B 7006-14

1
SVEA HOVRÄTT
Avdelning 6
DOM
2015-02-23
Stockholm
Mål nr
B 7006-14
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Nyköpings tingsrätts dom den 17 juni 2014 i mål nr B 784-14, se bilaga A
PARTER (antal tilltalade 1)
Klagande (tilltalad)
HS
Ombud och offentlig försvarare: Advokaten DS
Motpart (Åklagare)
Kammaråklagare HEF
SAKEN
Otillåten miljöverksamhet
_____________________________
HOVRÄTTENS DOMSLUT
1. Hovrätten, som tillämpar 29 kap. 4 § första stycket 2 miljöbalken även i dess
lydelse före den 5 november 2013, ändrar tingsrättens dom endast på så sätt att
tiden för när gärningen har begåtts bestäms till 2011-11-20 – 2013-10-09.
2. DS tillerkänns ersättning av allmänna medel med 7 975 kr. Av beloppet avser 6
380 kr arvode och 1 595 kr mervärdesskatt. HS ska ersätta staten för denna
kostnad.
_____________________________
Dok.Id 1183687
Postadress
Box 2290
103 17 Stockholm
Besöksadress
Birger Jarls Torg 16
Telefon
Telefax
08-561 670 00
08-561 675 59
08-561 675 50
E-post: svea.avd6@dom.se
www.svea.se
Expeditionstid
måndag – fredag
09:00-15:00
2
SVEA HOVRÄTT
DOM
ÖVERKLAGAT AVGÖRANDE
Nyköpings tingsrätts dom den 17 juni 2014 i mål nr B 784-14, se bilaga A
PARTER
Klagande
Sims Recycling Solutions AB, 556606-4381
Karosserigatan 6
641 51 Katrineholm
Ombud: Advokaten MS
Motpart (Åklagare)
Kammaråklagare HEF
SAKEN
Företagsbot
_____________________________
HOVRÄTTENS DOMSLUT
1. Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
2. Hovrätten avslår Sims Recycling Solutions AB:s yrkande om ersättning för
rättegångskostnader i tingsrätten och i hovrätten.
_____________________________
B 7006-14
3
SVEA HOVRÄTT
DOM
B 7006-14
YRKANDEN I HOVRÄTTEN
HS har i första hand yrkat att hovrätten ska ogilla åtalet för otillåten miljöverksamhet
och följdändra beslutet om ersättning till brottsofferfonden. Han har i andra hand
yrkat att påföljden ska mildras.
Sims Recycling Solutions AB (bolaget) har yrkat att hovrätten ska ogilla talan om
företagsbot. Bolaget har yrkat ersättning för rättegångskostnader i tingsrätten och i
hovrätten.
Åklagaren har motsatt sig att tingsrättens dom ändras.
HANDLÄGGNING OCH UTREDNING I HOVRÄTTEN
Hovrätten har med stöd av 51 kap. 13 § andra stycket 5 rättegångsbalken avgjort målet
utan huvudförhandling.
Hovrätten har tagit del av förhören med HS och LL genom uppspelning av
tingsrättens ljud- och bildupptagningar. Den skriftliga bevisningen i hovrätten är i
huvudsak densamma som i tingsrätten.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Allmänt om prövningen
Tingsrättens dom i den del som avser åtalet för försvårande av miljökontroll och talan
om företagsbot avseende detta brott har inte överklagats. Tingsrättens dom i den delen
står därför fast.
Ska HS dömas för otillåten miljöverksamhet?
Hovrätten bedömer inledningsvis, i likhet med tingsrätten, att det är utrett att
inkommande el-avfall förvarats på bolagets anläggning utan skydd från nederbörd i
upp till ett dygn innan det har tagits om hand för förbehandling eller placerats i ett
lagertält, och att denna hantering pågått under den tid och på den plats som åklagaren
4
SVEA HOVRÄTT
DOM
B 7006-14
har påstått. Den fråga som hovrätten därefter har att ta ställning till är om denna
hantering står i strid med villkor 3 i bolagets tillstånd enligt miljöbalken, som anger att
inkommande el-avfall ska lagras i skydd från nederbörd.
HS och bolaget har bl.a. gjort gällande att villkoret är oklart och att det varken ur
språkligt eller miljörättsligt hänseende kan anses innefatta den hantering av avfall
som skett. De har vidare, såsom hovrätten har uppfattat det, gjort gällande att en
överträdelse av villkoret inte kan föranleda straffansvar eftersom innehållet i villkoret
redan följer av en generell föreskrift som inte i sig är straffsanktionerad samt att
villkoret inte borde ha föreskrivits av tillståndsmyndigheten.
Hovrätten gör i dessa frågor följande överväganden.
Allmänt om villkorsbrott
En grundläggande straffrättslig princip är att ingen får dömas till ett straff utan stöd av
lag (legalitetsprincipen). Legalitetsprincipen innefattar bl.a. ett obestämdhetsförbud,
d.v.s. ett krav på att straffbestämmelser ska ha viss precision. Om en straffbestämmelse
är oprecis bör den vid tillämpningen därför ges en snäv tolkning till förmån för den
enskilde. Legalitetsprincipen innebär emellertid inte att det är förbjudet att tillämpa en
straffbestämmelse på en gärning som endast genom tolkning av bestämmelsen ryms
under den (jfr Berggren m.fl., Brottsbalken, en kommentar, Internetutgåva version den
1 juli 2014, under 1 kap. 1 §).
