Wåra Rötter Torparen blev bruksarbetare

Wåra Rötter
Veckokursen i Gamleby
sid. 3
Släktforskardagarna i Karlstad
sid. 6
Kättingsmeden Henrik Petersson
Tjust Släktforskarförening
Nummer 3 • 2014 • Årgång 28
Torparen blev bruksarbetare
Sidan 8
sid. 7
Tjust
Släktforskarförening
Ordförande: Hans Wiberg
tel: 0490 - 214 28
e-post: hans.viberg@telia.com
Sekreterare: Valdy Svensson
Tel. 0490 - 188 18
e-post: valdy.svensson@bredband.net
Kassör: Ann Persson
Tel. 070 - 334 98 27
e-post: kassor@tjustanor.com
Föreningens adress:
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342
593 24 Västervik
Postgiro: 494 76 67 - 4
Föreningens org. nr: 833600 - 7128
Medlemsavgift 150 kr./år
Familjemedlem 50 kr./år
Internetadress: www.tjustanor.com
Redaktörer för Wåra Rötter:
Hans Wilensjö
Mobil: 070-326 53 56
e-post: hasse@wilensjo.se
Eva Johansson
Tel. 0490 - 138 19
e-post: eva@evagun.se
Tor Wiklund
Tel. 0120 - 202 59
e-post: torwiklund@gmail.com
Layout:
Bo Sandberg
Tel. 0490 - 321 83
e-post: sandberg.bo@telia.com
Wåra Rötter nr 4 – 2014
kommer i december
Material senast
15 november 2014
Omslagsbild:
In på 1900-talde började man bygga egnahem i Gunnebo. Henrik och Gunhild
Petersson bodde på Ringvägen. Här har
de släktbesök från Trollhättan. Pojkarna
är Gunnar, Ragnar och Torsten.
Upplaga:
600 exemplar
Utgivning:
4 gånger per år
Tryck:
Östkustens Tryckeri AB, Västervik
2
Wåra Rötter 3/2014
Ordföranden har ordet
En lång och varm, ja nästan het, sommar går mot sitt slut och föreningsarbetet tar vid.
Aktiviteter som skett under sommaren är att vi visat släktforskning i Lofta hembygdsgård vid fyra tillfällen under juli månad samt att vi deltagit på Locknevi hantverksdag
den 10 augusti. Vi har genomfört vår årliga vecka på Gamleby folkhögskola med mycket goda vitsord från de 27 deltagarna från olika delar av Sverige samt Norge.
Nu tar höstens aktiviteter vid och planering för vårmånaderna. Vi önskar förslag på
föreläsningar till vårterminen. Det som sätter fart på höstaktiviteterna är släktforskardagarna i Karlstad sista helgen i augusti, där vi representerar med två deltagare vid
årsstämman.
Titta gärna på vår hemsida för aktualiteter som inte finns med i tidningen: www.
tjustanor.com.
Hans Wiberg
Redaktionen har ordet
Många gånger har du kunnat läsa i Wåra
Rötter om att vi gärna vill ha in fler artiklar från er medlemmar. Då och då kommer artiklar, men alldeles för få.
Nu kommer denna uppmaning på nytt.
Skicka oss din släktberättelse!
Medlemstidningen ska inte bara vara
en trevlig läsning för medlemmarna, utan
helst också göras av medlemmarna. Idealet är att betydligt mycket mer av innehållet kommer från er läsare, och inte från
redaktionen. Vi är tacksamma för alla
bidrag.
Släktforskar du i Dalhem, Hannäs eller Tryserum? Kanske i Ukna eller Östra
Ed? Det är exempel på socknar som inte
nämnts i någon större utsträckning i Wåra
Rötter på senare tid, och det vill vi gärna
råda bot på.
Tidningen består av en blandning av
nyheter, referat och släktforskningsartiklar. I varje nummer försöker vi få fram ett
par längre artiklar med antingen släkt- eller personberättelser, eller artiklar som
berättar om hur forskaren gått till väga.
Tips och råd om hur du löst ett problem
är alltid välkommet och kan vara till hjälp
för andra.
Dela gärna med dig av både det ena och
det andra! Vi behöver både kortare artiklar och längre.
Tänk på att skriva för läsarna. Vi i redaktionen går igenom din text och föreslår ändringar om det behövs. Som du ser
i tidningen vill vi helst ha artiklar som inte
är längre än att de ryms på två sidor, annat
än i undantagsfall.
Tänk också på bilder. En längre artikel
behöver illustreras för att fånga läsaren.
Finns det inte fotografier på den eller de
det handlar om kan det finnas andra sätt
att illustrera texten.
Skicka inte text och bilder första gången du hör av dig. Ett mail från en tidigare
okänd avsändare och med bilagor fastnar
lätt i datorns spamfilter. Skriv därför först
och berätta om vad du vill bidraga med.
Vi väntar på fler bidrag från våra läsare.
Eva Johansson
eva@evagun.se
Nya tidskrifter har kommit under sommaren, finns i
forskarrummet och på hemsidan: tjustanor.com
INNEHÅLL I DET HÄR NUMRET
Sid. 2
Ordförande har ordet. Redaktionen har ordet.
Sid. 3
Släktforskardagarna i Karlstad.
Sid 4-5 Gamlebykursen. Bruksarkiv på Lövstabruk.
Sid. 6
Släktforskning på Locknevi marknad. Fler barn föddes på landsbygden.
Sid. 7
Kättingsmeden Henrik Petersson.
Sid. 8-9 Torparen blev bruksarbetare.
Sid. 10-11 Petrus Jansson – en slöjdande smedmästare i Törnsfall.
Sid. 12 Föredrag – Hur forskar man om sjömän. Gamla tiders sjukdomar.
Sid. 13 Släktforskningssommar i Lofta. Begravningsmuseum i Ljungby.
Sid. 14 Boktips till släktforskare.
Sid. 15 Arkiv Digital. Rötterbokhandeln. Forskarhandbok om resande.
Sid. 16 Program hösten 2014.
Redaktionen förbehåller sig rätten att redigera innehållet. Citat ur Wåra Rötter får göras
om källan anges. För återgivande av signerade artiklar samt illustrationer krävs tillstånd
av författaren/illustratören/fotografen. Författarna är själva ansvariga för innehållet i
artiklarna. Redaktionen ansvarar inte för insänt material.
Årsstämma och släktforskardagar
Ny förbundsordförande och nya styrelseledamöter. Oförändrad föreningsavgift. Inrättande av priset ”Årets
släktbok”. Och så ett pris till vår egen
förening.
Det är några av resultaten av årets förbundsstämma. Den hölls i Karlstad den
29 augusti, och följdes av mässan Släktforskardagarna. Mässan var i vanlig ordning mycket välbesökt, med flera tusen
släktforskare på plats, mängder av utställare på fyra plan i kongressbyggnaden i
centrala Karlstad och en lång rad intressanta föreläsningar.
Före stämman hölls en medlemsinformation. Då fick vi bland annat veta att en
förnyelse av Anbytarforum samt en släkthistorisk hemsida är på gång, liksom personregister för förbundets årsböcker.
Ny ordförande
Vid den efterföljande årsstämman valdes
Erland Ringborg till ny ordförande. Han
är ordförande i Genealogiska föreningen,
har varit statssekreterare i utbildningsdepartementet och generaldirektör för Skolöverstyrelsen men är numera pensionär.
Han började släktforska som 16-åring och
har sina rötter bland annat i Ringarum,
som släkten Ringborg kommer från.
Övriga nya i styrelsen är Susanne Gustavsson Sambia från Dalsland och Christian Arnet från Stockholm.
En av dem som avtackades vid lördagskvällens bankett är Anna-Lena Hultman
som nu lämnar sin projektanställning på
förbundet, där hon i flera år arbetat med
dödboken och gravstensinventeringen.
Hela stämman filmades och ska gå att
se på hemsidan Rötter på www.genealogi.
se.
En motion föreslog ökad föreningsavgift från 12 till 16 kronor men detta avslogs av stämman. Andra motioner som
behandlades gäller budgetredovisningen,
att återinföra ordförandekonferenser, att
utvidga Sveriges dödbok bakåt till 1860
och att utreda förbundets organisation.
Stämman beslutade också att införa ett
nytt pris för ”Årets släktbok”.
