinator: Ulrik Röijezon, Universitetslektor
Författarna vill rikta ett stort tack till
Irene Vikman för stöd och handledning.
Abstrakt
Inledning/bakgrund: De senaste årtiondenas explosionsartade teknologiska utveckling har
gett oss möjlighet till en mer stillasittande och inaktiv livsstil framför skärmbundna aktiviteter
som datorer, surfplattor och smartphones. Det leder till en avvikande hållning. En avvikande
hållning i nacke och axlar definieras som ökat framskjutet huvud, ökad thorakal kyfos samt
protraherade (framskjutna) axlar. Genom ökad aktiv eller passiv tension av pectoralis minor
har forskare antytt att det kan påverka skuldrans kinematik för individer med nackoch
skuldersmärta Syfte: Syftet med studien var att utvärdera om töjning av pectoralis minor med
behandlingsmetoden Ventral Töjning Pectoralt (VTP) har någon inverkan på individens
avvikande hållning genom korrigering av axlarnas och nackens position. Metod:
Undersökningen genomfördes med en Single Subject Experimental Design (SSED). Tre
försökspersoner med en observerad avvikande hållning i nacke och axlar rekryterades. Under
fem veckor i oktober 2014 behandlades dessa med behandlingsmetoden VTP vid tio tillfällen.
Genom att mäta personerna med mätmetoderna, nackvinkel, tragus mot vägg och acromion
mot vägg kunde ett resultat presenteras i diagramform, text och tabell. Även
försökspersonernas upplevelse av behandlingen presenterades i resultatet. Resultat: En av tre
försökspersoner minskade avståndet statistiskt signifikant i acromion mot vägg. En av tre
försökspersoner minskade statistiskt signifikant vinkeln i nacken. En av tre försökspersoner
ökade statistiskt signifikant avståndet i tragus mot vägg. Ingen av försökspersonerna upplevde
någon skillnad under och/eller efter behandlingen. Konklusion: VTP som behandling kan i
den här studien inte visa entydigt signifikanta resultat i korrigering av nacke och axlar.
Nyckelord: Hållningskorrigering, pectoralis minor, stretchning, töjning.
Innehållsförteckning
INLEDNING ........................................................................................................................................... 6
BAKGRUND .......................................................................................................................................... 6
HÅLLNING ............................................................................................................................................ 6
KONSEKVENSER AV AVVIKANDE HÅLLNING ....................................................................................... 7
BEHANDLING AV AVVIKANDE HÅLLNING ............................................................................................ 7
Träning av viktig hållningsmuskulatur ............................................................................................ 8
Muntlig information om hållningskorrigering ................................................................................ 8
Ergonomiska åtgärder ..................................................................................................................... 8
Töjning av stram muskulatur ........................................................................................................... 9
SYFTE ................................................................................................................................................... 10
FRÅGESTÄLLNINGAR ......................................................................................................................... 10
METOD ................................................................................................................................................. 10
STUDIEDESIGN ................................................................................................................................... 10
FÖRSÖKSPERSONER............................................................................................................................ 10
Inklusionskriterier ......................................................................................................................... 11
Exklusionskriterier ........................................................................................................................ 11
Försöksperson 1 ............................................................................................................................ 11
Försöksperson 2 ............................................................................................................................ 11
Försöksperson 3 ............................................................................................................................ 11
MÄTMETODER .................................................................................................................................... 11
Nackvinkel ..................................................................................................................................... 11
Tragus mot vägg ............................................................................................................................ 12
Acromion mot vägg ....................................................................................................................... 13
DATAINSAMLING ............................................................................................................................... 14
PROCEDUR.......................................................................................................................................... 14
INTERVENTION ................................................................................................................................... 14
DATAANALYS..................................................................................................................................... 16
Två standardavvikelse band (2SD)................................................................................................ 16
Medelvärde .................................................................................................................................... 16
Celerationslinje ............................................................................................................................. 17
ETISKA ÖVERVÄGANDEN ................................................................................................................... 17
Information .................................................................................................................................... 17
Samtycke ........................................................................................................................................ 17
Konfidentialitet .............................................................................................................................. 18
Risk och nytta ................................................................................................................................ 18
RESULTAT .......................................................................................................................................... 19
FÖRSÖKSPERSON 1 ............................................................................................................................. 19
Nackvinkel ..................................................................................................................................... 19
Tragus mot vägg ............................................................................................................................ 20
FÖRSÖKSPERSON 2 ............................................................................................................................. 26
Nackvinkel ..................................................................................................................................... 26
Tragus mot vägg ............................................................................................................................ 27
FÖRSÖKSPERSON 3 ............................................................................................................................. 32
Nackvinkel ..................................................................................................................................... 32
Tragus mot vägg ............................................................................................................................ 33
HUR UPPLEVDE FÖRSÖKSPERSONERNA BEHANDLINGEN? ................................................................. 39
DISKUSSION ....................................................................................................................................... 40
METODDISKUSSION ............................................................................................................................ 40
AB-design ...................................................................................................................................... 40
Mätmetoder ................................................................................................................................... 40
Behandling ..................................................................................................................................... 40
RESULTATDISKUSSION ....................................................................................................................... 41
Kan manuell töjning enligt VTP korrigera axlarnas position i stående? ..................................... 41
Kan manuell töjning enligt VTP korrigera nackens position i stående? ...................................... 42
Hur upplevde försökspersonerna behandlingen? .......................................................................... 43
Försökspersoner ............................................................................................................................ 43
Konceptet för hållningskorrigering ............................................................................................... 43
KONKLUSION .................................................................................................................................... 44
REFERENSLISTA .............................................................................................................................. 45
BILAGOR .................................................................................................................................................
Inledning
De senaste årtiondenas explosionsartade teknologiska utveckling har gett oss möjlighet till en
mer stillasittande och inaktiv livsstil framför skärmbundna aktiviteter som datorer, surfplattor
och smartphones. Även arbetslivet har förändrats till att innehålla mer stillasittande arbeten
under stora delar av vår dag (Ekblom & Ekblom-Bak, 2012). Både stillasittande och en
inaktiv livsstil ökar risken för ett förändrat hållningsmönster genom att axlarnas och nackens
position förskjuts framåt och viktiga hållningsmuskler påverkas negativt vad gäller styrka och
muskellängd (Hansraj, 2014).
Fysioterapeuter möter ofta i det kliniska arbetet individer där problemet bedöms relatera till
individens hållningsmönster. Inom fysioterapin är ergonomisk rådgivning,
hållningskorrigering och styrketräning med fokus på nackoch skuldermuskulatur
behandlingsalternativ vid rehabilitering av dessa besvär. Ett annat behandlingsalternativ vid
hållningsrelaterade besvär är töjning av stram muskulatur (Alter, 2000). Under den
verksamhetsförlagda utbildningen fick en av författarna lära sig en manuell behandlingsmetod
avsedd för töjning av bröstmuskulaturen och specifikt pectoralis minor. Behandlingsmetoden
kallas ventral töjning pectoralt (VTP) och är en del av ett koncept för att behandla avvikande
hållning. Därför är det intressant att undersöka om VTP som behandlingsmetod har någon
inverkan på individens hållningsmönster.
Bakgrund
Hållning
Då jordens gravitation konstant påverkar våra kroppar är människans
optimala hållning när alla kroppssegmenten är staplade på varandra.
Lodlinjen passerar då genom lederna i kroppen (Levangie & Norkin,
2011). Optimal hållning (i stående) kan beskrivas med att lodlinjen
passerar genom öronsnibben, acromion, vidare ner strax bakom
centrum av höftleden, centrum av knäleden och passerar strax framför
fotleden (se Figur 1)(Liebenson, 2008). För att bibehålla optimal
hållning i nacke och axlar är det också en rad muskler som aktiveras. I
övre extremiteter har man sett den största aktiviteten i supraspinatus
6
Figur 1: Optimal hållning
och till viss del också i deltoideus (Basmajian & De Luca, 1985). Muskler vidare ner i
armarna är inte aktiverade. Trapezius har enligt forskarna en trolig roll i den optimala
hållningen men har visat sig vara, om inte helt, väldigt svagt aktiverad för att bibehålla en
optimal hållning (Basmajian & De Luca, 1985). Även djupa nackflexorer som longus colli
samt longus capitis fyller en viktig funtkion genom att motverkar att nackens position hamnar
i en ökad lordos vilket innebär ett framskjutet huvud (Falla, O’Leary, Fagan & Jull, 2007a).
