docDe yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap
download 
Report Transcription
De yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap
De yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap - En kvalitativ studie om pedagogers föreställningar om det didaktiska arbetet i förskolan. Anna Lewin Bremmer Jenny Maurin Barn- och ungdomsvetenskapliga institutionen Självständigt arbete 15 hp, GN Förskoledidaktik Förskollärarprogrammet (210 hp) Vårterminen 2015 Handledare: Cecilia Caiman Examinator: Maria Bergman English title: The youngest childrens learning in natural science De yngsta barnens meninsskapande i naturvetenskap En kvalitativ studie om pedagogers föreställningar om det didaktiska arbetet i förskolan. Anna Lewin Bremmer och Jenny Maurin Sammanfattning Syftet med denna studie är att generera kunskap om pedagogers uppfattningar om de yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap. Metoden som används är kvalitativa intervjuer av sju pedagoger vilka arbetar med de yngsta barnen på sex olika förskolor. De transkriberade intervjuerna har analyserats utifrån sociokulturell teori för att med hjälp av olika begrepp beskriva pedagogernas föreställningar om de yngsta barnens naturvetenskapliga meningsskapande. Resultatet visar att pedagogerna beskriver att den didaktiska rollen innebär ett lyssnande på barnen och vikten av att ta vara på de naturvetenskapliga situationer som barnen visar intresse för. Pedagogerna framhåller även betydelsen av att tillföra vatten, olika naturmaterial, djur och insekter då dessa skapar gynnsamma förutsättningar för de yngsta barnen att skapa mening om naturvetenskap. Pedagogerna beskriver även att de yngsta barnen framförallt använder sina sinnen och hela sin kropp i sitt naturvetenskapliga meningsskapande. Slutsatsen av studien är att pedagogerna framhåller vikten av att verkligen lyssna på de yngsta barnens alla kroppsliga och sinnliga uttryck för att utifrån detta skapa intressanta naturvetenskapliga aktiviteter. Nyckelord Förskola, förskoledidaktik, de yngsta barnen, naturvetenskap, meningsskapande, miljö, material Innehållsförteckning Förord ............................................................................................................... 1 Inledning................................................................................................. 2 Tidigare forskning ................................................................................... 3 Pedagogens didaktiska medverkan ....................................................................... 4 Materialet och miljöns betydelse ........................................................................... 6 De yngsta barnens meningsskapande ................................................................... 7 Syfte och frågeställningar ....................................................................... 9 Teoretiskt perspektiv .............................................................................. 9 Sammanfattning av teorin och dess relation till vår studie ......................................10 Metod .................................................................................................... 11 Val av metod ....................................................................................................11 Urval och avgränsningar .....................................................................................12 Undersökningspersoner/Undersökningsmaterial.....................................................12 Genomförande ..................................................................................................13 Databearbetning och analysmetod .......................................................................14 Forskningsetiska överväganden ...........................................................................14 Studiens kvalitet ...............................................................................................15 Resultat och analys ............................................................................... 16 Pedagogens förskoledidaktiska roll.......................................................................16 Analys pedagogens förskoledidaktiska roll .........................................................19 Material och miljön ............................................................................................19 Analys material och miljön ...............................................................................22 De yngsta barnens kroppsliga meningsskapande ...................................................23 Analys de yngsta barnens kroppsliga meningsskapande ......................................24 Sammanfattning av resultat ................................................................................25 Diskussion ............................................................................................. 26 Betydelse för praktiken och professionen ..............................................................28 Slutsatser .........................................................................................................29 Vidare forskning ................................................................................................29 Bilagor................................................................................................... 32 Informationsbrev och samtyckesblankett ..............................................................33 Intervjufrågor ...................................................................................................35 Förord Vi som skrivit denna uppsats har gått i samma klass genom hela förskollärarutbildningen. Eftersom vi har samma intresse för naturvetenskap, var det naturligt för oss att samarbeta och göra denna uppsats tillsammans. Under hela uppsatsskrivandet har vi samarbetat och rättvist delat upp arbetet för att vi båda ska bidra med lika mycket. Vi vill tacka och ge en eloge till vår handledare Cecilia Caiman som varit ett stort stöd genom hela uppsatsens gång. Genom konstruktiv kritik, tips och uppmuntran har hon lotsat oss genom detta arbete. Vi vill även tacka alla pedagoger som avvarat tid för att vara med på våra intervjuer och delge oss sina erfarenheter. Utan er hade denna uppsats aldrig kunnat genomföras. Vi författare tackar även varandra för ett bra samarbete, där vi givit varandra stöd och energi i både med -och motgångar. Tillsammans med andra klarar man mer. Sist, men verkligen inte minst, vill vi rikta ett stort tack till våra familjer som stöttat och haft förståelse under studietiden i allmänhet och uppsatsarbetet i synnerhet. 1 Inledning Naturvetenskap är ett ämnesområde som intresserar och fascinerar oss då vi båda uppskattar natur och djur. I framtiden vill vi båda gärna arbeta med de yngsta barnen på förskolan som är mellan ett och två år. De yngsta barnen gör upptäckter och erfaranden utan att av naturliga skäl kunna göra det verbalt. Istället har de sin kropp att tillgå för intryck, uttryck och erfaranden. Vi har funderat mycket på hur vi som blivande pedagoger kan hantera denna utmaning som innebär att skapa meningsfulla naturvetenskapliga aktiviteter för de yngsta barnen på förskolan. Vi har inte haft möjlighet att möta de yngsta barnen under vår verksamhetsförlagda utbildning och är därför särskilt nyfikna på att ta reda på vad pedagoger framhåller som betydelsefullt i det didaktiska arbetet med de yngsta barnen. Vi är också intresserade av pedagogers uppfattningar om vilka naturvetenskapliga möjlighetsvillkor de framhåller som betydelsefulla då de yngre barnen möter naturvetenskapen. Vi är båda intresserade av den pedagogiska miljön, specifikt med avseende på vad pedagogerna tillför i form av naturvetenskapligt ”kodat” material. Finns det ett sådant, eller inte? Vi har genom utbildningen återkommande funderat på hur pedagogerna utifrån strävansmålen i förskolans läroplan kan designa förskolemiljön i syftet är att fokusera på naturvetenskap och naturvetenskapliga fenomen. Naturvetenskap har i förskolans läroplan en framträdande plats både gällande innehåll och arbetssätt. Exempelvis framhålls att förskolan ska sträva efter att varje barn får ”utveckla sin förståelse för naturvetenskap och samband i naturen, liksom sitt kunnande om växter, djur samt enkla kemiska processer och fysikaliska fenomen” (Skolverket 2010, s. 10). Vidare beskrivs även vilka naturvetenskapliga arbetssätt som förskolebarnen ska få möjlighet att erfara i förskolan. De ska erbjudas rika tillfällen till att utveckla sin förmåga att utforska, dokumentera, urskilja samt ställa frågor. Pedagogen har även ansvaret för att utmana och stimulera barnen i deras intresse för naturvetenskap (Skolverket 2010, s.11). Det förskoledidaktiska arbetet med de yngsta barnens naturvetenskapliga lärande är ett tämligen outforskat område. Detta konstaterar Klaar och Öhman (2012, s. 441) som exempelvis påtalar att det saknas kunskap om de yngsta barnens första fysiska erfarenheter av naturvetenskapliga fenomen. Vidare påtalar de att forskning om de yngsta barnens lärande i naturvetenskap behövs, eftersom barns tidiga naturvetenskapliga erfaranden grundas i unga år. Detta konstaterande kan även ses i samklang med Hansson, Löfgren och Pendrill (2014, s. 78), vilka framhåller att forskningsfältet till största del fokuserat på äldre barn, medan forskning om de yngre barnens lärande sällan intresserat sig för naturvetenskap. Forskarna menar att om det finns föreställningar om att det är viktigt för små barn att tidigt erfara naturvetenskap, uppstår två didaktiska frågor: Hur ska detta naturvetenskapliga lärande ska gå till? Samt vilka möjlighetsvillkor behöver man ta i beaktning? Det internationella forskningsfältet är enligt Fleer, Gomes och March (2014) under uppbyggnad och det finns hittills endast ett fåtal studier som fokuserar den fysiska miljön och hur den påverkar det naturvetenskapliga lärandet hos de yngsta barnen. Dessa studier kommer vi att redogöra för under rubriken tidigare forskning. En annan aspekt som återfinns i diskussionen om barns lärande i naturvetenskap i förskolan uppmärksammar särskilt pedagogernas roll i sammanhanget. I ett nationellt sammanhang framhåller Skolinspektionen i en rapport att en stor del av förskolornas personal behöver mer kunskap om hur de 2 ska kunna inspirera och utmana barn i arbetet med naturvetenskap (Skolinspektionen 2012, s. 7). Enligt rapporten likställer ofta förskolepedagogerna naturvetenskap med “natur” och barnen utforskar närmiljö, djur och växter utomhus (Skolinspektionen 2012, s. 36). Detta konstaterande tyder på att många andra naturvetenskapliga ämnesområden förbises såsom vardagliga fysikaliska fenomen som exempelvis regnbågar (jfr. Siry & Kremer 2011). Rapporten lyfter dock fram att många förskolor aktivt arbetar med kretslopp där barnens inflytande och delaktighet framhålls som viktigt. Några förskolor arbetar med naturvetenskapliga experiment utifrån så kallade NTA-lådor (naturvetenskap och teknik för alla) som innehåller på förhand givna experiment. Dessa kan exempelvis handla om vad som sjunker eller flyter. För de yngsta förskolebarnen handlar naturvetenskap om att i direkt kontakt uppleva olika fenomen och ting som finns i den fysiska miljön. De yngsta undersöker konkret med hjälp av syn, känsel, hörsel, smak och lukt, framhåller Elfström, Nilsson, Sterner och Wehner-Godée (2008, s. 20). För att få syn på när de yngsta barnen utforskar naturvetenskap behöver pedagogen ta på sig naturvetenskapliga “glasögon”, det vill säga att specifikt titta efter naturvetenskapligt utforskande och observera det barnen gör i den fysiska miljön (Elfström et al. 2008, s. 93). Barnen kanske släpper olika leksaker ned för rutschkanan och får på så sätt erfarenheter av olika fenomen som fart, tyngdkraft, acceleration och friktion. Med rösten kanske de även ropar av förtjusning innan de har språket. Vidare skriver författarna om materialets betydelse för ett utforskande av naturvetenskap hos de yngsta barnen (Elfström et al. 2008, s. 77). Enkla verktyg som matknivar kan användas i utforskandet av olika material i naturen. Förstoringsburkar kan också vara ett bra material att ha med i skogen. Barnen behöver sedan få upptäcka själva vad det kan göra med det nya verktyget och på så sätt få en relation till materialet. Andra sätt att arbeta med olika naturvetenskapliga material är att på olika sätt jämföra, förminska eller förstora dessa genom att rita, måla eller skapa dem i lera (Elfström et al. 2008, s. 78). Vår avsikt är att bidra till att lägga kunskap till forskningsfältet genom att uppmärksamma pedagogernas föreställningar om vad som är centralt i deras didaktiska arbete med de yngsta barnens meninsskapande i naturvetenskap. Sammanfattningsvis påtalar Klaar och Öhman (2012) att det saknas kunskap kring de yngsta barnens första fysiska erfarenheter av naturvetenskapliga fenomen. Detta är något som även Hansson et al. (2014) konstaterar. I ett nationellt sammanhang har forskningen hitintills fokuserat på äldre barn och endast ett fåtal naturvetenskapliga områden behandlas vanligtvis i förskolan. De yngsta barnen är sällan representerade i forskningen. En annan viktig aspekt är att Skolinspektionen (2012) framhåller behovet av ökad kunskap kring hur pedagogerna ska kunna inspirera barn i naturvetenskap. I ett internationellt sammanhang konstateras detsamma. Fleer et al. (2014) påtalar att det endast finns ett fåtal studier om hur den fysiska miljön påverkar ett naturvetenskapligt lärande hos de yngsta. Tidigare forskning Vi har sökt efter tidigare forskning som först och främst belyser och uppmärksammar pedagogernas förskoledidaktiska roll i arbetet med de yngsta barnen och naturvetenskap. Vi har därför i vår forskningssammanställning inkluderat studier in situ där barn lär i autentiska situationer och 3 pedagogernas roll i detta arbete. Ett annat forskningsområde som vi valt att inkludera i vår tidigare forskning är material och miljöns betydelse för barnens meninsskapande i naturvetenskap. Detta för att förskolebarns lärande påverkas av vilka material som erbjuds samt vilken miljö som finns att tillgå enligt det nya forskningsområdet förskoledidaktik