Två dagars mässa
Mässan pågick under helgen och drog
mängder av besökare från hela landet. De
stora utställarna var som vanligt Arkiv
Digital, Riksantikvarieämbetet, Ancestry,
My Heritage, Lantmäteriet, DIS och Rötterbokhandeln, tillsammans med en lång
rad andra utställare.
Här kunde man få hjälp att söka i Släktdatas databas och i Centrala Soldatregist-
Full fart i Rötterbokhandeln på mässan.
Flera lokala och regionala släktforskare
var med som utställare på mässan, men
även DIS-Norge, Norsk Slekthistorisk
Førening och Solør slekthistorielag. Av
de svenska släkforskningsföreningarna
kom många från den närmaste regionen.
Vår grannförening PLF från Oskarshamn
deltog som vanligt.
Erland Ringborg är Sveriges Släktforskarförbunds nye ordförande.
ret, lyssna på föredrag om DNA-forskning och 1700-talet och mycket, mycket
annat. På Släktforskardagarna samlas
både släktforskare och organisationer och
företag som erbjuder oss tjänster.
Det som kanske är mest imponerande
vid ett sådant här stort arrangemang är att
organisationen fungerar så bra. De närmare hundra funktionärerna från Värmlands
släktforskarförening gjorde ett mycket
gott jobb, och verkade ha tänkt på det
mesta. Allt fungerade utmärkt.
När beslut skulle tas om en av motionerna
på årsstämman blev det votering.
2015 i Nyköping
Nästa år kommer Släktforskardagarna att
hållas i Nyköping, med Nyköping-Oxelösunds Släktforskarförening som arrangör
tillsammans med Sveriges Släktforskarförbund och Arkiv Digital.
Arrangemanget hålls i Nyköpings
Arenor-Rosvalla den 28-30 augusti. I arrangemanget ingår en mässa med 80-90
utställare och en lång rad föreläsningar.
Dessutom hålls förbundsstämma.
Så småningom kan du läsa mer om 2015
års släktforskardagar på www.sfd2015.se.
Eva Johansson
Pris till vår förening
Tjust Släktforskarförening har förärats ett
pris för tredje bästa medlemsökning bland
förbundets över 170 medlemsföreningar.
Det skedde vid årets släktforskardagar i
Karlstad.
Två av förbundets andra föreningar tog
hem första och andra pris när det gäller
medlemsökning. Tjust Släktforskarförening fick tredjepriset, tack vare en medlemsökning på cirka 40 medlemmar under
förra året.
Priset är en summa pengar till föreningen, diplom och några prenumerationer på
förbundets tidning Släkthistoriskt Forum
för utlottning bland medlemmarna.
Wåra Rötter 3/2014
3
Hur vi begraver våra döda
Text & foto: Hans Wilensjö
Begravt våra döda har vi gjort sedan
urminnes tiden. Men hur begravningen
har gått till har skiftat med olika sedvänjor.
Årets släktforskningskurs på Gamleby
folkhögskola bjöd på en lång rad uppskattade föreläsningar och övningar för de
27 deltagarna. En av föreläsarna var Jan
Henrik Marinder som berättade om vad
som händer vid dödsfall. Han vet mycket
om detta ämne då han själv arbetat inom
kyrkan och framför allt på kyrkogårdar.
Begravningsskick i världen kan skifta
mellan jordbegravning, vattenbegravning
(död under båtresa), kremering, utläggande av lik, efterbegravning med mera.
I Sverige innebär jordbegravning i vigd
jord att man begravs innanför kyrkogårdens murar eller staket.
Grova brottslingar eller självspillingar
(som begått självmord) begravdes ofta
utanför den vigda jorden, alltså utanför
kyrkogårdsmuren.
Olika sorters gravar
Pest- och kolerabegravningsplatser finns
det gott om i vårt land, bland annat en under parkeringen vid sjukhuset i Västervik.
Då gällde det ofta massbegravningar vid
sådana begravningar, för att smittan inte
skulle sprida sig.
Begravning inne i kyrkan kallas lägerstad. Prästerna skulle förr begravas inne i
kyrkan liksom de högre potentaterna som
till exempel godsägare. De kanske inte
var så trevligt med liklukt inne i kyrkan
och det är numera förbjudet.
Förr var det viktigt att få begravas i
familjegravar, men numera är det ganska
fullt på större gravplatser. Linjegravar eller bygravar var för vanligt folk som inte
hade råd att köpa sig en egen gravplats,
men även dessa platser kom snart att bli
fulla på vissa kyrkogårdar.
Register över begravda
På våra skattsedlar står det begravningsavgift 0,32 procent vilket betyder att vi
tilldelas en begravningsplats med gravöppning och igenfyllning. I detta ingår
också kremering och vissa transporter,
lokal för visning av stoft, konfessionsfri
ceremonilokal och via kyrkan skötsel av
allmänna ytor.
Huvudmannen eller upplåtaren ska tillhandahålla gravplatser till alla, föra gravbok, karta och register över kyrkogården.
Det är därför vi idag kan köpa en CD med
begravda i Sverige som utges av Sveriges
Släktforskarförbund där du får kännedom
4
Wåra Rötter 3/2014
En rad vetgiriga släktforskare.
Margareta Löfholm pratar om begravning med Jan Henrik Marinder som föreläste kring begravningslagen.
om begravda, i enstaka fall så långt tillbaka som från 1500-talet.
Kyrkan har rätt att äga krematorium,
samt hålla begravningsplatsen i ordnat
och i värdigt skick. Medlar vid oenighet
mellan efterlevande.
Gravrätten
Gravrätten får utövas av den som i gravboken och gravregistret är antecknad som
innehavare. Graven kan inte pantsättas
eller utmätas. Gravrätten upphör när upp-
Här diskuteras kring läsning av gammal
stil och varför prästen skrev så i kyrkboken? Från vänster Jan Dunge Stockholm,
Lars LIndberg Överum och Jan Olov Pettersson Gamleby.
låtelsetiden går ut. Gravplatsen är förverkad om den är uppenbart ovårdad.
I gravrättsinnehavares rättigheter ingår
att bestämma vem som kan gravsättas i
graven, liksom att smycka och sätta upp
gravanordning samt förnya upplåtelsetiden när den går ut.
Många frågor ställdes till Jan Henrik
Marinder och vår egen ordförande Hans
Wiberg tackade sedan för den underhållande och lättsamma föreläsningen om det
tråkiga när en nära anhörig gått ur tiden.
Fakta:
1764: kungligt påbud om kallmurad gråstensmur runt begravningsplatsen.
Slutet av 1700-talet: förbud mot gravsättning inne i kyrkan.
1815: förordning och anvisningar för nya begravningsplatser.
1916: förordning om nyttjanderätt till gravplats.
1963: lagen om gravrätt.
Bruksarkiv på Lövstabruk
Leufsta bruk i Uppland är ett av de mer
kända vallonbruken i Sverige. Här finns
flera bruksarkiv.
I Leufsta bruksarkiv har man samlat
500 hyllmeter dokument och kartor från
1500-talet och framåt. Inte bara från Lövstabruk utan också från andra vallonbruk
som Österby och Gimo, och andra företag
som ägts av släkten de Geer.
Dit kan man komma på besök under en
arkivdag, med guidad tur i arkivet och i
herrgårdens bibliotek. Arkiven är sökbara
via Riksarkivets NAD-tjänst på nätet.
Läs mer på www.leufstabruksarkiv.
se, där det bland annat finns ett innehållsregister för arkivet.
Så lär du dig läsa gammal handstil
Läsning av gammal handstil blev höjdpunkten för många av deltagarna under årets veckokurs i Gamleby. Här
fick de lära sig tyda 314 år gammal text.
Fokusering på detta ämne är ett önskemål
från tidigare deltagare. Våra kunniga föreläsare Margareta Roupe Wester, Ingegerd
Hammarqvist och Valdy Svensson hade
letat fram flera texter från olika kyrkböcker. Här gällde det för deltagarna att med
gemensam högläsning försöka tyda den
visade texten.
