I RÖRELSE

I RÖRELSE
SOCIALDEMOKRATISK IDÉDEBATT I SÖRMLAND
NR 1 2015
HELÉN PETTERSSON
EN RÖD RÖSTS DÖD:
REPORTAGE OM FOLKET
Sara Karlsson | Johan
Rocklind | Sofia Amloh
DEBATT: Emma Larsson
Modernisera valberedningen
LEDARE
VI MÅSTE HÅLLA RÖRELSEN I RÖRELSE
”Vi startar en tidning!”, utbrast någon och
genast var skissblocket framme. Tänkbara teman, delar och skribenter klottrades entusiastiskt ner. Under ett antal timmar existerade
ingenting annat. Utom möjligtvis vinet, som
bara underströk vilken fantastisk idé detta var.
Vi befinner oss i en brännande tid. Saker förändras snabbt och allt tycks mer flyktigt. Vi står
inför - eller mitt uppe i - kriser av olika slag. Klimatet, ojämlikheten, ekonomin. Terrorhot och
krigsscener som kryper allt närmre. Fascismen
som åter växer sig starkare runt om i Europa.
Scenen utspelades för bara några veckor seMen vi befinner oss också i en spännande tid.
dan. Men låt oss backa lite ytterligare. Vi tre är
Stora tekniska framsteg, en ökad individuapartivänner, och vänner. Förutom allt annat
lisering och en tilltagande globalisering kan
som förenar oss har vi alla under en tid gått
skapa utrymme för helt nya levnadsvillkor,
med den gnagande känslan av att det finns
ökat handlingsutrymme och en mer samså mycket som så många har att säga, men
manflätad värld. Denna utveckling ställer
som aldrig blir sagt - elhelt nya krav på hur poliler mottaget. Vi skriver på ”hur ska man kunna rida på tik utformas och bedrivs.
debattsidor, för att nå vältoppen av något man inte
jare och utmana politiska
Vår uppgift är att omsätta
motståndare. Vi för sam- ens kan urskilja?”
denna potential i en protal i sociala medier, gillar
gressiv politik som bygoch delar. Men var finns utrymmet för de mer
ger jämlikhet, hållbarhet och gränslös solidjuplodande och prövande resonemangen?
daritet. Världen förändras, vare sig vi vill det
Knappt någonstans, konstaterade vi. Och om
eller inte. Frågan är om vi vill påverka hur.
vi, med förtroendeuppdrag och de plattformar de ger tillträde till, bär denna känsla, då
Samtidigt tycks det politiska samtalet snämåste det finnas långt fler än vi som gör det.
vas in, fragmentariseras eller helt enkelt
ersättas av en tumme upp. Det analytiska
Den tyska socialdemokraten Willy Brandt
samtalet tycks för svårt, trögt och ”säljer”
beskrev reformismen som konsten att ”rida
inte. Men hur ska man kunna rida på toppå toppen av tidens våg”. Det är måhända
pen av något man inte ens kan urskilja?
ett slitet citat, men icke desto mindre värdefullt att bära med sig. Vi är övertygade om att
Så ja, nu är vi här. Tidningen är här. Och även
denna konst bemästras bäst genom en levanom det är ett visst mått av egenterapi så är den
de idédebatt, där det finns utrymme att kika
inte bara till för oss. En del av er kommer kanrunt hörnet och tänka ofärdiga tankar högt.
ske avfärda oss som pretentiösa, flummiga eller uppblåsta. Men förhoppningsvis kommer
många av er att uppskatta tidningen, och själva vilja skriva i den. Tidningen i sig kommer
inte att revolutionera något. Men den kan vara
ett av många bidrag till att hålla oss i rörelse.
JOHAN ROCKLIND
SARA KARLSSON
SOFIA AMLOH
2
VI GÖR TIDNINGEN
Sara Karlsson
Riksdagsledamot från Eskilstuna, brinner extra för miljö
och jämlikhet.
Johan Rocklind
Kommunalråd i Gnesta, brinner extra för globala frågor
och mänskliga rättighteter.
Sofia Amloh
Miljönämndsordförande i
Nyköping, brinner extra för
facket och jämställdhet.
Anna Olsson har tagit bilden på framsidan och
Erik Unnerdal bilderna på redaktionen. Oskyldiga i övrigt.
KRÖNIKA
SOCIALDEMOKRATIN SKA TRYCKA
TILLBAKA EGOISMEN TILL HELVETET
Dagligen blir vi matade med uppmaningar, tips och idéer hur vi ska förändra oss och
våra liv. Från morgon till kväll, barn såväl som
vuxen, intalas vi att samhället inte har något
större ansvar eller inverkan för hur vi kan påverka våra liv, utan att jag själv är min lyckas smed. Individen sätts allt mindre in i ett
sammanhang, istället positioneras perspektivet bort från det kollektiv som vi faktisk beninner oss i. I strävan efter lycka, framgång
och välmående har vi någonstans tappat fokus på det som omger oss. Vi måste zooma ut.
