Uppsatsmanual - Uppsala universitet

Råd och anvisningar för examensarbete
på kandidat- och avancerad nivå vid
Institutionen för arkeologi och antik historia
Senast reviderad i februari 2015
Litteratur och internetresurser vid uppsatsskrivande
Uppsatsskrivande generellt
Booth, Wayne, Gregory G. Colomb & Joseph M. Williams (2008 3). The Craft of Research. Chicago.
Holst, Lena (2012). Skriv bättre texter. En ny metod i fem steg. Stockholm.
Jarrick, Arne & Olle Josephsson (19962). Från tanke till text. En språkhandbok för uppsatsskrivande studenter.
Lund.
Strömquist, Siv (20147). Skrivboken. Skrivprocess, skrivråd och skrivstrategier. Malmö.
Strömquist, Siv (2010). Uppsatshandboken: råd och regler för utformningen av examensarbeten och vetenskapliga uppsatser. Uppsala.
Språkråd
Libris för stavning av personnamn.
Hellmark, Christer (20054). Typografisk handbok. Stockholm.
Lindstedt, Inger (2002). Textens hantverk. Om retorik och skrivande. Lund.
Milles, Karin (2007). Jämställt språk: en handbok i att tala och skriva jämställt. Stockholm.
Nationalencyklopedin för stavning av geografiska namn
Norstedts svensk-engelska och engelsk-svenska ordbok http://www.norstedtsord.se.
Språkriktighetsboken (2011). Stockholm.
Språkrådet http://www.sprakradet.se.
Språkverkstaden Campus Engelska Parken http://www.sprakverkstaden.uu.se/
Språkverkstaden Campus Gotland http://www.campusgotland.uu.se/student/sprakverkstaden
Svenska akademiens ordlista (SAOL) www.svenskaakademien.se/ordlista.
Svenska datatermgruppen www.nada.kth.se/dataterm/
Svenska skrivregler (20083; utgåva 2013 som e-bok). Stockholm.
Svensk-engelsk ordbok för den högre utbildningen. Universitets- och högskoleområdet.
http://www.uhr.se/sv/Om-UHR/Svensk-engelsk-ordbok/
Svenskt språkbruk. Ordbok över konstruktioner och fraser (2011). Stockholm.
Synonymlexikon http://dblex.com/synonymlexikon/
Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (20139) http://www.government.se/sb/d/5357/a/41146.
Plagiat och fusk
Eliasson, Rosemari (19952). Forskningsetik och perspektivval. Lund.
Forsman, Birgitta (1997). Forskningsetik: en introduktion. Lund.
Gustafsson, Bengt, Göran Hermerén & Bo Persson (2005). Vad är god forskningssed? Synpunkter, riktlinjer och
exempel. (finns på Vetenskapsrådets hemsida)
Vetenskapsrådet www.codex.vr.se/
***
Denna handledning är skriven av Kerstin Rydbeck 2009, för Institutionen för ABM, Uppsala universitet. Den används vid Institutionen för arkeologi och antik historia med författarens tillstånd och har
efter smärre förändringar sammanställts med relevanta bilagor av Kjel Knutsson (arkeologi) respektive
Lars Karlsson (antikens kultur och samhällsliv). Bilaga 4. Betygskriterier, är sammanställd av Mats
Cullhed. Bilaga 6. Riktlinjer för uppsatser inom Antikens kultur och samhällsliv är skriven av Gullög
Nordquist och reviderad av Erika Weiberg. Den föreliggande texten, som är gemensam för institutionens samtliga ämnen, är reviderad och försedd med ytterligare bilagor av Susanne Carlsson i februari
2015.
Innehåll
1. Uppsats- och examensarbete – vad krävs av dig? ............................................................................... 5
1.1. Inledning ...................................................................................................................................... 5
1.2. Progression genom grund- och avancerad nivå ........................................................................... 6
1.3. Bedömningskriterier för kandidat- och masteruppsatser ............................................................. 6
1.4. Att välja språk .............................................................................................................................. 7
1.5. För vem skriver du? ..................................................................................................................... 8
2. Forskningsetik ..................................................................................................................................... 9
3. Handledning och handledare ............................................................................................................. 11
5. Om språk och stil............................................................................................................................... 13
5.1. Svenska språkhjälpmedel ........................................................................................................... 14
5.2. Engelska språkhjälpmedel ......................................................................................................... 14
6. Ämnesformulering............................................................................................................................. 16
7. Organiseringen av skrivandet ............................................................................................................ 17
8. Uppsatsens beståndsdelar och disposition ......................................................................................... 18
8.1. Uppsatsens första huvuddel: teori, metod och frågeställningar ................................................. 18
8.1.1. Teoretiska utgångspunkter och frågeställningar ................................................................ 18
8.1.2. Källmaterial och metodredovisning ................................................................................... 18
8.1.3. Översikt över tidigare forskning ........................................................................................ 19
8.2. Uppsatsens andra huvuddel: undersökning och analys .............................................................. 19
8.2.1. Undersökningen och analysen. Teori och empiri måste hänga ihop .................................. 19
8.2.2. Olika sätt att disponera empirin ......................................................................................... 19
8.2.3. Litteraturstudier .................................................................................................................. 20
8.3. Uppsatsens tredje huvuddel: den viktiga slutdiskussionen ........................................................ 20
8.4. Övrigt som skall finnas med ...................................................................................................... 21
8.4.1. Sammanfattning ................................................................................................................. 21
8.4.2. Litteraturförteckning .......................................................................................................... 21
8.4.3. Bilagor ................................................................................................................................ 21
8.4.4. Förteckning över förkortningar .......................................................................................... 21
8.4.5. Illustrationsförteckning ...................................................................................................... 22
8.4.6. Innehållsförteckning och kapitelrubriker ........................................................................... 22
8.4.7. Titel och titelsida ................................................................................................................ 22
8.4.8. Abstract .............................................................................................................................. 23
9. Formalia ............................................................................................................................................ 24
9.1. Layout och formatmall............................................................................................................... 24
9.2. Att skriva referenser................................................................................................................... 25
9.3. Att skriva citat............................................................................................................................ 25
9.4. Att använda och redovisa elektroniskt material ......................................................................... 26
9.5. Den viktiga slutkontrollen ......................................................................................................... 27
9.6. Abstract ...................................................................................................................................... 28
10. Ventilering, opposition och seminariedeltagande ........................................................................... 29
11. Efter ventileringen ........................................................................................................................... 31
11.1. Betygssättningen ...................................................................................................................... 31
11.2. Arkivering och publicering ...................................................................................................... 31
11.3. Publicering av bildmaterial ...................................................................................................... 32
Bilagor ................................................................................................................................................... 33
Bilaga 1: Utdrag ur kursplaner. Mål och innehåll för examensarbeten på avancerad nivå, kandidatoch B-uppsatser ..................................................................................................................................... 34
Masteruppsatser ........................................................................................................................... 34
Kandidatuppsatser ........................................................................................................................ 34
B-uppsats...................................................................................................................................... 35
Bilaga 2: Checklista för uppsatsskribenter ............................................................................................ 36
Bilaga 3: Checklista för opponenter och läsare ..................................................................................... 38
Bilaga 4. Kriterier för bedömning av examensarbeten.......................................................................... 39
Textinterna faktorer...................................................................................................................... 39
Textexterna faktorer ..................................................................................................................... 40
Progression genom grund- och avancerad nivå............................................................................ 40
Bilaga 5: Speciella riktlinjer för uppsatser inom Arkeologi .................................................................. 42
Bilaga 6: Speciella riktlinjer för uppsatser inom Antikens kultur och samhällsliv................................ 45
Bilaga 7: The Editorial Committee of the Swedish Institutes at Athens and Rome. Guide for
contributors............................................................................................................................................ 47
Bilaga 8: DiVAs publiceringsvillkor..................................................................................................... 52
1. Uppsats- och examensarbete – vad krävs av dig?
1.1. Inledning
En uppsats utgör ett examensarbete på kandidat- och på masternivå vilket innebär att studenten skriver ett
individuellt, självständigt och forskningsinriktat arbete.
Att skriva en uppsats är en upptäcktsresa som du kommer att njuta av. När du utforskar ditt ämne,
kommer du att utmana ditt eget tänkande i processen. Du kommer inte att avsluta din resa i och med slutförandet av uppsatsen, men du kommer att kunna sammanfatta din resa i uppsatsen och även inspirera
andra att följa dig. Syftet med denna text är att hjälpa dig att fullgöra resan i tid och att ge dig alla instruktioner du behöver för att göra detta. Texten klargör de formella kraven, din egen roll, liksom handledarens. Riktlinjerna som presenteras ger också råd om utformningen av avhandlingsämne, om skrivprocessen, och vad du kan göra om du fastnar.1 Vidare ges även råd och riktlinjer ifråga om formalia, layout
och disposition. Slutligen berörs sådant som har att göra med presentation, lagring och inrapportering av
uppsatsen.
I slutet finns anvisningar över hur litteratur och elektroniska resurser skall anges i fotnoter och i litteraturförteckningar. Dessa anvisningar skall du använda dig av kontinuerligt vid uppsatsarbetet. Dessutom
finns åtta bilagor som du har stor nytta av och som du skall konsultera löpande under arbetes gång:








Bilaga 1: Utdrag ur kursplaner. Mål och innehåll för examensarbeten på avancerad nivå, kandidat- och B-uppsatser
Bilaga 2: Checklista för uppsatsskribenter
Bilaga 3: Checklista för opponenter och läsare
Bilaga 4. Kriterier för bedömning av examensarbeten
Bilaga 5: Speciella riktlinjer för uppsatser inom Arkeologi
Bilaga 6: Speciella riktlinjer för uppsatser inom Antikens kultur och samhällsliv
Bilaga 7: The Editorial Committee of the Swedish Institutes at Athens and Rome. Guide for
contributors
Bilaga 8: DiVAs publiceringsvillkor
Du som skriver uppsats skall i första hand använda dig av anvisningarna i denna sammanställning. Hittar
du inte svar på de frågor du har, får du söka vidare i annan litteratur eller resonera med din handledare.
Litteratur samt hänvisningar till resurser på Internet finns förtecknat på s. 2. Formaten som skall användas
beskrivs närmare i avsnitt 9.1 och finns inlagada i den uppsatsmall du skall använda dig av och som detta
dokument är skrivet i. Texten riktar sig främst till studenter som skriver uppsats på kandidat- och masternivå, men kan med fördel användas även vid författandet av B-uppsatser:
Tabell 1. Uppsatskurser på olika nivåer med deras omfång, studietakt och handledningstid.
Nivå
B-uppsats
Kandidatexamen
180 hp
Masterexamen
120 hp (2 år)
Masterexamen
60 hp (1 år)
Högskolepoäng
& tidsåtgång
7,5 hp 100 %
15 hp; 100 %
Antal sidor, exkl. ev.
bilagor
ca 12
25‒30
Antal tecken inkl.
blanksteg, cirka
25 000
65 000
Handledningstid2
45 hp; 50 % under
3 terminer
30 hp; 50 % under
2 terminer
60‒70
150 000
40‒50
125 000
36 timmar fördelat
på tre treminer
24 timmar fördelat
på två terminer
6 timmar
12 timmar
1
Fritt efter Anneli Ekblom (2014), Guidelines for Mater’s thesis, 7.
Timmarna inkluderar även den tid då handledaren läser, kommenterar och bedömer din text. Handledningen kan ges både individuellt och i grupp.
2
5
Om du har en masterexamen om 60 hp och vill läsa upp till en masterexamen om 120 hp skall du skriva
ytterligare ett examensarbete om 15 hp.
1.2. Progression genom grund- och avancerad nivå
En viktig fråga för dig som student är vad som krävs och vilka kriterier vi använder vid bedömning (Bilaga
3) och betygssättning (Bilaga 4) av uppsatser och examensarbeten. Förmågan att författa vetenskaplig
text övas under grundutbildningen så att graden av medvetenhet och skicklighet ökar hos författaren. Övning ger färdighet, kort uttryckt. I målkraven för uppsatser på olika nivåer framgår en tydlig progression
vad gäller författarens färdigheter (Bilaga 1) och detta avspelas också i den examinerande lärarens förväntningar på uppsatser på olika nivåer. Översikten nedan är hämtad från Bilaga 4:
B-nivå
Ett skriftligt arbete på fortsättningsnivå (B-nivå) skall vara en övning i att kunna excerpera uppgifter ur
skilda vetenskapliga publikationer och därav forma en tematiskt sammanhållen framställning med god
läsbarhet. Uppsatsen är en övning i formalia.
Kandidatnivå
Examensarbetet på kandidatnivå skall vara en övning i att, i någon mån självständigt, problematisera och
analysera en vetenskaplig tanke eller idé och redovisa en vetenskaplig argumentation. Uppsatsen skall
vara en övning i publiceringspraxis och ha god läsbarhet.
Magisternivå = 1-årig master
Examensarbetet på magisternivå skall redovisa en självständigt genomförd vetenskaplig problematisering
och analys av ett, i samråd med handledaren utvalt, teoretiskt eller empiriskt inriktat forskningsämne.
Uppsatsen skall redovisa ett resultat som är möjligt att granska och pröva. Den skall vara felfri i formellt
avseende och ha god läsbarhet.
Masternivå = 2-årig master
Examensarbetet på masternivå skall redovisa en helt självständigt problematiserad och genomförd forskningsuppgift som lett till ett definierat huvudresultat. Uppsatsen skall hålla en sådan vetenskaplig teoretisk och metodisk kvalitet och ha sådan akribi, att den i en reviderad version skall kunna förväntas bli
antagen till tryckning i en peer-reviewtidskrift. Den skall i formellt avseende hålla internationell standard
och ha god läsbarhet.
1.3. Bedömningskriterier för kandidat- och masteruppsatser
En masteruppsats är en självständig forskningsuppgift. Med det menas att arbetet inte enbart skall bestå
av att sammanställa och presentera befintlig kunskap. Arbetet skall leda fram till egna välgrundade slutsatser dragna utifrån analysen av ett genomgånget källmaterial. Kort och gott: du skall generera ny kunskap.
Häri ingår att du måste kunna knyta din forskningsuppgift till det aktuella forskningsläget på området –
inte bara det svenska utan även det internationella. Men att skriva en uppsats är inte bara en vetenskaplig,
utan också en pedagogisk uppgift. Du måste med andra ord kunna presentera din undersökning på ett sådant sätt att det är möjligt för läsaren att förstå, ta till sig och värdera resultaten.
De bedömningskriterier som främst ligger till grund för betygssättningen av masteruppsatser kan
sammanfattas enligt följande:
1. förtrogenheten med tidigare forskning på området, såväl nationellt som internationellt;
2. förmågan att tydligt redogöra för uppsatsens syfte och frågeställningar samt diskutera frågornas
relevans i förhållande till tidigare svensk och internationell forskning;
3. förtrogenheten med teoribildning som kan betraktas som central för forskningsområdet och
förmågan att kunna förhålla sig till den;
4. valet och motiveringen av teoretiska utgångspunkter;
5. diskussionen och definitionen av centrala begrepp;
6
6. förmågan att göra en för syftet och frågeställningarna vettig och rimlig avgränsning av den empiriska undersökningen;
7. valet av metod och förmågan att beskriva denna metod;
8. förmågan att kritiskt kunna granska källmaterial och diskutera reliabiliteten och validiteten, det
vill säga kunna motivera hur och varför källmaterial och metod fungerar för att ge svaret på just
de frågor som ställs i uppsatsen;
9. förmågan att disponera texten väl och kunna hålla den röda tråden tydlig genom hela uppsatsen;
10. förmågan att presentera undersökningsresultaten på ett begripligt och överskådligt sätt, att
kunna lyfta fram det vetenskapligt intressanta i dessa resultat och att här även kunna knyta an
till teoretiska redskap och tidigare forskning;
11. förmågan att behärska den vetenskapliga formalian;
12. språkbehandlingen;
13. ämnets svårighetsgrad och originalitet, samt författarens initiativförmåga, självständighet och
sammantagna arbetsinsats i uppsatsarbetet.
En masteruppsats ska alltså inte enbart bygga på ett tillräckligt stort empiriskt material. Vid ämnesformuleringen ställs höga krav på problematisering, vilket innebär att en uppsats som enbart är beskrivande inte
accepteras. Här ställs höga krav på kunskap om det aktuella forskningsläget såväl nationellt som internationellt och på akribin, dvs. den vetenskapliga noggrannheten. Här erfordras också självständighet i förhållande till litteraturen, i materialbehandlingen och i analysen. Du skall även kunna generalisera dina resultat, det vill säga skapa resultat med vidare och större giltighet. Däri ligger att du kan placera in dem i ett
större sammanhang och se dem i relation till vad eventuell tidigare forskning på området kommit fram
till. Du måste kunna anknyta till vedertagen teoribildning i ämnet. Sammantaget kräver skrivandet av en
masteruppsats en väl utvecklad förmåga till analytiskt resonemang kring forskningsuppgiften och en strävan efter teoretiskt djup.
De angivana sidantalen som presenterats i tabellen skall följas. En uppsats med avsevärt färre sidor
text än de angivna förmår inte tränga tillräckligt djupt in i ämnet för att uppfylla de krav vi ställer, och
kan därför inte godkännas. En uppsats som överskrider sidantalet kan inte heller godkännas. En lång uppstats betyder inte automatiskt att den är bättre, utan storleken kan också bero på att den blivit för “pratig”
eller att du kommit in på för många sidospår. Att som uppsatsförfattare kunna begränsa sig och skriva
koncentrerat är en del av forskningsuppgiften. Uppsatser som innehåller kvalificerade analyser som bearbetats i GIS kan omfatta färre sidor än de angivna, detta får du diskutera med handledaren.
1.4. Att välja språk
Om uppsatsämnet är av en sådan karaktär att resultatet har intresse för en internationell publik kan du
skriva din uppsats eller ditt examensarbete på engelska om du bedömer att dina kunskaper i engelska
språket är tillräckliga för detta. Resonera med din handledare om saken. Det går även bra att skriva på
danska eller norska om det är ditt modersmål. Dock ställer vi precis samma krav på uppsatser skrivna på
engelska, danska eller norska som på svenska, både ifråga om innehåll och om form. Texten måste vara
språkligt korrekt när uppsatsen läggs fram till ventilering och ansvaret för detta ligger på dig som författare. Institutionen avsätter inga resurser till språkgranskning av uppsatser skrivna på främmande språk.
Dock kan det finnas möjlighet att få viss hjälp via Språkverkstaden om du skriver på engelska, (se kapitel
5. Lite om språk och stil). Andra främmande språk som till exempel tyska, franska och spanska kan inte
accepteras, då det innebär svårigheter att samla ett ventileringsseminarium och hitta en opponent som kan
språket tillräckligt bra för att kunna bedöma och diskutera uppsatsen.
Alla uppsatser och examensarbeten – oberoende av vilket språk de skrivs på – skall förses med en
abstract skriven på engelska. Även här ansvarar författaren själv för att texten är språkligt korrekt. Skrivs
uppsatsen på engelska skall den även förses med ett abstract på svenska (8.4.8).
7
1.5. För vem skriver du?
För vem skriver du egentligen din uppsats eller ditt examensarbete? Vem riktar du dig till i skrivandet?
Detta är mycket väsentligt att du har detta klart för dig och tänker på det redan från början eftersom det
påverkar utformningen. Det är också mycket svårt att skriva utan att ha någon som helst föreställning om hur
målgruppen ser ut. Svaret är här: du skriver främst för dina lärare, kurskamrater, och yrkesverksamma på
“fältet”, samt i viss mån för andra intresserade läsare med en någorlunda god allmänbildning inom ditt ämnesområde.
Försök tänka dig in i läsarens situation och skriv så att hon eller han enkelt kan följa med i ditt resonemang. Det är lätt som uppsatsförfattare att falla in i ett skrivsätt, där man förutsätter att läsare lika väl
insatta i uppsatsämnet och i de egna tankebanorna som man själv är. Men sådana läsare existerar inte. Du
har rätt att förutsätta en allmän handbokskunskap inom ämnet. Däremot kan du inte bygga dina resonemang i uppsatsen kring kravet på att läsaren måste ha läst någon viss bok för att kunna följa med eller
förstå vad uppsatsen handlar om, inte ens om du vet att de flesta av dina kurskamrater råkar ha läst denna
bok. En grundläggande regel är att uppsatsen skall kunna “stå för sig själv”, vilket betyder att man som läsare
skall kunna tillgodogöra sig innehållet, förstå de teoretiska utgångspunkterna och hur begrepp använts etc.
enbart med hjälp av vad som står i själva uppsatsen. Det är med andra ord inte meningen att man först
skall behöva läsa den vetenskapliga litteratur som uppsatsförfattaren använt sig av för att ha möjlighet att
förstå och värdera vad hon eller han skrivit.
8
2. Forskningsetik
Forskarens etiska ansvar utgör grunden för all forskningsetik och innebär att forskaren själv alltid har det
yttersta ansvaret för att forskningen är av god kvalitet och moraliskt acceptabel. Det är således alltid du
som uppsatsförfattare som ensam ansvarar för din uppsats innehåll, även om handledaren läst manuskriptet under arbetets gång. Opponenten skall inför ventileringen göra kontroller av viktigare källor och litteratur men kan inte klandras om han eller hon inte eventuellt upptäcker fusk eller plagiat.
Den största svenska forskningsfinansiären, det statliga Vetenskapsrådet (VR), har på sin webbsida
sammanställt riktlinjer och information kring forskningens etiska frågor: http://www.codex.vr.se/ Här fastslås bland annat att forskares publicering av sina resultat är en grundläggande del av det vetenskapliga arbetet. På så sätt sprids resultaten till det övriga vetenskapssamhället och till allmänheten, vilket ger möjlighet för andra med kunskaper på området att peka på eventuella misstag och felaktigheter. En sådan
öppenhet betyder också att en värdemässig diskussion kan föras kring vetenskapens metoder och konsekvenser.
Begreppet vetenskaplig oredlighet definierar VR som “handlingar eller underlåtelser i samband med
forskning, vilka leder till falska eller förvrängda forskningsresultat eller ger vilseledande uppgifter om en
persons insats i forskningen”. Mera konkret avses här en avsiktlig förvrängning av forskningsprocessen,
genom bedrägliga handlingar på något av följande sätt:
1. Fabricering av data, dvs. forskaren hittar själv på data för att kunna påvisa ett visst resultat.
2. Stöld eller plagiering av uppgifter från andra forskare.
3. Förvrängning av forskningsprocessen på annat sätt, till exempel genom felaktig användning av
metodik eller genom utelämnande av vissa data därför att de inte överensstämmer med förväntat eller önskat resultat.
Oredlighet förekommer tyvärr även i samband med uppsats- och examensarbeten och därför är det viktigt
att reda ut hur sådana situationer undviks och hanteras. Att i eget namn använda hela eller delar av andras
uppsatsarbeten är absolut inte tillåtet utan räknas som fusk. Men, inte heller att återanvända hela eller
delar av ett eget, tidigare examinerat arbete får förekomma och räknas också som fusk. Kanske kan det
hända att du fått uppslaget till ditt uppsatsämne i samband med en annan kurs eller ett annat moment, där
du skrivit en mindre PM eller hemtentamen som berör området. Uppsatsarbetet blir då en möjlighet till
ytterligare fördjupning. Detta är en naturlig sak och förekommer ofta bland våra studenter. I allmänhet
innebär det inga problem, men tänk på att informera din handledare om sådant du tidigare skrivit med
anknytning till ditt undersökningsområde och se dessa texter som en utgångspunkt för ett helt nytt skrivande. En C-uppsats som du skrivit tidigare hänvisar du till på samma sätt som litteratur av andra författare. PM du skrivit kan du anknyta till, arbeta om och bygga ut.
I uppsatsen skall det klart framgå vad som är dina egna tankar och slutsatser och vad du hämtat från
annat håll. Detta är ett grundläggande krav för en vetenskaplig framställning. Gör du direkta citat eller
hämtar uppgifter ur källor och litteratur måste du ange var du hämtat uppgifterna, det vill säga ge referenser. Att i uppsatsarbetet skriva av från källor eller litteratur utan att ge korrekta referenser räknas som plagiat. Också “klippande och klistrande” av text från webben utan angivande av referenser räknas som plagiat.
Det är således viktigt att vara mycket noga med referenshanteringen.
Använder du dig av bilder, teckningar eller annat liknande material skall upphovspersonens namn alltid redovisas om detta är känt. Tänk också på att publicering av bildmaterial är förenat med upphovsrättsliga aspekter, (se mera om detta i kapitel 11.3. Publicering av bildmaterial).
Uppsatserna laddas upp i Studentportalen och plagiatkontrolleras i Urkund, vilket är en webbaserad
tjänst som skall hjälpa lärarna att finna eventuella plagiat eller annat fusk i PM, hemtentamina, uppsatser
och examensarbeten. Alla texter som skickas till Urkund lagras i en databas och utgör sedan en del av
underlaget för kontroll av nya texter som sänds in. Det betyder att Urkund även ger dig som författare ett
visst skydd mot att andra senare plagierar din färdiga uppsats.
9
Om en lärare upptäcker plagiat som bedöms som oavsiktliga kan hon eller han ge rest eller underkänna
uppsatsen. Uppenbart uppsåtliga plagiat samt annat fusk anmäls dock alltid av studierektor till universitetets disciplinnämnd för bedömning och beslut om eventuell påföljd. Om disciplinnämnden bedömer fusket
som allvarligt kan det leda till avstängning från studierna.
Det finns en stor mängd litteratur som behandlar etiska aspekter på forskning. Två grundläggande
framställningar är Birgitta Forsmans Forskningsetik: en introduktion (1997) och Rosemari Eliassons
Forskningsetik och perspektivval (2 uppl. 1995). VR:s webbsida har redan nämnts. Här finns även en stor
mängd länkar till andra resurser inom området. VR gav dessutom 2005 ut Vad är god forskningssed?
Synpunkter, riktlinjer och exempel av Bengt Gustafsson, Göran Hermerén och Bo Persson, som på ett
mycket konkret och lättillgängligt sätt behandlar etiska och moraliska aspekter på forskning. Skriften
finns fritt tillgänglig både på svenska och på engelska på VR:s ovan nämnda webbsida. Vissa saker som
tas upp är viktiga att känna till främst för doktorander och seniora forskare, men de fyra första kapitlen har
direkt relevans även för dig som skriver ett uppsatsarbete på grund- och avancerad nivå.
10
3. Handledning och handledare
Du har rätt till en bra handledning under ditt uppsatsarbete. Varje student som skall skriva en kandidateller en masteruppsats får genom institutionens försorg en handledare knuten till institutionen. Uppsatshandledaren skall ta det första initiativet till kontakt med dig, så att du verkligen vet vem som är din handledare och när ni skall träffas. Man kan inte som student förhandla sig till en speciell handledare, utan det
är den kursansvariga läraren som fördelar handledaruppdragen.
Det finns flera schemalagda handledningsträffar inplanerade under arbetets gång. Då lämnar du i förväg in text till din handledare för läsning, som ni sedan gemensamt diskuterar vid en individuell handledningsträff. Inför de individuella handledningsträffarna finns några saker som du som student måste tänka på:
1. Handledaren förväntar sig att du läst denna uppsatsmanual och att du följer de instruktioner
som ges här för ditt uppsats- och examensarbete.
2. Skicka in din text på utsatt tid så att handledaren verkligen hinner läsa den ordentligt. Har du inte
hunnit så långt som var planerat, lämnar du in vad du har. Att skjuta på handledningsträffarna är
första steget mot att bli försenad med arbetet. Skicka din uppsats antingen som en pdf-fil eller
som en Word-fil, sparad i versionen 97–2003.
3. Texten skall vara språkligt genomarbetad och korrekturläst. Finns många språkfel blir det svårt
för handledaren att tränga in i innehållet och ta ställning till det, vilket i slutändan missgynnar
dig som författare.
4. Kontrollera att ditt namn verkligen står på uppsatsen och tillse så att texten är paginerad – det
underlättar diskussionen väldigt mycket vid handledningsträffen. Gör också med hjälp av uppsatsmallen en innehållsförteckning, det hjälper handledaren att få grepp om din disposition.
Som student har du förstås rätt att kräva att handledaren verkligen läst din text. Synpunkter kan ges skriftligt eller muntligt. Handledarens kommentarer skall inte inskränkas till bara formalia och språk utan bör
först och främst avse ditt sätt att behandla ämnet och hur du genomför din undersökning. Kritiken bör
vara konstruktiv (både sådant som är positivt och negativt kan tas upp), så att du får hjälp med att gå vidare i uppsatsarbetet.
Handledaren å sin sida förväntar sig att du verkligen reflekterar över de synpunkter du fått och att det
verkligen händer något med din text till nästa gång ni ses. Det är frustrerande för handledaren att behöva
repetera viktiga synpunkter gång efter gång vid handledningstillfällena.
Har din text språkliga brister skall du naturligtvis få veta det. Men du kan inte kräva att handledaren
markerar varje enskilt språkfel samt ger detaljerade förslag på ändringar, på det sätt som en svensklärare
gör med uppsatser på gymnasiet eller i grundskolan. Utgångspunkten är att du som högskolestuderande
förväntas kunna uttrycka dig korrekt i skrift på svenska språket.
Som student kan du i viss mån styra handledningen genom att i förväg lämna en lapp eller skicka epost till handledaren med frågor som du särskilt vill diskutera under träffen. Utnyttja alltid den möjligheten. Ge också handledaren information i förväg om ungefär vad du gjort sedan ni sågs sist, vilken text som
är ny och vilken del av uppsatsen du speciellt arbetat med. Särskilt viktigt är detta när du kommit en bit
på väg i uppsatsarbetet då handledaren får ganska stora mängder text att läsa och ta ställning till inför
handledningen.
Eftersom ni ofta är många studenter som skriver uppsats och examensarbeten samtidigt vid vår institution måste handledningsuppdragen fördelas på ett flertal lärare. Alla handledare är instruerade att följa
anvisningarna i denna uppsatsmanual och träffas också vid ett par tillfällen under uppsatsmomentet för att
stämma av så att instruktionerna och råden till er studenter inte skiljer sig åt på några avgörande punkter.
Men samtidigt uppstår då och då oförutsägbara frågor och situationer i de individuella handledningssituationerna där handledarna måste kunna ge råd och instruktioner utifrån egen handlednings- och forskningserfarenhet. Det innebär att olika handledare kan välja att lösa ett och samma problem på lite olika sätt.
11
Om handledaren bedömer att du slagit in på en mindre lämplig väg i uppsatsarbetet eller att undersökningen med stor sannolikhet kommer att bli för tunn för att uppfylla kraven, skall du naturligtvis få veta
det vid handledningen. Det är alltid tråkigt och svårt som handledare att behöva “rädda” havererade uppsatsprojekt några veckor innan uppsatsen skulle ha varit färdig. Ju tidigare man upptäcker problemen
desto bättre. Villkoret för att handledaren verkligen skall kunna göra en bra bedömning av läget är dock
att hon eller han verkligen får tillräckligt med text att läsa på ett tidigt stadium.
Vissa skribenter identifierar sig mycket med vad de skrivit och har svårt att hantera synpunkter från
andra på sin text. Andra klarar detta lättare – här är vi nog lite olika som individer. Men när det gäller
uppsatsskrivande är det viktigt att du som författare verkligen lyssnar på vad din handledare har att säga
om det du skrivit och alltid har en öppen attityd till råd om förändringar och förbättringar av texten. Då blir
slutresultatet bäst.
Handledaren skall ge dig ett tydligt besked när uppsatsen kan anses mogen för ventilering. Samtidigt är det
viktigt att understryka, att även om du blivit uppsatt på ventileringsschemat innebär det inte att uppsatsen
automatiskt kommer att godkännas. Använd dig av denna manual och läs igenom bedömningskriterierna så att
du verkligen har klart för dig vad som gäller. Det alltid är du som uppsatsförfattare som ansvarar för vad som
står i uppsatsen.
12
5. Om språk och stil
Medan den skönlitterära författaren ofta har mångtydighet som ett mål och ideal för att på så sätt ge utrymme för olika, individuella tolkningar av det litterära verket, skall man som författare av vetenskaplig
text sträva efter entydighet och klarhet i resonemangen. Risken finns annars att läsaren kan misstolka
väsentlig information och därmed få en felaktig uppfattning om undersökningens uppläggning eller resultat. Det är därför viktigt att språket i din uppsats eller ditt examensarbete är tydligt och korrekt. Du måste
också bemöda dig om att hålla samma stilnivå rakt igenom. Använd ett vårdat skriftspråk – vad som skulle
kunna betecknas som en neutral, vetenskaplig prosa. Slang och talspråkliga uttryck av typen “grej”, “snacka
om”, “koll”, “kompis” och “jobb” hör inte hemma här. Undvik ymnigt bruk av “enligt mig”, “typ”, “så att
