docVi kan ju inte tolerera intolerans
download 
Report Transcription
Vi kan ju inte tolerera intolerans
”Vi kan ju inte tolerera intolerans” En kvalitativ studie av yrkesverksammas reflektioner kring arbetet med hedersutsatta HBT-personer Frida Olander Renata Rexha Examensarbete i socialt arbete 15 hp Socionomprogrammet Augusti 2015 Malmö högskola Hälsa och samhälle 205 06 Malmö ”Vi kan ju inte tolerera intolerans” En kvalitativ studie av yrkesverksammas reflektioner kring arbetet med hedersutsatta HBT-personer Frida Olander Renata Rexha Olander, F & Rexha, R. ”Vi kan ju inte tolerera intolerans”. En kvalitativ studie med yrkesverksamma som möter hedersutsatta HBT-personer. Examensarbete i socialt arbete, 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för hälsa och samhälle, 2015. I studien beskriver vi hur informanterna reflekterar kring arbetet med hedersutsatta HBTpersoner. Vad gäller tidigare forskning är detta ett tämligen outforskat ämne och den som finns tyder på att HBT-personer som lever i en hederskultur är i en särskilt utsatt situation. I hederskulturer gäller heteronormen och den som går emot denna norm riskerar att utsättas för allt från hot och begränsningar till att utsättas för fysiskt våld i olika stor utsträckning. Det som skiljer HBT-personer från hetero-personer som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck är att utvecklingen från att bli utsatt för hot till fysiskt våld ofta går mycket snabbt och i många fall behöver individerna akut hjälp. Studiens resultat tyder på att arbetet med hedersutsatta HBT-personer har stora brister, främst vad gäller kunskap och kompetens. I praktiken innebär detta att många av de HBT-personer som söker hjälp inte får den hjälp och det stöd de är i behov av. Nyckelord: HBT, heder, hedersförtryck, hederskultur, hedersvåld, normer, socialt arbete 1 “We cannot tolerate intolerance” A qualitative study of professional’s reflections regarding the work with honour-exposed LGBTindividuals Frida Olander Renata Rexha Olander, F & Rexha, R.” We cannot tolerate intolerance”. A qualitative study of professionals who encounter honour-exposed LGBT-individuals. Degree project in social work 15 p. Malmö University: Faculty of health and society, Department of health and society, 2015. This study describes the informants reflections regarding social work concerning honourexposed LGBT-individuals. The topic is relatively unexplored and previous research indicates that LGBT-individuals who live in a culture of honour are especially vulnerable. In cultures of honour heterosexuality is regarded as main norm and individuals who oppose this norm are vulnerable and risks to be exposed to anything from threats and limitations to physical violence. What differentiates LGBT-persons from straight-persons who are exposed to honour-related violence and oppression is the process between being exposed to threats and the subjection of physical violence can rapidly escalate and these individuals are often in need of urgent help. The results of the study indicate that social work concerning honour-exposed LGBT-individuals contains major flaws and limitations, especially a lack of knowledge and skills. One major consequence of the flaws and limitations is that LGBT-individuals don’t receive the help and support they are in need of. Keywords: LGBT, honour, honour oppression, culture of honour, honour related violence, norms, social work 2 Förord Vi vill tacka alla våra informanter som medverkat i studien. Ni har alla bidragit med väldigt mycket kunskap som varit till stor hjälp för oss. Denna kunskap har inte bara hjälpt oss att utföra denna studie utan den har även påverkat oss på ett personligt plan och denna kunskap kommer att komma till stor användning i vårt framtida yrke. Vi vill dessutom tacka för alla värdefulla tips som ni alla framfört, de har varit till stor nytta för oss. Vi vill även tacka vänner och familj som har kommit med värdefulla synpunkter och tagit sig tid att korrekturläsa hela studien. Sist men inte minst vill vi tacka varandra för ett enastående samarbete. Vi har under hela processen strävat efter samma mål och tagit ett gemensamt ansvar för att nå dit. Renata Rexha Frida Olander Augusti, 2015 3 INNEHÅLLSFÖRTECKNING 1 INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING............................................................ 6 1.1 Syfte ..................................................................................................................................... 7 1.2 Frågeställningar .................................................................................................................... 7 1.3 Definition av huvudbegrepp ................................................................................................. 7 2 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING ................................................................. 8 2.1 HBT i Sveriges historia och nutid ........................................................................................ 8 2.1.1 Transpersoner ............................................................................................................... 9 2.2 HBT internationellt .............................................................................................................. 9 2.3 Hedersnormer ..................................................................................................................... 10 2.3.1 Ryktet .......................................................................................................................... 10 2.3.2 Hedersvåld .................................................................................................................. 11 2.4 HBT och heder ................................................................................................................... 12 2.5 Arbetet med hedersutsatta HBT-personer .......................................................................... 13 3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER ............................................................................ 15 3.1 Individualism och kollektivism .......................................................................................... 15 3.1.1 Skam............................................................................................................................ 16 3.2 Kultur ................................................................................................................................. 17 3.3 Religion .............................................................................................................................. 17 4 METOD ................................................................................................................................ 18 4.1 Metodologisk ansats ........................................................................................................... 18 4.2 Datainsamlingsmetod ......................................................................................................... 18 4.3 Analysmetod....................................................................................................................... 19 4.4 Urval ................................................................................................................................... 20 4.4.1 Presentation av informanter ....................................................................................... 20 4.5 Trovärdighet ....................................................................................................................... 21 4.6 Tillvägagångssätt ................................................................................................................ 21 4.7 Etiska överväganden .......................................................................................................... 23 4.8 Författarnas förförståelse.................................................................................................... 24 5 RESULTAT OCH ANALYS .............................................................................................. 24 5.1 Målgruppen för arbetet ....................................................................................................... 24 5.1.1 Omfattning .................................................................................................................. 25 5.1.3 Risker .......................................................................................................................... 26 5.1.4 Överlevnadsstrategier ................................................................................................ 28 5.1.5 Kontroll....................................................................................................................... 29 5.2 Kunskap och kompetens..................................................................................................... 29 5.2.1 Brister i arbetet ........................................................................................................... 31 5.2.2 Bemötande .................................................................................................................. 32 5.2.3 Insatser ....................................................................................................................... 33 5.2.4 Förebyggande arbete .................................................................................................. 34 5.3 Mänskliga rättigheter och kultur ........................................................................................ 35 5.4 Framtiden ........................................................................................................................... 36 4 6 SAMMANFATTANDE DISKUSSION AV RESULTAT OCH ANALYS .................... 38 6.1 Vidare forskning ................................................................................................................. 40 REFERENSER ....................................................................................................................... 41 BILAGOR ............................................................................................................................... 45 5 1 INLEDNING OCH PROBLEMFORMULERING Det finns en utbredd hedersproblematik i dagens samhälle som drabbar många människor (Integrations- och jämställdhetsdepartementet 2010). I Sverige lever idag flera tusentals personer som utsätts för psykiskt och fysiskt våld, hot och förtryck där förövarna tillhör den egna familjen (a.a.). De som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck är både kvinnor och män i alla åldrar vilket även är fallet hos förövarna (Socialstyrelsen 2013). Efter mordet på Fadime år 2002 blev debatten kring hedersmord och hedersrelaterat våld stor (Wikan 2004). Den grundläggande karaktären i denna typ av våld handlar om att visa vem som har makten i familjen och att bevara familjens heder. Att bevara hedern är ett kollektivt ansvar och det är kollektivet som styr över individen. Att bevara hedern är snarare ett traditionellt fenomen än ett religiöst. Det finns därmed olika tillvägagångssätt för att bevara hedern beroende på vilken tradition som råder i den specifika familjen. Vanligtvis är mord den sista utvägen när inget annat anses kunna bevara hedern. Det bör nämnas att även förbrytarna kan vara offer för hederskulturen då de har ett ansvar för att bevara kollektivets heder och det förväntas av dem att göra allt som krävs. Hedern består av en inre och en yttre aspekt som handlar om respekt och anseende. Fadimes fall är inte det första i svensk historia men det är först efter att hennes fall uppmärksammades som hedersproblematiken började tas på allvar från samhället och myndigheter. Trots den stora mediala uppmärksamheten kring Fadime fick hon inte den hjälp som krävdes för att förhindra att hennes liv berövades (a.a.). Att de som drabbats av våld ska få stöd och hjälp är ett ansvar som ligger på socialtjänsten i respektive kommun (Socialstyrelsen 2013). Trots kommunernas ansvar är det många som är utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck som inte får den hjälp de behöver och har rätt till (a.a.). Det är vanligt förekommande att personer som är utsatta för detta och söker hjälp hos socialtjänsten inte tas på allvar (Darj & Nathorst-Böös 2011). HBT står för homosexuella, bisexuella och transpersoner och är ett begrepp som innefattas av sexuell läggning, könsidentitet och könsuttryck (Darj & Nathorst-Böös 2011). I samhället råder en heteronorm som innebär att det finns en uppfattning om att det finns två kön, man och kvinna, och att dessa attraheras av varandra. HBT-personer ses i förhållande till heteronormen som avvikande då normen är att vara heterosexuell (a.a.). Trots att de mänskliga rättigheterna gäller för alla människor kränks dagligen HBT-personers rättigheter (Lenke & Piehl 2008). De mänskliga rättigheterna innefattar även sexuella rättigheter även om dessa inte är klart definierade (a.a.). HBT-personer är en särskilt utsatt grupp vad gäller hedersrelaterat våld och förtryck (Darj & Nathorst-Böös 2011). Denna grupp har inte blivit uppmärksammad i samma utsträckning som de som ingår i hetero-gruppen. Det finns en koppling mellan hedersrelaterat våld och förtryck och en icke-acceptans av sexuella läggningar som avviker från heteronormen. I familjer som lever efter hedersnormer kan en homofobisk inställning förekomma (a.a.). Rädda barnen har genom ett projekt som heter ”Kärleken är fri!?” uppmärksammat hedersproblematiken som finns i samhället där de även tar upp HBT-personers utsatthet (Dina rättigheter 2015). Projektet är genomfört i samarbete med Länsstyrelsen i Östergötland och Folkteatern Gävleborg och är finansierat av Allmänna Arvsfonden. Projektet består bland annat av föreställningar som ges på skolor runt om i Sverige, vilka avslutas med en öppen diskussion mellan skådespelarna och publiken. Fokus i föreställningen ligger på varje enskild individs rätt att styra över sin identitet och alla individers rätt till sin egen kropp och sexualitet. Föreställningarna innefattar olika livsöden där det framkommer att inte bara flickor 6 drabbas av hedersnormernas negativa inverkan utan även att pojkar drabbas. Föreställningarna belyser även HBT-personers särskilda utsatthet i den hederskontext de befinner sig i (a.a.) 1.1 Syfte Genom vår uppsats vill vi synliggöra hedersutsatta HBT-personer i det sociala arbetet. Med det sociala arbetet syftar vi inte enbart på professionen socialt arbete utan även andra yrken där socialt arbete bedrivs. Se definition av socialt arbete nedan. 1.2 Frågeställningar Hur reflekterar informanterna kring det sociala arbetet som bedrivs i samhället med hedersutsatta HBT-personer? Vilka hinder och möjligheter ser de inom det sociala arbetet med denna målgrupp? Avgränsning HBT är ett begrepp som i vissa sammanhang skrivs HBTQ. Q:et som står för queer har vi i denna studie valt att utesluta på grund av att queer i grunden handlar om ett synsätt som kritiserar heteronormen. Begreppet queer kan även vara ett sätt att se på sin egen sexualitet eller identitet. Med anledning av att queer är ett begrepp som dels innefattar ett synsätt och även ett sätt att identifiera sig själv som bland annat HBT-person har vi valt att fokusera på HBT. En stor del av forskningen fokuserar även den på HBT. Vi vill dock poängtera att queerpersoner kan vara lika utsatta som HBT-personer. 1.3 Definition av huvudbegrepp Socialt arbete bedrivs i organiserade verksamheter och fokuserar på grupper med svag ställning i samhället och verkar för att skapa positiva förändringar i samhället som motverkar olika sociala problem (Nationalencyklopedin 2015a). HBT är en förkortning för Homosexuella, Bisexuella och Transpersoner (Darj & Nathorst-Böös 2011). Homosexualitet definieras enligt Nationalencyklopedin (2015b) som en sexuell och känslomässig attraktion till personer med samma kön som en själv. Bisexualitet definieras som en känslomässig och/eller sexuell dragning till personer av samma kön som en själv och till de av motsatt kön (Nationalencyklopedin 2015c). Begreppet transperson kan ses som ett paraplybegrepp som innefattar transsexualism, transvestism och intersexualitet (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Transsexualism har inget med personernas sexualitet att göra utan snarare med deras identitet. Det innebär att individen inte känner sig bekväm och hemma i sin kroppsliga könstillhörighet utan upplever sig ha en annan könsidentitet som individen önskar korrigera kroppen till. Detta för att den kroppsliga könstillhörigheten ska stämma överrens med den upplevda könsidentiteten. Transvestism innebär att en individ känner ett stort behov av att använda kläder som representerar det andra könet. Det kan vara personer som klär sig som det andra könet varje dag, vid vissa tillfällen, tillsammans med andra eller ensamma. Intersexualitet är ett kroppsligt och anatomiskt tillstånd som innebär att det vid födseln inte går att könsidentifiera personen. Dessa personer kan definieras som både en man och en kvinna vilket kan kallas för androgynitet eller hermafroditism (a.a.). Heder handlar främst om kvinnans sexualitet och är en beståndsdel i hederskulturen (Güngör & Dervish 2010). Med hederskultur syftar vi inte på en specifik kultur utan på alla de kulturer som lever efter hedersnormer. Hedersnormer är heteronormativa och kontrollerar individens kön och sexualitet (Darj & Nathorst-Böös). Enligt hedersnormer ska sexuella relationer enbart ske inom äktenskap mellan kvinna och man och individens sexualitet ses som en 7 familjeangelägenhet. Hedersnormer innebär även att familjen är den minsta beståndsdelen och dess intressen går före individens. Inom hedersnormer är familjens anseende beroende av varje individs agerande (a.a.). Det finns ingen enhetlig definition av hedersrelaterat våld och förtryck, vi har tagit del av flera olika och formulerat en definition utefter dessa. Hedersrelaterat våld och förtryck syftar i denna studie på olika former av våldshandlingar och förtryck som sker mot en individ med grund i att kontrollera att individen följer hedersnormerna och/eller att bevara eller återupprätta hedern när en person brutit mot hedersnormerna eller då det finns rykten om att personen gjort det. Våldshandlingarna kan vara både fysiska och psykiska och förtrycket kan innefattas av begränsningar och kontroll i olika stor omfattning. Heteronorm definieras enligt Nationalencyklopedin (2015d) som en norm som utgår från att det normala är heterosexualitet. I begreppet tvångsäktenskap inkluderar vi arrangerat äktenskap. 