Avvikande hållning i nacke och axlar kan definieras som ökat framskjutet huvud, ökad
thorakal kyfos samt protraherade (framskjutna) axlar. Avvikande hållning har en tydlig
koppling till förändringar av skapulas position, rörelse samt muskelaktivitet. En anterior
tippning av skapula bidrar till mer protraherade axlar (Borstad & Ludewig, 2005; Finley &
Lee, 2003; Ludewig & Cook, 2000; Mcclure, Bialker, Neff, Williams & Karduna, 2004).
Forskare har i studier funnit att framskjutna axlar bidrar till huvud-, skulder- och nackbesvär.
Framskjutna axlar är en indikation på att pectoralis minors muskellängd är kort (Struyf, De
Conlnck, Glunta, Mottram & Meeusen, 2009). Borstad & Ludewig (2005) beskriver i sin
studie hur de med valida mätningar av muskelns längd på mänskliga kadaver fann att en stram
pectoralis minor kan leda till protraherade axlar. Pectoralis minor urspringer från revben 3-5
och fäster på processus coracoideus. Muskeln drar skulderbladet nedåt, framåt och revbenen
uppåt, fixerar och sänker nyckelbenet samt fungerar som en accessorisk inspirationsmuskel.
Långvarig belastning av detta slag kan enligt forskarna leda till att det subacromiella
utrymmet minskar vilket kan leda till impingement och rotatorcuffsyndrom. (Bojsen-Møller,
2000; Kendall, 2005; Sharman, 2002).
Konsekvenser av avvikande hållning
När musklerna under en längre tid hålls i ett förkortat tillstånd kan sarkomerer minska i antal.
Ett sådant tillstånd kan förstärka och vidmakthålla en avvikande hållning men också minska
möjligheten till full rörlighet i exempelvis axelleden (Levangie & Norkin, 2011). Vidare om
musklerna hålls i ett förlängt tillstånd kan sarkomererna öka i antal vilket kan leda till att
relationen mellan längd och spänning kan bli påverkad. Även ligament påverkas av avvikande
hållning vilket också leder till minskad rörlighet i leder (Levangie & Norkin, 2011).
Behandling av avvikande hållning
Det finns flertalet olika behandlingsmetoder inom fysioterapin för att korrigera en avvikande
hållning.
7
Träning av viktig hållningsmuskulatur
Hållningskorrigering i nackområdet har visat på att nyckelmuskler som djupa flexormuskeln i
nacken aktiveras vid en korrekt optimal hållning (Falla et al., 2007a). Träning av den djupa
flexormuskeln i nacken har resulterat i signifikant bättre vinkel i nacken gällande optimal
hållning. Även en minskning av protraherade axlar kunde påvisas (Falla, Jull, Russell,
Vicenzino & Hodges, 2007b; Lee, Park & Kim, 2013). Att träna djupa flexor musklerna i
nacken har dessutom påvisat sig ge signifikant minskad smärta (Bronfort et al, 2001).
I axelområdet har forskarna pekat på två viktiga muskelgrupper för hållningskorrigering,
rotatorcuffens- och skapulathorakala muskler. Rotatorcuffens muskler har visat vara en viktig
muskelgrupp för stabilistation av axelleden (Lugo, Kung & Ma, 2008). Skapulathorakala
muskler har påvisats viktiga för stabilistation och rörlighet i axelleden. Dessa muskler är
viktiga att träna vid både impingement och rotatorcuffsyndrom men också vid behandling av
avvikande hållning. En av alla dessa muskler är pectoralis minor (Lugo, Kung & Ma, 2008).
Muntlig information om hållningskorrigering
Korrigering och återinlärning av ett korrekt hållningsmönster är ett viktigt steg för att återfå
optimal hållning (Liebenson, 2008). En hållningskorrigeringstudie av individer med
nackproblematik vars syfte att aktivera de djupa nackflexorerna visade att verbal och manuell
facilitering av korrekt hållning gav större effekt jämfört med att bara uppmana
försökspersonerna att sitta upprätt (Falla et al., 2007a).
Ergonomiska åtgärder
Ergonomi har länge varit en fysioterapeutisk behandlingsmetod på exempelvis arbetsplatser,
hållningskorrigering är en viktig del av den behandlingen. I en Cochrane review från 2011
jämfördes skillnader i nacksmärtor på arbetsplatser som fått en arbetsplatsgenomgång med
arbetsplatser som inte fått genomgången. Resultatet visade ingen signifikant skillnad i
nacksmärtor mellan dessa grupper (Aas et al, 2011). Även en studie från Sverige har fått
samma resultat av arbetsplatsgenomgång när det gäller smärtreducering i nacke respektive
axlar. Resultatet kom fram till att arbetsplatsgenomgång med hållning och ergonomi som
inslag kan till och med ha ett negativ inverkan på smärtan i nacke och axlar (Grooten, Mulder
& Wiktorin, 2007).
8
Töjning av stram muskulatur
Töjning eller stretching är en behandlingsmetod som syftar till muskelförlängning. Det finns
flertalet olika metoder av töjning: aktiv statisk töjning, aktiv dynamisk töjning, ballistisk
töjning, KAT-metoden och passiv statisk töjning. Passiv statisk töjning (manuell töjning)
genomförs som en manuell behandling där terapeuten med yttre kraft töjer ut muskeln i
ytterläge (Alter, 2000). Det finns olika teorier kring töjning och dess påverkan på
flexibiliteten i muskulaturen. Den sensoriska teorin anser att det inte sker någon förlängning
av muskeln vid töjning utan att det sker en ökad tolerans av smärtan hos individen som
framkallas vid töjning i muskelns ytterläge (Law et al., 2009). Den mekaniska teorin anser att
muskelns elasticitet minskar vid en längre period av töjning och skapar därmed en förändring
av elasticiteten och ökad rörlighet (Costa & Vieira, 2008).
Genom ökad aktiv eller passiv töjning av pectoralis minor har forskare antytt att det kan
påverka skuldrans kinematik för individer med nackoch skuldersmärta (Borstad & Ludewig
2005). Pectoralis minor har identifierats som en muskel som bör töjas hos individer med
avvikande hållning eller vid nackoch skuldersmärta (Kendall, 2005; Bang & Deyle, 2000).
Manuell töjning av pectoralis minor är vanligt förekommande som behandling när muskeln är
stram (Kendall, 2005; Sharman, 2002).
Den manuella töjningen enligt behandlingsmetoden VTP skiljer sig något från de övriga
manuella töjningarna avsedd för pectoralismuskulaturen. Vid VTP behandling används
liggunderlag och fixationsband för att få optimala förhållanden för muskeln vid töjningen.
Töjningstekniken sker i två olika armpositioner unilateralt.
9
Syfte
Syftet med studien var att utvärdera om töjning av pectoralis minor enligt
behandlingsmetoden Ventral Töjning Pectoralt (VTP) har någon inverkan på individens
avvikande hållning.
Frågeställningar
•
Kan manuell töjning enligt VTP korrigera axlarnas position i stående?
•
Kan manuell töjning enligt VTP korrigera nackens position i stående?
•
Hur upplevde försökspersonerna behandlingen?
Metod
Studiedesign
Vi har valt att använda oss av en Singel Subject Experimental Design (SSED) som
studiedesign. SSED är en kvantitativ experimentell metod på individuell nivå utan jämförande
grupp. Metoden anses vara en passande studiedesign vid utvärdering av interventioner på små
studiegrupper (Kinugasa, Cerin & Hooper, 2004). Det ger oss möjlighet att se förändringar
innan och under interventionen på individnivå, utan en kontrollgrupp. Den variant av SSED vi
har valt är en så kallad A-B design, där A delen är insamlingen av baslinjedata och B delen är
insamlingen av interventionsdata (Carter, Lubinsky & Domholdt, 2011).
