Lars Andersson i DN

26
ONSDAG 12 OKTOBER 2016
Insidan
Redaktör för Insidan: Malin Nordgren, 08-7381980
E-post: insidan@dn.se
Åldersforskningens nestor.
”Det gäller att
leva i den ålder
man har”
Det är en myt att läget för äldre i dag är
mycket sämre i Sverige än i andra länder, och
att man tar bättre hand om sina äldre i södra
Europa än i Sverige, hävdar professor Lars
Andersson. Han har forskat om åldrandet i
hela sitt yrkesliv och går nu själv i pension.
Hans Arbman, text
Julia Mård, foto
Borträknad?
En serie om ålderism
Del 2.
Sverige är ett dåligt land att åldras i, säger
vissa. Äldre respekteras inte och deras kunskaper tas inte till vara. Stämmer det? Den
första artikeln var införd 11/10.
○ När jag först får tag på Lars Andersson på telefon håller han på
att tömma sitt arbetsrum på Linköpings universitet.
Där har han sedan 2003 varit
professor i gerontologi – läran
om det friska åldrandet. I hela sitt
vuxna liv har han forskat om äldre:
pensioneringsfrågan, ensamhet,
synen på äldre och mycket annat.
•A1
Nu faller han själv för ålderstrecket. Han är numera professor
emeritus och andra behöver hans
arbetsrum.
Känner du dig själv drabbad av
åldersdiskriminering?
– Nej verkligen inte. För mig
känns det som att gå i mål efter ett
långt lopp, och det är jäkligt skönt.
Men riktigt slut är det inte än.
Två doktorander ska följas till disputation, och han har kvar en deltid som forskningsledare vid Stiftelsen äldrecentrum.
Lars Andersson är fullt medveten
om att synen på pensioneringen
kan se mycket olika ut från person
till person. Vissa längtar efter att gå
i pension medan andra har svårt
för att sluta arbeta och tycker att de
har mycket kvar att ge.
Han har alltid haft många intres-
sen vid sidan av sitt arbete och ser
fram emot den flexibilitet som pensionstillvaron ger.
Vi träffas i Lars Anderssons nybyggda kolonistuga på Södermalm
i Stockholm. Den är ännu inte färdigmålad. Han har nyligen fått sitt
andra barnbarn, han har en massa
böcker om Stockholm att läsa och
han är en mycket intresserad amatörarkeolog.
– Jag brukar vara på Gotland och
gräva en vecka varje år. Två år i rad
grävde vi på Galgbacken utanför
Visby. Vi behövde bara skrapa lite
på ytan så dök det upp en massa
ben. Det var fantastiska grävningar!
Vid trettitre,
e’ man passé
Hasse och Tage sjöng skämtsamt
om åldersdiskriminering redan
1970 i numret ”Blå stetsonhatt”
i 88-öresrevyn, där ”sitta i stadsparken och mata duvor” blev ett
begrepp. Några år senare halkade
Lars Andersson som nybakad sociolog av en tillfällighet in i ett forskningsprojekt om pensionering.
– Jag var bara 26 då, och det
kändes lite avlägset med pensionsfrågan.
Sedan dess har Lars Andersson
ägnat sig åt äldreforskningen och
blivit en nestor inom området. Han
var också den som introducerade
begreppet ålderism i Sverige.
– Det var inget märkvärdigt. Jag
översatte det bara från engelskans
”ageism”, säger han och skrattar. Men jag såg till att företeelsen
fylldes med innehåll, nämligen att
ålderism handlar om fördomar eller stereotypa föreställningar som
utgår från en människas ålder och
som kan leda till diskriminering.
Han vill likställa ålderism med
andra begrepp som sexism och rasism, och han tycker att forskningen om ålderism är ett starkt eftersatt område i Sverige, vilket tyder
på att ämnet inte värderas särskilt
högt.
– När man söker anslag för forskning är det inte äldreforskningen
som väljs ut i första hand. Det har
nog funnits mer talanger på området än vad det runnit till pengar. Så
även forskningen är utsatt för ålderism, säger han.
Det finns många tecken på att
diskrimineringen av äldre är utbredd i samhället. Det finns FN-
konventioner för barns, kvinnors
och funktionshindrades rättigheter, men inte för äldre. I Sveriges
riksdag är äldre människor starkt
underrepresenterade.
– Och i medierna syns sällan
äldre människor, och då oftast i
negativa sammanhang. Det enda
program på tv där äldre finns med
på ett naturligt sätt är – ”Antikrundan”, säger Lars Andersson.
vid trettifem,så
kan man hälsa
hem
Mammografi erbjuds enligt socialstyrelsens
rekommendationer
kvinnor mellan 40 och 74 år. Den
övre gränsen för mammografi varierar från landsting till landsting,
vilket gör Lars Andersson riktigt
upprörd.
