Examensarbete VT15 Jonas Hardell - Ping-Pong

Instutionen för neurobiologi, vårdvetenskap och samhälle
Sektionen för arbetsterapi
Examensarbete, 15Hp
Vårterminen 2015
Aspekter som påverkar förskrivningsprocessen i Sverige när det
gäller förskrivning av ADL-hjälpmedel.
Aspects that influence the prescribing process in Sweden when it
comes to prescribing ADL- aids.
Författare: Jonas Hardell
1
Sammanfattning
Bakgrund: Förskrivning av hjälpmedel är en viktig arbetsterapeutisk verksamhet i den öppna
vården. Studier har visat på skillnader mellan kommuner gällande vilka hjälpmedel som är
fritt tillgängliga och vilka som klienten själv måste betala. Dessa skillnader kan betraktas som
ojämlikheter utifrån ett aktivitetsrättviseperspektiv. Evidens finns också för vikten av
uppföljning efter förskrivning. Nationella kartläggningar av arbetsterapeuters
förskrivningsprocess finns inte idag i litteraturen.
Syfte: Att undersöka arbetsterapeuters förskrivning av ADL-hjälpmedel inom den öppna
vården i Sverige samt vilka faktorer som påverkar förskrivningen.
Metod: En kvantitativ studie görs med en enkätundersökning där arbetsterapeuter verksamma
inom den öppna vården i Sverige ombeds delta.
Resultat: De vanligaste hjälpmedlen är toalettförhöjare och duschpall/duschstol följt av dynor
och rullstolar. Den faktor som deltagarna angett flest gånger att den påverkar förskrivningen
är klientens behov. Sedan följer att förskrivning bara sker till det primära boendet och inte det
sekundära boendet. Vid uppföljning av hjälpmedel anser arbetsterapeuten ofta att det är
klientens ansvar att höra av sig, eller att arbetsterapeuten inte har tid att göra en uppföljning
av hjälpmedlet.
Slutsats: Både när det gäller uppföljning av förskrivning av hjälpmedel och när det gäller
faktorer som påverkar förskrivningsprocessen finns det risk att klienten inte får den hjälp eller
det hjälpmedel som behövs. Det finns därför en risk ur ett aktivitetsrättviseperspektiv.
Sökord: Activities of daily living, technical aid, occupational justice, assistive devices
2
Abstract
Background: Prescription of ADL-aids is an important part of occupational therapy within
the primary care. Studies have shown that there are differences between municipalities
regarding which aids can be received for free and which aids cost money for the client. These
differences can be seen as signs of occupational injustice. There is also scientific evidence
showing the importance of follow-ups after the prescription. There is currently a lack of
national studies mapping the prescription process in Sweden.
Purpose: To survey the prescription of ADL-aids by occupational therapists, and the
aspects/factors that influence the process of prescribing of ADL-aids within the primary care
in Sweden.
Method: A quantitative study is performed in this study, where occupational therapists
working in the primary care in Sweden have been asked to respond to a questionnaire.
Results: The most commonly prescribed ADL-aids are toilet seat risers and shower chairs,
followed by cushions and wheel chairs. The need of the patient was most the most common
answer to what factors affect the prescription process. The second most common answer was
that they only prescribe aids to the primary residence, and not to any secondary residence. It is
common that the occupational therapists consider it the responsibility of the patients to
contact them in case they have issues, or that the occupational therapists don’t have the time
to follow-up prescriptions.
Conclusion: Both when it comes to factors affecting the prescription process and when it
comes to following up the prescriptions, there is a risk that the patients will not receive the
help or the aids they need. This can potentially lead to occupational injustice.
Keywords: Activities of daily living, technical aid, occupational justice, assistive devices
3
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................................................................................................................................ 1 Abstract .................................................................................................................................................................... 2 Innehållsförteckning ................................................................................................................................................. 3 1. Bakgrund .............................................................................................................................................................. 5 1.1 Arbetsterapi och aktivitet ............................................................................................................................... 5 1.2 Arbetsterapiprocessen för hjälpmedel ............................................................................................................ 5 1.3 Förskrivningsprocessen .................................................................................................................................. 6 1.3.1 Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt ............................................................................ 6 1.3.2 Informera ................................................................................................................................................ 7 1.3.3 Instruera och träna .................................................................................................................................. 7 1.3.4 Följa upp och utvärdera funktion och nytta ............................................................................................ 8 1.4 Fritt val ........................................................................................................................................................... 8 1.5 Hjälpmedel på olika villkor i landet samt tidigare forskning ........................................................................ 8 1.6 Problemformulering ..................................................................................................................................... 10 2. Syfte.................................................................................................................................................................... 10 3. Metod.................................................................................................................................................................. 11 3.1 Design .......................................................................................................................................................... 11 3.2 Urval ............................................................................................................................................................ 11 3.3 Datainsamling .............................................................................................................................................. 13 3.4 Databearbetning ........................................................................................................................................... 14 4. Forskningsetiska överväganden ......................................................................................................................... 14 5. Resultat ............................................................................................................................................................... 15 6. Diskussion .......................................................................................................................................................... 18 6.1 Resultatdiskussion ........................................................................................................................................ 18 6.2 Metoddiskussion .......................................................................................................................................... 20 6.3 Förslag på ytterligare studier ....................................................................................................................... 21 7. Slutsatser ............................................................................................................................................................ 22 8. Tack .................................................................................................................................................................... 22 Referenser ............................................................................................................................................................... 23 Bilagor .................................................................................................................................................................... 25 Bilaga 1. Enkät om hjälpmedelsförskrivning. .................................................................................................... 25 Bilaga 2. Informationsbrev till verksamhetschef/enhetschef. ............................................................................ 28 4
Bilaga 3. Missivbrev till arbetsterapeuterna. ..................................................................................................... 29 5
1. Bakgrund
1.1 Arbetsterapi och aktivitet
Enligt Kielhofner (2012) fokuserar arbetsterapi på utförandet av aktiviteter i vardagliga livet
(förkortas ADL). Aktiviteter är det människan gör under dagen och dessa aktiviteter kan vara
olika från människa till människa då varje människa har olika aktivitetsmönster. En aktivitet
kan exempelvis vara att laga mat, att städa, att sköta den personliga hygienen samt att arbeta.
Dessa aktiviteter kan påverkas när människan får en sjukdom eller råkar ut för en olycka som
leder till aktivitetsproblem (Kielhofner, 2012). När människan ska utföra en aktivitet så
behövs utförandekapaciteten, vilket omfattar, enligt Kielhofner (2012), ”Förmåga att göra
saker baserat på tillståndet hos underliggande objektiva fysiska och mentala faktorer och
motsvarade subjektiva upplevelse”. (s. 25) Det kan vara att människan exempelvis har svårt
med koncentrationen vid utförande av en speciell aktivitet (Kielhofner, 2012).
1.2 Arbetsterapiprocessen för hjälpmedel
En processmodell som arbetsterapeuter ofta använder är The Occupational Therapy
Intervention Process Model (OTIPM) (Fisher & Nyman, 2007). Att välja denna
processmodell gör det möjligt för arbetsterapeuten att jobba utifrån ett top-down perspektiv. I
ett top-down perspektiv så tar arbetsterapeuten reda på mycket information om klienten, så
som vem klienten är, vilka behov klienten har samt vilka aktiviteter som är viktiga för
klienten att klara av.
I OTIPM finns det fyra olika interventionsmodeller där arbetsterapeuten kan välja vilken
interventionsmodell som passar klienten. Det finns modell för kompensation, pedagogisk
modell, modell för aktivitetsträning samt modell för förbättring av personliga faktorer och
kroppsfunktioner. Denna uppsats fokuserar på hjälpmedel och där kan arbetsterapeuten
använda sig av modell för kompensation. Denna modell går ut på att arbetsterapeuten med
hjälp av anpassningar, såsom hjälpmedel, bidrar till att klienten kan utöva de aktiviteter i
vardagliga livet klienten har problem med (Fisher & Nyman, 2007).
