Villkorad läkemedelsanvändning i

KONSEKVENSUTREDNING
20150420
Diarienummer
5.6.16-4248/15
Villkorad läkemedelsanvändning
i mjölkproducerande nötbesättningar m.m.
– en ändring av Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och
läkemedelsanvändning
A Allmänt
Inledning
Det finns två föreskrifter som reglerar villkorad läkemedelsanvändning, men ur olika
perspektiv.
Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning
reglerar veterinärens förskrivning och tillhandahållande av läkemedel. Denna
konsekvensutredning beskriver därför i huvudsak konsekvenserna för veterinärer och deras
företag, med anledning av de nu föreslagna föreskriftsändringarna.
Föreskrifterna Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41)om operativa ingrepp samt
skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård, som nu föreslås
få det något kortare namnet Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2013:41) om
skyldigheter för djurhållare och för personal inom djurens hälso- och sjukvård, reglerar bland
annat djurhållarens del i den villkorade läkemedelsanvändningen. I konsekvensutredningen till
de föreskrifterna finns därför beskrivningar av konsekvenserna för lantbrukarna och deras
anställda.
1. Beskrivning av problemet och vad man vill uppnå
Jordbruksverket fick 2009 i uppdrag av regeringen att möjliggöra villkorad läkemedelsanvändning (ViLA) i mjölkproducerande besättningar. En projektgrupp, nedan nämnd PG, bestående
av representanter från Distriktsveterinärerna, Jordbruksverket, länsstyrelserna, Statens veterinärmedicinska anstalt, Svensk Mjölk, Sveriges Veterinärförbund och i arbetets inledningsskede
även Veterinärer i Sverige, arbetade därefter fram vilka förutsättningar som skulle kunna gälla i
ett ViLA-system för mjölkproducerande nötbesättningar i Sverige. Sveriges lantbruksuniversitet
genomförde därefter en studie där ViLA prövades under ett år i ett pilotprojekt, nedan benämnt
ViLA PILOT. Resultatet visade att ViLA kan fungera tillfredsställande under de särskilda förutsättningar som en projektform innebär. Det visade sig dock även att det krävs förenklingar för
att journalföring och rapportering av djursjukdata till Jordbruksverket ska ske med tillräckligt
god kvalitet. PG följde pilotprojektet noggrant och avslutade sitt arbete genom att med grund i
utvärderingen av pilotprojektet sammanfatta sin ståndpunkt angående ViLA i ett dokument som
överlämnades till Jordbruksverket.
1 (16)
Jordbruksverket har därefter arbetat med, och arbetar fortfarande med, att utveckla möjligheter
till en förenklad journalföring och en ViLA-anpassad rapportering av djursjukdata för att inte
värdefull information och statistik ska gå förlorad i och med ett införande av ViLA.
Parallellt med att de nya rapporteringsmöjligheterna tas fram har även nya föreskrifter som
möjliggör villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande nötbesättningar förberetts.
Föreskrifterna utgår från den slutgiltiga ståndpunkt som PG har antagit samt resultaten av ViLA
PILOT.
Syftet med införandet av ViLA i mjölkproducerande nötbesättningar är att förenkla och utveckla
företagens arbete utan att konsumentsäkerheten äventyras eller att miljön påverkas negativt.
Med lantbruksföretagens arbete menas bland annat att upptäcka, behandla och sköta sjuka djur
samt att med förebyggande åtgärder säkerställa ett gott djurskydd och en god djurhälsa.
Förenklingen utgörs av att djurhållaren
 vid vissa akutfall inte längre behöver anpassa sin verksamhet till veterinärens
körschema,
 får tillgång till instruktioner för behandling och hantering av sjuka djur,
 får tillgång till ett bollplank om djurhälso- och djursjukvård.
Dessa punkter bidrar förstås också till att företagens arbete utvecklas. Ännu mer drivande av
utvecklingen bör dock den generella kunskapsökningen hos personalen, det utvecklade samarbetet med veterinären och förändringen av arbetssätt vara. Här har vi goda erfarenheter från
ViLA PILOT, där såväl djurhållare som veterinärer var nöjda med arbetssättet och upplevde ett
bättre samarbete, och veterinärerna hade ett gott förtroende för djurhållarna. Ingen ökad antibiotikaanvändning kunde heller visas.1 En ökad kompetens hos djurhållaren kombinerad med ett
förebyggande djurhälsoarbete, som leds av en för ändamålet utbildad veterinär, har potential att
förbättra djurhälsoläget i besättningen och i förlängningen även minska antibiotikabehovet.
Villkorad läkemedelsanvändning är inte en rättighet, utan en möjlighet. Veterinärer som förskriver läkemedel för villkorad läkemedelsanvändning (besättningsveterinären) har ett stort
ansvar för regelverkets efterlevnad och får inte tveka att tillgripa omedelbara åtgärder när den
villkorade läkemedelsanvändningen inte sker under godtagbara former. Detta lyftes av veterinärerna i ViLA PILOT som en särskilt svårhanterad situation vid villkorad läkemedelsanvändning, och de framhöll även att det föreligger en risk att systemet kan utnyttjas utan att förebyggande arbete bedrivs.2 Höga krav på kompetens och på förmåga att efterleva reglerna för
villkorad läkemedelsanvändning måste även ställas på de besättningar som är intresserade. Det
ska därför krävas särskild kompetens både hos veterinären och hos djurhållaren för att villkorad
läkemedelsanvändning ska kunna komma ifråga. Dessutom måste det finnas resurser så att
länsstyrelsens kontroll av såväl veterinär som djurhållare säkerställs och håller en hög kvalitet.
Det måste dessutom finnas tydliga begränsningar i vilka läkemedel som får villkoras samt vilka
symtombilder som djurhållaren får behandla. Djurhållaren ska inte göra avancerade medicinska
bedömningar, utan endast följa en veterinärs i förväg lagda instruktioner. Det är därför begränsat vilka symtombilder veterinären kan överlåta till djurhållaren att behandla, och även med
vilka läkemedel. En djurhållare ska inte ha tillgång till andra- och tredjehandspreparat då det
bara är veterinärer som kan avgöra när ett förstahandspreparat ska ersättas av ett annat
läkemedel.
Viktigt är också att det finns strikta och lättolkade regler för vilka besöksintervall som kan
komma i fråga. De besöksintervall som föreslås har tagits fram av PG inför ViLA PILOT. I en
enkät som deltagarna i pilotprojektet fick besvara vid projektets slut angav 86 % av veteri-
1
2
Slutrapport ViLA PILOT s 18-19.
Slutrapport ViLA PILOT s 19.
2 (16)
närerna och 81 % av djurägarna att besöksintervallen varit lagom långa. Både veterinärer och
djurhållare gav påståendet ”Har hållit de uppsatta tidsintervallen för besök” höga betyg. 3
För att kunna ge en översiktlig bild av de föreslagna föreskriftsändringarnas konsekvenser
bifogas en sammanställning av den praktiska tillämpningen av systemet för villkorad läkemedelsanvändning till konsekvensutredningen (se bilaga).
I samband med att föreskriftsändringar för att möjliggöra ViLA görs så uppdateras
föreskrifterna även på en rad andra områden.
