dockappa_mall.qxd:arnäs kappa
download 
Report Transcription
kappa_mall.qxd:arnäs kappa
Kyrkfönstret från överluleå, gunnarsbyns och sävasts församlingar • 1/11 Orgelelev sid 2 Lagbygge sid 7 Redaktören har ordet det är inte så vanligt att ungdomar i Boden utbildar sig till kyrkomusiker i Svenska kyrkan. Vad jag minns var det nuvarande kantorn i Edefors församling Andreas Markström den som senast antogs i musikhögskolan i Piteå. Nu hoppas Johannes Bergqvist på att bli antagen. Håkan Sjunnesson har träffat honom på orgelpallen. • Anna Karlsson är ett av många exempel på hur man ur tonårens ungdomssamlingar i Kyrkans Unga blir vänner för livet. Att sedan en och annan dessutom blir kollegor genom anställning i Svenska kyrkan är en god bieffekt. • Hans och Kerstin Engström har satt sig i kyrkbänken i sin kyrka – Gunnarsbyns kyrka. Får jag passa på att efterlysa tips på personer att placera i kyrkbänken i serien ”från min kyrkbänk”. • Maare Tamm fortsätter sin serie om livets kriser. Den här gången handlar det om ungdomen. När det gäller gudstjänster, samlingar, körer och grupper kan du hitta detaljerade uppgifter i predikoturerna i länstidningarna och annonser i tidningen Extra liksom på www.svenskakyrkan.se/boden. Temaannonser och tankerutor finns som vanligt i Boden-Guiden. På frekvens 98,2 kan du höra sändningar från Svenska kyrkan måndag, tisdag, torsdag och fredag med start klockan 08.00. Passar det bättre att få reda på vad som händer i Svenska kyrkan i Boden genom att prata med någon, är du välkommen att under kontorstid ringa: Pastorsexpeditionen i Gunnarsbyn, 0924-527 70 Församlingsexpeditionen för Överluleå / Sävast, 0921-775 00 bengt sveder, redaktör bengt.sveder@svenskakyrkan.se tel: 0921-77 532 Kyrkfönstret nr 1 • april 2011 Redaktör: Bengt Sveder Ansvarig utgivare: Hans Johansson Adress: Kyrkfönstret, Kyrkgatan 30, 961 34 Boden E-mailadress till redaktören: bengt.sveder@svenskakyrkan.se Telefon: 0921-77 532. Fax 0921-77 548 Upplaga: 13.000 exemplar Grafisk form och repro: Berling Press AB Tryck: V-TAB Örebro Distribution: Posten Foto sid 1: Joakim Nordlund Foto: Bengt Sveder – om inget annat anges eller framgår av sammanhanget) Webbplats: www.svenskakyrkan.se/boden Vi gratulerar vinnarna i det senaste korsordet: Torsten Fredriksson på Bagaregränd, Birgitta Högström på Prinsgatan. Vinsten utgörs av presentcheck på kyrklunch (motsv). Sänds per post till vinnarna. 2 Kyrkfönstret nr 1 • 2011 Kyrko Ensam uppe på orgelläktaren i Överluleå stora stenkyrka sitter 22-årige Johannes Bergqvist lugnt på orgelbänken. Hans fingrar flyger fram över ett treradigt klaviatur och ur orgelpiporna brusar tonerna och får vidare liv i det väldiga kyrkorummet. Alla hårda ytor i det välvda vita taket, triggar ljudvågorna att expandera. johannes bergqvist verkar trivas i kyrkorummets mäktiga miljö. – Att vara här är mycket givande och jag känner mig ödmjuk inför att få använda orgeln och öva inför ansökan till musikhögskolan i Piteå i april. Hans ögon glittrar i kapp med de blanka orgelpiporna. Piano har han spelat i fyra år. Orgel i två och inte förrän i somras började han intensivöva inför antagningen. – Jag vill verkligen bli kyrkomusiker. Kommer jag in är det fantastiskt. Det är min högsta dröm nu. Jag söker in för att jag vill tjäna gud i musik och sång och jobba i en församling som kyrkomusiker. – Och det är klart att det vore häftigt att få bli konsertorganist, men det får vi väl se, skrattar Johannes. Omfattande praktiska intagningsprov I intagningsproven till Musikhögskolan ska han framföra både sång, piano, orgel, kördirigering och teori och i varje kategori finns f lera stora uppgifter. – Som blivande kyrkomusiker har jag en väldig bredd och det är nog det som är min fördel, resonerar Johannes. Han började högskolestudier i Lund med en helt annan inriktning. Under två år läste han början på en Polkand, som innehåller ämnen som statsvetenskap, nationalekonomi och juridik. – Jag hade drömmen att bli diplomat. Jag gillar språk också, men efter två års studier kände jag att det inte var riktigt min väg. Ämnena passade mig helt enkelt inte riktigt. Jag försökte hålla i intresset men jag kände att musiken drog allt mer. Flera andra omkring honom tyckte samma sak. – Musiken kallade mig och nu sitter jag här och övar så mycket jag kan på orgeln i Överluleå kyrka och det känns riktigt bra, skrattar Johannes. – Både jag och Jill går regelbundet på nattvardsgudstjänster och andra gudstjänster. De ger mycket kraft och energi och är klart viktiga för oss båda, säger Johannes Bergqvist, som satsar för fullt på att bli kyrkomusiker. Jill och Johannes lika med sant Johannes stora kärlek är Jill och de gifte sig i somras. Jill läser till lärare och är färdig till sommaren. Båda har förutom åren i Lund, tonårstiden i Bodenområdet. Johannes förebild, vad gäller musik, är kyrkomusikern Carl Anders Markström, organist i överluleå församling. – Han är på höjden av sitt musikaliska kunnande och går tyvärr ganska snart i pension. Därför är jag mycket tacksam för att jag får ha honom som lärare med all den erfarenhet han har. Boden har verkligen fått ut mycket gott av att ha honom, tycker Johannes. Gud och tro är viktiga En kristen tro är Johannes uppväxt i. – Jag har alltid trott på gud och egentligen aldrig tvivlat. Nu när jag blivit några år äldre, har jag också utforskat och undersökt min tro mer. Mina föräldrar är tydliga med vad de tror på. Men de har inte tvingat på mig någon- musiken kallar mig ” – Gud ger mig styrka och han gör att livet fungerar. Helt enkel för att jag ska kunna vara en kärleksfull människa. – Tron fungerar verkligen också. Det har jag känt även i lite svårare situationer. Gud är djupare än känslorna och jag hittar en glädje och en frid i min tro på gud. – Det är på en nivå som är svår att beskriva. Han ger ett exempel på känsla: – Man kan känna frid, trots att det är kaos. Uppmuntrande orgelkommentarer Tidigare har piano varit favoritinstrumentet, men det senaste halvåret är orgeln nummer ett. Grönlunds Orgelbyggeri har byggt det här stora exemplaret och han visar allt man kan göra med den. Få