2 BAKGRUND OCH TIDIGARE FORSKNING I detta avsnitt presenterar vi tidigare forskning och bakgrund kring ämnet. Vi gör en historisk tillbakablick kring HBT i Sverige fram till idag där vi i ett stycke särskilt fokuserar på transpersoner. Vi beskriver även hur HBT-diskussionen ser ut internationellt och kommer även in på de mänskliga rättigheterna. Vidare presenteras forskning kring hedersnormer där vi har haft som mål att tydliggöra de karaktäristiska dragen. Därefter presenterar vi forskning kring hur HBT-personer kan påverkas av att leva i en hederskultur och hur arbetet med dessa personer ser ut. 2.1 HBT i Sveriges historia och nutid Sexuella relationer mellan två personer av samma kön har i Sverige varit olagligt fram till år 1944 (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Historiskt sett (1500-1800-tal) har det funnits en skillnad i hur synen på och bestraffningen av samkönade sexuella relationer sett ut, beroende på om det var mellan två män eller två kvinnor. En sexuell relation mellan två män ansågs som allvarligare då det var själva penetrationen som avgjorde att det var en sexuell handling. Detta innebar att två kvinnor som haft en sexuell relation kunde dömas till ett hårdare straff om de använt sig av någon form av redskap som efterliknade det manliga könsorganet i den sexuella akten. En annan anledning till att samkönade relationer mellan män uppfattades som en grövre handling kunde vara att mäns sexualitet var mer öppen än kvinnornas och därmed var mer synlig i samhället. I och med denna synlighet i samhället var samkönade relationer mellan två män mer kontrollerade än samkönade relationer mellan två kvinnor (a.a.). I Europa började diskussionen kring begreppet homosexualitet först i början av 1900-talet (Hultman 2012). Vid den här tiden var det inte ovanligt att homosexualitet sågs som en sjukdom och det var främst män som ansågs vara homosexuella då kvinnornas sexualitet fortfarande var outtalad. Begreppet transpersoner kom inte på tal förrän efter andra världskriget men är idag tillsammans med homo- och bisexuella en del i HBT-rörelsen (a.a.). Trots att samkönade sexuella relationer mellan två vuxna människor sedan år 1944 är lagligt i Sverige var homofobin under senare hälften av 1900-talet fortfarande stark i det svenska samhället (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Det var mycket vanligt att homo- och bisexuella gifte sig med en person av motsatt kön för att kunna leva ut sin sanna sexualitet vid sidan om äktenskapet. Detta dubbelliv var enda sättet att kunna leva ut sin sexualitet och samtidigt vara en del av samhället. År 1971 arrangerades den första gaydemonstrationen i 8 Sverige. Öppenheten som följde efter demonstrationen var inte bara positiv utan ledde även till ett ökat antal hatbrott mot homosexuella. Sedan internet utvecklats har både homo- och bisexualitet gått från att vara ett storstadsfenomen till att alla homo- och bisexuella, oavsett hemstad, kan ta del av olika forum där de kan möta andra homo- och bisexuella. Förutom internet har även filmproduktioner påverkat utvecklingen till den mer öppna synen på homooch bisexualitet som vi ser i samhället idag. Bisexuella är en grupp som ofta hamnar i bakgrunden men de har börjat uppmärksammas i allt större utsträckning. Från år 2009 könsneutraliserades äktenskapet i svensk lagstiftning (a.a.). 2.1.1 Transpersoner Kring transpersoner och deras historia är forskningen mycket begränsad (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Internationellt har transbegreppet historiskt beskrivits som ett tredje kön och som en lek med könsrollerna för homosexuella där den ena i förhållandet skulle vara den ”kvinnliga” och den andra den ”manliga”. Detta innebar att i ett homosexuellt par bestående av två män skulle den ena mannen klä sig i kvinnokläder och vara ”kvinnan” i förhållandet. Transpersoner har historiskt sett kopplats samman med homosexualitet. I takt med att homosexualitet blivit allt mer accepterad i samhället har transbegreppet skilts från sexualiteten och definierats mer som könsöverskridande identiteter (a.a.). Transpersoner synliggjordes mer under 2000-talet än tidigare vilket berodde på allt mer öppna diskussioner och att allt fler levde öppet med sin könsidentitet (Danielsson 2009). Sverige var först i världen att tillåta könskorrigering, vilket skedde år 1972 med lag (1972:119) om fastställande av könstillhörighet i vissa fall (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Många transpersoner som önskar genomgå en könskorrigering upplever att det finns en press att passa in i en traditionell könsroll (Danielsson 2009). Detta kan ha sin grund i att läkare och psykologer som deltar i utredningsarbetet inför en könskorrigering utgår från de traditionella könsrollerna. Detta innebär att det i vissa fall tas hänsyn till om en transsexuell person som vill könskorrigera sig till det kvinnliga könet rakar benen, sminkar sig eller tar hand om sina naglar, vilket anses vara ett ”kvinnligt” beteende (a.a.). Det är tydligt att det fortfarande råder en stark heteronorm i dagens samhälle (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). 2.2 HBT internationellt Idag är HBT aktuellt inom politiken både nationellt och internationellt (Hultman 2012). Inom FN är frågor kring HBT en del i den öppna diskussionen och det talas om att de mänskliga rättigheterna ska utvidgas och därmed förtydliga att de även gäller för homo-, bi- och transpersoner. Detta är ingen verklighet än på det globala planet men på europeiskt plan finns denna utvidgning av de mänskliga rättigheterna. På initiativ från Louise Arbour, FN:s dåvarande högkommissarie för mänskliga rättigheter (2004-2008), införskaffades Yogyakartaprinciperna år 2006. Yogyakartaprinciperna innefattar hur de mänskliga rättigheterna ska praktiseras i förhållande till sexuell läggning och könsidentitet. Dessa principer ska utgöra ett extra skydd för HBT-personer och har som syfte att utvidga deras möjligheter att ta del av de mänskliga rättigheterna (a.a.). Yogyakartaprinciperna infördes med anledning av den osäkerhet som funnits i den internationella diskussionen kring frågor angående diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet (Regeringskansliet 2006). Individer kontrolleras och tvingas leva efter särskilda normer angående kön och sexualitet i flera länder. Tvånget och kontrollen av individernas sätt att identifiera sig själva sker genom lagar, seder eller våld (a.a.). Ett exempel att upprätthålla heteronormen från Sverige är att svensk lag först år 2009 tillät samkönat äktenskap, tidigare var äktenskap endast tillåtet mellan kvinna och man (lag 2009:253). Syftet 9 med principerna är att uppnå en konsekvent hantering och att ge en tydlig vägledning för hantering av dessa frågor (Regeringskansliet 2006). Yogyakartaprinciperna togs fram av experter inom området mänskliga rättigheter och i ingressen står följande: ”… världssamfundet har erkänt alla människors rätt att fritt och ansvarsfullt besluta om frågor knutna till deras sexualitet, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa, fritt från tvång, diskriminering och våld…,”. (Regeringskansliet 2006: 9). I Yogyakartaprinciperna lyfts HBT-personers rätt att skyddas mot bland annat hedersmord som är en allvarlig form av hedersvåld: ”I principerna ingår även värdighets och integritetsfrågor när det gäller homosexuella, transpersoner och intersexuella, samt rätten att skyddas mot inhuman behandling i fängelse, människohandel, hedersmord och hemlöshet.”. (Hultman 2012: 15). 2.3 Hedersnormer Heder är ett globalt fenomen med olika innerbörd som många individer kan relatera till (Wikan 2009). Heder är ett komplext begrepp med en positiv klang som samtidigt historiskt är kopplat till våldshandlingar. Heder finns i dag i norden men då utan att våld i syfte att bevara hedern är legitimt i det övriga samhället (a.a.). Hedersnormer är enligt Eduardo Grutzky och Lars Åberg (2013) de normer som personer i hederskulturer lever efter. Normerna handlar främst om att kontrollera kvinnans sexualitet och att kollektivet går före individen. Inom hedersnormer finns en maktutövning som kan bestå i allt från hot till psykiskt- och fysiskt våld och kan även leda till mord. Maktutövningen kan användas för att se till att alla familjemedlemmar håller sig till normerna. En individ som bryter mot dessa normer påverkar hela familjens anseende. Individens sexualitet och val av partner är en fråga som rör hela familjen och sexuella relationer är i många familjer endast accepterat mellan kvinna och man inom äktenskap (a.a.). Hedersnormer är enligt Emre Güngör och Nima Dervish (2009) och Rigmor Mjörnell (2005) en kollektivistisk tradition där männen liksom kvinnorna inte har valt sin roll utan endast det faktum att de föds med ett visst kön gör att de förväntas inta en specifik roll i familjen, att kontrollera (man) eller att bli kontrollerad (kvinna). Det är alltså männen i familjen som har uppgiften att se till att hedern bevaras genom kontroll (Güngör & Dervish 2009). Hedersnormer kan innebära begränsningar av individers frihet oavsett individens kön men frihetsbegränsningarna kan komma till uttryck på olika sätt beroende på om det är en kvinna eller man. Kvinnan kan bland annat begränsas genom att hennes sexualitet, som är starkt kopplad till mannens heder, kontrolleras (a.a.). 2.3.1 Ryktet Centralt inom hedersnormer är ryktets betydelse (Socialstyrelsen 2013). Det kan därmed räcka med ett påstått beteende som bryter mot hedersnormerna för att hedern ska vara i farozonen och behöva återupprättas (a.a.). Unni Wikan (2009) menar att heder handlar om bilden som finns hos andra snarare än en faktisk handling. Det är ryktet snarare än verkligheten som är betydande för hedersnormerna (Darj & Nathorst-Böös 2011). Familjer som lever efter dessa normer är i olika stor utsträckning angelägna om hur omgivningen ser på familjen. Det som främst är viktigt för att ha ett gott rykte är att ha en bra utbildning, bra värderingar och att vara gift. Det är inte bara vad släktingar tänker kring familjen som är 10 viktigt utan även vad vänner och bekanta tänker om familjen är av stor betydelse. Hedersvåld och förtryck eller annan kontroll som sker inom familjer som lever efter hedersnormer har som syfte att behålla det goda ryktet (a.a.) 2.3.2 Hedersvåld I fall som gäller hedersmord eller annan form av hedersrelaterat våld eller förtryck kan det målas upp en bild av att pappan i familjen är förbrytaren och att mamman inte har något att säga till om (Güngör & Dervish 2009). Detta behöver dock inte vara fallet då mamman antingen passivt eller deltagande kan vara ansvarig för händelserna i lika stor utsträckning som pappan (a.a.). Inom hederskulturer är det vanligt att kvinnorna ansvarar för barnens uppfostran och förväntas i samband med det föra över familjens normer och värderingar (Grutzky & Koch 2008). Det finns tendenser att försöka legitimera hedersvåld genom att hänvisa till religionen men hedersvåld och hederskultur är inte kopplat till någon religion (Darj & Nathorst-Böös 2011). Däremot kan hederskulturen vara influerad av den religion som praktiseras inom de olika familjerna i olika utsträckning (Güngör & Dervish 2009). Det finns de som menar att hederskulturer inte finns utan de menar att hedersvåld inte skiljer sig från andra former av våld som till exempel mäns våld mot kvinnor (Paraplyprojektet 2005). Enligt Eduardo Grutzky och Lars Åberg (2013) är skillnaderna mellan hedersvåld och mäns våld mot kvinnor att hedersvåld är kollektivt utövat och kollektivt accepterat till skillnad från mäns våld mot kvinnor som är individuellt utövat och det accepteras inte av samhället. Ståndpunkten i motsats till detta anser som ovan nämnt att hedersvåld bör kategoriseras tillsammans med annat patriarkalt våld och att det inte finns några skillnader däremellan (a.a.). Lise Bergh (2004) menar att hedersvåld är en särskild form av våld mot kvinnor och därmed behöver särskilda insatser utifrån de specifika förhållandena kvinnorna lever i. Vänd dem inte ryggen (2013) är ett utbildningsmaterial som tagits fram av Socialstyrelsen i samband med ett uppdrag de fick från regeringen, att öka kompetens och vidareutbildning hos yrkesverksamma som möter kvinnor som är utsatta för våld. Hedersvåld har sin grund i hedersnormer och våldet utövas för att återupprätta familjens heder. Både män och kvinnor drabbas av hedersvåld och det är både män och kvinnor som utövar detta våld, det kan vara aktivt eller passivt. Våldet kan komma till uttryck både fysiskt, psykiskt, socialt eller sexuellt (a.a.). En form av våld som är vanligt förekommande är den verbala misshandeln som ofta innebär att individen hotas om att bli utsatt för fysiskt våld (Darj & Nathorst-Böös 2011). Hedersvåldet är oftast kollektivt utövat även om det endast är en person som utför själva handlingen då det i de flesta fall är flera personer som ligger bakom med till exempel påtryckningar (Socialstyrelsen 2013). En central del i hedersnormerna är flickans oskuld innan äktenskapet. Det är männens uppgift att kontrollera att kvinnornas oskuld bevaras till den dag de gifter sig (a.a.). Familjens kontroll utövas inte enbart i hemmet utan kontrollen kan följa individen vart den går (Darj & Nathorst-Böös 2011). Så fort ett rykte om att individen vanhedrat familjen kommer till familjens kännedom kan det bli negativa konsekvenser av olika slag, detta gäller oavsett om det är en flicka eller pojke, kvinna eller man (a.a.). Det förekommer att hedersmord arrangeras på ett sådant sätt att de rubriceras som något annat, exempelvis självmord eller olyckshändelse (Grutzky & Åberg 2013). I Ungdomsstyrelsens rapport Gift mot sin vilja (2009) skriven av Modée och Bohlin framkommer att ca 70 000 av Sveriges ungdomar, 15-26 år, är oroliga för att de inte ska få bestämma själva vem de vill gifta sig med. Hedersrelaterat våld är enligt Darj och Nathorst-Böös (2011) en utbredd problematik i det svenska samhället och vissa grupper är särskilt utsatta, en av de grupperna är HBT-personer. 11 2.4 HBT och heder Enligt Socialstyrelsens studie Frihet och ansvar (2007) finns det begränsad kunskap i form av forskning vad gäller i hur stor omfattning HBT-personer utsätts för våld och förtryck av familjemedlemmar då det anses finnas ett stort mörkertal. I studien framgår att när det gäller sexuell läggning upplever pojkar med utländsk bakgrund sig vara mer begränsade av sin familj än flickor. Begränsningen kan innefattas av föräldrarnas bristande tolerans vilket kan leda till hårda bestraffningar om de vore homo- eller bisexuella (a.a.). Bland familjer som lever efter hedersnormer förekommer homofobi och homosexualitet kan ses som något onaturligt och tabu vilket kan försätta HBT-personerna i en utsatt situation (Grutzky & Åberg 2013). Konsekvenser av att leva öppet som HBT-person i en hederskontext kan bland annat vara att personen blir utfryst från familjen, utsätts för olika former av våld, blir kontrollerad och uppfattas som en skam för familjen (Socialstyrelsen 2013). Detta kan leda till att det förekommer självförakt hos dessa individer och att individen själv kan uppleva sig som en skam (a.a.). Det finns de som tagit sitt eget liv på grund av sin sexuella läggning (Berg 2004). Det finns grupper inom hederskulturer som accepterar avvikelser från den heterosexuella könsnormen medan andra inte gör det (Wikan 2009). Denna acceptans eller icke-acceptans kan variera mellan olika grupper inom hederskulturer (a.a.). HBT och heder är en kvalitativ studie bestående av sjutton djupintervjuer med HBT-personer med erfarenhet av hedersnormer (Darj & Nathorst-Böös 2011). Hedersnormerna i familjen och synen på HBT-personer kan enligt denna studie leda till förnekelse av sin sexuella läggning och/eller könsidentitet hos dessa personer. Det framkommer att HBT-personer i större utsträckning lider av sämre psykisk hälsa än befolkningen i övrigt och det är även vanligare hos HBT-personer än hetero-personer att ha självmordstankar och att försöka begå självmord. Anledningen till detta är inte enbart familjens inställning utan en annan faktor som kan vara bidragande till den generellt sämre hälsan hos HBT-personer är den homofobi som även kan förekomma i resten av samhället. Det kan finnas starka heteronormer i både skola och det övriga samhället där homofobi och transfobi kan existera (a.a.). Hedersvåld kan för många HBT-personer innebära att de utsätts för omvändelseförsök av familjen (Socialstyrelsen 2013). Det finns olika metoder som kan användas för att försöka omvända en person till att bli heterosexuell, till exempel tvångsäktenskap eller att träffa en religiös ledare. En person som lever i en familj med hedersnormer riskerar att utsättas för ökat våld, förtryck eller kontroll än innan personens icke-heteronormativa sexuella läggning eller könsidentitet blivit känd hos familjen. Enligt studien löper HBT-personer större risk än heterosexuella att utsättas för tvångsäktenskap. (a.a.). En form av omvändelseförsök är att individen tas till föräldrarnas hemland för att träffa läkare och psykologer som ska ”bota” personen (Darj & Nathorst-Böös 2011). Ett exempel på hur HBT-personer försöker omvändas av sin omgivning är: ”Min kusin hittade en klinik i Turkiet som kunde bota homosexualitet. Så blev de inställda på att att jag skulle läggas in på kliniken och bli botad. De försökte övertala mig att jag skulle åka, att det vara stora läkare, professorer och sånt som hade utbildat sig om just sånt här. /…/ >> [Du] ska få medicinering, du ska träffa psykologer och massa annat.<<” (Darj & Narthorst-Böös 2011: 100). Enligt studien är heteronormativitet en självklar del av hedersnormerna och de som utmanar dessa normer riskerar att skada familjens rykte och sociala ställning (Darj & Nathorst-Böös 2011). Det framkommer att de intervjuades föräldrar inte alltid har något emot att de är en 12 HBT-person men att de måste agera för att inte riskera att få ett dåligt rykte hos släkten (a.a.). Det finns de familjer som står emot omgivningens tryck att agera för att återupprätta hedern medan andra familjer agerar utan att tveka (Pope 2004). För att undvika ett dåligt rykte finns det olika sätt för familjen att gå till väga, däribland kontrollera och försöka omvända personens sexualitet för att tvinga in de i heteronormen (Darj & Nathorst-Böös 2011). Det som ses som det mest allvarliga omvändelseförsöket är genom tvångsäktenskap och genom övertalning till arrangerat äktenskap. Familjen kan genom tvångsäktenskap försöka omvända personen så att denne inte lever ut sin sexualitet då detta skulle skada familjens heder. En annan aspekt av tvångsäktenskapet är det sexuella våldet det medför. Individen tvingas in i en situation där hen förväntas inleda en sexuell relation med en person som hen själv inte har valt, till exempel att en homosexuell kvinna tvingas in i ett äktenskap där hon förväntas ha samlag med en man. Tvångsäktenskap och arrangerat äktenskap kan förutom försök till omvändelse vara ett sätt för familjen att återta hedern då HBT-personer anses bryta mot hedersnormernas hetero-krav. Det förekommer att HBT-personer ingår arrangerade äktenskap för att inte utsätta familjen för skam och samtidigt kunna leva ut sin sexuella läggning vid sidan om äktenskapet (a.a.). En strategi för HBT-personer att leva ut sin sexuella läggning och/eller könsidentitet och undvika bestraffning och omvändelseförsök från sin familj och i en del fall behöva bryta helt med familjen kan vara att leva dubbelliv (Darj & Nathorst-Böös 2011). Personer kan leva dubbelliv i olika stor utsträckning och det kan ha olika inverkan på individens liv. Det kan även finnas olika anledningar till att en person lever dubbelliv och det beror helt på individens bakgrund och familj. Dubbellivet kan vara ett krav från familjens sida där familjen på ett sätt accepterar individens sexualitet och/eller könsidentitet så länge personen håller det dolt från familjens sociala nätverk. Det är i dessa fall vanligt att det endast är ett fåtal personer inom familjen som känner till individens läggning och/eller könsidentitet. Att individen lever dubbelliv kan även vara ett sätt för föräldrarna att hålla individens sexualitet eller könsidentitet hemlig inom familjen för att komma undan skammen som det skulle medföra om det blev känt. En person kan även leva dubbelliv för att skydda sina föräldrar och sin familj från de situationer som hen vet skulle uppstå om de fick reda på sanningen. Andledningarna till att en person i denna situation lever dubbelliv kan alltså vara olika men i huvudsak handlar det oftast om att antingen skydda sig själv eller att skydda sin familj och oavsett anledning kan det ha en stor negativ inverkan på individen (a.a.). 