Här står vi, dagligen uppmuntrande och indoktrinerad med fokus på ego, vi reser blicken
och ser oss om, och vi förvånas och förföras över det klimat som uppstått
i världen. Vi läser på löpsedlarna
om hur vi våldför oss på varandra, hur rika finansmän plockar ut bonus efter bonus samtidigt som Rumänska tiggare blir
bortjagade från våra gator.
SOFIA AMLOH
nämndordförande i Nyköping
I strävan efter lycka och välgång, med individen
som utgångspunkt, har vi tappat fokus på det
mest fundamentala verktyget vi har; det kollektiva stödet. Den individuella strävan lägger
en grund för en mentalitet som i stor utsträckning bäddar för större klyftor, minskad förståelse och ett råare, mer självcentrerat klimat.
Vi behöver hitta kittet som limmar ihop samhällets olika skikt, där vi kan mötas i vardagen,
där vi lär känna varandra oavsett vilket land vi
kommer ifrån, vilka föräldrar vi har eller om jag
tjänar lite eller mycket pengar. Vi behöver gå
i skolan med dem som är olik mig, vi behöver
ett samhälle som uppfostrar våra barn oavsett
sociala och ekonomiska förutsättningar till demokratiska och solidriska medborgare. Det är
samhällets ansvar och skyldighet att se till. Vi
behöver återupprätta tron på framtiden, det
kan vi inte göra var och en för sig utan måste göras tillsammans. Vi behöver fånga kraften som
vill förändra och inte bara återskapa samhället och det är bara möjligt att förändra genom
kollektiva handlingar. Detta måste vara socialdemokratins främsta uppgift nu och för alltid.
3
INTERVJU
”Vår uppgift är att aktivt finnas till för
dem längst från makten”
Foto: Mattias Vepsä
Jag träffar Helén Pettersson på hennes
arbetsrum på femte våningen i Cephalus,
där socialdemokratiska riksdagsledamöter och tjänstemän sedan många år
har sitt kontor. Heléns resa hit har gått
via en anställning som hotellstäderska
från 16 års ålder, fackligt arbete i Hotelloch restaurangfacket och sedermera LO
där hon under några år arbetade på LO
idédebatt och var en av skaparna av Socialistiskt forum som varje år samlar en
myriad av vänsterpersoner på ABF-huset i Stockholm. Sedan 2006 är hon riksdagsledamot och år 2012 blev hon ABF:s
första kvinnliga ordförande.
Jag vill veta hur hon tänker kring dagens idédebatt och hur vi kanaliserar människors engagemang. När vi satt oss tillrätta berättar jag
om drivkraften bakom att starta denna tidning, en frustration över vad vi upplever som
en bristande idédebatt. På frågan om hon håller med och vad hon har för tankar tvekar hon
en liten stund.
- Både och, det beror på var man letar efter
den. Delar av den tystnar ju, säger hon och pekar bland annat på att tidningen Folket lägger
ner. Hon lyfter fram att många som inte på
annat sätt tar del av samhällsdebatten faktiskt
läser insändare och debattsidor, och tar med
sig diskussionen till jobbet exempelvis.
4
- Vi måste värna alla arenor som genererar
debatt, det är ett jätteproblem att arenor försvinner, säger hon och kommer in på de nya
arenor som tillkommit. Forum av olika slag,
men också de möjligheter som nätet erbjuder.
- Jag skulle nog säga att idédebatten är bredare nu än när jag växte upp på 80-talet. Det är
fler unga som deltar i olika forum, socialistiska,
feministiska, antirasistiska mm, nu än då. Och
många deltar på nätet. Det är en fantastisk arena, men många tystnar på grund av klimatet
där. Många som uttrycker sin åsikt där utsätts
för hat och hot, särskilt kvinnor. Det är ett stort
demokratiskt problem, och jag har tyvärr inte
lösningen på det. Jag önskar att jag hade det.
fånga upp unga och personer med utländsk
bakgrund, boende i förorter. Där finns viktiga
perspektiv som behöver ges utrymme i debatten. För ABF:s del, förklarar Helén, är svaret
enkelt. Med ungefär 60 medlemsorganisationer och lika många samarbetsorganisationer,
och ännu fler sett till regionala och lokala samarbeten, är det där svaret finns.