Försökspersoner
Försökspersonerna är rekryterade genom ett icke slumpmässigt urval, ett bekvämlighetsurval
(Carter et al., 2011). Ett bekvämlighetsurval innebär att deltagarna består av de personer som
finns tillgängliga för forskaren. Tre personer vid Luleå tekniska universitet med ett
observerat, och av författarna bedömt, avvikande hållningsmönster tillfrågades om deltagande
i studien. Ett avvikande hållningsmönster bedömdes då försökspersonerna visade ett
framskjutet huvud eller protraherade axlar i stående position. Det innebär att lodlinjen inte
faller genom kroppsegmenten som vid en optimal hållning (Levangie & Norkin, 2011).
Samtliga tillfrågade fick en muntlig och skriftlig genomgång av studien (se Bilaga 1). Alla
deltagarna gav samtycke till att delta.
10
Inklusionskriterier
•
Personer över 18 år.
•
Framskjutet huvud eller protraherade axlar i stående.
•
Tillgänglig under baslinje och interventionsfasen.
Exklusionskriterier
•
Muskuloskeletala besvär pga. avvikande hållning i nacke och axlar.
•
Kan inte läsa eller förstå information på svenska.
Försöksperson 1
Kvinna i 30 års ålder, studerande med stillasittande vardag. Tränar regelbundet på fritiden.
Inga besvär från nacke eller skuldra.
Försöksperson 2
Kvinna i 50 års ålder, universitetslärare med perioder av stillasittande administrativt arbete.
Tränar regelbundet på fritiden. Inga besvär från nacke eller skuldra.
Försöksperson 3
Man i 60 års ålder, universitetslärare med perioder av stillasittande administrativt arbete.
Tränar regelbundet på fritiden. Inga besvär från nacke eller skuldra.
Mätmetoder
Nackvinkel
Mätmetod för att mäta huvudets ställning i förhållande till skuldran (Engh, Fall, Hennig, &
Söderlund, 2003; Nilsson & Söderlund, 2005).
Figur 2: Mätning av nackvinkel
11
Utförande:
Goniometerns centrum placeras mitt över tragus på vänster öra. Goniometerns icke mobila
skänkel hålls vertikalt uppåt och den rörliga skänkeln lätt vilande på försökspersonens vänstra
skuldra. Som referenslinje för den icke mobila skänkeln användes en dörrpost (se Figur 2).
Instruktioner till försöksperson:
Vid mättillfället står försökspersonen utan skor och med avklädd överkropp. Försökspersonen
instrueras att “stå som du brukar, armarna utmed sidan och titta rakt fram”.
Reliabilitet
Engh et al. (2003) testade mätmetoden på friska fysioterapeutstudenter med en Intraclass
Correlation Coefficient (ICC) värde på 0.94 för intra reliabiliteten och 0,95 för inter
reliabiliteten. Nilsson & Söderlund (2005) gjorde en liknande studie på whiplash patienter och
kom fram till ett ICC värde på 0,95. Båda studierna anser att mätmetoden har hög reliabilitet
(Engh et al., 2003; Nilsson & Söderlund, 2005).
Tragus mot vägg
Mätmetod för att mäta hörselgångens avstånd från vägg (Heuft-Dorenbosch et al., 2004).
Figur 3: Mätning av tragus mot vägg
Utförande:
Med hjälp av ett måttband, “3m Giant tape measure”, mäts försökspersonens avstånd från
tragus till vägg. Måttet avrundas till närmsta fem millimeters intervall (se Figur 3).
12
Instruktion till försöksperson:
instrueras att “ stå med hälarna och glutealmuskulatur mot väggen, slappna av och stå som
vanligt med armarna utmed sidan”.
Reliabilitet
Heuft-Dorenbosch et al. (2004) testade mätmetoden på personer med Bechterews sjukdom.
Man fick fram ett ICC värde på 0,90. Man ansåg reliabiliteten var hög för mätmetoden tragus
mot vägg (Heuft-Dorenbosch et al., 2004).
Acromion mot vägg
Mätmetod för att mäta axeln avstånd från vägg (Struyt, Nijs, Jo, De Coninck, Giunta,
Mottram & Meeusen, 2009).
Figur 4: Palpation av acromion.
Figur 5: Mätning av acromion mot
vägg
Utförande:
Acromions främre del palperas fram och märks med en spritpenna. Med hjälp av ett måttband,
“3m Giant tape measure”, mäts försökspersonens avstånd från främre delen av acromion till
vägg. Måttet avrundas till närmsta fem millimeters intervall (se Figur 4 & 5).
Instruktioner till försöksperson:
instrueras att “ stå med hälarna och glutealmuskulatur mot väggen, slappna av och stå som
vanligt med armarna utmed sidan”.
13
Reliabilitet
Struyt et al. (2009) testade mätmetoden på friska musiker. Man fick fram ett ICC värde på
0,72. Man ansåg reliabiliteten var måttlig för acromion mot vägg (Struyt et al., 2009).
Datainsamling
Baslinjemätningarna utfördes vid fem tillfällen, under en två veckorsperiod, intervallet mellan
mätningarna var minst 48 timmar. Under interventionsfasen mättes försökspersonerna innan
varje behandling för att kunna se ett långsiktigt resultat av VTP. Intervallet mellan
mätningarna var minst 48 timmar. Tio mätningar genomfördes under interventionen och
presenteras i resultatet. All behandling och datainsamling utfördes på Luleå tekniska
universitet under oktober och november månad 2014.
Procedur
För att standardisera proceduren så mycket som möjlig valde vi att en av författarna utförde
VTP:n vid samtliga behandlingar och den andra författaren utförde samtliga mätningar. Varje
försöksperson behandlades med VTP två gånger i veckan under en fem veckors period,
intervallet mellan behandlingarna var minst 48 timmar. Interventionen genomfördes i lokaler
vid Luleås tekniska universitet. Behandling inklusive mätningar uppgick till ca 15 minuter.
Intervention
Försökspersonen placeras liggande på rygg, på ett liggunderlag, på en behandlingsbänk.
Under liggunderlaget fanns en hopvikt handduk, som formade en mjuk upphöjning.
Upphöjningen ska hamna längs med hela ryggraden. Som stöd för nacken får försökspersonen
ligga med huvudet på en huvudkudde. Liggunderlaget är framtaget för ändamålet och är 64
cm långt och 3 cm tjockt. Därefter stabiliseras försökspersonen med fyra fixationsband över
thorax för att motverka eventuell rotation av överkroppen. Fixationsbanden kopplades
samman för optimal stabilisering. När anordningen fixeras används även ett mjukt underlag
över sternum för att inte banden ska irritera eller skava. Försökspersonen instrueras att
genomföra en utandning så terapeuten kan reglera och se till att anordningen är tillräckligt
spänd. Behandlingen består av två töjningar per sida. Den första manuella töjningen utförs
genom att terapeuten abducerar armen i horisontalplanet 90-100 grader med ena handen (se
Figur 6) följt av ett konstant tryck över processus coracoideus med den andra handen (se
Figur 7). Den andra manuella töjningen utförs genom att terapeuten abducerar armen i
horisontalplanet 45-60 grader, följt av en kranial förskjutning av humerus med ena handen (se
Figur 8). Därefter läggs ett konstant tryck över processus coracoideus med den andra handen
14
(se Figur 9). Två manuella töjningar sker unilateralt innan den andra sidan töjs. Vid det
konstanta trycket över processus coracoideus använder terapeuten sig av antiglidduk på
området för att öka friktionen. Samtliga manuella töjningar utförs i 60 sekunder.
Fixationsanordningen ger terapeuten möjlighet att genomföra behandlingsmetoden
självständigt samt möjliggör en optimal stabilitet av försökspersonen för att minska risken för
medrotation av bålen.
Figur 6: Abduktion av armen i
horisontalplanet 90-100 grader.
Figur 8: Abduktion av armen i
horisontalplanet 45-60 grader
och en kranial förskjutning.
Figur 7: Ett konstant tryck
över processus coracoideus.
15
Figur 9: En kranial förskjutning
och ett konstant tryck över
processus coracoideus.
Efter sista behandlingstillfället och sista mätningen intervjuades samtliga försökspersoner om
upplevelsen av behandlingen. Frågeställningarna bestod av fyra frågor (se Bilaga 2).