2.5 Arbetet med hedersutsatta HBT-personer Att i arbetet möta personer med olika kulturella bakgrunder kräver en viss förståelse för de olikheter i sättet att tänka och agera som det medför (Allwood 2000). Det svenska samhället har utvecklats till att bli ett mångkulturellt samhälle och yrkesverksamma inom människobehandlande yrken har inte hängt med i utvecklingen (Malmö 2007). Detta kan innebära att yrkespersoner är oförberedda inför olika situationer som kan uppstå, däribland fall som rör hedersvåld och förtryck (a.a.). Åsa Eldén (2004) skriver om vikten av att ha en intersektionell analys där kultur, kön och våld ses i relation till varandra. Detta innebär att våldet analyseras i förhållande till kulturell acceptans och föreställningar kring kvinnligt och manligt (a.a.). Utifrån de mänskliga rättigheterna är det förbud mot diskriminering på grund av bland annat etnicitet, kön, sexuell läggning, könsöverskridande identitet eller trosuppfattning (Malmö 2007). HBT-gruppen som utsätts för hedersrelaterat våld eller förtryck kan ha svårt att få hjälp av samhället på grund av att de är osynliggjorda och att det finns begränsningar i verksamheter och hos personal, när det kommer till att hjälpa dessa personer. Begränsningarna består till största del av kunskapsbrister (a.a.). En bidragande 13 faktor till hedersutsatta HBT-personers sämre psykiska mående är att institutioner i samhället inte har den kompetens som krävs kring HBT-frågor (Ungdomsstyrelsen 2010). I arbetet med hedersutsatta personer är det av stor vikt att dels ha en grundläggande kunskap om hedersproblematiken men också att ta sig tid att lyssna och ta till sig den enskilda individens berättelser (Malmö 2007). Särskilt viktigt i mötet med hedersdrabbade HBT-personer är att ha tålamod och visa bekräftelse då dessa personer i större utsträckning lider av självförakt (Socialstyrelsen 2013). Det är även viktigt att uppmärksamma att individen själv inte är grunden till problemet utan omgivningen (a.a.). Att kränkas genom hot eller någon form av våld av sin familj skapar en särskilt utsatt situation och individen kan ha svårt att skapa stabila relationer till vuxna utanför familjen (Ungdomsstyrelsen 2010). I arbetet med dessa personer krävs en förståelse för deras situation där de blivit utfrysta från sin familj som tidigare fungerat som individens skyddsnät (Darj & Nathorst-Böös 2011). I många fall innebär situationen att individen förlorat hela eller stora delar av sitt sociala nätverk och därmed behöver hjälp med att skapa en ny tillvaro i livet (a.a.). I flera fall angående hedersproblematik blir det aktuellt med en skyddsplacering och individen bryter då helt kontakten med sin familj och stora delar av sitt sociala nätverk (Lindell 2011). Det är viktigt att vara medveten om att individen kan ha svårt att hantera att vara utan sin familj och även att de kan utsättas för fortsatt hot efter placering (a.a.). Darj och Nathorst-Böös (2011) menar att våld kan normaliseras hos de som utsätts för det. En bidragande faktor till det kan vara att det hos yrkesverksamma inom socialtjänsten och även andra myndigheter finns ett bristande agerande i ärenden som rör hedersrelaterat våld eller förtryck. Inställningen hos de yrkesverksamma kan påverka individens attityd till våldet. En anledning till att yrkesverksamma inte agerar i vissa lägen kan ha att göra med att ett visst beteende kopplas samman med en kultur och de blir därmed oroliga att om de agerar på ett visst sätt kan det uppfattas som rasism. Författarna pekar på vikten av att alla oavsett etnicitet och kulturell bakgrund ska ha samma rättigheter (a.a.). HBT-personer drar sig ofta för att söka hjälp hos exempelvis socialtjänsten vilket till stor del har sin grund i en rädsla att det ska bli känt i deras sociala omgivning att de sökt hjälp (Darj & Nathorst-Böös 2011). Detta skulle kunna förvärra deras situation och denna rädsla är i många fall befogad. Enligt sekretesslagen ska vårdnadshavare underrättas då barnet är under 18 år men inte i fall då det kan utsätta barnet för ökad risk. I många fall där en HBT-person under 18 år söker hjälp hos socialtjänsten innebär det en stor risk om föräldrarna får reda på det. Trots detta är det inte ovanligt att föräldrarna kontaktas (a.a.). I ärenden med individer under 18 år som rör hedersproblematiken är det vanligt att socialtjänsten arbetar relationsorienterat vilket innebär att stort fokus läggs på att hålla ihop familjen (Lindell 2011). Detta kan bli problematiskt när det rör hedersproblematik då fokus inte längre ligger på att skydda barnet utan på familjen (a.a.). I utbildningsmaterialet Vänd dem inte ryggen lyfts tre centrala ord upp för yrkesverksamma som möter hedersutsatta personer: respekt, lyhördhet och förståelse (Socialstyrelsen 2013). Det grundläggandet i arbetet med hedersutsatta personer är ett bra bemötande. Enligt detta material framkommer att det finns brister i hur de våldsutsatta bemöts och hur dessa ärenden hanteras hos olika myndigheter. Personerna erbjuds inte alltid den hjälp och det stöd de är i behov av och berättigade till. Enligt socialtjänstlagen ska kommunerna erbjuda de som är våldsutsatta stöd, hjälp och skydd (a.a.). I samband med detta uppstår en oklarhet i vilken kommuns ansvar det är, om det är hemkommunen eller vistelsekommunens ansvar (Darj & Nathorst-Böös 2011). I många fall av hedersrelaterat våld eller förtryck befinner sig individen 14 i en annan kommun än den personen är skriven i med anledning av att det känns otryggt att befinna sig i närheten av familjen. Detta innebär ytterligare en svårighet för de hedersutsatta HBT-personerna att få den hjälp de har rätt till (a.a.). Det finns fler alternativa insatser för hedersutsatta flickor som söker hjälp hos socialtjänsten än för pojkar (Darj & Nathorst-Böös 2011). En anledning till detta kan vara de kvinnojourer som finns, däremot är en motsvarighet för pojkar svår att hitta. Pojkar under 18 år kan bli hjälpta i och med lagen om vård av unga (LVU) men är de över 18 år finns det inte många insatser från samhällets sida. På samma sätt som samhället brister i sin förmåga att se skyddsbehovet hos pojkar och män ser det inte heller skyddsbehovet hos den eventuella partnern (a.a.). Våga göra skillnad (Lindell 2011) är en vägledning utgiven av Länsstyrelsen i Östergötland för yrkesverksamma som möter unga personer som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller riskerar att bli eller har blivit bortgifta. I materialet framkommer, som tidigare nämnts, att socialtjänsten inte har den kunskap och kompetens som krävs för att hantera dessa ärenden. Det saknas även riktlinjer och rutiner kring hur ärenden angående hedersproblematik ska hanteras (a.a.). Förebyggande arbete kring hedersproblematiken bör ske på flera olika nivåer, däribland skola, BVC och frivilligorganisationer (Malmö 2007). Arbetet bör ske i form av bland annat utbildning, dialog och informationsutbyte i ett läge där familjen inte är defensiv. I andra fall då familjen är i ett utsatt läge och istället vill försvara familjen kan det vara svårare att nå fram. Att i ett läge där familjen inte har någon uttalad problematik ökar möjligheterna för informationsutbyte. I det förebyggande arbetet är det viktigt att komma i kontakt med både vuxna, unga och föräldrar. Det finns många organisationer som anordnar aktiviteter för både barn och vuxna. På detta sätt kan vuxna i samhället få en inblick i familjerna och på ett tidigt stadie börja prata kring normer och värderingar (a.a.) 3 TEORETISKA UTGÅNGSPUNKTER I detta kapitel presenterar vi de teoretiska utgångspunkter vi senare i studien kommer att använda för analys av resultatet. Vi börjar med att beskriva hur individualism och kollektivism på olika sätt formar två skilda sätt att tänka och leva. Vi beskriver även skammens inverkan på människor. Vi beskriver även kultur och religion och med detta vill vi skilja kultur från religion men samtidigt peka på att kulturen influeras av religionen. Anledningen till att vi valt just dessa teoretiska utgångspunkter är att vi anser att de är relevanta för att tydliggöra hur hedersnormer fungerar och dess attityd till individers sexualitet och könsidentitet. 3.1 Individualism och kollektivism Kurkiala (2005) beskriver individualistiska samhällen där det är individen som står i fokus till skillnad från i kollektivistiska samhällen där individen är underordnad gruppen. Individen är en del av den men fokus ligger på gruppen (a.a.). Enligt Ahmadi (2003) är det individen som egen enhet som prioriteras i individbaserade samhällen framför gruppen. I kollektivistiska samhällen är individen en del av gruppen, som ofta består av familjen eller släkten och samhörighet är en central komponent som kännetecknar dessa samhällen i motsats till självständighet som dominerar det individualistiska samhället (Kurkiala 2005). Den individualistiska ideologin genomsyrar västerländska samhällen medan den kollektivistiska är 15 vanligt förekommande i bland annat samhällen i Mellanöstern (Almqvist & G. Broberg 2000). Enligt Ahmadi (2003) är det vanligt att migrerade personer uppfostrats i samhällen av kollektivistisk karaktär. Att hålla fast vid och värna om den kollektivistiska identiteten kan för vissa grupper bli viktigare i Sverige än vad det hade varit om individen bott kvar i hemlandet. Detta kan innebära att många barn i Sverige uppfostras enlig en kollektivistisk ideologi samtidigt som de lever i ett individualistiskt samhälle (a.a.). Inom kollektivistiska kulturer handlar heder snarare om respekt från omgivningen än om personlig värdighet som heder kommit att representera inom individualistiska kulturer (Wikan 2009). De kulturella skillnaderna kan påverka synen på barnuppfostran och målet med den (Almqvist & G. Broberg 2000). Den Västeuropeiska barnuppfostran är mer individualistisk jämfört med den syn på barnuppfostran som finns utanför Västeuropa, t ex Mellanöstern, som är mer kollektivistisk. Graden av kollektivistisk eller individualistisk uppfostran kan variera och här beskrivs de mest karaktäristiska dragen av dessa motpoler. Den kollektivistiska uppfostran har fokus på samhörighet och det är familjen och släkten i sig som utgör individens skyddsnät. I den individualistiska barnuppfostran lär sig barnen tidigt att klara sig själva och skapa sig en egen uppfattning vilket ses som en viktig egenskap i det svenska urbaniserade samhället. Detta kan leda till att barnen tidigt lär sig att skilja andra från sig själva, att utföra praktiska uppgifter självständigt, att kontrollera sig själva och att på egen hand klara sig mentalt och känslomässigt. I individualistiska samhällen äger barn och ungdomar sin sexualitet till skillnad från barn och ungdomar som fostrats i en kollektivistisk miljö där individens sexualitet och val av partner är en angelägenhet för hela familjen (a.a.). Det finns en stark och tydlig koppling mellan hederskultur och kollektivistiska samhällen (Güngör & Dervish 2009). 3.1.1 Skam Skam kan förstås som motpolen till heder och något som individer oavsett kulturell bakgrund har ett förhållande till världen över (Wikan 2009). Skam beskrivs av Hansson (2010) som en av de mest grundläggande känslorna hos oss människor som har en central betydelse för individer i sociala sammanhang. I de mellanmänskliga relationer kan en oro för skam förekomma då skammen är central inom den sociala kontext människor lever i och den är ett sätt att förhålla sig till de sociala relationerna och de rådande normerna. Oron för skam har sin grund i det mänskliga behovet att vara en del i ett större socialt sammanhang. Gränsen mellan vad som är accepterat i ett visst socialt sammanhang och vad som inte är det styrs av skammen (a.a.). Skamkänslan utnyttjas vanligtvis i kollektivistiska samhällen för att individer ska hålla sig till kollektivet (Bourdieu 1999b). Skammen kan bidra till ett kollektivistiskt uteslutande av en individ vilket innebär att de flesta undviker skam så långt som möjligt för att kunna vara en del av kollektivet (a.a.). Hur stor vikt en individ lägger vid andras åsikter och skam kan variera beroende på individens egenvärde (Wikan 2009). Att en individ drar skam över sig innebär i kollektivistiska samhällen att hela familjen drabbas (Almqvist & Broberg 2000). Familjen kan därmed i många fall gå långt för att inte låta en individ dra skam över hela familjen (a.a.). Konsekvenser av att en familj blir betraktad som skamlig innebär att den utestängs från sitt sociala sammanhang (Hansson 2010). Ahmadi (2003) beskriver skam som ett medel för att utöva kontroll över individer inom kollektivistiska samhällen. Skam är motsatsen till heder och det är till skillnad från skuld en känsla som upplevs och bekräftas inför andra (Bourdieu 1999b). Heder är kopplat till manlighet och skam är främst är kopplat till kvinnan (Hansson 2010). Hedern kan i många fall ses som kvinnans oskuld och det är mannens uppgift att se till att oskulden bevaras till den dag kvinnan ingår äktenskap. Det är alltså kvinnan som kan göra att mannen förlorar hedern. Att då som man dra skam över familjen, genom att till exempel öppet leva som homosexuell, 16 blir värre än om en kvinna gör det vilket förstärks i och med att skam dessutom är en känsla som kopplas samman med svaghet och sårbarhet. Detta kan ligga bakom att den manliga homosexualiteten anses vara särskilt gränsöverskridande och en anledning till att många håller sin sexualitet dold. Det finns alltså en rädsla för att gå emot de rådande normer och accepterade föreställningar om vad manlighet är (a.a.). 3.2 Kultur Enligt Ahmadi (2003) är begreppet kultur komplicerad och det är svårt att definiera det. Vad som innefattas i begreppet kultur kan vara olika beroende på sammanhang men vanligtvis innefattar begreppet kultur ett visst sätt att skapa förståelse och ett visst sätt att agera i sociala sammanhang (Allwood 2000). Enligt Ahmadi (2003) innefattas begreppet kultur av normer, traditioner och seder som djupt präglar individen sedan födseln av omgivningen. De normer, seder och traditioner som en kultur består av är således något individen fostras in i. Kultur är inte statiskt utan den förändras över tiden och vissa normer och traditioner kan försvinna medan andra nyskapas. Kulturen och dess regler och normer kontrollerar och styr individers och gruppers sätt att leva och överleva. En kultur karakteriseras av en mängd olika normer och oskrivna koder som ska följas. Vad begreppet kultur innebär kan variera beroende på kön och det kan även finnas generationsskillnader. Att en person lever i ett land med andra normer och en annan kultur än den egna innebär inte att dessa anammas av personen utan ens ursprungliga kulturs normer följs ofta av personen långt efter det att den flyttat ifrån sitt hemland. Att flytta till ett land med en annan majoritetskultur än den egna kan få olika innerbörd för olika individer (a.a.). Vår livssyn och förståelse av omvärlden påverkas i hög grad av vår kulturella bakgrund (Allwood 2000). De kulturella olikheterna bidrar till att det skapas vi och dem grupper vilket innebär att stor vikt läggs vid den grupp som individen identifierar sig med. Individen bör därmed förstås i sitt sammanhang och i arbetet med individen bör det finnas en förståelse för gruppens inverkan på individens sätt att agera och tänka om sig själv och andra. Personer som tillhör samma kultur bör dock inte ses som en homogen grupp då det i dagens samhälle inte finns möjlighet till total isolation och därmed helt utesluta yttre påverkan från andra kulturer (a.a.). Det finns de som menar att en kultur inte bör dömas utifrån en annan kulturs värderingar och att det därmed är svårt att skapa en förståelse kring en annan kultur än den egna (Mojab 2004). Detta kan skapa en acceptans för olika kulturer som i vissa fall kan tolkas som acceptans och rättfärdigande av förtryck som kan finnas inom vissa kulturer (a.a.). Det finns inga tydliga gränser mellan olika kulturer utan de flyter mer eller mindre ihop vad gäller både geografiskt och andra yttre faktorer (Kurkiala 2005). Kulturer kan influeras av olika yttre förhållanden som till exempel religion (Ahmadi 2003). 3.3 Religion Inom de stora religionslärorna råder det hos många ett förhållningssätt kring mänsklig sexualitet som kan innebära att sexualitet är något som ska regleras på olika sätt vad gäller inom vilka ramar och till vilken grad sexualiteten ska motverkas och hindras eller uppmuntras (Samuelsson 2002). Det har skett förändringar vad gäller synen på samkönad sexualitet de senaste hundra åren i de västerländska samhällena. Den utvecklingen som har skett i västerländska samhällen är en följd av individualism, liberalism samt sekularisering (a.a.). I religiösa läror som till exempel Islam, Judendom och Kristendom kan sexuella handlingar med personer av samma kön beskrivas som förbjudet (Samuelsson 2002). Samtliga nämnda religiösa läror ovan tillåter i viss utsträckning endast sexuella relationer mellan en man och en 17 kvinna inom äktenskap där fortplantningen är central. Enligt vissa religiöst traditionella värderingar anses homosexualitet vara felaktigt och att det strider mot naturlagarna. Homosexuella bör enligt dessa värderingar inte utöva sin sexualitet och istället leva i kyskhet. I Sverige ansågs homosexualitet vara ett sjukdomstillstånd ända fram till 1979. Under de senaste 40 åren har det svenska samhället utvecklat en mer öppen syn och attityd till sex och samlevnad. I samband med att Sverige är ett mångkulturellt samhälle så har tidigare religiösa uppfattningar och synsätt på sex och samlevnad och även synen på homosexualitet aktualiserats bland minoriteter. Den majoritetssyn på sexualitet som finns i dagens svenska samhälle kan ifrågasättas av vissa religiösa minoritetsgrupper. (a.a.). Religion och kultur har i det västerländska samhället i vissa fall kommit att få en lägre status till förmån för vetenskapen (Kurkiala 2005). 4 METOD I detta kapitel beskriver vi den metodologiska ansats vi använt oss av och hur insamlingen av data gått till. Därefter beskriver vi hur vi bearbetat och analyserat materialet. Vidare skriver vi om vår valda urvalsmetod där vi även ger en kort presentation av informanterna. Vi diskuterar kring studiens trovärdighet. Sedan beskriver vi utförligt hur processen i arbetet med studien sett ut. Vi reflekterar över etiska aspekter och förhållningssätt och presenterar ett avsnitt kring vår forskarroll och förförståelse. 