- För oss gäller det att inte bara jobba med
”säkra partners”, utan arbeta med mod och
nyfikenhet gentemot nya rörelser och organisationer. Det är ju där vi har den nya tillströmningen till verksamheten. Hur gör vi skillnad i
förorten? Jo, genom att finnas där. Vi har bredden och når ut. Där andra har plockat ner skylten, i glesbygd och förort, där är det ABF:s skylt
Något hot mot idédebatten som helhet ser inte som fortfarande är uppe.
Helén även om hon uttrycker en oro över att
- ABF:s grundsyfte är ju att aktivt finnas till
arenor försvinner. Hon poängterar också att för dem som står längst från makten. Och de
det är viktigt att se vilka det är som deltar aktivt huvudprioriteringar vi antagit för det centrai debatten, och var. Vi komla arbetet är att motverka
mer in på en grupp som jag ”Man får gärna lösa världs- klassamhället och stärka
upplever som relativt osyn- problemen över en kopp folkrörelserna.
lig i idédebatten - makthakaffe på ABF”
varna. Jag tar upp exemplet
Det är svårt att prata om
Ernst Wigforss som under
ABF:s verksamhet utan att
sin tid som finansminister aktivt drev idéde- komma in på den nidbild som ofta finns, om
batt. Så tycks det inte vara längre, att de som trötta möten med vetelängd och kaffe i en tråsitter på maktpositioner deltar i samtalet.
kig ABF-lokal. Många efterfrågar något nytt,
- Det har jag inte funderat så mycket över som ska ersätta den traditionella bildningsmen det är en intressant spaning, så är det nog verksamheten. Helén är dock bestämd med att
och det är ett bekymmer, svarar Helén och för det inte finns någon konflikt mellan det ”gamin samtalet på debattklimatet de senaste åren. la” och det ”nya” och berättar sedan om hur
- Man ska komma ihåg att under 8 år av bor- hon varje år får frågan av Folkbildningsrådet*
gerligt styre fanns inget sånt intresse. De åker om åldersstrukturen på studiecirklarna som
inte till Folkets hus i Hagfors och diskuterar anordnas.
- Det jublar jag över. En av våra mest aktiekonomisk politik. Många av dem som deltar
hos oss är ju tidigare makthavare. Jag tycker va medlemsorganisationer är PRO, och vad
att det är bra att de gör det, men vi måste väl är det som säger att man inte ska få fortsätta
också fostra våra nya makthavare att delta med att utvecklas och bilda sig som pensionär? Det
sina egna tankar och idéer. Att utmana sina fö- kanske är först då efter ett långt arbetsliv man
har möjlighet att fördjupa sig i något man är
reställningar. För det måste ju inte vara så.
- Sen tror jag att det är lätt att bli hemmablind intresserad av eller lära sig handarbete. Jag är
också, för oss som sitter där vi sitter. Det är ju stolt över den verksamheten.
Hon skrattar till och berättar om hur hon en
ändå många som deltar. Om jag var en helt
vanlig medlem i hotell- och restaurangfacket, sen kväll blev nyfiken på var det var för himla
som jag var för 20 år sen, så hade jag nog tyckt liv i en av lokalerna på ABF, och när hon kikade
in hittade 10 äldre damer som satt och stickade
att vi gör det i rätt stor utsträckning.
och hade heta politiska diskussioner.
- Det är underbart när människor kan använSamtalet glider över i vilka röster som hörs i
debatten. Många brukar, med rätta, peka på
hur arbetarrörelsen måste bli bättre på att * ideell förening med vissa myndightesuppgifter,
fördelar och följer upp anslag till folkbildning.
5
da sig av cirkelformen för att stärka sig själva
i politiska diskussioner. Man får gärna lösa
världsproblemen över en kopp kaffe på ABF.
Jag ser fram emot att själv får göra det den dag
jag går i pension.
- Det nya är väl att finnas på platser som vi
inte funnits på förut, och som kanske inte ens
funnits förut. Det finns en massa frustration
ute i förorterna till exempel, brist på makt och
inflytande och en känsla av att alla beslut alltid
fattas av någon annan, någon annanstans. Där
måste vi vara med den palett vi har, och den
paletten utvecklas hela tiden.
Vi uppehåller oss en stund kring diskussioner
om nätet som ju, vilket Helén poängterar, numera är en del av samhället. Det är viktigt att
bygga mötesplatser där, till exempel erbjuds
studiecirklar på nätet. Som komplement. De
kan dock, menar hon, aldrig ersätta det fysiska
mötet.
- Vi har också väldigt olika förutsättningar.
Mycket av det som sker på nätet kräver förmåga att uttrycka sig i skrift, och självförtroende
att ta ut svängarna. Det funkar inte för alla och
människor ska inte exkluderas.
- Jag tror mycket på att kombinera det gamla
och nya. Vi har jobbat så med en studiecirkel
om Palestina till exempel. Det är en traditionell
studiecirkel, men den kompletteras med att via
Skype hålla kontakt med systerorganisationer
på plats. Möjligheterna till kunskapsinhämtning och kontakter är ju verkligen enorma tack
vare nätet, det ger utvecklingspotential.
