Jonathan Wallin

VANCOUVER
– Simon Fraser University, SFU
Att åka på utbytestermin är en av de roligaste sakerna man kan göra under sin studietid. Det är
oerhört givande och lärorikt att läsa utomlands på ett annat språk och något jag varmt
rekommenderar.
Staden
Vancouver brukar alltid komma högt på rankinglistor över ”bästa städerna att bo i” och det är inte
svårt att förstå varför. Det ligger i (syd)västra Kanada precis vid Stilla havskusten bara ca. en timme
från den amerikanska gränsen. Det är en väldigt vacker stad som till viss del påminner om Norge (om
det är mer bekant för dig) på så sätt att höga berg med vita toppar tornar upp sig runt om staden där
de möter fjordarna och havet.
Det har dock sina nackdelar; det regnar en hel del, men jag tycker inte det var så illa som alla varnar
för. Jag kom sista veckan i augusti och då var det riktig högsommarvärme med ca. 25 grader i luften
och det vädret höll i sig stabilt åtminstone september ut, men sen successivt övergående till kallare
och blötare väder ju senare på året det blev. I december kom snö också, men då Vancouver ligger på
låg höjd ligger det sällan kvar någon längre tid. I min mening var det inte värre väder än Sverige,
snarare bättre (räknat i antalet soltimmar).
Det är svårt att kategorisera eller likna staden med någon annan plats för den är verkligen unik. I
downtown finns många supermoderna skyskrapor och andra skrytbyggen samt gator med massa
lyxbutiker. Men bara ett stenkast därifrån finns charmiga kvarter med pubar och restauranger med
mer humana priser, absolut inte dyrare än Sverige. Och bara 10-15 min bussresa till bort från
centrum är det nästan lite småstadskänsla. Naturen, stranden och bergen ligger heller aldrig långt
bort.
Det är på många sätt kontrasternas stad. Hemlösa och socialt utslagna människor (missbrukare?) kan
ofta ses, samtidigt som antalet kostymklädda människor som kör runt i BMW:s är väldigt stort.
Många är sportiga och man ser alltid folk på de många tennis och beachvolleybollplanerna eller ute
och springer samtidigt som amerikanska matvanor och levnadssätt med fetma som följd också är
vanligt (priset togs när det var marshmellows i en köttgryta på campusets matsal. Varför?). Även på
campus märker man stor skillnad mellan olika människor. Vissa går runt i kostym och är väldigt
medvetna om sitt yttre, medan andra är väldigt ostrikt/ledigt klädda och laid-back. Kulturen och
atmosfären är någon slags mix av USA, Europa och Asien. Vancouver är nog en av de mest
internationella städer jag varit i där alla dessa etniska grupper är lika framträdande. Det finns ett
stort antal asiatiska invandrare och många av studenterna har asiatiskt ursprung, men staden är även
populär bland européer och australiensare.
Kanadensare är ofta trevliga, hjälpsamma och pratglada, samt älskar svenskar tack vare bröderna
Sedin som är stjärnorna i stadens stolthet, Vancouver Canucks, NHL-ishockeylaget. Men lita inte blint
på detta första intryck för det händer att man kan bli lurad eller bestulen på grejer. T.ex. blev jag av
med en cykel jag parkerat utanför en föreläsningssal fast den var låst och det endast var under tre
timmar mitt på ljusa dagen.
Campus och boende
Universitetet är uppdelat på tre olika campus varav ett är jättecentralt och två ligger i förorter ca. en
timme bort. Huvudcampuset ligger i förorten Burnaby på ett berg med utsikt över hela staden. Det är
som ett eget litet ”community” där uppe, med bostäder, matbutik och annan service om än med
begränsat utbud och variation. Själva universitetet är utspritt på några stora byggnadskomplex där
Comvocation Mall är ett torg i mitten, där många events anordnades av olika studentföreningar.