En större övning var att läsa en text i
dödboken för Odensvi år 1700 (C:2 sid
119). Med gemensamma krafter och flera övningstillfällen kunde deltagarna så
småningom tillsammans tyda de svåra
bokstäverna i texten så här:
- den 15julii Swen Månsson i Kulla.
född i Ringfal, 2 gånger gift, boskapat i
Putorp, Swartorp, Bäckfal och Kulla öfver 20 åhr egennyttig och swår man emodt
sina grannar i byn. Påskedag war han til
herrens nattward, och bekiänt sig fåt agg
i sit samvete af skriftermåhlet och påminnelsen att hwar och en som wet brutit sin
nästa emot bort först förlika sig medh hoo
Efter att han då tagit ifrån sin granne
Erich Pärson i Kulla notwarp och hoo
dhem inte igengifwet eller bedit om förlåtelse bekymrade han sig owärdeligt begått
herrrens nattvard samma dag bekiände
sädan därefter sådant, sade Erik Persson
att han lagt warpen under logen bed hoo
3 åtskilliga gånger därefter om förlåtelse
och tillgift med slagsmåhl och annat hoo
brutit emot hwarpå swårmodigheten tog
mehra til hos hoo det han för åtskilliga
klagat.
- den 9 maj föregaf han sig willia gå til
Sjön efter??, hustrun lät hans äldsta dotter gå med hoo. När han med byssa kom
tillbaka ett stycke uppå släta ängen, har
han bedt dottren gå föråth hem och han
stannar hemligst gack fram om hoo och i
dät samma lägger han ned byssa och löper
hastigt ifrån henne, att hon inte sog hwart
han språng.
- den 12 maj fanns han död i giölen uthi
äwjan der han eljest aldrig något hade att
beställa och sålunda sielf förspilt sitt lif.
- efter då grannarna gåfwo hoo god wittnesbörd wid ransakning efter kykiolagens
lydelse, har han som utsatt så härads som
hofrättens sentens och omdömen på sin
kropps wägnar åtnjutit Christelih begrafning hwilket wähl Borgmästaren hr Samuel Figrel särdeles befodrat.
- haft 8 barn, 62 åhr gam.
Vem var han?
Under tiden man läser och stakar sig fram
i den gamla texten, skriven för 314 år sedan, så börjar bilder framträda i ens huvud.
Som det framgår av texten så var Sven
Månsson en svårmodig man och egennyttig och hade svårt att förlika sig med sina
grannar. Han hade haft sin gård i över 20
år och hade troligen blivit änkeman tidigare.
Hur såg den svårmodige Sven Månsson
ut? En man i sina bästa dagar, skäggig,
långt hår, svårmodiga ögon och trumpet
utseende? Kanske stora arbetsnävar som
byggt fina stenmurar i sina dagar och slagits med sina grannar, som framgår av
prästens anteckningar.
Bössan ägde han troligen, den som han
tydligen viftat med den sorgliga dagen
den 9 maj 1700. Hade han hotat någon
granne eller både sin fru och dotter innan
han lade ner ner sin byssa på ängen?
”Uthi äwjan” skriver prästen i Sven
Månssons dödsruna. Idag så är det inte så
vanligt att skriva ävjan och många känner inte till vad ordet betyder. Förr var
ordet ävjan vanligt och kan beskrivas som
gungfly vid mindre gölar eller rent av
kärrliknande hål. Vi måste betänka att på
Text & foto: Hans Wilensjö
1700-talet var utdikning av våra gölar och
kärr inte vanligt.
Sven Månson hade med andra ord, som
det ofta står i gamla kyrkböcker, kort och
utan skrupler gått i sjön. Ganska vanligt
att äldre gjorde så för att underlätta försörjningen eller hade väldigt ont av någon
sjukdom eller dylikt, svår tandvärk och
kräfta som cancer förr kallades.
Svår stavning
Som framgår diskuterades bland de närvarande på Gamlebykursen inte bara vad
som står i de unika texterna som en skrivkunnig person för över 300 år sedan noga
präntat ner på gammal svenska. Vissa
bokstäver kan vara extra svåra, ofta till
exempel W och H. Här gäller det att både
ha lite fantasi vad den som skrivit texten
tänkt och se vad man kan få ut av den.
Lättast är det att med papper och penna
försöka skriva ner ord för ord för att senare försöka få ett sammanhang i textflödet.
De duktiga föreläsarna på kursen hade
tagit fram många svårtydda texter och
deltagarna gick in för övningarna med
stor lust att få fram budskapet, vad som
hänt och vad som verkligen stod i texten. Att läsa gammal handstil var kursens
verkliga huvudämne detta år.
Så här ser originaltexten ut i kyrkboken. Bilden tagen från Odensvi C:2 (1688-1722)
Bild 64 / sid 119 Arkiv Digital.
Wåra Rötter 3/2014
5
Släktforskning på Locknevi marknad
Årets marknad i Locknevi blev särdeles lyckad. Strålande solsken med
många marknadsbesökare.
Det är som en riktig hemvändardag där
man träffar både släkt och vänner och gör
många nya bekantskaper.
Ur släktforskningssynpunkt är vi mycket nöjda. Vi fick stor hjälp av en speciell
bredbandsgrupp, som hjälpte oss med
uppkoppling på nätet, som annars brukar
vara ett stort problem.
Hans Wiberg och jag var fullt sysselsatta hela tiden med att hjälpa intresserade
att komma vidare i sin släktforskning.
Vår karta över torpen i Locknevi i äldre
tider studerades flitigt.
Som alltid känner vi oss välkomna i
gästfria Locknevi Bygdegårdsförening.
Vi hälsades välkomna åter nästa år.
Valdy Svensson
På marknaden fanns allt möjligt att
köpa. Intill oss satt Inga-Britt Alexandersson med sin knyppeldyna. Hon tillverkade bland annat vackra hattar.
Hans Wiberg hjälpte Ulf Gustavsson
leta efter sina förfäder.
Foto: Valdy Svensson.
Ingrid Köhlin, Valdy Svensson och
Helvy Karlsson diskuterade släktforskning i Locknevi.
Foto: Barbro Jacobsson.
Fler barn föddes på landsbygden
Antalet födda barn kunde vara stort
i de flesta familjer förr i tiden, men
många barn dog innan de blev vuxna.
1750 föddes 64 500 barn fördelat på 943
000 kvinnor, vilket är 7 procent. År 1900
hade det minskat till 5 procent och 1997
till en procent.
I och med att färre barn föds har barnafödandet minskat ju äldre modern är.
Ända fram till förra sekelskiftet fortsatte
kvinnorna att föda barn ända upp i 45-årsåldern. Kring år 1900 minskade detta allt
mer och de äldre nyförlösta mödrarna
blev färre i takt med minskade barnkullar,
även om vi fortfarande hade många stora
familjer in på 20- och 30-talet.
1750 var moderns medelålder 31 år,
1925 hade den minskat till 29, vilket
alltså innebär att födslarna på äldre dagar
minskat. I dag är det vanligt med förstföderskor runt 30 år och äldre.
Äldre och yngre mödrar
Både under 1800-talet och fram till
1940-talet födde kvinnorna sina barn
Barnafödandet har skiftat betydligt under historisk tid. Bild från Wikimedia Commons.
6
Wåra Rötter 3/2014
jämförelsevis sent, de flesta i 30-40-årsåldern. På 1950- och 60-talet föddes de
flesta barn när modern var 20-30 år.
1860 fanns de yngsta mödrarna i Stockholm och Västmanland, och de äldsta
i Västerbotten, Norrbotten, Värmland,
Västergötland och Småland. 1890 hade
Gästrikland och Jämtland de yngsta mödrarna och fortfarande Västerbotten och
Norrbotten de äldsta.
Fler barn på landet
Stockholmskvinnorna födde färre barn
än de på landsbygden, enligt statistiken.
Det beror troligen på att i städerna fanns
betydligt fler kvinnor som förblev ogifta
och aldrig bildade familj. I gengäld var
storstadskvinnorna yngre när de fick sina
barn.
1860 var kvinnorna i Norrbotten de
som fick flest barn, tätt följt av kvinnorna
i Västerbotten, Närke och Västergötland.
På Gotland var barnafödandet då lika litet
som i Stockholm, sett per kvinna. Har du
anor i norra Sverige kan du alltså vänta
dig större familjer än om du har dina anor
på Gotland.
Idag är dessa skillnader utjämnade.
Uppgifter om detta finns hos Tabellverket som sedan blev Statistiska Centralbyrån. Denna statistik finns tillgänglig på
www.scb.se och i boken ”Befolkningsutvecklingen under 250 år”, utgiven 1999.