4.1 Metodologisk ansats Syftet med denna uppsats är att synliggöra hedersutsatta HBT-personer i det sociala arbetet. Detta ville vi undersöka genom intervjuer med yrkesverksamma som på något sätt i sitt arbete kommer i kontakt med eller har kommit i kontakt med målgruppen. För att komma på djupet av problematiken och dess omfattning har vi använt oss av kvalitativa intervjuer som är en flexibel och följsam metod (Kvale & Brinkmann 2009). Tyngden ligger på informantens egna uppfattningar och synsätt då informanten styr samtalet (a.a.). Enligt denna metod kunde vi flexibelt variera våra följdfrågor utan tanke på någon specifik struktur och kunde därmed få utförliga och detaljerade svar. Som komplement till vårt kvalitativa undersökningsmaterial har vi använt oss av sekundäranalys av data (Bryman 2011). Att göra en sekundäranalys innebär att vi samlar in material som redan finns inom forskningsområdet. Detta gör vi med anledning att det är effektivt men också bidrar till en bredare kunskapsbas (a.a.). Problematikens komplexitet är en stor bidragande faktor till vårt val av metod. Vi anser att vår valda undersökningsform är lämplig för att lyfta fram och fånga in de olika komplexa aspekterna av vårt valda ämne och även för att lämna utrymme för informanterna att lyfta fram aspekter som vi eventuellt inte varit medvetna om tidigare. 4.2 Datainsamlingsmetod Vi har använt oss av semistrukturerade intervjuer vilket är en öppen form av intervju där informanterna får öppna frågor samtidigt som vi får utrymme för att ställa följdfrågor under intervjuernas gång (Aspers 2011). Vi har använt oss av en intervjuguide (se Bilaga 2) för att få en liknande struktur på alla intervjuer och har därmed kunnat fokusera på vår frågeställning utan att avgränsa oss (Rosengren & Arvidson 2002). Intervjuguiden har gjort att intervjuerna 18 fått en liknande struktur vilket har underlättat vår tolkning och analys av dem. För att vi under intervjuerna skulle kunna ha fullt fokus på informanten har vi spelat in våra samtal med hjälp av mobiltelefon (Bryman 2011). Inspelningarna har bidragit till att vi har fått en större mängd material som dessutom varit mer innehållsrik då vi har fått tillgång till deras exakta formuleringar och även tonlägen, pauser och känsloutspel. Att spela in en intervju kan göra informanten betänksam och samtalet kan bli lidande då det inte längre får ett naturligt flöde eftersom informanten är medveten om att samtalet spelas in (a.a.). Vi använde oss av mobiltelefon vid inspelningen vilket skulle kunna påverka intervjun. Vi upplevde emellertid inte att inspelningen påverkat intervjusituationerna negativt. Samtidigt underlättade inspelningen vår bearbetning av materialet. Vi har transkriberat alla intervjuer för att kunna fördjupa och underlätta analysen. Eftersom vi i denna studie ville att fokus skulle ligga på informanternas reflektioner ansåg vi att vår valda metod var den bäst lämpade för studien. Informanterna fick därmed ett stort utrymme i intervjuerna samtidigt som vi själva haft möjlighet att styra samtalen i enlighet med vår studies inriktning. Metoden gav oss en djupare förståelse av ämnet och fångade upp komplexiteten vad gäller arbetet med HBT-personer som har erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck. Sekundärmaterialet vi använt till studien har vi främst inhämtat från litteratur, Internetkällor och annat tidigare forskningsmaterial inom ämnet (Aspers 2011). Vi har även tagit del av befintlig statistik och material från olika verksamheter som vi under studiens gång kommit i kontakt med, till exempel statliga myndigheter (a.a.). Vi har i samband med studien tagit del av Rädda Barnens projekt ”Kärleken är fri!?” som delvis består av en teaterföreställning som vi besökte. Vi kommer att beröra denna i studien då den har inverkat på vår syn på studiens ämne och även bidragit till att vi fått en djupare förståelse för problematiken. 4.3 Analysmetod Vi har bearbetat vårt insamlade material genom transkribering av de inspelade intervjuerna (Aspers 2011). Transkribering är en mycket tidskrävande process som innebär att vi manuellt har ägnat tid åt att skriva ner i princip allt som framkommer i inspelningarna, med undantag av pauser och hummanden om de inte är relevanta för analysen. Genom transkriberingen har vi kunnat tydliggöra särskilda tonlägen och till exempel ironi, skratt och andra känslouttryck som har betydelse för själva tolkningen av materialet (a.a.). Som analysmetod har vi använt oss av kodning som vi applicerat på våra transkriberade intervjuer. Kodning är en metod för att strukturera det insamlade materialet för att få en tydligare bild över dess innehåll (Aspers 2011). Detta innebär att vi sorterat vårt material genom att benämna informanternas uttryck med gemensamma koder så att dessa bildat olika grupperingar. På detta sätt kunde vi lättare hitta likheter och skillnader i vårt transkriberade material vilket underlättade analysen av materialet. Att koda materialet innebär även att vi tolkat informanternas uttalanden i förhållande till Teoretiska utgångspunkter och Bakgrund och tidigare forskning. Under kodningsprocessen kan en kod splittras och bilda två nya koder men flera koder kan även slås ihop och bilda en gemensam kod. Kodning kan göras utifrån vilket ämne samtalet berör, vem som uttalar sig till vem och känslan i hur någonting uttalas, till exempel tonläge. Vid kodningen har vi använt oss av marginalmetoden vilket innebär att vi med pennor i olika färger manuellt har märkt ut de olika koderna i marginalen med olika 19 färger på det utskrivna intervjumaterialet (a.a.). Våra koder gjordes utifrån vilket ämne samtalet berörde och de olika samtalsämnena representerades av olika färger. Vi har valt att strukturera resultat och analys delen utefter de koder vi använt oss av som har mynnat ut i olika rubriker och underrubriker. För att kunna göra en så tydlig analys som möjligt av de komplexa ämnen studien berör har vi valt att integrera analysen i resultatet. Vi har använt oss av en komparativ analysteknik kombinerad med den narrativa analystekniken då vi anser att de är lämpliga för vår kvalitativa studie (Aspers 2011). Den komparativa analystekniken innebär att vi gjort en jämförelse mellan två eller flera kategorier eller begrepp som är relevanta för vår studie. Ett övergripande exempel från vår studie är jämförelsen mellan huvudbegreppen HBT och heder. Den narrativa analystekniken innebär att vi sett intervjuerna som berättelser från informanterna (a.a.). Sekundärmaterialet som vi har använt oss av i studien har varit ett urval av allt det material som vi har hittat inom ämnet för vår studie (Aspers 2011). För att avgöra trovärdigheten i det sekundärdata vi samlat in har vi kritiskt granskat vem författaren till materialet är och anledningen till att materialet skapades. Vi har även varit uppmärksamma på tidpunkten då materialet skapades vilket kan avgöra dess relevans i nutiden. Detta gäller för samtligt material som använts (a.a.). 4.4 Urval Vi har gjort ett målinriktat urval av informanter då vi ansåg att det var bäst lämpat för syftet i vår undersökning (Bryman 2011). Ett målinriktat urval innebär att informanter väljs utifrån att de har erfarenheter eller yrkesmässig kompetens som anses vara relevant för studiens syfte (a.a.). För att komma i kontakt med informanterna skickade vi ut informationsbrev via mail (se Bilaga 1) till personer som vi trodde skulle kunna vara relevanta för studien. Vi bad de personer vi mailade att vidarebefordra mailet till andra personer som de trodde skulle vara intresserade av att delta i vår studie. På detta sätt kom vi i kontakt med sju informanter. Informanterna är alla yrkesverksamma personer som har kommit eller på något sätt kommer i kontakt med hedersutsatta HBT-personer i sitt arbete. Många av våra utskickade mail besvarades inte och de flesta vi fick svar på besvarades med att de inte kom i kontakt med målgruppen eller att de inte hade möjlighet att ställa upp på en intervju. 4.4.1 Presentation av informanter Det som följer här är en kort presentation av de sju informanterna som alla fått fingerade namn. Vi beskriver kort deras bakgrund och nuvarande arbete utefter vad som är relevant för vår studie. På grund av rådande konfidentialitet och det känsliga ämnet studien berör kan vi inte gå närmare in på inom vilka specifika områden informanterna arbetar och var i landet de befinner sig. Andreas har arbetat med olika projekt som bland annat berört ämnena HBTQ, heder och könssjukdomar. Idag arbetar han inom en organisation som har fokus på HBTQ och att informera och utbilda kring frågor som rör sexualitet och hiv. Jamal arbetar inom en organisation vars huvuduppgift är att i olika former arbeta med hivpositiva och hiv-prevention men kommer även i kontakt med många andra grupper i 20 samhället. Han är nu aktiv inom ett projekt som riktar sig till migranter och arbetar med att ge stöd, informera och utbilda. Malin har tidigare arbetat i en skyddsorganisation med fokus på hedersrelaterat våld och arbetar nu inom samma organisation men med förebyggande arbete. Det förebyggande arbetet innefattar i huvudsak konsultationer, handledning och utbildning. Hon har under det senaste halvåret specifikt arbetat med att öka kunskapen kring HBT och heder både i och utanför organisationen. Mattias arbetar som kurator med inriktning på HBTQ-personer. Detta har han arbetat med sedan han blev färdig socionom för drygt tio år sedan. Under sin tid som kurator har han medverkat i projekt kring hedersproblematiken. Sabina arbetar som socialsekreterare och har arbetat med socialt arbete i nästan tio år. I början av hennes yrkeskarriär arbetade hon främjande och förebyggande i form av fältarbete riktat mot ungdomar. Idag arbetar hon med myndighetsutövning. Samir har under 24 år arbetat inom en organisation som i huvudsak arbetar med hivprevention och hivpositiva personer och deras närstående. Organisationen erbjuder bland annat olika stödverksamheter och samtalsterapi. Organisationen kommer i hög utsträckning i kontakt med andra grupper än hivpositiva. Ylva har under en längre tid arbetat inom socialt arbete, främst med ungdomar. Under de senaste åren har hon arbetat mer och mer med hedersrelaterade frågor. Hon har arbetat i projektform kring hedersproblematik i stort som innefattat bland annat utbildning, konsultation, utredning och insatser. I dagsläget arbetar hon på ett kriscentrum och är även anställd inom en statlig myndighet och arbetar främst med utbildning och konsultation kring hedersfrågor. 4.5 Trovärdighet Att en forskningsstudie är trovärdig innebär att den ska vara mottaglig för kritisk diskussion (Ahrne & Svensson 2011). Eventuella brister och svagheter i studiens genomförande ska inte döljas utan snarare medvetandegöras och diskuteras. Det är viktigt att vara medveten om att verkligheten är komplex och kan uppfattas olika genom olika perspektiv vilket innebär att det sällan finns en korrekt avbildning av ett fenomen. Uppsatsens trovärdighet påverkas av hur väl läsaren kan följa forskningsprocessen (a.a.). För att vår studie ska vara så trovärdig som möjligt har vi i vår metoddel diskuterat kring olika eventuella brister och svagheter som finns i vår studie. Till exempel att det varit svårt att nå ett tillräckligt stort antal informanter. Vi har under studiens gång varit medvetna om att verkligheten är komplex och kan upplevas på olika sätt utifrån olika perspektiv vilket är anledningen till att vi varit noga med att lyfta fram informanternas olika åsikter även i de fall de gått emot varandra. För att läsaren tydligt ska kunna följa vår arbetsprocess har vi valt att utförligt beskriva den under rubriken Tillvägagångssätt. 4.6 Tillvägagångssätt Vi var från början enade om att vi ville skriva om heder men att vi ville hitta en ny, outforskad infallsvinkel. Efter tips från en bekant fick vi upp ögonen för just HBT-personers situation och vi kände på en gång att vi ville skriva om HBT-personer som lever i hederskulturer. Efter diskussioner kring etiska aspekter tillsammans med vår handledare 21 bestämde vi oss för att skriva om hur arbetet med hedersutsatta HBT-personer ser ut. Vi diskuterade oss fram till syftet att synliggöra hedersutsatta HBT-personer i det sociala arbetet utefter att vi var intresserade av hur hedersutsatta HBT-personer bemöts av yrkesverksamma. Utefter syftet formulerade vi frågeställningarna: 1. Hur reflekterar informanterna kring det sociala arbetet som bedrivs i samhället med hedersutsatta HBT-personer? 2. Vilka hinder och möjligheter ser de inom det sociala arbetet med denna målgrupp? Efter formulering av syfte och frågeställning var vi enade om att vi skulle utföra en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer då detta är något vi båda har erfarenhet av och vi ansåg att det var den bäst lämpade ansatsen för studiens syfte. Utefter vår frågeställning utformade vi en intervjuguide. Förberedelser inför intervjuerna skedde genom att vi gick igenom intervjuguiden och förberedde oss på eventuella följdfrågor. Vi har genomfört sammanlagt sju intervjuer med sju olika informanter. Fem av dessa intervjuer skedde i samband med ett fysiskt möte. Två intervjuer skedde via telefon då möjlighet till ett fysiskt möte inte var möjligt, detta på grund av det långa avståndet. Vi är medvetna om att detta kan ha påverkat den personliga kontakten som uppstår vid fysiska möten men vi anser att vi trots avståndet kunde skapa en tillförlitlig och personlig relation till informanterna. Vi upplevde inte heller att någon av de två informanterna stördes av avståndet. Vi anser att telefonintervjuerna varit mycket givande och vi lade särskild vikt vid olika tonlägen i dessa intervjuer för att inte missa underliggande betydelser och vi använde oss även i större utsträckning av följdfrågor under dessa intervjuer för att undvika missförstånd. Alla informanter fick ta del av och skriva under samtyckesblanketter (Bilaga 3, Bilaga 4) inför intervjuerna vilket även deras verksamhetschefer fått göra. Alla intervjuer genomfördes på avtalad tid och en del har varit tidsbegränsade vilket vi inte anser har påverkat intervjuerna negativt. Den första intervjun genomfördes över telefon och vi hade inför detta tillfälle bokat ett grupprum för att kunna genomföra intervjun utan distraktioner. Vi använde en av våra mobiltelefoner till att spela in intervjun och från den andras mobiltelefon ringde vi upp informanten. Intervjun pågick i 45 minuter under arbetstid och vi fick svar på alla våra frågor. Vi avslutade intervjun med att prata om konfidentialitet och vi frågade om vi kunde återkomma om vi hade ytterligare frågor eller ville förtydliga något vid ett senare tillfälle. Den andra intervjun genomfördes på informantens arbetsplats i ett avskilt samtalsrum efter arbetstid. Intervjun spelades in med en mobiltelefon som låg på ett bord mitt emellan oss och informanten. Intervjun pågick i 1 timme och 50 minuter och vi fick under denna tid utförliga svar på alla våra frågor. Intervjun avslutades i vardagligt samtal. Den tredje intervjun genomfördes på informantens arbetsplats i ett avskilt rum och pågick i 45 minuter efter arbetstid. Denna intervju föregicks av en tidsbegränsning på 45 minuter men trots det genomfördes intervjun på ett mycket avslappnat och metodiskt sätt. Mobiltelefonen som användes för att spela in intervjun låg på ett bord mellan oss och informanten. Vi fick svar på alla våra frågor och avslutade intervjun i ett vardagligt samtal. Den fjärde intervjun genomfördes på informantens arbetsplats i ett avskilt samtalsrum. Intervjun pågick i 45 minuter under informantens arbetstid och mobiltelefonen som spelade in samtalet låg på bordet mellan oss och informanten. Vi fick utförliga svar på alla våra frågor. Den femte intervjun genomfördes över telefon i ett grupprum för att undvika distraktioner. En av våra mobiltelefoner användes för att ringa upp informanten och den andra mobiltelefonen användes för att spela in samtalet. Under de 30 minuterna som intervjun pågick fick vi svar på alla våra frågor. Den sjätte intervjun genomfördes på informantens arbetsplats i ett avskilt rum. Intervjun spelades in med hjälp av en mobiltelefon som låg på bordet mellan oss och informanten. Intervjun pågick i 1 timme och informanten gav oss utförliga svar på alla våra 22 frågor. Den sista och sjätte intervjun genomfördes på informantens arbetsplats i ett avskilt rum där vi under hela intervjun satt ostörda. Intervjun spelades in med hjälp av en mobiltelefon som låg på bordet mellan oss och informanten. Våra frågor blev besvarade och intervjun pågick i 1 timme och 30 minuter. Alla informanter har under intervjuernas gång påtalat hur viktigt vårt valda ämne är och vi fick uppfattningen att de alla hade ett personligt intresse av ämnet. Alla informanter bad om att få ta del av den slutgiltiga uppsatsen vilket är ett önskemål vi självklart går till mötes. Intervjuguiden var till stor hjälp under intervjuerna för att hela tiden ha en röd tråd i samtalen som var relevant för studiens frågeställning. Vi använde oss av följdfrågor i alla intervjuer i olika stor utsträckning. Efter genomförandet av alla intervjuer delade vi upp inspelningarna mellan oss och transkriberade var för sig. Vi har sedan gått igenom varandras transkriberingsmaterial och gjort eventuella ändringar och förtydliganden om vi ansett att något varit otydligt. Därefter delade vi upp de utskrivna transkriberingarna mellan oss och påbörjade kodningen med olika färger som representerade olika koder. Vi gick sedan igenom varandras kodningar för att tillägga koder som eventuellt förbisetts och för att kodningen skulle bli så genomgående konsekvent som möjligt. Därefter har vi tillsammans skrivit Resultat och analys delen där vi kopplat samman det som framkommit i intervjuerna med Bakgrund och tidigare forskning och Teoretiska utgångspunkter. Sekundärmaterialet som vi samlat in till avsnittet Bakgrund och tidigare forskning har vi hjälpts åt att samla in från Internet och litteratursökningar på olika bibliotek. Vi har använt oss av litteratur, rapporter, studier, utbildningsmaterial, faktablad och olika former av vägledningsmaterial för yrkesverksamma. Vi har tillsammans sorterat ut vilket av allt material som vi ansåg mest relevant för vår studie och som vi beslutade att använda oss av. För att skrivningsprocessen skulle bli effektiv delade vi upp så att en av oss hade ansvar för Bakgrund och tidigare forskning och den andra över Teoretiska utgångspunkter men vi har båda varit delaktiga i skapandet av hela studien. Vi delade upp ansvaret för olika formaliadelar. De delar som vi delat upp ansvaret för har efter skapandet kontrollerats, eventuellt redigerats och sedan godkänts av den andra. Vi har tillsammans producerat innehållet i Resultat och analys även diskussionen är skriven tillsammans utefter vad som framkommit i resultatet. Samarbetet har under hela studiens gång fungerat väldigt bra. Vi känner oss båda två nöjda med arbetsfördelningen och vi har arbetat mot ett gemensamt mål med ett slutgiltigt gemensamt ansvar. 