Precis i anslutning till Burnaby-campuset finns studentboenden förmedlade genom skolan. Olika
typer är tillgängliga för olika studenter beroende på hur långt man kommit i utbildningen. Jag skulle
tro att 90-95 % av utbytesstudenterna bodde där och då framförallt i Townhouses. Det kostar kanske
lite mer, ca. 5800:- x 3,5 månader, men är att rekommendera eftersom man så mycket lättare får
mer av ett socialt liv med de andra bytisarna då. Man är mer med i vad som händer och är på gång.
Dessutom blir det lättare att ses för de många grupparbetena man gör i skolkurserna.
En annan fördel med campuset är att det finns gott om idrottsmöjligheter. Det finns ett stort gym,
simhall, squashhall, tennisbanor, fotbollsplaner, löparbanor mm. Och allt det ingår i någon
obligatorisk avgift (tuition fees?) så det är inget att fundera över, utan bara fritt fram att använda när
man aktiverat sitt ”athletics & recreation”-membership. Utomhus finns både massa leder för
mountainbike-cykling och ”Burnaby mountain park” för löprundor och annan fystränng.
Den enda studentpuben ligger också på campus och det var ett populärt tillhåll för bytisar.
Utbildningen och kurserna
Det här var jag lite orolig för innan jag åkte. Man ska välja ut kurser hemifrån i förväg och det enda
man har att gå efter är kurskoder och små korta beskrivningar som inte säger jättemycket. Det finns
vissa möjligheter att ändra väl på plats, men detta är i mån av plats i så fall. Förkunskapskraven är
också kluriga och de gjorde bedömningen att jag inte var behörig till massa kurser jag tog med i min
önskelista (alla av mer kvantitativ finansiell karaktär), men det blev bra ändå. Nivårna man ska välja
är 3XX och 4XX-kurser och i min erfarenhet var kurserna på 4XX-nivå mycket mer givande, men det
beror mycket på vilken professor man får. Att allt är på engelska vänjer man sig snabbt vid. Största
svårigheten är inte (som hemma) tentorna, utan att få till grupparbetena när man har det i så många
olika kurser samtidigt (gruppstrlk i regel 4-6 pers) och alla har olika scheman.
Poängsystemet är 0,5 credits = 1 hp och varje kurs är på i regel 3 credits och fyra kurser var
motsvarande heltid eftersom deras termin är kortare. Jag tyckte det kändes precis lagom. Med mina
kurser blev det också bara två ”final exams” för mig, vilket gjorde att jag slapp superstressen i slutet.
Bus 346 International Business, 3 credits
Professor: Rekhna Krishnan. Plats: Burnaby.
Det här var den kursen jag var minst nöjd med, mest pga. professorns låga ambitionsnivå med
undervisningen (vilket smittade av sig på eleverna). Hon var ofta sen, tekniken krånglade jämt och vi
slutade ofta tidigare. Kursen har i och för sig intressant innehåll, vilket ungefär är som en fortsättning
på internationell ekonomi i NEK A. Kursboken styrde helt innehållet i kursen och några kapitel skulle
ha lästs till varje vecka samt ett case diskuterades, där en grupp varje vecka hade ansvaret för att
leda diskussionen samt ha förberett en powerpoint-presentation med egen lösning. Tyvärr blev det
ofta ganska meningslösa diskussioner där folk återupprepade varandra eftersom ”participation mark”
var del i betyget. Även tentorna var rena skämt som mest fokuserade på namn, årtal och annan
”utantill”-kunskap snarare än djupare förståelse för dagens globaliserade ekonomi. Dessutom var
boken, som var tvungen att vara senaste upplaga pga. att casen bytts ut, svindyr (350 $ = 2400 SEK).
Medstudenternas kunskaper i såväl nationalekonomi som engelska var väldigt skiftande, där vissa
upplevdes som riktiga stolpskott, medan några (få) andra var riktigt vettiga och kunniga.
BUS 361 Project Management, 3 credits
Professor: Anthony Chan. Plats: Burnaby.