När ett tillstånd enligt miljöbalken ges för en verksamhet ska tillståndet förenas med
bl.a. de villkor som behövs för att hindra eller begränsa verksamhetens skadliga
påverkan på miljön (22 kap. 25 § miljöbalken). Den omständigheten att överträdelse av
tillståndsvillkor kan föranleda straffansvar medför att det ställs höga krav på att villkor
utformas med sådan precision att det är möjligt att i efterhand konstatera om dessa har
överträtts (se bl.a. NJA 2006 s. 310). Om ett tillstånd förenats med ett villkor som är
oprecist i något avseende talar legalitetshänsyn för att detta, vid en straffrättslig
bedömning av om villkoret har överträtts, inte bör tolkas vidlyftigt.
5
SVEA HOVRÄTT
DOM
B 7006-14
Förhållandet mellan villkoret och Naturvårdsverkets föreskrifter
Såsom tingsrätten har konstaterat överensstämmer villkoret i huvudsak med innehållet
i 10 och 11 §§ i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2005:10) om yrkesmässig
förbehandling av avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter, och som
gäller för bolagets verksamhet. Även om det i praxis (se MÖD 2000:52) har ansetts
olämpligt att ett tillstånd förenas med villkor som direkt överensstämmer med
generella föreskrifter, eller som innehåller mindre stränga miljökrav än vad som följer
av sådana föreskrifter, finns det inget uttryckligt hinder mot att så sker (jfr 22 kap. 25 §
miljöbalken). Frågan om det är lämpligt eller nödvändigt att föreskriva ett visst villkor
hanteras, såsom tingsrätten har framhållit, inom ramen för tillståndsprövningen. Denna
fråga bör enligt hovrättens mening inte vara föremål för överprövning vid en
efterföljande straffrättslig process.
Det förhållandet att ett tillstånd har förenats med ett villkor som innebär att ett krav
ställs som även följer av en föreskrift medför inte heller att det i och för sig uppstår
någon oklarhet i frågan om en överträdelse av villkoret kan föranleda straffansvar
enligt 29 kap. 4 § miljöbalken (jfr NJA 2008 s. 376).
Har villkoret överträtts?
I frågan om villkoret är tillräckligt precist och kan anses innefatta den hantering av
inkommande avfall som skett gör hovrätten följande bedömning. Begreppet ”lagra”
eller ”lagring” förekommer, såvitt gäller hantering av avfall, förutom i NFS 2005:10
även i avfallsförordningen (2011:927). Varken i NFS 2005:10 eller i
avfallsförordningen definieras emellertid begreppet på så sätt att det anges en nedre
eller bortre tidsgräns för när viss förvaring av avfall utgör lagring. Dessa föreskrifter
utgör ett genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den
27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska
produkter (WEEE), numera ersatt av Europaparlamentets och rådets direktiv
2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och
elektronisk utrustning (WEEE). Av 10 och 11 §§ NFS 2005:10 följer att inte endast
lagring utan även förbehandling av avfall ska ske i skydd mot nederbörd. Det är tydligt
att avsikten med dessa skyddsåtgärder är att minska risken för spridning av
föroreningar. Även om denna risk ökar ju längre tid avfall förvaras utan skydd mot
6
SVEA HOVRÄTT
DOM
B 7006-14
nederbörd finns det utifrån syftet med bestämmelsen inte något som talar för att
förvaring av avfall som endast är tillfällig ska vara undantagen från kravet på
nederbördsskydd. Av bilaga III respektive bilaga VIII till de ovan nämnda direktiven
framgår också, även om detta inte uttryckligen angetts i NFS 2005:10, att även
tillfällig lagring som sker inför förbehandling ska omfattas av kravet på
nederbördsskydd.
Av tillståndet till verksamheten framgår vidare tydligt att syftet med villkor 3 specifikt
har varit att förhindra att inkommande avfall förvaras utan skydd mot nederbörd och
att denna förvaring omfattas av begreppet lagring. Bolaget har systematiskt och under
en längre tid förvarat inkommande avfall utan skydd mot nederbörd i upp till ett dygn
innan avfallet har tagits om hand för förbehandling eller vidare förvaring i lagertält.
Enligt hovrättens bedömning råder det inget tvivel om att denna hantering utgjort en
överträdelse av villkoret.
Sammanfattningsvis delar således hovrätten tingsrättens bedömning att det aktuella
villkoret har överträtts. Åklagaren har gjort gällande att villkoret överträtts från och
med den dag då tillståndet till verksamheten meddelades, d.v.s. den 17 juni 2011.
Hovrätten kan emellertid konstatera att tillståndet inte har varit förenat med ett
verkställighetsförordnande (19 kap. 5 § och 22 kap. 28 § miljöbalken) och att den
relevanta tidpunkten för när bolaget har haft en skyldighet att följa villkoren är den dag
då tillståndet har tagits i anspråk. Det saknas närmare uppgifter om när tillståndet har
tagits i anspråk. Det kan emellertid förutsättas att så hade skett vid tidpunkten för när
bolagets kontrollprogram för år 2011 upprättades, d.v.s. den 20 november 2011.