Om en människa exempelvis har svårt med balansen så kan en strumppådragare vara ett bra
hjälpmedel för att kunna ta på sig strumporna. Det bidrar till att aktiviteten inte påverkas av
människans balansproblematik lika mycket. (Birge James, 2009). Enligt Hjälmedelsinstitutet
(HI) (2011) är ett hjälpmedel något som ska ”förebygga framtida förluster av funktion och
förmåga, förbättra och vidmakthålla funktion och förmåga, kompensera för nedsatt eller
6
förlorad funktion och förmåga att klara det dagliga livet”. (s.12) HI (2011) menar att ett
hjälpmedel ska användas för att underlätta det dagliga livet aktiviteter antingen i hemmet,
närmiljön eller i skolan.
I en studie av Mcmillen och Söderberg (2002) undersöktes hur funktionshindrade personer
upplevde att vara beroende av hjälpmedel. Det positiva som framkom var att de blivit
betydligt mer självständiga, men det förekom också att hjälpmedlen hindrade personerna. Det
kunde till exempel vara en rädsla att skada sig. Författarna såg därför ett behov av bättre
information, bättre metoder för att välja rätt intervention, och att större respekt för individen
med funktionshindret behövs av förskrivaren.
1.3 Förskrivningsprocessen
1.3.1 Prova ut, anpassa och välja lämplig specifik produkt
När arbetsterapeuter ska använda hjälpmedel som intervention använder de en process som
heter förskrivningsprocessen. Förskrivningsprocessen (förskrivning av hjälpmedel) används
när det har uppstått ett behov av hjälpmedel, för att klienten ska kunna utföra den dagliga
aktiviteten som är viktig att kunna utföra (Blomquist & Jacobson, 2011).
Det första steget i processen är att prova ut och anpassa produkten till klienten, för att
produkten ska kunna fungera både för klienten och i den rumsliga miljön. Det vill säga att
klienten ska kunna ha den i sitt hem eller där hjälpmedlet behövs. Arbetsterapeuten måste se
till att få tillräckligt med information om klientens funktionstillstånd (Blomquist et al., 2011).
Vid utprovningen provas olika modeller ut, så klienten får uppleva vilket hjälpmedel som
passar klienten bäst. För ett så bra resultat som möjligt ska hjälpmedlet provas ut i den miljö
där hjälpmedlet ska användas, alternativt i en miljö som är lik klientens egna miljö. Det är
även viktigt att arbetsterapeuten tar hänsyn till eventuella risker med hjälpmedlet, så att dessa
kan undanröjas eller minskas. Det är viktigt att kunna belysa ifall klienten behöver fler än ett
hjälpmedel och om hjälpmedlen fungerar tillsammans i den miljö där de ska användas. Gäller
det exempelvis en skolmiljö, är det viktigt att prova ut hjälpmedlet även i skolan (Blomquist
et al., 2011).
Det kan även behövas bostadsanpassningar, och för att genomföra detta finns
bostadsanpassningsbidrag. Bidraget skiljer sig från kommun till kommun. När det gäller val
av produkt ska klienten ha en aktiv roll i förskrivningsprocessen, men det är förskrivaren (i
det här fallet arbetsterapeuten) som har ansvaret för valet av produkt. Arbetsterapeuten måste
7
också ge information om eventuella lånevillkor, avgifter och rekommendation om försäkring
(Blomquist et al., 2011).
Om arbetsterapeuten inte har tillräckligt med information om ett visst hjälpmedel kan en
hjälpmedelskonsulent ge tips och råd om huruvida ett visst hjälpmedel är lämpligt till
klienten. Arbetsterapeuten bär dock fortfarande ansvaret för förskrivningen av hjälpmedlet..
Ett annat alternativ om arbetsterapeuten inte har tillräcklig kompentens om ett visst
hjälpmedel är att remittera klienten till en annan enhet. Oavsett vilket så måste
arbetsterapeuten dokumentera i klientens journal vad som händer under
förskrivningsprocessen (Blomquist et al., 2011).
Ibland händer det att hjälpmedel måste specialanpassas då hjälpmedlet i sitt grundutförande
inte uppfyller klientens behov. Innan en specialanpassning görs måste förskrivaren se om det
finns något annat hjälpmedel på marknaden som bättre skulle kunna uppfylla behovet än det
hjälpmedel som behöver specialanpassning (Blomquist et al., 2011).
1.3.2 Informera
Information kring hjälpmedlet måste också ges till klienten, exempelvis hur det ska användas
och skötas. Informationen ska ges både muntligt och skriftligt och informationen ska vara
anpassad så att klienten förstår den. Bruksanvisningar för hjälpmedlet ska alltid lämnas till
klienten när klienten får sitt hjälpmedel. Information om när, var och hur uppföljning ska
göras ska också ges till klienten. Det ska även ges information om vem klienten ska kontakta
om hjälpmedlet inte fungerar eller var det ska lämnas in om hen inte behöver hjälpmedlet
längre. All sådan information som ges ska journalföras. I vissa kommuner och eller landsting
så kan det finnas krav på att klienten ska ha en försäkring på sitt eller sina hjälpmedel.
Försäkring kan även bli en kostnad för klienten. Det är sjukvårdshuvudmannen som
bestämmer detta (Blomquist et al., 2011).
1.3.3 Instruera och träna
Förskrivaren har också skyldighet att genom undervisning och träning lära klienten använda
hjälpmedlet. Det ställer krav på förskrivaren att klienten kan använda sig av hjälpmedlet och
även hantera det. Om det skulle behövas längre tid för klienten att lära sig använda
hjälpmedlet ska en plan för det tas fram. För mer omfattande träning finns det kurser som
klienten och eventuellt anhörig kan gå på, exempelvis rullstolskörningkurs,
8
punktskiftsdisplaykurs (ett hjälpmedel som gör att blinda kan läsa) eller kognitiva
hjälpmedelskurser (kalendrar, GPS, bildrecept) (Blomquist et al., 2011).
1.3.4 Följa upp och utvärdera funktion och nytta
Socialstyrelsens föreskrifter uppger att den som förskriver eller lämnar ut ett hjälpmedel ska
följa upp hur det har fungerat för klienten att använda hjälpmedlet. När och hur beror helt på
klientens problematik och vilket hjälpmedel det handlar om. Det kan finnas vissa lokala
rutiner som sjukvårdshuvudmannen har bestämt om när uppföljning ska ske. Dock så krävs
det regelbundna uppföljningar och utvärderingar för klienter med mer skador och för
sjukdomar som ständigt förändras. Förskrivaren har ansvar för förskrivningen av hjälpmedlet
tills målet är uppnått, dock så följer inte ansvaret med om arbetsterapeuten byter
arbetsuppgifter eller byter jobb (Blomquist et al., 2011).
I en studie gjord av Gramstad, Storli och Hamran (2014) undersöktes hur äldre personer
upplevde förskrivningsprocessen av hjälpmedel. Innan de fick hjälpmedlen var alla deltagare
positivt inställda men när hjälpmedlen väl kom uppstod problem för vissa av deltagarna. Inte
alla deltagare upplevde att de kunde kontakta arbetsterapeuten för att få hjälp. Författaren till
studien konstaterade att deltagarna klarade sig olika bra och att studien visar att uppföljning
av hjälpmedelsförskrivning måste anpassas efter individen. Ambivalens gällande äldre och
hjälpmedel har också bekräftats av andra studier (Häggblom-Kronlöf & Sonn, 2007;Skymne,
Dahlin-Ivanoff, Claesson & Eklund, 2012).