Dataanalys
Data analyserades och behandlades i kalkyleringsprogrammet Excel. Med hjälp av
linjediagram kunde en visuell analys genomföras som visade förekommande förändringar i
respektive graf. Trend, variation och nivå analyserades och presenterades i graferna. Utöver
den visuella analysen av diagrammen användes två standardavvikelser band (2SD) analys,
medelvärde för baslinjefas (A) och interventionsfas (B) samt analys av celerationslinje (Carter
et al., 2011). I den här studien presenteras signifikansnivån för varje enskild analysmetod.
Kriterierna för att avgöra om studiens resultat varit signifikanta var att samtliga
analysmetoder skulle visa förbättringar i mätvärdena. Två standardavvikelse- och
medelvärdesanalysen skulle påvisa en statistisk signifikant förbättring samt att
celerationslinjen skulle påvisa en utplanad eller negativ trendförändring. Även en procentuell
minskning av medelvärdet skulle påvisas för att en slutsats i studien skulle vara statistiskt
signifikant.
Två standardavvikelse band (2SD)
2SD är baserat på standardavvikelser för att skatta spridningen av en kvantitativ variabel för
att avgöra om statistisk signifikant förändring från A-fasen föreligger. Vid signifikant
förändring landar mätvärdena utanför 2SD linjerna. Genom att räkna ut två standardavvikelser
från medelvärdet av baslinjen kunde 2SD-banden sättas ut i graferna. Addering av två
standardavvikelser från baslinjens medelvärde gav ett övre 2SD-band som kunde sättas ut i
graferna. Subtraktion av två standardavvikelser från baslinjens medelvärde gav ett nedre 2SDband som sattes ut i graferna. För att tydligt visa mätvärdenas förändringar i förhållande till
2SD, förlängdes 2SD-bandet i grafform över fasen för interventionen. En intervention med
god effekt ger mätvärden som i diagrammet placeras utanför det nedre 2SD-bandet. För att en
förbättring eller försämring anses statistiskt signifikant krävs att minst två mätresultat hamnar
utanför respektive intervall (Carter et al., 2011). Författarna i den här studien valde att anse
resultat som statistiskt signifikant då minst två mätresultat i följd hamnat utanför respektive
intervall.
Medelvärde
Medelvärde eller aritmetiska medel är en metod att räkna ut genomsnittligt värde för
exempelvis ett urval eller population. Man summerar ihop mätresultaten, baslinjen för sig och
16
interventionen för sig, och dividerar med antal mätningar. I den här studien användes metoden
för att jämföra baslinjens medelvärde med interventionens medelvärde. För att göra det tydligt
drogs ett medelvärde genom hela baslinjeperioden respektive hela interventionsperioden. Den
procentuella skillnaden räknades ut och presenterades i resultatet. För att en förbättring eller
försämring anses statistiskt signifikant krävdes att medelvärdet för interventionen hamnade
utanför respektive 2SD intervall (Carter et al., 2011).
Celerationslinje
Celerationslinje är en metod som används vid trendanalyser och är skapad för att ge
information om trendförändringar. Celerationslinjen räknades ut genom att först dela
baslinjefasen på mitten. Sedan räknades medianvärdet ut för fas ett i baslinjefasen vilket
motsvarade de tre första mätningarna i baslinjen samt medianvärdet för fas två i baslinjefasen
vilket motsvarade de tre sista mätningarna i baslinjen. Därefter drogs en rak linje genom dessa
punkter för att avgöra trenden. Celerationslinjen för interventionen genomfördes på samma
tillvägagångsätt. I graferna framkom olika trendlinjer som sedan analyserades och jämfördes
för att visa en positiv, negativ eller utplanad trend (Carter et al., 2011). I den här studien
betyder negativ riktning på linjen positiva förändringar.
Etiska överväganden
Under studien följdes de etiska principerna; autonomiprincipen, godhetsprincipen, principen
att inte skada samt rättviseprincipen (Olsson och Sörensen, 2011). Det innebar i den här
studien att vi respektera försökspersonernas autonomi och integritet, sträva efter att göra gott,
förebygga skada och att alla ska behandlas lika.
Information
Innan studien bokades ett möte med försökspersonerna. Under mötet presenterades studien
både muntligt och skriftligt (se Bilaga 1). Försökspersonernas rättigheter som att exempelvis
avbryta studien utan att bli ifrågasatt var en av punkterna som tydligt förmedlades, detta enligt
Helsingforsdeklarationen (Codex, 2010). Försökspersonens skyldigheter att ställa upp vid två
tillfällen i veckan, under fem veckor, var en annan punkt som var viktig under mötet.
Under studien var författarna noggranna med att kontinuerligt fråga försökspersonerna om
eventuella obehag av VTP behandlingen och om det fanns andra frågor angående studien.
Samtycke
I den här studien lämnade försökspersonerna samtycke både muntligt och skriftligt någon dag
efter det inbokade mötet med författarna.
17
Konfidentialitet
Deltagarna i studien har avidentifierades genom att dölja personernas exakta ålder, namn och
bostadsort. Persondata bevarades i datorer med krav på inloggningskod. För att försvåra
identifieringen av försökspersonerna under VTP behandlingen bokades en mindre metodsal
på Luleå tekniska universitet med insynsskydd. Interventionen kunde därför genomföras i en
ostörd miljö. Resultaten användes inom riktlinjerna för en kandidatuppsats.
Risk och nytta
De eventuella risker som VTP behandlingen kan medföra är att fixationsanordningen
korrigeras för hårt över thorax, vilket kan leda till att försökspersonen upplever att det blir
svårare att andas. Ytterligare en möjlig riskfaktor kan vara upplevd smärta i muskulatur och i
omkringliggande strukturer, som utsätts för töjning. Trots detta anser författarna att
behandlingen medför mer nytta är risk.
Samtliga resultat i studien redovisas utan förvrängning, både positiva som negativa.
18
Resultat
Alla försökspersoner genomförde samtliga VTP behandlingar. Baslinjemätningar (5 st) och
interventionsmätningar (10 st) genomfördes och presenteras nedan.
Försöksperson 1
Nackvinkel
Grader
Nackvinkel: 2SD-band och medelvärde
34
32
30
28
26
24
22
20
Medel Baslinje
Medel Intervention
Baslinje +2SD
Baslinje -2SD
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
Baslinje och Intervention
Figur 10: Nackvinkel: 2SD-band och medelvärde för försöksperson 1.
2SD-band
Den övre 2SD-linjen för 2SD-bandet låg på 30,38 grader och den nedre 2SD-linjen låg på
26,81 grader (se Figur 10).
Medelvärde
Baslinjens medelvärde beräknades till 28,6 grader och interventionens medelvärde beräknades
till 26,6 grader. Den procentuella minskningen beräknades till 7,00 % (se Figur 10).
19
Grader
Nackvinkel med celerationslinje
34
32
30
28
26
24
22
20
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9
I10
Figur 11: Nackvinkel med celerationslinje för försöksperson 1.
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en tydlig positiv trend i diagrammet. Under interventionen planas
celerationslinje ut (se Figur 11).
Tragus mot vägg
Tragus mot vägg (höger): 2SD band och medelvärde
110
Millimeter
105
100
Medel Baslinje
Medel Intervention
95
Baslinje +2SD
90
Baslinje -2SD
85
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
Figur 12: Tragus mot vägg (höger): 2SD-band och medelvärde för försöksperson 1.
2SD-band
Den övre 2SD-linjen för 2SD-bandet låg på 100,47 millimeter och den nedre 2SD-linjen låg
på 91,52 millimeter (se Figur 12).
20
Medelvärde
Baslinjens medelvärde beräknades till 96 millimeter och interventionens medelvärde
beräknades till 97 millimeter. Den procentuella ökningen beräknades till 1,04 % (se Figur 12).
Tragus mot vägg (höger) med celerationslinje
110
Millimeter
105
100
95
90
85
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
Figur 13: Tragus mot vägg (höger) med celerationslinje för försöksperson 1.
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en utplanad trend i celerationslinje. Under interventionsfasen syns
en utplanad trend i celerationslinjen (se Figur 13).
Tragus mot vägg (vänster): 2SD band och medelvärde
115
Millimeter
110
105
Medel Baslinje
100
95
Medel Intervention
90
Baslinje +2SD
85
Baslinje -2SD
80
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
Figur 14: Tragus mot vägg (vänster): 2SD-band och medelvärde för försöksperson 1.