Specifika ändringar i Statens jordbruksverks föreskrifter
(SJVFS 2013:42) om läkemedel och läkemedelsanvändning
1 kap 1 §
Definition
En definition av begreppet besättningsveterinär införs.
3 kap 5 §
Hänvisning
En vanlig fråga till Jordbruksverket är om det krävs att en veterinär dödförklarar djuret efter att
en legitimerad djursjukskötare eller en godkänd legitimerad sjuksköterska har avlivat det, och
var det i så fall regleras. För att tydliggöra detta införs ett andra stycke i denna bestämmelse som
informerar om att ytterligare föreskrifter om avlivning av djur finns i Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 2012:27) och allmänna råd om slakt och annan avlivning av djur.
3 kap 7 §
Korrigering
Här görs en ändring av andra stycket. Avsikten med andra stycket har varit att narkotikaklassade
läkemedel, läkemedel för allmän bedövning och lokal bedövning genom injektion inte skulle få
tillhandahållas till övrig personal, men det ska få tillhandahållas till djursjukskötar- och
veterinärstudenter. En felformulering i föreskrifterna gjorde att narkotikaklassade preparat inte
heller fick tillhandhahållas till nämnda studenter. Detta korrigeras nu.
3 kap 18 §
Tillhandahållande till personer som har utbildning för att utföra försök
Här införs ett nytt andra stycke. Tillhandahållande av läkemedel med sederande effekt till
personer som har utbildning för att utföra försök i enlighet med 6 kap 12 § i Statens
jordbruksverks föreskrifter (2012:26) och allmänna råd om försöksdjur får ske utan föregående
undersökning av djuret.
Injektioner som utförs inom försöksverksamheten regleras inte i de här föreskrifterna. Injektioner utanför djurförsöket, till exempel om ett försöksdjur skadar sig eller insjuknar av annan
anledning än själva försöket, hör till djurens hälso- och sjukvård och omfattas därför av de nu
aktuella föreskrifterna. Jordbruksverket har uppmärksammats på att det i sådana situationer kan
uppstå ett behov av att ge sedativa eller till och med att söva djuret utan att veterinär först har
undersökt det. Detta eftersom sedering/sövning kan utföras utan stress av den person som djuret
är bekant med, medan en veterinär kan orsaka större stress genom att närma sig djuret i vaket
tillstånd. Vi föreslår därför denna ändring i föreskrifterna.
3 kap 20 §
Hänvisning
Här görs en korrigering av en felaktig hänvisning på så sätt att 5 kap 5 § ersätts av 5 kap 6 §.
4 kap 1 § *NY* Information
Vi inför ett tydliggörande att förskrivning för villkorad läkemedelsanvändning utgör ett undantag från kravet på ordination innan förskrivning.
Tidigare 1 § har inkorporerats i 3 § efter viss modifikation, se nedan.
3
Slutrapport ViLA PILOT s 9.
3 (16)
4 kap 2 § (tidigare 3 §) Djurslag tillagt
Här har nötkreatur som hålls för produktion av mjölk lagts till.
4 kap 3 § (tidigare 4 §) Förutsättningar för ViLA
Bestämmelsen har ändrats något men för redan tidigare tillåten villkorad läkemedelsanvändning
medför det ingen praktisk ändring. För besättningar med mjölkproducerande nötkreatur är hela
regleringen ny. Bestämmelsen tydliggör vilka bedömningar veterinären ska göra för att utreda
om villkorad läkemedelsanvändning är en möjlighet.
Veterinären väl känner till djurhållningen i besättningen
Att veterinären väl känner till djurhållningen är nödvändigt för att han eller hon ska
kunna bedöma om det är lämpligt med villkorad läkemedelsanvändning i besättningen.
Finns det brister i djurhållningen så är man sannolikt inte lämplig att ta ett utökat ansvar
för läkemedelsbehandlingar. Villkorad läkemedelsanvändning ska dessutom medföra ett
utökat samarbete mellan veterinär och besättning, och det är viktigt att veterinären känner
till förutsättningarna för det innan han eller hon går in i rollen som besättningsveterinär.
Veterinären har gjort en besättningsutredning på plats
I stället för sjukdomsutredning används nu begreppet besättningsutredning med särskilt
fokus på sjukdomsförekomst och djurhälsa. Denna ändring sker för att det ska bli tydligt
att det inte räcker med en utredning av en specifik sjukdom utan att man ska gå igenom
hela besättningen med dessa särskilda fokusområden. Vad veterinären i övrigt väljer att
fokusera på i utredningen kan han eller hon givetvis välja själv.
Skriftlig överenskommelse
Tidigare har det enda krav på dokumentation av överenskommelsen om villkorad
läkemedelsanvändning varit veterinärens instruktion. Förslaget syftar till att stärka
dokumentets position och förtydliga att det är en överenskommelse.
Djurhälsa och djurskydd
Villkorad läkemedelsanvändning innebär att veterinären inte längre har kontroll över den
enskilda behandlingen. Han eller hon kan inte förvissa sig om att förutsättningarna för ett
gott behandlingsresultat föreligger i det enskilda fallet. I stället måste veterinären vid de
återkommande besöken försäkra sig om att de generella förutsättningarna är de bästa.
Häri ligger att se till att djuren hålls på ett sätt som främjar deras hälsa och välfärd, såväl
fysiskt som psykiskt. Ett bristande djurskydd i dessa hänseenden är direkt skadligt för
hälsa och behandlingsresultat, och riskerar därmed en god och säker vård. En djurskyddsdeklaration är ett verktyg i denna bedömning, och även en verifikation för djurägaren på
att förutsättningarna har varit uppfyllda. Se mer om djurskyddsdeklarationen nedan under
4 kap 9 §.
I paragrafen reglerades tidigare (p3 i de nu gällande föreskrifterna) att förskrivningen bara får
omfatta de läkemedel som är nödvändiga för att behandla de symtom eller sjukdomsproblem
och de djur eller djurgrupper som det finns instruktioner för. All reglering om läkemedel och
symtombilder har nu samlats under en egen mellanrubrik i förslaget. Denna reglering återfinns
därför i 5 §.
Det reglerades även i den här paragrafen (p 4 i de nu gällande föreskrifterna) att förskrivning
bara får ske för en beräknad förbrukning av högst åtta veckor. Denna del återfinns nu i 6 §.
4 kap 4 § *NY* Kriterier för att få ViLA
Här föreslås att mjölkproducerande nötbesättningar måste uppnå vissa kriterier, nedan kallade
inklusionskriterier, för att en veterinär ska få inleda en förskrivningsperiod med villkorad
läkemedelsanvändning. De valda inklusionskriterierna är självdöda och avlivade kor och årlig
dödlighet hos kalv (1-60 dagar) samt behandlingsincidens juverinflammation. Anledningen till
4 (16)
att dessa kriterier har valts ut är att uppgifter om dödlighet har en stark koppling till djurvälfärd
och skötsel samt att de går att hämta från alla besättningar. Juverinflammation är det tillstånd
som föranleder den mesta antibiotikaanvändningen i mjölkproducerande besättningar och kräver
därför stark veterinär kontroll.