Eva Johansson
Kättingsmeden Henrik Petersson identifierad
I nummer 1 av Wåra Rötter i år fanns
en artikel om några kättingsmeder i
Gunnebo som fotograferats 1894. Av
de 13 kättingsmederna på bilden hade
elva identifierats och kunnat följas från
födelse till död, eller emigration. Det
kunde ske tack vare att en av dem noga
antecknat namn och ålder på var och
en på baksidan av fotografiet.
Henriks föräldrar fick bara ett barn till,
en gosse som dog fyra timmar gammal,
så Henrik var enda barnet i familjen under hela sin uppväxt. Källa: Gladhammar
AI:21 (1891-1895) Bild 185 / sid 166 Arkiv Digital.
De två som återstår att identifiera är Oskar
Andersson och Henrik Petersson, båda 16
år gamla vid fotograferingen.
Henrik Petersson, 16 år på fotografiet från kättingsmedjan.
Känner du igen Oskar Andersson
från dina gamla släktfotografier?
Hör av dig till redaktionen.
Till redaktionen har vi fått flera tips om
dessa två, vilka de möjligtvis kan vara.
Några tips har visat sig vara fel, bland
annat ett av Ove Sohlman i Gunnebo vars
farfar hette Henrik Petersson. Ganska
snart kom vi fram till att farfadern var tio
år för ung för att kunna vara den rätte kättingsmeden på bilden.
Ove Sohlman har dock mycket att berätta om sin farfar, och tillsammans med
släktforskningsresultatet från Oves kusin
Birgitta Carlsson blev det ändå en artikel.
Den kan ni läsa på nästa uppslag.
Birgitta och hennes man Karl-Axel är
släktforskare sedan länge och aktiva i vår
förening, i kaffekommittén respektive
som vice ordförande.
Har du tips om den ännu oidentifierade
16-årige Oskar Andersson tar vi gärna
emot det. Eftersom bilden är tagen i maj
1894 bör han vara född 1877 eller 1878.
Dog i lungsot
Den Henrik Petersson som troligen är den
rätte kättingsmeden föddes i Gladhammar
den 27 augusti 1878. Han fick ett kort liv
och dog i lungsot i mars år 1900, 21 år
gammal, ogift och barnlös. Då bodde han
fortfarande hemma hos sina föräldrar och
var deras enda barn i livet. En liten bror
hade fötts i juni 1881, men nöddöpts av
barnmorskan och dött inom fyra timmar.
Så när Henrik lämnade jordelivet var hans
föräldrar ensamma kvar.
En faktor som först gjort mig tveksam
om denne Henrik är den rätte är att han
först heter Petersson som sin far i efternamn, men vid sin död heter Karlsson efter faderns förnamn.
Henriks far heter Karl August Leonard
Petersson och var också kättingsmed i
Gunnebo. Henriks mor är Kristina Karolina Rundberg. De hade gift sig året innan
Henrik föddes och bodde då i Hyttetorp
i Gladhammar. Året efter hade de lämnat
Hyttetorp och blivit bokförda på socknen
men 1880 bor de i Gunnebo.
Även Henriks farfar var smed, men
på Ankarsrums bruk. När fadern föddes
1845 var farfar Olaus Petersson manufaktursmed vid bruket. Farmor heter Anna
Carlsdotter och de fick tillsammans sju
barn. I hushållet fanns också flera drängar
och en piga.
1874 kom Henriks far från Törnsfall
som smed till Gunnebo.
Torpen Strömsnäs och Jansbo
Henriks mor Kristina Karolina Rundberg
föddes i november 1850, med okänd far
och pigan Johanna Carolina Strömgren
som mor. Hon bodde då i torpet Strömsnäs, ett nybygge i Gladhammar som brukades av Henriks mors morfar och mormor Carl Gustaf Strömgren och Lena
Wesselman. Samma år som Kristina Karolina föddes flyttade hennes morföräldrar till Jansbo och torpet Strömsnäs togs
över av dottern tillsammans med Lars Johan Larsson, dömd för första resan stöld
1847. Snart flyttade de efter till Jansbo.
Kanske är det Lars Johan Larsson som
är far till Kristina Karolina, för modern
gifte sig sedan med honom. Men att Kristina Karolina som vuxen har efternamnet
Rundberg antyder också att det kan finnas
en annan far.
Innan hon gifte sig var hon i Västervik och tjänade piga hos målarmästare
Enströms änka Fredrika Lyberg och hos
den frånskilda hustrun Johanna Carolina
Malm.
I november 1918 dog Henriks båda föräldrar, med tio dagars mellanrum. I dödboken står det bronchitis och lungkatarr
som dödsorsak. De begravdes tillsammans den 26 november.
Eva Johansson
Henriks födelse den 27 augusti 1878 är noterad i Gladhammars födelsebok.
Källa: Gladhammar C:10 (1877-1888) Bild 29 Arkiv Digital.
Wåra Rötter 3/2014
7
Torparen blev bruksarbetare
Henrik Petersson var ett tekniskt geni
och en klurig mekaniker som byggde
sin egen båtmotor.
– Min farfar sa att man skulle kunna
se framför sig hur något blir när det
blir färdigt. och det kunde han, berättar sonsonen Ove Sohlman.
Henrik Petersson föddes 1889 och började arbeta på Gunnebo bruk när han var 12
år. Han blev vävare på tråddrageriet, och
kallades därför Henke Vävare. Där arbetade också hans storebror Oskar och deras
far Karl Johan Petersson. Så småningom
kom Henrik till den mekaniska verkstan
i stället där han stannade till sin pension
1956.
– Farfar var svarvare och reparatör. Han
hade stor talang för mekanik och var duktig på att konstruera. Sin första båt köpte
han på 20-talet men byggde motorn själv.
Den tillverkade han på kvällarna i verkstan och den fick namnet HP1. Men någon HP2 blev det aldrig.
Däremot byggde han själv sin nästa båt,
av ekplankor. Till den köpte han en ny
motor men var inte riktigt nöjd med den
så han byggde om den själv.
– När farfar gått i pension fick jag
ofta följa med honom ut i båten på Verkebäcksviken. Vi åkte ut till kvasten vid
Dagsbo. Han visste exakt på minuten hur
lång tid det skulle ta, minns Ove.
I en notis i Västerviks-Tidningen inför
50-årsdagen 1939 kan vi läsa om Henrik
att han ”gjort sig känd som en synnerligen
skicklig motorman, och har med hjälpsam
hand varit en god läromästare för alla motorbåtsägare i samhället. Som den tusenkonstnär han är på detta område har han ej
dragit sig för att ge sig i kast med de mest
invecklade saker.” Dessutom avslöjas att
han var en stor berättare.
Vävare-Pelle
Oskar och Henrik hade tre systrar i livet,
Elin, Tekla och Ellen. Lilla Lilly Sofia
föddes 1892 men dog innan hon hunnit
fylla ett år.
I början av 1890-talet fick deras far
arbete som vävare på tråddrageriet, ett
arbete han behöll hela sitt arbetsliv. Eftersom han hette Petersson kallades han
Vävare-Pelle.
Henriks son Torsten har skrivit ner sina
minnen av vad hans far och farfar berättat. Här skriver han att hans farfar bytte
från torparlivet till fabriksarbete för att på
bruket kunde man tjäna en hel krona per
dag. Men hustrun var inte så glad åt flytten.
8
Wåra Rötter 3/2014
Fyra generationer någon gång i början av 1920-talet. Stående från vänster ser vi Ebbe
(son till Oskar), Oskar, Karl Johan, Henrik med sin äldste son Gunnar. Sittande: Henriks farfar Ludvig och hans mor Lena. Ludvig dog 1924, 93 år gammal.
– Det de glömde bort var att nu skulle de betala för maten, konstaterar Ove
Sohlman. Som bonde hade man ju smör
och mjöl och fläsk från gården men i
Gunnebo fick de gå till brukshandeln och
handla och skriva upp tills lönen kom på
fredagen. Då var ofta hela lönen redan intecknad.
Den nyinflyttade familjen bodde först i
kasernen vid nedre bruket. Där trängdes
två vuxna och fem barn på cirka 20 kvadratmeter i ett rum med kamin. Något kök
fanns inte utan kvinnorna fick turas om
att laga mat på en gemensam spis i husets korridor. Vatten bars lång väg, liksom
slaskhinken.