den att låta på en massa olika sätt, genom att registrera den i många variationer. Johannes brukar få uppmuntrande reaktioner när folk omkring honom får reda på att det är just orgel han satsar på. – Det är kul att börja behärska en ovanligt instrument och det är egentligen synd att inte f ler spelar, säger Johannes. Vad gäller arbetsmarknaden verkar det hyfsat lovande. En hel del kyrkomusiker går i pension de närmaste åren och bara i Luleå stift (Norrbotten och Västerbotten) finns 57 församlingar och mer än dubbelt så många kyrkor, som ting egentligen. Det är nog vi barn som varit frågvisa om den kristna tron och det är klart att var och en formar sin egen tro på olika sätt. Johannes försöker vara praktisk i sin tro: – Den kristna tron är väldigt vikig för mig. Jag ber ofta och på så sätt känner jag att jag kommer närmare gud. Jag upplever också att min tro blir allt starkare. Under uppväxten har Johannes umgåtts mest med kompisar som inte varit engagerade i någon kyrka. – Jag har alltid blivit bemött med respekt och aldrig behövt försvara mig på något sätt. Det vet jag att andra kristna ungdomar får göra. Känner frid mitt i kaos Gud är högst personlig för honom. – Gud är en treenig gud; fadern, sonen och den helige ande. ”Tre i ett och en i tre”, som det brukar heta. De är var och en lika verkliga som du och jag, förklarar han. – Min kristna tro fungerar verkligen. Det har jag känt även i lite svårare situationer. Gud är djupare än känslorna och jag hittar en glädje och en frid i min tro på gud, säger orgelfantasten Johannes Bergqvist används för förrättningar och gudstjänster regelbundet. Tror på ljus framtid – Gudstjänsten är mycket viktig och både jag och Jill går regelbundet på nattvardsgudstjänster och andra gudstjänster. De ger mycket kraft och energi och är klart viktiga för oss båda! Ibland får jag också hoppa in och spela på gudstjänster och jag trivs bra i sådana situationer och med de arbetsuppgifterna. Dop, vigslar och begravningar är Svenska kyrkans så kallade förrättningar och av dem har han spelat på dop hittills. Alla mycket viktiga högtider för människor. Och hur människor blir bemötta på och upplever kyrkliga högtider, är både en ödes- och framtidsfråga för Svenska kyrkan. Människors upplevelser och bemötande i den typen av känslofyllda stunder, avgör vad de tycker om Svenska kyrkan. Trots att en hel del människor gått ur Svenska kyrkan efter år 2000, då kyrkan och staten gick skiljda vägar, tror han att framtiden är ljus. Församlingsliv i Lund förebild – Vi kanske måste minska antalet byggnader i kyrkan av ekonomiska skäl, men jag tror att fler kommer att engagera sig frivilligt i framtiden och då blir kyrkan förhoppningsvis mer angelägen för fler. Han har erfarenhet från Lund av detta. I S:t Laurentii församling, där han och många andra var frivilligt engagerade. – Det var ett mycket levande gudstjänstliv, där folk engagerade sig för att de ville och utan att få betalt. Det var väldigt fint, säger Johannes Bergqvist. text och foto: håkan sjunnesson Kyrkfönstret nr 1 • 2011 3 I en serie om ”Livets kriser” kommer Maare Tamm att beskriva olika utvecklingskriser, dvs. vad som händer när man övergår från ett livsskede till ett annat. Hon fokuserar på de existentiella aspekterna, aspekter som har att göra med liv och död, med meningen med livet, med tro och tvivel, och med de värderingar vi har. Serien har sex delar: 1 – barndomen • 2 – tonåren • 3 – tidig vuxenålder • 4 – Medelåldern • 5 – pensioneringen • 6 – ålderdomen. I förra numret av Kyrkfönstret avhandlades de existentiella kriserna under barndomen. I detta nummer kommer fokus att ligga på tonårstiden. Livets kriser Begreppet ”kris” har blivit populärt i dagens värld. Många talar om det men det är få som egentligen känner till innebörden i ordet ”kris”. att finna sin identitet. Det är under tonårstiden som den unga människan börjar fundera över sina inre egenskaper. Vem är jag egentligen? Är jag sällskaplig eller enstöring, lugn eller orolig, givmild eller snål? Varför reagerar jag som jag gör? Är jag argsint, ansvarslös eller helt okey? Det är frågor som ställs och som oroar. Det är under denna period i livet som den unga människan söker sin identitet. Att finna sin identitet är inte lätt. Tonåringen befinner sig i ett övergångsskede, är på väg att lämna barndomen och att träda in i vuxenlivet. I detta skede söker den unga människan efter sin identitet på olika sätt. En del identifierar sig med olika förebilder – fotomodeller, romangestalter, idrottshjältar – andra ansluter sig till något politiskt parti eller någon hjälporganisation. Ytterligare andra söker sin identitet i olika religiösa organisationer. För 4 Kyrkfönstret nr 1 • 2011 de sistnämnda blir ens identitet sammankopplad med gudstro. Den unga människan får veta att hon är en unik varelse, skapad av Gud, och oändligt älskad. Men att känna sig oändligt älskad är inte något självklart för många unga. Ofta har man i tonårsåldern en vacklande självkänsla vilket gör att man tvivlar på kärleken och tvivlar också på att vara älskad av Gud. Är jag verkligen älskad och värdefull i Guds ögon? frågar många. Här kan en själasörjare vara till hjälp, lätta på den unga människans tvivel och skapa sinnesro. Förälskelse Under tonårstiden uppstår den första förälskelsen. Förälskelse är en stark kraft förknippad med lycka och njutning, energi och närhet. Förälskelsen förbereder oss för kärlek, men där kärleken kan vara livet ut varar förälskelsen vanligen bara under en tämligen kort tid. I förälskelsen skiljer sig flickor och pojkar ofta från varandra. För flickorna betyder förälskelse i regel romantik, närhet och intimitet. För pojkarna är sexualiteten i förälskelsens ofta central. Varför flickor och pojkar är olika är en komplicerad fråga som i mångt och mycket fortfarande är höljd i dunkel. Men oavsett olikheter kommer under förälskelsefasen också de ungas könsidentitet att utvecklas. De unga människorna kommer successivt underfund med vad det innebär att vara kvinna respektive man i dagens samhälle. Under denna fas bör de också komma underfund med sin sexuella