Övriga förutsättningar för ansvar samt frågan om påföljd
Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning i fråga om övriga förutsättningar för
straffansvar samt i fråga om rubricering. Hovrätten anser inte att det finns skäl att
mildra påföljden. HS ska således dömas för otillåten miljöverksamhet till 60
dagsböter.
7
SVEA HOVRÄTT
DOM
B 7006-14
Ska bolaget åläggas att betala företagsbot?
Hovrätten delar tingsrättens bedömning att det finns förutsättningar att ålägga bolaget
att betala företagsbot. Hovrätten anser inte att det finns skäl att sätta ned företagsbotens
storlek.
Övriga frågor
Ersättningen som den offentliga försvararen har begärt är skälig. HS ska på grund av
utgången av målet i hovrätten och med hänsyn till sina ekonomiska förhållanden till
staten återbetala kostnaderna för sitt försvar i hovrätten.
Med hänsyn till utgången av målet i hovrätten ska bolagets yrkande om ersättning för
rättegångskostnader avslås.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga B
Överklagande senast den 2015-03-23
I avgörandet har deltagit hovrättslagmannen Lars Dirke, hovrättsrådet Åsa Marklund
Andersson och tf. hovrättsassessorn Rickard Forsgren, referent.
Föredragande har varit hovrättsfiskalen Joakim Edvinsson.
Bilaga A
1
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
R4
DOM
2014-06-17
meddelad i
Nyköping
Mål nr: B 784-14
PARTER
Tilltalad
HS
Offentlig försvarare:
Advokat DS
Åklagare
Kammaråklagare HEF
DOMSLUT
Brott som den tilltalade döms för
1. Otillåten miljöverksamhet, 29 kap 4 § 1 st 2 p miljöbalken (1998:808) i sin lydelse före
1 maj 2012
- 2011-06-17 -- 2013-10-09
Åtal som den tilltalade frikänns från
1. Försvårande av miljökontroll, 29 kap 5 § 1 p a och b miljöbalken (1998:808) i sin
lydelse före 1 maj 2012
- 2011-11-20 -- 2012-03-15
Påföljd m.m.
Dagsböter 60 å 800 kr
Beslut
Brottsofferfond
1. Den tilltalade åläggs att betala en avgift på 500 kr enligt lagen (1994:419) om
brottsofferfond.
Postadress
Box 333
611 27 Nyköping
Besöksadress
Folkungavägen 4
Telefon
Telefax
0155-12 04 00
0155- 26 76 45
E-post: nykopings.tingsratt@dom.se
www.nykopingstingsratt.domstol.se
Expeditionstid
måndag - fredag
08:00-16:00
2
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
R4
DOM
2014-06-17
Mål nr: B 784-14
Ersättning
1. DS tillerkänns ersättning av allmänna medel med 23 925 kr. Av beloppet avser 19 140
kr arbete och 4 785 kr mervärdesskatt. Av denna kostnad ska HS till staten återbetala 9
570 kr.
3
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
R4
DOM
2014-06-17
meddelad i
Nyköping
Mål nr: B 784-14
Motpart
Sims Recycling Solutions AB, 556606-4381
Karosserigatan 6
641 51 Katrineholm
Ombud och försvarare:
Advokat MF
Åklagare
Kammaråklagare HEF
DOMSLUT
Beslut
Betalningsskyldighet till staten
1. Sims Recycling Solutions AB åläggs företagsbot med 75 000 kr.
Övrigt
1. Sims Recycling Solutions AB:s yrkande om ersättning för rättegångskostnader ogillas.
4
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
YRKANDEN OCH INSTÄLLNINGAR
Se bilaga 1. Åklagaren har beträffande åtalspunkten 2 förtydligat att hon påstår brott
mot villkoret och inte mot en föreskrift.
HS har förnekat gärningarna. Beträffande åtalspunkten 1 har han gjort gällande att
några oriktiga uppgifter inte har lämnats och beträffande åtalspunkten 2 att el-avfall
har lagrats i skydd från nederbörd.
Sims Recycling Solutions AB (fortsättningsvis bolaget) har bestritt yrkandet om
företagsbot och yrkat ersättning för rättegångskostnader i händelse av ogillande
talan. Bolaget har förnekat att någon brottslig gärning begåtts och därutöver gjort
gällande följande. Tillståndsbeslutets villkor 3 ska lämnas utan avseende eftersom
det som villkoret föreskriver redan följer av en icke straffsanktionerad föreskrift,
nämligen 10 § i Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2005:10) om yrkesmässig
förbehandling av avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter
(fortsättningsvis NFS 2005:10). Även om villkoret inte ska lämnas utan avseende
ska begreppet lagring i villkoret tolkas i enlighet med hur det tolkas miljörättsligt;
lagring omfattar inte omlastning, vilket det har varit fråga om i detta fall. Under alla
förhållanden skulle det strida mot Europakonventionens artikel 6 om bolaget hade
varit skyldigt att underrätta tillsynsmyndigheten att eventuella villkor inte följs.
DOMSKÄL
Förhör har hållits med HS och med miljöinspektören LL. Parterna har
åberopat skriftlig bevisning.
Av utredningen är till en början följande utrett.