4.7 Etiska överväganden De fyra etiska områdena som bör uppmärksammas i samband med en kvalitativ studie är informerat samtycke, konfidentialitet, konsekvenser och forskarens roll (Kvale & Brinkmann 2009). Informerat samtycke innebär att informanterna ska informeras om syftet med studien och att de deltar frivilligt vilket innebär att de när som helst kan avbryta sin medverkan. Konfidentialitet innebär att de uppgifter som lämnas av informanterna hanteras med stor försiktighet och på så att ingen obehörig kan komma åt dessa uppgifter. Konsekvenser syftar till att för- och nackdelar med att informanter deltar konfidentiellt ska vägas mot varandra och forskaren bör fundera över eventuella konsekvenser av att en informants namn publiceras. På grund av konfidentialiteten har vi valt att utesluta närmare information kring informanternas specifika arbetsverksamheter samt var i landet de befinner sig. Forskaren har en betydande roll i kvalitativa studier då det är forskaren som person som mottar information och kunskap som framkommer under intervjuerna. Det gäller att ha en professionell distans till 23 informanterna för att så sakligt som möjligt kunna bearbeta och tolka det insamlade materialet (a.a.). För informerat samtycke se Bilaga 1 och Bilaga 4. Vi har gjort det tydligt för informanten att hen när som helst utan konsekvenser kan avbryta sin medverkan. Informanterna har fått information om att deras personliga information kommer att behandlas konfidentiellt och att vi efter studiens färdigställande kommer att spoliera all information kring informanterna. Vi har även försäkrat oss om att informanterna förstått informationen på rätt sätt och att de är medvetna om att deltagandet i vår studie är frivilligt. Då studien behandlar ett känsligt ämne beslutade vi att informanterna skulle få fingerade namn. På grund av forskarens betydande roll har vi valt att skriva ett avsnitt kring forskarrollen och vår förförståelse för ämnet. 4.8 Författarnas förförståelse Under studiens gång har vi varit medvetna om risken att våra personliga åsikter kan komma att påverka resultatet. En av oss har en annan kulturell bakgrund än svensk vilket har inneburit att en av oss har kunnat ha ett mer ”inifrån” perspektiv och den andra av oss som har en svensk bakgrund har kunnat ha ett mer ”utifrån” perspektiv. Genom att ta del av varandras perspektiv har vi fått en mer enhetlig förståelse för problematiken kring hedersutsatta HBTpersoner. Vi båda har sedan tidigare haft en allmän kunskap kring hederskulturen och de normer som råder inom den. Däremot har vi haft mycket lite kunskap kring hedersutsatta HBT-personer och deras situation. Innan studien visste vi ingenting om hur arbetet med dessa personer såg ut i samhället. 5 RESULTAT OCH ANALYS I detta avsnitt presenterar vi de intervjuer vi genomfört och kopplar de till tidigare forskning och teori. Vi inleder avsnittet med att beskriva målgruppen för arbetet som är hedersutsatta HBT-personer. Här beskrivs informanternas reflektioner kring hedersutsatta HBT-personers situation. Efter det går vi in på vilken kunskap och kompetens som finns hos de som arbetar med målgruppen och vilka brister som finns i arbetet. Där lyfts bland annat informanternas reflektioner kring insatser och förebyggande arbete upp. Mänskliga rättigheter och kultur är något som kommit på tal i de flesta av intervjuerna och vi har därför valt att lyfta fram det under en egen rubrik. Vi avslutar avsnittet med hur informanterna ser på målgruppens framtid och även det framtida arbetet med dessa personer. 5.1 Målgruppen för arbetet I samtliga intervjuer framkommer det att HBT-personer i allmänhet är en utsatt grupp i samhället och de som tillhör en hederskultur är särskilt utsatta. Andreas uttrycker följande: ”… det är inte lätt att vara HBT-person i Sverige idag oavsett.”. Informanternas bild av hedersutsatta HBT-personer stämmer överrens med tidigare forskning som tyder på att de är en särskilt utsatt grupp i samhället (Darj & Nathorst-Böös 2011). Malin uppger att hedersutsatta HBT-personer är utsatta i dubbel bemärkelse då de varken har stöd hemma eller i skolan. Detta kan ha sin grund i den heteronorm som råder inom hederskulturer och även i det övriga samhället (Darj & Nathorst-Böös 2011). Det framkommer i samtliga intervjuer att de HBT-personer som lever öppet med sin sexuella läggning eller könsidentitet i en hederskultur lever med en fara för livet. Ylva beskriver att inom hederskulturer är familjen den 24 minsta beståndsdelen och individens sexualitet och livsval berör hela familjen. I en kollektivistisk miljö äger inte individen sin egen sexualitet och kan inte fritt välja partner utan det är en familjeangelägenhet (Almqvist & Broberg 2000). Ylva förklarar HBT-personernas särskilda utsatthet med följande: ”… om Fadime hade levt med Mia då hade det inte ens funnits en möjlighet till dialog/…/då hade det inte funnits någon återvändo för då hade skammen varit för stor för familjen, att man måste underordna sina egna behov under familjens och att dra skam över dem på det viset genom att uttrycka en egen vilja, en egen sexualitet och dessutom någonting som ses som fundamentalt fel, då finns det ingen återvändo.”. 5.1.1 Omfattning Malin som arbetar i en skyddsorganisation uppger att de har haft få antal hedersutsatta HBTpersoner placerade. Dessa personer har varit unga män och kvinnor men vanligast bland HBT-gruppen är det unga homosexuella män som söker sig dit. Transpersoner är de av HBTgruppen som i minst utsträckning sökt sig till organisationen, under de senaste åren ha de haft två, tre stycken placerade. Mattias kommer i sitt arbete som kurator i kontakt med många HBTQ-personer varav en del har en hedersproblematik. Han uppger att han i allt större utsträckning kommer i kontakt med hedersutsatta HBT-personer. Han upplever att tjejer och killar söker hjälp hos honom i ungefär samma utsträckning. Ylva kommer i sitt arbete inte i kontakt med så många av målgruppen men har ändå en stor kompetens kring de här frågorna då hon arbetar med konsultation. Hon beskriver ett specifikt fall där en ung kille från en hederskultur var omhändertagen enligt LVU och gång på gång utförde medvetna brottsliga handlingar som medförde att socialtjänsten var tvungna att ta ett nytt LVU, vilket för honom innebar att han fick bo på andra ställen än hemma med familjen. Efter flera år som detta pågått framkom det att killen var homosexuell och av den anledningen inte ville hem till familjen som inte skulle acceptera hans sexuella läggning. Han använde socialtjänstens omhändertaganden enligt LVU som täckmantel för att hålla sig borta från familjen. I sitt arbete som fältarbetare har Sabina kommit i kontakt med en del HBT-personer med en bakgrund i hederskulturer. Majoriteten av dessa har varit homosexuella killar och endast ett fåtal har varit tjejer. Hon har knappt stött på någon transperson i sitt arbete. HBTpersonerna som hon har kommit i kontakt med har varit i åldrarna 13 till 25 år. I sitt arbete med myndighetsutövning förekommer det HBT-personer som lever i hederskulturer men då ligger oftast primärt fokus på hedersproblematiken eller annan problematik i utredningsarbetet och inte i förhållande till sexuella läggningen eller könsidentiteten. Andreas uppger att han inte kommer i kontakt med många HBT-personer som uttalat är hedersutsatta men de han kommer i kontakt med är vanligtvis homosexuella män från kulturer där hedersnormen är stark. I och med sitt arbete har han stor erfarenhet av hur arbetet med hedersutsatta HBT-personer ser ut. Samir påtalar att hans huvudsakliga arbetsfokus inte är hedersutsatta HBT-personer men att han trots detta arbetar med dessa personer då dessa i vissa fall söker sig till hans arbetsplats. De hedersutsatta HBT-personer han kommer i kontakt med är huvudsakligen homosexuella män. De HBT-personer Samir kommer i kontakt med i minst utsträckning är transpersoner. Hans resonemang kring att han möter flest män är att han själv är man och att det kan vara en anledning till att killar/män har lättare att öppna sig för honom. Även Jamal kommer i kontakt med flest homosexuella män av de hedersutsatta HBTpersoner han möter i sitt arbete. Han tror att detta delvis kan bero på att han arbetar med människor i migrationsprocessen och att de flesta migranter som kommer till Sverige är män och kvinnor och transpersoner har en mer begränsad rörlighet. 25 5.1.2 Mående Både Andreas och Malin påtalar att HBT-personer i allmänhet mår sämre än heterosexuella ungdomar i samhället. Att HBT-personer lider av sämre psykisk hälsa än hetero-personer framkommer även i tidigare forskning (Darj & Nathorst-Böös 2011). Malin uppger att de hedersutsatta HBT-personerna hon varit i kontakt med lever under en enorm press som kan påverka skolgången negativt men även deras psykiska mående. Samir berättar att det förekommer att hedersutsatta HBT-personer har ett sorts självstigma och att de kan säga liknande: ”Det är jag, det är jag som orsakar detta, om jag kunde göra så, om jag kunde ha flickvän, om jag kunde gifta mig, om jag kunde ha pojkvän som min familj vill ha då kanske allt skulle vara bra.”. Ylva påtalar att hederskulturens djupt rotade syn på homosexuella som något onaturligt påverkar individens självuppfattning vilket gör att många HBT-personer som lever i hederskulturer har en dålig självbild och känner att det är något fel på dem. Deras dåliga självbild kan kopplas till att de inom hedersnormer är vanligt förekommande med homofobi och homosexualitet anses vara onaturligt (Grutzky & Åberg 2013). Inom familjer som lever efter hedersnormer uppfattas HBT-personer som en skam för familjen och denna uppfattning tar individerna till sig vilket bidrar till självförakt (Socialstyrelsen 2013). Ylva lyfter fram svårigheten i att acceptera sig själv och att skapa ett sunt förhållningssätt till sin sexualitet när de lever i en miljö som fördömer annan sexualitet än heterosexualitet. Hon berättar även att det är vanligt att många HBT-personer inte vill kännas vid sin sexualitet och könsidentitet och försöker kväva den. HBT-personer kan påverkas av hederskulturens negativa syn på annan sexualitet än heterosexualitet vilket kan bidra till att de förnekar sin egen sexualitet eller könsidentitet (Darj & Nathorst-Böös 2011). Tre av informanterna uppger att självmordstankar och självmord som vanligt förekommande hos HBT-personer som lever i familjer med hedersnormer. Mattias anger att i förhållande till befolkningen i övrigt begår HBT-personer självmord i mycket större utsträckning och han påpekar att det är svårt att veta hur många av dessa som är hedersrelaterade. Det är fler HBTpersoner som lider av självmordstankar och begår självmord jämfört med resten av befolkningen i Sverige (Darj & Nathorst-Böös 2011). Mattias lyfter vidare fram aspekten att uppmaningar till självmord förekommer. Han gör följande uttalande: ”Sen är det ganska ofta så att man uppmanas till att begå självmord och det är lite lurigt för att där finns ett stort mörkertal.”. Detta i likhet med det Grutzky & Åberg (2013) påtalar, att ett självmord egentligen kan vara ett hedersmord då kollektivet påverkat individen genom påtryckningar. Mattias lyfter fram transpersoner som en del av HBT-gruppen som mår sämre och befinner sig i en mer utsatt situation än till exempel homosexuella killar och tjejer. Detta anser han vara på grund av att de inte kan dölja sin sexualitet och könsidentitet på samma sätt. Samir lyfter fram att hedersutsatta HBT-personer besitter en enorm styrka samtidigt som han kan uppleva en stor sorg och saknad av sina familjer hos dessa personer. 5.1.3 Risker Andreas betonar att det finns olika grader av förtryck inom hederskulturer men att det kan vara förenat med livsfara. Precis som Pope (2004) skriver så finns det familjer som står emot omgivningens tryck att agera medan andra familjer agerar utan att tveka. Det finns de inom hederskulturer som accepterar avvikelser från den heterosexuella könsnormen medan andra inte gör det i olika stor utsträckning (Wikan 2009). Sabina menar att inom en hederskultur är 26 familjen i många fall beredd att gå långt för att rädda familjens anseende. Den som utmanar de heteronormer som råder inom hederskulturen äventyrar familjens anseende vilket innebär att familjen måste agera för att återupprätta familjens rykte (Darj & Nathorst-Böös 2011). HBT-personer som lever öppet med sin sexualitet eller könsidentitet i en hederskultur kan frysas ut från familjen, kontrolleras och utsättas för olika former av våld (Socialstyrelsen 2013). Samir uppger att det kan förekomma både fysiskt och psykiskt våld men att hedersutsatta HBT-personer kan riskera livet. Samtliga informanter uppger att HBT-personer som lever i en hederskultur löper en stor risk att utsättas för dödligt våld framförallt om de lever öppet med sin sexualitet eller könsidentitet. Malin uppger att samtliga av de HBTpersoner med en hedersproblematik som hon har kommit i kontakt med i sitt arbete har varit utsatta för fysiskt våld. Hon berättar att många av dessa är hotade till livet och riskerar att bli dödade vilket innebär att de är i stort behov av skydd. Malin är tydlig med att påpeka betydelsen och vikten av att HBT-personernas sexuella läggning eller könsidentitet inte blir känd. Hon förtydligar detta med att säga följande: ”… ju fler utanför familjen som vet ju farligare blir det för den som är i bilden… ”. Hon påpekar även att risken kan variera beroende på vem i familjen som får reda på det. Hon ger som exempel att om en bror får reda på det kan det bli farligare än om det skulle vara en mamma som får reda på det. Ylva lyfter dels fram att det finns en fara för livet hos de HBT-personer som lever i en hederskultur men även att när den sexuella läggningen eller könsidentiteten blivit känd för familjen kan allt gå snabbt. Hon förklarar att det finns skillnader i hur familjer hanterar heterosexuella personer som bryter mot hedersnormerna jämfört med om det är en HBT-person: ”Det går liksom inte pang från ena dagen till den andra till mord utan tvärtom, det kan ta flera år, är det just såna saker som HBT-frågor, får man reda på att någon är homosexuell då kan man gå från 0 till 100 över en natt…” Ylva syftar på processen som börjar då familjen får vetskap om att individen bryter mot hedersnormerna och utsätter individen för hot och trakasserier till att det sker en aktiv våldshandling som i värsta fall kan sluta i mord. Hon menar att denna process går mycket snabbare när det handlar om en HBT-person än om det handlar om en heterosexuell person. Inom hederskulturer kan det finnas en varierande accepterans av avvikelser från den heterosexuella könsnormen medan andra inte gör det (Wikan 2009). Samir lyfter fram att det finns familjen inom hederskulturer som kämpar och anstränger sig för att acceptera sitt barn som det är. Han beskriver följande: ”Ja de tycker att det är jätte jobbigt men kärleken till sitt barn gör att de ändå försöker kämpa för detta. Sen så fort de har möjligheten så sitter de och beklagar sig, gråter och ber till gud och allt detta och skickar medicin från hemlandet och allt som de kan men samtidigt när tjejen kommer hem med sin flickvän bjuder de ändå på lite fika och lite te och försöker vara trevliga.”. Alla informanter utom en lyfter fram tvångsäktenskap som vanligt förekommande hos de hedersutsatta HBT-personerna. Att utsättas för tvångsäktenskap är en större risk för HBTpersoner som lever i en hederskultur än heterosexuella (Socialstyrelsen 2013). Detta då den enda accepterade sexuella relationen inom hederskulturen är mellan kvinna och man (Grutzky & Åberg 2013). Ylva är en av informanterna som beskriver de olika delarna som förväntas av ett äktenskap, att det handlar om mycket mer än själva bröllopet. Sabina tar upp förväntningarna som följer efter bröllopet från familjerna på båda sidor om brudparet, de förväntar sig att paret ska skaffa barn vilket innebär att de tvingas in i en sexuell relation. Ylva benämner detta genom att säga följande: ”… oavsett om de är heterosexuella eller 27 homosexuella, så handlar det om våldtäkt och det är mellan två personer som inte har valt varandra.”. De påtalar båda två det sexuella tvånget som tvångsäktenskapet medför då individerna tvingas in i en sexuell relation som de själva inte har valt (Darj & Nathorst-Böös 2011). Även Samir anser att ett påtvingat äktenskap innebär en påtvingad sexuell relation. Mattias tar upp transpersonernas särskilda utsatthet när det gäller tvångsäktenskap och menar att de tvingas in i andra könsroller än den de tillhör. Andra omvändelseförsök som förekommer är att individer tas till sjukhus i föräldrarnas hemland för att där försöka bota den icke-heteronormativa sexualiteten (Darj & NathorstBöös 2011). Malin benämner även att personer kan tas till en präst eller imam av familjen där de har en förhoppning om att personen ska bli omvänd. Omvändelseförsök i form av till exempel tvångsäktenskap eller att träffa en religiös ledare är en del i hedersvåldet (Socialstyrelsen 2013). Omvändelseförsök innebär att individen pressas till att leva efter heteronormen och tvångsäktenskap är den mest allvarliga formen. Omvändelseförsök är ett sätt för familjen att återta hedern (Darj & Nathorst-Böös 2011). Samir uppger att han aldrig träffat en hedersutsatt HBT-person vars familj har accepterat personens sexuella läggning från början. Han menar att det är vanligt att familjer försöker med olika metoder att omvända och kontrollera personen. Sabina sammanfattar riskerna med att leva öppet som HBT-person i en hederskultur med att säga: ”I bästa fall så blir man förskjuten och i värsta fall, ja det leder till vad det kan leda till och det är, det tror jag är väldigt mycket våld och i slutändan till hedersmord.” 5.1.4 Överlevnadsstrategier Sabina nämner dubbelliv som ett sätt för hedersutsatta HBT-personer att förhindra att tvingas bryta med sina familjer på grund av sin sexuella läggning eller könsidentitet. Dubbellivet som individerna utsätts för eller utsätter sig själva för sker i olika stor utsträckning och individerna påverkas olika av detta (Darj & Nathorst-Böös 2011). Att som HBT-person ingå äktenskap kan vara ett sätt att undvika att familjen utsätts för skam. Vid sidan om äktenskapet kan HBTpersonerna leva ut sin sexualitet utan insyn av familjen (a.a.). Sabina anser att det är mycket vanligt att dessa personer gifter sig och bildar familj och lever ut sin sexualitet eller könsidentitet vid sidan om. Detta kan liknas vid hur situationen var i Sverige ända fram till slutet av 1900-talet då det var vanligt att HBT-personer levde dubbelliv för att kunna leva ut sin sexualitet vid sidan om äktenskapet och samtidigt vara en del av samhället (Norrhem, Rydström & Winqvist 2008). En anledning till att hedersutsatta HBT-personer inte vill bryta med sina familjer är som Ylva säger att många har svårt att tänka sig ett liv utan sin familj då de inte är uppfostrade till att vara självständiga och har aldrig klarat sig själva och fattat egna beslut. Detta kan kopplas till den kollektivistiska barnuppfostran som förekommer inom hederskulturer där barnen inte uppmuntras till självständighet och att klara sig själva mentalt, känslomässigt och praktiskt (Almqvist & G. Broberg 2000). Individen underordnas kollektivet och kan därmed ha svårt att fatta egna beslut (a.a.). Mattias lyfter även han fram dubbellivet i samband med äktenskap och berättar att äktenskapet kan vara något som efterfrågas då många hedersutsatta HBT-personer anser att detta innebär en befrielse från familjens ständiga påtryckningar. Med detta menar han att tvångsäktenskap inte alltid innebär något negativt för hedersutsatt HBT-personer utan kan istället anses vara en befrielse. Han påtalar att detta framförallt gäller killar. Malin ger exempel på HBT-personer som ingår praktiska äktenskap där partnern inte heller vill ingå en sexuell relation. Flera av informanterna påtalar dubbellivets negativa inverkan på individens 28 psykiska hälsa. Ylva uppger att individen kan underkasta sig familjens krav om att ingå äktenskap för att bli förlåten av familjen och att återigen bli en del i gemenskapen. Att ingå äktenskap kan vara ett krav från familjens sida (Darj & Nathorst-Böös 2011). 