vid Stockholms universitet. Forskarämnet omfattar inter- och transdisciplinära studier inom olika ämnesdiscipliner (Stockholms universitet 2015-05-04). Detta innebär att förskoledidaktik fokuserar materiella, relationella och samhälleliga förutsättningar för verksamheten samt förskolebarns utveckling, kunskapsutveckling, färdigheter och kompetenser. I och med detta har vi därför även valt att inkludera tidigare forskning som belyser miljö, material och de yngsta barnens meningsskapande. För att hitta tidigare forskning har ord som nature science, science education, naturvetenskap, preschool, early childhood education, förskoledidaktik och toddlers använts i sökningarna. Dessa sökningar är gjorda via Stockholms universitets webbaserade databassök-funktion, Google Scholar samt nb-ecec. Sökningarna har resulterat i identifiering av ett fåtal studier som handlar om de yngsta barnen på förskolan och ämnet naturvetenskap. Detta är i enighet med vad den nationella forskningsrapporten Forskning om villkor för yngre barns lärande i förskola, förskoleklass och fritidshem framhåller, nämligen att det är sällsynt med forskning kring förskolebarnens lärande i naturvetenskap (Vetenskapsrådet 2008, s. 73). Vetenskapsrådet har refererat till Thulins (2009) studie som framhåller att pedagogerna har olika sätt att uttrycka sig på samt att förhålla sig till naturvetenskap, vilket medför att det skiljer sig åt vad förskolebarn får lära sig. Det saknas också internationell forskning inom detta område. Klaar (2013, s. 38,45) lyfter fram att den forskning som är gjord främst handlar om barn i åldrarna 4-7 år. I dessa studier har fokus till största del legat på beskrivningar av utemiljön samt på barns förståelse av naturfenomen. Genom tester före och efter en undervisningsepisod, har barnens begreppsutveckling och förståelse kunnat synliggöras. Vanligtvis har dessa forskningsstudier dock främst designats med hjälp av intervjuer. Dessa har vanligtvis gjorts i dekontextualiserade sammanhang där barnen alltså inte varit i sin vardagliga förskolemiljö. Resultaten behöver därför kompletteras med autentiska studier menar forskarna. I linje med den text som finns framskriven om vad som kännetecknar förskoledidaktik, lyfter vi nedan fram forskningsresultat som visar på pedagogens didaktiska medverkan, materials och miljöns betydelse och slutligen de yngsta barnens meningsskapande inom naturvetenskap. Pedagogens didaktiska medverkan En forskningsgren innehåller studier som belyser pedagogers förhållningssätt och betydelse för barns utforskande om naturvetenskap. Thulin (2009) återkommer till behovet av att ge barnen ordentligt med tid för att kunna undersöka naturvetenskapliga sammanhang. Forskningen utgår från en fenomenografisk ansats där forskaren observerat pedagoger och barn under naturvetenskapliga aktiviteter. Resultatet visar att pedagogens bemötande av barnens frågor är betydelsefullt. Vid de tillfällen där barn ges tid och möjlighet att undersöka egenskaper och samband, ställer de frågor om det aktuella innehållet. Ibland ställer barnen även frågor om redskapen de använder i utforskandet. Pedagogens roll är att vara lyhörd och ta tillvara på det som barnen visar intresse för. Barns frågor förändras och blir fler ju längre tid barnen får utforska ett naturvetenskapligt fenomen. När pedagogerna lyssnar till barnens frågor och utifrån dessa planerar och genomför ett temaarbete, leder det till möjligheter för barnen att studera, undersöka och få berätta om sina upplevelser kring ett naturvetenskapligt fenomen. 4 Liknande Thulin (2009), har även Hansson et al. (2014) i sin forskning undersökt barnens naturvetenskapliga frågor och vilka naturvetenskapliga aktiviteter detta kan leda till. De har funnit att pedagoger behöver mer kunskaper om hur de ska välja meningsfulla naturvetenskapliga aktiviteter för barnen, utifrån situationer där barnen ställer frågor eller visar intresse för naturvetenskapligt innehåll. Studien visar att pedagoger identifierar situationer och frågor när deras fokus är på naturvetenskapligt innehåll. Däremot har de svårt att välja ut vad som är mest lämpligt att skapa lärandesituationer utifrån. Innehållsanalysen genomfördes ur ett naturvetenskapligt perspektiv och det empiriska materialet kommer från fortbildningskursen “Förskollärarlyftet” där 25 förskollärare deltog. Pedagogerna hade som uppgift att identifiera händelser som kunde bli utgångspunkt för nya naturvetenskapliga lärandesituationer. Forskningen bygger sedan på de frågor och situationer som förskollärarna under kursen rapporterat. Resultatet visar att pedagogerna hade en stor bredd vad gäller att hitta kemi- och fysikrelaterade frågor och situationer. Vatten var det ämne som oftast togs upp gällande fasomvandlingar där barn på olika sätt fokuserade på hur is hänger ihop med vatten i flytande form. Pedagogerna kunde även se situationer och frågor som handlar om krafter, jämvikt och moment när barnen gungar gungbräda eller gungar på vanlig gunga. Även i internationell forskning betonas vikten av att särskilt lyssna till barnens frågor (Inan, Trundle & Kantor, 2010). I dessa forskares etnografiska studie har de funnit att Reggio Emilia-pedagoger betonar vikten av att särskilt lyssna till barns frågor när de utforskar naturvetenskap. Empirin analyserades med utgångspunkt i en Reggio Emilia-pedagogik där teorierna om barns utveckling och lärande speciellt utgår ifrån Vygotskys socialkonstruktivistiska teori. Resultatet visar att pedagogerna i en Reggio Emilia-inspirerad förskola skapade sammanhang som påminner om vetenskapliga sätt att arbeta med barns frågor. Barnen fick utforska med alla sina sinnen genom att exempelvis undersöka vind med hjälp av olika material som exempelvis sten, fjäder och papper. De fick sedan ställa frågor och föreslå olika teorier om vad de varit med om. Även barnens känslor var något som användes för att starta projekt. Rädsla för blixten var exempelvis något som användes för att starta ett projekt om åska. Pedagogerna gav på så sätt förskolebarnen ett sammanhang, där de kunde driva sina frågor och intressen inom naturvetenskap. Pedagogerna behöver inte enbart lyssna på barnens frågor utan även skapa utforskningsbara miljöer. Olsson (2013) tar utgångspunkt från Deleuzes poststrukturellt influerade filosofi och visar att förskolebarn många gånger utforskar och skapar mening om komplexa naturvetenskapliga fenomen. Om syftet är att låta barn få möjlighet att utforska sina naturvetenskapliga frågor behöver pedagoger skapa utforskningsbara miljöer. En annan faktor som påverkar de yngsta barnens meninsskapande i naturvetenskap är pedagogernas inställning till ämnesområdet. Fleer et al. (2014) utgår från ett sociokulturellt perspektiv i sin undersökning där de tittat på vilka tillfällen barnen erbjuds att utforska naturvetenskap. Metoderna som använts var fotografering, videofilmning och naturvetenskaplig rundtur med pedagog. Studien visar att pedagogers positiva inställningar till naturvetenskap gör att barnen får många rika tillfällen att skapa mening om naturvetenskap. Om en positiv inställning finns, förefaller det i undersökningen som att pedagogerna oftare tar tillvara de naturvetenskapliga möjligheterna i det material som redan finns i förskolan, exempelvis användes bygghörnan i studien medvetet för att synliggöra naturvetenskap i vardagen (Fleer et al. 2014, s. 46). Pedagogerna behöver inte bara en positiv inställning till naturvetenskap utan de behöver även mer kunskap om hur de kan inspirera och utmana barn i arbetet med naturvetenskap skriver Skolinspektionen i sin forskningsrapport (Skolinspektionen 2012, s. 7). Ovanstående tidigare forskning pekar på olika områden som påverkar pedagogens didaktiska medverkan. Ett område som 5 påverkar pedagogens didaktiska medverkan är deras förståelse för att barnen är i behov av tid för att själva undersöka naturvetenskapliga sammanhang. När barnen får egen tid till naturvetenskapligt meningsskapande ställer de ofta frågor vilket gör att pedagogens didaktiska roll blir att vara lyhörd och ta vara på frågorna för att skapa meningsfulla projekt för barnen. Pedagogen behöver även i sin didaktiska medverkan inte bara lyssna till frågorna barnen ställer utan även lyssna till barnens fysiska uttryck, vad de visar med sina kroppar eller uttrycker estetiskt, för att få syn på det barnen är intresserade av inom naturvetenskap. Pedagogens didaktiska medverkan påverkas också av vilket naturvetenskapligt intresse pedagogen har i grunden. Om pedagogen har en positiv inställning skapas det fler och rika tillfällen då barnen får möjlighet till naturvetenskapligt meningsskapande. Även om pedagogen har en positiv inställning till naturvetenskap så påverkas den didaktiska medverkan av att pedagogerna ibland saknar kunskap om hur de kan inspirera och utmana barnen i de olika naturvetenskapliga ämnena. Materialet och miljöns betydelse En annan forskningsgren intresserar sig för materialet och miljöns betydelse för barn i förskolan. Caiman (2015) synliggör i sin avhandling materialet och miljöns betydelse för ett naturvetenskapligt lärande. Avhandlingen utgår från ett pragmatiskt perspektiv, där fokus ligger på hur förskolor stödjer barns lärande i naturvetenskap och samtidigt utvecklar deras omsorgskänsla för miljö och hållbarhetsfrågor. Barnen i undersökningen arbetade med ett naturvetenskapligt projekt där olika djur undersöktes. De hade tillgång till att studera levande djur, exempelvis kackerlackor och grodor, på avdelningarna (Caiman 2015, s. 57). I sitt empiriska material har Caiman fångat en händelse där barnen arbetar med lera. I leran framställs en grodmage med flugor inuti. Men hjälp av leran, visar ett barn hur det lärt sig om hur grodans matspjälkning fungerar vid nedbrytningen av flugorna (Caiman 2015, s. 60-61). Även Tu (2006) har i sin forskning undersökt den naturvetenskapliga miljön på olika förskolor. Studien visar att naturvetenskap finns överallt och att det är betydelsefullt att ta vara på detta i vardagen. Genom Neumans begrepp ‘‘sciencing” användes tre olika mätinstrument; ett för att undersöka vilket material som finns, ett för att identifiera vilka naturvetenskapliga aktiviteter som pågår och ett som undersöker var barn och lärare interagerar och vilka naturvetenskapliga aktiviteter som finns tillgängliga (Tu 2006, s. 245). Neuman använde termen “sciencing” för att beskriva barns naturvetenskapliga aktiviteter. Han delade in naturvetenskap i tre olika kategorier; formal sciencing (där läraren planerar, förbereder material och introducerar det samt uppmuntrar barnen att prova), informal sciencing (där läraren skapar hörnor med olika material som de barn som vill kan besöka och undersöka fritt) and incidental sciencing (oplanerade händelser som barnen agerar i, vilka fångas upp av läraren) (Tu, 2006, s. 246). Metoden som användes var videoinspelning och varje lärare filmades i två dagar. De undersökte 20 olika förskoleavdelningar. Studien visar att naturvetenskapliga områden/hörnor saknas på många förskolor. Många förskolor hade växter och en del även utomhusträdgård, men under datainsamlingen användes dessa inte i naturvetenskapliga aktiviteter. Lärarna var mestadels inte aktiva i naturvetenskapliga aktiviteter under studien, utan befann sig i skapandehörnor (Tu 2006, s. 250). Studien visar också att lärarna tenderar att missa situationer som vidare skulle kunna möjliggöra ett lärande om naturkunskap. Detta på grund av för lite kunskap i ämnet. Resultatet i studien visar att pedagoger behöver reflektera mer över sina praktiker och använda det material som finns (Tu 2006, s. 251). 6 Även Elfström (2013) har i sin forskning visat exempel på när pedagogerna tar tillvara på det som finns i miljön, vilket sedan leder vidare till ett intressant projekt för förskolebarnen. Hennes övergripande syfte är undersöka de frågor som uppstår i relation till läroplanens uppdrag när det gäller dokumentation, uppföljning och utvärdering i användandet av individuella utvecklingsplaner och pedagogisk dokumentation och hur dessa verktyg kan användas till att utveckla den pedagogiska verksamhetens på förskolan. I det empiriska materialet får man följa ett utforskande arbete på en förskola som specifikt rör sig i naturvetenskapens värld. Elfström tar stöd i ett poststrukturellt perspektiv i analyserna och projektet följs under ett läsår. Barnen finner ett dött rådjur i skogen och detta ger upphov till att nedbrytningsprocesser i naturen får fokus i projektet (Elfström 2013, s. 155). Flera gånger under våren besökte barn och pedagoger rådjuret och tog bilder på nedbrytningsprocessen. När endast skelettet fanns kvar tog de hand om det. Barnen och föräldrarna fick till uppgift att leta efter andra skelett som de fotograferade eller tog med till förskolan (Elfström 2013, s.156). Förskollärarna läste böcker för barnen om skelett samt om hur djur och människor ser ut inuti. Därefter förbereddes olika stationer där barnen bland annat fick rita skelett samt titta på dem genom lupp och på overhead. Elfströms (2013) studie synliggör inte specifikt materialets och miljöns betydelse för barnens lärande i naturvetenskap, men den visar på materialets, exempelvis kadavrets, och miljöns centrala roll när barnen lär och skapar mening om naturvetenskap. Ur ett nationellt och internationellt perspektiv på lärandemiljöer, har Nordin-Hultman (2004) i sin avhandling, som utgår från ett postmodernt perspektiv, gjort jämförande observationer på svenska och engelska förskolor. Analyserna visade att det i den svenska förskolan fanns sparsamt med naturvetenskapligt material (Nordin-Hultman 2004, s. 87). Studien visar även att pedagoger placerat “besvärliga” material, så som målarfärg och vatten, utom räckhåll. På den engelska förskolan fanns exempelvis vatten, sand och levande djur tillgängligt för barnen. Där fanns även andra material med naturvetenskapliga innebörder såsom stenar, larver, växter, fågelbon, förstoringsglas och luppar (Nordin-Hultman 2004, s. 76, 80). Växter som fanns i engelska förskolan placerades i naturhörnan och blev på så sätt naturvetenskapligt undersökningsbara. Sammanfattningsvis så framhålls i den tidigare forskningen material och miljöns betydelse för förskolebarns meningsskapande i naturvetenskap. Exempelvis belyses att miljön behöver vara tillåtande och inbjudande och då är rikligt och varierande material av vikt. Materialet bör även ständigt finnas tillgängligt för barnen för att stimulera till ett meningsskapande i naturvetenskap. De yngsta barnens meningsskapande Ett annat forskningsområde inom förskoledidaktiken intresserar sig för barns kroppsliga meningsskapande då de möter naturvetenskapliga fenomen. Förskolebarns kroppsliga genomlevande bidrar som kommunikation i det naturvetenskapliga meningsskapande framhåller Caiman (2015) i sin avhandling. Förskolebarns icke-verbala kommunikation är något som studeras i avhandlingen utifrån ett pragmatiskt perspektiv. Den kvalitativa studiens resultat visar att barnen ofta skapar mening och utforskar naturvetenskapliga fenomen kroppsligt på ett mångfacetterat och sinnrikt sätt. Det kroppsliga meningsskapandet tjänar som ett naturvetenskapligt utforskande vilket synliggörs då ett barn, både verbalt och genom kroppslig handling, visar på hur en groda gör för att fånga en fluga (Caiman 2015, s. 58). Vidare fungerar det kroppsliga handlandet som generering av naturvetenskapliga frågor och som jämförande systematik. 