Läs numret - Befälsföreningen Militärtolkar

Medlemstidning för Befälsföreningen Militärtolkar - 3/2010 - september
HUGIN&MUNIN
PIONJÄRER
I AFGHANISTAN
Ny chef TolkS
Tylebäck – klippan blev till strand!
Nytt ryskt tonläge gentemot väst?
Redaktören har ordet
HUGIN&MUNIN
3/2010 - september
Hugin & Munin är Befälsföreningen Militärtolkars medlemstidning. Tidningen distribueras
i tryckt format till föreningens
medlemmar, men finns också
på www.militartolkar.org.
Adress
Befälsföreningen Militärtolkar
Box 24130, 104 51 Stockholm
Chefredaktör
Nanna Lingegård
hm@militartolkar.org
Grafisk redaktör
Jakob Aldén
Annonsansvarig
Alexander Edvinsson
Ansvarig utgivare
Emil Gelebo
ordforanden@militartolkar.org
Tryck
Wikströms Tryckeri, Uppsala
ISSN 1654-9937
Styrelsen i MT
Emil Gelebo, ordförande
Ulrik Franke, vice ordförande
David Magnusson, sekreterare
Gustav Niblaeus, kassör
Ylva Santesson Nicolae,
ansvarig för kvinnligt nätverk
Nanna Lingegård,
chefredaktör Hugin & Munin
Markus Ekström,
ansvarig för Tolkpoolen
Tobias Lindström, ansvarig
för mentorprogrammet
Alexander Edvinsson,
marknadsföringsansvarig
Martin Rosén, jubileumsansvarig
Så var sommaren över, och mycket är det som hunnit hända. I Stockholm
har Gärdet mest liknat en savann, men i Ryssland har situationen varit
betydligt värre. Ingen rök utan eld, brukar det heta, och den här gången
var det ju beklagligen sant. Frågan är om det är rökridåer som Kreml
lägger ut när de på senare tid blivit mer västvänliga i sina tongångar, eller
om det ligger någonting bakom även i det fallet. Martin Rosén har under
sommaren rotat runt bland olika teorier och skrivit en artikel i ämnet till
detta nummer.
Det är fler MT-medlemmar som ägnat sommaren åt att förkovra sig,
inte minst alla de som var på sommarkurserna i Tylebäck. Tyvärr fick jag
ställa in mitt eget deltagande, eftersom jag inte fick semester. För både
redaktionens och egen räkning var jag därför nyfiken på om Tylebäck höll
måttet. Tydligen fanns där allt som krävdes för lyckade sommarkurser,
trots att räkorna har blivit hamburgare. Erik Hjelm går in på detaljerna i
sitt reportage.
Även om temperaturen och klimatet alltid är det som toppar löpsedlarna
under sommaren, och således också min redaktörsspalt, så har det hänt
saker även på andra plan. För redaktionens del har vi nu fått möjlighet
att utvidga tidningen till dess tidigare omfång på tjugo sidor. Med tanke
på att föreningens språkområde utvidgats rejält de senaste åren har det
varit svårt att täcka in rapporteringen i det mindre formatet. Därför är jag
riktigt glad över det utökade utrymmet och möjligheten det ger att skapa
både större bredd och djup i urvalet av artiklar.
En ytterligare förändring för oss i redaktionen är att Jakob Aldén, som
ansvarat för tidningens grafiska utformning under snart två års tid, nu ger
sig ut på nya äventyr. Han kommer att efterträdas av Ylva Winsnes, som
redan har tagit över så smått i och med detta nummer. Ett stort tack till
Jakob för ett riktigt bra arbete med tidningen och varmt välkommen till
Ylva!
Nanna Lingegård
Chefredaktör
Postgiro 59 895-3
Orgnr 802402-4930
Annonsbokning
pr@militartolkar.org
Adressändring
register@militartolkar.org
Anmälan till nyhetslista
mt-nytt-subscribe@googlegroups.com
Omslag
Foto: Andreas Karlsson,
Försvarets Bildbyrå.
Patrull utanför Mazar-i-Sharif.
I DETTA NUMMER
s 4 Tylebäck – klippan blev till strand! | s 6 Pionjärinsats
i Afghanistan | s 9 Nytt ryskt tonläge gentemot väst?
s 12 Vem vill jobba i ryska armén?
s 14 På östfronten något nytt! | s 16 Kängor och halvkängor
s 18 Ny chef TolkS | s 19 Jubileumsdag på Tolkskolan
MT-vänner!
Så här en vecka före valet är
hela Stockholm överhopat av
valbudskap. Få affischer tar
dock sikte på försvarspolitiken.
Förvånande, kan tyckas, med tanke
på den banbrytande förändring som
ägt rum under sommaren. Inget
mindre än en ”kulturell revolution”,
för att citera ÖB.
Vårens riksdagsbeslut att låta
värnplikten bli vilande från den
1 juli innebär slutet på en 108
år lång epok. Förutom att det är
en grundläggande förändring för
Försvarsmakten innebär moratoriet
även en utmaning utan tidigare
motstycke för hela frivilligrörelsen.
Efter att i föregående nummer ha
fått läsa om Tolkskolans framtid
bortom värnplikten är det därför
hög tid att vända blicken mot vår
egen organisation.
I sitt tal vid vår moderorganisation
Försvarsutbildarnas
riksstämma
i Solna i början av sommaren
påtalade
förbundsordförande
Henrik Landerholm två områden
med särskilt stora utmaningar för
dagens svenska försvar.
För det första ligger lejonparten
av de nuvarande utmaningarna
alltjämt i Sveriges internationella
engagemang,
även
om
det
nationella perspektivet – särskilt
i relationen till Ryssland – har
stärkts sedan Georgienkriget 2008.
I det internationella åtagandet har
MT en tydlig roll att spela som
kompetenspool och tillhandahållare
av repetitionsutbildning för den nya
Försvarsmakten. MT:s mervärde är
inte minst uppenbart genom att våra
medlemmar har spelat aktiva roller
i Sveriges samtliga större militära
utlandsinsatser de senaste åren.
Den andra stora utmaningen
ligger i Försvarsmaktens framtida
personalförsörjning. Push måste
bli pull, för att använda
förbundsordförandens egna ord.
Försvarsmakten har nu krav på sig
att bli Sveriges största rekryterande
organisation, som ska attrahera
cirka 4 000 individer årligen. MT
har under lång tid bidragit till att
bygga försvarets kanske starkaste
civila meritvärde. Genom att
dela med oss av våra erfarenheter
inom detta område – och genom
att fortsätta främja våra egna
medlemmars möjligheter – kan vi
bidra till att stärka Försvarsmaktens
och Tolkskolans attraktionskraft.
På den mer närstående föreningsfronten finns det också nyheter att
förmedla. Efter fjolårets uppslitande
uppbrott från Källviken var det i år
dags för debut för sommarkurser på
Tylebäcks kursgård i Halland. Att
döma av det höga deltagarantalet
och de övervägande positiva
utvärderingarna kan jag konstatera
att kursledningen har hanterat
flytten med bravur.
Vi måste dock vara beredda på att
fortsätta förändringsarbetet. I våras
inleddes en dialog med Tolkskolan
om hur framtidens kursinnehåll
kan anpassas för att tydligare möta
Försvarsmaktens behov. Detta
samtal kommer att återupptas under
hösten med den nytillträdde chefen
för skolan Richard Häggblad.
Utfallet av diskussionerna kommer
att presenteras i Hugin & Munin i
god tid till nästa års kurser.
Avslutningsvis vill jag passa på att
tacka de medlemmar som redan
har anslutit sig till Guldklubben.
Tack vare de medel som har influtit
kommer vi i höst för första gången
kunna anordna parallella helgkurser
i ryska, arabiska och dari. Se således
till att boka in den 21-22 november
i kalendern redan i dag!
Emil Gelebo
Ordförande MT
MT:S KALENDARIUM
21 september
Mentorprogrammet drar igång
November
Höstföredrag
19 november
Deadline för bidrag till Hugin & Munin 4/2010
20-21 november Helgkurser i ryska, arabiska och dari
Läs mer på www.militartolkar.org
HUGIN&MUNIN 3/2010
Tylebäck – klippan blev till strand!