identitet. För en del ungdomar kan det vara besvärligt. De kan känna sig osäkra om sin könsroll och kanske också osäkra om sin sexuella läggning. I religiösa sammanhang kan en sådan osäkerhet skapa mycket oro och skuld. Även här är det viktigt att det finns en själasörjare som hjälper den unga människan till en mogen och adekvat könsroll och sexuell identitet. Meningen med livet Vad är det för mening med mitt liv? frågar många i övre tonåren. Finns det någon mening överhuvudtaget? Frågandet efter livets mening, efter vad det innebär att vara människa, vem Gud är och vad är hans vilja, är en del av det frågekomplex som sysselsätter många ungas tankar och känslor under denna ålder. Frågandet efter livets mening väcker en obestämd längtan hos de unga. Denna längtan är som en stor törst – efter lycka, glädje, framgång, popularitet. Framtiden ligger framför de unga som ett oskrivet blad, som ett löfte om ett djupt och meningsfullt liv. Febrilt söker ungdomar under denna fas svar på sina existentiella frågor om livets mening och mål. Men även om sökandet är seriöst och allvarligt finns inga bra svar att ge. Det finns kunskaper som man kan läsa sig till, kunskaper som vi kan ge i arv åt våra efterkommande, men när det gäller kunskaper om livets mening måste dessa upptäckas på nytt i varje generation. Meningen med livet måste varje ung människa vinna genom sin egen livserfarenhet En och annan tonåring finner dock inte någon mening med sitt liv. Dessa upplever att deras liv inte har blivit som de hade önskat, att deras hemförhållanden är konfliktfyllda eller trassliga, att skolans krav är svåra att fylla och mitt i det svåra finner de ingen väg ut. Då kommer meningslösheten smygan- de som en objuden gäst och väcker en diffus oro, en obestämd ångest och dystert missmod. Depressionen och meningslösheten finns då nära. De som i kyrkans sammanhang arbetar med ungdomar bör vara extra uppmärksamma på sådana problem och hjälpa de berörda ungdomarna ur det svåra. Moraliska funderingar Gott och ont är moraliska angelägenheter som de unga människorna ofta brottas med. Att gå i skolan innebär inte endast att skaffa sig kunskaper utan att anpassa sig till en social värld där ge- menskap, grupptryck, gängbildning, mobbning och uteslutning hör till vardagen. I en sådan komplex värld måste de unga lära att relatera sig till auktoriteter, umgås med sina kamrater, hantera sina rädslor och lösa konflikter. Detta är inte alltid lätt och för många kan skolans värld vara en värld som skapar funderingar kring rätt och fel, gott och ont. När den unga människan vistas i ett religiöst sammanhang kommer även frågor om lag och evangelium att infinna sig. Kan jag som person leva efter lagen – de tio budorden – eller känner jag mig misslyckad när jag inte klarar av det? Risken är att man fastnar i lagen, och i ens oförmåga att följa den och kommer inte vidare till evangeliet som talar om kärlek och förlåtelse. Under denna fas vet den religiösa unga människan att hon bör leva ett liv som behagar Gud, och hon vet också att hon inte får tänja Guds toleransgränser alltför hårt. Men var denna gräns finns vet hon inte alltid. Hon vet inte alltid hur långt hon kan gå i sin självständighet utan att det misshagar Gud. I en sådan situation kan hon känna sig både fri och ofri, självständig och beroende. Det finns en spänning Kyrkfönstret nr 1 • 2011 5 ‹‹ mellan hennes fria vilja och underkastelsen under Guds vilja. Först under nästa fas i livet kommer hennes självständighet att få ett större utrymme och hon börjar förstå att livet är baserat på hennes egen förmåga att göra moraliska bedömningar. För att lösa sin fasspecifika kris är det viktigt att de unga får diskutera sina vardagliga problem om gott och ont, rätt och fel, och se dem såväl från sitt egen som från Guds perspektiv. Tankar om liv och död Livet och döden hör till de två stora frågorna i människans liv, så också hos tonåringen. Tonåringen som har vaknat ur barndomens slummer kan älska livet som aldrig förr, men samtidigt kan han eller hon också gripas av en djup ångest inför döden. Motsatserna möts och förstärker varandra. Nu är tiden inne att ge sig i kast med mera mogna, metafysiska, filosofiska och religiösa frågor om liv och död, än dem som sysselsatte fantasin under barndomen. Under denna åldersperiod kommer de unga till insikt om att döden är en personlig angelägenhet som drabbar alla utan undantag. Denna insikt gör att de unga kan av och till uppleva en personlig dödsångest. För att kunna hantera sin dödsångest blir frågorna kring döden och vad som händer efter döden speciellt viktiga, och tar de ungas engagemang i anspråk. De skapar hos dem både nyfikenhet och ängslan och driver dem att ta reda på vad religionen har att säga om dessa frågor. Religionen har i alla tider och i alla kulturer varit den som har hjälpt människan att bearbeta sin inställning till och fruktan för döden. Så även i dag. I den kristna tron kan vissheten om att det finns en kärleksfull Gud, i vars armar man faller i döden, ge en stor trygghet och ett hopp åt de unga. Men i dag är i vårt samhälle tron på Gud starkt underminerad. Det sekulariserade samhället bjuder på andra tankesystem än de religiösa. Så tänker en del ungdomar att nära-döden-upplevelser är den källa som ger dem en uppfattning om dödens mysterium. Andra tror på reinkarnation. En och annan tonåring tror att han eller hon har varit någon annan i ett föregående liv, en annan person under en tidigare historisk period. Det kan tänkas att det intensiva grubblandet över döden ger upphov till dessa olika, ofta gåtfulla upplevelser och tankar. Men även den kristna tron ger människan en mångfald av bilder och metaforer om livet bortom dödens gräns, och var och en har till uppgift att förse dessa bilder och begrepp med ett personligt innehåll och mening. Ingenmansland De fyra teman – personlig identitet, meningen med livet, moraluppfattning, och tankar om döden – utgör väsentliga delar i tonårstidens existentiella kris. I denna kris är det mycket som måste ändras och nygestaltas. Utvecklingen går mycket snabbt och på några år förvandlas man från barn