7 Det kroppsliga meningsskapandet har även Klaar och Öhman (2012) undersökt. I sin forskning har de särskilt studerat de yngre barnens kroppsliga utforskande av naturvetenskapliga fenomen. Meningsskapandet hos de yngsta barnen är fysiskt och praktiskt snarare än verbalt (Klaar & Öhman 2012, s.451). Barnen erfar och skapar mening kroppsligt om de naturvetenskapliga fenomenen, något som kan ses i kontrast till den forskning som snarare fokuserar på barns kognitiva begreppsutveckling. Undersökningen tog utgångspunkt i ett pragmatiskt perspektiv då de yngsta barnens praktiska meningsskapande i förskolan studerades. I studien har ett barn videofilmats under ett möte med en hal yta utomhus i en backe. Studien fokuserade företrädesvis det kroppsliga genomlevandet och inte verbala yttranden (Klaar & Öhman 2012, s. 441). Resultatet visar att barnet lär sig om friktion och hur den hala ytan isen kan hanteras genom att vända olika kroppsställningar. Barnet lär sig på så sätt kroppsligt om fenomenet friktion genom kroppsliga erfaranden. Liksom i studierna ovan, betonar Björklund (2013) utifrån variationsteori, att de yngsta barnen lär på många olika sätt genom det kroppsliga erfarandet. För de yngsta barnen är det viktigt att möta en pedagog som är medveten om små barns olika sätt att upptäcka världen. Videofilmning har använts för att studera hur en pedagog arbetar med ett -och två-åringar (Björklund 2013, s. 483). Resultatet visar att barn förstår mer än vad de uttrycker verbalt. Det är därför viktigt att låta barnen visa med kroppen exempelvis hur något fungerar specifikt inom naturvetenskapens områden. Det verbala språket ska dock inte underskattas, det kan ändå vägleda de yngsta barnen och begrepp behöver användas på olika sätt för att de ska bli meningsfulla (Björklund, s.479-480). För att barnen ska få möjlighet att meningsskapa med kroppen behöver de få utforska fritt med stimulerande material och utan stark styrning från pedagogerna menar Emilson och Folkesson (2006). De har genomfört sin studie med hjälp av begreppen klassificering och inramning samt med inspiration från kritisk teori (Emilson & Folkesson 2006, s. 222, 224). Forskarna har videofilmat tvååringars deltagande och tolkat barnens icke-verbala kommunikation såsom känslouttryck, blickar och gester för att få syn på hur det kroppsliga meningsskapandet påverkas av olika styrningsfunktioner (Emilson & Folkesson 2006, s. 225). Studiens resultat visar att barnen lär genom kroppen då pedagogen har en svagare inramning eftersom de då kan delta utifrån sina egna premisser. En stark styrning leder till negativa konsekvenser genom att barnen ger upp sitt kroppsliga meningsskapande. Sammanfattningsvis om tidigare forskning kring de yngsta barnens meningsskapande, synliggörs att de yngsta barnen både fysiskt och praktiskt använder sina kroppar för att erfara och lära olika naturvetenskapliga fenomen. För att barnen ska få möjlighet till meningsskapande behöver de få utrymme att använda sina kroppar utan att pedagogen har för stark styrning. Det kan dock vara en utmaning för pedagogerna att tolka barnens kroppsliga utforskande. Eftersom det i forskningsfältet finns få studier som belyser de yngsta barnens meningsskapande inom naturvetenskap blir vårt bidrag till professionen att tillföra mer kunskap inom detta område. Vi har valt att undersöka forskningsfältet genom att särskilt uppmärksamma pedagogernas erfarenheter och personliga kunskapsbanker. Anledningen till detta är att vi vill få fram mer kunskap om pedagogers uppfattningar om hur man kan arbeta med de yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap. 8 Syfte och frågeställningar De yngsta barnens lärande och meningsskapande i mötet med naturvetenskap är ett forskningsområde under uppbyggnad. I pedagogiska/didaktiska sammanhang diskuteras möjlighetsvillkor i form av material, tid, och miljöer när barn och naturvetenskap sätts i fokus. Vår avsikt är att bidra med kunskap på området genom att ta reda på förskollärares föreställningar om vad som är betydelsefullt för de yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap på förskolan. På detta sätt avser studien att bidra till en bredare förståelse om de förskoledidaktiska aspekter som behöver beaktas när yngre barn skapar mening och lär om naturvetenskap, något som också är viktigt för professionsutvecklingen. Syftet är därför att generera kunskap om pedagogers uppfattningar gällande de yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap. Frågeställningar: 1. Vilka aspekter gällande den egna förskoledidaktiska rollen framhåller pedagogerna? 2. Vad lyfter pedagogerna fram som betydelsefullt gällande den naturvetenskapliga miljön för de yngsta barnen? 3. Vad betonar pedagogerna som kännetecknande för de yngsta barnens naturvetenskapliga meningsskapande? Teoretiskt perspektiv Syftet med vår studie är att generera kunskap om pedagogernas uppfattningar om vad som är betydelsefullt att beakta vid de yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap. Vi utgår från ett sociokulturellt perspektiv vid genomförandet av studien, där vi som forskare under intervjuer samspelar med informanterna och tar till oss kunskaper från dem med erfarenhet inom området. Även vid vår analys kan det sociokulturella perspektivet ge oss verktyg för att förstå och förklara det naturvetenskapliga lärandet och meningsskapandet hos de yngsta barnen utifrån pedagogers föreställningar. När barn ska lära sig om naturvetenskap, bör lärandet inriktas på att barnen får redskap för att förstå sin vardag (Sjöberg 2005 i Ideland & Malmberg 2010, s. 142). Nedan förklaras de centrala begreppen artefakter, mediering, samspel, proximala utvecklingszonen, appropriering och meningsskapande vilka återfinns i det sociokulturella perspektivet. Inom det sociokulturella perspektivet har man särskilt lyft fram betydelsen av olika fysiska redskap som människan uppfunnit, så kallade artefakter, att med dessa kan hon klara av mycket mer än hon annars skulle klarat av. Exempelvis kan vi mycket tydligt se hur en insekt ser ut genom en lupp, se långt med en kikare, ringa med mobiltelefonen eller skriva med en penna (Säljö 2014, s. 20, 29). Redskap kan vara båda fysiska, så som beskrivs ovan, men också intellektuella. Det viktigaste intellektuella redskapet inom sociokulturellt perspektiv är språket som är, och länge har varit, viktigt för kunskapsöverföring mellan generationer av människor (Stensmo 2007, s. 183). Vi har genom språket, både det talade och det kroppsliga, kunnat dela erfarenheter, ge instruktioner och ta hjälp av varandra (Säljö 2014, s. 34). Med andra ord är vårt lärande beroende av människorna, miljön och 9 materialet omkring oss. Lärandet är en ständigt pågående process utan bestämd gräns (Säljö 2014, s. 73). De redskap och verktyg som människor använder sig av idag, är tillverkade av människor som levt före oss. Därmed är redskapen bärare av en kultur och en historia, och det är med dessa redskap som vi bearbetar världen (Säljö 2014, s. 17,19). Ett annat viktigt begrepp som frekvent används inom det sociokulturella perspektivet är mediering. Redskap kan sägas mediera världen för oss människor, det vill säga att vi bearbetar allt vi upplever och gör genom dessa (Säljö 2014, s. 81). Mediering kan med ett annat ord förklaras som förmedling (Gjems 201, s. 21). Genom att använda fysiska och intellektuella redskap kan vi förmedla något till andra. Även människor kan vara medierande resurser för varandra genom interaktioner, menar Säljö (2013, s. 37). Exempelvis när pedagogen sätter ord på ett naturvetenskapligt fenomen som ett barn upplever, kan barnet bearbeta och förstå ordet och upplevelsen genom pedagogen. Ytterligare centrala begrepp inom det sociokulturella perspektivet uppmärksammar människors samspel och den proximala utvecklingszonen. Att dela erfarenheter och interagera är viktigt i det sociokulturella perspektivet. Vi samspelar med andra människor i olika vardagliga aktiviteter och verksamheter (Säljö 2014, s. 17) och förskolan är ett exempel på en sådan verksamhet. Genom kulturarvet bär vi med oss kunskaper och idéer som vi tillsammans med andra använder och även omvandlar efter behov menar Säljö (2014, s. 29). Vad en person kan klara av att åstadkomma på egen hand och vad hon kan klara av i samspel med andra, förklaras inom det sociokulturella perspektivet med den proximala utvecklingszonen. Genom stöd från andra som befinner sig i annan utvecklingszon, kan människan klara sådant hon annars inte skulle klarat av (Säljö 2014, s. 120; Stensmo 2007, s. 184). Exempelvis kanske ett barn inte kan få fart på gungan själv, eller veta hur man kan undersöka en snigel, men med hjälp av en vuxen eller annat barn, så klarar barnet av detta. Ett annat begrepp som används inom sociokulturell teori förklarar människans möjlighet att ta över och ta till sig kunskaper från andra i ett samspel. Detta benämns inom det sociokulturella perspektivet som appropriering (Säljö 2014, s. 119). Genom användandet av fysiska och intellektuella redskap och verktyg, kan appropriering ske. Lärandet sker i samspel med andra och är inte i första hand en kognitiv mognadsprocess. Carlsson och Bagga-Gupta (2006, s. 196) knyter an till det betydelsefulla samspelet mellan människor och framhåller att kommunikation är en väg till meningsskapande. I olika forskningssammanhang där man intresserar sig för lärande har begreppet meningsskapande använts. Lärandet ses som nära sammanvävt med vad den som lär skapar mening om. Detta meningsskapande anses alltid vara situerat i en kontext. Dysthe (1996, s. 221) framhåller, vilket är i linje med Vygotskjis (1995) idéer, att samspeletet med andra barn och vuxna är avgörande när mening skapas. När barn känner delaktighet i olika aktiviteter i interaktion med andra uppstår ett meningsskapande och ett lärande, menar Säljö (2013, s. 66). Alla människor som deltar i dialog med andra bidrar med kroppsspråk och intentioner till det meningsskapande eller lärande som pågår. Små barn kan med fördel uppmuntras att svara på frågor, berätta eller förklara menar Gjems (2011, s.86). På detta sätt blir även de yngsta delaktiga. Meningsskapande sker med både verbala och icke-verbala uttrycksformer som talspråk, bilder, rörelser, gester och miner (Bjar & Liberg 2003, s. 18). Sammanfattning av teorin och dess relation till vår studie Sammanfattningsvis kan det sociokulturella perspektivet ge stöd för intervju som metod genom att informanten ses som medierande resurs. Teorin lyfter fram samspelet och de kontextuella 10 förutsättningarna när människor lär och skapar mening. Att använda öppna intervjuer tar dessa grundidéer på allvar genom att informanterna delger sina erfarenheter i samspel med oss som forskare. Den sociokulturella teorin blir ett redskap för att förklara och förstå det som pedagogerna framhåller om hur de yngsta barnen meningsskapar och interagerar inom det naturvetenskapliga området. Teorin kan även belysa vilka medierande redskap som barn använder för att öka förståelsen om naturvetenskap. Vidare är det i samspelet med andra vuxna och barn i förskolemiljön som ett lärande kan ske. Metod Val av metod Det empiriska materialet i studien samlas in med hjälp av kvalitativa intervjuer av pedagoger. Datainsamlingen skedde på sex olika förskolor. Denna metod svarar mot syftet att generera kunskap om pedagogernas uppfattningar om vilka didaktiska aspekter som behöver tas i beaktning när de yngsta barnen meningsskapar i naturvetenskap. Intervjun framhåller vad pedagogerna beskriver kring barnens meningsskapande, miljön och den egna förskoledidaktiska rollen. Vid genomgång av tidigare forskning har vi uppmärksammat att det saknas studier som framhåller pedagogers uppfattningar om arbetet med de yngsta barnen och naturvetenskap. I den forskning vi funnit har företrädesvis observation använts som metod. Här menar vi att en “vit fläck” framträder och att pedagogernas unika erfarenhetsbank också är viktig att lyfta fram för att skapa mer kunskap på området. Genom intervjuer får pedagogerna möjlighet att lyfta fram sina föreställningar om arbetet med yngsta förskolebarnen och naturvetenskap. En styrka med att vi valt att använda intervju som metod är att vi på kort tid får höra flera personers föreställningar om ett visst fenomen (Eriksson-Zetterquist & Ahrne 2013, ss. 56-57). I en intervju kan informanten berätta vilka upplevelser och erfarenheter de har inom det naturvetenskapliga området. En annan styrka är att en intervju ofta går förhållandevis snabbt att genomföra och möjligheten är stor att samla in ett brett empiriskt material. En svaghet med intervjuer som metod är att vi som genomför dessa tidigare endast genomfört ett par intervjuer var. En svårighet vi funnit är att som intervjuare behålla ett neutralt, icke värderande anslag under intervjun. Vi är medvetna om att vi, vid några tillfällen värderat de intervjuades utsagor genom att exempelvis säga “vilken bra idé”. På detta vis har vi möjligen lett intervjun åt ett visst håll. En annan svaghet i valet av metod är att alla intervjuade inte fick möjlighet att tillsammans med annan pedagog reflektera kring frågorna. Att designa en intervju där pedagogerna tillsammans hade kunnat diskutera skulle ha varit att föredra eftersom man inom sociokulturell teori betonar samspelets betydelse. Tyvärr var detta inte möjligt att genomföra på grund av arbetsbelastningen på merparten av förskolorna. Vi fick dock möjlighet att genomföra en sådan gruppintervju där två informanter deltog. Denna gång kunde samspelet bättre beaktas. Vår tanke om konstruktionen av intervjufrågorna var att ha dessa som ett stöd för att få en intervju som flöt på med fokus på syftet. Med utgångspunkt i ett sociokulturellt perspektiv, önskade vi mer av ett samspel med informanten än “fråga-svara”-situationer. 