I år var första året som sommarkurserna förlades till Tylebäck istället för Källviken. Det
var många som funderade på hur detta skulle gå och var oroliga för att uppskattade
traditioner skulle behöva brytas. Andra hade högt ställda förväntningar på flytten.
Hugin & Munin flög över området för att kunna rapportera om hur det egentligen blev…
Skribent och foto: Erik Hjelm, TolkS 01/02
Inte ett öga var torrt, som klyschan
lyder, den där sista, och jag
menar verkligen sista, kvällen på
Källviken för drygt ett år sedan.
Trots vackert väder, väl genomförda
kurser (undertecknad kämpade med
militärfranskan) och sedvanligt gott
sällskap präglades kursveckorna
sommaren 2009 av det förestående
platsbytet. Många frågor tornade
upp sig vid horisonten: Finns
det några klippor på Tylebäck?
Blir det några räkor? Vad händer
med kurserna? Hur blir det med
fälttävlan? Kommer Hans Hultqvist
att komma dit? Även undertecknad
lämnade Källviken 2009 med viss
bävan inför vad som komma skulle.
Det var således med viss
tillförsikt som jag den 27 juni 2010
satte mig i min bil för att köra till
Halmstad, där två veckors språkkurs
”
Många frågor tornade
upp sig vid horisonten:
Finns det några klippor
i Tylebäck? Blir det
några räkor?”
i ryska och tolkning skulle avverkas.
Efter 50 mil på E4 rullade jag in i
Sveriges sommarstad nummer ett
och fortsatte rakt igenom den. Jag
följde skyltarna mot Tylösand och
efter någon mil såg jag skylten:
”Tylebäcks kursgård”. Jag parkerade
och såg mig omkring. På en modern
byggnad satt skylten ”Reception”.
Runt omkring denna byggnad låg
såväl nybyggda bostadslängor som
äldre förläggningsbyggnader, och
anläggningen bredde ut sig över
ett område med stora gräsytor. Jag
gick in i receptionsbyggnaden och
erhöll nyckeln till rummet, som jag
fick veta skulle ligga i byggnaden
Nissan. Efter att ha inkvarterat mig
i ett dubbelrum med egen toalett,
rörde jag mig mot matsalen, där jag
fick en första vink om en av de stora
fördelarna med Tylebäck – maten.
Denna första kväll stod tacos på
menyn, och detta innebar en stor buffé
av färska grönsaker, tortillabröd,
köttfärs och allt annat som hör rätten
till. I matsalen stötte jag också på
ett antal bekanta ansiken, och oron
började så smått övergå i förtjusning.
Efter maten stod traditionsenlig
infosamling på schemat. Vi fick
bekanta oss med skolchefen löjtnant
Anders Folkesson, som utöver
sedvanlig information också gav
en inledande lektion i halländska.
Kvällen avslutades med en öl i
matsalens bar, som skulle visa sig
vara öppen varje kväll. Redan första
dagen skingrades alltså ett antal
orosmoln – förläggningarna höll
högre standard än i Bohuslän, det
fanns en bar som både var öppen och
höll lägre prisnivå än i Källviken,
och många gamla källvikare hade
hittat även till Tylebäck. Det såg
lovande ut.
Under de kommande veckorna
bedrevs kursverksamheten, och här
var det mesta sig likt. Kurser gavs i
ryska (såväl repetition som tolkning),
militärfranska, arabiska och informationsinhämtning. Lektionerna hölls
i kurssalar som, förutom att de
var mer konferensanpassade än på
Källviken, inte innebar några större
förändringar. Man märkte emellertid
HUGIN&MUNIN 3/2010
att Tylebäcks kursgård erhåller större
resurser än Källvikens dito – hela
anläggningen präglas av modernitet
och en fräschhet som annars brukar
vara förbehållen hotell av bättre
snitt.
Hur blev det då med gamla
Källviksinstitutioner som fälttävlan
och inryckaren med räkor på
berget? Och fanns det några klippor
i Tylebäck? Vad gäller den senare
frågan är svaret mycket enkelt.
fanns tillhanda och lätt anpassat
tävlingsgrenarna till på platsen
rådande förhållanden. Vad avser
orienteringsterrängen hade ett för
ändamålet ypperligt skogsparti
rekognoscerats, dit de tävlande
bussades i omgångar. Här kan
nog också konstateras att årets
orienteringsresultat förmodligen är
det mest rättvisande på många år,
eftersom inga tävlande på förhand
var bekanta med terrängen. Det
och slutligen hamnade i Tylebäck.
Vidare lät franskgruppen lektor
Nyholm, kapten Hammarström
och löjtnant Folkesson genomföra
en egen fälttävlan i middagssalen,
arabiskgruppen bjöd upp till dans,
inhämtningskursen
gestaltade
sin verksamhet till musik och
tolkningsgruppen hyllade såväl
sin lärare som ryskans aktiva
perfektparticip. När middagen
började lida mot sitt slut utnyttjade
avslutande momentet i fälttävlan,
språkprovet, visade sig bli en
riktig utmaning. I detta ingick både
halländska och jiddisch, liksom en
del där de tävlande skulle försöka
klura ut vilka kända svenskar som
gömde sig bakom komplicerade
anagram. Resultatet i fälttävlan
presenterades på sedvanligt sätt på
torsdagen andra veckan, och den
som bäst lyckats anpassa sig till
Tylebäcks förhållanden var LarsMiguel Utsi, som för övrigt aldrig
deltagit i fälttävlan i Källviken.
Prisutdelningen följdes som
brukligt är av en avslutningsbankett,
med såväl god mat och dryck som god
underhållning. Här förtjänar Tomas
Jonsson ett hedersomnämnande för
sin fantastiska version av Guldet
blev till sand, i vilken det beskrivs
hur en deltagare i fälttävlan 2009
under orienteringen tappade bort
sig i skogarna kring Källviken
Lasse Hammarström delar ut pris i fälttävlan
”
Årets orienteringsresultat är förmodligen
det mest rättvisande på
många år, eftersom inga
tävlande på förhand
var bekanta med
terrängen.”
Nej, det finns inga klippor i
Tylebäck. Man får hålla till godo
med Sveriges mest mytomspunna
sandstrand Tylösand, som ligger
cirka 300 meter från kursgården.
Och räkor i all ära, inryckaren på
Tylebäck bestod detta år av att
kocken Walter dukade upp till stor
grillfest med proffsigt grillade
hamburgare och korvar, där alla
kursdeltagare kunde frossa av
hjärtans lust. Inte så dumt det
heller.
Men fälttävlan då, går en sådan
klassiker verkligen att överföra från
den helgade jord som Källviken
och dess omgivningar utgör för
tidigare kursdeltagare? Som man
skulle kunna misstänka – när kapten
Hammarström lägger manken till
går det alldeles utomordentligt.
Kaptenen hade rekvirerat ny
utrustning från regementet Lv 6
i Halmstad, i form av ordentliga
tävlingsgevär
och
-granater.
Eftersom Tylebäck saknar ett
naturligt fält för skytte och
handgranatskastning hade kapten
Hammarström improviserat med
det avsevärt mindre fält som
HUGIN&MUNIN 3/2010
ett antal kursdeltagare ytterligare en
av de fördelar Tylebäcks kursgård
erbjuder, nämligen gångavstånd
till nattklubben på Tylösands hotell
Leif’s Lounge (sic!).
Således avslutades två soliga och
härliga kursveckor i Tylebäck med
en hejdundrande fest. Orosmolnen
var sedan länge bortblåsta och
ersatta
med
entusiasm
och
tillfredsställelse. Även om minnet
av Källvikens kursgård för lång
tid framöver kommer att leva kvar
hos MT:s medlemmar behöver vi
inte känna missmod och saknad.
Snarare kan vi tillåta oss att glädjas
över det som varit, förvissade om att
sommarkurserna lever vidare och
att många nya upplevelser väntar i
Tylebäck.