1.4 Fritt val
Fritt val av hjälpmedel finns tillgängligt i vissa delar av landet, vilket ger klienten möjlighet
att på egen hand välja hjälpmedel. Förskrivningsprocessen ser då annorlunda ut, då ansvaret
helt eller delvis läggs på klienten istället för förskrivaren. För att kunna få Fritt val är kravet
att klienten är i behov av hjälpmedel enligt vårdgivarens lokala kriterier. Klienten får själv stå
för alla kostnader. När arbetsterapeuten informerar om Fritt val så kommer arbetsterapeuten
tillsammans med klienten överens om vilka delar som ska överlåtas till klienten och vilka
delar som arbetsterapeuten fortfarande ska ha ansvar över (Blomquist et al., 2011).
1.5 Hjälpmedel på olika villkor i landet samt tidigare forskning
Enligt Halldén, Hallin, Jupiter och Olmsäter (2012) varierar det vilka möjligheter man som
klient har vid eventuellt behov av hjälpmedel. I vissa kommuner kan det vara dyrt för klienten
att få ett hjälpmedel medan det i andra kommuner är gratis att få samma hjälpmedel. Detta
9
beror på att det är politikerna i landsting eller kommun, det vill säga sjukvårdshuvudmannen,
som beslutar om avgiften för hjälpmedlet. Halldén et al. (2012) menar också att
sjukvårdshuvudmannen även bestämmer vilka hjälpmedel som ska finnas i deras utbud, det
vill säga vilka hjälpmedel som ska kunna erbjudas till klienter.
Till exempel har det enligt Halldén et al. (2012) visats, att för en klient med behov av en
avancerad elektronisk almanacka typ Handi, ett tyngdtäcke samt ett ordbehandlingsprogram
med inbyggd talsyntes, kan kostnaden variera från 0 kr till 25 125 kr beroende på vilket län
klienten bor i. I ett annat fall så behövde en kvinna ett elektroniskt orienteringshjälpmedel
(GPS) och beroende på var kvinnan bodde fick kvinnan betala allt från 0 kr till 12 450 kr.
Halldén et al. (2012) menar att det också finns fyra variabler som skapar störst skillnad när det
gäller om möjligheten till förskrivning av hjälpmedel finns, och dessa är:
-
vilken diagnos klienten har
-
om skolan har ett ansvar att förskriva hjälpmedel (om personen är under 18 år)
-
vilket sortiment av hjälpmedel landstinget/kommunen har upphandlat
-
brukarens behov av hjälpmedlet
Klienterna har i en studie av McMillen och Söderberg (2012) framfört att regelverket kring
hjälpmedel kan vara svårt att komma runt. En deltagare i studien lyckades tjata sig till
rullstolen deltagaren behövde medan en annan deltagare gav upp och fick aldrig sitt
hjälpmedel. Det fanns också en rädsla för att neddragningar inom offentliga sektorn skulle
påverka situationen för rehabilitering och hjälpmedel.
Det har även visats i en utredning som rörelsehinderförbunden har gjort (Tillström, 2003), där
de tittat på sju landsting och jämfört själva hjälpmedelssituationen, att det fanns stora
skillnader i kostnader och utbud mellan landstingen. Det fanns även skillnader mellan
kommunerna inom samma landsting (Tillström, 2003). Dock har författaren Tillström inte
belyst om det finns några andra viktiga faktorer så som avståndet till
vårdcentral/hjälpmedelscentral, bristande service eller hur aspekter påverkar förskrivningen
av hjälpmedel.
På grund av den stora variationen i förutsättningar för förskrivningen kan dessa skillnader
kopplas till begreppet occupational injustice, som enligt Nilsson och Townsend (2010) är när
regelverk och olika former av myndigheter begränsar möjligheten för aktivitetsutförande hos
10
vissa individer eller grupper mer än andra. I detta fall är det ju mycket möjligt att skillnader i
regler mellan olika kommuner eller landsting betyder att klienter i vissa regioner inte har
möjlighet att få samma hjälpmedel som de skulle få i andra regioner. Därmed finns risken att
de på grund av politiska beslut inte har möjlighet att utföra de aktiviteter de skulle vilja,
aktiviteter de kunnat utföra ifall de bara bott på en annan ort i Sverige. Höga kostnader för
hjälpmedel kan till exempel bidra till att bara vissa har råd att införskaffa hjälpmedel för
ADL, vilket leder till occupational injustice mellan dem som har råd och dem som inte har
det. Det är därför viktigt att undersöka ifall skillnaderna i förutsättningar påverkar
förskrivningsprocessen och leder till occupational injustice.
1.6 Problemformulering
Kielhofner (2012) menar att delaktighet i aktivitet är viktigt för vårt välbefinnande och det är
inte bara utförandet som är viktigt utan också vad man får ut själv av själva aktiviteten. Att få
en stödjande miljö med hjälp av hjälpmedel är viktigt för förmågan att kunna delta i
aktiviteter för vissa människor. Arbetsterapeuter har till uppgift att enligt Förbundet Sveriges
Arbetsterapeuter (2012, s.6) ”främja förmåga till aktivitet och delaktighet” och att ”initiera
och/eller genomföra miljöinriktade åtgärder i bostad, skola, arbetsplats eller i det offentliga
rummet”. Ifall arbetsterapeuternas arbete med förskrivning påverkas i stor utsträckning av
faktorer som varierar mellan orter eller landsdelar, påverkar detta vissa patientgruppers
förmåga att delta i aktiviteter, vilket är en form av occupational injustice. Det saknas studier
om hur olika faktorer påverkar förskrivningsprocessen, trots att detta är viktigt för att politiker
ska kunna förstå vilka konsekvenser deras beslut får, eller för hur kommuner planerar sitt
arbete. I tidigare forskning inom förskrivningsprocessen har det visats att kostnader och
förutsättningar varierar mellan olika län och landsting men det har inte visats hur olika
aspekter påverkar förskrivningsprocessen av ADL-hjälpmedel. Därför är det viktigt att samla
in mer kunskap om vilka faktorer som kan påverka förskrivningsprocessen, och hur dessa
faktorer varierar i landet.
2. Syfte
Syftet är att undersöka arbetsterapeuters förskrivning av ADL-hjälpmedel inom den öppna
vården i Sverige samt vilka faktorer som påverkar förskrivningen.
1. Vilka ADL-hjälpmedel förskrivs oftast?
2. Vilka faktorer anser arbetsterapeuterna påverkar förskrivningsprocessen mest?
11
3. Sker uppföljning och i så fall när och hur ofta?
3. Metod
3.1 Design
För studien har en kvantitativ design valts på grund av studiens syfte (Bell, 2000). För att
uppnå studiens syfte måste en större grupp arbetsterapeuter i Sverige studeras, vilket enligt
Eliasson (2006) betyder att en kvantitativ metod är den metod som passar bäst. Enligt
Eliasson är det också relevant att använda en kvantitativ metod när studiens syfte är att kunna
mäta och uppskatta hur det ser ut inom den undersökta gruppen. Syftet med denna studie är
inte att gå djupare i varje fråga hur det påverkar, utan mer identifiera vad som påverkar. Det
går inte heller att dra generella slutsatser om vilka faktorer som påverkar mest om
deltagarantalet är för litet, vilket ofta är fallet i kvalitativa studier. Syftet omfattar inte heller
att förstå hur arbetsterapeuterna tänker kring olika faktorer utan bara att undersöka vilka
faktorer som påverkar och hur många som anger den faktor som har störst påverkan. Att även
orden ”ofta”, ”oftast” och ”mest” ingår frågeställningarna är enligt Trost (2012) ett sätt att se
att det bör vara en kvantitativ studie.