21
2SD-band
Medelvärde
beräknades till 98,5 millimeter. Den procentuella ökningen beräknades till 1,54 % (se Figur
14).
Tragus mot vägg (vänster) med celerationslinje
115
Millimeter
110
105
100
95
90
85
80
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9
I10
Figur 15: Tragus mot vägg (vänster) med celerationslinje för försöksperson 1.
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en positiv trend i celerationslinje. Under interventionsfasen syns en
utplanad trend i celerationslinje (se Figur 15).
22
Acromion mot vägg
Acromion mot vägg (höger): 2SD-band och medelvärde
160
Millimeter
150
140
130
Medel Baslinje
120
Medel Intervention
110
Baslinje +2SD
100
Baslinje -2SD
90
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
Figur 16: Acromion mot vägg (höger): 2SD-band och medelvärde för försöksperson 1.
2SD-band
Medelvärde
beräknades till 133 millimeter. Den procentuella ökningen beräknades till 8,13 % (se Figur
16).
Acromion mot vägg (höger) med celerationslinje
150
Millimeter
140
130
120
110
100
90
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
Figur 17: Acromion mot vägg (höger) med celerationslinje för försöksperson 1.
23
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en utplanad trend i celerationslinjen. Under interventionsfasen syns
en negativ trend i celerationslinjen (se Figur 17).
Acromion mot vägg (vänster): 2SD-band och medelvärde
125
Millimeter
120
115
110
Medel Baslinje
105
Medel Intervention
100
Baslinje +2SD
95
Baslinje -2SD
90
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
Figur 18: Acromion mot vägg (vänster): 2SD-band och medelvärde för försöksperson 1.
2SD-band
Medelvärde
18).
24
Acromion mot vägg (vänster) med celerationslinje
125
Millimeter
120
115
110
105
100
95
90
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
Figur 19: Acromion mot vägg (vänster) med celerationslinje för försöksperson 1.
Celerationslinje
Tabell 1: Sammanfattning av resultat för försöksperson 1.
Nackvinkel
Tragus
Tragus mot
Acromion
Acromion
mot vägg
vägg
mot vägg
mot vägg
(höger)
(vänster)
(höger)
(vänster)
2SD-analys
Ej Sig
Ej Sig
Ej Sig
Ej Sig
Sig(f)
Medelvärde
Sig
Ej Sig
Ej Sig
Ej Sig
Ej Sig
Utplanad
Ingen
Utplanad
Negativ
Negativ
Trend
Trend
Trend
Trend
Trend
-7,00 %
+1,04 %
+1,54 %
+8,13 %
+3,27 %
Celerationslinje
%
Förklaring: Sig = Statistisk signifikant; Sig(f) = Statistisk signifikant (försämring); Trend =
Trendförändring; % = Procentuell förändring av medelvärdet.
25
Försöksperson 2
Nackvinkel
Nackvinkel: 2SD band och medelvärde
Grader
35
30
Medel Baslinje
Medel Intervention
25
Baslinje +2SD
Baslinje -2SD
20
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
2SD-band
Medelvärde
Grader
35
33
31
29
27
25
23
21
19
17
15
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
Baslinje och intervention
26
I7
I8
I9
I10
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en tydlig negativ trend i diagrammet. Under interventionen fortsätter
den negativa celerationslinjen (se Figur 21).
Tragus mot vägg
Tragus mot vägg (höger): 2SD-band och medelvärde
165
Millimeter
155
145
Medel Baslinje
135
Medel Intervention
125
Baslinje +2SD
115
Baslinje -2SD
105
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
Figur 22: Tragus mot vägg (höger): 2SD-band och medelvärde för försöksperson 2.
2SD-band
Medelvärde
22).
27
165
Millimeter
155
145
135
125
115
105
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
Baslinje och intervention
Figur 23: Tragus mot vägg (höger) med celerationslinje för försöksperson 2.
Celerationslinje
tydlig negativ trend i celerationslinje (se Figur 23).
Tragus mot vägg (vänster): 2SD-band och medelvärde
160
Millimeter
150
140
Medel Baslinje
130
Medel Intervention
120
Baslinje +2SD
110
Baslinje -2SD
100
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
2SD-band
28
Medelvärde
24).
160
Millimeter
150
140
130
120
110
100
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
Celerationslinje
utplanande trend i celerationslinje (se Figur 25).
Acromion mot vägg
180
Millimeter
175
170
Medel Baslinje
165
Medel Intervention
Baslinje +2SD
160
Baslinje -2SD
155
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
29
2SD-band
Medelvärde
beräknades till 167,5 millimeter. Den procentuella minskningen beräknades till 3,17 % (se
Figur 26).
185
Millimeter
180
175
170
165
160
155
150
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en positiv trend i celerationslinjen. Under interventionsfasen syns en
negativ trend i celerationslinjen (se Figur 27).
30
Millimeter
170
165
160
155
150
145
140
135
130
Medel Baslinje
Medel Intervention
Baslinje +2SD
Baslinje -2SD
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
2SD-band
Medelvärde
beräknades till 149,5 millimeter. Den procentuella minskningen beräknades till 4,16 % (se
Figur 28).
Millimeter
170
165
160
155
150
145
140
135
130
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
31
Celerationslinje
Nackvinkel
Tragus
Tragus mot
Acromion
Acromion
mot vägg
vägg
mot vägg
mot vägg
(höger)
(vänster)
(höger)
(vänster)
2SD-analys
Sig
Ej Sig
Ej Sig
Sig
Sig
Medelvärde
Sig
Ej Sig
Ej Sig
Sig
Sig
Negativ
Utplanad
Negativ
Negativ
Trend
Trend
Trend
Trend
+5,59 %
+6,43 %
-3,17 %
-4,16 %
Celerationslinje Ingen Trend
%
-14,86 %
Förklaring: Sig = Statistisk signifikant; Trend = Trendförändring; % = Procentuell
förändring av medelvärdet.
Försöksperson 3
Nackvinkel
Nackvinkel: 2SD-band och medelvärde
50
Grader
45
Medel Baslinje
40
Medel Intervention
Baslinje +2SD
35
Baslinje -2SD
30
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
2SD-band
32
Medelvärde
Grader
46
44
42
40
38
36
34
32
30
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9
I10
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en tydlig positiv trend i diagrammet. Under interventionen syns en
tydlig negativ trend i celerationslinjen (se Figur 31).
Tragus mot vägg
Millimeter
Tragus mot vägg (höger): 2SD-band och medelvärde
230
220
210
200
190
180
170
160
150
Medel Baslinje
Medel Intervention
Baslinje +2SD
Baslinje -2SD
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
Figur 32: Tragus mot vägg: 2SD-band och medelvärde för försöksperson 3.
33
2SD-band
Medelvärde
32).
Millimeter
225
210
195
180
165
150
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
Figur 33: Tragus mot vägg med celerationslinje för försöksperson 3.
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en tydlig positiv trend i celerationslinje. Under interventionsfasen
syns en fortsatt positiv trend i celerationslinjen (se Figur 33).
34
Millimeter
Tragus mot vägg (vänster): 2SD-band och medelvärde
240
230
220
210
200
190
180
170
160
150
Medel Baslinje
Medel Intervention
Baslinje +2SD
Baslinje -2SD
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
2SD-band
Medelvärde
34).
240
Millimeter
225
210
195
180
165
150
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
35
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en tydlig positiv trend i celerationslinje. Under interventionsfasen
syns en tydlig negativ trend i celerationslinjen (se Figur 35).
Acromion mot vägg
225
Millimeter
215
205
Medel Baslinje
195
Medel Intervention
185
Baslinje +2SD
175
Baslinje -2SD
165
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
2SD-band
Medelvärde
36).
36
225
Millimeter
215
205
195
185
175
165
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en tydlig positiv trend i celerationslinjen. Under interventionsfasen
syns en fortsatt positiv trend i celerationslinjen (se Figur 37).
Millimeter
220
210
200
190
180
170
160
150
140
130
Medel Baslinje
Medel Intervention
Baslinje +2SD
Baslinje -2SD
B1 B2 B3 B4 B5
I1 I2 I3 I4 I5 I6 I7 I8 I9 I10
2SD-band
37
Medelvärde
38).