– Trots
diskrimineringslagen
hänvisar man till det kommunala
självstyret, vilket är helt absurt!
Tänk om samma resonemang skulle gälla till exempel etnicitet.
Lars Andersson menar att den offentliga ålderismen i Sverige utmärker sig tydligast på två områden:
27
ONSDAG 12 OKTOBER 2016
Kan flockbeteende rädda miljön?
○Måste
det till politisk styrning för att få oss att bli mer miljövänliga – eller tar vi efter när tillräckligt
många andra förändrar sitt beteende i miljövänlig riktning? Hör ”Vetenskapsradion Klotet” i P1 kl 14.03.
Fakta. Ålderism
○ Begreppet ”ageism” introducerades på engelska av den amerikanske
psykiatern och gerontologen Robert
Butler i slutet av 60-talet. Journalisten och Watergateavslöjaren Carl
Bernstein gjorde senare begreppet
mer allmänt känt i en artikel i Washington Post.
○ Gerontologen Lars
Andersson introducerade begreppet ålderism
på svenska 1997 och
skrev en bok med den
titeln 2008.
○ Lars Anderssons definition lyder:
fördomar eller stereotypa föreställningar som utgår från en människas
ålder och som kan leda till diskriminering.
○ Han vill likställa ålderism med
liknande begrepp som sexism och
rasism.
Lars Andersson
Ålder: 68.
Familj: Särbo, dotter, svärson, två
barnbarn.
Bor: Reimersholme, Stockholm
Karriär: Docent, Stressforskningen,
Karolinska institutet, forskningsledare, Stiftelsen äldrecentrum,
professor, NISAL, Linköpings
universitet. I dag professor emeritus
på universitetet samt deltid på
Stiftelsen äldrecentrum.
Favoritålder hittills: 0–68
”När man söker anslag för forskning är det inte
äldreforskningen som väljs ut i första hand”,
säger Lars Andersson som nu efter pensionen
kommer att ägna mycket tid åt sin kolonistuga.
Arbetslivet för de aktiva, och omsorgen och hälso- och sjukvård för
de vårdbehövande.
För några år sedan talade dåvarande statsministern Fredrik Reinfeldt om att vi måste vara beredda
att arbeta fram till 75. Skälet var att
allt fler äldre människor ska försörjas av allt färre människor som
arbetar.
Många blev oroliga över beskedet
medan de som vill fortsätta att arbeta jublade. För många där jobbet
har varit en stor del av identiteten
kan övergången till pensionärslivet
bli svår. De som levt mycket genom
sitt arbete tappar sin huvudsakliga
sociala knutpunkt.
vid fyrtio jämnt,
e’ man ett skämt
Ett problem är att många arbetsgivare inte tar tillvara på de anställdas kompetens ens när de är
i yngre medelåldern, menar Lars
Andersson:
– Vissa anställda kan känna av
ålderismen redan i 40-årsåldern
när yngre medarbetare premieras,
och när företag måste dra ned på
antalet anställda är det oftast de
äldre medarbetarna som erbjuds
olika typer av avgångsvederlag. De
äldre som slås ut från arbetsmarknaden eller har de lägsta lönerna
kommer att tillhöra det dramatiskt
ökande antalet fattigpensionärer.
Ett problem som inte ägnas särskilt
mycket uppmärksamhet.
å högre opp,
så åker man väl
på en propp
När det gäller vård och omsorg menar Lars Andersson att det finns
en utbredd uppfattning om att en
i dag något högre andel med bättre
hälsa bland 40-talisterna jämfört
med tidigare generationer skulle
minska behovet av omsorg.
– Det är det stora antalet som är
problemet och borde styra vårdplaneringen. Man vårdar inte andelar, man vårdar hela människor.
Det anses inte särskilt positivt
att åldras i Europa. Enligt Europabarometern upplever 69
procent av européerna det som
negativt att vara över 50 år. Men
det finns många myter om ålde-
rismen, menar Lars Andersson.
Inte minst om att läget för äldre i
dag är mycket sämre i Sverige än
i andra länder, att man tar bättre
hand om sina äldre i södra Europa
än i Sverige.
– Det är precis tvärtom. En lägre
andel äldre i Sverige känner sig till
exempel ensamma än äldre i södra Europa. En högre andel äldre
kvinnor i Grekland än i Sverige
känner sig ensamma. Ensamheten
påverkas av en god självkänsla och
att man känner att man har kontroll över sitt liv.