Tiden rinner iväg och jag passar på att ställa en
sista fråga. Om jag är en ”helt vanlig medlem”
som har en massa viktiga saker att säga, men
ingenstans att vända mig, vad ska jag göra?
- Kom in och ät vetelängd! svarar Helén med
ett leende, ABF har väldigt mycket verksamhet
i olika former. Kolla bara vår kulturverksamhet som engagerar många människor. Men om
man saknar något, att det finns en lucka, så säg
det. Du kommer att träffa nya människor med
liknande tankar och idéer. Vår uppgift är att
föra människor samman.
SARA KARLSSON
KRÖNIKA
DAGS ATT UTMANA NATIONALSTATEN
Migration har seglat upp som ett av de stora
politiska samtalsämnena efter valet. Debatten rymmer många missförstånd, som att asyl
skulle handla om ”volymer” och inte skäl, och
förs med en generellt rätt obehaglig klangbotten. Socialdemokratin är givetvis inte befriade
från detta, och den dragkamp och polarisering
som kännetecknar debatten i stort kan också
skönjas hos oss. Utan att överdriva detta, de
flesta sluter ändå upp bakom den förda migrationspolitiken, är det lätt att känna viss oro.
Det finns mycket att uppröras över och irritera sig på i migrationsdebatten. En av de saker
som allt oftare stör mig och som sällan ifrågasätts är att den nästan alltid utgår ifrån att den
avgörande frågan skulle vara ekonomi. Alltså
att argumenten som används kretsar kring att
vi antingen inte har råd med invandring, eller
att det är en vinstaffär för Sverige. Nog påverkar migrationen svensk ekonomi i olika delar,
såklart, men den debatten blir rätt osmaklig
mot bakgrund av att de flesta som kommer
just nu gör det på flykt från ett fruktansvärt
inbördeskrig. Dessutom döljer den en djupare
underliggande konflikt som den ökade migrationen till Sverige ställer på sin spets – den
mellan nationalism och kosmopolitism. Det är
en värderingskonflikt som går djupare och mer
på tvären än vad dagens migrationspolitiska
debatt förespeglar. Den skär – för att vara rakt
på sak – också igenom arbetarrörelsen.
6
Kosmopolitism, alltså hållningen att världen
bara kommunen eller landet som arena, utan
ska betraktas som ett samfund med likaberätvärlden. Allt fler svenskar har rötter, och kontigade medborgare, är på intet sätt någon ny
taktnät, i andra delar av världen. De stora
idé. Den har rötterna betydligt längre tillbaka
problem vi behöver lösa framöver, inte minst
än nationalismen som uppkom med bildandet
våra miljöproblem, kommer omöjligen kunna
av nationalstaterna i Europa under 1700- och
lösas inom Sveriges gränser. Kampen för de1800-talet. Den har däremot varit ordentligt
mokrati och mänskliga rättigheter, var helst
tillbakatryckt under lång tid. De förändringden sker, når och berör oss allt mer. Allt detta,
ar som världen genomgått de senaste decenoch mer, ställer krav på oss som samhälle, och
nierna, framför allt den ekonomiska integrasom rörelse. En annan blick på världen - och
tionen, för dock kosmopolitismen tillbaka på
oss själva.
bordet. I en värld som är allt mer sammanflätad av ekonomiska förbindelser och den draDet skulle gripa in i hur vi tänker politik.
matiska utvecklingen av tekniska verktyg med
Vad vi ska och kan göra politiskt och på vilvilka vi kan följa och kommunicera med vår
ka nivåer och i vilka sammanhang vi gör det.
omvärld blir nationalstaterna, och därmed
Och det skulle påverka en lång rad områden.
nationalismen, en allt mer
Bland annat hur vi förhålapart konstruktion. Det är
”Nationen
som
pro- ler oss till frågor som rör
naturligt att stora förändmigration och hur vi ska
jekt
står
i
bjärt
kontrast
ringar också för med sig stoleva tillsammans. I ett öpra värderingsförskjutningar till den gemensamma pet modernt samhälle är
och nya, eller nygamla, sätt klasskampen”
rörlighet naturligt, och inte
att se på världen.
bara en fråga om att öppna
dörren för skyddssökande
Den tidiga arbetarrörelsen var till sin natur
(vilket förvisso behovet av är enormt just nu).