I arbetet med projektet ViLA MJÖLK har några av de viktigaste utgångspunkterna varit
- att villkorad läkemedelsanvändning inte ska vara en rättighet, utan en möjlighet,
- att ett system för villkorad läkemedelsanvändning måste ge incitament för
förebyggande djurhälso- och djurvälfärdsarbete, samt
- att alla tänkbara hänsyn ska tas till risken för en oförsvarlig antibiotikaanvändning.
Inklusionskriterier, det vill säga kriterier som måste uppnås för att man ska få möjlighet till
villkorad läkemedelsanvändning, är en av flera faktorer som tillsammans kan verka för att
aspekterna ovan infrias. Hur beskrivs nedan.
Villkorad läkemedelsanvändning ska inte vara en rättighet
Med inklusionskriterier försäkrar man sig om att sådana besättningar som har en alltför
hög dödlighet eller en alltför hög sjuklighet som leder till en hög antibiotikaförbrukning
inte får tillgång till ett system med villkorad läkemedelsanvändning. Veterinären har då
redskap för att kunna motivera att villkorad läkemedelsanvändning inte är lämpligt i den
aktuella besättningen.
Incitament för förebyggande djurhälsoarbete
Att inte kunna inleda villkorad läkemedelsanvändning kan fungera som en motivator för
lantbrukaren/djurhållaren till att med en veterinärs hjälp ta tag i sjukdomsproblemen i besättningen från grunden. Hög sjuklighet bland djuren kan till exempel bero på systemfel
eller att skötseln av besättningen inte är optimal. Om man har sådana problem är man inte
lämplig att ikläda sig ett utökat ansvar för läkemedelsbehandlingar. Kan man, med eller
utan veterinär hjälp, åstadkomma en förbättring kommer också förutsättningarna för
villkorad läkemedelsanvändning att ändras.
Risk för oförsvarlig antibiotikaanvändning
Inklusionskriterierna ska kontrolleras varje gång som en förskrivningsperiod inleds. Om
djurhållaren har haft villkorad läkemedelsanvändning men behandlingsincidensen under
förskrivningsperioden har ökat så pass mycket att man inte klarar kriterierna ska inte en
ny förskrivningsperiod inledas.
4 kap 5 § (tidigare 4 § 3 p) Läkemedel
Sista meningen i paragrafen är ny. Den reglerar att veterinären bara får förskriva vissa läkemedel (vilka framgår av bilaga 2) för villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande
besättningar, samt endast för behandling av vissa symtombilder (vilka framgår av bilaga 3). Se
vidare motivering under rubrikerna ”BILAGA 2” respektive ”BILAGA 3”.
4 kap 6 § (tidigare 4 § 4 p) Ändring av numrering
Lydelsen är oförändrad.
4 kap 7 § *NY* Utbildningskrav på veterinären
Här införs ett krav på utbildning för den veterinär som ska förskriva läkemedel för villkorad
läkemedelsanvändning i mjölkproducerande besättningar. För att ett system med villkorad läkemedelsanvändning ska fungera på rätt sätt samt ge avsedda positiva effekter i form av förebyggande djurhälsovård krävs att veterinären har goda kunskaper i förebyggande djurhälsoarbete. Krav på dokumenterad kunskap utöver grundutbildningen kan säkerställa delar av detta.
Därutöver ska besättningsveterinären också ha utbildning i villkorad läkemedelsanvändning
samt hur detta ska användas för att säkerställa ett förebyggande djurhälsoarbete.
Som föreskrifterna har sett ut tidigare har det inte varit möjligt att ersätta besättningsveterinären
med en annan veterinär, inte ens för några enstaka besök. Detta är inte rimligt, eftersom läke5 (16)
medelsanvändningen måste kunna bibehållas även under semestertider, sjukdom etc. I förslaget
tillåts därför en annan veterinär - som inte behöver ha föreskriven utbildning - att gå in som
tillfällig ersättare. En begränsning av hur stor andel av besöken som ersättaren kommer att
kunna göra följer av 12 §.
4 kap 8 § (tidigare 2 §) Utbildningskrav på användaren
Läkemedel får endast förskrivas för att användas av personer som har viss utbildning. Krav på
utbildning hos den som behandlar djur är inte något nytt krav i samband med villkorad läkemedelsanvändning, men tidigare har Jordbruksverket godkänt kursplanerna för denna utbildning
som har kallats kurs i läkemedelsanvändning eller grundkurs i läkemedelshantering. Nu väljer vi
att kalla den kurs i villkorad läkemedelsanvändning (ViLA-kurs) för att tydligare särskilja den
från sådan kurs som riktar sig till djurvårdare anställda inom djursjukvården, som också den
heter grundkurs i läkemedelshantering. Vi väljer dessutom att lägga in grundläggande kriterier
för denna kurs i bilagor till föreskrifterna i stället för att godkänna respektive kursanordnares
kursplaner. Företagen behöver då inte ansöka hos Jordbruksverket när de anordnar en kurs, utan
det blir upp till varje kursdeltagare att kunna visa för kontrollmyndigheten att han eller hon har
gått en kurs som motsvarar kraven, till exempel genom att visa upp ett kursintyg.
Grundkriterierna för utbildningen föreslås finnas i bilaga till föreskrifterna Statens jordbruksverks föreskrifter (SJVFS 2015:XX) om skyldigheter för djurhållare och för personal inom
djurens hälso- och sjukvård, och konsekvensutreds i konsekvensutredningen till dessa
föreskrifter.
4 kap 9 § (tidigare 5 §) Instruktioner
Paragrafen har uppdaterats och till viss del ändrats. Den nya formuleringen av paragrafen är
avsedd att bidra till att instruktionen får mer tyngd. Den ger också en möjlighet för veterinären
att uppdatera instruktionen löpande, men kräver även att eventuella ändringar ska dateras och
signeras av veterinären. Detta för att förhindra att andra ändrar i instruktionen. Det medför även
att det blir vara möjligt för länsstyrelsen att kontrollera att genomförda behandlingar har följt
instruktionen så som den var avfattad vid det behandlingstillfället.
Djurskyddsdeklarationen är en dokumentation av vissa djurskyddsparametrar i besättningen,
som ska fungera som ett stöd för veterinären vid villkorad läkemedelsanvändning. Parametrarna
är valda för att de har en stark koppling till djurens hälsotillstånd och för att de ska försäkra att
djuret lever i en miljö som ger det ett gott djurskydd. Deklarationen hjälper veterinären att
säkerställa att förutsättningarna för en god och säker vård och lyckade behandlingsresultat
upprätthålls och att förskrivning enbart sker när det är lämpligt. Den ska också ge producenten
ett kvitto på att djurskyddsnivån avseende de parametrar som ingår i djurskyddsdeklarationen
var tillfredsställande vid veterinärens besök.
Dokumentationen ska göras på en blankett som fastställs i särskilt beslut av Jordbruksverket
eller innehålla de uppgifter som framgår av blanketten.