3.2 Urval
Det som gjordes i denna studie var att använda webbsidan 1177 vårdguiden för att söka var
det fanns arbetsterapi runt om i Sverige (1177 vårdguiden). En sökning på arbetsterapi i fliken
att hitta vård i hela landet gav 508 träffar. Inklusionskriterierna för studien var, 1:
arbetsterapeuterna ska jobba inom den öppna vården så som primärvårdsrehab eller dylikt, 2:
det skulle finnas en e-postadress eller finnas ett kontaktformulär till klinikerna/enheterna.
Exklusionskriterierna för studien var, 1: att arbetsterapeuterna jobbade inom den slutna
vården. Vissa sökresultat stod med fler än en gång eftersom de hade flera benämningar där
sökordet arbetsterapi ingick.
I urvalsprocessen gick det inte att direkt få tag i arbetsterapeuternas e-postadresser så istället
skickades informationen om studien till enhetscheferna som på så vis kunde godkänna
deltagandet i studien samtidigt som de kunde skicka vidare e-postmeddelandet till deras
arbetsterapeutkollegor. Sammanlagt hittades 80 e-postadresser till enhets- och
verksamhetschefer samt fem kontaktformulär där det gick att fylla i ett meddelande direkt till
chefen.
12
Av 85 utskickade e-postmeddelanden mottogs 38 svar från enhets- och verksamhetscheferna
att de hade skickat missivbrevet till totalt 135 arbetsterapeuter. Det togs även emot nio epostmeddelanden från enhetscheferna/verksamhetscheferna att de hade skickat vidare
missivbrevet utan information om hur många de skickat det vidare till. De 38 som svarat hade
skickat vidare till i genomsnitt 3,55 arbetsterapeuter. Ifall övriga nio skickat vidare till lika
många blir summan ca 167 stycken. Ett uppskattat antal mottagare av enkäten är 170 stycken.
Totalt kom det in 71 svar, vilket betyder att svarsfrekvensen i så fall var omkring 40 %.
Karaktäristik på deltagarna presenteras i tabell 1.
13
Deltagarnas karakteristik (n=71)
Ålder (år)
Medel
Standardavvikelse
Min
Max
42,2
12,0
23,0
67,0
Antal år inom öppenvård (år)
Medel
Standardavvikelse
Min
Max
10,6
9,8
0,0
39,0
Arbetar inom vilken regi? (n)
Kommun
Landsting
Privat
Saknar svar
10
50
10
1
Antal hjälpmedelsförskrivningar per vecka (n)
0-4
35
5-9
20
10-14
8
15-19
5
Saknar svar
3
Deltagare per län och landsdel (n)
Götaland
Svealand
Norrland
Saknar svar
39
17
14
1
Tabell 1: Deltagarnas karakteristik
3.3 Datainsamling
Utformningen av enkäten (Se bilaga 1) baserades på hur förskrivningsprocessen går till
(Blomquist et al., 2011). Totala antalet frågor i enkäten blev 28 stycken inklusive följdfrågor.
Det fanns både öppna frågor där deltagarna kunde svara i fritext, men även slutna frågor där
det fanns ett antal olika svarsalternativ. I vissa av de slutna frågorna fanns det möjlighet att
välja flera alternativ. Det fanns också slutna frågor med öppna alternativ (”Annat”) eller
14
öppna följdfrågor. Enkäten gjordes i det webbaserade enkätprogrammet Google Drive.
Enkäten skickades till några vänner för kritiskt granskande av enkäten, för att se om frågorna
var lätta att förstå och uppfyllde syftet. Det som framgick från vännerna var att de hade svårt
att svara på frågorna korrekt då de inte jobbade med förskrivning av hjälpmedel till vardags.
Annars var frågorna lätta att förstå och det uppstod inte några missförstånd.
Ett informationsbrev skrevs (Se bilaga 2) till enhets- och verksamhetscheferna.
Informationsbrevet skickades via e-postmeddelande tillsammans med missivbrevet till
arbetsterapeuterna (Se bilaga 3). Enkäten fanns med i både informationsbrevet och
missivbrevet så enhetschefen/verksamhetschefen kunde se vilka frågor som fanns och på så
sätt godkänna att arbetsterapeuterna på kliniken kunde få delta i studien. I informationsbrevet
fanns en uppmaning till enhetschefen att svara med antalet arbetsterapeuter enkäten skickats
till, för att få en uppfattning om antal möjliga deltagare.
3.4 Databearbetning
Databearbetning av öppna frågor skedde i excel. För varje öppen fråga gicks svaren igenom
och delades upp i olika kategorier för att sedan kunna räknas ihop. På så sätt gick det att få en
uppfattning om vilka kategorier av svar som var vanligast. Svaren från de slutna frågorna
matades in i SPSS för statistisk analys av varje variabel. Dock var deltagarantalet litet och inte
särskilt geografiskt utspritt vilket resulterade i att de statistiska analyserna inte användes. Värt
att notera är att alla enkätsvar inte var fullständiga, det vill säga innehöll svar på alla frågor.
Valet gjordes ändå att ha med alla deltagare som besvarat respektive fråga, vilket betyder att
antalet svar varierar något per fråga.
4. Forskningsetiska överväganden
Ett informationsbrev skickades till enhets- och verksamhetscheferna för ett godkännande av
att deras medarbetare som är arbetsterapeuter ska få delta i studien. I missivbrevet till
arbetsterapeuterna så stod det bland annat att det är frivilligt att delta i studien. Studien är
utformad så att det är omöjligt att identifiera enskilda deltagare.
Då arbetsterapeutyrket liksom många andra vårdyrken är kvinnodominerat, med 7745 kvinnor
och 472 män anställda som arbetsterapeuter år 2013 (Statistiska centralbyrån). Det fanns
därför inte i enkätens basfrågor ingen fråga om deltagarens kön, då detta hade kunnat göra det
lätt att identifiera vilka män som svarat på enkäten.
15
I missivbrevet samt informationsbrevet finns information om hur deltagarnas svar kommer att
bevaras och samt var denna studie kommer att visas när den är färdigställd. Enhetscheferna
har godkänt studien och skickat vidare missivbrevet/informationsbrevet till de anställda
arbetsterapeuterna på sina respektive kliniker. Där har arbetsterapeuterna själva fått avgöra
om de vill delta eller ej, Bell (2000) menar att det är viktigt att ett samtycke från deltagarna är
viktigt samt att information kring hur resultatet och studien kommer att användas finnas
tillgänglig.
5. Resultat
5.1 Vilka ADL-hjälpmedel förskrivs oftast?
Av 71 deltagare är det 70 som har besvarat frågan vilka hjälpmedel de förskriver oftast.
Arbetsterapeuterna ombads att ange de fem vanligaste ADL-hjälpmedel de förskriver och
resultatet visas i tabellen här nedan:
Vanligast förskrivna hjälpmedlen
Hjälpmedel
Toaförhöjning
Duschpall/Duschstol
Dynor (av olika slag)
Rullstol
Griptång
Strumppådragare
Rollator
Badbräda
Antal
44
42
36
31
29
23
15
13
Tabell 2: Vanligast förskrivna hjälpmedel angett av arbetsterapeuterna (n=69) som de fem vanligast hjälpmedlen.
En deltagare har besvarat frågan med ”bashjälpmedel” vilket räknades bort då det ej gick att
kategorisera. När det gäller rullstolar så har många svarat bara rullstol medan andra har svarat
specifikt om det är en elrullstol, transportrullstol, manuell rullstol eller komfortrullstol. Alla
dessa svar har räknats som rullstol. På samma sätt har flertal olika dynor angivits som svar
och dessa har också grupperat under dynor. Av de 69 deltagarna så visas svaren att det
vanligaste ADL-hjälpmedel arbetsterapeuterna förskriver är toalettförhöjare, (n=44) följt av
duschpall/duschstol (n=42).