11 Urval och avgränsningar Urvalet av informanter gjordes genom att vi kontaktade förskolor i närområdet för tidsbesparingens skull, genom undvikandet av alltför långa resor. Vi sökte på internet och fann på så sätt kontaktuppgifter. Vår första kontakt med förskolorna skedde genom epost till olika förskolechefer där vi kort presenterade oss och berättade om syftet med våra intervjuer. I urvalet av informanter eftersökte vi pedagoger som arbetar med de yngsta barnen på förskolan. Vi efterfrågade även möjligheten att få göra intervju med flera pedagoger samtidigt. Detta för att ur ett sociokulturellt perspektiv berika intervjuerna genom samspel och dialog även mellan informanterna. I gengäld erbjöd vi informanterna att ta del av vår färdiga studie som kan ge ökad kunskap och inspiration om de yngsta barnens naturvetenskapliga meningskapande. När vi fått kontakt med informanten via telefon eller epost bokades tid och plats för intervju. Vi rekommenderade en avskild plats på förskolan och en tid inte allt för sent på dagen. Detta för att ge goda förutsättningar för pedagogen att engagerat och fokuserat svara på frågorna (Löfdahl, Franzén & Hjalmarsson 2014, s.148). En bullrig miljö kan inverka negativt på intervjun samt att en sen tid på dagen kan göra att pedagogen inte riktigt har ork för att reflektera. Tiden för intervjun gick dock av praktiska skäl inte alltid att förlägga på förmiddagen. Undersökningspersoner/Undersökningsmaterial Undersökningspersonerna i denna studie är pedagoger. Med pedagog menar vi personer som arbetar i förskolan och som har förskollärarutbildning, förskollärartjänst eller barnskötarutbildning. Alla informanter och förskolor är avidentifierade enligt konfidentialitetskravet för att skydda deras identiteter (Vetenskapsrådet 2011, s.67). Informanterna i denna studie arbetar i dagsläget med de yngsta barnen på förskolor i och runt Stockholm. Deltagande informanter kallar vi Lotta, Pia, Maria, Kristina, Sara och Johanna och Lena. Lotta är i grunden utbildad till fritidspedagog men har arbetat på förskola i 12 år och har en förskollärartjänst. De senaste sex åren har hon arbetat med de yngsta barnen. Intervjun tog 45 minuter och genomfördes ute på förskolans gård medan barnen var inne. Pia har arbetat ungefär 10 år i förskolan som förskollärare. Hon har arbetat med barn i olika åldrar. Senaste året har hon mest arbetat med de yngsta barnen. Intervjun tog cirka 30 minuter och genomfördes i ett personalrum medan vuxna och barn befann sig på gården. Maria har arbetat ungefär 15 år i förskolan. Först som barnskötare och sedan, efter utbildning, som förskollärare i ett år. Hon har arbetat mycket i åldersblandade grupper, men sedan två år tillbaka i grupp med endast de yngsta barnen. Intervjun tog cirka 40 minuter och genomfördes inne på en avdelning medan barn och annan personal befann sig utomhus. Kristina är förskollärare och har arbetat 12 år på förskola, 11 år har hon arbetat med de yngsta barnen. Intervjun gjordes i ett personalrum och tog ungefär 30 minuter innan hon var tvungen att arbeta vidare. Sara har arbetat i 6 år som förskollärare. Hon arbetar i en grupp med barn i blandade åldrar, där de yngsta nyss fyllt två år. Intervjun tog 30 minuter och genomfördes ute på gården när barn och vuxna hade vila respektive rast. Utemiljön var lugn så ljudupptagningen fungerade bra. Johanna och Lena intervjuades samtidigt och är båda förskollärare. De arbetar tillsammans med de yngsta barnen på förskolan. Johanna har arbetat 7 år medan Lena har arbetat 18 år på förskola. Båda 12 två har lång erfarenhet av att arbeta med de yngsta barnen. Gruppintervjun gjordes inne på ett litet kontor inne på förskolan och tog sammanlagt 30 minuter. Vår empiri består av ljudinspelningar av intervjuer vilka efteråt har transkriberats i textdokument. Vi har även fotografier på miljö och/eller material som informanterna anser betydelsefulla och bidragande till de yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap. Genomförande För att få möjlighet att intervjua våra informanter behövde vi rätta oss efter när de hade tid och möjlighet att ta emot oss på förskolan. Informationsbrevet, blanketten “Informerat skriftligt samtycke” och intervjufrågorna e-postades några dagar innan intervjun så informanten hade möjlighet att förbereda sig (se bilagor). Innan besöket på förskolan hade vi noggrant gått igenom frågorna tillsammans med vår handledare. Vi hade även sett till att inspelningen fungerade på våra mobiltelefoner eller surfplattor, samt kontrollerat att det fanns utrymme för lagring på enheten som skulle användas. På plats för intervjun berättade vi åter kort om studiens syfte och efter godkännande fick informanten skriva på blanketten “informerat skriftligt samtycke”. Eftersom intervjuerna spelades in med en mobiltelefon eller surfplattas inspelningsfunktion flöt intervjuerna på och vi kunde koncentrera oss på vad informanten berättade. På så sätt minimerades risken att missa något, vilket kan ske exempelvis vid enbart antecknande. Intervjuguiden fanns med som ett stöd för att intervjun i så stor utsträckning som möjligt skulle relatera till studiens syfte (Löfdahl et al. 2014, s. 149). Frågorna lät vi vara öppna för att få givande intervjuer med pedagogen och inte bara ja- eller nej-svar. Vi valde därmed att göra halvstrukturerade intervjuer vilket innebär att det är en friare struktur bland frågorna samt att de inte behöver besvaras i någon direkt ordningsföljd (Eriksson Barajas, Forsberg & Wengström 2013, s.127). Detta förbättrar möjligheten för pedagogen att kunna berätta fritt med egna ord och känna sig mer avslappnade. Vi upplevde att informanterna ofta besvarade våra frågor innan frågan ställts. Detta medförde att intervjun flöt på bra i ett samspel. Med penna gjorde vi korta notiser under intervjuns gång för att veta att vi fått med det vi önskade få svar på. Efter intervjun fick informanten möjlighet att visa olika områden eller material på förskolan som de yngsta barnen ofta använder i sitt meningsskapande i de naturvetenskapliga ämnena. Vi fotograferade dessa områden och samtidigt som pedagogerna visade oss platsen, fick de berätta om den. Fotograferingen gjordes med mobiltelefon eller surfplatta och vi såg till att inga barn, bilder på barn, namn på barn eller annan information som skulle kunna avslöja någons identitet, kom med på bilderna. När transkriberingarna var klara, återförde vi dessa till våra informanter genom återkoppling via epost. Detta för att möjliggöra för personerna att i lugn och ro läsa igenom och fundera på om de önskade lägga till, ändra eller ta bort något. På detta sätt kunde vi som forskare få möjlighet till mer material, samt att vi anser det etiskt viktigt att ge informanterna möjlighet att kommentera den text som deras intervju har utmynnat i. Halvars-Franzén (2010, s. 66-67) menar att detta förfarande liknar “stimulated recalls”, vilket betyder att man med hjälp av något stimuli, exempelvis transkriptioner, påminner informanterna om intervjuerna de deltagit i. Detta kan medföra att nya idéer uppkommer, vilka informanten vill delge. En av informanterna valde att återkomma med utvecklingar av vissa saker som sagts i intervjun. De andra valde att inte återkomma alls, eller lät meddela att de var nöjda med det vi skrivit ner utifrån intervjun. 13 Databearbetning och analysmetod Våra intervjuer har spelats in med hjälp av ljudinspelningsfunktioner på mobiltelefon eller surfplatta. Vi valde detta sätt för att kunna lyssna koncentrerat, vara närvarande och inte riskera att missa viktig empiri vilket kan hända om intervjun ska skrivas ned. Transkriberingen har genomförts så nära inpå intervjun som möjligt för att vi ordentligt ska minnas hela situationen och det som sagts (Öberg 2011, s.66). Vi har transkriberat intervjun genom att lyssna på inspelningen i korta sekvenser med hörlurar och samtidigt skrivit ner det som sägs i ett textdokument på datorn. När transkriberingen var gjord raderades ljudfilen på inspelningsenheten. För att vara säkra på att vi inte missat något, har varje intervju spelats upp flera gånger. Eftersom vi inte haft möjlighet att närvara samtidigt vid samtliga intervjuer, har den som gjort intervjun sedan transkriberat den. Detta för att den som varit med under intervjun lättare förstår sammanhang och även minns det som kanske inte riktig hörs (ErikssonZetterquist & Ahrne 2011, s.54). I vissa fall har språket med försiktighet justerats något för att det ska bli mer läsvänligt vid exempelvis felsägningar eller upprepningar. Detta tänker vi är etiskt försvarbart eftersom informanten på detta sätt lyfts fram på ett mer korrekt sätt. Denna studie bearbetas med hjälp av kvalitativ analys som innebär att det skapas mening i analysen ur en mängd data genom att identifiera betydelsefulla mönster (Fejes & Thornberg 2009, s. 32). Varje kvalitativ studie är unik och formas av forskaren vilket gör att även analysen blir unik. I vår studie har vi valt att utgå ifrån ad hoc som analysmetod vilket innebär att vi inte använder någon standardmodell för att skapa mening i analysmaterialet utan växlar fritt mellan olika sätt (Fejes & Thornberg 2009, s.33). Vi har dels koncentrerat våra transkriberingar och försökt få fram det kärnfulla som informanterna har berättat för oss. Vi har sedan kategoriserat de likheter och skillnader vi funnit i utsagorna. De kategorierna vi funnit utifrån pedagogernas berättelser är dessa; pedagogernas förskoledidaktiska roll, material och miljön samt de yngsta barnens kroppsliga meningsskapande. Den första kategorin, pedagogens förskoledidaktiska roll, uppkom då vi sammanförde de berättelser som handlar om pedagogens förskoledidaktiska roll i det naturvetenskapliga meningsskapandet hos de yngsta barnen. Kategorin material och miljön skapades genom att vi sammanförde pedagogernas berättelser om vilket material och vilken miljö som de yngsta barnen visar intresse för i naturvetenskap. Den sista kategorin de yngsta barnens kroppsliga meningsskapande uppstod efter att vi funnit utsagor där pedagogerna beskriver hur barnen kroppsligt meningskapar naturvetenskap. Forskningsetiska överväganden För individerna och samhällets utveckling är det viktigt med forskning (Vetenskapsrådet 2002). Enligt forskningskravet behövs därför forskning av hög kvalitet som riktar sig mot väsentliga frågor för att utveckla och fördjupa kunskaper och olika metoder i vårt samhälle. Den kunskap som denna studie resulterar i kan bidra till ökad förståelse för de yngsta barnens meningsskapande inom naturvetenskapliga ämnesområdet. Etiken är något som ska genomsyra hela studien, i allt som görs och skrivs. Där räcker inte enbart med att skriva ett avsnitt om etiska överväganden i studien, utan dessa måste även efterlevas genom att vi under hela arbetets gång tänker till innan vi agerar eller skriver och funderar på vad konsekvenserna blir av detta. Innan vi påbörjade våra intervjuer gick vi igenom vår forskningsdesign med vår handledare, där vi lade stor vikt på att gå igenom intervjufrågorna och fundera på om de kunde upplevas obehagliga eller konstigt formulerade (Löfdahl et al. 2014, s. 37). Eftersom vi forskare står i en maktposition skickade vi ut frågorna i förväg för att informanten skulle kunna förbereda sig och 14 känna sig trygg med innehållet. Även platsen där intervjun genomförs är av betydelse. Vi försökte få en så neutral och lugn plats som möjligt för att inte den omgivande miljön skulle störa och påverka informanten. För att skydda informanterna har denna studie utgått ifrån Vetenskapsrådets forskningsetiska principer som består av informationskravet, samtyckeskravet, konfidentialitetskravet och nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002). Informationskravet innebär att forskaren skall informera informanterna om att deltagandet är frivilligt och att de har rätt att avbryta sin medverkan när som helst (Vetenskapsrådet 2002). Före våra intervjuer har vi både skriftligt och muntligt informerat om studiens syfte och förklarat att empirin endast kommer användas till vår studie (Löfdahl et al. 2014, s. 36). Informanterna har både muntligt och skriftligt lämnat samtycke till deltagande i studien enligt samtyckeskravet (se bilaga 1). Med konfidentialitetskravet menas att inga uppgifter om de personer som ingår i studien ska kunna medföra identifiering på något sätt, samt att personuppgifterna skall förvaras på ett sådant säkert sätt att ingen annan än forskarna har tillgång till dem. I studien kommer inga namn att skrivas ut på varken förskolor eller informanter. Även specifika uppgifter som skulle kunna avslöja platsen eller med vem intervjuerna gjorts har tagits bort (Löfdahl et al. 2014, s. 34). Vår empiri kommer endast används till vår studie och ej för kommersiellt bruk enligt nyttjandekravet (Vetenskapsrådet 2002). När vi fått vår studie godkänd, kommer all empiri att raderas omgående. Det som spelas in på våra mobiler och surfplattor förs direkt efter intervjun in på lösenordsskyddade datorer och raderas från den använda inspelningsenheten. Detta för att minimera risken att någon obehörig får tillgång till den inspelade intervjun. När intervjuerna gjorts och transkriberingen av dessa slutförts, så valde vi att återsända dessa transkriberingar till informanterna via bilaga i e-post. Ur ett forskningsetiskt perspektiv ges då pedagogerna insyn i forskningsprocessen, samtidigt som forskaren kan få möjlighet till mer empiri, menar Halvars-Franzén (2010, s. 66-67). Vi anser det etiskt viktigt att personerna som intervjuats får tillfälle att läsa igenom texten som skapats, och därmed få möjlighet att lägga till, ändra eller ta bort efter önskemål. Detta för att säkerställa att informanten inte kommer uppleva något obehag eller känna ånger, om de senare läser vår studie. Studiens kvalitet För att få så hög kvalitet som möjligt i studien har vi under analysen haft som avsikt att både vara systematiska och kritiska (Vetenskapsrådet 2011, s. 40). Genom att försöka hålla god ordning och struktur i texten höjs kvaliteten än mer. Vid genomgången av empirin och framskrivandet av resultatet har vi grundligt gått igenom detta. Vi har strävat efter en realistisk bedömning där vi inte överskattar våra resultat. Detta för att öka möjligheterna till god kvalitet (Vetenskapsrådet 2011, s. 44). Eftersom vi arbetat i par genom hela studien har vi kunnat få mer tillförlitlighet i resultatet genom att två personer granskat, diskuterat och dragit slutsatser tillsammans när vi gjort analysen (Thornberg & Fejes 2009, s. 222). Något som kan hota kvaliteten är överbelastning av insamlad data (Thornberg & Fejes 2009, s. 221). För många intervjuer som skall transkriberas kan göra att mindre tid läggs på analysen och därmed kan chansen att få fram ett resultat av god kvalitet minska. En annan reflektion över studiens kvalitet och vår metod, är att vi till en början önskade göra gruppintervjuer med flera pedagoger samtidigt. Detta för att pedagogerna skulle kunna få interagera, diskutera och reflektera i samspel med varandra. På de flesta förskolor som tackat ja till att medverka på intervju, var gruppintervju inte möjligt att genomföra på grund av hög arbetsbelastning. På en förskola fick vi dock denna möjlighet. 