En djurskyddsdeklaration har sedan 2010 funnits i grisbesättningar. Under ViLA PILOT
provades en djurskyddsdeklaration utformad för mjölkproducerande nötkreatur. I utvärderingen
konstaterades att djurskyddsdeklarationen fungerade som ett bra underlag för diskussion och att
anmärkningar med åtgärdsplan – som ledde till resultat - skedde över hela perioden. Den mest
positiva effekten uppgavs vara att regelbundet komma in och se hela besättningen, även ungdjur
och kalvar. Djurskyddsdeklarationen var ett uppskattat dokument med viktig funktion, men det
konstaterades också att det är viktigt med relevanta punkter och ett rimligt intervall för att
dokumentet inte ska bli rutinbetonat.4 Se vidare i kommentaren till 4 kap 14 §.
4 kap 10 § (tidigare 6 §) Anmälan
Här byts ordet ”snarast” ut mot ”inom 2 veckor”.
4
Slutrapport ViLA PILOT s 17.
6 (16)
Den tidigare skrivningen om att anmälan om villkorad läkemedelsanvändningen ska skickas in
årligen till länsstyrelsen tas bort i och med att det redan framgår av bestämmelsen att den ska
skickas in då förskrivningsperioden inleds. En förskrivningsperiod kan vara maximalt ett år
lång.
Förslagsvis ska även veterinären kunna ersätta en årlig anmälan med ett meddelande till
länsstyrelsen om att den villkorade läkemedelsanvändningen kommer att fortsätta. Detta gäller
endast om en förskrivningsperiod följer direkt på en tidigare förskrivningsperiod. Detta kommer
att minska den administrativa bördan för förskrivande veterinärer.
4 kap 11 § Besöksintervall
Paragrafen har ändrats en hel del till utseendet, men innebörden är densamma för de djurslag
som även tidigare har haft villkorad läkemedelsanvändning.
Veterinärernas besöksintervall för mjölkproducerande besättningar har utformats av PG inför
ViLA PILOT, och har bestämts med flera aspekter i åtanke. Veterinären måste komma ut på
besök tillräckligt ofta för att känna att han eller hon kan bedriva ett meningsfullt besättningsarbete och dessutom ha insikt i och kontroll över läkemedelsanvändningen i besättningen. Det
ska inte ha hunnit behandlas alltför många djur sedan det förra besöket för att veterinären ska ha
möjlighet att noga följa upp behandlingarna. Besöken utgör dock även en kostnadsdrivande
faktor och besöken kan inte bli så täta att kostnaderna blir alltför höga. De föreslagna besöksintervallen tar höjd för att man under vissa förutsättningar (en god djurhälsa) kan förlänga
intervallet till det dubbla utan att veterinärens insyn i besättningen riskeras. Att förlänga dem
ytterligare skulle minska veterinärens insyn och påverkansmöjlighet och riskerar därmed syftet
med villkorad läkemedelsanvändning.
Besöksintervallen togs som nämnts fram av PG och användes i ViLA PILOT, där 86 % av
veterinärerna och 81 % av djurhållarna ansåg att besöksintervallen var lagom långa. Jordbruksverket har i arbetet med föreskrifterna ytterligare diskuterat besöksintervallen och möjligheten
att länga intervallen ytterligare, och då särskilt de täta besöksintervallen, för att reducera kostnaderna för djurhållarna. Besöksintervallen har emellertid bestämts med en bred förankring och
en stor majoritet av pilotdeltagarna ansåg att de var bra. Pilotprojektet visade därtill att systemet
med nyckeltal som gräns för att få förlängda intervall fungerade väl som incitament för förebyggande arbete – men incitamentet blir svagare om skillnaden mellan vanliga och förlängda
intervall uteblir. Verket har därför beslutat att till externremissen föreslå de besöksintervall som
användes i ViLA PILOT.
Besöksfrekvensen påverkas dels av besättningsstorleken, dels av objektiva värden (nyckeltal).
Besättningsstorleken har betydelse eftersom det krävs mer för att en veterinär ska få
överblick över och insyn i en stor besättning än i en liten. Det händer betydligt mer i fråga
om kalvningar, sinläggningar och andra omställningar i en större besättning, och de har
även med största sannolikhet fler sjukdomsfall än en liten, både beroende på antalet djur
och på att det är ett annat smittryck.
Att nyckeltal tillåts påverka besöksfrekvensen ska premiera ett arbete som strävar efter att
minimera sjukdomsförekomst och främja djurvälfärd, medan besättningar som inte arbetar på detta sätt eller som inte lyckas med det antingen inte kommer att få del av villkorad läkemedelsanvändning eller kommer att få täta veterinärbesök. Nyckeltalen är utvalda för att de har visat en stark koppling till djurvälfärd på gård.5 I pilotprojektet ViLA
PILOT var det en signifikant förbättring i andelen ViLA-besättningar som nådde upp till
kriterierna för förlängda intervall under projektåret. Vid projektets början var det 53 %
som klarade gräsvärdena, och vid projektets slut var det 67 %. Detta indikerar att
kriterierna motiverar till förebyggande arbete.6
5
6
Sandgren et al., 2009
Slutrapport ViLA PILOT s 16.
7 (16)
Nyckeltalen utgör således en indikator på djurvälfärden men avgörandet ligger fortfarande hos veterinären. Om besättningen uppfyller de tal som har fastställts och
besättningsveterinären anser att djurvälfärden är god är det möjligt (men frivilligt) för
besättningsveterinären att använda utvidgade intervall. Om talen inte är uppfyllda ska det
emellertid inte vara tillåtet för veterinären att använda utvidgade intervall.
Nyckeltalen ska bestämmas i ett särskilt beslut av Jordbruksverket och kommer således
inte att finnas med i föreskrifterna. Detta motiveras av att nyckeltalen måste vara jämförelsevis flexibla för att man ska kunna ha aktuella och verklighetsanpassade krav. För
att läsaren ska få en uppfattning om hur nyckeltalen är tänkta att fungera beskrivs nedan
hur de har använts i pilotförsöket, vilket föll väl ut under de förutsättningar som rådde då.
I pilotförsöket bestämdes nyckeltalen för att skilja ut de 25 % bästa besättningarna i
Sverige när samtliga tal beaktas (statistik över tolv månader). Besättningen ska med andra
ord klara samtliga nyckeltal. Såväl vilka nyckeltal som vilka värden som används bör
fortlöpande uppdateras i och med att ny information blir tillgänglig och nationella
medel/medianvärden ändras.
 dödlighet spädkalv 0-1 dagar <8%
 dödlighet kalv 1-180 dagar
<6%
 självdöda/avlivade kor
<6%
 utfodringsrelaterad sjuklighet
<3%
 totalt sjukdomsbehandlingar
<30 %
 andel kor med sena semineringar
<10%
 andel ej inseminerade kvigor över 17 mån ålder < 98%
Det ska finnas en möjlighet att undantas från de sista två kriterierna om djurhållaren
aktivt har tagit ställning till att inte inseminera kvigor under 17 månader och/eller till att
inseminera kor sent.
Jordbruksverkets ambition är att sätta kraven så att cirka 60 % av landets besättningar
klarar av gränserna då föreskrifterna träder i kraft. En förbättring i enlighet med pilotstudien bör då ske på de gårdar som har villkorad läkemedelsanvändning, och efter cirka
ett år bör omvärdering ske och nya gränsvärden sättas så att ungefär hälften av landets
besättningar når värdena.