Och jo, Hans Hultqvist var där. l
Pionjärinsats i Afghanistan
I det senaste numret av Hugin & Munin beskrev förre chefen för Tolkskolan
Stefan Kindblad hur utbildningen kommer att se ut framöver.1 Redan förra året
fick vi dock ett smakprov på den framtida rutinen. De nyblivna persisktolkarna
slussades då ut till utlandstjänst i tolkbefattning direkt efter muck. Olof Kollinius och
Christian Ulfendahl var två av pionjärerna och berättar här om sina upplevelser.
Skribent: Olof Kollinius och Christian Ulfendahl
Foto (om ej angivet): Combat Camera/
Försvarsmakten
På plats till slut
Efter en nio timmar lång flygresa
kunde vi äntligen känna den
välbekanta duns som tyder på att
planet har landat. Känslan som grep
oss var konstig och overklig, trots de
månader av förberedelser i form av
språk, gruppdynamik, stridsträning,
stabsutbildning med mera som
vi fick genomföra på Livgardet i
Kungsängen. Att verkligen befinna
sig i Afghanistan, landet vars språk
och kultur vi hade studerat på
Tolkskolan under ett års tid, kändes
smått surrealistiskt.
) Alla tidigare nummer av Hugin & Munin
finns tillgängliga på www.militartolkar.org
1
Sverige har ingått i ISAF
(International Security Assistance
Force) sedan 2001, och för
närvarande finns det cirka 500
svenska soldater i Afghanistan. De
svenska styrkorna har ansvar för de
fyra nordliga provinserna: Balkh,
Jawzjan, Sar-e Pol och Samangan.
Vår uppgift är att stabilisera
säkerheten i området samt att stödja
utvecklingen och återuppbyggnaden
av landet. För att lösa denna uppgift
har det upprättats ett PRT (Provincial
Reconstruction Team) i Mazar-e
Sharif i Balkh samt tre stycken PO:s
Ovan: Stående längs muren på Camp
Northern Lights (CNL)
(F.v Olof Kollinius, Christian Ulfendahl) Foto: Stefan Bokvist
(Provincial Offices) i de övriga
provinserna. I alla provinserna,
med undantag av Samangan, finns
det i skrivande stund minst en
representant från vår årskull.
I Mazar-e Sharif har vi fått
användning av det mesta som
ingick i vår utbildning, allt från
kulturförståelse, stridsförflyttning
och underrättelsetjänst till Humintkunskaper. Det sistnämnda har vi
särskilt fått tillämpa vid exempelvis
screening-samtal (säkerhetsintervjuer), anställningsintervjuer och
vittnesutfrågningar. Som tolk måste
HUGIN&MUNIN 3/2010
man även vara beredd på att kunna
ta emot kritik. Vad gör man när en
afghan säger
(Er persiska är lite svag)? Eller när
den man pratar med i telefon helt
plötsligt säger på dålig engelska
”Do you speak English”? Vid dessa
tillfällen kan det kännas något
motigt. Det är en utmaning att trots
denna kanske alltför ärliga kritik
fortsätta tolka med gott mod.
Verkliga språkutmaningar
En annan utmaning är att vara
anpassningsbar för att kunna förstå
de olika dialekterna av dari som
talas i vårt område. Det är vanligt
att dialekterna påverkas av pashtu,
HUGIN&MUNIN 3/2010
”
Att verkligen befinna
sig i Afghanistan, landet
vars språk och kultur
vi hade studerat på
Tolkskolan under ett
års tid, kändes smått
surrealistiskt. ”
ett indoeuropeiskt språk som
framförallt talas i södra Afghanistan
och i Pakistan. Även uzbekiska,
tadjikiska och till och med arabiska
inslag är vanligt förekommande.
En språklig influens som uzbekiska
har på dari är att alla ”f”-fonem blir
till ”p”. Exempelvis uttalar vissa
(nafar, person) som napar.
Vid stressade situationer kan dessa
nyanser av språket bli väldigt svåra
att förstå, eftersom man är skolad
i att saker och ting skall uttalas
korrekt.
Språkliga
missuppfattningar
är dock något som varje tolk får
erfara förr eller senare. Vid en
tolkning under ett screening-samtal
frågade samtalsledaren huruvida
den afghanske motparten någonsin
druckit öl. Detta tolkade jag till:
Afghanen svarade något märkligt
på frågan. Han menade att vid
vattenbrist och vid vissa tillfällen
i moskén brukade han dricka detta.
Efter denna utläggning kände jag
mig något förvirrad och var inte
säker på om jag ville tolka det jag
hört. Jag frågade istället om, denna
gång mer artikulerat, men fick ändå
samma svar. Då slog mig tanken
att det faktiskt finns en språklig
skillnad mellan farsi och dari. På
farsi är det fullständigt korrekt att
säga
(Abjå ) för öl. På dari är
det ordet för öl sällsynt men det
finns ett ord med liknande uttal (Abe jaw) som betyder dikesvatten. Ett
bättre ord på dari för öl hade varit
(bir). Efter denna insikt gällde
det bara att hålla huvudet kallt och
ställa om frågan.
Vid en polisstation i Mazar-e Sharif
(F.v afghansk polis, Olof Kollinius)
Foto: Christian Ulfendahl
”
Utbildningen
på Tolkskolan har
verkligen visat sig vara
ändamålsenlig.”
På återseende
Nu börjar missionen dra sig mot sitt
slut. I skrivande stund är det fyra
dagar kvar före hemrotation, och
vi ställer oss frågan hur vi bäst kan
Anmäl dig till
FÖRHÖRSLEDARPOOLEN
sammanfatta vår tid i Afghanistan.
Det som känns mest givande är att
vi har fått möjlighet att använda
det språk som vi under så pass lång
tid studerat och att vi har kunnat
utvecklas inom det. Utbildningen
på Tolkskolan har verkligen visat
sig vara ändamålsenlig! Naturligtvis
har det även varit roligt att ha fått
chansen att se Afghanistan och lära
känna dess kultur och befolkning.
Nu lämnar vi Afghanistan för
den här gången, men någonting
inom oss säger att det inte är sista
gången vi kommer se landets
ståtliga och mytomspunna berg. l
För att anmäla dig till e-postsändlistan skickar du namn och
uppgift om GU (t.ex. TolkS 98/99)
till christian_leister@hotmail.com.
HUGIN&MUNIN 3/2010
Nytt ryskt tonläge gentemot väst?
Kriget mot Georgien markerade kulmen på en åttaårig period av kraftigt försämrade relationer mellan
Ryssland och omvärlden. Sedan dess tycks den ryska politiken långsamt ha svängt, och trenden är
idag uppåtgående. Något måste ha hänt i Moskva – eller hur är det egentligen med den saken?
även försämrat relationerna med
väst. Vissa bedömare beskrev
tillståndet som ett nytt kallt krig,
och konflikten med Georgien sågs
av pessimister som ett tecken på
att Moskva nu hade gått från ord
till handling i sin strävan att återupprätta kontroll över de viktigaste
av de forna sovjetrepublikerna.
De ryska tongångarna mot väst
var under samma period hätska. I
ett uppmärksammat tal i Munchen
2007 anklagade den dåvarande
presidenten
Vladimir
Putin
USA för att försöka tillskansa
sig
världsherravälde
genom
våldsanvändning.
Skribent: Martin Rosén, TolkS 00/01
Bildkälla: www.kremlin.ru
”
Sedan kriget i
Georgien har alltså inte
mer än två år förflutit,
men otvetydigt är
Rysslands beteende
på den internationella
arenan idag väsentligt
annorlunda.”
HUGIN&MUNIN 3/2010
Ett aggressivt Ryssland
Låt oss börja med att gå tillbaka till
augusti 2008. Vid denna tidpunkt
rullade ryska stridsvagnar fram
djupt inne på georgiskt territorium,
efter att relationerna mellan
Tbilisi och Moskva försämrats i
allt snabbare takt under ett antal
år. Den ryska politiken gentemot
Georgien och resten av det så
kallade ”nära utlandet” hade sedan
millennieskiftet blivit alltmer
konfrontatorisk, vilket i sin tur
Töväder
Sedan kriget i Georgien har alltså
inte mer än två år förflutit, men
otvetydigt är Rysslands beteende
på den internationella arenan idag
väsentligt annorlunda. Agerandet
efter den polske presidenten
Kaczynskis
tragiska
bortgång
och hanteringen av årsdagen av
massakern i Katyn har bidragit
till ett töväder i de rysk-polska
relationerna. Den gamla gränstvisten
med Norge löstes plötsligt i april
i år efter 40 års förhandlingar,
vilket dämpade oron för Rysslands
ambitioner i den arktiska regionen.