5
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
HS har sedan år 2002 varit verkställande direktör (fortsättningsvis VD) i bolaget. I
bolagets verksamhet bedrivs elektronikåtervinning. På uppdrag av producenterna
tillser bolaget att elprodukter som inte längre ska användas tas om hand på ett
miljöriktigt sätt. Produkterna miljösaneras av bolaget, innebärande att miljöfarliga
komponenter plockas bort. Produkterna kan därefter antingen återvinnas eller
destrueras. Bolaget har drygt 40 anläggningar runtom i världen. En av
anläggningarna finns på fastigheten X i Katrineholm (fortsättningsvis fastigheten).
Den anläggningen är en referensanläggning där ca 30 000 ton el-avfall tas om hand
per år. Bolaget har bedrivit sin verksamhet på fastigheten sedan år 2007.
Inledningsvis var det en s.k. C-anläggning men för att utöka verksamheten ansökte
bolaget år 2010 om tillstånd att övergå till s.k. B-anläggning.
Den 17 juni 2011 fick bolaget av Miljöprövningsdelegationen i Södermanlands län
tillstånd enligt miljöbalken till förbehandling, mekanisk bearbetning och
mellanlagring av avfall på fastigheten. Av tillståndsbeslutet framgår bl.a. att
tillståndet omfattar anläggningar för, såvitt nu är av intresse, mottagning och
förbehandling, mekanisk bearbetning och mellanlagring av en viss mängd el-avfall
(med el-avfall avses avfall som utgörs av elektriska eller elektroniska produkter).
I tillståndsbeslutet meddelade Miljöprövningsdelegationen vissa villkor för
verksamheten. Det villkor som framför allt är av intresse i målet är villkor 3.
Av villkor 3, som har rubriken ”Lagring och förbehandling av el-avfall”, framgår
följande.
”Inkommande el-avfall ska lagras och förbehandlas på tät, hårdgjord yta i
skydd från nederbörd.”
Detta villkor har motiverats av Miljöprövningsdelegationen. Av motiveringen
framgår följande under rubriken ”Lagring och förbehandling av el-avfall”.
”I samband med Miljöprövningsdelegationens platsbesök framgick att
bolaget tar emot inkommande el-avfall i öppna burar innan miljösanering.
6
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
El-avfallet står då oskyddat mot nederbörd i upp till tre dagar.
Vid förbehandlingsverksamhet ska el-avfall enligt 10 och 11 §§ NFS 2005:10
lagras och förbehandlas skyddat mot nederbörd på en plats som är försedd
med tät ytbeläggning. För att det tydligt ska framgå vad som gäller och för att
undvika att föroreningar lakas ut från materialet anser
Miljöprövningsdelegationen att ett villkor bör föreskrivas i tillståndet om att
inkommande el-avfall ska lagras och förbehandlas på tät och hårdgjord yta i
skydd från nederbörd. I föreskriften anges ingen nedre tidsgräns för vad som
avses med lagring och enligt Miljöprövningsdelegationens bedömning
omfattas bolagets inkommande el-avfall av bestämmelsen.”
Av tillståndsbeslutets villkor 14 framgår att bolaget ska upprätta och följa ett
aktuellt kontrollprogram och att ett förslag till kontrollprogram ska lämnas till
tillsynsmyndigheten (Miljö- och hälsoskyddsnämnden i Katrineholms kommun)
inom viss tid.
Sedan bolaget överklagat villkor 8 i tillståndsbeslutet (ett villkor som avsåg
bolagets dagvattenbrunnar) samt begärt att mängden samtida lagrat obehandlat elavfall skulle ökas meddelade Miljöprövningsdelegationen den 3 augusti 2011 ett
ändringstillstånd, varvid bolaget fick tillstånd till samtidig mellanlagring av en viss
mängd el-avfall, villkor 8 upphävdes och en provisorisk föreskrift likalydande med
villkor 8 fastställdes.
Både före och efter tillståndsbeslutet den 16 juni 2011 har det ålegat bolaget att
följa bl.a. NFS 2005:10. Av föreskriftens 10 § framgår följande.
”Den som bedriver förbehandlingsverksamhet ska lagra el-avfallet
- skyddat mot nederbörd,
- på en plats som är försedd med tät ytbeläggning,
- så att spill och förorenat dagvatten samlas upp och kan kontrolleras, och
- på en plats som vid behov är försedd med anordning för omhändertagande
av oljespill genom oljeavskiljning.”
Av föreskriftens 11 § framgår att bl.a. de krav som i 10 § ställs på den som
ska lagra el-avfall även ställs på den som ska förbehandla el-avfall.
7
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
Bolaget upprättade ett kontrollprogram, daterat den 20 november 2011, och en
miljörapport för år 2011, som gavs in till Katrineholms kommun den 15 mars 2012.
I miljörapporten, där bolaget skrivit att HS är ”juridiskt ansvarig
(ansvarig för godkännande) av miljörapport”, har bolaget under rubriken
”7. Gällande villkor i tillstånd” kommenterat villkor 3 på följande sätt.
”Inkommande elavfall lagras på en tät och hårdgjord yta. Det material som
inte är produkter i arbete skyddas från nederbörd.”
Av kontrollprogrammet framgår följande under rubriken ”Lagring och
förbehandling av el-avfall”.
”Villkor 3: Inkommande el-avfall ska lagras och förbehandlas på tät,
hårdgjord yta i skydd från nederbörd.
Bolaget kontrollerar fastighetens status en gång per månad i samband med att
”Site Inspection” genomförs. I denna kontroll ingår även att kontrollera om
det finns hål i asfalten eller om obehandlad elektronik förvaras utan
väderskydd. Kontrollerna dokumenteras.”