4 kap 12 § *NY* Ersättare
Som har nämnts tidigare är det enligt de nu gällande föreskrifterna inte möjligt att ersätta
besättningsveterinären med en annan veterinär, inte ens för enstaka besök. Detta är inte rimligt
och vi föreslår nu också att en ersättare ska kunna kliva in tillfälligtvis. De omständigheter som
vid utvärderingen av pilotprojektet uppgavs vara mest positiva med att ha villkorad läkemedelsanvändning var dels att veterinären upplevde en ökad insyn i besättningen, dels att lantbrukaren
upplevde en förbättrad kontakt och ett bättre samarbete med ”sin” veterinär. För att dessa
positiva effekter ska uppnås krävs att det är en veterinär som gör huvuddelen av besöken.
Villkorad läkemedelsanvändning är rent föreskriftstekniskt knutet till att veterinären beviljas ett
undantag från föreskrifterna om vissa kriterier är uppfyllda, till exempel att en viss besöksfrekvens hålls. För att flera veterinärer ska ha villkorad läkemedelsanvändning i en besättning
ska var och en uppfylla kraven på till exempel besöksfrekvens. Även om det är nödvändigt att
ViLA på detta sätt är knutet till en enskild veterinär ser vi att det är ett måste att veterinären
tillfälligtvis kan ha en ersättare. För att det inte ska finnas möjlighet att helt förbigå de krav som
ställs måste det vara begränsat hur stor andel av besöken som en veterinär utan huvudansvar och
utbildning kan göra. En besättningsveterinär föreslås därför vara huvudansvarig och ska ta minst
80 % av besöken på årsbasis.
Möjligheten att ta in en tillfällig ersättare gäller även villkorad läkemedelsanvändning hos andra
djurslag.
8 (16)
4 kap 13 § (tidigare 8 §) Besättningsbesök
I denna bestämmelse anges lite mer utförligt än tidigare vad veterinären ska utföra vid besöken.
PG har ansett att det har varit viktigt att besöken styrs upp lite bättre än som sker idag, och en
mer noggrann reglering kan även motverka de farhågor om utnyttjande av ViLA som framkom i
ViLA PILOT.7 Nödvändiga åtgärder för att säkra att läkemedelsanvändningen går rätt till tas
därför med i bestämmelsen.
4 kap 14 § *NY* Utvidgade besök
I den villkorade läkemedelsanvändningen för mjölkproducerande nötkreatur har skillnad gjorts
mellan rutinbesök, som utförs med tätare intervall och där mer rutinbaserade åtgärder utförs,
och mer omfattande besök där man dessutom gör en noggrann kontroll av administrationen och
går igenom hela besättningen med utgångspunkt i djurskyddsdeklarationen. Det har bedömts
som en risk att dessa åtgärder blir rutinmässiga om de utförs alltför ofta. I ViLA PILOT
användes sex veckors intervall och det bedömdes inte medföra att det gick rutin i
dokumentationen.8 Vissa veterinärer påpekade dock att det var för täta intervall.9 Vid längre
användning än det år som piloten pågick finns en ökad risk för slentrian. Då sex veckors
intervall dessutom inte är kompatibelt med samtliga vanliga besöksintervall så beslutades att det
dubbla intervallet, tolv veckor, skulle föreslås.
4 kap 15 § (tidigare 9 §) Ändring av numrering
Samma lydelse som tidigare.
4 kap 16 § (tidigare 10 §) Ändring av numrering
Paragrafen har samma lydelse som tidigare.
BILAGA 2
Endast följande preparat ska kunna förskrivas:
 bensylpenicillin (injektionsvätska och intramammär suspension),
 oxytocin,
 NSAID-preparat godkända för djurslaget, samt
 intramammarier för sintidsbehandling innehållande bensylpenicillin eller
bensylpenicillin i kombination med aminoglykosid
Samtliga läkemedel ska vara registrerade i Sverige.
Att medge att antibiotika förskrivs för villkorad läkemedelsanvändning är i sig kontroversiellt.
Djurhållare känner sina djur och det är redan idag han eller hon som sållar ut de djur som
eventuellt kan komma i fråga för läkemedelsbehandling. I och med de ökade besättningsstorlekarna så får djurhållare ett gott kunskapsunderlag om såväl friska som sjuka djur. Att
notera symtom och följa en instruktion om när behandling ska sättas in kan därmed anses vara
försvarbart om det sker i nära samarbete med och följs upp av en veterinär. Det är dock mycket
viktigt att bensylpenicillin är det enda antibiotikum som får förskrivas för villkorad läkemedelsanvändning. Detta antibiotikum är enligt Sveriges veterinärmedicinska sällskaps policy förstahandsval när antibiotikabehandling är indicerat vid de sjukdomar som är föremål för villkorad
läkemedelsanvändning (se nedan). Det är endast en veterinär som kan avgöra när ett förstahandspreparat ska ersättas av ett annat läkemedel, och visar inte djuret den symtombild som
djurhållaren har fått instruktioner att behandla så ska veterinär tillkallas för en bedömning.
Bensylpenicillin har dessutom ett smalt antibakteriellt spektrum och därmed en mindre
påverkan på resistensutvecklingen än antibiotika med bredare spektrum.
BILAGA 3
Alla sjukdomstillstånd är inte lämpliga för villkorad läkemedelsanvändning. Djurhållarna och
deras personal har inte sådan veterinärmedicinsk kompetens som krävs för att göra diagnostiska
7
Slutrapport ViLA PILOT s 19
Slutrapport ViLA PILOT s 17
9
Slutrapport ViLA PILOT s 12
8
9 (16)
bedömningar utan ska endast följa veterinärens instruktioner och läsa av en förteckning över
symtom. Om dessa stämmer dessa överens med djurets symtombild är behandling tillåten. Detta
är endast försvarligt under följande förutsättningar:
- Symtombilden är jämförelsevis lättolkad
- Möjliga differentialdiagnoser kan uteslutas av djurhållaren. Detta kan göra att vissa
kriterier måste vara för handen för att behandling av sjukdomstillståndet ska kunna
tillåtas. Till exempel måste klövspalten kunna undersökas i verkstol eller liknande för
att klövspaltsinflammation ska kunna behandlas.
- Läkemedelsbehandlingen är okomplicerad och relativt riskfri.
- Djurhållaren har erfarenhet av sjukdomen. Han eller hon ska ha sett ett djur med sjukdomen tidigare, och det ska ha varit i samband med veterinär undersökning och
behandling för att det ska anses vara verifierat.
De symtombilder som föreskriftsmässigt tillåts behandlas med villkorad läkemedelsanvändning
ska inte rutinmässigt ingå i varje besättnings behandlingsprotokoll. Inte heller ska alla läkemedel som föreskriftsmässigt är tillåtna rutinmässigt ingå. Listorna i föreskrifterna utgör
”brutto-listor”, och i varje enskild besättning ska besättningsveterinären värdera och överväga
lämpligheten i att överlåta behandling av varje enskild symtombild och varje enskilt läkemedel.
Veterinären bör dessutom regelbundet omvärdera och vid behov revidera vilka behandlingar
och vilka läkemedel som överlåts.