5.1.5 Kontroll Samtliga informanter pekar på att hot, begränsningar, kränkningar, påtryckningar och våld som de hedersutsatta HBT-personerna utsätts för är ett uttryck för kontroll över individen. Efter att de hedersutsatta HBT-personernas icke-heteronormativa sexuella läggning eller könsidentitet blivit känd för familjen riskerar de att utsättas för ökat våld, förtryck och kontroll än tidigare (Socialstyrelsen 2013). HBT-personernas familjer kan i viss mån acceptera individerna men kan trots det kräva att de ska ingå äktenskap och hålla sexualiteten eller könsidentiteten dold för familjens sociala omgivning (Darj & Nathorst-Böös 2011). Ylva påtalar att en aspekt av kontrollen är att familj och släkt indirekt hotar och på ett sätt varnar individen genom att berätta om släktingar som råkat illa ut för att de gått emot hederskulturens heteronorm eller genom att nämna fall som blivit offentliga, till exempel Fadime. Detta är en form av verbal misshandel där individen direkt eller indirekt hotas om att utsättas för fysiskt våld (Darj & Nathorst-Böös 2011). Ylva tar upp risken att bli bortförd till föräldrarnas hemland som en del av kontrollen. Mattias uppger att det finns skillnader i hur kontrollen kommer till uttryck mellan tjejer och killar. Han menar att tjejer i större utsträckning kontrolleras genom begränsat handlingsutrymme, kontrollerat umgänge och att inte få gå hemifrån när som helst. Han anser att killarna i större utsträckning drabbas av våld där även hot är vanligt förekommande. Andreas har en liknande uppfattning då han upplever att män i en hederskontext har större frihet i och med att de äger sin sexualitet till skillnad från kvinnor som är mer begränsade. Mattias uttrycker det som att hederskulturen generellt går hårdare åt killarna och att tjejerna ”skyddas”. Killar med utländsk bakgrund upplever att de när det gäller sexuell läggning är mer begränsade av sin familj än tjejer (Socialstyrelsen 2007). Ylva benämner att det inom hederskulturer är mannen som äger hedern och kvinnan har ingen heder. Enligt Hansson (2010) är hedern precis som Ylva säger kopplat till mannen och han menar att kvinnan kopplas samman med skam. Utifrån detta kan vi tolka att killar upplever sig vara mer begränsade när det gäller sexualitet då skam är en ”kvinnlig” företeelse (a.a.). Att då som man vara homosexuell inom en hederskultur innebär både att överskrida den heteronorm som råder men även att dra skam över familjen. Med anledning av detta kan rädslan att gå emot de rådande normerna i en hederskultur förstås (Hansson 2010). 5.2 Kunskap och kompetens Samtliga informanter är eniga om att det inte finns tillräckligt med kunskap och kompetens kring HBT och heder i samhället. Malin uttrycker att HBT-personer inte får det skydd de behöver från samhället. Alla informanter är eniga om att det finns stora brister i samhället när det rör arbetet med denna målgrupp. Det är ofta så att yrkesverksamma inom människobehandlande verksamheter inte har följt med i utvecklingen av mångkulturalism i samhället (Malmö 2007). Detta visar sig tydligt när det gäller hedersrelaterat våld och förtryck då de yrkesverksamma har svårt att hantera dessa ärenden (a.a.). Ylva betonar att kunskap och kompetens är nödvändigt för att kunna ställa de rätta frågorna när hon säger: ”… vet man inte heller någonting om heder då kan man ju inte ställa frågor om det heller.”. Dessa två informanter nämner kostnader som en av utmaningarna för samhället i att arbeta med hedersutsatta HBT-personer, ett exempel de ger är att utökad utbildning kostar pengar. Både Jamal och Samir lyfter även fram kostnader som ett hinder i arbetet. Samir hade velat se 29 att mer resurser öronmärktes för arbetet med hedersutsatta HBT-personer. Mattias lyfter fram vikten av utbildning och att vi i samhället dessutom behöver vara mer öppna och våga prata om de problem som finns utan att vara konflikträdda. Han säger vidare att: ”Om jag tycker att någon beter sig konstigt mot någon, att jag säger ifrån, ska du verkligen göra så, varför får inte din dotter vara med, varför måste din son gå hem så tidigt.”. Mattias anser att samhället kontinuerligt behöver prata om den problematik som finns kring hedersutsatta HBT-personer utan förutfattade meningar. Malin betonar att det finns stora kunskapsbrister inom socialtjänsten och de som har kunskap kring HBT och heder har sökt den på egen hand utifrån ett eget intresse. Både Andreas och Jamal menar även de att det finns en stor okunskap kring HBT och heder. Den kunskapsbrist som finns hos flera verksamheter i samhället är en bidragande faktor till de hedersutsatta HBT-personernas sämre psykiska mående (Ungdomsstyrelsen 2010). Sabina menar att samhället behöver arbeta mer med att synliggöra problematiken och tydligare visa att hjälp finns att tillgå. Hon betonar vikten av att vuxna och samhället i allmänhet tydligt visar sitt ställningstagande i relation till HBT-personer som lever i hederskulturer. Även Ylva betonar vikten av att samhället visar tydliga signaler om var de här personerna kan få hjälp. Hon menar att det är samhällets uppgift att läsa signaler och räcka ut en hand till de som behöver istället för att vänta på att de hjälpsökande själva ska komma till myndigheter och söka hjälp. Ylva anser att samhället behöver bli bättre på att kommunicera och sända följande signaler: ”Vi ser er, vi vet att ni finns och ni är välkomna.”. Ylva understryker att det krävs en medvetenhet hos yrkesverksamma vad gäller dokumentationsföring då föräldrar har rätt att begära ut journaler över sina omyndiga barn. Hon menar att ett sätt att hantera detta är genom att arbeta med parallella spår och välja att utesluta känslig information i dokumentationen och syftar då på information kring individens sexualitet. Sabina lyfter fram att det finns en särskilt stor kunskapsbrist när det gäller transpersoner och en stor osäkerhet kring hur ärenden med transpersoner ska hanteras. Andreas uttrycker liknande och säger: ”… ja men säg att du är en transperson från en hedersnormativ kontext och invandrare, då blir det svårt för det svenska systemet att förstå hur du (syftar på yrkesverksamma) ska hantera det här…”. Yrkespersoner är i många fall oförberedda inför olika situationer som kan uppstå, däribland fall som rör hedersvåld och förtryck (Malmö 2007). Det råder fortfarande en stark heteronorm i dagens samhälle (Norrhem, Rydström & Winkvist 2008). Andreas menar att det finns ett stigma hos hedersutsatta HBT-personer som gör att de inte pratar öppet om sin problematik förrän det är nödvändigt och säger att: ”… det är inte så att någon skulle säga så här: ”hej jag är homo och blir hedersförtryckt”.”. Mattias uppger att många av de hedersutsatta HBT-personerna drar sig för att söka hjälp in i det sista och att det först är när individen känner att den förlorat allt som den söker hjälp. Anledningen till detta anser han bero på att det är skambelagt och att individerna varken vågar eller vet hur de ska söka hjälp. Av rädsla för att situationen ska bli känd för individens sociala omgivning så avstår många från att söka hjälp (Darj & Nathorst-Böös 2011). Malin uppger att många av dessa personer lever ett hårt liv och att de försöker lösa det på egen hand så långt som möjligt. En anledning till att de inte söker hjälp är enligt Malin att de inte vågar. Hon anser att HBTpersonerna upplever att det är för farligt att berätta för socialtjänsten om sina problem och hemsituation om de sen inte får hjälp. Socialtjänstens bristande agerande kan även leda till att våldet normaliseras hos de hedersutsatta HBT-personerna (Darj & Nathorst-Böös 2011). 30 Malin lyfter fram att socialtjänsten ofta kontaktar föräldrarna trots att det kan innebära en ökad risk för individen. Vårdnadshavare ska kontaktas av socialtjänsten när det gäller omyndiga barn med undantag i de fall barnet riskerar att utsättas för en ökad risk enligt sekretesslagen (Darj & Nathorst-Böös 2011). Trots undantaget ovan väljer socialtjänsten ofta att kontakta familjerna (a.a.). Malin anser att socialtjänsten i många fall bedömer att det är ett familjeproblem och ser inte det skyddsbehov som finns, vilket är att individen behöver skyddas från sin familj. Ylva menar att grunden till att socialsekreterare ofta kontaktar familjen i ärenden som rör heder är osäkerhet och okunskap. Hon anser att socialsekreterare i kontakten med familjen bör välja att utelämna viss information för att inte förvärra individens situation, till exempel att utelämna personens sexuella läggning eller könsidentitet för familjen då det skulle kunna gå emot familjens normer och värderingar. 5.2.1 Brister i arbetet I socialtjänstens arbete läggs ett stort fokus på att hålla ihop familjen vilket gör att fokus på att skydda individen nedprioriteras (Lindell 2011). Ylva lyfter fram att socialtjänsten avslutar sina insatser så fort behoven är uppfyllda vilket hon ställer sig kritiskt till då det rör hedersrelaterade fall. Hon menar att dessa fall inte blir lösta utan att det kan vara ett livslångt behov och syftar på att i hedersfall där insatser avslutats så finns det en stor risk att personerna ingår tvångsäktenskap som kanske var anledningen till att de sökte hjälp i första hand. Även Samir menar att det kan finnas ett behov av hjälp och stöd genom hela livet och att det är vanligt att verksamheten har livslånga kontakter med klienter. Tålamod och bekräftelse är viktigt i arbetet med hedersutsatta HBT-personer då de i större utsträckning kan känna sig otrygga i sin situation men även att de kan vara i konflikt med sig själva (Socialstyrelsen 2013). Samir menar att det krävs tålamod och att det kan ta lång tid innan en person fått förtroende för en och väljer att öppna sig. Han säger att: ”Men rätt ofta är det en process, en väldigt lång process och det är det som vi försöker, att genom samtal förbereda de att på något sätt erkänna det för sig själva.”. Ylva lyfter också fram vikten av att låta dessa ärenden ta tid och att det kan finnas behov av en regelbunden kontakt under flera års tid med samma yrkesverksamma person. Jamal betonar vikten av att få individen att känna sig trygg för det är först då som den kan börja prata om sina problem. Samir anser att socialtjänsten kan ha svårt att hjälpa en individ som själv ännu inte identifierat sitt behov av stöd och hjälp och att det ofta är upp till individen att själv berätta vilka behov den har. Malin framhåller att det kan finnas skillnader i hur arbetet med tjejer och killar ser ut, där tjejer i större utsträckning har utrymme och möjlighet att ”komma ut”. Detta anser hon bero på att de flesta skyddade boendena är riktade till kvinnor och boenden för killar inte är utvecklade i samma utsträckning. Hon understryker den särskilt svåra situationen som råder för de transpersoner som biologiskt sett är killar som placeras utefter sitt biologiska kön och därmed inte erbjuds samma möjligheter som andra tjejer att ”komma ut”. Det blir vid sådan placering tydligt att transpersoner förväntas passa in i en av de två könsrollerna precis som vid könskorrigeringsprocessen (Danielsson 2009). Malin anser att det är en stor brist att inte alla erbjuds samma möjligheter att ”komma ut”. Enligt Ylva är det lättare för tjejer att ”komma ut” som homosexuell än killar och detta menar hon beror på att kvinnors samkönade sexualitet inte tas på lika stort allvar som mäns samkönade sexualitet som anses vara mer gränsöverskridande. Detta kan ha ett samband med den syn som var vanlig i Sverige, för ett par hundra år sedan, att homosexualitet mellan två män sågs som allvarligare än homosexualitet mellan två kvinnor (Norrhem, Rydström & Winqvist 2008). Homosexualitet sågs under 1900-talet som en sjukdom och homofobin lever fortfarande kvar i dagens samhälle som en del av heteronormen som råder vilket kan påverka bemötandet i arbetet (a.a.). 31 Malin lyfter fram att personal inom skolan inte har den kunskap som krävs för att ge hedersutsatta HBT-personer den hjälp och det stöd de behöver. Hon anser att dessa problem är osynliggjorda vilket innebär att de drabbade personerna blir mycket ensamma. Hedersutsatt HBT-personer har svårt att få hjälp då de är osynliggjorda i samhället och yrkesverksamma inom olika verksamheter saknar tillräckligt med kunskap för att hantera dessa ärenden (Malmö 2007). Jamal anser att det i vissa fall är för mycket fokus på att individen ska passa in i en viss målgrupp istället för på individens egentliga behov. På grund av problematikens komplexitet efterfrågar han mer individuella insatser och lösningar. Sabina påtalar att personal inom skolans verksamhet bör bli bättre på ett könsneutralt språk och komma ifrån ”mamma, pappa, barn” språket som hon anser att de använder sig av. Hon lyfter även fram att de bör prata mer om hur olika familjekonstruktioner kan se ut och att det finns olika sätt att skaffa barn, inte bara mellan kvinna och man. Framförallt menar hon att skolan behöver bli bättre på att arbeta inkluderande med en mer öppen attityd kring sexualitet och könsidentiteter. 5.2.2 Bemötande Mattias och Sabina lyfter fram att hedersutsatta HBT-personer är i stort behov av att bli sedda och hörda. Mattias anser att detta är viktigt på grund av att HBT-personer som lever i hederskulturer sällan har någon annan i sin närhet som de kan prata med om sin situation. Även Sabina anser att det är särskilt viktigt att stötta dessa personer och visa sig tillgänglig och öppensinnad och att de kan skapa en förtroendefull relation till en vuxen utomstående person. Hon betonar vikten av att dessa personer ska får möjlighet att träffa en person som har kunskap om problematiken och har en förmåga att visa förståelse. I arbetet med hedersutsatta HBT-personer är det viktigt att ha en förståelse för deras situation (Darj & Nathorst-Böös 2011). Sabina anser att hedersutsatta HBT-personer är i stort behov av en person som kan fungera som en vägledare. Ylva betonar att samhället i stort behöver bli bättre på att ha ett öppet bemötande där alla känner sig välkomna. Hon lyfter även fram vikten av att förstå hela hederskontexten. Även Andreas lyfter fram vikten av att visa förståelse för den dubbla förtrycksgrunden som råder för HBT-personer som lever i en hederskontext. I arbetet med hedersutsatta bör det finnas en förståelse för vidden av kollektivets inverkan på individens syn på sig själv och agerande (Allwood 2000). En annan aspekt som yrkesverksamma bör vara medvetna om enligt Ylva är att oavsett ålder och oavsett vad personen varit utsatt för finns det de som väljer att återvända till sina familjer. Anledningen till detta är ofta att individen har svårt att hantera ensamheten (Lindell 2011). Detta kan tolkas utifrån att individen är uppfostrad enligt kollektiv tradition där fokus ligger på samhörighet och familjen utgör individens skyddsnät (Almqvist & G. Broberg 2000). Myndigheter brister i sitt bemötande av våldsutsatta och även i att ge personerna den hjälp och det stöd de är berättigade till men framförallt i behov av (Socialstyrelsen 2013). Sabina menar att hedersutsatta HBT-personer aldrig kommer att kunna vara en del av en norm på grund av samhällets och hederskulturens heteronorm. Ylva betonar att det är viktigt att ha ett öppet förhållningssätt i bemötandet och att våga ställa frågor så att HBT-personer inte ska behöva ”komma ut” hela tiden. Hon menar att om: ”… vi inte ens ställer frågan då har vi någonstans stängt den dörren, att vi som är så jäkla demokratiska och sekulariserade och obekymrade om sexualitet, vi ställde inte ens frågan.”. Även Sabina betonar vikten av hur det pratas kring partnerskap och att då till exempel inte ska fråga efter mamma eller pappa utan istället kan fråga efter föräldrar. Mattias lyfter fram vikten av att prata öppet om de problem som finns och säger att: ”Våga lägga sig i, våga vara obekväm, våga ställa frågorna, det är inte farligt.”. Sabina poängterar vikten av att ställa de rätta frågorna. Ylva anser att många yrkesverksamma är rädda för att göra fel och det förekommer osäkerhet kring vilka ord som 32 får eller inte får användas i mötet med HBT-personer, till exempel vilket pronomen personen vill tilltalas med. Ylva säger att vi måste bli bättre på att inte bli förvånade och inte glömma bort att ställa frågor kring våld i nära relationer, även samkönade relationer. Malin anser att HBT-personer bemöts annorlunda och inte får samma stöd och skydd från samhället jämfört med resten av befolkningen. Hon anser att anledningen till detta kan vara att socialtjänsten arbetar utifrån egna normer, fördomar och föreställningar som gör att de har svårt att identifiera skyddsbehovet hos HBT-personerna. Ylva betonar att yrkesverksamma måste bli bättre på att se riskerna i fall med hedersutsatta HBT-personer då de själva inte alltid är medvetna om vilka risker de är utsatta för. Hon lyfter även fram att yrkesverksamma måste jobba med sina egna värderingar och sin rädsla för att kränka människor genom att ställa frågor kring deras sexualitet. Även Samir lyfter fram vikten av att yrkesverksamma arbetar med sina egna värderingar. Han syftar på följande: ”Jag måste våga erkänna för mig själv att det är en fördom att säga att jag inte har några fördomar, jag måste erkänna för mig själv, sen när jag erkänt för mig själv då måste jag ta itu med det.”. Mattias menar att den hotbild som kan finnas i ärenden med hedersutsatta HBT-personer kan påverka arbetet på så sätt att det krävs en extra försiktighet och samtidigt ett snabbt agerande. Andreas anser att detta är ett komplext problem som kräver att experter med den rätta kunskapen kopplas in från början. 5.2.3 Insatser Mattias uppger att hedersutsatta HBT-personer främst efterfrågar någon form av skyddsåtgärd som till exempel skyddat boende eller egen lägenhet. Han nämner även att dessa personer är i behov av ekonomiskt bistånd. Vilka insatser som efterfrågas beror enligt Mattias på hur våldsutsatt personen är men det är främst en trygghet för sitt liv som individen är i behov av. Samir berättar att det finns olika behov av insatser och att det är individuellt vilka behov som finns. Han tar upp att det kan vara akuta behov så som att ha någonstans att gömma sig eller ha någonstans att bo beroende på hur utsatt personen är. Ett annat behov han tar upp är samtal där individen efterfrågar hjälp och stöd i att förstå sig själv. Mattias nämner terapi som en form av insats för HBT-personer med hedersproblematik med tanke på att de har ett stort behov av att bli sedda och hörda. Sabina nämner att en insats vid behov av skydd kan vara placering med utredning och behandling. En skyddsplacering i dessa fall innebär att individen bryter kontakten med sin familj helt (Lindell 2011). En annan insats som Sabina nämner är öppenvårdsinsatser som innefattar samtal med familjen. Ylva nämner även gruppverksamheter som en insats men hon lyfter fram att just när det gäller heder kan det bli problematiskt i och med rädslan för rykten och skvaller. Sabina uppger att det inte finns många skyddade boenden för killar. Även Andreas lyfter fram att det finns skillnader i vilken hjälp individen kan få av samhället beroende på kön. Han förklarar detta med följande: ”Är du då kille och söker hjälp för att du blir hedersförtryckt så finns det väldigt lite hjälp att få för systemet är byggt på att du är tjej och hetro, som blir förtryckt av din familj.”. Bristen på insatser till killar visar på samhällets bristande förmåga att se skyddsbehovet hos killar till skillnad från tjejer som har helt annat skyddsnät i samhället (Darj & Nathorst-Böös 2011). 