säga”, “så” (exempel: därför så menar jag...) och liknande uttryck.
Alltför tillkrånglat språk bör också undvikas. Klarhet och enkelhet är goda ideal och en hög teoretisk
nivå behöver inte innebära att uppsatsen blir svår att läsa och förstå. Det ligger mycket i Esaias Tegnérs
kända yttrande “Vad du ej klart kan säga, vet du ej […] det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta”.3
Tänk också på att personliga värderingar inte hör hemma i vetenskaplig text och använd inte en stil
som är polemisk i tonen och gör din uppsats till vad som snarare uppfattas som ett debattinlägg. Detta kan
bland annat väcka misstanken hos läsaren att du inte haft den nödvändiga distansen till ditt forskningsobjekt för att kunna studera det på ett vetenskapligt sätt. En annan sak som också kan signalera bristande distans
är, när personer som omtalas i texten omnämns med enbart förnamn (exempel: “Kalle menar också att ...”).
Det normala är att man som uppsatsförfattare skriver ut både för- och efternamn (“Kalle Johansson menar
också att...”). Tänk också på att behandla män och kvinnor lika i det avseendet – något som inte alltid sker. Det
finns en allmän tendens att omtala kvinnliga författare med både för- och efternamn (Selma Lagerlöf, Astrid
Lindgren, Virginia Woolf) medan deras manliga kolleger oftast omtalas med bara efternamnet (Hemingway,
Strindberg, Ekelöf). Vill du ge några personliga reflektioner över sakernas tillstånd eller vad du kommit
fram till och kanske föra en framåtblickande diskussion, spara detta till slutet av uppsatsen.
Ofullständiga meningar har blivit ett mode och lite av en litterär stil de senaste åren. I vetenskaplig
prosa är grundregeln dock att alla meningar måste vara fullständiga (det vill säga innehålla både subjekt
och predikat). Syftningsfel och meningsbyggnadsfel får inte heller förekomma eftersom de gör resonemang svåra att förstå och kan skapa missförstånd. Tänk också på den klassiska regeln att aldrig syfta tillbaka på rubriken ovanför, när du påbörjar brödtexten i ett stycke.
Att använda första person singularis, eller enklare uttryckt “jag-form”, i vetenskaplig text ansågs länge
som oacceptabelt. Vissa anser fortfarande att man bör undvika detta. Vi ser dock inget hinder för att du
skriver din uppsats i “jag-form”, om du gör det med gott omdöme. Vissa uppsatsskrivare försöker komma
runt jag-formen genom att använda passiva konstruktioner. Det går ibland men blir det många sådana
känns texten lätt otymplig och uppstyltad. Andra väljer att använda “man” istället för “jag”. Det går också
men tänk då på att ett ymnigt användande av “man” ofta leder till syftningsproblem och kan förvirra läsaren. Särskilt gäller det när det finns flera “man” i samma mening. (Exempel: På “webbsidan har man lagt
ut information om detta, men den är svår att hitta när man letar.” Här har “man” två olika syftningar i en
och samma mening, dels den som skapat webbsidan, dels användaren av den.)
Tänk också på att vara konsekvent i användningen av tempus. Vid uppsatsskrivande, där man redovisar det färdiga resultatet av en genomförd forskningsprocess, är preteritum (“dåtid”) oftast bäst att utgå
ifrån.
Kontrollera även att du skrivit alla sammansättningar som ett ord och inte som två. Väldigt många gör
fel här, sannolikt beroende på influenser från engelskan där det ofta är korrekt att skriva isär det som på
svenska är sammansatta ord. Om du är osäker på om det handlar om en sammansättning kan du pröva
genom att uttala ordet. Två separata ord får en annan betoning än en sammansättning (jämför t.ex. sjuk
gymnast och sjukgymnast eller rök fritt och rökfritt). Men även betydelsen kan, som exemplen här tydligt
illustrerar, påverkas på ett olyckligt sätt av att man inte skriver ihop orden i en sammansättning. Det kan
3
Esaias Tegnér, ur Epilog vid magisterpromotionen i Lund 1820.
13
med andra ord skapa förvirring vid läsningen. Ibland kan betydelsen av en hel mening förändras på ett avgörande och dråpligt sätt till följd av en endaste utebliven sammanskrivning, som i följande citat ur en reklamtext från en bensinmack: “Mellan klockan 12 och 16 kollar vi glykolhalt och spolar vatten och olja på din
bil.”
Slutligen några ord om användningen av förkortningar. Generellt vill vi uppmana till en mycket restriktiv användning av förkortningar i den löpande uppsatstexten. Nästan alltid går det precis lika bra –
om inte bättre – att skriva ut hela uttrycket istället. Endast de mest kända och allmänna förkortningarna i
svenskan får förekomma.
5.1. Svenska språkhjälpmedel
En bok alla borde ha som ägnar sig åt skrivande i någon form är Svenska skrivregler, utgiven av Språkrådet. Den tredje och nyaste upplagan som kom 2008 skall användas. Här finns svar på många frågor av
mera språklig art som kan uppkomma under arbetet med uppsatsen. Språkrådet har även utgivit Språkriktighetsboken (2011) som är en mera resonerande handbok i språkriktighetsfrågor, liksom Karin Milles
Jämställt språk: en handbok i att tala och skriva jämställt (2007). Svenska akademiens ordlista (SAOL)
är normerande för stavningen i svenska språket. Den 13:e och senaste upplagan skall användas, den finns
numera även fritt tillgänglig på webben www.svenskaakademien.se/ordlista. Svenskt språkbruk (2011)
som tar upp fraser och konstruktioner i svenskan är också bra att känna till och ersätter den gamla klassiska
Svensk handordbok.
Även ett synonymlexikon kan behövas emellanåt. På http://dblex.com/synonymlexikon/ hittar du ett
webbaserat sådant. Språkrådet har också en bra webbsida med bland annat tips om användbar litteratur –
även en hel del fritt tillgängliga elektroniska resurser: http://www.sprakradet.se.
Användningen av informations- och kommunikationsteknik (IKT) har inneburit en hel rad nya begrepp, som ofta direktimporterats från engelskan utan översättning. Grundregeln bör dock vara att vi försöker använda svenska översättningar i den mån de finns. En utmärkt hjälp i detta sammanhang är Svenska
datatermgruppens webbsida, där du själv kan söka efter översättningar som är accepterade av Språkrådet
och Tekniska nomenklaturcentralen: www.nada.kth.se/dataterm/
Tvekar du när det gäller stavningen av specifika personers namn bör du använda Libris som ett auktoritetsregister och tillämpa den stavning som förordas där. (Exempel: hette den kände författaren Leo Tolstoy
eller Lev Tolstoj?) Beträffande geografiska namn skall du använda dig av den stavning som förordas i
Nationalencyklopedin. (Exempel: heter Kinas huvudstad Peking eller Beijing?)
Alla uppsatsskrivare bör definitivt ta hjälp av ordbehandlingsprogrammets rättstavningskontroll. Om
inte annat hjälper den dig att hitta förargliga korrekturfel – sådana gör alla, även erfarna skribenter. Och
för dig som verkligen har svårt med stavning är den ett viktigt hjälpmedel för att få texten korrekt. Var
bara medveten om rättstavningskontrollens begränsningar. Vissa ord kan få andra betydelser när de stavas
fel och uppfattas därmed som korrekta av datorn. Alla ord finns heller inte med i kontrollen, men det
finns möjlighet att lägga in nya ord. Det går också att koppla på en grammatikfunktion till ordbehandlingsprogrammet som kan vara till hjälp, men endast Word har denna funktion. Även här gäller att du
måste vara medveten om dess begränsningar.
Många studenter som vet med sig att de har problem med språket brukar ta hjälp av någon vän, partner
eller förälder. Det är mycket bra. Men du som har sådana svårigheter rekommenderas dessutom att ta
kontakt med Språkverkstaden i Engelska parken eller vid Campus Gotland. Här kan studenter få individuella råd av lärare med språkvetenskaplig specialkompetens, och hjälp med att analysera sina svårigheter –
både när det gäller svenska och engelska. Utnyttja den möjligheten.
Se webbsidan: http://www.sprakverkstaden.uu.se/, som också ger en hel del tips som alla kan ha glädje
av, vare sig man har svårigheter med att skriva eller ej.
5.2. Engelska språkhjälpmedel
När du skriver på engelska bör du byta språk i ordbehandlingsprogrammet så att du kan dra nytta av den
engelska rättstavnings- och grammatikfunktionen. Också när det gäller engelska ger Språkrådet en hel del
tips om hjälpmedel. Numera finns Norstedts svensk-engelska och engelsk-svenska ordbok utlagda på
14
webben för fri användning: http://www.norstedtsord.se. En annan användbar resurs som också är fri i viss
utsträckning är Tyda.se, som översätter ord och uttryck mellan engelska och svenska: http://tyda.se. En
viktig poäng med denna är att den hela tiden växer eftersom användarna uppmanas att ge förslag på nya
ord och uttryck som de saknar och som redaktionen sedan lägger in. Detta är intressant bland annat eftersom
olika discipliner och fackområden ofta har sina egna ämnesspecifika termer och begrepp som kan vara
svåra att hitta översättningar till i traditionella ordböcker.
Översättningar av ord och begrepp inom högskolevärlden går att slå upp i Svensk-engelsk ordbok för
den högre utbildningen som finns på Universitets- och högskoleområdets hemsida,
http://www.uhr.se/sv/Om-UHR/Svensk-engelsk-ordbok/.
Utrikesdepartementet har utgivit Utrikes namnbok: svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU- och
EG-organ, EU-titlar och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (2013, 9 uppl.) och
finns som pdf på Regeringskansliets hemsida, http://www.government.se/sb/d/5357/a/41146.
Slutligen finns det ett flertal fria programvaror på webben för automatisk översättning av text. Här kan
nämnas Googles översättningsverktyg: http://translate.google.se/translate. Pröva gärna, men kom ihåg att det
handlar om maskinöversättning. Du måste därför alltid själv gå igenom resultatet noga, kontrollera och
ändra så att det verkligen blivit begripligt och korrekt ur både innehålls- och språkriktighetssynpunkt.
Detta kan inte nog understrykas.
15
6. Ämnesformulering
Ditt uppsatsprojekt skall utgå från den forskning som redan finns och bygga vidare på den. Det betyder att
du måste börja med att sätta dig in vad som redan gjorts inom det område som intresserar dig, identifiera
var det finns luckor i denna forskning och vad som kan vara värt att bygga vidare på. Men att få fram
litteratur brukar ofta ta lite tid. Vissa saker måste kanske fjärrlånas. Bland annat därför brukar startfasen i
uppsatsarbetet ta ett bra tag. Tänk på det och var ute i god tid.
När du valt ett ämnesområde för din uppsats krävs att du på egen hand försöker göra en rimlig avgränsning av ämnet. Du måste klargöra för dig själv vilket ditt övergripande syfte är, fundera över eventuella teoretiska utgångspunkter och utifrån dem sedan formulera frågeställningar, samt välja ut vilket
källmaterial som skall användas. Du måste också göra klart för dig hur du skall bearbeta detta källmaterial
för att få svaren på dina frågor, det vill säga bestämma vilken metod du skall använda. Det är viktigt att
poängtera att handledaren inte skall presentera ett färdigt ämne där detta arbete redan är gjort och allt är
“serverat och klart”. En viktig del i uppsatsarbetet är att själv kunna fälla dessa avgöranden och styra
uppsatsarbetet framåt. Samtidigt är det naturligtvis också så, att du har rätt till en ordentlig diskussion
med din handledare om de här sakerna för att det hela skall bli så bra som möjligt och för att du skall
komma igång.
Sammantaget bör man som uppsatsförfattare fundera över två övergripande saker när man formulerar
sitt tänkta uppsatsprojekt och göra klart för sig hur man på ett ungefär vill lägga upp undersökningen:
1. Kvaliteten på uppsatsprojektet. Hur genomförbart och vederhäftigt är projektet? Eller annorlunda
formulerat: hur bra är det upplagt?
2. Värdet av uppsatsprojektet. Hur är värdet i förhållande till tidigare forskning? Eller annorlunda
uttryckt: vilken är nyttan av projektet?
16
7. Organiseringen av skrivandet
Att skriva handlar om att fokusera; att komma in i en rytm där du ser var allt passar in och var det inte gör
det. Alla avbrott förstör den rytmen, och efter en enda ledig dag tar det tre dagar att hitta fokuset igen. 4
I början tyckte jag att det var förfärligt att behöva lämna texten mitt i ett flöde, men sedan upptäckte jag att
det arbetsmässigt nästan inte finns något bättre än att lämna mitt i en mening. För när jag sätter mig ner igen
nästa morgon vet jag exakt var jag ska ta vid.5
Citaten ovan speglar två olika förhållningssätt till skrivprocessen, men vad som är det absolut viktigaste
är att du börjar skriva direkt. En gammal föreställning om uppsatsskrivande är att man först söker litteratur och läser in sig på ämnesområdet, bestämmer vad man skall göra och sedan samlar och bearbetar källmaterial. Till sist sätter man sig ned och “skriver ihop” det hela. Detta är ett mycket dåligt sätt att organisera
uppsatsarbetet och som oftast leder till förseningar. Inte sällan ägnar man alldeles för lång tid åt att samla
in (alldeles för mycket) material och att läsa in sig på ämnet, samt underskattar den tid själva skrivandet tar.
En bra grundregel är att komma igång med att skriva så fort som möjligt, eftersom själva skrivandet även
stimulerar tankeprocessen och därigenom hjälper till att driva det hela framåt. Man tänker medan man
skriver.
Det är således viktigt att understryka att du som uppsatsförfattare inte förväntas åstadkomma en färdig
text från första början. Börja enkelt och anspråkslöst, bygg ut, stuva om och strama upp texten vartefter.
Det är absolut nödvändigt att du arbetar igenom det du skrivit ett flertal gånger och gör ändringar, tillägg,
omdisponeringar och omarbetningar. Det hör till arbetsprocessen. Den uppsatsförfattare – eller forskare
över huvud taget – som klarar av att skriva ihop en färdig vetenskaplig text vid första försöket existerar
inte. Detta kan inte nog understrykas.
Skriv en disposition redan innan du har klart för dig exakt hur du kommer att formulera dina teoretiska
utgångspunkter och frågeställningar eller beslutat vilken metod som är lämpligast. Den hjälper dig att komma
igång just med tankeprocessen och skrivandet. Självklart kan det hända att du har ändrat din disposition
många gånger innan uppsatsen väl är klar. Men i sina olika versioner har den ändå en psykologisk funktion. Den bidrar till att göra ämnet och uppsatsarbetet konkret, du kan framför dig på papper konkret se vad
det är du skall göra och kan i ditt skrivande metodiskt försöka “beta av” kapitel för kapitel.
Du måste inte skriva kapitlen i “rätt” ordning, och börja med inledningen. I själva verket är det nog
tvärtom så, att inledningen hör till det som många väljer att skriva bland det sista. Däremot måste du på
ett tidigt stadium formulera en preliminär version av de kapitel som redovisar tidigare forskning, syfte,
teoretiska utgångspunkter, frågeställningar, källmaterial och metod. Klarar du inte det är det tveksamt om
du verkligen gjort klart för dig själv vad det hela skall handla om och vad uppsatsen skall syfta till. Det
blir också svårt att göra den empiriska undersökningen när du inte riktigt vet vilka frågor du skall söka
svar på i källmaterialet. Risken är att du ställer fel frågor och att arbetet med källmaterialet “flyter ut”, att
du samlar in och excerperar mer än du kanske behöver därför att du inte riktigt vet vad du behöver. Ofta
är detta en orsak till att uppsatsförfattare blir försenade med sina uppsatsprojekt. Det gäller med andra ord
att bara söka svaren på de frågor du ställt och blunda för allt annat intressant och spännande du stöter på
under vägen, men som riskerar att locka ut dig i ämnets periferi. Man kan säga att frågeställningarna fungerar som ett slags nödvändiga skygglappar i det sammanhanget.
4
5
Joan Didion intervjuad av Jan Gradvall. https://smyg.wordpress.com/citat/
Peter Englund. https://smyg.wordpress.com/citat/
17
8. Uppsatsens beståndsdelar och disposition
Det är av central betydelse hur du disponerar din uppsats. Även om detta till viss del styrs av uppsatsämnets karaktär, finns några grundläggande principer för vilka olika avsnitt som måste finnas med i din uppsats, och i vilken ordning dessa rimligen bör komma. Man kan säga att själva uppsatstexten måste bestå
av tre huvuddelar:
1. en inledningsdel där du redogör för utgångspunkterna,
2. undersökning och analys,
3. en slutdiskussion där du systematiskt diskuterar och generaliserar dina slutsatser och kopplar
dem till annan forskning.
Till detta kommer sedan sammanfattning, förteckningar, eventuella bilagor med mera.
Många författare vill ge en presentation av uppsatsens disposition genom att beskriva den under en
speciell rubrik i texten. Det kan du göra, men du måste då se till så att denna presentation hamnar direkt
efter uppsatsens inledning eller i början av själva undersökningen. Den skall inte ta upp de kapitel som
ligger före i uppsatsen och som läsaren således redan tagit sig igenom. Annars blir det väldigt konstigt
och förvirrande.
Relationen mellan uppsatsens tre huvuddelar är viktig, speciellt mellan inledningsdelen och den empiriska undersökningen. Här måste det finnas en balans som är rimlig och som innebär att inledningsdelen
inte får ett alltför stort utrymme i förhållande till själva undersökningen. Det får med andra ord inte bli
alltför omfattande genomgångar av tidigare forskning, långa och komplicerade teoretiska diskussioner
och ett långt bakgrundskapitel som till sist utmynnar i en liten enkel empirisk undersökning på några få
sidor som en “knorr” på slutet (kanske t.o.m. utan teorianknytning). Detta fenomen brukar ibland i
forskarkretsar lite skämtsamt gå under beteckningen “en marmortrappa upp till dasset” och måste undvikas.
En bra riktlinje är att inledningsdelen alltid skall omfatta betydligt färre sidor än själva undersökningen.
8.1. Uppsatsens första huvuddel: teori, metod och frågeställningar
Först i uppsatsen skall det finnas en kort inledning. Här skall undersökningens övergripande syfte mycket
kortfattat presenteras, samt eventuellt något om varför du valt denna uppgift. Tanken med inledningen är att
snabbt och enkelt orientera läsaren om vad uppsatsen skall behandla, något som är viktigt för att göra den
läsarvänlig. En uppsats som har sitt grundläggande syfte redovisat långt in blir ofta svår att få grepp om.
Man skall inte behöva läsa fem sidor för att få veta detta. Däremot bör du inte gå in på dina specifika frågeställningar i inledningen. Dessa redovisar du och diskuterar ingående längre fram.
8.1.1. Teoretiska utgångspunkter och frågeställningar
Detta är ett kapitel måste finnas, där du mera grundligt redovisar ditt syfte med uppsatsen och presenterar,
diskuterar och motiverar teoretiska utgångspunkter. Här skall du också tydligt redovisa dina frågeställningar
och motivera din avgränsning av ämnet. Du måste slutligen också definiera alla centrala begrepp, så att det
klart framgår hur du använder dem i uppsatsen. Det är inte självklart att det måste ske samlat och just i
anknytning till redovisningen av teori och frågeställningar. Men någonstans måste definitionerna finnas.
8.1.2. Källmaterial och metodredovisning
Du skall sedan presentera ditt källmaterial, motivera valet av detta källmaterial och noga redovisa hur du
gått tillväga med det, det vill säga beskriva metoden. Motivera också varför du anser att det sätt du valt är
det bästa. Det är även bra att förklara varför du valt bort andra, nära tillhands liggande metoder, liksom att
18
redovisa eventuella svagheter i den metod eller det källmaterial du valt att använda. Detta skapar inte bara
förtroende för dig hos läsaren utan är vetenskaplig praxis och visar att du funderat igenom ordentligt hur du
skall gå tillväga.
Det är viktigt att poängtera att metodredovisningen måste vara både tydlig, utförlig och noggrann  här
måste framgå precis hur du gjort din undersökning, ända ned på detaljnivå. Man brukar säga att denna
redovisning skall vara så noggrann att det teoretiskt sett vore möjligt för en annan forskare att göra om
samma undersökning och komma till samma resultat, genom att följa den. Erfarenheten vi uppsatshandledare har, är dock att just metodredovisningarna ofta är för kortfattade och otydliga när uppsatsstudenter
kommer med detta kapitel till handledning. Tänk på det när du skriver och var tydlig och noggrann med din
metodredovisning. Det är också viktigt att komma ihåg att metoden inte bara handlar om hur du går tillväga för att välja ut eller samla in material. Det handlar precis lika mycket om hur du sedan bearbetar detta
material som du valt ut och samlat in. Också här måste du således vara noggrann i din beskrivning.
I vissa fall kan det vara lämpligast att spara delar av metodredovisningen till de kapitel som presenterar
själva undersökningen. Det får bedömas från fall till fall, i diskussion med handledaren, men det är viktigt
att det alltid förs en ordentlig diskussion om dessa saker i uppsatsen.
8.1.3. Översikt över tidigare forskning
I ett kapitel benämnt “Forskningsöversikt”, “Tidigare forskning”, “Forskningshistorik” eller liknande
skall du redogöra för den forskning du har att utgå ifrån i ditt uppsatsarbete, det vill säga vad som tidigare
gjorts inom detta område. Syftet med kapitlet är att visa läsaren att du har satt dig i forskningsläget. Genom att du placerar in din undersökning i ett större sammanhang ger du också läsaren en chans att bedöma på
vilket sätt din undersökning tillför området ny kunskap och hur denna kunskap förhåller sig till vad som
redan sagts.
Rådgör med din handledare om du känner dig tveksam över vad som är “ditt” forskningsläge. Finns
mycket skrivet som anknyter till det ämne du valt, måste du kanske välja ut några exempel som du tycker
är speciellt viktiga och belysande för olika inriktningar och sådant som är speciellt väsentligt för just ditt
sätt att närma dig problemområdet. Ännu en gång vill vi också understryka att en forskningsöversikt
måste visa att du satt dig in inte bara i sådant som skrivits i Sverige utan även internationellt.
8.2. Uppsatsens andra huvuddel: undersökning och analys
8.2.1. Undersökningen och analysen. Teori och empiri måste hänga ihop
Efter den inledande delen följer den empiriska undersökningen och analysen, som alltså utgör den andra
huvuddelen av uppsatsen. Hur du skall presentera den är omöjligt att säga något generellt om, eftersom det
är beroende av ämnets karaktär och ditt teoretiska angreppssätt. Grundläggande är dock att teorin och empirin måste hänga ihop. Redovisningen av den empiriska undersökningen får inte bli till ett slags “katalog” över det empiriska materialet, där du mekaniskt går igenom detta bit för bit. Du måste göra din egen
text av den empiriska redovisningen genom att på ett självständigt sätt strukturera upp undersökningen
utifrån dina teoretiska redskap och varva empiri och analys. Det gäller således att problematisera och diskutera vad du kommer fram till med utgångspunkt från dina teoretiska redskap och även knyta an i analysen till tidigare forskning.
Det är således viktigt att understryka att du i den empiriska undersökningen fortlöpande förväntas redovisa
resultat och slutsatser som du får fram och föra analytiska resonemang kring dessa. En uppsats som spar
alla resultat till sist blir både jobbig och fruktansvärt tråkig för läsaren att ta sig igenom.
8.2.2. Olika sätt att disponera empirin
Att hitta en lämplig disposition är naturligtvis viktigt i detta sammanhang. Det finns många olika sätt att
disponera texten i en empirisk undersökning. Arne Jarricks & Olle Josephsons Från tanke till text (2:a