Den amerikanska Reset-politiken
har fått viss genklang i Moskva,
tydligast manifesterat i det nya
START-avtalet och vid president
Medvedevs besök i USA i juni (vem
minns till exempel inte de båda
presidenternas hamburgerlunch?).
Dessutom har relationerna med
Ukraina fått ett markant uppsving,
och en rad bilaterala samarbetsavtal
har undertecknats. På ett mer
övergripande plan kan man notera ett
nytt tonläge i rysk statskontrollerad
media, där tiraderna mot väst
mildrats betydligt. I maj i år läckte ett
strategiskt dokument, där en ny rysk
utrikespolitik inriktad på samarbete
med USA och EU förordades, ut
från det ryska utrikesministeriet till
pressen. Huruvida läckan verkligen
var oavsiktlig kan dock diskuteras
både länge och väl.
Även den mest misstänksamme
betraktare kan inte undgå att se dessa
med flera enskildheter som en trend.
Även om flera av förändringarna, till
exempel Obama-administrationens
Reset och Janukovytjs seger i
det ukrainska presidentvalet, har
underlättat politiken, så är det
positiva ryska gensvaret något som
man knappast hade kunnat vänta sig
så sent som i augusti 2008.
Vad orsakade
klimatförändringen?
Vad denna charmoffensiv beror på är
omstritt. Förutom de något tursamma
omständigheter som exemplifierats
ovan, har en rad teorier lanserats av
ryska och utländska bedömare. Den
kanske enklaste av dessa företräds
bland annat av Dmitrij Trenin, chef
för Carnegie-centret i Moskva,
som menar att den ekonomiska
krisens svåra effekter på den ryska
ekonomin har eliminerat den hybris
som rådde fram till 2008. Enligt
denna förklaringsmodell är den nya
utrikespolitiska given en naturlig
följd av att den ryska ledningen nu
insett att landet aldrig kommer att
kunna modernisera sin ekonomi
utan västlig hjälp, och att denna
hjälp inte kommer att erhållas med
mindre än att relationerna förbättras.
Denna förklaringsmodell skulle
således kunna kopplas till president
Medvedevs inrikespolitiska moderniseringsagenda. En analytiker
vid banken Uralsib har också
noterat hur premiärminister Putins
10
utrikespolitiska
roll
numera
huvudsakligen tycks gå ut på att
förhandla fram avtal för hel- eller
halvstatliga företag, såsom Gazprom,
Rosatom och Rosoboronexport –
den forne fältmarskalken har blivit
en superförsäljare!
Mer pessimistiska bedömare
tror inte alls att någon verklig
omsvängning har ägt rum. Trenins
kollega vid Carnegie-centret, Lilia
Sjevtsova, menar att den ryska
statsledningen ser hårdlanseringen
av Reset-politiken som en unik
möjlighet att vinna fördelar i
utbyte mot eftergifter på områden
”
Vad man […] utan
tvekan kan konstatera
är att ett fönster för
närvarande tycks vara
öppet där det finns
möjlighet att förmå
Moskva att engagera sig
konstruktivt i lösningen
av åtminstone vissa
gemensamma problem.”
som Moskva egentligen inte bryr
sig om. Den sittande regimen
– odemokratisk, kleptokratisk och
styrd av säkerhetstjänsterna – kan
inte vinna legitimitet utan en yttre
fiende, menar hon, vilket kommer
att visa sig så snart Ryssland inte
får gehör för något av sina krav
i relationen med väst eller om
Moskva ombeds göra verkligt
tunga eftergifter, till exempel
i WTO-förhandlingarna eller i
samtalen om europeisk säkerhet. En
verklig reformering av Rysslands
utrikespolitik skulle enligt denna
teori kräva rejäla förändringar även
av inrikespolitiken, där Ryssland
visar att man på allvar är en
anhängare till det som av politiker på
båda sidor benämns gemensamma
värden: demokrati, mänskliga
rättigheter och marknadsekonomi.
Idag, menar Sjevtsova, finns det
inga egentliga tecken på detta.
Enligt ytterligare en teori, som
knyter an till de ovan beskrivna,
har Ryssland kommit till insikt
om det omöjliga i att projicera sin
makt utanför landets gränser så
länge landets svaghet och brist på
soft power består. Fjodor Lukjanov
beskriver till exempel på sajten
Russia in Global Affairs hur väst
i princip stod vid sidan och såg
på under vårens och sommarens
oroligheter i Kirgizistan, men att
Ryssland trots detta avstod från
att ingripa. Förklaringen skulle
vara att Rysslands ”imperialistiska
instinkter” hölls i schack av det
faktum att landet saknar militära,
juridiska och politiska medel
HUGIN&MUNIN 3/2010
för att på allvar kontrollera
händelseutvecklingen i regionen.
Här ses alltså den pågående trenden
som ett måhända tillfälligt sätt att
behålla ett visst inflytande genom
samarbete, fram till den dag
Ryssland åter är förmöget att agera
egenmäktigt i närområdet. Det kan
inte hållas för otroligt att den skada
landet lidit av de till synes olösliga
tvisterna med Ukraina, Moldavien,
Baltikum, Polen och Georgien
med flera länder har givit Moskva
anledning att ompröva sin taktik
(men alltså inte sin långsiktiga
strategi).
”
Ett annat faktum
kvarstår: den ryska
utrikespolitiken förblir
inom överskådlig
framtid intressestyrd.
Några presenter från
Moskva är inte att
vänta.”
Tid för samarbete
Omständigheter, fattigdom, bluff,
svaghet eller en verklig nyorientering av Moskvas relationer med
omvärlden? Vad som sker innanför
Kremls murar och på Smolenskaja
Plosjtjad (där utrikesministeriet är
beläget) är det få som vet. Vad man
däremot utan tvekan kan konstatera
är att ett fönster för närvarande tycks
vara öppet där det finns möjlighet
att förmå Moskva att engagera
sig konstruktivt i lösningen av
åtminstone vissa gemensamma
problem. Lika självklart är det
att ett samarbete med Ryssland
vore mycket värdefullt i en rad
olika sammanhang, både regionalt
(miljön i Östersjön, handel i
Östeuropa, etc.) och globalt
(Afghanistan, Iran, Nordkorea,
klimatförändringar). Hur långt
som går att nå beror förstås på hur
genuin den ryska omsvängningen
verkligen är, något som världen
lär bli varse framöver allt eftersom
dessa frågor ställs på sin spets. I
alla händelser lär ett annat faktum
kvarstå: den ryska utrikespolitiken
förblir inom överskådlig framtid
intressestyrd. Några presenter
från Moskva är inte att vänta.
Frågan är om omvärlden är
beredd att ställa upp på Moskvas
villkor när insatserna höjs. Den
som lever får, i vanlig ordning,
se hur det blir med den saken. l
KÖP MANSCHETTKNAPPAR
S
Återigen ges du som fullgjort din värnplikt vid Tolk
med
ppar
möjlighet att beställa manschettkna
in.
skolans vapen – Odens korpar Hugin och Mun
tin
Mar
till
Intresserade uppmanas höra av sig
st
Thuresson via e-post profil@militartolkar.org sena
den 31 december 2010.
fter
Vänligen uppge fullständiga kontaktuppgi
ad
i samband med din beställning samt önsk
.
plikt
värn
e
leveransadress och uppgift om när du gjord
en
Knapparna tillverkas för hand i sterlingsilver av
är
t
Prise
.
mycket välrenommerad Stockholmssmed
knas
ca 800 kr per par exklusive frakt. Leverans berä
kunna ske under första kvartalet 2011.
HUGIN&MUNIN 3/2010
11
Vem vill jobba i ryska armén?