Den här kursen var lite annorlunda på så sätt att huvudmomentet var att genomföra ett projekt i
praktiken gruppvis. Vad för projekt var valfritt och upp till grupperna att själva komma på (med vissa
begränsningar). Det är ju en lysande möjlighet att göra något man tycker är kul, samtidigt som man
får träning i användandet av olika projektplanerings- och projektledningsverktyg. Svårigheten låg i att
hitta gemensamma tider, vara eniga och fördela arbetet på ett bra sätt i en grupp av 5-6 personer.
Professorn var kunnig och duktig på att fokusera på det väsentliga samt delade med sig av egen
erfarenhet, men jag hade ganska svårt för att förstå hans dialekt (asiatisk-kanadensisk). Hans
powerpoints var dock föredömligt bra och publicerades på kurshemsidan regelbundet. Varje vecka
började lektionen/föreläsningen med ett fempoängs-”multiple choice”-test på veckans kapitel och
dessa var relativt lätta. Ingen djupläsning behövdes till dem och det här var nog den kursen jag lade
ned minst kraft på (något jag ångrar lite för det känns som väldigt relevant kunskap). Boken hittade
jag begagnat för ca. 30 $ via en ”SFU buy/sell course books”-sida på facebook.
BUS 482 Performance Management, 3 credits
Professor: Rob Prowse. Plats: Burnaby.
Den här kursen var inte alls vad jag trodde den skulle vara, men den var väldigt lärorik och nyttig.
KPI:s nämndes i kursbeskrivningen och jag förväntade mig att det skulle handla om (finansiell)
styrning och t.ex. balanserade styrkort o.dyl. Istället var det en HR-specifik kurs där fokuset låg på hur
anställda (på individnivå) ska hanteras för att maximera prestationen, både från ett HRavdelningsperspektiv och ett chefsperspektiv. Alla möjliga frågor angående personalledning och hantering gicks grundligt igenom och det är väldigt värdefull kunskap när man kommer ut i
arbetslivet, framförallt om/när man får personalansvar.
Professorn brinner för ämnet och jobbade även som konsult med just personalfrågor och
ledarutbildning. Han verkligen engagerade sig i varenda elev (lärde sig alla namn utantill på nolltid!),
delade med sig av sin gedigna erfarenhet och erbjöd hjälp med att förmedla kontakter med företag
för att underlätta studenternas övergång till arbetslivet. Undervisningen bestod dels av en del
föreläsningar med en midterm-tenta, men mestadels av praktiska övningar och case-diskussioner.
Lektionerna var alltid väl förberedda och genomtänkta för att utnyttja tiden maximalt och
simuleringar av utvecklingssamtal och liknande var vanliga inslag. Även ett projektarbete där vi var
ute och intervjuade ett företags HR-representanter hanns med. Här var de flesta studenter
superambitiösa och hade HR som ”major”. Kurslitteraturen var som alltid där borta dyr, men ändå
överkomlig (strax över 100 $).
BUS 489 Management Practices for Sustainability, 3 credits
Professor: Tim Hargrave. Plats: Burnaby.
Det här var min favoritkurs, både pga. att ämnet är viktigt, aktuellt och lär bli det ännu mer i
framtiden och pga. att professorn var väldigt kunnig och inspirerande. Det borde nästan vara en
obligatorisk kurs för alla ekonomer, framförallt där borta där de i regel ligger efter oss vad gäller miljö
och hållbarhet.
Även den här kursen var faktiskt inom HR utan att det var specificerat vad jag hade förstått. I början
av kursen gicks grundläggande koncept och dess teoretiska grund igenom samt vilka drivkrafter (och
hinder) som finns för företag att ta hållbarhetsansvar. Men även här låg mycket mer fokus på
praktisk erfarenhet och lärdomar från verklighetens case (BP-Mexikanska golfen, Walmart, Tesla
motors, Shell-Greenpeace mm.), än vad man är van vid i Lund. Då professorn hade erfarenhet av att
ha jobbat i Washton DC med att försöka få en lagstiftning på plats och suttit i förhandlingar med
makthavare hade han stor insikt i hur det fungerar i praktiken. Båda 4XX-kurserna var enligt
beskrivningen seminarie-baserade och här fungerade det väldigt väl för det är relevant att diskutera
dessa frågor, framförallt utifrån en case-kontext som användes som exempel för att konkritisera
poängerna. Moralkakor undveks också, utan istället uppmuntrades eget tänkande. Sällan finns rätt
och fel i hållbarhetsöverväganden och det gjorde tentan lite svårare än andra kanske, men också mer
givande. Kursboken var av nästan skön-/populärlitterär karaktär och därmed ganska lättläst. Den gick
att hitta som onlinebok via bibliotekets hemsida (gratis).