reviderade upplagan 1996) ger exempel på sex olika dispositionssätt. En kronologisk disposition kan vara
bra om du skall studera något över tid. I andra sammanhang kan en tematisk disposition fungera bättre.
En orsak-verkan-grupperande disposition kan vara bra om du skall förklara vad något beror på eller utreda följderna. I en dialektisk disposition lyfter du fram en huvudmotsättning och grupperar innehållet
19
kring den. En uppräknande disposition innebär att du disponerar textens delar efter fallande betydelse.
Slutligen finns den rumsliga dispositionen, som börjar i ett hörn och slutar i ett annat och som skulle
kunna fungera i studier till exempel om utställningar eller med anknytning till arkitektur.
Som nämnts tidigare brukar uppsatser ha någon form av bakgrundskapitel innan den egentliga empiriska undersökningen tar vid. Men denna bakgrund bör alltid hållas kort. Annars riskerar uppsatsen att bli
“framtung”; det vill säga själva undersökningen får alltför litet utrymme i förhållande till vad som egentligen var tänkt enbart som en introduktion.
8.2.3. Litteraturstudier
I humanistisk och samhällsvetenskaplig forskning skiljer man mellan å ena sidan “källor” och å andra
sidan “litteratur” eller “bearbetningar”. Vad som är vad handlar inte om materialet som sådant, utan om
hur du som forskare använder det. Källor är material som du själv studerar och använder för att dra egna,
nya slutsatser – oberoende av om de utgörs av tryckta texter eller annat. För att du skall kunna kalla din
undersökning en litteraturstudie krävs att källmaterialet utgörs av sådana tryckta texter som vi normalt
kallar “litteratur”. Exempel på det är när litteraturvetare analyserar skönlitteratur.6 Det kan också handla
om textanalys av olika typer av facklitteratur, till exempel läroböcker eller vetenskaplig litteratur av något
slag.
Det faktum att du i en forskningsöversikt eller i ett bakgrundskapitel går igenom eller använder resultat
som andra forskare redovisat i artiklar eller böcker, innebär dock inte att din uppsats är en litteraturstudie.
Detta material betraktas ur ett vetenskapligt perspektiv inte som dina källor, utan är bearbetningar som
bygger på de källor dessa forskare studerat i sina empiriska undersökningar. Det är viktigt att förstå skillnaden i användning av begreppen källor och litteratur eftersom en master- eller magisteruppsats inte enbart
kan utgöras av en genomgång av det som betecknas litteratur, utan även måste omfatta ett studium av ett
regelrätt källmaterial, som alltså används för att dra egna slutsatser och skapa nya forskningsresultat.
8.3. Uppsatsens tredje huvuddel: den viktiga slutdiskussionen
Den sista delen av själva uppsatsen skall utgöras av ett kapitel som kan ha rubriken “Slutdiskussion”. Här
skall du återkomma till dina resultat, diskutera dem grundligt och knyta ihop hela din undersökning genom att tydligt redovisa och diskutera vad du kommit fram till ur ett mera övergripande perspektiv. Du
skall alltså försöka “lyfta upp” dina undersökningsresultat, genom att placera in dem och diskutera dem i
ett större sammanhang, göra tydliga återkopplingar till den inledande teoretiska diskussionen och till annan, tidigare forskning på området som du nämnt. Observera dock att du aldrig i slutdiskussionen skall ta
upp nya forskningsrön eller ny empiri som du inte alls berört tidigare i uppsatsen. Du bör också vara sparsam med referenser i allmänhet. Men glöm för den skull inte bort att belägga de direkta hänvisningar du
gör – även om det handlar om sådant material som du nämnt tidigare i uppsatsen.
Att uppmana uppsatsförfattare att redovisa sina resultat kan verka överflödigt. Men det är väldigt lätt
när man skriver att överskatta läsarnas förmåga att dra egna slutsatser. Även om dessa för dig framstår
som självklara, kanske läsaren inte ser dem. Du har arbetat med ämnet i flera månader och noga studerat
materialet du använt, och är därför mycket väl insatt i allt. Ingen – inte ens handledaren – kan vara lika
insatt som du i detta material. I allmänhet kanske läsaren bara har läst uppsatsen en gång och hon eller
han kan vara ganska obekant med området dessförinnan. Därför finns även en pedagogisk poäng med att
återkomma till slutsatserna och lyfta fram dem ordentligt. Dessutom är det för dig som uppsatsförfattare
ytterst viktigt att visa att det är du som kommit fram till slutsatserna, att de är resultatet av ditt forskningsarbete och din analysförmåga. Du måste kunna och våga lyfta fram ditt bidrag till forskningen. Många är
blygsamma i överkant här och vill inte tillräckligt framhäva sin egen insats och peka på sina resultat. Här kan
uppsatsgruppen hjälpa till. Läs varandras slutdiskussioner noga, diskutera och ge förslag på förbättringar.
Och tänk på att en bra och välskriven slutdiskussion bidrar oerhört mycket till att “lyfta” hela uppsatsen.
6
Därför använder litteraturvetare ibland begreppen ”primärlitteratur” och ”sekundärlitteratur” istället för ”källor” och ”litteratur”.
20
8.4. Övrigt som skall finnas med
8.4.1. Sammanfattning
Sist skall finnas en kort sammanfattning av hela uppsatsen. Återknyt till inledningen, repetera vilket syftet
var, beskriv kort dina teoretiska utgångspunkter och dina frågeställningar samt källmaterial och metod.
Beskriv sedan kortfattat vad du kommit fram till. En regel är att man skall kunna förstå vad hela uppsatsen handlar om enbart genom att läsa sammanfattningen. Den skall med andra ord “stå för sig själv”.
Sammanfattningen bör vara cirka en sida lång. Den kommer att likna ett abstract och kan också användas
som utgångspunkt vid formuleringen av detta.
8.4.2. Litteraturförteckning
Förteckningen över källor och litteratur skall stå efter sammanfattningen och omfattar allt källmaterial, all
litteratur och allt annat eventuellt material som du tagit upp och refererat till, både i löpande text, i figurer
och i fotnoter. (Hur förteckningen skall ställas upp redovisas i bilagorna 5‒7). Kanske har någon viss
litteratur betytt mycket för dig i uppsatsarbetet, utan att du för den skull har haft något behov av att använda den eller hänvisa direkt till den i den slutliga uppsatsen. Sådan litteratur skall inte tas med. Om man
använder många verk av ett flertal antika författare som källor, placeras dessa källor gärna i en egen förteckning (“Antika källor”), som sätts före den vanliga litteraturförteckningen. Det gör man för att underlätta för läsaren att få en överblick över vilka som har använts. Om endast enstaka verk har används kan
de sättas in i den vanliga litteraturförteckningen.
Det skall i förteckningen framgå vilken textupplaga man har använt sig av, samt utgivarens och/eller
översättarens namn. Det ser konstigt ut med en hänvisning som till exempel “Sophokles, Oedipus, London 1968”. Skriv istället:
Sophokles, Oedipus, översättning F. Storr (Loeb ed.), London 1968.
Om du skall förkorta antika författare och deras verk, vilket ofta inte är nödvändigt, skall du följa bruket i
Oxford Classical Dictionary.
8.4.3. Bilagor
Ibland kan det vara nödvändigt att du använder dig av bilagor. Här redovisas sådant material som inte passar
att foga in i själva texten men som ändå är av väsentligt värde för förståelsen av uppsatsen. Det kan till
exempel handla om kartor, bildmaterial, frågor eller frågeformulär som använts i en enkät- eller intervjuundersökning, större tabeller eller diagram m.m. Bilagor placeras allra sist, efter litteraturförteckningen,
numreras tydligt och förses med rubrik så att det framgår klart vilken bilaga som avses när du hänvisar till
den i texten. Bilagor skall också pagineras (fortsätt med uppsatsens paginering.) och redovisas i innehållsförteckningen med sidhänvisning.
8.4.4. Förteckning över förkortningar
Om du använder dig av många ämnesrelaterade förkortningar kan det bli svårt för läsaren att komma ihåg
vad de står för och hålla isär dem. Då skall du redovisa dem i en förkortningslista, så att de går att slå upp.
Förkortningarna kan bestå av ämnesrelaterade uttryck och begrepp som du måste använda ofta i uppsatstexten men som är långa och otympliga att skriva ut i sin helhet. Allmänt accepterade förkortningar som
används i normalt skriftspråk skall inte föras in i förkortningslistan.
Använd följande allmänna förkortningar i hänvisningar:
n./nn.
not/noter
fig.
figur/figurer i ett refererat verk
Fig.
figur/figurer i det egna arbetet (kursivt)
pl.
plansch i ett refererat verk
Pl.
plansch i det egna verket (kursivt)
(supra n. x)
(hänvisning till en föreg. not, sätts inom parentes).
21
idem/eadem
ed./eds
utg.
lat. “densamme, densamma” används istället för förf. namn när man i en och
samma not hänvisar till ytterligare ett verk av en just citerad manlig/kvinnlig för
fattare.
eng. editor(s), utgivare
utgivare
Använd bara undantagsvis följande förkortningar:
sid./s.
“sida, sidor”, används endast när det behövs för förståelsens skull.
p./pp.
lat. pagina (sida/sidor), används endast när det behövs om man skriver på
engelska.
col., cols.
“kolumn(er)”, används endast när det behövs för förståelsens skull.
f.
“följande sida”, används bara när man hänvisar till 2 sidor: istället för att skriva
“19‒20” skriver man “19f.”
Använd inte följande förkortningar:
op. cit.
lat. opus citatum (anfört verk)
loc. cit.
lat. loco citato (anfört textställe)
ibid.
lat. ibidem (på samma ställe)
ff.
“följande sidor”: Skriv alltid ut första - sista sidan på det avsnitt som du
hänvisar till.
a.a.
“anfört arbete”.
8.4.5. Illustrationsförteckning
Har du använt många bilder i uppsatsen bör du även göra en förteckning över dessa, med sidhänvisningar.
Likaså kan tabeller, diagram och andra figurer behöva redovisas i en förteckning. Illustrationsförteckning
placeras i slutet av uppsatsen. I illustrationsförteckningen skall man ange bildens nummer, motiv och
källa (t.ex. ur vilken bok den är tagen), samt i förekommande fall på vilken sida i uppsatsen den finns.
Förteckningen placeras vanligen i slutet av uppsatsen. Figurer och tabeller skall ha figur- eller tabelltext,
som förutom numrering kort förklarar vad de föreställer och i förekommande fall varifrån de är tagna. I
texten sätts hänvisningar till figurer och tabeller, med stor initial och kursiv, dvs. Fig. xx och Tabell xx.
Man skall inte ha med bilder eller tabeller som man inte hänvisar till i texten.
8.4.6. Innehållsförteckning och kapitelrubriker
Innehållsförteckningen, som du skall uppdatera kontinuerligt under arbetes gång, är inte bara till för att
läsaren skall kunna hitta rätt vid läsningen. Den gör det också lättare att få grepp om din disposition.
Dessutom används innehållsförteckningen ofta av biblioteken vid indexering, vilket kan vara bra att ha i
åtanke när den utformas. Det är bra med tydliga kapitelrubriker och det är naturligtvis också viktigt att de
verkligen stämmer överens med vad som sedan presenteras och diskuteras i texten under. Undvik komplicerade system i kapitelrubrikerna. Du bör använda dig av maximalt tre olika rubriknivåer. Oftast räcker
det mycket bra för en uppsats av det format som det här är fråga om. I innehållsförteckningen ingår förutom de olika kapitelrubrikerna och underrubrikerna, även illustrationsförteckning, förkortningslista, litteraturlista, etc. . Innehållsförteckningen placeras direkt efter titelbladet. Genom att du formaterat rubrikerna i mallen och uppdaterar innehållsförteckningen ska rubriksättning och sidnummer stämma överens per
automatik, men kontrollerna noga innan du lämnar ditt slutmanus.
8.4.7. Titel och titelsida
Allra först skall titelsidan finnas. Layouten på den skall vara likartad för alla uppsatser. På titelbladet
anges uppsatsens titel, författarens namn och det ämne i vilken uppsatsen ingår, hur många högskolepoäng den gäller, institution, vilket datum den läggs fram, vem som har varit handledare, samt namn på
seminarieledare och campus (se 9.1.).
En grundregel när man väljer titel till sin uppsats är att titeln skall vara informativ. Det betyder mycket
för andra forskare som söker litteratur att redan med hjälp av titeln kunna bedöma vad din uppsats handlar
22
om. Vill du vara lite fyndig eller slagkraftig i huvudtiteln går det bra. Men utnyttja då undertiteln för att
ge tydligare information.
8.4.8. Abstract
På insidan av titelbladet skall det engelska abstractet ligga. Detta utformas på samma sätt som uppsatsens
sammanfattning, men skall vara betydligt kortare. Här skall också finnas en del andra uppgifter. Närmare
instruktioner för hur du utformar denna sida finns i avsnitt 9.6. Abstract.
23
9. Formalia
9.1. Layout och formatmall
Använd formaten som finns i uppsatsmallen. Mallen innehåller makron och baserar sig på Uppsala universitets avhandlingsmall men är ändrad till A4-format. Klicka på ”UU” I menyraden så visar sig verktygsfältet med dess olika funktioner. Sätt markören framför den rad du vill formatera, välj funktion (Rubrik; Text; Tecken osv.) och sedan det alternativ under respektive flik som du vill ha (t.ex. Rubrik 1;
Text, Standard med indrag, osv.).
Figur 1. Verktygsfält i uppsatsmanualen.
Detaljerade instruktioner som rör både ord- och bildbehandling finns på universitets hemsida
(https://mp.uu.se/web/info/forska/avhandling/mallar). Genom att använda formatmallen säkerställer du att
uppsatsen får en konsekvent genomförd layout.
Titelsida: Titeln skrivs med 18 pt Times New Roman, ev. undertitel med 15 pt. Övriga upplysningar som
ska finnas skrivs med 12 pt Times New Roman
 Författarnamn
 Institution
 Kurs och antal hp
 Termin
 Campus (Engelska parken eller Gotland)
 Handledare
 Seminarieledare
 Datum för ventilation
Brödtext: 11 pt Times New Roman, radavstånd “Exakt 13 pt”
Funktionerna i verktygsfältet (UU)
Rubriker
Rubrik 1: 18 pt Times New Roman, 20 pt före, 84 pt efter; börjar på ny sida
Rubrik 2: 15 pt Times New Roman, 30 pt före, 5 pt efter
Rubrik 3: 13 pt Times New Roman, 20 pt före, 4 pt efter
Rubriksättningen med dess olika nivåer hjälper dig att strukturera texten och ge dig en överblick. Rätt
utförd underlättar den läsningen och därmed förståelsen av din uppsats. När du formaterar rubrikerna
kopplas de till innehållsförteckningen. Den skall du uppdatera regelbundet genom att ställa markören
någonstans i den, högerklicka och välja ”Uppdatera hela tabellen”. Svårigheter att hitta passande rubriker
24
– vilka skall sammanfatta innehållet i ett kapitel eller ett avsnitt– kan vara ett tecken på att strukturen
behöver göras om och avsnitt flyttas på. Undvik fler än tre rubriknivåer om det inte är absolut nödvändig.
Text
Standard (efter rubriker)
Standard med indrag vid nya stycken inne i brödtexten
Standard med luft efter bilder, tabeller, punktlistor, långa citat etc.
Tabelltext ovanför tabeller
Bildtext under bilder och figurer
Citat med indrag vid längre citat
Fotnotstext (genereras automatiskt)
Tecken
Markera ord som du vill har feta, kursiva, understrukna, nedsänkta eller upphöjda
Lista
Markera text som du vill omvandla till listor av olika slag (punkt-, numrerad-, litteraturlista, m.fl.)
Bilder och tabeller
Här ska du välja Infoga bild så blir formatet rätt när du sedan infogar självabilden. Bildbeskrivning och
Tabellrubrik numreras löpande oberoende var i texten du infogar dem.
9.2. Att skriva referenser
Det egna resonemanget skall vara bärande i uppsatsen. Varför och hur är centrala frågor i diskussionen
och du måste kunna argumentera för dina ståndpunkter och motivera dina slutsatser enligt vetenskaplig
praxis. Detta måste ske på ett korrekt och vetenskapligt sätt. I uppsatsen skall klart framgå vad som är
dina egna tankar och slutsatser och vad du hämtat från annat håll. Uppgifter från källor eller annan litteratur, referat och citat måste alltid beläggas med hjälp av referenser.
Gör till en regel att alltid sätta ut alla referenser redan från början, under själva skrivandet. Att göra
detta mot slutet, när uppsatsen börjar bli klar, tar betydligt längre tid och resulterar ofta i många fel. Inte
sällan inser man att man helt glömt varifrån uppgiften togs. Om du infogar citat i texten skall du också
vara noga med att sätta ut citatmarkeringar och en referens på en gång. Risken finns annars att du kanske
glömmer att det var ett citat. Står den citerade texten utan referens som vore den din egen, gör du dig
skyldig till plagiat  utan att det egentligen var meningen och utan att du kanske ens är medveten om det.
Ha därför grundregeln att vara generös med referenser från början, när du skriver. Det är alltid lättare att
ta bort sådana som du tycker verkar överflödiga i slutversionen av uppsatsen, än att tillfoga sådana du
glömt.
Åsikterna om hur referenserna skall utformas och vilka uppgifter som bör finnas med går isär, och det
finns olika internationella regelsystem. Grundläggande för alla är dock att de uppgifter som lämnas i referensen skall göra det möjligt för läsaren att gå tillbaka till källan och hitta vad du citerat eller refererat till,
och kontrollera att du gjort detta på ett riktigt sätt.
I det så kallade Harvardsystemet, som är det mest använda inom medicin, natur- och samhällsvetenskaperna (arkeologi, Bilaga 5), redovisas referenser inom parentes i den löpande texten. Vanligast inom humaniora är olika varianter av det så kallade Oxfordsystemet (antikens kultur och samhällsliv, Bilagor 6‒7).
Här skrivs alla referenser som fotnoter. Referenser placeras alltid efter det påstående du vill belägga, vanligtvis i slutet av en mening. Du skriver aldrig mer än en fotnot/parentes per mening. Det går dock att ge
flera referenser i en och samma fotnot/parentes.
9.3. Att skriva citat
Ibland använder man citat för att öka textens trovärdighet och slagkraft. Men citat skall alltid användas
sparsamt. Du kan till exempel inte bygga upp en forskningsöversikt med hjälp av långa citat direkt ur
25
andra forskares texter. Du måste i sådana sammanhang skapa självständigt hållna referat där du väver in
egna diskussioner och analyser av dessa forskares studier och resultat. Tänkt på att vara tydlig med referenser även här, så att det klart framgår vad som hämtats från den forskare du diskuterar och vad som är
dina egna resonemang. Framförallt är det i din egen empiriska undersökning som det kan vara lämpligt att
någon gång ibland citera ur källmaterialet. Men det är viktigt att understryka att du alltid måste ta upp det
som citeras till diskussion och analysera det. Citat kan aldrig stå okommenterade.
Använder du dig av citat skall detta också framgå tydligt. Dessutom skall du, som redan nämnts, i en
referens visa varifrån du hämtat citatet. Korta citat skrivs direkt i den löpande texten och markeras med
hjälp av citattecken. Finns citattecken inne i själva citatet, skrivs dessa som enkla citattecken. Längre citat
på tre rader eller mera skall brytas ut ur texten och stå separat som blockcitat, med lite indrag i vänsterkanten, något mindre typstorlek och utan citattecken.
En kvinna öppnade dörren. Hon var gammal och såg ut som en stor fladdermus. Hon var helt klädd i svart, en
lång kjol och svart kofta, svarta strumpor och svarta skor med tjock rågummisula. Hennes svarta gråsprängda
hår var åtdraget i en hård knut i nacken. Hon hade krokig näsa och tunna, hopknipna läppar, och hennes hy
såg ut som torkat pergament.
 Djävulsbibliotekarien, viskade Anna när de gick och satte sig.
 Jag är miss Pryvam, er nya bibliotekarie, sa hon med knastertorr röst, och jag tolererar inget stoj och oväsen i mitt bibliotek. […] Jag kommer aldrig, jag upprepar aldrig att tolerera att ni lämnar in böckerna för sent.
Eller har förstört dem på något sätt. Eller tappat bort dem. Hör ni vad jag säger?
Brittany blev kall inombords. Hon var säker på att miss Pryvam visste om att hon lånat ut en bok till sin
kusin och att kusinen glömt den på en buss.
Anna skruvade på sig där hon satt. Det kändes som om miss Pryvam kunde se alla hennes hemligheter.
Hon hade tappat sin senaste biblioteksbok i badkaret och den hade blivit förstörd, trots att hon försökt torka
den.
Miss Pryvam kommer att bli vampyrbibliotekarie igen, sa Brittany. Just nu, någonstans ute i världen, kör hon
omkring i en annan likbil med en kista i lastutrymmet och letar efter en annan stad med massor av borttappade och förfallna biblioteksböcker, och ett trevligt skolbibliotek med massor av knubbiga och saftiga
barn…7
Observera att citat alltid måste återges helt korrekt så som det står i originaltexten, även om här finns
språk- eller korrekturfel. Vill du markera att något faktiskt är rätt citerat, trots att det verkar fel, kan du
infoga [sic] direkt efter “felet”. Observera också att citat absolut inte skall kursiveras (såvida det inte finns
kursiv text i citatet redan från början). Plockar du bort ett enstaka ord inne i ett citat för att det skall passa in
bättre språkligt i den löpande texten eller för att där finns information som du bedömer som oväsentlig,
markerar du det genom att skriva […]. Börjar eller slutar citatet mitt i en mening brukar man inleda respektive avsluta det med [...]. Plockar du bort ett längre parti inuti ett citat skriver du [---]. Du får dock
inte plocka bort något som förrycker meningen i citatet. Citat från helt olika delar av en text skall inte
skrivas ihop utan bör redovisas som två helt separata citat (se exemplet ovan). Tänk slutligen på att citattecken kan se lite olika ut och placeras olika beroende på språk. Klipper du in citattext elektroniskt kan
det till exempel hända att det främre citattecknet hamnar upp och ned, om texten varifrån du hämtat citatet är på engelska. Kontrollera så det blir rätt överallt.
9.4. Att använda och redovisa elektroniskt material
Elektroniskt material kan vara av mycket olika slag och det är därför svårt att skapa generella regler för hur
detta skall redovisas. Finner du inte svar på dina frågor här, måste du resonera med din handledare.
Grundregeln när det gäller redovisning av elektroniskt publicerat material är förstås densamma som för
pappersbundet material, nämligen att det skall vara möjligt för läsaren att återfinna materialet och kontrollera eventuella referenser till det. Allt elektroniskt publicerat material redovisas både i referenser och i
litteraturförteckning först och främst efter sin författare. Om sådan inte går att få fram används titel. Man
gör således precis som med konventionellt tryckt material. Ibland handlar det dock om sådant material där
denna princip inte alls fungerar. Det kan röra sig om hänvisningar till databaser eller träffar vid databassökningar, hänvisningar till organisationers eller myndigheters webbsidor.
7
Citaten här är hämtade från I vampyrens våld av Margaret Clark & Lee Striker, utgiven av B. Wahlströms
ungdomsböcker 1998 i serien Skräckens sigill, s. 17 f och s. 157.
26
Numera publiceras till exempel tidskrifter och doktorsavhandlingar ofta både i elektronisk form och på
papper. Det går utmärkt att bara använda och hänvisa till den elektroniska versionen. Principen bör vara
att man använder den version som är mest aktuell – om det föreligger någon skillnad. Använder du en
elektronisk version av en text måste detta tydligt framgå av litteraturförteckningen. Har du använt pappersversionen redovisar du den, men det kan vara bra att upplysa om att materialet även finns tillgängligt
elektroniskt.
Ibland kan det vara relevant att skriva ut elektroniskt material som man använt i uppsatsarbetet, men
oftast behövs det inte. När detta bör ske är svårt att säga rent generellt och är du osäker, konferera med
din handledare. Ett exempel kan vara när du gjort en textanalys på basis av ett antal artiklar som du funnit i