5.2 Vilka faktorer anser arbetsterapeuterna påverkar mest?
Frågan i enkäten som ställdes till arbetsterapeuterna var ”Vad är det som påverkar mest vid
förskrivningsprocessen av ADL-hjälpmedel till en patient/klient?”. Frågan gick att besvara
16
med fler svar än ett, men det fanns även möjlighet att svara ”Annat” och ange själv vad som
påverkar mest vid förskrivningsprocessen. Antal svar per alternativ visas i tabellen här nedan:
Antal svar per svarsalternativ
Svarsalternativ (möjlighet till fler svar än ett)
Kostar pengar för klient
Finns inte Fritt Val
Ej tillgång till utprovning av hjälpmedel
Ej till sekundära boendet så som sommarbostad
Annat
Patientens behov styr
Sortiment som erbjuds/Sortiment i lager
Kan klienten hantera hjälpmedlet
Antal svar
7
3
3
12
41
15
10
5
Tabell 3: Visar hur deltagarna (n=58) svarat på frågan, ”Vad är det som påverkar mest vid förskrivningsprocessen av
ADL-hjälpmedel till en patient/klient?”
Det som ses i tabellen ovan är att 41 deltagare har angett ”Annat” som ett svarsalternativ. En
öppen följdfråga på detta var ”Om du angett annat, ange vad i så fall som påverkar”.
Här visas att 15 har svarat att det är klientens behov som är en påverkande faktor av
förskrivningsprocessen. En annan kategori av svar handlar om sortimentet, antingen sortiment
som erbjuds totalt sett, eller var som finns i lager för tillfället. Det är totalt tio svar som anger
sortimentet som en påverkande faktor, där sex anger att det är sortimentet som köps in som är
begränsat, och fyra anger att hjälpmedel ibland kan ta slut i lager.
5.3 Sker uppföljning och i så fall när och hur ofta?
I enkäten ställdes frågan till arbetsterapeuterna vilket svarsalternativ som stämmer bäst
överens med påståendet ”Jag följer upp hur det går för patienten att använda sig av
hjälpmedlet som jag förskrivit”. Av 71 deltagare har fyra valt att inte svara på frågan, så
antalet svar var 67 (n=67). Tabellen nedan visar hur arbetsterapeuterna svarade:
Påståendet uppföljning av hjälpmedel
Svarsalternativ
Med alla patienter
Med nästan alla patienter
Med hälften av patienterna
Med mindre än hälften av patienterna
Med ingen av patienterna
Antal svar
20
24
7
14
2
Tabell 4: Visar vad deltagarna (n=67) svarat på frågan, ”Ange vilket svarsalternativ som stämmer bäst överens med
detta påstående ”Jag följer upp hur det går för patienten att använda sig av hjälpmedlet som jag förskrivit”.
17
Svaren på denna fråga visar att det är 20 arbetsterapeuter som gör uppföljning med alla
patienter de förskriver ADL-hjälpmedel till medan 47 inte gör det. En öppen följdfråga till
detta påstående var ”Om du inte svarat att du följer upp alla patienter, vad beror det på?”. Så
svarade arbetsterapeuterna detta som visas i tabell nedan:
Deltagarnas svar
Klienterna får höra av sig vid behov
Annan AT/verksamhet följer upp
Enkla hjälpmedel/riskfritt, så som griptång
Korttidsförskrivning
Tidsbrist
Antal
11
10
9
8
6
Tabell 5: Visar vad deltagarna (n=39) svarat på frågan, ”Om du inte svarat att du följer upp alla patienter, vad beror
det på? Ange med ord”.
Deltagarnas fick alltså med egna ord svara på den öppna följdfrågan om varför
arbetsterapeuterna inte gör uppföljning med alla de klienter som de förskriver ADLhjälpmedel till. Därför har svaren kategoriserats och delats in i fem klassificeringar. Vissa
svar innehöll flera anledningar till varför uppföljningen ibland uteblir, vilket betyder att de
räknas in under flera klassificeringar. Att klienterna får höra av sig vid behov är vanligaste
anledningen till att uppföljning uteblir. En respondent angav att rullstolar alltid följdes upp,
medan det varierade för övriga hjälpmedel. Flera svar nämnde griptång som exempel på
hjälpmedel där uppföljning sällan eller aldrig ansågs nödvändig.
Deltagarna fick även svara på en fråga gällande om det finns en bestämd tid för när
uppföljning ska ske på deltagarnas arbete. Enkätsvaren visade att 55 deltagare inte hade någon
bestämd tid när en uppföljning ska ske, medan elva deltagare hade det. Bortfallet var fem
deltagare där svar saknades. För ytterligare information gällande detta fanns det en öppen
följdfråga för deltagarna som var ”Om ja, hur långt efter själva förskrivningen av hjälpmedlet
är den tiden?”. Av de svar som deltagarna skrev presenteras i tabell nedan:
Hur lång tid efter förskrivningen sker uppföljning?
5
Olika
6
1-3 veckor
2
Inom några dagar
3
>3 veckor
2
Återkommande
Tabell 6: Visar vad deltagarna (n=15) svarat på frågan, ”Om ja, hur långt efter själva förskrivningen av hjälpmedlet
är den tiden= Ange med veckor”. Deltagarnas svar av hur lång tid efter en uppföljning av förskrivningen sker.
18
Det som presenteras i tabell 7 är att vissa deltagare har svarat "olika". Dessa svar är bland
annat beroende på vilket hjälpmedel som är förskrivet och beroende på hur lång leveranstiden
är på ett hjälpmedel. När svaret är återkommande så har deltagaren skrivit att uppföljningen
görs med olika mellanrum, exempelvis efter fyra veckor, sex månader, ett år och efter två år.
En del av deltagarna har svarat dels att det varierar mellan olika hjälpmedel men även angivit
en typisk tid för uppföljning och räknas därför in under både "olika" och en annan kategori.
6. Diskussion
6.1 Resultatdiskussion
Vid förskrivning av hjälpmedel framkom att det hjälpmedel som förskrivs mest runt om i
landet är toaförhöjning. 44 deltagare hade angivit att de förskriver det hjälpmedlet. Nästan
lika vanligt var det med duschpall eller duschstol, som 42 deltagare angivit som ett av de
vanligaste hjälpmedlen. De vanligaste hjälpmedlen var alltså ganska enkla hjälpmedel som
underlättar för klienterna att självständigt kunna sköta sin personliga hygien.
Frågan då deltagarna (arbetsterapeuterna) har svarat på vilka faktorer som påverkar mest vid
förskrivningsprocessen har flest angett svarsalternativ ”annat” n=41 där de fått svara själv i en
öppen fråga vad som påverkar. Av de som svarat på det så är den faktor som påverkar mest i
denna studie att det är klientens behov som styr. Detta är ju ingen yttre faktor i sig, utan något
som framkommer i diskussionen mellan klient och arbetsterapeut. Vad patientens behov är
går inte att få svar på i denna studie, och skulle behöva följas upp med en kvalitativ studie.
Tjugo procent av arbetsterapeuterna svarade att de inte kunde förskriva hjälpmedel till
sekundära boendet utan bara det primära boendet, vilket i sin tur skulle kunna innebär att
välbefinnandet ur ett aktivitetsperspektiv är hotat. Det är något förvånande och kan betyda
problem för en klient att inte längre kunna utföra dagliga aktiviteter vid till exempel
sommarstugan eller kolonilotten. Tio svar indikerade att det inköpta sortimentet eller vad som
finns i lager vid förskrivningstillfället är viktiga faktorer som påverkar. Däremot verkar Fritt
Val eller att det saknas möjlighet till utprovning inte påverka förskrivningen i någon högre
utsträckning. Sju av deltagarna har nämnt att kostnaden är en viktig faktor.