Den 21 mars 2011, dvs. innan tillståndsbeslutet hade meddelats, gjorde
miljöinspektörerna SW och IL ett tillsynsbesök hos
bolaget. Av den skrivelse som SW upprättade den 7 april 2011 i anledning
av besöket framgår bl.a. att en genomgång av NFS 2005:10 gjordes under besöket.
Av skrivelsen framgår också bl.a. följande under rubriken ”NFS 2005:10”.
”10 § Inkommande el-avfall försvaras på asfaltsyta eller betongyta utomhus. I
dagsläget sitter filter i dagvattenbrunnarna för att fånga upp föroreningar.
11 § Förbehandlingsverksamheten sker inomhus. Även lagring av farligt
avfall sker inomhus.”
Skrivelsen avslutas med följande kommentar.
”Av det som gicks igenom under tillsynsbesöket fanns i dagsläget inget att
anmärka på.”
8
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
Den 15 februari 2012, dvs. efter att tillståndsbeslutet hade meddelats, gjorde
miljöinspektören LL ett tillsynsbesök hos bolaget. Av den skrivelse som han
upprättade den 9 mars 2012 i anledning av besöket framgår inledningsvis följande.
”OBS! Efterlevnaden av villkoren är bara kontrollerad genom frågor, inte
med kontroll av de faktiska förhållandena.”
Av skrivelsen framgår vidare följande under rubriken ”Lagring och förbehandling
av el-avfall”.
”Villkor 3 uppfylls. Man har invallade kanter runt hela verksamhetsområdet
för att styra avrinningen.”
Skrivelsen avslutas med följande kommentar.
”Jag har bara en anmärkning, och det är att så kallad ”Site inspection” inte
har utförts en gång per månad, vilket det står i kontrollprogrammet att man
ska göra.”
Den 6 november 2012 gjorde LL ytterligare ett tillsynsbesök hos bolaget.
Av den skrivelse som han upprättade den 6 december 2012 i anledning av besöket
framgår bl.a. följande.
”Vid besöket visar det sig att man inte lagrar det avfall som kommer in till
anläggningen nederbördsskyddat. Det ställs i gallervagnar, eller läggs i högar
direkt på den hårdgjorda ytan utan tak eller annat nederbördsskydd. Tidigare
har man uppgivit både muntligt och skriftlig i kontrollprogram och
miljörapport att villkor 3 uppfylls. Enligt M så ligger avfallet från några
timmar till ca 2 dygn utomhus på detta sätt innan det läggs på transportband
och lastas in till sorteringshallen.”
Sedan bolaget blivit förelagda att till tillsynsmyndigheten lämna en förklaring av
bolagets skrivningar om lagring av inkommande el-avfall i kontrollprogrammet och
miljörapporten svarade bolaget den 24 januari 2013 bl.a. följande.
”Bolaget har gjort bedömningen att den nuvarande hantering av inkommande
el-avfall som sker på fastigheten uppfyller kraven i NFS 2005:10.
Vi har ansett att el-avfallet som hanteras i burar och containrar utgör
produkter i arbete (PIA) och inte ett avfall som mellanlagras eftersom avfallet
vanligtvis processas inom några dagar. Bolaget strävar efter att omsätta
9
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
inkommande material så ofta som möjligt. Vi har under året inom ramen för
vår egenkontroll kontrollerat bl.a. hanteringen av el-avfall och bedömt att elavfallet på fastigheten utgör produkter i arbete och inte ett mellanlager. Det
framgår också av Miljörapporten för 2011. Hanteringen har i stort sett ut på
samma sätt sedan vi flyttade verksamheten till Katrineholm 2007.”
LL gjorde den 12 februari 2013 en åtalsanmälan för otillåten miljöverksamhet
och försvårande av miljökontroll. I åtalsanmälan skrev han bl.a. följande.
”Syftet med nederbördsskydd över el-avfallet är att farliga ämnen inte ska
spridas med nederbörden och vidare till sjöar och vattendrag. Det finns en
mycket stor mängd ämnen i el-avfallet som kan påverka miljön och människors
hälsa, bl.a. olika metaller, flamskyddsmedel och plastmjukgörare (ftalater).”
Den 9 oktober 2013 besökte LL återigen bolaget. Vid det tillfället
fotograferade han platsen.
HS och LL har uppgett sammanfattningsvis följande.
HS: När tillståndsbeslutet meddelades läste han det, inklusive motiveringarna. Han
tyckte inte att villkor 3 var kontroversiellt, innehållet följde redan av NFS 2005:10.
Efter att ha läst beslutet såg han till att organisationen vidtog de åtgärder som
krävdes för att rätta sig efter de krav som ställdes på bolaget. Han har alltid tolkat
villkor 3 som att el-avfall som lagras ska skyddas mot nederbörd. Allt el-avfall som
bolaget lagrar är också skyddat mot nederbörd. Det inkommande el-avfallet som
åtalet avser lagras emellertid inte. Det går till på följande sätt när el-avfall
inkommer till bolaget. El-avfallet, som till 60 procent kommer från
återvinningscentraler och till 40 procent från industrier, kommer i gallerbackar.