15 Under intervjuerna med enskilda pedagoger upplevde vi att det uppstod en bra interaktion mellan den som intervjuade och informanten. Det resulterade i intervjuer där informanten genom språket kunde berätta för oss om sina föreställningar. Därmed fick vi som studenter och forskare möjlighet att ta till oss kunskaper från erfarna pedagoger, vilket vi i vår tur kan dela med oss av genom denna studie. Vi är medvetna om är att vi inte besitter någon större vana att genomföra intervjuer, vilket ibland gjort att vi omedvetet kan ha påverkat informantens svar genom att inte alltid vara neutrala. Att omedvetet värdera svaren genom att säga ord som “intressant, spännande och roligt” kan styra svaren som informanten ger oss. Metoden att göra intervjuer av pedagoger gör att vi inte får förstahandskällan utan endast pedagogernas utsagor om vad de anser om området. Vi anser dock detta vara en styrka, eftersom vi inte funnit mycket forskning som belyser pedagogernas erfarenheter och föreställningar på området. Vi menar att pedagogernas erfarenheter är viktiga då dessa kan bidra till att utveckla didaktiska kunskaper om de yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap. En annan reflektion över studiens kvalitet är att det inte varit oproblematiskt att få kontakt med informanter som haft tid och möjlighet att träffa oss. Orsaker till detta har varit hög arbetsbelastning eller sjukfrånvaro bland personalen på förskolorna. Därmed finns risken att vi har missat informanter som kunde varit väl lämpade för vår studie (Thornberg & Fejes 2009, s. 222). För att få ökad trovärdighet och koherens i sin studie är det viktigt att noga diskutera teoretiskt perspektiv, metod, hur analysen är gjord samt att allt är samstämmigt och kopplat till syftet (Caiman 2015, s. 55). Vi har gått igenom texten flera gånger och tillsammans pratat om innehållet samt försökt tillse att det är förståeligt samt att det finns en “röd tråd” genom hela studien. Resultat och analys Det transkriberade datamaterialet har kategoriserats och analyserats utifrån de likheter och mönster vi funnit i intervjuerna. De kategorier vi funnit utifrån pedagogernas berättelser är pedagogernas förskoledidaktiska roll, material och miljön samt de yngsta barnens kroppsliga meningsskapande. Den första kategorin, pedagogens förskoledidaktiska roll, uppkom genom att vi sammanförde de berättelser som handlar om pedagogens förskoledidaktiska roll i det naturvetenskapliga meningsskapandet hos de yngsta barnen. Kategorin material och miljön skapades genom att vi sammanförde pedagogernas berättelser om vilket material och vilken miljö som de yngsta barnen visar intresse för i naturvetenskap. Den sista kategorin de yngsta barnens kroppsliga meningsskapande uppstod efter att vi funnit utsagor där pedagogerna beskriver hur barnen kroppsligt meningskapar naturvetenskap. Pedagogens förskoledidaktiska roll Flera pedagoger framhåller att de sällan utgår ifrån rena naturvetenskapliga projekt, utan ämnet vävs in i det som barnen visar intresse för. Maria förklarar detta genom att säga: Vi jobbar ju inte efter något speciellt tema med naturvetenskap. Jag planerar inte något utifrån det jag vill göra utan jag ser som små grejer man ser under dagen som man tänker att det måste jag fånga upp. 16 Pia berättar också att naturvetenskapligt lärande ofta uppstår i stunden, exempelvis genom att ett barn hittar en snigel som verkar intressant, då arbetar de vidare med det på förskolan. Även Lotta betonar att ett naturvetenskapligt lärande ofta uppstår spontant, exempelvis under en skogspromenad: Vi utgår ofta ifrån vad barnen är intresserade av. Ett år så hittade barnen sniglar på ett träd. De började plocka sniglar och då kommer man in på liksom hur man behandlar sniglar, att man inte mosar sniglar. Många plockar dem i hinkar och då blir det ju så att små barn går till sandlådan och häller sand över sniglarna och då pratar man ju om hur lever djur. Pedagogens uppgift, menar Sara, är att väcka nyfikenhet och intresse och inte komma med givna svar: Vi har aldrig färdiga svar att myran äter det och det, utan jamen vad tror du…? och så tar man reda på det tillsammans, man kan titta i en bok. Och projekt kan starta så ute på gården, att det finns ett intresse för det som bor på gården. Om det är ett stort intresse, att många barn är intresserade av myror kan man ju jobba vidare på det. Den förskoledidaktiska rollen handlar också om att kunna läsa av de yngsta barnens kroppspråk eftersom de ännu inte kan prata, detta betonar både Maria och Pia, och Maria förklarar det såhär: Vi har fått jobba mycket med oss själva och titta på barnen, hur de uttryckter sig och den biten när de inte har något verbalt språk. Och då handlar det ju om kroppsspråket och om att man är en närvarande pedagog. Det handlar om att vara lyhörd, se vad som intresserar barnen och sen låta, eller hjälpa, barnen att utveckla det. Även Kristina talar om vikten av att läsa av barnens kroppsspråk eftersom barnen inte kan förmedla sig med det verbala språket: När små barn som saknar det verbala språket utforskar visar de med mimik o med kroppsspråket vad de upplever. Deras ögon är väldigt talande i deras utforskande. Som pedagog är man med o hjälper dem att sätta ord på vad de gör, ser o upplever. Jag tycker att det häftigaste med att arbeta med de yngre barnen är att se hur de kan kommunicera med varandra o förstå varandra så bra utan ord. Som pedagog bör man inte se begränsningar för att barnen är små, berättar Maria. Man kan inte tänka att de bara är små och förvänta sig att de inte klarar av saker. Maria förklarar: Ger man dem möjligheter att prova på, göra allt som de äldre gör, så gör de det… och då är de med och formar verksamheten också. Pia uttrycker också att kroppsspråket hos de yngsta barnen kan berätta mycket av vad de är intresserade av. Genom att lyssna av det kan man få veta hur man arbetar vidare med barnen. Pia nämner också att man inte ska tänka att de inte kan göra sig förstådda: Vi måste ju lyssna in, titta och observera barnen. Fota dem och ta vara på det. Titta på kroppsspråket och vad försöker de förmedla. Märker man att de är intresserade av något får man gå vidare med det och locka med dem. Man måste ju prova med dem och väcka intresset för att de ska våga prova, vi pedagoger måste ju visa vad det finns för material. Pia betonar särskilt vikten av att avläsa de yngstas kroppsspråk genom att förklara: De kommunicerar ju med kroppen. Jag tror många missar det. De tänker de är små och kan inte göra sig förstådda. De tänker inte på kroppen. Man får upp ögonen för en helt annan värld. De kan visa sååååå mycket! Vad de vill och så. Att tyda kroppsspråket är jätteviktigt på småbarn. Lotta betonar även vikten av att skapa ett intresse hos barnen, eftersom utan ett intresse har barnen svårt att lära om naturen. Lotta berättar hur barnen kan inspireras och lockas till ett naturvetenskapligt lärande: Ofta inspirerar de äldre barnen de yngre, eller så är det pedagogen som har en hemlighet, eller så ska vi gå på skattjakt och vad hittar vi i lådan och vad hittar vi här? Såpbubblor, kan man blåsa det på vintern? Det är här väl jättekonstigt?! Eller så kan man gå på skattjakt och hitta skräp i naturen. Det finns ju mycket man kan göra. 17 Lotta berättar vidare att pedagogens roll i arbetet med de yngsta ofta handlar om att sätta ord på vad barnen gör: Barnen får sedan hälla, öva självständighetsträning genom att hälla från ett kärl till ett annat. Och att man kan jobba med hel och halv, hur mycket får plats i den här. Här gäller det för pedagogerna att sätta ord på vad är det barnen gör. Sara talar också om begrepp och hur de gör för att göra barnen medvetna om hur det fungerar i naturen: Arbetssättet med de yngsta är att göra dem medvetna om naturen, att det är något vi har och är rädda om. Och lite hur det funkar i naturen, göra dem medvetna om årstider och prata om att nu är det vår och det börjar växa och komma insekter, pratar om olika begrepp. Lotta framhåller även att pedagogen inte alltid behöver säga så mycket när de yngre barnen leker med vattenpölar, ofta så inspirerar de äldre barnen och de yngre barnen härmar: Till exempel så en gång när barnen lekte med en vattenpöl och ville få bort den genom att leda vattnet åt andra håll. Hur ska vi leda bort vattnet då? Och då fick de testa lite learning by doing genom att gräver vi åt det hållet då händer det inget för det var uppförsbacke, och gräver vi här, ja då rinner det till asfalten för där var det plant, och gräver vi här ja men då börjar det rinna och bli jätteintressant. Gräver vi djupt, ja då kan det åka en båt där! Barnen hjälper och instruerar varandra, nej gräv inte åt det hållet, det går inte! Du ska gräva neråt annars kommer inte vattnet rinna bort. De äldre barnen får på så sätt med sig de yngre barnen. Johanna och Lena förklarar vad de anser viktigt att tänka på i arbetet med de yngsta barnen: Man måste veta barnens förkunskaper, någorlunda i alla fall. En del barn kan bli rädda, osäkra vissa situationer. Man behöver ställa enkla frågor, som barnen förstår. Det som också är viktigt är att arbetar korta pass men återkommer och gör samma sak många gånger. Pia berättar om arbetet med de yngsta barnen, att det inte skiljer sig så mycket mot hur de äldre barnen får arbeta med naturvetenskap utan att man gör ungefär samma saker, men lite olika beroende på vad det är kapabla till. På ett liknande sätt förklarar Sara att de försöker göra samma saker med hela gruppen, trots att barnen är i olika åldrar, men att det ibland kan vara svårt: Med de minsta kan det vara svårare med om man gör saker i stor grupp. Lättare med några stycken vid ett bord och prata med, det är ju skillnad på en tvååring och en fyraåring. Även Maria berättar om hur man som pedagog hanterar de yngsta barnens naturvetenskapliga meningsskapande, i en grupp med barn i olika åldrar som har mycket skiftande intressen och behov av utmaningar: Om man bara har de yngsta i en grupp, så man inte behöver ta hänsyn till både ettåringar och femåringar… Det är helt omöjligt egentligen. Men om man har fokus på en ålder så vet man att man kan göra bra så det gagnar dem. Kristina berättar att öppna frågor har betydelse i barnens utforskande: Som pedagog försöker jag oftast ställa öppna frågor för att få barnen att fundera själva. Jag tror att pedagogens frågor och hur pedagogen ställer frågor har stor betydelse för hur barnen utforskar naturvetenskap. Får de själva hitta svar och lösningar, eller ger man som pedagog ledande frågor, har stor betydelse för både lust o lärande. Både Maria och Sara framhåller i sina intervjuer att de efterfrågar vidareutbildning för att kunna utveckla verksamheten vad det gäller naturvetenskap och de yngsta. Maria berättar att det verkar finnas väldigt lite om arbetet med de allra yngsta och Sara uttrycker följande: Ett annat sätt att stimulera är att vi vuxna går kurser i just det här ämnet och hur man ska kunna utveckla det. Det är jätteviktigt. 