en artikeldatabas. Då bör du skriva ut dessa och låna ut kopiorna till opponenten när det blir dags för ventilering av uppsatsen. Det förenklar arbetet för denne. Ett annat exempel skulle kunna vara om du har gjort
någon databassökning du bedömer som mycket central för din uppsats och du har anledning att tro att
resultatet skulle bli annorlunda om sökningen görs om senare.
Jstor (www.jstor.org) är den största och mest använda databasen. Hänvisningar till sådana källor skall
följa samma anvisningar som finns för tryckta källor. Regeln är som nämnts att alla titlar på monografier,
bibliografier, antologier och dylikt kursiveras i litteraturförteckning, referenser och löpande text, liksom
även titlar på tidningar och tidskrifter. Detta gäller även för elektroniskt publicerat material. Namn på
organisationer, myndigheter och liknande, vars hemsida du nämner, hänvisas till i referenser och redovisas i litteraturförteckningen, men kursiveras inte. Däremot skall du kursivera namn på bibliografiska databaser (t.ex. Libris), söktjänster (t.ex. Google), webbaserade uppslagsverk (t.ex. Wikipedia) både i löpande text, referenser och litteraturförteckning.
Om du hänvisar till konkreta uppgifter du fått genom sökningar i söktjänster och databaser av typen
Google, Nationalencyklopedin, Wikipedia och Libris skall du även i referensen ange datum för när du
gjorde din sökning eftersom informationsmängden förändras väldigt snabbt i den här typen av webbresurser. Google samlar kontinuerligt in ny information, nya utgåvor av Selma Lagerlöfs verk publiceras hela
tiden och katalogiseras i Libris, ny information läggs fortlöpande in i Wikipedia och i Nationalencyklopedin. Det gör att en sökning gjord på exakt samma sätt kan se olika ut när det gäller träffbild, bara från en
dag till en annan. Datum placeras sist i referensen och skrivs på följande sätt inom klamrar: [2009-03-10].
I käll- & litteraturförteckningen måste du sedan redovisa på så sätt att Kungl. biblioteket, Kvinnohistoriska samlingarna, Nationalencyklopedin, Wikipedia respektive Libris blir huvuduppslag i posterna.
9.5. Den viktiga slutkontrollen
När uppsatsen börjar bli färdig finns en rad saker att tänka på. För det första måste du gå tillbaka och kontrollera att du verkligen följt det syfte du presenterade inledningsvis: att du har gjort vad du sagt att du
skulle göra och besvarat dina frågeställningar, att uppsatsen är språkligt korrekt.
Gå igenom styckeindelningen. För långa stycken gör uppsatsen svårläst, men alltför korta stycken på
bara några enstaka rader bör också undvikas eftersom de styckar sönder uppsatsen. Leta korrekturfel, det
vill säga sådana fel som uppstått när du skrivit på datorn: bokstäver som har fallit bort, bytt plats etc. Det är
viktigt inte minst i fråga om alla citat, som måste vara fullständigt korrekt återgivna, men också för att
underlätta för läsaren att ta till sig din text. Kontrollera vidare att referenser samt litteraturförteckning verkligen är korrekta. Tillse också att din layout verkligen stämmer överens med institutionens uppsatsmall.
Oftast upplever man tiden som knapp när man skriver uppsats. Dagarna innan uppsatsen skall vara klar
brukar med andra ord kännas pressande. Men har du ändå möjlighet, lägg gärna uppsatsen åt sidan några
dagar. Det gör att du får distans till vad du skrivit och kan se det med nya, friska ögon. Låt också gärna
någon vän, kurskamrat eller anhörig läsa igenom vad du skrivit. Det brukar vara ett bra sätt att hitta
oklarheter och felaktigheter, både i fråga om innehåll, språk och formalia.
Bilaga 2 är en checklista som du ska använda för att kontrollera att du verkligen utformat din text på
ett korrekt sätt ifråga om layouten och formalian. Här finns både stort och smått som skall kontrolleras.
Listan går du igenom punkt för punkt innan du lämnar in slutversionen av din uppsats. Genom att använda dig av funktionerna “Sök” och “Ersätt” i ordbehandlingsprogrammet kan du ofta korrigera felaktigheter och inkonsekvenser på ett relativt enkelt sätt. En varning dock för kommandot “Ersätt alla”, som
kan ställa till stor skada. Tag för vana att själv alltid aktivt ta ställning till varje ändring som ordbehandlingsprogrammet föreslår.
27
För många förkortningar gör texten svårläst, inte minst om förkortningarna är ovanliga. I checklistan
står därför angivet vilka förkortningar som får användas i uppsatstexten och det är endast de allra vanligaste (såvida du inte även använt ämnesrelaterade specialförkortningar som redovisats i en separat förkortningslista). Det innebär inte att man måste använda förkortningar. Ofta går det alldeles utmärkt att skriva
ut hela ordet.8 Punkter skall användas i förkortningarna men inga mellanslag: m.m., bl.a., etc. Slutligen
bör du också vara medveten om när du skall använda långt, så kallat tankstreck, respektive vanligt kort
bindestreck. Tankstreck används i betydelsen “från och till” (exempel: 19781998, MalmöStockholm,
AÖ). Observera att mellanslag inte skall användas här före och efter tankstrecket. Tankstreck kan också
användas vid inskjutna bisatser (exempel: “Böckerna kan  beroende på vad som passar bäst  placeras
längst fram eller längst bak i lokalen.”). Här används mellanslag före och efter. Vanligt kort bindestreck
används bland annat vid mycket konstruerade sammansättningar (t.ex. IKEA-kök, Historisk-filosofiska
fakulteten)9, sammansatta namn (t.ex. “Ann-Marie”, “Lundgren-Johansson”) och i uttryck som “höst- och
vårterminen” samt “sommaren -08”.
Tankstreck har ingen egen tangent.10 Du hittar detta och andra ovanligare tecken i Word, om du går in under “Infoga→Symbol”. Gå där in under fliken “Symboler” och markera det tecken du vill infoga. Du kan
också skapa egna, personliga kortkommandon för sådana specialtecken du använder ofta. En utmärkt bok
när det gäller just typografiska regler vid sättning av text är Christer Hellmarks Typografisk handbok (4
uppl. 2005). Även om du inte själv har möjlighet att besluta om allt som tas upp där, eftersom vi redan
gjort mallar och givit vissa riktlinjer som du måste följa, så finns i boken en del goda råd och saker som
kan vara bra att känna till.
9.6. Abstract
När uppsatsen är färdig skall du skriva ditt abstract på engelska och förse uppsatsen med svenska och
engelska ämnesord. Denna information skall placeras på insidan av titelbladet. På abstract-sidan skall
information finnas under följande rubriker:
1.
2.
3.
4.
Författare: Här skriver du ditt namn och årtal.
Svensk titel: Här skriver du uppsatsens svenska huvud- och undertitel.
English title: Här skriver du uppsatsens engelska huvud- och undertitel (i kursiv).
Sedan anger du vilken typ av uppsats det rör sig om, samt inom vilket huvudområde den är skriven. Observera att vi benämner en 45 hp masteruppsats “a two-year master’s thesis” medan ett
magisteruppsatsarbete om 30 hp kallas “a one-year master’s thesis”, till exempel så här: “A twoyear master’s thesis in Classical Archaeology and Ancient History, Uppsala University”.
5. Abstract: Här skriver du en sammanfattning av uppsatsen på engelska. Denna bör innehålla
mycket kort vilket syftet med undersökningen var, vilka avgränsningar du haft, vilket källmaterial, vilken teori och metod du använt och vad resultatet blev. Sammantaget får denna text
inte överstiga 2 000 tecken inklusive mellanslag.
6. Svensk abstract
Har du skrivit ditt examensarbete eller din masteruppsats på engelska skall du även översätta ditt abstract
till svenska och redovisa den svenska versionen här, efter den engelska versionen. Om inte, hoppar du över
denna punkt.
7. Skriv ditt namn och din institutions adress i kursiv
8. Keywords in English i kursiv
Observera att abstract och övriga upplysningar bara får ta en (1) sida i anspråk. Om den blir längre måste
du korta ned abstracttexten något. Detta kan inträffa om du skall skriva både engelsk och svensk abstract.
8
Det är också viktigt att påpeka att förkortningar kan förekomma i högre utsträckning i fotnotstext än i den löpande texten.
Observera dock att grundregeln i svenska annars är, att sammansättningar skrivs ihop till ett ord.
10
Ibland gör Word på egen hand om korta bindestreck till tankstreck. Men det blir ofta fel, så kontrollera detta noga.
9
28
10. Ventilering, opposition och seminariedeltagande
Den kursansvariga läraren utser seminarieledare, opponent och tidpunkt för ventileringsseminariet. Vid
ventileringen får dina seminariekamrater och seminarieledaren möjlighet att diskutera uppsatsen med dig,
visa på sådant som är bra och kritisera sådant som uppfattas som mindre bra. Som uppsatsförfattare får du
möjlighet att förtydliga och försvara det du gjort.
Till ventilering av masteruppsatser brukar 45 minuter avsättas och till kandidatuppsatser 30 minuter. Ett
ventileringsseminarium brukar disponeras på följande sätt: ordet går först till uppsatsförfattaren (som i
ventileringssammanhanget kallas respondent), så att denne ges möjlighet till exempel att korrigera eller
förtydliga eventuella fel och oklarheter som har betydelse för förståelsen av uppsatsen.
Sedan går ordet till opponenten som börjar med att ge en kort sammanfattning av uppsatsens disposition och innehåll. Det är lätt att missbedöma den tid detta tar och ägna alldeles för mycket tid åt innehållsgenomgången. Sammanfattningen bör vara av övergripande karaktär och skall inte ta mera än cirka 5
minuter i anspråk. Respondenten bör också ges möjlighet att bekräfta att den är korrekt.
Huvuddelen av seminariet ägnas sedan åt en granskning och diskussion av innehållet i uppsatsen eller examensarbetet. Alla seminariedeltagare skall ha möjlighet att delta i denna diskussion, men det är också
viktigt att opponenten verkligen får möjlighet att redovisa det arbete han eller hon lagt ned på förberedelsen av oppositionen. Opponenten bör inrikta sig på att ta 20–30 minuter i anspråk för sin granskning av
uppsatsen.
Numera gäller att formalia och språk inte skall behandlas i den muntliga oppositionen, mera än i några
korta, övergripande omdömen. Orsaken är att alltför mycket av seminarietiden ofta gått åt till detta. Seminariediskussionen skall omfatta en diskussion med respondenten om bland annat val av teori, källmaterial
och metod, om tolkningar och slutsatser. Opponentens granskning bör sammantaget vara konstruktiv och
bidra till en ordentlig diskussion av ämnet och undersökningens utformning och resultat. Hon eller han
skall kunna lyfta fram uppsatsens styrkor men måste även våga vara kritisk och ge egna tolkningar och
alternativ. Detta är viktigt. Allra sist ger opponenten en samlad bedömning av uppsatsen i mera allmänna
ordalag – dock ej i form av ett “betyg”.
Som respondent måste du i försvaret av din uppsats vara beredd att förklara och motivera varför du
valt att göra som du gjort. Du måste kunna argumentera för dina val, dina tolkningar och din text. Det
finns alltid saker att diskutera och ifrågasätta när det gäller en uppsats – oavsett hur bra den är. Alla uppsatser får kritik.
Seminarieledaren ansvarar för att diskussionen under seminariet förs i en kollegial och konstruktiv
anda. Det är viktigt att du som respondent får en tydlig respons från seminarieledaren på ditt uppsatseller examensarbete. Du skall också få veta direkt om det krävs att uppsatsen kompletteras eller omarbetas
i något avseende innan den kan godkännas (dvs. om du fått en “rest”). Seminarieledaren skall också meddela
dig vilka omarbetningar eller kompletteringar du i så fall måste göra. Däremot skall denne inte meddela dig
ett regelrätt betyg. Beslut om detta fattas senare (se avsnitt 11.1. Betygsättning).
Naturligtvis måste även övriga seminariedeltagare ha förberett sig genom att läsa uppsatsen ordentligt i
förväg. Målet är att vid ventileringsseminariet söka få till stånd en diskussion med författaren där alla i
seminariegruppen deltar. Det är viktigt att understryka att uppsatsventileringen är ett undervisningstillfälle.
Förhoppningsvis skall både de som läst uppsatsen och du som uppsatsförfattare lära er något av seminariediskussionen, som gör att det går lättare nästa gång det är dags att skriva en uppsats. Det kan vara bra att ha
några punkter att utgå ifrån vid läsning av en uppsats eller förberedelser av en opposition. I Bilaga 3 finns
en enkel sådan checklista. Du kan också ta hjälp av Jan Trosts bok Att vara opponent (2002).
En viktig aspekt är att granskningen gäller texten, uppsatsen och inte uppsatsskrivaren. De viktigaste
faktorerna är de textinterna, alltså det som kan ses i själva uppsatsen. Det är avgörande i vilken grad de
finns närvarande: Präglar det kritiska tänkandet hela uppsatsen, eller är det selektivt? Är grundligheten
ojämn? Är formalia delvis väl, delvis dåligt utfört? Är språkbehandlingen genomgående torftig, eller bara
ojämn?
29
Viktiga faktorer
Kritiskt tänkande: Definierat som förmågan att självständigt analysera och värdera källmaterial och
sekundärlitteratur i relation till uppsatsens syfte
Argumentation: Argumenterar författaren för sina hypoteser? Är författaren medveten om konsekvenserna av sina slutsatser? Är argumentationen logisk, d.v.s. undviker den självmotsägelser?
Kongruens mellan avsikt, genomförande, och slutsats: En klar problemformulering, som utan onödiga
exkurser behandlas i huvudtexten och vars lösning klart presenteras som en följd av ens egna resonemang
Logisk disposition: Har författaren disponerat avsnitten i sin text så att de utgör led i en sammanhängande argumentation, utan att något viktigt moment saknas?
Källbehandling: Behärskar författaren sitt källmaterial? Är urvalsprincipen rimlig? Fattas något viktigt?
Presenteras källmaterialet skilt från egna tolkningar?
Akribi: Är referat och faktauppgifter korrekt och noggrant utförda och återgivna?
30
11. Efter ventileringen
11.1. Betygssättningen
Efter att ventileringsseminariet har genomförts samlas lärarkollegiet för betygsmöte. Här ingår handledare
och seminarieledare vid ventileringsseminarierna. Kollegiet går tillsammans igenom examensarbetet,
diskuterar fördelar och nackdelar och kommer gemensamt fram till ett betyg.
Som betyg både på examensarbetsmomentet och på uppsatsmomentet ges Väl godkänd (VG), Godkänd (G) eller Underkänd (U). Naturligtvis spelar kvaliteten på själva uppsatsarbetet den största rollen för
betyget, och här används de inledningsvis redovisade kriterierna.
Det är kursansvarig lärare som ansvarar för att du meddelas betyget. Det är viktigt att understryka att en
uppsats som ges betyget G är en bra uppsats. En uppsats som ges betyget VG är en uppsats som har kvaliteter som bedöms vara utöver det vanliga. G är således det betyg som ges till de allra flesta uppsatser och
examensarbeten. Observera att det är den uppsats och det examensarbete som föreligger vid ventileringen
som utgör underlaget för betygsättningen. Det går inte att efter ventileringen arbeta vidare med en uppsats för att på så sätt höja ett G till ett VG.
Om uppsatsen eller examensarbetet har brister som inneburit att du underkänts, måste du ta en förnyad
kontakt med din handledare för att diskutera igenom projektet och tillsammans med honom eller henne
upprätta en åtgärdsplan för hur du skall arbeta vidare. Uppsatsen måste sedan ventileras på nytt, vid ett
senare tillfälle då ventileringsseminarier arrangeras.
Du som i samband med ventileringen fått veta att du måste genomföra vissa smärre förändringar eller
kompletteringar av din uppsats eller ditt examensarbete för att kunna godkännas, dvs. fått en “rest” som
skall åtgärdas, måste inkomma med en ny version av uppsatsen till seminarieledaren och få klartecken av
denne innan arbetet kan godkännas och inrapporteras. Någon ny ventilering behövs inte.
11.2. Arkivering och publicering
Trots att du av kursansvarig fått beskedet att din uppsats godkänts – eller kanske till och med fått betyget
VG – finns en del saker som måste ske innan inrapportering av betyg kan ske till Uppdok och du officiellt
betraktas som klar med momentet. Även författare till godkända uppsatser brukar behöva göra vissa finputsningar efter seminariet av ett smärre antal korrekturfel eller dylikt, innan uppsatsen kan arkiveras. Är
uppsatsen godkänd får du sköta detta på egen hand och behöver inte visa upp den på nytt.
Också inför arkivering och inrapportering skall du göra om din uppsats (i sin slutgiltiga, reviderade
version) till en pdf-fil. Du skall också själv registrera din uppsats i DiVA, som är en gemensam söktjänst
och ett öppet digitalt arkiv för forskningspublikationer och studentuppsatser producerade vid ett flertal
lärosäten i Sverige och Norge – däribland Uppsala universitet: http://uu.diva-portal.org/. Det är obligatoriskt för alla uppsatsstudenter vid vårt masterprogram att lägga in bibliografiska data i DiVA om sina godkända masteruppsatser och examensarbeten, med uppgifter om författare, titel, ämnesord mm. Häri ingår
även att du skall lägga in hela ditt abstract.
Studenter som vill får även lägga in uppsatsen i fulltext i DiVA, vilket alltså innebär att uppsatsen i sin
helhet publiceras elektroniskt. Från institutionen vill vi också uppmuntra till detta, bland annat eftersom
det anses som en grundläggande etisk princip att forskarsamhället och samhället i övrigt skall kunna ta
del av del av nya forskningsresultat som produceras. Innan din uppsats läggs ut i fulltext i DiVA får du
fylla i ett avtal som innebär att du godkänner publiceringen. Instruktioner för hur du gör finns i DiVA
(Bilaga 8). Avtalet inskränker inte din rätt som författare att använda uppsatsen i andra sammanhang. Om
du av särskilda skäl inte vill lägga ut uppgifter om din uppsats i DiVA, kontakta kursadministratören.
Observera att om uppsatsen inte läggs ut i fulltext kommer den inte att bli sökbar i den stora DiVAportalen eller i Libris uppsatssök. Observera också att godkända masteruppsatser och magisterexamensarbeten räknas som offentliga handlingar enligt Tryckfrihetsförordningen.
31
11.3. Publicering av bildmaterial
Bilder som du använt i din uppsats måste godkännas för publicering av den som äger upphovsrätten till
bilderna. Grundregeln för bildmaterial är precis som för litterära verk att upphovsmannen eller -kvinnan
måste ha varit död i minst 70 år för att bilden fritt skall få publiceras. Har du fått publiceringstillstånd till
en bild som du använt skall detta anges under bilden tillsammans med fotografens eller bildkonstnärens
namn. Observera dock att institutionen inte kan betala för publicering av bildmaterial till din uppsats.
Detta får du som uppsatsförfattare i så fall stå för själv. Om du inte fått publiceringstillstånd för bilderna
du använt måste uppsatsen publiceras i DiVA utan sina bilder.
Vill du veta mera om regler för publicering av bildmaterial finns organisationen BUS, Bildkonst Upphovsrätt i Sverige, som informerar om detta: http://www.bus.se/. Det går att finna en hel del bildmaterial
fritt tillgängligt på webben i Wikipedia commons:
http://commons.wikimedia.org/wiki/Huvudsida.
32
Bilagor
33
Bilaga 1: Utdrag ur kursplaner. Mål och innehåll för
examensarbeten på avancerad nivå, kandidat- och B-uppsatser
Masteruppsatser
Mål
Efter godkänd kurs skall studenten i skrift och tal kunna:
- förmedla och diskutera kvalificerade kunskaper om arkeologi respektive antikens kultur och samhällsliv och humanistisk forskning, samt under handledning kunna genomföra en avgränsad forskningsinsats som behandlar ett arkeologiskt respektive antikvetenskapligt ämne.
Innehåll
Ett självständigt arbete författas där kunskaper från tidigare utbildning inom området tillämpas och utvecklas. Under handledning identifierar kursdeltagaren ett vetenskapligt problem, undersöker detta samt
tolkar och värderar resultaten i skriftlig form. Det vetenskapliga slutresultatet diskuteras muntligt i seminarieform.
Undervisning
Undervisning ges i form av föreläsningar, seminarier och/eller handledning i grupp eller individuellt.
Kursdeltagare äger inte rätt till handledning efter kursperioden. Arbetet redovisas i form av en vetenskaplig uppsats som ventileras vid ett seminarium. Handledning på engelska kan förekomma.
Examination
Examensarbetet betygsätts av handledare, examinator och kursansvarig lärare i samråd med opponent.
Examination på engelska kan förekomma.
Kandidatuppsatser
Antikens kultur och samhällsliv
Mål
Efter godkänd kurs skall studenten i skrift och tal kunna:
- självständigt bearbeta och analysera arkeologiskt, konsthistoriskt eller historiskt källmaterial, dokumenterat genom en vetenskaplig uppsats
- utföra ämnesrelaterade informationssökningar, kritiskt analysera, bearbeta och sammanställa informationen samt i tal och skrift kommunicera denna
- ge och ta konstruktiv kritik i ett vetenskapligt samtal
Innehåll
Momentet innebär författandet av en vetenskapligt dokumenterad uppsats under handledning. Uppsatsen
skall innefatta en självständigt identifierad och avgränsad problemställning, en kritisk bearbetning och
diskussion av ett källmaterial samt en diskussion av vetenskapsteoretiska och vetenskapskritiska aspekter.
34
Arkeologi
Mål
Efter godkänd kurs skall studenten i skrift och tal kunna:
- utföra ämnesrelaterade informationssökningar, kritiskt analysera, bearbeta och sammanställa informationen samt i tal och skrift kommunicera denna
- självständigt analysera och behandla en arkeologisk problematik eller ett arkeologiskt källmaterial,
dokumenterat genom en vetenskaplig uppsats
- ge och ta konstruktiv kritik i ett vetenskapligt samtal
Innehåll
Momentet innebär författandet av en vetenskapligt dokumenterad uppsats under handledning. Uppsatsen
skall innefatta en självständig problemdiskussion, en kritisk bearbetning av ett källmaterial och/ eller en
diskussion av vetenskapsteoretiska och vetenskapskritiska aspekter
Egyptologi
Mål
Efter godkänd kurs skall studenten i skrift och tal kunna:
- Självständigt bearbeta och analysera språkligt, historiskt eller arkeologiskt, källmaterial, dokumenterat genom en vetenskaplig uppsats
- Utföra ämnesrelaterade informationssökningar, kritiskt analysera, bearbeta och sammanställa informationen samt i tal och skrift kommunicera denna
- Ge och ta konstruktiv kritik i ett vetenskapligt samtal
Innehåll
Momentet innebär författandet av en vetenskapligt dokumenterad uppsats under handledning. Uppsatsen
skall innefatta en självständigt identifierad och avgränsad problemställning, en kritisk bearbetning och
diskussion av ett källmaterial samt en diskussion av vetenskapsteoretiska och vetenskapskritiska aspekter.
B-uppsats
Mål
Efter godkänd kurs skall studenten i skrift och tal kunna:
- välja, sammanställa och diskutera ett urval antikvetenskapliga publikationer och därav forma en tematiskt sammanhållen uppsats med god läsbarhet
- grunderna i det vetenskapliga skrivandet vad gäller akribi och källhänvisningar
Innehåll
Momentet innebär författandet av en vetenskapligt dokumenterad uppsats under handledning om ca 12-15
sidor med historisk, arkeologisk eller konstvetenskaplig inriktning baserad på en mindre sammanställning
av antikvetenskapligt källmaterial eller litteratur. Bibliotekskunskap med litteratursökning i digitala arkiv
ingår i samarbete med bibliotekets personal.
35
Bilaga 2: Checklista för uppsatsskribenter
Börja med att tillse att du har de så kallade hjälptecknen synliga. Det gör du i Word genom att klicka på
rutan med stycke-symbolen (¶) i verktygsfältet. När hjälptecknen är synliga skall du se en punkt mitt på
raden för varje mellanslag och ett stycketecken i slutet på varje stycke.