Den ryska armén brottas med en rad problem. Ett av de största är hur bemanningen på
förbanden ska ske när den demografiska situationen i landet förvärras och allt färre unga
män är tillgängliga för värnplikt. Den negativa bilden av de ryska väpnade styrkorna hos
befolkningen hotar också att på sikt urholka Rysslands operativa förmåga. Pennalism
är ett utbrett problem på ryska förband, och en rad skandaler där myndigheterna
antingen tiger ihjäl eller aktivt försöker mörka sanningen spär på denna uppfattning.
Skribent: Markus Ekström, TolkS 02/03
Illustration: Nanna Lingegård, TolkS 05/06
Under 2009 sjösatte Rysslands
försvarsminister Anatolij Serdjukov
de mest genomgripande reformerna
av de ryska väpnade styrkorna
sedan Sovjetunionens sammanbrott.
Tidigare försök till militära reformer
har kantats av såväl militär som
politisk ovilja att få till stånd några
förändringar,
men
Serdjukov,
med ett förflutet inom den ryska
skattemyndigheten, tycks vara på
väg att föra de väpnade styrkorna
in i den moderna samtiden.
Inom ramen för de pågående
reformerna
ska
officerskåren
drastiskt minskas med närmare
fyrtio procent och antalet ledningsnivåer minskas från fyra till tre, där
brigaden är den nya huvudsakliga
operativa enheten. Därtill har
beredskapen för brigaderna höjts
avsevärt. Från att tidigare ha haft
en stående beredskap på tjugofyra
timmar ska alla brigader, i alla fall
i teorin, nu ha beredskap att lösa
militära uppgifter inom endast
en timme dygnet runt. En ny
beväpningsplan har presenterats
där alla ryska förband till sjuttio
procent ska utrustas med ny,
modern materiel till år 2020.
Officerskåren har redan minskats
drastiskt, och brigaden har testats
som operativ enhet i flera stora
övningar. Så långt verkar reformerna
ha genomförts framgångsrikt. Men
12
”
I vissa fall har den
nyinryckte omkommit
redan på tåget på väg
till förbandet.”
sedan börjar problemen ploppa upp
som ”svampar efter regn”, för att
använda ett ryskt talesätt. Grejen
med Ryssland är att de generellt
gärna presenterar långtgående och
ambitiösa planer på storslagna
reformer som sedan går i stöpet.
Om de når upp till en fjärdedel
av de uttalade målen är de nöjda.
De omfattande reformerna gör
att rekryteringen blir en knäckfråga
för den ryska krigsmakten. Med
ny, högteknologisk beväpning
och materiel fordras en helt
annan typ av fackkunskaper hos
operatörerna. Här duger det inte
med värnpliktiga soldater med
endast ett års utbildning, utan det
krävs kontraktsanställda specialister
för att hantera avancerade UAV-,
ledningsoch
robotsystem.
HUGIN&MUNIN 3/2010
Vem vill jobba i ryska armén?
Lönen för kontraktniki, kontraktsanställda soldater, har tidigare
varit låg och föga attraktiv för den
genomsnittlige medelklassryssen i
tjugoårsåldern. Från officiellt håll
har man sagt att lönen för specialister
och sergeanter (motsvarande de
amerikanska Non-Commissioned
Officers, NCO) kommer att höjas
avsevärt till cirka 30 000 rubel i
månaden (100 rubel ≈ 25 kronor).
Detta är en bra bit över den ryska
genomsnittslönen, som i januari
2009 var cirka 15 000 rubel. Men
kommer höjda löner för specialister
och sergeanter att vara tillräckligt?
Antagligen inte.
För många är tjänstgöring i
de ryska väpnade styrkorna som
helvetet på jorden, och nyinryckta
utsätts för en klar risk att bli
misshandlade till döds av de egna
kamraterna på förbandet eller av
officerare. Många gör sitt yttersta för
att undvika myndigheterna när våroch höstinkallelserna genomförs.
Ryska män från arton till
tjugosju år är värnpliktiga enligt
rysk lag. Under de första åren efter
Sovjetunionens sammanbrott och
under Putins första år vid makten
fanns många sätt att undvika
inkallelse till de väpnade styrkorna.
Officiellt existerade tjugofem olika
kriterier för när en värnpliktig kunde
få frisedel. Med en demografisk
situation som blir allt sämre och en
förkortad tjänstgöringstid från två
till ett år har dock Ryssland stora
svårigheter att fylla luckorna på
förbanden med värnpliktiga, varför
antalet giltiga skäl för att få frisedel
har reducerats. Att en man är far till
ett barn under tre år är inte längre ett
giltigt skäl att slippa tjänstgöring,
såvida han inte är ensamstående
förälder. Det räcker inte heller
att han är make till en gravid fru
eller ansvarig för omsorg och vård
av nära släktingar. Diskussioner
förs också om att höja den högsta
åldern för värnplikt för att därmed
göra fler personer tillgängliga för
militärtjänstgöring. Än mer extrema,
HUGIN&MUNIN 3/2010
”
För många är
tjänstgöring i de ryska
väpnade styrkorna
som helvetet på jorden,
och nyinryckta utsätts
för en klar risk att
bli misshandlade till
döds.”
om än inte helt seriösa, förslag
har yttrats. Höga politiker har
föreslagit att en ”screening”-process
borde ske redan på sjukhusen när
barnen föds för att utreda deras
lämplighet för militärtjänstgöring.
Initialt trodde man att en
förkortad tjänstgöringsperiod på
ett år istället för två skulle reducera
problemet med dedovstjina, eller
“oreglerade disciplinära åtgärder”
som pennalismen benämns officiellt. När tjänstgöringstiden var
två år fanns det en tydlig hierarki
mellan soldaterna på förbanden,
och soldater rörde sig uppåt i
hierarkin för varje halvår när en ny
kull med värnpliktiga ryckte in. Det
finns en rad olika benämningar och
slanguttryck för de olika nivåerna,
men de vanligaste är att en soldat
är duch (spöke) vid inryck, tjerep
(dödskalle) efter tolv månader,
slon (elefant) efter arton månader
och ded (morfar) efter två år,
därav benämningen dedovstjina.
Hemskickad i förseglad kista
Det är mer än sju år sedan Alma
Bucharbajeva i Omsk fick ta emot
”
Med en demografisk
situation som blir allt
sämre och en förkortad
tjänstgöringstid från två
till ett år har Ryssland
stora svårigheter
att fylla luckorna
på förbanden med
värnpliktiga.”
en förseglad kista med sin döde son
i. Det är strängeligen förbjudet att
öppna dessa kistor, men Alma, som
hade fått höra att hennes son hade
hängt sig på en toalett på förbandet,
trotsade förbudet och öppnade kistan
ändå. Marat Burtubajev, Almas son,
var arton år när han kallades in till
tjänstgöring vid FSB:s gränstrupper
i Bikin i Chabarovskregionen vid
gränsen till Kina. Han hade hunnit
åtta månader in i sin utbildning
när myndigheterna meddelade
att han hade tagit sitt liv. Senare
skulle Alma få ett meddelande
från förbandschefen i Bikin om att
Marat ”tragiskt hade omkommit
i sin tjänsteutövning”, vilket
gjorde det hela än mer förvirrande.
När Alma öppnade kistan hade
Marat inga ärr runt halsen som
antydde att han skulle ha hängt sig.
Näsan var knäckt och han hade han
ett långt, illa hopsytt ärr från hals
till navel. Mest chockerande var
det faktum att Marats inre organ
saknades. På flera ställen på Marats
kropp fanns också spår av nålstick.
Sedan 2003 har sju sådana dödsfall
uppdagats där den omkomne
soldaten påstås ha hängt sig och
sedan sänts hem med ett stort ärr
över torson och utan inre organ.
I vissa fall har den nyinryckte
omkommit redan på tåget på väg till
förbandet. Ljosja Aparin, en annan
soldat som gick samma öde till
mötes som Marat, var ett typexempel
på en villig, patriotisk soldat. Ljosja
skickades hem med krossad skalle,
också under förevändningen att
han hade hängt sig. Att någon med
krossat kranium inte förmår att
hänga sig är självklart även för den
mest amatörmässiga hobbyläkare.