Det är även nödvändigt att begränsa behandlingar av vissa symtombilder med förbehåll. Vi
anser att några förbehåll är av sådan vikt att de faktiskt ska fastställas i föreskriftsform. Ett av
dessa är att mjölkprov ska tas innan insättning av behandling mot juverinflammation. Mjölkprovet ska komma laboratorium eller veterinär tillhanda senast två dagar efter provtagningen,
eller närmast följande vardag om provet har tagits på en helg. Viktigt är också att behandling för
en symtombild som tyder på klövspaltsinflammation endast tillåts om djuret tas upp i verkstol
eller motsvarande för inspektion och rengöring av klövspalten. Endast kalvar som inte har betat
får behandlas för en symtombild som tyder på lunginflammation. Differentialdiagnoserna är
annars för svåra.
Det är även vår uppfattning att veterinär ska anlitas för vuxna djur som är allmänpåverkade och
kalvar som är för svaga för alternativt ovilliga att stå upp. Dessa djur kräver understödjande
behandling, vilket djurhållaren saknar kompetens för att bedöma och utföra.
2. Beskrivning av alternativa lösningar för det man vill uppnå och vilka
effekterna blir om någon reglering inte kommer till stånd
Alternativet till att införa undantaget för personer som har hand om försöksdjur är att inte införa
det. Vi kan inte se att det skulle gynna vare sig djurskyddet eller djurvälfärden att inte införa
undantaget – personerna som tillåts ge lugnande gör detta redan i samband med
försökssituationer. Att behöva stressa djuret genom att tvinga fram en veterinärundersökning
innan det ges lugnande medel är inte försvarbart i just den här situationen.
Föreskriftsändringarna som föranleds av ViLA är ett resultat av ett regeringsuppdrag. Det finns
många alternativ till hur den villkorade läkemedelsanvändningen genomförs. Motivering till
varje enskild föreslagen reglering återfinns i avsnitt A.
3. Uppgifter om vilka som berörs av regleringen
Djursjukskötar- och veterinärstudenter berörs eftersom regler om tillhandahållande av läkemedel till dem korrigeras.
Personer som har hand om försöksdjur och veterinärer som är verksamma inom
försöksdjursverksamhet berörs eftersom personer med rätt utbildning och kompetens kommer
att kunna sedera eller söva djur utan att veterinär först har undersökt djuren.
10 (16)
Mjölkföretagare och de anställda i företagen berörs direkt om de väljer och har möjlighet att
använda sig av villkorad läkemedelsanvändning. Även företagare med andra sorters produktionsdjur berörs då vissa av ändringarna med anledning av villkorad läkemedelsanvändning i
mjölkproducerande besättningar sträcker sig över djurslagsgränserna. Dessa behandlas mer
utförligt i konsekvensutredningen till Statens jordbruksverks föreskrifter om skyldigheter för
djurhållare och djurhälsopersonal.
Veterinärer som arbetar med lantbrukets djur berörs eftersom de får möjlighet att arbeta med
villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande nötbesättningar.
4. Uppgifter om de bemyndiganden som myndighetens beslutanderätt
grundar sig på
Bemyndiganden för Jordbruksverket att föreskriva om de aktuella ändringarna finns i 2 kap 2 §,
7 och 9 §§ förordningen (2006:815) om provtagning på djur och 28 § djurskyddsförordningen
(1988:539).
5. Uppgifter om vilka kostnadsmässiga och andra konsekvenser regleringen
medför och en jämförelse av konsekvenserna för de övervägda
regleringsalternativen
Den nya regleringen om tillhandahållande av vissa läkemedel till djursjukskötar- och
veterinärstudenter kommer inte att medföra några kostnader och inte heller några andra
konsekvenser. Lagstiftningen har fram till idag tolkats på så sätt som nu regleras.
Regleringen om tillhandahållande av vissa läkemedel till personer som har hand om försöksdjur
kommer att medföra att en person med en särskild utbildning och kompetens kan sedera eller
söva ett djur utan att veterinär först undersöker djuret även utanför försökssituationen. Ett
typiskt exempel är när en apa som vanligen ingår i ett försök skadar sig utanför försöket, till
exempel i ett bråk med en annan apa. En person som djuret är van vid och inte blir stressat av
kan då sedera eller söva djuret för vidare undersökning och åtgärd av veterinär. Veterinären ska
dock, liksom tidigare, fortfarande finnas i närheten eftersom han eller hon sedan ska undersöka
djuret och göra eventuella behandlingar, om sådana krävs. Veterinären behöver dock inte stressa
djuret genom att undersöka det före sederingen eller sövningen. Regleringen medför inga
ekonomiska konsekvenser.
Villkorad läkemedelsanvändning är en möjlighet och inte en rättighet och det är valfritt om man
väljer att använda sig av denna möjlighet eller inte. För de som inte använder sig av möjligheten
kommer inte införandet av villkorad läkemedelsanvändning att medföra någon förändring.
Att börja använda sig av villkorad läkemedelanvändning kommer att medföra en hel del
förändringar i den dagliga verksamheten för den praktiserande veterinären. Beroende på hur
många besättningar veterinären knyter till sig och beroende på besättningarnas storlek och
hälsoläge kommer veterinären att få fler planerade besök att ta hänsyn till, vilket kan innebära
en ökad stabilitet i verksamheten. Det är möjligt att en utökad planerad verksamhet kan vara
svår att kombinera med en akut beredskap.
11 (16)
6. Bedömning av om regleringen överensstämmer med eller går utöver de
skyldigheter som följer av Sveriges anslutning till Europeiska unionen
Det finns regelverk om läkemedel, administration och rapportering på EU-rättslig nivå, och i
den mån det regleras där så överensstämmer den föreslagna regleringen med EU-rätten.
7. Bedömning av om särskilda hänsyn behöver tas när det gäller tidpunkten
för ikraftträdande och om det finns behov av speciella
informationsinsatser
Regleringen kommer att skapa ett stort behov av olika informationsinsatser. En
kommunikationsplan och informationsmaterial kommer att tas fram av Jordbruksverket.
B Kommuner och landsting
(X) Regleringen bedöms inte få effekter för kommuner eller landsting.
( ) Regleringen bedöms få effekter för kommuner eller landsting.
C Företag
( ) Regleringen bedöms inte få effekter av betydelse för företags
arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt.
Konsekvensutredningen innehåller därför inte någon beskrivning av punkterna i
avsnitt B.
(X) Regleringen bedöms få effekter av betydelse för företags arbetsförutsättningar,
konkurrensförmåga eller villkor i övrigt. Konsekvensutredningen innehåller därför
en beskrivning av punkterna i avsnitt B.
1. Beskrivning av antalet företag som berörs, vilka branscher företagen är
verksamma i samt storleken på företagen
Företag med försöksverksamhet
Nedanstående uppgifter har hämtats från Tillväxtverkets databas Malin och avser företag som är
verksamma inom bioteknik och läkemedelsutveckling samt inom fiske- och naturvård.