Först sker en invägning och en kontroll av att avfallet inte är radioaktivt. Avfallet
lastas sedan antingen in i produktionen eller in i ett lagertält. Avfallet i lagertältet
lagras och står skyddat från nederbörd. Innan avfallet antingen lastas in i
produktionen eller ställs in i lagertältet står emellertid gallerbackarna med
10
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
el-avfall uppställda utomhus, utan nederbördsskydd, i allt från några minuter till en
dag. Det är detta el-avfall som bolaget kallar för produkter i arbete och som åtalet
avser; detta avfall lagras emellertid inte utan står uppställt och omfattas därför inte
av villkor 3. Bolaget har sedan verksamhetsstarten i Katrineholm år 2007 bedrivit
samma verksamhet, det enda som egentligen förändrades efter tillståndet var att
maxgränsen för att mekaniskt processa material utökades. Genom tillståndet följde
också egenkontrollen, men bolaget hade redan före tillståndet en gedigen
egenkontroll. Under alla år har bolaget hanterat det inkommande el-avfallet på
samma sätt. Bolaget har haft tillsynsbesök en till två gånger per år. Bolaget har
alltid haft en öppen dialog med tillsynsmyndigheten, som hela tiden varit
införstådda med hur bolaget hanterar det inkommande el-avfallet. Några synpunkter
på mottagningsrutinerna har heller aldrig framförts förrän LL tillträde som ny
miljöinspektör, detta trots att bolaget under alla år haft att följa NFS 2005:10 och
villkoret har samma innehåll som 10 § i NFS 2005:10. LLs tolkning av begreppet
lagring slog ner som en blixt från klar himmel. När han hade fått del av LLs rapport
tog han och hans miljöchef omedelbar kontakt med miljökontorets chef och bad om
ett möte; de var övertygade om att det rörde sig om ett missförstånd. På mötet kom
de fram till att chefen för miljökontoret skulle söka tillsynsvägledning hos
Naturvårdsverket. Han visste inte det då men vid det laget hade polisanmälan redan
gjorts. Hade tillsynsmyndigheten ansett att bolagets hantering var felaktig hade
tillsynsmyndigheten kunnat meddela ett förbud eller ett vitesföreläggande att bygga
ett tak i stället för att åtalsanmäla. Hade han också bara fått tillfälle att förklara hur
bolaget tolkade begreppet lagring hade den här situationen inte behövt uppkomma.
Bolaget gör allt det kan för att säkerställa att miljöpåverkan blir så liten som
möjligt. T.ex. byggde bolaget på eget initiativ en egen dagvattenbrunn för att kunna
kontrollera utsläppet av dagvattnet. Resultaten av vattnet har inte visat på några
anmärkningsvärt höga halter. När det gäller skrivningen i miljörapporten åsyftas
med el-avfall som lagras det inkommande el-avfallet som bolaget lagrar i
lagertältet, vilket skyddas från nederbörd, medan produkter i arbete är det avfall
som omlastas. När det gäller skrivningen i
11
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
kontrollprogramet är ”site inspection” en av många kontroller som görs för att tillse
att bolaget uppfyller sina åtaganden. Vid ”site inspection” kontrolleras att inget
avfall lagras utomhus och att den hårdgjorda ytan där materialet står inte har några
skador, dvs. i lagertältet.
LL: Vid tiden för åtalsanmälan arbetade han som miljöinspektör i Katrineholms
kommun, där han började i september 2011. Dessförinnan hade han arbetat med
miljöfrågor under flera år. Hans arbetsuppgifter som miljöinspektör bestod i att
utöva tillsyn över miljöfarliga verksamheter. Miljöinspektörsarbetet har mer och
mer blivit en tillsyn av dokumentation, t.ex. av kontrollprogram och miljörapporter,
samtidigt som bolagens egenkontroll har blivit allt viktigare. Det var också så han
inledde relationen med bolaget. Hans första kontakt med bolaget var på hösten 2011
då han besökte bolaget. Han hade då ett möte med ML för att diskutera bolagets
kontrollprogram i anledning av det nya tillståndet som krävde att bolaget lämnade
in ett sådant program. Vid detta första möte diskuterades endast
kontrollprogrammet. Nästa besök hos bolaget var på våren 2012. Han gjorde då ett
tillsynsbesök med fokus på dokumentation av in- och utförsel av avfall, t.ex. att
transportdokument fanns. Efterlevnaden av villkoren i tillståndet kontrollerade han
endast med frågor. Hösten 2012 gjorde han återigen ett tillsynsbesök hos bolaget.
Vid detta besök gjorde han en mer noggrann kontroll av efterlevnaden av villkoren.
Det var när han gick runt på bolaget som han såg att allt inkommande el-avfall inte
hölls nederbördsskyddat. Han hade tolkat villkor 3 som att allt inkommande elavfall, innan det på något sätt bearbetats av bolaget, skulle förvaras
nederbördsskyddat. Efter besöket, och efter att ha samrått med sin chef, begärde han
därför att bolaget skulle förklara varför allt inkommande el-avfall inte förvarades
nederbördsskyddat i enlighet med villkoret. Bolagets svar var att det stämde att allt
el-avfall inte förvarades nederbördsskyddat men att bolagets tolkning var att det inte
rörde sig om avfall utan produkter i arbete, som inte behövde förvaras
nederbördsskyddade. Det tyckte han var en felaktig tolkning. Efter att återigen ha
läst lydelsen av villkoret tillsammans med motiveringen av villkoret var det för
12
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
honom självklart hur villkoret skulle tolkas och i samråd med sin chef gjorde han en
anmälan om miljöbrott. Den 9 oktober 2013 besökte han återigen bolaget eftersom
han hade fått i uppdrag att dokumentera om bolaget fortfarande bröt mot villkoret.