Personalen vid mekaniska verkstan på 1930-talet. Henrik Petersson sitter längst ut till
vänster.
Efter några år kunde de flytta till en
egen lägenhet med ett rum och kök. Så
småningom började små egnahemsvillor
att byggas i samhället.
Nämndemän och soldater
Det här är en alldeles vanlig familj bland
bruksarbetarna i Gunnebo för hundra år
sedan. Torpar- och bondsöner från hemmanen runt om i socknen och i grannsocknarna flyttade till det expanderande
bruket och blev fabriksarbetare, precis
som på många andra håll i Sverige under
industrialiseringen.
Henrik och hans äldre syskon var alla
födda på torpet Stora Österdal under gården Rössle nr 1 i Gladhammar, där deras
far Karl Johan då var torpare tillsammans
med sina föräldrar Ludvig Petersson och
Lena Gustava Carlsdotter. Ludvig och
Lena Gustava var tidigare torpare i Botorp under Sundsholm, men kom från
Vimmerby och Blackstad.
Henriks farfars far Peter Jonsson var
nämndeman och hemmansägare i Hörestahult i Vimmerby, hustrun Anna Greta
Persdotters hemby. Peter dog tidigt, 37 år
gammal, av feber. Enligt dödboken är han
då ”f d hemmansägare, nu arbetskarl i staden”. Anna Greta dog på fattighuset 27 år
senare. Hennes far var också nämndeman
i Hörestahult och Peter Jonsson övertog
ämbetet efter sin svärfar.
Lena Gustavas föräldrar var torpare
i Blackstad. Hennes farfar var sockenskräddare. På hennes mors sida finns
komministersonen Petter Rosander från
Blackstad, som 1797 blev far till hennes
mor Lisa Persdotter. Lisas mor är den
ogifta pigan Lena Persdotter, Båda föräldrarna kom från Brånängen. Petter Rosander blev faderlös som 14-åring när hans
far komministern Magnus Rosander dog,
och blev moderlös året därpå. Som vuxen
blev han kofferdistyrman, det vill säga
styrman i handelsflottan.
1792 gifte sig Petter med Eva Kock
Modee från Trästad i Blackstad som han
fick tre barn med under åren 1795-98.
Under samma tid föds alltså den oäkta
dottern Lisa. Vid sin död 1805, bara 41 år
gammal, bodde han med sin familj i Vimmerby stad.
Kronobåtsmän
Henriks mor hette Lena Eriksdotter Malm
och kom från grannsocknen Västrum.
1884 gifte hon sig med Karl Johan. Då tog
hon med sig sin två år yngre bror Frans till
torpet Stora Österdal, där han blev dräng
hos hennes svärföräldrar. Året innan hade
hennes syster Augusta emigrerat till Amerika.
Lena kommer från båtsmanssläkten
Malm och Märsberg. Hennes far var kronobåtsmannen Sven Erik Eriksson Malm
Märsberg på båtsmanstorpet Slingsötorpet. Han föddes 1821 och dog fem dagar
efter sin 80-årsdag 1901. Hennes mor Maria Sofia Lundberg Persdotter var torpardotter från Döderhult.
Lenas farfar var kronobåtsmannen Erik
Märsberg på båtsmanstorpet Tohlen i
Gladhammar, född 1794 på båtsmanstorpet Wrå i Hjorted. Det låg i byn Tibbhult.
Båtsmantorpet från Wrå står sedan 1929
på Kulbacken i Västervik.
Henrik med sina två söner Torsten och Gunnar i den första egna båten på 1920-talet.
Båtmotorn byggde han själv.
Emigranter
Henrik var lillpojken i syskonskaran i
Gunnebo. Alla tre systrarna emigrerade
till Amerika. Först åkte Elin 1902, när
hon var 17 år. Tekla följde efter fem år
senare, några månader innan hon skulle
fylla 20. I november 1913 kom hon hem
igen, men återvände till Amerika efter ett
halvår, tillsammans med sin 17-åriga lillasyster Ellen.
– Ellen minns jag, säger Ove Sohlman.
Hon gifte sig i USA och hette Borg, de
bodde i Omaha i Nebraska där hon arbetade som sjuksköterska. Hon var så stilig
när hon kom hem och hälsade på. Hennes
äldste son var flygare under andra världskriget. Han blev nedskjuten och var krigsfånge i Tyskland.
Henriks storebror Oskar stannade kvar
men flyttade till Yxered när han gifte sig
1906 med Elsa Sofia Vester från torpet
Lyckeborg. Efter några flyttar kom de till
Gunnebo 1912. Fram till 1929 hann de
få nio barn.
Henrik gifte sig 1915 med bruksdisponent Klemmings barnpiga Gunhild Sohlman från Trollhättan. De fick fyra barn,
Gunnar, Torsten, Ragnar och Lilly. Bröderna tog efternamnet Sohlman efter sin
mor.
Både Torsten Sohlman och Gunnars
dotter Birgitta Carlsson har släktforskat,
och det är deras sammanställning som artikeln bygger på.
Eva Johansson
Henriks tre systrar emigrerade alla till
Amerika. Ellen blev sjuksköterska i Omaha i Nebraska.
Wåra Rötter 3/2014
9
Petrus Jansson – en slöjdande
smedmästare i Törnsfalls socken
För att kunna försörja sin stora familj
köpte Petrus Jansson i Kårby ett tröskverk på en auktion. Med det tröskade
han åt bönderna på hösten. På vintern
drev han sågverk och på sommaren var
det full fart i smedjan. Dessutom slöjdade han i trä.
Det var en junidag 1952, dagen var varm,
fönstret var öppet, den tunna spetsgardinen rörde sig sakta och genom gardinen
skymtade Törnsfalls kyrka. Mamma och
jag var och hälsade på mammas farfar
på ålderdomshemmet i Törnsfall. Jag var
bara tre år men jag minns ändå detaljerna
med fönstret och kyrkan så väl, jag brukar
säga att det är mitt allra första barndomsminne.
Men det var en sak till, den gamla farfadern höll i en käpp, handen var förvärkt
av reumatism och hårt arbete. Jag minns
så väl just den där knotiga handen.
Allt kom tillbaka till mig när jag för
några månader sedan googlade på hembygdsföreningar runt Västervik och på
Törnsfalls hembygdsförenings hemsida
hittade flera fotografier från ålderdomshemmet tagna på 1940-talet. Där fanns
han med på några fotografier, hållandes i
sin käpp, den gamle smeden från Kallåker, Petrus Albert Jansson, född 1862 i
Jansbo under Elmarsrum i Hallingebergs
socken.
Faderlös vid fyra år
Petrus var det tolfte barnet av tretton
till torparen Jan Magnus Nilsson (18081866) i Jansbo och hans andra hustru
Kristina Lovisa Croesus (1825-1911).
Kristina var soldatdotter från Kvarntorpet
under Dröppstad i Hallingeberg. Jan Nilsson kom från Kårby i Törnsfall.
Fadern avled redan 1866 i lunginflammation då Petrus bara var fyra år gammal.
Redan under faderns livstid hade det varit
fattigt och eländigt. När familjeförsörjaren försvann blev det ännu värre, modern
stod ensam med fem barn att försörja,
de två äldsta bröderna hade 1865 flyttat
hemifrån. De fyra barnen i första kullen
var vuxna och sedan länge utflugna. Två
mindre bröder hade redan dött, 1852 och
1859.
De drunknade
En av bröderna, Anders Erik Oskar, led av
epilepsi eller fallandesot som sjukdomen
10
Wåra Rötter 3/2014
Selma Pettersson och Petrus Jansson.
då kallades. Han drunknade 19 år gammal, den 6 december 1874, tillsammans
med brodern Carl Johan Hugo (9 år), två
andra bröder Germund (6 år) och Nils Caleb Emanuel (9 år) Johansson från Källhagen och Jonas (5 år), son till båtsman
Anders Ask i Sandviken.
Detta var naturligtvis en förfärlig
olycksdag i Hallingeberg. Jag har så
många gånger tänkt på modern när hon
fick dessa dödsbud, hur hanterade hon
sorgen i den besvärliga situation hon redan hade?
Den här händelsen måste ha satt sina
spår hos Petrus, men varken min mor eller
hennes bröder hade hört talas om olyckan.
Deras far, Petrus näst äldste son, har aldrig nämnt något om olyckan så vi vet inte
vad som egentligen hände. Men sannolikt
gick man igenom isen, det var ju en vinterdag.