till vuxen. De unga känner ofta att de befinner sig i ett ingenmansland – barndomen som ligger bakom en och vuxenålders plikter framför en. Detta gör att de upplever att det är bråttom att ta itu med och lösa sina livsproblem. Därför präglas denna fas i livet av mycket sökande, funderande och drömmande. När den unga människan slutligen har lyckats att bearbeta sin existentiella kris blir hon en mognare och mer harmonisk människa, redo att bli vuxen. Ordet ”kris” kommer från det grekiska ordet ”krisis” och betyder en avgörande vändning, en plötslig förändring eller ödesdiger rubbning. Människor som utsätts för yttre eller inre påfrestningar som är större än normalt genomgår en kris. En kris har två aspekter, å ena sidan finns det en risk eller fara, å andra sidan finns det också en möjlighet att kunna handskas med den och att lära sig av den. Kris är således inte endast något negativt utan också en möjlighet till mognad, till andlig fördjupning, och till att kunna förändra sina värderingar. 6 Kyrkfönstret nr 1 • 2011 Nu bygger vi laget Alla som har sysslat med lagsporter vet att det är viktigt att ”bygga laget”. Varje lagmedlem har sina speciella uppgifter och funktion. Nu under vinterhalvåret kan man på tv se VM i handboll, bandy, skidskytte och längdskidor, bara för att nämna några sporter. Vissa av dem är egentligen individuella – andra är rena lagsporter. ständigt lagbygge Jag skulle vilja säga att kyrkan, från stund till annan, alltid är i färd med att ”bygga laget”, både vad gäller anställda medarbetare som frivilliga medarbetare. Jag är i skrivande stund inblandad i åtminstone tre rekryteringar, förhoppningsvis är två avklarade när detta går i tryck. Men att anställa medarbetare är ju bara en del av församlingsbygget. Ännu vikigare är, som jag ser det, vårt behov att låta frivilliga medarbetare ta plats, komma med idéer och få möjlighet att ta ansvar i sin egen kyrka. En utmaning Därför skulle jag vilja ge var och en av oss alla som läser detta en utmaning. Utmaningen består i att tänka över vad som vi skulle vilja göra. På vilket sätt vi skulle vilja bidra till församlingsbygget? Vad skulle du vilja göra i din kyrka? Utmana dig själv och utmana de anställda i församlingen – tillsammans kan vi forma och bygga vår kyrka för den tid vi lever i och för framtiden och dela gemenskapen inför Guds ansikte. Jag vill avsluta med en textrad från psalm 791 i den svenska psalmboken, ”Du passar in i själva skapelsen, det finns en uppgift just för dig…”. Välkommen att dela gemenskapen i någon av församlingarna i Svenska kyrkan i Boden! hans johansson, kyrkoherde 0921-77 543 hans.johansson@svenskakyrkan.se Kyrkfönstret nr 1 • 2011 7 Närradion fyller 25 år i år. Svenska kyrkan i Boden har varit med från starten. Ola Larsson, 50, är en av entusiasterna som gör radio. – Jag lägger ut en text, sedan får lyssnarna tänka själva, säger han. 8 Kyrkfönstret nr 1 • 2011 Radio i 25 år klockan 17.30 onsdagen den 24 februari 1986 sändes Svenska kyrkan sitt första program i Bodens närradio. Vid den tiden var Sune Ahlnander kyrkorådets ordförande och han fick förslaget om närradio presenterad för sig och han nappade direkt. Tanken var att nå ut till fler unga lyssnare. I dag sänder Svenska kyrkan i Boden närradio fyra dagar i veckan med början klockan åtta. Jullov och sommarlov tar man uppehåll men annars så rullar det på året runt. Brinner för närradion Ola Larsson arbetar inom omsorgen och han brinner för att göra radio. – Ja, så kan man nog uttrycka det. Det är fantastiskt kul och en hobby som jag verkligen stortrivs med, säger han. Bodens närradio är en så kallad paraplyorganisation (föreningsradio) där Svenska kyrkan i Boden är en av sju aktörer. Närradion har lokalerna i Kyrkans Hus i Boden och dit kommer Ola Larsson en gång i månaden för att göra sitt 30 minuter långa program ”I tankesmedjan med Radiola”. – Just i dag tänkte jag ta upp den hårdnande attityden inom idrotten. Jag pratade med en läkare som gjorde mig uppmärksam på det kroppsspråk som allt f ler använder när de gör mål eller vinner. Knutna nävar. Hårda blickar mot motståndare. Spelare som kastar sig mot plexiglas och vrålar. Meditativa program Programmen blir näst intill meditativa och det kommer inte som någon chock när han säger att en av förebilderna är den näst intill legendariska radiomannen Kjell Alinge som alltjämt gör sitt Eldorado. – Jag gillar hans sätt att tala till mig som lyssnare. Jag försöker också att väcka tankar men ofta kan jag bara lägga ut meningar eller frågeställningar, sedan får lyssnaren fundera. Ibland kan man som lyssnare också behöva lite tid så jag brukar säga att vi ofta är bättre i repris, säger han och ler. Radiopris I kyrkans radiolag ingår inte bara Ola Larsson utan där ingår bland annat Ingemar Tapper. Tapper började sin radiobana som 70-åring och han har nu sänt drygt 60 program där marschmusik varit det centrala temat. Ingemar Tapper är gammal militär och han har också stor och bred kunskap inom det militära, något som han också delat med sig av till läsarna under de cirka 15 år han har varit verksam. För sitt arbete är han en av tio som har fått ta emot ett unikt radiopris i samband med närradions 25-årsjubileum. En annan profil är radiomannen och rikskändisen Thomas Deutgen, som började sin radiobana på Bodens närradio. Tal och musik hänger ihop Närradion når i stort sett samtliga i Bodens kommun. Ola Larsson lägger stor vikt vid att musik och tal ska ”hänga ihop” och just den här förmiddagen har han bland annat med sig en platta med isländska favoritartisten Björk. – Jag har en bred musiksmak och det är väldigt skoj att sitta och leta musik som ska passa. Jag försöker hitta musik som väcker tanka och känslor, säger han. Arbetet med närradion är helt och hållet ideellt. – Det är bara lusten till radioskapandet som driver mig, berättar han. Han tycker också att det är viktigt att det finns f ler röster och f ler alternativ till den kommersiella radion. Han beskriver hur en av hans döttrar reagerat när hon suttit och lyssnat på Radio Rix. – Det kom så spontant när hon sa ”men pappa, de säger ju ingenting. Rösten