Vid det besöket stod ett trettiotal gallerburar med elektronik på en asfaltsplan utan
nederbördsskydd, vilket han fotograferade. Han anser att bolaget inte följt villkor 3.
Han anser också att tillsynsmyndigheten, genom de uppgifter som bolaget lämnade i
kontrollprogrammet och miljörapporten, blev missledd att tro att bolaget uppfyllde
villkoret. I miljörapporten skrev bolaget att allt el-avfall, förutom produkter i arbete,
förvarades nederbördsskyddat. För honom skulle produkter i arbete kunna vara
sådant som är bearbetat, t.ex. avfall där farliga komponenter redan avlägsnats, men
aldrig det inkommande el-avfallet. Det som stod i kontrollprogrammet tolkade han
som att villkoret följdes och att bolaget till och med kontrollerade att personalen
hanterade avfallet i enlighet med villkoret; han fick inga farhågor i annan riktning.
Det som stod i miljörapporten och kontrollprogrammet tolkade han alltså som att
allt inkommande el-avfall förvarades nederbördsskyddat och han litade på dessa
uppgifter. Som han har förstått det är syftet med villkor 3 att det till bolaget
inkommande avfallet klassas som farligt avfall som kan innehålla farliga ämnen och
produkter, och för att minska utlakningen från avfallet till dagvatten ska avfallet
förvaras nederbördsskyddat innan det antingen har förklarats inte innehålla några
farliga komponenter eller de farliga komponenterna avlägsnats.
Åtalet för försvårande av miljökontroll (p. 1 i bilaga 1)
Det saknas anledning att ifrågasätta LLs uppgift om att han tolkade de nu aktuella
uppgifterna i miljörapporten och kontrollprogrammet som att allt inkommande elavfall förvarades nederbördsskyddat. Av förhöret med HS har emellertid framgått
att han gör en skillnad mellan el-avfall som lagras och s.k. produkter i arbete; med
lagring åsyftar han inte det inkommande el-avfallet utan det avfall som efter
ankomsten lagras i lagertältet. Vidare har det framgått att HS tolkat villkor 3 som
att enbart det avfall som bolaget lagrar, och då
13
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
utifrån hans tolkning av begreppet lagring, omfattas av villkorets krav på
nederbördsskydd. Utifrån HS tolkning av begreppet lagring, och trots att hans
tolkning av villkor 3 enligt tingsrättens mening inte är korrekt (se nedan), kan
han inte anses ha lämnat oriktiga uppgifter när han på sätt som skett beskrivit
verksamhetens hantering av el-avfallet i miljörapporten respektive
kontrollprogrammet. Åtalet för försvårande av miljökontroll ska redan av den
anledningen ogillas.
Åtalet för otillåten miljöverksamhet (p. 2 i bilaga 1)
Det är utrett att bolaget på tid och plats som åklagaren angett förvarat el-avfall utan
nederbördsskydd i i vart fall upp till en dag innan det antingen tagits in i
produktionen eller placerats i lagertältet. Frågan är om denna förvaring omfattas av
begreppet lagring i villkor 3. Om så är fallet är det utrett att bolaget har brutit mot
villkoret.
För att kunna ta ställning till frågan om bolagets hantering av det inkommande elavfallet innebär ett brott mot villkor 3 måste emellertid först tas ställning till om
villkoret, som bolaget hävdat, ska lämnas utan avseende. Visserligen är det så att
det som villkoret ordagrant föreskriver redan följer av 10 § i NFS 2005:10. Det är
också så att föreskrifter är avsedda att vara generella medan villkor ska vara
individuella; villkor som direkt överensstämmer med generella föreskrifter (eller
som innehåller mindre stränga miljökrav än dessa föreskrifter) bör inte föreskrivas
(se t.ex. rättsfallet MÖD 2000:52). Om ett tillståndsvillkor föreskrivs trots att det
föreskrivna direkt överensstämmer med en föreskrift kan den som anser att villkoret
är obehövligt överklaga villkoret. Den som överklagat bör då kunna få villkoret
upphävt inom ramen för tillståndsprövningen, under förutsättning att även
tillståndsprövaren anser att villkoret direkt överensstämmer med en föreskrift. I
detta fall har tillståndsbeslutet inte överklagats såvitt avser villkor 3;
tillståndsbeslutet har vunnit laga kraft. Det saknas stöd för att i en sådan situation
bortse från villkoret. Villkor 3 ska alltså inte lämnas utan avseende.