Tidningsartikel
Petrus berättar inte heller om drunkningen i den tidningsartikel som 1947
publicerades i Västerviks-Tidningen om
honom under rubriken ”Kärnfolk i Tjust”.
Där berättar han om sitt liv för tidningens
skribent som skriver följande:
”Han växte upp under svåra förhållanden, men klagar inte, utan har i stället den
åsikten att det nog bara var bra att få lära
sig veta hut och bli härdad från barnsben.
– Far min var stensprängare, berättar
han vidare, och han sköt sönder sig när
jag var två år gammal. Samtidigt drabbades en av bröderna av fallandesjuka.
– Mor gjorde nog vad hon kunde för att
dra försorg om oss. Men ett tag var det
rent förskräckligt. Vi var fem personer
och det vi fick i kvartalet var två kronor,
ett pund bröd och två marker sill. Det gick
förstås inte i längden. Mor spann sytråd
åt skräddaren i trakten och det gjorde det
något ljusare för oss.
När han var nio år fick han börja arbeta,
först hos en torpare i Katrineberg.
– Där trivdes jag bra och jag fick också
möjlighet att gå i skolan. Men torparen
dog och då fick jag göra hjälpdagar hos
en bonde i Elmarsrum. Då fick jag inte gå
i skolan längre. Smedsyrket började han
med efter konfirmationen, han gick i lära
hos en smed i Skaftekulla där han först
fick lära sig att sko hästar. Lönen var 30
kr om året.”
Tolv barn
1884 gifte sig Petrus med Selma Sofia
Pettersson (1865-1937) från Österhult i
Hallingeberg. De bosatte sig först i Lofta,
sedan i Hallingeberg, några år i Locknevi
för att 1900 komma till Törnsfall där de
samma år köpt Kallåker i Kårby som sedan blev deras fasta adress. Boningshuset,
som ännu finns kvar, ligger på ena sidan
vägen och den lilla smedjan på den andra
sidan.
Paret fick tolv barn, fyra dog redan som
barn. Det yngsta barnet, nummer tolv i
ordningen, fick namnet Tolvina, men hon
kallade sig Ina för jag tror inte hon var
så förtjust i det riktiga namnet. För övrigt
döptes nummer åtta till Otto och nummer
elva till Elving. Ina har detaljrikt berättat
och dokumenterat sin uppväxt, hemmet,
syskonen med mera. Ina och hennes man
drev under många år lanthandel i Dalhem.
Några år efter att hustrun dött flyttade
Petrus till ålderdomshemmet. Kallåker
övertogs av en dotter och måg, Signe och
Henrik Pettersson. Huset blev så småningom sommarbostad åt dotterbarnen,
men för cirka 15 år sedan såldes fastigheten.
Full fart
Petrus fortsätter berätta: ”Det var nödvändigt att hitta mera inkomster så på en auktion inropades ett stort tröskverk, det var
sällsynta saker på den tiden, och med det
for han runt i trakten och hjälpte bönderna
att tröska. Ett lokomotiv och ett sågverk
införskaffades också och tillsammans
med sin egentliga syssla som smed hade
han precis lagom med arbete.
– Trösket klarade jag på hösten, sågverket höll jag på med på vintern och i smedjan var det full fart på sommaren.
I närmare 50 år klarade han av tröskningen till bönderna i trakten, men ibland
blev det lite för mycket arbete. Det hände
några gånger att en del bönder inte fick
sin säd tröskad förrän efter trettonhelgen.
Sågrörelsen övertogs av en son (min
morfar Henning) när Petrus inte själv
kunde fortsätta sedan han blivit ofärdig
efter en olycka när han var i 60-årsåldern.
Men arbetslusten finns fortfarande kvar.
Vilken tid som helst kan man söka upp
honom på hemmet och finna honom i full
färd med att tälja slevar eller skedar. En
händig karl har han alltid varit, och nu är
hans slöjdalster eftertraktade och populära föremål vid alla välgörenhetstillställningar i socknen. Någon förtjänst vill han
inte ha. Han är fullt nöjd med att vara i
rörelse och slippa gå sysslolös.”
Vilar på Törnsfalls kyrkogård
Petrus Jansson somnade in bara några
månader efter mammas och mitt besök.
Han dog den 7 augusti 1952, samma år
han skulle fylla 90 år. Petrus och hans
hustru ligger begravda på Törnsfalls kyrkogård. Gravvården vårdas ännu av oss
efterkommande.
1947 gjorde Västerviks-Tidningen en intervju med Petrus Jansson och
berättade om hans liv.
Flera av Petrus och Selmas barn och
barnbarn är också begravda på Törnsfalls
kyrkogård, Sönerna Sköld (1886-1966),
Erland (1893-1959), Valter (1897-1961)
och Erik (1900-1986) samt dottern Signe
(1889-1976).
Hustrun Selmas rötter sträcker sig långt
ned i medeltiden via hennes morfars mormors mormors far som var kornetten Anders Årrhane som med sin familj bodde
på Locknevi säteri. Under några år på
1890-talet bodde Petrus och Selma i Spillinge i Lockneví. De passerade säkert säteriet vid kyrkan flera gånger utan ha en
aning om att där hade Selmas adliga anor
residerat i början av 1700-talet. Anders
Årrhanes hustru Agneta Lejonram ligger
begravd i Locknevi kyrka. Olika falla
ödets lotter!
Barbro Stålheim
Källor:
”Kärnfolk i Tjust”, artikel i Västervikstidningen 1947.
Törnsfalls Hembygdsförening: www.tornsfalls.se
Muntliga berättelser inom familjen.
Släktfotografier.
Törnsfalls, Hallingebergs och Locknevi kyrkoarkiv.
Gravstensinventeringen under Faktabanken på Rötter www.genealogi.se
(Släktens gravstenar på Törnsfalls kyrkogård finns dokumenterade i gravstensdatabasen).
Wåra Rötter 3/2014
11
Jan Hermansson lär oss forska om sjömän
Hur forskar man om sjömän? Det ska
Jan Hermansson berätta om på vårt
medlemsmöte onsdagen 17 september.
Har du en sjöman i din släkt kan du få
mycket matnyttig information.
Jan Hermansson är sedan 2008 chef för
Sveriges Sjömanshusmuseum i Uddevalla och har tidigare arbetat där som föreståndare i 13 år. Sjömanshusmuseet är det
enda museet i sitt slag i Sverige och där
räknar han med att vara kvar resten av sitt
yrkesliv.
Hans intresse för sjöfartshistoria och
sjömansforskning kommer från den tid
han själv arbetat inom sjöfarten. Redan
efter realexamen 1969 gick Jan Hermansson till sjöss, som motorelev och motorman, och fick resa till andra sidan jorden.
Efter några år i Orientlinjen, Svenska
Lloyd och Ostasiatiska kompaniet kom
Jan Hermansson.
han sedan till Uddevallavarvet.
En bra guide för hur man forskar om
sjömän finn på Klubb Maritims hemsida
(www.klubbmaritim.com/efterlysning-
Vad dog folk av förr?
Onsdagen den 15 oktober kommer Leif
Eriksson på vårt månadsmöte för att
berätta om gamla tiders sjukdomar
och död. Han är före detta apotekare
och kunnig i sjukdomshistoria.
Sjukdomar har funnits så länge människan funnits och lika länge har vi gjort vad
vi kunnat för att bli friska. Det konstaterar Leif Eriksson, som intresserar sig för
sjukdoms- och medicinhistoria.
– Förr fanns det sjukdomar som nu är
borta och man dog av det vi inte dör av
i dag, säger han. En del svåra sjukdomar
har varit utrotade men kommit tillbaka,
som tuberkulosen. Det är oroande.
Leif Eriksson bor i Norrköping och vet
att för hundra år sedan skördade tuberkulosen många offer där, främst bland dem
som arbetade inom den stora textilindustrin. Stelkramp är en annan sjukdom som
i stort sett försvunnit men återkommit i
enstaka fall.
Apotekshistoriker
1966 började Leif Eriksson sin apotekarbana i Stockholm. Därefter har han
arbetat även i Finspång och på 90-talet
blev han regionchef inom Apoteksbolaget, bland annat för apoteken i Kalmar
och Östergötlands län. De sista åren före
pensionen för några år sedan arbetade han
med ett hälsoprojekt.