En gemensam nämnare för alla
de mördade soldaterna är att de
var friska, unga och vältränade,
med
andra
ord
tacksamt
villebråd
för
organplundring.
I sammanhanget är det värt
att notera att olaglig handel med
organ över gränsen med Kina är
vanligt förekommande och att en
lever säljs på svarta marknaden för
13
motsvarande tiotusentals kronor.
En lång, snårig och genomrutten
rättsprocess följde i spåren av
skandalen med den avlidne Marat.
Läkaren på förbandet förnekade
att något ingrepp hade genomförts
på Marat efter dennes död. Denne
kunde också förete bildbevis där
den döde Marat inte hade några ärr
på kroppen. Från förbandet kom
mångtydiga besked om vad som
hade föranlett Marats död. Ruslan
Belonogov, som tjänstegjorde
på samma förband, dömdes till
två år i fängelse för misshandeln
av Marat, men många skeptiker
menar att Ruslan inte hade något
med Marats död att göra utan har
utsetts till syndabock i kölvattnet
av den uppmärksammade skandal
som följde. Almas sista utväg tycks
vara att ta frågan till Strasbourg och
Europadomstolen för mänskliga
rättigheter.
Problematisk rekrytering
Det är inte förvånande att
Ryssland har problem med
rekryteringen av soldater till de
väpnade styrkorna under dessa
förhållanden. Blotta misstanken
om att en svensk soldat skulle ha
utsatts för misshandel skulle orsaka
ramaskri och bli en rikstäckande
nyhet i Sverige, men i Ryssland
är synsättet på soldater som en
förbrukningsbar resurs alltjämt
dominerande. Myndigheterna och de
rättsskipande organen är kallsinniga
inför det råa faktum att hundratals
soldater varje år misshandlas svårt
och ibland avlider till följd av detta.
I förlängningen kommer denna
syn att utvecklas till ett militärpolitiskt problem när Ryssland måste
brottas med en allt mindre tillgång
på män i tjänstgöringsålder och en
allt större ovilja hos befolkningen
att genomgå militärtjänstgöring. För
de nya brigaderna med det uttalade
målet att ha en stående beredskap
på en timme kommer den operativa
förmågan att minska dramatiskt
till följd av brister i bemanningen
och ny modern materiel som
ingen vet hur man handskas med.
Det är också svårt att föreställa
sig
att
den
genomsnittlige
högskoleutbildade
specialisten
skulle välja en karriär inom de
väpnade styrkorna när så många
andra, ofarliga alternativ finns
att tillgå för den karriärsugne. l
På östfronten något nytt!
Somliga i MT-kretsen kanske minns de storslagna övningarna Snöflingan 1 och 2. Kanske
finns det rentav en och annan militärtolk som ligger sömnlös nätterna igenom och erinrar
sig hur det var att tolka det där fasliga NBC-besöket en gång i tiden. För alla de som
drömmer om att delta i något liknande, och för den eller de som suktar efter revansch, har
försvarsavdelningen i Moskva glädjande nyheter. Det bilaterala arrangemangsplanen, som
reglerar det militära samarbetet mellan Ryssland och Sverige, har återuppstått ur askan från
Georgienkriget 2008. Det är hög tid för alla hugade rysktolkar att damma av gloslapparna!
Skribent: Eric Finnås Dahlström,
Försvarsassistent på försvarsavdelningen
i Moskva, TolkS 04/05
Efter nästan exakt två års uppehåll
är det bilaterala militära samarbetet
mellan Ryssland och Sverige
återupptaget.
Bortglömda
är
sydkaukasiska konflikter, fokus har
i stället riktats mot förbandsbesök
på högsta nivå. Förutom att
detta gläder bland annat oss på
försvarsavdelningen i Moskva, så
öppnar det möjligheter för alla som
på ett eller annat sätt vill hjälpa till
att överbrygga såväl språk- som
kulturbarriären mellan de båda
ländernas officerare. Genom att vara
14
medlem i Militärtolkföreningens
eminenta tolkpool ges det till viss
del under årets sista månader,
men främst under det kommande
året, tillfällen att leverera ett och
annat stödhjul, akterstäv eller
honungsskivling på ryska språket.
En något magrare arrangemangsplan än tidigare har tagits
fram för 2010 års kvarvarande
månader. Totalt planeras fyra
sammankomster under oktober,
november och december. Till
Ryssland avser Sverige skicka
marininspektör Anders Grenstad
för att besöka Östersjömarinen.
Något som kan sätta käppar i
bogpropellern är dock om de
rykten som florerar kring ett
befattningsbyte av chefen för
Östersjömarinen infrias. Utöver
detta hoppas den svenska sidan
även på att under hösten kunna
sända en delegation av ubåtsräddningsexperter till Moskva för
att på djupet diskutera detaljer
kring ett avtal på området.
Sverige å sin sida står redo att
ta emot chefen för Leningrads
militärområde. Ett problem har
emellertid uppstått i och med att
han inte längre existerar. Till följd
av den pågående militärreformen
har Ryssland slagit samman de
tidigare Moskvas och Leningrads
militärområden, och dessa har
HUGIN&MUNIN 3/2010
Tolkning under den första rysk-svenska gemensamma övningen på soldatnivå, Snöflingan 1, 2006.
Foto: Erik Andermo
Ser du fram
emot nya,
spännande
uppdrag?
Anmäl dig till
TOLKPOOLEN
tillsammans med Östersjömarinen
och Norra marinen bildat vad
man kallar för operativ-strategiskt
kommando Väst.
Den
sista
manövern
i
årets arrangemangsplan är ett
delegationsbesök till Sverige från
den ryska marinens hydrografiska
tjänst för deltagande i ett av
Internationella
hydrografiska
organisationens sammanträden.
Här någonstans förväntar jag
mig att hurrarop och spontana
glädjeyttringar infinner sig hos
samtliga rysktolkar. Inte sedan
Skyddscentrum var i Moskva för
att diskutera samarbete inom NBCskydd har ett tolkningsuppdrag av
HUGIN&MUNIN 3/2010
denna kaliber infunnit sig på det
militära området.
Redan tidigare under hösten
finns det dock möjlighet till
utmaningar för den tolkningsvillige.
Vid
sidan
om
arrangemangsplanen
anordnar
försvarsavdelningen i början av
oktober en gästföreläsning om
den nya ryska militärdoktrinen,
som kommer att hållas på
Försvarshögskolan i Stockholm
av en tidigare professor på den
ryska generalstabsakademin och
tolkas till engelska.
Vi tar även tillfället i akt
att hälsa vår nye medarbetare
fallskärmsjägartolk Daniel Palm-
För att anmäla dig till e-postsändlistan MT-Tolkpoolen skickar
du namn och uppgift om GU (t.ex.
TolkS 98/99) till:
tolkpoolen@militartolkar.org.
gren, rykande färskt nymuckad
från Tolkskolan, välkommen till
avdelningen. Dessutom vill vi
meddela att en MT-medlem har
löst av en annan på avdelningens
chefspost – ny försvarsattaché,
som efterträder överste Pär Blid,
är sedan augusti i år kommendör
Håkan Andersson.
Ni som vill veta mer om
den pågående militärreformen
och förändringarna inom de
ryska väpnade styrkorna ska
hålla utkik i nästa nummer av
Hugin & Munin. Där tar sig
försvarsavdelningen an uppgiften
att reda ut begreppen kring den
nya organisationsstrukturen. l
15
Kängor och halvkängor
Skribent: Magnus Dahnberg
Illustration: Natasha Dahnberg
Halvkängorna finns! De finns
faktiskt. Ordet på svenska, alltså.
För stora delar av läsekretsen är
detta kanske ingen nyhet, men er
språkspaltsredaktör måste erkänna
att han har svävat i okunskap om
saken ända till nu. Ja, det är värre än
så: efter att ha försökt reda ut på vilket
sätt ryska полуботúнки egentligen
skiljer sig från ботúнки, hittade jag
på ordet halvkänga som ett skämt,
en som jag tyckte skojig språklig
nykonstruktion. Bildat efter det
ryska mönstret ботинки – kängor,
полуботинки – ja, halvkängor då.