220
Millimeter
205
190
175
160
145
130
B1 B2 B3 B4 B5
I1
I2
I3
I4
I5
I6
I7
I8
I9 I10
Celerationslinje
Under baslinjefasen syns en tydlig positiv trend i celerationslinjen. Under interventionsfasen
syns en tydlig utplanad trend i celerationslinjen (se Figur 39).
Nackvinkel
Tragus
Tragus mot
Acromion
Acromion
mot vägg
vägg
mot vägg
mot vägg
(höger)
(vänster)
(höger)
(vänster)
2SD-analys
Ej Sig
Sig(f)
Sig(f)
Ej Sig
Ej Sig
Medelvärde
Ej Sig
Sig(f)
Sig(f)
Ej Sig
Ej Sig
Negativ
Ingen
Negativ Trend
Ingen Trend
Utplanad
Trend
Trend
-9,05 %
+9,89 %
Celerationslinje
%
Trend
+12,63 %
+7,25 %
+12,06 %
Förklaring: Sig = Statistiskt signifikant; Sig(f) = Statistisk signifikant (försämring); Trend =
Trendförändring; % = Procentuell förändring av medelvärdet.
38
Deltagarna upplevde behandlingen som en smärtfri töjning av bröstmuskulaturen. Samtliga
deltagare upplevde ingen förändring i sin vardag som kunde relateras till behandlingen. Dock
upplevde en av deltagarna i slutet av behandlingsperioden att det var lättare att dra bak
skulderbladen jämfört med tidigare.
39
Diskussion
Metoddiskussion
AB-design
Det finns en rad olika SSED designer och i den här studien valdes en AB-design då det
lämpade sig bäst utifrån tidsramen samt deltagarantalet. Mätvärdena är det centrala och det
som styr en SSED metod. I en baslinje krävs minst tre mätningar men i den här studien
genomfördes fem mätningar för att få till en så stabil baslinje som möjligt (Carter et al.,
2011). Det författarna såg efter studien var att baslinjen inte var tillräckligt stabil i flertalet av
mätningarna. Ett alternativ hade varit att vänta in en stabil baslinje med fler mätningar innan
interventionens start då AB designen är beroende av baslinjens stabilitet.
Mätmetoder
Mätmetoderna valdes efter syftet och frågeställningarna. Alla tre metoderna har god till
måttlig reliabilitet och utförandets svårighetsgrad passade den här studiens storlek (Engh, Fall,
Hennig, & Söderlund, 2003; Nilsson & Söderlund, 2005; Heuft-Dorenbosch et al., 2004;
Struyt et al., 2009). En felkälla med mätmetoderna kan ha varit utförandet, då en viss form av
säkerhet tillkom efter fler och fler mätningar. För att minska den felkällan gjordes fyra
testmätningar med alla mätmetoder under en vecka innan studiens början, på en person som
inte varit involverad i studien (se Bilaga 3). En andra felkälla som diskuterats under hela
studieperioden var att försökspersonerna sträckte på sig under de första mätningarna. Dessa
faktorer har troligtvis påverkat de ostabila baslinjemätningarna i den här studien. En tredje
felkälla är i mätmetoden nackvinkel, som visat flest signifikanta resultat, där man kan påvisa
bättre resultat utan att övriga mätmetoder kan påvisa detsamma. Det kan ha att göra med en
felkälla i mätmetoden där en mer protraherad axel kan leda till en bättre vinkel nacken,
eftersom ena skänkeln på goniometern läggs på axeln och den andra ställs in med tragus.
Behandling
För att minska felkällor under interventionen genomförde en av författarna samtliga VTP
behandlingar och den andra genomförde samtliga mätningar. Författarna anser trots detta att
behandlingsterapeutens erfarenhet gällande exempelvis tryck och positionering kan
ifrågasättas då yrkeserfarenheten och rutinen inom området för fysioterapi är begränsad.
Författarnas hypotes är att VTP inte med säkerhet enbart töjer pectoralis minor under
behandlingen. Troligtvis töjs även omkringliggande strukturer, ligament, nervplexa, hud och
40
fascior. Det sker troligtvis även en generell mobilstation i bröstryggen då försökspersonen
ligger på en upphöjning. Tidigare studier av pectoralis minor diskuterar inte vad som händer
med intilliggande strukturer (Borstad & Ludewig, 2005; Williams et al., 2013; Wong,
Coleman, diPersia, Song & Wright, 2010).
Resultatdiskussion
Kan manuell töjning enligt VTP korrigera axlarnas position i stående?
Analysen av 2SD-bandet och medelvärdet visade att det endast gick att statistiskt signifikant
förbättra avståndet acromion mot vägg i ett av tre fall. En försöksperson fick en statistiskt
signifikant försämring i analysen av 2SD-bandet, dock endast i mätningarna av vänster sida.
Analysen av celerationslinjen visade en negativ trendförändring i två av tre fall. Den
procentuella förändringen av medelvärdet visade en ökning i två av tre fall.
Tre studier som undersökt olika töjningsmetoder av pectoralis minor visade samtliga på goda
resultat att förlänga muskeln (Borstad & Ludewig, 2005; Williams et al., 2013; Wong et al.,
2010). Borstad & Ludewig (2005) undersökte tre olika töjningsmetoder för pectoralis minor.
Resultaten visade att självtöjning var den bästa metoden men att också manuell töjning kunde
förlänga pectoralis minor. Williams et al. (2013) jämförde specifik töjning med generell
töjning av pectoralis minor. Resultaten visade att den specifika töjningen ökade med ett
medelvärde på 0.4 centimeter och den generella töjningen ökade med ett medelvärde på 0.6
centimeter. Wong et al. (2010) jämförde en töjning av pectoralis minor i två grupper, en
experimentell grupp med en kontrollgrupp. Resultatet visade en minskning av avståndet
acromion mot bänk med ett medel på -0.65 centimeter i experimentgruppen. Kontrollgruppen
påvisade en minskning på -0.02 centimeter. Liknande resultat kunde påvisas i den här studien
på en av tre försökspersonerna. Denna minskade avståndet mellan acromion mot vägg med ett
medelvärde på 1 cm (höger) och 0,65 cm (vänster) med behandlingsmetoden VTP. Dock
visade två av tre försökspersoner inte liknande resultat.
Borstad & Ludewig (2005) antyder i sin studie att töjning av pectoralis minor kan förändra
skuldrans kinematik för personer med nackoch skuldersmärtor. Williams et al. (2013) visar i
sin studie att inga direkta förändringar av skapulas position kunde visas direkt efter två
manuella töjningsmetoder av pectoralis minor. Resultatet i vår studie visade enbart att en av
tre försökspersoner minskade avståndet mellan acromion mot vägg. Det tyder på att töjning
41
som enskild behandlingsmetod inte kan förändra skapulas position och därmed hållning hos
en individ.
Borstad & Ludewig (2005), Williams et al. (2013) och Wong et al. (2010) undersökte den
direkta effekten av pectoralis minor töjning och visade signifikanta resultat. I den här studien
valde vi inte att undersöka den direkta effekten av töjning, utan den ihållande effekten av VTP
behandling. Det genomfördes genom att mäta försökspersonerna innan varje
behandlingstillfälle. Hade den direkta effekten av VTP involverats i den här studien hade
resultaten med sannolikt sett annorlunda ut, alltså minskat avstånd av acromion mot vägg. Det
kan förklaras med att muskeln direkt efter en töjning är i utsträckt läge men återgår till sitt
normala ganska kort tid efter. Harvey, Hebert & Crosbie (2002) lyfter fram i sin
litteraturöversikt att en kontinuerlig töjning, längre än tre veckor, bör genomföras för att
uppnå en ihållande effekt på muskulaturen. I den här studien genomfördes töjningen i fem
veckor med inga entydiga resultat.
Kan manuell töjning enligt VTP korrigera nackens position i stående?
Analysen av 2SD-bandet visade att det endast gick att statistiskt signifikant förändra vinkeln i
nacken i ett av tre fall. Analysen av medelvärdet visade att det gick att statistiskt signifikant
förändra vinkeln i nacken i två av tre fall. Analysen av celerationslinjen visade inget entydigt
resultat mellan försökspersonerna. Den procentuella förändringen av medelvärdet visade en
minskning i alla tre fallen.