Under åren som apotekare kom han att
intressera sig för apotekshistoria, vilket
12
Wåra Rötter 3/2014
ledde till intresse även för sjukdoms- och
medicinhistoria, och flera föredrag i dessa
ämnen.
– För två år fick jag en fråga från Norrköpings släktforskarförening om att hålla
föredrag om vad folk dog av förr.
Själv är han inte aktiv släktforskare, det
är hustrun som forskar.
– Jag hoppas komma igång själv också.
Idag är det ju lättare än förr, nu när så
många arkiv har digitaliserats.
Eva Johansson
en/), sammanställd av Jan Hermansson.
Vid mötet den 16 september går han igenom hur man hittar sjömän i sjömanshusrullorna, vilka uppgifter som finns
tillgängliga och vilken hjälp man som
släktforskare kan få från Sjömanshusmuseet. Dokumenten finns på landsarkiven
men mycket är digitaliserat.
Varje sjöman är inskriven på ett sjömanshus, dessa fanns i de flesta av våra
kuststäder med egen hamn. Både vid påmönstring och avmönstring på ett fartyg
bokfördes sjömannen. Då noterades uppgifter bland annat om vart fartyget var
på väg och hur stor lönen, det vill säga
hyran, var.
Om sjömannen rymde, vilket hände ibland, finns det noterat. Med lite tur kan
det gå att följa en persons hela arbetsliv
till sjöss.
Eva Johansson
Första världskriget
i arkiven
I år uppmärksammas på många olika sätt
att det är hundra år sedan första världskriget bröt ut. Riksarkivet har valt att göra så
i årets årsbok, som heter ”Första världskriget i svenska arkiv”.
Artiklarna i årsboken handlar både om
svenskar som på olika sätt deltog i kriget,
om händelser i Sverige med anknytning
till kriget, om svensk beredskap, krigsfångeutväxling och synen på utlänningar
i Sverige vid den här tiden. Vi kan läsa
om svenska spioner, hungeruppror och
svensk lagstiftning under kriget.
Användbart
ortnamnsarkiv
Leif Eriksson.
Svenska Ortsnamnsregistret kan vara en
bra hjälp vid släktforskningen. Det finns
på nätet på adressen www.sofi.se/ortnamnsregistret. Det kan du använda om
du stöter på ett ortnamn eller gårdsnamn
som du inte känner igen, eller som verkar
märkligt.
I ortnamnsregistret går det att söka på
platsnamnen och då får du också fram
äldre stavning, vilket kan gå ganska långt
tillbaka i tiden. Det kan till exempel vara
en dialektal stavning som finns i kyrkboken, längre tillbaka fanns inga stavningsregler.
Släktforskningssommar i Lofta
Återigen har vi visat släktforskning i
Lofta bygdegård under onsdagseftermiddagarna i juli månad.
Såväl ortsbor som sommarboende har
besökt oss.
Vi har kommit underfund med, att
trots dåliga uppkopplingsförhållanden
har det fungerat någorlunda bra på andra
våningen i huset. Vi tackar för gott kaffe
och våfflor och kommer gärna åter nästa
sommar.
Valdy Svensson
Valdy Svensson, Ann Persson, Ingegerd
Hammarquist och Kerstin Dahlgren i Lofta
bygdegård. Foto: Jan Hammarquist.
Begravningsmuseum i Ljungby
På Skogskyrkogården i Ljungby i västra Småland finns numera ett begravningsmuseum, inrymt i en tidigare
vandringskyrka.
Museet invigdes 2004. Initiativtagare till
museet är Ronny Holm i Ljungby, som
samlat information och föremål med anknytning till död och begravning.
Museet är indelat i temarum: dödsfallet,
likrum hemma, gravöl, begravningsminnen, kläder med mera. I rummet som är
inrett för likvaka hänger lakan för fönstret, klockan har stannat och världsliga bilder är övertäckta. I den öppna kistan ligger en docka som lik, med en annan docka
som sörjande anhörig på en stol.
Förr i tiden dog de flesta i hemmet. I
byn fanns som regel någon eller några
kvinnor som kunde anlitas för att tvätta liket och göra den avlidne i ordning för lik-
vakan. Det vanliga var att man klädde på tre olika sätt beroende på om en kvinna
den döde sina gamla bröllopskläder. Kis- eller man dött, och om den skedde i statan snickrades av någon i familjen eller av den eller på landet.
byns snickare. Under likvakan fick hackat
enris eller granris klä golvet i likrummet.
Källa: Artikel av Elisabet Nilsson i KGFPå museet finns också information om nytt nr 125/2014
minnestavlor i
kyrkan, så kal�lade epitafier. En
del av museets
samlingar är ägnat åt sorgklädsel
och begravningsklädsel. Förr var
det givet att man
klädde sig i svart,
andra färger förekom inte. Vi
får veta mer om
själaringningen,
som utfördes på
Begravning i Järeda kyrka 1968. Foto: Tor Wiklund.
Två nya släktforskartidningar
I år har två nya tidningar för släktforskare börjat ges ut. Det är två kommersiella tidningar, utgivna av stora mediakoncerner. Detta är ett av flera tecken
på att vi börjar bli riktigt många släktforskare i Sverige, när det finns en
marknad för två nya tidningar.
Sedan många år finns redan tidningen
Släkthistoriskt Forum, som ges ut av Sveriges Släktforskarförbund.
LRF Media ger nu ut tidningen Släkthistoria. Egmont förlag ger nu ut tidningen Svenska öden & äventyr. Båda dessa
nya tidningarna har ett liknande upplägg.
Utgivning varannan månad, släktforskarskola, människoöden och intressanta
släkthistorier, historiska artiklar och möjlighet att ställa frågor och själv bidraga
med gamla bilder och berättelser.
Det är svårt att hitta någon direkt skillnad
i inriktning på dessa två tidningar. Båda
har ett mycket varierat innehåll inom
släktforskningsområdet.
Glöm inte bort vår egen tidning Släkthistoriskt Forum, som kommer ut med
fem nummer per år. Här finns mycket
smått och gott för släktforskare, inte
minst för oss som är medlemmar i en
släktforskarförening. Tidningen har getts
ut i många år och har ett mycket brett
innehåll, med personhistorier, nyheter för
släktforskare och med bidrag från släktforskare runt om i landet.
Eva Johansson
Wåra Rötter 3/2014
13
Boktips för släktforskare
Utsatta kvinnors liv
Karin Edvall är bibliotekarie, arkivarie
och författare i Göteborg. 2002 skrev hon
boken De bortglömdas skuggor, som kom
i ny och reviderad utgåva 2012. I den berättar hon om ett antal historiska kvinnor,
vanliga människor, som hon hittat i arkiven.
Det är utsatta kvinnor, de som döms för
brott, de som är prostituerade, de som är
vansinniga, de som trätt med sina makar
eller övergett sina barn. Men här finns
också barnmorskan Greta Stina Johansdotter från Örträsk och den omyndiga
hustrun Elisabet Nilsdotter som födde 17
barn under 23 års tid. Det sjuttonde barnet
tog hennes liv.
Genom de här kvinnorna som exempel
får vi en rejäl lektion i svensk kvinnohistoria. Karin Edvall har både utforskat
kvinnornas egen historia och de omständigheter under vilka de levde, vilka villkor som styrde deras liv och hur samhället då såg ut. 1700- och 1800-talet stiger
fram för oss, ur kvinnoperspektiv.
Författare: Karin Edvall
Titel: De bortglömdas skuggor
Förlag: Ord & Visor förlag
Enda kvinnan
på fästningen
Att läsa boken gör mig berörd. De här
kvinnorna kommer nära och det är lätt att
känna att det är människor av kött och
blod, inte bara ansiktslösa uppgifter i arkiv. Dessutom är Karin Edvall en bra skribent som kan konsten att berätta.
Eva Johansson
Soldater och båtsmän från
Locknevi socken
Om du har soldater från Locknevi i din
släkt är författaren Ulf Stenbergs bok
”Indelta soldater och båtsmän i Locknevi
socken, 1710-1900” till stor glädje och
nytta.
Den handlar om soldaternas och båtsmännens tjänstgöring i krig och fred.
Soldattorpen är markerade på kartor
och de som finns kvar är fotograferade.
Du får veta vilka krig de deltagit eller stupat i. De olika krigen är beskrivna.