På kul googlade jag mitt som jag
trodde nyuppfunna svenska ord
– och mängder av halvkängor dök
upp, både som textträffar och på
bild.
Så var det med den saken. Det är
bara att erkänna hur det förhåller sig:
på skofronten har jag uppenbarligen
stor utvecklingspotential, så att säga.
Visst har jag märkt, mer och mer, att
de ryska orden för olika skodon är
ganska många. De flesta som har
läst ryska brukar kunna orden обувь
(endast singular, skor lite allmänt),
ботинки (kängor eller lite grövre
skor) och туфли (lågskor). Bra
så, kan man tycka. Men efter några
decenniers umgänge med det stora
och mäktiga ryska språket har det
äntligen gått upp för mig: alla de
här små irriterande extraorden, som
också på något sätt har med skor att
göra – полуботинки, кроссовки,
кеды, босоножки, полусапожки,
you name it – de betyder något var
för sig, och de kan inte utan vidare
bytas ut mot varandra. Det är inte
ens säkert att vart och ett av dessa
ord alltid låter sig översättas till
svenska med det rätt generella ordet
skor. De kan behöva preciseras, och
16
att det verkar finnas medel för detta
preciserande även på ärans och
hjältarnas språk vittnar mitt fynd av
halvkängorna tydligt om.
Några decenniers umgänge med
språket för att upptäcka detta, ja.
Mer kvicktänkta individer gör säkert
upptäckten betydligt snabbare än så.
Och dessutom – jag inser det – finns
det personer som begriper sig på
skor, som vet vad pampuscher och
loafers betyder och vad det är för
skillnad på galoscher och bottiner.
Och att boots inte alltid behöver
betyda bagageluckor. För dessa
läsare låter jag säkert lika aningslös
som en av mina kursare i franska
”
Idag är […träskor]
kanske inget man väljer
i första hand, eller
fot, i en rysk storstad,
men det finns ju ett liv
på landet också. I en
sommarstuga,
om inte annat.”
lät på universitetet i Uppsala för
länge sedan, när han inför våra
förvånade öron hävdade att han inte
förstod nyttan med bidéer: ”Det är
ju så besvärligt att tvätta fötterna i
dem.” I tystnaden som följde såg
han sig omkring på våra liksom
avstannade miner, och la till: ”Jag
har missförstått något, va?” Vi
försäkrade att han nog hade det.
Men om det finns någon mer
därute som tycker att skovärlden
är något av ett mysterium, och som
ännu inte helt har greppat de olika
ryska uttrycken för diverse skodon
– låt oss slå följe en bit på väg, så
kanske vi tillsammans kan skingra
en eller annan dimma. Beredd? Då
börjar vi.
Det som nog får utnämnas
till grundord på ryska är óбувь.
Femininum, och ett så kallat
singularord vilket betyder att det i
regel inte förekommer i plural. En
skoaffär är en магазин обуви eller
en обувной магазин, en skoputsare
erbjuder чистка обуви. Att ta på
sig skor kan heta att обувáться /
обýться, jämför att ta på sig kläder
som ju heter одеваться / одеться.
Men däremot passar det inte riktigt,
tror jag, att använda обувь om ett
så att säga specifikt par skor. Som
till exempel “Vilka snygga skor du
har!” – ja, då verkar det som om
man behöver precisera sig på ryska
och ange vilken sorts skor det gäller.
Alltså:
Ботинки (maskulinum, plural) är
enligt vad jag fått fram lite grövre
skor som inte tar slut nedanför
ankeln utan går lite högre. De skall
helst snöras eller ha någon typ av
spänne för att vara ботинки. Ordet
kängor passar säkert bra i många
fall på svenska, eller också fortsätter
man envist att använda ordet skor
(jämför “Vilka snygga skor”, som
HUGIN&MUNIN 3/2010
ovan). Och pjäxor (se där ett svenskt
sko-ord till, inlånat från finskan,
som jag till raga på allt faktiskt vet
vad det betyder), eller skidpjäxor,
heter лыжные ботинки.
Hur är det då med полуботинки
(maskulinum, plural)? Jo, då slutar
skorna nedanför ankeln, i övrigt
gäller ungefär samma sak som
för ботинки (snören / spänne).
Ett par rejäla svarta herrskor av
märket Lloyd eller så, med en
ordentlig gummisula men som så
här i hösttider går bra att bära till
kostym, är med denna definition ett
exempel på полуботинки. Eller så
kallas de bara ботинки i alla fall,
för enkelhetens skull.
Тýфли slutar i vart fall också
nedanför ankeln, är lite lättare skor
och kräver ingen särskild snörning
eller så för att benämnas тýфли.
Till exempel damskor på hög klack
(на высóком каблукé, eller на
шпильках, stilettklackar) är тýфли.
Lättare herrskor kan också vara
тýфли.
Кроссóвки (femininum, plural) är
gymnastikskor, gympadojor, gärna
för utomhusbruk. Jämför ordet
кросс, terränglopp.
Кéды (maskulinum eller femininum,
plural) liknar i mitt grovhuggna
tycke gympaskor, men benämns
hellre till exempel tygskor. Converse
(ett firmanamn till, ursäkta) är ett
företag som tillverkar sådana. För
att inte tala om Keds, som det ryska
ordet tycks ha hämtats från.
När gäster i ett ryskt hem tar av
sig sina ytterskor skall de erbjudas
innetofflor.
Dessa
benämns
тáпочки. På så sätt behöver gästen
inte gå босякóм, egentligen barfota,
HUGIN&MUNIN 3/2010
men också använt i stället för в одних
носкáх, alltså i strumplästen. Detta
med тáпочки är säkert välbekant
för de allra flesta som besökt ett
ryskt hem. Men på institutioner som
sjukhus, eller skolor, kan man ibland
bli tillhållen att medföra inneskor
för ombyte. Och då, drar jag mig till
minnes, skriver och talar man om
”
Om обувáться /
обýться kan betyda sko
sig i betydelsen göra
pengar på något? Nej.
Fler frågor?”
смéнная óбувь, ja, alltså ungefär
ombytesskor.
Och skoskydd! Sådana här
obehagliga plastpåsar som måste
träs över skorna på en del platser,
eller något slags filtöverdrag som
påtvingas ens skor på en del ryska
museer, det finns ett ord för detta
också förstås. Бахилы (betoning på
i, rimmar på swahili ungefär).
Så kan man ha trätofflor,
eller träskor heter det väl oftast.
Också i fråga om detta finns det
ett ord på ryska – nej nej, ingen
sammansättning som деревянные
туфли, utan det heter сáбо. Dessa
var tydligen våldsamt populära
bland barn och ungdomar även
i Ryssland för ett par decennier
sedan. Idag är det kanske inget man
väljer i första hand, eller fot, i en
rysk storstad, men det finns ju ett liv
på landet också. I en sommarstuga,
om inte annat.
Och apropå sommaren, som i
skrivande stund nyss passerade, så
är det många som då har sandaler på
fötterna. Sandaler kan på ryska heta
сандáлии (femininum, plural) eller
босонóжки (även det femininum
och i plural). Skillnaden? Jo, den
tycks vara att босонóжки används
om lite elegantare sandaler, och
uteslutande
om
damsandaler.
Norstedts förträffliga ordbok ger
ordet sandalett som en möjlig
motsvarighet till en босонóжка.
Och helst skall denna босонóжка
täcka ganska lite av foten, jo, en bar
fot är en босáя ногá, så sandalettens
benämning är bildat utifrån uttrycket
för bar fot. Сандáлии blir då ett
mer allmänt uttryck för sandaler,
obligatoriskt för herrsandaler.
Ja, så långt har jag kommit
hittills i dessa ovetenskapliga
efterforskningar. Tack för att du
var med hela vägen hit, käre läsare
(om du inte kikade i slutet först).