18 Analys pedagogens förskoledidaktiska roll Denna kategori svarar på vår första frågeställning om vilka aspekter gällande den egna förskoledidaktiska rollen som pedagogerna framhåller. I intervjuerna har pedagogerna framhållit att de sällan utgår från bestämda naturvetenskapliga projekt som de själva bestämt, utan ämnet finns där mer eller mindre hela tiden. Som pedagog, menar informanterna, är det viktigt att uppmärksamma och intressera sig för de naturvetenskapliga situationer man får syn på. Att som pedagog intressera sig för barnens göranden, och samspela med dem i detta, ger ökade chanser för appropriering inom det naturvetenskapliga området. Att fånga upp det som intresserar barnen i stunden, samt att inte direkt ge dem ”rätta svaret” framhåller pedagogerna som betydelsefullt för att väcka barnens intresse för att vilja veta mer. Det kan exempelvis vara ett kryp som barnen hittar, som kan leda till ett projekt och ett vidare meningsskapande. Flera pedagoger, bland annat Maria, Kristina och Pia framhåller vikten av att kunna se och avläsa de yngsta barnens kroppsspråk. Pedagogerna menar att detta är av vikt för att ge barnen möjlighet till inflytande i verksamheten. Detta inflytande skapas då pedagogerna läser av de yngsta barnens kroppsspråk vilket förmedlar vad barnen är intresserade av. Det som pedagogerna uppmärksammar kan sedan användas för att forma verksamheten. Pedagogerna Sara och Lotta menar också att det ofta handlar om att sätta ord på det de yngsta gör samt att ge dem begrepp för olika saker och fenomen. Pedagogerna kan med språkliga uttryck dela med sig av sina kunskaper och de i sin tur även lyssna på barnens erfarenheter som medieras via kroppsspråk eller tal. Samtidigt betonar Lotta även att pedagogen inte alltid behöver säga så mycket. Detta går att koppla till sociokulturell teori där både det verbala och det kroppsliga språket är mycket viktiga redskap för kunskapsöverföring. De yngsta barnen inspireras ofta av de äldre barnens görande, i enighet med den proximala utvecklingszonen. Detta sker naturligt i samspelet i gemensamma lekar samt även genom att pedagogerna medvetet låter de yngre barnen besöka andra avdelningar för att se hur och vad de äldre barnen gör. Ett exempel på detta beskriver pedagogen Lotta när hon berättar om när barn i olika åldrar leker i en vattenpöl. Pia menar att arbetet med de yngsta inte skiljer sig så mycket ifrån arbetet med de äldre. Sara förklarar att de försöker göra saker med hela gruppen, men att det kan vara svårt då det trots allt är skillnad på exempelvis tvååringar och fyraåringar. Att ställa enkla och öppna frågor till barnen är av vikt framhåller både Kristina, Johanna och Lena och menar att detta får betydelse för barnens lust att hitta egna lösningar. Kommunikation och samspel mellan pedagog och barn leder till meningsskapande. Sammanfattning: 1) Viktigt att undersöka tillsammans med barnen och inte komma med givna svar. 2) Pedagogerna talar genomgående om betydelsen av att uppmärksamma det kroppsliga handlandet. 3) Utgå från barnens intressen. 4) Inspiration och lärande mellan barn i olika åldrar samt barn och vuxna. Material och miljön I vår insamlade empiri återkommer pedagogerna ofta till att barnen lockas av det som finns ute i naturen. Lottas förskolegård är rik på många olika naturmaterial som löv, stenar och kottar till förskolan som de sedan använder i olika lekar eller skapande. 19 Figur 1 visar Lottas förskolegård Pedagogerna Kristina och Maria berättar att barnen gärna tar med sig olika naturmaterial från skogen. Kristina berättar också att naturmaterial ofta lockar de yngsta barnen men även vatten och naturens kretslopp: Vatten ett vanligt material att börja med, det lockar nästan alltid, precis som mycket material i naturen, som kottar, pinnar, sten o lera. Vi brukar plantera frön med barnen för att följa hur det växter, naturens kretslopp o förundras över vad som händer. De yngsta barnen är även intresserade av djur och insekter framhåller Sara, Maria och Lotta. Sara berättar vad de gör med maskar och sniglar som de hittat ute i naturen: Förskolan ligger ju här på ängen och nära en liten skog, så det är väldigt mycket djur. Barnen kollar under stenar och är nyfikna på vad det är för någonting, hur det ser ut, vad det äter. I höstas hittade vi maskar och sniglar ute som vi hade inne i ett litet akvarium. De fick vara med på samlingen och barnen såg hur snabba de var. Maria berättar också om att barn ibland intresserar sig för olika småkryp som spindlar. Användbart verktyg vid utforskandet av olika djur och insekter är då lärplattor som barnen och pedagoger enkelt kan leta fram information om just det som barnen är intresserade av. Även pedagogen Lotta på en annan förskola berättar om hur man kan använda lärplatta i arbetet med sniglar som barnen visat intresse för: För två år sedan startade de ett snigelprojekt när barnen hittade många sniglar på ett träd som de sedan la i sina hinkar. Då kom de in på hur sniglar levde, vad de behöver för att överleva. När de sedan går in så kanske de letar mer kunskap om sniglar på en lärplatta. Väldigt små barn är oftast väldigt duktiga på att använda paddan. Vi kanske börjar med att leta snigelsånger, som lilla snigel, sen kanske man hittar något annan när man letar vidare. Berättelser om att barn särskilt verkar lockas av djur återkommer i intervjun med Pia. Hon framhåller att ett akvarium kan vara spännande för de yngsta barnen på förskolan. Dock krävs det att pedagogerna är engagerade och intresserade: Vissa vill inte ha, de tycker det är för mycket jobb att mata och städa, vissa tycker det har ett bra syfte. Just för att barnen får se hela processen, vad som händer i ett akvarium. Livet. De tycker det är jättekul för det föds massa små bebisar. Pia, Maria och Kristina menar att vatten är något som intresserar de yngsta barnen, både utomhus och inomhus. Maria berättar om vad som de yngsta barnen brukar göra med vatten: Ofta hamnar vi vid bäcken, där kan vi stå hur länge som helst, vatten intresserar de små ofantligt. Vattenpölar på gården och isen på vintern. Inomhus har vi har fått en ränna i barnens höjd, vi jobbar mycket med att ösa och hälla, vi har fokuserat på bunkar och trattar för att det inte ska bli tusen olika grejer utan man smalnar av det. Liksom Maria, framhåller även Pia vatten som något som intresserar de yngsta på flera olika sätt. Ibland kan något i vardagen som ett handfat vara spännande, där kan barnen få stå och leka en liten 20 stund med olika material som de kan ösa med. De har även fått blåsa bubblor med sugrör i en stor bunke. Pedagogerna i vår studie arbetar oftast med material de funnit ute i naturen när de arbetar med naturvetenskap men ibland tar de hjälp av färdigt material. Johanna och Lena använder sig av färdigt material, så kallade NTA-lådor som innehållande olika experiment. Då arbetar de med väldigt grundläggande material som exempelvis vatten i olika former, jord, djur, luft. Lotta berättar att det finns färdigt material att låna på biblioteket: Det vi brukar göra som är styrt är att vi lånar färdigt material från biblioteket som vi använder när vi jobbar med årstider med de allra yngsta. Lådorna innehåller experiment till att man har rim, ramsor, liksom det kan vara rena förslag på vad man kan ha för lektion och så också. Oftast så arbetar pedagogerna med barnen utomhus med ämnet naturvetenskap genom att gå till samma ställe i skogen, en så kallad naturruta, och titta på hur miljön förändras under året. Naturrutan har stor betydelse för det naturvetenskapliga lärandet förklarar Lotta: Ett ställe återkommer vi ofta till, som en naturruta, där det finns äppelträd, blåbär, myrstack och andra saker man kan följa under ett år. Lite senare i intervjun återkommer Lotta till naturrutan: Sen om man tänker på årshjulet så kommer de ju tillbaka under flera års tid, lite som en trappstege, att de utökar kunskapsbasen. I början kanske man bara pratar här är det blåbär så får man smaka och plocka lite i en mugg. Barnen äter oftast upp blåbären men vi kanske tar med blåbär som vi sedan bakar paj med på förskolan eller gör sylt och då kommer man ju in på kemiska processer och hållbar utveckling att man återbrukar det som finns i naturen. Sara visar i slutet av intervjun att deras naturhörna inspirerar och bidrar till naturvetenskapligt meningsskapande. Hon berättar om hörnan: Materialet och miljön är jätteviktig! Intresset blir större om vi gjort miljön spännande och inspirerande att ta reda på mer. Vi fångar deras intresse genom att låta material finnas tillgängligt hela tiden. Vi har kottar, pinnar, löv som är uppdukat på ett inbjudande sätt så att de ska vilja titta och undersöka. Vi har också böcker om träd, insekter och djur där. Materialet för de yngsta är ungefär samma som för de äldre, luppar, böcker och att det finns saker framme. Figur 2 visar en del av en avdelnings naturhörna. 21 Det är inte bara skog, natur och djur som intresserar barnen. Även odling verkar locka. Pedagogen Sara berättar om hur de arbetar med odling: Vi odlar ju mycket också, och då handlar det inte bara om att stoppa ett frö i jorden, utan man tar hand om det, vi pratar om vad behövs. Sol och vatten, men kanske inte hel kanna för då dör blommorna. I de flesta intervjuer kom det fram berättelser om arbete med olika naturmaterial, djur och vatten. Men Pia berättar också att de börjar arbetet med hållbar utveckling redan när barnen är små: Vi har börjat med källsortering, allt ska sorteras, matavfall och papper och allt. De yngsta är ju med på det också, de lär sig från början. Förra veckan fick barnen titta på när sopbilen kom, liksom se hela apparaten. Även Sara har erfarenhet av hållbar utveckling på deras förskola då de hade ett projekt där de satte fast olika material på en planka som de sedan grävde ner och fick ligga kvar en längre tid. Innan de grävde upp den igen fick barnen berätta vad de trodde skulle hända med sakerna på plankan och efteråt fick de se vad som faktiskt hänt. Mycket av det pedagogerna framhåller betydande när det gäller de yngre barnens naturvetenskapliga meningsskapande handlar om naturen; växter, djur och vatten. I en kommentar nämner dock Pia något annat: Det gäller att ta på sig rätt glasögon. Det finns ju överallt. Som gungan, ja där kan du se hastighet och fart, alltså rutschkanan, där är det ju också, ja alltså det finns så mycket att relatera till för naturvetenskap är ju så otroligt mycket, det är vad du gör det till. Något annat som bara Kristina tog upp var att materialet inte har så stor betydelse egentligen, det är hur det presenteras och vad barnen ges för möjligheter med materialet: Jag har nog inte stött på material som inte fungerat, men ibland kan man behöva introducera ett material o använda det vid flera tillfällen innan barnen gillar det. För att göra bra tillfällen med experiment tillsammans med barnen är det bra att testat experimentet innan. Analys material och miljön Denna kategori svarar på vår andra frågeställning vilken är vad pedagogerna framhåller som betydelsefullt gällande den naturvetenskapliga miljön för de yngsta barnen i förskolan. Pedagogerna berättar om vilken miljö och med vilket material de yngsta barnen använder vid naturvetenskapliga meningsskapande. Pedagogerna framhåller att det naturvetenskapliga meningsskapande ofta sker utomhus i möte med diverse naturmaterial. Enligt pedagogerna lockas även barn av vatten i olika former; is, snö, vattendrag, handfat, vattenpölar. Med hjälp av olika artefakter som tratt, olika kar att ösa med och sugrör meningsskapar barnen med vatten i olika former. Ur ett sociokulturellt perspektiv kan barnet med olika fysiska redskap, så kallade artefakter, klara av mycket mer än det annars skulle klarat av. Vidare framhåller pedagogerna att olika djur och insekter lockar barn. Utifrån djuren kan sedan pedagogen spinna vidare och låta barnen lära mer om vad de äter, hur de bor och hur man hanterar dem. Lärplattan är en bra artefakt i meningsskapandet som gör att lärandet kan utökas med nya kunskaper om djuren. Genom att pedagogen använder sig av just fysiska redskap som exempelvis en lärplatta kan pedagogen förmedla lärande till barnen genom att lärplattan medierar kunskaper om djuren. Enligt pedagogen Pia gäller det att ha naturvetenskaplig ”glasögon” för att få syn på när barnen utforskar olika naturvetenskapliga fenomen. När barnen åker rutschkana så handlar det om exempelvis hastighet och motstånd. Naturvetenskap finns nästan i allt på förskolan och även om barnen inte 22 meningsskapar med klassiskt naturmaterial eller experimentlådor, så använder de det som finns i miljön för att skapa mening i naturvetenskap. Detta uttrycker även Kristina som menar att det inte är materialet i sig som är det mest betydande utan att det handlar om hur det introduceras och hur pedagoger låter barnen arbeta med det. Sammanfattning: 1) Pedagogerna framhåller att de yngsta barnen lockas av det som finns ute i naturen; djur, växter, odling och vatten. 2) Pedagogerna behöver se vad barnen gör för naturvetenskapliga undersökningar i miljön och med materialet. De yngsta barnens kroppsliga meningsskapande De yngsta barnen har kanske ännu inte ett utvecklat talspråk, utan erfar naturvetenskap genom att använda kroppen och uppleva med alla sinnen. Detta beskriver pedagogen Lotta när hon berättar om en situation ute i skogen: De upplever ju med alla sina sinnen, där ramlade jag ner i gruset och fick smaka på det liksom, så att de upplever ju verkligen med alla sina sinnen. Man får gå med dem och låta dem känna hur det är att ligga på marken, titta upp i himlen, känna hur gräset känns och se hur molnen rör sig, lyssna på fåglarna och titta på löven. Så det är ju liksom den nivån för de yngsta – de ska få klämma, känna, lyssna, titta och våga vilja vara där. Sara berättar hur hon upplever att de yngsta undersöker naturvetenskap. Även denna gång är det kroppsliga i fokus: De tittar och petar och undersöker själva. Vi låter dem vara nyfikna. Det är så man lär sig. Efter intervjun visar Sara en låda med jord inne på avdelningen och förklarar: Här är en låda där vi planterat frön, det står såhär för att barnen ska kunna känna och titta. Känna att nu är det torrt i jorden den behöver vatten nu. Figur 3 visar en odlingslåda på Saras förskola I en annan intervju berättar pedagogen Maria att den kroppsliga motoriken står i fokus när de på olika sätt får erfara naturvetenskapliga fenomen: Ute har vi till exempel däck från verkstaden. Vi har plockat bort mycket traditionellt som nästan alla gungor och alla gungdjur, men vi har mycket för motoriken, en vippbräda, en gammal stock, stubbar… det här året har vi jobbat med klättra också, det intresserade dem. Under promenader ser vi såna saker, vad de gör med kroppen. De brukar klättra på en stor sten i skogen och då får vi in många bitar som motorik och naturvetenskap. 