Analysen av 2SD-bandet och medelvärdet i mätmetoden, tragus mot vägg, visade inga
statistiskt signifikanta förbättringar hos någon av försökspersonerna. I ett av tre fall visade
analysen en statistiskt signifikant försämring av avståndet mellan tragus mot vägg. Analysen
av celerationslinjen visade en tendens till en negativ trendförändring men resultaten var inte
entydiga. Den procentuella förändringen av medelvärdet visade en ökning i alla tre fallen.
Falla et al. (2007) har kunnat visa signifikant bättre nackvinkel genom att träna djupa
nackmuskulaturen. Våra efterforskningar har ej sett studier som tidigare undersökt korrigering
av axelns position och dess inverkan på huvudets position. I den här studien har resultatet
kunnat visa en minskad vinkel i nacken genom behandlingsmetoden VTP. Det tyder på att
hållningkorrigering i axeln även kan ändra huvudets position. VTP kan möjligt ses som ett
komplement till djup nackmuskelträning hos individer med nackproblematik.
42
Det som motsäger resultatet i vår studie är den tredje mätmetoden, tragus mot vägg, som inte
visat liknande resultat som mätmetoden, nackvinkel. Troligtvis beror det på tragus mot väggs
baslinjemätning, som i flera fall var väldigt varierande. Även testmätningarna som gjordes
innan studien visade att tragus mot vägg var en ojämn mätmetod med stor variation jämfört
med de övriga mätmetoderna (se Bilaga 3).
Studien visade inga upplevda förändringar hos försökspersonerna. En förklaring kan vara att
försökspersonerna inte haft några muskuloskeletala besvär. Det kan betyda att det är svårare
för personen att uppleva någon typ av förändring. En andra förklaring kan vara att just
hållningkorrigering är svårt att uppleva själv och då våra resultat var ganska små blir det
betydligt svårare att märka av just en hållningskorrigering. En tredje förklaring kan vara att
pectoralis minor inte var stram hos försökspersonerna vilket resulterat i att skuldrans
kinematik blivit oförändrad vilket i sin tur lett till att försökspersonerna inte märkt av någon
skillnad i vardagen. En positiv aspekt av försökspersonernas upplevelse av behandlingen är
att inga obehag har uppstått vilket tyder på att behandlingen i sig medför små risker.
Försökspersoner
Försökspersonerna valdes ut genom ett bekvämlighetsurval vilket resulterade i en
åldersspridning. Samtliga försökspersoner var friska individer utan några muskuloskeletala
besvär. VTP riktar sig egentligen till personer med muskuloskeletala besvär där en avvikande
hållning kan vara det bakomliggande problemet. Trots detta påvisades förändringar i
hållningsmönstret efter VTP behandlingen i studien. En intressant aspekt hade varit att
undersöka VTP hos individer med en avvikande hållning och med muskuloskeletala besvär.
Författarna var begränsade i valet av försökspersoner och kunde därför inte undersöka den
aspekten. Det har i tidigare studier påvisats att töjning av pectoralis minor har en inverkan på
skapulas positionering och hållningsmönstret, dock visade manuell egentöjning bäst resultat
gällande förlängning av pectoralis minor (Borstad & Ludewig, 2005).
Konceptet för hållningskorrigering
VTP är en del av ett koncept för hållningskorrigering. Konceptet innefattar utöver VTP
hållningsinstruktioner med standardiserade verbala kommandon och manuell facilitering.
Terapeuten hjälper till att guida axlarna manuellt och verbalt (lyft axlarna försiktigt, för dem
bakåt och släpp ner dem på ”baksidan” av bröstkorgen) från vanemässig till korrigerad
position (Bergman & Vinsander, 2010). En studie om hållningskorrigering av individer med
43
nackproblem i syfte att aktivera de djupgående nackflexorerna påvisade att verbal och
manuell facilitering av korrekt hållning gav bättre effekt jämfört med att bara uppmana
försökspersonerna att "sitta upprätt" (Falla et al., 2007a). Författarna i den här studien valde
att endast analysera töjningsmetoden i konceptet för att se effekten av töjningen. Då
författarna enbart valt att undersöka en del av konceptet för hållningskorrigering kan inga
slutsatser som dras i den här studien relateras till hela konceptet, där manuell och verbal
facilitering är viktiga aspekter för hållningskorrigering. I den här studien visade töjning av
pectoralis minor enligt VTP som behandlingsmetod till viss del positiva förändringar av nackoch axelposition.
Konklusion
Den här studien kan inte dra några direkta slutsatser pga. att resultatet inte varit entydigt.
Studien antyder dock att töjning av pectoralis minor enligt VTP som behandling kan förbättra
hållningen i nacke och axlar hos vissa personer. Vill man förbättra hållningen hos en individ
bör även träning av muskulatur och muntliga instruktioner tillkomma. Större studier med fler
försökspersoner måste genomföras för att man ska implementera eller utesluta VTP som
behandling helt inom fysioterapin.
44
Referenslista
Aas, RW., Tuntland, H., Holte, KA., Røe, C., Lund, T., Marklund, S. & Moller, A. (2011)
Workplace interventions for neck pain in workers. Cochrane Database of Systematic
Reviews 2011, Issue 4. Art. No.: CD008160. DOI:
10.1002/14651858.CD008160.pub2.
Alter, M.J. (2000). Idrottarens stretchbok : [om prestation, kroppskännedom och minskad risk
för skador. Farsta: SISU idrottsböcker.
Bang, M., & Deyle, G. (2000). Comparison of supervised exercise with and without manual
physical therapy for patients with shoulder impingement syndrome. Journal Of
Orthopaedic And Sports Physical Therapy, 30(3), 126.
Basmajian, J.V. & De Luca, C.J. (1985). Muscles alive: their functions revealed by
electromyography. (5. ed.) Baltimore: Williams & Wilkins.
Bergman, O., Vinsander, E., (2010). Hållningens betydelse för muskelaktiviteten i övre
trapezius med armarna i tre olika positioner. Examensarbete, Mälardalens högskola,
Institutionen för hälsovetenskap.
Borstad, J. D., & Ludewig, P. M. (2005). The effect of long versus short pectoralis minor
resting length on scapular kinematics in healthy individuals. Journal of Orthopaedic
& Sports Physical Therapy, 35(4), 227-238.
Bronfort, G., Evans, R., Nelson, B., Aker, P., Goldsmith, C., & Vernon, H. (2001). A
randomized clinical trial of exercise and spinal manipulation for patients with
chronic neck pain. Spine, 26(7), 788.
Carter, R., Lubinsky, J., & Domholdt, E. (2011). Rehabilitation research: Principles and
applications. (4. ed.) Philadelphia, Pa.: Saunders.
Codex. (2010). Om forskningsetik. Hämtad 10 september, 2014, från
http://codex.vr.se/forskningsetik.shtm.
Costa B.R., Vieira, E.R., (2008). Stretching to reduce work-related musculoskeletal disorders:
a systematic review. J Rehabil Med 2008; 40: 321-328.
Ekblom, B., & Ekblom-Bak, Elin. (2012, 21 augusti). Långvarigt stillasittande är en metabol
riskfaktor. Läkartidningen, volym 109 (nr 34-35), s1467-1470. hämtad från
www.lakartidningen.se
Engh, L., Fall, M., Hennig, M., & Söderlund, A. (2003). Intra-and inter-rater reliability of
goniometric method of measuring head posture. Physiotherapy Theory and Practice,
19(3), 175-182.
45
Falla, D., Jull, G., Russell, T., Vicenzino, B., & Hodges, P. (2007a). Effect of neck exercise
on sitting posture in patients with chronic neck pain. Physical Therapy, 87(4), 40817.
Falla, D., O'Leary, S., Fagan, A., & Jull, G. (2007b). Recruitment of the deep cervical flexor
muscles during a postural- correction exercise performed in sitting. Manual Therapy,
12(2), 139-143.
Finley, M. A., & Lee, R. Y. (2003). Effect of sitting posture on 3-dimensional scapular
kinematics measured by skin-mounted electromagnetic tracking sensors. Archives of
physical medicine and rehabilitation, 84(4), 563-568.