En annan vanlig myt är enligt Lars
Andersson att anhöriga i andra
länder generellt sett tar ett större
ansvar för sina äldre släktingar än
i Sverige.
– I Italien till exempel är det i
många fall kvinnor från andra fattigare länder som tar hand om de
äldre. När de inte får stanna kvar
i landet längre kommer det andra
kvinnor och tar över. De kan också
stanna kvar och arbeta svart.
I Sverige är det snarare så att fler
anhöriga vårdar gamla föräldrar,
och det är en oroande utveckling
menar Lars Andersson.
– Äldre föräldrar vill inte att
deras vuxna barn ska ta hand om
dem. De har betalat skatt i hela
sitt liv och vill att samhället ska ta
ansvar för detta. De som vårdar
anhöriga, huvudsakligen kvinnor,
måste ofta gå ned i arbetstid eller
helt sluta arbeta en period, med
mindre att röra sig med i dagsläget
och lägre pension i framtiden.
När börjar vi normalt fundera över
åldrandet?
– När vi får vissa påminnelser.
Det brukar vara när synen försämras, vi får grå strån i håret, kroppen blir stelare. Kanske börjar vi
plötsligt att träna, utan att riktigt
analysera varför. Kampen mot det
naturliga åldrandet har börjat.
Vad är hemligheten för att åldras
utan att bli nedstämd, olycklig
eller bitter?
– Nyfikenheten är nog ett nyckelord. De som accepterar verkligheten, att de blir äldre, klarar åldrandet bättre. Det gäller att hänga med
sig själv och inte fastna i trettioårsåldern, att leva i den ålder man befinner sig i, säger Lars Andersson.
hans.arbman@dn.se
Citaten i texten kommer från
sången ”Blå Stetsonhatt” som
ingick i Tage Danielssons och Hasse
Alfredsons ”88-öresrevyn” som
spelades 1970-71.
Studiecirkel
med livliga
diskussioner
om ålderism
När Birgitta Arhusiander och
hennes vänner träffades hände
det ofta att attityder till äldre
kom på tal. Till slut bestämde de
sig för att starta en studiecirkel
tillsammans.
○ – Alla i studiecirkeln hade exempel på hur äldre människor inte
värderas lika högt som andra, säger
Birgitta Arhusiander, 79, som arbetat som sjuksköterska.
Sex kvinnor från 67 år och uppåt
möttes vid åtta tillfällen för att diskutera ålderism. Utgångspunkten
var Lars G Nilssons bok ”Detta hade
inte hänt mig om jag varit yngre”. I
de livliga diskussionerna kom flera
exempel på diskriminering upp.
– I radio och tv är
det numera väldigt
ofta hög bakgrundsmusik som gör att
äldre personer har Birgitta Arsvårt att följa med, husiander.
Foto: Privat
säger Birgitta Arhusiander.
Ett annat exempel som upprörde
studiecirkeldeltagarna var de dyra
seniorlån som äldre är hänvisade
till.
– Det är verkligen diskriminerande att en bank säger att du inte får
låna på din villa. Det är inte klokt,
säger Birgitta Arhusiander.
I studiecirkeln pratade de också om
att respekten för äldre minskat i
kollektivtrafiken.
– Ungdomarna reser sig sällan för
äldre på bussen numera. Pojkar reser sig oftare, men unga tjejer nästan aldrig, var vår uppfattning.
Samtidigt tycker hon att äldre
måste acceptera åldrandet och inse
att de förändras, vilket också gör
att de måste tänka om på vissa områden. Till exempel tycker hon att
äldre måste inse att de blir sämre
bilförare med åren.
– Särskilt karlarna har svårt att
släppa bilkörningen. Värst är de
som försvarar sig med att de kör
saktare. De är en verklig fara. Jag
har sett skräckexempel på dementa
som fortfarande kör bil!
Kommer du ihåg hur ni såg på äldre
när du var ung?
– Jag tror att vi hade en större respekt, säger hon.
Hon menar att det förr var naturligt att hjälpa varandra oavsett
ålder.
– I dag ska generationerna skiljas
åt. Det är mycket tråkigt, för både
unga och äldre mår bra av att umgås med varandra och inte snöa in
på sin egen ålder. Allt man inte känner till är man rädd för.
Men allt har inte bara blivit sämre
menar Birgitta Arhusiander. Inom
vården har de äldre aldrig stått särskilt högt i kurs.
– Det var absolut inte bättre förr
på alla områden. Livet har blivit
bättre för alla. I dag opererar man
hjärtat på 90-åringar.
Hans Arbman
hans.arbman@dn.se
•A1