Gå igenom hela uppsatsen och kontrollera alla dina rubriker, så att rubriknivåerna är rätt.

Kontrollera att titelbladet blivit korrekt.

Kontrollera så att textstyckena närmast efter rubriker alltid saknar indrag i första raden.

Kontrollera att brödtextstycken som inte kommer direkt efter en rubrik verkligen har indrag i första
raden.

Kontrollera att alla citat på ca tre rader eller mera har brutits ut ur den löpande texten.

Kontrollera att alla figurer har en källhänvisning i illustrationsförteckningen.

Kontrollera att textstyckena närmast efter uppräkningar, tabeller, figurer och utbrutna citat inte har
indrag i första raden.

Kontrollera att du ställt upp litteraturförteckningen korrekt med rubriker i rätt rubriknivåer

Kontrollera att alla citat som står i den löpande texten har citattecken före och efter. (Om det
finns citattecken inne i själva citatet, så skall de skrivas som enkla citattecken.)

Kontrollera att alla utbrutna citat inte har citattecken.

Kontrollera att alla citattecken verkligen ser ut på rätt sätt: “ “.

Kontrollera att du avaktiverat alla länkar till webbsidor. Ställ dig på länken, högerklicka och
välj sedan “Ta bort hyperlänk”. Alternativt måla texten och tryck sedan ctrl + mellanslag.
Kontrollera att alla titlar på böcker, tidningar och tidskrifter har skrivits med kursiv i:

löpande text.

fotnoter.

litteraturförteckning.
Kontrollera att alla titlar på uppsatser, artiklar, noveller, essäer, dikter etc. vilka har gemensamt
att de ingår i ett större verk inte skrivits med kursiv utan istället fått enkla citattecken före och
efter i:

löpande text.

fotnoter.

litteraturförteckning.
Kontrollera att du skrivit riktiga tankstreck när sådana skall användas (de är något längre än
vanliga bindestreck):

vid betydelsen “från och till” (ex: StockholmMalmö, 19581973, AÖ). Här används inte
mellanslag före och efter.

vid så kallade inskjutna bisatser (ex: Jag vill  om det är OK för dig  helst gå på den tidiga
bioföreställningen.) Här används alltid mellanslag före och efter tankstrecket.
36
Kontrollera att du skrivit vanliga bindestreck när sådana skall användas:

i sammansatta namn (ex: Ann-Marie, Andersson-Bergström).

i uttryck som till exempel: höst- och vårterminen, sommaren -09.

Kontrollera att alla referenser utformats på ett korrekt och konsekvent sätt och att du fått med
alla uppgifter.

Kontrollera att du verkligen fått med allt använt material i litteraturförteckningen.

Kontrollera att du utformat alla poster i din litteraturförteckning på ett korrekt och konsekvent
sätt och att du fått med alla uppgifter som skall finnas.

Kontrollera att dina eventuella tabeller, diagram och andra figurer numrerats, fått en text som
tydligt talar om vad de visar samt en källhänvisning i illustrationsförteckningen.

Kontrollera att du numrerat alla dina eventuella bilagor och försett dem med en rubrik så att de
syns i innehållsförteckningen.
Grundprincipen är som nämnts att du skall undvika ningar eftersom de gör texten svårförståelig. Framförallt gäller att du skall vara restriktiv i själva brödtexten. Många gånger är det bättre att skriva ut hela förkortningen. I fotnoterna kan du vara lite generösare med förkortningar. Kontrollera så att du gjort på rätt
sätt och på samma sätt överallt. Vi tillämpar punkter vid förkortningar. Om du inte gjort det, kan du använda dig av “sök”- och “ersätt”-funktionerna i ordbehandlingsprogrammet för att ändra. Om du använt
specialförkortningar som har en direkt koppling just till din uppsats: kontrollera att du varit konsekvent
och inte gjort på olika sätt på olika ställen. Gör en förkortningslista som bifogas i uppsatsen och använd
den som checklista.

Kontrollera att du inte har några dubbla mellanslag (använd “sök”- och “ersätt”-funktionerna i
ordbehandlingsprogrammet).

Kontrollera att du inte har omotiverade mellanslag i slutet av stycken (de kan orsaka problem vid
rad- och sidbrytningar).

Kontrollera att du inte har tomma styckemarkeringar mellan stycken, före och efter rubriker e.dyl. De
åstadkommer omotiverat mycket luft i texten och kan också innebära problem vid sidombrytningar.

Kontrollera att du inte har något mellanslag före notsiffrorna i själva uppsatstexten.

Kontrollera att du satt ut punkt i slutet av noterna och efter varje post i litteraturförteckningen.
Allra sist:

Gå igenom alla avstavningar.

Kontrollera sidombrytningen och tillse att alla tabeller och andra figurer hamnar i sin helhet på en
och samma sida.

Kontrollera att sidhänvisningar i eventuella bildförteckningar eller förteckningar över figurer är
korrekta.