Enligt Kylberg, Löfqvist, Phillips och Iwarsson (2013) framgår det att mobility devices
(mobila hjälpmedel) så som rollator och käpp är ett bra redskap för att transportera sig i
hemmet och det gör att deltagarna kunde bli mer delaktiga i hemmet samt att kunna vara
delaktiga utomhus också. Kylberg med flera menar också att deltagarna blir mer självständiga
19
med mobility devices när de ska utföra aktiviteter så som att gå och handla. Om det hade
inneburit en kostnad för dessa deltagare skulle de kunnat köpa rollator och käpp själv om det
inte handlat om allt för mycket pengar. I studien fanns deltagare som hade köpt sig en egen
käpp. Det är dock viktigt att förstå att stora kostnader har en negativ inverkan och kan
innebära att klienten avstår från ett hjälpmedel som kunde bidragit till att hen blivit mer
självständig och klarat sig bättre i aktiviteter i dagliga livet.
Det har även visats att hjälpmedel bidrar till att öka självständigheten. Arvidsson och Jonsson
(2006) menar att tidshjälpmedel bidrar till att individer som behöver hjälp med tiden kan bli
mer självständiga i morgonrutinen; att exempelvis få hjälp att veta hur länge man ska duscha
på morgonen för att kunna komma i tid till jobbet.
Det är förstås viktigt att titta på hur dessa faktorer faktiskt påverkar klienterna. Att inte få
hjälpmedel till sekundära boenden kan ju kanske i vissa fall ses som ett ”lyxproblem”, medan
att inte ha råd med de hjälpmedel klienten skulle behöva ens till primära boendet kan ha
betydligt större konsekvenser. Mer studier av hur detta kan drabba klienter skulle vara viktigt,
då det även skulle ge viktig information till de politiker som fattar beslut om hjälpmedlens
kostnader. Detta skulle också kunna ge en bättre uppfattning om vilka av dessa faktorer som
leder till att vissa grupper har sämre möjligheter att få tillgång till de hjälpmedel de behöver,
och om detta i så fall leder till occupational injustice.
Ytterligare en viktig faktor som påverkar förskrivningsprocessen är utbudet. Det kan handla
dels om att det finns begränsat med hjälpmedel i lager vid olika tillfällen, men dels om att
sortimentet begränsats till vissa godkända produkter.
Det varierar ganska kraftigt mellan deltagarna i den här studien hur ofta de följer upp
hjälpmedel. Arbetsterapeuterna i denna studie uppger som ett svar varför det inte görs en
uppföljning med klienterna att klienterna får höra av sig vid eventuella problem. Enligt
Gramstad, Storli och Hamran (2014) är uppföljning viktig, och bör anpassas efter klienten, då
olika klienter har olika problem, och dessutom är uppföljning viktigt då patientens behov kan
förändras över tiden. Det finns alltså risk att de 11 som angivit att klienterna får höra av sig,
samt självklart de sex som svarat att de inte följer upp på grund av tidsbrist, missar problem
som klienterna fått med sina hjälpmedel. Som tidigare studier visat är detta ganska vanligt
förekommande i förskrivningsprocessen (Gramstad et al, 2014; Häggblom och Sonn, 2007;
Skymne et al, 2012).
20
6.2 Metoddiskussion
På grund av den ojämna fördelningen mellan deltagare runt om i Sverige har datan som
samlats in visat att antalet deltagare är störst i Västra Götalands län med ca 50 % av
deltagarna n=71. Från tio av länen saknas helt svar. Eftersom reglerna för förskrivningen ofta
sätts på länsnivå (Blomqvist et al., 2011) innebär detta att viktig information kan ha missats.
Att så många svar inkommit från samma län kan påverka statistiken.
Eftersom målet var att få ut enkäten till så många som möjligt, samtidigt som det av praktiska
skäl var omöjligt att få kontaktinformation till arbetsterapeuterna direkt, är det svårt att veta
exakt hur många arbetsterapeuter som enkäten nått ut till. Bortfallen kan ha skett dels genom
att enhetschefen inte vidarebefordrat enkäten till arbetsterapeuterna, dels genom att
arbetsterapeuterna valt att inte svara. Dock menar Bell (2000) att det inte behöver vara ett
specifikt antal enkäter som ska skickas ut utan att urvalet ska vara så representativt som
möjligt.
Vid bearbetningen av de öppna frågorna klassificerades de i olika kategorier. Svaren var
generellt korta och koncisa, vilket gjorde klassificeringen enkel. För säkerhets skull
upprepades klassificeringen flera gånger för att säkerställa att samma resultat uppnåddes för
att få god validitet i tolkningarna.
Att kunna få tillgång till deltagare visade sig i vissa fall vara svårt. Det blev många bortfall då
det varken fanns ett kontaktformulär eller en e-postadress till kliniken på deras hemsida. Ett
alternativ om mer tid funnits hade varit att kontakta enhetscheferna/verksamhetscheferna per
telefon.
Teoretisk referensram är viktigt, och då studiens syfte går ut på att kartlägga vilka aspekter
som påverkar förskrivningsprocessen måste man ha djup kunskap om hur
förskrivningsprocessen går till för att kunna få med enkätfrågor som berör
förskrivningsprocessen. I en kvalitativ studie hade man exempelvis kunnat fråga ”hur går det
till hos dig?” eller ”kan du berätta?” medan man i en kvantitativ studie, som denna är, först
måste ta reda på grundläggande fakta om förskrivningsprocessen för att sedan utforma
enkätfrågor om de aspekter som påverkar.
Sett i efterhand kunde enkätens utformning kunde ha blivit bättre. Även om studien fick ett
bra resultat av enkäten, kunde vissa frågor ha varit tydligare. Det var några få deltagare som
inte förstod vissa frågor och det resulterade i färre svar. Bell (2000) anser att det är svårt att
21
utforma en bra enkät. Bell anser även att det är viktigt att formulera frågorna på ett bra sätt så
att alla människor förstår. Bell menar också att varje människa kan uppfatta frågorna olika
och på så vis är det viktigt att formulera frågorna på ett bra sätt.
Det som skulle kunnat göras bättre om det fanns mer tid är att skicka ut en pilotenkät till
exempelvis yrkesverksamma fysioterapeuter för att kunna se om validiteten var tillräckligt
god på enkäten. Fysioterapeuterna förskriver nämligen också hjälpmedel och enligt Bell
(2000) ska man helst skicka ut en pilotenkät till samma typ av personer som ska delta i
undersökningen. En annan möjlighet hade varit att gå igenom förståelsen fråga för fråga med
ett fåtal arbetsterapeuter erfarna i förskrivningsprocessen.
Bell (2000) anser alltså att pilotenkäten helst ska skickas till samma typ av målgrupp som
enkäten riktas till, men om det inte finns tid eller är svårt att göra det så kan man skicka det
till andra, exempelvis till vänner eller familj.
En styrka med studien är att den hade ett relativt högt antal deltagare fördelade över Sverige.
71 svar inkom vilket är bra med tanke på att ett utskick till 85 e-postadresser gjordes.
Reliabiliteten skulle kunna skilja sig om en likadan studie skulle upprepas med tanke på att
reglerna kan förändras av sjukvårdshuvudmannen. Det är val i Sverige vart fjärde år och då
kan förskrivningsprocessen ändras om de skulle byta sjukvårdshuvudman. Om denna studie
skulle göras på nytt skulle resultatet förmodligen bli något annorlunda och då skulle inte
reliabiliteten vara god. Då Bell (2000) menar att reliabilitet betyder att om någon annan skulle
göra denna studie skulle hen komma fram till samma resultat. Det som också kan begränsa
både reliabilitet och validitet är att så få svar inkommit från vissa kommuntyper, och att ett
antal län saknas helt bland svaren. Det är alltså inte säkert att de svar som inkommit
representerar hela Sverige.