präglad av kosmopolitiska, eller internationaIngen kan förneka att en stor immigration ger
listiska, ideal – ”arbetare i alla länder, förena
upphov till ansträngningar på olika sätt. Men
eder”. Nationen som projekt står i bjärt konmed utgångspunkten att människors rörligtrast till den gemensamma klasskampen. Det
het är naturlig och positiv, i stället för den att
var en fråga som också splittrade den tidiga
människor på nåder kan få bo i ”vårt land”,
svenska socialdemokratin. Men nationalstahar vi bättre förutsättningar att ta utmaningten var då den arena som fanns att verka på,
arna med större ro. Det blir ett faktum bland
för den som via parlamentariskt arbete och
andra att förhålla sig till, som förändrad depolitiska reformer ville förändra samhället.
mografi och rationaliseringar. Om det är en
Det gjorde också många socialdemokratiska
självklarhet att vi ska leva tillsammans på lika
partier med framgång.
villkor, så kan debatten fokusera på rätt saker.
Utan dimridåer.
Men vad är skälen idag, när kapitalet blivit
allt mer globaliserat och nationalstaten tapEn sådan ny kappa, eller narrativ, måste växa
pat (och avhänt sig) många av dess tidigare
fram. Och det kommer att kräva myckverktyg att på nationell nivå föra politik, att
et av oss. Till att börja med att vi uthålla fast vid nationen som politiskt projekt?
manar våra invanda tankemönster
Jag menar att en progressiv och pragmatisk
om världen och hur saker ”är”.
socialdemokrati måste klara av att formulera
ett projekt som går utanför nationens ram och
Jag ska ge ett första exempel. Vad
med kosmopolitismen som utgångspunkt.
ska vi egentligen med nationalstaten till? Vi måste våga ta den deDet behovs en ny kappa, eller ett nytt narrabatten.
tiv om man så vill, utifrån vilken vår politik
kan utvecklas och formuleras. Gränsöverskridande, utmanande, sammanlänkande.
SARA KARLSSON
Allt fler unga växer upp i Sverige och har inte
riksdagsledamot
KRÖNIKA
EN NY VÅR FÖR UTRIKESPOLITIKEN
Samma vecka som jag bevittnade maskinerna i
solskenet sopa bort det smågrus som utgjorde
resterna från en ganska trist vinter så satte utrikesminister Margot Wallström ner foten.
Inte bara en gång, utan flera. Wallström valde
att väga in en diskussion om mänskliga rättigheter i analysen när det aviserades att nuvarande militära samarbetsavtal med Saudiarabien
ska upphöra. I och med det gjordes ett viktigt
avsteg ifrån den ”tysta diplomatin” som under
de senaste åtta åren utgjort munkavle i svensk
utrikespolitik. Och Sverige blev ett ljudligt undantag i en ganska så tyst värld. mokratikriterium för svensk vapenexport så var
det nog få av kongressombuden som föreställde sig att Saudiarabien över huvud taget skulle
kunna tänkas omfattas. Det stora elddopet för
en förhoppningsvis ny inriktning kommer dock
när resultatet av den så kallade Kex-utredningen, som inom en snar framtid kommer med ett
förslag kring framtidens krigsmaterielexport,
presenteras och sedan ska hanteras. Med tanke på vi fram tills nu inte tvekat att exportera
vapen till bland annat en skurkstat som Saudiarabien, trots att det i regeringens riktlinjer för
vapenexport har stått att ”Respekt för mänskliga rättigheter är ett centralt villkor för att tillDet må vara att det inte var helt utan problem
stånd skall beviljas”, så tål det att funderas på
att säga upp avtalet med Saudiarabien. Många
hur mycket vassare texter som Kex-utredningen
olika värden stod på spel, på både kort och lång
behöver hitta på för att få till en verklig förändsikt. Men jag gläds åt den hållning som vår utriring. Ambitionen från partikongressen är dock
kesminister valde att inta. En modig men framtydlig, och jag hoppas att de partikamrater som
förallt väldigt rimlig hållkommer hantera frågan
ning, i en inte helt rimlig ”i tävlingen om vilket land som ex- på nationell nivå framvärld. Jag kan såklart för- porterar mest vapen så kan det inte gent känner det trycket i
fasas över hur långt inne rimligen anses åtråvärt att hamna på ryggen.
det satt att säga nej, att vi prispallen”
alls har hamnat i ett läge
Och visst, ett demokradär det verkar svårt att svara på frågan; är det
tikriterium värt namnet kommer att få konserimligt att ha ett långtgående militärt samarbekvenser för svensk export. Men i tävlingen om
te med en ofri, auktoritär stat som konsekvent
vilket land som, per capita, exporterar mest vakränker mänskliga rättigheter? pen så kan det inte rimligen anses åtråvärt att
hamna på prispallen.