Uppdatera innehållsförteckningen och kontrollera att rubriker och sidnummer stämmer.
37
Bilaga 3: Checklista för opponenter och läsare
Listan nedan är tänkt att fungera som ett stöd vid läsning av färdiga uppsatser och vid föreberedelse av
opposition. Här finns förslag på vad som kan vara bra att titta närmare på för att se hur väl författaren
lyckats genomföra sitt uppsatsprojekt.
Problemformulering
 Övergripande problemformulering, syfte
 Frågeställningar
Forskningsanknytning
 Inledande redovisning av tidigare forskning
 Återkoppling till tidigare forskning i analysen
Teori


Val av teoretiskt angreppssätt
Förmåga att tillämpa teorin på empirin
Metod


Metodval och avgränsningar
Val av källmaterial och källbehandling
Genomförande och slutsatser
 Disposition
 Koppling syfte-empiri-analys
 Uppnådda syften och besvarade frågeställningar
 Förmåga att hålla den “röda tråden” tydlig
 Förmåga att dra tydliga och relevanta slutsatser
Språklig utformning och formalia
 Akribi (dvs. noggrannhet och exakthet) i t.ex. referenshantering och citering
 Språkbehandling
Svårighetsgrad
 Arbetsinsats
 Ämnets svårighetsgrad och originalitet
 Självständighet
38
Bilaga 4. Kriterier för bedömning av examensarbeten
11
Textinterna faktorer
De viktigaste faktorerna är de textinterna, alltså det som kan ses i själva uppsatsen. För samtliga dessa
gäller för betygssättning att det är avgörande i vilken grad de finns närvarande i uppsatsen. Präglar det
kritiska tänkandet hela uppsatsen, eller är det selektivt? Är grundligheten ojämn? Är formalia delvis väl,
delvis dåligt utfört? Är språkbehandlingen genomgående torftig, eller bara ojämn? Den bedömningen är
svår att formalisera.
Nödvändiga faktorer
Ett gott genomförande av följande sex faktorer måste betraktas som nödvändiga för ett VG. Är en enda av
dem svagt utförd räcker det för att inte ge VG.
Kritiskt tänkande
Definierat som förmågan att självständigt analysera och värdera källmaterial och sekundärlitteratur i relation till uppsatsens syfte.
Argumentation
Argumenterar förf. för sina hypoteser? Är förf. medveten om konsekvenserna av sina slutsatser? Är argumentationen logisk, d.v.s. undviker den självmotsägelser?
Kongruens mellan avsikt, genomförande, och slutsats
En klar problemformulering, som utan onödiga exkurser behandlas i huvudtexten och vars lösning klart
presenteras som en följd av ens egna resonemang.
Logisk disposition
Har författaren disponerat avsnitten i sin text så att de utgör led i en sammanhängande argumentation,
utan att något viktigt moment saknas?
Källbehandling
Behärskar förf. sitt källmaterial? Är urvalsprincipen rimlig? Fattas något viktigt? Presenteras källmaterialet skilt från egna tolkningar?
Akribi
Är referat och faktauppgifter korrekt och noggrant utförda och återgivna?
Viktiga faktorer
Följande faktorer är viktiga för ett VG, men om samtliga de ovan nämnda nödvändiga faktorerna finns
med, kan man överväga ett VG, även om de viktiga faktorerna är ojämnt genomförda. Detta kan motiveras med att tidspress och annat kan lägga hinder i vägen för en fullständig grundlighet eller djup kunskap
om forskningsläget. Språk och formalia, liksom illustrationsmaterial, är mycket viktiga, men om förf.
behärskar de nödvändiga faktorerna, kan språkliga slarvfel, haltande formalia och halvbra illustrationer
tolereras. Om däremot språkbehandling och formalia allvarligt försvårar eller förvanskar förståelsen, om
genomförandet alltså inte är ojämnt utan genomgående dåligt, bör ett VG inte kunna komma ifråga.
Grundlighet
Har författaren ägnat alla uppsatsens delar tillräckligt stor uppmärksamhet?
11
Denna bilaga är skriven av Mats Cullhed.
39
Forskningsläget
Verkar författaren ha en god bild av sekundärlitteraturens viktigaste titlar på området? Dokumenteras
denna kunskap genom referenser? Skiljs referat av sekundärlitteraturen tydligt i texten från egna åsikter?
Språk
Är språket grammatiskt korrekt, formuleringarna så klara och precisa som möjligt, stilnivån lämplig?
Formalia
Behärskar förf. formalia, dvs. referenssystem och bibliografiska konventioner? Har förf. följt de regler
och konventioner som gäller för den typografiska utformningen av uppsatserna vid institutionen?
Bildmaterial
Har författaren använt sig av bilder, diagram, tabeller etc. där detta är relevant och underlättar förståelsen,
och är materialet väl valt och utfört?
Textexterna faktorer
Textexterna faktorer är kända för respektive handledare. Examinerande lärare betygsätter inte bara den
färdiga uppsatsen utan också studentens arbete. Dessa faktorer är sekundära i förhållande till de textinterna faktorerna. Detta innebär att genomförda textexterna faktorer inte räcker för att nå upp till ett godkänt
eller väl godkänt betyg, det är de textinterna faktorerna som avgör betyget. Däremot kan de textexterna
faktorerna påverka ett betyg negativt så det blir lägre.
Självständighet
Är den färdiga uppsatsen resultatet av ett självständigt arbete, där författaren själv kunnat definiera problem i ämnet och i sitt arbete, och försökt hitta lösningar på dem (givetvis tillsammans med handledare),
eller har handledaren även i slutskedet av arbetet måst uppmärksamma författaren, kanske inte för första
gången, även på elementära problem?
Tidsfaktor
Har uppsatsen skrivits inom de tidsramar som satts upp (med hänsyn tagen till speciella omständigheter,
som t.ex. sjukdom, utrikes fältstudier, svårigheter att få fram material etc.). Tar studenten, utan att speciella omständigheter föreligger, längre tid på sig än de tidsramar som är satta för momentet/kursen så kan
betyget VG inte uppnås.
Progression genom grund- och avancerad nivå
Förmågan att författa vetenskaplig text övas under grundutbildningen så att graden av medvetenhet och
beaktande av de ovan beskrivna faktorerna ökar hos författaren. Övning ger färdighet, kort uttryckt. Det
finns alltså en förväntad progression i författarens färdigheter och detta avspelas också i den examinerande lärarens förväntningar på uppsatsen på olika nivåer:
B-nivå
Ett skriftligt arbete på fortsättningsnivå (B-nivå) skall vara en övning i att kunna excerpera uppgifter ur
skilda vetenskapliga publikationer och därav forma en tematiskt sammanhållen framställning med god
läsbarhet, samt vara en övning i formalia.
Kandidatnivå
Examensarbetet på kandidatnivå skall vara en övning i att, i någon mån självständigt, problematisera och
analysera en vetenskaplig tanke eller idé och redovisa en vetenskaplig argumentation. Uppsatsen skall
vara en övning i publiceringspraxis och ha god läsbarhet.
Magisternivå = 1-årig master
Examensarbetet på magisternivå skall redovisa en självständigt genomförd vetenskaplig problematisering
och analys av ett, i samråd med handledaren utvalt, teoretiskt eller empiriskt inriktat forskningsämne.
40
Uppsatsen skall redovisa ett resultat som är möjligt att granska och pröva. Den skall vara felfri i formellt
avseende och ha god läsbarbet.
Masternivå = 2-årig master
Examensarbetet på masternivå skall redovisa en helt självständigt problematiserad och genomförd forskningsuppgift som lett till ett definierat huvudresultat. Uppsatsen skall hålla en sådan vetenskaplig teoretisk och metodisk kvalitet och ha sådan akribi, att den i en reviderad version skall kunna förväntas bli
antagen till tryckning i en peer-reviewtidskrift. Den skall i formellt avseende hålla internationell standard
och ha god läsbarhet.
41
Bilaga 5: Speciella riktlinjer för uppsatser inom Arkeologi
Litteraturhänvisningar inom ämnet arkeologi görs i enlighet med Harvardsystemet. Harvardsystemet användes vid Harvard University första gången 1881 och är sedan länge det rådande systemet för hantering
av referenser inom naturvetenskapen som utarbetades vid biblioteket i Harvard för en del år sedan. Det är
förebilden för referenssystemet i institutionens tidskrift Tor och övriga publikationsserier som OPIA och
AUN. Idag kan systemet förenklas med tanke på att merparten av litteratursökningen idag görs i databaser
med effektiva sökmöjligheter baserade på författarnamn och boktitlar. Huvudregeln är dock att referensen
skall möjliggöra för läsaren att hitta de refererade arbetena i normala bibliotek.
Grundtanken i systemet är att hänvisningen är en förkortning av ett arbete i litteraturlistan och att den
placeras inom parentes i texten. Det tillgår så att man anger författarens namn, publikationens tryckår och
eventuellt sidhänvisning. Till exempel (Brönsted 1966: 79‒80). Observera att det är tryckåret som anges,
aldrig och en tidskrifts årtalsbeteckning som kan vara ett annat än tryckåret. Observera också att sidhänvisningen kan sättas antingen som sidorna efter ett kolon som ovan eller på följande sätt (Brönsted 1966,
s. 79‒80). Var bara konsekvent genom hela uppsatsen.
Vill man hänvisa till flera författares verk anges dessa i en i sammanhanget logisk följd (vanligen i
bokstavsordning eller efter tryckår), skild åt av ett semikolon. Till exempel (Johansson 1962; 255;
Brönsted 1966: 154). För verk med fler än en författare skrivs vanligen: (Andersson et al. 1983: 7). Om
där finns två författare skrivs (Knutsson & Melchert 1997: 38).
För referens till mer än en sida skrivs: (Moltke 1988: 88f) vilket betyder en sida och nästföljande.
(Moltke 1988: 88ff) vilket betyder en sida och framåt. I det senare fallet får man inte tänja textreferensen
hur långt som helst. Fem sidor har föreslagits som rimligt.
Källtexter (se nedan) med översättare och utgivare anges som originaltextens författare som då kan
vara utan årtal till exempel (Frontinus, preface) eller (Plinius 34.47) där det respektive anges kapitel och
verser.
Var och hur placeras hänvisning i texten?
Hänvisningen placeras givetvis så att det framgår vad som är ditt eget bidrag och vad som är den refererade författarens. Om du placerar hänvisningen inne i ett stycke och hänvisar till ett kortare stycke i en
annan text, placeras parentesen inne i meningen (Knutsson 1998: 32). Dvs. punkten placeras efter parentesen. Om du refererar till ett större parti i en annan text och placerar referensen i slutet av ett stycke, sätt
parentesen efter punkten. (Knutsson 1998: 32).
Litteraturlistan
Denna uppställs efter författarnas efternamn, alla, oavsett publikationens art, i alfabetisk ordning. När fler
verk av samma författare används, placeras dessa i kronologisk ordning. Därefter anges initialer (att
skriva ut förnamn är sympatiskt men inte nödvändigt), tryckår, arbetets titel. Om arbetet ingår i en tidskrift (eller annat samlingsverk) anges därefter denna med årgångsbeteckning och vilka sidor som ifrågavarande arbete omfattar. För monografier anges förlag och förlagsort (OBS, ibland är tryckorten och förlagsorten olika, ange då förlagsorten). Även bokens underrubriker bör anges.
Angående bruket att kursivera verkets huvudord: för tidskrifter tidskriftens namn, för monografier således titeln, har vi på institutionen bestämt att detta inte är nödvändigt. Det görs dock vid publikationen av
många tidskrifter och bokserier. Ni får således gärna göra det, men det är inget krav. Huvudsaken i detta
fall är att ni är konsekventa genom hela er litteraturlista.
Exempel på monografi
Serning, I., 1966. Dalarnas järnålder. Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitetsakademien. Stockholm.
Verk i monografiserie kan skrivas som en tidskriftsserie men utan sidor:
42
Hulthén, B. & Welinder, S., 1981. A Stone Age Economy. Theses and Papers in North-European Archaeology 11.
Exempel på tidskriftsartikel
Gråben, U., 1965. Forntida vargkult I Västergötland. Fornivraren 1964-1965: 170‒188.
Tidskrifter utmärks även med volymnummer. Vanligen sätter man inte ut häftet, eftersom vetenskapliga
artiklar har löpande sidnumrering. Därför är volymen, årgången det intressanta. Ofta ser man dock även
häftet angett som här nedan.
Hayden, B., 1998. Practical and Prestige Technologies: The Evolution of Material Systems. Journal of Archaeological Method and Theory. Vol. 5. No. 1: 1‒53.
Exempel på artikel i annat samlingsverk
Olsson, E. & Åkerlund, A., 1987. Stenåldersundersökningar i östra mellansverige. I: Andrae, T, Hasselmo, M. &
Lamm, K. (red.). 7000 år på 20 år. Arkeologiska undersökningar i Mellansverige. Riksantikvarieämbetet,
Stockholm: 9‒40.
Här ser vi exempel på utgivare eller redaktörer av samlingsverk. Man tillfogar således förkortningen I: på
svenska och In: före redaktörens/redaktörernas namn, samt förkortningen (red.) eller på engelska
(ed./eds.) efter redaktörens/redaktörernas namn.
Hallgren, F., 2002. My place or yours? In: Larsson, L., Kindgren, H., Knutsson, K., Loeffler, D. & Åkerlund, A.
(Eds.). Mesolithic on the Move. Oxbow books. Oxford: 105‒118.
Exempel på hänvisning till skriftlig (antik) källa
Frontinus=Frontinus. The stratagems and the aqueducts of Rome. E. Bennett (trans.), M. B. McElwain (ed.). Loeb
Classical Library, London 1949.
Här anges den berörde skriftställaren först varefter översättaren namnges. Därefter i detta fall redaktören
för den skriftserie som gett ut översättningen.
Exempel på hänvisning till internet
Idag finner man texter i allt högre grad på nätet. Detta är ett exempel på en referens till en sådan text.
Kessler, J. J., 1996. Giordano Bruno. The forgotten philosopher. Fil på The Secular Web=http://freethought
Tamu.edu/library/historical/john_kessler/giordano-bruno.html (Papperskopia bilagd Arkeologiska institutionens
arkivexemplar). (2014-10-26).
Exempel på hänvisning till muntlig källa
Det finns tillfällen då det man skriver har sitt ursprung i en intervju eller i en muntligt framförd upplysning från någon. Här måste också referenser göras, både inne i texten och som en not i anslutning till litteraturlistan:
Not 1. Pelle Knutsson (muntligen)
Ytterligare regler att tänka på när man skriver litteraturförteckningar
Ska det vara stor eller liten bokstav i engelska titlar? Enklast och nu accepterat är att man skriver dessa
som i vanlig löpande text. Med andra ord skall bok- och artikeltitlar, även på engelska anges utan stora
initialbokstäver på orden annat än där så är vanligt i löpande text, till exempel namn. Tyska språket behåller förstås sina stora initialer på substantiv.
Skiljetecken i posterna: Huvud- och undertitel skiljs åt med skiljetecken även om sådant inte står på titelbladet. Punkt är vanligast i svenska litteraturförteckningar. I engelska förteckningar använder man ofta
kolon. Som skiljetecken mellan de löpande delarna i en post används komma och hela posten avslutas
med punkt. Skiljetecken skall inte understrykas eller kursiveras.
Förkortningar: För vissa vanliga tidskrifter och serier finns standardiserade förkortningar som skall användas.
43
Utgrävningsrapporter: Om du skall hänvisa till utgrävningsrapporter och andra standardverk kan du använda de förkortningar som är vanliga i litteraturen, t.ex. Asine I för O. Frödin & A.W. Persson, Asine.
Results of the Swedish excavations, 1922–1930, Stockholm 1938. Noten blir då t.ex. Asine I, 14–21.
Förlag: Angivelser av förlagsnamn är speciellt vanligt i anglosaxiska litteraturförteckningar, men förekommer normalt inte.
44
Bilaga 6: Speciella riktlinjer för uppsatser inom
Antikens kultur och samhällsliv
Förkortningar
Förkortningar av litteratur och tidskrifter bör följa de som rekommenderas av AJA 104, 2000, 10-24, eller
senare. Denna lista finns även på www.ajaonline.org. Detta bör även anges på lämpligt ställe. Använd
följande bruk när det gäller de svenska skriftserierna:
ActaAth-4°,
ActaAth-8°,
ActaRom-4°,
ActaRom-8°,
Skrifter utgivna av Svenska institutet i Athen, kvartoserien
Skrifter utgivna av Svenska institutet i Athen, oktavserien
Skrifter utgivna av Svenska institutet i Rom, kvartoserien
Skrifter utgivna av Svenska institutet i Rom, oktavserien
Förkortningar av antika författare behöver normalt ingen förklaring. Följ bruket i Oxford Classical Dictionary, eds. S. Hornblower & A. Spawforth, Oxford 19963. Men krångla inte till det: om man har få sådana hänvisningar, är ofta lika enkelt att skriva ut hela namnet och titel på författaren och verket.
Litteraturförteckning
Litteraturförteckningen skall följa det system för litteraturförteckning och litteraturhänvisning, som gäller
för skrifter utgivna av Publikationsnämnden för de svenska instituten i Rom och Athen, www.ecsi.se. Det
beror på att detta system, som används i institutens skriftserier och i tidskriften Opuscula. Annual of the
Swedish Institutes at Athens and Rome är väl inarbetat och något som svenska författare av vetenskapliga
artiklar alltid kommer att stöta på. Noterna utformas, liksom i Harvardsystemet, med författarens efternamn, tryckår och sidhänvisningar. Alla verk som man hänvisar till samlas i en alfabetisk litteraturlista i
slutet av uppsatsen. Det är därför bra att se på den senaste volymen av Opuscula, där systemet används,
för att få hjälp med att utforma sina egna hänvisningar och litteraturförteckningen. För en fullständig presentation av reglerna, se “Guide for contributors” i Bilaga 7, eller på http://www.ecsi.se/guidescontributors.
Noternas utformning
En litteraturhänvisning i en fotnot består av författarens efternamn, tryckår och sidhänvisningar. Noten
avslutas med punkt. Allmänt gäller att
 Om två författare har samma efternamn sätter man alltid ut initialer i förkortningarna.
 Om ett verk har två författare skiljs de vanligen med &-tecken.
 Om ett verk har fler än tre författare använder man det första namnet, följt av “et al.”. I litteraturförteckningen skrivs alla namnen ut.
 Har man flera referenser inom samma not, skiljs de åt genom semikolon.
 Om en författare har flera verk från samma år skiljer man dem åt genom bokstäver, t.ex.
Åström 1998a, Åström 1998b etc.
 I hänvisningar till antika författare anges alltid textställets numrering.
Exempel i en tänkt not 18:
18
Furumark 1960, 18f.; Meiggs 1972, 275; Demakopoulou et al. 1996, 20–25; Gallet de Santerre & Tréheux 1947/48, 148–154.
Litteraturförteckningens utformning
I litteraturförteckningen står fullständiga hänvisningar, med angivande av första–sista sidan på artiklarna.
Notera att listan ordnas alfabetiskt, vilket betyder att den första författaren i varje hänvisning står med
initialen efter efternamnet. Observera här också att den första artikeln i exemplet nedan skulle anges som
Demakopoulou et al. 1996 i noten, men har alla sina fyra författare uppräknade i litteraturförteckningen:
45
Artikel i tidskrift
Demakopoulou, K., N. Divari-Valakou, P. Åström & G. Walberg 1996. ‘Excavations in Midea 1994’, OpAth 21,
13–32.
Artikel i tidskrift
Pakkanen, P. 2011. ‘Is it possible to believe in a syncretistic god? A discussion on conceptual and contextual aspects
of Hellenistic syncretism’, OpAthRom 4, 125–141.
Monografi, i numrerad serie
Ahlberg, G. 1971. Prothesis and ekphora in Greek Geometric art (SIMA, 32), Göteborg.
Editerad volym
Wallensten, J. & M. Haysom, eds. 2011. Current approaches to religion in ancient Greece. Papers presented at a
symposium at the Swedish Institute at Athens, 17–19 April 2008 (ActaAth-8º), Stockholm.
Artikel i editerad voly
Caskey, M.E. 1990. ‘Thoughts on Early Bronze Age hearths’, in Celebrations of death and divinity in the Bronze
Age Argolid. Proceedings of the Sixth International Symposium at the Swedish Institute at Athens (ActaAth-4º,
40), eds. R. Hägg & G.C. Nordquist, Stockholm, 13–20.
Artikel i samlingsvolym
Voigtländer, W. 1973. ‘Zur Chronologie der spätmykenischen Burgen in Tiryns’, in Tiryns VI, Mainz, 241–266.
I litteraturförteckningen står normalt antika källor för sig, före de moderna, t.ex. under rubriken “Antika
källor”. Notera att volymnummer inte skall kursiveras, inte heller skiljetecken.
Ytterligare regler att tänka på när man skriver litteraturförteckningar
Ska det vara stor eller liten bokstav i engelska titlar? Enklast och nu accepterat är att man skriver dessa
som i vanlig löpande text. Med andra ord skall bok- och artikeltitlar, även på engelska anges utan stora
initialbokstäver på orden annat än där så är vanligt i löpande text, t.ex. namn. Tyska språket behåller förstås sina stora initialer på substantiv.
Skiljetecken i posterna: Huvud- och undertitel skiljs åt med skiljetecken även om sådant inte står på titelbladet. Punkt är vanligast i svenska litteraturförteckningar. I engelska förteckningar använder man ofta