Boken kan köpas genom Locknevi
hembygdsförenings medlemmar till ett
pris av 100 kronor.
Kontakta gärna Torvald Gerger på telefon 0492-70008.
Valdy Svensson
Författare: Ulf Stenberg
Titel: Indelta soldater och båtsmän i Locknevi socken, 1710-1900
Förlag: Eget förlag
14
Wåra Rötter 3/2014
Den 7 november 1810 föll Metta Fock
Ridderbielkes huvud på stupstocken. Åtta
år tidigare hade hon anklagats för att ha
dödat två av sina fyra barn och sin make
med gift. Då dömdes hon till att sitta på
Carlstens fästning ”på bekännelse”, det
vill säga tills hon bekände. Det tog alltså åtta år. Metta Fock ska vara den enda
kvinnan som suttit på Carlstens fästning
i Marstrand.
Den här historien är förhållandevis välkänd idag. Trubaduren Stefan Andersson
har gjort en ballad om henne och deckarförfattaren Ann Rosman har skrivit om
henne i denna bok. Här väver hon in berättelsen i en nutida påhittad historia om
en närstående släkt till Metta Fock.
Ann Rosman tror på Metta Focks
oskuld. Hur det var med det får vi förstås
aldrig veta, men författaren har läst vittnesprotokoll och dragit sin slutsats utifrån
det. Ann Rosman lägger skulden på Metta
Focks makes släktingar. Inte att ha dödat
någon, utan skulden till att Metta Fock
över huvud taget anklagas och döms till
döden.
Under sin fångenskap fick inte Metta
Fock ha tillgång till papper och penna.
Men hon författade ändå en nådeansökan
genom att brodera den på små tygbitar
som hon sydde ihop. Hennes broderi finns
på Nordiska Museet.
Eva Johansson
Författare: Ann Rosman
Titel: Mercurium
Förlag: Ponto förlag
Nya volymer hos Arkiv Digital
Arkiv Digital har mycket nytt inscannat material sedan i våras. I sommar
har man fyllt på med mängder av nya
volymer.
Material som beror oss i Tjust är bland
annat Västerviks rådhusrätts räkenskaper, bland annat med skatteuppbörden för
stadens invånare. Det rör sig om flera nya
volymer från åren 1799-1818. Här kan
finnas en hel del intressanta upplysningar
för släktforskaren.
Som exempel kan vi läsa om förre handelsbokhållaren Holmer i Norra kvarteret
nummer 1 att han ”afsagt sig brännvin
och tobak” och därför behöver han inte
betala tobaksskatt. Om förre sjömannen C
P Hagström i nästa kvarter står det antecknat ”mannen går på träben”. Grannen Nils
Sundberg är arbetskarl men också extra
tornväktare. I Norra kvarteret nummer 7
bor en rad personer som alla anges arbeta
i ”Herr Fabriquer Merkels Fabrique”.
I räkenskaperna får vi veta hur mycket
var och en betalar i skatt. Räkenskaperna
har signum HVa:6-138.
Annat nytt hos Arkiv Digital är mantalslängd för Blackstad 1807-1834 med
signum FIaa:4, meritförteckningar för
Flottan och rullor och loggböcker för fartyg inom Flottan. Har du någon fånge i
din släkt, som suttit på fängelset i Kalmar
finns nu fler kyrkböcker därifrån. Alla
mantalslängder för Kalmar län fram till
och med 1820 är nu fotograferade.
Nya domböcker från Göta hovrätt har
fotograferats, liksom bouppteckningar
från Norrköping fram till 1930. Fortsatt
fotografering av dessa yngre bouppteckningar pågår för hela Sverige.
I 1813 års räkenskaper från Västerviks häradsrätt finns intressanta uppgifter om de
skattskrivna. Källa: Västervik rådhusrätt och magistrat HVa:128 (1813-1813) Bild
140, Arkiv Digital.
Nya böcker för Rötters Vänner
Är du med i Rötters Vänner? Då finns det en hel del för dig att ta del av om du loggar
in via Rötters hemsida www.genealogi.se.
De senaste böckerna som skannats in och nu kan läsas digitalt är:
”1883-orna”, en årgång skollärare från Växiö seminarium.
Adressförteckning Kronofogdar, landsfiskaler och länsmän.
Bergsskolans i Falun lärare och elever 1871-1930.
Domsagor och häradshövdingar i Stockholms och Uppsala län av Jan Eric Almquist.
Domsagorna i Sverige.
Folkskolans lärarekår i Karlstads stift 1928.
Från sockenstämma till storkommun Kronobergs län.
Gästrike-Hälsinge nation i Uppsala 1811-1961.
Göteborgsstudenter del I och II.
Som Röttervän har du tillgång till mängder av unikt material som är intressant för
släktforskare. Ytterligare ett 50-tal böcker är inscannade, bland annat den biografiska
uppslagsboken ”Sveriges 100-åringar”, men också medborgarskapshandlingar och nationalitetsmatriklar. Har du någon lantmätare i din släkt kan du ha nytta av den biografiska förteckningen över Sveriges lantmätare 1628-2010.
Forskarhandbok om
resande
En av de senaste böckerna i Rötterbokhandeln är Bo Lindwalls bok ”Anor
från landsvägen”, som är Släktforskarförbundets sjunde handbok för släktforskare.
Rötterbokhandeln har fått ny design, ny
hemsidesadress på www.rotterbokhandeln.se och nya produkter. Har du handlat
tidigare behöver du skapa ett nytt konto
nästa gång du gör inköp.
I Bo Lindwalls bok får du hjälp och råd
om hur du släktforskar om resandefolket.
Många av dem är inte antecknade i kyrkböckerna och det kan därför krävas forskning i andra källor för att hitta de uppgifter man söker.
Resande har under historisk tid varit en
utsatt grupp i det svenska samhället. De
har kallats för tattare, krämare, skojare,
zigenare och andra epitet. De var från
början romer som kom till Sverige redan
på 1500-talet. I handboken berättas inte
den här gruppens sociala historia, utan
hur man hittar dem i arkiven.
Vissa yrken var vanliga bland resande,
till exempel glas- och smideshandlare,
lumpsamlare och valackare. En del blev
soldater och inlemmades i det svenska
samhället.
Källa: Artikel i Släkthistoriskt Forum
nr 3 2014.
Nytt från Riksarkivet
Det blir ingen fri tillgång för släktforskare
till Riksarkivets inscannade dokument via
Svar. Däremot har numera skolor, bibliotek och högskolor fri tillgång till arkiven.
Detta gäller från den 3 juli.
Riksarkivet har i sommar lanserat en
ny app för smarta mobiltelefoner. Appen
vänder sig till heraldikintresserade och
innehåller en mängd heraldiska vapen och
information om dessa.
Wåra Rötter 3/2014
15
Tjust Släktforskarförening
c/o Stadsbiblioteket
Box 342, 593 24 Västervik
Program hösten 2014
Onsdag 17 september
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Sjömanshusens uppgift och betydelse.
Jan Hermansson, Sveriges Sjömanshusmuseum i Uddevalla.
Onsdag 24 september
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll!
Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna
erfarenheter inom släktforskning.
Onsdag 15 oktober
Tid: 18.15 OBS! tiden Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Vad folk dog av förr.
Leif Eriksson, f.d apotekare från Norrköping.
Onsdag 29 oktober
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Pratkväll!
Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna
erfarenheter inom släktforskning.
Onsdag 12 november
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Ej klart. Titta på hemsidan.
Onsdag 26 november
Tid: 18.00
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket Pratkväll!
Välkomna med frågor om ni har kört fast eller vill prata om dina egna
erfarenheter inom släktforskning.
Onsdag 10 december
Tid: 18.45
Plats: Utkiken, Stadsbiblioteket
Lucia kaffe. Västerviks äldsta områden, ”Kullen” vid gamla vattentornet.
Britt-Marie Widén m.fl.
Vid varje träff: kaffe, lotterier och anbyten. Anteckna träffarna i din kalender. För ev. reservation om tider och plats se vår
påminnelse om träffen i Västerviks-Tidningen under föreningar, lördagen före aktuell träff eller kontakta någon i styrelsen.
Besök också vår hemsida: www.tjustanor.com
Vad släktforskar du om? Skriv och berätta om din släktforskning i Wåra Rötter!
Vi vill ha in fler bidrag från våra många medlemmar.