går i ett men de säger absolut ingenting”. Som pappa blev jag jätteglad när jag hörde henne säga det, berättar han. Lyssnarreaktioner Eftersom radion har en så pass lokal prägel träffar han ofta sina lyssnare ute på stan. Det händer rätt ofta att människor kommer med synpunkter och det kan vara allt från valet av musik till förslag angående kommande program. Ola Larsson är en lågmäld sympatisk person som verkligen brinner för att göra radio. Så här långt har det blivit cirka 25 program och han säger att han gärna gör 25 till. – Det är så fantastiskt kul och jag är glad att jag hittat en hobby som ger mig så mycket. Det här skulle jag inte vilja vara utan och jag riktigt längtar till nästan program, säger han. TEXT OCH FOTO: JOAKIM NORDLUND Frekvens: 98,2 MHz Måndagar 08.00–13.30 Månadslångsändning Tisdagar 08.00–13.30 Månadslångsändning Torsdagar 08.00–10.00 Veckosändning Fredagar 08.00–10.00 Veckosändning Cirka 450 sändningstimmar per år. Anropssignatur: NRÖF – uttalas ”eneröef ”. Kyrkfönstret nr 1 • 2011 9 På hösten 1987 klev en 14-årig tjej in genom dörrarna till Hedgården – det som idag heter Mikaelskyrkan. Hon skulle konfirmeras. Det var ett självklart val – inte på grund av tryck hemifrån eller för att hon var speciellt intresserad av religiösa funderingar, utan kanske mer därför att ” alla andra gör det” . SVENSKA KYRKANS UNGA – Grund för livslång vänskap hon var ingen mönsterkonfirmand – lärde sig säkert inte mest av alla ungdomar kunskapsmässigt, var både fnittrig och surrig på träffarna och tyckte inte att det var speciellt kul att ”tvingas” gå i kyrkan heller. Men någonting fick henne ändå att ta sig igenom hela konfirmandtiden och någonting fick henne även att vilja fortsätta som ledare efter konfirmationen. För det var ju så kul att få åka på läger. För att åka på det allra längsta och roligaste lägret behövde hon gå en ledarutbildning som församlingen ord- 10 Kyrkfönstret nr 1 • 2011 nade och dessutom vara aktiv på kyrkans ungdomskvällar. Om detta var förutsättningarna – ja, då var hon beredd att satsa för att få åka på läger! Fortfarande fanns inga religiösa motiv eller ens funderingar utan bara ett accepterande av att allt det där med Gud och Jesus följde med på köpet… att den faktiskt hade en grund i att alla trodde på och litade på samma sak – Gud. Och nu var faktiskt även hon med i detta tänk och i denna övertygelse. Under åren i ungdomsgruppen så träffade hon några av sina bästa vänner, vänner som hon förmodligen aldrig skulle ha mött i skolan eller i andra sammanhang heller. Äkta vänskap Någonstans där på vägen hände något… något som fick henne att inse att den gemenskap och vänskap som fanns bland kyrkans ungdomar var äkta – och 21 år senare Nästan 21 år senare kom jag tillbaka till Överluleå församling, nu som anställd församlingspedagog med förhoppningen att kunna ge vidare samma känslor till ungdomar idag som jag fick som ny konfirmand och deltagare i församlingens ungdomsgrupp. Det handlar om tacksamhet över alla relationer med människor och all erfarenhet från mina år som ideell konfirmandledare i kyrkans regi som till viss del driver mig att arbeta med och för ungdomar. För mig har mina år som ungdom i församlingen inneburit att jag fått växa som människa och fått känna mer och mer förtroende och att människor litar på mig och mitt kunnande. Det betydde otroligt mycket för mig. Det är också den känsla som jag vill förmedla till våra ungdomar idag. När jag ser mig omkring på min arbetsplats så ser jag flera av de ledare som jag hade när jag var ung, ledare som betytt otroligt mycket för mig. Jag ser också några av de vänner jag lärde känna under min tid i ungdomsgruppen – nu är vi inte bara vänner utan också kollegor. Det visar för mig vilken stark växtplats kyrkans barn- och ungdomsverksamhet är. Flera av mina arbetskamrater vittnar om samma sak, de har en liknande historia som jag och har fortfarande kvar många vänner från sin tid i kyrkans ungdomsverksamhet – vänner som finns kvar trots långa avstånd, brokiga livsöden och olika yrkesval. Världens bästa jobb Jag säger ofta att jag har världens bästa jobb! Det menar jag verkligen för jag får arbeta med det som betyder mycket för mig – den kristna tron – och jag får göra det tillsammans med dem som ligger mig varmt om hjärtat – ungdomar. Det centrala kristna budskapet – kärlek och respekt för din medmänniska – är en röd tråd genom alla våra grupper. Många av våra ungdomar kommer från trygga hem, med föräldrar som bryr sig och som har en stabil tillvaro. Men det finns också en del som inte har denna grundtrygghet med sig i bagaget. Vi kanske fångar upp en och annan ungdom som är ”på glid” genom att de kommer till oss på fredagskvällarna istället för att hänga på stan och då är vi glada och tacksamma över det. Trygghet Ungdomsverksamheten är en viktig och prioriterad fråga i Överluleå församling – om vi inte får med oss ungdomarna så har vi ingen församling i framtiden – men det som känns än mer viktigt är att ge ungdomarna trygghet, en känsla av gemenskap med andra och att känna sitt eget värde för att i sin tur kunna behandla sina medmänniskor med kärlek och respekt. Min önskan är att om 20 år få höra någon från dagens ungdomsgrupp säga att de minns sin tid i kyrkan med stor glädje och att de fortfarande räknar de vänner de träffade då som sina närmaste! Om någon sedan vill vara med och sprida de goda orden och känslorna vidare genom att arbeta i kyrkan så är det en fantastisk bonus! TEXT: ANNA KARLSSON FÖRSAMLINGSPEDAGOG 0921-77 531 Skapelsens frö Ägg är lika självklart till påsk som midsommarstång till midsommar. Vi målar och äter ägg, vi hänger prydnadsägg i påskris och vi får pappersägg fulla med godis. Påsken, denna märkliga högtid då hönorna värper ägg fyllda med godsaker. Oavsett trosinriktning är ägg en symbol för liv. Det finns f lera föreställningar om hur världen skapats ur ett ägg. Vid skapelsen rämnade världsägget och dess båda halvor blev till himlen och jorden. Inom kristendomen symboliserar ägget återuppståndelse och hopp. Jesus besegrade döden genom att uppstå efter korsfästelsen. Även i