Omfattning
Företag med ”liten” verksamhet
Företag
med
”mellanstor”
verksamhet
Företag med ”stor” verksamhet
Antal företag
20
7
1
Tabell 1: företag verksamma inom bioteknik och läkemedelsutveckling samt inom fiske- och naturvård
Företag inom djurens hälso- och sjukvård
Djursjukvården domineras av tre aktörer: AniCura med ett 30-tal kliniker, Evidensia med ett 60tal kliniker och statliga Distriktsveterinärerna med ett 100-tal mottagningar. AniCura och
Evidensia har tillsammans cirka 1600 anställda och omsätter 1,5 miljarder kronor. Dessutom
finns ca 400 enskilda djursjukvårdsföretag som tillsammans sysselsätter ca 1500 personer och
omsätter 1,5 miljarder kronor.
12 (16)
Distriktsveterinärerna är en statlig verksamhet och hör alltså inte till företagen inom branschen.
För att få en överblick över djurens hälso- och sjukvård kan dock nämnas att Distriktsveterinärerna har 470 anställda och omsätter ca 0,5 miljarder kronor.
Veterinärer som arbetar med lantbrukets djur
I jämförelse med det totala antalet företag inom djurens hälso- och sjukvård arbetar en bråkdel
med produktionsdjur. I rapporten ”Djurens hälso- och sjukvård i ett tioårsperspektiv” (2013)
uppskattades att motsvarande 480 veterinära heltidstjänster arbetar med lantbrukets djur i
Sverige. Många som arbetar med produktionsdjur arbetar dessutom med sportdjur och/eller
sällskapsdjur, så antalet veterinärer som de facto arbetar med produktionsdjur till viss del är
betydligt större. Av de 480 heltidstjänsterna beräknades 57 % höra till Distriktsveterinärerna.
Övriga antas härröra till mindre företag med en till tre anställda. En närmare uppskattning än så
är inte möjlig att göra, eftersom det inte finns någon statistik på veterinärföretagens storlek
uppdelat på bransch. De veterinära företagen inom produktionsdjurssektorn har sannolikt inte en
storleksfördelning som stämmer överens med fördelningen bland landets veterinära företag i
stort, eftersom samtliga större företag finns inom sällskapsdjurs- eller hästsektorn.
Idag (2014) har 202 veterinärer anmält att de har villkorad läkemedelsanvändning på totalt 1103
gårdar. 72 % av veterinärerna som har rapporterat djursjukdata för villkorad läkemedelsanvändning är privata veterinärer, 28 % är Distriktsveterinärer. En veterinär har allt mellan en
och femtio besättningar knutna till sig. Det går tyvärr inte att utläsa hur dessa veterinärer eller
besättningar fördelar sig på veterinära företag, men i snitt har en veterinär 5,5 besättningar.
Företag med mjölkproducerande nötkreatur och andra produktionsdjur
Se konsekvensutredningen om den parallella föreskriftsändringen i Statens jordbruksverks
föreskrifter (SJVFS 2013:41)om operativa ingrepp samt skyldigheter för djurhållare och för
personal inom djurens hälso-och sjukvård.
2. Beskrivning av vilken tidsåtgång regleringen kan föra med sig för
företagen och vad regleringen innebär för företagens administrativa
kostnader.
Den nya regleringen om tillhandahållande till djursjukskötar- och veterinärstudenter kommer
inte att medföra några kostnader och sannolikt få andra konsekvenser. Lagstiftningen har fram
till idag tolkats på så sätt som nu regleras på ett tydligt sätt.
Veterinärer som väljer att ta del av möjligheten till villkorad läkemedelsanvändning kommer att
få en hel del nya arbetsuppgifter. Veterinären fakturerar emellertid det arbete han eller hon utför
och den tid han eller hon lägger ner, och det blir därför inte en faktisk ekonomisk börda.
Föreskriftsförslaget innebär både att det tillkommer ny administration för veterinärer som
tidigare inte har haft den, och att redan befintlig administration förändras.
Ny administration
Följande administration kommer att vara ny för veterinären:
- Skriftlig överenskommelse med lantbrukaren. Denna beräknas ta 40 minuter det första
året och därefter 10 minuter per år.
- Instruktion. Denna beräknas ta 60 minuter att upprätta det första året. Som grund ska
den utföras en gång årligen, men den ska uppdateras vid behov. Eventuella uppdateringar beräknas ta 10 min per år.
- Djurskyddsdeklarationen. Själva administrationen kopplad till utförandet av en djurskyddsdeklaration beräknas ta 15 minuter i anspråk. Detta ska utföras var tolfte vecka,
dvs 4,3 gånger per år, vilket ger en tidsåtgång på 65 minuter årligen.
- Anmälan av den villkorade läkemedelsanvändningen till länsstyrelsen. Anmälan ska
göras en gång per år och beräknas att ta cirka 40 minuter i anspråk. Om den villkorade
läkemedelsanvändningen fortsätter direkt in på en ny förskrivningsperiod kan anmälan
ersättas av ett meddelande som beräknas ta 10 minuter.
13 (16)
Enligt SACO lönesök10 tjänar en veterinär i privat sektor som arbetar med djursjukvård för
stordjur eller djurhälsovård i snitt 44 898 kr i månaden, vilket avrundas till 45 000 kr.
För beräkning av den totala administrativa bördan har vi räknat med att 30 % av besättningarna med färre än 100 djur (vilket ger 1010 företag) och 75 % av besättningarna i
storleken 100 djur och större (vilket ger 777 företag) kommer att vilja ha villkorad läkemedelsanvändning. Totalt blir detta 1 787 företag. Dessa antaganden är löst baserade på
pilotprojektet där 75 % av de deltagande besättningarna har uppgett att de kan tänka sig att
vara med i ett framtida system med villkorad läkemedelsanvändning. De besättningar som
deltog i ViLA PILOT var dock inte representativa storleksmässigt för landets besättningar i
stort – hälften av besättningarna hade mer än 100 kor – och vi vet att små besättningar med
liten sjuklighet sannolikt kommer att vara intresserade av att använda sig av villkorad
läkemedelsanvändning i betydligt mindre utsträckning.
Den administrativa bördan ska bara räknas på företag och alltså inte på de statliga veterinärerna. Vi antar att villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande besättningar
kommer att ha samma fördelning mellan privata och statliga veterinärer som fördelningen
av de rapporterade behandlingarna för nötkreatur. Enligt DAWA är den fördelningen 41%
privata veterinärer, 59 % Distriktsveterinärer. Detta gör att det är 730 besättningar som ska
utgöra grunden för beräkning av den administrativa bördan.
Åtgärd
Skriftlig överenskommelse med lantbrukaren
Instruktion
Djurskyddsdeklaration
Anmälan till LST
Totalt
År 1
40 min
60 + 10 min
65 min
40 min
215 min
Kommande år
10 min
15 min
65 min
5 min
95 min
Tabell 2: Tidsåtgång för administration för veterinärer som börjar med
villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande besättningar
För att kunna ange ett värde för den administrativa kostnaden per år utan att ta hänsyn till att det
första året ser annorlunda ut så har vi räknat på att den villkorade läkemedelsanvändningen i en
besättning pågår i snitt i fem år. Tidsåtgången år 1 räknas ihop med tidsåtgången år 2-5 och
delas på fem för att få ett värde motsvarande ett år.
Den totala administrativa bördan för de veterinärer som har villkorad läkemedelsanvändning i
mjölkproducerande besättningar beräknas till 406 883 kr.11 För en genomsnittlig veterinär, som
har villkorad läkemedelsanvändning i 5,5 besättningar, innebär detta en administrativ börda
motsvarande 3065 kr.