6.3 Förslag på ytterligare studier
En kvalitativ studie i detta ämne skulle vara värdefull för att få mer information om
arbetsterapeuternas erfarenheter kring förskrivningsprocessen och dess aspekter, med särskilt
fokus på de faktorer som identifierats här. I en kvantitativ studie blir det oftast bara ett svar
och i en kvalitativ studie kan man få ytterligare förklaring till vad deltagarna skulle menar det
de berättar under intervjun. Hur påverkas de individer som måste betala för sina hjälpmedel
eller som av annan anledning inte kan få de hjälpmedel de behöver? Finns det aktiviteter de
har svårt att genomföra ifall de inte kan få de hjälpmedel de egentligen skulle behöva?
22
En kvantitativ analys med resurser att kunna samla in ett större underlag och därmed få bättre
geografisk täckning skulle säkerligen kunna dra betydligt fler slutsatser om hur
förskrivningsprocessen påverkas av olika faktorer i olika delar av landet. Det skulle även vara
intressant att undersöka bakomliggande orsaker till att kostnader kan skilja så pass mycket,
och vilka politiska beslut som resulterat i den situationen vi har idag.
Ytterligare studier inriktade mot uppföljningen av förskrivningsprocessen skulle också vara
intressant, dels att kartlägga noggrannare hur uppföljningar görs, och dels se hur detta
påverkar klienternas användning av hjälpmedlen.
7. Slutsatser
De vanligast förskrivna hjälpmedlen är toalettförhöjare och duschpall/duschstol följt av dynor
och rullstolar.
Patientens behov är den faktor som anges av flest arbetsterapeuter som styrande i
förskrivningsprocessen. Negativa faktorer som påverkar förskrivningen är att ej kunna skriva
ut till sekundära boendet (20 %) samt att hjälpmedlet ej erbjuds eller finns i lager (17 %).
Drygt 40 % följer upp hjälpmedlen för alla sina klienter. Av de som inte följer upp alla
klienter svarade 44 % att klienterna förväntades höra av sig själv alternativt tidsbrist som
orsak till detta.
8. Tack
Först och främst vill jag tacka alla deltagare som tagit sig tid till att svara på min enkät. Jag
vill även tacka alla enhetschefer samt verksamhetschefer tagit tid att svara på mitt epostmeddelande samt skickat vidare e-postmeddelande till sina anställda arbetsterapeuter. Jag
vill även tacka min handledare Hans Jonsson för bra handledning samt ett stort Tack till
Joakim Hardell för korrekturläsning och rättning av språket.
23
Referenser
1177 Vårdguiden. Hitta vård. Hämtat 2015-02-18, från http://www.1177.se/Hittavard/#showstartview
Arvidsson, G. & Jonsson, H. (2006). The impact of time aids on independence and autonomy
in adults with developmental disabilities. Occupational Therapy International, 13(3): 160175.
Bell, J. (2000). Introduktion till forskningsmetodik. (3., [rev.] uppl.) Lund: Studentlitteratur.
Blomquist, U.-B., & Jacobson, D. (2011). Förskrivningsprocessen Fritt val av hjälpmedel
Egenansvar: tre olika vägar till hjälpmedel. Hämtat 10 februari, 2015, från
Hjälpmedelsinstitutetsajten: http://www.hi.se/Global/dokument/publikationer/2011/11357forskrivningsprocessen-fritt-val-av-hjalpmedel-egenansvar.pdf
Eliasson, A. (2006). Kvantitativ metod från början. Lund: Studentlitteratur.
Fisher, A.G. & Nyman, A. (2007). OTIPM: en modell för ett professionellt resonemang som
främjar bästa praxis i arbetsterapi. Nacka: Förbundet Sveriges arbetsterapeuter.
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter. (2012). Etisk kod för arbetsterapeuter. Nacka:
Förbundet Sveriges Arbetsterapeuter (FSA).
Gramstad, A., Storli, L, S., & Hamran, T. (2014) Older individuals’ experiences during the
assistive technology device service delivery process. Scandinavian Journal of Occupational
Therapy, 21, 305-312.
Halldén, J., Hallin, G., Jupiter, J., & Olmsäter, T. (2012). Hjälpmedel på lika villkor:
Kartläggning av landstingens och regionernas tillhandahållande av hjälpmedel. Hämtad 10
februari, 2015, från Myndigheten för delaktighetsajten:
http://www.mfd.se/globalassets/dokument/publikationer/2012/12348-pdf-hjalpmedel-pa-likavillkor.pdf
Hjälpmedelsinstitutet (HI). (2011). Vägar till hjälpmedel och samhällsstöd: för personer med
funktionsnedsättning. Hämtad 12 april, 2015, från Hjälpmedelsinstitutetshemsida:
http://www.hi.se/Global/dokument/publikationer/2011/11309-vagar-till-hjalpmedel-ochsamhallstod.pdf
Häggblom-Kronlöf, G., & Sonn, U. (2007). Use of assistive devices: A reality full of
contradications in elderly persons’ everyday life. Disabil Rehab Assist Technol, 2, 335-345.
James Birge, A. (2009). Activities of Daily Living and Instrumental Activities of Daily
Living. In Blesedell Crepeau, Cohn & Boyt Schell (Eds.), Willard & Spackman’s
Occupational Therapy (ss. 538-578). Philadelphia: Wolters Kluwer Health/Lippincott
Williams & Wilkins.
24
Kielhofner, G. (2012). Model of human occupation: teori och tillämpning. (1. uppl.) Lund:
Studentlitteratur.
Kylberg, M., Löfqvist, C., Phillips, J., & Iwarsson, S. (2013). Three very old men’s
experiences of mobility device use over time. Scandinavian Journal of Occupational Therapy,
20, 397-405.
McMillen, A-M., & Söderberg, S. (2002) Disabled Persons’ Experience of Dependence on
Assistive Device. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 9, 176-183.
Nilsson, I., & Townsend, E. (2010). Occupational Justice – Bridging therory and practice.
Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 17, 57-63.
Skymne, C., Dahlin-Ivanoff, S., Cleasson, L., & Eklund K. (2012). Getting used to assistive
devices: Ambivalent experiences of by frail elderly persons. Scandinavian Journal of
Occupational Therapy, 19, 194-203.
Statistiska centralbyrån. Anställda 16-64 år i riket efter yrke (4-siffrig SSYK 96), arbetsställets
sektortillhörighet och kön. År 2005 – 2013. Hämtat 6 april, 2015, från Statistiska
centralbyrånsajten:
http://www.statistikdatabasen.scb.se/pxweb/sv/ssd/START__AM__AM0208__AM0208E/YR
EG33/?rxid=e3e7da85-e8ed-4464-a456-18022c6ab59e
Tillström, L. (2003). Undersökning visar: Stora regionala orättvisor när det gäller hjälpmedel
[Elektronisk version]. Reumatikertidningen, 6, 37-39.
Trost, J. (2012). Enkätboken. Johanneshov: TPB.
25
Bilagor
Bilaga 1. Enkät om hjälpmedelsförskrivning.
Enkät om hjälpmedelsförskrivning
1. Hur länge har du jobbat inom den öppna vården?
Svara med x-antal år.
2. Ålder
Ange med siffror
3. I vilket län jobbar du i?
4. I vilken kommun jobbar du i?
Skriv in kommunen i textrutan.
5. Inom vilken regi arbetar du?
6. Hur många patienter har du på en vecka ungefär?
Ange med siffra i textrutan.