kolon. Som skiljetecken mellan de löpande delarna i en post används komma och hela posten avslutas
med punkt. Skiljetecken skall inte understrykas eller kursiveras.
Förkortningar: För vissa vanliga tidskrifter och serier finns standardiserade förkortningar som skall användas. De finns tillgängliga via följande länk: http://www.ajaonline.org/submissions/abbreviations. Förkortningar förkortas liksom hela tidskriftsnamn och förkortningen för Opuscula är OpAthRom.
Utgrävningsrapporter: Om du skall hänvisa till utgrävningsrapporter och andra standardverk kan du använda de förkortningar som är vanliga i litteraturen, t.ex. Asine I för O. Frödin & A.W. Persson, Asine.
Results of the Swedish excavations, 1922–1930, Stockholm 1938. Noten blir då t.ex. Asine I, 14–21.
Förlag: Angivelser av förlagsnamn är speciellt vanligt i anglosaxiska litteraturförteckningar, men förekommer normalt inte, eller i alla fall mer sällan, i svenska och inte i Opuscula.
46
Bilaga 7: The Editorial Committee of the Swedish Institutes at
Athens and Rome. Guide for contributors
A. Peer review process
1. Submitted manuscripts are reviewed in two steps. A member of the Editorial Committee reads the
manuscript to ensure that all minimum criteria are met and that it follows the guidelines for submissions.
The manuscript is thereafter sent to two or more external reviewer(s). Based on the comments and recommendations by the reviewer(s), the Committee either accepts, accepts after modifications, or rejects the
manuscript for publication.
2. The Editorial Committee employs a double blind process (to the extent that this is possible), i.e. both
author and reviewer remain anonymous to the other party. All authors are encouraged to make every effort to uphold the anonymity in the text.
3. When an article or a monograph has been accepted for publication, the author will be provided with the
review report(s) and asked to submit a revised version of the manuscript.
B. Initial submission
A complete copy of the manuscript should be sent electronically (preferably by e-mail) to the Secretary of
the Editorial Committee (secretary@ecsi.se, for postal address, see www.ecsi.se). The submission should
include:
1. A title page with the title of the manuscript as well as the name of author(s) (if more than one author,
the corresponding author should be indicated), preferably academic affiliation, and full address details
with e-mail address. The date on which the manuscript was finished may be given here.
2. An abstract of 150 to 200 words in English.
3. One Word-file with the main text, including footnotes, bibliography and lists of tables and figures.
4. A document (.doc, .pdf, .ppt) with good quality copies of all tables and figures, numbered and set in
roughly the intended size for publication. Separate high resolution picture-files should not be sent at this
time.
C. Revised submission
When a manuscript is accepted for publication, a revised version should be submitted, taking into consideration the comments from the external reviewer(s). The revised submission should conform to the guidelines given below and include:
1. A cover letter indicating the author’s response to the review comments, and the changes made in the
manuscript.
2. A title page (see B above).
3. An abstract in English.
4. One Word-file with the main text, including footnotes, bibliography and lists of tables and figures.
5. Illustrations. At this time, the author should submit high-quality TIFF files, following the guidelines for
illustrations given below (E). The illustrations should be numbered consecutively as 01, 02, 03 etc. Tables
should be submitted in Excel or Word format and be clearly numbered.
D. Presentation of manuscripts
1. Manuscripts may be written in English, French, German or Italian. The following rules have been formulated for manuscripts in English, but should also be followed as far as possible for manuscripts in the
other languages.
2. All pages should be numbered consecutively throughout the text.
47
3. Footnotes should be numbered in one series and formatted according to the style of reference given
below (F). The first footnote containing acknowledgements, special abbreviations, etc., should be referenced by an asterisk at the end of the abstract.
4. Cross-references using page numbers should be avoided.
5. Tables must be numbered in one series as Tables, all other illustrations in another series as Figures (not
Plates, since they will normally appear in the text and not on separate plates). References to illustrations
and tables should be called out consecutively in the text (e.g. Fig. 1 is called out before Fig. 2, etc., Fig.
2a is called out before Fig. 2b, etc.), normally within parentheses, thus: (Fig. 3) or (Table 1), capitalized
and italicized.
6. Greek text should be set with one standard Greek Unicode font, e.g. the New Athena Unicode font for
Greek (free to download from http://apagreekkeys.org/NAUdownload.html).
7. Inscriptions should be bracketed according to the “Leiden system”, as used in standard epigraphical
publications.
8. A complete copy of the final manuscript should be retained by the author.
9. A manuscript which does not comply with these rules may be returned to the author for revision.
10. As a rule, the author will be sent only the galley proofs for correction. Only printer’s errors should be
corrected and no textual changes or additions made. Any such changes may render the author liable for
the incurred costs.
11. The author of a manuscript published in Opuscula will receive a PDF file of the article free of charge.
The author(s) of a monograph will receive 25 copies of the book free of charge. The editor(s) of a multiauthored volume will receive 25 copies of the book free of charge to be distributed as he/she sees fit
among the authors of the individual articles. Each author of an individual article in a multi-authored volume will also receive a PDF file of his/her article free of charge.
E. Illustrations
1. The following guidelines apply for the revised submission.
2. Illustrations, i.e. line drawings, photographs, maps, charts and diagrams, should be submitted in digital
form. Digital images must be scanned in 300 ppi (grayscale or colour) or 600 ppi (bitmap) and be submitted in TIFF format, in the size they are to be published. JPEGs are not recommended. The TIFF files
should be labelled 01, 02, 03 etc. The size of the illustrations should follow the type area; for Opuscula
and 4° volumes: 80 × 220mm (one-column width) or 170 × 220mm (page width); for 8° volumes: 130 ×
190mm.
3. There must be a complete list of figures and tables. The scales of drawings, as well as the scales and
the orientation of maps and plans must be indicated (normally North should be upwards).
4. Illustrations must be prepared in such a way that no retouching whatsoever is needed.
5. In cases in which the layout of the illustrations is complicated, the author should contact the editor
before completing the manuscript.
6. It is the author’s responsibility to obtain permission to reproduce any material protected by copyright.
The author must sign and submit the Author’s Warranty and Copyright Assignment Form before the
manuscript is published.
F. Style of references
Ancient works
1. Abbreviations for ancient authors and works should follow the list given in The Oxford Classical Dic3
tionary, eds. S. Hornblower & A. Spawforth, Oxford 1996 , xxix–liv. The abbreviations used by Liddell,
Scott & Jones, A Greek-English lexicon, Oxford 19409, or by L’année philologique should be avoided
because of their brevity.
Examples:
Arist. Metaph. 1000a18–26.
Hom. Od. 2.314–317.
Thuc. 6.71.2; 7.14.3–4.
Themistius Orat. 3.4 (p. 31.15 ed. W. Dindorf, Leipzig 1832).
IG II2, 15, line 87.1.
48
Footnotes
1. Bibliographical citations are to be given only in footnotes. Brief citations of ancient authors may, however, be put in the text. Citations will refer to the bibliography at the end of the manuscript.
2. References in notes should consist of the last name of the author(s)/editor(s), the year of publication,
and relevant inclusive pages, sections, figures, plates, etc. If there are more than two authors or editors,
the first author’s name should be given followed by et al. When there are two or more works by the same
author from one and the same year, these works will be distinguished by the letters a, b, c, etc. after the
year.
Example:
Åström 1998a, 5, fig. 2; S. Marinatos 1940–1941, 132.
3. Always cite the first and last page referred to, thus: 76–81, not 76ff. When only two pages are referred
to, 76f. is acceptable for 76–77. All numbers for pages and columns should be written in their entirety,
thus: 120–134, not 120–34. The abbreviations n., nn. (= notes), fig., figs., pl., pls., no., nos. should be
used. When referring to figure, catalogue and table numbers within your own article, please capitalize and
italicize: Fig. 3, Figs. 4–5, No. 12, Nos. 8–11, Table 2. References within a footnote should be separated
by a semicolon. Expressions such as op. cit., loc. cit. and ibid. are allowed only within a footnote; they
should not be italicized. Use p., pp., col., cols. only when necessary for clarity.
4. The author-and-year abbreviations are not obligatory in the case of excavation reports and standard
reference works of different kinds, for which special abbreviations are in general use, see
www.ajaonline.org (under For authors/AJA Abbreviations).
Examples:
Asine I = Frödin, O. & A.W. Persson 1938. Asine. Results of the Swedish excavations, 1922–1930,
Stockholm.
Un artista etrusco = Un artista etrusco e il suo mondo. Il pittore di Micali (Studi di archeologia
pubblicati dalla Soprintendenza per l’Etruria meridionale, 5), Roma 1988.
Agora V = Robinson, H. 1959. The Athenian Agora. Results of excavations conducted by the American School of Classical Studies at Athens V. Pottery of the Roman period: chronology, Princeton.
5. Footnote references to illustrations and brief entries in corpus-works and encyclopedias should be made
in the following way:
CMS II.3, no. 51.
CVA Karlsruhe 1, Taf. 1:1 (Deutschland 7, Taf. 299).
LIMC VI (1992), 575 s.v. Minotauros, no. 6 (S. Woodford).
RE XV.2 (1932), 1907–1927 s.v. Minos (F. Poland).
3
SIG , 598 D 10–16.
Bibliography
1. Articles and books end with a bibliography in alphabetical order by last name of first author and in
chronological order by year of publication under each author.
2. Abbreviations of titles of well-known periodicals and standard reference works should be used, and
should follow the list of American Journal of Archaeology at www.ajaonline.org (For authors/AJA Abbreviations). Note, however, the following obligatory abbreviations which do not follow the AJA system:
ActaAth-4º
Skrifter utgivna av Svenska Institutet i Athen, Series prima in 4º
ActaAth-8º
Skrifter utgivna av Svenska Institutet i Athen, Series altera in 8º
ActaRom-4º
Skrifter utgivna av Svenska Institutet i Rom, Series prima in 4º
ActaRom-8º
Skrifter utgivna av Svenska Institutet i Rom, Series altera in 8º
3. The full citation of a monograph should comprise the following: author’s last name and initial(s), coauthors (if any), year of publication, title of work including subtitle (both title and subtitle in italics), and
(within brackets, not italics) name of the series or collection with volume number, and place of publication. The name of the series or collection is given only if the volumes are numbered. The number of the
49
edition should be given in connection with the year of publication by means of a small, superscript number.
Examples:
Cook, R.M. 19973. Greek painted pottery, London & New York.
Ahlberg, G. 1971. Prothesis and ekphora in Greek Geometric art (SIMA, 32), Göteborg.
Wells, B. 1983. Asine II. Results of the excavations east of the Acropolis 1970–1974, Fasc. 4. The
Protogeometric period, Part 2. An analysis of the settlement (ActaAth-4º, 24:4:2), Stockholm.
4. The full citation of an edited volume (collection of articles, Festschrift, conference proceedings or the
like) should comprise the following elements: editor’s/editors’ name(s) followed by “ed.” or “eds.”, year
of publication, title of volume including subtitle (both title and subtitle in italics), name of series or collection (within brackets, not italics), and place of publication.
Example:
Wallensten, J. & M. Haysom, eds. 2011. Current approaches to religion in ancient Greece. Papers
presented at a symposium at the Swedish Institute at Athens, 17–19 April 2008 (ActaAth-8º),
Stockholm.
5. The full citation of an article in a periodical should comprise the following elements: author’s last
name and initial(s), year of publication, title of the article within single inverted commas, the full or abbreviated name of the journal (italics), the volume number, and first and last page numbers of the article.
Long articles in encyclopaedias can be treated as articles.
Examples:
Pakkanen, P. 2011. ‘Is it possible to believe in a syncretistic god? A discussion on conceptual and
contextual aspects of Hellenistic syncretism’, OpAthRom 4, 125–141.
Demakopoulou, K., N. Divari-Valakou, P. Åström & G. Walberg 1996. ‘Excavations in Midea
1994’, OpAth 21, 13–32.
Karo, G. 1937. ‘Tiryns’, RE VI A:2 (1937), 1453–1467.
6. The full citation of an article in a collection, which is not a periodical, but a Festschrift, a volume of
miscellanea, conference proceedings or the like, should comprise the following elements: author’s last
name and initial(s), year of publication, title of the article within single inverted commas, the word “in”
followed by the title of the volume (italics), name of the series or collection (if applicable, within brackets, not italics), “ed.” or “eds.” followed by editor’s/editors’ name(s) with initial(s), preceded by, place of
publication, and page numbers of the article.
Examples:
Caskey, M.E. 1990. ‘Thoughts on Early Bronze Age hearths’, in Celebrations of death and divinity
in the Bronze Age Argolid. Proceedings of the Sixth International Symposium at the Swedish Institute at Athens (ActaAth-4º, 40), eds. R. Hägg & G.C. Nordquist, Stockholm, 13–20.
Voigtländer, W. 1973. ‘Zur Chronologie der spätmykenischen Burgen in Tiryns’, in Tiryns VI,
Mainz, 241–266.
Zevi, F. 1998. ‘Culti “claudii” a Ostia e a Roma: qualche osservazione’, in Le province
dell’Impero. Miscellanea in onore di Maria Floriani Squarciapino (= ArchClass 49, 1997), Roma,
435–471. (This is a volume in a periodical.)
7. When a volume of a periodical was published after the year for which it was published, the actual year
of publication should be given within brackets preceded by the abbreviation pr. (= printed) or publ. (=
published).
Example:
Verdelis, N.M. 1963 (pr. 1965), ‘Neue geometrische Gräber in Tiryns’, AM 78, 1–62.
8. When there are two or more works by the same author from one and the same year, these works will be
distinguished by the letters a, b, c, etc. after the year.
50
Examples:
Åström, P. 1998a. ‘An altar to an unknown god at Hala Sultan Tekke’, JPR 11–12, 4–6.
Åström, P. 1998b. ‘Alfred Westholm 1904–1996. Minnesteckning’, in Minnestal hållna på högtiddagarna 1996–1998, Kungl. Vetenskaps-och Vitterhets-Samhället Göteborg, Göteborg, 39–42.
9. Roman numerals should be avoided. They are to be used only
(a) to cite the volumes of modern works (especially excavation reports, such as Corinth, Kerameikos, Tiryns) and the volumes of collections (such as IG, CIL, CAH, RE) in connection with which
the use of Roman numerals has become established practice. Volume numbers should not be italicized.
(b) to give references to works in which pages or plates are numbered with both Roman and Arabic
numerals. In all other cases Arabic numerals are to be preferred.
10. Titles of books and articles should not be capitalized. Only such words as are normally capitalized in
ordinary text should be capitalized in a title, such as “Bronze Age”, “Hellenistic”, “Archaic”, “the Roman
Empire” and so on.
11. For citation of electronic sources, pages on the internet, CD-ROMs and similar electronic publications, see www.ajaonline.org (under For authors/Citing Electronic Sources).
The guide for contributors was last revised in February 2013.
51
Bilaga 8: DiVAs publiceringsvillkor
För att publicera en fulltext i DiVA måste du godkänna publiceringsvillkoren. Godkännandet sker i registreringsformuläret. I korthet innebär villkoren att du garanterar att det är du som är upphovsrättsinnehavare samt att vi åtar oss att lagra och tillgängliggöra publikationen.
Publiceringsvillkor
1. Lärosätet tillhandahåller DiVA som publiceringsplattform.
Lärosätet erbjuder genom DiVA en teknisk miljö där författaren själv kan ladda upp vetenskapliga dokument. Parallellpublicering av tidskriftsartiklar är ett exempel på användning av DiVA som publiceringsplattform.
2. Genom att ladda upp verket i DiVA gör författaren det tillgängligt för allmänheten.
Uttrycket “tillgängligt för allmänheten” betyder att i princip alla och envar har möjlighet att ta del av verket. Forskarsamhället räknas i den meningen till “allmänheten”. Författaren behåller sin upphovsrätt, och allmänhetens nyttjande av informationen i DiVA regleras av Upphovsrättslagen. (Se även Pt 9)
3. Författaren svarar själv för att han/hon innehar erforderlig upphovsrätt för att publicera verket i DiVA.
Eftersom författaren inte överlåter någon del av upphovsrätten, står Lärosätet/DiVA utan ansvar för eventuella brott
mot upphovsrättsliga regler avseende författarens verk. Lärosätet tillhandahåller enbart en plattform, vilket innebär
att författaren är “den som publicerar” i DiVA.
4. Författaren ansvarar själv för att verket, om detta utgör del av examination, har godkänts för publicering.
Avhandlingar, examensarbeten och liknande måste vara godkända för publicering innan författaren får lägga ut dem
i DiVA. Enligt Lärosätets regler skall alla avhandlingar från Lärosätet (doktorsgrad och licentiat) i elektronisk form
inlämnas till Lärosätets Bibliotek. Lämpligen sker detta genom uppladdning till Lärosätet/DiVA. Sådana verk kan
sedan inte förändras (t ex tas bort) utan att författaren först haft kontakt med Lärosätet.
5. Publiceringen i DiVA vilar på icke-kommersiella grunder.
Lärosätet debiterar ej författaren några avgifter för publiceringen i DiVA. Författaren har inte rätt till ekonomisk
ersättning från Lärosätet för publiceringen i DiVA. Lärosätet har inte rätt att ta ut avgifter för allmänhetens användning av författarens verk i DiVA.
6. Författaren samtycker till att personuppgifter hänförliga till författarskapet databehandlas i den utsträckning som är nödvändig för publiceringen av författarens verk i DiVA.
Hantering av personuppgifter knutna till författaren och dennes verk omfattas av Personuppgiftslagen.
7. Lärosätet har rätt att ta bort författarens verk från DiVA om författaren bryter mot Publiceringsvillkoren.
Enligt Lärosätets anvisningar för publicering i DiVA är författaren skyldig att ta del av och godkänna Publiceringsvillkoren. Detta bekräftas genom knapptryckning i DiVA:s registreringsmodul, vid uppladdning av fulltextfil.
8. Den som lägger upp fulltext i DiVA svarar för att samtliga författare till verket informerats om och godkänt Publiceringsvillkoren.
Denna punkt reglerar ansvarsförhållandena vid flerförfattarverk samt sådana fall där någon annan än författaren, på
dennes uppdrag, lägger in verket i DiVA.
9. Författaren har möjlighet att avstå från delar av sin förfoganderätt till verket.
Genom att förse verket med särskild licens, t ex av typen Creative Commons, kan författaren ge användarna rättighet att använda verket inom vidare ramar än vad som gäller enligt Upphovsrättslagen.
10. Publiceringsvillkoren gäller i tillämpliga avseenden även om Lärosätet övergår till annan systemlösning
än DiVA.
Metadata och uppladdade filer överförs i sådana fall till det nya systemet. 12
12
Hela texten är ordagrant citerad från DiVA, URL: https://mp.uu.se/web/info/forska/registrera-i-diva/om-diva/publiceringsvillkor
[2015-01-24].
52