23 Pia visar planteringslådor ute på gården och berättar i intervjun om de yngsta barnens meningsskapande med sina kroppar, när de får vara med och plantera i lådorna ute på gården: Vi planterar mycket just nu, även de absolut minsta barnen. De får så sitt frö sen får de gå och vattna och se hela processen. De gillar ju att göra saker, använda kroppen. Och plantera potatis. Sen får de små besöka de stora barnen och se vad de jobbar med, titta på hur de gör och vad de planterat. Så får de se hur andra gör också. Figur 4 visar de yngsta barnens planteringslådor på Pias förskolegård. Vidare beskriver Pia de yngstas görande med kroppen vid handfatet eftersom de gärna vill känna när det rinner. Lotta har också erfarenheter av att yngsta barnen visar stort intresse för att erfara vatten med kroppen genom att skvätta i vattenpölar: Vattenlek lockar ofta de små barnen. Det kan räcka med något så enkelt som vattenpölar ute på gården. Ett yngre barn kanske märker att det skvätter när man slår med spaden i vattenpölen. Analys de yngsta barnens kroppsliga meningsskapande Denna kategori svarar på den tredje frågeställningen som handlar om vad pedagogerna framhåller som kännetecknande för de yngsta barnens naturvetenskapliga meningsskapande. Ett sätt för de yngsta barnen att skapa mening i naturvetenskap menar pedagogerna, är att uppleva med alla sina sinnen genom att känna, lukta, se, höra och smaka på det naturen kan erbjuda. Ett annat sätt för de yngsta barnen att skapa mening om naturvetenskap är att fysiskt och motoriskt uppleva hur vatten kan förflyttas och kännas. Barnen ska ges möjlighet att även uppleva hur fart känns genom att leka med vippbrädor. Pedagogernas beskrivningar av de yngre barnens meningsskapande är först och främst något som är kroppsligt. Detta kan tolkas i samklang med det sociokulturella perspektivet. I detta perspektiv kan meningsskapande beskrivas som ett kroppsligt erfarande där både den fysiska kroppen, rörelser, gester och miner bidrar. Maria berättar exempelvis att barnen tycker om att undersöka naturmaterial med hela kroppen genom att exempelvis klättra över stora stenar i naturen. Sammanfattning: 1) Pedagogerna framhåller att barnen upplever genom att använda alla sina sinnen 2) Vidare menar pedagogerna att barn använder den fysiska kroppen och den kroppsliga motoriken när de erfar naturvetenskapliga fenomen. 24 Sammanfattning av resultat Studiens resultat som svarar på den första frågan om vilka aspekter gällande den egna förskoledidaktiska rollen visar att pedagogens framhåller vikten av att läsa av barnens kroppsspråk, eftersom de yngsta barnen ännu inte har ett fullt utvecklat verbalt språk. Pedagogerna menar att de behöver lyssna på barnens olika uttryck för att se vad som intresserar dem och därmed ge dem inflytande i verksamheten. I analysen framkommer det även att några pedagoger framhåller betydelsen av att sätta ord på olika naturvetenskapliga fenomen, djur och växter för att på det sättet utvidga barnens begreppsbank. Ibland kan det dock vara bra att låta barnen få meningsskapa i fred, menar en annan pedagog. Eftersom de yngsta barnen ofta inspireras av de äldre barnen naturligt i lekar, låter pedagogen barnen medvetet umgås med äldre barn. I analysen framkom det även att en pedagog inte anser att arbetet med de yngsta och de äldre barnen skiljer sig så mycket åt. En annan pedagog menar på liknande sätt att de gör saker med hela barngruppen tillsammans, oberoende av ålder, men att detta kan vara problematiskt vid stora ålderskillnader. En tredje pedagog framhåller att det är nästintill omöjligt att arbeta med naturvetenskap med en grupp av barn i helt olika åldrar, då de har så olika intressen och behov. I den del av studiens resultat som svarar på den andra frågeställningen, vad pedagoger lyfter fram som betydelsefullt gällande den naturvetenskapliga miljön, berättar pedagogerna att det naturvetenskapliga meningsskapande ofta sker utomhus med naturmaterial som kottar, pinnar, löv och stenar. Djur och insekter är också något pedagogerna menar är meningsskapande hos de yngsta barnen och då kan lärplattan vara ett värdefullt redskap att använda i sökandet efter mer information om hur dessa djur exempelvis lever. Pedagogen behöver kunna ta på sig rätt “glasögon” för att få syn på vilka olika naturvetenskapliga fenomen barnen utforskar, exempelvis fysik när de åker rutschkana ute på gården. I analysen ser vi också att pedagogerna framhåller vatten som något som är populärt hos barnen. Vatten finns att tillgå både utomhus och inomhus i form av vatten i bäckar, is, pölar samt vatten från kranar. Inomhus finns även annat än vatten att meningsskapa med i naturvetenskap. Några pedagoger framhåller att färdiga experimentlådor är bra material för de yngsta barnen. En pedagog lyfte fram att materialet inte har så stor betydelse, det viktigaste är att det introduceras på rätt sätt samt att barnen ges möjlighet att arbeta med det, gärna upprepade gånger. Pedagogerna framhåller att deras roll är att fånga upp det som intresserar barnen i stunden vilket sedan kan leda vidare i olika projekt. Ett par pedagoger framhåller också vikten av att ställa öppna frågor för att bejaka barnens egen lust att hitta lösningar och “svar” på naturvetenskapliga fenomen. Det som framkommit som svarar på den tredje frågeställningen vad pedagogerna betonade som kännetecknande för de yngsta barnens naturvetenskapliga meningsskapande resulterade i att de yngsta barnens naturvetenskapliga meningsskapande kännetecknas av ett kroppsligt meningsskapande. Barnet använder den fysiska kroppen men även alla sina sinnen genom att lyssna, känna, smaka, lukta och höra på olika naturvetenskapliga ting. De yngsta barnen använder grovmotoriken när de undersöker olika naturvetenskapliga fenomen. 25 Diskussion Vårt syfte med studien var att generera kunskap om pedagogernas föreställningar om de yngsta barnens meningsskapande i naturvetenskap. Analysen beskriver att pedagogerna tydligt betonar att deras förhållningssätt i den förskoledidaktiska rollen innebär att lyssna in vad barnen är intresserade av och planera verksamheten utefter det. Pedagogerna berättar att de studerar vad barnen gör och vad de försöker förmedla verbalt och kroppsligt. De har sällan planerade, avgränsade naturvetenskapliga projekt, utan fångar upp barnens intressen i det ögonblickliga nuet och väver in naturvetenskap i den vardagliga verksamheten. Två informanter betonar även vikten av att ställa enkla frågor till de yngsta barnen. Då är det viktigt, menar de, att ha en del förkunskaper om barnens tidigare erfarenheter så de inte blir rädda eller osäkra. Att lyssna på barns frågor är något som Olsson (2013) framhåller i sin studie, eftersom det gör att barnen ofta sysselsätter sig med att utforska naturvetenskapliga fenomen när pedagogerna lyssnar in barnen och skapa utforskningsbara miljöer. Pedagogerna i våra intervjuer betonar att deras lyssnande på barnen handlar om att läsa av deras kroppsliga uttryck. På detta sätt kan pedagogerna få syn på vilka naturvetenskapliga fenomen de yngsta barnen intresserar sig för. Detta sinnliga lyssnande ger också barnen ett inflytande i verksamheten, då den kan formas efter deras intressen. Pedagogerna i vår studie betonar att deras förhållningssätt innebär att inte leverera färdiga svar på barnens frågor. De låter istället barnen ha egna idéer och lösningar för att stimulera deras egen lust till lärande i naturvetenskap. Om de vill ta reda på fakta, så görs det tillsammans med barnen, genom att titta i böcker eller använda lärplatta. Pedagogernas uttalanden är i linje med Thulins (2009) forskning som menar att pedagoger behöver lyssna till barnens frågor och använda dessa för vidare projekt. På så sätt leder det till nya möjligheter för barnen att undersöka naturvetenskapliga fenomen. De yngsta barnen ställer inte först och främst verbala frågor, men kan med sin kropp och med ljud visa att de undrar något. Enligt Thulin (2009) är bemötandet av dessa frågor betydelsefullt och gör skillnad för ett naturvetenskapligt utforskande. Även Inans et al. (2010) visar i sin studie att barnens frågor gav extra näring till att fördjupa det naturvetenskapliga lärandet. Några informanter i vår studie framhåller att en viktig del av pedagogens roll i arbetet med de yngsta, är att sätta ord på vad barnen gör. Att ge barnen naturvetenskapliga begrepp då de undersöker är av vikt menar pedagogerna. På detta sätt blir de yngsta barnen alltmer medvetna om naturen och hur den fungerar. Pedagogernas svar är dock inte entydiga gällande den didaktiska insatsen om språk och begreppsanvändning. Exempelvis menar en annan pedagog att pedagogrollen ibland innebär att man avvaktar. Man behöver inte alltid säga så mycket. Detta uttalande kan ses i överensstämmelse med Klaar och Öhman (2012, s. 451) som visar utifrån sin studie att barns meningsskapande är praktiskt istället för begreppsmässigt och verbalt. Björklund (2013, s. 479-480) gör en annan betoning och framhåller att talspråket är värdefullt eftersom detta vägleder de yngsta barnen. Björklund menar att begrepp behöver tillföras och användas på olika sätt för att så småningom bli meningsfulla. Fleer et al. (2014) lyfter fram pedagogernas inställning och intresse för naturvetenskap som viktig. En pedagog uttrycker i vår studie, när hon menar att det är upp till pedagogerna att välja om de exempelvis vill ha akvariefiskar. Det kan alltså tolkas som att om pedagogen själv har eget naturvetensapligt intresse ges barnen fler möjligheter till meningsskapande. Fleer et al. (2014) har i sin studie synliggjort att om pedagogerna är positiva till naturvetenskap, har de lättare för att se och ta tillvara de naturvetenskapliga möjligheter som finns i förskolan. Pedagogerna i vår studie tycks genom 26 sina berättelser ofta fånga upp naturvetenskapliga situationer som framförallt innehåller djur och växter. Vårt resultat är i linje med Skolinspektionens (2012, s. 7) forskningsrapport som hävdar att pedagoger ofta likställer naturvetenskap med natur. Därmed läggs största vikt vid att utforska närmiljö, växter och djur utomhus på förskolan. De menar dock att några förskolor även arbetar med NTA-lådor (Naturvetenskap och teknik för alla) vilka innehåller färdiga experiment, något som även framgår i vår analys. Lotta berättar exempelvis att de brukar låna NTA- lådor från biblioteket. I intervjuerna nämnde två pedagoger att de önskade mer fortbildning inom både naturvetenskap och om de yngsta förskolebarnens lärande. Detta, menar pedagogerna, är viktigt för att få ökad kunskap om det didaktiska förhållningssättet i arbetet med de yngsta och naturvetenskap. Dessa utsagor är i linje med Hansson et al. (2014) forskningsresultat vilket visar att pedagoger behöver mer kunskap om hur och vilka de naturvetenskapliga aktiviteter som är lämpliga för förskolebarnen. Vidare påtalar forskarna att dessa aktiviteter måste vara länkade till det som pedagogerna sett intresserar barnen. I resultatet framhåller pedagogerna att en spännande och inspirerande miljö gör att barnen blir intresserade av naturvetenskap. Material som kottar, pinnar, löv, luppar, böcker om djur, träd och insekter kan placeras lättillgängligt på ett inbjudande sätt. Informanterna i vår studie har upprepade gånger berättat att det handlar om att lyssna efter vad barnen är intresserade av. Är det sniglar barnen visar intresse för så får barnen söka vidare om sniglar på en lärplatta, de får göra sniglar av lera och sjunga om sniglar. Detta är i linje med Caiman (2015) som menar att materialet har betydelse för hur barn lär naturvetenskap genom kroppen. Hon framhåller att exempelvis lera kan ge barnen möjligheter att återskapa naturvetenskapliga fenomen på ett förståeligt sätt. En av informanterna berättar om en naturruta som förskolegruppen regelbundet besöker under hela året för att se hur miljön skiftar för varje årstid. Denna naturruta menar pedagogen bidrar till ett fördjupat, naturvetenskapligt lärande. Även Elfström (2013) har i sin forskning funnit att utomhusmiljön kan bidra till det naturvetenskapliga lärandet. Hon har följt ett projekt på en förskola som startade med att barnen blev väldigt intresserade av ett dött rådjur. Flera gånger besökte barnen rådjuret i skogen för att följa nedbrytningsprocessen. Informanterna i vår studie framhöll också värdet av odling, något som de yngsta barnen uppskattade att delta i. Barnen fick se hela processen från frö till färdig växt och får förståelse för vad plantan behöver för att överleva. I intervjuerna framgår det att NTA lådor brukar användas för att barnen ska få prova på enklare experiment. Dock menar en av informanterna att det inte handlar om vilket material barnen får arbeta med, utan det handlar om hur det presenteras och att barnen ska få möjlighet att upprepa experimenten. Dock har ingen av informanterna nämnt att färdigt material där pedagogerna inte direkt utgår ifrån ett lyssnande på barnen skulle vara fel. En av informanterna framhåller att det didaktiska arbetet handlar om att ta på sig ”rätt glasögon” för att få syn på när barnen utforskar naturvetenskapliga fenomen som hastighet och motstånd i exempelvis rutschkanan. Detta handlar om att ta vara på naturvetenskapen som finns i vardagen på så sätt som Tu (2006) framhåller att pedagoger behöver ta tillvara all naturvetenskap som erbjuds i den vardagliga miljön. Vidare framhåller Tu i sin studie att pedagoger tenderar att missa naturvetenskapliga situationer på grund av kunskapsbrist i ämnesområdet. Det har i denna studie inte framkommit att informanterna önskar mer kunskap i ämnet. Genom att koppla till Tus (2006) forskning kan vi förstå det som pedagogerna framhåller i vår studie som att det ofta handlar om ”incidental sciencing” när de yngsta barnen lär naturvetenskap. Incidental sciencing innebär att pedagogen fångar upp oplanerade händelser som barnen agerar i. Pedagogerna i våra intervjuer berör vid flera tillfällen vikten av att utgå ifrån det som barnen visar intresse för och de 27 menar att de oftast inte har strikt planerade aktiviteter utifrån vad Tu (2006) benämner formal sciencing. Däremot nämner en pedagog att de har en specifik naturhörna, vilket är i linje med det Tu (2006) kallar informal sciencing. Med detta menar forskaren att pedagogen skapar hörnor med olika material där barn som önskar kan undersöka fritt. Nordin-Hultman (2004, s.87) har i sin forskning funnit att det finns sparsamt med naturvetenskapligt material på förskolorna i Sverige. Ofta är det även så att pedagogen placerat "besvärliga" material utom räckhåll. Detta är inte helt i enighet med vad pedagogerna i vår studie framhållit, då de ofta tog tillvara på naturmaterial barnen hämtat med från skogen. Materialet används i olika skapande projekt eller i skapandet av naturhörnor inomhus. En av informanterna betonade att de yngsta barnen upplever med alla sina sinnen. Barnen ska få klämma, känna, lyssna, titta och smaka på sådant