Då återstår bara att avsluta …
ett ögonblick, det är visst någon
som undrar något. Hur sa? Om
обувáться / обýться kan betyda
sko sig i betydelsen göra pengar på
något? Nej. Fler frågor? Jaha, en
till, varsågod. Vad skomakare heter
på ryska? Jo, det heter сапóжник,
bildat på ordet сапóг, stövel. Titta
där, ytterligare ett sko-ord. Och då
kan vi komma in på diminutiven
сапóжки, och полусапóжки …
Det finns nog material för minst en
språkspalt till i det här ämnet. Bidra
gärna med egna erfarenheter av skor
och ord för dessa, skoproffs och
skoamatörer!
Och nej, det går inte att använda
det ryska ordet för skomakare om
man vill försöka sätta någon på
plats för att ha tagit sig in på någon
annans expertområde: skomakare,
bliv vid din läst! På ryska brukar
detta i stället sägas motsvaras av
всяк сверчóк знай свой шестóк,
alltså ungefär envar syrsa, känn
ditt strå. Men på båda språken
uppfattas nog uttrycket som något
av en känga. En halv, i varje fall. l
17
Ny chef TolkS
Även om bladen kanske inte hunnit falla från träden än så har ytterligare ett blad vänts i Tolkskolans
historia. Richard Häggblad efterträdde i augusti Stefan Kindblad som chef för skolan. Richard
är ett inte helt oskrivet blad för Tolkskolan i och med sin tidigare sejour som ställföreträdande
och tjänsteförrättande chef, men redaktionen tog ändå tillfället i akt att ställa några frågor.
”
Skribent: Nanna Lingegård, TolkS 05/06
Foto: Lena Melander
Det är viktigt att vi är
beredda att förändras!”
Stort grattis till utnämningen! Kan
du berätta lite om din bakgrund?
De senaste 10 åren har jag varvat
utlandstjänstgöring i Kosovo och
Afghanistan med att jobba med
insatsledning. Jag har tidigare
också varit ställföreträdande chef
på TolkS och även tjänsteförättande
chef när Stefan Kindblad var
pappaledig. Men nu blir det på
riktigt!
Var gjorde du din värnplikt?
Hur var det nu igen… Jag gjorde
min värnplikt 80-81 som KB-elev,
det var en pansarvärnstjänst på I3 i
Örebro. Efter det har jag annars hört
till K3.
Vilka främmande språk
behärskar du?
Tyska och engelska, men inget
annat. Jag är främst här för Humintbiten – det är i den professionen jag
blivit rekryterad.
Varför sökte du dig till
Tolkskolan?
Jag har jobbat som samverkansofficer tillsammans med
lokaltolkar och sett att en av
de viktigaste bitarna när man
är på utlandstjänstgöring är att
kunna kommunicera med lokalbefolkningen på deras eget språk.
Så när jag fick frågan om jag var
intresserad av UndSäkC sa jag att
jag skulle tycka det vore roligt att
18
för reservofficerare. Övergripande
vill jag också se att Tolkskolan
servar insatsförbanden i större
omfattning. Framöver kommer vi
inte att ha en specifik insatsstyrka
utan stående förband där soldater
anställs in i förbanden och sedan
roterar in i utlandsstyrkan som en
del av sin tjänstgöring. Tolkskolan
ska då serva förbanden både hemma
och ute.
Namn: Ålder: Grad: Aktuell: Richard Häggblad
48
Major
Ny chef TolkS
sedan 1 augusti 2010
”
En av de viktigaste
bitarna när man är på
utlandstjänstgöring är
att kunna kommunicera
med lokalbefolkningen
på deras eget språk.”
arbeta på Tolkskolan.
Vad har du för målsättning under
din tid som chef för TolkS?
Till att börja med vill jag skapa ett
totalansvar för Humint-biten. Utöver
det vill jag bibehålla språkdelen
och fullborda dess övergång från
frivillighet till specialistutbildning
Hur ser du på samarbetet med
Militärtolkföreningen framöver?
Bara positivt! Vi har ett viktigt
varumärke i Tolkskolan och vi är
efterfrågade. Det finns också djupt
rotade vanor och traditioner, vilket
är bra. Nu gäller det att inte växa
fast i det utan ligga på framkant,
följa
den
säkerhetspolitiska
utvecklingen och signaler från
Försvarsmaktsledningen
tidigt.
Det är viktigt att vi är beredda att
förändras!
Vilken är din favoritkorp, Hugin
eller Munin?
Hugin! Hugin är ju tanken och
Munin minnet.
Redaktionen
uppskattar
att
Tolkskolans nya chef haft korpgluggarna öppna och sålunda minns
den fornnordiska mytologin. l
HUGIN&MUNIN 3/2010
Jubileumsdag på Tolkskolan
Hipp hipp hurra! I juni i år var det återigen dags att fira tioårsjubileum på Tolkskolan. Jubilarerna
fick en rykande färsk uppdatering på hur Tolkskolan utvecklas samt även ett nytt perspektiv
på relationerna med Ryssland. Men allra mest uppskattat var nog möjligheterna till att få
prata med de lärare man haft på Tolkskolan och återuppta kontakten med gamla kursare.
Skribent: Martin Rosén, TolkS 00/01
Den 12 juni samlades en skara
tolkar av olika årsmodell på
Uppsala garnison för att delta vid
den nyinrättade jubileumsdagen.
Det var dubbelt så många deltagare
som året innan, vilket får ses som
en framgång. Jubilarerna, som
kom från kullarna 69/70, 79/80
och 99/00, fick till att börja med
stifta bekantskap med Tolkskolans
verksamhet idag, vilken beskrevs
Deltagare på jubileumsfirandet
Foto: Olle Kjellin
ingående
och
kärnfullt
av
språksektionens chef Magnus
Dahnberg. Det var inte bara de
äldre årgångarna som höjde på
ögonbrynen när de fick höra om de
stora förändringar som ägt rum och
som ännu inte är avslutade.
Björn Fagerberg, själv jubilar
från årgången 99/00, höll sedan
ett uppskattat föredrag om EU:s
politik gentemot Ryssland, vilket
gav upphov till många frågor och
synpunkter från de tillresta tolkarna.
Ränderna går uppenbarligen inte ur,
även om man inte haft med Ryssland
att göra på ett par decennium.
Undertecknad
presenterade
också kort MT:s aktiviteter och
framtidsplaner.
Huvudsaken för de flesta som valt
att komma var förstås att träffa sina
gamla kurskamrater. Samtalen vid
lunch och fikapauser blev långa och
ingående, och förutom att återknyta
gamla
vänskapsband
tycktes
jubileumsdagen bidra till att skapa
nya kontakter mellan tolkar från
olika årgångar. Roligt var också att
uppslutningen från lärarkåren blev
så god. Utöver Magnus Dahnberg
som redan nämnts ska Alf Nyholm
och Jan-Erik Walter ha ett stort tack
för att de tog sig tid att komma.
Nästa år är det dags för ett nytt
tioårsjubileum, där årgångarna
00/01, 90/91, etc. kommer att
bjudas in. Förhoppningen är att för
andra gången slå deltagarrekordet
och bjuda alla som kommer på
en intressant och trevlig dag! l
Nästa jubileumsdag
Den 11 juni 2011 anordnar Befälsföreningen Militärtolkar en jubileumsdag
på Uppsala garnison. De tolkar som
ryckte ut för 10, 20, 30, 40 respektive 50
år sedan får då chansen att bekanta sig
med Tolkskolans verksamhet idag, träffa
språklärarna och, viktigast av allt, återse
HUGIN&MUNIN 3/2010
kamraterna från värnplikten. Det bjuds
också på ett kort föredrag med ryskt
tema. Som om inte detta vore nog bjuder
MT på lunch. Anmälan kan göras på
hemsidan eller till jubileumsansvarige,
som också gärna svarar på frågor, på
jubileum@militartolkar.org.
19
We want
you to be
our new
executive
board
member
trainee.
tele2.com/trainee
We can’t offer you a job at the very top. Not yet. But we can offer you the
opportunity to work with the top. As Executive Trainee you will work closely
with an Executive Board Member, assisting him or her in the daily work. The
work load will be heavy and your work tasks will include everything from
trivial assignments to challenging projects. And if successful, it will be your
first step towards a top position at Tele2. Apply October 3. 2010 at the latest.
For more information, visit tele2.com/trainee
20
HUGIN&MUNIN 3/2010