det judiska påskfirandet är ägget centralt, hårdkokta ägg på påskbordet symboliserar judarnas hårda liv i Egypten innan uttåget, äggen ska doppas i saltat vatten, som symboliserar tårar. Att påsken förknippas med så pass mycket ägg har f lera orsaker. Dels beror det på äggets kristna symboliska budskap och dels på att ägget, redan innan kristendomen gjorde sitt intåg hos oss, var en del av vårblotet, den hedniska offerhögtid, som firade vårens ankomst. Men framförallt beror det på att hönsen började värpa ordentligt igen efter vintern vid den här tiden på året. Fram till reformationen, då Sverige var katolskt, fick man inte äta ägg under den 40 dagar långa fastan som föregick påsken utan alla ägg som hönsen värpte lagrades för att sedan ätas upp när fastan var slut. Skrock om ägg Gammal vidskepelse säger att man ska krossa skalet på ägget ordentligt för att om troll eller häxor fick tag i ett helt äggskal kunde de använda det i sina trollkonster och vända dessa mot människor och djur på gården. Det händer att man grävde ner ett ägg i varje hörn av åkern, för att det skulle bli en god skörd. Ägg var också bra om man ville bli av med en sjukdom, då skulle man röra vid ett ägg som var värpt på långfredagen och sedan på påskaftonen gräva ner det i en myrstack och hålla sig därifrån tills myrorna ätit upp ägget. Om barn åt ägg utan att kunna uttala ordet, så var risken stor att de skulle börja stamma. Urtida konst Bruket att färga ägg för att antingen själv äta upp dem eller för att ge dem som gåva är mycket gammalt. Den mest kända äggmålningstraditionen torde vara den som ännu frodas i Ukraina och Polen. Där vet man att berätta att konsten att måla ägg har rötter flera tusen år bakåt i tiden, långt före Kristi födelse. De folk som levde i den region som idag omfattar Ukraina, Skandinavien och de länder som ligger på ungefär samma breddgrader dyrkade solen. Solen värmde deras jord, bostäder och liv. Man dekorerade sina ägg med olika natursymboler som valdes för firandet av solens återkomst. När så kristendomen gjorde insteg flyttade man helt enkelt över de förr så hedniska sedvänjorna till firandet av den nye guden och äggmålningstraditionerna levde vidare. Måla fast djävulen Huzulerna, som lever i Karpaterna i östra Centraleuropa, tror att världens öde hänger på äggmålarna. Så länge som målning av påskägg förekommer, så länge kommer världen att existera. Den dag då ingen längre målar några ägg kommer djävulen i en skräckinjagande orms skepnad att ta över världen. Ännu är ormen fjättrad med tunga kedjor vid en klippa. Varje år skickar ormen ut sina hantlangare för att ’kolla läget’ och när de återvänder får de berätta vad de sett och hört. Om endast några få målar ägg lossnar några av ormens kedjor och djävulen anar att hans frihet är nära. Å andra sidan, om målarnas antal har ökat sedan föregående år, så fjättras han än hårdare i sitt fängelse. Äggmålandet är en form av vaxbatik. Unga målar med mycket vitt och flera tomma fält då deras liv ännu är i sin linda. De som är äldre ska ha ägg med mörkare färger och rik ornamentering då deras liv rymmer en rikedom av upplevelser. Samma gäller när man ska ge bort ägg som gåva – man väljer ägg efter mottagarens ålder. Ytterligare en regel att minnas är, att kvinnor aldrig får ge en man ett ägg som saknar mönster endera på toppen eller på botten då det tolkas som att hon önskar se honom skallig. Idag färgar och målar vi ägg med alla sorters färger och motiv. Den som vill experimentera med att färga med vad som kan finnas i köksskåp eller ute i naturen kan prova med olika sorters lökskal eller gurkmeja som ger gul färg, rödbetsskal som gör äggen röd-bruna, blåbär som gör dem blå-grå eller björklöv som gör dem ljusgröna. Genom att surra blad och blommor runt äggen innan man kokar dem kan man skapa fina mönster på äggen. TEXT: LOTTIE RASMUSSON kyrkguide Kuriosa I England anses det ofint att hugga av toppen på ägget, istället knackar man försiktigt sönder skalet. Denna sedvänja kommer från tiden efter den franska revolutionen då många franska aristokrater flytt till England undan giljotinen. Britterna ville spara fransmännens nerver genom att inte ”halshugga” äggen. Enbart i Sverige äter vi idag lite drygt 2 000 ton ägg under påskveckan. Det är dubbelt så mycket som under en vanlig vecka. Under själva påskafton mumsar vi i oss upp till 6 miljoner ägg i timmen, alla godisägg oräknade. Kyrkfönstret nr 1 • 2011 11 Från min kyrkbänk Hans och Kerstin Engström bor i byn Valvträsk. Deras kyrka står i Gunnarsbyn. Det är snart 46 år sedan bröllopsmarschen ljöd när de gick tillsammans längs altargången. – I den här kyrkan har vi upplevt både glädje och sorg, säger Hans Engström. Hans var så nervös när han gifte sig, att han glömde handskarna hemma, avslöjar Kerstin leende. ute är det 25 grader kallt men inne i kyrkan är det däremot varmt och behagligt. Strimmor av solljus fyller kyrkan och de frostbeklädda kyrkfönstren får vackra och spännande mönster. Kyrkan bär fortfarande spår efter den keltiska gudstjänst som nyligen hållits i samband med en utbildning kring de rättvisemärkta varor som säljs i församlingshemmet. Hans och Kerstin Engström tänder några ljus och sätter i ljusbäraren, sedan sätter de sig ned i en av bänkarna. Vigselkyrka – Vi har en fin kyrka, säger Hans och ser sig omkring. 