33 Andreas menar att det finns en skillnad i vilka insatser som erbjuds beroende på i vilken kommun personen bor i samt vilken kunskap som finns hos de yrkesverksamma inom kommun. Han anser att det är problematiskt då alla kommuner har sitt sätt att arbeta på och olika förutsättningar och säger att: ”… då är det en jäkla skillnad någonstans om du bor i Ydre som är Östergötlands minsta kommun eller om du bor i Linköping som är Sveriges femte största kommun.”. 5.2.4 Förebyggande arbete Malin och Sabina lyfter fram mötesplatser som en viktig del i det förebyggande arbetet kring HBT och heder, till exempel fritidsgårdar. Även Ylva betonar vikten av mötesplatser och syftar på ett café som var en mötesplats för HBT-personer i hennes kommun men som inte finns numera på grund av ekonomiska prioriteringar. Jamal pratar om vikten av att ha trygga mötesplatser dit olika grupper kan vända sig och skaffa sig ett socialt nätverk. En annan viktig del av det förebyggande arbetet som Malin betonar är att utbilda personal inom socialtjänsten. Samir anser att en stor del av det förebyggande arbetets fokus bör läggas på samhället i stort. Han menar att det inte är hos de hedersutsatta HBT-personerna som det krävs en förändring utan att det är hos det övriga samhället. Sabina nämner fältgrupper som hon tycker gör ett bra arbete. Andra verksamheter som är viktiga i det förebyggande arbetet som både Sabina och Ylva lyfter fram är ungdomsmottagningar, RFSL och ALMAeuropa. Ylva anser att det finns verksamheter som har en god kunskap kring HBT men hon betonar att de har en bristande kunskap kring heder och behöver utveckla den. Både Malin och Ylva nämner Rädda Barnens projekt "Kärleken är fri!?" vars huvudfokus ligger på att prata om individens rätt att älska vem den vill. Ylva berättar att ”Kärleken är fri!?” i huvudsak är ett förebyggande arbete mot hedersrelaterad problematik men det har även fokus på HBT-frågor. Ylva lyfter upp att projektet är ett samarbete mellan olika frivilligorganisationer och myndigheter med in insyn av Rädda Barnen. Hon berättar att en del av projektet består av en teaterföreställning som ges på skolor runtom i Sverige. En förutsättning för att det förebyggande arbetet kring hedersproblematik ska bli effektivt är att det bör ske på flera olika nivåer (Malmö 2007). Sabina är den enda av informanterna som lyfter fram att samhället borde arbeta förebyggande med föräldrar i ett tidigt skede. I familjer där hedersnormerna råder har föräldrarna makten att påverka individens val av partner och yttring av sexualitet (Almqvist & G. Broberg 2000). Hon menar att personal redan på mödravårdscentraler och barnavårdscentraler borde prata kring normer, könsroller, sexualitet och sex och samlevnad för att som hon säger: ”… polletten kanske trillar ner 16 år senare…”. Med detta vill hon även att fler instanser ska arbeta aktivt med detta. Även Andreas pratar om vikten av att informera och diskutera kring dessa frågor. Att arbeta med familjer i detta läge när de inte är defensiva underlättar att föra en dialog och utbyta information kring normer och värderingar (Malmö 2007). Samir menar att det finns en tradition i Sverige med bland annat sexualundervisning i skolor som har skapat en viss förståelse för HBT-frågor. Vidare säger han att det inte är självklart att personer från andra kulturer har tillgång till den kunskapen och att yrkesverksamma bör vara medvetna om detta. Samir menar att det är stor betydelse att personer med annan kulturell bakgrund ska få ta del av den svenska traditionen av sexualupplysning. Vikten av det förebyggande arbetet kan tolkas utifrån att den kollektivistiska identiteten blir viktigare att hålla fast vid i Sverige än vad det hade varit i hemlandet (Ahmadi 2003). Sabina lyfter även fram att grundskolan bör arbeta mer förebyggande och normkritiskt då hon anser att barnen tidigt skapar sig en uppfattning om vad som är norm och inte. Detta menar 34 hon skulle bidra till ett öppnare samhälle kring HBT-frågor. Även Samir menar att grundkunskap inom dessa frågor bör ges redan i grundskolan. Ylva menar att föräldrarna inom hederskulturer är en stor bidragande faktor till det psykiskt dåliga måendet hos de drabbade individerna då föräldrarna ofta intar en offerroll och beskyller sitt barn för att genom sin hänsynslöshet ha skadat hela familjen. Detta kan tolkas utifrån den kollektivistiska uppfattningen att familjen går före individen och den som går emot normerna påverkar familjens anseende (Grutzky & Åberg 2013). Det är många barn i Sverige som uppfostras i enighet med den kollektivistiska fostran (Ahmadi 2003). Ylva lyfter fram att då föräldrar eller annan familjemedlem utsätter individen för våld och förtryck försvarar de sin kultur och dess normer. Hon säger följande: ”Hedersvåld är ett försvar av ett system, inte ett brott mot ett system, normer, utan det är att upprätthålla normerna…”. Den maktutövning som sker inom hederskulturer genom hot, fysiskt- och psykiskt våld används för att individer ska hålla sig till normerna (Grutzky & Åberg 2013). Sabina lyfter fram att det behövs en grundkompetens kring HBT-frågor i samhället och hade velat se att den inbakad i flera utbildningar där arbete med människor, speciellt med barn och ungdomar, är centralt. Hon menar att vi alla bör ha med oss en grundkunskap kring att samhället är mer heterogent än vad som framkommer i många av utbildningarna. Hon anser att denna grundkompetens även bör innefatta utbildning kring hedersproblematiken. Ylva är inne på samma spår och menar att kunskap kring heder och HBT behöver integreras i utbildningar, både separat men även hur dessa samverkar med varandra för att skapa en helhetsförståelse. En grundläggande kompetens kring hedersproblematiken är viktigt i mötet med hedersutsatta (Malmö 2007). Ylva lyfter fram att även kunskap kring sexologi saknas i samhället. 5.3 Mänskliga rättigheter och kultur Ylva betonar att alla i samhället ska ha lika rättigheter oavsett kulturellt ursprung och säger att: ”… blodet har ingen betydelse /…/ huden är inte viktigt utan det är ju det att man har rättigheter, alla medborgare har ju samma rättigheter.”. Både Jamal och Samir tar upp vikten av att alla människor ska vara medvetna och ha kunskap om sina rättigheter och Jamal nämner migrerade HBT-personer som exempel som han menar inte alltid känner till sina rättigheter. Sabina uttrycker att: ”… det får aldrig komma till den frågan att man ifrågasätter de mänskliga rättigheterna eller barnkonventionen för allt annat kan vi möta och förstå så här, men när man går emot det som Sverige är ålagt att följa, våra myndigheter, det är då vi aldrig kan möta och förstå den andra…”. Även Ylva talar om mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Sabina och Ylva menar båda två att det aldrig får komma till den punkt att vi ifrågasätter de mänskliga rättigheterna till fördel för kulturella värderingar som går emot det Sverige är ålagt att följa. I Yogyakartaprinciperna framgår att HBT-personer har rätt att skyddas mot alla former av hedersvåld (Hultman 2012). Ylva betonar att samhället måste stå upp för rätten till sin egen sexualitet och rätten att leva ut sin sexualitet, något som många kulturer vänder sig emot. Samir menar att människor inte ska behandlas utifrån vilken sexuell läggning den har utan att det är människan som ska ligga i fokus. Det är samma som framgår i Yogyakartaprinciperna att alla människor fritt har rätt att bestämma över sin egen sexualitet utan att utsättas för tvång, diskriminering eller våld (Regeringskansliet 2006). I principerna lyfts det fram att lagar, seder och våld kan används för att kontrollera individers sexualitet och könsidentitet för att de ska passa in i normerna (a.a.). 35 Ylva anser att yrkesverksamma har en tendens att fastna i det kulturella perspektivet och tappar bort de grundläggande rättigheterna som ska gälla för alla. Hon ger som exempel att det blir en större affär av att en 15 årig tjej från annan kulturell bakgrund än svensk haft sex än om det skulle vara en svensk tjej trots att dessa borde ha samma rättigheter. Hon syftar på att det kan finnas olika förväntningar beroende på kulturell bakgrund. Ylva menar att: ”Vi kan ju inte tolerera intolerans och tycka att det är en del av en kultur…”. Av rädsla för att bli anklagad för rasism förekommer det att yrkesverksamma avstår från att ingripa trots att alla människor ska ha samma mänskliga rättigheter oavsett kulturell bakgrund (Darj & NathorstBöös 2011). Detta är något som övriga informanter lyfter fram och instämmer med. Andreas säger följande: ”… det finns en ovilja att ta i det för att man är rädd att bli kallad för rasist.”. Ylva betonar att samhället bör bli bättre på att vara religionskritiska mot alla religioner. Hon syftar på att det förekommer att unga tjejer och killar från hederskulturer inte får delta i viss undervisning i skolan av föräldrarna, till exempel religion, idrott och musik. Malin betonar att vi i Sverige har skolplikt som gäller alla barn. Ylva menar att den svenska lagstiftningen ser ut som den gör idag på grund av att det svenska samhället har tagit avstånd från de tidigare rådande kristna värderingarna. Hon syftar på att andra religiösa samfund i det svenska samhället behöver göra liknande förändringar som Sverige gjort i sitt sätt att tänka kring värderingar. Till följd av individualisering och sekularisering har det skett stora förändringar i de västerländska samhällena då religiösa föreställningar har kommit att spela en allt mindre roll (Samuelsson 2002). Detta är framförallt tydligt när det gäller synen på sexualitet och sexuella relationer. Inom tre av de största religionerna är homosexuella handlingar traditionellt förbjudet och anses vara onaturligt. I samband med den mångkulturella utvecklingen i Sverige har den religiösa synen på homosexualitet som onaturligt blivit allt vanligare hos minoritetsgrupper i kontrast till den öppna syn som finns i Sverige (a.a.). Det förekommer att religionen används för att legitimera hedersrelaterat våld och förtryck trots att det snarare är kopplat till kultur än religion (Darj & Nathorst-Böös 2011). Däremot är kulturen präglad av religion vilket innebär att vi inte kan bortse helt från religionens roll vad gäller hedersrelaterat våld och förtryck (Güngör & Dervish 2009). Andreas betonar vikten av att analysera hur olika faktorer samspelar med och påverkar varandra då han uttrycker att: ”… det finns en oförståelse för att du kan vara både invandrare och HBT-person /…/ det är grundproblemet i sig, att ska man vara HBT-person då måste du vara liksom, ja som mig, född i Sverige med svenska föräldrar…”. Även Jamal tar upp vikten av att se på hur olika faktorer påverkar varandra. Detta i likhet med det Åsa Eldén (2004) skriver om vikten av att ha en intersektionell analys kring kultur, kön och våld. Andreas säger att det finns de som menar att hedersvåld inte finns utan att det bara är en annan form utav mäns våld mot kvinnor. Enligt Grutzky och Åberg (2013) finns det de som anser att hedersvåld bör kategoriseras tillsammans med mäns våld mot kvinnor och att det inte finns några skillnader däremellan. Jamal anser att hedersnormer handlar om pariarkala strukturer och att de inte skiljer sig beroende på om individen är svenskfödd eller inte. Samir talar om vikten av att tala om det som sker i det dolda och säger följande: ”… bara för att man inte hör och ser så innebär det inte att det inte existerar.”. 5.4 Framtiden Både Ylva och Sabina anser att fler verksamheter bör HBTQ-certifieras, vilket innebär att verksamheter utbildas i att arbete med HBTQ-frågor, för att kunna bemöta hedersutsatta HBT-personer på ett bättre sätt. Även Samir betonar vikten av att olika verksamheter ska bli HBTQ-certifierade för att på ett bättre sätt arbeta med dessa frågor. Sabina anser att en utökad 36 utbildning kring HBT och heder är centralt för att utvecklingen ska gå mot ett mer öppet och förstående samhälle. Hon menar att det skett en positiv utveckling i samhället men att vi har lång väg kvar att gå. Hon anser att det kommer vara en utmaning för samhället att inkludera människor med annan kulturell bakgrund än svensk i de rådande normer och värderingar som finns i dagens samhälle. Sabina poängterar vikten av att inkludera HBT-frågor och heder som grundkunskap i högskoleutbildningar. Även Malin betonar vikten av utbildning. Samir hade i framtiden velat se jourer som är särskilt riktade till HBT-personer. Mattias anser att det sker en positiv utveckling i samhället då problematiken uppmärksammats mer och mer. Han betonar det positiva i att även personer från hederskulturer börjat prata mer öppet kring problematiken. Samir tycker sig se en positiv utveckling i samhället i samband med sin mångåriga arbetslivserfarenhet med HBT-frågor. Han menar att samhällsklimatet kring dessa frågor i allmänhet blivit bättre. Däremot anser Samir att när det gäller heder är utvecklingen inte lika positiv. Andreas tror på en tuff framtid för hedersutsatta HBT-personer på grund av att det saknas metoder att arbeta med. Mattias anser att staten borde se till att en kontinuerlig verksamhet för denna målgrupp upprättas. Han menar även att det borde upprättas fler skyddade boenden. Malin uttrycker att dessa personer aldrig kommer bli riktigt hela igen. Ylva menar att socialtjänsten tydligare behöver visa för politiker vad de har behov av. Hon säger följande: ”… socialtjänsten måste också sluta vara så jävla duktiga på att sköta sitt jobb och lite grann det där, jag efterlyser en socialtjänst som går en gång i månaden till nämnden och säger: nää våra pengar är slut, vi höll inte budgeten månaden ut, ge oss mer för vi placerar barn som är utsatta, vi lägger tid på familjer som behöver hjälp, vi lägger tid på, nu vill vi göra storsatsning på HBT och heder här, det kommer ta ett halvår, vi vill ha en HBT-certifiering. Alltså vi måste också på nåt sätt berätta för politikerna.”. Hon menar att socialtjänsten och andra myndigheter måste bli bättre på att tydligt visa vad det finns för behov i samhället och vilka resurser som krävs för att tillgodose medborgarnas behov. Ylva går sedan in på att yrkesverksamma också behöver bli bättre på att bemöta hedersutsatta HBT-personer genom att ställa frågor utan att vara rädda för att trampa någon på tårna. Malin anser att yrkesverksamma bör se över sitt arbetssätt och komma bort från det heteronormativa som utgångspunkt, för att göra det anser hon att vi måste arbeta med att förstå oss själva genom att ifrågasätta våra värderingar och fördomar. På så vis anser hon att vi lättare kan förstå de utsatta. Andreas menar att det i många fall saknas riktlinjer för hur arbetet med hedersutsatta HBT-personer ska se ut och anser att det behövs en nationell strategi för hur detta arbete ska utföras. Han säger följande: ”Det jag skulle säga behövs är en strategi från regeringens håll för hur man ska förhålla sig till HBT-personer i hedersnormativa kontexter och vad för insatser man behöver göra.”. Socialtjänsten saknar i många fall riktlinjer och rutiner för att hantera hedersrelaterade ärenden (Modée & Bohlin 2009). Malin anser att socialtjänsten bör utforma handlingsplaner för att bemöta HBTpersoner på ett bättre sätt och för att utesluta de enkla misstagen. Malin säger att socialtjänsten behöver arbeta med normkritiska ögon: ”För det är inte upp till en transperson att sitta och undervisa socialsekreteraren om trans.”. 37 6 SAMMANFATTANDE DISKUSSION AV RESULTAT OCH ANALYS Syftet med denna studie var att undersöka hur yrkesverksamma reflekterar kring det sociala arbetet med hedersutsatt HBT-personer. Genom våra informanter har vi fått en bild av hur arbetet ser ut och fokus har kommit att ligga på brister i arbetet. Samtliga informanter har i sitt arbete mött hedersutsatta HBT-personer och de menar att dessa personer är en mycket utsatt grupp i samhället. De flesta har inget stöd hos sina familjer och samhället har i många fall svårt att hantera dessa personer och deras behov av hjälp och stöd. Att vara HBT-person accepteras i många fall inte i hederskulturer och anses vara onaturligt vilket i många fall kan leda till att familjerna försöker omvända och kontrollera dessa personer. Omvändelseförsöket har som syfte att få personen att passa in i heteronormen som är starkt förankrad i hederskulturer. Den vanligaste formen av omvändelseförsök är tvångsäktenskap som i samband med ryktets centrala betydelse inom hederskulturer kan äktenskapet användas som ett sätt att rädda familjens goda rykte. Att HBT-personer sällan accepteras av sina familjer och att samhällets stöd till dessa personer brister är två starkt bidragande faktorer till att dessa personer generellt mår psykiskt sämre än resten av befolkningen. Samtliga informanter pekar på en bristande kunskap och kompetens kring hedersutsatta HBT-personer och deras problematik i samhället. Detta innebär i praktiken att de hedersutsatta HBT-personer som är i behov av hjälp och stöd möts av oförståelse och okunskap. Våra informanter menar att det krävs en ökad kunskap i samhället kring heder och HBT frågor för att kunna bemöta dessa personer och deras behov på bästa sätt. Samtliga informanter uttrycker att det har skett en positiv förändring i samhället både kring HBT och heder men samhället är långt ifrån en acceptabel nivå i arbetet med hedersutsatta HBT-personer. Resultatet i denna studie visar på att informanterna anser att det finns stora brister i det sociala arbetet med hedersutsatta HBT-personer. Flera av informanterna har reflektioner kring hur arbetet kan förbättras på olika plan. Samtliga uppger att de upplever kunskapsbrister kring ämnet, både hos yrkesverksamma och hos det övriga samhället. Flera av informanterna lyfter upp vikten av det ska finnas kunskap i samhället om HBT och heder, var för sig men även hur dessa påverkar varandra. Några av informanterna anser att denna kunskap bör implementeras redan i grundskolan för att lägga en grund för att på längre sikt mer effektivt förebygga hedersrelaterat våld och förtryck och motverka att HBT-personer utsätts för olika former av våld och förtryck. Genom att implementera detta i grundskolan tror dessa informanter på en öppnare attityd och syn på HBT-personer generellt i samhället. Tre av informanterna lyfter specifikt fram att fler verksamheter bör HBTQ-certifieras för att yrkesverksamma ska arbeta på ett mer normkritiskt sätt och på så vis ge utveckla ett bättre bemötande och förståelse för HBT-personer i allmänhet. Det hade varit bra att implementera kunskap kring dessa ämnen även på högskolenivå, särskilt för de som i framtiden kommer arbeta med socialt arbete i olika former. Detta anser de vara viktigt då de flesta informanterna påpekar brister i både bemötande och förståelse hos de yrkesverksamma som möter hedersutsatta HBT-personer. Många av informanterna anser att det finns ett behov av mer övergripande riktlinjer, handlingsplaner och metoder för att arbeta med dessa frågor. Detta hade gjort att arbetet hade blivit mer enhetligt över hela landet för precis som en informant säger så skiljer sig arbetet från kommun till kommun. Detta gäller arbetsmetoder och kunskap men framförallt vad gäller resurser. Ett hinder i arbetet med hedersutsatta HBT-personer som informanterna lyfter upp är att det inte finns tillräckligt med ekonomiska resurser. Flera av informanterna hade velat se mer resurser avsatta för just