7. Hur ofta förskriver du ut ADL-hjälpmedel per vecka?
Ange med siffra i textrutan.
8. Vilka fem hjälpmedel förskriver du oftast?
Ange dem i textrutan.
9. Finns det krav på att hjälpmedel måste vara försäkrade?
•
•
•
Ja, patienten måste betala en försäkringspremie.
Ja, men kostnaden drabbar inte patienten.
Nej.
10. Om patienten måste betala en försäkringspremie, hur ofta påverkar det patientens beslut
om att ta emot hjälpmedel?
•
Nästan alltid (mer än 75% av fallen)
•
Ofta (50%-75% av fallen)
•
Ibland (25-50% av fallen)
•
Sällan (mindre än 25% av fallen)
•
Aldrig
•
Vet ej
11. Hur långt är det till närmaste ADL-hjälpmedelsutprovning så som hjälpmedelscentral?
•
Finns hos oss
•
0-1 km
•
1-5 km
•
mer än 5 km
12. Påverkar avståndet förskrivningen av hjälpmedlet?
26
•
•
•
•
Ja, positivt
Ja, negativt
Nej
Vet ej
13. Finns det Fritt val hos er?
•
Ja
•
Nej
13.1. Om nej, anser du att det har påverkat förskrivningen av ett ADL-hjälpmedel?
•
Ja
•
Nej
14. Kostar det något för patienterna/klienterna att få ADL-hjälpmedel?
•
Ja
•
Nej
14.1 Om ja, vilka hjälpmedel kostar?
Ange hjälpmedlen i textrutan.
15. Ange vilket svarsalternativ som stämmer bäst överens med detta påstående "Jag följer upp
hur det går för patienten att använda sig av hjälpmedlet som jag förskrivit".
Med alla patienter.
Med nästan med alla patienter.
Med hälften av patienterna.
Med mindre än hälften av patienterna.
Med ingen av patienterna.
15.1. Om du inte svarat att du följer upp alla patienter, vad beror det på?
Ange med ord.
•
•
•
•
•
16. Finns det en bestämd tid för när uppföljningen ska ske på ditt arbete?
Ja
Nej
16.1. Om ja, hur långt efter själva förskrivningen av hjälpmedlet är den tiden?
Ange med veckor.
•
•
17. Vad är det som påverkar mest vid förskrivningsprocessen av ADL-hjälpmedel till en
patient/klient?
Möjligt att välja fler alternativ.
Att det kostar pengar för klienten/patienten.
Att det inte finns Fritt val.
Att man inte kan få tillgång till utprovning av hjälpmedel.
Att patienten får bara hjälpmedel i sitt primära boende och inte till sekundära boendet
som sommarbostad.
•
Annat.
17.1. Om du angett annat, ange vad i så fall som påverkar.
•
•
•
•
27
18. Om du fick välja ett hjälpmedel som skulle finnas med i utbudet som är upphandlat av
landstinget, vilket hjälpmedel skulle det vara?
19. Känner du att du har tillräckligt koll på hur hjälpmedlet fungerar som du förskriver?
Ja
Nej
19.1 Om nej, vad beror det på?
•
•
20. Vet du i så fall hur du kan ta reda på information du behöver för hjälpmedlet om du inte
besitter tillräckligt med kunskap?
Ja
Nej
21. När du provar ut ett hjälpmedel åt en patient var sker det oftast?
Möjligt att välja fler alternativ.
•
•
På arbetet.
På någon form av hjälpmedelscentral.
I patientens hemmiljö.
Annat
21.1. Om annat, ange vad här i textrutan.
•
•
•
•
28
Bilaga 2. Informationsbrev till verksamhetschef/enhetschef.
Institutionen för NVS
18 mars 2015
Sektionen för arbetsterapi
Informationsbrev
Till verksamhetschef,
Mitt namn är Jonas Hardell och jag studerar sjätte terminen på arbetsterapeutprogrammet på Karolinska Institutet
där jag går kursen ”examensarbete i arbetsterapi”. Syftet med mitt examensarbete är att beskriva
förskrivningsprocessen för arbetsterapeuter samt att undersöka faktorer/aspekter som påverkar förskrivningen av
ADL-hjälpmedel inom den öppna vården i Sverige.
Med denna studie hoppas jag att få hjälp av arbetsterapeuten som jobbar i er klinik och som har erfarenhet kring
förskrivningsprocessen.
Det är valfritt att delta i studien. Enkätstudien kommer att behandlas konfidentiellt och inga resultat kommer att
visas på individnivå. Sammanställningen av resultatet kommer att ske i tabellform på gruppnivå.
Enkäten är bifogad i detta informationsbrev samt i missivbrevet som jag också har bifogat till dig. Enkäten består
av ca 20 frågor vilket tar ungefär fem minuter att svara på. På denna länk kan du se hur enkäten är utformad:
http://bit.ly/1w7eGjW.
Enkäten innehåller frågor som handlar om basfrågor om deltagarna (t.ex. ålder, län, antal år arbetat osv.) och sen
frågor kring förskrivningsprocessen och aspekter som påverkar.
Jag är tacksam ifall du godkänner deltagandet i denna studie och därmed vidarebefordrar missivbrevet till
arbetsterapeuterna i din verksamhet. För att få en bild av svarsfrekvensen skulle jag uppskatta om du svarar på
detta e-postmeddelande genom att antalet arbetsterapeuter du skickat till. Det är viktigt att jag får enkätsvaren
senast 2014-03-27.
Resultatet av studien kommer finnas tillgängligt på KI:s hemsida.
Om du undrar om något är du välkommen att kontakta mig.
Med Vänlig Hälsning,
Jonas Hardell
E-postadress: jonas.bredin@stud.ki.se
29
Bilaga 3. Missivbrev till arbetsterapeuterna.
Institutionen för NVS
2014-03-18
Sektionen för arbetsterapi
Missivbrev
Till arbetsterapeuter,
Mitt namn är Jonas Hardell och jag studerar sjätte terminen på arbetsterapeutprogrammet på Karolinska
Institutet. Det är nu dags för mig att göra mitt examensarbete i arbetsterapi 15 hp och söker därför deltagarna till
det. Mitt syfte med arbetet är ”att beskriva förskrivningsprocessen för arbetsterapeuter samt att undersöka
faktorer/aspekter som påverkar förskrivningen av ADL-hjälpmedel inom den öppna vården i Sverige”. Det är
valfritt att delta och du kan när som helst avbryta din medverkan, men för att mitt arbete ska bli så bra som
möjligt hoppas jag att så många kan ta sig tid till att svara på min enkät. Enkäten finns på följande länk:
http://bit.ly/1w7eGjW. Enkäten består av ca 20 frågor vilket tar ungefär fem minuter att svara på. I enkäten så
finns det först frågor om din bakgrund så som län, ålder, var du jobbar och sedan är det frågor som rör
förskrivningsprocessen och dess aspekter som påverkar.
Vill du delta i min enkätstudie?
Resultatet kommer endast vara tillgängligt för KI:s studenter samt om ni själva skulle vilja ta del av studiens
resultat så kan jag skicka den till er om så önskas.
Varför jag har valt att skriva om just detta är för att jag har märkt att det skiljer sig så mycket beroende på var
man bor i Sverige, och vill därför ta reda på hur mycket det egentligen skiljer sig.
Tack på förhand. Hoppas ni vill delta i studien! Tacksam att få svaret senast 27 mars 2015. Är det något du
undrar över så är det bara att kontakta mig.
Med Vänlig Hälsning,
Jonas Hardell
jonas.bredin@stud.ki.se
0706122333
Min handledare
Mandana Fallah Pour
mandana.fallahpour@ki.se