12 Kyrkfönstret nr 1 • 2011 Än i dag kan de minnas giftermålet trots att det snart har gått 46 år. – Hans var så nervös att han glömde handskarna hemma, säger Kerstin och ler. – Det var en speciell dag. Det var fullt i kyrkan. Hela släkten och de som stod en allra närmast var här, säger Hans. I dag har de två vuxna barn och sex barnbarn. Båda barnen har vigts i kyrkan och samtliga sex barnbarn har döpts där. Varje år pågår också, precis som i de flesta andra församlingar, konfirmationsverksamhet. Vid en köttsoppsmiddag i Valvträsk dryftades gamla minnen och några berättade om konfirmationstiden. Hans Engström berättade att han aldrig hade konfirmerats. – Jag sa väl nått i stil med att det skulle ha varit roligt, säger han. Prästen Mogens Amstrup och hans hustru Lena Malm satt i samma rum. – Mogens nappade direkt när han hörde det. Det visade sig att det var f lera andra som inte heller hade konfirmerat sig och plötsligt var vi fem stycken, berättar Hans. Vuxenkonfagrupp Det startades en vuxengrupp som den nu pensionerade prästen Karl Fredriksson ledde. Under hösten och våren hölls konfirmationsundervisning i form av samtal och Hans Engström är glad att han tackade ja. – Vi tog olika stycken ur bibeln som vi samtalade kring. Det var fina samtal. Nu fick vi tillfälle att prata och då insåg jag att det fanns mycket som man kan överföra på sånt som händer och sker i vår egen vardag, säger han. En lördag i mitten av juni var det dags för konfirmation. – Det var en lördag mellan pingst och midsommar. Det var verkligen jättefint. Alla fem satt här framme. Det var högtidligt, säger Kerstin. – Sen är det många som har sagt att de ångrade att de inte tog chansen att vara med, inflikar Hans. Under åren som gått har de träffat släkt och vänner i kyrkan och tillsammans har man delat såväl glädje som sorg. Forsolyckan 1995 Utanför kyrkan står minnesstenen som restes sommaren 2002 till minne av de åtta människor som omkom i forsolyckan 1995. – Det är det jag har starkast minne av. Många av ungdomarna som omkom var ju vänner till våran Ann-Charlotte, säger Kerstin. – Det var ju barn som varit i hemmet vårat sedan de var små. Vi kände i stort sett alla, säger Hans. De beskriver hur kyrkan och framförallt församlingshemmet blev en naturlig mötesplats dit de själva och andra sökte sig. – Det föll sig som naturligt. Det fanns ett stort behov av att träffas och prata och Kalle Fredriksson som var präst hanterade det väldigt fint, säger Hans. Högst kyrkovalsdeltagande När man nämner Gunnarsbyns församling är det svårt, för att inte säga omöjligt, att inte nämna prästen Mogens Amstrup. Under den tid som han varit verksam som präst kan man nog konstatera att engagemanget för kyrkan har växt. Ett bevis på det är att Gunnarsbyn är den församlingen i stiftet som har haft högst valdeltagande i de två senaste kyrkovalen. Bygdens marknadsförare – Vi har världens bästa präst i Gunnarsbyn. Han och Lena är fantastiska. Hon är ju präst i Råneå men vi betraktar henne ändå som våran, säger Kerstin och skrattar. – De är helt fantastiska att ta hand om andra människor. När jag träffar Mogens tänker jag inte på honom som präst i första hand för han finns med i stort sett överallt. Han är marknadsförare av bygden, han är verksam i Folkets Hus, i Råek, i brandkåren och han finns med i annat också. Han har också en förmåga att engagera andra. Det han gör är inget åtta-till-fem-arbete. Det är beundransvärt, säger Hans. Båda är starkt emot tanken att göra en enda stor församling av Överluleå, Sävast och Gunnarsbyn. - Allt det fina som har byggts upp handlar om närvaro och personligt engagemang. Skulle det bli en sammanslagning så skulle vi kanske få en präst som hade Boden som bas och som kom hit ett par dagar i veckan, säger Kerstin. Efter en timme reser vi oss upp ur kyrkbänken , tar på oss jackorna och går ut i det kalla och fantastiskt vackra vintervädret. Efter samtalet med Hans och Kerstin Engström inser jag att kyrkan i Gunnarsbyn ändå är så mycket mer än bara den här vackra byggnaden. TEXT OCH FOTO: JOAKIM NORDLUND OMFATTANDE VERKSAMHET I Gunnarsbyn finns kyrkan med i det mesta som händer och sker. Eller vad sägs om följande… • Jazzcafé: Tillsammans med Nestors café i Överstbyn arrangeras musikkvällar 1-2 gånger per månad under sommarperioden. • Gym: Församlingen har betalat tio procent av etableringskostnaden för byns gym. • Hållbara bygder: Stort omdaningsarbete med miljötänkande i centrum – i samarbete med Älvskolan och Råek. Man kan bli första församling i landet som certifieras. • Kaféet: Kaféet i församlingsgården är öppet dagligen. En mötesplats som drivs helt på ideell basis. • Älgjaktsgudstjänst: Inför älgjakten brukar speciella utomhusgudstjänster anordnas. • Skotergudstjänst: Under vårvintern brukar speciella utomhusgudstjänster anordnas. • Scoutverksamhet: Cirka 15 ungdomar deltar i scoutverksamheten. • Lucköppning: Varje dag från 1–24 december smyckas ett fönster hos någon i församlingen. Sedan träffas man där för att fika och sjunga. • Rättvisehandel: I församlingsgår- den finns en rättvisehandel med mellan 1200 och 1400 artiklar i sortimentet. En av landets fem största. • Hembesök: Prästen Mogens Amstrup besöker människor i deras hem. Han försöker ta en by i taget. • Familjemiddagar: En gång varje månad lagas det mat (till självkostnadspris) i församlingsgården. I dag kommer cirka 70 barn dit med sina föräldrar. • Körverksamhet: – Kantorn Pernilla Selberg-Östlund har som mest hållit igång fyra körer. Ett tag sjöng 10 procent av alla församlingsmedlemmar med i någon kör. • Sponsring av idrottsklubben: På ryggen på idrottslagets tröjor står det ”Mot högre höjder – Gunnarsbyns församling”. • Taizéandakter: En stillsam meditativ andaktsform som framför allt har vunnit gehör bland yngre. • Internationellt engagemang: Församlingen har tagit emot stipendiater samt studiearbeten som berör allt från keltiska gudstjänster till befrielseteologi. Kyrkfönstret nr 1 • 2011 13 Sänd in lösningen till: FÖRSAMLINGSEXPEDITIONEN, KYRKGATAN 30, 961 34 BODEN senast 21 april. De tre först öppnade rätta lösningarna vinner presentcheckar till kyrkluncher. Vinnarna får besked per post – förutom att namnen publiceras i Kyrkfönstret, vilket väl är en ära i sig eller hur? Namn: ________________________________________________________________________________ Adress ___________________________________________________________ Postnr:__________________________________________ 14 Kyrkfönstret nr 1 • 2011 Mitt i kallaste vintern börjar kyrkogårdspersonalen planera sommarens planteringar. Vintertid på kyrkogårdarna Medan snön täcker kyrkogårdarna planeras det inför sommaren. Nu har också hela Skogskyrkogårdens anläggningar konverterats från direktverkande el till bergvärme. under vinterhalvåret kan man luras att tro att arbetet på kyrkogårdarna ligger lågt när inga gräsmattor ska klippas eller blommor vattnas. Men det är