Men nu gjorde vi till slut det, svarade nej på frågan, och förhoppningsvis är det början på nåVill vi överleva som rörelse så måste vi få bringonting nytt. Eller nygammalt. En återgång till
na, hoppas, älska och känna avsky, få agera och
en tydlig hållning i viktiga frågor om mänskliga
reagera. Vi måste få använda hjärtat. Och i rerättigheter som tillåts ge eko långt utgeringsställning göra skillnad. För vad gör det
anför landets gränser. En återuppmed oss, som människor och rörelse, om vi låter
byggnad av en ryggrad som under
reducera våra politiska ställningstaganden till
allt för lång tid varit osynlig alteren fråga om ekonomi, eller en cynisk cost-benenativt obefintlig i svensk politik.
fitanalys kring röstmaximering? Potentiella politiska vinnare enligt vissa. Lealösa mänskliga
När den socialdemokratiska parförlorare enligt mig.
tikongressen 2013 beslutade
om att driva igenom ett deVåren kom, med sopade gator och en tydlig utrikesminister, låt oss nu sträcka på våra krökta
ryggar och möta sommaren och framtiden med
JOHAN ROCKLIND
tillförsikt.
8
kommunalråd i Gnesta
REPORTAGE
EN RÖD RÖSTS DÖD
B
eslutet är kanske inte så förvånande i sig då tidningsbranschen i allmänhet, med ett minskande antal upplagor och prenumeranter, är ute på en
vad som kan uppfattas som i modern tid
aldrig tidigare skådad ökenvandring.
Torsdagen den 9 april 2015 deklarerades dock att tidningen Folket ska läggas ned, en 110-årig epok går därmed
i graven. I graven går också den sista
tidningen i Sörmlands län med en röd
(oberoende socialdemokratisk) ledarsida. En ledarsida med en politisk redaktör som anser att socialdemokratin
borde våga drömma mer.
Av: Johan Rocklind
D
en 12 april, bara dagar efter nedläggningsbeskedet, har tankarna hunnit samlas en
aning.
Han funderar en kort stund innan han svarar
på frågan om vad som utmärker Folket.
- Borgerliga media försöker inte sällan göra
anspråk på att stå för de objektiva sanningarna. Verkligheten är dock långt mycket bredare
än vad som ryms i en liberal tidning. Folket
har lyft fram berättelser som annars inte skulle ha varit kända, inte sällan om samhällsproblem som tillåts berättas ur ett underifrånperspektiv, och som berättats alldeles oavsett
vem eller vilka som eventuell kritik kan komma att riktas emot.
Fredrik Pettersson är politisk redaktör på
tidningen Folket. Innan han började på Folket 2011 så var han landstingsråd för Socialdemokraterna, en bakgrund som gett honom
en djup inblick i det politiska hantverket. Och
dessa kunskaper har gjort att han ibland, med
pennan som vapen, kunnat strö ordentligt
med salt i såren på arbetarrörelsens organisationer. Med kritik som svider, som träffar och
som ibland retar upp.
-Min uppgift har inte varit att klappa takten
till alla politiska förslag. Det är klart att det
kan finnas de som på grund av min bakgrund
haft förväntningar på mig att jag ska agera på
ett visst sätt. Men jag företräder de socialdemokratiska idéerna, jag är inte en partifunktionär som företräder en partiorganisation.
Däremot så har min avsikt aldrig varit att
provocera för sakens skull. Det har varit viktigt för mig att driva en oberoende modig och
progressiv debatt, att peka på fel och brister
och därmed kunna utgöra en kärleksfull opposition som den politiska vänstern kan dra
nytta av i sin idéutveckling. Ibland har jag fått
en klapp på axeln från partipolitiskt aktiva,
ibland har jag verkligen inte fått det. Men det
är ömsesidigt. Jag har hyllat bra politiska förslag, men pekat finger åt de som jag upplever
leder i fel riktning. Det viktigaste för mig har
ändå varit att kunna företräda kommunalare,
byggnadsarbetare, vanligt LO-folk helt enkelt.
Att stå på deras sida och driva frågor som för
dom har varit viktiga.
F
olkets 110-åriga historia tog sin start i en
orolig tid av strejker och lockouter då »
9
arbetarna i Eskilstuna slogs för drägligare arbets- och levnadsvillkor. De organiserade sig
politiskt för att vinna parlamentariskt inflytande i en tid då Sverige inte var en utvecklad
demokrati, då den allmänna rösträtten fortfarande låg många år framåt i tiden. I denna
kamp fanns ett kännbart behov av en medial
röst som kunde ta arbetarnas parti, som kunde berätta deras version av det som hände och
som kunde vara en bidragande kraft för samhällsförändring.
När Fredrik Petterson resonerar om sina år
på Folket, om tidningens vilja att spegla social
problematik och orättvisor, om sin egen agenda att utveckla en vänsterorienterad debatt, så
gör sig historien påmind. Och han oroar sig
nu över konsekvenserna av att en röd röst försvinner i Sörmlands största stad.