Journalföring och rapportering
Journalföring och rapportering av alla läkemedelsbehandlingar av livsmedelsproducerande djur
är ett krav redan idag. Villkorad läkemedelsanvändning kräver dock nya rutiner för hur detta ska
gå till. Vid sedvanlig akuttjänstgöring sker journalföringen direkt vid veterinärens besök på
gården, och i många fall skickas en kopia av journalen som en rapport till Jordbruksverket. Vid
villkorad läkemedelsanvändning är inte veterinären med när behandlingarna sker, så veterinärens journalföring blir en plagiering av djurägarens anteckningar – om inte en elektronisk
lösning används där veterinären kan föra över djurhållarens uppgifter. Om veterinären använder
sig av Jordbruksverkets journalblankett kan rapportering ske genom att en kopia skickas in till
Jordbruksverket. Annars ska uppgifterna skrivas in i en excel-fil. Detta är inte bara tidskrävande
utan kan också vara svårt att genomföra på grund av kvaliteten och omfattningen av djurhållarens stalljournal. I jämförelse med den tidigare journalföringen som har skett vid varje
veterinärbesök kommer dock den totala tidsåtgången inte att ändras, men koncentreras till en
10
11
Saco lönesök, http://lsok.saco.se, 20150210
Regelräknaren 20150212
14 (16)
och samma veterinär och färre tillfällen. Pilotprojektet visade också att veterinärer upplevde
svårigheter med journalföring och rapportering i ett ViLA-system.
För att förenkla journalföring och rapportering och undvika tidskrävande dubbelregistreringar
bör det utvecklas ett system där lantbrukaren själv kan skriva in symtom och behandling och
sedan sända uppgifterna till veterinären för signering. Veterinären kan då kontrasignera vid
besöket i stället för att föra en egen journal som endast upprepar vad lantbrukarens journal
säger. Jordbruksverket arbetar i dagsläget med en sådan IT-lösning. På förslag är då också att
signeringen innebär att en rapport sänds till Jordbruksverket. Med en sådan lösning kommer
veterinärens administration att minska avsevärt jämfört med dagsläget.
Minskad administration vid återkommande förskrivningsperioder
Som har nämnts ovan föreslår vi att veterinären ska kunna ersätta en årlig anmälan med ett
meddelande till länsstyrelsen att den villkorade läkemedelsanvändningen kommer att fortsätta
om en förskrivningsperiod följer direkt på en tidigare förskrivningsperiod. Detta gäller även
veterinärer som redan idag har villkorad läkemedelsanvändning, och kommer alltså att innebära
en minskad administrativ börda för dem. Med de tidsangivelser som har angetts ovan så
kommer en veterinär att minska sin administration med 30 minuter per gård som använder sig
av villkorad läkemedelsanvändning och år.
Åtgärd
Anmälan ersätts av
meddelande
Minskad administration per
besättning med villkorad
läkemedelsanvändning
30 min
Totalt minskad
administration
33 030 min
Påverkan på den
administrativa bördan
-
150 560
Tabell 3: Minskad administration för veterinären vid återkommande förskrivningsperioder
3. Beskrivning av vilka andra kostnader den föreslagna regleringen medför
för företagen och vilka förändringar i verksamheten som företagen kan
behöva vidta till följd av den föreslagna regleringen
Den nya regleringen om tillhandahållande till djursjukskötar- och veterinärstudenter kommer
inte att medföra några kostnader och sannolikt inte heller få andra konsekvenser. Lagstiftningen
har fram till idag tolkats på så sätt som nu regleras.
För att en veterinär ska få förskriva läkemedel för villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande besättningar krävs att veterinären har en utbildning om minst 20 timmar i besättningsarbete och villkorad läkemedelsanvändning. Det finns idag inga kurser i villkorad
läkemedelsanvändning för veterinärer, men det finns inte heller något krav på sådan utbildning i
den villkorade läkemedelsanvändningen som är tillåten idag. Det finns flera potentiella kursanordnare bland service- och rådgivningsföretag i branschen. En kostnad för företaget på 7 000
kr för de sammanlagt 20 timmarnas utbildning kan antas vara rimlig. Många av de veterinärer
som arbetar med mjölkproducerande djur har sedan tidigare en vidareutbildning inom besättningsarbete som kan tillgodoräknas. Observera även att den som enbart agerar ersättare för
den ordinarie veterinären är undantagna kravet på utbildning.
4. Beskrivning av i vilken utsträckning regleringen kan komma att påverka
konkurrensförhållandena för företagen
Företag med många veterinärer och stor verksamhet har möjlighet att skapa internutbildningar
för att kunna möta kravet på utbildning. Mindre företag kan ha svårare att anordna egna utbildningar och kan därför i större utsträckning behöva köpa utbildningsplatser.
Ensamarbetande veterinärer kan ha svårt att förbinda sig till att ha villkorad läkemedelsanvändning i besättningar helt självständigt, eftersom det kommer att behövas en ersättare om man är
15 (16)
borta från arbetet vid till exempel semester eller sjukdom. Det finns en möjlighet för veterinären
att ta in vikarie som inte behöver ha samma utbildning som krävs av en ordinarie veterinär.
5. Beskrivning av hur regleringen i andra avseenden kan komma att påverka
företagen
Införandet av det föreslagna systemet för villkorad läkemedelsanvändning kan komma att
innebära att veterinära företag får möjlighet att nischa in sig och skapar utrymme för en
specialiserad verksamhetsgren inom veterinärmedicinen. Det kommer att skapas en efterfrågan
på veterinärer med särskilda kunskaper inom villkorad läkemedelsanvändning och särskilt inom
förebyggande besättningsarbete.
Efterfrågan på akutbesök hos mjölkproducerande företag kommer att minska om villkorad
läkemedelsanvändning får genomslag. Med ett mindre underlag kan det bli svårare att få
jourverksamhet att bli lönsam.
6. Beskrivning av om särskilda hänsyn behöver tas till små företag vid
reglernas utformning
Som nämnts ovan finns en möjlighet att ta in vikarier som saknar vidareutbildning som
tillfälliga ersättare. Detta möjliggör att även veterinärer på små företag kan förskriva läkemedel
för villkorad läkemedelsanvändning.
D Samråd
Beskrivning av ett eventuellt tidigt samråd
Förutsättningarna för villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande nötbesättningar har
tagits fram under relativt lång tid i samarbete med Distriktsveterinärerna, Jordbruksverket,
länsstyrelserna, Statens veterinärmedicinska anstalt, Svensk Mjölk, Sveriges Veterinärförbund
och i inledningsskedet även Veterinärer i Sverige.
Systemet för villkorad läkemedelsanvändning i mjölkproducerande besättningar har prövats i
fält under ett pilotprojekt som drevs av Sveriges Lantbruksuniversitet i samarbete med
Jordbruksverket. I detta projekt deltog såväl privata som statliga veterinärer och ett antal
mjölkproducenter.
E Kontaktperson
Lotta Ternström Hofverberg, 036 – 15 52 31, lotta.th@jordbruksverket.se
16 (16)