14
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
Frågan är då om bolagets hantering av det inkommande el-avfallet omfattas av
begreppet lagring i villkor 3. Oaktat hur begreppet lagring ska förstås miljörättsligt
ska begreppet i villkoret enligt tingsrättens mening i första hand tolkas och förstås i
ljuset av Miljöprövningsdelegationens motivering. Av den motiveringen framgår
klart och tydligt att skälet till att villkor 3 föreskrevs var just för att komma till rätta
med bolagets hantering av det i öppna burar inkommande el-avfallet. I ljuset av
motiveringen kan begreppet lagring i villkor 3 inte förstås på något annat sätt än
som att det omfattar bolagets hantering av det inkommande el-avfallet. Vad som
framkommit om att tidigare miljöinspektörer gjort en annan bedömning av
begreppet lagring ändrar inte denna bedömning; de tillsynsbesök som gjordes innan
det nu aktuella tillståndet beviljades saknar betydelse för förståelsen av tillståndets
villkor. Inte heller vad LL angett i sin rapport från tillsynsbesöket i februari 2012
om att han endast hade en anmärkning och att denna inte avsåg efterlevnaden av
villkor 3 ändrar denna bedömning eftersom det är utrett att efterlevnaden av
villkoren vid det besöket skedde endast genom frågor.
Det är mot denna bakgrund utrett att bolaget, på tid och plats som åklagaren angett,
lagrat det inkommande el-avfallet utan nederbördsskydd i upp till en dag innan det
antingen tagits in i produktionen eller placerats i lagertältet. Genom att underlåta att
lagra det inkommande el-avfallet i skydd från nederbörd har bolaget brutit mot
villkor 3 i tillståndet.
Frågan är då om HS är straffrättsligt ansvarig för att bolaget brutit mot villkor 3.
Det är utrett att HS var VD för bolaget under den aktuella tidsperioden. Det har
framgått att det var han som hade ansvaret för bl.a. miljörapporten. Han har också
uppgett att det var han som tillsåg att organisationen vidtog de åtgärder som
krävdes för att rätta sig efter de krav som ställdes på bolaget när tillståndsbeslutet
meddelades. Av detta får dras slutsatsen att HS såsom VD hade sådana
befogenheter och sådana uppgifter att han straffrättsligt kan ansvara för att bolaget
brutit mot villkoret. För att han ska kunna dömas för
15
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
gärningen krävs emellertid att han agerat uppsåtligen eller av oaktsamhet. Framför
allt mot bakgrund av vad som framkommit om att bolaget bedrivit sin verksamhet
på i princip samma sätt sedan verksamhetsstarten år 2007 utan några synpunkter
från tillsynsmyndigheten är det inte visat att han uppsåtligen brutit mot villkoret.
Däremot måste han anses ha brutit mot villkoret av oaktsamhet. Åtalet är alltså
styrkt och gärningen ska bedömas på det sätt som åklagaren angett. Gärningen är
inte ringa.
Talan om företagsbot (p. 3 i bilaga 1)
Som framgått ovan har otillåten miljöverksamhet begåtts i utövning av bolagets
näringsverksamhet. Brottet har begåtts av bolagets VD HS, dvs. av en person i
ledande ställning grundad på befogenhet att företräda bolaget. Bolaget har inte
heller gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten.
Förutsättningarna för åläggande av företagsbot enligt 36 kap. 7 § brottsbalken är
alltså uppfyllda.
När det gäller bestämmandet av företagsbotens storlek ska, med beaktande av
straffskalan för brottet, särskild hänsyn tas till den skada eller fara som
brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till
näringsverksamheten (36 kap. 9 § brottsbalken). Enligt förarbetena är det den skada
eller fara som brottsligheten inneburit som ska vara grundläggande vid
bestämmandet (se prop. 2005/06:59 s. 35).
I detta fall är det inte visat att brottet inneburit någon skada. Med hänsyn framför
allt till att bolaget haft en egen dagvattenbrunn på fastigheten framstår vidare faran
som begränsad. I skärpande riktning måste emellertid beaktas att brottsligheten
pågått under lång tid. Vid en sammantagen bedömning finner tingsrätten att
företagsboten ska bestämmas till 75 000 kr. Skäl för jämkning saknas. Därmed
saknas även skäl för eftergift.
16
NYKÖPINGS TINGSRÄTT
DOM
2014-06-17
B 784-14
R4
Påföljdsfrågan
HS förekommer inte med domar i belastningsregistret. Av yttrande från frivården
framgår att han lever under ordnade förhållanden.
Straffskalan för otillåten miljöverksamhet är böter eller fängelse i högst två år.
Eftersom den nu aktuella gärningen har bestått i ett brott mot ett tillståndsvillkor,
och inte en föreskrift, är hela straffskalan tillämplig (jfr. t.ex. rättsfallet NJA 2006
s. 293).
Påföljden kan i detta fall stanna vid ett måttligt bötesstraff.
Övriga frågor
Eftersom HS döms för brott med fängelse i straffskalan ska han betala en avgift till
brottsofferfonden.
Kostnaden för den offentliga försvararen är skälig. Med hänsyn till HSs
ekonomiska förhållanden ska han återbetala del av kostnaden till staten.
När det gäller bolagets yrkande om ersättning för rättegångskostnader har
visserligen åtalet för försvårande av miljökontroll ogillats. Åtalet i den ogillade
delen har emellertid utgjort en så liten del av målet att bolaget enligt tingsrättens
mening saknar rätt till ersättning för kostnader. Bolagets yrkande ska därför ogillas.
HUR MAN ÖVERKLAGAR, se bilaga 2 (DV 400)
Överklagande, ställt till Svea hovrätt, ska ha kommit in till tingsrätten senast
den 8 juli 2014. Prövningstillstånd krävs i visst fall, se bilagan.
På tingsrättens vägnar
Halszka Onoszko