Nöjen och fritid
Okej då, jag valde inte utbytesort främst utefter universitetsrankingar. Mina fritidsintressen, främst
alpin skidåkning, spelade en avgörande roll kan jag villigt erkänna. Men det åkte jag bara två gånger
över dagen i Whistler innan jag var klar med alla tentor i mitten av december och ärligt talat var det
inga superförhållanden då. Men efteråt: Ja, vad ska man säga? Kanada och British Columbia har
åkning i absolut världsklass! Missa inte det!!
Fram tills dess finns det också mycket annat att roa sig med. I början när det fortfarande var varmt
och skönt väder åkte jag på en hel del utflykter. En helg åkte vi, dvs. ett gäng europeiska
utbytesstudenter, iväg till stranden för att sola och bada. Jag var också uppe på Grouse Mountain två
gånger, som är ett berg med skidåkning vintertid och vandring sommartid. I Lynn Valley (tror jag det
hette) var jag två gånger och där fanns det bl.a. coola vattenfall och vattendrag man kunde bada i.
Sen skaffade jag en heldämpad mountainbike och cyklade mtb i skogen en del innan cykeln blev
stulen. (Vancouver och framförallt North shore är välkänt för att ha riktigt bra mtb-leder.) Inomhus
var jag sen och klättrade tre gånger.
En hel del aktiviteter anordnas på SFU; genom utbytes/internationella kontoret, genom boendeorganisationen eller genom studentföreningar. Jag kan varmt rekommendera att gå med i SFU
ski&snowboard club, vilket många bytisar gjorde för de var väldigt aktiva med massa kul events
regelbundet, bl.a. trampolin/gymnastik-kväll, badhuskväll och såklart bra fester. Även om du inte är
stjärna tycker jag du ska gå med där för bara antalet redbull man får därigenom väger upp
medlemsavgiften på 10 $.
Nattlivet är säkert bra i centrala Vancouver och en dag i veckan var det även festligare på
campuspuben, men räkna inte med Lund-stuk. Problemet var att det tog en timme in till downtown
med buss och sen var det glest med bussar på vägen hem så där var jag mest ute vid speciella
tillfällen såsom halloween. En kul fest var annars ”fall kick-off” i Comvo Mall som anordnades i mitten
av september med bra live-DJs. EDM är stort i Vancouver så om du vill se stjärn-DJs finns
möjligheten, dock till rätt saftiga priser.
Jag skulle vilja påstå att många av utbytesstudenterna är där främst för upplevelsen och sänker nog
sina akademiska ambitioner något, vilket betyder att det alltid finns folk som är på G med fest eller
något annat. Man kan inte vara med på allt, men det är kul att försöka va med på en del sociala
grejer för att lära känna folk. Bara man prioriterar lite så går det med allra största sannolikhet bra.
Övrigt
Min utbytestermin ångrar jag inte ett dugg. Jag förbättrade min engelska avsevärt och passade på att
läsa kurser jag annars inte hade fått in i min utbildning. Största behållningen med att åka iväg är nog
ändå alla människor man träffar som man delar upplevelser tillsammans med. Det är många goda
minnen, men självklart fanns det perioder då allt kändes tungt också. Jag tror att jag blivit en starkare
person som lärt känna både mig själv och andra bättre efter min termin på SFU i Vancouver BC,
Kanada. 
Jonathan Wallin, HT 2014
Jonathan_vaxholm@hotmail.com