detta ändamål vad gäller utbildning och jourverksamheter. I resultatet blir det tydligt att tjejer har tillgång till ett helt annat skyddsnät i samhället än vad killar och transpersoner har. Flera informanter hade till exempel velat se att det inrättades fler 38 jourverksamheter riktade till killar då de upplever att det är något som saknas. En informant lyfter fram att han hade velat se jourverksamheter riktade till specifikt HBT-personer. I resultatet framgår att tjejer i många fall har lättare att få hjälp än killar när det gäller hedersproblematik. En anledning till detta kan vara att tjejernas skyddsnät i samhället, i form av till exempel kvinnojourer och skyddade boenden, är mer utvecklat än killarnas. Det finns enligt informanterna ett behov av att uppmärksamma att hedersrelaterat våld och förtryck inte enbart drabbar kvinnor och även ett behov av att arbeta för att synliggöra hedersutsatta killar och deras skyddsbehov. Informanterna lyfter även fram att det finns behov av ökad information kring rättigheter och skyldigheter om bland annat HBT frågor riktad till HBTgruppen men även det övriga samhället. Detta för att individer ska veta vart de ska vända sig och vilken hjälp de har rätt till. Informationen bör även riktas till föräldrar i ett tidigt stadie som till exempel på BVC för att skapa en ökad förståelse och för att på längre sikt förhindra olika former av förtryck. En ökad kunskap hos yrkesverksamma kring hedersutsatta HBT-personer kan bidra till att de drabbade individerna får hjälp som är bättre anpassad till de individuella behoven. Vad som framkommer i studiens resultat är att hedersutsatta HBT-personer kan ha mycket varierande behov och utsattheten kan variera. Familjer som lever efter hedersnormer är ingen homogen grupp vilket innebär att acceptansen eller icke-acceptansen för HBT-personer kan variera. På grund av detta är det som en del av informanterna lyfter upp viktigt att vara medveten om problematikens komplexitet och att se till individens enskilda behov. Både tidigare forskning och resultatet tyder på att HBT-personer som lever i familjer med hedersnormer är en särskilt utsatt grupp. Acceptansen kan som tidigare nämnts variera men trots det lyfter samtliga informanter upp att det kan vara förenat med livsfara att öppet leva som HBT-person inom en hederskultur. I studien framkommer det att HBT och hedersproblematik är komplext att arbeta med och det kräver stor medvetenhet och kunskap hos yrkesverksamma som möter dessa personer. Problematiken kan drabba individer på olika sätt och av den anledningen är det av stor vikt att hjälpen är individanpassad. En viktig del som kommer upp i resultatet är dokumentationsföring kring omyndiga personer som är hedersutsatta. Detta för att unga personer som upplever hot och våld från sina familjer kan hamna i en svår situation då föräldrarna har rätt att kräva ut journalanteckningar över sina barn. Detta kräver att ansvariga yrkespersoner som hanterar dessa ärenden är medvetna om att det i vissa fall kan innebära en ökad risk för individen om föräldrarna tar del av känslig information. Ett sätt för att komma runt detta är, vilket framkommer i resultatet att arbeta med parallella spår och utelämna viss personlig och känslig information såsom sexuell läggning som skulle kunna innebär en ökad risk. En annan aspekt som nämns av informanterna är att hedersutsatta HBT-personer riskerar att hamna i en ensamhet som kan vara svår att hantera. Till exempel kan en hedersutsatt HBT-person behöva hjälp i form av skyddat boende och bryter därmed helt kontakten med familjen. Detta kan leda till att individen trots insatsen mår sämre och hamnar i en mer utsatt situation. Det är viktigt för yrkesverksamma att vara medvetna och hitta sätt att arbeta med detta. En annan viktig del för yrkesverksamma att vara medvetna om är att hedersutsatta HBT-personer trots hot och förtryck kan välja att återuppta kontakten med familjen på grund av ensamheten. I resultatet framgår det att hedersutsatta HBT-personer undviker att söka hjälp så länge som möjligt men också att de inte vågar söka hjälp. En anledning till detta som nämns i resultatet kan vara ett bristande förtroende för socialtjänsten. Individerna kan vara oroliga för att inte få den hjälp de är i behov av och att situationen ska bli värre. Detta kan i vissa fall vara befogat då informanternas reflektioner visar på en osäkerhet hos yrkesverksamma att hantera dessa 39 ärenden. I studien framkommer dåligt psykiskt mående som vanligt förekommande hos hedersutsatta HBT-personer. Det kan finnas många bakomliggande orsaker till detta, en orsak som framkommer i resultatet är att de kan ha svårt att acceptera sig själva och sin sexuella läggning. Vad som även framkommer i samband med detta är att samhället bör bli bättre på att tydligt visa att det är okej att vara HBT och att det inte är något fel på individen. En annan orsak till det dåliga psykiska måendet som framkommer i både tidigare forskning och i informanternas reflektioner är att det kan förekomma homofobi både i hederskulturer och i det övriga svenska samhället, till exempel skolan. Detta kan innebära att dessa individer kan ha svårt att få den hjälp och stöd de behöver men det kan också vara en bidragande faktor till deras dåliga psykiska mående. Detta är ännu en anledning till varför det är så viktigt med ökad kunskap kring HBT och heder i samhället. Ett arbete som bedrivs i dag som bidrar till att öka kunskapen kring HBT och heder är projektet ”Kärleken är fri!?” som kommit upp i samband med studien. Vad som är tydligt genomgående i resultatet är att transpersoner hamnar i skymundan och att dessa möter en större okunskap och oförståelse från samhället än andra HBT-personer. En anledning till detta kan vara samhällets heteronormativa uppdelning som gör att transpersoner kan hamna mellan stolarna. Det finns insatser riktade till killar och tjejer i olika utsträckning men då en person inte anser sig tillhöra varken det kvinnliga eller manliga könet kan det bli svårt för yrkesverksamma att hitta till exempel skyddade boenden för dessa personer. Det är därmed av stor vikt att samhället uppmärksammar och skapar insatser som är tillgängliga för alla. 6.1 Vidare forskning Vår studie visar att finns utrymme för vidare forskning inom HBT och heder då det är ett relativt outforskat område. Vi har under studiens gång blivit medvetna om att transpersoner ofta hamnar i skymundan och att de inte uppmärksammas trots sin utsatthet. Det finns behov av studier som särskilt fokuserar på transpersoners situation både i hederskulturer och allmänt. En annan grupp som kanske är mer utsatt för hedersrelaterat våld och förtryck och som uppmärksammas i mycket liten utsträckning är funktionshindrade vilket hade varit intressant att se en studie kring. Ett ämne som kom upp under en av våra intervjuer som även det hade varit intressant att se mer forskning kring är HBT-personer i migrationsprocessen. 40 REFERENSER Ahmadi N, (2003) Ungdom, kulturmöten, identitet. 2., [omarb. och utvidgade] uppl. Stockholm: Liber i samarbete med Statens institutionsstyr. (SIS) Ahrne G, Svensson P, (2011). Handbok i kvalitativa metoder. 1. uppl. Malmö: Liber Allwood C M, (2000). Kulturell och social påverkan: några förutsättningar för tvärkulturella möten. I: Allwood C M, Franzén E C, (red.) Tvärkulturella möten: grundbok för psykologer och socialarbetare. Stockholm: Natur och kultur, s 39-61. Almqvist K, Broberg A, (2000). Kulturella skillnader i barnuppfostran och utvecklingsideal. I: Allwood C M, Franzén E C, (red.) Tvärkulturella möten: grundbok för psykologer och socialarbetare. Stockholm: Natur och kultur, s 118-154. Aspers P, (2011). Etnografiska metoder: att förstå och förklara samtiden. 2., [uppdaterade och utökade] uppl. Malmö: Liber Bergh L, (2004). Swedish government initiatives to help young people at risk of honourrelated violence. I: Mojab S, Abdo N (red.) Violence in the name of honour –theoretical and political challengers. Istanbul: BILGI UNIVERSITY PRESS Bourdieu P, (1999a). Den manliga dominansen. Göteborg: Daidalos Bourdieu P, (1999b). Praktiskt förnuft: bidrag till en handlingsteori. Göteborg: Daidalos Bryman A, (2011). Samhällsvetenskapliga metoder. 2. [rev.] uppl. Malmö: Liber Danielsson M, (2009). Transpersona non grata: den ogiltigförklarade livserfarenheten. Malmö: Faculty of Health and Society, Malmö University Darj F, Nathorst-Böös H, Jarl-Åberg C (2011). HBT & heder: en intervjustudie om unga HBT-personer som lever i familjer med hedersnormer. Stockholm: ALMAeuropa Dina rättigheter, (2015) Kärleken är fri!?. >http://dinarattigheter.se/karlekenarfri/k%c3%a4rleken-%c3%a4r-fri-2013-2017/< (2015-0507) Eldén Å, (2004). Life-and-death honour: young women’s violent stories about reputation, virginity and honour – In a Swedish context. I: Mojab S, Abdo N (red.) Violence in the name of honour –theoretical and political challengers. Istanbul: BILGI UNIVERSITY PRESS Forsman B, (1997). Forskningsetik: en introduktion. Lund: Studentlitteratur Grutzky E, Koch S, (2008). Hederskultur?. I: Koch m.fl. (red.) Från tvångsäktenskap till balkongmord: Ingång till hederskulturen. Stockholm: ALMAeuropa Grutzky E, Åberg L, (2013). Heder och samvete: en bok om hederskultur i Sverige. Stockholm: Fri tanke 41 Güngör E, Dervish N, (2010). Varför mördar man sin dotter?. [Ny utg.] Stockholm: Norstedt Hansson M, (2010). Perspektiv på manlighet och heder. 1. uppl. Stockholm: Gothia Hultman K, (2012). Kampen mot homofobin: om HBT-rättigheter i världen. Stockholm: Utrikespolitiska institutet Integrations- och jämställdhetsdepartementet, (2010) Regeringens insatser mot hedersrelaterat våld och förtryck 2007-2010. Stockholm: Regeringskansliet Tillgänglig på Internet: http://kunskapsbanken.nck.uu.se/nckkb/nck/publik/fil/visa/156/Regeringens%20insatser%202 007-2010.pdf Kurkiala M, (2005). I varje trumslag jordens puls: om vår tids rädsla för skillnader. Stockholm: Ordfront Kvale S, Brinkmann S, (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. 2. uppl. Lund: Studentlitteratur Lenke K, Piehl M, (2008). Hbt i utveckling: en handbok om hbt-perspektiv i utvecklingssamarbete. Stockholm: RFSL Linell H, (2011). Våga göra skillnad: en vägledning för skydd, stöd och rehabilitering av unga som utsatts för hedersrelaterat våld och förtryck och/eller som riskerar att bli gifta mot sin vilja eller som har blivit gifta mot sin vilja. Linköping: Länsstyrelsen Östergötland Tillgänglig på Internet: http://www.lansstyrelsen.se/ostergotland/SiteCollectionDocuments/Sv/manniska-ochsamhalle/manskliga-rattigheter/hedersrelaterat/V%c3%a5gaG%c3%b6raSkillnad2014.pdf Malmö, (2007). Yrkesgemensam handbok: för personal som möter personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck. Malmö: Malmö stad Mjörnell R, (2005). Handbok mot diskriminering, förtryck, hot och våld i hederns namn. [Sverige]: Gender Development Network. Modée L, Bohlin I, (2009). Gift mot sin vilja. Stockholm: Ungdomsstyrelsen Tillgänglig på Internet: http://www2.ungdomsstyrelsen.se/butiksadmin/showDoc/ff808081234c242301234c4bbb8300 04/wwwGiftMotSinVilja.pdf Mojab S, (2004). The particularity of ”honour” and the universality of “killing”. I: Mojab S, Abdo N (red.) Violence in the name of honour –theoretical and political challengers. Istanbul: BILGI UNIVERSITY PRESS Nationalencyklopedin, (2015a) Socialt arbete. >http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/socialt-arbete< (2015-07-07) Nationalencyklopedin, (2015b) Homosexualitet. >http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/homosexualitet< (2015-05-18) 42 Nationalencyklopedin, (2015c) Bisexualitet. >http://www.ne.se/s%C3%B6k/?t=all&q=bisexualitet< (2015-05-27) Nationalencyklopedin, (2015d) Heteronorm. >http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/heteronorm< (2015-05-19) Norrhem S, Rydström J, Markusson Winkvist H, (2008). Undantagsmänniskor: en svensk HBT-historia. 1. uppl. Stockholm: Norstedts akademiska förlag Paraplyprojektet (2005). Släkten är värst: om hederskultur : artiklar från paraplyprojektet.se. Stockholm: Paraplyprojektet. Pope N, (2004). Honour killings: Instruments of patriatichal control. I: Mojab S, Abdo N (red.) Violence in the name of honour –theoretical and political challengers. Istanbul: BILGI UNIVERSITY PRESS Regeringskansliet, (2006). Yogyakartaprinciperna -Principer om tillämpning av det internationella skyddet av de mänskliga rättigheterna vad gäller sexuell läggning och könsidentitet. Stockholm: Regeringskansliet Tillgänglig på Internet: http://www.manskligarattigheter.se/dm3/file_archive/100809/f9d939f1026700dd443851721c dc9cb8/Yogyakartaprinciperna.pdf Rosengren K E, Arvidson P (2002). Sociologisk metodik. 5., [omarb. och utök.] uppl. Malmö: Liber Samuelsson J, (2002). Kalejdoskopisk kärlek: om sexualitet i det mångkulturella samhället. Nora: Nya Doxa Socialstyrelsen, (2007). Frihet och ansvar: en undersökning om gymnasieungdomars upplevda frihet att själva bestämma över sina liv. Allmänna tendenser med fördjupad analys kring utsatthet för kränkande behandling, hot och/eller våld, särskilt hedersrelaterat våld från nära anhöriga. Stockholm: Socialstyrelsen Tillgänglig på Internet: http://www.socialstyrelsen.se/Lists/Artikelkatalog/Attachments/9281/2007-13127_200713127_rev.pdf Socialstyrelsen, (2013). Vänd dem inte ryggen: utbildningsmaterial om hedersrelaterat våld och förtryck. Stockholm: Socialstyrelsen Tillgänglig på Internet: http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2014/2014-1-6 Ungdomsstyrelsen, (2010). Hon hen han: en analys av hälsosituationen för homosexuella och bisexuella ungdomar samt för unga transpersoner. Stockholm: Ungdomsstyrelsen Tillgänglig på Internet: http://www2.ungdomsstyrelsen.se/butiksadmin/showDoc/ff8080812568bac50126b80371e700 1b/HON_HEN_HAN.pdf Wikan U, (2004). En fråga om heder. Stockholm: Ordfront 43 Wikan U, (2009). Om heder. Göteborg: Daidalos 44 BILAGOR Bilaga 1 – Informationsbrev Hej! Vi är två studenter som läser 6:e terminen på socionomprogrammet på Malmö högskola. Vi söker personer att intervjua till vår C-uppsats. Ämnet vi ska skriva om är HBT-personer med erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck. Vi har valt att skriva om HBT-personer för att vi anser att det är ett viktigt ämne som inte uppmärksammats i samma utsträckning som heterosexuella personer som drabbas av hedersrelaterat våld och förtryck. Vi söker dig som i ditt arbete på något sätt kommer i kontakt med HBT-personer med erfarenhet av hedersrelaterat förtryck. Vi vill ställa frågor kring hur HBT-personer påverkas av att leva i en hederskultur och hur arbetet ser ut kring insatser och förebyggande arbete när det gäller HBT-personer med erfarenhet av någon form av hedersförtryck. Vi skulle gärna vilja intervjua dig och hoppas att du har möjlighet att träffa oss. Om det inte finns möjlighet att träffa oss kan vi eventuellt göra en intervju per mail eller telefon beroende på vad som fungerar bäst för dig. Svara på detta mail om du har möjlighet att medverka eller om du har ytterligare frågor och vill veta mer så kontaktar vi dig för vidare information kring intervjun. Vidarebefordra gärna detta mail till de i er verksamhet som kan tänkas vara intresserade. Tack för din tid! Vänliga hälsningar Frida Olander och Renata Rexha 45 Bilaga 2 – intervjuguide Arbete med utsatta Berätta kort om dina arbetslivserfarenheter Vad har du för erfarenheter av möten med HBT-personer med erfarenhet av hedersrelaterat våld/förtryck? Vad har du för erfarenheter av arbetet med dessa personer i samhället? Hur arbetar ni specifikt med de HBT-personer med erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck som ni kommer i kontakt med? I vilken utsträckning kommer du/verksamheten i kontakt med personer med dessa svårigheter? Är det någon viss grupp av HBT-personerna som söker hjälp i större utsträckning (ex. tjejer)? Vilken hjälp och vilket stöd kan ni erbjuda dessa personer? Vilken hjälp efterfrågas av HBT-personerna? Vilka är de vanligaste insatserna? Förekommer det skillnader i hjälp och stöd till personer beroende på kön och sexualitet? I så fall vilka? Hur anser du att samhället hanterar problematiken kring HBT och heder? Vad anser du att det finns för behov av hjälp och insatser för dessa HBT-personer? Anser du att det finns utmaningar i arbetet med dessa personer i samhället i stort? Vilka? Kunskap och kompetens Vilka hinder/begränsningar upplever du i ditt arbete med dessa personer? Vilken kunskap och kompetens har du för att arbeta med hedersutsatta HBTpersoner? Anser du att det finns tillräckligt med kunskap och kompetens i samhället? De utsattas livssituation Vilka risker anser du att det finns med att öppet tillhöra HBT-gruppen om man kommer från en familj med hedersnormer? Vad anser du att samhället i stort har att erbjuda dessa personer? Hur upplever du dessa personers livssituation? Hur ser du på deras framtid? 46 Bilaga 3 – Samtycke1 Tillstånd från Verksamhetschefen eller motsvarande gällande studien om ”Hedersdrabbade HBT-personer” Härmed samtycker jag till att Frida Olander och Renata Rexha Ҫmega, socionomstudenter vid Malmö Högskola, genomför en intervju inom min verksamhet gällande deras C-uppsats ”Hedersdrabbade HBT-personer”. Syftet med C-uppsatsen är att ta reda på hur arbetet med HBT-personer med erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck ser ut. Intervjun kommer att spelas in med hjälp av en mobiltelefon. Intervjun kommer endast att användas till denna C-uppsats och slutversionen kommer att vara offentlig. Allt intervjumaterial kommer att hanteras konfidentiellt och det är endast författarna till Cuppsatsen och deras handledare som kommer att ha tillgång till detta material. Efter Cuppsatsens genomförande kommer allt material från intervjun att förstöras. Medverkan i intervjun är frivillig och kan när som helst avbrytas utan konsekvenser. Intervjupersonerna kommer att vara konfidentiella och presenteras i C-uppsatsen med figurerade namn med undantag då intervjupersonen själv vill att dennes namn publiceras. Vid frågor, kontakta oss! Härmed ges mitt tillstånd: Verksamhetschef Ort och datum Namnförtydligande Frida Olander Renata Rexha Ҫmega 47 Bilaga 4 – Samtycke 2 Samtyckesblankett för intervjupersoner Härmed samtycker jag till att bli intervjuad av Frida Olander och Renata Rexha Ҫmega, socionomstudenter vid Malmö Högskola, angående deras C-uppsats ”Hedersdrabbade HBTpersoner”. Syftet med C-uppsatsen är att ta reda på hur arbetet med HBT-personer med erfarenhet av hedersrelaterat våld och förtryck ser ut. Intervjun kommer att spelas in med hjälp av en mobiltelefon. Intervjun kommer endast att användas till denna C-uppsats och slutversionen kommer att vara offentlig. Allt intervjumaterial kommer att hanteras konfidentiellt och det är endast författarna till Cuppsatsen och deras handledare som kommer att ha tillgång till detta material. Efter Cuppsatsens genomförande kommer allt material från intervjun att förstöras. Medverkan i intervjun är frivillig och kan när som helst avbrytas utan konsekvenser. Intervjupersonerna kommer att vara konfidentiella och presenteras i C-uppsatsen med figurerade namn med undantag då intervjupersonen själv vill att dennes namn publiceras. Vid frågor, kontakta oss! Härmed samtycker jag till att medverka i intervjun och jag har tagit del av informationen ovan Underskrift Ort och datum Namnförtydligande Frida Olander Renata Rexha Ҫmega 48 49