Grooten, W., Mulder, M., & Wiktorin, C. (2007). The effect of ergonomic intervention on
neck/shoulder and low back pain. Work, 28(4), 313-323.
Hansraj, K. K. (2014). Assessment of stresses in the cervical spine caused by posture and
position of the head. Surgical technology international, 25, 277-279.
Harvey, L., Herbert, R., & Crosbie, J. (2002). Does stretching induce lasting increases in joint
ROM? A systematic review. Physiotherapy Research International, 7(1), 1-13.
Heuft-Dorenbosch L, Vosse D, Landewe R, Spoorenberg A, Dougados M, Mielants H, et al.
(2004) Measurement of spinal mobility in ankylosing spondylitis: comparison of
occiput-to-wall and tragus-to-wall distance. J Rheumatol. Sep;31(9):1779-84.
Kendall, F.P. & Kendall, F.P. (red.) (2005). Muscles, testing and functions with posture and
pain. (5. ed.) Baltimore, MD: Lippincott Williams & Wilkins.
Kinugasa, T., Cerin, E., & Hooper, S. (2004). Single-subject research designs and data
analyses for assessing elite athletes' conditioning. Sports Medicine, 34, (15), 103550.
Law RY, Harvey LA, Nicholas MK, Tonkin L, De Sousa M, Finniss DG. Stretch Exercises
Increase Tolerance to Stretch in Patients with Chronic Musculoskeletal Pain: A
Randomized Controlled Trial. Phys Ther. 2009; Oct; 89 (10):1016-26.
Lee, M., Park, S., & Kim, J. (2013). Effects of neck exercise on high-school students' neckshoulder posture. Journal of Physical Therapy Science, 25(5), 571-574.
Levangie, P.K, & Norkin, C.C. (red.) (2011). Joint structure and function: a comprehensive
analysis. (5th ed.) Philadelphia: F.A. Davis Co..
Liebenson, C. (2008). Postural correction. Journal of Bodywork and Movement Therapies,
12,(318-319).
46
Ludewig, P. M., & Cook, T. M. (2000). Alterations in shoulder kinematics and associated
muscle activity in people with symptoms of shoulder impingement. Physical
therapy, 80(3), 276-291.
Lugo, R., Kung, P., & Ma, C. B. (2008). Shoulder biomechanics. European journal of
radiology, 68(1), 16-24.
McClure, P. W., Bialker, J., Neff, N., Williams, G., & Karduna, A. (2004). Shoulder function
and 3-dimensional kinematics in people with shoulder impingement syndrome before
and after a 6-week exercise program. Physical Therapy, 84(9), 832-848.
Nilsson, B.M., & Söderlund, A. (2005). Head posture in patients with whiplashassociated disorders and the measurement method´s reliability
A comparison to healty subjects. Advances in Physiotherapy ; 7: 13-19.
Struyf, F., De Conlnck, K., Glunta, M., Mottram, S., & Meeusen, R. (2009). Clinical
assessment of scapular positioning in musicians: An intertester reliability study.
Journal of Athletic Training, 44(5), 519-526.
Williams, J. G., Laudner, K. G., & McLoda, T. (2013). The acute effects of two passive
stretch maneuvers on pectoralis minor length and scapular kinematics among
collegiate swimmers. International journal of sports physical therapy, 8(1), 25.
Wong, C. K., Coleman, D., diPersia, V., Song, J., & Wright, D. (2010). The effects of manual
treatment on rounded-shoulder posture, and associated muscle strength. Journal of
bodywork and movement therapies, 14(4), 326-333.
47
Bilaga 1
Information och förfrågan om medverkan i examensarbete
Bakgrund
Nack- och axelbesvär är vanligt förekommande. Det berör personlig hälsa och generellt
välmående men kostar också samhället stora ekonomiska summor. Forskning har visat att ett
hållningsmönster med framskjutna axlar kan bidra till dessa besvär.
Vi vill undersöka en ny manuell behandlingsmetod avsedd för töjning av muskler kring
bröstkorg och skuldra. Ventral töjning pectoralt (VTP) är en manuell behandlingsmetod vars
syfte är att korrigera hållningen i nacke och axlar.
Syfte
Syftet med studien är att undersöka om töjning av bröstmuskulaturen med
behandlingsmetoden Ventral töjning pectoralt (VTP) har någon inverkan på individens
hållningsmönster.
Du som deltagare
Vi söker personer med framskjutna axlar och nacke. Vi vill att du ska medverka 2 gånger i
veckan under en 5 veckors period där du innan och efter varje behandling kommer mätas
utifrån tre olika hållningsmått. Det går till så att personen ligger på rygg på en
behandlingsbänk med en mjuk upphöjning under ryggen. Sedan stabiliseras personen med ett
bälte över bröstet för att motverka eventuella vridningar av överkroppen. Behandlingen
uppskattas uppgå till 15 minuter per tillfälle. Innan behandlingens start vill vi genomföra 5-6
mätningar för att få in data att jämföra resultatet med. Dessa mätningar genomförs mot en
vägg vilket innebär att vi kan mäta dig vart som helst och tar endast några få minuter.
Hantering av data och sekretess
Resultatet kommer att presenteras i en kandidatexamen vid Luleå tekniska universitet.
Uppsatsen beräknas vara klar i början av januari 2014. Ditt deltagande hanteras med största
möjliga konfidentialitet genom att avidentifiera din exakta ålder, namn och bostadsort.
1
Frivillighet
Deltagande i studien är helt frivilligt och du kan när som helst avbryta ditt deltagande utan
förklaring.
Om oss
Vi är två manliga fysioterapeutstudenter som går sista terminen på Luleås tekniska
universitet.
Förfrågan om medverkan i examensarbete/forskningsprojekt svarstalong
o Jag accepterar att du kontaktar mig för mer information om studien
o Jag godkänner medverkan i forskningsprojekt
Namn:..........................................................................................
Adress:..........................................................................................
Telefonnummer:...............................................................................
Returnera denna svarstalong till:
Student 1:
Student 2:
Handledare:
Magnus Ohlsson
Benjamin Zairi
Irene Vikman
Vänortsvägen 84
Odensvivägen 8A
977 55 Luleå
731 11 Kolsva
070-362 89 04
076-109 17 65
magohl-1@student.ltu.se
benzai-1@student.ltu.se
irene.vikman@ltu.se
Datum:………….
Datum:………….
Datum:………….
…………………………….
…………………………….
…………………………….
Underskrift
Underskrift
Underskrift
2
Bilaga 2
Frågor till försökspersoner
Berätta om hur du upplevde behandlingen?
Har du upplevt någon förändring under behandlingsperioden och i så fall på vilket sätt?
Kan du berätta om du upplevt någon förändring i din vardag som du kan relatera till
behandlingen?
Övriga funderingar och reflektioner?
3
Bilaga 3
Grader
Testmätning av nackvinkeln med medelvärde
44
42
40
38
36
34
32
30
Medelvärde
T1
T2
T3
T4
Testmätningar
Figur 40: Testmätning av mätmetoden, Nackvinkel, med medelvärde.
Testmätningar av tragus mot vägg med medelvärde
185
Millimeter
180
175
170
Höger
165
Vänster
160
Medel hö
155
Medel vä
150
T1
T2
T3
T4
Testmätningar
Figur 41: Testmätning av mätmetoden, Tragus mot vägg, med medelvärde.
4
Testmätning av acromion mot vägg med medelvärde
160
Millimeter
150
140
130
Höger
120
Vänster
110
Medel hö
100
Medel vä
90
T1
T2
T3
T4
Testmätningar
Figur 42: Testmätning av mätmetoden, Acromion mot vägg, med medelvärde.
5

EXAMENSARBETE - pure.ltu.se - Luleå tekniska universitet

Transcription

Similar documents

Sammanställning av utvärdering, Rätten i socialt arbete, 10 hp, ht

Byggstenar för samverkan mellan hemmet och skolan

Taubeskolan ÅK2

Axeloperation 120831.indd

MILJÖRÄTT, 5 HP

Torrluftsprovokation vid diagnostik av bronkiell hyperreaktivitet

Kapitel_5 - WordPress.com