-I förlängningen blir det ett demokratiskt
problem om makten inte granskas och om debatten snävas in, inte minst på ett lokalt plan.
Det är trots allt på lokal nivå som den allra viktigaste och tydligaste kopplingen mellan politik och medborgare finns. Att inte ha en bred
bevakning och en aktiv debatt gör att invånare
i lägre utsträckning kan ta del av vad som händer med de frågor som de i allra högsta grad
påverkas av, och det är inte en bra utveckling
i samhället.
D
e senaste åren, eller årtiondena, har inte
varit en dans på rosor för Folket. Med
mordbränder, underskott och vikande upplagor. 2002 blev tidningen uppköpt av konkurrenten Eskilstunakuriren i ett försök att kunna överleva. De senaste åren har dock fortsatt
innebära omvälvningar, varav den sista stora
förändringen blev när folket gick ifrån dagstidning till veckotidning. Ett försök att erbjuda en kvalitativ tidning med fördjupande reportage, och därmed kunna utgöra en lokal
kontrast till den journalistik som annars tenderar att bedrivas i ett ibland alldeles för högt
tempo. Men om några veckor är det alltså slut
med detta. Ägarna har beslutat att tidningen
ska läggas ned.
Fredrik Pettersson, som för närvarande är
föräldraledig, kommer således inte att vid sin
återkomst till arbetet få möjligheten att fortsätta kampen för tidningens fortsatta existens
och fortsätta att utveckla såväl varumärke
som debatt.
-Jag är stolt över det vi ändå har försökt
åstadkomma. Med en liten redaktion, med begränsade resurser och med kniven på strupen
så har vi hela tiden varit ett gäng som kämpat på. Som brunnit för tidningen och försökt
göra en bra produkt som gör skillnad.
ChefredaktörenOlle Svensson och grafikern
Evert Johansson, 1968.
Foto: Folkets arkiv
S
tolthet är ett ord som återkommer när
Fredrik Pettersson beskriver åren på Folket. Stoltheten går dels på ett djupt personligt
plan, inte minst på grund av att Fredrik inte
är den första i släkten som arbetat för att ge
ut tidningen. Hans morfar, Evert Johansson,
arbetade under 50 år med att trycka tidningen
Folket, något som Fredrik, med en blandning
av beundran och sorg gärna väljer att framhålla. Beundran för alla de insatser som gjorts, av
många människor, för att Folket ska kunna
finnas till. Och med en sorg över att allt nu är
på väg att ta slut.
Stoltheten finns också med när Fredrik Pettersson beskriver vad Folket under hans tid
har gjort. Tidningen har bland annat under
de senaste åren tagit en aktiv roll i arbetet mot
rasism. Förra året var Folket med och organiserade ett demonstrationståg mot rasism som
lockade över tusen deltagare. I samband med
detta så gav Folket ihop med Expo ut en antirasistisk tematidning. »
10
-Det är en av de saker som jag håller som en
absolut höjdpunkt under mina verksamma år
hittills. Som redaktör för den tidning vi gjorde
ihop med Expo, och som aktiv organisatör för
den manifestation som anordnades, fick jag
vara med och bidra till något väldigt viktigt.
Det kändes otroligt stimulerande och visade
på något sätt att en liten redaktion ändå kunde bidra till någonting stort och betydelsefullt
som vi tror på. Det antirasistiska arbetet har
varit något vi gärna tagit på oss en ledatröja i.
Fredrik Pettersson under manifestationen som
var starskottet för Tillsammans för Eskilstuna.
Foto: privat
- Vi har stått upp för människors lika värde
när andra medier ibland har havererat och när
vi sett etablerade partier fiska i grumligt vatten.
Vid sidan av det antirasistiska arbetet så har
Fredrik Pettersson också engagerat sig flitigt
i jämställdhetsfrågor, ofta haft en feministisk
agenda i sina ledartexter och ställt upp som föreläsare och debattör i olika forum. Ett arbete
som resulterade i att han 2012 fick Eskilstuna
kommuns jämställdhetspris.
-Det priset var otroligt hedrande att få, ett
kvitto på att jag lyckats beröra. Men utan Folket som bas hade det nog varit betydligt svårare att nå fram, att driva opinion. Och det är ju
det som är mitt huvudsakliga syfte, att påverka, inte att vinna priser.
P
å frågan om vad tomrummet efter Folket
kan få för betydelse utvecklar han flera
spår.