snarare tvärtom. Det är nu allt underhållsarbete ska ske. Man servar maskiner och reparerar inventarier. Snöröjning är såklart en återkommande uppgift. Gravgrävningen är också mer tidsödande vintertid. I år är första vintern som man kan nyttja det om- och tillbyggda garaget på Skogskyrkogården. Ett utrymme i garaget är avsatt för jordförvaring så att man under vintern ska förhindra tjälstycken i jorden och därmed minska risken för sättningar i gravarna. – Helt kan man aldrig undvika det, men på det här viset blir risken mindre, förklarar kyrkogårdsföreståndaren Ingvar Öberg. Maskinbyten En genomgående tanke i kyrkogårdsarbetet är att samordna och byta maskiner mellan kyrkogårdarna i så stor utsträckning som möjligt. Gunnarsbyns kyrkogård hade en mycket gammal traktor som byttes mot en större och betydligt bättre från Skogskyrkogården. Till Skogskyrkogården införskaffades istället en ny Wille C55. Bytet gjorde stora skillnader i effektivitet och arbetsglädje på båda platserna. Bergvärme I linje med församlingens miljöarbete strävar man efter att få bort den direktverkande elen i så många anläggningar som möjligt. På Skogskyrkogården är nu både den nya personalbyggnaden, garaget och kapellet konverterade till bergvärme. Sommarplaner Mitt i kallaste vintern påbörjas också planer och upphandlingar inför sommaren. Alla växter som ska köpas in upphandlas. Nytt för i år är ett antal bevattningskar som är på väg till Lundagårds kyrkogård. – Det började med att det fanns ett – Det är svårt att redan nu se vad vi sparar på det, men om man jämför med Mariakyrkan i Sävast där de sparar omkring 100 000 kronor per år sedan de införde jordvärme räknar vi med att vi kommer att tjäna in investeringarna på Skogskyrkogården inom ganska kort tid, säger Ingvar Öberg. säkert 100 år gammalt gjutjärnskar vid Överluleå kyrka. Det har gjutits av och nu kommer flera sådana att placeras ut på Lundagård för bevattning av gravarna. Tanken är att man ska kunna fylla vattenkannorna med ljummet vatten från karen, säger Ingvar Öberg. Dialog med besökarna Ingvar Öberg ser kyrkogårdarna som en plats där man ska kunna stanna till och koppla av en stund. Tillsammans med övrig personal vill han ha en öppen dialog med besökarna och ta till sig önskemål och förslag. I tidningen Kyrkfönstret har vi i flera nummer tillbaka lyft fram vad som sker på kyrkogårdarna och belyst aktuella frågor. – Jag vill säga att vi är väldigt glada och tacksamma att läsarna har hörsammat det vi har tagit upp och vill också tacka för den positiva respons vi får, säger Ingvar Öberg. TEXT OCH FOTO: ANNA BERGSTRÖM KYRKOGÅRDSFAKTA Överluleå församling har fyra kyrkogårdar i sitt ansvarsområde: • Gamla kyrkogården vid Överluleå kyrka • Lundagårds kyrkogård • Skogskyrkogården • Gunnarsbyns kyrkogård Parkering – sker på anvisad plats om man inte är rörelsehindrad. Vintertid vädjar personalen speciellt att man ska undvika bilkörning på kyrkogårdarna på grund av höga plogkarmar och skymd sikt. Telefon – Be kyrkogårdspersonalen om hjälp att ringa från deras kontor om ni behöver ringa färdtjänst. Skottning vid gravar – Vintertid undviker man snöskottning mellan gravarna för att inte förstöra gräsmattorna. Vill du som anhörig skotta själv får du givetvis det. Behöver du hjälp är det bara att kontakta personalen, så hjälper de till. Ljus till ljusbärarna – På Skogskyrkogården och Lundagårds kyrkogård säljs ljus till ljusbärarna i personalbyggnaderna. Kyrkfönstret nr 1 • 2011 15 Glad Påsk? Hur kan vi önska varandra ”Glad Påsk” när så mycket under påskhelgen handlar om mörker, död och sorg? Hur kan vi glädjas när Guds son hånades, plågades och till slut dog en smärtsam död uppspikad på ett kors? många tänker att korset är dödens symbol, men i kyrkan är det en påminnelse om livet. Ibland kan vi se tre olika sorters kors i kyrkan. Långfredagskorset Det första kan man kalla långfredagskorset eftersom det bär en bild av den korsfäste Jesus. Budskapet i det korset är att Gud själv tar på sig det onda så att vi människor inte behöver göra det. För oss innebär det att vi får förlåtelse när vi uppriktigt ber om den och blir befriade från skuld. Påskdagskorset Det andra korset är påskdagskorset som känns igen på att det är tomt. Ibland hänger det ett tygstycke på korset som en påminnelse om att Jesus kropp inte finns kvar i graven längre – han har uppstått från döden och även vi får löftet om uppståndelse efter vår död. Segerkorset Det tredje korset kan kallas segerkorset och där avbildas inte Jesus som korsfäst utan som en kung som vunnit över döden. Ofta håller han händerna välsignande över oss som står framför och det får påminna oss om att Gud inte har lämnat oss – han finns där vid vår sida och vill hjälpa och leda oss genom livet. 16 Kyrkfönstret nr 1 • 2011 Korset en viktig symbol Korset är en viktig symbol för att vi ska minnas att Jesus dog för vår skull och även en symbol för att hedra avlidna, men det är också en symbol för liv och glädje. Jesu uppståndelse är den största glädje som världen sett. Därför är det den största skatt en kristen kan bära med sig i vardagen. Genom att bära ett litet kors i fickan eller vid hjärtat blir vi hela tiden påminda om att Jesus Kristus besegrat döden. Påskglädje Detta innebär också att påskens budskap ÄR glädje: • Glädjen över hoppet, • Glädjen över kärleken och • Glädjen över livet. Därför kan vi med ännu större kraft och frimodighet önska varandra en riktigt ”Glad Påsk”! Det goda är starkare än det onda. Kärleken är starkare än hatet. Ljuset är starkare än mörkret. Livet är starkare än döden. Segern är vår genom Honom som älskar oss. TEXT: ANNA KARLSSON Anna Karlsson Bor: Med sambo och 7-årig dotter i Södra Svartbyn. Läser: Just nu ”Smärtans hus” av Jo Nesbö. Gillar deckare och särskilt polisromaner… Det är nog så långt från mitt vanliga, normala liv man kan komma. Lyssnar: Gärna på melodiös rock och svensk musik med bra texter. Tycker om: Att sjunga, att träffa nya människor, oväntade presenter och att ”bara vara”. Plats som ligger mig varmt om hjärtat: Stiftsgården i Rättvik och fjällgården i Jäkkvik – vackra ställen båda två!