som finns ute i naturen. En annan informant berättar också om att de yngsta barnen tycker om att känna på jorden och titta på lådan där de planterat frön. Detta är i enighet med Björlund (2013) som i sin forskning kommit fram till att de yngsta barnen lär på många olika sätt genom kroppen och sinnena. Detta är även i enighet med Caiman (2015) som i sin forskning visar på vilka olika sätt kroppen tjänar barnen i deras naturvetenskapliga utforskande. Det kroppsliga lärandet är också belyst i Klaar och Öhmans (2012, s.451) forskning. De menar att meningsskapandet hos de yngsta barnen är fysiskt och praktiskt istället för begreppsligt. Informanterna beskriver även att den kroppsliga motoriken används i det naturvetenskapliga meningsskapandet genom att barnen använder vippbrädor eller klättrar över olika saker som sten och stockar ute i skogen. Detta kan ses i samklang med tidigare forskning som visar att barn behöver få utforska fritt utan stark styrning för att kunna få möjlighet att lära genom kroppen (Emilson & Folkesson, 2006) vilket även våra informanter beskrivit genom att de låter barnen meningsskapa fritt då informanterna tillåter lek med vatten vid handfatet eller när de tillåts skvätta med spaden i vattenpölen. Våra informanter har även beskrivit att de yngsta barnen tycker om att få titta, peta och undersöka själva. Pedagogen kan då förstås som att de låter barnen vara nyfikna och meningsskapa själva eftersom det är på detta sätt ett lärande sker. Emilson och Folkesson (2006, s. 225) har i sin forskning kommit fram till att de yngsta barnen lär genom kroppen när pedagogerna tillåter genom en svagare inramning. Detta är i enighet med vad en av pedagogerna beskriver när barnen tillåts leka med vatten trots att de kanske blir blöta. Detta erfarande med kroppen återkommer även när barnen får vara med och så frön, de får känna hur jord känns, lukta och se vad som sker när något växer fram. Betydelse för praktiken och professionen Denna studie synliggör hur pedagogerna framhåller sitt arbete med de yngsta barnen och deras meningsskapande inom naturvetenskap i förskolorna. Vi tänker att pedagogernas berättelser om sina erfarenheter och om sin förskoledidaktiska roll är viktiga att uppmärksamma och föra fram i ljuset. Det tycks finnas en “vit fläck” inom forskningsområdet om de yngsta barnen och naturvetenskap, därför är vår förhoppning att vår studie kan vara ett bidrag till detta fält. Vi hoppas också att studien kan inspirera de yngsta barnens pedagoger till att arbeta vidare med naturvetenskap på ett roligt, lärorikt och meningsfullt sätt. 28 Slutsatser Genom denna studie har vi fått kunskaper om vad pedagoger framhåller som betydelsefullt i det förskoledidaktiska arbetet. Pedagogerna har delgivit oss sina erfarenheter i arbetet med de yngsta barnens naturvetenskapliga meninssskapande. Som slutsats kan vi förstå att pedagogerna framhåller vikten av att de kan läsa av barnens kroppsliga uttryck för att se vad som intresserar dem och utmana dem vidare. Att undersöka tillsammans för att hitta svar på naturvetenskapliga frågor framhålls också. En annan slutsats är att pedagogerna framhåller att barnen lockas av det som finns i naturen och att pedagogerna i sin förskoledidaktiska roll tar vara på de möjlighetsvillkor som dessa material ger genom att ta in dem på förskolan. En sista slutsats är att pedagogerna framhåller att barnen erfar naturvetenskapliga fenomen med kroppen genom att klättra eller genom sina sinnen som att smaka, lukta, känna, se och lyssna. Vidare forskning I vår studie har vi genom intervjuer lyssnat till pedagogernas utsagor och hur de framhåller sitt didaktiska arbete. Vi har beskrivit vad pedagogerna framhåller som viktigt i den egna förskoledidaktiska rollen då de yngsta barnens meningsskapande sätts i fokus. Vidare forskning skulle kunna inrikta sig på de yngsta barnens verkliga görande in situ då de lär naturvetenskap. Exempelvis skulle fler studier som undersöker hur barnen använder kroppen i det naturvetenskapliga meningsskapandet bidra till att professionsutvecklingen fördjupas liksom forskningsfältet. En annan vinkel gällande framtida forskning är studier om hur pedagoger, i sitt vardagliga arbete besvarar och bemöter barns kroppsliga uttryck. Det vore även intressant att närmre studera barns meningsskapande i projekt som särskilt riktas mot kemi och fysik. 29 Referenser Bjar, Louise & Liberg, Caroline (2003). Språk i sammanhang. I Bjar, Louise och Liberg, Caroline (Red.). Barn utvecklar sitt språk. Lund: Studentlitteratur. Björklund, Camilla (2013) Less is more – mathematical manipulatives in early childhood education. [Elektronisk]. Early Child Development and Care, 184(3), ss. 469-485. Caiman, Cecilia (2015). Naturvetenskap i tillblivelse: barns meningsskapande kring biologisk mångfald och en hållbar framtid. [Elektronisk] Diss. Stockholm: Stockholms universitet. Carlsson, Reidun & Bagga-Gupta, Sangeeta (2006). Verktyg och lådor. En studie om språkfokuserade aktiviteter för minoriteter på förskolearenor.[Elektronisk]. Nordisk Pedagogik, 3(26), ss. 193–211. Dysthe, Olga (1996). Det flerstämmiga klassrummet. Lund: Studentlitteratur. Elfström, Ingela (2013). Uppföljning och utvärdering för förändring - pedagogisk dokumentation som grund för kontinuerlig verksamhetsutveckling och systematiskt kvalitetsarbete i förskolan. Diss. Stockholm: Stockholms Universitet. Elfström, Ingela, Nilsson, Bodil, Sterner, Lillemor & Wehner-Godée, Christina (2008). Barn och naturvetenskap – upptäcka, utforska, lära. Stockholm: Liber. Emilson, Anette & Folkesson, Anne-Mari (2006). Children's participation and teacher control. [Elektronisk]. Early Child Development and Care, 176 (3-4), ss. 219-238. Eriksson Barajas, Katarina, Forsberg, Camilla & Wengström, Yvonne (2013). Systematiska litteraturstudier i utbildningsvetenskap. Stockholm: Natur & Kultur. Eriksson-Zetterquist, Ulla & Ahrne, Göran (2013). Intervjuer. I Ahrne, Göran & Svensson, Peter (Red.). Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber. Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (2009). Kvalitativ forskning och kvalitativ analys. I Fejes, Andreas & Thornberg, Robert (Red.). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber. Fleer, Marilyn, Gomes, Judith & March, Sue (2014). Science learning affordances in preschool environments. [Elektronisk]. Australasian Journal of Early Childhood. 39(1), ss. 38-48. Gjems, Liv (2011). Barn samtalar sig till kunskap. Lund: Studentlitteratur. Halvars-Franzén, Bodil (2010). Barn och etik: möten och möjlighetsvillkor i två förskoleklassers vardag. Diss. Stockholm: Stockholms universitet. Hansson, Lena, Löfgren, Lena & Pendrill, Ann-Marie (2014). Att utgå från frågor och situationer i förskolans vardag: Vilket naturvetenskapligt innehåll kan det leda till? [Elektronisk]. NorDiNa: Nordic Studies in Science Education, 10(1) ss. 77-89. Ideland, Malin & Malmberg, Claes (2010). Plantskola för naturvetenskap och hållbar utveckling. I Riddersporre, Bim & Persson, Sven (Red.). Utbildningsvetenskap för förskolan. Stockholm: Natur & kultur. Inan, Hatice Zeynep, Trundle, Kathy Cabe & Kantor, Rebecca (2010). Understanding Natural Sciences Education in a Reggio Emilia-Inspired Preschool. [Elektronisk]. Journal of Research in Science Teaching, 47(10), ss. 1186–1208. Klaar, Susanne (2013). Naturorienterad utbildning i förskolan: pragmatiska undersökningar av meningsskapandets individuella, sociala och kulturella dimensioner. Diss. Örebro: Örebro universitet. Klaar, Susanne & Öhman, Johan (2012). Action with friction: a transactional approach to toddlers' physical meaning making of natural phenomena and processes in preschool. [Elektronisk]. European Early Childhood Education Research Journal, 20(3), ss. 439-454. Kvale, Steinar & Brinkmann, Svend (2009). Den kvalitativa forskningsintervjun. Lund: Studentlitteratur. Löfdahl, Annika, Franzén, Karin & Hjalmarsson, Maria (2014). Förskollärarens metod- och vetenskapsteori. Stockholm: Liber. Nordin - Hultman, Elisabeth (2004). Pedagogiska miljöer och barns subjektskapande. Diss. Stockholm: Liber. 30 Olsson, Liselott (2013). Taking children’s questions seriously: The need for creative thought. Global Studies of Childhood, 3, ss. 230-253. Siry, Christina & Kremer, Isabelle (2011). Children explain the rainbow: Using young children’s ideas to guide science curricula. The Journal of Science Education and Technology, 20, ss. 643-655. Skolinspektionen (2012). Förskola, före skola - lärande och bärande. Kvalitetsgranskningsrapport om förskolans arbete med det förstärkta pedagogiska uppdraget. [Elektronisk]. Stockholm: Skolinspektionen. Tillgänglig:<http://www.skolinspektionen.se/Documents/Kvalitetsgranskning/forskola-2011/kvalgrforskolan2-slutrapport.pdf>. [2015-04-24]. Skolverket (2010). Läroplan för förskolan Lpfö 98 [Ny, rev. utg.]. Stockholm: Skolverket. Stensmo, Christer (2007). Pedagogisk filosofi. Lund: Studentlitteratur. Stockholms universitet (2015-05-04). Barn -och ungdomsvetenskapliga institutionen. Tillgänglig: <http://www.buv.su.se/forskning/forskningsomr%C3%A5den/f%C3%B6rskoledidaktik>. [2015-05-09]. Säljö, Roger (2013). Lärande och kulturella redskap. Lund: Studentlitteratur. Säljö, Roger (2014). Lärande i praktiken: ett sociokulturellt perspektiv. 3. uppl. Lund: Studentlitteratur. Thulin, Susanne (2009). Barns frågor under en naturvetenskaplig aktivitet i förskolan. [Elektronisk]. Nordisk Barnehageforskning, 3(1), ss. 27-40. Tornberg, Robert & Fejes, Andreas (2009). Kvalitet och generaliserbarhet i kvalitativa studier. I Fejes, Andreas och Tornberg, Robert (Red.). Handbok i kvalitativ analys. Stockholm: Liber. Tu, Tsunghui (2006). Preschool Science Environment: What Is Available in a Preschool Classroom? Early Childhood Education Journal, 33(4), ss. 245-251. Vetenskapsrådet (2002). Forskningsetiska principer inom humanistisk-samhällsvetenskaplig forskning. [Elektronisk]. Tryck: Elanders Gotab. Tillgänglig:<http://www.codex.vr.se/texts/HSFR.pdf>. [2015-04-27]. Vetenskapsrådet (2008). Forskning om villkor för yngre barns lärande i förskola, förskoleklass och fritidshem. [Elektronisk]. Bromma: OM Gruppen AB. Tillgänglig:<https://publikationer.vr.se/produkt/forskning-omvillkor-for-yngre-barns-larande-i-forskola/>. [2015-05-11]. Vetenskapsrådet (2011). God forskningssed (Rapportserie 1:2011). [Elektronisk]. Stockholm: Vetenskapsrådet. Vygotskij, Semenovic Lev (1995). Fantasi och kreativitet i barndomen. Göteborg: Göteborg Daidalos. Öberg, Peter (2013). Livshistorieintervjuer. I Ahrne, Göran & Svensson, Peter (Red.). Handbok i kvalitativa metoder. Stockholm: Liber. 31 Bilagor 32 Bilaga 1 Informationsbrev och samtyckesblankett Stockholm 2015-xx-xx Hej xxx! Vi är studenter på Barn- och Ungdomsvetenskapliga Institutionen, avdelningen för förskollärarutbildning och förskoleforskning vid Stockholms universitet. Inom ramen för vår sista och avslutande kurs på förskollärarutbildningen ska vi skriva ett examensarbete. Vår studie kommer handla om de yngsta barnens utforskande och lärande av naturvetenskap i förskolan; om miljö, material och pedagogernas arbetssätt. För att samla in material till arbetet skulle vi vilja intervjua pedagoger i förskolan samt fotografera material och miljö (ej barn). Vid dessa tillfällen vill vi intervjua med hjälp av ljudupptagning och anteckningar samt fotografera med mobiltelefon. Intervjun genomförs i förskolans lokaler och beräknas ta en timme. Intervjufrågorna skickas till pedagogerna i god tid före intervjutillfället. När vår studie är klar kommer den skickas ut, så att intervjudeltagarna får ta del av den. Ett självständigt arbete är reglerat av regler om tystnadsplikt, personuppgiftslagen (1998:204) samt Vetenskapsrådets skrift om God Forskningssed. Detta innebär exempelvis att personalens, förskolans och barnens identitet inte får avslöjas och att fullständig anonymitet gäller. Allt insamlat material kommer därmed att avidentifieras och inga listor/register över personuppgifter kommer att upprättas. Det dokumenterade materialet får endast användas för vår egen bearbetning och analys samt sammanställas i en uppsats. Materialet kommer att förstöras efter att uppsatsen är godkänd. Uppsatsen kommer att publiceras digitalt. Med detta brev vill vi be om ert medgivande i studien. All medverkan är frivillig och kan när som helst avbrytas. Samtycker ni till studien så skriver ni under bifogad blankett. Önskar ni ytterligare information är ni välkomna att kontakta oss studenter eller vår handledare vid Stockholms universitet. Vänliga hälsningar Jenny Maurin och Anna Lewin Bremmer Jenny Maurin XXXXXX XXXXXX Anna Lewin Bremmer XXXXXX XXXXXX 33 Cecilia Caiman (handledare) Stockholms Universitet Barn och Ungdomsvetenskapliga Institutionen 106 91 Stockholm XXXXXXX XXXXXXX Förfrågan om samtycke till medverkan i studie. Återlämnas ifylld till studenterna Jenny Maurin eller Anna Lewin Bremmer. Om du/ni inte samtycker till medverkan är det bara att bortse från detta brev. Jag deltar i studien. Underskrift och namnförtydligande…………………………………………………………………………………………… Stockholms universitet/Stockholm University SE-106 91 Stockholm Telefon/Phone: 08 – 16 20 00 www.su.se 34 Bilaga 2 Intervjufrågor Hur fångar ni upp de yngsta barnens intressen/hur får ni dem intresserade av NV? Hur startar ett NV-utforskande hos er med de yngsta barnen? Hur ser ni att de yngsta barnen utforskar naturvetenskap? Har ni utformat miljön på något speciellt sätt för att möjliggöra ett NV-utforskande för de yngsta barnen? Vad tänker ni om materialets och miljöns betydelse för de yngsta barnens NVutforskande? Hur är arbetssättet med de yngsta barnen i utforskandet av naturvetenskap? Vad kan pedagogen bidra med vid NV-arbetet med barnen? Vilken betydelse har pedagogernas frågor när de yngsta barnen utforskar NV? Vad har ni för material när ni arbetar med NV tillsammans med de yngsta barnen? Hur skulle ert arbete för att stimulera de yngsta barnens lärande i NV kunna utvecklas? Kan ni visa på något material och/eller några miljöer inne och/eller ute samt berätta lite mer om just dessa platsers och materials betydelse för de yngstas utforskande av naturvetenskap? (Här kan vi be om att fotografera det de vill visa) 35