-Den mediala rösten i Eskilstuna blir mer
enkelspårig, och det tror jag är skadligt för
samhällsutvecklingen. Jag har sett hur journalistiken tenderar att kunna hålla en lägre
kvalitet i städer och kommuner där det bara
finns en aktör. Och även om nyhetssidorna
inte ska vara politiskt färgade så finns det såklart en risk att urvalet av vad som ska berättas riskerar att snäva in berättelserna om hur
samhället ser ut. De offentliga samtalen och
därmed samhället i stort påverkas nog mer än
vad många tror när mediabevakningen tynar
bort eller likriktas.
-Dessutom försvinner en röd röst i en tid
då jag upplever att den politiska vänstern är
i behov av en aktiv idédebatt, nationellt men
också i väldigt stor utsträckning på den lokala
planet. När den politiska vänstern av egen fri
vilja eller av parlamentariska läget driver eller
administrerar politik som står långt åt höger
så behövs många motpoler som säger ifrån,
som pekar på andra möjliga utvecklingar och
inte tillåter att glidningen i diskussionen går
för långt. Jag och Folkets ledarsida har försökt vara en sådan motpol i debatten, och jag
hoppas för utvecklingens skull att många andra är beredda att kliva fram och axla en liknande roll. Jag själv tycker att socialdemokratin måste våga drömma mer, och då behöver
många och olika röster få höras. Det känns
ibland som att det finns en rädsla eller ovilja
till diskussion och debatt. Som att det uppfattas som radikalt att lyfta fram drömmar och
visioner. Vilket är ganska paradoxalt då det är
just drömmar och idéer om en bättre framtid
och om en bättre värld som socialdemokratin
byggts upp kring. Nu dämpas sådana tendenser istället för att hyllas. Hyllas gör enbart det
pragmatiska, förmågan att hantera det politiska hantverket. Och det är en ganska farlig
utveckling för socialdemokratin.
A
tt nu ytterligare en röst i mediavärlden
klingar av må i sig själv kanske inte göra
avtryck allt för långt utanför Eskilstunas gränser. Men satt i ett större sammanhang så finns
en tydlig trend. Tidningar bantar ned, förändras, försvinner. Inte minst de tidningar som
har kopplingar till arbetarrörelsen.
Och även om traditionell media tappar mark,
så sätter de alltjämt en viktig del av dagordningen för den offentliga debatten. En debatt
som i takt med de röda rösternas död istället
förs av någon annan.
11
DEBATT
MODERNISERA VALBEREDNINGEN!
Ord som modern, öppen, representativ och framtidssträvande är
ord som vi gärna omger oss med.
Det är ord med makt och styrka
som berör människor. Ord som
vi Socialdemokrater gärna använder i olika sammanhang, men ofta
utan verklig förankring.
I veckan samlas vi till partidistriktskongress, och som alla kongresser blåser vindar av förändring, förnyelse, inspiration och
framtidstro. Förändring och modernisering måste ske stegvis. Ett
sådant steg kan vi ta redan på lördag. Centralt tog vi steget 2013 då
partistyrelsen beslutat om en arbetsgrupp för att se över valberedningsarbetet. Detta ska vi inte bara
välkomna utan menar jag även efterfölja. För att vi tillsammans ska
vara ett partidistrikt i framkant
såväl politiskt som organisatoriskt
måste vi ta till handling. Vi mås-
te gemensamt ta ansvar för att de
som företräder oss ska speglas oss
på samma sätt som vi ska spegla samhället. Vi måste öppna upp
vårt interna arbete och bli mer tillgängliga. Vi måste ta det steg som
vi efterfrågat på många håll runt
omkring oss med öppna valberedningsprocesser. Vi är redan en bra
bit inne på 2015, nästa år måste vi
redan vara rustade för att kunna ta
tag i de utmaningar vi har inför de
kommande valåren och det nominerings- och valberedningsarbete
som ligger framför oss.
I motionen ”Nya riktlinjer för
valberedningsarbetet i Sörmlands
socialdemokratiska partidistrikt”
ges vi verktygen för att kunna
handla. Från partidistriktets styrelse föreslås att anse motionen
besvarad. Men, om vi inte tar steget att bifalla så väljer vi att fortsatt
stå stilla. Vi väljer att aktivt efter-
fråga utan att efterleva. När vi är
mogna att ta steget bör vi inte stå
stilla. Våra medlemmar och samhället rör sig framåt, vi måste följa
med. Ett partidistrikt som vårt ska
alltid vara stolta, för vi har kommit långt, och jag välkomnar den
organisationsöversyn som hänvisas till i svaret. Dock är detta en
fråga som vi måste gå före i, vi kan
inte vänta.
Vi är mogna att ta steget för att
inte bara omge oss med ord som
moderna, öppna, representativa
och framtidsinriktade utan också låta dem genomsyra oss.
EMMA LARSSON
Socialdemokraterna i Nyköping
WE WANT ERA ÅSIKTER
Skicka en text till eller kontakta redaktionen på sirorelse@gmail.com
12